12.5.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 137/1

Yttrande från Europeiska datatillsynsmannen om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning […] om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden

2012/C 137/01

EUROPEISKA DATATILLSYNSMANNEN HAR AVGETT DETTA YTTRANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 16,

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7 och 8,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2), och

med beaktande av begäran om yttrande enligt artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001.

HÄRIGENOM FRAMFÖRS FÖLJANDE.

1. INLEDNING

1.1 Samrådet med Europeiska datatillsynsmannen

Den 19 december 2011 antog kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning […] om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (3). Förslaget skickades till Europeiska datatillsynsmannen för samråd samma dag.

2.	Innan förslaget antogs fick Europeiska datatillsynsmannen möjlighet att lämna informella synpunkter. Många av de synpunkterna har beaktats i förslaget. Som ett resultat av detta har dataskyddsfunktionerna i förslaget avsevärt förstärkts.

3.	Europeiska datatillsynsmannen välkomnar också det formella samrådet med kommissionen och att en hänvisning till detta yttrande ska införas i ingressen till det instrument som antas.

1.2 Förslagets syfte och omfattning

Syftet med förslaget är att modernisera och ändra den befintliga texten till direktiv 2005/36/EG (nedan kallat direktivet om yrkeskvalifikationer). För att uppnå det målet föreslår kommissionen också att hänvisningarna till bestämmelserna i det reviderade direktivet om yrkeskvalifikationer ändras i relevanta delar av förordning […] om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (nedan kallad IMI-förordningen) (4).

1.3 Relevans för dataskyddet

Ur dataskyddssynpunkt är de två viktigaste aspekterna av förslaget i) införandet av en varningsmekanism (artikel 56a) och ii) införandet av ett frivilligt europeiskt yrkeskort (artiklarna 4a, b, c, d och e) (5). Behandlingen av personuppgifter föreslås i båda fallen ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Varningar utfärdas i princip sedan en behörig myndighet eller domstol i en medlemsstat fattat beslut om att förbjuda en viss individ att bedriva sin yrkesverksamhet på medlemsstatens territorium (6). Enligt direktivet om yrkeskvalifikationer kan varningar utfärdas för alla yrkesutövare, inklusive sådana som inte har ansökt om det europeiska yrkeskortet. Sedan varningarna har utfärdats sparas de i IMI och samtliga medlemsstater och kommissionen har tillgång till dem.

Införandet av ett europeiskt yrkeskort innebär att en informationsakt om den yrkesutövare som frivilligt ansökt om att få ett kort skapas och lagras i IMI (nedan kallad IMI-akten). Informationen i IMI-akten är tillgänglig för yrkesutövaren samt för värd- och hemmedlemsstaten. Yrkesutövaren kan när som helst begära att informationen i IMI-akten raderas, blockeras eller korrigeras.

Varningsuppgifterna och några av uppgifterna i IMI-akten innehåller information om straffrättsliga eller administrativa påföljder och kräver därför förstärkt skydd enligt artikel 8.5 i direktiv 95/46/EG och artikel 10.5 i förordning (EG) nr 45/2001. Varningsmekanismen kan påverka rätten till uppgiftsskydd för ett stort antal personer från olika yrkeskategorier i samtliga medlemsstater, inklusive vårdpersonal, oavsett om de faktiskt bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet utanför sina hemländer.

9.	Förslaget väcker dessutom viktiga frågor om hur varningsmekanismen och lagringsfunktionen i IMI ska utvecklas i framtiden. Detta är en övergripande fråga som också är relevant för administrativt samarbete inom andra politiska områden.

2. ANALYS AV FÖRSLAGET

2.1 Allmänna kommentarer

10.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar ansatserna i förslaget att ta itu med dataskyddsfrågorna. Datatillsynsmannen välkomnar också förslaget att utnyttja ett befintligt informationssystem, IMI, för det administrativa samarbetet, eftersom det systemet redan erbjuder ett antal dataskyddsmekanismer på praktisk nivå. Trots detta återstår det viktiga frågor, i första hand i samband med varningsmekanismen.

11.

För att ta itu med de problemen rekommenderar Europeiska datatillsynsmannen att det klart anges i förslaget i vilka konkreta fall varningar kan skickas, att det tydligare anges vilken typ av uppgifter som kan ingå i varningarna och att behandlingen begränsas till det minimum som krävs för att beakta proportionalitet och balansen mellan rättigheter och intressen. Framför allt bör förslaget innehålla följande:

—	Entydiga uppgifter om vilka varningar som kan skickas sedan ett beslut har fattats av en behörig myndighet eller domstol i en medlemsstat om att förbjuda en viss person att utöva sitt yrke på medlemsstatens territorium.

—	En precisering av att innehållet i varningen inte får innehålla ytterligare uppgifter om omständigheterna kring och skälen till förbudet.

—	Ett förtydligande av hur länge varningarna får lagras, samtidigt som den perioden begränsas till ett absolut minimum.

—	Garantier för att varningarna enbart skickas till behöriga myndigheter i medlemsstaterna och att de myndigheterna bevarar sekretessen för den mottagna varningsinformationen och inte ytterligare distribuerar eller offentliggör den.

2.2 Varningar

Varningsmekanismen som föreslås av kommissionen

12.

I artikel 56a införs två i vissa avseenden olika varningsmekanismer för två olika kategorier av yrkesutövare.

—

I artikel 56a.1 införs en varningsmekanism för allmänpraktiserande läkare och läkare med specialistkompetens, sjuksköterskor, tandläkare, veterinärer, barnmorskor, apotekare och vissa andra yrkesgrupper. Varningarna ska inkludera ”identiteten för en yrkesutövare” som har ”förbjudits” av de nationella myndigheterna eller domstolarna att utöva, även temporärt, sin yrkesverksamhet på medlemsstatens territorium. Varningarna kan skickas av de behöriga myndigheterna i någon av medlemsstaterna till de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemsstater samt till kommissionen.

—

Genom artikel 56a.2 inrättas en ytterligare varningsmekanism för de yrkesgrupper som inte redan omfattas av varningssystemet enligt artikel 56a.1 (eller av den varningsmekanism som redan inrättats enligt direktiv 2006/123/EG (7)). Här ska varningarna skickas om medlemsstaten får ”kunskap om ett beteende, specifika handlingar eller omständigheter som är knutna till denna verksamhet och som skulle kunna vålla allvarlig skada för människors hälsa eller säkerhet eller miljön i en annan medlemsstat”. Varningarna ska skickas till ”övriga berörda medlemsstater och kommissionen”. I förslaget anges dessutom följande: ”Dessa uppgifter ska inte gå utöver vad som är strikt nödvändigt för att identifiera den berörda yrkesutövaren och ska innefatta referensuppgifter om den behöriga myndighetens beslut att förbjuda yrkesutövaren att utöva verksamheten i fråga”.

Allmänna kommentarer

13.

Europeiska datatillsynsmannen konstaterar att det inrättas en begränsad varningsmekanism på EU-nivå för att utbyta information bland de berörda behöriga myndigheterna om yrkesutövare som har förbjudits att utöva sitt yrke i en viss medlemsstat för att skydda viktiga allmänintressen, bland annat i yrken där människors liv, hälsa och säkerhet (samt djurskyddet) kan äventyras, eller i andra yrken i situationer där detta är motiverat för att förhindra allvarliga skador på hälsa, säkerhet eller miljö.

14.	Europeiska datatillsynsmannen anser emellertid att varningsmekanismen måste förbli proportionell.

15.

I det avseendet välkomnar Europeiska datatillsynsmannen förbättringarna i texten efter hans informella kommentarer. Dessa förbättringar – även om de fortfarande kräver ytterligare förtydliganden – verkar syfta till att begränsa varningarna till yrkesutövare som har förbjudits att utöva sitt yrke genom beslut från en behörig myndighet och verkar utesluta möjligheterna att skicka varningar som bygger på enbart misstankar eller klagomål mot en viss yrkesutövare, om de inte styrks av tydliga bevis och inte har lett till ett formellt beslut från den behöriga myndigheten eller en domstol om att förbjuda personen i fråga att utöva sitt yrke. Detta kan bidra till att skapa rättssäkerhet och att presumtionen för oskuld respekteras.

16.

Förutom att rekommendera ytterligare förtydliganden om villkoren för att skicka varningar och om innehållet i varningarna känner Europeiska datatillsynsmannen i första hand viss oro över lagringsperioderna. Bestämmelserna om korrektheten för och uppdateringen av varningar samt om mottagarna kunde också förbättras ytterligare. Slutligen bör sekretesskyldigheten uttryckligen nämnas i direktivet.

Lagringsperioder

17.

En av Europeiska datatillsynsmannens huvudinvändningar mot varningsmekanismen gäller själva dess natur. Frågan är om de varningar som avses i förslaget

—	ska finnas kvar i IMI enbart under en begränsad tidsperiod som en varning för att ange en nödsituation som kräver omedelbara åtgärder, eller

—

om varningsmekanismen ska leda till att det skapas en databas där varningsuppgifter lagras under långa tidsperioder och som därför i praktiken skulle utgöra en europeisk svart lista över yrkesutövare, inklusive vårdpersonal, som de behöriga myndigheterna använder för att rutinmässigt kontrollera sådana yrkesutövare.

18.

Som framgår av vårt yttrande om IMI-förslaget (8) är det en sak att använda en varning som ett kommunikationsredskap för att varna de behöriga myndigheterna för en viss oegentlighet eller misstanke, men något helt annat att spara den varningen i en databas under lång, eller till och med obegränsad, tid.

19.

Europeiska datatillsynsmannen oroas över att det i den föreslagna artikel 56a.5 överlåts åt kommissionen att i delegerade akter ange hur länge varningarna ska finnas kvar i IMI. Han rekommenderar att dessa centrala bestämmelser, som omfattar en beskrivning av den föreslagna varningsmekanismens själva natur och därför utgör grundsatser, införs i texten till det föreslagna direktivet.

20.

Ur dataskyddssynpunkt skulle det vara bättre om alla varningar som införs i systemet raderas efter en i förväg bestämd, rimligt kort tidsperiod som beräknas från den tidpunkt när varningen skickas. Perioden bör vara tillräckligt lång (till exempel sex månader) för att de behöriga myndigheter som tar emot en varning ska kunna ställa kompletterande frågor via IMI och bestämma om de ska vidta några specifika åtgärder inom sina behörighetsområden på grundval av den mottagna informationen. Perioden bör emellertid inte vara längre än vad som är absolut nödvändigt för det syftet.

21.

Om behovet av lagring under lång tid kan motiveras tydligt rekommenderar Europeiska datatillsynsmannen som ett alternativ att förslaget åtminstone bör innehålla ett tydligt krav på att den utfärdande myndigheten ska radera en varning så snart förbudet som låg till grund för varningen inte längre gäller (till exempel på grund av ett överklagande eller eftersom förbudet var tidsbegränsat). Det bör också undvikas att en varning i onödan gäller under obegränsad tid, kanske till och med efter det att den berörda yrkesutövaren har gått i pension eller avlidit.

Innehållet i varningar enligt artikel 56a.1

22.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar de förtydliganden som redan gjorts i förslaget avseende varningarnas innehåll. Det krävs emellertid ytterligare förtydliganden för att det inte ska råda någon oklarhet om att innehållet i varningarna enligt artikel 56a.1 är klart begränsade till i) de personuppgifter som är nödvändiga för att identifiera den berörda yrkesutövaren, ii) uppgiften om att yrkesutövaren har förbjudits att bedriva sin yrkesverksamhet, iii) information om huruvida förbudet är provisoriskt (i avvaktan på ett överklagandeförfarande) eller definitivt, iv) information om under hur lång tid förbudet gäller och v) uppgifter om vilken behörig myndighet som utfärdar beslutet (med uppgift om i vilket land beslutet fattades).

23.

Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar dessutom att det uttryckligen anges i förslaget att varningarna inte får innehålla någon mer specifik information om omständigheterna kring och skälen till förbudet. I det avseendet konstaterar datatillsynsmannen att kompletterande frågor kan ställas via de vanliga bilaterala systemen för informationsutbyte när det blir nödvändigt att erhålla sådan ytterligare information. IMI kan också utnyttjas för att ge handläggare ytterligare allmän information om nationella förfaranden som kan hjälpa dem att förstå information som bygger på ett annat lands nationella förfaranden.

Villkor för att skicka varningar och innehållet i sådana varningar enligt artikel 56a.2

24.

För att garantera rättssäkerhet är det viktigt att villkoren för att skicka varningar enligt artikel 56a.2 klargörs helt. I den nuvarande ordalydelsen hänvisas till att medlemsstaten ”får faktisk kunskap om ett beteende, specifika handlingar eller omständigheter som är knutna till denna verksamhet och som skulle kunna vålla allvarlig skada för människors hälsa eller säkerhet eller miljön i en annan medlemsstat”. Dessa bestämmelser är inte tillräckligt tydliga och lämnar alltför stor frihet åt handläggare när det gäller att bestämma när en varning ska skickas.

25.

Det framgår till exempel inte klart av formuleringen ”faktisk kunskap om” huruvida det överhuvudtaget krävs en rimlig misstanke om något slags överträdelse eller annan händelse, eller om fakta måste undersökas grundligt och styrkas genom någon form av administrativt förfarande innan en varning kan skickas.

26.

I den reviderade versionen av förslaget hänvisas till ett beslut av den behöriga myndigheten om att förbjuda yrkesutövaren att bedriva sin yrkesverksamhet. Detta är en klar förbättring jämfört med tidigare utkast och verkar, enligt vår uppfattning, antyda att varningar enbart kan skickas om ett förbud redan har införts för den aktuella yrkesutövaren på grundval av ett beslut från den behöriga myndigheten.

27.

Texten bör emellertid förbättras ytterligare genom att man förtydligar kravet att en varning måste bygga på ett tidigare beslut av domstol eller behörig myndighet som förbjuder en yrkesutövare att bedriva sin yrkesverksamhet. Detta skulle garantera rättssäkerheten och förebygga alla risker för feltolkning.

28.

Det bör dessutom klargöras, precis som i artikel 56a.1, att innehållet i varningarna ska vara klart begränsat till i) de personuppgifter som är nödvändiga för att identifiera den berörda yrkesutövaren, ii) uppgiften om att yrkesutövaren har förbjudits att bedriva sin yrkesverksamhet, iii) information om huruvida förbudet är provisoriskt (i avvaktan på ett överklagandeförfarande) eller definitivt, iv) information om under hur lång tid förbudet gäller och v) uppgifter om vilken behörig myndighet som utfärdar beslutet (med uppgift om i vilket land beslutet fattades).

Mottagarna av varningar enligt artikel 56a.2

29.

Enligt artikel 56a.2 ska varningar skickas till ”övriga berörda medlemsstater och kommissionen”. Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar att texten ändras, så att det anges att varningar ska skickas till ”behöriga myndigheter i övriga berörda medlemsstater och kommissionen”. Formuleringen ”behöriga myndigheter” används redan i artikel 56a.1 när det gäller varningar enligt den artikeln (9).

Korrekthet och uppdateringar

30.

Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar att det i förslaget införs ett tydligt krav på att den uppladdande behöriga myndigheten regelbundet ska granska om varningar är aktuella samt snabbt korrigera och ta bort varningar om den information de innehåller inte längre är korrekt eller behöver uppdateras. Det skulle också vara bra om det anges i varningsinformationen (till exempel genom att en uppdatering av varningen skickas) att en yrkesutövare har överklagat en ”varning” enligt artikel 56a.4 eller har begärt att varningen korrigeras, blockeras eller raderas (10).

Sekretess, vidare spridning och offentliggörande av varningar

31.

Europeiska datatillsynsmannen är medveten om att medlemsstaternas lagar och rutiner skiljer sig åt när det gäller i vilken utsträckning information om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder mot vårdpersonal eller andra yrkesutövare sprids till behöriga myndigheter, andra berörda organisationer (till exempel sjukhus) och allmänheten. I ett litet antal länder är svarta listor för vissa yrkesgrupper offentligt tillgängliga för alla på internet. Andra tillämpar en annan strategi och låter allmänheten enbart konsultera ”vita listor”, dvs. listor över yrkesutövare som har rätt att utöva sin verksamhet.

32.

Så länge det samtidigt finns så olika rutiner och nationella lagar rekommenderar Europeiska datatillsynsmannen att det i direktivet införs ett sekretesskrav för alla berörda behöriga myndigheter när det gäller de varningsuppgifter de erhåller från en annan medlemsstat, om inte uppgifterna offentliggjorts i enlighet med de lagar som gäller i den uppgiftslämnande medlemsstaten.

2.3 Europeiska yrkeskortet

33.	Europeiska datatillsynsmannen välkomnar att kommissionen i enlighet med hans informella kommentarer kraftigt har förstärkt klarheten, rättssäkerheten och dataskyddsåtgärderna i artikel 4a i förslaget.

34.

Europeiska datatillsynsmannen känner dock viss osäkerhet inför artikel 4e.1 i förslaget, där följande villkor fastställs: ”Ursprungsmedlemsstatens och den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter ska i god tid uppdatera den berörda IMI-akten när det gäller uppgifter om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidtagits eller andra allvarliga, specifika omständigheter som kan ha följder för verksamhetsutövandet av innehavaren av ett europeiskt yrkeskort inom ramen för detta direktiv.”

35.

Artikel 4e.1 kompletterar de nuvarande bestämmelserna i artikel 56.2, som redan medger bilaterala utbyten på samma villkor. Enligt den nuvarande artikel 56.2 ska ”[d]e behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten […] utbyta information om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som införts eller andra allvarliga, specifika omständigheter som kan ha följder för utövandet av verksamhet enligt detta direktiv”.

36.	Europeiska datatillsynsmannen har tre huvudsakliga invändningar när det gäller de bestämmelserna:

Villkoren för att uppdatera IMI-akten enligt artikel 4e.1 och innehållet i sådana uppdateringar

37.

För det första ger bestämmelserna handläggarna stor frihet att bestämma om IMI-akten ska uppdateras. Av de skäl som angavs ovan i samband med bristen på klarhet kring villkoren för att skicka varningar enligt artikel 56a.2 vore det önskvärt om det även här gjordes vissa förtydliganden. Europeiska datatillsynsmannen skulle välkomna kravet att uppdateringarna ska göras ”utan att det ska påverka presumtionen för oskuld” (11). En mer tillfredsställande lösning vore om det i direktivet införs ett krav (på samma sätt som när det gäller varningarna enligt artikel 56a.2 som diskuterats ovan) att alla uppdateringar måste bygga på ett tidigare beslut av domstol eller behörig myndighet som förbjuder en viss person att utöva sitt yrke. Detta skulle garantera rättssäkerheten och förebygga alla risker för feltolkning.

38.

Det bör dessutom klargöras, precis som för varningar enligt artikel 56a.1, att innehållet i uppdateringen ska vara klart begränsat till i) frågan om yrkesutövaren har förbjudits att utöva sitt yrke, ii) om förbudet är provisoriskt (i avvaktan på ett överklagandeförfarande) eller definitivt, iii) under hur lång tid förbudet gäller och iv) vilken behörig myndighet som utfärdar beslutet (även med uppgift om i vilket land beslutet fattades). Ytterligare uppgifter, till exempel om förbudet är resultatet av en straffrättslig dom eller en disciplinär åtgärd och vilka brott som begicks, bör inte lämnas. Om en berörd myndighet i ett visst fall behöver sådan ytterligare information kan den alltid begära att få den genom ett bilateralt informationsutbyte (via IMI, men utanför IMI-akten).

Lagringsperioder

39.

För det andra är avsikten att IMI-akten ska finnas kvar i IMI under längre tid än bilaterala informationsutbyten enligt den nuvarande artikel 56.2, som för närvarande bara sparas i IMI-systemet under sex månader efter det att ärendet avslutats. Det bör därför också finnas bestämmelser som garanterar att alla hänvisningar till disciplinära eller straffrättsliga åtgärder som vidtas eller andra allvarliga specifika omständigheter snabbt raderas från IMI-akten när väl tillgång till informationen inte längre krävs.

40.

Den föreslagna hänvisningen till radering när uppgifterna ”inte längre behövs” är bra, men som vi ser det inte tillräcklig för att garantera konsekvens och rättssäkerhet. Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar därför att det i förslaget anges en tillräckligt kort lagringsperiod för den information som utbyts. Av de skäl som redovisats ovan i diskussionen om varningarnas lagringsperiod skulle det vara bättre om informationen fanns kvar i IMI enbart så länge som krävs för att den mottagande myndigheten ska hinna vidta lämpliga åtgärder (till exempel en period på sex månader för att genomföra undersökningar eller vidta polisiära åtgärder).

41.

Om lagstiftarna väljer lagring under lång tid av förbudet i IMI-akten rekommenderar Europeiska datatillsynsmannen som ett alternativ att förslaget åtminstone ska innehålla ett tydligt krav på att den utfärdande myndigheten ska radera alla hänvisningar till förbudet när förbudet inte längre gäller (till exempel på grund av ett överklagande eller eftersom förbudet var tidsbegränsat).

2.4 På lång sikt

42.

På lång sikt, om och när användning av yrkeskorten och IMI blir allmän (detta kan ske för vissa eller samtliga reglerade yrken som omfattas av varningssystemet), rekommenderar Europeiska datatillsynsmannen att kommissionen granskar om varningssystemen enligt artikel 56a fortfarande behövs och om de inte kan ersättas av ett mer begränsat system som därför ur dataskyddssynpunkt medför mindre intrång. Vid en sådan tidpunkt kan man till exempel överväga om informationsdelningen kan begränsas till de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna som har tillgång till yrkeskortet och IMI-akten för den yrkesutövare det gäller, i stället för att skicka varningarna till samtliga medlemsstater.

2.5 Europeiska datatillsynsmannens och de nationella dataskyddsmyndigheternas samråd om delegerade akter

43.

Slutligen rekommenderar Europeiska datatillsynsmannen att han själv och artikel 29-arbetsgruppen, där de nationella dataskyddsmyndigheterna också är företrädda, tillfrågas inför antagandet av de delegerade akter som anges i artikel 56a.5 och alla andra delegerade akter som antas enligt artikel 58 och som kan ha betydelse för dataskyddet. Ett sådant samråd bör föregås av en konsekvensbedömning avseende dataskyddet (12).

3. SLUTSATSER

44.	Europeiska datatillsynsmannen konstaterar att det inrättas en begränsad varningsmekanism på europeisk nivå för att utbyta information om yrkesutövare som har förbjudits att utöva sitt yrke i en medlemsstat, om detta motiveras av viktiga allmänintressen.

45.	Europeiska datatillsynsmannen anser emellertid att varningsmekanismen måste förbli proportionell.

46.

Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar framför allt följande:

—	Det bör klart anges i förslaget i vilka konkreta fall varningar kan skickas. Typen av uppgifter som kan ingå i varningarna ska beskrivas tydligare och behandlingen bör begränsas till det minimum som krävs med beaktande av proportionalitet och balansen mellan rättigheter och intressen.

—	Det bör helt klart anges i förslaget att varningar endast kan skickas sedan ett beslut har fattats av en behörig myndighet eller domstol i en medlemsstat om att förbjuda en viss person att utöva sitt yrke på medlemsstatens territorium.

—	Det bör anges att innehållet i varningen inte får innehålla detaljerade uppgifter om omständigheterna kring och skälen till förbudet.

—	Perioden under vilken varningarna lagras ska tydligt anges och begränsas till ett absolut minimum.

—	Varningar får endast skickas till behöriga myndigheter i medlemsstaterna som måste bevara sekretessen för de mottagna uppgifterna och inte distribuera dem vidare eller offentliggöra dem, om inte uppgifterna offentliggjorts i enlighet med lagstiftningen i den utsändande medlemsstaten.

47.

När det gäller det europeiska yrkeskortet och tillhörande IMI-akt rekommenderar Europeiska datatillsynsmannen ytterligare förtydliganden om på vilka villkor uppgifter om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder eller andra allvarliga specifika omständigheter måste tas med i akten, inklusive om uppgifternas innehåll. Datatillsynsmannen rekommenderar också tydliga begränsningar för lagringsperioden.

48.

På lång sikt, om och när användningen av yrkeskortet och IMI blir allmänt, rekommenderar Europeiska datatillsynsmannen dessutom att kommissionen granskar om varningsmekanismerna enligt artikel 56a fortfarande är nödvändiga och om de kan ersättas av mer begränsade mekanismer som ur dataskyddssynpunkt innebär ett mindre intrång.

49.

Slutligen rekommenderar Europeiska datatillsynsmannen att han själv och artikel 29-arbetsgruppen, där de nationella dataskyddsmyndigheterna också är företrädda, ska tillfrågas före antagandet av de delegerade akter som anges i artikel 56a.5 och alla andra delegerade akter som antas enligt artikel 58 och som kan ha betydelse för dataskyddet. Ett sådant samråd bör föregås av en konsekvensbedömning avseende dataskyddet.

Utfärdat i Bryssel den 8 mars 2012.

Giovanni BUTTARELLI

Biträdande Europeisk datatillsynsman

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(2) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(3) KOM(2011) 883 slutlig.

(4) Förordningen om informationssystemet för den inre marknaden har ännu inte antagits. I november 2011 lämnade Europeiska datatillsynsmannen ett yttrande om kommissionens förslag. Se http://www.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Opinions/2011/11-11-22_IMI_Opinion_SV.pdf

(5) Om inget annat anges avser hänvisningarna till artiklar i detta förslag bestämmelserna i kommissionens förslag till direktiv om yrkeskvalifikationer.

(6) Artikel 56a.2 bör förtydligas ytterligare så att detta helt klart gäller inte bara varningar enligt artikel 56a.1, som avser vårdpersonal, utan även varningar enligt artikel 56a.2, som avser andra yrkesutövare än vårdpersonal. Se punkterna 24–27 i detta yttrande.

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36).

(8) Se punkterna 57–59.

(9) Europeiska datatillsynsmannen välkomnar för övrigt att det, till skillnad från varningar enligt artikel 56a.1, hänvisas till ”berörda medlemsstater” och inte ”alla medlemsstater”.

(10) Vi konstaterar att en begränsning av varningens innehåll till de minimiuppgifter som är nödvändiga samt till rena fakta och objektiva uppgifter, såsom om en viss typ av beslut (till exempel tillfälligt verksamhetsförbud) har fattats av en behörig myndighet eller domstol, också skulle bidra till att minska antalet förfrågningar om korrigering, blockering eller radering av en varning, eftersom det skulle bli svårare att ifrågasätta korrektheten för sådana uppgifter.

(11) Liknande hänvisningar till presumtionen för oskuld ingår redan i artikel 10.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (EGT L 88, 4.4.2011, s. 45).

(12) Se även Europeiska datatillsynsmannens yttrande om förslaget till IMI-förordning, punkterna 29–32.

12.5.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 137/7

EUROPEISKA CENTRALBANKENS YTTRANDE

av den 2 mars 2012

om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot penningförfalskning (Periklesprogrammet 2020)

(CON/2012/17)

2012/C 137/02

Inledning och rättslig grund

Den 26 januari 2012 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europeiska unionens råd om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot penningförfalskning (Periklesprogrammet 2020) (1) (nedan kallat förslaget till förordning). Den 6 februari 2012 mottog ECB en andra begäran från Europaparlamentet om ett yttrande över samma förslag till förordning.

ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundar sig på artikel 133 och artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbets-ordningen för Europeiska central-banken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

1. Allmänna kommentarer

1.1

Periklesprogrammet är ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot penningförfalskning etc. Förslaget till förordning är tänkt att ersätta den rättsliga grunden för Periklesprogrammet som upphör att gälla vid utgången av 2013 (2) och förlänga programmet till utgången av 2020. ECB upprepar att den finner att Periklesprogrammet är ett viktigt bidrag till den verksamhet som redan bedrivs av ECB, Europol och nationella myndigheter i kampen mot förfalskning av euron (3). ECB stöder Periklesprogrammet 2020 och anser att programmet även i framtiden kommer att bidra till att säkerställa eurosedlarnas ställning, inklusive en andra serie eurosedlar.

1.2

ECB understryker sitt aktiva arbete i kampen mot förfalskning av euron. ECB vidareutvecklar utformningen av sedlar samt avancerade tekniska detaljer för eurosedlarna som gör att både lekmän och experter kan skilja mellan äkta sedlar och förfalskningar. När sedlar använts några år är det normal praxis att byta ut dem mot en ny serie för att behålla försprånget gentemot förfalskarna. Även Eurosystemet planerar en sådan förebyggande åtgärd och kommer inom kort att påbörja tillverkningen av en andra serie eurosedlar. ECB analyserar dessutom nya typer av förfalskningar vid sitt Centrum för analys av sedelförfalskningar (CAC) och använder kunskapen för att bistå brottsbekämpande myndigheter med rådgivning. CAC samordnar spridningen av alla kända tekniska och statistiska uppgifter om förfalskningar av euron till alla berörda parter.

2. Specifika kommentarer

2.1

I andra stycket av artikel 4 i förslaget till förordning beskrivs en metod för att bedöma huruvida Periklesprogrammets särskilda mål uppnåtts. I denna aspekt beror resultaten inte bara på effektiva åtgärder inom ramen för Periklesprogrammet 2020 utan även på ett antal externa faktorer - t.ex. antalet förfalskade sedlar i omlopp samt huruvida finansiella, tekniska och rättsliga myndigheter har tillräckliga resurser vad gäller personal, ekonomi och teknik samt hur utbildningsåtgärderna för dessa myndigheter utformas. Programmet bör därför utvärderas mot alla de aspekter som har betydelse för att skydda euron mot förfalskning. ECB rekommenderar därför att ECB och Europol fullt ut deltar i utvärderingen av Periklesprogrammet 2020 enligt vad som framgår av artikel 12.3 och 12.4 i förslaget till förordning.

2.2

Enligt Periklesprogrammet 2020 får förslag från de deltagande medlemsstaterna avse även deltagare från tredjeland, om deras närvaro är viktig för skyddet av euron. Även om deltagare Periklesprogrammet 2020 från tredjeland i främjar skyddet för euron och ökar skyddet mot förfalskningar bör dessa deltagare dock användas med eftertanke och på ett rimligt sätt.

2.3

ECB noterar att artikel 8.2 a och 8.2 c samt artikel 10.3 i förslaget till förordning berör användningen av undersökningsverktyg samt stöd för att finansiera inköp av utrustning. ECB stöder förslaget att bevilja stöd för inköp av allmän laboratorieutrustning som t.ex. mikroskop, infrarödläsare, mikrometermått, utrustning för att mäta ström och magnetism etc. som är till allmän hjälp för undersökningar men inte speciellt framtagna för, eller marknadsförs som, utrustning för att upptäcka förfalskningar. ECB anser att de enda tillförlitliga maskinerna för att upptäcka förfalskade sedlar är de maskiner för vilka man på ECB:s webbplats anger att de på ett framgångsrikt sätt testats med en uppsättning falska sedeltyper samt äkta sedlar som uppvisar olika typer av förslitning. Dessa maskiner är dock avsedda för de som yrkesmässigt hanterar sedlar och går i allmänhet utöver de behov som myndigheter som är specialiserade på insatser mot penningförfalskning har, och som anges som målgrupp enligt artikel 8.2 c i förslaget till förordning (4). ECB anser därför inte att det är lämpligt att finansiera inköp av maskiner för äkthetskontroll med medel från Periklesprogrammet 2020 eller att använda maskiner för äkthetskontroll av myndigheter som är specialiserade på insatser mot penningförfalskning.

2.4

Det vore därför fördelaktigt för kommissionen, ECB och Europol att tillsammans granska de åtgärder som ska finansieras via Periklesprogrammet 2020 (5) så att man undviker överlappningar mellan Periklesprogrammet 2020 och andra relevanta program eller åtgärder samt för att ta fram en gemensam strategi för att bekämpa penningförfalskning och liknande bedrägerier. Mot bakgrund av detta bör skäl 7 och artikel 11 i förslaget till förordning ändras så att de omfattar att man a) i god tid hör de viktigaste parterna som involverats av kommissionen avseende det årliga arbetsprogrammet och b) inhämtar ECB:s och Europols samtycke avseende det årliga arbetsprogrammet så att detta kan antas (6). ECB and Europol bör ges tillräckligt med tid för att granska utkastet till årligt arbetsprogram och inkomma med synpunkter innan programmet diskuteras i den behöriga rådgivande kommittén.

2.5

ECB välkomnar artikel 12.1 i förslaget till förordning enligt vilken kommissionen ska genomföra Periklesprogrammet 2020 i samarbete med medlemsstaterna, via samråd i olika stadier av programmets genomförande, med beaktande av relevanta åtgärder som vidtagits av andra behöriga instanser, i synnerhet ECB och Europol. Artikel 12.1 i förslaget till förordning säkerställer ett tillräckligt samarbete på unionsnivå samt konsekvens mellan Periklesprogrammet 2020 och andra relevanta program och åtgärder, men ECB rekommenderar kommissionen att den tillåter tillräckligt med tid för att sätta sig in i dokumentationen avseende de årliga arbetsprogrammet innan den inhämtar ECB:s och Europols synpunkter genom den behöriga rådgivande kommittén.

2.6	ECB rekommenderar att man ändrar den föreslagna artikeln 12.3 och 12.4 så att ECB och Europol inkluderas i utvärderingen av hur effektivt Periklesprogrammet 2020 varit samt huruvida programmet bör förnyas, förändras eller upphävas.

Utfärdat i Frankfurt am Main den 2 mars 2012.

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande

(1) COM(2011) 913 final.

(2) Perikles-programmet inrättades genom rådets beslut 2001/923/EG av den 17 december 2001 om inrättande av ett handlings-program för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalsk-ning (Perikles-programmet) (EGT L 339, 21.12.2001,s. 50). Beslut 2001/923/EG utvidgades att omfatta även medlemsstater utanför euroområdet genom rådets beslut av den 17 december 2001 om att låta verkningarna av beslutet om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet) även omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta (EGT L 339, 21.12.2001, s. 55). Senare ändringar av rådets beslut 2001/923/EC förlängde Periklesprogrammets giltighet till 31 december 2013.

(3) Se punkt 1 i ECB:s yttrande CON/2006/35 av den 5 juli 2006 på begäran av Europeiska unionens råd över två förslag till rådets beslut om handlingsprogrammet för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet) (EUT C 163, 14.7.2006, s. 7). Alla ECB:s yttranden finns på ECB:s webbplats http://www.ecb.europa.eu

(4) Dessutom är det, med beaktande av konsekvensbedömningen (SEC(2011) 1615 slutlig), tydligt att möjligheten att finansiera inköp av utrustning avser behöriga nationella myndigheter (i tredje länder) som ska skydda euron mot förfalskning med särskild inriktning på specialiserade myndigheter verksamma i känsliga tredje länder med andra målsättningar än kampen mot förfalskade eurosedlar.

(5) Se punkt 8 i ECB:s yttrande CON/2005/22 av den 21 juni 2005 på begäran av Europeiska unionens råd över två förslag till rådsbeslut om handlingsprogrammet för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles-programmet) (EUT C 161, 1.7.2005, s. 11) samt punkt 2.2 i ECB:s yttrande CON/2006/35 av den 5 juli 2006 på begäran av Europeiska unionens råd över två förslag till rådets beslut om handlingsprogrammet för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet) (EUT C 163, 14.7.2006, s. 7).

(6) Se punkt 8 i yttrande CON/2005/22.

BILAGA

Ändringsförslag

Kommissionens förslag

ECB:s ändringsförslag (1)

Ändring 1

Skäl 7 i förslaget till förordning

”(7)

Man bör se till att det här åtgärdsprogrammet överensstämmer med och kompletterar EU:s andra program och verksamheter. För att kunna utvärdera eurons skyddsbehov bör kommissionen samråda med de berörda huvudaktörerna (i synnerhet de behöriga nationella myndigheter som medlemsstaterna utsett, Europeiska centralbanken och Europol) i den rådgivande kommitté som avses i förordning (EG) nr 1338/2001, bland annat när det gäller utbyte, bistånd och fortbildning i samband med genomförandet av programmet.”

”(7)

Man bör se till att det här åtgärdsprogrammet överensstämmer med och kompletterar EU:s andra program och verksamheter. Inom en rimlig tid innan det årliga arbetsprogrammet antas bör, för att kunna utvärdera eurons skyddsbehov, kommissionen samråda med de berörda huvudaktörerna. ( I synnerhet bör kommissionen höra de behöriga nationella myndigheter som medlemsstaterna utsett, och söka samråda med Europeiska centralbanken och Europol om det årliga arbetsprogrammet) i den rådgivande kommitté som avses i förordning (EG) nr 1338/2001, bland annat när det gäller utbyte, bistånd och fortbildning i samband med genomförandet av programmet.”

Förklaring

Det vore fördelaktigt om kommissionen, ECB och Europol tillsammans granskar de åtgärder som ska finansieras via Periklesprogrammet 2020 inom ramen för det årliga arbetsprogrammet. Genom en gemensam granskning kan man undvika dubbelarbete och överlappningar mellan Periklesprogrammet 2020 och andra relevanta program eller åtgärder som drivs av ECB, Europol och andra behöriga nationella myndigheter. Detta tillvägagångssätt skulle dessutom säkerställa en gemensam strategi för att bekämpa penningförfalskning och liknande bedrägerier. ECB föreslår därför att man ändrar skäl 7 i förslaget till förordning ändras så att det omfattar att man a) i god tid ska höra de viktigaste parterna som involverats av kommissionen avseende det årliga arbetsprogrammet och b) inhämtar ECB:s och Europols samtycke avseende det årliga arbetsprogrammet så att detta kan antas.

Ändring 2

Artikel 11 i förslaget till förordning

”Artikel 11

Årligt arbetsprogram

Kommissionen ska anta årliga arbetsprogram för att genomföra programmet. Arbetsprogrammen ska innehålla målbeskrivningar, förväntade resultat, en metodbeskrivning och uppgifter om totalkostnader. De ska också innehålla en kortfattad beskrivning av de insatser som ska finansieras, uppgifter om finansieringsbelopp för varje åtgärd och en vägledande tidsplan för deras genomförande. […]”

”Artikel 11

Årligt arbetsprogram

Kommissionen ska anta årliga arbetsprogram efter att i god tid ha hört de viktigaste parter som berörs av de årliga utkasten till arbetsprogram och efter att ha inhämtat ECB:s och Europols samtycke. De årligaarbetsprogrammen ska innehålla målbeskrivningar, förväntade resultat, en metodbeskrivning och uppgifter om totalkostnader. De ska också innehålla en kortfattad beskrivning av de insatser som ska finansieras, uppgifter om finansieringsbelopp för varje åtgärd och en vägledande tidsplan för deras genomförande. […]”

Förklaring

Det vore fördelaktigt om kommissionen, ECB och Europol tillsammans granskar de åtgärder som ska finansieras via Periklesprogrammet 2020. Genom en sådan gemensam granskning undviker man dubbelarbete och överlappningar mellan Periklesprogrammet 2020 och andra relevanta program eller åtgärder som drivs av ECB, Europol och andra behöriga nationella myndigheter. Detta tillvägagångssätt skulle dessutom säkerställa en gemensam strategi för att bekämpa penningförfalskning och liknande bedrägerier. ECB föreslår därför att man ändrar artikel 11 i förslaget till förordning ändras så att det omfattar att man a) i god tid ska höra de viktigaste parterna som involverats av kommissionen avseende det årliga arbetsprogrammet och b) inhämtar ECB:s och Europols samtycke avseende det årliga arbetsprogrammet så att detta kan antas.

Ändring 3

Artikel 12.3 i den föreslagna förordningen

”(3) Det är kommissionen som ska utvärdera programmet. Kommissionen ska senast den 31 december 2017 […].”

”(3) Det är kommissionen som ska utvärdera programmet. Kommissionen ska översända ett utkast till utvärderingsrapport till de behöriga nationella myndigheter som medlems-staterna utsett och söka samråd med Europeiska centralbanken och Europol om innehållet i utvärderingsrapporten i den rådgivande kommitté som avses i förordning (EG) nr 1338/2001. Kommissionen ska senast den 31 december 2017 […].”

Förklaring

Det är viktigt att Periklesprogrammet 2020 blir effektivt så att det kan uppnå sina allmänna och särskilda mål. ECB anser att det är av avgörande betydelse att Periklesprogrammet 2020 samordnas med andra unionsprogram eller nationella program, samt även med Europols och ECB:s projekt. I detta sammanhang anser ECB att utvärderingsrapporten bör diskuteras och beslutas mellan alla viktiga parter inom den behöriga rådgivande kommittén i enlighet med förordning (EG) nr 1338/2001. För detta ändamål föreslår ECB ovanstående ändring vilket även ökar ECB:s och Europols roll vid utvärderingen av hur effektivt Periklesprogrammet 2020 varit, samt huruvida programmet bör förnyas, förändras eller upphävas.

Ändring 4

Artikel 12.4 i den föreslagna förordningen

”(4) Senast den 31 december 2021 ska kommissionen även lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur programmets mål har uppfyllts.”

”(4) Kommissionen ska även översända ett utkast till rapport om hur programmets mål uppnåtts till de behöriga nationella myndigheter som medlems-staterna utsett och söka samråd med ECB och Europol om utvärderingsrapporten i den rådgivande kommitté som avses i förordning (EG) nr 1338/2001. Senast den 31 december 2021 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur programmets mål har uppfyllts.”

Förklaring

För att kunna bedöma huruvida Periklesprogrammets särskilda mål har uppnåtts krävs omfattande expertis, kunskap och information. Detta framgår av artikel 4 som räknar upp ett antal olika aspekter mot vilka resultaten ska mätas. I denna aspekt beror resultaten inte bara på effektiva åtgärder inom ramen för Periklesprogrammet 2020 utan även på ett antal externa faktorer – t.ex. antalet förfalskade sedlar i omlopp samt huruvida finansiella, tekniska och rättsliga myndigheter har tillräckliga resurser vad gäller personal, ekonomi och teknik samt hur de utbildningsåtgärder för dessa myndigheter utformas. Periklesprogrammet 2020 bör därför utvärderas mot alla de aspekter som har betydelse för att skydda euron mot förfalskning. Därför bör ECB, Europol och de andra behöriga nationella myndigheterna, som alla har omfattande expertis och kunskaper, fullt ut involveras i utvärderingen av målsättningarna för Periklesprogrammet 2020. Man bör även söka ECB:s och Europols samtycke till den slutliga utvärderingsrapporten.

(1) Text markerad med fet stil anger ECB:s förslag till ny text. Genomstruken text anger de strykningar som ECB föreslår.

12.5.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 137/19

STATLIGT STÖD – LUXEMBURG

Statligt stöd SA.34440 (12/C) – Försäljning av Dexia BIL

Uppmaning enligt artikel 108.2 i EUF-fördraget att inkomma med synpunkter

(Text av betydelse för EES)

2012/C 137/09

Genom den skrivelse, daterad den 3 april 2012, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Luxemburg om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i EUF-fördraget avseende ovannämnda åtgärd.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter på den åtgärd avseende vilken kommissionen inleder förfarandet. Synpunkterna ska sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

Kontor: J70 03/225

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax +32 22961242

Synpunkterna kommer att meddelas Luxemburg. Den tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

I. FÖRFARANDE

1.	Genom ett beslut av den 19 november 2008 beslutade kommissionen att inte invända mot likviditetsstödet och garantin avseende Dexiakoncernens obligationer. Stödet godkändes som ett undsättningsstöd som var förenligt med den gemensamma marknaden på grundval av artikel 87.3 b i EG-fördraget.

En omstruktureringsplan för Dexiakoncernen anmäldes till kommissionen av Frankrike den 16 februari 2009, av Luxemburg den 17 februari 2009 och av Belgien den 18 februari 2009. Genom ett beslut av den 13 mars 2009 beslutade kommissionen att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 i EUF-fördraget angående alla de åtgärder som Dexiakoncernen beviljats.

3.	Genom ett beslut av den 26 februari 2010 godkände kommissionen Dexiakoncernens omstruktureringsplan.

Den 12 oktober 2011 anmälde de belgiska myndigheterna till kommissionen en ytterligare åtgärd som innebar att den belgiska staten skulle köpa samtliga aktier för Dexia Bank Belgium (DBB) från Dexia SA. Genom ett beslut av den 17 oktober 2011 beslutade kommissionen att för sex månader tillfälligt godkänna den belgiska statens köp av DBB från Dexia SA, och att inleda ett formellt granskningsförfarande om åtgärden.

Den 14 december 2011 anmälde de franska, belgiska och luxemburgska myndigheterna en ytterligare åtgärd för Dexiakoncernen till kommissionen som innebar att en tillfällig refinansieringsgaranti skulle beviljas. Genom ett beslut av den 21 december 2011 beslutade kommissionen att för sex månader tillfälligt godkänna den tillfälliga refinanseringsgarantin, och att inleda ett formellt granskningsförfarande om åtgärden.

6.	Den 23 mars 2012 underrättade de luxemburgska myndigheterna kommissionen om Dexiakoncernens försäljning av Dexia BIL. Beslutet att inleda förfarandet i artikel 108.2 i EUF-fördraget rör försäljningen av Dexia BIL.

II. SAKFÖRHÅLLANDEN

Dexia BIL är en del av Dexiakoncernen. Dexia bildades 1996 genom sammanslagning av franska Crédit Local och belgiska Crédit Communal. Dexiakoncernen är organiserad kring moderholdingbolaget (Dexia SA) och tre operativa dotterbolag i Frankrike (DCL), Belgien (DBB) och Luxemburg (Dexia BIL). Dexia BIL är den tredje största banken i Luxemburg när det gäller insättningar och krediter till privatpersoner, och hade en balansräkning på 41 miljarder EUR i slutet av juni 2011. Dexia BIL är främst en privat bank som tillhandahåller banktjänster till privatkunder och beviljar krediter till privata och kommersiella kunder.

Till följd av den ekonomiska krisen har Dexia sedan september 2008 beviljats flera statliga stödåtgärder i Frankrike, Belgien och Luxemburg. I sitt beslut av den 26 februari 2010 om omstruktureringsplanen för Dexia SA godkände kommissionen de stöd som beviljats Dexia SA under förutsättning att de berörda medlemsstaterna och Dexia SA uppfyllde alla de åtaganden och villkor som åtföljde detta beslut.

Även om den godkända omstruktureringen satte Dexia i stånd att stabilisera sin finansiering och reducera sin storlek, sina icke-strategiska tillgångar och sin hävstångseffekt, har genomförandet av planen försenats och Dexias likviditetsobalanser har fortsatt att växa sedan sommaren 2011. Trots att Dexia BIL aldrig varit orsaken till Dexiakoncernens problem har det påverkats av spridningseffekterna och råkade ut för stora utflöden av insättningar i september och oktober 2011. Situationen för Dexia BIL har stabiliserats sedan försäljningen annonserades den 6 oktober 2011.

10.

Enligt myndigheterna i Luxemburg har Dexia planerat försäljningen av Dexia BIL ända sedan 2009, och en ömsesidig kontakt mellan flera privata aktörer och Dexia pågick mellan 2009 och sommaren 2011. Dessa diskussioner har ledde dock inte till konkreta köperbjudanden. Den 6 oktober 2011 annonserade slutligen Dexia att man hade inlett exklusiva förhandlingar med en privat investerare, ”Precision Capital”, och att Luxemburg behåller en minoritetsandel. Den 20 december 2011 undertecknades ett samförståndsavtal för försäljningen av Dexia BIL för 730 miljoner EUR, där 90 % av andelarna förvärvades av Precision Capital och resterande 10 % av den luxemburgska staten. Den luxemburgska statens andel går under samma villkor som Precision Capitals andel.

11.

Viss verksamhet och vissa andelar har skurits ut från transaktionen, och därmed begränsas den sålda affärsverksamheten främst till Dexia BILs privatbankverksamhet (nedan kallat den sålda affärsverksamheten). I närmare detaljer gäller de utskurna delarna RBC Dexia, Dexia Asset Management, Legacy Portfolio, Parfipar, Dexia LDG, Popular Banca Privada, där inbetalningarna från dessa utskurna delar behålles av Dexia BIL. En oberoende bedömning av försäljningspriset utfördes av en tredje part den 10 december 2011, innan samförståndsavtalet undertecknades. Finansieringen från Dexia BIL till Dexiakoncernen planerar också att upphöra.

12.

Vid detta skede innefattar samförståndsavtalet en klausul (nedan kallad klausul 3.3.5) som föreskriver att om Dexia eller något av Dexiakoncernens bolag, avyttringar eller sammanslagningar av andra dotterbolag, fram till 1 januari 2017, vid framtida försäljning erhåller en statlig garanti relaterad till utförandet av sin ersättningsskyldighet gentemot köparna vad gäller sådana transaktioner, och till vilken utsträckning sådana köpare är privata enheter, kommer Dexia försäkra att en garanti på liknande villkor (mutatis mutandis) beviljas av samma garantigivare (eller en alternativ garantigivare med lika stark kreditvärdighet) tilldelas köparen av Dexia BIL, dvs. Precision Capital. Myndigheterna i Luxemburg har dock meddelat att man avser att ta bort denna klausul.

III. BEDÖMNING

13.	Med tanke på att transaktionen inte har omfattats av ett öppet, transparent och icke-diskriminerande anbudsförfarande, måste kommissionen noggrant kontrollera om priset för den sålda affärsverksamheten motsvarar ett lämpligt marknadspris.

14.

Kommissionen noterar att andelen på 10 % som den luxemburgska staten innehar omfattas av samma villkor som Precision Capitals andel på 90 %. Med detta i åtanke anser kommissionen att den luxemburgska staten inträdde som en privat investerare och kan utesluta ytterligare stöd i förhållande till dess andel på 10 % av den sålda affärsverksamheten Dexia BIL.

15.

Köpet av Dexia BIL har genomgått en oberoende bedömning av en tredje part och priset för försäljningen ingår i prisspannet som framlagts av den oberoende bedömningen. Bedömningen slutfördes dock under förhandlingarna, innan samförståndsavtalet undertecknades. Därmed kan kommissionen inte avgöra i detta skede att den oberoende bedömningen tar fullständig hänsyn till alla förhållanden vid transaktionen, särskilt vad gäller värderingen av de utskurna verksamheterna och de medföljande inbetalningarna som behålles av Dexia BIL, samt effekten av klausul 3.3.5 om klausulen inte tas bort.

16.	Om klausul 3.3.5. inte tas bort skulle kommissionen hysa tvivel angående det potentiella statliga stödet som återfinns i denna klausul, och huruvida det korrekt återspeglar transaktionens pris.

Följaktligen är kommissionen inte i stånd att dra någon slutsats i detta skede om att försäljningen av den sålda affärsverksamheten Dexia BIL och villkoren som medföljer den inte innehåller något inslag av statligt stöd, inom ramen för artikel 107.1 i EUF-fördraget, till förmån för den sålda affärsverksamheten Dexia BIL, om priset för transaktionen skulle vara lägre än ett jämförbart marknadspris.

SJÄLVA SKRIVELSEN

”J'ai l'honneur de vous informer que, au vu des informations qui lui ont été communiquées sur le cas cité en objet, la Commission européenne a décidé d'ouvrir une procédure, conformément à l'article 108, paragraphe 2, du Traité sur le fonctionnement de l'Union européenne ("TFUE") sur la mesure notifiée.

1. PROCÉDURE

(1)

Par décision du 19 novembre 2008 (1), la Commission a décidé de ne pas soulever d'objections aux mesures d'urgence concernant une opération de soutien de liquidité ("liquidity assistance" ci-après "l'opération LA") et une garantie sur certains éléments de passif de Dexia (2). La Commission a considéré que ces mesures étaient compatibles avec le marché intérieur sur la base de l'article 107, paragraphe 3, alinéa b), TFUE en tant qu’aide au sauvetage d'une entreprise en difficulté et a autorisé ces mesures pour une période de six mois à compter du 3 octobre 2008, en précisant qu’au-delà de cette période, la Commission devrait réévaluer l’aide en tant que mesure structurelle.

(2)	La Belgique, la France et le Luxembourg (ci-après "les États membres concernés") ont notifié à la Commission un premier plan de restructuration de Dexia respectivement les 16, 17 et 18 février 2009.

(3)	Par décision du 13 mars 2009, la Commission a décidé d'ouvrir la procédure prévue à l’article 108, paragraphe 2, TFUE pour l’ensemble des aides accordées à Dexia (3).

(4)

Par décision du 30 octobre 2009 (4), la Commission a autorisé la prolongation de la garantie jusqu'au 28 février 2010 ou jusqu'à la date de la décision de la Commission statuant sur la compatibilité des mesures d'aides et le plan de restructuration de Dexia, si la restructuration intervient avant le 28 février 2010. La Commission a précisé dans sa décision du 30 octobre 2009 que les mesures proposées dans le plan de restructuration initial ne permettaient pas, à ce stade, de statuer sur la compatibilité des aides.

(5)	Le 9 février 2010, les États membres concernés ont transmis à la Commission des informations sur des mesures additionnelles envisagées afin de compléter le plan de restructuration initial notifié en février 2009.

(6)	Par décision du 26 février 2010 (5), la Commission a autorisé le plan de restructuration de Dexia et la conversion des aides d'urgence en aides à la restructuration, sous condition du respect de tous les engagements et conditions de ladite décision.

La procédure postérieure à la décision du 26 février 2010

(7)	Depuis l'été 2011, Dexia a rencontré des difficultés supplémentaires et les États membres concernés ont envisagé des mesures d'aide additionnelles.

(8)

Par décision du 17 octobre 2011 (6), la Commission a décidé d'ouvrir une procédure formelle d'investigation sur la mesure de vente par Dexia et de rachat par l'État belge de Dexia Banque Belgique (ci-après "DBB"). Cette mesure concerne le rachat par l'État belge de DBB et ses filiales, à l'exception de Dexia Asset Management. Toutefois, dans un souci de préservation de la stabilité financière, la Commission a décidé d'autoriser temporairement la mesure. Celle-ci est donc autorisée pour six mois à compter de la date de la décision ou, si la Belgique soumet un plan de restructuration dans les six mois à compter de la date de la décision, jusqu'à ce que la Commission adopte une décision finale sur la mesure.

(9)

Le 18 octobre 2011, les États membres concernés ont informé la Commission d'un ensemble de nouvelles mesures potentielles en vue d'un nouveau plan de restructuration ou de démantèlement de Dexia. Dans le cadre de cet ensemble de nouvelles mesures, la Belgique a notifié à la Commission, le 21 octobre 2011, une mesure de recours pour DBB à l'"Emergency Liquidity Assistance" (ci-après "ELA") pourvue d'une garantie de l'État belge. Cette mesure permet à DBB d'octroyer des financements à Dexia Crédit Local SA (ci-après "DCL").

(10)

Le 14 décembre 2011, la France, la Belgique et le Luxembourg ont également notifié à la Commission, dans le cadre de cet ensemble de nouvelles mesures, un projet de garantie temporaire des États membres concernés sur le refinancement de Dexia SA, de DCL et/ou de leurs filiales. Par décision du 21 décembre 2011 (ci-après "la décision d'ouverture sur les aides supplémentaires à la restructuration de Dexia") (7), dans un souci de préservation de la stabilité financière, la Commission a décidé d'autoriser temporairement jusqu'au 31 mai 2012 la garantie temporaire de refinancement.

(11)

Toutefois, dans cette décision, la Commission a ouvert une procédure formelle sur l'ensemble des mesures supplémentaires à la restructuration de Dexia depuis l'adoption de la décision conditionnelle (dont la garantie temporaire de refinancement) et a demandé aux États membres concernés que lui soit notifié, dans un délai de trois mois, un plan de restructuration de Dexia, ou à défaut de viabilité de Dexia, un plan de liquidation de Dexia.

Procédure relative à la vente de Dexia Banque Internationale à Luxembourg

(12)

Le 6 octobre 2011, Dexia SA a annoncé, dans un communiqué de presse (8), être entré en négociation exclusive avec un groupement d’investisseurs internationaux auquel participera l’État du Luxembourg, en vue d'une cession de Dexia Banque Internationale à Luxembourg (ci-après "Dexia BIL"). Le Conseil d’Administration du groupe Dexia se prononcerait sur le contenu d’une offre éventuelle à l’issue de la période d’exclusivité.

(13)

Le 18 décembre 2011, la Commission a été informée qu'un protocole d'accord contraignant, portant sur la vente de la participation de 99,906 % dans Dexia BIL détenue par Dexia, était sur le point d'être conclu. À travers ce protocole d'accord, Precision Capital SA, un groupe d'investisseurs du Qatar, acquerra 90 % de la participation, les 10 % restants étant acquis par le Luxembourg. Certains actifs de Dexia BIL sont exclus du périmètre de cette vente.

(14)

La vente de Dexia BIL ne faisait pas partie des mesures approuvées par la Commission dans le cadre du plan de restructuration de Dexia approuvé le 26 février 2010. Elle n'a pas non plus été inclue dans la portée de la procédure d'investigation ouverte par la décision de la Commission du 21 décembre 2011, concernant les mesures de restructuration notifiées à la Commission postérieurement à cette date.

(15)

Cette mesure avait déjà été portée à la connaissance de la Commission avant le 21 décembre 2011. La vente de Dexia BIL sera donc analysée par la Commission séparément de la restructuration de Dexia SA non seulement en raison de la nécessité d'apporter de la sécurité juridique dans les plus brefs délais, mais aussi et surtout en raison de l'indépendance de cette cession de la restructuration du groupe au vu des mesures d'aide approuvées temporairement en 2011, vu que cette mesure avait déjà été projetée depuis 2009 selon les informations reçues par la Commission et que Dexia BIL sera séparé juridiquement et économiquement de Dexia SA.

(16)	Le Luxembourg a notifié à la Commission le 23 mars 2012 la vente de Dexia BIL comme mesure additionnelle au plan de restructuration. Cette mesure fait l'objet de la présente décision.

2. DESCRIPTION

2.1. Description de Dexia BIL et du groupe Dexia

(17)

Dexia BIL fait partie du groupe Dexia. Née de la fusion en 1996 du Crédit Local de France et du Crédit communal de Belgique, Dexia est spécialisée dans les prêts aux collectivités locales mais compte également quelques 5,5 millions de clients privés, principalement en Belgique, au Luxembourg et en Turquie. Dexia était organisée autour d'une maison mère holding (Dexia SA) et de trois filiales opérationnelles situées en France (DCL), en Belgique (DBB) et au Luxembourg (Dexia BIL). Par une décision en date du 17 octobre 2011, la Commission a autorisé le rachat de DBB par l'État belge. Le bilan consolidé du groupe s'élevait, avant le rachat de DBB, à 518 milliards d'euros au 30 juin 2011.

Figure 1

Structure de Dexia SA au 31 décembre 2010

(18)

Les parts des principaux actionnaires de Dexia SA sont les suivantes:

Nom du souscripteur	% détenu au 31 décembre 2010
Caisse des Dépôts et consignations	17,61 %
Holding Communal	14,14 %
Arco Group	13,81 %
Gouvernement fédéral belge	5,73 %
Gouvernement français	5,73 %
Ethias	5,04 %
CNP Assurances	2,96 %
Région flamande	2,87 %
Région wallonne	2,01 %
Salariés	1,07 %
Région Bruxelles-Capitale	0,86 %
Autres	28,17 %

Dexia BIL

(19)

Dexia BIL est une des plus grandes banques commerciales du Luxembourg présentant une taille bilantaire de 41 milliards d'euros au 30 juin 2011. Dexia BIL opère non seulement au Luxembourg, mais également dans d'autres pays comme la Suisse, le Royaume-Uni, certains pays d'Asie et du Moyen Orient, et ce, soit directement, soit à travers certaines de ses filiales. Dexia BIL détient également un important portefeuille de titres "legacy" d'une valeur de marché estimée au 30 septembre 2011 à environ [5 – 10] (9) milliards d'euros.

(20)	Dexia BIL est une des grandes banques à réseau de guichets au Luxembourg et est un acteur essentiel de l'économie locale aussi bien comme banque dépositaire des résidents personnes physiques et des entreprises que comme fournisseur de crédits de consommation, immobiliers et aux entreprises.

(21)

Selon les tableaux fournis par la Commission de surveillance du secteur financier ("CSSF"), autorité de surveillance du secteur financier luxembourgeois, Dexia BIL représente pour [10 – 15] % des résidents personnes physiques et pour [15 – 20] % des PMEs résidentes la banque de référence, la plaçant à chaque fois en troisième position sur le marché luxembourgeois. Les parts de marché de Dexia BIL dans le système bancaire luxembourgeois est d'environ [10 – 15] % en volume des dépôts, [10 – 15] % en volume des prêts et [5 – 10] % des actifs sous gestion dans le domaine de la banque privée.

2.2. Les difficultés de Dexia

(22)	Les difficultés rencontrées par Dexia pendant la crise financière de l'automne 2008 ont été décrites dans la décision du 26 février 2010. Les difficultés plus récentes auxquelles Dexia a été confrontée peuvent être résumées comme suit.

(23)

Tout d'abord, l'aggravation de la crise des dettes souveraines, à laquelle sont confrontées de nombreuses banques européennes, a conduit à une méfiance de plus en plus grande de la part des investisseurs envers des contreparties bancaires, ne permettant plus à ces dernières de lever du financement dans des volumes et des conditions satisfaisantes.

(24)

En outre, étant particulièrement surexposée au risque souverain et para-souverain, Dexia a fait l'objet d'une méfiance accrue des investisseurs. En effet, Dexia présente à ses actifs de nombreux prêts et/ou obligations de pays et/ou de collectivités locales et régionales dans des pays perçus à risque par le marché.

(25)

De plus, la crise actuelle est intervenue alors même que Dexia n'a pas eu le temps de finaliser la mise en œuvre de son plan de restructuration, qui aurait affiché un profil de risque de liquidité nettement plus renforcé. Dexia présentant un profil de liquidité encore particulièrement vulnérable et le marché connaissant particulièrement la vulnérabilité de Dexia, Dexia a peut-être davantage que d'autres banques fait l'objet d'une méfiance accrue.

(26)

Les besoins de financement de Dexia ont particulièrement augmenté du fait des éléments suivants:

i)	la forte baisse des taux d'intérêt durant l'été 2011 a augmenté d'au moins [5 – 20] milliards d'euros le besoin d'apport de "collateral" pour faire face aux appels de marge liés à la variation de la valeur de marché du portefeuille d'instruments dérivés de taux utilisés en couverture du bilan;

ii)	de nombreuses émissions obligataires (en particulier les émissions garanties par les États précédemment émises par Dexia) sont arrivées à échéance à un moment où les conditions de marché pour refinancer ces obligations n'étaient pas optimales;

iii)	la forte baisse de valeur de marché et pour certains, la baisse de qualité crédit, des actifs que Dexia utilise à titre de sûretés pour obtenir du financement

iv)	la perte de confiance d'une grande partie des investisseurs, suite, entre autres, à l'annonce de pertes importances du deuxième trimestre 2011 (de près de 4 milliards d'euros) et de dégradations de certaines agences de notation;

v)	les difficultés de Dexia ont également conduit à des retraits massifs de dépôts de clients en Belgique et au Luxembourg en octobre 2011.

(27)

Vu l'incapacité pour Dexia de se refinancer sur les marchés et […], Dexia a dû dans un premier temps recourir à une nouvelle mesure d'ELA de la part de la Banque nationale de Belgique et de la Banque de France respectivement. C'est dans ces circonstances que les États membres concernés ont octroyé la garantie temporaire de refinancement en faveur de Dexia.

Dexia BIL

(28)

Malgré que Dexia BIL n'a pas été à l'origine des problèmes du groupe Dexia, […] elle a fait face à une forte réduction de ses dépôts, et ce, en particulier entre le 30 septembre 2011 et le 10 octobre 2011, période durant laquelle les dépôts ont baissé de [1 – 5] milliards d'euros (passant de [5 – 15] milliards d'euros à [5 – 15] milliards d'euros). Les pertes de dépôts se sont ensuite stabilisées suite à l'annonce d'une série de mesures visant à démanteler le groupe Dexia et à sécuriser certaines filiales du groupe (dont Dexia BIL). En particulier, Dexia avait annoncé le 6 octobre 2011 être entré en discussion avec un groupe d'investisseurs et le Luxembourg en vue de leur vendre Dexia BIL. Après avoir connu un plancher de [5 – 15] milliards d'euros le 22 novembre 2011, Dexia BIL a depuis lors pu afficher une légère progression de ses dépôts à [5 – 15] milliards d'euros le 14 décembre 2011.

2.3. La nouvelle mesure notifiée: la cession de Dexia BIL

(29)	Le Luxembourg a notifié, le 23 mars 2012, la cession de Dexia BIL. La clôture de la vente est soumise à l'accord préalable de la Commission.

(30)

La mesure de cession de Dexia BIL notifiée à la Commission n'a pas fait objet de procédure d'appel d'offres formelle. Selon les autorités luxembourgeoises, la cession de Dexia BIL était apparemment envisagée depuis longtemps par Dexia qui a contacté à cet effet une série d'opérateurs entre 2009 et 2011, notamment […]. Les discussions menées ont été plus ou moins avancées, mais aucun de ces opérateurs n'a soumis un projet d'acquisition concret pour Dexia BIL.

(31)

Finalement les contacts avec Precision Capital ont abouti à l'entrée en négociation exclusive annoncé le 6 octobre 2011. Un protocole d'accord contraignant, portant sur la vente de la participation de 99,906 % dans Dexia BIL détenue par Dexia, a été conclu à travers un Mémorandum of Understanding le 20 décembre 2011 (ci-après "MoU"). À travers ce protocole d'accord, Precision Capital acquerra 90 % de la participation de la cession, les 10 % restants étant acquis par le Luxembourg aux mêmes termes et conditions que Precision Capital. La mesure notifiée se base sur ce MoU.

(32)

Certains actifs de Dexia BIL sont exclus du périmètre de cette vente et de fait, la cession ne se porte que sur une partie de Dexia BIL, à savoir les activités retail et banque privée (ci-après "les parties cédées"). Plus précisément sont exclus du périmètre de la vente: la participation de 51 % détenue par Dexia BIL dans Dexia Asset Management, la participation de 50 % détenue par Dexia BIL dans RBC Dexia Investor Services Limited (ci-après "RBCD"), la participation de 40 % dans Popular Banca Privada, le portefeuille de titres "legacy" de Dexia BIL (ainsi que certains produits dérivés y associés), les participations de Dexia BIL dans Dexia LDG Banque et Parfipar. Les activités susmentionnées seront transférées à Dexia avant la clôture de la transaction avec une clause de récupération du produit net des cessions par Dexia BIL. De plus, le MoU prévoit comme condition préalable à la vente l'élimination de tous les prêts et emprunts non sécurisés auprès d'entités du groupe Dexia et l'élimination de nombreux prêts et emprunts sécurisés auprès d'entités du groupe Dexia. Au 10 février 2012 ce financement octroyé aux autres entités du groupe était d'environ [0 – 5] milliards d'euros dont moins de [500 – 800] millions de financements sécurisés. L'exclusion de tous ces actifs permettra de réduire les actifs totaux de Dexia BIL d'environ 16,9 milliards d'euros par rapport à ces actifs totaux de 41 milliards d'euros au 30 juin 2011 (soit une réduction des actifs totaux de 40 % et des actifs pondérés par les risques de 50 %). À ce stade, la Commisison ne dispose pas d'évaluations précises des activités exclues de la cession.

(33)	La mesure notifiée stipule qu'au moment de la clôture de la vente, Dexia BIL sera pourvue d'un ratio Common Equity Tier 1 de 9 %.

(34)

Le prix de vente est fixé à 730 millions d'euros basé sur un ratio de Common Equity Tier 1 de 9 % au moment de la clôture. En cas d'excès de capital au moment de la clôture par rapport aux 9 % de Common Equity Tier 1, le prix de vente sera ajusté euro pour euro en fonction de l'excès de capital disponible à la clôture.

(35)

À ce stade, la mesure notifiée comprend une clause qui prévoit que si Dexia ou une entité du groupe Dexia obtient une garantie en faveur d'un acquéreur de la part d'un État pour ses obligations d'indemnisation sous des garanties contractuelles spécifiques à cette cession envers cet acquéreur, et dans la mesure où l'acquéreur en question est une entité privée (non contrôlée directement ou indirectement par des entités publiques), Dexia s'engage à faire en sorte qu'une garantie similaire soit octroyée par le même garant (ou un garant alternatif ayant le même rating) à des conditions similaires et pour des obligations contractuelles similaires envers les acquéreurs sous les contrats de cession. Cette obligation s'applique jusqu'au 1er janvier 2017 (ci-après "clause 3.3.5"). Or, les autorités luxembourgeoises ont informé la Commission que Precision Capital et l'État luxembourgeois envisagent de supprimer cette clause 3.3.5.

(36)

La mesure notifiée comprend également une clause de garantie par Dexia sur les litiges concernant les conséquences dommageables pour Dexia BIL (et ses filiales) de litiges actuels ou futurs en relation avec […], dans la mesure où celles-ci dépasseraient le montant de la provision enregistrée dans les comptes de Dexia BIL pour ces litiges, à savoir un montant de [50 – 150] millions d'euros (ci-après "clause […]").

(37)

Au préalable de la finalisation du MoU, des scénarios d'avant-projet de cession de Dexia BIL ont été soumis à une évaluation d'équité de prix par un Tiers (10). Cette évaluation du 10 décembre 2011 s'est faite selon trois méthodes différentes (11) et conclut à une valeur de prix comprise dans une fourchette entre [600 – 700] et [800 – 900] millions d'euros. Les scénarios analysés ont été établis au courant des négociations et avant la fixation des conditions exactes du MoU du 20 décembre 2011 faisant objet de la présente notification. En particulier, cette évaluation du 10 décembre 2011 ne fournit pas d'informations sur l'évaluation des activités exclues de la cession et si celles-ci sont adéquatement prises en compte dans le prix de la cession.

3. OBSERVATIONS DU LUXEMBOURG

(38)	Le Luxembourg considère que ce projet représente une solution privée de marché. Les mesures projetées dans le cadre de ce projet ne constituent donc pas une aide d'État selon le Luxembourg.

(39)	Le Luxembourg observe que le projet de cession de Dexia BIL a été annoncé officiellement le 6 octobre 2011, soit avant la date de l'annonce des garanties octroyées par les trois États membres (Belgique, Luxembourg, France) à Dexia SA et DCL pour un montant de 45 milliards d'euros.

(40)

Le Luxembourg souligne que Dexia BIL est une des grandes banques à réseau de guichets au Luxembourg et est un acteur essentiel de l'économie locale aussi bien comme banque dépositaire des résidents personnes physiques et des entreprises que comme fournisseur de crédits de consommation, immobiliers et aux entreprises. Dexia BIL joue un rôle systémique pour l'économie luxembourgeoise (12) et une défaillance de cette banque (voire même seulement des incertitudes sur son sort) aurait des effets extrêmement graves sur la stabilité du système financier du Luxembourg et de l'économie luxembourgeoise en général. Vu la taille du pays, ces effets seraient d'ailleurs également ressentis dans les pays limitrophes.

(41)

C'est en raison du caractère systémique de Dexia BIL que l'État luxembourgeois, qui a mis en contact Dexia avec l'acquéreur privé potentiel Precision Capital, prendra une participation minoritaire dans Dexia BIL qui lui donnera la possibilité d'être représenté au conseil d'administration de Dexia BIL. Selon les autorités luxembourgeoises, il n'y a aucun avantage découlant de la reprise par l'État luxembourgeois d'une part de 10 % de Dexia BIL, car elle a lieu dans des conditions de marché, le prix payé et les conditions étant les mêmes que pour Precision Capital.

(42)

Le Luxembourg observe aussi que la cession de Dexia BIL était envisagée depuis longtemps par Dexia qui a contacté à cet effet une série d'opérateurs entre 2009 et 2011, notamment […]. Les discussions menées ont été plus ou moins avancées, mais aucun de ces opérateurs n'a manifesté d'intérêt pour Dexia BIL. Si les autorités luxembourgeoises reconnaissent que le processus n'a pas constitué un appel d'offres formel, elles observent qu'il est peu probable qu'un appel d'offres formel aurait abouti à un résultat différent. Un tel appel d'offres n'a pas pu être organisé dans un délai raccourci dicté par l'érosion accélérée de dépôts de Dexia BIL fin septembre 2011 en raison des rumeurs sur les difficultés du groupe Dexia et de la dégradation de la note de Dexia par Moody's le 3 octobre 2011, qui se sont ajoutées aux rumeurs entourant le système bancaire européen et à la crise de la dette souveraine et aux difficultés de la zone euro. Cette urgence a mené à l'annonce de la cession projetée de Dexia BIL et de l'entrée en négociations avec Precision Capital le 6 octobre 2011. Entre cette date et l'ouverture de négociations exclusives (13), aucune autre manifestation d'intérêts ou offre sérieuse n'a été reçue, malgré […] manifestations d'autres investisseurs potentiels (14).

(43)

Selon les autorités luxembourgeoises, un processus d'appel d'offres informel, organisé dans un délai raccourci et selon des procédures particulières imposées par les circonstances, pourrait être considéré comme un processus ouvert, transparent et non discriminatoire qui garantit la formation d'un prix de marché. Les autorités luxembourgeoises observent aussi qu'une évaluation d'équité du prix en date du 10 décembre 2011 conclut que le prix paraît équitable dans le contexte actuel des marchés et que la Commission aurait déjà accepté que la valorisation d'une entreprise puisse être conforme à un prix de marché sur la base d'une évaluation d'équité du prix réalisée par un expert indépendant.

(44)	Les autorités luxembourgeoises estiment également que Dexia BIL n'est pas une entité garantie et ne bénéficie pas de la garantie temporaire autorisée à titre provisoire par la Commission le 21 décembre 2011.

(45)

Enfin, les autorités luxembourgeoises argumentent que la sortie de Dexia BIL du groupe devrait se faire sans autres contraintes, le groupe Dexia — comprenant Dexia et ses filiales — étant seul identifié comme bénéficiaire des décisions de la Commission du 26 février 2010 et du 21 décembre 2011. Dexia BIL ne rentre pas dans le plan de restructuration ou de liquidation du groupe Dexia et sa cession ne contient aucun élément d'aide selon les autorités luxembourgeoises.

(46)

Par ailleurs, les autorités luxembourgeoises observent que Dexia BIL aura une position de liquidité forte après cession, elle se concentrera sur une activité de banque de détail et de banque privée et aura en grande partie coupé les liens avec le groupe Dexia résiduel à travers l'extraction du portefeuille "legacy" et de Dexia LDG et de la cession des participations dans RBCD et Dexia Asset Management. De même il est prévu de mettre fin au financement intragroupe fourni par Dexia BIL au groupe Dexia.

(47)	Quant à la garantie Madoff en relation avec certains litiges, les autorités luxembourgeoises considèrent qu'il s'agit d'une pratique du marché et qu'elle ne contient aucun élément d'aide.

(48)	Concernant la clause 3.3.5, le Luxembourg informe qu'il est envisagé de supprimer cette clause.

(49)	Le Luxembourg demande également que Dexia BIL ne soit plus assujettie aux conditions et engagements de la décision du 26 février 2010, ni au nouveau plan de restructuration ou de liquidation de Dexia à élaborer dans le cadre de la décision du 21 décembre 2011.

4. APPRÉCIATION

4.1. Existence de l'aide

(50)

L'article 107, paragraphe 1, TFUE prévoit que, sauf dérogations prévues par les traités, sont incompatibles avec le marché intérieur, dans la mesure où elles affectent les échanges entre États membres, les aides accordées par les États ou au moyen de ressources d'État sous quelque forme que ce soit qui faussent ou qui menacent de fausser la concurrence en favorisant certaines entreprises ou certaines productions.

(51)	La Commission note que le processus de cession de Dexia BIL ne s'est pas déroulé de façon ouverte, transparente et non discriminatoire. Le processus de cession a été limité à des négociations bilatérales avec un certain nombre d'acquéreurs potentiels sans procédure d'appel d'offre.

(52)

La Commission note que le Luxembourg a transmis une évaluation d'équité de prix de la transaction par un Tiers du 10 décembre 2011. Cette évaluation s'est faite selon trois méthodes différentes et conclut à une valeur de prix comprise dans une fourchette entre 674 et 864 millions d'euros. Le prix de cession prévu de 730 millions d'euros se situe donc dans cette fourchette. Or l'évaluation d'équité a été établie sur base des négociations en cours au 10 décembre 2011 et donc avant la signature du MoU. La Commission ne peut donc pas exclure que l'évaluation d'équité ne corresponde pas exactement aux conditions de la mesure notifiée y compris la clause de récupération du produit net des cessions par Dexia BIL. En outre, la Commission ne dispose pas de toutes les informations nécessaires sur les évaluations des activités exclues de la cession, en particulier le portefeuille "legacy", afin de s'assurer que le prix de la cession les reflète adéquatement.

(53)

La Commission ne peut donc pas conclure à ce stade que les conditions de la cession de Dexia BIL, dans le cadre des effets combinés de l'absence de procédure d'appel d'offre ouverte et du manque d'informations précises sur la évaluation adéquate de la transaction eu égard en particulier aux activités exclues de la cession et la clause potentielle 3.3.5, aient mené à la cession au prix de marché.

Transmission potentielle des anciennes aides reçues par Dexia groupe y compris ses filiales

(54)

Dans sa décision du 26 février 2010, la Commission a déjà établi que les aides reçues par Dexia SA sous forme de capital, de garanties de financement, d'ELA assortie d'une garantie d'État et de soutien aux actifs dépréciés (mesure FSA) étaient constitutives d'aides d'État (Belgique, Luxembourg, France). L'ensemble de ces mesures a également bénéficié à toutes les entités du groupe Dexia, y compris Dexia BIL. Ainsi Dexia BIL, en tant que partie du groupe Dexia, a déjà bénéficié de l'aide reçue dans le passé par le groupe Dexia et continue à en bénéficier.

(55)

Ainsi il est possible qu'une partie des aides dont Dexia a bénéficié soit transmise à l'acquéreur des parties cédées de Dexia BIL, dans le cas où le prix payé pour les activités acquises serait trop bas et ne refléterait pas adéquatement leur valeur de marché, i.e. le prix de marché. Une acquisition au prix de marché permettrait d'assurer que l'acquéreur paye adéquatement pour les aides dont cette partie de Dexia BIL a bénéficié en tant qu'entité du groupe Dexia et que le prix de la transaction de cession de Dexia BIL ne contient donc pas d'éléments d'aide.

Autres aides potentielles

(56)

La Commission note que l'État luxembourgeois participe dans la cession de Dexia BIL en tant qu'acquéreur d'une participation de 10 %, sous les mêmes conditions que Precision Capital. Malgré le fait que cette participation se fait aux mêmes conditions que celle de Precision Capital, il est évident que la participation du Luxembourg implique des ressources d'État. Or, vu que le Luxembourg participe aux mêmes conditions que Precision Capital, la Commission estime qu'a priori le Luxembourg agit comme un investisseur privé, ce qui exclut une aide en relation avec la participation de 10 % du Luxembourg.

(57)

La Commission note que Precision Capital et l'État luxembourgeois envisagent de supprimer la clause 3.3.5. Dans le cas où cette clause ne serait finalement pas supprimée, la Commission devra prendre en compte l'aide potentielle inclue dans cette clause. La Commission a par ailleurs des doutes que la valeur de cette clause ait été adéquatement prise en compte lors de l'évaluation d'équité de prix. La Commission note que par cette clause Dexia s'engagerait à obtenir à posteriori des garanties d'État en faveur de l'acquéreur de Dexia BIL. Ainsi, une activation de cette clause ferait potentiellement appel à des ressources d'État sous forme de garanties. De plus, la présence même de cette clause serait de nature à octroyer des bénéfices à l'acquéreur de Dexia BIL.

(58)

À ce stade, la Commission ne peut donc pas exclure que le prix de la transaction de cession de Dexia BIL ne contienne des éléments d'aide. La cession pourrait mener à un transfert d'aides reçues dans le passé par Dexia et pourrait en inclure de nouvelles. Les aides potentielles seraient sélectives car elles bénéficieraient uniquement Dexia BIL et à l'acquéreur Precision Capital.

(59)	Dexia BIL est active au niveau européen et donc clairement en concurrence avec d'autres acteurs de marché étrangers. La Commission considère donc que l'aide potentielle de la mesure puisse affecter les échanges entre États membres et fausser ou menacer de fausser la concurrence.

(60)	Pour les raisons ci-dessus, la Commission n'est à ce stade pas en mesure d'exclure que la mesure notifiée ne contienne potentiellement des éléments d'aide. La Commission invite donc les autorités luxembourgeoises et les parties intéressées à commenter ce point.

4.2. Bénéficiaires de l'aide

(61)	La Commission considère que, dans le cas où la mesure notifiée contiendrait des éléments d'aide, Dexia BIL ainsi que l'acquéreur Precision Capital pourraient potentiellement en bénéficier.

(62)	Il ne peut être exclu que l'acquéreur bénéficie directement d'aide, dans le cas où le prix payé serait plus bas qu'un prix de marché.

(63)	En outre, la mesure permet la sortie de Dexia BIL du groupe Dexia et contribue donc à enrayer Dexia BIL des effets de contagion des problèmes dont le groupe Dexia est l'objet.

(64)	En conclusion, les bénéficiaires potentiels de l'aide sont les parties cédées de Dexia BIL ainsi que l'acquéreur Precision Capital. La Commission invite donc les autorités luxembourgeoises et les parties intéressées à commenter ce point.

4.3. Base légale

Aide potentielle à Dexia BIL et à l'acquéreur

(65)

L'article 107, paragraphe 3, alinéa (b), TFUE donne pouvoir à la Commission de déterminer qu'une aide est compatible avec le marché intérieur lorsqu'elle a pour but de remédier à une perturbation grave de l'économie d'un État membre. À cet égard, la Commission note que les mesures liées à la cession de Dexia BIL permettent de remédier à une perturbation grave de l'économie luxembourgeoise, ce qui est confirmé par le courrier de la CSSF du 28 octobre 2011.

(66)

En effet, eu égard: i) à l'importance systémique que représente Dexia BIL pour le marché luxembourgeois du financement des ménages et des entreprises; et ii) aux difficultés rencontrées par Dexia BIL en raison d'une fuite substantielle de dépôts de la clientèle, les mesures apparaissent de nature à remédier à une perturbation grave de l'économie luxembourgeoise.

(67)	Par conséquent, dans l'hypothèse où elle serait constitutive d'aide d'État, la mesure devait être appréciée au regard de l'article 107, paragraphe 3, sous b), TFUE.

4.4. Compatibilité avec l'article 107, paragraphe 3, alinéa b), TFEU de l'aide potentielle à Dexia BIL

(68)

Dans le cas où la mesure notifiée contiendrait des éléments d'aides d'État en faveur des parties cédées de Dexia BIL, sa compatibilité avec les conditions posées par la Commission dans sa Communication sur le retour à la viabilité et l'appréciation des mesures de restructuration prises dans le secteur financier dans le contexte de la crise actuelle, conformément aux règles relatives aux aides d'État (15) (la Communication sur les Restructurations) devrait être analysée:

—	restauration de la viabilité à long terme;

—	contribution propre du bénéficiaire;

—	limites aux distorsions de concurrence.

4.4.1. Restauration de la viabilité à long terme des entités continuant l'activité

(69)

Il apparaît que la mesure de cession de Dexia BIL contribue à restaurer la viabilité à long terme de Dexia BIL. Dans l'immédiat, la sortie hors du groupe Dexia permet d'enrayer Dexia BIL de la contagion des problèmes de défiance dont le groupe Dexia est l'objet. La cession permet de préserver la franchise de Dexia BIL et contribue à arrêter les retraits de dépôts ce qui a un effet positif sur la liquidité de Dexia SA. À cet égard, la Commission note que l'annonce en date du 6 octobre 2011 du projet de vente de Dexia BIL a permis d'enrayer la fuite de dépôts. La Commission note également l'absence de financement par Dexia BIL au groupe Dexia après cession. Au 10 février 2012 ce financement octroyé aux autres entités du groupe était d'environ [0 – 5] milliards d'euros dont moins de [500 – 800] millions de financements sécurisés.

(70)

De par le périmètre de la cession excluant certaines activités dont notamment le portefeuille "legacy", Dexia BIL se concentrera à l'avenir sur une activité de banque de détail et de banque privée ainsi que les services aux entreprises, sur le marché luxembourgeois et international, en construisant sur son expertise et sa franchise existante et confirmée dans ces domaines.

(71)

De plus, le périmètre d'exclusion permet de réduire les actifs pondérés de Dexia BIL de 50 %. Suite au périmètre d'exclusion, Dexia BIL aura coupé en grande partie les liens existants avec le groupe Dexia. En particulier, l'extraction du portefeuille legacy permet d'immuniser Dexia BIL de pertes potentiellement importantes susceptibles d'être occasionnées par ce portefeuille.

(72)

Dexia BIL sera dès le départ adéquatement capitalisée avec un ratio Common Equity Tier 1 de 9 % à la clôture de la vente et selon les projections transmises par Dexia le 16 décembre 2011, ce ratio atteindrait un niveau de [15 – 25] % en 2016. En termes de produit bancaire net, les évaluations réalisées dans le cadre de l'équité du prix prévoient une augmentation annuelle moyenne de [0 – 10] % pour les années pour les 5 prochaines années.

(73)	La Commission peut donc conclure que la mesure permet la viabilité des parties cédées de Dexia BIL.

4.4.2. Contribution propre

(74)

La Commission ne peut à ce stade pas conclure que le prix de vente au regard des effets combinés de l'absence de procédure d'appel d'offre ouverte et du manque d'informations précises sur la évaluation adéquate de la transaction en particulier des activités exclues de la cession et la récupération par Dexia BIL de leur produit net de cession ne contienne aucun élément d'aide d'État.

(75)

Dans le cas où la clause 3.3.5 ne serait finalement pas supprimée, la Commission ne peut, à ce stade, pas non plus conclure à une contribution propre adéquate. Selon cette clause, Dexia s'engagerait à obtenir à posteriori des garanties d'État en faveur de l'acquéreur de Dexia BIL. En effet, si l'octroi des garanties prévues à la clause 3.3.5 se ferait au moyen de ressources de l'État, tout en ne pas répondant a priori aux conditions de nécessité de l'aide potentielle et d'une limitation au minimum nécessaire. Sous cette clause Dexia BIL n'est pas tenue de démontrer la nécessité d'une telle aide potentielle dont la mise en œuvre serait déclenchée par le seul octroi d'une telle aide à un concurrent potentiel. La Commission a par conséquent des doutes sur la prise en compte dans le prix de vente de la difficulté de mettre en œuvre la clause 3.3.5 au regard de la compatibilité de l'aide potentielle prévue à la clause 3.3.5 avec le marché intérieur.

(76)	La Commission n'est donc pas en mesure de déterminer à ce stade si, dans le cas où la transaction contiendrait des éléments d'aide, le prix de cession ainsi que les conditions assorties (notamment la garantie à posteriori) permettrait d'assurer une contribution propre satisfaisante.

4.4.3. Mesures visant à corriger les distorsions de concurrence

(77)

Selon la Communication sur les Restructurations (point 30) (16), la nature et la forme des mesures limitant les distorsions de concurrence dépendent du montant des aides, des conditions et circonstances dans lesquelles elles ont été octroyées, ainsi que des caractéristiques du marché ou des marchés sur lesquels le bénéficiaire est actif.

(78)	Dans le cas où la mesure notifiée contiendrait des aides additionnelles, il faudrait des mesures additionnelles pour limiter les distorsions de concurrence.

5. CONCLUSION

(79)	Comme indiqué précédemment, la Commission n'est pas en mesure d'exclure qu'il y ait de l'aide ou s'il y a aide d'accepter, lors d'un premier examen, la compatibilité de la cession des parties cédées de Dexia BIL avec le marché intérieur.

(80)	En regard de ces éléments, la Commission doit donc poursuivre ses investigations sur la mesure de cession de Dexia BIL et ouvre une procédure formelle d'investigation, conformément à l'article 108, paragraphe 2, TFUE.

(81)

La Commission invite donc les parties intéressées à lui communiquer leurs observations quant à l'existence et la compatibilité de l'aide éventuellement contenus dans la cession de Dexia BIL, en particulier sur les éléments relatifs:

—	au prix de vente au regard des effets combinés de l'absence de procédure d'appel d'offre ouverte et du manque d'informations précises sur la évaluation adéquate de la transaction en particulier des activités exclues de la cession et la récupération par Dexia BIL de leur produit net de cession;

—	à la clause 3.3.5 du MoU, si cette clause est maintenue.

(82)

Compte tenu des considérations qui précèdent, la Commission invite le Luxembourg, dans le cadre de la procédure de l'article 108, paragraphe 2, TFUE, à présenter leurs observations et à fournir toute information utile pour l’évaluation de cette mesure et de ces aides dans un délai d’un mois à compter de la date de réception de la présente. Elle invite vos autorités à transmettre immédiatement une copie de cette lettre aux bénéficiaires potentiels de l’aide.

DÉCISION

En conformité avec l'article 108, paragraphe 2, TFUE, la Commission a décidé d'ouvrir une procédure formelle d'investigation sur la mesure de cession de Dexia BIL. La Commission a des doutes sur l'absence d'élément d'aide dans la cession envisagée et sur la compatibilité de ces éléments d'aide potentiels avec le marché intérieur. La Commission a décidé d'ouvrir une procédure formelle d'investigation en particulier sur les éléments relatifs:

—	au prix de vente au regard des effets combinés de l'absence de procédure d'appel d'offre ouverte et du manque d'informations précises sur la évaluation adéquate de la transaction en particulier des activités exclues de la cession et la récupération par Dexia BIL de leur produit net de cession;

—	à la clause 3.3.5 du MoU, si cette clause est maintenue.

Le Luxembourg est invité à présenter ses observations et à transmettre à la Commission toutes les informations nécessaires pour l'analyse de la mesure et sa compatibilité éventuelle.

Par la présente, la Commission avise le Luxembourg qu’elle informera les intéressés par la publication de la présente lettre et d'un résumé de celle-ci au Journal officiel de l’Union européenne. Elle informera également les intéressés dans les pays de l’AELE signataires de l’accord EEE par la publication d’une communication dans le supplément EEE du Journal officiel, ainsi que l’autorité de surveillance de l’AELE en leur envoyant une copie de la présente. Tous les intéressés susmentionnés seront invités à présenter leurs observations dans un délai d’un mois à compter de la date de cette publication.”

(1) JO C(2008) 7388 final.

(2) Dans la présente décision, "Dexia" désigne Dexia SA et l'ensemble de ses filiales. En est donc exclue, depuis le rachat de Dexia Banque Belgique par l'État belge, Dexia Banque Belgique et ses filiales.

(3) JO C 181 du 4.8.2009, p. 42.

(4) JO C 305 du 16.12.2009, p. 3.

(5) JO C 274 du 19.10.2010 p. 54.

(6) JO C 38 du 11.2.2012, p. 12.

(7) Décision non encore publiée au Journal Officiel.

Décision publiée sur le site internet de la DG Concurrence à l'adresse suivante: http://ec.europa.eu/competition/state_aid/cases/243124/243124_1306879_116_2.pdf

(8) Voir ce communiqué sur le site internet du groupe Dexia à l'adresse suivante: http://www.dexia.com/FR/Journaliste/communiques_de_presse/Pages/Entree-en-negociation-exclusive-pour-la-cession-de-Dexia-Banque-Internationale-a-Luxembourg.aspx

(9) Information confidentielle […].

(10) "Équité du prix de cession de BIL à Precision Capital/Eléments préliminaires en l'état actuel des négociations" du 10 décembre 2011

(11) (i) La méthode d'actualisation des "cash flows to equity" sur la base des flux distribuables aux actionnaires sous réserve de la satisfaction des ratios réglementaires core tier 1. (ii) La méthode du "price to book ratio", sur base de l'excès de rentabilité par rapport au coût du capital. (iii) La méthode des comparables boursiers.

(12) La BIL, avec ses près de 40 agences dans le Grand-Duché, est en troisième position sur le marché luxembourgeois, détenant environ [5 – 15] % des dépôts, [5 – 15] % des prêts et environ [5 – 15] % des actifs sous gestion dans le domaine de la banque privée.

(13) Si le conseil d'administration a entériné des négociations exclusives avec Precision le 9 et 10 octobre 2011, la période d'exclusivité formelle n'a commencé que le 23 octobre 2011 avec la signature d'une Letter of intent.

(14) […]

(15) JO C 195 du 19.8.2009, p. 9.

(16) JO C 195 du 19.8.2009, p. 9.

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2012.137.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 137

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	55 årgången 12 maj 2012

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	YTTRANDEN
	Europeiska datatillsynsmannen
2012/C 137/01	Yttrande från Europeiska datatillsynsmannen om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning […] om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden	1

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Rådet
2012/C 137/03	Följande information lämnas för kännedom till AL-NASSER, Abdelkarim Hussein Mohamed, AL-YACOUB, Ibrahim Salih Mohammed, IZZ-AL-DIN, Hasan (alias GARBAYA, Ahmed; alias SA-ID; alias SALWWAN, Samir), MOHAMMED, Khalid Shaikh (alias ALI, Salem; alias BIN KHALID, Fahd Bin Adballah; alias HENIN, Ashraf Refaat Nabith; alias WADOOD, Khalid Adbul), Gama'a al-Islamiyya (alias Al-Gama'a al-Islamiyya) (Islamic Group — IG), Holy Land Foundation for Relief and Development, National Liberation Army (Ejército de Liberación Nacional), Popular Front for the Liberation of Palestine (PFLP), Popular Front for the Liberation of Palestine-General Command, (alias PFLP-General Command), Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia (FARC), Sendero Luminoso (SL), som förtecknas i rådets genomförandeförordning (EU) nr 1375/2011	12

	Europeiska kommissionen
2012/C 137/04	Eurons växelkurs	14

	Revisionsrätten
2012/C 137/05	Särskild rapport nr 5/2012 Det gemensamma informationssystemet för yttre förbindelser (Cris)	15

	UPPLYSNINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA
2012/C 137/06	Uppgifter från medlemsstaterna om stängning av fiske	16

2012/C 137/07	Uppgifter från medlemsstaterna om stängning av fiske	17

2012/C 137/08	Uppgifter från medlemsstaterna om stängning av fiske	18

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,2944
JPY	japansk yen	103,48
DKK	dansk krona	7,4334
GBP	pund sterling	0,80330
SEK	svensk krona	8,9840
CHF	schweizisk franc	1,2012
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	7,5815
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,253
HUF	ungersk forint	289,90
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,6978
PLN	polsk zloty	4,2434
RON	rumänsk leu	4,4378
TRY	turkisk lira	2,3135
AUD	australisk dollar	1,2877
CAD	kanadensisk dollar	1,2997
HKD	Hongkongdollar	10,0506
NZD	nyzeeländsk dollar	1,6476
SGD	singaporiansk dollar	1,6194
KRW	sydkoreansk won	1 485,25
ZAR	sydafrikansk rand	10,4786
CNY	kinesisk yuan renminbi	8,1681
HRK	kroatisk kuna	7,5027
IDR	indonesisk rupiah	11 893,41
MYR	malaysisk ringgit	3,9750
PHP	filippinsk peso	55,043
RUB	rysk rubel	39,0134
THB	thailändsk baht	40,346
BRL	brasiliansk real	2,5305
MXN	mexikansk peso	17,5015
INR	indisk rupie	69,4250

Datum och tidpunkt för stängning	23.3.2012
Varaktighet	23.3.2012–31.12.2012
Medlemsstat	Portugal
Bestånd eller grupp av bestånd	MAC/8C3411
Art	Makrill (Scomber scombrus)
Område	VIIIc, IX och X; EU-vatten i Cecaf 34.1.1
Typ av fiskefartyg	—
Referensnummer	—

	III Förberedande akter
	EUROPEISKA CENTRALBANKEN
	Europeiska centralbanken
2012/C 137/02	Europeiska centralbankens yttrande av den 2 mars 2012 om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot penningförfalskning (Periklesprogrammet 2020) (CON/2012/17)	7

	V Yttranden
	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2012/C 137/09	Statligt stöd – Luxemburg – Statligt stöd SA.34440 (12/C) – Försäljning av Dexia BIL – Uppmaning enligt artikel 108.2 i EUF-fördraget att inkomma med synpunkter ( 1 )	19

Datum och tidpunkt för stängning	18.1.2012
Varaktighet	18.1.2012–31.12.2012
Medlemsstat	Frankrike
Bestånd eller grupp av bestånd	ANF/8C3411
Art	Marulkfiskar (Lophiidae)
Område	VIIIc, IX och X; EU-vatten i Cecaf 34.1.1
Typ av fiskefartyg	—
Referensnummer	—

Datum och tidpunkt för stängning	9.3.2012
Varaktighet	9.3.2012–31.12.2012
Medlemsstat	Sverige
Bestånd eller grupp av bestånd	PRA/04-N.
Art	Nordhavsräka (Pandalus borealis)
Område	Norska vatten söder om 62° N
Typ av fiskefartyg	—
Referensnummer	—