16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/2

Indelning av domarna på avdelning

2012/C 174/02

Tribunalen har vid sammanträde i plenum den 16 maj 2012, till följd av domaren Ena Cremonas avgång, beslutat att ändra tribunalens beslut av den 20 september 2010 (1), av den 26 oktober 2010 (2), av den 29 november 2010 (3), av den 20 september 2011 (4) och av den 25 november 2011 (5) om indelning av domarna på avdelning.

För perioden från och med den 16 maj 2012 till dess att den italienske ledamoten eller den maltesiske ledamoten har tillträtt sitt ämbete ska domarna vara indelade på avdelning enligt följande:

Första avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Josef Azizi samt domarna Ingrida Labucka, Sten Frimodt Nielsen, Dimitrios Gratsias och Mariyana Kancheva

Första avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Josef Azizi

Domaren Sten Frimodt Nielsen

Domaren Mariyana Kancheva

Andra avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Nicholas J. Forwood samt domarna Franklin Dehousse, Irena Wiszniewska-Białecka, Miro Prek och Juraj Schwarcz

Andra avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Nicholas J. Forwood

Domaren Franklin Dehousse

Domaren Juraj Schwarcz

Tredje avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Ottó Czúcz samt domarna Ingrida Labucka, Sten Frimodt Nielsen, Dimitrios Gratsias och Mariyana Kancheva

Tredje avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Ottó Czúcz

Domaren Ingrida Labucka

Domaren Dimitrios Gratsias

Fjärde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Irena Pelikánová samt domarna Vilenas Vadapalas, Küllike Jürimäe, Kevin O’Higgins och Marc van der Woude

Fjärde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Irena Pelikánová

Domaren Küllike Jürimäe

Domaren Marc van der Woude

Femte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Savvas S. Papasavvas samt domarna Vilenas Vadapalas, Küllike Jürimäe, Kevin O’Higgins och Marc van der Woude

Femte avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Savvas S. Papasavvas

Domaren Vilenas Vadapalas

Domaren Kevin O’Higgins

Sjätte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Heikki Kanninen samt domarna Maria Eugénia Martins Ribeiro, Nils Wahl, Santiago Soldevila Fragoso och Andrei Popescu

Sjätte avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Heikki Kanninen

Domaren Nils Wahl

Domaren Santiago Soldevila Fragoso

Sjunde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Alfred Dittrich samt domarna Franklin Dehousse, Irena Wiszniewska-Białecka, Miro Prek och Juraj Schwarcz

Sjunde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Alfred Dittrich

Domaren Irena Wiszniewska-Białecka

Domaren Miro Prek

Åttonde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare):

Avdelningsordföranden Laurent Truchot samt domarna Maria Eugénia Martins Ribeiro, Nils Wahl, Santiago Soldevila Fragoso och Andrei Popescu.

Åttonde avdelningen (sammanträder med tre domare):

Avdelningsordföranden Laurent Truchot

Domaren Maria Eugénia Martins Ribeiro

Domaren Andrei Popescu

(1) EUT C 288, 23.10.2010, s. 2

(2) EUT C 317, 20.11.2010, s. 5

(3) EUT C 346, 18.12.2010, s. 2

(4) EUT C 305, 15.10.2011, s. 2

(5) EUT C 370, 17.12.2011, s. 5

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/4

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 26 april 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Cypern

(Mål C-125/09) (1)

(Fördragsbrott - Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - Direktiven 2002/21/EG och 2002/20/EG - Ledningsrätter - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

2012/C 174/03

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Zavvos, A. Nijenhuis och H. Krämer)

Svarande: Republiken Cypern (ombud: K. Lykourgos och A. Pantazi-Lamprou)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 11.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33) — Åsidosättande av artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 21) — Beviljande av rättigheter att installera faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom för ett företag som godkänts för tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät

Domslut

Republiken Cypern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) samt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv), genom att inte säkerställa att ledningsrätter beviljas på, över eller under offentlig egendom på grundval av öppet redovisade förfaranden som tillämpas utan diskriminering och utan dröjsmål i enlighet med dessa direktiv,

2.	Republiken Cypern ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 141, 20.6.2009.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/4

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 3 maj 2012 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Frankfurt am Main — Tyskland) — Georg Neidel mot Stadt Frankfurt am Main

(Mål C-337/10) (1)

(Socialpolitik - Direktiv 2003/88/EG - Arbetsvillkor - Arbetstidens förläggning - Rätt till årlig betald semester - Kontant ersättning vid sjukdom - Tjänstemän [brandmän])

2012/C 174/04

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Frankfurt am Main

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Georg Neidel

Motpart: Stadt Frankfurt am Main

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Verwaltungsgericht Frankfurt am Main — Tolkning av artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, s. 9) — Rätt till ekonomisk ersättning för betald semester som inte utnyttjats till följd av varaktig arbetsoförmåga under flera år före pensioneringen — Personkrets som direktiv 2003/88/EG är tillämplig på — Tjänstemän (brandmän)

Domslut

1.	Artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att den är tillämplig på en tjänsteman som på normala villkor arbetar inom brandkåren.

2.	Artikel 7.2 i direktiv 2003/88 ska tolkas så, att en tjänsteman — när han eller hon går i pension — har rätt till kontant ersättning för sådan betald årlig semester som inte tagits ut med anledning av att han eller hon inte varit i tjänst på grund av sjukdom.

Artikel 7 i direktiv 2003/88 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationella bestämmelser om rätt till extra betald semester, utöver minimisemestern på fyra veckor, när dessa bestämmelser inte omfattar någon rätt till kontant ersättning för den tjänsteman som går i pension och som inte har kunnat utnyttja den extra semestern med anledning av att han eller hon inte varit i tjänst på grund av sjukdom.

Artikel 7.2 i direktiv 2003/88 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken rätten för en tjänsteman som går i pension att ackumulera kontant ersättning för betald årlig semester som inte tagits ut på grund av arbetsoförmåga begränsas till en niomånadersperiod för överföring av semestern, efter vilken rätten till betald årlig semester förverkas.

(1) EUT C 301, 6.11.2010.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/5

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 maj 2012 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Chancery Division) — Förenade kungariket) — SAS Institute Inc. mot World Programming Ltd

(Mål C-406/10) (1)

(Immaterialrätt - Direktiv 91/250/EEG - Rättsligt skydd för datorprogram - Artiklarna 1.2 och 5.3 - Skyddets omfattning - Direkt skapande eller skapande som sker genom ett annat förfarande - Datorprogram som skyddas av upphovsrätten - Ett andra program återskapar ett första programs funktioner utan tillgång till det första programmets källkod - Dekompilering av objektkoden till det första datorprogrammet - Direktiv 2001/29/EG - Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället - Artikel 2 a - Användarhandledning till ett datorprogram - Återgivning i ett annat datorprogram - Upphovsrättsintrång - Villkor - Uttryck för användarhandledningens upphovsmans egen intellektuella skapelse)

2012/C 174/05

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Chancery Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: SAS Institute Inc.

Svarande: World Programming Ltd

Saken

Begäran om förhandsavgörande — High Court of Justice (Chancery Division) –Tolkning av artiklarna 2.1 och 5.3 i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, s. 42; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 111) — Skyddets räckvidd — Skapande av ett datorprogram, antingen direkt eller genom en sådan process som dekompilering av objektkoden, som återskapar funktionerna i ett annat program, utan att ha tillgång till detta programs källkod

Domslut

Artikel 1.2 i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram ska tolkas så, att varken ett programs funktion eller det programspråk och det filformat som används i ett datorprogram för att utnyttja vissa av dess funktioner utgör en uttrycksform för detta program, och de kan därför inte på denna grund åtnjuta upphovsrättsligt skydd i den mening som avses i detta direktiv.

Artikel 5.3 i direktiv 91/250 ska tolkas så, att en person som erhållit ett exemplar av ett datorprogram under licens har rätt att utan rättsinnehavarens tillstånd iaktta, undersöka eller prova programmets funktion i syfte att utröna de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer, när denne utför sådana åtgärder som han har rätt att utföra enligt licensavtalet, samt sådana handlingar som laddning och körning som är nödvändiga vid användningen av ett program, och under förutsättning att denne inte gör intrång i upphovsrättsinnehavarens ensamrätt till programmet.

Artikel 2 a i rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att återgivningen i ett datorprogram eller i en användarhandledning till detta program, av vissa detaljer som beskrivs i ett annat datorprograms användarhandledning, som är upphovsrättsligt skyddad, kan utgöra ett intrång i upphovsrätten till sistnämnda handledning såvida, vilket det ankommer på den nationella domstolen att undersöka, detta återgivande utgör ett uttryck för den upphovsrättsligt skyddade användarhandledningens upphovsmans egen intellektuella skapelse.

(1) EUT C 346, 18.12.2010.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/6

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Bayerischer Verwaltungsgerichtshof — Tyskland) — Wolfgang Hofmann mot Freistaat Bayern

(Mål C-419/10) (1)

(Direktiv 2006/126/EG - Ömsesidigt erkännande av körkort - En medlemsstats beslut att vägra att erkänna, beträffande en person vars körkort har återkallats i landet, giltigheten av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat)

2012/C 174/06

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bayerischer Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Klagande: Wolfgang Hofmann

Motpart: Freistaat Bayern

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bayerischer Verwaltungsgerichtshof — Tolkning av artiklarna 2.1 och 11.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403, s. 18) — Ömsesidigt erkännande av körkort — En medlemsstats beslut att vägra att erkänna, beträffande en person vars körkort har återkallats i landet, giltigheten av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat

Domslut

Artiklarna 2.1 och 11.4 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (omarbetning) ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat att — vid en tidpunkt då ingen spärrtid förelåg för innehavaren av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat och då villkoret om permanent bosättningsort i den sistnämnda medlemsstaten är uppfyllt — vägra att erkänna giltigheten av detta körkort, när körkortshavaren har fått ett tidigare körkort återkallat i den förstnämnda medlemsstaten.

(1) EUT C 301, 6.11.2010.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo — Spanien) — Asociación Nacional de Expendedores de Tabaco y Timbre (ANETT) mot Administración del Estado

(Mål C-456/10) (1)

(Fri rörlighet för varor - Artiklarna 34 FEUF och 37 FEUF - Nationell lagstiftning om förbud för innehavare av försäljningsställen för tobak att importera tobaksvaror - Bestämmelse om ett monopol på försäljning av tobaksvaror och om dess funktion - Åtgärd med verkan motsvarande kvantitativa restriktioner - Motivering - Konsumentskydd)

2012/C 174/07

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Asociación Nacional de Expendedores de Tabaco y Timbre (ANETT)

Motpart: Administración del Estado

Ytterligare deltagare i rättegången: Unión de Asociaciones de Estanqueros de España, Logivend SLU och Organización Nacional de Asociaciones de Estanqueros

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Supremo — Tolkning av artikel 34 FEUF — Spanskt monopol på försäljning av tobak — Förbud mot att importera tobak som detaljister åläggs och som är till fördel för grossister — Proportionalitet

Domslut

Artikel 34 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för att tillämpa en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken innehavare av försäljningsställen för tobak och frimärken förbjuds att bedriva import av tobaksvaror från andra medlemsstater.

(1) EUT C 328, 4.12.2010.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/7

Domstolens dom (första avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Pest Megyei Bíróság — Ungern) — Nemzeti Fogyasztóvédelmi Hatóság mot Invitel Távközlési Zrt

(Mål C-472/10) (1)

(Direktiv 93/13/EEG - Artikel 3.1 och 3.3 - Artiklarna 6 och 7 - Konsumentavtal - Oskäliga villkor - Ensidig ändring av avtalsvillkoren från näringsidkarens sida - Förbudstalan i allmänhetens intresse som ett organ utsett i nationell lagstiftning väckt på konsumenternas vägnar - Fastställande av att ett villkor är oskäligt - Rättsverkningar)

2012/C 174/08

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Pest Megyei Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Nemzeti Fogyasztóvédelmi Hatóság

Svarande: Invitel Távközlési Zrt

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Pest Megyei Bíróság — Tolkning av artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169) i förening med punkterna 1 j och 2 d i bilagan till direktivet samt av artikel 6.1 i samma direktiv — Ett villkor enligt vilket näringsidkaren ensidigt, och utan något giltigt skäl, får ändra avtalsvillkoren utan att tydligt beskriva riktlinjerna för prissvängningarna — Fråga huruvida villkoret är oskäligt — Rättsverkningar av att det inom ramen för en talan som väckts i allmänhetens intresse konstateras att villkoret är oskäligt

Domslut

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att — vid prövningen av en förbudstalan som ett organ, utsett i nationell lagstiftning, väckt, i allmänhetens intresse, på konsumenternas vägnar — med ledning av artikel 3.1 och 3.3. i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal bedöma skäligheten av ett villkor som ingår i näringsidkarens allmänna villkor för konsumentavtal och genom vilket näringsidkaren ensidigt ändrar kostnaderna för den tjänst som ska tillhandahållas utan att tydligt beskriva riktlinjerna för fastställelsen av nämnda kostnader och utan att ange något giltigt skäl för ändringen. Vid denna bedömning ska den nationella domstolen särskilt pröva huruvida skälen eller riktlinjerna för ändringen av kostnaderna för den tjänst som ska tillhandahållas har angetts på ett klart och begripligt sätt, varvid den ska beakta samtliga villkor i näringsidkarens allmänna villkor för konsumentavtal, bland vilka det omtvistade villkoret ingår, och nationella bestämmelser som föreskriver rättigheter och skyldigheter som eventuellt kan fylla ut dem som följer av nämnda allmänna villkor, samt, i förekommande fall, huruvida konsumenterna har rätt att säga upp avtalen.

Artikel 6.1 i förening med artikel 7.1 och 7.2 i direktiv 93/13 ska tolkas på följande sätt:

—

De utgör inte hinder för att en ogiltigförklaring av ett villkor i en näringsidkares allmänna villkor för konsumentavtal — inom ramen för en förbudstalan mot näringsidkaren som ett organ, utsett i nationell lagstiftning, väckt, i allmänhetens intresse, på konsumenternas vägnar, såsom den som avses i artikel 7 i direktivet — enligt nationell lagstiftning får verkan gentemot alla konsumenter som har ingått avtal med näringsidkaren för vilka samma allmänna villkor är tillämpliga, häribland konsumenter som inte var parter i förbudsmålet.

—

När det i ett sådant mål har slagits fast att ett villkor som ingår i en näringsidkares allmänna villkor för konsumentavtal är oskäligt, är de nationella domstolarna skyldiga att, även för framtiden, ex officio säkerställa att detta får de verkningar som föreskrivs i nationell rätt, så att villkoret inte är bindande för de konsumenter som har ingått avtal med näringsidkaren för vilka samma allmänna villkor är tillämpliga.

(1) EUT C 346, 18.12.2010.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/7

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 april 2012 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-508/10) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2003/109/EG - Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning - Ansökan om förvärv av ställning som varaktigt bosatt - Ansökan om uppehållstillstånd i en andra medlemsstat av tredjelandsmedborgare som redan har förvärvat ställning som varaktigt bosatta i en första medlemsstat eller av deras familjemedlemmar - Beloppen på de avgifter som uttas av behöriga myndigheter - Oproportionerliga - Hinder för utövandet av rätten till bosättning)

2012/C 174/09

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Condou-Durande och R. Troosters)

Svarande: Konungariket Nederländerna (ombud: C.M. Wissels och J. Langer)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Grekland (ombud: T. Papadopoulou)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, s. 44) — Ansökning om ställning som varaktigt bosatt — Stämpelavgift — För höga och oskäliga belopp — Sätt att hindra dem som omfattas av rätt till bosättning från att utöva denna rätt

Domslut

Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, genom att, på tredjelandsmedborgare som ansöker om ställning som varaktigt bosatta i Nederländerna och på varaktigt bosatta i en annan medlemsstat än Nederländerna som ansöker om att utöva sin uppehållsrätt i Nederländerna samt på deras familjemedlemmar som ansöker om att tillåtas medfölja eller förena sig med dem, tillämpa avgifter som är orimligt höga och oproportionerliga och som kan medföra hinder för utövande av de rättigheter som tillerkänns enligt direktivet

2.	Konungariket Nederländerna ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Grekland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 30, 29.1.2011.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/8

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret — Danmark) — DR och TV2 Danmark A/S mot NCB — Nordisk Copyright Bureau

(Mål C-510/10) (1)

(Tillnärmning av lagstiftning - Upphovsrätt och närstående rättigheter - Direktiv 2001/29/EG - Artikel 5.2 d - Rätt till överföring av verk till allmänheten - Undantag från rätten till mångfaldigande - Efemära upptagningar av verk som utförs av radio- och televisionsföretag med hjälp av egen utrustning och för användning i de egna sändningarna - Upptagningar som utförs med hjälp av en utomstående persons utrustning - Skyldighet för radio- och televisionsföretag att betala ersättning för alla skadliga verkningar av den utomstående personens handlande och underlåtenhet)

2012/C 174/10

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: DR och TV2 Danmark A/S

Svarande: NCB — Nordisk Copyright Bureau

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Østre Landsret — Tolkning av artikel 5.2 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10) — Villkor för tillämpning av ett undantag till rätten till mångfaldigande — Efemära upptagningar av verk som radio- och televisionsföretag utför med hjälp av egen utrustning och för användning i de egna sändningarna — Radio- och televisionsföretag som hos externa, självständiga tv-produktionsföretag har beställt upptagningar i syfte att använda dem inom ramen för sina egna sändningar.

Domslut

1.	Uttrycket ”med hjälp av egen utrustning” i artikel 5.2 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska ges en självständig och enhetlig tolkning i unionsrätten.

Artikel 5.2 d i direktiv 2001/29, läst mot bakgrund av skäl 41 i direktivet, ska tolkas så, att ett radio- och televisionsföretags egen utrustning också omfattar sådan utrustning som tillhör utomstående personer som agerar på radio- och televisionsföretagets vägnar eller under detta företags ansvar.

Vid fastställandet av huruvida en upptagning som utförts av ett radio- och televisionsföretag för användning i de egna sändningarna med hjälp av en utomstående persons utrustning omfattas av undantaget för efemära upptagningar i artikel 5.2 d i direktiv 2001/29, ankommer det på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida den utomstående personen, med beaktande av omständigheterna i det nationella målet, konkret kan anses agera ”på radio- och televisionsföretagets vägnar” eller åtminstone ”under dess ansvar”. När det gäller sistnämnda villkor är det avgörande att radio- och televisionsföretaget gentemot tredje man, i synnerhet de upphovsmän som kan lida skada av en olaglig upptagning av deras verk, är skyldigt att ersätta alla skadliga verkningar på grund av den utomstående personens — exempelvis ett externt och juridiskt självständigt tv-produktionsbolag — handlande och underlåtenhet i samband med den aktuella upptagningen, som om det var fråga om radio- och televisionsföretagets eget handlande och underlåtenhet.

(1) EUT C 346, 18.12.2010.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/9

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 maj 2012 (begäran om förhandsavgörande från First-tier Tribunal (Tax Chamber) — Förenade kungariket) — Lebara Ltd mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

(Mål C-520/10) (1)

(Beskattning - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 2 - Tillhandahållande av tjänster mot vederlag - Telekommunikationstjänster - Förbetalda telefonkort med uppgifter som gör det möjligt att ringa internationella samtal - Försäljning av telefonkort genom ett nätverk av distributörer)

2012/C 174/11

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

First-tier Tribunal (Tax Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lebara Ltd

Motpart: The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

Saken

Begäran om förhandsavgörande — First-tier Tribunal (Tax Chamber) — Tolkning av artikel 2.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Telefonkort som säljs av en skattskyldig person med hemvist i en medlemsstat till en distributör med hemvist i en annan medlemsstat och som distributören säljer vidare till personer som använder dem för att ringa telefonsamtal — Transaktion som delas upp i flera delar — Beskattningsmetod för uppbörd av mervärdesskatt

Domslut

Artikel 2 led 1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2003/92/EG av den 7 oktober 2003, ska tolkas så, att en teleoperatör, som erbjuder telekommunikationstjänster som består i försäljning till en distributör av telefonkort som innehåller alla uppgifter som är nödvändiga för att ringa internationella samtal med hjälp av den infrastruktur som ställs till förfogande av nämnda operatör, och där distributören, i eget namn och för egen räkning, säljer korten vidare till slutanvändare, antingen direkt eller genom andra skattskyldiga personer, såsom grossister och detaljister, genomför ett tillhandahållande av telekommunikationstjänster mot vederlag till distributören. Nämnda operatör genomför däremot inte ett andra tillhandahållande av tjänster mot vederlag till slutanvändaren när denna användare, efter att ha förvärvat telefonkortet, utövar rätten att ringa telefonsamtal med hjälp av de uppgifter som finns på kortet.

(1) EUT C 30, 29.1.2011.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/9

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Bolzano — Italien) — Servet Kamberaj mot Istituto per l’Edilizia sociale della Provincia autonoma di Bolzano (IPES), Giunta della Provincia autonoma di Bolzano, Provincia autonoma di Bolzano

(Mål C-571/10) (1)

(Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Direktiv 2003/109/EG - Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning - Rätt till likabehandling i fråga om social trygghet, socialt bistånd och socialt skydd - Undantag från principen om likabehandling för åtgärder som avser socialt bistånd och socialt skydd - ’Grundläggande förmåner’ omfattas inte av tillämpningsområdet för detta undantag - Nationell lagstiftning som föreskriver bostadsstöd för hyresgäster med låg inkomst - De belopp som är avsedda för tredjelandsmedborgare har fastställts på grundval av ett annat vägt genomsnitt - Avslag på ansökan om bostadsstöd på grund av att de medel som var avsedda för tredjelandsmedborgare var förbrukade)

2012/C 174/12

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Bolzano

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Servet Kamberaj

Motpart: Istituto per l’Edilizia sociale della Provincia autonoma di Bolzano (IPES), Giunta della Provincia autonoma di Bolzano, Provincia autonoma di Bolzano

ytterligare deltagare i rättegången: Associazione Porte Aperte/Offene Türen, Human Rights International, Associazione Volontarius, Fondazione Alexander Langer

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale di Bolzano — Skydd för språkliga minoriteter — Provinslag som genomför den grundläggande principen i det nationella konstitutionella systemet om skydd för språkliga minoriteter — Socialpolitik — Tillämpning av olika koefficienter för fastställandet av de medel som är tillgängliga för bostadsstöd för unionsmedborgare respektive tredjelandsmedborgare — Olika urvalskriterier för tilldelning av bostadsstöd för unionsmedborgare respektive tredjelandsmedborgare — Förenlighet med artiklarna 2 FEU och 6 FEU och artiklarna 21 och 34 i stadgan om de grundläggande rättigheterna — Förenlighet med artiklarna 18 FEUF, 45 FEUF och 49 FEUF — Förenlighet med rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EUT L 180, s. 22) och rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44) — Direkt tillämplighet av bestämmelser i unionsrätten — Förenlighet med artikel 14 i Europakonventionen och artikel 1 i protokoll nr 12 till Europakonventionen — Direkt tillämplighet av Europakonventionen enligt artikel 6 FEU — Tillämpliga sanktioner i den mening som avses i artikel 15 i direktiv 200/43/EG

Domslut

1.	Den första, den fjärde, den femte, den sjätte och den sjunde frågan som Tribunale di Bolzano har ställt i mål C-571/10 avvisas.

Hänvisningen i artikel 6.3 FEU till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, innebär inte att nationella domstolar, i ett fall där en nationell bestämmelse strider mot Europakonventionen, är skyldiga att direkt tillämpa bestämmelserna i denna konvention och därvid avstå från att tillämpa den nationella bestämmelse som är oförenlig med konventionen.

Artikel 11.1 d i rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för nationell eller regional lagstiftning, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, vilken i fråga om beviljande av bostadsstöd föreskriver att en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt, som denne har beviljats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv, ska behandlas annorlunda än medlemsstatens egna medborgare som är bosatta i samma provins eller region vid fördelningen av de medel som är avsedda för bostadsstöd, i den mån som ett sådant bidrag omfattas av en av de tre kategorierna som avses i denna bestämmelse och artikel 11.4 inte är tillämplig.

(1) EUT C 46, 12.2.2011.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/10

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden — Nederländerna) — Staatssecretaris van Financiën mot L.A.C. van Putten (C-578/10), P. Mook (C-579/10), G. Frank (C-580/10)

(Förenade målen C-578/10) (1)

(Artiklarna 18 EG och 56 EG - Motorfordon - Användning i en medlemsstat av ett lånat privat motorfordon som är registrerat i en annan medlemsstat - Beskattning av detta fordon i den förstnämnda medlemsstaten när det för första gången tas i bruk på allmän väg)

2012/C 174/13

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Financiën

Motparter: L.A.C. van Putten (C-578/10), P. Mook (C 579/10), G. Frank (C-580/10)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hoge Raad der Nederlanden — Tolkning av artikel 18 EG (nu artikel 21 FEUF) — Nationell lagstiftning enligt vilken en registreringsskatt tas ut första gången en bil tas i bruk på medlemsstatens vägnät — Skattskyldighet för en person bosatt i medlemsstaten i fråga som lånat ett fordon registrerat i en annan medlemsstat av en person bosatt där, för privat bruk under en kortare tid i den förstnämnda medlemsstaten

Domslut

Artikel 56 EG ska tolkas så, att den utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken personer som är bosatta där och som har lånat ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat av en person bosatt i den staten fullt ut ska betala skatt första gången fordonet används på allmän väg i den förstnämnda medlemsstaten, en skatt som normalt tas ut när ett fordon registreras där, utan hänsyn till hur länge bilen faktiskt ska användas på allmän väg där och utan att det är möjligt att begära befrielse från eller återbetalning av skatten, när fordonet inte är avsett att, huvudsakligen, användas permanent i den förstnämnda medlemsstaten eller när det faktiskt används på detta sätt.

(1) EUT C 72, 5.3.2011.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/11

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 maj 2012 (begäran om förhandsavgörande från Kammarrätten i Stockholm — Migrationsöverdomstolen — Sverige) — Migrationsverket mot Nurije Kastrati, Valdrina Kastrati, Valdrin Kastrati

(Mål C-620/10) (1)

(Dublinsystemet - Förordning (EG) nr 343/2003 - Förfarande för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan - Tredjelandsmedborgare som innehar giltig visering utfärdad av den ”ansvariga medlemsstaten” i den mening som avses i denna förordning - Ingivande av asylansökan i en annan medlemsstat än den som enligt förordningen har ansvaret - Ingivande av ansökan om uppehållstillstånd i den andra medlemsstaten som inte är den som har ansvaret åtföljt av ett återkallande av asylansökan - Återkallande sker innan den ansvariga medlemsstaten har samtyckt till att överta den asylsökande - Återkallande medför att de förfaranden som föreskrivs i förordning nr 343/2003 avslutas)

2012/C 174/14

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Kammarrätten i Stockholm — Migrationsöverdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Migrationsverket

Motparter: Nurije Kastrati, Valdrina Kastrati, Valdrin Kastrati

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Kammarrätten i Stockholm — Migrationsöverdomstolen — Tolkning av artikel 4.5 andra stycket, artiklarna 5.2 och 16.3 och 16.4 i rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, s. 1) — Villkor för tillämpning av förordningen om en asylansökan återkallas — Återkallelse av asylansökningar som tredjelandsmedborgare lämnat in i medlemsstat A under pågående förfarande för fastställelse av vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva ansökan enligt förordningen och efter det att medlemsstat B accepterat att överta de asylsökande — Beslut av den behöriga myndigheten i medlemsstat A att avvisa asylansökningarna och att genomföra överföringen av de asylsökande till medlemsstat B, oberoende av den omständigheten att de asylansökningar som ingetts i medlemsstat A har återkallats

Domslut

Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat ska tolkas så, att ett återkallande av en asylansökan i den mening som avses i artikel 2 c i förordningen, som sker innan den medlemsstat som är ansvarig för prövningen av ansökan har samtyckt till att överta den asylsökande, medför att förordningen inte längre kan tillämpas. I ett sådant fall ankommer det på den medlemsstat i vilken asylansökan ingetts att fatta de beslut som är nödvändiga med hänsyn till detta återkallande och, särskilt, att avbryta prövningen och införa en tjänsteanteckning härom i sökandens akt.

(1) EUT C 72, 5.3.2011.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/11

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen Sad Verna — Bulgarien) — Balkan and Sea Properties (mål C-621/10) och Provadinvest OOD (mål C-129/11) mot Direktor na Direktsia Obzhalvane I upravlenie na izpalnenieto — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsi za prihodite

(Förenade målen C-621/10 och C-129/11) (1)

(Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 73 och 80.1 - Försäljning av fast egendom mellan förbundna bolag - Transaktionens värde - Nationella bestämmelser enligt vilka beskattningsunderlaget avseende mervärdesskatt mellan förbundna personer utgörs av transaktionens marknadsvärde)

2012/C 174/15

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen Sad Verna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Balkan and Sea Properties (mål C-621/10) och Provadinvest OOD (mål C-129/11)

Motpart: Direktor na Direktsia Obzhalvane I upravlenie na izpalnenieto — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsi za prihodite

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Administrativen sad Verna — Tolkning av artikel 80.1 c i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Förbundna bolag som har ingått avtal om försäljning av fast egendom — Nationella bestämmelser enli8gt vilka beskattningsunderlaget avseende mervärdesskatt mellan förbundna personer utgörs av transaktionens marknadsvärde — Metoder för att fastställa marknadsvärdet — Rätt att dra av mervärdesskatt föreligger inte när priset inte har fastställts enligt lag

Domslut

Artikel 80.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de tillämpningsvillkor som anges i denna bestämmelse är uttömmande och att det således inte med stöd av denna bestämmelse kan föreskrivas i nationell lagstiftning att beskattningsunderlaget utgörs av transaktionens marknadsvärde i andra fall än dem som anges i ovannämnda bestämmelse, bland annat när den skattskyldige har rätt till fullt avdrag för mervärdesskatten, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.

Artikel 80.1 i direktiv 2006/112 ger under omständigheter sådana som dem i målen vid den nationella domstolen rätt för de berörda bolagen att åberopa den direkt, för att förhindra att nationella bestämmelser tillämpas, som är oförenliga med denna bestämmelse. Om det inte är möjligt att tolka de nationella bestämmelserna på ett sätt som är i överensstämmelse med ovannämnda artikel 80.1, ska den nationella domstolen underlåta att tillämpa varje bestämmelse i nationell lagstiftning som strider mot denna artikel.

(1) EUT C 72 av den 5.3.2011 och EUT C 145 av den 14.4.2011

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/12

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 maj 2012 — Konungariket Spanien mot Europeiska kommissionen

(Mål C-24/11 P) (1)

(Överklagande - EUGFJ - Garantisektionen - Utgifter som undantagits från gemenskapsfinansiering - Konungariket Spaniens utgifter - Stöd för framställning av olivolja)

2012/C 174/16

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Konungariket Spanien (ombud: M. Muñoz Pérez)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: F. Jimeno Fernández)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen meddelade den 12 november 2010 i mål T-113/08, Spanien mot kommissionen, genom vilken tribunalen ogillade en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/68/EG av den 20 december 2007 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EUT L 18, 2008, s. 12), i den del beslutet avser vissa utgifter som Konungariket Spanien har verkställt inom sektorerna för olivolja och jordbruksgrödor.

Domslut

Tribunalens dom av den 12 november 2010 i mål T-113/08, Spanien mot kommissionen, upphävs, eftersom tribunalen — genom att den bedömde att kommissionens skrivelse AGR 16844 av den 11 juli 2002 utgjorde ett meddelande, i den mening som avses i artikel 8.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2245/1999 av den 22 oktober 1999 — använde det datum då nämnda skrivelse delgavs som utgångspunkt för beräkningen av den frist på 24 månader som avses i artikel 5.2 c femte stycket i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 och artikel 7.4 femte stycket i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken, med avseende på den finansiella korrigering — för olivoljesektorn — som angetts i kommissionens beslut 2008/68/EG av den 20 december 2007 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), till följd av att de spanska myndigheternas uppföljning av olivoljemyndighetens rekommendationer efter det att myndigheten hade kontrollerat pressarna var otillräcklig.

Kommissionens beslut 2008/68 ogiltigförklaras, i den del som det innebär att de utgifter som Konungariket Spanien verkställt inom olivoljesektorn före de 24 månader som föregick datumet för delgivningen av kommissionens skrivelse av den 24 november 2004 — genom vilken den kallade till den bilaterala diskussionen den 21 december 2004 — undantas från gemenskapfinansiering, och i den mån som dessa utgifter omfattas av den korrigering som tillämpats till följd av att de spanska myndigheternas uppföljning av olivoljemyndighetens rekommendationer efter det att myndigheten hade kontrollerat pressarna var otillräcklig.

3.	Konungariket Spanien och Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader, såvitt avser både förfarandet i första instans och överklagandet.

(1) EUT C 95, av den 26 mars 2011.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/13

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) — Förenade kungariket) — The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs mot Able UK Ltd

(Mål C-225/11) (1)

(Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Undantag - Artikel 151.1 c - Avrustning inom en medlemsstats territorium av föråldrade krigsfartyg tillhörande Förenta staternas flotta)

2012/C 174/17

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

Motpart: Able UK Ltd

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) (Förenade kungariket) — Tolkning av artikel 151.1 c i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Undantag för vissa med export likställda transaktioner — Avrustning inom en medlemsstats territorium av föråldrade krigsfartyg tillhörande Förenta staternas flotta

Domslut

Artikel 151.1 c i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas på så sätt att tjänster, såsom de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, som tillhandahålls i en medlemsstat som är part i Nordatlantiska fördraget och som avser avrustning av föråldrade krigsfartyg tillhörande en annan stat som är part i det fördraget, är undantagna från mervärdesskatt enligt denna bestämmelse endast när:

—	dessa tjänster tillhandahålls en del av den andra statens väpnade styrkor som deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna eller en civil del som åtföljer dessa styrkor, och

—	tjänsterna tillhandahålls en del av dessa väpnade styrkor som är stationerade i eller befinner sig i den berörda medlemsstaten eller en civil del som åtföljer dessa styrkor.

(1) EUT C 211, 16.7.2011.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/13

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 maj 2012 — Legris Industries SA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-289/11 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Branschen för rörkopplingar av koppar och legeringar av koppar - Beslut av kommissionen varigenom en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Böter - Moderbolag och dotterbolag - Ansvar för överträdelsen)

2012/C 174/18

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Legris Industries SA (ombud: A. Wachsmann och S. Thibault-Liger, avocates)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: C. Giolito)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 24 mars 2011 i mål T-376/06, Legris Industries mot kommissionen, genom vilken tribunalen ogillade talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 4180 slutlig av den 20 september 2006, om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F-1/38.121 — Fittings) — Branschen för rörkopplingar av koppar och legeringar av koppar — Åsidosättande av rätten till en självständig och opartisk domstol — Ansvar för överträdelsen — Åsidosättande av principen om likabehandling, principen om personligt ansvar och principen att straff och påföljder ska vara individuella — Missuppfattning av bevisning

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Legris Industries SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 252, 27.8.2011.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/13

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 maj 2012 — Comap SA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-290/11 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Branschen för rörkopplingar av koppar och legeringar av koppar - Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Böter - Överträdelsens varaktighet - Begreppet fortlöpande)

2012/C 174/19

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Comap SA (ombud: A.Wachsmann och S. de Guigné, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: C. Giolito)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 24 mars 2011 i mål T-377/06, Comap mot kommissionen, genom vilken tribunalen ogillade talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 4180 slutlig av den 20 september 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F-1/38.121 — Rörkopplingar) — Branschen för rörkopplingar av koppar och legeringar av koppar — Åsidosättande av rätten till en oavhängig och opartisk domstol — Åsidosättande av den straffrättsliga principen om strikt tolkning av strafflag — Begreppet öppet avståndstagande — Missuppfattning av bevisning — Motivering saknas

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Comap SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 252, 27.8.2011.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/14

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof — Tyskland) — brottmål mot Minh Khoa Vo

(Mål C-83/12) (1)

(Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Förordning (EG) nr 810/2009 - Gemenskapskodex om viseringar - Artiklarna 21 och 34 - Nationell lagstiftning - Insmuggling av tredjelandsmedborgare till en medlemsstat - Viseringar som har erhållits på bedrägligt sätt - Straffrättsliga påföljder för smugglaren)

2012/C 174/20

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Minh Khoa Vo.

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesgerichtshof — Tolkning av artiklarna 21 och 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (EUT L 243, s. 1) — Nationella bestämmelser som straffbelägger insmuggling av utlänningar på nationellt territorium — Fråga om sanktioner kan tillämpas när det är fråga om utlänningar som visserligen innehar viseringar som har erhållits på ett bedrägligt sätt av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat men som ännu inte har ogiltigförklarats med tillämpning av nämnda förordning

Domslut

Artiklarna 21 och 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationella bestämmelser som straffbelägger människosmuggling i de fall där de insmugglade personerna, som är tredjelandsmedborgare, innehar viseringar som de har erhållit på bedrägligt sätt, genom att vilseleda de behöriga myndigheterna i den utfärdande medlemsstaten om det egentliga syftet med sin resa, och där viseringen inte dessförinnan har upphävts.

(1) EUT C 126, 28.4.2012.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 6 mars 2012 — Josef Probst mot mr.nexnet GmbH

(Mål C-119/12)

2012/C 174/21

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Josef Probst

Motpart: mr.nexnet GmbH

Tolkningsfråga

Är det förenligt med artikel 6.2 och 6.5 i direktiv 2002/58/EG (1), att tjänsteleverantören överlåter trafikuppgifter till förvärvaren av en fordran som uppkommit i samband med tillhandahållande av telekommunikationstjänster, när cessionen som skett i syfte att driva in fordran, utöver de allmänna kraven på telekommunikationssekretess och uppgiftsskydd i enlighet med gällande rätt, underkastas följande avtalsbestämmelser:

tjänsteleverantören och cessionarien förbinder sig att behandla och använda skyddade uppgifter enbart inom ramen för deras samarbete och uteslutande i det syfte som eftersträvas med detta avtal och på det sätt som föreskrivs häri;

så snart som kännedom om de skyddade uppgifterna inte längre är nödvändig för nämnda syfte, ska alla tillgängliga uppgifter i detta sammanhang utplånas eller lämnas tillbaka;

avtalsparterna har rätt att kontrollera huruvida respektive part iakttar uppgiftsskyddet och uppgiftssäkerheten i enlighet med avtalet;

överförda konfidentiella handlingar och uppgifter får enbart göras tillgängliga för sådana anställda som behöver dessa för att uppfylla avtalet;

avtalsparterna ska ålägga sina anställda tystnadsplikt i enlighet med förevarande avtal;

om så begärs, dock senast när samarbetet mellan avtalsparterna upphör, ska alla tillgängliga uppgifter i detta sammanhang utplånas eller lämnas tillbaka?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, s. 37).

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Mercantil no 1 de Granada (Spanien) den 8 mars 2012 — Promociones y Construcciones BJ 200 S.L. m.fl.

(Mål C-125/12)

2012/C 174/22

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Mercantil de Granada

Parter i målet vid den nationella domstolen

Promociones y Construcciones BJ 200 S.L., Ignacio Alba Muñoz, konkursförvaltare för Promociones y Construcciones BJ 200 S.L., och Agencia Estatal de la Administración Tributaria

Tolkningsfrågor

Ska artikel 199.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, (1) i vilken det föreskrivs att ”1. medlemsstaterna får för följande leveranser eller tillhandahållanden föreskriva att den betalningsskyldiga personen är den beskattningsbara person åt vilken leveranserna eller tillhandahållandena görs.. g) Leverans av fast egendom som av gäldenären sålts inom ramen för ett tvångsauktionsförfarande.”, tolkas på så sätt att, när domstolsförfarandet är ett konkursförfarande som inletts genom en förklaring om att nämnda gäldenär är på obestånd, den endast avser överlåtelser som strikt följer förfarandets likvidationsmässiga natur i sig eller förfarandets likvidationsfas, så att avyttringen av den fasta egendomen ska ske som en följd av att gäldenärens samtliga tillgångar säljs, eller ska den, eftersom ett konkursförfarande, bland flera möjligheter, kan resultera i att konkursgäldenären försätts i likvidation, även anses omfatta varje överlåtelse av fast egendom som konkursgäldenären genomför under ett konkursförfarande?

Ska artikel 199.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas på så sätt att det ”tvångsauktionsförfarande” som avses innefattar ett kollektivt insolvensförfarande vid domstol i vilket det, utan samband med någon fas med tvångsvis försäljning av gäldenärens tillgångar och enbart av lämplighetsskäl, har verkställts en frivillig försäljning av någon eller några av gäldenärens tillgångar, eller avser det tvärtom endast sådana förfaranden för tvångsverkställighet som syftar till försäljning av gäldenärens tillgångar?

Kan i sistnämnda fall, om artikel 199.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt strikt avser tvångsverkställighet som syftar till försäljning av gäldenärens tillgångar, nämnda bestämmelse tolkas på så sätt att den utesluter omvänd betalningsskyldighet för mervärdesskatten i de fall där en konkursgäldenär överlåter en fastighet av lämplighetsskäl och för att det främjar konkursboets intressen och utan samband med något förfarande för försäljning av konkursgäldenärens alla tillgångar, vilket gör det nödvändigt att låta bli att tillämpa en nationell lag genom vilken det faktiska tillämpningsområdet för artikel 199.1 g i direktiv 2006/2012 har utsträckts till fall som inte avses med denna bestämmelse?

(1) EUT L 347, s. 1.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht des Landes Sachsen-Anhalt (Tyskland) den 8 mars 2012 — Magdeburger Mühlenwerke GmbH mot Finanzamt Magdeburg

(Mål C-129/12)

2012/C 174/23

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht des Landes Sachsen-Anhalt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Magdeburger Mühlenwerke GmbH

Motpart: Finanzamt Magdeburg

Tolkningsfråga

Innebär kommissionens beslut K(1998) 1712 (1) av den 20 maj 1998 (EGT L 60, s. 61) att den tyske lagstiftaren tillerkänts ett handlingsutrymme vid utformningen av punkt 4 i andra meningen i 2 § lagen om investeringsstöd (Investitionszulagengesetz) 1996 i dess lydelse enligt lagen om skattelättnad (Steuerentlastungsgesetz) 1999 av den 19 december 1998, som omfattar en ordning, enligt vilken stöd kan beviljas för investeringar beträffande vilka ett bindande investeringsbeslut fattades före utgången av fristen för införlivande av kommissionens beslut, eller innan de ifrågavarande åtgärderna publicerades i Bundessteuerblatt (officiell skattetidning) (BStBl), medan leveransen av anläggningstillgången samt fastställelsen och utbetalningen av investeringsstödet äger rum senare?

(1) Kommissionens beslut 1999/183/EG om statligt stöd inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som kan beviljas i Tyskland på grundval av befintliga ordningar för regionala stöd (EGT L 60, s. 61).

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 19 mars 2012 — Caixa d'Estalvis i Pensions de Barcelona mot Generalidad de Cataluña

(Mål C-139/12)

2012/C 174/24

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Caixa d'Estalvis i Pensions de Barcelona

Motpart: Generalidad de Cataluña

Tolkningsfrågor

Innebär artikel 13 B d 5 i rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 (1) (nu direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006) att skatteplikt för mervärdesskatt, utan undantag, gäller för transaktioner genom vilka en skattskyldig person säljer aktier som medför förvärv av äganderätt till fast egendom, med tanke på det däri föreskrivna undantaget för värdepapper som ger innehavaren rättsliga eller faktiska rättigheter såsom ägare eller innehavare av[*] fast egendom eller del därav? [I överensstämmelse med andra språkversioner av direktivet används i stället för uttrycket ”innehavare av” uttrycket ”nyttjanderättshavare till”. Övers. anm.]

Är det enligt rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 tillåtet med sådana nationella bestämmelser som artikel 108 i den spanska lagen 24/1988 om värdepappersmarknaden, genom vilken en annan indirekt skatt än mervärdesskatt, kallad skatt på överlåtelse av egendom, tas ut på förvärv av mer än hälften av kapitalet i bolag vars tillgångar huvudsakligen består av fastigheter, oberoende av det förhållandet att parterna i transaktionen kan vara näringsidkare, utan att därmed det fall utesluts i vilket transaktionen skulle ha omfattats av mervärdesskatt om den fasta egendomen hade överlåtits direkt, i stället för genom aktier eller andelar?

3).

Är det förenligt med etableringsfriheten, som garanteras i artikel [43] EG (nu artikel 49 FEUF), och med den fria rörligheten för kapital, som behandlas i 56 EG (nu artikel 63 FEUF), att ha en sådan nationell bestämmelse som artikel 108 i den spanska lagen 24/1988 av den 28 juli 1988 om värdepappersmarknaden, i dess lydelse enligt tolfte tilläggsbestämmelsen i lag 18/1991, genom vilken skatt tas ut på förvärv av mer än hälften av kapitalet i bolag vars tillgångar huvudsakligen består av fastigheter i Spanien, utan att det är tillåtet att bevisa att det bolag vars kontroll förvärvas bedriver ekonomisk verksamhet?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1, svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/16

Talan väckt den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-151/12)

2012/C 174/25

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Valero Jordana och B. Simon)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4.8, 7.2, 10.1 och 10.2 i Europarlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (1) samt enligt avsnitten 1.3 och 1.4 i bilaga V till det direktivet med avseende på de gemensamma avrinningsområdena.

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att Konungariket Spaniens införlivande av de aktuella bestämmelserna i direktiv 2000/60/EG är felaktigt, eftersom den spanska lagstiftningen endast är tillämplig på gemensamma avrinningsområden som är belägna i Spanien. Följaktligen har införlivandet av dessa bestämmelser — med avseende på gemensamma avrinningsområden (vars vatten flyter genom en autonom region) — i den spanska rättsordningen inte genomförts.

(1) EGT L 327, s. 1.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/17

Talan väckt den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien

(Mål C-152/12)

2012/C 174/26

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Vasileva and H. Støvlbæk)

Svarande: Republiken Bulgarien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Republiken Bulgarien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 7.3 och 8.1 i direktiv 2001/14/EG (1), och

—	förplikta Republiken Bulgarien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I ansökan som inkom den 16 mars 2012 har Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Bulgarien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 7.3 och 8.1 i direktiv 2001/14/EG, eftersom det avgiftssystem som Bulgariens infrastrukturförvaltare använder inte bygger på den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs, i enlighet med artikel 7.3 i direktiv 2001/14/EG. Vidare har Bulgarien inte angett att avgifterna grundade sig på ett system som syftar till att fullt ut täcka kostnaderna i enlighet med artikel 8.1 i direktivet. Bulgarien skulle därför under alla omständigheter ha uppfyllt villkoren i artikeln.

Kommissionen har gjort gällande följande huvudargument:

Med begreppet ”kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs” måste förstås marginella kostnader som uppstår som en direkt följd av en faktisk användning av järnvägsinfrastrukturen, det vill säga ”direkta kostnader” som uppstår vid särskild tågtrafik. Följaktligen varierar dessa kostnader beroende på om järnvägsinfrastrukturen används eller inte. I linje med detta, kan kostnader som uppstår oberoende av järnvägsinfrastrukturens faktiska användning inte betraktas som direkta kostnader, även om de har samband med verksamheter eller varor som är nödvändiga för tågtrafiken på vissa sträckor. Dessa kostnader utgör fasta kostnader i den bemärkelsen att de uppstår även om järnvägsinfrastrukturen inte används.

Denna tolkning har stöd i lydelsen i artikel 7.3, som avser en kostnad ”som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs”. Den fasta kostnad som har samband med hela järnvägsnätet uppkommer inte som en direkt följd av att det bedrivs en särskild tågtrafik. Begreppet ”som en direkt följd av” avser således extrakostnader som uppkommer när det bedrivs en särskild tågtrafik. Tolkningen ovan har även stöd i en kontextuell tolkning av artikel 7.3. I artikel 7 anges principerna för fastställande av avgifter, medan artikel 8 föreskriver möjliga undantag från dessa principer. I artikel 8.1 anges hur ”full kostnadstäckning för infrastrukturförvaltarens kostnader” kan uppnås, vilket innebär att den kostnad som artikel 7.3 avser inte kan vara infrastrukturförvaltarens slutliga kostnad. I stället avses den kostnad som uppkommer som en direkt följd av att det bedrivs en särskild tågtrafik, det vill säga en kostnad som är lägre än den slutliga kostnaden. Tolkningen har stöd i skäl 7 i direktiv 2001/14/EG, enligt vilket en optimal användning av järnvägsinfrastrukturen ska främjas, vilket förutsätter låga avgifter.

Kommissionen har gjort gällande att infrastrukturförvaltaren ska göra infrastrukturen tillgänglig för järnvägsföretag på egen bekostnad och att järnvägsföretagen ska erlägga avgifter som motsvarar den direkta kostnaden. Detta motiveras av behovet av att göra järnvägsinfrastrukturen intressantare för järnvägsföretagen och för att optimera järnvägsföretags användning av infrastrukturen. Det är möjligt att tillämpa artikel 8.1 i direktiv 2001/14/EG endast när villkoren i denna är uppfyllda, nämligen att infrastrukturförvaltaren– för de marknadssegment vederbörande ämnar fastställa prishöjningar — först ska pröva om nämnda segment kan tåla detta. Denna tolkning följer av lydelsen i artikel 8.1 första stycket — ”… om marknaden kan tåla detta …”, liksom av följande lydelse i artikel 8.1 andra stycket: ”[a]vgifternas nivå får dock inte sättas så högt att de marknadssegment som kan betala åtminstone den kostnad som uppstår som en direkt följd av driften av tågtrafiken … hindras från att använda infrastrukturen”.

Den fullständiga analysen av den bulgariska infrastrukturförvaltarens kostnader och avgifter för åren 2005–2008 ger vid handen att 60–70 procent av de direkta driftskostnaderna som har beräknats i Bulgarien grundar sig på fasta faktorer, närmare bestämt på löner och sociala avgifter. Mot det ovan anförda har kommissionen dragit slutsatsen att denna kostnad inte kan anses utgöra en direkt kostnad i den mening som avses i artikel 7.3, eftersom den inte varierar när tågtrafik bedrivs. Inkomsterna från avgifterna för användningen av infrastrukturen är således mycket högre än den sammanlagda direkta driftskostnaden. Kommissionen har därför funnit att avgifterna inte fastställs enbart på den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs.

5.	Med stöd av den information kommissionen har fått, finner den att den metod Bulgarien har tillämpat för att fastställa avgifterna för järnvägsinfrastrukturen inte har en klar koppling med analysen av direkta kostnader i den mening som avses i artikel 7.3 i direktiv 2001/14/EG.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, s. 75).

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de première instance de Bruxelles (Belgien) den 29 mars 2012 — Isera & Scaldis Sugar SA, Philippe Bedoret and Co SPRL, Jean Rigot och Mathieu Vrancken mot Bureau d'intervention et de restitution belge (BIRB)

(Mål C-154/12)

2012/C 174/27

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Bruxelles

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Isera & Scaldis Sugar SA, Philippe Bedoret and Co SPRL, Jean Rigot och Mathieu Vrancken

Svarande: Bureau d'intervention et de restitution belge (BIRB)

Tolkningsfrågor

Ska artikel 16 i rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (1), nu artikel 51 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (2), varigenom en avgift om 12 euro per ton kvotsocker fastställts för sockerbetor, förklaras ogiltig:

—	i den mån som lagstiftaren har infört denna bestämmelse med stöd av f.d. artikel 37.2 tredje stycket EG, nu artikel 43.2 FEUF,

—

i den mån som lagstiftaren — som införde bestämmelsen med motiveringen att den utgjorde en åtgärd för att finansiera utgifterna i samband med den gemensamma organisationen av marknaden för socker, när avgiften i praktiken finansierar direkt stöd och/eller syftar till att bevara budgetneutraliteten i 2006 års sockerreform — inte har angett skälen som ligger bakom införandet av avgiften på ett sådant klart och tydligt sätt som krävs enligt artikel 296 FEUF (f.d. artikel 253 EG),

—

i den mån som sockerbetssektorn är den enda sektor inom vilken det införts en avgift som bidrar till EU:s allmänna budget, vilket gör att avgiften innebär en diskriminering såväl mellan odlare som fortsatt med sockerbetsproduktionen och de odlare som upphört med denna, som mellan sockerbetssektorn och den övriga jordbrukssektorn eller övriga branscher,

—

i den mån som avgiften innebär ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen och varken är lämplig eller nödvändig för att finansiera utgifterna i samband med den gemensamma organisationen av marknaden för socker och inte heller proportionerlig i förhållande till de faktiska utgifterna eller förväntade framtida utgifterna för den gemensamma organisationen av marknaderna för socker?

(1) EUT L 58, s. 1.

(2) EUT L 299, s. 1.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/18

Talan väckt den 30 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-158/12)

2012/C 174/28

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Petrova och K. Mifsud-Bonnici)

Svarande: Irland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.2 i direktiv 2008/1/EG (1) genom att varken ha meddelat tillstånd, i enlighet med artiklarna 6 och 8 i IPPC-direktivet, eller på lämpligt sätt ha förnyat och, i förekommande fall, uppdaterat bedömning av tillståndsvillkoren — med avseende på 13 befintliga anläggningar för gris- och fjäderfäuppfödning på Irland — och genom att därmed inte ha säkerställt att verksamheten i dessa befintliga anläggningar bedrevs i överensstämmelse med kraven i artiklarna 3, 7, 9, 10, 13 och artikel 14 a och b samt artikel 15.2 i IPPC-direktivet senast den 30 oktober 2007, och

—	förplikta Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 5.1 i IPPC-direktivet var medlemstaterna skyldiga att säkerställa att deras behöriga myndigheter antingen meddelade tillstånd, i enlighet med artiklarna 6 och 8 i IPPC-direktivet, eller på lämpligt sätt förnyade och, i förekommande fall, uppdaterade bedömningen av tillståndsvillkoren, senast den 30 oktober 2007.

Av den tillgängliga informationen drar kommissionen slutsatsen att befintliga anläggningar för gris- och fjäderfäuppfödning på Irland fortfarande bedriver sin verksamhet utan något IPPC-tillstånd. Kommissionen gör följaktligen bedömningen att Irland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 5.1 i direktivet.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EUT L 24, s. 8) (nedan kallat IPPC-direktivet).

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 11 april 2012 — Peter Pinckney mot KDG médiatech AG

(Mål C-170/12)

2012/C 174/29

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Peter Pinckney

Motpart: KDG médiatech AG

Tolkningsfrågor

Ska artikel 5.3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1) tolkas så, att vid ett påstått intrång i upphovsrätten som begåtts genom innehållet på en webbplats

—

så kan den person som anser sig ha blivit utsatt för intrånget väcka skadeståndstalan vid domstolarna i varje medlemsstat på vars territorium det på Internet publicerade innehållet är eller har varit tillgängligt, dock endast i fråga om ersättning för de skador som orsakats i den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen,

eller

—	krävs det även att innehållet är eller har varit riktat till allmänheten i denna medlemsstat, alternativt att någon annan anknytning gör sig gällande?

2.	Ska fråga 1 besvaras på samma sätt när det påstådda intrånget i upphovsrätten inte följer av att elektroniskt innehåll lagts upp på Internet, utan av ett erbjudande på webben av ett uttrycksmedium, på vilket detta innehåll har reproducerats?

(1) EGT L 12, s. 1.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/19

Överklagande ingett den 11 april 2012 av Carrols Corp. av den dom som tribunalen (åttonde) meddelade den 1 februari 2012 i mål T-291/09, Carrols Corp. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Giulio Gambettola

(Mål C-171/12)

2012/C 174/30

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Carrols Corp. (ombud: I. Temiño Ceniceros, abogado)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Giulio Gambettola

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 1 februari 2012 i mål T-291/09, och

—	bifalla de yrkanden som framställts i första instans.

Grunder och huvudargument

Tribunalen har åsidosatt artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009 (1) samt den rättspraxis i vilken bestämmelsen tolkas.

Tribunalen har i den överklagade domen kommit till slutsatsen att ”[v]ad … avser de aktuella kännetecknens överensstämmelse, kan denna, i avsaknad av andra relevanta uppgifter, inte anses påvisa att intervenienten var i ond tro”.

Domstolen har i dom av den 11 juni 2009 i mål C-529/07,. Chocoladefabriken Lindt & Sprüngli (REG 2009, s. I-4893) slagit fast att ”prövningen av huruvida sökanden varit i ond tro … ska göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet” (punkt 37). Tribunalen har trots detta felaktigt gjort en individuell bedömning av varje omständighet för sig och inte beaktat helhetsintrycket. Tribunalen har vidare felaktigt skärpt sökandens bevisbörda, vilket inneburit ett åsidosättande av rätten till effektivt domstolsskydd.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version), EUT L 78, s. 1.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/21

Tribunalens dom av den 3 maj 2012 — Conceria Kara mot harmoniseringsbyrån — Dima (KARRA)

(Mål T-270/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket KARRA - De äldre nationella figurmärkena och det äldre gemenskapsfigurmärket Kara - Firma Conceria Kara Srl och handelsnamn Kara - Relativa registreringshinder - Artikel 75 första meningen i förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 42.2 och 42.3 i förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 8.4 i förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 8 i Pariskonventionen - Ond tro)

2012/C 174/32

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Conceria Kara Srl (Trezzano sul Naviglio, Italien) (ombud: advokat P. Picciolino)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Mannucci)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Dima — Gida Tekstil Deri Insaat Maden Turizm Orman Urünleri Sanayi Ve Ticaret Ltd Sti (Istanbul, Turkiet)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 29 mars 2010 (ärende R 1172/2009-2) avseende ett invändningsförfarande mellan Conceria Kara Srl och Dima — Gida Tekstil Deri Insaat Maden Turizm Orman Urünleri Sanayi Ve Ticaret Ltd Sti.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Conceria Kara Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 221 av 14.8.2010.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/21

Tribunalens dom av den 2 maj 2012 — Universal Display mot harmoniseringsbyrån (UniversalPHOLED)

(Mål T-435/11) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska gemenskapen - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket UniversalPHOLED - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009)

2012/C 174/33

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Universal Display Corp. (Ewing, New Jersey, Förenta staterna) (ombud: A. Poulter och C. Lehr, solicitors)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: P. Geroulakos)

Saken

Talan mot det beslut som andra överklagandenämnden fattade den 18 maj 2011 (ärende R 215/2011-2) beträffande ansökan om registrering av ordkännetecknet UniversalPHOLED som gemenskapsvarumärke.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Universal Display Corp. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 298, 8.10.2011.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/21

Tribunalens beslut av den 16 april 2012 — de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen

(Förenade målen T-40/07 P-REV och T-62/07 P-REV) (1)

(Förfarande - Ansökan om resning - Nya omständigheter - Föreligger inte - Avvisning)

2012/C 174/34

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: José António de Brito Sequeira Carvalho (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten M. Boury)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och D. Martin)

Saken

Ansökan om resning avseende den dom som meddelades av tribunalen den 5 oktober 2009 i de förenade målen T-40/07 P och T-692/07 P, de Brito Sequiera Carvalho och kommissionen mot kommissionen och de Brito Sequiera Carvalho (REG 2009, s. II-0000)

Avgörande

1.	Ansökan om resning avvisas.

2.	Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 82, 14.4.2007.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/22

Tribunalens beslut av den 24 april 2012 — El Fatmi mot rådet

(Förenade målen T-76/07, T-362/07 och T-409/08) (1)

(Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken - Restriktiva åtgärder i syfte att bekämpa terrorism - Avförande av en person från förteckningen över berörda personer - Talan om ogiltigförklaring - Anledning saknas att döma i saken)

2012/C 174/35

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Nouriddin El Fatmi (Vught, Nederländerna) (ombud: advokaterna G. Pulles och A. M. van Eik (målen T-76/07, T-362/07 och T-409/08), advokat J. Pauw (målen T-76/07 och T-362/07) och advokat M. Uiterwaal (T-76/07))

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis G.-J. Van Hegelsom och E. Finnegan (T-76/07 och T-362/07), därefter B. Driessen och E. Finnegan (T-76/07, T-362/07 och T-409/08))

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Nederländerna (ombud: inledningsvis C. Wissels, M. de Mol och Y. de Vries, samt M. de Grave (mål T-76/07), därefter C. Wissels, M. Bulterman och J. Langer) och Europeiska kommissionen (ombud: S. Boelaert och P. van Nuffel, samt, inledningsvis, J. Aquilina (mål T-76/07))

Saken

Talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 2006/1008/EG av den 21 december 2006 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EUT L 379, s. 123), som successivt har ersatts av rådets beslut 2007/445/EG av den 28 juni 2007 (EUT L 169, s. 58), 2007/868/EG av den 20 december 2007 (EUT L 340, s. 100), 2008/583/EG av den 15 juli 2008 (EUT L 188, s. 21), 2009/62/EG av den 26 januari 2009 (EUT L 23, s. 25), rådets förordning (EG) nr 501/2009 av den 15 juni 2009 (EUT L 151, s. 14), rådets genomförandeförordningar (EU) nr 1285/2009 av den 22 december 2009 (EUT L 346, s. 39), (EU) nr 610/2010 av den 12 juli 2010 (EUT L 178, s. 1), (EU) nr 83/2011 av den 31 januari 2011 (EUT L 28, s. 14), och (EU) nr 687/2011 av den 18 juli 2011 (EUT L 188, s. 2), i den mån sökandens namn finns upptaget i förteckningen över de personer, grupper och enheter som rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EUT L 344, s. 1) är tillämplig på.

Avgörande

1.	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2.	Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Europeiska kommissionen och Konungariket Nederländerna ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 117, 26.5.2007.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/22

Tribunalens beslut av den 20 april 2012 — Pachtitis mot kommissionen

(Mål T-374/07) (1)

(Personalmål - Rekrytering - Allmänt uttagningsprov - Avslag på en begäran om att utfå en kopia på frågorna och svaren till tillträdesproven - Tribunalen saknar behörighet - Återförvisning till personaldomstolen)

2012/C 174/36

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Dimitrios Pachtitis (Aten, Grekland) (ombud: inledningsvis advokaterna P. Giatagantzidis och V. Niagkou, därefter advokaterna P. Giatagantzidis och S. Stavropoulou, och slutligen advokaterna P. Giatagantzidis och K. Kyriazi)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och I. Chatzigiannis)

Parter som har intervenerat till stöd för sökanden:Republiken Grekland (ombud: E. M. Mamouna och K. Boskovits), Konungariket Sverige (ombud: A. Falk och S. Johannesson), och Europeiska datatillsynsmannen (ombud: H. Hijmans)

Saken

Talan om ogiltigförklaring dels av EPSO:s beslut av den 27 juni 2007 att avslå sökandens begäran om tillgång till de frågor som han fått i samband med att han deltog i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/77/06, till svaren som han gett dessa frågor och till rättingsmallen för dessa frågor, dels av det tysta avslaget på den bekräftande begäran som sökanden den 10 juli 2007 lämnade in till EPSO.

Avgörande

1.	Mål T-374/07 återförvisas till Europeiska unionens personaldomstol.

2.	Beslut i fråga om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

(1) EUT C 283, 24.11.2007.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/23

Tribunalens beslut av den 24 april 2012 — Alstom mot kommissionen

(Mål T-517/09) (1)

(Konkurrens - Marknaden för krafttransformatorer - Beslut av kommissionens räkenskapsförare - Avslag på en begäran att få ställa en bankgaranti som tillfällig säkerhet för betalning av böterna - Berättigat intresse av att få saken prövad föreligger inte längre - Anledning saknas att döma i saken)

2012/C 174/37

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alstom (Levallois-Perret, Frankrike) (ombud: advokaterna J. Derenne och A. Müller-Rappard)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouquet, N. von Lingen och K. Mojzesowicz)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2009) 7601 slutlig av den 7 oktober 2009 i ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/39.129 — Krafttransformatorer) att påföra sökanden böter och av kommissionens räkenskapsförares beslut av den 10 december 2009 om att avslå sökandens begäran att få ställa en bankgaranti som tillfällig säkerhet för betalning av böterna

Avgörande

Det saknas anledning att pröva talan om ogiltigförklaring av kommissionens räkenskapsförares beslut av den 10 december 2009 att avslå sökandens begäran att få ställa en bankgaranti som tillfällig säkerhet för betalning av de böter som påfördes genom kommissionens beslut K(2009) 7601 slutlig av den 7 oktober 2009 i ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/39.129 — Krafttransformatorer).

2.	Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

(1) EUT C 51, 27.2.2010.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/23

Tribunalens beslut av den 16 april 2012 — F91 Diddeléng m.fl. mot kommissionen

(Mål T-341/10) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Avskrivning av ett klagomål - Underlåtenhet att inleda ett förfarande om fördragsbrott - Rättsakt mot vilken talan kan väckas saknas - Avvisning)

2012/C 174/38

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: F91 Diddeléng (Dudelange, Luxemburg), Julien Bonnetaud (Yutz, Frankrike), Thomas Gruszczynski (Amnéville, Frankrike), Rainer Hauck (Maxdorf, Tyskland), Stéphane Martine (Esch-sur-Alzette, Luxemburg), Grégory Molnar (Moyeuvre-Grande, Frankrike) och Yann Thibout (Algrange, Frankrike) (ombud: advokaterna L. Misson, C. Delrée och G. Ernes)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Rozet och O. Van Nuffel)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Fédération Luxembourgeoise de Football (FLF) (Mondercange, Luxemburg) (ombud: inledningsvis, K. Daly, solicitor, och D. Keane, SC, därefter K. Daly)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 3 juni 2010 att utan åtgärd avskriva det klagomål som getts in av sökandena mot Fédération Luxembourgeoise de Football (FLF), begäran om ogiltigförklaring av FLF:s stadgar i den mån de strider mot artiklarna 39 EG och 81 EG samt begäran om att ”varje lämplig sanktionsåtgärd” ska vidtas.

Avgörande

1.	Talan avvisas.

2.	F91 Diddeléng, Julien Bonnetaud, Thomas Gruszczynski, Rainer Hauck, Stéphane Martine, Grégory Molnar och Yann Thibout ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.	Fédération Luxembourgeoise de Football (FLF) ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 301, 6.11.2010.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/23

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 23 april 2012 — Hassan mot rådet

(Mål T-572/11 R II)

(Interimistiskt förfarande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Syrien - Frysning av penningmedel och ekonomiska tillgångar - Ansökan om interimistiska åtgärder - Ny ansökan - Nya omständigheter - Föreligger inte - Avvisning)

2012/C 174/39

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Samir Hassan (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaterna É. Morgan de Rivery och E. Lagathu)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Kyriakopoulou och M. Vitsentzatos, )

Saken

Ansökan om att interimistiska åtgärder, särskilt en begäran om uppskov med verkställigheten av de restriktiva åtgärder som rådet beslutat mot Syrien, i den mån de berör sökanden.

Avgörande

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avvisas.

2.	Beslut om rättegångskostnader meddelas senare.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/24

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 23 april 2012 — Ternavsky mot rådet

(Mål T-163/12 R)

(Interimistiskt förfarande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Vitryssland - Frysning av tillgångar och ekonomiska resurser - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Åsidosättande av formkrav - Avvisning)

2012/C 174/40

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Anatoly Ternavsky (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna C. Rapin och E. Van den Haute)

Svarande: Europeiska unionens råd

Saken

Ansökan om uppskov med verkställigheten av punkt 2 i bilaga II till rådets genomförandebeslut 2012/171/Gusp av den 23 mars 2012 om genomförande av beslut 2010/639/Gusp om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 87, s. 95), och punkt 2 i bilaga II till rådets genomförandeförordning (EU) nr 265/2012 av den 23 mars 2012 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 87, s. 37)

Avgörande

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avvisas.

2.	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/24

Talan väckt den 2 mars 2012 — Frankrike mot kommissionen

(Mål T-135/12)

2012/C 174/41

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Republiken Frankrike (ombud: E. Belliard, G. de Bergues, J. Gstalter och J. Rossi)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom sin talan yrkar sökanden ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2011) 9403 slutlig av den 20 december 2011 att förklara att det stöd som Republiken Frankrike har genomfört till förmån för France Télécom rörande reformen av finansieringen av pensionerna för statsanställda vid France Télécom (statligt stöd C25/2008 (ex NN 23/2008)) under vissa villkor är förenligt med den inre marknaden.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden, vilken består av två delgrunder: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF, i det att kommissionen fann att reformen av finansieringen av pensionerna för statsanställda vid France Télécom utgjorde statligt stöd. Sökanden gör gällande att

—

kommissionen gjorde en felaktig bedömning när den slog fast att nedsättningen av den ersättning som France Télécom skulle betala till staten inte medförde att företaget befriades från den strukturella nackdel som det fick då 1990 års lag trädde i kraft och att åtgärden innebär en fördel för företaget,

—	i andra hand anser sökanden att det var fel av kommissionen att anse att France Télécom fått en fördel från år 1996 trots att företaget betalat ett särskilt schablonbidrag.

Andra grunden: I andra hand gör sökanden gällande ett åsidosättande av artikel 107.3 c FEUF, i det att kommissionen slog fast att den aktuella åtgärden kan vara förenlig endast om det villkor som anges i artikel 2 i det angripna beslutet uppfylls. Denna grund består av två delar.

—

Genom den första delgrunden gör sökanden gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 107.3 c FEUF genom att anse att den nivå som garanterar lika konkurrensvillkor inte hade uppnåtts i förevarande fall på grund av att icke gemensamma risker inte hade beaktats i vid beräkningen av den ersättning som betalades av France Télécom efter det att 1996 års lag hade trätt i kraft.

—

Genom den andra delgrunden gör sökanden, i andra hand, gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 170.3 c FEUF i det att den inte gick med på att bedöma huruvida nivån som garanterar lika konkurrensvillkor inte hade nåtts mot bakgrund av det särskilda schablonbelopp som France Télécom betalat och i det att den slog fast att det företaget inte skulle befinna sig i en likvärdig situation med dess konkurrenter förrän år 2043.

3.	Tredje grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att inte gå med på att använda en diskonteringsränta på 7 % avseende det särskilda schablonbeloppet.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/25

Talan väckt den 12 april 2012 — Deutsche Börse mot kommissionen

(Mål T-175/12)

2012/C 174/42

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Deutsche Börse AG (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Zschocke, J. Beninca och T. Schwarze)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut COMP/M.6166 Deutsche Börse/NYSE Euronext av den 1 februari 2012, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Svaranden gjorde inte en riktig bedömning av det horisontella konkurrenstrycket på parterna. Kommissionens bedömning av handeln med derivat som handlas över disk (OTC) och dess uttalande om det tryck som parterna påstås utöva på varandras växlingsavgifter utgör felaktig rättstillämpning och en oriktig bedömning. Kommissionen påstående att parterna begränsar varandra genom innovationskonkurrens är dessutom uppenbart felaktigt och dess bedömning av konkurrensen mellan transaktionsplattformarna gjordes inte mot bakgrund av betydelsefulla och samstämmiga uppgifter. Vidare tog inte kommissionen vederbörlig hänsyn till begränsningarna på efterfrågesidan, eftersom kommissionen varken gjorde någon bedömning av den viktiga roll som parternas kunder — vilka innefattar de största deltagarna i OTC-handeln — har, eller gjorde någon kvantitativ analys.

Andra grunden: Svarandens bedömning av parternas påståenden om effektivitetsvinster innehöll uppenbara fel och hade inte stöd av betydelsefulla och samstämmiga uppgifter. Kommissionen gjorde fel när den enbart godtog att vissa av effektivitetsvinsterna gick att kontrollera, var specifika för koncentrationen och till direkt nytta för kunderna. Kommissionen påstod felaktigt att dessa effektivitetsvinster inte var tillräckliga för att väga upp för hur fusionen påverkade konkurrensen. Kommissionen åsidosatte parternas rätt att yttra sig när den gjorde sin bedömning av likviditetsfördelarna och besparingarna avseende säkerheter, genom att grunda sin bedömning på argument som åberopades efter den muntliga förhandlingen och som parterna inte fick möjlighet att kommentera. Kommissionens ”återtagande”-teori och dess bedömning av huruvida besparingarna avseende säkerheter var specifika för fusionen, grundade sig på nya teorier och krav som inte har något stöd i kommissionens riktlinjer för horisontella koncentrationer. (1)

Tredje grunden: Svaranden gjorde inte en riktig bedömning av de korrigerande åtgärder som parterna föreslog. Att åtagandena bestående av en fullständig avyttring av den överlappande handeln med enskilda aktiederivat som tillhandahålls av NYX (sökanden och NYSE Euronext), inklusive avyttringen av NYX:s BClear-instrument, inte accepterades berodde på felaktiga bevis. Det påstådda ”symbiosförhållandet” mellan av enskilda aktiederivat och aktieindexderivat existerar inte, det går emot kommissionens egen marknadsdefinitionsanalys och det åberopades i strid med parternas rätt till försvar. Kommissionens beslut inte accepterade åtagandena bestående av upplåtande av mjukvarulicenser var felaktigt och det går emot kommissionens slutsatser om konkurrens mellan olika sorters tekniker.

(1) Riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 31, s. 5).

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/25

Talan väckt den 16 april 2012 — Bank Tejarat mot rådet

(Mål T-176/12)

2012/C 174/43

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Bank Tejarat (Teheran, Iran) (ombud: S. Zaiwalla, P. Reddy, och F. Zaiwalla, Solicitors, D. Wyatt, QC och R. Blakeley, Barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska:

—	Ogiltigförklara punkt 2 i avsnitt I.B. i bilaga I till rådets beslut 2012/35/Gusp av den 23 januari 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 19, s. 22) i den mån den berör sökanden.

—	Ogiltigförklara punkt 2 i avsnitt I.B. i bilaga I till rådets genomförandeförordning (EU) nr 54/2012 av den 23 januari 2012 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 19, s. 1) i den mån den berör sökanden.

—	Ogiltigförklara punkt 105 i avsnitt B i bilaga IX till rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1) i den mån den berör sökanden.

—	Fastställa att artikel 20.1 i rådets beslut 2010/413/Gusp inte är tillämplig på sökanden.

—	Fastställa att artikel 23.2 i rådets förordning (EU) nr 267/2012 inte är tillämplig på sökanden.

—	Fastställa att ogiltigförklaringen av punkt 2 i avsnitt I.B. i bilaga I till rådets beslut 2012/35/Gusp och rådets genomförandeförordning (EU) nr 54/2012 och punkt 105 i avsnitt B i bilaga IX till rådets förordning (EU) nr 267/2012 har omedelbar verkan.

—	Förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden

—

Enligt den första grunden är det substantiella kriteriet [för att medta sökanden i den personkrets som omfattas av rättsakterna] enligt de angripna rättsakterna inte uppfyllt i sökandens fall. Vidare saknas såväl rättsligt stöd som stöd i de faktiska omständigheterna för att medta sökanden [i denna personkrets]. Rådet har även gjort en uppenbart felaktig bedömning då den fastställde om kriteriet var uppfyllt eller inte.

—

Vidare görs gällande att rådet medtog sökanden [i denna personkrets] på grundval av otillräcklig bevisning för att slå fast att kriteriet var uppfyllt och gjorde härigenom (ytterligare) en felaktig bedömning, eftersom sökanden inte uppfyller något av de fem kriterierna i artikel 23.2 i förordning nr 267/2012. Rådet har inte anfört några bevis för motsatsen.

Andra grunden

—

Beslutet att medta sökanden [i den personkrets som omfattas av rättsakterna] strider mot sökandens grundläggande rättigheter och friheter, inklusive rätten att bedriva handel och näringsverksamhet samt rätten att fridfullt njuta av sin egendom. Beslutet strider vidare mot proportionalitetsprincipen.

Tredje grunden

—	Rådet har under alla omständigheter brutit mot de processuella kraven, nämligen att: a) underrätta sökanden individuellt om att den medtagits i förteckningen, b) ge relevanta och tillräckliga skäl härför, c) iaktta sökandens rätt till försvar och rätten till ett effektivt rättsmedel.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/26

Talan väckt den 20 april 2012 — Spraylat mot Echa

(Mål T-177/12)

2012/C 174/44

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Spraylat GmbH (Aachen, Tyskland) (ombud: advokaten K. Fischer)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Echas beslut av den 21 februari 2012 (faktura nr 10030371) — som delgavs sökanden samma dag — att fastställa en administrativ avgift för sökanden, och

—	förplikta Echa att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden yrkar även att tribunalen i den mån det är nödvändigt ska ogiltigförklara beslut SME(2012)1445 av den 15 februari 2012.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Förordning (EG) nr 1907/2006 (1) och förordning (EG) nr 340/2008 (2) har åsidosatts.

Enligt sökanden framgår det av båda förordningarna att den enda giltiga grunden för uttagande av administrativa avgifter enligt artikel 13.4 i förordning nr 340/2008 är att täcka de kostnader Echa haft för att kontrollera en registrering med beaktande av företagets storlek, och att detta inte beaktades vid fastställandet av den administrativa avgiften i enlighet med beslut av Echas styrelse MB/29/2010. Sökanden anser vidare att det inte är tillåtet att fastställa den administrativa avgiften utifrån ett företags storlek, eftersom detta leder till att stora företag får betala en del av kostnaderna för kontrollen av mindre företag.

Andra grunden: Proportionalitetsprincipen har åsidosatts.

I enlighet med denna princip krävs det att den administrativa avgift som sökanden fastställer måste stå i proportion till det arbete sökanden lagt ned. Enligt sökandens uppfattning är så inte fallet om den administrativa avgiften på 20 700 euro jämförs med det arbete som Echa faktiskt lagt ned.

Tredje grunden: Den allmänna likhetsprincipen har åsidosatts.

Sökanden gör gällande att differentieringen av avgiftens storlek utifrån företagsstorlek också innebär en otillåten särbehandling. Vidare medför Echas ändring av sin praxis ett åsidosättande av likhetsprincipen eftersom sökanden särbehandlats jämfört med andra registrerade företag, vilka även efter att de erhållit registreringsnummer har getts möjlighet att korrigera uppgifter om företagsstorleken för att undvika administrativa avgifter.

Fjärde grunden: Rättssäkerhetsprincipen och rätten till god förvaltning har åsidosatts.

Trots att Echa har insett att det vid registreringen är svårt att fastställa ett företags verkliga storlek har myndigheten — i strid med rätten till god förvaltning — inte gett sökanden möjlighet att korrigera sina uppgifter så att administrativa avgifter kunde undvikas.

Femte grunden: Otillåten delegering av lagstiftningsbefogenhet till Echa.

Enligt artikel 13.4 i förordning nr 240/2008 har Echa rätt att fastställa en förvaltningsavgift. Emellertid saknas i förordningen närmare detaljreglering avseende detta fastställande, särskilt vad gäller ramarna för avgifterna. Sökanden anser att detta utgör en otillåten delegering av lagstiftningsbefogenhet till Echa.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1)

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 340/2008 av den 16 april 2008 om de avgifter som ska betalas till Europeiska kemikaliemyndigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 107, 17.4.2008, s. 6)

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/27

Talan väckt den 17 april 2012 — Khwanda mot rådet

(Mål T-178/12)

2012/C 174/45

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Mahran Khwanda (Damaskus, Syrien) (ombud: S. Jeffrey och S. Ashley, Solicitors, D. Wyatt, QC och R. Blakeley, Barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska:

—	Ogiltigförklara punkt 22 i bilagan till rådets genomförandebeslut 2012/37/Gusp av den 23 januari 2012 om genomförande av beslut 2011/782/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 19, s. 33) i den mån sökanden berörs.

—	Ogiltigförklara punkt 22 i bilagan till rådets genomförandeförordning (EU) nr 55/2012 av den 23 januari 2012 om genomförande av artikel 33.1 i förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med tanke på situationen i Syrien (EUT L 19, s. 6) i den mån sökanden berörs.

—	Fastställa att artiklarna 18.1 och 19.1 i rådets beslut 2011/782/Gusp (1) inte är tillämplig på sökanden.

—	Fastställa att artiklarna 14.1 och 15.1 i rådets förordning (EU) nr 36/2012 (2) inte är tillämplig på sökanden

—	Fastställa att ogiltigförklaringen av punkt 22 i bilagan till rådets beslut 2012/37/Gusp och punkt 22 i bilagan till rådets förordning (EU) nr 55/2012 har omedelbar verkan.

—	Förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden:

—

Enligt den första grunden är det substantiella kriteriet [för att medta sökanden i den personkrets som omfattas av rättsakterna] enligt de angripna rättsakterna inte uppfyllt i sökandens fall då det saknas såväl rättsligt stöd som stöd i de faktiska omständigheterna härför. Rådet gjorde härvid en uppenbart oriktig bedömning. Vidare medtog rådet sökanden i den ovannämnda personkretsen på grundval av otillräcklig bevisning.

—

Sökanden har lagt fram starkt bevisning till stöd för sitt yrkande och har i realiteten vidtagit aktiva åtgärder för att hindra regeringstrogna individer från att ta sig in i Kadmous transportsystem och bussar. Rådet har emellertid inte lagt fram några tillräckliga bevis för att bestrida dessa påståenden.

Andra grunden

—

Beslutet att medta sökanden [i den personkrets som omfattas av rättsakterna] strider mot sökandens mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inklusive rätten till respekt för familje- och privatlivet samt rätten att fridfullt njuta av sin egendom. Beslutet strider vidare mot proportionalitetsprincipen.

Tredje grunden:

—

Rådet har under alla omständigheter brutit mot de processuella kraven, nämligen att: a) underrätta sökanden individuellt om att han medtagits i förteckningen, b) ge relevanta och tillräckliga skäl för att medta honom i förteckningen, c) iaktta sökandens rätt till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd.

(1) EUT L 319, s. 56

(2) EUT L 16, s. 1

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/28

Talan väckt den 26 april 2012 — Bateni mot rådet

(Mål T-181/12)

2012/C 174/46

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Naser Bateni (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaterna J. Kienzle och M. Schlingmann)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010, såvitt avser sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna, i synnerhet sökandens kostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar

—	Rådet har åsidosatt sökandens rätt till ett effektivt rättsligt skydd och i synnerhet motiveringsskyldigheten, med hänsyn till att rådet inte har lämnat en tillräcklig motivering för att uppta sökanden i bilaga IX till den angripna förordningen.

—	Rådet har åsidosatt sökandens rätt att yttra sig, med hänsyn till att rådet inte beviljade sökanden möjligheten enligt artikel 46.3 och 46.4 i den angripna förordningen att yttra sig angående upptagandet i sanktionsförteckningen, vilket hade inneburit en förnyad prövning av rådet.

Andra grunden: Det saknas grund för att föra upp sökanden i sanktionsförteckningarna

—	Av de av rådet angivna skälen för att ta upp sökanden i sanktionsförteckningarna framgår inte på vilken rättslig grund rådet stödjer sig.

—	En verksamhet, som sökanden utövade endast fram till mars 2008, kan inte motivera att sökanden tas upp i sanktionsförteckningarna i december 2011.

—	Sökandens verksamhet som företagsledare i Hanseatic Trade Trust & Shipping (HTTS) GmbH motiverar inte att han tas upp i sanktionsförteckningarna, särskilt med anledning av att tribunalen har ogiltigförklarat förordning (EU) nr 961/2010 (1) i den mån den avser HTTS GmbH.

—	Den omständigheten att sökanden har varit företagsledare i ett engelskt bolag, som har avvecklats, leder inte på något sätt till slutsatsen att någon av de grunder för upptagande i sanktionsförteckningarna som nämns i artikel 23.2 i den angripna förordningen skulle föreligga.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens grundläggande rätt till egendom

—

Upptagandet av sökanden i sanktionsförteckningarna innebär ett icke motiverat ingrepp i hans grundläggande rätt till egendom, eftersom sökanden på grund av rådets otillräckliga motivering inte kan sluta sig till vilka skälen är för att han upptogs i förteckningen över de personer som är föremål för sanktioner.

—	Upptagandet av sökanden i sanktionsförteckningarna är uppenbart icke ändamålsenligt för att uppnå de mål som eftersträvas med den angripna förordningen och innebär dessutom ett ingrepp i sökandens egendomsskydd som inte står i proportion till de eftersträvade målen.

(1) Rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1)

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/29

Talan väckt den 26 april 2012 — HTTS mot rådet

(Mål T-182/12)

2012/C 174/47

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaterna J. Kienzle och M. Schlingmann)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010, i den del som rör sökanden, samt

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna, särskilt sökandens kostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar

—

Rådet har åsidosatt sökandens rätt till effektivt domstolsskydd och särskilt sin motiveringsskyldighet genom att på nytt uppta sökanden i förteckningen över personer, enheter och organ som är föremål för restriktiva åtgärder enligt artikel 23 i den angripna förordningen, utan att avge en tillräcklig motivering.

—	Rådet har åsidosatt sökandens rätt att yttra sig genom att inte ge sökanden möjlighet att ta ställning till beslutet att på nytt uppta den i förteckningen och därmed anmoda rådet att ompröva sitt beslut.

Andra grunden: Ingen grund för att på nytt uppta sökanden i förteckningen

—	De skäl som rådet har anfört för sitt beslut att på nytt uppta sökanden i förteckningen utgör inte tillräcklig grund för beslutet och är felaktiga till sitt innehåll. Sökanden gör särskilt gällande att den inte står under IRISL:s kontroll.

—	Rådets beslut att uppta sökanden i förteckningen bygger på en uppenbart felaktig bedömning av dess situation och verksamhet.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till skydd för äganderätten

—	Beslutet att på nytt uppta sökanden i förteckningen utgör ett rättsstridigt ingrepp i dess äganderätt, eftersom sökanden, till följd av rådets bristfälliga motivering, inte kan se på vilka grunder rådet tagit med denne i förteckningen.

—	Beslutet att på nytt uppta sökanden i förteckningen utgör ett oproportionerligt ingrepp i dess äganderätt och det är uppenbart att det inte är ägnat att uppfylla den angripna förordningens syften. I vilket fall som helst är ingreppet mer långtgående än vad den angripna förordningens syften kräver.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/29

Talan väckt den 23 april 2012 — HUK-Coburg mot kommissionen

(Mål T-185/12)

2012/C 174/48

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: HUK-Coburg Haftpflicht-Unterstützungs-Kasse Kraftfahrender Beamter Deutschlands a. G (Koburg, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Birnstiel, H. Heinrich och A. Meier)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 23 februari 2012 att inte bevilja sökanden tillgång till vissa handlingar i ett ärende om konkurrensbegränsade samverkan (ärende COMP/39.125 — bilglas), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet sökandens kostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Bristande bedömning av varje enskild handling som sökanden begärde tillgång till

—

Med den första grunden har sökanden gjort gällande att beslutet inte vilar på en konkret och individuell bedömning av varje enskilt dokument. Enligt sökanden bygger det angripna beslutet på ett rättsligt felaktigt antagande att det i förevarande fall finns en allmän presumtion för att ett undantag ska tillämpas.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

—	Sökanden har gjort gällande att kommissionen baserade sitt fullständiga avslag på sökandens begäran på en förutfattad uppfattning och att beslutet därför är otillräckligt motiverat. Enligt sökanden utgör detta ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten och därmed av väsentliga formföreskrifter.

Tredje grunden: Felaktig tolkning och tillämpning av artikel 4.2 första och tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 (1)

—

Med den tredje grunden har sökanden gjort gällande att kommissionens tolkning och tillämpning av undantagen i artikel 4.2 första och tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 är felaktig. Enligt sökanden såg kommissionen bort från sambandet mellan huvudregel och undantag och gjorde sig därmed skyldig till en alltför vid tolkning av ”rättsliga förfaranden och undersökningar” och begreppet ”affärsintressen”.

Fjärde grunden: Bristande hänsyn till den omständigheten att genomförandet av lagstiftningen om konkurrensbegränsande samverkan, vilken har civilrättslig karaktär, utgör ett sådant allmänintresse som regleras i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001

—

Med den fjärde grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen felaktigt såg bort från att fanns ett övervägande allmänintresse av att offentliggöra de berörda handlingarna. Enligt sökanden skulle kommissionen vid intresseavvägningen särskilt ha beaktat att genomförandet av lagstiftningen om konkurrensbegränsande samverkan, vilken har civilrättsalig karaktär, utgör ett sådant allmänintresse som avses i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43)

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/31

Talan väckt den 28 november 2011 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-126/11)

2012/C 174/49

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaten M. Boury)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Begäran om ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut till den del sökanden ålades en disciplinåtgärd i form av reprimand.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara beslut AIPN CMS 10/038 om att tillämpa disciplinåtgärden reprimand på sökanden och beslut AIPN no R/393/11 om fastställelse av det förstnämnda beslutet,

—

slå fast att disciplinåtgärden reprimand, som tillsättningsmyndigheten tillämpade på sökanden utan att godtagbar bevisning förebringats för de påståenden om trakasserier som gjorts gällande mot sökanden och utan att en riktig oberoende, opartisk och rättvis undersökning gjorts för att slå fast huruvida sökanden verkligen begått de trakasserier som denne påstås ha gjort sig skyldig till mot sin kollega, är en godtycklig åtgärd som utgör diskriminering av sökanden från tillsättningsmyndighetens sida,

—	slå fast att sökanden under ärendets gång har lidit allvarlig ideell och materiell skada och att han därför har rätt till ersättning för denna skada, som ska bedömas enligt de kriterier som personaldomstolen fastställer,

—

särskilt slå fast att sökandens grundläggande mänskliga rättigheter, rättigheter enligt fördragen, enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna har åsidosatts allvarligt under detta och andra tidigare ärenden, vilka är konnexa med detta, samt att sökanden därför har rätt till ersättning på grund av dessa åsidosättanden, enligt personaldomstolens bedömning.

16.6.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/31

Talan väckt den 29 mars 2012 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-28/12)

2012/C 174/50

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av det tysta beslutet att avslå sökandens begäran, i första hand, att en mening skulle uteslutas ur läkarutlåtandet av den 28 februari 2008, eller i andra hand att det på detta sätt korrigerade läkarutlåtandet skulle sändas till en av sökanden utvald läkare, och i tredje hand att vissa upplysningar — rörande den omständigheten, som enligt sökanden är oriktig, att det pulver som sökanden kommit i kontakt med slutligen visade sig vara vitt damm som härrör från en tidning på vilken sökanden prenumererade — ska strykas ur akten angående sökandens olycksfall i arbetet.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara beslutet att avslå begäran av den 23 december 2010,

—	i den mån det är nödvändigt ogiltigförklara beslutet att avslå klagomålet av den 10 juli 2011 som riktats mot avslagsbeslutet av den 23 december 2010,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2012.174.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 174

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	55 årgången 16 juni 2012

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2012/C 174/02	Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 165, 9.6.2012	1

	Tribunalen
2012/C 174/01	Indelning av domarna på avdelning	2

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2012/C 174/03	Mål C-125/09: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 26 april 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Cypern (Fördragsbrott — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiven 2002/21/EG och 2002/20/EG — Ledningsrätter — Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)	4

2012/C 174/04	Mål C-337/10: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 3 maj 2012 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Frankfurt am Main — Tyskland) — Georg Neidel mot Stadt Frankfurt am Main (Socialpolitik — Direktiv 2003/88/EG — Arbetsvillkor — Arbetstidens förläggning — Rätt till årlig betald semester — Kontant ersättning vid sjukdom — Tjänstemän [brandmän])	4

2012/C 174/05	Mål C-406/10: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 2 maj 2012 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Chancery Division) — Förenade kungariket) — SAS Institute Inc. mot World Programming Ltd (Immaterialrätt — Direktiv 91/250/EEG — Rättsligt skydd för datorprogram — Artiklarna 1.2 och 5.3 — Skyddets omfattning — Direkt skapande eller skapande som sker genom ett annat förfarande — Datorprogram som skyddas av upphovsrätten — Ett andra program återskapar ett första programs funktioner utan tillgång till det första programmets källkod — Dekompilering av objektkoden till det första datorprogrammet — Direktiv 2001/29/EG — Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället — Artikel 2 a — Användarhandledning till ett datorprogram — Återgivning i ett annat datorprogram — Upphovsrättsintrång — Villkor — Uttryck för användarhandledningens upphovsmans egen intellektuella skapelse)	5

2012/C 174/06	Mål C-419/10: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Bayerischer Verwaltungsgerichtshof — Tyskland) — Wolfgang Hofmann mot Freistaat Bayern (Direktiv 2006/126/EG — Ömsesidigt erkännande av körkort — En medlemsstats beslut att vägra att erkänna, beträffande en person vars körkort har återkallats i landet, giltigheten av ett körkort som utfärdats av en annan medlemsstat)	6

2012/C 174/07	Mål C-456/10: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo — Spanien) — Asociación Nacional de Expendedores de Tabaco y Timbre (ANETT) mot Administración del Estado (Fri rörlighet för varor — Artiklarna 34 FEUF och 37 FEUF — Nationell lagstiftning om förbud för innehavare av försäljningsställen för tobak att importera tobaksvaror — Bestämmelse om ett monopol på försäljning av tobaksvaror och om dess funktion — Åtgärd med verkan motsvarande kvantitativa restriktioner — Motivering — Konsumentskydd)	6

2012/C 174/08	Mål C-472/10: Domstolens dom (första avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Pest Megyei Bíróság — Ungern) — Nemzeti Fogyasztóvédelmi Hatóság mot Invitel Távközlési Zrt (Direktiv 93/13/EEG — Artikel 3.1 och 3.3 — Artiklarna 6 och 7 — Konsumentavtal — Oskäliga villkor — Ensidig ändring av avtalsvillkoren från näringsidkarens sida — Förbudstalan i allmänhetens intresse som ett organ utsett i nationell lagstiftning väckt på konsumenternas vägnar — Fastställande av att ett villkor är oskäligt — Rättsverkningar)	7

2012/C 174/09	Mål C-508/10: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 april 2012 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna (Fördragsbrott — Direktiv 2003/109/EG — Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning — Ansökan om förvärv av ställning som varaktigt bosatt — Ansökan om uppehållstillstånd i en andra medlemsstat av tredjelandsmedborgare som redan har förvärvat ställning som varaktigt bosatta i en första medlemsstat eller av deras familjemedlemmar — Beloppen på de avgifter som uttas av behöriga myndigheter — Oproportionerliga — Hinder för utövandet av rätten till bosättning)	7

2012/C 174/10	Mål C-510/10: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret — Danmark) — DR och TV2 Danmark A/S mot NCB — Nordisk Copyright Bureau (Tillnärmning av lagstiftning — Upphovsrätt och närstående rättigheter — Direktiv 2001/29/EG — Artikel 5.2 d — Rätt till överföring av verk till allmänheten — Undantag från rätten till mångfaldigande — Efemära upptagningar av verk som utförs av radio- och televisionsföretag med hjälp av egen utrustning och för användning i de egna sändningarna — Upptagningar som utförs med hjälp av en utomstående persons utrustning — Skyldighet för radio- och televisionsföretag att betala ersättning för alla skadliga verkningar av den utomstående personens handlande och underlåtenhet)	8

2012/C 174/11	Mål C-520/10: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 maj 2012 (begäran om förhandsavgörande från First-tier Tribunal (Tax Chamber) — Förenade kungariket) — Lebara Ltd mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs (Beskattning — Sjätte mervärdesskattedirektivet — Artikel 2 — Tillhandahållande av tjänster mot vederlag — Telekommunikationstjänster — Förbetalda telefonkort med uppgifter som gör det möjligt att ringa internationella samtal — Försäljning av telefonkort genom ett nätverk av distributörer)	9

2012/C 174/12	Mål C-571/10: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Bolzano — Italien) — Servet Kamberaj mot Istituto per l’Edilizia sociale della Provincia autonoma di Bolzano (IPES), Giunta della Provincia autonoma di Bolzano, Provincia autonoma di Bolzano (Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Direktiv 2003/109/EG — Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning — Rätt till likabehandling i fråga om social trygghet, socialt bistånd och socialt skydd — Undantag från principen om likabehandling för åtgärder som avser socialt bistånd och socialt skydd — ’Grundläggande förmåner’ omfattas inte av tillämpningsområdet för detta undantag — Nationell lagstiftning som föreskriver bostadsstöd för hyresgäster med låg inkomst — De belopp som är avsedda för tredjelandsmedborgare har fastställts på grundval av ett annat vägt genomsnitt — Avslag på ansökan om bostadsstöd på grund av att de medel som var avsedda för tredjelandsmedborgare var förbrukade)	9

2012/C 174/13	Förenade målen C-578/10: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden — Nederländerna) — Staatssecretaris van Financiën mot L.A.C. van Putten (C-578/10), P. Mook (C-579/10), G. Frank (C-580/10) (Artiklarna 18 EG och 56 EG — Motorfordon — Användning i en medlemsstat av ett lånat privat motorfordon som är registrerat i en annan medlemsstat — Beskattning av detta fordon i den förstnämnda medlemsstaten när det för första gången tas i bruk på allmän väg)	10

2012/C 174/14	Mål C-620/10: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 maj 2012 (begäran om förhandsavgörande från Kammarrätten i Stockholm — Migrationsöverdomstolen — Sverige) — Migrationsverket mot Nurije Kastrati, Valdrina Kastrati, Valdrin Kastrati (Dublinsystemet — Förordning (EG) nr 343/2003 — Förfarande för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan — Tredjelandsmedborgare som innehar giltig visering utfärdad av den ansvariga medlemsstaten i den mening som avses i denna förordning — Ingivande av asylansökan i en annan medlemsstat än den som enligt förordningen har ansvaret — Ingivande av ansökan om uppehållstillstånd i den andra medlemsstaten som inte är den som har ansvaret åtföljt av ett återkallande av asylansökan — Återkallande sker innan den ansvariga medlemsstaten har samtyckt till att överta den asylsökande — Återkallande medför att de förfaranden som föreskrivs i förordning nr 343/2003 avslutas)	11

2012/C 174/15	Förenade målen C-621/10 och C-129/11: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen Sad Verna — Bulgarien) — Balkan and Sea Properties (mål C-621/10) och Provadinvest OOD (mål C-129/11) mot Direktor na Direktsia Obzhalvane I upravlenie na izpalnenieto — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsi za prihodite (Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 73 och 80.1 — Försäljning av fast egendom mellan förbundna bolag — Transaktionens värde — Nationella bestämmelser enligt vilka beskattningsunderlaget avseende mervärdesskatt mellan förbundna personer utgörs av transaktionens marknadsvärde)	11

2012/C 174/16	Mål C-24/11 P: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 maj 2012 — Konungariket Spanien mot Europeiska kommissionen (Överklagande — EUGFJ — Garantisektionen — Utgifter som undantagits från gemenskapsfinansiering — Konungariket Spaniens utgifter — Stöd för framställning av olivolja)	12

2012/C 174/17	Mål C-225/11: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 26 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) — Förenade kungariket) — The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs mot Able UK Ltd (Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Undantag — Artikel 151.1 c — Avrustning inom en medlemsstats territorium av föråldrade krigsfartyg tillhörande Förenta staternas flotta)	13

2012/C 174/18	Mål C-289/11 P: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 maj 2012 — Legris Industries SA mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Branschen för rörkopplingar av koppar och legeringar av koppar — Beslut av kommissionen varigenom en överträdelse av artikel 81 EG konstateras — Böter — Moderbolag och dotterbolag — Ansvar för överträdelsen)	13

2012/C 174/19	Mål C-290/11 P: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 maj 2012 — Comap SA mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Branschen för rörkopplingar av koppar och legeringar av koppar — Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras — Böter — Överträdelsens varaktighet — Begreppet fortlöpande)	13

2012/C 174/20	Mål C-83/12: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 april 2012 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof — Tyskland) — brottmål mot Minh Khoa Vo (Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Förordning (EG) nr 810/2009 — Gemenskapskodex om viseringar — Artiklarna 21 och 34 — Nationell lagstiftning — Insmuggling av tredjelandsmedborgare till en medlemsstat — Viseringar som har erhållits på bedrägligt sätt — Straffrättsliga påföljder för smugglaren)	14

2012/C 174/21	Mål C-119/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 6 mars 2012 — Josef Probst mot mr.nexnet GmbH	14

2012/C 174/22	Mål C-125/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Mercantil no 1 de Granada (Spanien) den 8 mars 2012 — Promociones y Construcciones BJ 200 S.L. m.fl.	15

2012/C 174/23	Mål C-129/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht des Landes Sachsen-Anhalt (Tyskland) den 8 mars 2012 — Magdeburger Mühlenwerke GmbH mot Finanzamt Magdeburg	15

2012/C 174/24	Mål C-139/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 19 mars 2012 — Caixa d'Estalvis i Pensions de Barcelona mot Generalidad de Cataluña	16

2012/C 174/25	Mål C-151/12: Talan väckt den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien	16

2012/C 174/26	Mål C-152/12: Talan väckt den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien	17

2012/C 174/27	Mål C-154/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de première instance de Bruxelles (Belgien) den 29 mars 2012 — Isera & Scaldis Sugar SA, Philippe Bedoret and Co SPRL, Jean Rigot och Mathieu Vrancken mot Bureau d'intervention et de restitution belge (BIRB)	18

2012/C 174/28	Mål C-158/12: Talan väckt den 30 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Irland	18

2012/C 174/29	Mål C-170/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 11 april 2012 — Peter Pinckney mot KDG médiatech AG	19

2012/C 174/30	Mål C-171/12: Överklagande ingett den 11 april 2012 av Carrols Corp. av den dom som tribunalen (åttonde) meddelade den 1 februari 2012 i mål T-291/09, Carrols Corp. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Giulio Gambettola	19

2012/C 174/31	Mål C-181/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland) den 18 april 2012 — Yvon Welte mot Finanzamt Velbert	20

	Tribunalen
2012/C 174/32	Mål T-270/10: Tribunalens dom av den 3 maj 2012 — Conceria Kara mot harmoniseringsbyrån — Dima (KARRA) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket KARRA — De äldre nationella figurmärkena och det äldre gemenskapsfigurmärket Kara — Firma Conceria Kara Srl och handelsnamn Kara — Relativa registreringshinder — Artikel 75 första meningen i förordning (EG) nr 207/2009 — Artikel 42.2 och 42.3 i förordning (EG) nr 207/2009 — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 — Artikel 8.4 i förordning (EG) nr 207/2009 — Artikel 8 i Pariskonventionen — Ond tro)	21

2012/C 174/33	Mål T-435/11: Tribunalens dom av den 2 maj 2012 — Universal Display mot harmoniseringsbyrån (UniversalPHOLED) (Gemenskapsvarumärke — Internationell registrering som designerar Europeiska gemenskapen — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket UniversalPHOLED — Absolut registreringshinder — Beskrivande karaktär — Artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009)	21

2012/C 174/34	Förenade målen T-40/07 P-REV och T-62/07 P-REV: Tribunalens beslut av den 16 april 2012 — de Brito Sequeira Carvalho mot kommissionen (Förfarande — Ansökan om resning — Nya omständigheter — Föreligger inte — Avvisning)	21

2012/C 174/35	Förenade målen T-76/07, T-362/07 och T-409/08: Tribunalens beslut av den 24 april 2012 — El Fatmi mot rådet (Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken — Restriktiva åtgärder i syfte att bekämpa terrorism — Avförande av en person från förteckningen över berörda personer — Talan om ogiltigförklaring — Anledning saknas att döma i saken)	22

2012/C 174/36	Mål T-374/07: Tribunalens beslut av den 20 april 2012 — Pachtitis mot kommissionen (Personalmål — Rekrytering — Allmänt uttagningsprov — Avslag på en begäran om att utfå en kopia på frågorna och svaren till tillträdesproven — Tribunalen saknar behörighet — Återförvisning till personaldomstolen)	22

2012/C 174/37	Mål T-517/09: Tribunalens beslut av den 24 april 2012 — Alstom mot kommissionen (Konkurrens — Marknaden för krafttransformatorer — Beslut av kommissionens räkenskapsförare — Avslag på en begäran att få ställa en bankgaranti som tillfällig säkerhet för betalning av böterna — Berättigat intresse av att få saken prövad föreligger inte längre — Anledning saknas att döma i saken)	23

2012/C 174/38	Mål T-341/10: Tribunalens beslut av den 16 april 2012 — F91 Diddeléng m.fl. mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Avskrivning av ett klagomål — Underlåtenhet att inleda ett förfarande om fördragsbrott — Rättsakt mot vilken talan kan väckas saknas — Avvisning)	23

2012/C 174/39	Mål T-572/11 R II: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 23 april 2012 — Hassan mot rådet (Interimistiskt förfarande — Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot Syrien — Frysning av penningmedel och ekonomiska tillgångar — Ansökan om interimistiska åtgärder — Ny ansökan — Nya omständigheter — Föreligger inte — Avvisning)	23

2012/C 174/40	Mål T-163/12 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 23 april 2012 — Ternavsky mot rådet (Interimistiskt förfarande — Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot Vitryssland — Frysning av tillgångar och ekonomiska resurser — Ansökan om uppskov med verkställigheten — Åsidosättande av formkrav — Avvisning)	24

2012/C 174/41	Mål T-135/12: Talan väckt den 2 mars 2012 — Frankrike mot kommissionen	24

2012/C 174/42	Mål T-175/12: Talan väckt den 12 april 2012 — Deutsche Börse mot kommissionen	25

2012/C 174/43	Mål T-176/12: Talan väckt den 16 april 2012 — Bank Tejarat mot rådet	25

2012/C 174/44	Mål T-177/12: Talan väckt den 20 april 2012 — Spraylat mot Echa	26

2012/C 174/45	Mål T-178/12: Talan väckt den 17 april 2012 — Khwanda mot rådet	27

2012/C 174/46	Mål T-181/12: Talan väckt den 26 april 2012 — Bateni mot rådet	28

2012/C 174/47	Mål T-182/12: Talan väckt den 26 april 2012 — HTTS mot rådet	29

2012/C 174/48	Mål T-185/12: Talan väckt den 23 april 2012 — HUK-Coburg mot kommissionen	29

	Personaldomstolen
2012/C 174/49	Mål F-126/11: Talan väckt den 28 november 2011 — ZZ mot kommissionen	31

2012/C 174/50	Mål F-28/12: Talan väckt den 29 mars 2012 — ZZ mot kommissionen	31