8.11.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/5

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHETS REKOMMENDATION

av den 13 april 2011

om regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät i Eftastaterna (1)

2012/C 340/04

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET (2) UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (3),

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol, särskilt artikel 5.2 b,

med beaktande av den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5cl i bilaga XI till EES-avtalet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (4)), särskilt artikel 19.1 i denna rättsakt, anpassad till EES-avtalet genom protokoll 1 till detta,

efter att ha hört Eftas kommunikationskommitté, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 8.3 i ramdirektivet ska de nationella regleringsmyndigheterna bidra till utvecklingen av den inre marknaden bland annat genom att samarbeta med varandra och med Europeiska kommissionen eller övervakningsmyndigheten (beroende på vad som är lämpligt) på ett öppet sätt för att se till att enhetlig regleringspraxis utarbetas. Under granskningen av de mer än 850 förslag till åtgärder som anmälts enligt artikel 7 i ramdirektivet framkom att det fortfarande finns en del inkonsekvenser i regleringen av taxorna för terminering av röstsamtal.

(2)

Även om någon form av kostnadsorientering vanligen föreligger i de flesta EES-stater, är de åtgärder som vidtagits för priskontroll skiljaktiga i alla EES-stater. Förutom en stor variation när det gäller de kostnadsmetoder som valts, varierar även det sätt på vilket dessa metoder används. Detta ökar spännvidden mellan de termineringstaxor på grossistnivå som tillämpas inom EES, vilket bara delvis kan förklaras med nationella särdrag. Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter (ERG), som inrättades genom den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5ci i bilaga XI till EES-avtalet (kommissionens beslut 2002/627/EG (5)) (6), anpassad till EES-avtalet genom protokoll 1 till detta, konstaterade detta i sin gemensamma ståndpunkt om symmetri i termineringstaxorna för fasta samtal och symmetri i termineringstaxorna för mobila samtal. De nationella regleringsmyndigheterna har dessutom i ett flertal fall godkänt högre termineringstaxor för mindre operatörer av fasta eller mobila nät med motiveringen att dessa operatörer är nya på marknaden samt inte har dragit nytta av stordriftsfördelar och/eller omfattas av annorlunda kostnadsvillkor. Dessa asymmetrier finns både inom och över de nationella gränserna, även om de långsamt minskar. Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter konstaterar i sin gemensamma ståndpunkt att termineringstaxor normalt bör vara symmetriska och att asymmetrier kräver en lämplig motivering.

(3)

Väsentliga skillnader i regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät skapar betydande snedvridningar av konkurrensen. Termineringsmarknaderna präglas av dubbelt tillträde, varvid båda operatörerna i samtrafiken förutsätts kunna dra nytta av arrangemangen, men eftersom dessa operatörer också konkurrerar med varandra om abonnenter, kan termineringstaxorna få betydande strategiska och konkurrensmässiga konsekvenser. Om de sätts över de faktiska kostnaderna sker väsentliga överföringar av kapital mellan marknaderna för fasta och mobila nät och konsumenter. På marknader där operatörerna har asymmetriska marknadsandelar kan detta dessutom leda till betydande betalningar från mindre till större konkurrenter. Dessutom är den totala nivån på de mobila termineringstaxorna fortfarande hög i ett flertal EES-stater jämfört med dem som tillämpas i många länder utanför EES, samt jämfört med de fasta termineringstaxorna i allmänhet, vilket leder till höga, om än sjunkande, priser för slutkonsumenterna. Höga termineringstaxor har en tendens att leda till höga slutkundspriser för att ringa samtal och i motsvarande grad lägre användningsfrekvens, vilket innebär en försämring av konsumenternas välbefinnande.

(4)

Den hittillsvarande bristen på harmonisering när det gäller tillämpningen av principerna för kostnadsredovisning på termineringsmarknaderna visar att det behövs en gemensam metod som ger ökad rättssäkerhet och de rätta incitamenten för potentiella investerare, samt minskar regleringsbördan för befintliga operatörer som för närvarande är verksamma i flera EES-stater. Målet att uppnå en sammanhängande reglering på termineringsmarknaderna är tydligt och erkänt av de nationella regleringsmyndigheterna och har vid upprepade tillfällen framförts av Europeiska kommissionen och övervakningsmyndigheten i deras bedömningar av förslag till åtgärder enligt artikel 7 i ramdirektivet.

(5)

Enligt vissa bestämmelser i det gemensamma regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska nödvändiga och lämpliga kostnadsredovisningsmekanismer samt skyldigheter i samband med priskontroll införas, nämligen artiklarna 9, 11 och 13 jämförda med skäl 20 i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 5cj i bilaga XI till EES-avtalet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (7)) (8), anpassad till EES-avtalet genom protokoll 1 till detta.

(6)

Genom den rättsakt som det hänvisas till i punkt 26j i bilaga XI till EES-avtalet (kommissionens rekommendation 2005/698/EG av den 19 september 2005 om särredovisnings- och kostnadsredovisningssystem enligt regelverket för elektronisk kommunikation (9)) (10), anpassad till EES-avtalet genom protokoll 1 till detta, tillhandahålls en ram för enhetlig tillämpning av de särskilda bestämmelserna om kostnadsredovisning och särredovisning. Syftet är att förbättra insynen i föreskrivna redovisningssystem, metoder samt revisions- och rapporteringsprocesser till gagn för alla berörda parter.

(7)

Terminering av röstsamtal på grossistnivå är den tjänst som krävs för att terminera samtal till uppringda platser (i fasta nät) eller abonnenter (i mobila nät). Avgiftssystemet i EES är baserat på CPNP-principen (Calling Party Network Pays), vilket innebär att termineringsavgiften fastställs av det uppringda nätet och betalas av det nät som ringer upp. Den uppringda parten faktureras inte för den här tjänsten och har i allmänhet inget motiv för att reagera på det termineringspris som fastställs av nätleverantören. Mot denna bakgrund utgör för hög prissättning det främsta konkurrensproblemet för regleringsmyndigheterna. Höga termineringspriser återvinns slutligen genom högre samtalsavgifter för slutanvändarna. På grund av det dubbla tillträdet till termineringsmarknaderna är ett ytterligare potentiellt konkurrensproblem korssubventionering mellan operatörer. Dessa potentiella konkurrensproblem är gemensamma för termineringsmarknaderna när det gäller såväl fasta som mobila nät. Mot bakgrund av termineringsoperatörernas möjlighet och incitament att sätta priserna högt över kostnaderna, betraktas kostnadsorientering som den lämpligaste åtgärden för att ta itu med detta problem på medellång sikt. I skäl 20 i tillträdesdirektivet påpekas att metoden för kostnadstäckning bör vara lämplig med hänsyn till de särskilda förhållandena. Med hänsyn till de särskilda förhållandena på samtalstermineringsmarknaderna och de problem dessa medför i konkurrens- och distributionshänseende har Europeiska kommissionen och övervakningsmyndigheten sedan länge varit medvetna om att effektivitet och hållbar konkurrens skulle främjas och fördelarna för konsumenterna i fråga om pris- och tjänsteerbjudandena skulle maximeras om en gemensam metod fastställs som bygger på en ändamålsenlig kostnadsstandard och tillämpning av symmetriska termineringstaxor.

(8)

Enligt artikel 8.1 i ramdirektivet ska EES-staterna se till att de nationella regleringsmyndigheterna, när de fullgör de regleringsuppgifter som anges i det direktivet och i särdirektiven, i synnerhet de uppgifter som syftar till att säkerställa en effektiv konkurrens, i största möjliga utsträckning beaktar det önskvärda i att regleringen görs teknikneutral. Enligt artikel 8.2 i ramdirektivet ska de nationella regleringsmyndigheterna dessutom se till att främja konkurrens genom att bland annat se till att alla användare får maximalt utbyte när det gäller urval, pris och kvalitet på tjänster samt att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen. För att uppnå dessa mål och säkerställa en enhetlig tillämpning i alla EES-stater bör de reglerade termineringstaxorna snarast möjligt sänkas till en nivå som motsvarar en effektiv operatörs kostnader.

(9)

I en konkurrensutsatt miljö ska operatörer konkurrera på grundval av nukostnader och inte kompenseras för kostnader som uppkommit på grund av ineffektivitet. Historiska kostnadsuppgifter måste därför justeras till nukostnader för att avspegla kostnaderna för en effektiv operatör som använder modern teknik.

(10)

Operatörer som kompenseras för faktiska termineringskostnader har få incitament för att öka effektiviteten. Införandet av en ”nedifrån och upp”-modell överensstämmer med idén om att utveckla ett nät för en effektiv operatör varigenom en ekonomisk/teknisk modell av ett effektivt nät konstrueras med utgångspunkt från nukostnader. Modellen avspeglar den mängd utrustning som behövs snarare än den som faktiskt tillhandahålls och tar inte hänsyn till äldre kostnader.

(11)

Med hänsyn till att en ”nedifrån och upp”-modell till stor del bygger på härledda data, dvs. nätverkskostnaderna beräknas med hjälp av uppgifter från utrustningsleverantörerna, kan regleringsmyndigheterna föredra att ställa resultaten av en sådan modell mot dem som erhålls genom en ”uppifrån och ned”-modell för att få fram så tillförlitliga resultat som möjligt och undvika alltför stora diskrepanser i driftskostnader, kapitalkostnader och kostnadsfördelning mellan en hypotetisk och en faktisk operatör. För att identifiera och åtgärda eventuella brister i ”nedifrån och upp”-modellen, såsom informationsasymmetri, kan de nationella regleringsmyndigheterna jämföra den modellens resultat med resultaten av en motsvarande ”uppifrån och ned”-modell som använder granskade uppgifter.

(12)

Kostnadsmodellen bör vara baserad på de effektiva teknikval som finns tillgängliga inom den tidsram som modellen utgår från, i den mån de kan kartläggas. En ”nedifrån och upp”-modell som byggs idag kan alltså i princip utgå från att stomnätet för fasta nät är baserat på nästa generations nät, dvs. NGN-nät (Next-Generation-Network). ”Nedifrån och upp”-modellen för mobila nät bör vara baserad på en kombination av 2G och 3G, som används i accessdelen av nätet och som avspeglar den förväntade situationen, medan stommen kan förutsättas vara NGN-baserad.

(13)

Med hänsyn till de särskilda förhållandena på samtalstermineringsmarknaderna bör kostnaderna för termineringstjänster beräknas på grundval av den framåtsyftande långsiktiga marginalkostnaden (LRIC). I en LRIC-modell blir alla kostnader rörliga, och eftersom det förutsätts att alla tillgångar ersätts på lång sikt innebär avgiftssättning på grundval av den framåtsyftande långsiktiga marginalkostnaden att en effektiv återvinning av kostnaderna blir möjlig. LRIC-modeller omfattar bara de kostnader som orsakas av tillhandahållandet av ett definierat tillägg. En marginalkostnadsmetod som bara fördelar faktiska kostnader som inte skulle ha uppstått om den tjänst som ingår i tillägget inte längre producerades (dvs. påverkbara kostnader) främjar effektiv produktion och konsumtion samt minimerar risken för snedvridningar av konkurrensen. Ju mer termineringstaxorna avlägsnar sig från marginalkostnaden, desto större blir snedvridningarna av konkurrensen mellan marknaderna för fasta respektive mobila nät och/eller mellan operatörer med asymmetriska marknadsandelar och trafikflöden. Det är därför motiverat att tillämpa en ren LRIC-metod där det relevanta tillägget utgörs av en samtalstermineringstjänst på grossistnivå och bara omfattar påverkbara kostnader. En LRIC-metod skulle också göra det möjligt att återvinna alla fasta och rörliga kostnader (eftersom de fasta kostnaderna antas bli rörliga i det långa loppet) som tillkommer vid tillhandahållande av termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå och därigenom underlätta en effektiv kostnadsåtervinning.

(14)

Påverkbara kostnader är skillnaden mellan de identifierade sammanlagda kostnaderna på lång sikt för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster och de identifierade sammanlagda kostnaderna på lång sikt för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster med undantag för samtalstermineringstjänsten på grossistnivå till tredje parter (dvs. fristående kostnader för en operatör som inte tillhandahåller terminering till tredje parter). För att säkerställa en lämplig fördelning av kostnaderna måste en åtskillnad göras mellan de kostnader som är trafikrelaterade, dvs. alla de fasta och rörliga kostnader som stiger vid ökade trafiknivåer, och de kostnader som inte är trafikrelaterade, dvs. alla de kostnader som inte stiger vid ökade trafiknivåer. För att identifiera de påverkbara kostnader som är relevanta för samtalsterminering på grossistnivå, bör icke trafikrelaterade kostnader undantas. Det kan även vara lämpligt att fördela trafikrelaterade kostnader till i första hand andra tjänster (t.ex. samtalsoriginering, SMS, MMS, bredband, förhyrda förbindelser etc.), varvid röstsamtalsterminering på grossistnivå är den slutliga tjänst som ska beaktas. Den kostnad som fördelas till samtalstermineringstjänsten på grossistnivå bör alltså motsvara enbart den extrakostnad som uppstår för att tillhandahålla tjänsten. Detta innebär att kostnadsredovisning baserad på en LRIC-metod för samtalstermineringstjänster på grossistnivå inom marknaderna för fasta och mobila nät bara bör medge återvinning av kostnader som skulle ha undvikits om en samtalstermineringstjänst på grossistnivå inte längre tillhandahölls till tredje parter.

(15)

Det framgår att samtalsterminering är en tjänst som ger fördelar för både den originerande och den mottagande parten (om mottagaren inte fick något utbyte skulle den inte acceptera samtalet), vilket i sin tur tyder på att båda parter har del i kostnadernas uppkomst. Användningen av principer om kostnadskausalitet för att fastställa kostnadsorienterade priser torde tyda på att den som skapat kostnaderna bör vara den som bär dem. Marknaderna för samtalsterminering har dock en dubbel natur, där kostnaderna drivs fram av två sidor. Därför behöver inte alla relaterade kostnader återvinnas via den reglerade grossistavgiften för terminering. I denna rekommendation antas dock att alla de påverkbara kostnaderna för att tillhandahålla samtalstermineringstjänster på grossistnivå, dvs. alla av dessa kostnader som ökar till följd av en ökning i termineringstrafiken på grossistnivå, kan återvinnas via grossistavgiften.

(16)

När termineringstaxor fastställs bör alla avvikelser från en enda effektiv kostnadsnivå vara grundad på objektiva kostnadsskillnader som operatörerna inte kan kontrollera. I fasta nät har inga sådana objektiva kostnadsskillnader som inte kan kontrolleras av operatören identifierats. I mobila nät kan ojämn frekvenstilldelning betraktas som en extern faktor som leder till skillnader i kostnaden per enhet mellan mobiloperatörer. Kostnadsskillnader som har sin grund i externa faktorer kan uppstå där frekvenstilldelningen inte har gjorts med hjälp av marknadsbaserade mekanismer, utan på grundval av en successiv licensieringsprocess. Där frekvenstilldelningen görs genom en marknadsbaserad mekanism, t.ex. en auktion, eller där det finns en andrahandsmarknad, blir de frekvensorsakade kostnadsskillnaderna mer internt fastställda och benägna att minska kraftigt eller undanröjas.

(17)

Nya aktörer på mobilmarknaden kan också under en övergångsperiod komma att få högre enhetskostnader innan de har nått minsta effektiva volym. I sådana situationer skulle de nationella regleringsmyndigheterna, efter att ha fastställt att det finns hinder på grossistmarknaden för marknadsinträde och -expandering, kunna tillåta dem att kompensera sina högre marginalkostnader i förhållande till modelloperatörer under en övergångsperiod på upp till fyra år efter marknadsinträdet. Med utgångspunkt i ERG:s gemensamma ståndpunkt är det rimligt att förutse en tidsram på fyra år för att fasa ut asymmetrierna om man bygger på uppskattningen att det på den mobila marknaden kan förväntas ta tre till fyra år efter marknadsinträdet att nå en marknadsandel på mellan 15 och 20 % och därigenom närma sig minsta effektiva volym. Detta skiljer sig från situationen för nya operatörer på marknaden för fasta nät, som kan få låga enhetskostnader genom att fokusera på förbindelser med hög trafikintensitet i särskilda geografiska områden och/eller hyra relevanta nätresurser från de etablerade operatörerna.

(18)

Den föredragna metoden är en avskrivningsmetod som avspeglar det ekonomiska värdet på en tillgång. Om det inte är möjligt att utveckla en stabil ekonomisk avskrivningsmodell är dock andra metoder möjliga, inklusive linjär avskrivning, progressiv avskrivning och degressiv avskrivning. Kriteriet för valet mellan de olika metoderna är dock hur nära de antas komma en ekonomisk avskrivningsåtgärd. Detta innebär att om det inte är möjligt att utveckla en stabil ekonomisk avskrivningsmodell, bör avskrivningsprofilen för varje större tillgång i ”nedifrån och upp”-modellen granskas separat, samt att den metod som ger en avskrivningsprofil som liknar den ekonomiska avskrivningens bör väljas.

(19)	Vad beträffar effektiv volym gäller olika hänsynstaganden på marknaderna för fasta respektive mobila nät. Minsta effektiva volym kan nås på olika nivåer i sektorerna för fasta och mobila nät, eftersom detta är beroende av de olika reglerande och kommersiella miljöer som dessa omfattas av.

(20)

Vid regleringen av termineringsavgifter på grossistnivå bör de nationella regleringsmyndigheterna varken utesluta eller hindra operatörer från att övergå till alternativa arrangemang för utbytet av termineringstrafik i framtiden, förutsatt att dessa arrangemang överensstämmer med en konkurrensutsatt marknad.

(21)

En övergångsperiod till den 31 december 2012 bör anses vara tillräckligt lång för att de nationella regleringsmyndigheterna ska kunna införa kostnadsmodellen och för att operatörerna ska kunna anpassa sina verksamhetsplaner i enlighet därmed. Samtidigt ska det trängande behovet att se till att konsumenterna får största möjliga nytta i form av effektiva kostnadsbaserade termineringstaxor erkännas.

(22)

För nationella regleringsmyndigheter med begränsade resurser kan en ytterligare övergångsperiod krävas för att förbereda den rekommenderade kostnadsmodellen. Om en nationell regleringsmyndighet kan visa att en annan metod (t.ex. benchmarking) än en LRIC-modell som bygger på principen ”nedifrån och upp” och är baserad på nukostnader ger resultat som överensstämmer med denna rekommendation samt ger effektiva resultat som överensstämmer med dem som fås på en konkurrensutsatt marknad, kan den under sådana omständigheter överväga att fastställa tillfälliga priser baserade på en alternativ modell till den 1 juli 2014. I de fall det objektivt sett skulle vara oproportionerligt för nationella regleringsmyndigheter med begränsade resurser att använda den rekommenderade kostnadsmodellen efter det datumet, kan de fortsätta använda en alternativ modell fram till översynen av den här rekommendationen, om inte det organ som inrättats för samarbete mellan nationella regleringsmyndigheter och Europeiska kommissionen och övervakningsmyndigheten, och dess arbetsgrupper, kan ge tillräckligt praktiskt stöd och vägledning för att kompensera för resursbristen och, i synnerhet, kostnaderna för att genomföra den rekommenderade metoden. Resultat som baseras på alternativa metoder får inte överskrida de genomsnittliga termineringstaxor som fastställs av de nationella regleringsmyndigheter som inför den rekommenderade kostnadsmetoden.

(23)	Denna rekommendation har varit föremål för samråd med Eftas kommunikationskommitté, som avgivit ett yttrande om rekommendationen.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Vid införandet av skyldigheter i samband med priskontroll och kostnadsredovisning i enlighet med artikel 13 i tillträdesdirektivet för de operatörer som av de nationella regleringsmyndigheterna har anmälts ha ett betydande inflytande på marknaderna för röstsamtalsterminering i grossistledet på enskilda allmänna telefonnät (termineringsmarknader för fasta och mobila nät) till följd av en marknadsanalys som genomförts i enlighet med artikel 16 i ramdirektivet, bör de nationella regleringsmyndigheterna fastställa termineringstaxor baserade på en effektiv operatörs kostnader. Detta innebär att de också kommer att vara symmetriska. Härvid bör de nationella regleringsmyndigheterna gå till väga på det sätt som anges nedan.

2.	Det rekommenderas att utvärderingen av faktiska kostnader baseras på nukostnader och användningen av en ”nedifrån och upp”-metod med långsiktiga marginalkostnader (LRIC) som den relevanta kostnadsmetoden.

3.	De nationella regleringsmyndigheterna får jämföra resultaten av ”nedifrån och upp”-modellen med resultaten av en ”uppifrån och ned”-modell som använder reviderade uppgifter för att kontrollera och förbättra resultatens stabilitet och vidta nödvändiga justeringar.

Kostnadsmodellen bör vara baserad på effektiva tekniker som är tillgängliga inom den tidsram som modellen utgår från. Stommen i både de fasta och de mobila näten skulle därför i princip kunna vara NGN-baserad. Accessdelen av de mobila näten bör även vara baserad på en kombination av 2G- och 3G-telefoni.

De olika kostnadskategorier som här avses bör definieras enligt följande:

a)	Marginalkostnader är de kostnader som kan undvikas om ett specifikt tillägg inte längre tillhandahålls (även kallade påverkbara kostnader).

b)	Trafikrelaterade kostnader är alla de fasta och rörliga kostnader som stiger i och med ökande trafiknivåer.

Inom ramen för LRIC-modellen bör det relevanta tillägget definieras som den termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå som tillhandahålls till tredje parter. Detta innebär att de nationella regleringsmyndigheterna vid utvärderingen av marginalkostnaderna bör fastställa skillnaden mellan den sammanlagda långsiktiga kostnaden för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster och de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för denna operatör när termineringstjänsten för röstsamtal på grossistnivå inte tillhandahålls till tredje parter. En åtskillnad måste göras mellan trafikrelaterade kostnader och icke trafikrelaterade kostnader, varvid de sistnämnda kostnaderna bör undantas vid beräkningen av termineringstaxor i grossistledet. Den rekommenderade metoden för att identifiera den relevanta marginalkostnaden torde vara att fördela trafikrelaterade kostnader till i första hand andra tjänster än termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå, varvid bara de återstående trafikrelaterade kostnaderna fördelas till termineringstjänsten för röstsamtal på grossistnivå. Detta innebär att bara de kostnader som skulle ha undvikits om en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå inte längre tillhandahölls till tredje parter skulle fördelas till de reglerade termineringstjänsterna för röstsamtal. Principerna för beräkning av grossisttillägget för termineringstjänster för röstsamtal i fasta respektive mobila termineringsnät utvecklas närmare i bilagan.

7.	Den rekommenderade metoden för avskrivning av tillgångar är ekonomisk avskrivning närhelst detta är möjligt.

8.	Vid beslut om val av lämplig effektiv volym för modelloperatören, bör de nationella regleringsmyndigheterna ta hänsyn till de principer för fastställande av lämplig effektiv volym i fasta och mobila termineringsnät som anges i bilagan.

Alla fastställanden av faktiska kostnadsnivåer som avviker från ovan angivna principer bör motiveras med objektiva kostnadsskillnader som inte kan kontrolleras av de berörda operatörerna. Sådana objektiva kostnadsskillnader kan uppstå på marknader för mobil terminering på grund av ojämn frekvenstilldelning. Om ytterligare frekvenser som har köpts för att tillhandahålla samtalsterminering på grossistnivå är inkluderade i kostnadsmodellen, bör de nationella regleringsmyndigheterna regelbundet granska alla objektiva kostnadsskillnader. Granskningen bör göras med hänsyn till bland annat om det i framtiden är sannolikt att ytterligare frekvenser kommer att bli tillgängliga genom marknadsbaserade tilldelningsprocesser som kan undanröja kostnadsskillnader som har sin grund i befintliga tilldelningar eller om denna relativa kostnadsnackdel minskar över tid i takt med att de nyare operatörernas volymer ökar.

10.

I fall där det kan visas att en ny operatör på mobilmarknaden med en verksamhet under minsta effektiva volym har högre marginalkostnader per enhet än modelloperatören, kan de nationella regleringsmyndigheterna, efter att ha fastställt att det finns hinder på grossistmarknaden för marknadsinträde och -expandering, kunna tillåta operatören att kompensera sina högre marginalkostnader genom reglerade termineringstaxor under en övergångsperiod. Denna period bör inte sträcka sig längre än fyra år efter marknadsinträdet.

11.

Denna rekommendation påverkar inte tidigare regleringsbeslut som fattats av de nationella regleringsmyndigheterna när det gäller de frågor som här tas upp. Trots detta bör de nationella regleringsmyndigheterna se till att termineringstaxor tillämpas på en kostnadseffektiv och symmetrisk nivå senast den 31 december 2012 med förbehåll för eventuella kostnadsskillnader som påvisats enligt punkterna 9 och 10.

12.

Under exceptionella omständigheter då en nationell regleringsmyndighet, i synnerhet på grund av begränsade resurser, inte är i stånd att slutföra den rekommenderade kostnadsmodellen i rätt tid och om den kan visa att en annan metod än en LRIC-modell som bygger på principen ”nedifrån och upp” och är baserad på nukostnader ger resultat som överensstämmer med denna rekommendation samt ger effektiva resultat som överensstämmer med dem som fås på en konkurrensutsatt marknad, får denna myndighet överväga att fastställa tillfälliga priser baserade på en alternativ modell fram till den 1 juli 2014. I de fall det objektivt sett skulle vara oproportionerligt för nationella regleringsmyndigheter med begränsade resurser att använda den rekommenderade kostnadsmodellen efter det datumet, kan de fortsätta använda en alternativ modell fram till översynen av den här rekommendationen, om inte det organ som inrättats för samarbete mellan nationella regleringsmyndigheter och Europeiska kommissionen och övervakningsmyndigheten, och dess arbetsgrupper, kan ge tillräckligt praktiskt stöd och vägledning för att kompensera för resursbristen och, i synnerhet, kostnaderna för att genomföra den rekommenderade metoden. Resultat som baseras på alternativa metoder får inte överskrida de genomsnittliga termineringstaxor som fastställs av de nationella regleringsmyndigheter som inför den rekommenderade kostnadsmetoden.

13.	Denna rekommendation ska ses över i överensstämmelse med alla framtida ändringar av Europeiska kommissionens rekommendation 2009/396/EG om regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät inom EU.

14.	Denna rekommendation riktar sig till Eftastaterna.

Utfärdad i Bryssel den 13 april 2011.

För Eftas övervakningsmyndighet

Sabine MONAUNI-TÖMÖRDY

Tillförordnad ordförande

Sverrir Haukur GUNNLAUGSSON

Ledamot av kollegiet

(1) Denna rekommendation motsvarar Europeiska kommissionens rekommendation 2009/396/EG av den 7 maj 2009 om regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät inom EU (EUT L 124, 20.5.2009, s. 67), anpassad till EES-avtalet.

(2) Nedan kallad övervakningsmyndigheten.

(3) Nedan kallat EES-avtalet.

(4) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33.

(5) EGT L 200, 30.7.2002, s. 38.

(6) Rättsakten införlivad med EES-avtalet genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 10/2004 (EUT L 116, 22.4.2004, s. 58 och EES-supplement nr 20, 22.4.2004, s. 13), som trädde i kraft den 7 februari 2004.

(7) EGT L 108, 24.4.2002, s. 7.

(8) Rättsakten införlivad med EES-avtalet genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 11/2004 (EUT L 116, 22.4.2004, s. 60 och EES-supplement nr 20, 22.4.2004, s. 14), som trädde i kraft den 1 november 2004.

(9) EUT L 266, 11.10.2005, s. 64.

(10) Rättsakten införlivad med EES-avtalet genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 84/2008 (EUT L 280, 23.10.2008, s. 18 och EES-supplement nr 64, 23.10.2008, s. 11), som trädde i kraft den 5 juli 2008.

BILAGA

Principer för beräkningen av termineringstaxor på grossistnivå i fasta nät

De relevanta marginalkostnaderna (dvs. påverkbara kostnader) för en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå är skillnaden mellan de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster och de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för denna operatör när en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå inte tillhandahålls till tredje parter.

En åtskillnad måste göras mellan trafikrelaterade kostnader och icke trafikrelaterade kostnader för att säkerställa en lämplig fördelning av dessa kostnader. De icke trafikrelaterade kostnaderna bör undantas vid beräkningen av termineringstaxor på grossistnivå. Av de trafikrelaterade kostnaderna bör bara de kostnader som skulle undvikas om en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå inte tillhandahölls fördelas till det relevanta termineringstillägget. Dessa påverkbara kostnader kan beräknas genom en fördelning av de trafikrelaterade kostnaderna till i första hand andra tjänster än termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå (t.ex. samtalsoriginering, datatjänster, IPTV, etc.), varvid bara de återstående trafikrelaterade kostnaderna fördelas till termineringstjänsten för röstsamtal på grossistnivå.

Den generella gränspunkten mellan trafikrelaterade och icke trafikrelaterade kostnader är vanligen där den första punkten av trafikkoncentration inträffar. I ett PSTN-nät anses detta normalt vara uppströmssidan i (fjärr)koncentratorns linjekretskort. Inom bredbandstekniken utgörs NGN-motsvarigheten av linjekretskortet i DSLAM/MSAN (1). Om DSLAM/MSAN är placerad i ett gatuskåp måste man överväga om den tidigare slingan mellan skåpet och korskopplingsskåpet (MDF) är ett delat medium och bör behandlas som en del av den trafikkänsliga kostnadskategorin. I så fall kommer gränspunkten mellan trafikrelaterade och icke trafikrelaterade kostnader att placeras i gatuskåpet. Om reserverad kapacitet fördelas till termineringstjänsten för röstsamtal oberoende av den teknik som används, förblir gränspunkten vid (fjärr)koncentratorns linjekretskort.

För att fastställa en operatörs effektiva volym med hänsyn till kostnadsmodellen, bör de nationella regleringsmyndigheterna beakta att operatörerna i fasta nät har möjlighet att bygga sina nät i särskilda geografiska områden samt att fokusera på förbindelser med hög trafikintensitet och/eller hyra relevanta nätresurser från de etablerade operatörerna. Vid beslut om val av lämplig effektiv volym för modelloperatören, bör de nationella regleringsmyndigheterna därför beakta behovet av att främja effektivt marknadstillträde och samtidigt vara medvetna om att mindre operatörer under vissa omständigheter kan producera till lägre enhetskostnader i mindre geografiska områden. Mindre operatörer som inte kan nå upp till de största operatörernas stordriftsfördelar över bredare geografiska områden kan dessutom antas köpa resurser i grossistledet snarare än att själva tillhandahålla termineringstjänster.

Principer för beräkningen av termineringstaxor på grossistnivå i mobila nät

De relevanta marginalkostnaderna (dvs. påverkbara kostnader) för en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå är skillnaden mellan de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster och de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för en operatör som inte tillhandahåller en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå till tredje parter.

En åtskillnad måste göras mellan trafikrelaterade kostnader och icke trafikrelaterade kostnader för att säkerställa en lämplig fördelning av dessa kostnader. De icke trafikrelaterade kostnaderna bör undantas vid beräkningen av termineringstaxor på grossistnivå. Av de trafikrelaterade kostnaderna bör bara de kostnader som skulle undvikas om en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå inte tillhandahölls fördelas till det relevanta termineringstillägget. Dessa påverkbara kostnader kan beräknas genom en fördelning av de trafikrelaterade kostnaderna till i första hand andra tjänster än termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå (t.ex. samtalsoriginering, SMS, MMS, etc.), varvid bara de återstående trafikrelaterade kostnaderna fördelas till termineringstjänsten för röstsamtal på grossistnivå.

Kostnaderna för handenheten och SIM-kortet är inte trafikrelaterade och bör undantas från alla kostnadsmodeller för termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå.

Täckning beskrivs bäst som förmågan eller möjligheten att ringa ett enskilt samtal från vilken punkt som helst i nätet och vid vilken tidpunkt som helst. Kapaciteten representeras av de extra nätkostnader som är nödvändiga för att överföra ökande trafiknivåer. Behovet av att tillhandahålla sådan täckning till abonnenter leder till uppkomsten av icke trafikrelaterade kostnader som inte bör tillskrivas grossisttillägget för samtalsterminering. Investeringar i fullt utvecklade mobilmarknader drivs i högre grad av kapacitetsökningar och av utvecklingen av nya tjänster, vilket är något som bör avspeglas i kostnadsmodellen. Tilläggskostnaden för samtalstermineringstjänster i grossistledet bör därför inte omfatta täckningskostnader, men däremot inkludera extra kapacitetskostnader i den utsträckning dessa orsakas av tillhandahållandet av termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå.

Kostnaderna för frekvensanvändning (tillståndet att behålla och använda frekvensspektrum) i samband med tillhandahållande av slutanvändartjänster till nätabonnenter styrs i början av antalet abonnenter och är alltså inte trafikstyrda, vilket innebär att de inte ska beräknas som en del av grossisttillägget för samtalstermineringstjänster. Kostnaderna för att köpa ytterligare frekvensutrymme i syfte att öka kapaciteten (utöver det minimum som krävs för att tillhandahålla slutanvändartjänster till abonnenterna) för att överföra ytterligare trafik som beror på tillhandahållandet av en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå bör om möjligt inkluderas på grundval av framåtsyftande alternativkostnader.

Enligt den metod som beskrivs ovan ska de kostnader som inkluderas i termineringstjänstetillägget till exempel avse den ökade nätkapacitet som krävs för att transportera ytterligare grossisttrafik (dvs. ytterligare nätinfrastruktur, i den mån denna har sin grund i behovet att öka kapaciteten för att överföra den ökade grossisttermineringstrafiken). Sådana nätverksrelaterade kostnader skulle kunna avse ytterligare mobiltjänstväxlar eller stamnät som direkt krävs för att överföra termineringstrafik för tredje parter. När vissa element av nätverket delas för tillhandahållande av originerings- och termineringstjänster, t.ex. cellplatser eller basstationer, inkluderas dessa element i termineringstaxemodellen i den utsträckning som de krävs för den utbyggda kapacitet som är nödvändig för att överföra tredje parters termineringstrafik. Dessutom skulle man även beakta de extra kostnaderna för frekvensutrymme och de affärskostnader i grossistledet som har ett direkt samband med tillhandahållandet av termineringstjänster på grossistnivå till tredje parter. Detta innebär att kostnader för täckning, oundvikliga affärskostnader och saluföringskostnader i slutanvändarledet inte ska inkluderas.

För att fastställa minsta effektiv volym med hänsyn till kostnadsmodellen, och med beaktande av utvecklingen av marknadsandelarna i flera EES-stater, rekommenderas det att volymen fastställs till 20 procents marknadsandel. Man kan förvänta sig att mobiloperatörer som har trätt in på marknaden strävar efter att maximera sin effektivitet och sina intäkter, och följaktligen att vara i stånd att uppnå en minsta marknadsandel som motsvarar 20 %. I fall där en nationell regleringsmyndighet kan visa att marknadsförhållandena inom dess territorium skulle motivera en annan minsta effektiv volym, får den avvika från denna rekommenderade norm.

(1) Digital Subscriber Line Access Multiplexer/Multi-Service Access Node.

8.11.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/13

Tillkännagivande om inledande av ett antisubventionsförfarande beträffande import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i Folkrepubliken Kina

2012/C 340/06

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) har tagit emot ett klagomål enligt artikel 10 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen) i vilket det görs gällande att import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i Kina (2) subventioneras och därmed vållar unionsindustrin väsentlig skada.

1. Klagomål

Klagomålet ingavs den 26 september 2012 av EU ProSun (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter.

2. Undersökt produkt

Den produkt som omfattas av undersökningen är solcellsmoduler av kristallint kisel eller paneler, celler och plattor av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel. Cellerna och plattorna har en tjocklek som inte överskrider 400 μm (nedan kallad den undersökta produkten).

Den undersökta produkten omfattar inte följande produkttyper:

—	Bärbara solladdare som består av mindre än sex celler och som laddar batterier eller tillhandahåller elektricitet till apparater.

—	Solcellstunnfilmsprodukter.

—	Solcellsprodukter av kristallint kisel som permanent har integrerats i elektriska produkter som inte används för energiproduktion men som använder den elektricitet som produceras av de integrerade solcellerna av kristallint kisel.

3. Påstående om subventionering

Den produkt som enligt klagomålet subventioneras är den undersökta produkten med ursprung i Kina (nedan även kallat det berörda landet) som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 3818 00 10, ex 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90. Dessa KN-nummer nämns endast upplysningsvis.

De kinesiska tillverkarna av den undersökta produkten påstås ha erhållit ett antal subventioner från den kinesiska staten.

Subventionerna består bland annat av förmånslån till solpanelsindustrin (t.ex. krediter och lågräntelån från statligt ägda affärsbanker och statliga specialbanker, subventionsprogram för exportkrediter, exportgarantier, försäkringar för miljövänlig teknik, tillgång till offshore-holdingbolag, återbetalning av lån av staten), bidragsprogram (t.ex. ”Export Product Research and Development Fund”, subventionerna ”Famous Brands” och ”China World Top Brands”, ”Funds for Outward Expansion of Industries in Guangdong Province” och ”Golden Sun Demonstration”-programmet), statligt tillhandahållande av varor mot otillräcklig ersättning (t.ex. tillhandahållande av polykristallint kisel, aluminiumprofiler, glas, el och mark), program för befrielse eller nedsättning av direkta skatter (t.ex. befrielse eller nedsättning av inkomstskatt enligt programmet ”två år gratis, tre år 50 %”, befrielse från inkomstskatter för exportorienterade företag med utländska investeringar (nedan kallade FIE-företag), nedsatt inkomstskatt för FIE-företag i vissa regioner, befrielse eller nedsättning av lokala inkomstskatter för produktiva FIE-företag, nedsatt inkomstskatt för FIE-företag som köper kinesisktillverkad utrustning, skatteavdrag för FoU hos FIE-företag, återbetalning av bolagsskatt för FIE-företag som återinvesterar vinsten i exportorienterade företag, förmånlig inkomstbeskattning för FIE-företag som använder sig av avancerad eller ny teknik, skattenedsättningar för företag som använder sig av avancerad eller ny teknik och är involverade i vissa projekt, förmånlig inkomstbeskattning för företag i nordöstra regionen, skatteordningar i Guangdong-provinsen) samt program för indirekta skatter och importtullar (t.ex. momsbefrielse för importerad utrustning, momsavdrag för FIE-företags inköp av kinesisktillverkad utrustning, befrielse från moms och tullar för förvärv av anläggningstillgångar enligt programmet för utveckling av utrikeshandeln).

Det görs gällande att de nämnda systemen utgör subventioner eftersom de innefattar ett ekonomiskt bidrag från den kinesiska staten eller från regionala myndigheter (inklusive offentliga organ) och medför en förmån för mottagarna. Systemen uppges vara knutna till exportresultaten och/eller användningen av inhemska snarare än importerade varor och/eller är begränsade till vissa sektorer och/eller typer av företag och/eller geografiska områden, och är därmed selektiva och utjämningsbara.

4. Påstående om skada och orsakssamband

Klaganden har lagt fram bevisning till stöd för att importen av den undersökta produkten från det berörda landet totalt sett har ökat både i absoluta tal och uttryckt som marknadsandel.

Det framgår av den prima facie-bevisning som klaganden lagt fram att importvolymen och priserna på den importerade undersökta produkten bl.a. har inverkat negativt på unionsindustrins priser och marknadsandel, vilket i sin tur har haft en väsentlig negativ inverkan på unionsindustrins ekonomiska situation.

5. Förfarande

Kommissionen har efter samråd med rådgivande kommittén slagit fast att klagomålet har ingetts av unionsindustrin eller för dess räkning och att bevisningen är tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleds. Kommissionen inleder därför härmed en undersökning enligt artikel 10 i grundförordningen.

Syftet med undersökningen är att fastställa huruvida den undersökta produkten med ursprung i det berörda landet subventioneras och huruvida denna subventionerade import har vållat unionsindustrin skada. Om så visar sig vara fallet kommer man att undersöka huruvida det ligger i unionens intresse att införa åtgärder.

Kinesiska staten har inbjudits till samråd.

Det finns tecken som tyder på att den undersökta produkten ofta omfattar komponenter och delar från olika länder. Företag som sänder den undersökta produkten från Kina men som anser att all eller en del av denna export i tullhänseende inte har sitt ursprung i Kina, uppmanas att ge sig till känna och lämna alla uppgifter som är av betydelse för undersökningen. Ursprunget för den undersökta produkten som exporteras från det berörda landet kommer att undersökas mot bakgrund av de uppgifterna och andra uppgifter som samlats in i samband med undersökningen. Vid behov kan särskilda bestämmelser antas, t.ex. mot bakgrund av artikel 24.3 i grundförordningen.

5.1 Förfarande för fastställande av subventionering

Exporterande tillverkare (3) av den undersökta produkten från det berörda landet och myndigheterna i det berörda landet uppmanas att delta i kommissionens undersökning.

5.1.1 Undersökning av exporterande tillverkare

5.1.1.1 Förfarande för att välja ut vilka exporterande tillverkare som ska undersökas i det berörda landet

a) Stickprovsförfarande

Eftersom ett stort antal exporterande tillverkare i det berörda landet förefaller vara berörda av förfarandet kan kommissionen besluta att göra ett urval och endast låta ett begränsat antal ingå i undersökningen så att den kan slutföras inom föreskriven tid (s.k. stickprovsförfarande). Stickprovsförfarandet kommer att genomföras i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

För att kommissionen ska kunna avgöra om ett stickprovsförfarande är nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombeds alla exporterande tillverkare, eller företrädare som agerar på deras vägnar, att kontakta kommissionen. De berörda parterna ska, om inget annat anges, kontakta kommissionen inom 15 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och lämna de uppgifter om sitt eller sina företag som anges i bilaga A till detta tillkännagivande.

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser vara nödvändiga för att göra ett urval bland de exporterande tillverkarna kommer den även att kontakta myndigheterna i det berörda landet och kan dessutom komma att kontakta kända intresseorganisationer för exporterande tillverkare.

Alla berörda parter som vill lämna andra uppgifter av betydelse för urvalet än de uppgifter som begärs ovan ska, om inget annat anges, göra detta inom 21 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Om det blir nödvändigt med ett stickprov kan urvalet komma att baseras på den största representativa tillverknings-, försäljnings- eller exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. Kommissionen kommer, eventuellt genom det berörda landets myndigheter, att underrätta alla kända exporterande tillverkare, myndigheterna i det berörda landet och intresseorganisationer för exporterande tillverkare om vilka företag som ingår i urvalet.

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser vara nödvändiga för sin undersökning av de exporterande tillverkarna kommer den att sända frågeformulär till de exporterande tillverkare som ingår i urvalet, till alla kända intresseorganisationer för exporterande tillverkare och till myndigheterna i det berörda landet.

De exporterande tillverkare som ingår i urvalet och det berörda landets myndigheter ska, om inget annat anges, lämna in ett besvarat frågeformulär inom 37 dagar efter det att de underrättats om att de ingår i urvalet.

I frågeformulären ska de exporterande tillverkarna besvara frågor om bland annat sitt eller sina företags struktur och dess eller deras verksamhet när det gäller den undersökta produkten, dess eller deras totala försäljning och försäljning av den undersökta produkten, beloppet för det ekonomiska bidraget och förmånen från de påstådda subventionerna eller subventionsprogrammen.

De frågeformulär som riktar sig till myndigheterna innehåller frågor om bland annat de påstådda subventionerna eller subventionsprogrammen, de myndigheter som ansvarar för dem och hur de fungerar och administreras, rättslig grund, behörighetskriterier och andra villkor, mottagare samt beloppet för det ekonomiska bidraget och förmånerna.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28 i grundförordningen ska företag som samtyckt till att eventuellt ingå i urvalet men som inte har valts ut anses vara samarbetsvilliga (nedan kallade samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet). Utan att det påverkar tillämpningen av avsnitt b gäller att importen från samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet inte får åläggas en utjämningstull som överstiger den vägda genomsnittliga subventionsmarginal som fastställts för de exporterande tillverkare som ingår i urvalet (4).

b) Individuell subventionsmarginal för företag som inte ingår i urvalet

Samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingår i urvalet kan i enlighet med artikel 27.3 i grundförordningen begära att kommissionen fastställer individuella subventionsmarginaler för dem. De exporterande tillverkare som vill ansöka om en individuell subventionsmarginal måste begära ett frågeformulär och, om inget annat anges, lämna in det korrekt ifyllt inom 37 dagar efter det att berörda parter underrättats om urvalet.

Exporterande tillverkare som begär en individuell subventionsmarginal bör emellertid vara medvetna om att kommissionen ändå kan komma att besluta att inte fastställa någon sådan för dem, t.ex. om antalet exporterande tillverkare är så stort att en individuell undersökning skulle bli orimligt betungande och förhindra att undersökningen avslutas i tid.

5.1.2 Undersökning av icke-närstående importörer (5) (6)

Icke-närstående importörer av den undersökta produkten från det berörda landet till unionen uppmanas att delta i denna undersökning.

Eftersom ett stort antal icke-närstående importörer förefaller vara berörda av förfarandet kan kommissionen besluta att göra ett urval och endast låta ett begränsat antal ingå i undersökningen så att den kan slutföras inom föreskriven tid (s.k. stickprovsförfarande). Stickprovsförfarandet kommer att genomföras i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

För att kommissionen ska kunna avgöra om ett stickprovsförfarande är nödvändigt och i så fall göra ett urval ombeds alla icke-närstående importörer, eller företrädare som agerar på deras vägnar, att kontakta kommissionen. De berörda parterna ska, om inget annat anges, kontakta kommissionen inom 15 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och lämna de uppgifter om sitt eller sina företag som anges i bilaga B till detta tillkännagivande.

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser vara nödvändiga för att göra ett urval bland de icke-närstående importörerna kan den även komma att kontakta kända intresseorganisationer för importörer.

Om det blir nödvändigt med ett stickprov kan urvalet bland de importörer som importerar den undersökta produkten till unionen komma att baseras på den största representativa försäljningsvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. Kommissionen kommer att underrätta alla kända icke-närstående importörer och intresseorganisationer för importörer om vilka företag som ingår i urvalet.

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser vara nödvändiga för sin undersökning kommer den att sända frågeformulär till de icke-närstående importörer som ingår i urvalet och till alla kända intresseorganisationer för importörer. Dessa parter ska, om inget annat anges, lämna in ett besvarat frågeformulär inom 37 dagar efter det att de har underrättats om urvalet.

I frågeformulären ska de berörda parterna besvara frågor om bland annat sitt eller sina företags struktur och dess eller deras verksamhet när det gäller den undersökta produkten och försäljningen av den.

5.2 Förfarande för fastställande av skada och undersökning av unionstillverkare

Fastställandet av skada grundas på faktisk bevisning och inbegriper en objektiv granskning av den subventionerade importens volym, dess inverkan på priserna på unionsmarknaden och dess inverkan på unionsindustrin. För att man ska kunna fastställa om unionsindustrin lidit väsentlig skada uppmanas unionstillverkarna av den undersökta produkten att delta i kommissionens undersökning.

5.2.1 Undersökning av unionstillverkare

Eftersom ett stort antal unionstillverkare berörs av förfarandet har kommissionen beslutat att göra ett urval och endast låta ett begränsat antal ingå i undersökningen så att den kan slutföras inom föreskriven tid (s.k. stickprovsförfarande). Stickprovsförfarandet genomförs i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

Kommissionen har gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Närmare uppgifter finns i de handlingar som berörda parter kan begära att få ta del av. Berörda parter uppmanas härmed att ta del av handlingarna (genom att kontakta kommissionen via kontaktuppgifterna i punkt 5.6). Övriga unionstillverkare, eller företrädare som agerar på deras vägnar, som anser att det finns skäl för att de bör ingå i urvalet ska kontakta kommissionen inom 15 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Alla berörda parter som vill lämna andra uppgifter av betydelse för urvalet ska, om inget annat anges, göra detta inom 21 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Kommissionen kommer att underrätta alla kända unionstillverkare och/eller intresseorganisationer för unionstillverkare om vilka företag som slutligen ingår i urvalet.

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser vara nödvändiga för sin undersökning kommer den att sända frågeformulär till de unionstillverkare som ingår i urvalet och till alla kända intresseorganisationer för unionstillverkare. Dessa parter ska, om inget annat anges, lämna in ett besvarat frågeformulär inom 37 dagar efter det att de har underrättats om urvalet.

I frågeformulären ska de berörda parterna besvara frågor om bland annat sitt eller sina företags struktur och ekonomiska situation.

5.3 Förfarande för bedömning av unionens intresse

Om subventionering och därav vållad skada konstateras, kommer det att fattas ett beslut i enlighet med artikel 31 i grundförordningen om huruvida det ligger i unionens intresse att införa antisubventionsåtgärder. Unionstillverkare, importörer och deras intresseorganisationer, användare och deras intresseorganisationer samt representativa konsumentorganisationer uppmanas att, om inget annat anges, ge sig till känna inom 15 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Representativa konsumentorganisationer som vill delta i undersökningen måste inom samma tidsfrist kunna visa att det finns ett objektivt samband mellan deras verksamhet och den undersökta produkten.

Parter som ger sig till känna inom tidsfristen kan, om inget annat anges, inom 37 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna uppgifter till kommissionen om huruvida det ligger i unionens intresse att införa åtgärder. Dessa uppgifter kan lämnas antingen i valfritt format eller i ett frågeformulär utarbetat av kommissionen. De uppgifter som lämnas enligt artikel 31 kommer endast att beaktas om de vid inlämnandet åtföljs av styrkande handlingar.

5.4 Andra skriftliga inlagor

Om inte annat följer av bestämmelserna i detta tillkännagivande uppmanas alla berörda parter att lämna synpunkter och uppgifter samt att lägga fram handlingar som styrker dem. Dessa uppgifter och styrkande handlingar ska, om inget annat anges, ha inkommit till kommissionen inom 37 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

5.5 Möjlighet att bli hörd av kommissionens utredande avdelningar

Alla berörda parter kan begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar. Begäran ska göras skriftligen och innehålla skälen till att parten önskar bli hörd. När det gäller utfrågningar rörande undersökningens inledande skede ska begäran lämnas in inom 15 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Därefter ska en begäran om att bli hörd lämnas in inom de tidsfrister som kommissionen fastställer i sin korrespondens med parterna.

5.6 Anvisningar för inlämnande av skriftliga inlagor och besvarade frågeformulär samt korrespondens

Alla skriftliga inlagor, inklusive sådana uppgifter som begärs i detta tillkännagivande, besvarade frågeformulär och korrespondens från de berörda parterna som är konfidentiella ska vara märkta Limited (7).

Berörda parter som lämnar uppgifter märkta Limited ska i enlighet med artikel 29.2 i grundförordningen även lämna en icke-konfidentiell sammanfattning av dessa uppgifter, vilken ska märkas For inspection by interested parties. Sammanfattningen ska vara tillräckligt detaljerad för att det ska vara möjligt att bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna. Om en berörd part som lämnar konfidentiella uppgifter inte också lämnar en icke-konfidentiell sammanfattning av dessa i begärt format och av begärd kvalitet kan de konfidentiella uppgifterna komma att lämnas utan beaktande.

Alla inlagor och framställningar från berörda parter ska inges i elektroniskt format (icke-konfidentiella inlagor per e-post och konfidentiella på cd-r/dvd) och ska innehålla eller vara märkta med den berörda partens namn, adress, e-postadress, telefonnummer och faxnummer. Fullmakter, undertecknade intyganden och uppdateringar av sådana som åtföljer besvarade frågeformulär ska dock lämnas i pappersform, dvs. per post eller personligen, till adressen nedan. En berörd part som inte kan tillhandahålla inlagor och framställningar i elektroniskt format ska i enlighet med artikel 28.2 i grundförordningen omedelbart meddela kommissionen detta. Mer information rörande korrespondens med kommissionen finns på följande webbplats (generaldirektoratet för handel): http://ec.europa.eu/trade/tackling-unfair-trade/trade-defence

Kommissionen kan kontaktas på följande adress:

European Commission

Directorate-General for Trade

Directorate H

Office: N105 08/020

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax +32 22985514 (endast för korrespondens som gäller punkterna 3 och 5.1.1 samt bilaga A)

+32 22956505 (övriga ärenden)

E-post: trade-solar-subsidy@ec.europa.eu (endast för korrespondens som gäller punkterna 3 och 5.1.1 samt bilaga A)

trade-solar-injury@ec.europa.eu (övriga ärenden)

6. Bristande samarbete

Om en berörd part vägrar att ge tillgång till eller underlåter att lämna nödvändiga uppgifter inom tidsfristerna eller i betydande utsträckning hindrar undersökningen, kan enligt artikel 28 i grundförordningen preliminära eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

Om det konstateras att en berörd part har tillhandahållit oriktiga eller vilseledande uppgifter, får dessa lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter användas.

Om en berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar och avgörandena därför i enlighet med artikel 28 i grundförordningen träffas på grundval av tillgängliga uppgifter, kan resultatet bli mindre fördelaktigt för den berörda parten än om denna hade samarbetat.

7. Förhörsombud

De berörda parterna kan begära att förhörsombudet (Hearing officer) vid generaldirektoratet för handel ingriper. Förhörsombudet fungerar som kontakt mellan de berörda parterna och kommissionens utredande avdelningar. Förhörsombudet behandlar frågor om tillgång till handlingar i ett ärende, tvister rörande sekretess, ansökningar om förlängning av tidsfrister och begäranden från tredje parter om att bli hörda. Förhörsombudet kan anordna en utfrågning med en enskild berörd part och agera som medlare så att de berörda parterna får möjlighet att till fullo utöva sin rätt till försvar.

Begäran om att bli hörd av förhörsombudet ska göras skriftligen och innehålla skälen till att parten önskar bli hörd. När det gäller utfrågningar rörande undersökningens inledande skede ska begäran lämnas in inom 15 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Därefter ska en begäran om att bli hörd lämnas in inom de tidsfrister som kommissionen fastställer i sin korrespondens med parterna.

Förhörsombudet kan även anordna utfrågningar där parterna kan redovisa sina ståndpunkter och föra fram motargument i frågor rörande bl.a. subventionering, skada, orsakssamband och unionens intresse. Sådana utfrågningar äger i allmänhet rum senast i slutet av den fjärde veckan efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten.

Närmare uppgifter och kontaktuppgifter finns på förhörsombudets webbsidor på följande adress: http://ec.europa.eu/trade/tackling-unfair-trade/hearing-officer/index_en.htm

8. Tidsplan för undersökningen

Undersökningen kommer i enlighet med artikel 11.9 i grundförordningen att slutföras inom 13 månader efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. I enlighet med artikel 12.1 i grundförordningen får provisoriska åtgärder inte införas senare än nio månader efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

9. Behandling av personuppgifter

Alla personuppgifter som samlas in under undersökningens gång kommer att behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (8).

(1) EUT L 188, 18.7.2009, s. 93.

(2) I punkt 5 sista stycket finns viktig information för företag som sänder den undersökta produkten till EU från Kina men som anser att all eller en del av denna export i tullhänseende inte har sitt ursprung i Kina.

(3) En exporterande tillverkare är ett företag i det berörda landet som tillverkar och exporterar den undersökta produkten till unionsmarknaden, antingen direkt eller via en tredje part, inklusive närstående företag som är inbegripna i tillverkning, inhemsk försäljning eller export av den undersökta produkten.

(4) I enlighet med artikel 15.3 i grundförordningen ska kommissionen bortse från varje utjämningsbart subventionsbelopp som är noll eller understiger minimitröskeln och från utjämningsbara subventioner som fastställts under de omständigheter som avses i artikel 28 i grundförordningen.

(5) Endast importörer som inte är närstående till exporterande tillverkare får ingå i urvalet. Importörer som är närstående till exporterande tillverkare ska fylla i bilaga 1 till frågeformuläret för dessa exporterande tillverkare. I enlighet med artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för gemenskapens tullkodex ska personer anses vara närstående endast om a) de är styrelseledamöter eller företagsledare i varandras företag, b) de är juridiskt erkända kompanjoner i någon affärsverksamhet, c) de är arbetsgivare och anställd, d) någon person direkt eller indirekt äger, kontrollerar eller innehar 5 % eller mer av bådas utestående röstberättigande aktier eller andelar, e) en av dem direkt eller indirekt kontrollerar den andra, f) båda två direkt eller indirekt kontrolleras av en tredje person, g) de tillsammans direkt eller indirekt kontrollerar en tredje person, eller h) de tillhör samma familj. Personer ska anses tillhöra samma familj endast om de står i något av följande förhållanden till varandra: i) man och hustru, ii) förälder och barn, iii) syskon (hel- eller halvsyskon), iv) mor- eller farförälder och barnbarn, v) farbror/morbror eller faster/moster och syskonbarn, vi) svärförälder och svärson eller svärdotter, vii) svåger och svägerska (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1). I detta sammanhang avses med person en fysisk eller en juridisk person.

(6) Uppgifterna från icke-närstående importörer kan också komma att användas för andra delar av undersökningen än de som avser fastställande av subventionering.

(7) Ett dokument märkt Limited är ett konfidentiellt dokument i enlighet med artikel 29 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 (EUT L 188, 18.7.2009, s. 93) och artikel 12 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. Det är även skyddat i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(8) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

BILAGA A

BILAGA B

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2012.340.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 340

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	55 årgången 8 november 2012

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2012/C 340/01	Eurons växelkurs	1

	UPPLYSNINGAR OM EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET
	Eftas övervakningsmyndighet
2012/C 340/02	Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 264/12/KOL av den 5 juli 2012 om Norges status med avseende på infektiös hematopoetisk nekros och viral hemorragisk septikemi och om upphävande av beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 302/08/KOL	2

2012/C 340/03	Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 265/12/KOL av den 5 juli 2012 om att godkänna beredskapsplanen för förtecknade exotiska sjukdomar hos vattenlevande djur, vilken lagts fram av Norge	4

2012/C 340/04	Eftas övervakningsmyndighets rekommendation av den 13 april 2011 om regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät i Eftastaterna	5

	V Yttranden
	ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN
	Europeiska rekryteringsbyrån (Epso)
2012/C 340/05	Meddelande om allmänt uttagningsprov	12

	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV DEN GEMENSAMMA HANDELSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2012/C 340/06	Tillkännagivande om inledande av ett antisubventionsförfarande beträffande import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i Folkrepubliken Kina	13

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,2746
JPY	japansk yen	102,11
DKK	dansk krona	7,4594
GBP	pund sterling	0,79840
SEK	svensk krona	8,5547
CHF	schweizisk franc	1,2065
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	7,3195
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,395
HUF	ungersk forint	282,10
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,6963
PLN	polsk zloty	4,1131
RON	rumänsk leu	4,5163
TRY	turkisk lira	2,2713
AUD	australisk dollar	1,2228
CAD	kanadensisk dollar	1,2662
HKD	Hongkongdollar	9,8788
NZD	nyzeeländsk dollar	1,5403
SGD	singaporiansk dollar	1,5586
KRW	sydkoreansk won	1 384,34
ZAR	sydafrikansk rand	11,0253
CNY	kinesisk yuan renminbi	7,9770
HRK	kroatisk kuna	7,5375
IDR	indonesisk rupiah	12 251,94
MYR	malaysisk ringgit	3,8917
PHP	filippinsk peso	52,183
RUB	rysk rubel	40,0973
THB	thailändsk baht	39,117
BRL	brasiliansk real	2,5911
MXN	mexikansk peso	16,5991
INR	indisk rupie	69,1020