17.11.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/1

Eurons växelkurs (1)

16 november 2012

2012/C 353/01

1 euro =

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,2745
JPY	japansk yen	103,44
DKK	dansk krona	7,4585
GBP	pund sterling	0,80245
SEK	svensk krona	8,6493
CHF	schweizisk franc	1,2042
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	7,3695
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,534
HUF	ungersk forint	284,18
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,6963
PLN	polsk zloty	4,1615
RON	rumänsk leu	4,5333
TRY	turkisk lira	2,2944
AUD	australisk dollar	1,2337
CAD	kanadensisk dollar	1,2753
HKD	Hongkongdollar	9,8803
NZD	nyzeeländsk dollar	1,5739
SGD	singaporiansk dollar	1,5638
KRW	sydkoreansk won	1 390,81
ZAR	sydafrikansk rand	11,2927
CNY	kinesisk yuan renminbi	7,9471
HRK	kroatisk kuna	7,5375
IDR	indonesisk rupiah	12 272,52
MYR	malaysisk ringgit	3,9127
PHP	filippinsk peso	52,728
RUB	rysk rubel	40,4368
THB	thailändsk baht	39,191
BRL	brasiliansk real	2,6391
MXN	mexikansk peso	16,8339
INR	indisk rupie	70,3210

(1) Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.

17.11.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/2

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 15 november 2012

om inrättande av gruppen för samordning på elområdet

2012/C 353/02

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 194.1 i fördraget anges att målet för unionens politik på energiområdet är att i en anda av solidaritet garantera en fungerande energimarknad och en trygg energiförsörjning i unionen, samt att främja energieffektivitet, energibesparingar, utveckling av nya och förnybara energikällor och sammankopplade energinät.

(2)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/89/EG av den 18 januari 2006 om åtgärder för att trygga elförsörjning och infrastrukturinvesteringar (1) krävs att medlemsstaterna tryggar elförsörjningen på en hög nivå och tar hänsyn till de möjligheter som finns till gränsöverskridande samarbete för att uppnå detta ändamål. Det är kommissionens ansvar att övervaka och se över tillämpningen av det direktivet.

(3)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (2) anges detaljerade regler för den inre marknaden för el. Dessa regler syftar, bland annat, till att gränsöverskridande sammanlänkningar utvecklas ytterligare och att en hög standard för en trygg elförsörjning säkerställs.

(4)

Genom direktiv 2009/72/EG tilldelas tillsynsmyndigheter uppgiften att övervaka att reglerna om nätets tillförlitlighet och säkerhet efterlevs och att de investeringar som görs i produktionskapaciteten står i relation till en tryggad försörjning. Enligt förordning (EG) nr 713/2009 (3) har Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter till uppgift att bistå de nationella tillsynsmyndigheterna och vid behov samordna deras verksamhet, samt övervaka verksamheten inom det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el (Entso för el).

(5)

I direktiv 2009/72/EG föreskrivs också att systemansvariga för överföringssystemet har ansvaret för att kraftsystemet är säkert, tillförlitligt och effektivt, medan i förordning (EG) nr 714/2009 (4) Entso för el tilldelas uppgiften att anta verktyg för säkerställande av samordning av nätdriften under normala förhållanden och vid nödsituationer och att regelbundet utarbeta en europeisk försörjningsprognos.

(6)

Enligt direktiv 2009/72/EG är medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna skyldiga att samarbeta med varandra och med kommissionen i syfte att integrera sina inhemska marknader som ett första steg mot skapandet av en helt liberaliserad inre marknad. Kommissionen övervakar att bestämmelserna i direktiv 2009/72/EG genomförs (5).

(7)

Den ökade andelen el från förnybara energikällor leder till nya utmaningar för den inre marknaden för el, i synnerhet när det gäller nätstabilitet och elförsörjningstrygghet. Att medlemsstaterna, andra berörda parter och kommissionen i större utsträckning samordnar sina politiska åtgärder när det gäller den inre marknaden för el är av avgörande betydelse för att integrationen av de europeiska elmarknaderna ska lyckas och för att standarden för en trygg elförsörjning ska förbli hög.

(8)

Kommissionen har därför ordnat flera möten för företrädare på hög nivå från behöriga myndigheter i medlemsstaterna, nationella energitillsynsmyndigheter, Entso för el och Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (byrån) för att åstadkomma ett idéutbyte och för att tillföra sin politik tankar kring trygg elförsörjning, inklusive nätstabilitet och produktionsnivå. Dessa tidiga verksamheter liksom idén med en grupp för samordning på elområdet diskuterades vid energirådets informella möte i Wroclaw i september 2011 vid rådets möten (transport, telekommunikation och energi) i november 2011 och februari 2012.

(9)

Dessa möten mellan företrädare på hög nivå har visat sig vara mycket givande för såväl kommissionen som alla andra inblandade parter. De har lett till värdefulla insikter beträffande frågor som rör den inre marknaden för el och försörjningstryggheten och möjliggjort en diskussion av tänkbara lösningar på befintliga problem. Under mötena tog man särskilt fasta på behovet av att ta itu med de nya utmaningar som är förknippade med en europeisk integrerad marknad för el.

(10)	Denna expertgrupp på elområdet bör därför formaliseras och dess uppgifter och sammansättning bör fastställas.

(11)

Gruppen bör bidra till att stärka och öka samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna och kommissionen i frågor som rör gränsöverskridande handel med el och trygg energiförsörjning, inklusive frågor som rör tillräcklig produktion och nätstabilitet, samt förbereda eventuella nya politiska initiativ och agera mot eventuella försörjningskriser.

(12)	Gruppen för samordning på elområdet bör förse kommissionen och sina medlemmar med den politiska sakkunskap som behövs för att de ska kunna ta initiativ som syftar till att bevara och öka marknadsintegrationen och elförsörjningstryggheten.

(13)	Gruppen bör bestå av medlemsstaternas behöriga myndigheter (det ministerium som är ansvarigt för el samt den nationella tillsynsmyndigheten), Entso för el och byrån. Det bör fastställas bestämmelser för hur gruppens medlemmar får lämna ut information.

(14)	Gruppmedlemmarnas personuppgifter bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (6).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inrättande av gruppen för samordning på elområdet

Härmed inrättas en grupp för samordning på elområdet (nedan kallad gruppen).

Artikel 2

Gruppens uppgifter

1. Gruppen ska ha följande uppgifter:

a)	Den ska tjäna som plattform för informationsutbyte och samordning av gränsöverskridande strategier inom elområdet och för utbyte av erfarenheter, bästa praxis och expertis, och även bistå kommissionen i utformningen av politiska initiativ.

b)	Den ska underlätta informationsutbyte och samarbete när det gäller frågor som rör trygg elförsörjning, inbegripet frågor som rör tillräcklig produktion och gränsöverskridande nätstabilitet.

2. Gruppen ska särskilt

a)	utbyta information om beslut som rör produktion och överföring och deras eventuella konsekvenser för den gränsöverskridande handeln och nätstabiliteten över gränserna,

b)	diskutera särskilda frågor som rör nätstabilitet och/eller tillräcklig produktion i syfte att uppnå samordnade lösningar som är i linje med den inre marknaden för energi,

c)	granska de försörjningsprognoser som Entso för el regelbundet utarbetar, särskilt om dessa prognoser tyder på att försörjningstryggheten kan vara hotad,

d)	främja utbyte av information, förebyggande åtgärder och samordnade insatser vid en krissituation inom unionen och med tredjeländer.

Artikel 3

Samråd

Kommissionen kan samråda med gruppen i alla frågor som rör el, särskilt i frågor som rör trygg elförsörjning.

Artikel 4

Gruppens sammansättning

1. Gruppen ska bestå av följande medlemmar:

a)	Medlemsstaternas myndigheter, särskilt deras ministerie med ansvar för energifrågor.

b)	De nationella energitillsynsmyndigheterna.

c)	Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (byrån) som inrättats genom förordning (EG) nr 713/2009 (7).

d)	Det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el (Entso för el) som inrättats genom förordning (EG) nr 714/2009 (8).

2. Varje medlem ska utse högst två ständiga företrädare och två suppleanter som deltar i gruppens arbete. En av medlemsstatens ständiga företrädare ska vara chefen för den avdelning inom regeringen som ansvarar för energifrågor. En av de nationella tillsynsmyndigheternas ständiga företrädare ska vara myndighetens generaldirektör eller ordförande. En av byråns ständiga företrädare ska vara dess direktör. En av Entso för els ständiga företrädare ska vara dess generalsekreterare. Suppleanter ska utses på samma villkor som medlemmar, och suppleanterna ska automatiskt ersätta medlemmar som är frånvarande eller har förhinder.

3. Vid en krissituation på unionsnivå, medlemsstatsnivå eller regional nivå, eller i andra undantagsfall, kan gruppens medlemmar begära att kommissionen utser fler än två företrädare för deltagande i gruppens arbete.

4. Namnen på medlemmarna, liksom namnen på medlemmarnas ständiga företrädare, på suppleanterna för gruppens medlemmar och på gruppens observatörer ska offentliggöras i registret över kommissionens expertgrupper och liknande organ (nedan kallat registret) (9).

5. Alla medlemmar av gruppen för samordning på elområdet ska registrera sig via Internet (på webbplatsen Circabc (10)) och se till att medlemskapet är aktuellt.

6. Personuppgifter ska samlas in, behandlas och offentliggöras i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 5

Verksamhet

1. Gruppens ordförande ska vara en företrädare för kommissionen (nedan kallad ordföranden).

2. Ordföranden ska sammankalla gruppen regelbundet och till gruppen dela med sig av den information som den fått från sina medlemmar samtidigt som den ska se till att kommersiellt känsliga uppgifter behandlas konfidentiellt.

3. Efter kommissionens godkännande får gruppen inrätta arbetsgrupper som undersöker särskilda frågor inom ramen för en uppdragsbeskrivning som fastställts av gruppen. Arbetsgrupperna ska upplösas så snart de fullgjort sitt uppdrag.

4. Kommissionens företrädare får bjuda in externa experter med specialkompetens i en fråga på dagordningen, såsom företrädare för producent- och konsumentorganisationer eller för tredjeländer, för att låta dessa tillfälligt delta i gruppens eller arbetsgruppernas arbete. Kommissionens företrädare får dessutom ge observatörsstatus till enskilda personer eller organisationer i enlighet med regel 8.3 i de allmänna reglerna för kommissionens expertgrupper och kandidatländer.

5. Medlemmar i expertgrupper och deras företrädare, liksom inbjudna experter och observatörer, ska omfattas av de bestämmelser om tystnadsplikt som fastställs i fördragen och deras genomförandebestämmelser samt av kommissionens säkerhetsbestämmelser när det gäller skydd av sekretessbelagda EU-uppgifter enligt bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG (11), EKSG, Euratom. Om de åsidosätter dessa skyldigheter får kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder.

6. Gruppens och arbetsgruppernas sammanträden ska i princip hållas i kommissionens lokaler. Kommissionen ska tillhandahålla sekretariatstjänster. Andra kommissionsavdelningar och Europeiska utrikestjänsten får bjudas in till sammanträden i gruppen och dess arbetsgrupper när de direkt berörs av de frågor som ska diskuteras.

7. Utan att tillämpningen av punkt 6 i denna artikel påverkas ska kommissionen göra alla relevanta arbetsdokument tillgängliga för gruppens medlemmar via ett forum för samarbete med Europeiska unionens partner (på webbplatsen Circa). Dessutom offentliggör kommissionen alla dokument av betydelse, antingen i registret eller via en länk från registret till en särskild webbplats. Undantag från systematiskt offentliggörande ska göras om utlämnande av en handling skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset eller privata intressen i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001.

Artikel 6

Möteskostnader

1. De som deltar i gruppens eller dess arbetsgruppers verksamhet ska inte uppbära något arvode för sina tjänster.

2. Kommissionen ska i enlighet med sina interna regler ersätta de resekostnader som uppstår för en företrädare för varje medlemsstat och den nationella tillsynsmyndigheten.

3. Ersättning för deras utgifter ska betalas ut inom ramen för de tillgängliga anslag som fördelats genom det årliga förfarandet för tilldelning av medel.

Utfärdat i Bryssel den 15 november 2012.

På kommissionens vägnar

Günther OETTINGER

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 33, 4.2.2006, s. 22.

(2) EUT L 211, 14.8.2009, s. 55.

(3) EUT L 211, 14.8.2009, s. 1.

(4) EUT L 211, 14.8.2009, s. 15.

(5) Beträffande frågor som rör försörjningstryggheten, se särskilt artikel 47.1 c i direktiv 2009/72/EG (övervakning). Kommissionen ska även utvärdera försörjningstryggheten i samband med certifieringsbeslut (se artikel 11.7 i direktiv 2009/72/EG) och uppmanas att lägga fram rekommendationer för förhandlingar om relevanta avtal med tredjeländer beträffande trygg energiförsörjning (se skäl 25 i direktiv 2009/72/EG).

(6) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(7) Se fotnot 3.

(8) Se fotnot 4.

(9) Medlemmar som inte önskar få sina namn utlämnade får ansöka om undantag från denna regel. Ansökan om att en medlems namn inte ska lämnas ut ska anses berättigad om ett offentliggörande av namnet skulle äventyra medlemmens säkerhet eller integritet eller på ett otillbörligt sätt inverka menligt på hans eller hennes privatliv.

(10) Circabc står för Communication & Information Resource Centre for Administrations, Businesses and Citizens.

(11) EGT L 317, 3.12.2001, s. 1.

17.11.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/9

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2012/C 353/07

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt till invändningar som fastställs genom artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”FENLAND CELERY”

EG-nr: UK-PGI-0005-0887-22.08.2011

SGB ( X ) SUB ( )

1. Beteckning:

”Fenland Celery”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Förenade kungariket

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 1.6

Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

”Fenland Celery” (Apium graveolens) betecknar selleri som planterats, odlats och skördats med traditionella metoder på de djupa torvjordarna av typen Adventurer 1 och 2 i vissa delar av Cambridgeshire, Suffolk och Norfolk.

Odlingsmetoden för ”Fenland Celery”, i kombination med de sorter som används, ger en produkt med följande särskilda egenskaper:

Utseende – ”Fenland Celery” har en bred rotända som är 8–12 cm i diameter, och avsneddade stjälkar (eller bladskaft). Den har djupare form med en tydlig rot. ”Fenland Celery” blir 60–80 cm lång från rotändan till bladtoppen. Rotändans färg varierar från limevitt till limegrönt. Stjälken är alltid vitast vid basen och övergår sedan i ljusare grönt och slutligen i ljusgröna blad. ”Fenland Celery” har ett robust och knotigt utseende och tydliga bladnerver.

Textur – ”Fenland celery” har något sprödare, mjällare och knaprigare textur än annan selleri som förekommer i dag.

Smak – ”Fenland Celery” har kraftig och balanserad söt/salt/besk smak. Till detta kommer en karakteristisk uppfriskande och utsökt nötighet, en subtil arom av barrträd och milda anistoner.

”Fenland Celery” planteras i juni eller juli och skördas från september till december.

Endast följande sorter får användas för produktion av ”Fenland Celery”:

Hopkins Fenlander

New Dwarf White

Ely White

Dessa tre sorter används för den goda avkastningen, smaken, tåligheten mot sjukdomar och förmågan att anpassa sig till jordmånen.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

—

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

—

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

—

Beredning av utsädet och sådd:

Mellan april och maj köps utsäde av de sorter som får användas för ”Fenland Celery” in och levereras till en godkänd plantskola för groning. På plantskolan sås utsädet i torvblock och flyttas till groningsrummet, där det lämnas i sju dagar vid 18 °C. Därefter flyttas det till huvudväxthuset och lämnas där i ungefär tre veckor tills unga groddplantor (omkring 10 cm höga) har utvecklats, som är färdiga för plantering. Plantorna transporteras då till fältet med den djupa torvjorden av typen Adventurers 1 och 2, där de sätts i marken inom 24 timmar. De små plantorna planteras ut mellan juni och juli, vilket gör det möjligt att sprida skörden och minska risken för missväxt.

—

Skörd:

”Fenland Celery” skördas mellan september och december. Det är en invecklad process som består i att den kupade jorden först luckras upp med hjälp av en särskild traktor för större radavstånd och en hackmekanism. Det kan dock även göras för hand med spade. Sellerin skördas för hand med kniv. Rötterna kan skäras bort helt, eller så lämnas en liten del kvar vilket resulterar i så kallad ”Pencil-pointed” selleri.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

—

3.7 Särskilda regler för märkning:

—

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

”Fenland Celery” ska odlas i jord av typen Adventurers 1 och 2, som definieras av Soil Survey of England and Wales (Englands och Wales markundersökning). Denna jordmån förekommer främst i följande kommundelar i Cambridgeshire, Suffolk och Norfolk.

Cambridgeshire: Littleport, Ely St Mary and Trinity, Ely Trinity (fristående), Thetford, Stretham, Willingham, Haddenham, Sutton, Colne, Coveney, Chatteris, Welches Dam, Manea, Wimblington, March, Thorney, Wisbech St Mary, Waterbeach, Horningsea, Bottisham, Swaffham Bulbeck, Swaffham Prior, Wicken, Burwell, Soham, Fordham, Isleham, Chippenham, Snailwell, Ramsey.

Norfolk: Leziate, East Winch, Bawsey, Middleton, Wimbotsham, Crimplesham, West Dereham, Wereham, Wretton, Stoke Ferry, Northwold, Ryston, Downham Market, Denver, Fordham, Nordelph, Welney, Feltwell, Hockwold-cum-Wilton, Redmere, Wormegay, East Winch, Leziate, Roydon.

Suffolk: Lakenheath, Mildenhall, Barton Mills, Worlington, Freckenham.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Det geografiska områdets egenskaper och kvalitet – torvjorden och klimatet – möjliggör produktion av en speciell selleri. Jordens konsistens gör det möjligt att dra upp planteringsfåror, vilket ger en selleri som är vit till färgen och har knaprigare textur och en tydlig, uppfriskande och utsökt nötsmak.

Kombinationen av jordmån, sorter och produktionsmetod är unik för Fenlands och har gett området rykte om sig att producera selleri av högsta kvalitet, med den bästa smaken.

Fenlands är en naturligt sank region i östra England, varav större delen täcktes av vatten fram till 1500-talet. Dräneringen av marken inleddes på 1630-talet. Det var vid den tiden som två kanaler grävdes i Cambridgeshire Fens för att leda floden Great Ouse till havet vid King’s Lynn – Old Bedford River och New Bedford River. Dräneringen gjorde dock att torven krympte och fälten sjönk ännu mer, så i slutet av 1600-talet var marken på nytt vattentäckt.

Efter flera försök att dränera området lyckades man till sist på 1820-talet när koleldade ångmotorer började användas. Fenlands dränerades med hjälp av 286 små elektriska pumpstationer, 6 100 km kanaler, 100 km skyddsvallar längs kusten och 150 km flodvallar. Större delen av Fenland ligger därför högst 10 m över havsnivån. Många delar ligger i dag under den genomsnittliga havsnivån.

Tack vare dräneringssystemet blev Fenland, som gränsar till Lincolnshire, Norfolk, Cambridgeshire och Suffolk, ett viktigt brittiskt odlingsområde för spannmål och grönsaker. De miljöfördelar och geografiska fördelar som präglat och fortfarande präglar området har gett en jordmån – djup torvjord av typen Adventurers 1 och 2 – och klimatförhållanden som lämpar sig perfekt för odling av ”Fenland Celery”.

Fenlandområdet har mindre genomsnittlig nederbörd än annan viktig åkermark i Storbritannien (365 mm förra året – Weather Commerce Ltd). Liten nederbörd är viktigt för odlingen av ”Fenland Celery” eftersom alltför stora regnmängder skadar planteringsfårorna och ökar risken för sjukdomar, vilket hämmar tillväxten.

Jord av typen Adventurers 1 och 2, som förekommer naturligt i det geografiska området, gynnar sellerin på två sätt. Den naturligt bördiga sammansättningen innebär för det första att plantan får många av de näringsämnen den behöver. Texturen gör för det andra att jorden kan kupas runt plantan så att den skyddas mot solljus. Därmed behåller sellerin sin vita färg och skyddas mot frost mot slutet av året. Det betyder att odlarna kan förlänga den brittiska säsongen och få ett högre pris på lokala marknader.

Den traditionella produktionsmetoden är inte bara ett markintensivt sätt att odla denna grönsak, utan den är också mer arbetsintensiv. Tekniken, som i över 50 år har gått i arv genom generationer av jordbrukare i Fenland, kräver särskild kunskap. Odlarna måste säkra ett tillräckligt skydd mot frost utan att plantan begravs och utan att det blir för varmt (vilket skulle medföra sjukdom och röta).

Standardplantbeståndet av ”Fenland Celery” minskas avsevärt, med 50 % färre plantor per hektar jämfört med vid konventionell selleriodling (modern odling: 50 000 plantor/ha, ”Fenland Celery”25 000 plantor/ha). Den lägre planttätheten hänger samman med behovet av breda rader.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

Den metod som används vid odling av ”Fenland Celery” kräver att plantorna odlas i breda rader som skiljs åt av djupa fåror. De breda raderna är väsentliga för den generella kvaliteten på den färdiga produkten. Jorden måste nämligen kupas för att sellerin ska behålla sin vita färg. Metoden är obligatorisk vid odling av ”Fenland Celery”, och beteckningen får inte användas om metoden inte tillämpats.

Endast följande sorter får användas för odling av ”Fenland Celery”:

Hopkins Fenlander

New Dwarf White

Ely White

Dessa tre sorter används för den goda avkastningen, smaken, tåligheten mot sjukdomar och förmågan att anpassa sig till jordmånen.

”Fenland Celery” är mindre än konventionellt odlad selleri, vilket hänger samman med produktionsmetoden och de sorter som används. Den traditionella produktionsmetoden, i kombination med utsäde av de sorter som får användas för ”Fenland Celery” och den svarta torvjorden av typen Adventurers 1 och 2, bidrar till den särpräglade nötaktiga, söta anissmak och den ljusgröna till vita färg som kännetecknar ”Fenland Celery”.

”Fenland Celery” har en bredare rotända och mer avsneddade stjälkar (eller bladskaft). Rotändan har en diameter på 8–12 cm och har djupare och ofta mindre enhetlig form än annan selleri. ”Fenland Celery” har ofta en tydligare rot, vilket hänger samman med odlings- och skördetekniken. Den är också känd för att växa långsammare än annan, mer kommersiellt gångbar selleri, på grund av årstiden och produktionsmetoden. Den långsamma tillväxten bidrar till den särpräglade nötaktiga, besksöta smaken och den mjällare och knaprigare texturen.

5.3 Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

Odlarna i detta område har historiskt sett planterat ”Fenland Celery” från och med juli månad och skördat från september till december. Kupningen av jorden skyddade sellerin från vinterns frost och gjorde det möjligt för odlarna att förlänga säsongen och få ett bättre pris.

De sorter som används för odling av ”Fenland Celery” väljs för avkastningen, smaken, tåligheten mot sjukdomar och anpassningsförmågan – Hopkins Fenlander och New Dwarf White är i dag de vanligaste sorterna. Båda utvecklades i Fens och har varit de sorter som har föredragits under de senaste 50 åren.

”Fenland Celery” odlas i den djupa torvjord av typen Adventurers 1 och 2 som förekommer i Fenlands. Den härrör från oförmultnad död växtlighet i kärren och är naturligt mycket bördig. Namnet kommer från de olika äventyrare som på 1600-talet, under ledning av greven av Bedford, inledde arbetet med att dränera Fenlands. Framför allt avses ”Gentlemen Adventurers”, de riskkapitalister som finansierade arbetena och belönades med stora dränerade jordlotter.

Mark med denna jordmån är naturligt plan, vilket delvis beror på den djupa torvens beskaffenhet och delvis på hur marken dräneras. De vattennivåer som blir följden av dräneringen och dikena är optimala för selleriplantan.

Djup svart torvjord av typen Adventurers 1 och 2 är naturligt bördig och innehåller de näringsämnen som krävs för framgångsrik odling av selleri av hög kvalitet – odlad både på modernt sätt och på det traditionella sätt som resulterar i ”Fenland Celery”. Svarttorvens beskaffenhet gör också att selleriplantan får extra värme. I Principles of Horticulture av C. R. Adams, M. P. Early och K. M. Bamford står att denna jord värms upp snabbare än annan jord eftersom dess färg och konsistens gör att den lätt tar upp och håller kvar solenergi. Produktionsmetoden lämpar sig bäst för denna typ av jord, som innehåller de nödvändiga näringsämnena och har den rätta konsistensen för kupning. ”Fenland Celery” är känd för att växa långsamt på grund av årstiden och produktionsmetoden – den svarta torvjorden ”påskyndar” processen. Om någon annan typ av jord användes skulle tillväxten gå ännu långsammare.

Detta är Storbritanniens största område med denna typ av jord som är tillgängligt för odling, och också det mest produktiva. Jordens unika egenskaper, i kombination med det svalare, torrare klimatet i Fenlands, ger perfekta förhållanden för plantering, odling och skörd av selleri från juli till december.

Traditionella metoder är fortfarande ett arbetsintensivt sätt att odla selleri med hjälp av teknik som i över 50 år har gått i arv genom generationer av jordbrukare i Fenland, och som finslipats och utvecklats för att ge selleri av hög kvalitet. Fens blev en plats där man odlade, och fortfarande odlar, selleri av hög kvalitet.

Matkritiker har sagt följande om den unika karaktären hos ”Fenland Celery”: ”Andra drivhusodlade grönsaker dyker upp på hyllorna, t.ex. traditionell selleri från Fenland, som grävts fram ur jorden i Cambridgeshire. Drivhusodlad rabarber från Yorkshire, egentligen en grönsak, är mycket god tillsammans med grillad färsk makrill och röd chili.” Rose Prince, New English Cook, februari 2009.

”Selleri är lika brittiskt som stiltonost. Från början hade de äldre sorterna av så kallad ’smutsig’ selleri från den svarta jorden i det flacka Fenlands i East Anglia kort säsong – från oktober till januari. Om du har tur nog att få smaka får du räkna med en hel del sköljning, men smaken är fantastisk, särskilt efter en lätt frost då den blir som allra sötast.” Delia Smith, Delia Online.

”Det är inte så ofta man längtar efter något kallt, fuktigt och smutsigt, men när den jordiga sellerin från Fenland dyker upp på hyllorna i slutet av augusti är det en verklig njutning!” Sally Bendall, Season Magazine, november 2008.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)

http://archive.defra.gov.uk/foodfarm/food/industry/regional/foodname/products/documents/fenlandcelery-pgi-110711.pdf

(1) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

17.11.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/14

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2012/C 353/08

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt till invändningar som fastställs genom artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen inom sex månader från datumet för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”TRAVIA DA BEIRA BAIXA”

EG nr: PT-PDO-0005-0848-10.01.2011

SGB ( ) SUB ( X )

1. Beteckning:

”Travia da Beira Baixa”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Portugal

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 1.4 –

Andra produkter från djur (mjölkprodukter)

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

”Travia da Beira Baixa” är en produkt som erhålls genom tappning eller koagulering under uppvärmning av laktalbuminet och laktoglobulinet i vasslen från produktionen av ”Queijos da Beira Baixa” (ostar från Beira Baixa) (Queijo de Castelo Branco SUB, Queijo Amarelo da Beira Baixa SUB, Queijo Picante da Beira Baixa SUB). Det rör sig om en färskvara som inte fermenteras och som har en mjuk konsistens som är mer eller mindre krämig till följd av tillsatsen av en liten mängd vassle (”rescaldão”).

a) Kemiska egenskaper

Produktens sammansättning är heterogen eftersom den tillverkas av mjölk från två slags idisslare, får och getter, och av de olika slags ostar som erhålls genom olika tillverkningsmetoder. Följande sammansättning är endast vägledande:

Fukthalt – 70–80 %.

Total fetthalt – 5–9 g/100 g produkt

Total proteinhalt – 4–7 g/100 g produkt

Aska – 0,6–1,4 g/100 g produkt

b) Fysiska egenskaper

Form: ”Travia da Beira Baixa” har ingen specifik form. Eftersom den är mer eller mindre krämig formas den av sin behållare.

Textur: Produkten utgörs av en massa med mjuk konsistens och låg bindning. Den är kornig och vit till färgen.

Smak och arom: Produkten har en mjölkaktig, söt smak och angenäm doft. Den smälter lätt i munnen.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

Vid produktionen av ”Travia da Beira Baixa” används vassle som erhålls från produktionen av ostar från Beira Baixa, dricksvatten och råmjölk från får eller getter.

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Den godkända produktionsmetoden är den extensiva, traditionella metoden. Fodret kommer alltså huvudsakligen från en foderproduktion som är naturlig eller som har förbättrats med betesväxter som är anpassade efter regionens mark- och klimategenskaper. Under perioder med mindre betesväxter kompletteras de med hö och halm som läggs ut.

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

”Travia da Beira Baixa” är en kompletterande produkt som erhålls under produktionen av ”Queijos da Beira Baixa DOP”. Råvaran är extremt lättfördärvlig, rent mikrobiologiskt sett, och mycket ömtålig, vilket innebär att produktionen och den efterföljande paketeringen måste ske omedelbart efter det att råvaran erhållits. Detta förutsätter att hela produktionsprocessen för ”Travia da Beira Baixa”, inklusive paketeringen, äger rum vid samma produktionsanläggning som ”Queijos da Beira Baixa DOP” och, följaktligen, i samma geografiska område. Endast under dessa förhållanden kan man undvika en försämrad kvalitet och lägre grad av autenticitet till följd av efterföljande hantering och/eller om hanteringen är utspridd tidsmässigt, vilket skulle skada producenternas och konsumenternas intressen.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

Även om produkten framställs vid höga temperaturer så kan mikroorganismer utvecklas när produkten hanteras efter produktionen, på grund av de höga halterna av protein, laktos och vatten i ”Travia da Beira Baixa”. Sådana kvalitativa och kvantitativa förändringar av mikrofloran leder till en försämring av de fysiokemiska egenskaperna, som i stor utsträckning är avgörande för att få slutkonsumentens godkännande.

Därför måste de material som används för paketeringen av ”Travia da Beira Baixa” eller som kommer i kontakt med produkten vara inerta och neutrala. Det är tillåtet att paketera produkten med vakuum eller på något annat sätt som kan garantera de lagringsförhållanden som är nödvändiga för att bevara produktens övergripande kvalitet.

3.7 Särskilda regler för märkning:

Märkningen ska uppfylla samtliga lagstadgade krav, innehålla produktens särskilda logotyp och

beroende på hur produkten saluförs ska följande finnas på etiketten på ”Travia da Beira Baixa”:

—	Producentens namn eller firmanamn och adress.

—	Producentens hälsomärkning.

—	Certifieringsmärket.

—	Europeiska unionens logotyp.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Det geografiska område där råvarorna produceras, bearbetas och förpackas, som sammanfaller med det geografiska område där ”Queijos da Beira Baixa” produceras, omfattar kommunerna (”concelhos”) Belmonte, Castelo Branco, Fundão, Idanha-a-Nova, Mação, Oleiros, Penamacor, Proença-a-Nova, Sertã, Vila de Rei, Vila Velha de Ródão samt kommundelarna (”freguesias”) Aldeia de São Francisco, Aldeia do Souto, Barco, Boidobra, Casegas, Conceição, Covilhã, Dominguiso, Ferro, Orjais, Ourondo, Peraboa, Peso, Santa Maria, São Jorge da Beira, São Martinho, São Pedro, Sobral de São Miguel, Teixoso, Tortosendo, Vale Formoso och Vales do Rio i kommunen Covilhã.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

De traditionella, extensiva produktionsmetoder som är typiska för regionen är nära förbundna med det rådande klimatet och den mark som dominerar, eftersom dessa i stor utsträckning påverkar hur foderväxterna växer. Klimatet i regionen kännetecknas av höga årsmedeltemperaturer, långa, varma och torra somrar och milda vintrar med relativt låg total genomsnittlig nederbörd och rimfrost. Området är kargt, men kargheten avtar allt eftersom man förflyttar sig från söder till norr eller från öst till väst.

De naturliga betesmarker som uppstår på sandig jord består av högre gräsväxter som är bättre lämpade för bestockning (Agrostis, Poa etc.) och av ettåriga ärtväxter av större vikt ur fodersynpunkt (Ornitopus, T. Cherleri, T. Arvense etc.). Betesmarker på föga konsoliderad mark på granitgrund, som består av låga, ettåriga gräsväxter (Vulpia, Periballia) och vissa ärtväxter med lägre näringsvärde (Trifolium angustifolium och T. Stellatum), utgör betesmark av låg kvalitet och med låg produktivitet. På mark med skifferlergrund finns det, om man bara tar hänsyn till mark med god vattenhållande förmåga, betesmark av godtagbar kvalitet med en övervägande andel ettåriga gräsväxter, oftast rajgräs (Lolium spp.). Ärtväxterna har i allmänhet ett högt näringsvärde (Trifolium spp. och Ornithopus).

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

Det som är utmärkande för produkten och dess egenskaper beror på råvarornas ursprung och produktionsmetoderna. ”Travia da Beira Baixa” härrör från den vassle som erhålls under produktionen av ”Queijos da Beira Baixa”. Vasslen får rinna av för att biprodukterna ska avlägsnas från ostmassan (”repiso”) och vatten tillsätts om mjölken har saltats. Sedan värms vasslen upp till mellan 80 och 90 °C under långsam och oavbruten omrörning till dess att koaguleringsprocessen startar. Den känns igen genom att det bildas flingor, som på grund av sin låga densitet samlas på ytan. Man sänker temperaturen och avbryter omrörningen precis innan kokpunkten nås, dvs. efter mellan 15 och 30 minuter. För bästa resultat och en tjockare massa brukar man tillsätta en liten mängd får- eller getmjölk precis innan produkten når kokpunkten. Med hjälp av en hålslev tas sedan massan ur den behållare där koaguleringen ägde rum. Den placeras i andra behållare där den blandas med en liten mängd vassle (”rescaldão”), som ger den en mer eller mindre krämig konsistens.

Får- och getmjölk avsedd för produktionen av ”Queijos da Beira Baixa”, som ger de råvaror som används i produktionen av ”Travia de Beira Baixa”, måste uteslutande härstamma från jordbruk belägna i det geografiska produktionsområdet. Produktionsmetoden måste ovillkorligen vara extensiv. Den traditionella produktionsmetoden med små flockar anses vara en sådan metod. Djuren tillbringar en stor del av dagen ute på bete och återvänder till ladugården på kvällen, där de mjölkas och tillbringar natten, åtminstone under vintern.

Fodret kommer alltså huvudsakligen från en foderproduktion som är naturlig eller som har förbättrats med betesväxter som är anpassade efter regionens mark- och klimategenskaper. Odling av foderväxter för höproduktion och djurbete har alltid varit vanligt förekommande i hela regionen. Mjölken från får och getter som betar i regionen har särskilda egenskaper som, tillsammans med tekniken och kunskaperna om produktionsprocessen och paketeringen, gör det möjligt att framställa produkter som skiljer sig från mängden och som erkänns av konsumenterna, som benämner dem med namnet på ursprungsregionen.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(Artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)

http://www.gpp.pt/valor/ce_travia_bb.pdf

(1) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

17.11.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/18

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2012/C 353/09

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs genom artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen inom sex månader från datumet för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”CARNE DE BRAVO DO RIBATEJO”

EG-nr: PT-PDO-0005-0789-08.10.2009

SGB ( ) SUB ( X )

1. Beteckning:

”Carne de Bravo do Ribatejo”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Portugal

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 1.1 –

Färskt kött (och slaktbiprodukter)

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

Kött från styckning av slaktkroppar av nötkreatur av rasen ”Brava de Lide”. Det kan utgöras av kylda halva kroppar eller kvartsparter (fram- och bakkvartsparter) av eller köttbitar av ”Carne de Bravo do Ribatejo” som förpackats i specifika vakuumpåsar eller med hjälp av andra lämpliga material. De kyls eller fryses ner genom snabbinfrysning som inte skadar muskelvävnaden och som bevarar produktens mörhet och näringsvärde, och på så sätt bibehålls produktens egenskaper.

Eftersom denna produkt utgör mellan 95 % och 100 % av slutproduktens totala vikt (i enlighet med direktiv 2000/13/EG om märkning) får den registrerade beteckningen ”Carne de Bravo do Ribatejo – DOP” anges på märkningen, både i försäljningsnamnet och i ingrediensförteckningen.

Oavsett hur de är märkta ska slaktkropparna, kvartsdelarna, köttdelarna och köttbitarna under transport och försäljning åtföljas av ett ursprungsintyg som utfärdats av certifieringsorganet, som innehåller samtliga uppgifter som bevisar att produkten överensstämmer med kraven i specifikationen.

Djurens ålder vid slakt och slaktkropparnas vikt

	Ålder vid slakt	Slaktkroppens vikt
Carne de Novilha Brava de Lide	Mellan 18 och 30 månader	Mellan 100 och 200 kg
Carne de Novilho Bravo de Lide	Mellan 18 och 30 månader	Mellan 150 och 250 kg
Carne de Vaca Brava de Lide	Mellan 31 och 60 månader	Mellan 100 och 250 kg
Carne de Toiro Bravo de Lide	Mellan 31 och 60 månader	Mindre än 200 kg

Slaktkropparnas klassificeras i enlighet med SEUROP-systemet och på grundval av parametrarna för konformation och fetthalt enligt följande:

”Carne de Novilha Brava de Lide”: slaktkroppar av hondjur slaktade vid en ålder på mellan 18 och 30 månader med en vikt på mellan 100 och 200 kg. Konformationer enligt klasserna E, U, R, O och P och en fettansättningsgrad enligt klasserna 2, 3 och 4 i SEUROP-skalan är godkänd.

”Carne de Novilho Bravo de Lide”: slaktkroppar av handjur slaktade vid en ålder på mellan 18 och 30 månader med en vikt på mellan 150 och 250 kg. Konformationer enligt klasserna E, U, R och O och en fettansättningsgrad enligt klasserna 2, 3 och 4 i SEUROP-skalan är godkänd.

”Carne de Vaca Brava de Lide”: slaktkroppar av hondjur slaktade vid en ålder på mellan 31 och 60 månader med en vikt på mellan 100 och 250 kg. Konformationer enligt klasserna E, U, R, O och P och en fettansättningsgrad enligt klasserna 2, 3 och 4 i SEUROP-skalan är godkänd.

”Carne de Toiro Bravo de Lide”: slaktkroppar av handjur slaktade vid en ålder på mellan 31 och 60 månader med en vikt på minst 200 kg. Konformationer enligt klasserna E, U, R och O och en fettansättningsgrad enligt klasserna 2, 3 och 4 i SEUROP-skalan är godkänd.

Det bör betonas att rasen Brava de Lides egenskaper och sättet att bedriva djurhållningen på, med avseende på kön, ålder och vikt vid slakt, motiverar godkännandet av slaktkroppar i klass P enligt SEUROP-skalan, men endast för kategorierna ”Novilha” och ”Vaca” (se motiveringen i punkt 5.3 i detta dokument).

Fettets egenskaper: fast och utan utsöndringar, med en färg som skiftar mellan vitt och gult, glansigt och med fin textur, saftigt, aromatiskt och med behaglig smak, homogent och av hög kvalitet. Det intramuskulära fett som är kännetecknande för dessa slaktkroppar uppvisar en viss struktur, så kallad marmorering (mycket tunna fibrer fördelade i muskelvävnaden), vilket bidrar till köttets saftighet, fasthet och smak.

Organoleptiska egenskaper: köttet är enhetligt mört och kännetecknas av en fast konsistens, ett lätt inslag av intramuskulärt fett, hög saftighet och mör textur.

Köttet utmärker sig genom sina utsökta organoleptiska egenskaper som beskrivs nedan.

Färg: körsbärsröd, mörk och glansig.

pH: mindre än 6.

Textur: köttets textur utgör en kombination av mörhet, fasthet, saftighet och tuggbarhet.

Smak och arom: mycket behagliga, intensiva, ger detta nötkött sin typiska, väldefinierade karaktär.

Minimitid för mogning i kylrum före styckning: mogning vid en invändig temperatur på högst 7 °C under minst 12 timmar. Före avsändningen hålls slaktkroppen vid en relativ fuktighet på mellan 85 och 90 %.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

—

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Djuren utfodras med hjälp av foder, betesgång och halm samt traditionella malda blandningar (agnar och skal av spannmål blandade med spannmålskorn) som alltid har sitt ursprung i det geografiska området. Om betesmarken är för mager och inte uppfyller djurens behov används både under vintern och sommaren konserverat foder (hö och/eller ensilage) från det geografiska området. Det är också tillåtet att använda särskilt utformat fodertillskott (kraftfoder i form av pellets eller granulat som erhållits från naturligt utsäde), från regionen eller ej. Denna stödutfodring representerar ett tillägg på ett till två kilo till nötkreaturens dagliga foderintag och överstiger aldrig 2 % av djurets totala vikt.

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Avel, uppfödning och slakt.

De fysiska och beteendemässiga egenskaperna hos djuren av rasen Brava de Lide är de som naturligtvis kännetecknar dessa djur, som till sin natur är stillsamma, lugna och ”fridfulla” när de befinner sig i sin naturliga miljö.

Transportvillkoren för djur av rasen Brava de Lide måste följa gällande lagstiftning om transport och slakt av djur.

Djuren av denna ras måste slaktas samma dag som de kommer fram till slakteriet, oavsett vilken dag på året det rör sig om.

Slakten får endast utföras vid slakterier som erkänts av EU och som ligger i det avgränsade geografiska området.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

Styckning, finstyckning, behandling och förpackning.

Med hänsyn tagen till de specifika etologiska faktorerna för dessa djur och de skadliga effekterna av stress på slaktkropparnas kvalitet krävs särskilda kunskaper för att innan styckningen, finstyckningen, behandlingen och skivningen utförs kunna verifiera att slaktkropparna uppfyller de tillämpliga kraven.

Köttbitarna från styckning, skivning eller behandling förpackas omedelbart för att undvika all eventuell mikrobiologisk kontaminering.

3.7 Särskilda regler för märkning:

Märkningen innehåller alltid, oavsett försäljningsform och utöver samtliga övriga rättsligt bindande påståenden, följande:

Texten ”Carne de Bravo do Ribatejo — Denominação de Origem Protegida” (tillsammans med EU-logotypen).

Logotypen för ”Carne de Bravo do Ribatejo” (se nedan):

Uppgifter om producenten eller om den producentgrupp som saluför produkten.

Certifierings- eller överrensstämmelsemärket.

Försäljningsnamnet ”Carne de Bravo do Ribatejo — DOP” ska inte kunna associeras med andra angivelser eller antydningar (distributörens märke eller annat).

Det är förbjudet att ersätta namnet eller firmanamnet på och adressen till den producent eller den producentgrupp som saluför produkten med namnet på en annan enhet, även om den sistnämnda har produktansvaret eller saluför produkten.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Alla kommuner (”concelhos”) i distrikten Beja, Évora, Portalegre, Santarém. kommunerna Alcácer do Sal, Alcochete, Grândola, Montijo, Palmela, Santiago do Cacém och Sines i distriktet Setúbal. Kommunerna Alenquer, Arruda dos Vinhos, Azambuja och Vila Franca de Xira i distriktet Lissabon. Kommunerna Idanha-a-Nova i distriktet Castelo Branco och slutligen delkommunen (”freguesia”) Arazede som tillhör kommunen Montemor-o-Velho i distriktet Coimbra.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Uppfödningen av nötkreatur av rasen Brava de Lide är kopplad till den geografiska miljön och till den funktion som dessa djur har i samband med verksamheten vid jordbruksföretagen inom det avsedda geografiska området. Produktionen av dessa nötkreatur är mycket beroende av den naturliga miljön, som utgörs av ekskogar (”montados”) med stenek, korkek och ek, av naturliga betesmarker och områden med spontan vegetation bestående av xerofyter som förknippas med dessa trädpopulationer, som är mycket vanliga i detta geografiska område. Denna typ av beskogning och buskvegetation är dessutom mycket viktig för hållningen av dessa djur eftersom de separerar djuren från människan och dess ”civilisation” och ger dem lämpligt skydd vid oväder. Det handlar alltså om kännetecknande produktionsförhållanden som är vanliga i regionen och som är absolut nödvändiga för uppfödningen av djuren av denna ras.

Det geografiska området domineras till stor del av ekskogar (”montados”) med stenek, korkek och ek, av naturliga betesmarker och områden med spontan vegetation av xerofyter som förknippas med dessa trädpopulationer. Det spontana växttäcket omfattar till exempel ginst, cistros, ljung och tistel som utgör mycket viktiga ingredienser i djurens föda, särskilt under vintersäsongen, som allmänt kallas för ”invernadouro” (vinterdvala). Regionen har ett karakteristiskt ekosystem (stora temperaturskillnader mellan de varma och torra somrarna och de mycket kalla vintrarna). Vallningen av djuren av rasen Brava de Lide kräver särskilda kunskaper och ska med hänsyn till djurens kraft och nervösa läggning utföras till häst. Ett annat kännetecknande inslag är betesväxlingen mellan jordbruk med extensiv djurhållning (inom det definierade geografiska området), vilket gör det möjligt att hitta de bästa betesmarkerna och främja djurens välbefinnande.

Vid alla jordbruksföretag är uppfödningen av nötkreatur av rasen Brava de Lide föremål för en väl individualiserad uppföljning i enlighet med nedan angivna krav för systemet för kontroll av produktionen:

1.	Det ska finnas en stambok för rasen ”Brava de Lide Português”.

2.	Endast renrasiga djur ska födas upp.

3.	Djuren av rasen Brava de Lide ska hållas i strukturer som genom fysisk avskiljning helt isolerats från områden där andra djur av samma art hålls inom samma jordbruksföretag.

4.	Djuren, deras härstamning och deras avkomma samt deras morfologiska och funktionella drag ska identifieras individuellt i enlighet med rasen Brava de Lides stamboksregler.

5.	Uppfödningen ska utföras enligt ett särskilt produktionssystem som är unikt för denna ras.

Det ska tillämpas ett kontrollsystem som har inrättats av producenterna själva och som ska garantera fullständig spårbarhet från varje djur till varje köttbit eller förpackning som innehåller en bearbetad produkt. Spårbarhetssystemet ska ange ett djurs härstamning och avkomma i varje steg, från produktion till saluföring, och från jordbruksföretaget till slutprodukten.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

Köttet ”Carne de Bravo do Ribatejo” har en karakteristiskt mörk körsbärsröd färg med glansiga nyanser och är flexibelt, fast och saftigt med utmärkt tuggbarhet. Det har en intensiv smak, lång eftersmak och uppvisar inslag av intramuskulärt fett samt en typisk marmorering som bidrar till köttets saftighet, smak och tuggbarhet.

Egenskaperna hos ”Carne de Bravo do Ribatejo” beror i grund och botten på a) mark- och väderförhållandena i den region där djuren föds, b) rasens morfologiska och funktionella särdrag, samt c) den specifika hållningen av dessa djur, med avseende på vilken ett antal särdrag presenteras nedan.

—	Nötkreatur avsedda för avel av rasen Brava de Lide, som idag är välkänd men som förut kallades ”Ribatejana” på grund av sin härkomst, har sitt ursprung i de vilda nötdjur som verkar ha funnits jämt i Tage- och Sadodalarna och på de tillhörande hedarna.

—	Rasen Brava de Lide är en inhemsk nötras som lever inom ett område som utgörs av myrmarkerna runt floderna Tage och Mondego.

—	Uppfödningen av nötkreatur av rasen Brava de Lide började 1840 när det första djurhållningsföretaget för vilda nötdjur grundades i Portugal. Man utgick från en nötkreatursbesättning av portugisiskt ursprung som köptes av markisen de Vagos och avelsdjur med samma ursprung (Assunção, 1988).

—	Djuren måste med jämna mellanrum avverka flertal kilometer mellan jordbruksskiftena i sökandet efter föda. Under förflyttningen av djuren och växlingen av betesområde drivs hjordarna till häst och med hjälp av ”cabrestos” (fogliga nötkreatur som är lätt att driva).

—	Traditionellt hölls djuren under vintern vid egendomen i Alentejo och flyttades på våren till Ribatejo, till fälten i Golegã.

—

Uppfödningen av vilda nötdjur i regionerna Ribatejo, Alentejo och i vissa delar av regionen Beira har alltid hört ihop med behovet att använda djuren som arbetsdjur, då de lämpar sig bra för jordbruksarbeten tack vare deras fysiska och etologiska egenskaper. Det rör sig om ädla djur med smidiga, energiska och precisa rörelser.

—	Detta anspråkslösa och extremt tåliga djur som inte liknar något annat var oumbärligt för hanteringen av de svåra jordbruksförhållandena i regionerna Alentejo och Ribatejo.

—	Detta djur, som kan stå emot svåra klimatförhållanden, har både före och efter ”amansia” (tämjning) levt i ”manadio” (hjordar).

—

Djuren av denna ras är stillsamma, lugna och ”fridfulla”. Det är därför vanligt att skötarna ställer vatten- och fodertrågen med ett visst avstånd mellan dem för att tvinga djuren att röra på sig, vilket är mycket viktigt för deras fysiska och kroppsliga kondition och följaktligen för köttets egenskaper. Det är vanligt att man vid djurbruksföretagen tvingar djuren att gå en timme per dag.

En avgörande faktor för detta produktionssystem är storleken på jordbruksföretagets areal. Djurbrukets storlek är viktig för produktionen av nötkreatur av denna ras eftersom endast tillräckligt stora arealer kan erbjuda djuren denna karakteristiska träning, vilket passar perfekt för en såpass atletisk ras.

Systemet för produktion av nötkreatur av rasen Brava de Lide är mycket beroende av den naturliga miljön, som utgörs av ekskogar (”montados”) med stenek, korkek och ek, av naturliga betesmarker och områden med spontan vegetation bestående av xerofyter som förknippas med dessa trädpopulationer. Det spontana växttäcket omfattar till exempel växter som är allmänt kända under namnen ginst, cistros, ljung och tistel, som utgör mycket viktiga ingredienser i djurens föda, särskilt under vintersäsongen (som allmänt kallas för ”invernadouro” [vinterdvala]).

Djur av rasen Brava de Lide föds alltid upp extensivt (på friland) på arealer där djurtäthetsfaktorn understiger 1,4 DE/ha. Denna djurhållningsmetod är naturligtvis kopplad till det avgränsade produktionsområdet, vilket kännetecknas av jordbruk med stora arealer och av särskilda mark- och väderförhållanden. Detta gör det möjligt att erbjuda dessa djur en föda som är anpassad till deras ras, genom att man kombinerar naturligt foder med växlingen av betesområde mellan regionerna Ribatejo och Alentejo.

En av de viktigaste faktorer som möjliggör produktionen av ett kött med såpass speciella egenskaper är utan tvekan det sätt som man utfodrar djuren på, som går från modersmjölk till naturliga betesmarker och bete av undervegetationen i de ekskogar med ek, stenek och korkek som, om än med varierande densitet och kvalitet, breder ut sig i det avgränsade geografiska produktionsområdet.

Uppfödningen av nötkreatur av rasen Brava de Lide är nära kopplad till denna region, vilket både bevisas av att denna tusenåriga verksamhet än idag bedrivs enligt de traditionella metoderna och av det faktum att ”Carne de Bravo do Ribatejo” är en av regionens traditionella maträtter.

”Carne de Bravo do Ribatejo” är en integrerad del i gastronomiturismen i Ribatejo. ”Cozido de carnes bravas”, ”rabinhos de toiro bravo” och ”espetadinhas de carnes bravas” är några av de mest kända specialiteterna.

”Carne de Bravo do Ribatejo” används vid tillagningen av olika av regionens traditionella maträtter och förblir på grund av sitt anseende en av de mest uppskattade och eftertraktade förrätterna bland konsumenterna i regionen och utanför regionen.

Det gastronomiska sällskapet ”Toiro Bravo”, vars uppgift är att främja det tusenåriga kulinariska arvet i regionen Ribatejo, från grekerna och romarna och andra antika mytologier, och att stärka dessa uråldriga kunskaper som helt klart utgör en viktig del av regionens kulturarv.

Kombinationen av alla dessa faktorer bidrar till att ge köttet från nötdjur av rasen Brava de Lide en särskild kvalitet, som kännetecknas av köttets färg och den specifika marmoreringen av muskeln som härrör från fettinfiltrationer och som gör att köttet är lätt att känna igen, samt av dess fasta konsistens, saftighet och vackra textur.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(Artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)

http://www.gpp.pt/Valor/doc/CE_Carne_Bravo_Ribatejo.pdf

(1) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

17.11.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/23

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2012/C 353/10

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”DÜSSELDORFER SENF”

EG-nr: DE-PGI-0005-0916-04.01.2012

SGB ( X ) SUB ( )

1. Beteckning:

”Düsseldorfer Senf”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Tyskland

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 2.6

Senapspasta

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

”Düsseldorfer Senf” är en konsumtionsfärdig pasta som används för smaksättning av mat. Konsistensen är utsökt krämig och färgen blekt gul. En särskild egenskap hos ”Düsseldorfer Senf” är den mycket starka smaken, som inte kan undgå någon som smakar. ”Düsseldorfer Senf” framställs uteslutande av naturliga ingredienser. Varken konserveringsmedel, kryddor eller aromämnen tillsätts.

”Düsseldorfer Senf” ska konsumeras inom tio månader efter framställningen. Därefter förlorar produkten sina organoleptiska egenskaper.

Den färdiga produkten har följande fysikalisk-kemiska egenskaper:

—	torrsubstans: minst 22 %

—	fetthalt i senapen: minst 8 %

—

pH: < 4,3

—	salthalt i den färdiga produkten: < 6 % av massan

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter);

Råvarorna i ”Düsseldorfer Senf” är bruna senapsfrön, ofiltrerad ättika, vatten från Düsseldorf, som är särskilt kalk- och mineralrikt, och salt.

För att ”Düsseldorfer Senf” ska behålla sin höga kvalitet och sin friskhet, och för att garantera den regionala förankringen och därmed produktens organoleptiska egenskaper och anseende, sker tillverkningen endast med vatten från det avgränsade geografiska området Düsseldorf.

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

—

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Alla steg i tillverkningen av ”Düsseldorfer Senf”, dvs. rensningen, siktningen och den naturliga torkningen av senapsfröna, blötläggningen under vilken ingredienserna macereras, malningen, avlägsnandet av fröämnesresterna, luftningen och mogningen, ska äga rum i det geografiska området. På så sätt garanteras den typiska, mycket starka smaken, liksom produktens organoleptiska egenskaper och dess kvalitet, det regionala ursprunget, spårbarheten och kontrollen av produkten genom hela produktionsprocessen.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

De olika förpackningsstegen, dvs. fyllning, förpackning och märkning av tuberna, ska äga rum i det geografiska området. Det är nödvändigt eftersom senap är en ömtålig produkt som lätt kan försämras under bearbetningen. Temperaturen kontrolleras därför noga under mogningen. Temperaturkontrollen och lagringstiden har avgörande betydelse för den färdiga produktens sensoriska egenskaper. Endast specialiserad personal i senapsfabrikerna (senapsmästare på plats i fabrikerna) har den erfarenhet som krävs för att avgöra när senapen bör fyllas på behållare för att en produkt av jämn och hög kvalitet ska erhållas. Detta viktiga framställningssteg, som avgör produktens kvalitet, måste därför ske under tillverkarens tillsyn, i det geografiska området.

På så sätt garanteras den typiska, mycket starka smaken hos ”Düsseldorfer Senf” och därmed produktens organoleptiska egenskaper och dess kvalitet, det regionala ursprunget, spårbarheten och kontrollen av produkten genom hela produktionsprocessen.

3.7 Särskilda regler för märkning:

Genom nedanstående bestämmelser om märkning får konsumenterna och de kontrollanter som ansvarar för bedrägeri- och tillverkningskontroller garantier för ursprunget och äktheten hos ”Düsseldorfer Senf”. Därmed garanteras att kraven i produktspecifikationen uppfylls. Bestämmelserna möjliggör en enhetlig märkning och garanterar produktens ursprung och spårbarhet.

”Düsseldorfer Senf” ska vid all försäljning vara märkt med någon av följande beteckningar:

—	”Düsseldorfer Senf”

—	”Düsseldorfer Senf Scharf”

—	”Düsseldorfer Senf Extra Scharf”

—	”Düsseldorfer Senf Stark” och/eller

—	”Düsseldorfer Senf Extra Scharf”

Medlemmar av Schutzgemeinschaft Düsseldorfer Senf (skyddsgemenskapen för senap från Düsseldorf) får använda skyddsgemenskapens logotyp i en av följande varianter, tillsammans med angivelsen ”Senfspezialität aus Düsseldorf” med typsnittet Arial Regular:

—	i fyrfärgstryck (CMYK) 12C 27M 56Y 0K (guld), i dekorfärg guld och/eller med guldfolietryck för ankaret, lejonets silhuett och logotypens ram och/eller

—	i fyrfärgstryck (CMYK) 12C 27M 56Y 0K (guld), i dekorfärg guld och/eller med guldfolietryck för ankaret, lejonet och logotypens ram och/eller

—	i svartvitt i fyrfärgstryck (CMYK) 0C 0M 0Y 100K (svart) för ankaret, lejonets silhuett och logotypens ram och/eller

—	i svartvitt i fyrfärgstryck (CMYK) 0C 0M 0Y 100K (svart) för ankaret, lejonet och logotypens ram.

Tillverkaren får själv bestämma färg på logotypens bakgrund. Logotypens storlek får variera beroende på ändamål. Dessa märkningsregler gäller även produkter – livsmedel eller annat – vid vars framställning ”Düsseldorfer Senf” ingår som enda beståndsdel i denna produktkategori.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Det geografiska området omfattar delstatshuvudstaden Düsseldorf och går under beteckningen ”Düsseldorf”.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

”Düsseldorfer Senf” uppfanns i det geografiska området. Området kännetecknas av den lokala senapsindustrins långa tillverkningstradition. Produktionsprocessen har tillämpats länge i det geografiska området och skiljer sig från den som traditionellt används i andra delar av Tyskland såtillvida att fröämnesresterna avlägsnas.

Den särskilda metod för vattenutvinning som tillämpas i Düsseldorf, som ligger vid Rhens stränder, skiljer sig från den som måste användas på längre avstånd från en större flod. I brunnarna i Düsseldorfs vattenverk, som ligger längs Rhens stränder, hämtas obehandlat vatten som till stor del utgörs av strandfiltrat men även innehåller grundvatten från marken. Strandfiltratet tränger ned i marken mitt i flodbädden. Det rinner sakta genom sand- och gruslagren, som kan vara upp till 30 m tjocka, mot brunnarna som ligger nära stränderna. Detta tar flera veckor, och under den tiden renas vattnet på naturlig väg flera gånger: grus och sand fungerar som ett mekaniskt filter där grumling och föroreningar fastnar. Små organismer i jorden bidrar också till att rena vattnet. Det geografiska området skiljer sig också mycket från närliggande områden genom de ingredienser som kännetecknar smaken och i synnerhet de mineraler som förekommer i det kalkrika vattnet i Düsseldorf.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

Till skillnad från annan traditionellt framställd tysk senap innehåller ”Düsseldorfer Senf” vanligen inga fröämnesrester. Endast frökärnorna används. Denna produktionsprocess ligger bakom den mycket starka smaken, en särskild egenskap hos ”Düsseldorfer Senf” som inte kan undgå någon som smakar.

Dessa organoleptiska egenskaper har gett ”Düsseldorfer Senf” dess globala anseende som regional specialitet Detta anseende, som har sin grund i produktens smak, kvalitet och originalitet, är också en av egenskaperna hos ”Düsseldorfer Senf”.

Historiskt samband/historia

”Düsseldorfer Senf” är en livsmedelsspecialitet framställd i Düsseldorf, med en mycket lång tradition som är förankrad i regionens historia. Historien för senapsindustrin i Düsseldorf vittnar om detta. Den första tyska senapsfabriken grundades i Düsseldorf 1726. År 1896 fanns det åtta senapsfabriker i Düsseldorf. Redan 1826 omnämndes den lokala senapsindustrin i handelskalendrar, reselitteratur och beskrivningar av staden. År 1920 inleddes en ny era i senapsframställningen i Düsseldorf. Entreprenören Otto Frenzel från Lorraine grundade i slutet av 1920 sin senapsfabrik i staden. Han framställde där en mycket stark och ljus senap av helt ny typ som han gav namnet ”Löwensenf” och märkte med ett lejonhuvud, med inspiration från stadsvapnet. Det var första gången en så ljus senap salufördes i Tyskland. Smakstyrkan och den karakteristiska kryddningen skulle snabbt ge ”Düsseldorfer Senf” dess anseende Frenzels framgång hängde samman med de renhetskrav som ställdes på ”Düsseldorfer Senf”. Endast ingredienser av allra högsta kvalitet användes, tillverkningen följde noggrant utarbetade metoder och endast lokala ingredienser användes.

Från 1930 började senapsfabrikerna i Düsseldorf att tillverka ”Düsseldorfer Tafelsenf”, en medelstark bordssenap. Denna lokala senapsspecialitet, med mildare smak och medelstor kryddighet, gulgrön färg och glänsande textur, blev snabbt omtyckt av konsumenterna både i Tyskland och utomlands.

Från 1938 började senapsindustrin i Düsseldorf att exportera ”Düsseldorfer Senf” till andra europeiska länder, Förenta staterna, Kanada, Sydamerika, Afrika, Japan och Australien.

Naturligt samband/miljöförhållanden

De organoleptiska egenskaperna hos ”Düsseldorfer Senf” har en naturlig koppling till det geografiska området. Det vatten som används kommer från Düsseldorf och är den främsta beståndsdelen i ”Düsseldorfer Senf”. Det hämtas från Rhen. Flodvattnet passerar genom sand- och gruslager som kan vara upp till 30 m tjocka, vilket ger ett synnerligen kalk- och mineralrikt vatten. Den höga kalk- och mineralhalten i vatten från Düsseldorf bidrar till den särpräglade smaken hos ”Düsseldorfer Senf”. Smaken får också sin prägel av den ofiltrerade ättikan.

Aktuellt samband/anseende

”Düsseldorfer Senf” har ett oförändrat högt anseende. Det är en regional specialitet som konsumenterna i regionen och på andra håll är väl förtrogna med. Konsumenternas reaktioner vittnar i hög grad om detta. ”Düsseldorfer Senf” har en erkänd plats på marknaden.

Grunden för anseendet är framför allt den långa historien av framställning av ”Düsseldorfer Senf” i Düsseldorf, liksom produktens organoleptiska egenskaper. Tack vare den långa traditionen för den högt ansedda lokala senapsindustrin betecknas Düsseldorf som senapens huvudstad.

Anseendet för Düsseldorfs senapsspecialiteter är så högt att de ägnats ett särskilt museum. En mängd fotografier av senap framställd av stadens industri och en rad böcker och artiklar i pressen vittnar om det historiskt höga anseendet för produkten.

”Düsseldorfer Senf” är en del av regionens historia och traditionella gastronomi. På restaurangmenyerna i den gamla stadsdelen finns t.ex. den traditionella ”Düsseldorfer Senfrostbraten”, en senapspanerad, grillad entrecote. Ett annat ofrånkomligt inslag i den lokala gastronomin är Rhensmörgåsen, en giffel med en ostskiva och Düsseldorfsenap.

Ekonomiskt samband/betydelse

”Düsseldorfer Senf” spelar än i dag en viktig ekonomisk roll för Düsseldorf. De höga försäljningssiffrorna för detaljhandel, charkuterister och restauranger i det geografiska området och i Tyskland och hela världen speglar väl hur omtyckt ”Düsseldorfer Senf” är bland konsumenterna. Uppskattningsvis 3 760 ton ”Düsseldorfer Senf” framställs varje år i det geografiska området.

Tillverkningsrelaterat samband/organoleptiska egenskaper

Senapsfabrikanterna i regionen tillverkar sedan nästan 90 år tillbaka ”Düsseldorfer Senf” enligt den framställningsmetod som uppfanns i staden. Deras yrkeskunnande, expertis och erfarenhet, som gått i arv från generation till generation, ger ”Düsseldorfer Senf” de geografiskt betingade organoleptiska egenskaperna.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)

Markenblatt Vol. 27, 8 juli 2011, del 7c, s. 13525.

http://register.dpma.de/DPMAregister/geo/detail.pdfdownload/28500

(1) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2012.353.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 353

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	55 årgången 17 november 2012

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2012/C 353/01	Eurons växelkurs	1

2012/C 353/02	Kommissionens beslut av den 15 november 2012 om inrättande av gruppen för samordning på elområdet	2

	V Yttranden
	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2012/C 353/03	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.6697 – O.W. Bunker/Bergen Bunkers) ( 1 )	5

2012/C 353/04	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.6770 – American Securities/Metaldyne) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	6

2012/C 353/05	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.6779 – Barclays/Goldman Sachs/TPG/Gardman) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	7

2012/C 353/06	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.6715 – CNOOC/Nexen) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	8

	ÖVRIGA AKTER
	Europeiska kommissionen
2012/C 353/07	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	9

2012/C 353/08	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	14

2012/C 353/09	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	18

2012/C 353/10	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	23