ISSN 1977-1061

doi:10.3000/19771061.C_2012.151.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 151

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

55 årgången
26 maj 2012


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska unionens domstol

2012/C 151/01

Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 138, 12.5.2012

1

 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

Domstolen

2012/C 151/02

Mål C-504/09 P: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen, Ungern, Republiken Litauen, Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Överklagande — Miljö — Direktiv 2003/87/EG — System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser — Nationell fördelningsplan för utsläppsrätter för Polen avseende perioden 2008–2012 — Artiklarna 9.1, 9.3 och 11.2 i direktiv 2003/87 — Kommissionens respektive medlemsstaternas befogenheter — Likabehandling)

2

2012/C 151/03

Mål C-505/09 P: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland, Republiken Litauen, Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Överklagande — Miljö — Direktiv 2003/87/EG — System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser — Nationell fördelningsplan för utsläppsrätter för Republiken Estland avseende perioden 2008–2012 — Kommissionens respektive medlemsstaternas befogenheter — Artiklarna 9.1, 9.3 och 11.2 i direktiv 2003/87 — Likabehandling — Principen om god förvaltningssed)

2

2012/C 151/04

Förenade målen C-7/10 och C-9/10: Domstolens dom (första avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State — Nederländerna) — Staatssecretaris van Justitie mot Tayfun Kahveci (C-7/10), Osman Inan (C-9/10) (Associeringsavtalet EEG-Turkiet — Uppehållsrätt — Familjemedlemmar till en naturaliserad turkisk arbetstagare — Vederbörande har behållit sitt turkiska medborgarskap — Naturalisationstidpunkt)

3

2012/C 151/05

Mål C-185/10: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen (Fördragsbrott — Direktiv 2001/83/EG — Artiklarna 5 och 6 — Farmaceutiska specialiteter — Humanläkemedel — Godkännande för försäljning — Bestämmelser i en medlemsstat om undantag från kravet på godkännande för försäljning av läkemedel som liknar godkända läkemedel men säljs till ett lägre pris än dessa)

3

2012/C 151/06

Mål C-209/10: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 27 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Højesteret — Danmark) — Post Danmark A/S mot Konkurrencerådet (Artikel 82 EG — Postföretag som har en dominerande ställning och som är skyldigt att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i form av distribution av vissa adresserade försändelser — Tillämpning av låga priser gentemot vissa av en konkurrents tidigare kunder — Bevisning för avsikten saknas — Prisdiskriminering — Selektivt låga priser — Faktisk eller sannolik utestängning av en konkurrent — Inverkan på konkurrensen och därmed på konsumenterna — Sakliga skäl)

4

2012/C 151/07

Mål C-243/10: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien (Fördragsbrott — Statligt stöd — Stöd till förmån för hotellindustrin i regionen Sardinien — Återkrav)

4

2012/C 151/08

Mål C-414/10: Domstolens dom (första avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État — Frankrike) — Véleclair SA mot Ministre du budget, des comptes publics et de la réforme de l'Etat (Mervärdesskatt — Sjätte direktivet — Artikel 17.2 b — Beskattning av en produkt som importerats från tredjeland — Nationell lagstiftning — Rätt till avdrag för mervärdesskatt på import — Villkor — Den skattskyldiges faktiska betalning av mervärdesskatten)

5

2012/C 151/09

Mål C-417/10: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione — Italien) — Ministero dell’Economia e delle Finanze, Agenzia delle Entrate mot 3M Italia SpA (Direkt beskattning — Avgörande av pågående förfaranden inför högsta domstolsinstansen i skattemål — Rättsmissbruk — Artikel 4.3 FEU — Friheter som garanteras i fördraget — Icke-diskrimineringsprincipen — Statligt stöd — Skyldighet att säkerställa en effektiv tillämpning av unionsrätten)

5

2012/C 151/10

Mål C-436/10: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Cour d’appel de Mons — Belgien) — État belge mot BLM SA (Sjätte mervärdesskattedirektivet — Artiklarna 6.2 första stycket a och 13 B b — Avdragsrätt — Anläggningstillgång som tillhör en skattskyldig juridisk person och som ställts till förfogande för dennes personal för privat bruk)

6

2012/C 151/11

Mål C-500/10: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Commissione tributaria centrale, sezione di Bologna — Italien) — Ufficio IVA di Piacenza mot Belvedere Costruzione Srl (Beskattning — Mervärdesskatt — Artikel 4.3 FEU — Sjätte mervärdesskattedirektivet — Artiklarna 2 och 22 — Avgörande per automatik av pågående förfaranden inför skattedomstol i tredje instans)

6

2012/C 151/12

Mål C-564/10: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht — Tyskland) — Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung mot Pfeifer & Langen KG (Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 — Skydd av Europeiska unionens finansiella intressen — Artiklarna 3 och 4 — Administrativa åtgärder — Återkrav av förmåner som erhållits på ett otillbörligt sätt — Kompensationsränta och dröjsmålsränta som är förfallen till betalning enligt nationell rätt — Tillämpning av preskriptionsbestämmelserna i förordning nr 2988/95 på indrivning av sådan dröjsmålsränta — Tidpunkt från vilken preskriptionsfristen börjar löpa — Begreppet avbrott i verkställighet — Begreppet preskriptionsavbrott)

7

2012/C 151/13

Mål C-599/10: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Najvyšší súd Slovenskej republiky — Slovakien) — SAG ELV Slovensko as, FELA Management AG, ASCOM (Schweiz) AG, Asseco Central Europe as, TESLA Stropokov as, Autostrade per l'Italia SpA, EFKON AG, Stalexport Autostrady SA mot Úrad pre verejné obstarávanie (Offentlig upphandling — Direktiv 2004/18/EG — Förfaranden för kontraktstilldelning — Selektiv anbudsinfordran — Utvärdering av anbudet — Den upphandlande myndighetens begäran om förtydligande av anbudet — Villkor)

7

2012/C 151/14

Mål C-607/10: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Sverige (Fördragsbrott — Miljö — Direktiv 2008/1/EG — Samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar — Villkor för tillstånd för befintliga anläggningar — Skyldighet att säkerställa att sådana anläggningar drivs i överensstämmelse med kraven i direktivet)

8

2012/C 151/15

Mål C-1/11: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Mainz — Tyskland) — Interseroh Scrap and Metal Trading GmbH mot Sonderabfall-Management-Gesellschaft Rheinland-Pfalz mbH (SAM) (Miljö — Förordning (EG) nr 1013/2006 — Artikel 18.1 och 18.4 — Transport av visst avfall — Artikel 3.2 — Obligatorisk information — Avfallsproducentens identitet — Uppgift som utelämnats av mellanhandlaren — Skydd för affärshemligheter)

8

2012/C 151/16

Förenade målen C-164/10 till C-176/10: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Italien) — Emanuele Ferazzoli m.fl. mot Ministero dell’Interno (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang — Krav på koncession — Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner — Tilldelning av 16300 ytterligare koncessioner — Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens — Rättssäkerhetsprincipen — Skydd för tidigare koncessionshavare — Nationell lagstiftning — Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen — Tillåtlighet — Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen — Förbud i den nationella lagstiftningen — Tillåtlighet)

9

2012/C 151/17

Mål C-255/10: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 — (begäran om förhandsavgörande av Tribunale di Roma — Italien) — brottmål mot Alessandro Sacchi (Artikel 104.3 i rättegångsreglerna — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang — Krav på koncession — Konsekvenserna av att unionsrätten åsidosatts vid tilldelningen av koncessioner — Tilldelning av 16300 ytterligare koncessioner — Principen om likabehandling och skyldighet till öppenhet — Rättssäkerhetsprincipen — Skydd för innehavare av äldre koncessioner — Nationell lagstiftning — Minsta avstånd mellan platser för upptagande av vadhållningsinsatser — Tillåtlighet — Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den verksamhet som är föremål för koncession — Förbjudet enligt nationell lagstiftning — Tillåtlighet)

10

2012/C 151/18

Mål C-279/10: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 — (begäran om förhandsavgörande av Tribunale di Verbania — Italien) — brottmål mot Matteo Minesi (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang — Krav på koncession — Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner — Tilldelning av 16300 ytterligare koncessioner — Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens — Rättssäkerhetsprincipen — Skydd för tidigare koncessionshavare — Nationell lagstiftning — Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen — Tillåtlighet — Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen — Förbud i den nationella lagstiftningen — Tillåtlighet)

10

2012/C 151/19

Mål C-413/10: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Ordinario di Prato — Italien) — Michela Pulignani, Alfonso Picariello, Bianca Cilla, Andrea Moretti, Mauro Bianconi, Patrizio Gori, Emilio Duranti, Concetta Zungri (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang — Krav på koncession — Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner — Tilldelning av 16300 ytterligare koncessioner — Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens — Rättssäkerhetsprincipen — Skydd för tidigare koncessionshavare — Nationell lagstiftning — Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen — Tillåtlighet — Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen — Förbud i den nationella lagstiftningen — Tillåtlighet)

11

2012/C 151/20

Mål C-501/10: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande av Tribunale di Santa Maria Capua Vetere — Italien) — brottmål mot Raffaele Russo (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Vadupptagning vid sportevenemang — Krav på tillstånd — Följderna av att unionsrätten har åsidosatts vid tillståndsgivning — Utfärdande av 16300 nya tillstånd — Likabehandlingsprincipen och kravet på öppenhet — Rättssäkerhetsprincipen — Skydd för tidigare tillståndshavare — Nationell lagstiftning — Minsta tillåtna avstånd mellan försäljningsställen — Tillåtlighet — Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den verksamhet som omfattas av tillståndet — Förbud enligt nationell lagstiftning — Tillåtlighet)

12

2012/C 151/21

Mål C-107/11: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana — Italien) — Ministero dell’Interno, Questura di Caltanissetta mot Massimiliano Rizzo (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang — Krav på koncession — Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner — Tilldelning av 16300 ytterligare koncessioner — Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens — Rättssäkerhetsprincipen — Skydd för tidigare koncessionshavare — Nationell lagstiftning — Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen — Tillåtlighet — Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen — Förbud i den nationella lagstiftningen — Tillåtlighet)

13

2012/C 151/22

Mål C-368/11: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 — (begäran om förhandsavgörande av Tribunale di Santa Maria Capua Vetere — Italien) — brottmål mot Raffaele Arrichiello (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang — Krav på koncession — Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner — Tilldelning av 16300 ytterligare koncessioner — Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens — Rättssäkerhetsprincipen — Skydd för tidigare koncessionshavare — Nationell lagstiftning — Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen — Tillåtlighet — Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen — Förbud i den nationella lagstiftningen — Tillåtlighet)

13

2012/C 151/23

Mål C-612/11: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande av Tribunale di Milano — Italien) — brottmål mot Vincenzo Veneruso (Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Vadhållning avseende sportevenemang — Koncessionskrav — Konsekvenserna av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner — Tilldelning av ytterligare 16300 koncessioner — Likabehandlingsprincipen och skyldighet att tillämpa öppenhetsprincipen — Rättssäkerhetsprincipen — Skyddandet av innehavare av äldre koncessioner — Nationell lagstiftning — Obligatoriskt minimiavstånd mellan vadhållningsställen — Tillåtlighet — Gränsöverskridande verksamhet som kan jämställas med den verksamhet som är föremål för koncession — Förbud enligt nationell lagstiftning — Tillåtlighet)

14

2012/C 151/24

Mål C-94/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per le Marche (Italien) den 20 februari 2012 — Swm Costruzioni 2 SpA, D.I. Mannocchi Luigino mot Provincia di Fermo

15

2012/C 151/25

Mål C-100/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Piemonte (Italien) den 24 februari 2012 — Fastweb SpA mot Azienda Sanitaria Locale di Alessandria

15

2012/C 151/26

Mål C-105/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 29 februari 2012 — Staat der Nederlanden mot Essent NV och Essent Nederland BV

15

2012/C 151/27

Mål C-106/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 29 februari 2012 — Staat der Nederlanden mot Eneco Holding NV

16

2012/C 151/28

Mål C-107/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 29 februari 2012 — Staat der Nederlanden mot Delta NV

16

2012/C 151/29

Mål C-108/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Vâlcea (Rumänien) den 29 februari 2012 — SC Volksbank România SA mot Ionuț Zglimbea, Liana Zglimbea

17

2012/C 151/30

Mål C-111/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 29 februari 2012 — Ministero per i beni e le attività cultural m.fl. mot Ordine degli Ingegneri di Verona e Provincia m.fl.

17

2012/C 151/31

Mål C-113/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Supreme Court (Irland) den 1 mars 2012 — Donal Brady mot Environmental Protection Agency

18

2012/C 151/32

Mål C-117/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Burgos (Spanien) den 5 mars 2012 — La Retoucherie de Manuela, S.L. mot La Retoucherie de Burgos, S.C.

18

2012/C 151/33

Mål C-123/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Giurgiu (Rumänien) den 6 mars 2012 — SC Volksbank România SA mot Comisariatul Județean pentru Protecția Consumatorilor Giurgiu

19

2012/C 151/34

Mål C-124/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Plovdiv (Bulgarien) den 7 mars 2012 — AES-3C Maritza East 1 EOOD mot Direktor na Direktsia Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto — Plovdiv

19

2012/C 151/35

Mål C-128/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal do Trabalho do Porto (Portugal) den 8 mars 2012 — Sindicato dos Bancários do Norte m.fl. mot BPN — Banco Português de Negócios, S.A.

20

2012/C 151/36

Mål C-136/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 13 mars 2012 — Consiglio Nazionale dei Geologi mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

20

2012/C 151/37

Mål C-137/12: Talan väckt den 14 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

24

2012/C 151/38

Mål C-138/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad — Varna (Bulgarien) den 15 mars 2012 — Rusedespred OOD mot Direktor na Direktsia Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto — Varna pri Tsentralno Upravlenie na Natsionalnata Agentsia za Prihodite

24

2012/C 151/39

Mål C-142/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Varna (Bulgarien) den 21 mars 2012 — Hristomir Marinov mot Direktor na Direktsia Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

25

2012/C 151/40

Mål C-147/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hovrätten för Nedre Norrland (Sverige) den 26 mars 2012 — ÖFAB, Östergötlands Fastigheter AB/1) Frank Koot 2) Evergreen Investments AB

25

2012/C 151/41

Mål C-163/11: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 2 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank van eerste aanleg te Antewerpen, Belgien) — Anex Customs BVBA mot Belgische Staat, KBC Bank NV

26

 

Tribunalen

2012/C 151/42

Mål T-114/09: Tribunalens beslut av den 22 mars 2012 — Viasat Broadcasting UK mot kommissionen (Statligt stöd — Återbetalning av stöd — Intresse av att få saken prövad föreligger inte längre — Anledning saknas att döma i saken)

27

2012/C 151/43

Mål T-273/09: Tribunalens beslut av den 19 mars 2012 — Associazione Giùlemanidallajuve mot kommissionen (Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Missbruk av dominerande ställning — Avslag på klagomålet — Berättigat intresse — Gemenskapsintresse — Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad)

27

2012/C 151/44

Mål T-327/09: Tribunalens beslut av den 27 mars 2012 — Connefroy m.fl. mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Statligt stöd — Villkoret personligen berörd ej uppfyllt — Avvisning)

27

2012/C 151/45

Mål T-508/09: Tribunalens beslut av den 26 mars 2012 — Cañas mot kommissionen (Konkurrens — Antidopningsregler — Beslut om avslag på ett klagomål — Upphörande av yrkesverksamhet — Intresse av att få saken prövad föreligger inte längre — Anledning att pröva talan saknas)

28

2012/C 151/46

Mål T-236/10: Tribunalens beslut av den 29 mars 2012 — Asociación Española de Banca mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Statligt stöd — Stödordningar vilka tillåter avskrivning av skatt på finansiellt mervärde vid förvärv av aktieinnehav i utländska företag — Beslut i vilket stödordningarna förklaras vara oförenliga med den gemensamma marknaden men enligt vilket stödet inte ska återbetalas — Sammanslutning — Villkoret personligen berörd ej uppfyllt — Avvisning)

28

2012/C 151/47

Mål T-261/11: Tribunalens beslut av den 27 mars 2012 — European Goldfields mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Statligt stöd — Subvention som grekiska myndigheter beviljat gruvföretaget Ellinikos Chrysos bestående i en överlåtelse av Cassandragruvorna till ett pris som understeg marknadsvärdet och i ett undantag från skatteplikt för denna transaktion — Beslut genom vilket stödet förklaras vara olagligt och mottagaren åläggs att återbetala det jämte ränta — Berättigat intresse av att få saken prövad saknas — Avvisning)

29

2012/C 151/48

Mål T-341/11: Tribunalens beslut av den 23 mars 2012 — Ecologistas en Acción mot kommissionen (Tillgång till handlingar — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Tyst avslag på begäran om tillgång — Berättigat intresse av att få saken prövad — Uttryckligt beslut efter det att talan väckts — Anledning saknas att döma i saken)

29

2012/C 151/49

Mål T-97/12: Talan väckt den 22 februari 2012 — Maklouf mot rådet

29

2012/C 151/50

Mål T-98/12: Talan väckt den 22 februari 2012 — Makhlouf mot rådet

30

2012/C 151/51

Mål T-99/12: Talan väckt den 22 februari 2012 — Syriatel Mobile Telecom mot rådet

30

2012/C 151/52

Mål T-100/12: Talan väckt den 22 februari 2012 — Almashreq Investment mot rådet

30

2012/C 151/53

Mål T-101/12: Talan väckt den 22 februari 2012 — Cham mot rådet

31

2012/C 151/54

Mål T-102/12: Talan väckt den 22 februari 2012 — Sorouh mot rådet

31

2012/C 151/55

Mål T-103/12: Talan väckt den 24 februari 2012 — T&L Sugars och Sidul Açúcares mot kommissionen

31

2012/C 151/56

Mål T-125/08: Tribunalens beslut av den 30 mars 2012 — Atlantean mot kommissionen

33

2012/C 151/57

Mål T-368/08: Tribunalens beslut av den 27 mars 2012 — Atlantean mot kommissionen

33

2012/C 151/58

Mål T-501/09: Tribunalens beslut av den 26 mars 2012 — PhysioNova mot Harmoniseringsbyrån — Flex Equipos de Descanso (FLEX)

33

2012/C 151/59

Mål T-581/10: Tribunalens beslut av den 28 mars 2012 — X Technology Swiss mot OHMI-Brawn (X-Undergear)

33

SV

 


IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/1


2012/C 151/01

Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 138, 12.5.2012

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 133, 5.5.2012

EUT C 126, 28.4.2012

EUT C 118, 21.4.2012

EUT C 109, 14.4.2012

EUT C 89, 24.3.2012

EUT C 80, 17.3.2012

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu


V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/2


Domstolens dom (andra avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen, Ungern, Republiken Litauen, Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-504/09 P) (1)

(Överklagande - Miljö - Direktiv 2003/87/EG - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - Nationell fördelningsplan för utsläppsrätter för Polen avseende perioden 2008–2012 - Artiklarna 9.1, 9.3 och 11.2 i direktiv 2003/87 - Kommissionens respektive medlemsstaternas befogenheter - Likabehandling)

2012/C 151/02

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Kružíková, K. Herrmann och E. White)

Part som har intervenerat till stöd för kommissionen: Konungariket Danmark (ombud: C. Vang)

Övriga parter i målet: Republiken Polen (ombud: M. Szpunar, M. Nowacki och B. Majczyna), Ungern, Republiken Litauen, Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: H. Walker samt J. Maurici, barrister)

Parter som har intervenerat till stöd för Republiken Polen: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek och D. Hadroušek), Rumänien (ombud: V. Angelescu och A. Cazacioc, conseillers)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 23 september 2009 i mål T-183/07, Polen mot kommissionen, i vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade kommissionens beslut K(2007) 1295 slutlig, av den 26 mars 2007, angående den nationella plan för fördelning av utsläppsrätter för växthusgaser som Republiken Polen anmält till kommissionen för perioden 2008–2012 i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32) — Dispositionsprincipen (Principen ne ultra petita) — Domstolsprövningens gränser — Åsidosättande av artikel 48.2 i förstainstansrättens rättegångsregler — Felaktig tolkning av artikel 296 FEUF, artikel 9.3 i direktiv 2003/87/EG samt artiklarna 1.1, 2.1 och 3.1 i kommissionens beslut K(2007) 1295 slutlig

Domslut

1.

Överklagandet ogillas.

2.

Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.

Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Rumänien och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.


(1)  EUT C 51, 27.2.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/2


Domstolens dom (andra avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland, Republiken Litauen, Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-505/09 P) (1)

(Överklagande - Miljö - Direktiv 2003/87/EG - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - Nationell fördelningsplan för utsläppsrätter för Republiken Estland avseende perioden 2008–2012 - Kommissionens respektive medlemsstaternas befogenheter - Artiklarna 9.1, 9.3 och 11.2 i direktiv 2003/87 - Likabehandling - Principen om god förvaltningssed)

2012/C 151/03

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Kružíková, E. Randvere och E. White)

Part som har intervenerat till stöd för kommissionen: Konungariket Danmark (ombud: C. Vang)

Övriga parter i målet: Republiken Estland (ombud: L. Uibo och M. Linntam), Republiken Litauen, Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Parter som har intervenerat till stöd för Republiken Estland: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek), Republiken Lettland (ombud: K. Drēviņa och I. Kalniņš)

Saken

Överklagande av förstainstansrättens dom (sjunde avdelningen) av den 23 september 2009 i mål T-263/07, Estland mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade kommissionens beslut av den 4 maj 2007 om den nationella fördelningsplan för utsläppsrätter för växthusgaser som Republiken Estland anmälde för perioden 2008–2012 i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32) — Felaktig rättstillämpning i samband med prövningen av huruvida talan om ogiltigförklaring kunde upptas till sakprövning — Felaktig tolkning av artiklarna 9.1, 9.3 och 11.2 i direktiv 2003/87/EG och den allmänna principen om likabehandling — Felaktig tolkning av innebörden och omfattningen av principen om god förvaltningssed — Oriktig bedömning genom att bestämmelserna i det angripna beslutet inte ansågs kunna avskiljas, vilket ledde till en fullständig ogiltigförklaring av beslutet, och inte endast till viss del.

Domslut

1.

Överklagandet ogillas.

2.

Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.

Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark och Republiken Lettland ska bära sina rättegångskostnader.


(1)  EUT C 63, 13.3.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/3


Domstolens dom (första avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State — Nederländerna) — Staatssecretaris van Justitie mot Tayfun Kahveci (C-7/10), Osman Inan (C-9/10)

(Förenade målen C-7/10 och C-9/10) (1)

(Associeringsavtalet EEG-Turkiet - Uppehållsrätt - Familjemedlemmar till en naturaliserad turkisk arbetstagare - Vederbörande har behållit sitt turkiska medborgarskap - Naturalisationstidpunkt)

2012/C 151/04

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Justitie

Motpart: Tayfun Kahveci (C-7/10), Osman Inan (C-9/10)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Raad van State — Tolkning av artikel 7 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, antaget av det associeringsråd som inrättades genom avtalet om associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Turkiet — Rätt att uppehålla sig för familjemedlemmar till en turkisk arbetstagare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat — Familjemedlemmar till en turkisk arbetstagare som naturaliserats men som behållit sitt turkiska medborgarskap — Dagen för naturaliseringen

Domslut

Artikel 7 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, som antogs av det associeringsråd som inrättades genom avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, ska tolkas så, att familjemedlemmarna till en turkisk arbetstagare, som tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat, fortfarande kan åberopa denna bestämmelse när arbetstagaren har blivit medborgare i värdmedlemsstaten och samtidigt behåller sitt turkiska medborgarskap.


(1)  EUT C 63, 13.3.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/3


Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-185/10) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2001/83/EG - Artiklarna 5 och 6 - Farmaceutiska specialiteter - Humanläkemedel - Godkännande för försäljning - Bestämmelser i en medlemsstat om undantag från kravet på godkännande för försäljning av läkemedel som liknar godkända läkemedel men säljs till ett lägre pris än dessa)

2012/C 151/05

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Šimerdová och K. Herrmann)

Svarande: Republiken Polen (ombud: M. Szpunar)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, s. 67) — Lagstiftning i en medlemsstat om att det är tillåtet att, utan föregående godkännande för försäljning, i denna medlemsstat saluföra läkemedel som har ett lägre pris och samma egenskaper som godkända läkemedel.

Domslut

1.

Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007, genom att anta och bibehålla artikel 4 i läkemedelslagen (Prawo farmaceutyczne) av den 6 september 2001, i dess lydelse enligt lagen av den 30 mars 2007, i den mån som det enligt denna bestämmelse är tillåtet att utan godkännande för försäljning saluföra läkemedel från utlandet som innehåller samma aktiva substanser, har samma dosering och samma läkemedelsform som läkemedel som godkänts för försäljning i Polen, på villkor bland annat att priset på de importerade läkemedlen är konkurrenskraftigt i förhållande till priset på läkemedel som godkänts för försäljning.

2.

Republiken Polen ska ersätta rättegångskostnaderna.


(1)  EUT C 209, 31.7.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/4


Domstolens dom (stora avdelningen) av den 27 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Højesteret — Danmark) — Post Danmark A/S mot Konkurrencerådet

(Mål C-209/10) (1)

(Artikel 82 EG - Postföretag som har en dominerande ställning och som är skyldigt att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i form av distribution av vissa adresserade försändelser - Tillämpning av låga priser gentemot vissa av en konkurrents tidigare kunder - Bevisning för avsikten saknas - Prisdiskriminering - Selektivt låga priser - Faktisk eller sannolik utestängning av en konkurrent - Inverkan på konkurrensen och därmed på konsumenterna - Sakliga skäl)

2012/C 151/06

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Højesteret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Post Danmark A/S

Motpart: Konkurrencerådet

ytterligare deltagare i rättegången: Forbruger-Kontakt a-s

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Højesteret — Tolkning av artikel 82 EG (nu artikel 102 FEUF) — Missbruk av dominerande ställning — Ett postföretag som har en dominerande ställning och en skyldighet att distribuera adresserade brev och paket tillämpar en selektiv prissänkning för distribution av oadresserade försändelser som ligger på en lägre nivå än företagets genomsnittliga totala kostnader men över företagets genomsnittliga inkrementella kostnader — Missbruk i syfte att slå ut en konkurrent

Domslut

Artikel 82 EG ska tolkas så, att en lågprispolitik som ett företag i dominerande ställning tillämpar gentemot vissa av en konkurrents viktiga tidigare kunder inte kan anses utgöra ett utestängande missbruk endast på den grunden att det pris som företaget tillämpar gentemot en av dessa kunder understiger de genomsnittliga totala kostnader som kan hänföras till den aktuella verksamheten, men överstiger de genomsnittliga inkrementella kostnader som kan hänföras till densamma, såsom dessa kostnader fastställts i det förfarande som gett upphov till det nationella målet. Vid bedömningen av om det föreligger konkurrensbegränsande verkningar i ett sådant fall ska det prövas huruvida denna prispolitik utan objektivt godtagbara skäl leder till att nämnda konkurrent faktiskt eller sannolikt utestängs till skada för konkurrensen och därmed för konsumenternas intressen.


(1)  EUT C 179, 3.7.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/4


Domstolens dom (femte avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-243/10) (1)

(Fördragsbrott - Statligt stöd - Stöd till förmån för hotellindustrin i regionen Sardinien - Återkrav)

2012/C 151/07

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Grespan och B. Stromsky)

Svarande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, och P. Gentili, avvocato dello Stato)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa artiklarna 2, 3 och 4 i kommissionens beslut 2008/854/EG av den 2 juli 2008 om en statlig stödordning N 272/98 C 1/04 (ex NN 158/03 och CP 15/03) (delgett med nr K(2008) 2997) (EUT L 302, s. 9).

Domslut

1.

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 3 i kommissionens beslut 2008/854/EG av den 2 juli 2008 om en statlig stödordning C 1/04 (ex NN 158/03 och CP 15/03) Missbruk av stödåtgärd N 272/98, regionallag nr 9/98, genom att inte inom den föreskrivna fristen hos stödmottagarna återkräva de stöd som utbetalats i enlighet med nämnda stödordning, som genom ovannämnda beslut förklarats vara olaglig och oförenlig med den gemensamma marknaden.

2.

Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.


(1)  EUT C 209, 31.7.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/5


Domstolens dom (första avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État — Frankrike) — Véleclair SA mot Ministre du budget, des comptes publics et de la réforme de l'Etat

(Mål C-414/10) (1)

(Mervärdesskatt - Sjätte direktivet - Artikel 17.2 b - Beskattning av en produkt som importerats från tredjeland - Nationell lagstiftning - Rätt till avdrag för mervärdesskatt på import - Villkor - Den skattskyldiges faktiska betalning av mervärdesskatten)

2012/C 151/08

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Véleclair SA

Motpart: Ministre du budget, des comptes publics et de la réforme de l'Etat

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Conseil d'État — Tolkningen av artikel 17.2 b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Nationell lagstiftning som föreskriver att en skattskyldig endast får göra avdrag för mervärdesskatt på import under förutsättning att denne faktiskt har betalat skatten

Domslut

Artikel 17.2 b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, ska tolkas på så sätt att en medlemsstat inte får föreskriva att en skattskyldig endast får göra avdrag för mervärdesskatt på import under förutsättning att denne dessförinnan faktiskt har betalat skatten, när denne också är den som har avdragsrätt.


(1)  EUT C 301, 6.11.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/5


Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione — Italien) — Ministero dell’Economia e delle Finanze, Agenzia delle Entrate mot 3M Italia SpA

(Mål C-417/10) (1)

(Direkt beskattning - Avgörande av pågående förfaranden inför högsta domstolsinstansen i skattemål - Rättsmissbruk - Artikel 4.3 FEU - Friheter som garanteras i fördraget - Icke-diskrimineringsprincipen - Statligt stöd - Skyldighet att säkerställa en effektiv tillämpning av unionsrätten)

2012/C 151/09

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministero dell’Economia e delle Finanze, Agenzia delle Entrate

Motpart: 3M Italia SpA

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Corte suprema di cassazione — Bolagsskatt — Nationell lagstiftning enligt vilken procentsatsen för skatt på utdelning skiljer sig åt beroende på var bolaget har sitt säte — Handelstransaktion i vilken såväl bolag med säte i Italien som bolag med säte utomlands deltar — Skattemyndighetens beslut att tillämpa den skatt som utgår för bolag med säte i utlandet — Begreppet rättsmissbruk i den mening som avses i mål C-255/02, Halifax m.fl. — Fråga om detta begrepp är tillämpligt på nationella icke-harmoniserade skatter, såsom direkta skatter

Domslut

Unionsrätten — särskilt principen om förbud mot rättsmissbruk, artikel 4.3 FEU, de friheter som garanteras i EUF-fördraget, icke-diskrimineringsprincipen, bestämmelserna om statligt stöd och skyldigheten att säkerställa en effektiv tillämpning av unionsrätten — ska tolkas så, att den inte hindrar tillämpning i ett sådant mål om direkt beskattning som det nationella målet av en nationell bestämmelse enligt vilken pågående förfaranden inför den högsta domstolsinstansen i skattemål kan avgöras genom erläggande av 5 procent av tvistens värde, när talan i första instans väckts mer än tio år innan denna bestämmelse trädde i kraft och skattemyndigheten tappat målet i både första och andra instans.


(1)  EUT C 288, 23.10.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/6


Domstolens dom (femte avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Cour d’appel de Mons — Belgien) — État belge mot BLM SA

(Mål C-436/10) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artiklarna 6.2 första stycket a och 13 B b - Avdragsrätt - Anläggningstillgång som tillhör en skattskyldig juridisk person och som ställts till förfogande för dennes personal för privat bruk)

2012/C 151/10

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d’appel de Mons

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: État belge — SPF Finances

Motpart: BLM SA

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Cour d’appel de Mons — Tolkning av artiklarna 6.2 första stycket a och 13 B b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EUT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Anläggningstillgång som till viss del ställts till förfogande för en juridisk persons företagsledare och hans familj till användning för privat bruk och för vilken ingående mervärdesskatt är avdragsgill — Undantag från avdragsrätten

Domslut

Artiklarna 6.2 första stycket a och 13 B b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 95/7/EG av den 10 april 1995, ska tolkas så, att de utgör hinder för nationell lagstiftning som föreskriver att det — trots att kännetecknen för utarrendering eller uthyrning av fast egendom i den mening som avses i artikel 13 B b inte är för handen — ska anses utgöra ett tillhandahållande av tjänster som är undantaget från mervärdesskatteplikt enligt sistnämnda bestämmelse att en skattskyldig juridisk persons personal för privat bruk använder en del av en byggnad som uppförts eller innehas med stöd av sakrätt i fast egendom av denne skattskyldige juridiske person, när den ingående mervärdesskatten på denna tillgång är avdragsgill.

Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma huruvida det, i en sådan situation som den som är i fråga i det mål den har att avgöra, kan anses föreligga uthyrning av fast egendom i den mening som avses i artikel 13 B b i sjätte direktivet.


(1)  EUT C 328, 4.12.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/6


Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Commissione tributaria centrale, sezione di Bologna — Italien) — Ufficio IVA di Piacenza mot Belvedere Costruzione Srl

(Mål C-500/10) (1)

(Beskattning - Mervärdesskatt - Artikel 4.3 FEU - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artiklarna 2 och 22 - Avgörande per automatik av pågående förfaranden inför skattedomstol i tredje instans)

2012/C 151/11

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione tributaria centrale, sezione di Bologna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ufficio IVA di Piacenza

Motpart: Belvedere Costruzione Srl

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Commissione tributaria centrale di Bologna — Mervärdesskatt — Artiklarna 2 och 22 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter: Gemensam beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1) — Medlemsstaternas skyldighet att säkerställa en effektiv uppbörd av mervärdesskatten — Nationella bestämmelser som innebär att skatterättsliga mål vid en domstol som dömer i tredje instans ska avgöras utan sakprövning vilket får till följd att avgörandet i andra instans vinner laga kraft — Påstående om utebliven uppbörd av harmoniserade skatter till följd härav

Domslut

Artikel 4.3 FEU samt artiklarna 2 och 22 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för tillämpning — vad avser mervärdesskatt — av en nationell undantagsbestämmelse, som den i det nationella målet aktuella, i vilken det föreskrivs att pågående förfaranden inför skattedomstol i tredje instans ska avgöras per automatik när dessa förfaranden har sin grund i en talan som väckts i första instans mer än tio — i praktiken mer än 14 — år innan nämnda bestämmelse trädde i kraft och skattemyndigheten tappat målet i de två första instanserna samt detta avgörande medför att domen i andra instans vinner laga kraft och att skattemyndighetens anspråk inte längre kan göras gällande.


(1)  EUT C 346, 18.12.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/7


Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht — Tyskland) — Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung mot Pfeifer & Langen KG

(Mål C-564/10) (1)

(Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 - Skydd av Europeiska unionens finansiella intressen - Artiklarna 3 och 4 - Administrativa åtgärder - Återkrav av förmåner som erhållits på ett otillbörligt sätt - Kompensationsränta och dröjsmålsränta som är förfallen till betalning enligt nationell rätt - Tillämpning av preskriptionsbestämmelserna i förordning nr 2988/95 på indrivning av sådan dröjsmålsränta - Tidpunkt från vilken preskriptionsfristen börjar löpa - Begreppet ”avbrott i verkställighet” - Begreppet ”preskriptionsavbrott”)

2012/C 151/12

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung

Motpart: Pfeifer & Langen KG

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tolkning av artikel 3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1) — Återkrav av förmåner som erhållits på ett otillbörligt sätt — Huruvida preskriptionstiden enligt artikel 3 i förordning (EG, Euroatom) nr 2988/95 är tillämplig på räntor som ska utgå enligt nationell rätt utöver återkravet av medel som erhållits på ett otillbörligt sätt

Domslut

Artikel 3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ska tolkas så, att den preskriptionstid som gäller enligt denna artikel för återkrav av huvudfordran, vilken avser återbetalning av en förmån som erhållits på ett otillbörligt sätt från unionens budget, inte är tillämplig på indrivning av ränta som utgår på denna fordran, när räntan inte utgår med stöd av unionsrätten utan enbart följer av en skyldighet enligt nationell rätt.


(1)  EUT C 72, 5.3.2011


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/7


Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Najvyšší súd Slovenskej republiky — Slovakien) — SAG ELV Slovensko as, FELA Management AG, ASCOM (Schweiz) AG, Asseco Central Europe as, TESLA Stropokov as, Autostrade per l'Italia SpA, EFKON AG, Stalexport Autostrady SA mot Úrad pre verejné obstarávanie

(Mål C-599/10) (1)

(Offentlig upphandling - Direktiv 2004/18/EG - Förfaranden för kontraktstilldelning - Selektiv anbudsinfordran - Utvärdering av anbudet - Den upphandlande myndighetens begäran om förtydligande av anbudet - Villkor)

2012/C 151/13

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Najvyšší súd Slovenskej republiky

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SAG ELV Slovensko as, FELA Management AG, ASCOM (Schweiz) AG, Asseco Central Europe as, TESLA Stropokov as, Autostrade per l'Italia SpA, EFKON AG, Stalexport Autostrady SA

Motpart: Úrad pre verejné obstarávanie

Ytterligare deltagare i rättegången: Národná dial’ničná spoločnost’ a.s.

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Najvyšší súd Slovenskej republiky — Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114) och särskilt artiklarna 2, 51 och 55 i detta direktiv — Den upphandlande myndighetens eventuella skyldighet att vid behov begära förtydliganden angående ett anbud — Skyldighetens omfattning

Domslut

1.

Artikel 55 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska tolkas så, att den innebär ett krav på att det i nationell lagstiftning införs en bestämmelse såsom artikel 42.3 i den slovakiska lagen nr 25/2006 om offentlig upphandling, i vilken det i huvudsak föreskrivs att för det fall att en anbudssökande erbjuder ett onormalt lågt pris, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att denne förtydligar sitt priserbjudande. Det ankommer på den nationella domstolen att, mot bakgrund av samtliga omständigheter som åberopats i det målet, pröva huruvida begäran om förtydligande gjorde det möjligt för de berörda anbudssökandena att i tillräcklig mån förklara innehållet i sina anbud.

2.

Artikel 55 i direktiv 2004/18 utgör hinder för att en upphandlande myndighet antar en ståndpunkt som innebär att det inte ankommer på myndigheten att begära att anbudssökanden ska förklara sitt onormalt låga pris.

3.

Artikel 2 i direktiv 2004/18 utgör inte hinder för en bestämmelse i nationell rätt, såsom artikel 42.2 i nämnda lag nr 25/2006, enligt vilken den upphandlande myndigheten skriftligen kan begära att anbudssökandena ska förtydliga sina anbud, utan att för den skull begära eller godta en ändring av anbudet. När den upphandlande myndigheten utövar sitt utrymme för skönsmässig bedömning, ankommer det på myndigheten att behandla anbudssökandena på ett likartat och lojalt sätt, så att det inte kan framstå som om begäran om förtydligande, efter förfarandet för urval av anbuden och med hänsyn till dess utgång, på ett otillbörligt sätt gynnade eller missgynnade den eller de anbudssökande som var föremål för begäran.


(1)  EUT C 72, 5.3.2011


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/8


Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Sverige

(Mål C-607/10) (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 2008/1/EG - Samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar - Villkor för tillstånd för befintliga anläggningar - Skyldighet att säkerställa att sådana anläggningar drivs i överensstämmelse med kraven i direktivet)

2012/C 151/14

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Alcover San Pedro och K. Simonsson)

Svarande: Konungariket Sverige (ombud: A. Falk)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EUT L 24, s. 8) — Villkor för tillstånd för befintliga anläggningar — Skyldighet att säkerställa att sådana anläggningar drivs i överensstämmelse med kraven i direktivet

Domslut

1.

Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (kodifierad version), genom att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de behöriga myndigheterna, med hjälp av tillstånd i överensstämmelse med artiklarna 6 och 8 i direktivet eller på lämpligt sätt genom en förnyad bedömning av villkoren och, i förekommande fall, genom en uppdatering av villkoren, övervakar att samtliga befintliga anläggningar drivs i överensstämmelse med kraven i artiklarna 3, 7, 9, 10, 13, 14 a och b samt 15.2 i direktivet.

2.

Konungariket Sverige ska ersätta rättegångskostnaderna.


(1)  EUT C 89, 19.3.2011.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/8


Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 29 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Mainz — Tyskland) — Interseroh Scrap and Metal Trading GmbH mot Sonderabfall-Management-Gesellschaft Rheinland-Pfalz mbH (SAM)

(Mål C-1/11) (1)

(Miljö - Förordning (EG) nr 1013/2006 - Artikel 18.1 och 18.4 - Transport av visst avfall - Artikel 3.2 - Obligatorisk information - Avfallsproducentens identitet - Uppgift som utelämnats av mellanhandlaren - Skydd för affärshemligheter)

2012/C 151/15

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Mainz

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Interseroh Scrap and Metal Trading GmbH

Motpart: Sonderabfall-Management-Gesellschaft Rheinland-Pfalz mbH (SAM)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Verwaltungsgericht Mainz — Tolkning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, s. 1) — Dokument som återfinns i bilaga VII till nämnda förordning och som innehåller de uppgifter som ska åtfölja transport av visst avfall — Huruvida mellanhandlaren har rätt att i detta dokument inte ange identiteten på avfallsproducenterna i syfte att inte röja sina leveranskällor för köparen.

Domslut

1.

Artikel 18.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 308/2009 av den 15 april 2009, ska tolkas så, att bestämmelsen inte medger att en mellanhandlare som organiserar avfallstransporter underlåter att för mottagaren av transporten röja identiteten på avfallsproducenten, vars identitet ska anges enligt artikel 18.1 jämförd med bilaga VII till denna förordning, trots att sådan sekretess är nödvändig för att skydda mellanhandlarens affärshemligheter.

2.

Artikel 18.1 i förordning nr 1013/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 308/2009, ska tolkas så, att bestämmelsen, med avseende på avfallstransporter inom den artikelns tillämpningsområde, innebär en skyldighet för en mellanhandlare att fylla i fält 6 i det dokument som återfinns i bilaga VII till förordning nr 1013/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 308/2009, och överlämna dokumentet till mottagaren, utan att det föreligger någon möjlighet att inskränka räckvidden av denna skyldighet med stöd av en rätt till skydd för affärshemligheter.


(1)  EUT C 95, 26.3.2011


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/9


Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Italien) — Emanuele Ferazzoli m.fl. mot Ministero dell’Interno

(Förenade målen C-164/10 till C-176/10) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang - Krav på koncession - Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner - Tilldelning av 16 300 ytterligare koncessioner - Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens - Rättssäkerhetsprincipen - Skydd för tidigare koncessionshavare - Nationell lagstiftning - Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen - Tillåtlighet - Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen - Förbud i den nationella lagstiftningen - Tillåtlighet)

2012/C 151/16

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Emanuele Ferazzoli (C-164/10), Cosima Barberio (C-165/10), Patrizia Banchetti (C-166/10), Andrea Palomba (C-167/10), Michele Fanelli (C-168/10), Sandra Castronovo (C-169/10), Mirko De Filippo (C-170/10), Andrea Sacripanti (C-171/10), Emiliano Orru’ (C-172/10), Fabrizio Cariulo (C-173/10), Paola Tonachella (C-174/10), Pietro Calogero (C-175/10), Danilo Spina (C-176/10)

Motpart: Ministero dell’Interno

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Verksamhet med upptagande av vadhållningsinsatser — Nationell lagstiftning enligt vilken endast nationella näringsidkare som har beviljats koncession därtill får bedriva verksamhet avseende upptagande av vadhållningsinsatser — Begränsningar i fråga om öppnande av nya vadhållningslokaler som gäller för innehavare av nya koncessioner — Koncessionerna upphör att gälla om innehavaren anordnar gränsöverskridande spel som liknar dem som anses vara ”offentliga” — Fråga om förenligheten med artiklarna 43 och 49 EG

Avgörande

1.

Artiklarna 43 EG och 49 EG samt likabehandlings- och effektivitetsprinciperna ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat — som i strid med unionsrätten har uteslutit en kategori aktörer från att tilldelas koncessioner för att bedriva en ekonomisk verksamhet och som, för att rätta till detta åsidosättande, delar ut ett stort antal nya koncessioner — att skydda marknadsandelar som redan existerande aktörer har förvärvat, genom att bland annat föreskriva om ett minsta avstånd mellan nya koncessionshavares och redan existerande aktörers etableringar.

2.

Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder mot att personer, som är knutna till en aktör som i strid med unionsrätten har uteslutits från att delta i ett upphandlingsförfarande påförs påföljder för att ha bedrivit organiserad verksamhet avseende upptagande av vadhållningsinsatser utan koncession eller polistillstånd, och detta även efter den nya upphandling som genomförts för att gottgöra detta åsidosättande av unionsrätten, i den mån som den nya upphandlingen och tilldelningen av nya koncessioner inte på ett effektivt sätt har gottgjort för den rättsstridiga uteslutningen av nämnda aktör från att delta i den tidigare upphandlingen.

3.

Det följer av artiklarna 43 EG och 49 EG, likabehandlingsprincipen, kravet på transparens samt rättssäkerhetsprincipen att villkoren och bestämmelserna för ett sådant upphandlingsförfarande som det som är aktuellt i målen vid den hänskjutande domstolen, och i synnerhet bestämmelserna om förverkande av koncessioner som tilldelats i samband med en sådan upphandling — såsom bestämmelserna i artikel 23.2 a och 23.3 i förslaget till avtal mellan den självständiga myndigheten för statsmonopolen och den som tilldelas koncession avseende andra hasardspel än spel på hästkapplöpningar — ska vara formulerade på ett klart, precist och entydigt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.


(1)  EUT C 161, 19.6.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/10


Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 — (begäran om förhandsavgörande av Tribunale di Roma — Italien) — brottmål mot Alessandro Sacchi

(Mål C-255/10) (1)

(Artikel 104.3 i rättegångsreglerna - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang - Krav på koncession - Konsekvenserna av att unionsrätten åsidosatts vid tilldelningen av koncessioner - Tilldelning av 16 300 ytterligare koncessioner - Principen om likabehandling och skyldighet till öppenhet - Rättssäkerhetsprincipen - Skydd för innehavare av äldre koncessioner - Nationell lagstiftning - Minsta avstånd mellan platser för upptagande av vadhållningsinsatser - Tillåtlighet - Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den verksamhet som är föremål för koncession - Förbjudet enligt nationell lagstiftning - Tillåtlighet)

2012/C 151/17

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Roma

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Alessandro Sacchi

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale di Roma — Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Upptagande av vadhållningsinsatser — Nationell lagstiftning om att denna verksamhet omfattas av krav på att tillstånd och tillstånd att bedriva verksamhet av betydelse för den allmänna säkerheten meddelas — Skydd meddelat för rättssubjekt som erhållit tillstånd i enlighet med tilldelningsförfaranden som innebär att andra aktörer i samma bransch rättsstridig uteslutits — Förenligt med artiklarna 43 EG och 49 EG

Avgörande

1.

Artiklarna 43 EG och 49 EG samt principen om likabehandling och effektivitetsprincipen ska tolkas så, att de utgör hinder mot att en medlemsstat — som i strid med unionsrätten har uteslutit en kategori aktörer från tilldelning av koncessioner för att utöva ekonomisk verksamhet, och som försöker avhjälpa denna överträdelse genom att tilldela ett stort antal nya koncessioner — genom att bland annat föreskriva minsta avstånd mellan nya koncessionsinnehavares och befintliga aktörers driftsställen, skyddar de marknadspositioner som de befintliga aktörerna har förvärvat.

2.

Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder mot att sanktioner vidtas mot organiserad verksamhet med upptagande av vadhållningsinsatser som bedrivs utan att koncession eller polistillstånd meddelats personer som har samband med en aktör som i strid med unionsrätten uteslutits från en anbudsinfordran, även efter att en ny anbudsinfordran hållits i syfte att avhjälpa överträdelsen av unionsrätten, eftersom denna anbudsinfordran och den påföljande tilldelningen av nya koncessioner i realiteten inte inneburit att det rättsstridiga uteslutandet av den ovannämnde aktören från den tidigare anbudsinfordran avhjälptes.

3.

Av artiklarna 43 EG och 49 EG samt av principen om likabehandling, principen om skyldighet till öppenhet och rättssäkerhetsprincipen följer att villkoren för en anbudsinfordran — såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, och bland annat bestämmelser om förlust av koncessioner som meddelats i slutet av ett anbudsförfarande, såsom de bestämmelser som anges i artikel 23.2 a och 23.3 i förslaget till överenskommelse mellan den självständiga administrationen av statliga monopol och köparen av koncessionen för hasardspel avseende andra evenemang än hästkapplöpningar — ska vara tydligt, klart och otvetydigt formulerade, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.


(1)  EUT C 209, 31.7.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/10


Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 — (begäran om förhandsavgörande av Tribunale di Verbania — Italien) — brottmål mot Matteo Minesi

(Mål C-279/10) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang - Krav på koncession - Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner - Tilldelning av 16 300 ytterligare koncessioner - Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens - Rättssäkerhetsprincipen - Skydd för tidigare koncessionshavare - Nationell lagstiftning - Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen - Tillåtlighet - Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen - Förbud i den nationella lagstiftningen - Tillåtlighet)

2012/C 151/18

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Verbania

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Matteo Minesi

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale del Riesame di Verbania — Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Verksamhet med upptagande av vadhållningsinsatser — Nationell lagstiftning enligt vilken denna verksamhet inte får utövas utan tillstånd och utan att ha blivit godkänd vid en kontroll av verksamhet av betydelse för den allmänna säkerheten — Skydd för rättssubjekt som har erhållit sådant tillstånd och godkännande genom förfaranden till vilka andra aktörer i samma sektor rättsstridigt nekats tillträde — Fråga om förenligheten med artiklarna 43 EG och 49 EG

Avgörande

1.

Artiklarna 43 EG och 49 EG samt likabehandlings- och effektivitetsprinciperna ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat — som i strid med unionsrätten har uteslutit en kategori aktörer från att tilldelas koncessioner för att bedriva en ekonomisk verksamhet och som, för att rätta till detta åsidosättande, delar ut ett stort antal nya koncessioner — att skydda marknadsandelar som redan existerande aktörer har förvärvat, genom att bland annat föreskriva om ett minsta avstånd mellan nya koncessionshavares och redan existerande aktörers etableringar.

2.

Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder mot att personer, som är knutna till en aktör som i strid med unionsrätten har uteslutits från att delta i ett upphandlingsförfarande påförs påföljder för att ha bedrivit organiserad verksamhet avseende upptagande av vadhållningsinsatser utan koncession eller polistillstånd, och detta även efter den nya upphandling som genomförts för att gottgöra detta åsidosättande av unionsrätten, i den mån som den nya upphandlingen och tilldelningen av nya koncessioner inte på ett effektivt sätt har gottgjort för den rättsstridiga uteslutningen av nämnda aktör från att delta i den tidigare upphandlingen.

3.

Det följer av artiklarna 43 EG och 49 EG, likabehandlingsprincipen, kravet på transparens samt rättssäkerhetsprincipen att villkoren och bestämmelserna för ett sådant upphandlingsförfarande som det som är aktuellt i målen vid den hänskjutande domstolen, och i synnerhet bestämmelserna om förverkande av koncessioner som tilldelats i samband med en sådan upphandling — såsom bestämmelserna i artikel 23.2 a och 23.3 i förslaget till avtal mellan den självständiga myndigheten för statsmonopolen och den som tilldelas koncession avseende andra hasardspel än spel på hästkapplöpningar —, ska vara formulerade på ett klart, precist och entydigt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.


(1)  EUT C 209, 31.7.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/11


Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Ordinario di Prato — Italien) — Michela Pulignani, Alfonso Picariello, Bianca Cilla, Andrea Moretti, Mauro Bianconi, Patrizio Gori, Emilio Duranti, Concetta Zungri

(Mål C-413/10) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang - Krav på koncession - Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner - Tilldelning av 16 300 ytterligare koncessioner - Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens - Rättssäkerhetsprincipen - Skydd för tidigare koncessionshavare - Nationell lagstiftning - Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen - Tillåtlighet - Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen - Förbud i den nationella lagstiftningen - Tillåtlighet)

2012/C 151/19

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Ordinario di Prato.

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Michela Pulignani, Alfonso Picariello, Bianca Cilla, Andrea Moretti, Mauro Bianconi, Patrizio Gori, Emilio Duranti, Concetta Zungri

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale del Riesame di Verbania — Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Verksamhet med upptagande av vadhållningsinsatser — Nationell lagstiftning enligt vilken denna verksamhet inte får utövas utan tillstånd och utan att ha blivit godkänd vid en kontroll av verksamhet av betydelse för den allmänna säkerheten — Skydd för rättssubjekt som har erhållit sådant tillstånd och godkännande genom förfaranden till vilka andra aktörer i samma sektor rättsstridigt nekats tillträde — Fråga om förenligheten med artiklarna 43 EG och 49 EG

Avgörande

1.

Artiklarna 43 EG och 49 EG samt likabehandlings- och effektivitetsprinciperna ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat — som i strid med unionsrätten har uteslutit en kategori aktörer från att tilldelas koncessioner för att bedriva en ekonomisk verksamhet och som, för att rätta till detta åsidosättande, delar ut ett stort antal nya koncessioner — att skydda marknadsandelar som redan existerande aktörer har förvärvat, genom att bland annat föreskriva om ett minsta avstånd mellan nya koncessionshavares och redan existerande aktörers etableringar.

2.

Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder mot att personer, som är knutna till en aktör som i strid med unionsrätten har uteslutits från att delta i ett upphandlingsförfarande påförs påföljder för att ha bedrivit organiserad verksamhet avseende upptagande av vadhållningsinsatser utan koncession eller polistillstånd, och detta även efter den nya upphandling som genomförts för att gottgöra detta åsidosättande av unionsrätten, i den mån som den nya upphandlingen och tilldelningen av nya koncessioner inte på ett effektivt sätt har gottgjort för den rättsstridiga uteslutningen av nämnda aktör från att delta i den tidigare upphandlingen.

3.

Det följer av artiklarna 43 EG och 49 EG, likabehandlingsprincipen, kravet på transparens samt rättssäkerhetsprincipen att villkoren och bestämmelserna för ett sådant upphandlingsförfarande som det som är aktuellt i målen vid den hänskjutande domstolen, och i synnerhet bestämmelserna om förverkande av koncessioner som tilldelats i samband med en sådan upphandling — såsom bestämmelserna i artikel 23.2 a och 23.3 i förslaget till avtal mellan den självständiga myndigheten för statsmonopolen och den som tilldelas koncession avseende andra hasardspel än spel på hästkapplöpningar — ska vara formulerade på ett klart, precist och entydigt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.


(1)  EUT C 288, 23.10.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/12


Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande av Tribunale di Santa Maria Capua Vetere — Italien) — brottmål mot Raffaele Russo

(Mål C-501/10) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Vadupptagning vid sportevenemang - Krav på tillstånd - Följderna av att unionsrätten har åsidosatts vid tillståndsgivning - Utfärdande av 16 300 nya tillstånd - Likabehandlingsprincipen och kravet på öppenhet - Rättssäkerhetsprincipen - Skydd för tidigare tillståndshavare - Nationell lagstiftning - Minsta tillåtna avstånd mellan försäljningsställen - Tillåtlighet - Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den verksamhet som omfattas av tillståndet - Förbud enligt nationell lagstiftning - Tillåtlighet)

2012/C 151/20

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Santa Maria Capua Vetere

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Raffaele Russo

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale di Santa Maria Capua Vetere — Fri rörlighet för personer — Frihet att tillhandahålla tjänster — Verksamhet avseende upptagande av vad — Nationell lagstiftning enligt vilken det för bedrivande av sådan verksamhet krävs att näringsidkaren har tillstånd till detta samt har erhållit tillstånd att bedriva verksamhet av betydelse för den allmänna säkerheten — Skydd för rättssubjekt som har erhållit sådana tillstånd genom förfaranden som andra aktörer i samma bransch rättsstridigt nekades tillträde till — Fråga huruvida detta är förenligt med artiklarna 43 EG och 49 EG

Avgörande

1.

Artiklarna 43 EG och 49 EG samt principerna om likabehandling och effektivitet ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en medlemsstat, som i strid med unionsrätten utesluter en kategori av aktörer från att beviljas tillstånd för att bedriva näringsverksamhet och som försöker avhjälpa detta åsidosättande genom att försätta ett stort antal nya koncessioner i konkurrens med varandra, från att skydda den marknadsposition som befintliga aktörer har förvärvat genom att bland annat föreskriva minsta tillåtna avstånd mellan nya tillståndshavares och tidigare tillståndshavares försäljningsställen

2.

Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder för tillämpande av sanktioner för bedrivande av organiserad vadupptagningsverksamhet utan koncession eller tillstånd från polisen för personer med anknytning till en aktör som uteslutits ur ett anbudsförfarande i strid med unionsrätten, även efter ett nytt anbudsförfarande med syfte att avhjälpa detta åsidosättande har vidtagits, såvitt detta nya anbudsförfarande och utfärdandet av nya tillstånd inte verkligen har avhjälp det rättsstridiga uteslutandet av denna aktör ur det tidigare anbudsförfarandet.

3.

Det följer av artiklarna 43 EG och 49 EG likabehandlingsprincipen, kravet på öppenhet, samt rättssäkerhetsprincipen att villkoren och tillvägagångssättet för ett anbudsförfarande som det ifrågavarande i det nationella målet, och i synnerhet bestämmelserna för förverkandet av beviljade tillstånd vid ett sådant anbudsförfarande, såsom de som anges i artikel 23.2 a och 23.3 i standardavtalet för koncessioner avseende offentliga hasardspel med undantag för vad på hästkapplöpningar, ska formuleras på ett klart, exakt och entydigt sätt, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.


(1)  EUT C 346, 18.12.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/13


Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana — Italien) — Ministero dell’Interno, Questura di Caltanissetta mot Massimiliano Rizzo

(Mål C-107/11) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang - Krav på koncession - Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner - Tilldelning av 16 300 ytterligare koncessioner - Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens - Rättssäkerhetsprincipen - Skydd för tidigare koncessionshavare - Nationell lagstiftning - Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen - Tillåtlighet - Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen - Förbud i den nationella lagstiftningen - Tillåtlighet)

2012/C 151/21

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministero dell’Interno, Questura di Caltanissetta

Motpart: Massimiliano Rizzo

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana — Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Verksamhet med upptagande av vadhållningsinsatser — Nationell lagstiftning enligt vilken denna verksamhet inte får utövas utan tillstånd och utan att ha blivit godkänd vid en kontroll av verksamhet av betydelse för den allmänna säkerheten — Skydd för rättssubjekt som har erhållit sådant tillstånd och godkännande genom förfaranden till vilka andra aktörer i samma sektor rättsstridigt nekats tillträde — Fråga om förenligheten med artiklarna 43 EG och 49 EG

Avgörande

1.

Artiklarna 43 EG och 49 EG samt likabehandlings- och effektivitetsprinciperna ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat — som i strid med unionsrätten har uteslutit en kategori aktörer från att tilldelas koncessioner för att bedriva en ekonomisk verksamhet och som, för att rätta till detta åsidosättande, delar ut ett stort antal nya koncessioner — att skydda marknadsandelar som redan existerande aktörer har förvärvat, genom att bland annat föreskriva om ett minsta avstånd mellan nya koncessionshavares och redan existerande aktörers etableringar.

2.

Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder mot att personer, som är knutna till en aktör som i strid med unionsrätten har uteslutits från att delta i ett upphandlingsförfarande påförs påföljder för att ha bedrivit organiserad verksamhet avseende upptagande av vadhållningsinsatser utan koncession eller polistillstånd, och detta även efter den nya upphandling som genomförts för att gottgöra detta åsidosättande av unionsrätten, i den mån som den nya upphandlingen och tilldelningen av nya koncessioner inte på ett effektivt sätt har gottgjort för den rättsstridiga uteslutningen av nämnda aktör från att delta i den tidigare upphandlingen.

3.

Det följer av artiklarna 43 EG och 49 EG, likabehandlingsprincipen, kravet på transparens samt rättssäkerhetsprincipen att villkoren och bestämmelserna för ett sådant upphandlingsförfarande som det som är aktuellt i målen vid den hänskjutande domstolen, och i synnerhet bestämmelserna om förverkande av koncessioner som tilldelats i samband med en sådan upphandling — såsom bestämmelserna i artikel 23.2 a och 23.3 i förslaget till avtal mellan den självständiga myndigheten för statsmonopolen och den som tilldelas koncession avseende andra hasardspel än spel på hästkapplöpningar — ska vara formulerade på ett klart, precist och entydigt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.


(1)  EUT C 139, 7.5.2012.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/13


Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 — (begäran om förhandsavgörande av Tribunale di Santa Maria Capua Vetere — Italien) — brottmål mot Raffaele Arrichiello

(Mål C-368/11) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang - Krav på koncession - Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner - Tilldelning av 16 300 ytterligare koncessioner - Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens - Rättssäkerhetsprincipen - Skydd för tidigare koncessionshavare - Nationell lagstiftning - Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen - Tillåtlighet - Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen - Förbud i den nationella lagstiftningen - Tillåtlighet)

2012/C 151/22

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Santa Maria Capua Vetere

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Raffaele Arrichiello

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale di Santa Maria Capua Vetere — Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Verksamhet med upptagande av vadhållningsinsatser — Nationell lagstiftning enligt vilken denna verksamhet inte får utövas utan tillstånd och utan att ha blivit godkänd vid en kontroll av verksamhet av betydelse för den allmänna säkerheten — Skydd för rättssubjekt som har erhållit sådant tillstånd och godkännande genom förfaranden till vilka andra aktörer i samma sektor rättsstridigt nekats tillträde — Fråga om förenligheten med artiklarna 43 EG och 49 EG

Avgörande

1.

Artiklarna 43 EG och 49 EG samt likabehandlings- och effektivitetsprinciperna ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat — som i strid med unionsrätten har uteslutit en kategori aktörer från att tilldelas koncessioner för att bedriva en ekonomisk verksamhet och som, för att rätta till detta åsidosättande, delar ut ett stort antal nya koncessioner — att skydda marknadsandelar som redan existerande aktörer har förvärvat, genom att bland annat föreskriva om ett minsta avstånd mellan nya koncessionshavares och redan existerande aktörers etableringar.

2.

Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder mot att personer, som är knutna till en aktör som i strid med unionsrätten har uteslutits från att delta i ett upphandlingsförfarande påförs påföljder för att ha bedrivit organiserad verksamhet avseende upptagande av vadhållningsinsatser utan koncession eller polistillstånd, och detta även efter den nya upphandling som genomförts för att gottgöra detta åsidosättande av unionsrätten, i den mån som den nya upphandlingen och tilldelningen av nya koncessioner inte på ett effektivt sätt har gottgjort för den rättsstridiga uteslutningen av nämnda aktör från att delta i den tidigare upphandlingen.

3.

Det följer av artiklarna 43 EG och 49 EG, likabehandlingsprincipen, kravet på transparens samt rättssäkerhetsprincipen att villkoren och bestämmelserna för ett sådant upphandlingsförfarande som det som är aktuellt i målen vid den hänskjutande domstolen, och i synnerhet bestämmelserna om förverkande av koncessioner som tilldelats i samband med en sådan upphandling — såsom bestämmelserna i artikel 23.2 a och 23.3 i förslaget till avtal mellan den självständiga myndigheten för statsmonopolen och den som tilldelas koncession avseende andra hasardspel än spel på hästkapplöpningar — ska vara formulerade på ett klart, precist och entydigt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.


(1)  EUT C 282, 24.9.2011.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/14


Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande av Tribunale di Milano — Italien) — brottmål mot Vincenzo Veneruso

(Mål C-612/11) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Vadhållning avseende sportevenemang - Koncessionskrav - Konsekvenserna av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner - Tilldelning av ytterligare 16 300 koncessioner - Likabehandlingsprincipen och skyldighet att tillämpa öppenhetsprincipen - Rättssäkerhetsprincipen - Skyddandet av innehavare av äldre koncessioner - Nationell lagstiftning - Obligatoriskt minimiavstånd mellan vadhållningsställen - Tillåtlighet - Gränsöverskridande verksamhet som kan jämställas med den verksamhet som är föremål för koncession - Förbud enligt nationell lagstiftning - Tillåtlighet)

2012/C 151/23

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Milano

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Vincenzo Veneruso

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale ordinario di Milano — Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Vadhållningsverksamhet — Nationell lagstiftning enligt vilken utövandet av denna verksamhet kräver ett tillstånd och en licens för allmän säkerhet — Skydd för rättssubjekt som erhållit tillstånd och licenser i enlighet med tilldelningsförfaranden som på ett rättsstridigt sätt uteslutit aktörer i samma sektor — Förenlighet med artiklarna 43 EG och 49 EG (nu artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF)

Avgörande

1.

Artiklarna 43 EG och 49 EG samt likabehandlingsprincipen och effektivitetsprincipen ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat –vilken i strid med unionsrätten har uteslutit en kategori aktörer från tilldelningen av koncessioner för utövandet av en ekonomisk verksamhet, och vilken försöker att åtgärda detta åsidosättande genom att inleda ett förfarande avseende ett stort antal nya koncessioner — att skydda de kommersiella positioner som uppnåtts av befintliga aktörer genom att bland annat föreskriva ett minimiavstånd mellan etableringar tillhörande nya koncessionsinnehavare och etableringar tillhörande befintliga aktörer.

2.

Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder mot att, på grund av utövandet av en organiserad vadhållningsverksamhet utan koncession eller tillstånd från polismyndigheten, påföra sådana personer sanktioner som har en koppling till en aktör som uteslutits från en anbudsinfordran i strid med unionsrätten, och detta gäller även efter det att en ny anbudsinfordran genomförts för att åtgärda detta åsidosättande av unionsrätten, i den mån som anbudsinfordran och den påföljande tilldelningen av nya koncessioner inte på ett verkningsfullt sätt åtgärdade det rättsstridiga uteslutandet av denna aktör från den tidigare anbudsinfordran.

3.

Det följer av artiklarna 43 EG och 49 EG, av likabehandlingsprincipen, skyldigheten att tillämpa öppenhetsprincipen samt rättssäkerhetsprincipen att villkoren för och det sätt som en sådan anbudsinfordran som är aktuell i det nationella målet genomförs på, och i synnerhet bestämmelserna angående upphörandet av koncessioner som beviljats i enlighet med en sådan anbudsinfordran, såsom bestämmelserna i artikel 23.2 a och 23.3 i förslag till avtal mellan de statliga monopolens självständiga administration och koncessionssökande avseende hasardspel beträffande andra evenemang än hästkapplöpningar, måste formuleras på ett klart, tydligt och otvetydigt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa.


(1)  EUT C 65, 3.3.2012


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/15


Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per le Marche (Italien) den 20 februari 2012 — Swm Costruzioni 2 SpA, D.I. Mannocchi Luigino mot Provincia di Fermo

(Mål C-94/12)

2012/C 151/24

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per le Marche

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Swm Costruzioni 2 SpA, D.I. Mannocchi Luigino

Motpart: Provincia di Fermo

Tolkningsfråga

Ska artikel 47.2 i direktiv 18/2004/EG (1) tolkas så att den principiellt utgör hinder för att en medlemsstats bestämmelser — till exempel de italienska bestämmelserna i artikel 49.6 i lagstiftningsdekret nr 163/2006 — förbjuder, förutom i särskilda fall, att ett företag åberopar flera stödföretag i och med att det i bestämmelserna stadgas följande: ”I fråga om byggentreprenader får deltagaren endast åberopa ett stödföretag för varje certifieringskategori. I meddelandet om anbudsinfordran kan det anges att den ekonomiska aktören får åberopa flera stödföretag med hänsyn tagen till upphandlingens värde eller tjänsternas särart…”?


(1)  EUT L 134, s. 114.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/15


Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Piemonte (Italien) den 24 februari 2012 — Fastweb SpA mot Azienda Sanitaria Locale di Alessandria

(Mål C-100/12)

2012/C 151/25

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Piemonte

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Fastweb SpA

Motpart: Azienda Sanitaria Locale di Alessandria

Övriga deltagare i rättegången: Telecom Italia S.p.A. och Path-net S.p.A.

Tolkningsfrågor

Utgör principen om parternas likvärdighet, icke-diskrimineringsprincipen och principen om skydd för konkurrensen i offentlig upphandling, såsom de framgår av direktiv 1989/665/EEG (1), i dess lydelse enligt direktiv 2007/66/EG (2) — med beaktande av att det rör sig om ett fall med endast två anbudsgivare som kvarstår i upphandlingsförfarandet (huvudklaganden och anslutningsklaganden, som vunnit upphandlingen), vilka var och en yrkat att den andra ska uteslutas på grund av att dess anbud inte uppfyller minimikraven för ett lämpligt anbud — hinder för att det i rättspraxis, det vill säga i beslut nr 4 av den 7 april 2011 från Consiglio di Stato i plenum, slås fast att prövningen av anslutningsöverklagandet, genom vilket huvudklagandens rätt och beslutet att tillåta huvudklaganden att delta i upphandlingen ifrågasätts, nödvändigtvis måste föregå prövningen av huvudöverklagandet och ha prejudiciell verkan vid prövningen av huvudöverklagandet, även då huvudklaganden har ett intresse, som ett medel för att uppnå sitt verkliga syfte, av att hela urvalsförfarandet genomförs på nytt och oberoende av antalet anbudsgivare som deltagit i förfarandet?


(1)  EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48.

(2)  EUT L 335, s. 31.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/15


Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 29 februari 2012 — Staat der Nederlanden mot Essent NV och Essent Nederland BV

(Mål C-105/12)

2012/C 151/26

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staat der Nederlanden

Motparter:

 

Essent NV

 

Essent Nederland BV

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 345 FEUF tolkas så, att ”medlemsstaternas egendomsordning” också omfattar det absoluta privatiseringsförbud som är i fråga i det aktuella målet och som föreskrivs i förordningen om andelar i nätansvariga bolag jämförd med artikel 93 i 1998 års ellag och artikel 85 i gaslagen, innebärande att andelar i ett nätansvarigt bolag uteslutande kan överlåtas inom den offentliga kretsen?

2.

Om fråga I besvaras jakande, blir följden av detta att reglerna om den fria rörligheten för kapital inte är tillämpliga på koncernförbudet och förbudet mot sidoverksamheter, eller åtminstone att det inte behöver prövas huruvida koncernförbudet och förbudet mot sidoverksamheter är förenliga med reglerna om den fria rörligheten för kapital?

3.

Är målen att skapa öppenhet på energimarknaden och förhindra konkurrenssnedvridning genom att motverka korssubventionering i vid mening (inklusive strategiskt informationsutbyte), som bland annat ligger bakom lagen om nätdrift, att betrakta som rent ekonomiska intressen eller kan de också betraktas som intressen av icke-ekonomisk art, så att de — i egenskap av tvingande skäl av allmänintresse — under vissa villkor kan motivera en restriktion av den fria rörligheten för kapital?


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/16


Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 29 februari 2012 — Staat der Nederlanden mot Eneco Holding NV

(Mål C-106/12)

2012/C 151/27

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staat der Nederlanden

Motpart: Eneco Holding NV

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 345 FEUF tolkas så, att ”medlemsstaternas egendomsordning” också omfattar det absoluta privatiseringsförbud som är i fråga i det aktuella målet och som föreskrivs i förordningen om andelar i nätansvariga bolag jämförd med artikel 93 i 1998 års ellag och artikel 85 i gaslagen, innebärande att andelar i ett nätansvarigt bolag uteslutande kan överlåtas inom den offentliga kretsen?

2.

Om fråga I besvaras jakande, blir följden av detta att reglerna om den fria rörligheten för kapital inte är tillämpliga på koncernförbudet, eller åtminstone att det inte behöver prövas huruvida koncernförbudet är förenligt med reglerna om den fria rörligheten för kapital?

3.

Är målen att skapa öppenhet på energimarknaden och förhindra konkurrenssnedvridning genom att motverka korssubventionering i vid mening (inklusive strategiskt informationsutbyte), som bland annat ligger bakom lagen om nätdrift, att betrakta som rent ekonomiska intressen eller kan de också betraktas som intressen av icke-ekonomisk art, så att de — i egenskap av tvingande skäl av allmänintresse — under vissa villkor kan motivera en restriktion av den fria rörligheten för kapital?


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/16


Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 29 februari 2012 — Staat der Nederlanden mot Delta NV

(Mål C-107/12)

2012/C 151/28

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staat der Nederlanden

Motpart: Delta NV

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 345 FEUF tolkas så, att ”medlemsstaternas egendomsordning” också omfattar det absoluta privatiseringsförbud som är i fråga i det aktuella målet och som föreskrivs i förordningen om andelar i nätansvariga bolag jämförd med artikel 93 i 1998 års ellag och artikel 85 i gaslagen, innebärande att andelar i ett nätansvarigt bolag uteslutande kan överlåtas inom den offentliga kretsen?

2.

Om fråga I besvaras jakande, blir följden av detta att reglerna om den fria rörligheten för kapital inte är tillämpliga på koncernförbudet, eller åtminstone att det inte behöver prövas huruvida koncernförbudet är förenligt med reglerna om den fria rörligheten för kapital?

3.

Är målen att skapa öppenhet på energimarknaden och förhindra konkurrenssnedvridning genom att motverka korssubventionering i vid mening (inklusive strategiskt informationsutbyte), som bland annat ligger bakom lagen om nätdrift, att betrakta som rent ekonomiska intressen eller kan de också betraktas som intressen av icke-ekonomisk art, så att de — i egenskap av tvingande skäl av allmänintresse — under vissa villkor kan motivera en restriktion av den fria rörligheten för kapital?


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/17


Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Vâlcea (Rumänien) den 29 februari 2012 — SC Volksbank România SA mot Ionuț Zglimbea, Liana Zglimbea

(Mål C-108/12)

2012/C 151/29

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Vâlcea

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SC Volksbank România SA

Motpart: Ionuț Zglimbea, Liana Zglimbea

Tolkningsfråga

Ska artikel 4.2 i direktiv 93/13 (1) tolkas så, att begreppen avtalets huvudföremål och pris som nämnda bestämmelse hänvisar till omfattar de komponenter som utgör den motprestation som kreditinstitutet har rätt till enligt ett kreditavtal för konsumtion, det vill säga den årliga effektiva räntan för ett kreditavtal för konsumtion (såsom denna definieras i direktiv 2008/48 (2) om konsumentkreditavtal) som huvudsakligen består av räntesatsen, fast eller rörlig, bankavgifter och andra kostnader som ingår och definieras i avtalet?


(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169)

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EGT L 133, s. 66)


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/17


Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 29 februari 2012 — Ministero per i beni e le attività cultural m.fl. mot Ordine degli Ingegneri di Verona e Provincia m.fl.

(Mål C-111/12)

2012/C 151/30

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministero per i beni e le attività cultural, Ordini degli Ingegneri delle Province di Venezia, di Padova, di Treviso, di Vicenza, di Verona e Provincia, di Rovigo och di Belluno

Motparter: Ordine degli Ingegneri di Verona e Provincia, Consiglio Nazionale degli Ingegneri, Consiglio Nazionale degli Architetti, Pianificatori, Paesaggisti e Conservatori, Alessandro Mosconi, Comune di S. Martino Buon Albergo, Ordine degli Architetti Pianificatori Paesaggisti e Conservatori della Provincia di Verona, Istituzione di Ricovero e di Educazione di Venezia (IRE) och Ordine degli Architetti di Venezia

Tolkningsfrågor

1.

Utgör gemenskapens direktiv 85/384/EG, (1) i den del den i övergångsbestämmelser (artiklarna 10 och 11) tillåter migrerande yrkesutövare som innehar uttryckligen angivna yrkestitlar att utöva verksamhet på arkitekturområdet, hinder för att i Italien som giltig anse en förvaltningspraxis, för vilken den rättsliga grunden är artikel 52 andra stycket första delen i kungligt dekret nr 2537/1925, enligt vilken vissa arbeten på fast egendom av konstnärligt intresse förbehålls sökande som innehar titeln ”arkitekt” och sökande som visar att de besitter särskilda kvalifikationer på området för kulturell egendom utöver dem som generellt ger behörighet att utöva verksamhet på arkitekturområdet enligt direktivet?

2.

Får en sådan praxis bestå i en kontroll, även avseende yrkesutövare från andra medlemsstater än Italien och även om de har en yrkestitel som visar en generell kompetens för utövande av verksamhet på arkitekturområdet, av att vederbörande visar att de besitter en yrkeskompetens (vilken kontroll även görs av italienska yrkesutövare i samband med examina som ger behörighet att utöva arkitektyrket), vilken kontroll endast görs för att avgöra om de ska få utöva sådan yrkesverksamhet som avses i artikel 52 andra stycket första delen i kungligt dekret nr 2357/1925?


(1)  EGT L 223, s. 15.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/18


Begäran om förhandsavgörande framställd av Supreme Court (Irland) den 1 mars 2012 — Donal Brady mot Environmental Protection Agency

(Mål C-113/12)

2012/C 151/31

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Donal Brady

Motpart: Environmental Protection Agency

Tolkningsfrågor

Mot bakgrund av att det inte förekommer någon fastställd tolkning av avfallsbegreppet enligt unionsrätten, får en medlemsstat genom nationell lagstiftning ålägga en producent av gödselvatten från svin bevisbördan för att gödselvattnet inte utgör avfall eller ska definitionen som avfall avgöras med tillämpning av sådana objektiva kriterier som anges i rättspraxis från Europeiska unionens domstol:

1.

Om definitionen som avfall ska avgöras med tillämpning av sådana objektiva kriterier som anges i rättspraxis från Europeiska unionens domstol, med vilken säkerhet ska det kunna fastställas att det gödselvatten som en tillståndshavare uppsamlar och förvarar under uppemot tolv månader i avvaktan på leverans till användare faktiskt kommer att återanvändas?

2.

Om gödselvatten från svin är avfall eller ska anses utgöra avfall med tillämpning av lämpliga kriterier, är det lagenligt för en medlemsstat att ålägga en producent — som inte använder gödselvattnet på sina egna ägor utan levererar det till tredje parter för användning av detta som gödningsmedel på deras ägor — personligt ansvar för dessa tredje parters iakttagande av unionsrätten avseende hantering av avfall och/eller gödningsmedel för att säkerställa att dessa tredjeparters spridning av gödselvattnet på sin mark inte kommer att ge upphov till betydande miljöföroreningar?

3.

Utesluts nämnda gödselvatten från avfallsbegreppet i den mening som avses i artikel 2.1 b iii i direktiv 75/442/EEG (1), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156 (2), på grund av att det redan omfattas av annan lagstiftning, särskilt rådets direktiv 91/676/EEG (3), med hänsyn till den omständigheten att Irland vid tidpunkten då tillståndet beviljades inte hade införlivat rådets direktiv 91/676/EEG, spridningen av gödselvatten från svin på mark som gödningsmedel inte reglerades av någon annan inhemsk lagstiftning och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 (4) ännu inte hade antagits?


(1)  Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39–41; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238).

(2)  Rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 om ändring i direktiv 75/442/EEG om avfall (EGT L 78, s. 32–37; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66).

(3)  Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, s. 1–8; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 192).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (EGT L 273, s. 1–95).


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/18


Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Burgos (Spanien) den 5 mars 2012 — La Retoucherie de Manuela, S.L. mot La Retoucherie de Burgos, S.C.

(Mål C-117/12)

2012/C 151/32

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Burgos

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: La Retoucherie de Manuela, S.L.

Motpart: La Retoucherie de Burgos, S.C.

Tolkningsfrågor

1.

Ska uttrycket ”den lokal och den mark varifrån köparen har bedrivit verksamhet under avtalsperioden” i artikel 5 b i förordning nr 2790/1999 (1) tolkas så, att det endast avser den plats eller det fysiska utrymme varifrån varorna har sålts eller tjänsterna tillhandahållits under avtalsperioden, eller kan det anses avse hela det område inom vilket köparen har bedrivit verksamhet under avtalsperioden?

2.

Om domstolen skulle slå fast att det första tolkningsalternativet är det riktiga, kan då — när fråga är om ett franchiseavtal i vilket franchisetagaren har tilldelats ett bestämt område — lokutionen ”den lokal och den mark” anses avse det område inom vilket köparen har bedrivit verksamhet under avtalsperioden?


(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 2790/1999 av den 22 december 1999 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (EGT L 336, s. 21).


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/19


Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Giurgiu (Rumänien) den 6 mars 2012 — SC Volksbank România SA mot Comisariatul Județean pentru Protecția Consumatorilor Giurgiu

(Mål C-123/12)

2012/C 151/33

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Giurgiu

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande i andra instans: SC Volksbank România SA

Motpart i andra instans: Comisariatul Județean pentru Protecția Consumatorilor Giurgiu

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 4.2 i rådets direktiv 93/13 tolkas så, att begreppen avtalets huvudföremål och pris som nämnda bestämmelse hänvisar till omfattar de komponenter som utgör den motprestation som kreditinstitutet har rätt till enligt ett kreditavtal för konsumtion, det vill säga den årliga effektiva räntan för ett kreditavtal för konsumtion som huvudsakligen består av räntesatsen, fast eller rörlig, bankavgifter och andra kostnader som ingår och definieras i avtalet?

2.

Ska artikel 4.2 i rådets direktiv 93/13 tolkas så, att den ger en medlemsstat som införlivat bestämmelsen med nationell rätt en rätt att, vid utövandet av den dömande makten, pröva huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt när nämnda villkor avser avtalets huvudföremål och huruvida priset är proportionerligt?


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/19


Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Plovdiv (Bulgarien) den 7 mars 2012 — AES-3C Maritza East 1 EOOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Plovdiv

(Mål C-124/12)

2012/C 151/34

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Plovdiv

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: AES-3C Maritza East 1 EOOD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Plovdiv

Tolkningsfrågor

1.

Är en bestämmelse som den i artikel 70.1 led 2 i mervärdesskattelagen — enligt vilken en beskattningsbar person ska nekas rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt för mottagna transporttjänster, arbetskläder, skyddsutrustning och utgifter för tjänsteresor eftersom de vederlagsfritt tillhandahålls fysiska personer som arbetar hos den beskattningsbara personen — förenlig med artiklarna 168 a och 174 i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt om hänsyn tas till följande omständigheter:

den beskattningsbara personen har inte ingått anställningsavtal med arbetstagarna, utan arbetet utförs på grundval av avtal om ”tillhandahållande av personal” som ingåtts med en annan beskattningsbar person som är arbetstagarnas arbetsgivare,

de mottagna transporttjänsterna används för arbetstagarnas befordran från särskilda uppsamlingsplatser i olika bostadsområden till arbetsplatsen och tillbaka, någon kollektivtrafik till och omkring arbetsplatsen finns inte,

arbetskläder och skyddsutrustning ska tillhandahållas enligt lagen om arbete och lagen om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen,

avdraget för mervärdesskatten för transporttjänsterna, arbetskläderna, skyddsutrustningen och utgifterna för tjänsteresor hade inte bestridits om dessa hade tillhandahållits och bekostats av arbetsgivaren. I förevarande fall har emellertid inköpen företagits av en beskattningsbar person som inte är arbetsgivare men som på grundval av ett avtal om tillhandahållande av personal drar nytta av arbetet och svarar för de härmed förbundna utgifterna?

2.

Är det enligt artikel 176 i direktiv 2006/112 tillåtet för en medlemsstat att i samband med anslutningen till Europeiska unionen uppställa ett villkor som begränsar utövandet av rätten till avdrag för ingående mervärdesskatt, såsom villkoret i artikel 70.1 led 2 i mervärdesskattelagen beträffande ”(varor eller tjänster som) är avsedda att levereras eller tillhandahållas vederlagsfritt”, trots att en sådan uttrycklig begränsning saknades i den lag som var i kraft före anslutningsdagen?

3.

För det fall föregående fråga besvaras jakande: ska detta då tolkas så, att mottagna varor eller tjänster är avsedda för ”vederlagsfria leveranser eller tillhandahållanden” när dessa köps in för den ekonomiska verksamheten, men där användningen, på grund av deras natur, kräver att de tillhandahålls de arbetstagare som arbetar på den beskattningsbara personens bolag?


(1)  EUT L 347, s. 1.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/20


Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal do Trabalho do Porto (Portugal) den 8 mars 2012 — Sindicato dos Bancários do Norte m.fl. mot BPN — Banco Português de Negócios, S.A.

(Mål C-128/12)

2012/C 151/35

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal do Trabalho do Porto

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Sindicato dos Bancários do Norte, Sindicato dos Bancários do Centro, Sindicato dos Bancários do Sul e Ilhas, Luís Miguel Rodrigues Teixeira de Melo

Svarande: BPN — Banco Português de Negócios, S.A.

Tolkningsfrågor

1.

Ska principen om likabehandling, som ligger till grund för förbudet mot diskriminering, tolkas så att den är tillämplig på anställda inom den offentliga sektorn?

2.

Strider ett beslut av staten att sänka lönerna genom (…) lagen om statsbudgeten för 2011, som endast tillämpas på arbetstagare som tjänstgör inom den statliga sektorn eller i statligt ägda företag, mot principen om förbud mot all diskriminering och utgör det således en diskriminering på grund av att anställningsförhållandet är av offentlig karaktär?

3.

Ska rätten till värdiga arbetsförhållanden som föreskrivs i (…) artikel 31.1 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (1), tolkas så att den innebär ett förbud mot att sänka löner utan arbetstagarens medgivande om anställningsavtalet inte ändras?

4.

Ska rätten till värdiga arbetsförhållanden som föreskrivs i den ovannämnda artikel 31.1 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så att den innefattar rätten till en rättvis ersättning som ger arbetstagaren och hans eller hennes familj en godtagbar levnadsstandard?

5.

Om en sänkning av lönerna inte utgör den enda möjliga, nödvändiga och grundläggande åtgärden för att sanera de offentliga finanserna i en allvarlig ekonomisk krissituation i landet, strider då denna sänkning mot den rätt som föreskrivs i artikel 31.1 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, genom att den äventyrar arbetstagarnas och deras familjers levnadsstandard samt de ekonomiska åtaganden de gjort före lönesänkningen?

6.

Om arbetstagarna inte förutsåg eller kunde förutse den sänkning av lönerna som den portugisiska staten på detta sätt beslutat om, strider den då mot rätten till värdiga arbetsförhållanden?


(1)  EUT C 364, 2000, s. 1.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/20


Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 13 mars 2012 — Consiglio Nazionale dei Geologi mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

(Mål C-136/12)

2012/C 151/36

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Consiglio Nazionale dei Geologi

Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato

Tolkningsfrågor

I.

1.

Utgör nationella processuella bestämmelser, i vilka det föreskrivs ett system av rättegångshinder — såsom tidsfrist för väckande av talan, krav på specifika grunder, förbud mot taleändring under rättegången, förbud för domstolen att ändra parternas talan i målet — hinder för tillämpningen av artikel 267 tredje stycket FEUF, vilken föreskriver att den domstol som dömer i sista instans är skyldig att begära ett förhandsavgörande angående en fråga om tolkningen av gemenskapsrätten som en part i målet har ställt?

2.

Utgör en nationell domstols befogenhet att göra ett eget urval vad gäller frågans vikt och bedömningen av hur klar gemenskapsbestämmelsen är hinder för tillämpningen av artikel 267 tredje stycket FEUF, vilken föreskriver att den domstol som dömer i sista instans är skyldig att begära ett förhandsavgörande angående en fråga om tolkningen av gemenskapsrätten som en part i målet har ställt?

3.

Är artikel 267 tredje stycket FEUF — såvitt den tolkas så att den nationella domstol som dömer i sista instans har en ovillkorlig skyldighet att begära förhandsavgörande angående en fråga om tolkningen av gemenskapsrätten som en part i målet har ställt — förenlig med principen om rättegång inom skälig tid, vilken även ingår i gemenskapsrätten?

4.

Vid sådana faktiska och rättsliga förhållanden, utgör den nationella domstolens underlåtenhet att iaktta artikel 267 tredje stycket FEUF ett ”uppenbart åsidosättande av gemenskapsrätten”? Är det någon skillnad på detta begrepps innebörd och omfattning när det är fråga om en särskild talan mot staten enligt lagen nr 117 av den 13 april 1988 om ”ersättning för skada som uppstått vid utövandet av dömande verksamhet och domares civilrättsliga ansvar” och när det är fråga om en allmän talan mot staten om åsidosättande av gemenskapsrätten?

II.

Om EU-domstolen godtar tesen om ”det stormaskiga filtret”. såsom hinder för tillämpningen av nationella processuella bestämmelser avseende kravet på specificering av grunderna för talan, ska begäran om förhandsavgörande ställas till unionsdomstolen i exakt de ordalag som klaganden (i målet vid den nationella domstolen) uttryckt sig och som anges (nedan).

1.

”… framställer en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen om tolkningen av artikel 101 i fördraget (tidigare artikel 81) med avseende på de lagbestämmelser och etiska bestämmelser som reglerar geologyrket och de institutionella uppgifterna och arbetsordningen för Consiglio Nazionale dei Geologi, som förevarande fall avser och som anges nedan, för att avgöra om de är förenliga med och lagenliga i förhållande till den unionsrättsliga lagstiftningen (ovannämnda artikel 101) på konkurrensområdet.

Enligt artikel 9, och särskilt artikel 9 g, i lag 112/1963 ska ’Consiglio Nazionale dell’Ordine, förutom dess åligganden enligt andra bestämmelser, a) säkerställa att yrkesföreskrifterna och alla andra bestämmelser för yrket följs, b) hålla ett register och en särskild förteckning och sköta in- och utskrivningar, c) övervaka skyddet för yrkestiteln och verka för att hindra att yrket utövas på ett lagstridigt sätt, d) vidta disciplinära åtgärder, e) på begäran, fastställa arvodena, f) sörja för förvaltningen av Ordine Nazionales tillgångar och årligen utarbeta budgeten och räkenskaperna, g) i den mån det är strikt nödvändigt för att täcka kostnaderna för Ordine Nazionales verksamhet fastställa — genom beslut som ska godkännas av Ministro della Giustizia — storleken av den årliga premie som de som inskrivits i registret eller i den särskilda förteckningen ska betala samt storleken av avgiften för inskrivning i registret eller i förteckningen samt av avgiften för utfärdande av intyg och utlåtanden om fastställandet av arvoden’.

I artikel 14 första stycket i lag 616/1966 föreskrivs att ’den i registret eller på den särskilda förteckningen inskrivna person som uppför sig på ett sätt som inte är förenligt med yrkets anseende eller värdighet, beroende på avvikelsens allvar, kan åläggas en av följande disciplinära sanktioner: 1) reprimand, 2) yrkesförbud under högst ett år, 3) uteslutning’.

I artikel 17 i lag 616/1966 föreskrivs att ’taxan för arvoden och gottgörelser samt kriterierna för kostnadsersättning fastställs genom dekret av Ministro per la Grazia e Giustizia (nu Ministro della Giustizia) (justitieministern) i samråd med Ministro per l'Industria e per il Commercio (nu Ministro per le Attività Produttive) (handelsministern) på förslag av Consiglio Nazionale dei Geologi’.

I artikel 6 i den nya etiska koden av den 19 december 2006 (beslut nr 143/2006), ändrad genom beslut nr 65 av den 24 mars 2010, om ’professionella tjänster’, föreskrivs att ’tjänstens funktion och effektivitet i huvudsak beror på följande: den inneboende tekniska svårigheten, omfattningen av det påtagna ansvaret, begärans originalitet, frågan huruvida det finns tidigare tekniska lösningar som kan hänföras till det aktuella fallet, betydelsen av de tekniska omständigheter som ska bedömas, samtliga tekniska omständigheter som ska samordnas, lösningens originalitet, hur lång tid och hur intensivt engagemanget är, förmågan till ömsesidigt samspel med uppdragsgivaren och med de andra personer, även företagare, som medverkar vid tillhandahållandet av tjänsten, arbetets värde’.

I artikel 7 i den nya etiska koden av den 19 december 2006 (beslut nr 143/2006), ändrad genom beslut nr 65 av den 24 mars 2010, om ’Yrkets värdighet’, föreskrivs att ’yrkesmannens värdighet i huvudsak består i att den tillhandahållna tjänsten ska utföras korrekt och fullt ut, förmågan att åta sig ansvar, att ha effektiv teknisk och professionell utrustning tillgänglig, att finnas tillgänglig och vara redo att använda lämpliga tekniskt uppdaterade redskap, att organisera ett effektivt kontor och ett professionellt team, att ta hänsyn till andra som medverkar vid tjänstens tillhandahållande, att ha medel och strukturer för en fortlöpande anpassning, även av medarbetare och anställda samt förmågan att snabbt och effektivt kommunicera med uppdragsgivaren, med privata och offentliga organisationer och institutioner samt med allmänheten’.

I artikel 17 i den nya etiska koden av den 19 december 2006 (beslut nr 143/2006), ändrad genom beslut nr 65 av den 24 mars 2010, om ’Arvodesparametrar’, föreskrivs att ’geologen, vid fastställandet av arbetsvederlaget, ska följa vad som fastställts i lagdekret 223/2006, vilket konverterats till lag 248/2006, proportionalitetsprincipen i artikel 2233 andra stycket i civillagen (Codice Civile) och, under alla omständigheter, de gällande lagbestämmelser som reglerar området. Yrkestaxan som godkänts genom ministerdekret av den 18 november 1971, i dess därefter ändrade lydelse, och taxan på området för offentliga bygg- och anläggningsarbeten som, vad gäller geologer, godkänts genom ministerdekret av den 4 april 2001, utgör, i tekniskt och yrkesmässigt hänseende, en legitim och objektiv utgångspunkt när ersättningen mellan parterna övervägs, fastställs och definieras’. På denna punkt anmodas EU-domstolen att klargöra huruvida införandet, såsom tvingande lag, av lagdekret 223/2006 — med sitt numeriska och kronologiska system, det enda befintliga lagliga systemet, såväl nationellt som unionsrättsligt, som inte alls påverkar möjligheten att få kännedom om rättsregeln och dess tvingande karaktär — strider mot artikel 101 i fördraget..

I artikel 18 i den nya etiska koden av den 19 december 2006 (beslut nr 143/2006), ändrad genom beslut nr 65 av den 24 mars 2010, om ’Anpassning av arvodet’, föreskrivs att ’den geolog som utövar yrkesverksamhet i olika former — enskilt, i bolagsform eller som delägare — inom ramen för gällande lagstiftning, för att säkerställa kvaliteten på det utförda arbetet, alltid ska anpassa sitt arvode till uppdragets vikt och svårighet, till yrkets värdighet, till de tekniska kunskaperna och till arbetsinsatsen. Ordine Nazionale ska, med hänsyn till principerna om yrkesmässig konkurrenskraft, se till att dessa krav följs’.

I artikel 19 i den nya etiska koden av den 19 december 2006 (beslut nr 143/2006), ändrad genom beslut nr 65 av den 24 mars 2010, om ’Offentlig upphandling’, föreskrivs att ’geologen, i fråga om offentliga upphandlingsförfaranden, om de offentliga myndigheterna med fog inte använder yrkestaxan som parameter för vederlaget, under alla omständigheter ska anpassa sitt anbud till uppdragets vikt och svårighet, till yrkets värdighet, till de tekniska kunskaperna och till arbetsinsatsen’.

Med hänsyn till följande:

I sjätte skälet i rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om inrättandet av en ’Europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) med syftet att underlätta eller utveckla medlemmarnas ekonomiska verksamhet’ anges att bestämmelserna i förordningen dock inte hindrar att det på det nationella planet tillämpas rättsregler och/eller etiska regler som gäller utövningen av en verksamhet eller ett yrke.

I skäl 43 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer anges att ’(i) den mån de är reglerade omfattar detta direktiv även fria yrken, som enligt detta direktiv utövas av var och en som på grund av särskilda yrkeskvalifikationer personligen, under eget ansvar och yrkesmässigt självständigt utför intellektuella tjänster i allmänhetens och uppdragsgivarens intresse. Yrkesutövningen är i medlemsstaterna vanligen, i överensstämmelse med fördraget, underkastad särskilda rättsliga förpliktelser i enlighet med den nationella lagstiftningen och de bestämmelser som inom lagstiftningens ramar fastställs under självständiga former av respektive representativ yrkesorganisation; genom dessa bestämmelser säkerställs och vidareutvecklas professionaliteten och kvaliteten och förtroendeförhållandet mellan den som utför tjänsten och uppdragsgivaren’.

I skäl 115 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om ’tjänster på den inre marknaden’, känt som tjänstedirektivet, anges att ’(s)yftet med uppförandekoder på gemenskapsnivå är att fastställa miniminormer för uppförande vilka utgör ett komplement till medlemsstaternas lagstadgade krav. De hindrar inte medlemsstaterna från att i enlighet med gemenskapsrätten införa strängare rättsliga regler eller nationella yrkesorganisationer från att föreskriva mer omfattande skydd i sina nationella uppförandekoder’.

EU-domstolen ombeds slutligen att uttala sig om huruvida den klara rättsliga och strukturella skillnaden mellan ett professionellt företag och ett kommersiellt företag, samt mellan den professionella konkurrensen och den kommersiella konkurrensen, är förenlig med artikel 101 i fördraget.”

2.

”a)

Innebär artikel 101 FEUF eller någon annan unionsrättslig bestämmelse ett förbud mot och/eller utgör hinder för att det vid fastställandet av arbetsvederlaget hänvisas till yrkesmannens, i detta fall geologens, värdighet och anseende?

b)

Har hänvisningen till yrkesmannens värdighet och anseende en konkurrensbegränsande verkan i den mening som avses i artikel 101 FEUF eller någon annan unionsrättslig bestämmelse?

c)

Innebär artikel 101 FEUF eller någon annan unionsrättslig bestämmelse att kraven på värdighet och anseende som komponenter för fastställandet av arbetsvederlaget, i förening med de taxor från vilka det uttryckligen kan göras undantag vad gäller minimum, på grund av den uttryckliga och formella hänvisningen i artikel 17 i den nya etiska koden för geologer till den lagbestämmelse som medger detta undantag (lagdekret nr 223/2006, konverterad till lag 248/2006) kan anses främja konkurrensbegränsande beteenden?

d)

Innebär artikel 101 FEUF eller någon annan unionsrättslig bestämmelse ett förbud mot att hänvisa till yrkestaxan — som för geologerna fastställs genom en statlig åtgärd i form av ett ministerdekret av Ministro della Giustizia i samråd med Ministro delle Attività Produttive och från vilken, vilket ska upprepas, undantag får göras till följd av den uttryckliga och formella hänvisningen till lagdekret nr 223/2006 i artikel 17 i den nya etiska koden — såsom en rent teknisk och yrkesmässig utgångspunkt för att fastställa ersättningen?

e)

Innebär artikel 101 FEUF eller någon annan unionsrättslig bestämmelse ett förbud mot att tjänsternas vikt samt kraven på värdighet och anseende, såsom de även anges i artiklarna 6 och 7 i den nya etiska koden för geologer, motsvarar arbetsvederlaget, såsom föreskrivs i artikel 2233 andra stycket i civillagen, enligt vilken arbetsvederlaget under alla förhållanden ska anpassas till arbetets vikt och till yrkets värdighet?

f)

Kan således, enligt artikel 101 FEUF, hänvisningen till artikel 2233 andra stycket i civillagen anses vara berättigad och inte leda till konkurrensbegränsande verkan?

g)

Innebär artikel 101 FEUF eller någon annan unionsrättslig bestämmelse att en yrkesorganisation (Ordine Professionale), i detta fall för geologer, som inrättats enligt särskilda nationella bestämmelser i syfte att uppfylla institutionella mål, i konkurrensrättsligt hänseende ska likställas med karteller och kommersiella företagskoncentrationer som utgör konkurrensbegränsande samverkan?

h)

Medger artikel 101 FEUF, eller någon annan unionsrättslig bestämmelse, att den lagstadgade avgiften för en yrkesorganisation (Ordine) — som ska uppfylla institutionella funktioner och syften — jämställs med den verksamhet som består i försäljning av varor och tjänster och med den ekonomiska vinst som erhålls genom kommersiella företagskoncentrationers konkurrensbegränsande beteenden?

i)

Är det enligt artikel 101 FEUF, eller någon annan unionsrättslig bestämmelse, motiverat att i förevarande fall ålägga en påföljd?

j)

Är det enligt artikel 101 FEUF, eller någon annan unionsrättslig bestämmelse, lagenligt att belägga den lagstadgade obligatoriska avgiften till yrkesorganisationen med böter och därmed likställa denna avgift med vinst och inkomster som följer av en ekonomisk och kommersiell konkurrensbegränsande samverkan?

…”.

III.

1.

alternativt — om domstolen besvarar frågorna om tolkningen av artikel 267 tredje stycket FEUF så att den inte påverkar nationella processuella regler och att den nationella domstolen har en skyldighet att bistå för det fall partens tolkningsfråga är allmänt hållen — önskas ett klargörande huruvida gemenskapens konkurrensbestämmelser och bestämmelser om yrken, och särskilt de gemenskapsbestämmelser som sökanden åberopat i sin fråga, utgör hinder för att anta etiska koder enligt vilka vederlaget anpassas till yrkets värdighet och anseende samt till det utförda arbetets kvalitet och kvantitet, med den följden att vederlag som ligger under minimitaxan (och som därför är konkurrenskraftiga) kan beivras med disciplinära åtgärder på grund av åsidosättande av de etiska reglerna?

2.

alternativt — om domstolen besvarar frågorna om tolkningen av artikel 267 tredje stycket FEUF så att den inte påverkar nationella processuella regler och att den nationella domstolen har en skyldighet att bistå för det fall partens tolkningsfråga är allmänt hållen — önskas ett klargörande huruvida gemenskapens konkurrensbestämmelser, och särskilt de bestämmelser varigenom konkurrensbegränsande avtal förbjuds, kan tolkas så att ett konkurrensbegränsande avtal kan bestå av etiska regler som fastställts av yrkesorganisationer, när sådana regler, genom att ange yrkets värdighet och anseende samt det utförda arbetets kvalitet och kvantitet som parametrar för att beräkna yrkesmannens vederlag, medför ett förbud att avvika från minimitaxorna, och följaktligen, på grund av detta förbud, även en konkurrensbegränsning?

3.

alternativt — om domstolen besvarar frågorna om tolkningen av artikel 267 tredje stycket FEUF så att den inte påverkar nationella processuella regler och att den nationella domstolen har en skyldighet att bistå för det fall partens tolkningsfråga är allmänt hållen — önskas ett klargörande huruvida — när det i den nationella rätten föreskrivs strängare skyddsregler för konkurrensen än gemenskapens bestämmelser, särskilt genom att det fastställs att undantag kan göras från minimitaxorna i yrkestaxorna, trots att gemenskapsrätten fortfarande på vissa villkor synes tillåta förbudet mot att avvika från minimitaxorna, och en yrkesorganisations beteende innebärande ett förbud mot att avvika från minimitaxorna enligt nationell rätt följaktligen utgör en konkurrensbegränsande samverkan, medan detsamma inte gäller enligt gemenskapsrätten — gemenskapens konkurrensbestämmelser, och särskilt bestämmelserna om konkurrensbegränsande samverkan, utgör hinder för ett resultat som innebär att ett visst beteende anses straffbart såsom konkurrensbegränsande samverkan enligt nationella bestämmelser, men inte på grundval av gemenskapsbestämmelserna, i alla de fall då de nationella skyddsreglerna för konkurrensen är strängare än gemenskapens bestämmelser?


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/24


Talan väckt den 14 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

(Mål C-137/12)

2012/C 151/37

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Cujo, I. Rogalski och R. Vidal Puig)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara rådets beslut nr 2011/853/EU av den 29 november 2011 om undertecknande på unionens vägnar av den europeiska konventionen om rättsligt skydd för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång (1), och

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Kommissionen gör gällande att artikel 114 FEUF inte utgör en lämplig rättslig grund för att anta det angripna beslutet. Enligt sökanden borde beslutet ha antagits med stöd av artikel 207.4 FEUF, enligt vilken rådet får ingå internationella avtal på den gemensamma handelspolitikens område, som är definierat i artikel 207.1 FEUF. Den aktuella konventionen syftar inte till att ”förbättra villkoren för … den inre marknaden och dess funktion”, utan syftar huvudsakligen till att ”underlätta” och ”främja” tillhandahållandet av tjänster som bygger på villkorad tillgång mellan unionen och andra europeiska länder. Konventionen kommer att få en direkt och omedelbar effekt på tjänster som bygger på villkorad tillgång samt på handel med olaglig utrustning och tjänster som är knutna till sådan utrustning. Följaktligen faller konventionen in under den gemensamma handelspolitikens tillämpningsområde.

Andra grunden: Sökanden gör gällande att unionens exklusiva externa befogenheter har åsidosatts (artiklarna 2.1, 3.1 och 3.2 FEUF) såtillvida att rådet inte har ansett att konventionens ingående omfattas av unionens exklusiva befogenheter, trots att konventionen faller inom den gemensamma handelspolitikens område eller, i vart fall, att konventionens ingående kan påverka de gemensamma reglerna eller påverka deras innebörd.


(1)  EUT L 336, s. 1.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/24


Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad — Varna (Bulgarien) den 15 mars 2012 — Rusedespred OOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Varna pri Tsentralno Upravlenie na Natsionalnata Agentsia za Prihodite

(Mål C-138/12)

2012/C 151/38

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad — Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Rusedespred OOD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane I upravlenie na izpalnenieto”– Varna pri Tsentralno Upravlenie na Natsionalnata Agentsia za Prihodite

Tolkningsfrågor

1.

Har en beskattningsbar person i enlighet med principen om skatteneutralitet rätt att inom den fastställda preskriptionsfristen begära återbetalning av felaktigt fakturerad mervärdesskatt som inte skulle ha betalats om den transaktion för vilken skatten har beräknats är undantagen från skatteplikt enligt nationell lagstiftning, risken för skattebortfall är undanröjd och den reglering om rättelse av fakturor som föreskrivs enligt nationell lagstiftning inte kan tillämpas?

2.

Utgör det gemensamma mervärdesskattesystemet samt principerna om neutralitet, effektivitet och likabehandling hinder mot ett avslag från skattemyndigheten som grundas på nationell lagstiftning — genom vilken artikel 203 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) har införlivats — att återbetala den mervärdesskatt som en beskattningsbar person har angivit i en faktura som vederbörande har utfärdat, om denna skatt, eftersom det är fråga om en transaktion som är undantagen från skatteplikt, inte skulle ha betalats, men som felaktigt har fakturerats, beräknats och betalats, såvitt förvärvaren eller tjänstemottagaren redan har nekats avdragsrätt i fråga om samma transaktion genom ett lagakraftvunnet omprövningsbeslut med motiveringen att leverantören av varan eller tillhandahållaren av tjänsten felaktigt har beräknat skatten?

3.

Kan den beskattningsbara personen direkt åberopa principerna som styr det gemensamma mervärdesskattesystemet, i det konkreta fallet principerna om skatteneutralitet och effektivitet, för att bestrida en nationell bestämmelse eller dess tillämpning av skattemyndigheterna eller domstolarna, genom vilken nämnda principer åsidosätts, respektive att det saknas nationell lagstiftning vilket innebär ett åsidosättande av nämnda principer?


(1)  EUT L 347, s. 1.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/25


Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Varna (Bulgarien) den 21 mars 2012 — Hristomir Marinov mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

(Mål C-142/12)

2012/C 151/39

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hristomir Marinov

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 18 c i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas så, att den även omfattar de fall där en beskattningsbar ekonomisk verksamhet upphör på grund av att den beskattningsbara personen inte längre har rätt att fakturera eller dra av mervärdesskatt till följd av en avregistrering?

2.

Utgör artiklarna 74 och 80 i direktiv 2006/112 hinder för tillämpningen av en nationell bestämmelse som föreskriver att beskattningsunderlaget för en transaktion — för det fall den beskattningsbara ekonomiska verksamheten upphör — ska utgöras av marknadsvärdet på de vid avregistreringen befintliga tillgångarna?

3.

Har artikel 74 i direktiv 2006/112 direkt effekt?

4.

Är längden på perioden mellan förvärvet av tillgångarna och den beskattningsbara ekonomiska verksamhetens upphörande, liksom värdeminskningar som följer på förvärvet av tillgångarna, av betydelse vid fastställandet av beskattningsunderlaget i enlighet med artikel 74 i direktiv 2006/112?


(1)  EUT L 347, s. 1.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/25


Begäran om förhandsavgörande framställd av Hovrätten för Nedre Norrland (Sverige) den 26 mars 2012 — ÖFAB, Östergötlands Fastigheter AB/1) Frank Koot 2) Evergreen Investments AB

(Mål C-147/12)

2012/C 151/40

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Hovrätten för Nedre Norrland

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: ÖFAB, Östergötlands Fastigheter AB

Svarande:

1.

Frank Koot

2.

Evergreen Investments AB

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 5.1 och 5.3 i Rådets förordning (EG) nr 44/200l om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1) tolkas så att de utgör ett heltäckande undantag från huvudregeln i artikel 2 vid tvister om ersättning?

2.

Ska begreppet ”skadestånd utanför avtalsförhållanden” i artikel 5.3 i förordningen tolkas så att bestämmelsen omfattar en fordringsägares talan mot en styrelseledamot i ett bolag, om talan går ut på att styrelseledamoten ska ansvara för bolagets skulder när styrelseledamoten inte vidtagit formella åtgärder för att kontrollera bolagets ekonomiska situation och istället drivit verksamheten vidare och ådragit bolaget ytterligare skulder?

3.

Ska begreppet ”skadestånd utanför avtalsförhållanden” i artikel 5.3 i förordningen tolkas så att bestämmelsen omfattar en fordringsägares talan mot en ägare till ett bolag, om talan går ut på att ägaren ska ansvara för bolagets skulder när aktieägaren driver verksamheten vidare trots att verksamheten är underkapitaliserad och bolaget är likvidationspliktigt?

4.

Ska begreppet ”skadestånd utanför avtalsförhållanden” i altike15.3 i förordningen tolkas så att det omfattar en fordringsägares talan mot en ägare till ett bolag som har utfäst sig att betala ett bolags skulder?

5.

Om svaret på frågan under punkten 2 är ja. Anses då en eventuell skada ha inträffat i Nederländerna eller i Sverige om styrelseledamoten har hemvist i Nederländerna och bristerna i styrelseskyldigheterna avser ett svenskt bolag?

6.

Om svaret på frågorna under punkterna 3 eller 4 är ja. Anses då en eventuell skada ha inträffat i Nederländerna eller i Sverige om ägaren har hemvist i Nederländerna och bolaget är svenskt?

7.

Om artiklarna 5.1 eller 5.3 i förordningen ska tillämpas i någon av de beskrivna situationerna. Har det någon betydelse för tillämpningen av artiklarna om ett fordringsanspråk har överlåtits från den ursprunglige fordringsägaren till någon annan?


(1)  EGT L 12, s. 1


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/26


Beslut meddelat av domstolens ordförande den 2 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank van eerste aanleg te Antewerpen, Belgien) — Anex Customs BVBA mot Belgische Staat, KBC Bank NV

(Mål C-163/11) (1)

2012/C 151/41

Rättegångsspråk: nederländska

Domstolens ordförande har förordnat om avskrivning av målet.


(1)  EUT C 179, 18.6.2011


Tribunalen

26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/27


Tribunalens beslut av den 22 mars 2012 — Viasat Broadcasting UK mot kommissionen

(Mål T-114/09) (1)

(Statligt stöd - Återbetalning av stöd - Intresse av att få saken prövad föreligger inte längre - Anledning saknas att döma i saken)

2012/C 151/42

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Viasat Broadcasting UK Ltd (West Drayton, Middlesex, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna S. Kalsmose-Hjelmborg och M. Honoré)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis N. Khan och B. Martenczuken, därefter B. Stromsky och L. Flynn)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Danmark (ombud: inledningsvis J. Bering Liisberg, därefter C. Vang, biträdda av advokaterna P. Biering och K. Lundgaard Hansen) och TV2/Danmark A/S (Odense C, Danemark) (ombud: advokat O. Koktvedgaard)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 4224 slutlig av den 4 augusti 2008 i ärende N 287/2008 om undsättningsstöd som beviljats TV2 Danmark A/S.

Avgörande

1.

Anledning saknas att döma i saken.

2.

Viasat Broadcasting UK Ltd, Europeiska kommissionen, Konungariket Danmark och TV2 Danmark A/S ska bära sina rättegångskostnader.


(1)  EUT C 141 av 20.6.2009.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/27


Tribunalens beslut av den 19 mars 2012 — Associazione ”Giùlemanidallajuve” mot kommissionen

(Mål T-273/09) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Missbruk av dominerande ställning - Avslag på klagomålet - Berättigat intresse - Gemenskapsintresse - Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad)

2012/C 151/43

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Associazione ”Giùlemanidallajuve” (Cerignola, Italien) (ombud: advokaterna L. Misson, G. Ernes och A. Pel)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouquet och V. Di Bucci, biträdda av advokaten J. Derenne)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Fédération internationale de football association (FIFA) (Zürich, Schweiz) (ombud: advokaterna A. Barav och D. Reymond)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2009) 3916 av den 12 maj 2009, som antagits med stöd av artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004, om avslag på sökandens klagomål, med motiveringen att sökanden saknat berättigat intresse och att det saknades gemenskapsintresse, avseende en påstådd överträdelse av artiklarna 81 EG och 82 EG av Federazione Italiana Giuoco Calcio, Comitato Olimpico Nazionale Italiano, Union des associations européennes de football och Fédération Internationale de Football Association i samband disciplinära åtgärder som vidtagits mot Juventus Football Club SpA i Turin (Italien) (ärende COMP/39.464 — Supporters Juventus Turin/FIGC-CONI-UEFA-FIFA).

Avgörande

1.

Talan ogillas.

2.

Associazione ”Giùlemanidallajuve” ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.

Fédération internationale de football association (FIFA) ska bära sina rättegångskostnader.


(1)  EUT C 244, 10.10.2009


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/27


Tribunalens beslut av den 27 mars 2012 — Connefroy m.fl. mot kommissionen

(Mål T-327/09) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Statligt stöd - Villkoret personligen berörd ej uppfyllt - Avvisning)

2012/C 151/44

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Philippe Connefroy (Le Rozel, Frankrike), Jean-Guy Gueguen (Carantec, Frankrike) och EARL de Cavagnan (Grézet-Cavagnan, Frankrike) (ombud: advokaten C. Galvez)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2009/402/EG av den 28 januari 2009 om de åtgärdsprogram som Frankrike har genomfört inom frukt- och grönsakssektorn (EUT L 127, s. 11).

Avgörande

1.

Talan avvisas.

2.

Philippe Connefroy, Jean-Guy Gueguen och EARL de Cavagnan ska, förutom sina egna rättegångskostnader, bära Europeiska kommissionens rättegångskostnader.


(1)  EUT C 267, 7.11.2009.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/28


Tribunalens beslut av den 26 mars 2012 — Cañas mot kommissionen

(Mål T-508/09) (1)

(Konkurrens - Antidopningsregler - Beslut om avslag på ett klagomål - Upphörande av yrkesverksamhet - Intresse av att få saken prövad föreligger inte längre - Anledning att pröva talan saknas)

2012/C 151/45

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Guillermo Cañas (Buenos Aires, Argentina) (ombud: inledningsvis advokaterna F. Laboulfie och C. Aguet, därefter advokat Y. Bonnard)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Van Nuffel och F. Ronkes Agerbeek, biträdda av advokat J. Derenne)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Internationella antidopningsbyrån (Lausanne, Schweiz) (ombud: advokat G. Berrisch, D. Cooper, solicitor, och N. Chesaites, barrister), och ATP Tour, Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: advokaterna B. van de Walle de Ghelcke och J. Marchandise)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2009) 7809 av den 12 oktober 2009, i ärende COMP/39.471, om avslag, på grund av avsaknad av gemenskapsintresse, på ett klagomål avseende en överträdelse av artiklarna 81 EG och 82 EG som Internationella antidopningsbyrån, ATP Tour Inc. och Internationella skiljenämnden för frågor om idrott påståtts ha gjort sig skyldiga till.

Avgörande

1.

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2.

Guillermo Cañas ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.

Internationella antidopningsbyrån och ATP Tour Inc. ska bära sina rättegångskostnader.

4.

Det finns inte längre anledning att fatta beslut rörande European Elite Athletes Associations interventionsansökan.


(1)  EUT C 80 av 27.3.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/28


Tribunalens beslut av den 29 mars 2012 — Asociación Española de Banca mot kommissionen

(Mål T-236/10) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Statligt stöd - Stödordningar vilka tillåter avskrivning av skatt på finansiellt mervärde vid förvärv av aktieinnehav i utländska företag - Beslut i vilket stödordningarna förklaras vara oförenliga med den gemensamma marknaden men enligt vilket stödet inte ska återbetalas - Sammanslutning - Villkoret personligen berörd ej uppfyllt - Avvisning)

2012/C 151/46

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Asociación Española de Banca (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna J. Buendía Sierra, E. Abad Valdenebro, M. Muñioz de Juan och R. Calvo Salinero)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och C. Urraca Caviedes)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av artikel 1.1 och i andra hand artikel 4 i kommissionens beslut 2011/5/EG av den 28 oktober 2009 om avskrivning av skatt på finansiellt mervärde vid förvärv av betydande aktieinnehav i utländska företag (Statligt stöd nr C 45/2007 (f.d. NN 51/2007, f.d. CP 9/2007), som tillämpats av Spanien (EUT 2011, L 7, s. 48).

Avgörande

1.

Talan avvisas.

2.

Asociación Española de Banca ska ersätta rättegångskostnaderna.


(1)  EUT C 195, 17.7.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/29


Tribunalens beslut av den 27 mars 2012 — European Goldfields mot kommissionen

(Mål T-261/11) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Statligt stöd - Subvention som grekiska myndigheter beviljat gruvföretaget Ellinikos Chrysos bestående i en överlåtelse av Cassandragruvorna till ett pris som understeg marknadsvärdet och i ett undantag från skatteplikt för denna transaktion - Beslut genom vilket stödet förklaras vara olagligt och mottagaren åläggs att återbetala det jämte ränta - Berättigat intresse av att få saken prövad saknas - Avvisning)

2012/C 151/47

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: European Goldfields Ltd (Whitehorse, Yukon, Kanada) (ombud: advokaterna K. Adamantopoulos, E. Petritsi, E. Trova och P. Skouris)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: É. Gippini Fournier och D. Triantafyllou)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2011/452/EU av den 23 februari om statligt stöd C 48/08 (f.d. NN 61/08) som Grekland har beviljat Ellinikos Chrysos SA (EUT L 193, s. 27).

Avgörande

1.

Talan avvisas.

2.

European Goldfields Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.

Det saknas anledning att pröva interventionsansökan från Ellinikos Chrysos AE Metalleion kai Viomixanias Chrysou.


(1)  EUT C 219, 23.7.2011.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/29


Tribunalens beslut av den 23 mars 2012 — Ecologistas en Acción mot kommissionen

(Mål T-341/11) (1)

(Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Tyst avslag på begäran om tillgång - Berättigat intresse av att få saken prövad - Uttryckligt beslut efter det att talan väckts - Anledning saknas att döma i saken)

2012/C 151/48

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Ecologistas en Acción-CODA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten J. Doreste Hernández)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: I. Martínez del Peral och P. Costa de Oliveira)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Spanien (ombud: inledningsvis advokaten M. Muñoz Pérez, biträdd av advokaten J.M. Rodriguez Cârcamo, därefter advoktaen S. Centeno Huerta)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens tysta beslut att inte bevilja sökanden tillgång till vissa handlingar avseende godkännandet av projektet för byggandet av en hamn i Grandilla (Teneriffa, Spanien), som de spanska myndigheterna lämnat till kommissionen inom ramen för tillämpningen av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114).

Avgörande

1.

Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2.

Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Ecologistas en Accion-CODA:s rättegångskostnader.

3.

Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.


(1)  EUT C 252, 27.8.2011.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/29


Talan väckt den 22 februari 2012 — Maklouf mot rådet

(Mål T-97/12)

2012/C 151/49

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Maklouf (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

fastställa att sökandens talan kan tas upp till sakprövning och är välgrundad, och

följaktligen ogiltigförklara beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011, förordning nr 36/2012 (EU) av den 18 januari 2012 och de efterföljande föreskrifterna för genomförandet av dessa rättsakter, i den del de avser sökanden, samt

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder som i huvudsak är identiska med eller liknar dem som åberopas i mål T-432/11, Maklouf mot rådet. (1)


(1)  EUT C 290, 2011, s. 13.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/30


Talan väckt den 22 februari 2012 — Makhlouf mot rådet

(Mål T-98/12)

2012/C 151/50

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ehab Makhlouf (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

förklara att sökandens talan kan upptas till sakprövning och är välgrundad och

följaktligen ogiltigförklara beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 och förordning nr 36/2012 (EU) av den 18 januari 2012 och därtill knutna genomförandebestämmelser, i den del som rör sökanden, samt

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder, vilka i stort är identiska med de grunder som har åberopats i mål T-433/11, Makhlouf mot rådet (1).


(1)  EUT C 290, s. 14, 2011.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/30


Talan väckt den 22 februari 2012 — Syriatel Mobile Telecom mot rådet

(Mål T-99/12)

2012/C 151/51

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Syriatel Mobile Telecom (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

slå fast att sökandens talan kan tas upp till prövning och bifalla densamma

som följd därav, ogiltigförklara beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 samt förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 och följande genomföranderättsakter, i den del de avser sökanden, och

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder, av vilka tre i huvudsak överensstämmer med eller liknar de grunder som åberopats i mål T-432/11, Makhlouf mot rådet (1) och i mål T-433/11, Makhlouf mot rådet (2).

Som fjärde grund åberopar sökanden att principen om likabehandling har åsidosatts vilket har medfört en snedvridning av konkurrensen såväl inom Europeiska unionen som i Syrien samt mellan Europeiska unionen och Syrien.


(1)  EUT C 290, s. 13.

(2)  EUT C 290, s. 14.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/30


Talan väckt den 22 februari 2012 — Almashreq Investment mot rådet

(Mål T-100/12)

2012/C 151/52

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Almashreq Investment Co. (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

slå fast att sökandens talan kan tas upp till prövning och bifalla densamma

som följd därav, ogiltigförklara beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 samt förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 och följande genomföranderättsakter, i den del de avser sökanden,

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder vilka i huvudsak överensstämmer med eller liknar de grunder som åberopats i mål T-432/11, Makhlouf mot rådet (1) och i mål T-433/11, Makhlouf mot rådet (2).


(1)  EUT C 290, s. 13

(2)  EUT C 290, s. 14


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/31


Talan väckt den 22 februari 2012 — Cham mot rådet

(Mål T-101/12)

2012/C 151/53

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Cham Holding Co. SA (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

fastställa att talan kan tas upp till sakprövning och bifalla den,

ogiltigförklara beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011, förordning nr 36/2012 (EU) av den 18 januari 2012 och efterföljande rättsakter om genomförande i den mån de rör sökanden,

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder som i huvudsak är identiska med eller liknar de grunder som åberopats i mål T-432/11, Makhlouf mot rådet, (1) och T-433/11, Makhlouf mot rådet. (2)


(1)  EUT 2011, C 290, s. 13.

(2)  EUT 2011, C 290, s. 14.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/31


Talan väckt den 22 februari 2012 — Sorouh mot rådet

(Mål T-102/12)

2012/C 151/54

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Sorouh Joint Stock Company (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

slå fast att sökandens talan kan prövas och ska bifallas,

således, ogiltigförklara beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 och förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012, och de därmed sammanhängande genomförandebestämmelserna, i den mån de avser sökanden,

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder vilka i huvudsak är identiska med eller liknar de som åberopades inom ramen för målen T-432/11, Makhlouf mot rådet (1) och T-433/11, Makhlouf mot rådet (2).


(1)  EUT C 290, 2011, s. 13.

(2)  EUT C 290, 2011, s. 14.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/31


Talan väckt den 24 februari 2012 — T&L Sugars och Sidul Açúcares mot kommissionen

(Mål T-103/12)

2012/C 151/55

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: T&L Sugars Ltd (London, Förenade kungariket), och Sidul Açúcares, Unipessoal Lda (Santa Iria de Azóia, Portugal) (ombud: juristen D. Waelbroeck och D. Slater, Solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska unionen, företrädda av Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

förklara att denna talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF, och/eller om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF, av förordning nr 1240/2011, förordning nr 1308/2011, förordning nr 1239/2011, förordning nr 1281/2011, förordning nr 1316/2011, förordning nr 1384/2011, förordning nr 27/2012 och förordning nr 57/2012, kan tas upp till sakprövning och är välgrundad,

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1240/2011av den 30 november 2011 om undantagsåtgärder avseende utsläppande på unionsmarknaden av socker och isoglukos utöver kvoterna under regleringsåret 2011/2012 (EUT L 318, s. 9),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1308/2011 av den 14 december 2011 om fastställande av en tilldelningskoefficient, avslag på nya ansökningar och om avslutande av ansökningsperioden för tillgängliga kvantiteter socker producerat utöver kvoten och avsett för försäljning på unionsmarknaden till nedsatt överskottsavgift under regleringsåret 2011/12 (EUT L 332, s. 8),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 av den 30 november 2011 om inledande av en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2011/12 för import av socker enligt KN-nummer 1701 till nedsatt tullsats (EUT L 318, s. 4),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1281/2011 av den 8 december 2011 om den minimitullsats som ska fastställas för den första delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 327, s. 60),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1316/2011 av den 15 december 2011 om den minimitullsats som ska fastställas för den andra delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 334, s. 16),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1384/2011 av den 22 december 2011 om den minimitullsats som ska fastställas för den tredje delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 343, s. 33),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 27/2012 av den 12 januari 2012 om den minimitullsats för socker som ska fastställas för den fjärde delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 9, s. 12), och

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 57/2012 av den 23 januari 2012 om avbrytande av det anbudsförfarande som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 19, s. 12),

alternativt förklara att talan, i den del den avser fastställande av att artiklarna 186 a och 187 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (1) är rättsstridiga, kan tas upp till sakprövning, är välgrundad och ska bifallas, samt ogiltigförklara de angripna förordningarna, som direkt eller indirekt bygger på dessa bestämmelser,

förplikta EU, som företräds av kommissionen, att ersätta all skada som sökandena lidit till följd av att kommissionen har åsidosatt sina lagenliga skyldigheter, varvid beloppet avseende ersättningen för den skada som sökandena lidit under perioden den 1 april 2011–29 januari 2012 ska fastställas till 87 399 257 EUR, och all skada som sökandena har lidit efter nämnda tidpunkt eller de andra belopp som motsvarar den skada som sökandena lidit eller kommer att lida i enlighet med vad som kommer att visas av dem under detta förfarande, med särskild hänsyn tagen till framtida skada,

förordna om att det ska utgå ränta, som beräknas på grundval av Europeiska centralbankens räntesats för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, ökad med två procentenheter, eller en annan lämplig räntesats som domstolen bestämmer, på den fastställda ersättningen från dagen för domens avkunnande till dess betalning sker, och

förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.

De angripna bestämmelserna ger upphov till diskriminering av rörsockerrafinaderier till förmån för betsockerberedare.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av förordning nr 1234/2007 och avsaknad av korrekt rättslig grund.

Svaranden har ingen behörighet att öka kvoterna och är skyldig att ta ut höga och avskräckande avgifter för utsläppande på marknaden av socker utöver kvoterna. Svaranden har inte heller någon behörighet att vidta en sådan typ av åtgärd, som aldrig har avsetts med den grundläggande lagstiftningen.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

Genom förordning nr 1239/2011 och dess genomförandeförordningar har införts ett system där tullar inte är förutsebara och inte fastställs med tillämpning av fasta och objektiva kriterier, utan snarare på grundval av en subjektiv betalningsvillighet utan samband med de faktiska produkter som importeras.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

Svaranden hade lätt kunnat anta mindre ingripande bestämmelser som inte uteslutande hade antagits på bekostnad av importerande raffinaderier.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av berättigade förväntningar.

Svaranden har åsidosatt sökandenas berättigade förväntningar på att behandlas på ett jämlikt, rättvist och icke-diskriminerande sätt.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av principerna om omsorg och god förvaltningssed.

Inledningsvis underlät kommissionen helt att agera, trots upprepade varningar om marknadsstörningar. Kommissionen vidtog sedan uppenbart olämpliga åtgärder för att tackla dessa störningar och rubbade därmed den jämvikt som rådet har skapat mellan inhemska producenter och importerande raffinaderier.

I den del talan avser ogiltigförklaring av förordning nr 57/2012 åberopar sökandena endast den första, den fjärde och den sjätte grunden.

Sökandena åberopar alternativt ovannämnda grunder till stöd för påståendet att förordning nr 1239/2011 och förordning nr 1308/2011 är rättsstridiga, enligt artikel 277 FEUF. För det fall tribunalen anser att talan inte kan vinna bifall såvitt avser dessa grunder för ogiltigförklaring, gör sökandena gällande att artiklarna 186 a och 187 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007, som de angripna förordningarna bygger på, är rättsstridiga, varvid de yrkar att dessa bestämmelser i förordning nr 1234/2007 samt de angripna förordningarna ska ogiltigförklaras.


(1)  Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (EGT L 299, s. 1).


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/33


Tribunalens beslut av den 30 mars 2012 — Atlantean mot kommissionen

(Mål T-125/08) (1)

2012/C 151/56

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på femte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.


(1)  EUT C 116, 9.5.2008


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/33


Tribunalens beslut av den 27 mars 2012 — Atlantean mot kommissionen

(Mål T-368/08) (1)

2012/C 151/57

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på femte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.


(1)  EUT C 301, 22.11.2008.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/33


Tribunalens beslut av den 26 mars 2012 — PhysioNova mot Harmoniseringsbyrån — Flex Equipos de Descanso (FLEX)

(Mål T-501/09) (1)

2012/C 151/58

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på tredje avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.


(1)  EUT C 37, 13.2.2010.


26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/33


Tribunalens beslut av den 28 mars 2012 — X Technology Swiss mot OHMI-Brawn (X-Undergear)

(Mål T-581/10) (1)

2012/C 151/59

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.


(1)  EUT C 63, 26.2.2011