11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/1

—

med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd som undertecknades den 18 december 2007 av rådets och kommissionens ordförande samt Europaparlamentets talman,

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 29 maj 2008 om upprättande av en handlingsplan med konkreta åtgärder för genomförande av samförståndet (SEK(2008)1991),

—

med beaktande av artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om humanitärt bistånd,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (1),

—

med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt av den 23 december 2005, uppdaterade i december 2009, samt rådets slutsatser av den 8 december 2009,

—

med beaktande av rådets beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd (2),

—

med beaktande av rådets beslut 2007/779/EG, Euratom av den 8 november 2007 om inrättande av gemenskapens civilskyddsmekanism (3),

—

med beaktande av rådets slutsatser från december 2007 med uppmaning till kommissionen att åstadkomma optimalt utnyttjande av gemenskapens civilskyddsmekanism och att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna,

—

med beaktade av det gemensamma dokumentet från Catherine Ashton, EU:s höga representant/vice ordföranden för kommissionen, och Kristalina Georgieva, kommissionsledamot, om vilka lärdomar som kan dras av Europeiska unionens reaktion på katastrofen i Haiti,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 10 september 2003 – ”Europeiska unionen och Förenta nationerna: Vårt engagemang för multilateralism” (KOM(2003)0526), i vilket kommissionen förklarar att det är nödvändigt att fördjupa och intensifiera förbindelserna mellan EU och FN genom systematisk politisk dialog, utökat samarbete på området, förbättrad hantering och förebyggande av kriser, och strategiska partnerskap mellan kommissionen och utvalda FN-organisationer,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till parlamentet och rådet av den 5 mars 2008 om förstärkning av EU:s insatskapacitet vid katastrofer (KOM(2008)0130) och Europaparlamentets resolution av den 19 juni 2008 om förstärkning av EU:s insatsreaktion vid katastrofer (4),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 23 februari 2009 om Europeiska unionens strategi för stöd till katastrofförebyggande i utvecklingsländerna (KOM(2009)0084),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 31 mars 2010 om humanitärt livsmedelsbistånd (KOM(2010)0126),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument om GD ECHO:s operativa strategi 2010,

—

med beaktande av Michel Barniers rapport om en europeisk räddningstjänststyrka (Europe Aid), publicerad i maj 2006,

—

med beaktande av den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948,

—

med beaktande av 1949 års Genèvekonventioner och tilläggsprotokollen från 1977,

—

med beaktande av konventionen om flyktingars rättsliga ställning, som antogs i juli 1951,

—

med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och det fakultativa protokollet om barns indragning i väpnade konflikter, som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989,

—

med beaktande av konventionen om livsmedelsbistånd som undertecknades i London den 13 april 1999 (5), där Europeiska gemenskapen ingår ett åtagande om att reagera snabbt vid akuta livsmedelskriser och på andra livsmedelsbehov i utvecklingsländer,

—

med beaktande av uppförandereglerna för Internationella röda korset, Röda halvmånen och icke-statliga organisationer för genomförande av program för katastrofinsatser från 1994,

—

med beaktande av principerna och bästa praxis för humanitärt bistånd, som man enades om i Stockholm den 17 juni 2003,

—

med beaktande av principerna för partnerskap mellan Förenta nationerna och humanitära organisationer, som godkändes av den globala humanitära plattformen 2007,

—

med beaktande av Förenta nationernas riktlinjer för användning av militära och civila försvarsresurser vid katastrofinsatser (Oslo-riktlinjerna) som reviderades den 27 november 2006,

—

med beaktande av riktlinjerna från mars 2003 om användning av militära och civila försvarsresurser till stöd för humanitära insatser från FN:s sida i komplexa nödsituationer (MCDA-riktlinjerna),

—

med beaktande av Hyogo-handlingsplanen, som antogs vid världskonferensen för katastrofförebyggande som hölls i Kobe, Hyogo, Japan den 18–22 januari 2005,

—

med beaktande av översynen av förmågan att svara på humanitära kriser (Humanitarian Response Review), offentliggjord av FN:s katastrofhjälpsamordnare och biträdande generalsekreterare för humanitära frågor i augusti 2005,

—

med beaktande av förmågan att svara på humanitära kriser 2010 som fastställts av organisationen DARA (Development Assistance Research Associates), som analyserar och klassificerar hur de största givarländerna svarar på behoven hos dem som är drabbade av katastrofer, konflikter eller nödsituationer,

—

med beaktande av det internationella programmet när det gäller lagar, regler och principer vid internationella katastrofinsatser (”IDRL-riktlinjerna”), som antogs vid den trettionde internationella konferensen för Röda korset/Röda halvmånen i Genève 2007, och EU:s medlemsstaters gemensamma åtagande att stödja riktlinjerna,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 november 2007 om ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om jordbävningen i Haiti (7),

—

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 14 december 2010 om inrättandet av en snabbinsatsstyrka för EU (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om Israels militära operation mot den humanitära konvojen samt Gazablockaden (9),

—

med beaktande av förslaget till resolution om den humanitära krisen i Somalia som lagts fram av Oreste Rossi i enlighet med artikel 120 i arbetsordningen (B7-0489/2010),

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om tillhandahållande av humanitärt bistånd i tredjeländer,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A7-0375/2010), och av följande skäl:

A.

Europaparlamentet erinrar om den gemensamma synen på humanitärt bistånd som beskrivs i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, där man framhåller att Europeiska unionen är beredd att nära samarbeta för att detta område ska bli så effektivt som möjligt, och betonar vikten av att slå vakt om och främja de grundläggande humanitära principerna om medmänsklighet, neutralitet, opartiskhet och självständighet och att kraftfullt tala för efterlevnaden av internationell humanitär rätt.

B.

De åtaganden som görs inom ramen för samförståndet gäller för både medlemsstaterna och kommissionen, och merparten av de åtgärder som nämns i handlingsplanen måste genomföras av kommissionen och medlemsstaterna i samförstånd.

C.

Naturkatastrofernas antal och intensitet ökar dramatiskt vilket bl.a. beror på klimatförändringarna, som har orsakats av människor, och där de industrialiserade länderna har ett historiskt ansvar. Antalet komplexa kriser till följd av bland annat föränderliga konflikter, dåligt styre och instabila situationer ökar, samtidigt blir brotten mot internationell humanitär rätt allt värre och det humanitära utrymmet allt mindre.

D.

Det blir allt svårare och farligare att dela ut bistånd och den humanitära situationen för personalen blir också allt mer osäker. År 2008 dödades 122 biståndsarbetare.

E.

De mest utsatta grupperna, till exempel kvinnor, barn och tvångsförflyttade människor, bör uppmärksammas särskilt och det ökade könsrelaterade våldet och sexuella våldet är ett stort problem i humanitära sammanhang, där systematiska våldtäkter ibland används som krigsvapen.

F.

Det ökande antalet icke-humanitära aktörer i samband med humanitära kriser medför en stor risk för sammanblandning av militära och humanitära aktörers roll och suddar ut gränserna för ett neutralt, opartiskt och oberoende bistånd.

G.

Tragedierna i Haiti och Pakistan nyligen har på nytt visat att Europeiska unionens instrument för katastrofberedskap (humanitärt bistånd och gemenskapens räddningstjänstmekanism) måste förbättras, så att de blir effektivare, snabbare, bättre samordnade och synligare, och dessa katastrofer har än en gång belyst behovet av att skapa en europeisk snabbinsatsstyrka.

H.

Den humanitära situationen har globalt sett förvärrats. De humanitära utmaningarna och behoven är enorma och det är absolut nödvändigt att arbeta för att stärka det europeiska samförståndet och dess handlingsplan samt skapa en global samordning och fördelning av bördorna där de länder som har kapacitet att vara stora givare av humanitärt bistånd tar sitt regionala ansvar.

I.

Kommissionens budget för humanitära katastrofer, särskilt Echos budget, har inte bara frysts utan även minskat något i reala termer under de senaste fem åren.

1.

Europaparlamentet beklagar att samförståndet om humanitärt bistånd fortfarande är alltför okänt utanför humanitära kretsar och begär att det ska anordnas utbildning om detta, särskilt för Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas diplomater och militära aktörer.

2.

Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte tillräckligt aktivt deltar i genomförandet av samförståndet och menar att rådets arbetsgrupp om humanitärt bistånd och livsmedelshjälp (Cohafa) bör förstärkas för att bättre kunna följa upp det – till exempel genom att anordna särskilda sammanträden om hur samförståndet ska integreras i de nationella humanitära strategierna eller genom att lägga fram en årlig verksamhetsrapport – och för att mer aktivt tala för det humanitära biståndet inför andra arbetsgrupper i rådet och i Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik. I detta sammanhang är det alltid viktigt att fokusera på en snabb och effektiv samordning.

3.

Europaparlamentet uppmuntrar EU:s delegationer i tredjeländer att aktivt främja spridningen och genomförandet av samförståndet och dess handlingsplan bland medlemsstaternas representationer.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att årligen utbyta bästa praxis med EU:s nationella parlament om deras genomförande av sina samförståndsåtaganden.

5.

Europaparlamentet förespråkar ökade anslag till humanitärt bistånd på grund av allt fler insatsområden och begär att budgetmyndigheten helt eller delvis överför medlen från nödhjälpsreserven direkt till GD ECHO:s ursprungliga budget. Parlamentet understryker betydelsen av att konkretisera OECD:s/CAD:s mål på 0,7 procent av BNP senast år 2015.

6.

Europaparlamentet efterlyser också realistiska budgetar, i vilka medel anslås för naturkatastrofer eller humanitära insatser på grundval av upprepade erfarenheter från tidigare års utgifter.

7.

Europaparlamentet begär att ytterligare insatser görs för att påskynda finansieringen av insatserna efter olyckor och naturkatastrofer liksom insatserna för att förenkla besluts- och godkännandeförfarandena i samband med budgetgenomförandet. Kommissionens avdelningar måste i nära samarbete med utrikestjänsten försöka möjliggöra en snabb finansiering av insatserna i inledningsskedet.

8.

Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att fortsätta med balanserade globala insatser och samtidigt fästa särskild vikt vid de s.k. bortglömda kriserna.

9.

Europaparlamentet kräver att medlen ökas och kapaciteten och resurserna förstärks, för att kunna garantera ett uteslutande civilt humanitärt stöd och katastrofskydd.

10.

Europaparlamentet stöder den viktiga roll som NOHA (det första nätverket av universitet som erbjuder utbildning i humanitärt bistånd på europeisk nivå) har när det gäller att främja en ökad medvetenhet om det globala internationella sammanhanget och framför allt inom EU:s politik för att tillgodose de mest sårbara befolkningsgruppernas behov genom utbildning av unga européer.

11.

Europaparlamentet bekräftar principerna och målen för det humanitära biståndet i det europeiska samförståndet. Parlamentet erinrar om att Europeiska unionens humanitära bistånd inte är ett krishanteringsinstrument och beklagar den ökande politiseringen av det humanitära biståndet och dess konsekvenser för det humanitära utrymmet.

12.

Europaparlamentet påpekar att EU:s yttre åtgärder, som regleras i Lissabonfördraget, måste vara förenliga med principerna och åtagandena inom samförståndet om humanitärt bistånd. Unionen bör, med tanke på sin politiska tyngd och sitt inflytande som den största internationella givaren, oförtrutet slå vakt om de humanitära principerna.

13.

Europaparlamentet begär också att militär och civil personal och de biståndsarbetare som är involverade i humanitära katastrofer och insatser agerar i enlighet med principerna om neutralitet, oberoende och opartiskhet.

14.

Europaparlamentet välkomnar översynen av EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt från december 2009 och menar att kommissionen och medlemsstaterna har en viktig politisk roll för genomförandet av riktlinjerna. Parlamentet hoppas även att det inom utrikestjänsten anordnas särskilda utbildningar i internationell humanitär rätt.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det avsätts ytterligare medel för att främja efterlevnaden av internationell humanitär rätt och sprida kunskapen om den bland väpnade grupper, ungdomar, politiska kretsar och civilsamhället.

16.

Europaparlamentet påminner om att de principer och den goda praxis för humanitärt bistånd som antogs i juni 2003 lägger tonvikten vid att gynna redovisningsskyldighet och uppmuntra till att det regelbundet genomförs utvärderingar av den internationella hanteringen av humanitära kriser, bl.a. utvärderingar av effektiviteten i biståndet. Parlamentet framhåller att dessa utvärderingar måste bli föremål för ett bredare samråd, inte minst med de humanitära aktörerna.

17.

Europaparlamentet påminner om att biståndet uteslutande ska vara behovsstyrt, och att sårbarhetsgraden och biståndets kvalitet och omfattning först och främst bestäms av den första bedömningen, som bör förbättras ytterligare, bl.a. när det gäller tillämpningen av sårbarhetskriterier, i synnerhet beträffande kvinnor, barn och personer med funktionshinder.

18.

Europaparlamentet påpekar att en av grundförutsättningarna för att de humanitära insatserna ska kunna hålla hög kvalitet, särskilt vid långvariga kriser, är att man på ett effektivt och fortlöpande sätt engagerar mottagarna i biståndsförvaltningen och om möjligt gör dem delaktiga i den.

19.

Europaparlamentet kräver att EU:s bistånd i samband med naturkatastrofer eller katastrofer som orsakas av människor bör syfta till att stödja den lokala ekonomin, till exempel genom att i möjligaste mån köpa lokalt eller regionalt producerade livsmedel och tillhandahålla nödvändig utrustning till jordbrukarna.

20.

Europaparlamentet uppmanar till en harmonisering av de metoder som används av olika aktörer och uppmuntrar FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) att fortsätta sitt arbete med att fastställa en gemensam ram som prioriterar snabba och effektiva insatser och som alltid i största möjliga utsträckning involverar lokala aktörer, även icke-statliga sådana.

21.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta sitt arbete på områden såsom nutrition, skydd, jämställdhet och sexuellt våld, flyktingar, återvändande flyktingar och internflyktingar samt uppmanar till att jämställdhet och reproduktiv hälsa systematiskt integreras i den humanitära insatsen, när det är fråga om akutinsatser på hälsoområdet.

22.

Europaparlamentet uppmanar rådet att förklara hur man tänker följa upp Barnierrapportens rekommendation om att EU:s yttersta randområden bör utnyttjas, på icke exklusiva grunder, som stödpunkter för att underlätta en förhandsutplacering av viktiga produkter och logistiska resurser, vilket skulle göra det lättare att sätta in europeiska mänskliga och materiella resurser i samband med akuta humanitära insatser utanför Europeiska unionen.

23.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta att reflektera över det humanitära biståndets potentiella negativa effekter på insatsområdena, särskilt den möjliga destabiliseringen av de ekonomiska och sociala strukturerna och följderna för miljön. Kommissionen uppmanas att ta fram ändamålsenliga strategier som gör det möjligt att redan under projektplaneringsfasen ta hänsyn till dessa effekter.

24.

Europaparlamentet uppmanar till respekt för de olika aktörer som deltar i finansieringen och genomförandet av internationella humanitära program (FN, Internationella röda korset och Röda halvmånen och icke-statliga organisationer) och stöder det arbete som görs för att stärka de lokala aktörernas kapacitet. Parlamentet efterlyser en ordentlig samordning och stort informationsutbyte mellan alla inblandade aktörer.

25.

Europaparlamentet ber alla statliga organ att respektera de icke-statliga organisationernas viktiga uppgift att samla in pengar genom privata donationer.

26.

Europaparlamentet stöder fortsatta humanitära reformer i FN och uppmanar till en förstärkning av systemet för humanitära samordnare, en större öppenhet, mottagarorientering och flexibilitet i användningen av landbaserade humanitära fonder, s.k. pooled funds, samt en rad förbättringar av klusterstrategin (sektorsvist ansvar), utifrån FN:s rekommendationer från översynen av förmågan att svara på humanitära kriser och förstärkning av insyns- och ansvarighetsprinciperna, bl.a. vad gäller samordningen med de lokala och icke-statliga aktörerna, beaktandet av sektorsövergripande aspekter och samordningen mellan kluster.

27.

Europaparlamentet bekräftar att FN, och särskilt OCHA, har en central roll i samordningen av internationella och humanitära insatser.

28.

Europaparlamentet välkomnar initiativen till bättre samordning av de olika europeiska krisberedskapsinstrumenten och gläder sig åt att det humanitära biståndet och räddningstjänsten är samlade inom ett och samma generaldirektorat. Deras respektive uppdrag, roller och resurser bör dock hållas formellt åtskilda.

29.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att införa tydliga och transparenta regler för samarbetet och samordningen mellan utrikestjänsten och kommissionen i hanteringen av omfattande kriser utanför EU och att arbeta aktivt för att förbättra synligheten av de resurser och den kapacitet som EU sätter in på fältet.

30.

Europaparlamentet påminner om att EU:s utrikesstrategi för barns rättigheter bör utgå från de värderingar och principer som fastställs i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, särskilt artiklarna 3, 16, 18, 23, 25, 26 och 29, och i FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll.

31.

Europaparlamentet bekräftar att åtskillnaden mellan militära och humanitära aktörers uppdrag bör vara tydlig, i synnerhet i områden som har drabbats av naturkatastrofer och väpnade konflikter och att det är mycket viktigt att militära medel och resurser endast används i mycket begränsade fall och som en sista utväg till stöd för humanitära hjälpinsatser i enlighet med FN:s riktlinjer (MCDA-riktlinjerna och Osloriktlinjerna (10)).

32.

Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att humanitär hjälp och katastrofskydd ska ses som en rent civil uppgift och även genomföras som en sådan.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att öka medvetenheten om det humanitära biståndets särskilda roll i Europeiska unionens utrikespolitik och uppmanar medlemsstaterna att se till att deras väpnade styrkor efterlever och tillämpar FN:s riktlinjer. En dialog mellan militära och humanitära aktörer är nödvändig för en ömsesidig förståelse.

34.

Europaparlamentet bekräftar att användningen av räddningstjänstresurser vid humanitära kriser ska vara behovsstyrd och komplementär till humanitärt bistånd och förenlig med detta, och att dessa resurser vid naturkatastrofer definitivt kan bidra till humanitära insatser, om de används i enlighet med de principer FN:s permanenta samordningskommitté (IASC) har på området.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ambitiösa lagstiftningsförslag för inrättande av en europeisk räddningstjänststyrka, som grundar sig på en optimering av den nuvarande europeiska räddningstjänstmekanismen och ett gemensamt utnyttjande av nationella resurser för att på detta sätt förhindra stora merkostnader och kunna inspireras av erfarenheter i samband med förberedande åtgärder. Stöd för finansiering av en räddningstjänststyrka måste ges utöver det ekonomiska stödet för akut humanitär hjälp.

36.

Europaparlamentet anser att den europeiska räddningstjänststyrkan skulle kunna bygga på vissa länders åtaganden att frivilligt ställa till förfogande förutbestämda viktiga räddningstjänstmoduler som omedelbart kan användas i de EU-insatser som samordnas av räddningstjänstmekanismen. De flesta av dessa moduler, som redan är tillgängliga på det nationella planet, skulle även fortsättningsvis kontrolleras av medlemsstaterna och utnyttjandet av dessa beredskapsmoduler skulle utgöra en hörnpelare i EU:s räddningstjänstsystem för insatser i samband med katastrofer inom och utanför unionens gränser.

37.

Europaparlamentet välkomnar att en ny europeisk strategi för stöd till katastrofförebyggande i utvecklingsländerna antogs i februari 2009. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang utveckla en förvaltningskapacitet som kan förebygga och reagera på katastrofer tillsammans med nationella regeringar, lokala myndigheter och civilsamhällets organisationer i mottagarländerna och uppmanar till ett snabbt genomförande av strategin.

38.

Europaparlamentet menar att betydande ansträngningar måste göras för att mer systematiskt integrera katastrofförebyggande i politiken för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd.

39.

Europaparlamentet förespråkar en betydande ökning av anslagen till katastrofförebyggande och framhåller vikten av att bibehålla småskalig finansiering för att garantera ett situationsanpassat tillvägagångssätt och lokalt engagemang i projekten.

40.

Europaparlamentet begär att agendan för anpassningen till klimatförändringar i större utsträckning ska samordnas med verksamheterna för katastrofförebyggande.

41.

Europaparlamentet beklagar att de konkreta framstegen när det gäller att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd fortfarande är begränsade trots allt fler politiska åtaganden de senaste åren.

42.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att vid rätt tidpunkt gå över från akuthjälp till utvecklingsbistånd, utifrån specifika kriterier och en grundligt genomförd behovsprövning.

43.

Europaparlamentet begär att mer resurser avsätts för att säkerställa kontinuiteten i biståndet och att man ska ha flexibiliteten och komplementariteten i nuvarande finansiella bestämmelser i åtanke vid övergången mellan katastrofhjälp och utvecklingsbistånd.

44.

Europaparlamentet förespråkar en förbättrad dialog och samordning mellan de humanitära organisationerna och utvecklingskontoren på insatsområdet och inom motsvarande avdelningar i EU-institutionerna och medlemsstaterna.

45.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA).

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/8

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om EU:s jordbruk och klimatförändringarna (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (4),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, SEK(2010)1058,

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen,

—

med beaktande av FN:s millennieutvecklingsmål, som bland annat syftar till att senast 2015 halvera andelen av jordens befolkning som svälter, jämfört med 1990,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0376/2010), och av följande skäl:

A.

Sedan första början har huvudsyftena med den gemensamma jordbrukspolitiken varit att garantera europeiska medborgare livsmedelsförsörjning och förse konsumenter med högkvalitativa livsmedel till rimliga priser samt att garantera jordbrukarnas inkomster, och detta är fortsatt Europeiska unionens främsta mål.

B.

Den senaste tidens prissvängningar på livsmedel och basvaror har gett upphov till allvarlig oro när det gäller livsmedelstillgången i Europa och i världen. Det är de mest sårbara befolkningsgrupperna som har drabbats hårdast av de stigande livsmedelspriserna.

C.

Prissvängningarna inom jordbruket är av permanent natur eftersom priserna reagerar oproportionerligt på små variationer i produktionsnivån, väldigt ofta till följd av spekulation.

D.

Vid ett möte nyligen i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) kommitté för tryggad livsmedelsförsörjning betonade EU det problem som de extrema prissvängningarna utgör, och den nyinrättade expertpanelen på hög nivå ombads att rapportera om orsakerna till prissvängningarna och om vilka åtgärder som kan vidtas för att bekämpa dem.

E.

Väderförhållanden eller andra händelser kan medföra att vissa länder börjar föra en protektionistisk politik, något som kan illustreras med de nyligen införda exportförbuden för vete i Ryssland och Ukraina, som tillsammans exporterar ungefär 30 procent av allt vete i världen.

F.

Livsmedelsproduktionen runtom i världen kan kontinuerligt försvagas av en rad faktorer som inbegriper konsekvenserna av skadeinsekter och sjukdomar, tillgången till naturresurser samt naturkatastrofer, såsom den utdragna torkan och bränderna i Ryssland och översvämningarna i Pakistan 2010.

G.

Klimatförändringarna kommer att leda till tätare förekomster av sådana naturkatastrofer och kommer därmed att destabilisera livsmedelsförsörjningen.

H.

Utmaningen består i att producera ”mer av mindre”, med betoning på hållbar produktion till följd av de ansträngda naturresurstillgångarna.

I.

EU är världens största nettoimportör av jordbruksprodukter och är alltför kraftigt beroende av import av protein, oljehaltiga produkter och majs samt av frukt och grönsaker för sin djurhållningssektor, inte minst därför att EU:s producenter inte får använda samma produktionsmetoder för sådana produkter.

J.

Den uppskattade ökningen av världens befolkning från 7 till 9,1 miljarder kommer enligt FAO att leda till krav på en 70-procentig ökning av livsmedelstillgången till 2050.

K.

Fattigdom och svält förekommer fortfarande i EU. 79 miljoner personer i EU lever under fattigdomsgränsen (60 procent av medelinkomsten i landet som personen bor i) och 16 miljoner av EU:s medborgare fick livsmedelshjälp från välgörenhetsorganisationer förra vintern.

L.

Tryggad livsmedelsförsörjning innebär inte bara tillgång på mat, utan omfattar enligt FAO även rätten till mat och tillgången till näringsriktig kost för alla. Genom att ständigt sträva efter att stärka sin konkurrenskraft kan EU bidra till att trygga världens livsmedelsförsörjning.

M.

Den ekonomiska och finansiella krisen har lett till att bristen på livsmedel har förvärrats för samhällets fattigaste medlemmar.

N.

Jordbrukarnas inkomster sjönk kraftigt under 2009 efter att ha legat stilla under en tioårsperiod, vilket i stor utsträckning berodde på svåra marknadsförhållanden och ökande produktionskostnader. Inkomsterna inom jordbruket är avsevärt lägre (ca 40 procent per produktionsenhet) än i resten av ekonomin, och inkomsten per invånare på landsbygden är mycket lägre (ca 50 procent) än i städerna.

O.

Jordbrukarnas andel av det mervärde som livsmedelskedjan genererar sjunker konstant, samtidigt som livsmedelsindustrins andel har ökat. Det krävs en välfungerande livsmedelskedja för att garantera att jordbrukarna får skälig ersättning för sina produkter.

P.

Så mycket som 50 procent av de livsmedel som produceras i EU går till spillo i samband med produktionen, leveranserna och konsumtionen av livsmedel.

Q.

Endast sju procent av EU:s jordbrukare är yngre än 35 år.

R.

Livsmedelsförsörjningen utgör en central fråga för EU och kräver överensstämmelse och samordning mellan följande sektorsinriktade politikområden på EU-nivå: den gemensamma jordbrukspolitiken, energipolitiken, forskningsprogrammen, utvecklings- och handelspolitiken samt den finansiella tillsynen.

1.

Europaparlamentet betonar att en starkt och hållbar jordbrukssektor i EU och en blomstrande landsbygdsmiljö, som utgår från en stark gemensam jordbrukspolitik, är avgörande garantier för tryggad livsmedelsförsörjning.

2.

Europaparlamentet intygar att EU har världens högsta standarder för jordbruks- och livsmedelsproduktion, med stark betoning på livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet samt på jordbrukets hållbarhet i miljöhänseende.

3.

Europaparlamentet anser att vi behöver alla former av jordbruk för att säkra livsmedelsförsörjningen i Europa och i tredjeländerna.

4.

Europaparlamentet anser att rätten till tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande mänsklig rättighet som uppnås när alla människor alltid har fysisk och ekonomisk tillgång till lämpliga, hälsomässigt riskfria och näringsrika livsmedel för att kunna tillfredsställa sina näringsbehov och livsmedelspreferenser så att de kan leva ett sunt och aktivt liv.

5.

Europaparlamentet anser att EU har en skyldighet att föda sina medborgare, och att fortsatt jordbruksverksamhet är en mycket viktig faktor i detta sammanhang. Parlamentet uppmärksammar att jordbrukarnas inkomster i EU minskar till följd av ökade produktionskostnader och prissvängningar, vilket inverkar negativt på jordbrukarnas möjligheter att upprätthålla produktionen. Parlamentet betonar de kostnader som de europeiska jordbrukarna tvingas bära till följd av kraven på att uppfylla världens högsta standarder beträffande livsmedelssäkerhet, miljö, djurskydd och arbetsförhållanden. Parlamentet betonar vidare att jordbrukarna måste kompenseras för dessa extrakostnader och för att de förser samhället med kollektiva nyttigheter, och understryker att livsmedel från tredjeländer som importeras till EU måste uppfylla samma höga standarder så att EU:s producenter inte utsätts för illojal konkurrens.

6.

Europaparlamentet anser att garanterad tillgång till mat i tillräcklig mängd är en viktig del av livsmedelsförsörjningen, men inser också att tillgång till livsmedel och rimliga livsmedelspriser kräver att man uppmärksammar frågan om hur en adekvat levnadsstandard ska garanteras, i synnerhet för personer med otillräckliga ekonomiska resurser, såsom barn, äldre, migranter, flyktingar och arbetslösa.

7.

Europaparlamentet ställer sig bakom formeln Livsmedelsförsörjning – Näring – Kvalitet – Närhet – Innovation – Produktivitet. För att den ska kunna uppnås anser parlamentet att man i utformningen av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken bör ta hänsyn till medborgarnas förväntningar på att denna politik ska omfatta både jordbruks- och livsmedelsfrågor och vara inriktad på att informera allmänheten om en näringsriktig kost.

8.

Europaparlamentet anser att EU bör skapa bättre förutsättningar för genomförandet av kostprogram i medlemsstaterna, såsom programmen för utdelning av frukt och mjölk i skolorna, samt stödja utbildning och informationssatsningar om produktursprung och näringslära, eftersom välgrundade kostval kan förebygga sjukdom och minska de höga sociala utgifterna i Europa. Parlamentet efterlyser även fler administrativt förenklade koststödprogram, och efterlyser en större budget för dessa program. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska de praktiska aspekterna av dessa program.

9.

Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt stöd för EU:s program för de sämst ställda. Parlamentet påminner om att Förenta staterna genom sin jordbrukslag ger betydande stöd till sitt matkupongprogram ”Supplemental Nutrition Assistance Programme”, vilket, i tillägg till att det mildrar de fattigastes livsmedelsbehov, skapar avsevärda inkomster för sektorn och ekonomin i allmänhet.

10.

Europaparlamentet är medvetet om att klimatförändringarna utgör en stor utmaning för säkerställandet av en tryggad livsmedelsförsörjning, i synnerhet på grund av den ökande förekomsten och omfattningen av klimathändelser som torka, översvämning, bränder och stormar. Parlamentet framhäver att vattenbristen utgör en allt större utmaning som påverkar livsmedelsproduktionen, och betonar att man utan dröjsmål måste ta itu med frågor beträffande vattenförvaltning och klimatförändringar.

11.

Europaparlamentet påminner om att energisäkerheten och livsmedelsförsörjningen är mycket nära förbundna med varandra. Parlamentet inser att energikostnader är en viktig faktor när lönsamhet bedöms inom jordbruket, som är den sektor som är mest oljeberoende. Parlamentet uppmuntrar åtgärder som ger jordbrukarna incitament till att bli mer energieffektiva och utveckla alternativa energikällor. Parlamentet påminner om att det krävs ett mer kontinuerligt stöd för forskning och utveckling samt rådgivningstjänster.

12.

Europaparlamentet anser dock att hänsyn måste tas till effekterna på livsmedelsproduktionen och livsmedelstillgången i samband med den ökade satsningen på förnybara energikällor och på att uppfylla Europa 2020-målen, och betonar den känsliga balans som råder mellan livsmedels- respektive bränsleutmaningen.

13.

Europaparlamentet noterar beroendet av import av proteiner och oljehaltiga produkter från tredjeländer, vilket vid pristoppar har negativa konsekvenser för livsmedels- och jordbrukssektorn, framför allt för djurhållningssektorn.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en teknisk lösning på problemet med förekomsten av små mängder genetiskt modifierade organismer i icke genetiskt modifierade importerade produkter och att föreslå ett snabbare förfarande för godkännande inom EU av importen av en ny genetiskt modifierad fodervariant så snart det styrkts att den är ofarlig.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för att allmänheten har tillgång till information om resultatet av livsmedelssäkerhetskontroller för att öka insynen på EU-nivå.

16.

Europaparlamentet är bekymrat över uppkomsten av landgrabbing och dess följder för livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländer och för jordbrukets och jordbrukarnas framtid. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka denna situation i förhållande till markinnehav och naturresurser.

17.

Europaparlamentet fastslår att de höga foderkostnaderna har försämrat situationen för djurhållningsföretagen i EU. Parlamentet kräver därför att man använder de instrument som gjorts tillgängliga genom förordning (EG) 1234/2007 (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) för att stabilisera marknaden och förhindra en kris.

18.

Europaparlamentet anser att de produktivitetsökningar som kommer att uppnås i de nya medlemsstaterna kommer att utöka den tillgängliga markarealen och utgöra en möjlighet att främja produktionen av proteingrödor och oljeväxter i EU.

19.

Europaparlamentet fastslår att livsmedelsförsörjningen inte kan garanteras om man inte säkerställer fri tillgång till genetiska resurser för livsmedel och jordbruk. Parlamentet erkänner att FAO:s avtal om växtgenetiska resurser är ett viktigt instrument för att bevara den biologiska mångfalden inom jordbruket, vilket motverkar följderna av klimatförändringen.

20.

Europaparlamentet understryker att de planerade incitamenten för hållbara energigrödor inte på något sätt får hota livsmedelsförsörjningen för befolkningen.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta och genomföra program med konkreta jordbruksåtgärder för att begränsa och få till stånd en anpassning till klimatförändringarnas effekter.

22.

Europaparlamentet poängterar att man måste främja informationskampanjer riktade till konsumenterna om jordbrukarnas och jordbrukssektorns insatser för miljön och livsmedelsförsörjningen.

23.

Europaparlamentet anser att finans- och jordbruksmarknaderna är mer sammanflätade idag än någonsin. Enligt parlamentet är en europeisk insats inte längre tillräcklig, utan Europa bör agera tillsammans med tredjeländer och internationella organisationer i prissvängnings- och livsmedelsförsörjningsfrågorna. Parlamentet stöder de initiativ som G20:s ordförandeskap har tagit i detta avseende.

24.

Europaparlamentet belyser de problem som jordbrukare ställs inför vid extrema marknads- och prissvängningar, och uppmärksammar hur svårt det är för jordbrukare att försöka planera långsiktigt när det råder extrema prissvängningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa bestående och kraftfulla åtgärder i syfte att skyndsamt angripa prissvängningarna på jordbruksmarknaderna. Parlamentet anser att detta kommer att vara avgörande för att säkerställa att produktionen i EU upprätthålls.

25.

Europaparlamentet observerar att prisindexet på finansmarknaderna för jordbruksråvaror aldrig har varit så instabilt som nu. Som ett exempel nämner parlamentet ökningen av vetekontraktspriserna som nyligen steg med 70 procent på två månader och vars handelsvolym på Paris råvarumarknad mer än fördubblades.

26.

Europaparlamentet framhäver att dessa omständigheter endast delvis orsakas av marknadskrafter, såsom tillgång och efterfrågan, och att de till stor del beror på spekulation. Parlamentet noterar att upp till 50 procent av den senaste tidens pristoppar har orsakats av spekulation. Parlamentet stöder de slutsatser som FN:s särskilde rapportör för rätt till mat dragit om att stora institutionella investerare, såsom hedgefonder, pensionsfonder och investeringsbanker – alla oftast oengagerade på jordbruksmarknaderna – har stor inverkan på råvaruprisindexen genom sitt agerande på derivatmarknader.

27.

Europaparlamentet förespråkar i detta sammanhang en granskning av befintlig lagstiftning om finansiella instrument, som borde möjliggöra en mer öppen handel. Parlamentet påminner om att syftet med finansiella instrument är att understödja ekonomin och bistå jordbruksproduktionen i att övervinna kriser och klimathändelser. Spekulation får samtidigt inte tillåtas att bli ett hot mot för övrigt effektiva jordbruksföretag.

28.

Europaparlamentet mottar med glädje kommissionens förslag till en förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Parlamentet ser gärna att ett krishanteringsverktyg för snabba insatser i form av skyddsnät mot extrema prissvängningar ställs till förfogande. Parlamentet efterlyser samordning av lagstiftning mellan EU och tredjeländer, såsom Förenta staterna, i syfte att minska möjligheterna för spekulatörer att dra otillbörlig fördel av skillnaderna mellan olika regelverk.

29.

Europaparlamentet förespråkar kraftigare europeiska åtgärder för att ta itu med spekulationsproblemet, inklusive genom att ge regleringsorgan och tillsynsmyndigheter befogenhet att begränsa spekulationen. Parlamentet anser att råvaruderivat skiljer sig från andra finansiella derivat och att sådana råvaruderivat endast bör hanteras av aktörer med välgrundat intresse av att skydda jordbruksprodukter mot risker och av andra grupper med direkt koppling till verklig jordbruksproduktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att hanteringen av livsmedelsråvaruderivat så långt som möjligt begränsas till investerare med direkt anknytning till jordbruksmarknader.

30.

Europaparlamentet är oroat över den stora koncentration som har skett inom spannmålshandeln och som har medfört att de involverade företagen kan påverka marknadspriserna. Parlamentet noterar att detta kan öka prissvängningarna, eftersom spannmålshandlare till följd av sina spekulativa transaktioner har ett intresse av stora prissvängningar. Parlamentet anser att detta också belyser behovet av interventionslager eller av något annat slags skyddsnät för att främja prisstabilitet och skydda jordbrukarnas och konsumenternas intressen.

31.

Europaparlamentet betonar att det inte är möjligt att vidta effektiva åtgärder mot stora prissvängningar utan interventionslager eller strategiska lager. Parlamentet anser därför att marknadsinterventionsinstrument måste få större utrymme i framtidens gemensamma jordbrukspolitik.

32.

Europaparlamentet framhåller att det krävs ökad öppenhet och rättvisa i livsmedelskedjan för att kunna garantera jordbrukare en skälig inkomst, skäliga vinster och skälig prissättning i hela livsmedelskedjan och för att säkerställa en livskraftig jordbrukssektor som tryggar livsmedelsförsörjningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta och effektiva förslag för att ta itu med denna fråga.

33.

Europaparlamentet påpekar att låginkomstländer med livsmedelsbrist är mer sårbara när de utsätts för prissvängningar.

34.

Europaparlamentet noterar att den globala livsmedelstillgången för närvarande är tillräcklig och att människors brist på livsmedel snarast beror på otillgänglighet och höga priser.

35.

Europaparlamentet observerar dock att de globala livsmedelslagren är mycket mer begränsade än förr och att de under livsmedelskrisen 2007 föll till en rekordlåg nivå motsvarande livsmedelsreserver för tolv veckor. Parlamentet påpekar att livsmedelsproduktionen i världen är alltmer utsatt för extrema väderfenomen kopplade till klimatförändringarna, för ett ökat globalt tryck på marken till följd av den växande urbaniseringen och för en ökad förekomst av skadeinsekter och sjukdomar, vilket kan orsaka plötslig och oförutsedd livsmedelsbrist.

36.

Europaparlamentet anser därför att ett internationellt system för livsmedelslager (både beredskapslager för att minska svälten och lager som skulle användas för att reglera råvarupriset) skulle vara gynnsamt för att understödja världshandeln vid pristoppar, avvärja återkommande protektionism och mildra trycket på världens livsmedelsmarknader. Enligt parlamentet bör dessa lager förvaltas av en gemensam myndighet under FN:s beskydd eller av FAO och till fullo utnyttja den samlade erfarenhet som FAO och Världslivsmedelsprogrammet besitter. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt undersöka hur man på bästa sätt kan uppnå detta och låta parlamentet ta del av resultaten. Parlamentet uppmanar även kommissionen att spela en ledande roll som förespråkare för detta riktade globala system för livsmedelslager.

37.

Europaparlamentet påminner om att EU hittills har reagerat med bistånd och pengar, inklusive genom livsmedelsmekanismen. Parlamentet efterlyser rapporter om mekanismens effektivitet, även vad det gäller framsteg beträffande bekämpningen av orsaker och symptom, och uppmanar kommissionen att analysera möjligheten att införa ett instrument för att bekämpa svälten i världen.

38.

Europaparlamentet upprepar på nytt vikten av att utveckla jordbruket i utvecklingsländerna och tilldela jordbrukssektorn en lämplig del av EU:s offentliga utvecklingsbistånd. Parlamentet beklagar att andelen utvecklingsbistånd som tilldelas jordbruket har sjunkit väldigt mycket sedan 1980-talet och gläder sig åt att man har insett att denna trend måste vändas. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt utvecklingsbistånd prioritera jordbruket, inklusive stöd till jordbrukare för att få tillträde till marknader.

39.

Europaparlamentet beklagar slutsatserna från FN:s toppmöte 2010 om millennieutvecklingsmålen och pekar på att de utvecklade länderna långtifrån har fullgjort sina åtaganden i fråga om officiellt utvecklingsbistånd.

40.

Europaparlamentet välkomnar att Världsbanken inom ramen för FN:s toppmöte 2010 om millennieutvecklingsmålen tog initiativ till att öka sitt stöd till jordbrukssektorn för att stimulera högre avkastning, sysselsättning och livsmedelsförsörjning, särskilt i låginkomstområden.

41.

Europaparlamentet bekräftar på nytt sin ståndpunkt från betänkandet om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013. Parlamentet bestyrker sitt engagemang för en stabil jordbruks- och landsbygdsutvecklingspolitik som säkerställer att alla omfattas av en tryggad livsmedelsförsörjning, bevarar en livskraftig landsbygd i EU, gör jordbruket mer konkurrenskraftigt, säkerställer en fortsatt jordbruksproduktion i hela EU, stöder innovation, konkurrenskraft och sysselsättning samt tar sin del av ansvaret för att möta stora globala utmaningar som klimatförändringarna. Parlamentet betonar också behovet av att ytterligare förenkla och avbyråkratisera den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att minska förmånstagarnas genomförandekostnader.

42.

Europaparlamentet betonar att unga jordbrukare har en viktig roll att spela inom ramen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet påpekar att endast sju procent av de europeiska jordbrukarna är yngre än 35 år och att hela 4,5 miljoner jordbrukare kommer att gå i pension de närmaste tio åren. Parlamentet förespråkar en utökning av åtgärderna för unga jordbrukare, såsom installationsbidrag, subventionerade räntesatser på lån och andra incitament som medlemsstaterna har genomfört inom ramen för sina landsbygdsutvecklingsbudgetar. Parlamentet bekräftar på nytt innebörden av sitt förslag till ändring av budgeten för utbytesprogrammet för unga och förespråkar att detta ska genomföras som ett pilotprojekt. Parlamentet begär även att man ska avskaffa alla byråkratiska hinder som försvårar för unga människor att bedriva jordbruksverksamhet.

43.

Europaparlamentet anser att forskning och innovation är avgörande för att man ska kunna möta utmaningen att trygga livsmedelsförsörjningen genom att öka produktionen men använda mindre resurser. Parlamentet framhäver betydelsen av att främja yrkesutbildning, tillgång till utbildning, kunskapsöverföring och utbyte av bästa praxis inom jordbruket. Parlamentet upprepar behovet av att samordna den gemensamma jordbrukspolitiken med annan politik för att göra det enklare att få tillgång till forskning och innovation inom jordbruket.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till fullo utnyttja de möjligheter som sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling erbjuder beträffande forskning och teknisk innovation, i syfte att öka produktionen samtidigt som energieffektivitets- och hållbarhetskriterierna respekteras.

45.

Europaparlamentet konstaterar att den mark som är tillgänglig för jordbruksproduktion minskar för vart år som går till följd av klimatförändringar och urbanisering.

46.

Europaparlamentet vill särskilt betona vikten av mångfald inom det europeiska jordbruket, samexistensen av olika jordbruksmodeller, bl.a. det småskaliga jordbruket som skapar sysselsättning på landsbygden i EU, och förekomsten av en stor variation av livsmedel och näringsämnen av god kvalitet, däribland produkter från småbruk och hantverksprodukter som hanteras i korta distributionskedjor, i Europa, i syfte att främja utvecklingen av landsbygdsområden och bevara traditionerna inom regionala mat- och vinsektorer.

47.

Europaparlamentet noterar att lokalt traditionellt jordbruk, inklusive familjejordbruk, småskaligt jordbruk och ekologiskt jordbruk, på ett värdefullt sätt kan bidra till livsmedelsförsörjningen eftersom det ofta utgör ett effektivt sätt att bruka jorden, genom metoder som särskilt utvecklats i enskilda regioner under en längre tid, och gör det möjligt att upprätta en stark koppling mellan en produkt och det område den kommer ifrån och som symboliserar produktens kvalitet och äkthet. Parlamentet betonar att dessa jordbrukstyper måste samexistera med moderna hållbara jordbruksföretag som förenar hög produktivitet med hållbar markanvändning.

48.

Europaparlamentet understryker också att den överdrivna uppstyckningen av jordbruksmarken i vissa medlemsstater är ett hinder för produktiviteten inom jordbruket och att åtgärder måste vidtas för att främja sammanslagningen av små jordbruksföretag.

49.

Europaparlamentet framhäver att mångfalden inom EU:s jordbruk måste bevaras. Parlamentet konstaterar att lokala marknader som försörjs med färska och lokalt producerade jordbruksprodukter är miljömässigt hållbara och bidrar till att stödja etablerade grupper av jordbrukare. Parlamentet betonar jordbrukets betydelse i mindre gynnade områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att belysa de olika europeiska jordbruksmodellerna i sitt nästa förslag om den gemensamma jordbrukspolitiken och att även överväga möjligheten att skapa särskilda finansiella stimulansåtgärder och märkningssystem.

50.

Europaparlamentet betonar behovet av en rättvisare gemensam jordbrukspolitik i syfte att säkerställa jämställd tilldelning av stöd till jordbrukare både inom och mellan alla medlemsstater, större territoriell sammanhållning och utfasning av exportsubventioner, samtidigt som EU:s handelspartner på motsvarande sätt fasar ut alla typer av exportsubventioner och sanktioner införs för exportåtgärder med liknande verkan.

51.

Europaparlamentet erkänner att reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken har lett till att EU:s jordbruksproduktion i betydligt mindre utsträckning påverkar utvecklingsländerna, trots att exportbidragen är allt annat än avskaffade. Parlamentet uppmanar EU att erkänna vikten av att stödja utvecklingsländernas jordbrukssektorer, särskilt genom att se till att jordbruk prioriteras i utvecklingsländerna och i EU:s budget för utomeuropeiskt utvecklingsbistånd.

52.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/16

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (10028/2010) (Republiken Kongo) och förslaget till rådets beslut (12796/2010) (Republiken Kamerun),

—

med beaktande av förslaget till frivilligt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kongo om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till unionen (Flegt) (07636/2010),

—

med beaktande av förslaget till frivilligt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kamerun om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till unionen (Flegt) (13187/2010),

—

med beaktande av rådets begäran om parlamentets godkännande i enlighet med artikel 207.3 första stycket, artikel 207.4 första stycket, artikel 218.6 andra stycket led av och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0170/2010 och C7-0339/2010),

—

med beaktande av FN:s deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter (antagen genom generalförsamlingens resolution 61/295 av den 13 september 2007),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (1),

—

med beaktande av Cancún-överenskommelsen,

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 19 januari 2011 om utkastet till rådets beslut till frivilligt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kongo (2) och Republiken Kamerun (3) om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med trävaruprodukter riktad till unionen (Flegt),

—

med beaktande av artikel 155.5 och artikel 110.2 i arbetsordningen.

1.

Europaparlamentet välkomnar de frivilliga partnerskapsavtalen med Kamerun och Kongo. Parlamentet anser att man utifrån förhandlingarna om dessa frivilliga partnerskapsavtal kan utarbeta riktlinjer för god praxis för att fastställa ett prejudikat för andra pågående förhandlingar om frivilliga partnerskapsavtal med timmerproducerande länder.

2.

Europaparlamentet understryker att EU och de länder som levererar tropiska träprodukter har ett delat ansvar för att eliminera olaglig avverkning, och för produkter som härrör från sådan avverkning, liksom för att öka insatserna för bevarande och hållbar användning av världens skogsresurser.

3.

Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang de berörda parternas åtaganden för att förbättra skogsförvaltningen och vid behov omarbeta befintlig lagstiftning, för att säkerställa att verksamheten i skogsnäringen är transparent, respekterar ursprungsbefolkningars rättigheter och inte bidrar till miljöförstörelse. Parlamentet välkomnar även EU:s åtagande för att stödja kapacitetsuppbyggnad, särskilt inrättandet av system för kontroll av spårbarhet och laglighet för timmer och trävaror i timmerproducerande länder.

4.

Europaparlamentet påminner om att grunden för frivilliga partnerskapsavtal är att man gemensamt ska hindra handeln med olagligt avverkat timmer och produkter som härrör från sådant timmer, och bidra till insatser för att sätta stopp för avskogning och skogsförstörelse samt för de koldioxidutsläpp och den minskning av den biologiska mångfalden som följer på sådan avskogning och skogsförstörelse i världen. Samtidigt ska avtalen främja hållbar ekonomisk tillväxt, hållbar mänsklig utveckling, hållbara livsmedelskällor och respekt för ursprungs- och lokalbefolkningar.

5.

Europaparlamentet påminner om att utbredningen av storskalig exploatering av tropiska och andra skogar som är mycket värdefulla tack vare sin biologiska mångfald och förmåga att binda koldioxid är ohållbar och kan leda till ytterligare avskogning och skogsförstörelse, vilket bidrar till global miljöförstöring. Det finns en inneboende spänning i de frivilliga partnerskapsavtalen, eftersom de innebär att EU främjar handeln med trävaror från länder med stora ytor naturskog men samtidigt riskerar att undergräva sina mål om att bekämpa klimatförändringarna, stödja bevarandet och den hållbara användningen av biologisk mångfald, minska fattigdomen och sätta stopp för avskogningen i världen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillse att EU:s politik är konsekvent och att åtgärder som vidtas på grundval av frivilliga partnerskapsavtal kommer att bidra till de internationella åtaganden som har gjorts av samtliga parter till ett frivilligt partnerskapsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ange vilka ytterligare initiativ som är planerade för de frivilliga partnerskapsavtalen för att bekämpa avskogningen och förstörelsen av naturskogar och för att främja skyddet av sådana skogar.

6.

Europaparlamentet påminner om att skogarna uteslutande tillhör den stat i vilken de växer, men att skogsmiljön är en tillgång som tillhör hela mänskligheten och som måste skyddas, bevaras och, där så är praktiskt möjligt, återställas med den yttersta målsättningen att upprätthålla världens biologiska mångfald och ekosystemfunktioner samt skydda klimatsystemet och rättigheterna för ursprungsbefolkningar och grupper som är beroende av skogen för sitt uppehälle. Parlamentet uppmanar därför partnerregeringar i Afrika och tredjeländer att utarbeta markanvändnings- och resurshanteringsplaner för att uppnå dessa mål, och att kartlägga hur mycket stöd – och vilken typ av stöd – som skulle behövas från utländska partner och internationella organisationer för att främja dessa mål.

7.

Mot denna bakgrund uppmanar Europaparlamentet kommissionen att fästa största möjliga vikt vid att tillse att frivilliga partnerskapsavtal inte främjar utbredningen av industriell avverkningsverksamhet i orörda skogslandskap, och att samarbeta med regeringarna i Kamerun och Kongo samt med alla regeringar som i framtiden kommer att underteckna frivilliga partnerskapsavtal för att övervaka och vidta åtgärder för att eliminera den industriella skogsavverkningens direkta och indirekta negativa effekter på naturen.

8.

Europaparlamentet välkomnar det frivilliga, insynsvänliga, deltagande och samförståndsinriktade tillvägagångssätt som legat till grund för avtalen. Ett sådant tillvägagångssätt bör vägleda förhandlingarna om frivilliga partnerskapsavtal med andra timmerproducerande partnerländer.

9.

Europaparlamentet understryker den viktiga roll som oberoende nationella civila samhällsorganisationer och oberoende externa observatörer har för att övervaka att alla inblandade parter korrekt genomför avtalen, bl.a. via ett åtagande för att engagera nationella aktörer i de gemensamma kommittéer som ska inrättas för att övervaka genomförandeprocessen. Parlamentet betonar att lokala civila samhällsorganisationer måste ha befogenhet att genomföra oberoende övervakning av lagstiftningens efterlevnad och av genomförandet av regeringsreformer inom skogsnäringen.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en mekanism som ska garantera att de frivilliga partnerskapsavtalen, inbegripet tidsfristerna i dem, verkligen respekteras i genomförandefasens olika steg, särskilt för att garantera att lokala aktörers kapacitet stärks och att lokala grupper och ursprungsbefolkningar engageras direkt under genomförandefasen, i syfte att säkerställa större acceptans för de reformer som kommer att genomföras som en följd av de frivilliga partnerskapsavtalen samt fullständig kontroll av importen till EU.

11.

Europaparlamentet påminner om att lagstiftningen och det övriga regelverket inom skogsnäringen måste ses över för att man ska få till stånd ett frivilligt partnerskapsavtal som är förenligt med Flegt-handlingsplanens mål och kunna garantera att genomförandet av det frivilliga partnerskapsavtalet bidrar till uppfyllandet av de konventioner och internationella överenskommelser avseende miljö och sociala frågor som parterna till ett frivilligt partnerskapsavtal är bundna av.

12.

Europaparlamentet påminner om att syftet med de frivilliga partnerskapsavtalen även är att förbättra den sociala rättvisan och säkerställa respekt för lokala gruppers och ursprungsbefolkningars rättigheter, vilket således omfattar principerna om insyn och deltagande på lika villkor.

13.

Europaparlamentet påminner om att dessa förbättringar av lagstiftningen måste göras innan Flegt-licenserna utfärdas.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast sex månader efter att ett frivilligt partnerskapsavtal har trätt ikraft lägga fram en rapport om de åtgärder som vidtagits för att garantera att dialogen mellan berörda aktörer och det civila samhället, däribland lokalbefolkningen och ursprungsbefolkningen, fortsätter och upprätthålls under genomförandefasen. Parlamentet anser att denna rapport bör innehålla en bedömning av det frivilliga partnerskapsavtalets konsekvenser och faktiska bidrag när det gäller EU:s och signatärlandets internationella åtaganden beträffande miljö och hållbar utveckling, inbegripet bevarande och hållbar förvaltning av den biologiska mångfalden.

15.

Europaparlamentet uppmanar båda parter till ett frivilligt partnerskapsavtal att se till att det civila samhället samt lokal- och ursprungsbefolkningar fritt och under trygga förhållanden kan bidra till de frivilliga partnerskapsavtalens genomförande och efterlevnad. Den gemensamma kommittén för genomförande av avtalet bör se till att det civila samhället samt lokalbefolkningar och ursprungsbefolkningars organisationer har rätt att inkomma med klagomål och att vid behov överklaga.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förvissa sig om att den har god kännedom om det aktuella människorättsläget i alla länder med vilka ett frivilligt partnerskapsavtal kan komma att ingås, och avråder kommissionen från att ingå avtal med länder som saknar ett regelverk som garanterar grundläggande mänskliga och sociala rättigheter. Parlamentet bekräftar att det i alla länder som omfattas av ett frivilligt partnerskapsavtal måste gå att föra en öppen dialog och att yttrandefrihet – inbegripet religionsfrihet – och tryckfrihet måste garanteras så att eventuella klagomål kan framföras.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet utarbeta en framstegsrapport om genomförandet av de olika bestämmelserna i alla nuvarande och framtida frivilliga partnerskapsavtal, och att presentera denna rapport för parlamentet.

18.

Europaparlamentet förväntar sig att fler frivilliga partnerskapsavtal kommer att ingås under de kommande åren, vilket kräver ytterligare specifika anslag för utvecklingen av tekniska och mänskliga resurser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ange vilka medel som kommer att användas för att stödja framförhandlingen och genomförandet av dessa avtal.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet om de framsteg som görs i förhandlingarna om och genomförandet av befintliga och framtida frivilliga partnerskapsavtal och att i god tid informera parlamentet om arbetet i den gemensamma kommittén för genomförande av avtalet, de gransknings- och revisionsrapporter som utarbetas av avtalets oberoende granskare, rapporterna om avtalets genomförande – inbegripet undersökningarna av avtalets sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser – och förteckningar över företag som beviljas koncession.

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna ståndpunkt till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till alla regeringar som berörs av ett frivilligt partnerskapsavtal.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/19

—

med beaktande av sina ståndpunkter av den 25 september 2003 om WTO:s femte ministerkonferens i Cancún (1), av den 12 maj 2005 om utvärderingen av Doha-rundan efter beslutet av WTO:s allmänna råd av den 1 augusti 2004 (2), av den 1 december 2005 om förberedelserna inför WTO:s sjätte ministerkonferens i Hongkong (3), av den 23 mars 2006 om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap (4), av den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong (5), av den 1 juni 2006 om handel och fattigdom: Utformning av en handelspolitik som maximerar handelns bidrag till fattigdomslindringen (6), av den 7 september 2006 om beslutet att tills vidare skjuta upp förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha (7), av den 23 maj 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap (8), av den 12 december 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap (9), av den 5 juni 2008 om förslaget till rådets förordning om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden den 1 januari 2009-31 december 2011 samt om ändring av förordningarna (EG) nr 552/97 och (EG) nr 1933/2006 och av kommissionens förordningar (EG) nr 964/2007 och (EG) nr 1100/2006 (10), samt av den 25 mars 2009 om interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan (11),

—

med beaktande av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan,

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1528/2007 av den 20 december 2007 om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts (12),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 oktober 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap (KOM(2007)0635),

—

med beaktande av det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt), särskilt dess artikel XXIV,

—

med beaktande av förklaringen från WTO:s fjärde ministerkonferens som antogs den 14 november 2001 i Doha,

—

med beaktande av förklaringen från WTO:s sjätte ministerkonferens som antogs den 18 december 2005 i Hongkong,

—

med beaktande av den rapport och de rekommendationer från WTO:s arbetsgrupp för handelsrelaterat bistånd ”Aid for Trade” som antogs av WTO:s allmänna råd den 10 oktober 2006,

—

med beaktande av FN:s Millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken världssamfundet gemensamt fastställde kriterier för fattigdomsutrotning, de s.k. millennieutvecklingsmålen,

—

med beaktande av Kigaliförklaringen som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen i Kigali (Rwanda) den 22 november 2007,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2006 om situationen i Fiji (13) där parlamentet eftertryckligen fördömer maktövertagande av de militära styrkorna i Fiji,

—

med beaktande av de 103 rekommendationerna från FN:s råd för mänskliga rättigheter som utfärdades i rapporten från arbetsgruppen för allmän periodisk översyn den 23 mars 2010 samt av det officiella svaret från Fijis regering den 10 juni 2010 där man hävdar att de allmänna val som sedan länge begärts och som ofta skjutits upp nu är planerade att äga rum 2014 och att den denna tidpunkt inte är förhandlingsbar,

—

med beaktande av frågorna av den 16 december 2010 till kommissionen och rådet om ingåendet av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan (O-0212/2010 – B7-0807/2010),

—

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Sedan den 1 januari 2008 är EU:s tidigare avtal om handel med AVS-staterna, som gav AVS-staterna förmånstillträde till EU:s marknader på icke ömsesidig grund, inte längre förenligt med WTO:s bestämmelser.

B.

Avtalen om ekonomiskt partnerskap (EPA) är WTO-förenliga avtal som syftar till att stödja regional integration och främja en successiv integrering av AVS-staterna ekonomier i världsekonomin, och därigenom främja en hållbar social och ekonomisk utveckling i dessa stater och bidra till de övergripande insatserna för att utrota fattigdomen i AVS-staterna.

C.

Avtal om ekonomiskt partnerskap bör användas för att bygga upp en långsiktig relation genom vilken handeln ska stödja utvecklingen.

D.

Sockerprotokollet enligt de olika Lomékonventionerna och Cotonouavtalet gav de små Stillahavsöarna, som har en begränsad diversifieringspotential i jordbrukssektorn, en förutsägbar inkomst.

E.

Interimsavtal om ekonomiskt partnerskap är avtal om varuhandel som syftar till att förhindra avbrott i AVS-handeln med EU.

F.

Den rådande finansiella och ekonomiska krisen innebär att handelspolitiken är viktigare än någonsin för utvecklingsländerna.

G.

Bland AVS-staterna i Stilla havet är det hittills bara Papua Nya Guinea och Fiji som har undertecknat ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap, vilket de gjorde i slutet av 2009. De övriga AVS-staterna i Stilla havet omfattas antingen av Allt utom vapen-initiativet, vilket ger dem tillgång till EU utan vare sig tullar eller kvoter, eller av EU:s allmänna preferenssystem.

H.

Den 20 december 2009 började man att provisoriskt tillämpa avtalet för Papua Nya Guinea. Avtalet för Fiji kommer att kunna börja tillämpas efter att landet har meddelat att man antingen vill tillämpa avtalet provisoriskt eller ratificerat avtalet.

I.

Förhandlingar om ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap pågår med alla 14 AVS-stater i Stilla havet.

J.

Interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap innehåller alla de viktigaste bestämmelserna som ett avtal om handel med varor ska innehålla.

K.

Effekterna av åtagandena i avtalet kan bli mycket omfattande för de berörda staterna och Stillahavsområdet.

L.

Interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap kommer att påverka omfattningen av och innehållet i kommande avtal mellan Papua Nya Guinea och Fiji samt andra handelspartner, liksom regionens ställning i förhandlingarna.

M.

Konkurrensen mellan EU och Stillahavsstaterna är begränsad, eftersom EU:s export till största delen består av varor som Stillahavsstaterna inte själva producerar, men som de behöver antingen för direkt konsumtion eller som insatsvaror i den inhemska industrin.

N.

Fiske och fiskerirelaterade verksamheter och branscher uppvisar en stor potential för framtida exportökningar, förutsatt att fisket bedrivs på ett miljömässigt hållbart sätt.

O.

Nya handelsregler måste utformas i syfte att stödja utvecklingen av inhemsk industri och förhindra resursutarmning och klimatförändring, och måste åtföljas av ett ökat stöd för handelsrelaterat bistånd.

P.

Syftet med Aid for Trade (handelsstöd) är att stödja utvecklingsländers förmåga att ta vara på nya handelsmöjligheter.

Q.

EU och AVS-staterna har förhandlat fram nya, flexiblare och bättre ursprungsregler, vilka kommer att innebära väsentliga fördelar om de tillämpas ordentligt, med full respekt för avtalets anda, och med lämplig hänsyn till AVS-staternas begränsade kapacitetsnivåer.

R.

Undantaget från ursprungsreglerna i interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap inbegriper hela produktionskedjan, från utvinning av råmaterial till bearbetning, saluföring och export.

S.

Den stora efterfrågan på tonfisk har gjort att dessa produkter fått vissa särdrag, bland annat snabba reaktioner på prisfluktuationer, vilket har lett till att de klassificerats som ”känsliga produkter” på den internationella marknaden, något som bör beaktas i alla handelsförhandlingar.

T.

Enligt uppgifter från Kommissionen för bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (WCPFC), som är den internationella organisation som har i uppgift att övervaka resurshållbarheten i detta område, har tredjeländer, särskilt Kina, som investerar i industriella makroprojekt i Papua Nya Guinea sedan de nya ursprungsreglerna infördes, ökat sin fiskekapacitet enormt i området, och tenderar att fortsätta denna ökning, vilket i sin tur ökar risken för överutnyttjande av resurser.

1.

Europaparlamentet anser att handelsförbindelserna mellan detta område och EU bör främja och öka handeln, hållbar utveckling och regional integration, samtidigt som ekonomisk diversifiering främjas och minskad fattigdom eftersträvas. Interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap måste också bidra till att uppnå millennieutvecklingsmålen.

2.

Europaparlamentet betonar att det positiva slutförandet av förhandlingarna om interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap med Papua Nya Guinea och Fiji är ett tecken på Europeiska unionens starka intresse att fortsätta att upprätthålla nära och avancerade ekonomiska förbindelser med Stillahavsstaterna. Parlamentet hoppas att ett sådant avtal, som nu är begränsat till två stater, kan bana vägen för ett mer omfattande avtal där andra stater i Stillahavsområdet ingår.

3.

Europaparlamentet framhåller att interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap syftar till att hålla marknaden öppen för export från Papua Nya Guinea och Fiji och möjliggöra förhandlingar om ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap, om de berörda staterna så önskar.

4.

Europaparlamentet påpekar att Papua Nya Guinea och Fiji – som är de enda AVS-staterna i Stilla havet som har någon betydande export till EU – är de enda staterna hittills i Stillahavsområdet som har ingått avtalet, medan de övriga staterna i den regionala Stillahavsgrupperingen har valt att inte underteckna avtalet, eftersom de har liten varuhandel med EU.

5.

Europaparlamentet påminner om att interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap förvisso kan betraktas som ett första steg i processen, men att det i rättslig bemärkelse är ett fullständigt oberoende internationellt avtal som inte automatiskt måste leda fram till att ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap undertecknas eller till att alla som paraferat interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap också kommer att underteckna det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap.

6.

Europaparlamentet påminner EU-institutionerna och EU-regeringarna om att varken ingåendet eller förkastandet av ett ekonomiskt partnerskapsavtal får leda till en situation där en AVS-stat kan komma att hamna i en mindre gynnsam situation än under handelsbestämmelserna i Cotonouavtalet.

7.

Europaparlamentet betonar att parlamentets eventuella godkännande av ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap inte föregriper parlamentets inställning till ett godkännande av ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap, eftersom förfarandet för att sluta avtal hänför sig till två olika internationella avtal.

8.

Europaparlamentet påminner om att en verklig regional marknad är en förutsättning för att med framgång kunna genomföra interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap – vilket även gäller ett framtida fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap – och att regional integration och regionalt samarbete är nödvändigt för den sociala och ekonomiska utvecklingen i Stillahavsstaterna. Detta måste beaktas under genomförandet.

9.

Europaparlamentet framhåller att avsikten med de särskilda bestämmelserna om ursprungsregler för fiskeriprodukter är att utveckla kapaciteten för fiskhantering på land i AVS-staterna i Stillahavsområdet, för att på det sättet skapa lokala arbetstillfällen och inkomster.

10.

Europaparlamentet påpekar att interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap har lett till att industriprojekt utvecklats i Papua Nya Guinea, såsom PMIZ (Pacific Marine Industrial Zone) i Madang-golfen, som enligt planerna ska producera över 400 000 ton konserverad tonfisk inom två år.

11.

Europaparlamentet uttrycker likaså sin oro och upprördhet över åtgärder såsom den ändring av miljölagstiftningen som nyligen gjordes av myndigheterna i Papua Nya Guinea, och som i praktiken upphäver skyldigheten att lägga fram miljörapporter för denna typ av projekt och försvårar möjligheterna att överklaga beslut.

12.

Europaparlamentet betonar fiskeindustrins betydelse som den främsta källan till arbetstillfällen för kvinnor i Stillahavsområdet och anser att kommissionen bör tillhandahålla tekniskt, politiskt och ekonomiskt stöd för att förbättra kvinnornas möjligheter till sysselsättning i Stillahavsstaterna.

13.

Europaparlamentet tar med oro del av uppgifterna från WCPFC om ökningen av tredjeländernas fiskekapacitet i dessa fiskevatten i Stilla havet, vilket innebär risk för olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och överfiske, till nackdel för den hållbara utvecklingen inom fiskeindustrin.

14.

Europaparlamentet betonar att även om Papua Nya Guinea och Fiji har låg fiskekapacitet och därför ett begränsat utbud av helt framställda fiskeriprodukter och en begränsad kapacitet för hantering på land, så har det undantag från ursprungsreglerna för bearbetade fiskeprodukter som Papua New Guinea aktivt utnyttjar gjort detta land till ett veritabelt centrum för bearbetning av stora mängder tonfisk från olika källor (Filippinerna, Thailand, Kina, Förenta staterna, Australien m.fl.). Parlamentet uppmärksammar att undantaget från ursprungsreglerna skulle kunna få en destabiliserande effekt på EU:s fiskeberednings- och fiskekonservindustri.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt för parlamentet lägga fram en rapport om just dessa aspekter av Stillahavsstaternas fiskerisektor liksom om förvaltningen av fiskbestånd i Stilla havet inbegripet strategier för en hållbar utveckling. Kommissionen uppmanas också att omgående inleda det samråd som anges i artikel 6.6 d i protokoll II till interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap och att införa ett stopp för undantagsordningarna avseende ursprungsreglerna i händelse av att utvärderingsrapporten belägger en destabiliserande inverkan på EU:s fiskeberednings- och fiskekonservindustri.

16.

Europaparlamentet påpekar att en sådan rapport om genomförandet av de särskilda ursprungsreglerna måste utarbetas under 2011, dvs. tre år efter att Papua Nya Guinea informerades om att reglerna antagits genom förordning (EG) nr 1528/2007, och att rapporten bör ta upp de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser som undantaget från reglerna om global anskaffning får för befolkningen i Papua Nya Guinea, och särskilt i kustsamhällena. Parlamentet vill i det sammanhanget omgående informeras om riktlinjerna för utarbetandet av rapporten och huruvida samtliga intressenter och berörda parter, inbegripet det civila samhällets organisationer i Papua Nya Guinea, kommer att höras i inledningsskedet av arbetet med rapporten.

17.

Europaparlamentet uppmanar Fiji att anamma de rekommendationer som framförts av världssamfundet och att tillämpa god förvaltningspraxis, eftersom sådana åtgärder skulle kunna resultera i en utbetalning av det finansiella stödet för sockerindustrin i Fiji. Parlamentet tillstår att dessa medel är väl behövda för att stödja sockerindustrin, som är av central betydelse för sysselsättningen i Fiji.

18.

Europaparlamentet framhåller att varje regionalt avtal om ekonomiskt partnerskap bör göras avhängigt av att samtliga berörda politiska grupperingar i Fiji godkänner en färdplan för demokratiska val.

19.

Europaparlamentet rekommenderar en flexibel, asymmetrisk och pragmatisk hållning under de pågående förhandlingarna om ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap, och insisterar på att ett kapitel om utvecklingssamarbete måste ingå i det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap.

20.

Europaparlamentet påpekar att avtalet också kan påverka förbindelserna mellan Stillahavsområdet och dess närmaste och största handelspartner Australien och Nya Zeeland och att man måste se till att bestämmelserna i det nuvarande avtalet inte försvårar kommande handelsavtal med dessa stater.

21.

Europaparlamentet påminner om att avtalet om ekonomiskt partnerskap måste bidra till Stillahavsstaternas utvecklingsmål, politik och prioriteringar, inte bara till sin struktur och sitt innehåll utan även på det sätt och i den anda som det tillämpas.

22.

Europaparlamentet påminner om att EU:s Aid for Trade-strategi antogs i oktober 2007 med åtagandet att öka EU:s samlade handelsrelaterade bistånd till två miljarder euro per år senast 2010 (en miljard euro från gemenskapen och en miljard euro från medlemsstaterna). Parlamentet kräver att Stillahavsområdet får en tillräcklig och rättvis andel av dessa medel.

23.

Europaparlamentet kräver att det tidigt beslutas om och sörjs för en andel av resurserna för Aid for Trade. Parlamentet betonar att dessa medel bör innebära ytterligare resurser och inte enbart vara en förändrad modell för medel från Europeiska utvecklingsfonden (EUF), att medlen bör anpassas efter Papua Nya Guineas, Fijis och det större Stillahavsområdets prioriteringar och att utbetalningarna bör ske i tid, vara förutsebara och följa tidsplanerna för förverkligandet av nationella och regionala strategiska utvecklingsplaner.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, med tanke på rådets åtaganden i september 2007 om avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips) och tillgång till läkemedel, att inte förhandla om läkemedelsrelaterade Trips-plusbestämmelser som berör folkhälsan och tillgången till läkemedel i avtalet om ekonomiskt partnerskap, att avstå från att begära att skyldigheterna i konventionen om patentsamarbete och patenträttskonventionen ska följas eller godtas och att avstå från att infoga villkoren från direktiv 2004/48/EG (14) och att inte införa exempelvis skydd av icke-orginaldatabaser i avtalet om ekonomiskt partnerskap.

25.

Europaparlamentet uttrycker sitt fortsatta stöd för ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och Stillahavsstaterna. Parlamentet håller med om att följande nyckelfrågor bör ingå i förhandlingarna:

26.

Europaparlamentet begär icke desto mindre att kommissionen fortsätter att verka för ett mer övergripande avtal och söka eventuella tillgängliga och genomförbara alternativ som i enlighet med WTO:s bestämmelser, med kreativt utnyttjande av all flexibilitet i dessa, inbegripet undantag, garanterar marknadstillträde för de stater som inte önskar ingå antingen interimsavtalet eller det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap, eller inte önskar ingå något av dem.

27.

Europaparlamentet anser att man i det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap bör inrätta en parlamentarikerkommitté som ska övervaka genomförandet av avtalet. Från Europaparlamentets sida bör kommitténs sammansättning överensstämma med sammansättningen i parlamentarikerkommittén Cariforum–EU.

28.

Europaparlamentet betonar att både interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap och det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap bör innehålla en översynsklausul enligt vilken en oberoende global konsekvensanalys föreskrivs, inbegripet av de ekonomiska, sociala och miljömässiga effekterna och kostnaderna och följderna av genomförandet, som bör genomföras inom 3–5 år efter undertecknandet av avtalet. Parlamentet betonar att översynsklausulen bör innehålla bestämmelsen att alla signatärer ska kunna åberopa översynsklausulen i interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap och därefter det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap på grundval av denna konsekvensanalys. Parlamentet begär att Europaparlamentet och Stillahavsstaternas parlament involveras i varje översyn av avtalet.

29.

På samma sätt stöder Europaparlamentet kommissionens åtagande om att se till att detta övergripande undantag från ursprungsreglerna verkligen ska vara ett undantag och inte bli riktgivande för framtida avtal om ekonomiskt partnerskap.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och AVS-staternas regeringar och parlament, AVS-EU-rådet samt den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/24

—

med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989, i synnerhet artikel 21,

—

med beaktande av 1967 års europeiska konvention om adoption av barn,

—

med beaktande av konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (undertecknad i Haag den 29 maj 1993) och av Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter, antagen den 25 januari 1996 (ETS nr 160),

—

med beaktande av artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av artikel 3.3 och 3.5 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av sin resolution av den 12 december 1996 om förbättrad lagstiftning och förbättrat samarbete mellan medlemsstaterna beträffande adoption av minderåriga (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2008 om en EU-strategi för barnets rättigheter (2),

—

med beaktande av artikel 115.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Varje barns välmående och tryggandet av barns intressen är ytterst viktigt, och skyddet av barns rättigheter är ett av EU:s mål.

B.

Adoptioner hör till medlemsstaternas behörighetsområde, och det är medlemsstaterna som genomför de relevanta förfarandena i enlighet med barnens intressen.

C.

Det finns gällande konventioner om skyddet av barn och föräldrars ansvar, närmare bestämt 1967 års europeiska konvention om adoptioner av barn som syftar till att närma medlemsstaternas lagstiftning i fall där adoptionen innebär att barnet flyttas från ett land till ett annat, och 1993 års konvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (Haagkonventionen).

D.

Alla EU:s medlemsstater har undertecknat Haagkonventionen.

E.

Betydande framsteg har kunnat göras till följd av Haagkonventionen.

F.

I FN:s konvention om barnets rättigheter och i Haagkonvention beskrivs familjen som den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för barns utveckling och välfärd i de allra flesta fall och som förstahandsval när det gäller omvårdnad av barn.

G.

Om familjen, dvs. förstahandsvalet, inte kan ta hand om barnen, bör adoption vara ett av de naturliga andrahandsval som kan komma i fråga, medan omhändertagande på institution bör vara den absolut sista lösningen.

H.

Barn som växer upp i otrygghet är ett allvarligt problem inom Europa, särskilt otryggheten bland övergivna barn och barn som växer upp på institutioner, och detta problem måste verkligen tas på största allvar.

I.

Kränkningar av barns rättigheter, våld mot barn och människohandel med barn för adoption, prostitution, olagligt arbete, tvångsäktenskap, gatutiggeri eller andra olagliga syften är fortfarande ett problem inom EU.

J.

Det är viktigt att barns rätt att leva i en familj tryggas och att man ser till att barn inte tvingas bo på barnhem under långa perioder.

K.

Efter Lissabonfördragets ikraftträdande har EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna blivit bindande. I artikel 24 föreskrivs det att ”Barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd”. Vidare fastställs det i artikel 3 i Lissabonfördraget att ”skydd av barnets rättigheter” hör till unionens mål.

1.

Europaparlamentet begär att man undersöker möjligheten att på EU-nivå samordna de strategier som är kopplade till instrumentet för internationella adoptioner, i enlighet med de internationella konventionerna, för att förbättra hjälpen från informationstjänster, förberedandet av adoptioner mellan länder, handläggningen av internationella adoptionsansökningar och uppföljningen efter en adoption, med tanke på att alla internationella konventioner om skydd av barns rättigheter erkänner föräldralösa och övergivna barns rätt att leva i en familj och få skydd.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till hur de nationella systemen fungerar på EU-nivå.

3.

Europaparlamentet anser att när så är möjligt och om det är till barnets bästa, ska en adoption i första hand ske i barnets ursprungsland där möjliga alternativ skulle kunna vara en familjehemslösning, så som en fosterfamilj eller annat boende, eller ett omhändertagande hos en familj inom ramen för internationell adoption, och att placering på institution bör användas bara som en tillfällig lösning.

4.

Europaparlamentet understryker att det vid internationella adoptioner är den nationella lagstiftningen i adoptivföräldrarnas ursprungsland som måste tillämpas i fråga om skyddet av barnets rättigheter på lång sikt.

5.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i samarbete med Haagkonferensen, Europarådet och barnorganisationer ta fram en ram för att garantera insyn i och effektiva bedömningar av utvecklingen när det gäller övergivna och adopterade barn, även barn som genomgått internationell adoption, samt att samordna sina insatser för att förhindra människohandel med barn i adoptionssyfte.

6.

Europaparlamentet uppmanar alla EU:s institutioner att spela en aktivare roll i och utöva påtryckning vid Haagkonferensen och på så sätt sträva efter att förbättra, effektivisera och underlätta internationella adoptionsförfaranden och få bort onödig byråkrati, och samtidigt åta sig att trygga rättigheterna för barn från tredjeländer.

7.

Europaparlamentet uppmanar de behöriga nationella myndigheterna att regelbundet rapportera till ursprungsmedlemsstaten om vad som händer med de barn som genomgått internationell adoption.

8.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamma de psykiska, känslomässiga och sociala/utbildningsrelaterade följder som det kan få om ett barn flyttas från sitt ursprungsland samt att erbjuda stöd till adoptivföräldrarna och adoptivbarnet.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i synnerhet uppmärksamma barn med särskilda behov, exempelvis barn med medicinska behov och barn med funktionshinder.

10.

Europaparlamentet konstaterar att säkra förfaranden och noggranna kontroller av alla adoptionshandlingar, inklusive födelseattester, bidrar till att skydda barn mot kränkningar som grundar sig på tvivel om barnets ålder eller identitet. Parlamentet anser att ett pålitligt system för födelseregistrering kan förebygga människohandel med barn i adoptionssyfte, och begär att man överväger juridiska lösningar för att underlätta ömsesidigt erkännande av de handlingar som krävs vid adoptioner.

11.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att engagera sig aktivt för att bekämpa människohandel med barn i adoptionssyfte.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet, kommissionen och Haagkonferensen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/27

—

med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan, vars ratificering för närvarande pågår i medlemsstaterna och Europaparlamentet, och interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Serbien, som trädde i kraft den 1 februari 2010,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 25 oktober 2010, där kommissionen uppmanas att utarbeta sitt yttrande i frågan om Serbiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen, och av rådets slutsatser av den 14 juni 2010,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999), Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 22 juli 2010 om huruvida Kosovos ensidiga självständighetsförklaring överensstämmer med folkrätten och FN:s generalförsamlings resolution av den 9 september 2010 där man bekräftar innehållet i yttrandet och välkomnar EU:s beredskap att främja en dialog mellan Belgrad och Pristina (1),

—

med beaktande av rådets beslut 2008/213/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i det europeiska partnerskapet med Serbien och om upphävande av beslut 2006/56/EG (2),

—

med beaktande av kommissionens lägesrapport för 2010 om Serbien (3) samt kommissionens meddelande av den 9 november 2010 med titeln ”Utvidgningsstrategin och utmaningar 2010–2011” (4),

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet från EU:s och Serbiens interparlamentariska församling den 4–5 oktober 2010,

—

med beaktande av avtalet mellan EU och Serbien av den 8 november 2007 om återtagande (5) och rådets förordning (EG) nr 1244/2009 av den 30 november 2009 om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (6),

—

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 25 oktober 2007 om förbindelserna mellan EU och Serbien (7) och sin resolution av den 26 november 2009 om kommissionens 2009 års strategidokument för utvidgningen gällande länderna på västra Balkan, Island och Turkiet (8),

—

med beaktande av de rapporter som chefsåklagaren vid Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty) framlade för FN:s säkerhetsråd den 18 juni 2010 och den 6 december 2010,

—

med beaktande av vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashtons uttalande den 8 september 2010 om FN:s nästa steg när det gäller det rådgivande yttrandet om Kosovo,

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19-20 juni 2003 gavs ett löfte om att samtliga länder på västra Balkan skulle anslutas till Europeiska unionen så snart de uppfyller de fastställda kriterierna, och detta löfte upprepades i det förnyade samförstånd om utvidgningen som godkändes av Europeiska rådet den 14–15 december 2006 och i rådets slutsatser om Serbien av den 25 oktober 2010.

B.

Länderna på västra Balkan integreras i EU i individuell takt beroende på sina meriter, i synnerhet sin beslutsamhet att uppfylla samtliga krav, fullgöra alla åtaganden, genomföra reformer och anta de nödvändiga bestämmelser som följer av ett EU-medlemskap.

C.

En konstruktiv inställning till regionalt samarbete och goda grannförbindelser är ett viktigt inslag i stabiliserings- och associeringsprocessen. Dessa aspekter spelar en avgörande roll i processen för att omvandla västra Balkan till ett område med varaktig stabilitet och hållbar utveckling.

D.

Serbien har förutsättningar för att spela en viktig roll för att garantera säkerhet och stabilitet i regionen.

E.

EU är i sig baserat på principer som försoning, kompromisser och fredlig samexistens. EU:s politik på västra Balkan eftersträvar samma mål för att förbättra förbindelserna mellan folken i regionen. I linje med denna politik fördömer EU alla krigsbrott som ägde rum i f.d. Jugoslavien och stöder Icty och de lokala krigsförbrytarkamrarna i deras ansträngningar att skipa rättvisa och utkräva ansvar.

1.

Europaparlamentet bekräftar ånyo att Serbiens framtid finns inom EU och uppmuntrar landet att fortsätta sina ansträngningar att uppnå detta mål. Parlamentet lovordar Serbien för de framsteg som gjorts i reformprocessen. Dessutom välkomnar parlamentet att rådet den 14 juni 2010 beslutade att inleda ratificeringsprocessen för stabiliserings- och associeringsavtalet med Serbien och att elva medlemsstater redan har ratificerat avtalet. De återstående medlemsstaterna uppmanas att snarast gå vidare med ratificeringen.

2.

Europaparlamentet ställer sig positivt till Serbiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen som lämnades in den 22 december 2009 och till ministerrådets beslut den 25 oktober 2010 att be kommissionen att granska Serbiens ansökan. Parlamentet menar att rådets beslut ger Serbien en positiv signal och uppmuntrar landet att intensifiera det reformarbete som krävs för att uppfylla Köpenhamnskriterierna. Parlamentet understryker att rådets beslut utgör ett viktigt bidrag till stabiliteten på västra Balkan. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta sitt yttrande i frågan i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen.

3.

Europaparlamentet välkomnar rådets beslut om en liberalisering av viseringssystemet, som ger serbiska medborgare möjlighet att resa till Schengenområdet utan visum från och med den 19 december 2009. Parlamentet välkomnar den serbiska regeringens beslut att låta EU-medborgare resa till Serbien med id-kort och begär att ytterligare initiativ tas för att underlätta resor för folket på västra Balkan. Parlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att vidta lämpliga åtgärder och göra allt de kan för att begränsa möjligheterna att missbruka viseringsfriheten, och framför allt se till att serbiska medborgare verkligen informeras om sina rättigheter och skyldigheter när det gäller viseringsfriheten.

4.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att föranslutningsstödet till Serbien fungerar väl och uppmuntrar både regeringen och EU att förenkla de administrativa förfarandena för föranslutningsstöd så att det blir lättare för mindre och icke-centraliserade mottagare att få ta del av det. Parlamentet betonar att det är viktigt att föranslutningsstödet får ligga kvar på en tillfredsställande nivå i samband med den kommande översynen av EU:s budgetramar.

5.

Europaparlamentet välkomnar EU:s och Serbiens gemensamma resolution om den Internationella domstolens rådgivande yttrande om Kosovos självständighet, som antogs genom namnupprop i FN:s generalförsamling den 9 september 2010. Det är glädjande att den serbiska regeringen är villig att inom EU:s ramar återuppta dialogen med Kosovo, och dessa samtal bör inledas omgående. Parlamentet uppmanar Serbien att inleda en dialog med Kosovo utan att återigen hänvisa till nya förhandlingar om status. Parlamentet uttrycker sin tillförsikt om att en stegvis strategi kan tillämpas som gynnar alla Kosovos invånare. Parlamentet framhåller att för att dialogen ska bli en framgång krävs att båda parter visar engagemang och kompromissvilja, i insikt om att de har en gemensam framtid i Europa liksom ett gemensamt intresse av att borga för varaktig fred och stabilitet i regionen och att förbättra sina medborgares välbefinnande. Parlamentet understryker att EU:s förmåga att främja denna process utgör ett test av dess trovärdighet och politiska vision för hela regionen. Parlamentet påminner om att goda grannförbindelser är en av de viktigaste förutsättningarna för samtliga länder på västra Balkan som vill avancera mot ett EU-medlemskap.

6.

Europaparlamentet välkomnar det förbättrade samarbetet med Eulex men understryker att mer måste göras på detta område, särskilt för att förbättra informationsutbytet. Parlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att underlätta för Eulex att samarbeta med kosovoserberna i strävan att genomföra rättsstatsprincipen i norra Kosovo.

7.

Europaparlamentet uppmanar den serbiska regeringen att avveckla de serbiska parallella strukturer i Kosovo som undergräver decentraliseringsprocessen och hindrar den serbiska befolkningen att helt integreras i de kosovanska institutionerna. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang de serbiska myndigheterna att spela en konstruktiv roll när det gäller inrättandet av kommunala fungerande institutioner i serbiska multietniska kommuner såväl norr som söder om floden Ibar.

8.

Europaparlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att inta en konstruktiv hållning till det kommande allmänna valet i Kosovo och påpekar att stabila och multietniska institutioner i Kosovo ligger i både Serbiens och övriga grannländers intresse. Parlamentet menar i detta sammanhang att kosovoserbers deltagande i valprocessen är en absolut nödvändig förutsättning för att förhindra att den kosovoserbiska befolkningsgruppen blir marginaliserad.

9.

Europaparlamentet noterar de ansträngningar som både Serbien och Kosovo gör för att finna personer som fortfarande saknas efter konflikten 1998–1999 genom arbetsgruppen för saknade personer i Kosovo. Parlamentet understryker betydelsen av att denna fråga löses för att man ska kunna lägga konflikten 1998–1999 bakom sig. Parlamentet noterar vidare att omkring 1 862 personer fortfarande saknas och uppmanar både Serbien och Kosovo att utvidga alla eventuella samarbeten till att även omfatta den andra parten, Internationella rödakorskommittén, Eulex och andra organ som letar efter dessa personer.

10.

Europaparlamentet framhåller att utvecklingen av ett regionalt samarbete fortsätter att vara en huvudprioritering för EU och är avsedd att fungera som en katalysator för försoning, goda grannförbindelser och goda förbindelser mellan folken på västra Balkan. Parlamentet uppmanar därför Serbien att inta en konstruktiv hållning till ett mer inkluderande regionalt samarbete som gör det möjligt att finna en praktisk och hållbar lösning när det gäller Kosovos representation i regionala forum. I detta sammanhang välkomnar parlamentet det högnivåmöte mellan EU och västra Balkan som hölls i Sarajevo den 2 juni 2010.

11.

Europaparlamentet påminner om att ett fullständigt samarbete med Icty är ett grundläggande villkor för att Serbien ska kunna avancera mot ett EU-medlemskap. Parlamentet noterar att Serbien fortsätter att agera tillfredsställande på Ictys krav på hjälp och uppmanar den serbiska regeringen att fortsätta att ha ett nära samarbete med domstolen samt att snabbt översända alla efterfrågade dokument och i tid avsluta ärenden som skickas tillbaka från Icty. Parlamentet hänvisar dock till Ictys chefsåklagare, som i sin senaste bedömning av Serbiens ansträngningar att gripa de återstående två personer som fortfarande är på flykt menar att situationen fortfarande är problematisk. Parlamentet understryker att dock att det mest övertygande beviset för fullständigt samarbete skulle vara att man griper och utlämnar de personer som är på flykt undan Internationella domstolen i Haag, och begär att man gör mer systematiska ansträngningar att gripa dem så att domstolen äntligen kan slutföra sitt uppdrag, samt efterlyser i synnerhet en omprövning av det nuvarande tillvägagångssättet i linje med Ictys rekommendationer. Parlamentet understryker att Serbien endast kan uppnå status som kandidatland och/eller inleda anslutningsförhandlingar med EU om Ictys åklagarmyndighet bedömer att landet har samarbetat fullt ut.

12.

Europaparlamentet välkomnar det serbiska parlamentets resolution om Srebrenica som är ett väsentligt steg i arbetet med att öka medvetenheten om de fruktansvärda grymheter som ägde rum för inte alltför länge sedan och samtidigt åstadkomma regional försoning. Parlamentet lovordar president Tadićs beslut att delta vid högtidlighållandet av 15-årsdagen av folkmordet i Srebrenica som ett ytterligare steg i den riktningen, liksom hans besök i Vukovar där han visade sin respekt för och framförde sina ursäkter till offren för massakern i Ovčara 1991, och därmed gav nya impulser till utvecklingen av goda grannförbindelser mellan Serbien och Kroatien. Parlamentet välkomnar också det engagemang och den yrkeskunnighet som det särskilda åklagarämbetet för krigsförbrytelser har uppvisat, inte minst genom den snabba reaktionen i samband med utredningen av händelserna vid sjön Perućac.

13.

Europaparlamentet uppmärksammar den reform som har genomförts inom domstolsväsendet och begär att det görs ytterligare kraftfulla insatser för att garantera oberoende och objektiva domare och en effektiv domstolsverksamhet. Parlamentet uttrycker sin uppskattning över det politiska beslutet att inleda förfarandet för återutnämning av domare, men betonar att förfarandet bör präglas av insyn och garantera att domare som inte återutnämns har en faktisk rättighet att överklaga beslutet. Parlamentet varnar också för en politisering av förfarandet. Parlamentet påpekar att antagandet av relevant lagstiftning har försenats och uppmanar regeringen att snabbt lägga fram de återstående lagförslagen för parlamentet. Parlamentet efterlyser fullständig insyn i rättsskipningen. Domstolarna, bland annat författningsdomstolen, bör dessutom ges ytterligare finansiella och administrativa resurser så att de kan fungera bättre och åtgärda eftersläpningen av domstolsärenden. Återlämnandet av egendom till tidigare ägare bör i detta sammanhang ha stor prioritet. Parlamentet understryker att principen om att man anses oskyldig tills motsatsen bevisas är ett grundläggande rättsligt instrument för rättsstatens säkerställande. Parlamentet uppmanar myndigheterna och särskilt de verkställande organen att strikt tillämpa denna princip.

14.

Europaparlamentet påminner om att arbetet för att upprätthålla rättsstaten bör utgöra myndigheternas högsta prioritering. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i korruptionsbekämpningen, bland annat i form av den senaste tidens åtal som fått stor publicitet och upprättandet av en lämplig rättslig ram samt inledandet av Korruptionsbekämpningsbyråns verksamhet i januari 2010, men framhåller att korruptionen fortfarande är utbredd i landet och att mer bör göras för att få bort den helt och hållet. Parlamentet noterar i synnerhet smugglingens betydelse och de negativa följderna av denna och andra typer av olaglig verksamhet som understöder kriminella nätverk. Parlamentet uppmärksammar att många tjänstemän sitter på två stolar, vilket innebär en allvarlig risk för intressekonflikter, och åtgärdandet av denna praxis bör vara en prioriterad fråga. Därför är det oroväckande att de ändringar som nyligen gjorts i lagen om Korruptionsbekämpningsbyrån snarare får motsatt effekt, och byrån har vänt sig till författningsdomstolen för att pröva om den nya bestämmelsen är grundlagsenlig. Parlamentet uppmanar myndigheterna att ge Korruptionsbekämpningsbyrån allt det politiska och administrativa stöd den behöver för sin verksamhet, och betonar att de fall av korruption som byrån anmält bör utredas snarast. Parlamentet begär att man antar ändringarna av lagen om finansiering av politiska partier, så att man kan garantera full insyn och ett effektivt system för att övervaka partifinansieringen. Parlamentet uppmuntrar myndigheterna att anta lagstiftning som ger personer som anmäler missförhållanden ett effektivt skydd. Parlamentet framhåller att återlämnandet av egendom är ett viktigt led i rättsskipningen. Parlamentet framhåller vikten av en strikt efterlevnad av fastställda förfaranden för att stärka förtroendet i samhället för rättsskipningens opartiskhet.

15.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i reformen av den offentliga förvaltningen och framhåller att mer bör göras för att skapa oberoende förvaltningsorgan. Parlamentet kräver därför att ett meritbaserat befordringssystem som inbegriper en professionell och öppen rekryteringsprocess införs, liksom en effektiv personalförvaltning, och uppmärksammar i detta sammanhang den skadliga praxis att kringgå lagen om offentliganställda tjänstemän då man anlitar personal, vilket i stället ofta sker på grundval av politiska kontakter. Parlamentet påpekar att de nationella minoriteterna är underrepresenterade i den offentliga förvaltningen och i domstolar, liksom i statsägda företag. Det är viktigt att man kontinuerligt bygger upp den administrativa kapaciteten, både på nationell och lokal nivå, och parlamentet efterlyser både en förstärkning av kapaciteten och en samordning av den offentliga förvaltningen när det gäller EU-integrationen samt uppmanar kommissionen att, samordnat med andra givare, fortsätta att bistå myndigheterna i detta arbete.

16.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i polisreformen och det ökade polissamarbetet med grannländerna och med flera EU-länder. Parlamentet välkomnar särskilt avtalet om polissamarbete med Kroatien, Montenegro och Bosnien och Hercegovina. Parlamentet välkomnar också undertecknandet av en färdplan för samarbete med Europol inför ingåendet av ett operativt avtal med detta brottsbekämpningsorgan. Parlamentet framhåller dock att det behövs ökade insatser för att klara av färdplanens utmaningar, särskilt när det gäller skyddet av personuppgifter och hemligstämplade uppgifter, vilket även är viktiga faktorer för att man ska kunna ingå ett samarbetsavtal med Eurojust.

17.

Europaparlamentet uppmärksammar att det har förekommit olämpligt uppträdande bland poliser, bland annat i form av överdrivet myndighetsutövande och våld av polistjänstemän gentemot medborgarna. Parlamentet begär att ytterligare kraftfulla insatser görs för att straffa de skyldiga. Parlamentet välkomnar därför att polisen samarbetar med oberoende övervakningsmyndigheter och tar till sig deras slutsatser. Parlamentet anser det vara av största vikt att polismyndigheter och andra rättsskipningsorgan är opartiska i sina kontakter med medlemmar av alla minoriteter. Parlamentet uppmanar myndigheterna att förbättra sensitivitetsträningen på detta område och välkomnar ansträngningarna för att öka antalet kvinnor inom poliskåren.

18.

Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som hittills har gjorts för att undanröja arvet från säkerhetstjänsternas tidigare aktiviteter. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att det behövs ytterligare reformer av säkerhetstjänsten, bl.a. rening och ökad parlamentarisk granskning och kontroll av säkerhetstjänsterna. Parlamentet erinrar myndigheterna om att för att kunna åstadkomma regional försoning måste allmänheten få tillgång till säkerhetstjänsternas arkiv, särskilt i fråga om de grymheter som begicks under andra världskriget och tiden därefter. Parlamentet framhåller att integritetsskyddet är otillräckligt och efterlyser i detta sammanhang ytterligare reformer.

19.

Europaparlamentet välkomnar den förbättrade samordningen mellan polis och åklagare, vilket bidrar till att framsteg görs i bekämpningen av den organiserade brottsligheten och av narkotikasmugglingen, som utgör gemensamma problem för EU och Serbien. Parlamentet noterar att landet har ingått ett samarbetsavtal med latinamerikanska länder för att mer effektivt kunna bekämpa narkotikahandeln med utlandet. Parlamentet efterlyser ytterligare ansträngningar för att förbättra polisens och de rättsliga myndigheternas interna kapacitet och framhåller EU:s fortsatta oro över narkotikasmugglingen från och genom Serbien.

20.

Europaparlamentet påminner om vikten av ett välfungerande parlament, eftersom det är en institution som är av största betydelse i ett demokratiskt system. Den förnyelse av förfaranden som införs med den nya lagen om nationalförsamlingen är välkommen. Parlamentet efterlyser ett omedelbart avskaffande av det grundlagsvidriga bruket av så kallade blanka mandat som ger de politiska partierna möjlighet att kontrollera parlamentsledamöternas verksamhet. Vidare begär parlamentet att den godtyckliga tilldelningen av platser i parlamentet upphör. Parlamentet uppmanar de politiska partierna att så snart som möjligt och under alla omständigheter under parlamentets innevarande mandatperiod införa lämpliga bestämmelser i linje med europeiska demokratiska normer. Parlamentet välkomnar antagandet av det serbiska parlamentets nya arbetsordning, begär att man håller bättre uppsikt över regeringens verksamhet och lovordar att man i detta syfte har infört formella bestämmelser om offentliga utfrågningar i arbetsordningen. Parlamentet välkomnar att bestämmelser som gör det möjligt att hålla uppsikt över de oberoende organen för första gången har införts i arbetsordningen, men är oroat över att parlamentet har möjlighet att ingripa i dessa organs verksamhet. Parlamentet kräver att nya bestämmelser utarbetas som överensstämmer med Venedigkommissionens rekommendationer om regelverk för att sådana organ ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett oberoende sätt.

21.

Europaparlamentet uppskattar ombudsmannens arbete för att skydda medborgarnas rättigheter inom ramen för väl fungerande statliga institutioner, bland annat i form av stödinsatser för barns och minoriteters rättigheter på både statlig och lokal nivå. De statliga myndigheterna uppmanas att underlätta dessa insatser och på lämpligt sätt följa upp ombudsmannens rekommendationer. Parlamentet välkomnar inrättandet av tre lokala ombudsmannakontor i städerna Preševo, Bujanovac och Medvedja.

22.

Europaparlamentet påminner om att det är av största betydelse för demokratin att det finns starka och oberoende medier, och begär att åtgärder vidtas för att se till att mediernas oberoende från politiskt och annat inflytande garanteras. Den serbiska regeringens insatser för att införa en rättslig ram som garanterar yttrandefriheten är positiva, men parlamentet oroas över försöken att kontrollera och utöva påtryckningar i mediebranschen. Parlamentet oroas över de kontroverser som uppstått i samband med privatiseringen av dagstidningen Večernje novosti och uppmanar regeringen att garantera likabehandling av samtliga investerare, såväl utländska som inhemska. Parlamentet fördömer de angrepp och hot som riktats mot serbiska journalister och uppmanar myndigheterna att utreda dem mycket noga och lagföra förövarna. Parlamentet uppmärksammar den ägarkoncentration och brist på insyn som råder inom mediesektorn. Parlamentet pekar på de fall där personuppgifter har publicerats och betonar behovet av självreglering bland journalister och hänsyn till de pressetiska reglerna. Parlamentet konstaterar att tillgången till Internet fortfarande är begränsad och bekräftar Internets betydelse för mediernas frihet samt uppmanar myndigheterna att göra positiva insatser på området.

23.

Europaparlamentet understryker decentraliseringsprocessens betydelse för en bättre fungerande stat i och med att den minskar avståndet mellan staten och medborgarna samtidigt som den respekterar deras rätt till regionalt oberoende och lokalt självstyre. I det hänseendet välkomnar parlamentet antagandet av lagen om nationella minoritetsråd som styr behörigheten för och valet av nationella minoritetsråd på ett sätt som överensstämmer med internationella normer. Parlamentet bekräftar de framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av författningen från november 2006 genom antagandet av stadgan för Vojvodina och lagen om dess behörighet. Parlamentet begär att arbetet med att decentralisera makten ska fortgå genom antagandet av lagen om offentliga intäkter och lagen om Vojvodinas och lokala kommuners offentliga egendom som kommer att göra det möjligt för Vojvodina att använda sina befogenheter enligt den nya stadgan. Dessutom bör man genom ytterligare politiska insatser lösa frågan med den albanska minoriteten i Preševodalen som vill överta den lokala förvaltningen. Detta bör ske genom en skyndsam tilldelning av tillbörliga medel i samråd med samordningsorganet för kommunerna Preševo, Bujanovac och Medvedja. Parlamentet betonar samtidigt det centrala ansvar som företrädarna för den albanska minoriteten har och uppmanar dem att avstyra högljudd nationalistisk och separatistisk retorik som står i skarp motsättning till grundläggande europeiska värderingar. Dessutom är det viktigt att serber blir delaktiga i dessa lokala styrande organ.

24.

Parlamentet välkomnar Serbiens insatser för skydd av minoriteter, men betonar samtidigt att tillgången till information och utbildning på minoritetsspråken fortfarande måste förbättras, särskilt för de bosniakiska, bulgariska, bunjevciska och rumänska minoriteterna.

25.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att nationella minoritetsråd har inrättats för en majoritet av landets minoritetsgrupper, vilket innebär att de kan fatta egna beslut i ärenden som rör utbildning, kultur, användningen av minoritetsspråk och offentlig information. Parlamentet konstaterar att det är viktigt att dessa självstyrande minoritetsorgans befogenheter genomförs fullständigt och att det krävs adekvat lagstadgat budgetstöd till de nationella minoritetsråden. Parlamentet uppmärksammar de klagomål som inkommit om oegentligheter i samband med förberedelserna inför och de rättsliga krav som ställs för upprättandet av sådana råd. Parlamentet noterar även klagomålen om att vissa ministerier och lokalsamhällen har överträtt de nationella rådens garanterade befogenheter, och uppmanar myndigheterna att bemöta klagomålen. Parlamentet hyser vissa farhågor rörande upprättandet av det bosniakiska nationalrådet och begär att man snarast slutför processen i enlighet med bestämmelserna och ser till att bosniaker får en legitim representation i rådet. Parlamentet oroas av de ökande spänningarna i Sandžak, vilka bland annat har kommit till uttryck i de våldsamheter som inträffat på senare tid, och uppmanar enträget parterna att lösa sina politiska tvister genom dialog inom ramen för de demokratiska institutionerna.

26.

Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts för att främja jämställdhet, framför allt antagandet av en jämställdhetslag och en nationell handlingsplan för att förbättra kvinnornas ställning och gynna jämställdhet. Dessa åtgärder har dock ännu inte genomförts och kvinnor diskrimineras fortfarande, framför allt på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar därför de serbiska myndigheterna att snarast verkställa den nya rättsliga ramen om jämställdhet och lösa de omfattande problemen med könsdiskriminering, till exempel det i Serbien alltmer utbredda våldet i hemmet.

27.

Europaparlamentet begär att man vidtar ytterligare åtgärder för att fullt ut genomföra antidiskrimineringslagen, och välkomnar de framsteg som gjorts på detta område, i synnerhet inrättandet av en jämställdhetskommissionär som är ett viktigt steg för att garantera likabehandling av Serbiens alla medborgare.

28.

Europaparlamentet vill påminna om att yttrande- och mötesfriheten ingår bland EU:s grundläggande värden och välkomnar att Gay Pride-paraden genomfördes i Belgrad den 10 oktober 2010. Parlamentet ser detta evenemang som ett viktigt första steg mot skapandet av ett öppet och tolerant samhälle med mångfald och som ett uttryck för regeringens åtagande att vidmakthålla EU:s normer för tolerans och skydda utsatta minoriteter i samhället. Parlamentet är tillfreds med det acceptabla skydd som paradens deltagare fick.

29.

Europaparlamentet beklagar dock att det förekom våldsamma sammanstötningar i samband med paraden, vilket resulterade i ett antal skadade, framför allt bland poliserna. Parlamentet uppmärksammar att de involverade extremisterna har tillgång till indirekt stöd från vissa politiska partier och framstående religiösa ledare. Parlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att hävda rättsstatsprincipen genom att lagföra de våldsförövare som störde paraden och genom att på ett verksamt sätt förbjuda de extremistorganisationer som de tillhör. Parlamentet noterar att dessa organisationer redan tidigare har legat bakom allvarliga våldsamheter, särskilt den 17 februari 2008 och i samband med ett antal idrottsevenemang. Parlamentet noterar i detta sammanhang att flera sådana fall nu ska tas upp i författningsdomstolen. Parlamentet efterlyser lämpliga åtgärder för att bekämpa alla typer av extremism och radikalisering av samhället.

30.

Europaparlamentet betonar att många romer fortfarande lever i en extrem fattigdom som framför allt slår hårt mot unga romer och begränsar deras chanser i livet. Dessutom diskrimineras romer på arbetsmarknaden, och endast 5 procent av dem har fast anställning. Parlamentet uppmanar myndigheterna att vidta skyndsamma åtgärder för att förbättra romernas situation genom att förse dem med identitetshandlingar och förbättra deras tillgång till bostäder, arbetsmarknaden, utbildning och hälsovård. Europaparlamentet uppmärksammar att den romska befolkningen ständigt diskrimineras och den senaste tiden även har utsatts för våld och i vissa fall tvångsförflyttats av serbiska myndigheter.

31.

Europaparlamentet påpekar att Serbien är det land som har flest flyktingar och internt fördrivna personer i Europa. Parlamentet uppmärksammar den kritiska situation som råder för dessa personer i fråga om bostäder och fattigdom och uppmanar de serbiska myndigheterna att ompröva den nationella flyktingstrategin. Parlamentet välkomnar Serbiens initiativ att återuppta den regionala processen för att uppnå en varaktig lösning på flyktingproblemen, och uppmanar signatärstaterna till Sarajevodeklarationen att göra mer betydande framsteg på detta område. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang de serbiska och kroatiska presidenternas gemensamma åtagande att utreda vad som har hänt med de saknade personerna och lösa återstående frågor om flyktingar och återvändande. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja sitt politiska inflytande över kandidatländer och potentiella kandidatländer i regionen för att få bort de hinder som står i vägen för flyktingarnas återvändande. Parlamentet erinrar om att landet beräknas få ta emot 150 000 återvändande personer till följd av återtagandeavtalen med EU-länder och att en framgångsrik återintegrering av dessa personer kräver noggranna förberedelser, särskilt av de lokala myndigheterna.

32.

Europaparlamentet välkomnar de reformer som genomförts på det militära området – och särskilt det faktum att Serbien sedan den 1 januari 2011 har en yrkesarmé – som viktiga steg mot en modernare armé och en starkare civil kontroll över militären.

33.

Europaparlamentet betonar det civila samhällets viktiga roll när det gäller att fastställa de politiska prioriteringarna. Parlamentet framhåller vikten av dialog med det civila samhällets organisationer och den betydelsefulla roll det civila samhällets aktörer spelar genom att bidra till förbättrat regionalt samarbete om sociala och politiska aspekter. Parlamentet välkomnar att antagandet av den nya föreningslagen 2009 har klargjort de icke-statliga organisationernas rättsliga ställning och att samarbetet mellan den serbiska förvaltningen och det civila samhället har förbättrats. Parlamentet noterar regeringens ansträngningar att samråda med det civila samhället. Parlamentet uppmanar myndigheterna att vidta ytterligare åtgärder för att formalisera och öka deltagandet av det civila samhällets aktörer i den politiska beslutsprocessen och i övervakningen av myndigheternas verksamhet. Parlamentet betonar behovet av att stödja och skydda medborgarrättsförsvarare, särskilt hbt-aktivister, personer som arbetar med frågan om krigsförbrytelser och alla som försöker förbättra förbindelserna mellan Serbien och Kosovo.

34.

Europaparlamentet framför i detta sammanhang sitt stöd för initiativet RECOM (Regional Commission for Truth Seeking and Truth Telling about War Crimes and Other Serious Violations of Human Rights in the former Yugoslavia) vars syfte är att ytterligare främja processen att uppnå insikt och försoning på hela västra Balkan, och uppmanar de serbiska myndigheterna och myndigheterna i andra berörda länder att stödja initiativet.

35.

Europaparlamentet betonar att utbildningssystemet är av största betydelse för landets ungdom och dess ekonomiska framtidsutsikter. Parlamentet betonar att en modern utbildning som håller hög standard och som tar fram generationer av högkvalificerade arbetstagare är en av de viktigaste förutsättningarna för social och ekonomisk utveckling. Det är beklagligt att arbetslösheten är hög i landet, särskilt bland ungdomar, och att andelen ungdomar med universitetsutbildning är låg. Myndigheterna uppmanas att tillämpa Bolognaprocessens bestämmelser fullt ut och se till att det serbiska utbildningssystemet uppfyller de europeiska normerna. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts på forskningsområdet men betonar att ytterligare insatser behövs om Serbien ska anslutas till det europeiska forskningsområdet. Parlamentet uppmanar vidare myndigheterna att öka investeringarna i nationell forskningskapacitet för att förhindra att den serbiska forskningens standard och kapacitet halkar efter den europeiska.

36.

Europaparlamentet konstaterar att den serbiska regeringen tillsammans med fackföreningar och arbetsgivare i november 2008 undertecknade ett utökat kollektivavtal. Den serbiska regeringen uppmuntras att se till att det rådande tillfälliga upphävandet av avtalet avbryts. Parlamentet understryker att de fackliga rättigheterna fortfarande är begränsade trots att de garanteras i författningen, och uppmanar Serbien att ytterligare förstärka arbetstagarnas rättigheter och de fackliga rättigheterna. Det är oroande att dialogen mellan arbetsmarknadens parter fortfarande är svag och att samrådet med arbetsmarknadens parter sker sporadiskt. Parlamentet känner till att det sociala och ekonomiska rådet har sammanträtt oftare och att alla specialorgan är i funktion men oroas över att kapaciteten fortfarande är låg. Parlamentet efterlyser att ytterligare steg tas för att förstärka det ekonomiska och sociala rådet så att det kan medverka aktivt i en utökad dialog mellan arbetsmarknadens parter och spela en mer aktiv rådgivande roll i lagstiftningsprocessen.

37.

Europaparlamentet uppmärksammar kriminalvårdssystemets besvärliga situation och begär att åtgärder vidtas för att lösa problemet med överfulla fängelser, förbättra de bedrövliga förhållanden som råder under kvarhållanden och se till att de intagna har tillgång till lämpliga rehabiliteringsprogram och utbildningar.

38.

Europaparlamentet framhåller att finanskrisen har fått menliga konsekvenser för landet och uppmärksammar omarbetningen av IMF:s beredskapsavtal, varvid landets makroekonomiska politik fick en positiv bedömning. Parlamentet välkomnar att en övergripande investeringsram inrättats för västra Balkan för att främja integration och ekonomisk återhämtning i regionen och som bl.a. gör det möjligt att låna till prioriterade infrastrukturprojekt. Parlamentet anser att investeringsramen bör utökas till att omfatta små och medelstora företag och uppmanar Serbien att dra nytta av de nya finansiella resurserna samt av möjligheterna till bistånd via instrumentet för föranslutningsstöd, detta även för att mer aktivt se till att krisens effekter inte drabbar samhällets utsatta grupper.

39.

Europaparlamentet erinrar om att monopol är ett allvarligt hinder för utvecklingen av en fungerande marknadsekonomi. Parlamentet uppmanar därför regeringen att verka aktivt för en effektiv konkurrenspolitik genom att avskaffa alla monopol. Parlamentet understryker att hindren för nyetablering av små och medelstora företag är större än vad som är önskvärt. Parlamentet välkomnar inrättandet av tillsynsmyndigheter på olika marknadsområden och förväntar sig att man ser till att dessa organ inte ”kidnappas” av dem som de är satta att utöva tillsyn över.

40.

Europaparlamentet konstaterar vidare att landets nationella och ekonomiska statistik behöver förbättras ytterligare och uppmanar myndigheterna att utveckla sina statistiksystem.

41.

Europaparlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna och de politiska rörelserna att engagera sig starkare i sysselsättningspolitik och social sammanhållning samt skapa en miljö som gynnar utveckling av demokrati, rättsstatsprincipen, fri marknadsekonomi och respekt för de mänskliga rättigheterna.

42.

Europaparlamentet begär ytterligare insatser för att utveckla ett hållbart kollektivtrafiknät inom Serbien och på hela västra Balkan och förbättra väginfrastrukturen, bland annat genom att korridor X snarast färdigställs. Lika viktigt är dock att järnvägstransporterna och transporterna på de inre vattenvägarna förbättras. Ett integrerat transportsystem är av stor betydelse dels för utvecklingen i de serbiska regionerna, dels för en ökad regional handel. Parlamentet uttrycker sitt särskilda intresse för utvecklingen av Donaustrategin för att förbättra anslutnings- och kommunikationssystemen (som bland annat omfattar transport, energifrågor och informationssamhället), bevara miljön, skydda mot naturbetingade risker och förstärka den socioekonomiska utvecklingen.

43.

Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang den bristfälliga kollektivtrafiken, i synnerhet vad gäller järnvägstrafiken. Parlamentet uppmanar den serbiska regeringen att fullt ut utnyttja instrumentet för föranslutningsstöd för att utveckla, uppgradera och modernisera järnvägsnätet och för att förbättra anslutningarna till grannländerna, för både person- och godstransporter.

44.

Europaparlamentet gratulerar Serbien till goda framsteg på miljöområdet. Parlamentet uppmuntrar dock Serbien till ytterligare insatser på området förnybar energi och energieffektivitet, och konstaterar att huvuddelarna av EU:s regelverk om förnybar energi återstår att införliva och att det framlagda lagstiftningspaketet om energieffektivitet ännu inte har antagits.

45.

Europaparlamentet välkomnar att kemikaliemyndigheten har antagit ett regelverk som begränsar eller förbjuder framställning av kemikalier som innebär en risk för människors hälsa och miljön och som för kemikaliesektorn närmare EU-lagstiftningen. Parlamentet beklagar dock att tillämpningen av vissa bestämmelser som kräver avancerad teknik liksom investeringar på detta område har försenats eftersom det enligt branschföreträdarna skulle leda till ekonomiska förluster och stoppa branschens affärsverksamhet i Serbien. Parlamentet efterlyser ett snabbt och fullständigt genomförande av 2009 års miljölagstiftningspaket.

46.

Europaparlamentet välkomnar avtalen med Montenegro och Kroatien, som gör det möjligt att utvisa medborgare från dessa länder som misstänks för att delta i organiserad brottslighet, liksom de planerade samtalen om gränsdragningen mellan Serbien och Kroatien. Den serbiska regeringen uppmanas att ingå liknande avtal med fler grannländer och välkomnar de initiativ som Serbien och Montenegro tagit i det hänseendet. Parlamentet uppmanar Serbien att fortsätta utbytet med grannländerna av underrättelseinformation och bevismaterial om gränsöverskridande kriminella nätverk, särskilt de som ägnar sig åt narkotikasmuggling, för att effektivt bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet i Balkanregionen.

47.

Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som Serbien spelar för stabiliteten på hela västra Balkan och särskilt för sammanhållningen i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang de serbiska myndigheterna att aktivt stödja alla de grundlagsändringar som måste till för att Bosnien och Hercegovinas statliga institutioner ska kunna genomföra de krävande reformer som följer av EU- integrationen. Parlamentet uppmanar i första hand myndigheterna i Belgrad att stödja konsolideringen, effektiviseringen och stärkandet av Bosnien och Hercegovinas statliga institutioner.

48.

Europaparlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att fortsätta tillnärmningen till EU:s lagstiftning och standarder på miljöområdet och att genomföra och kontrollera efterlevnaden av den antagna lagstiftningen.

49.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Serbiens regering och parlament.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/35

—

med beaktande av artikel 168 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av rådets rekommendation om åtgärder mot neurodegenerativa sjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom, genom gemensam programplanering av forskning, samt rådets slutsatser om folkhälsostrategier i kampen mot åldersrelaterade neurodegenerativa sjukdomar, i synnerhet Alzheimers sjukdom,

—

med beaktande av resultaten från Alzheimer Europes EU-projekt EuroCoDev (European Collaboration on Dementia) (2006–2008), finansierat av GD Hälsa och konsumentskydd, och av världsrapporten om Alzheimers sjukdom för 2010 (”World Alzheimer Report 2009”) som utgavs av världsorganisationen Alzheimer Disease International (ADI) i samband med Alzheimerdagen den 21 september 2010,

—

med beaktande av resultaten av EuroCoDe (European Collaboration on Dementia), ett europeiskt projekt organiserat av Alzheimer Europe och finansierat av kommissionen,

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om ett europeiskt initiativ rörande Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar (KOM(2009)0380),

—

med beaktande av EU:s strategiska mål att främja ett gott hälsotillstånd i ett åldrande Europa, som fastställts på grundval av kommissionens vitbok ”Tillsammans för hälsa: Strategi för EU 2008–2013”, i vilken man betonar nödvändigheten av att intensifiera forskningen för palliativ vård och för bättre kunskap om neurodegenerativa sjukdomar,

—

med beaktande av sin resolution av den 9 september 2010 om långtidsvård för äldre (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om kvinnornas roll i ett åldrande samhälle (2),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0366/2010), och av följande skäl:

A.

Antalet personer i världen som lider av någon form av demenssjukdom år 2010 beräknas uppgå till 35,6 miljoner – en siffra som enligt beräkningarna kommer att fördubblas vart tjugonde år och som kan komma att uppgå till 65,7 miljoner år 2030 (rapport för 2010 från Alzheimer's Disease international). Svårigheten att tidigt ställa diagnosen Alzheimers sjukdom gör att antalet drabbade personer underskattas.

B.

Uppskattningsvis 9,9 miljoner personer i Europa lider av demens, varav de allra flesta av Alzheimers sjukdom (rapport för 2010 från Alzheimer's Disease international). Neurodegenerativa sjukdomar kan inträffa i alla åldrar men är en av de främsta anledningarna till funktionshinder och beroende hos äldre. Antalet personer som drabbas av dessa sjukdomar förväntas stiga dramatiskt fram till 2020 på grund av den ökade livslängden och det faktum att många pensionärer lever ett torftigt socialt liv. Antalet personer som påverkas av Alzheimers sjukdom är nästan tre gånger större om man även räknar med alla informella vårdare av demenssjuka.

C.

Enligt världsrapporten om Alzheimers sjukdom 2009 står Europa för över 28 procent av det sammanlagda antalet människor med demens, vilket placerar Europa på andra plats efter Asien (med 35 procent), samtidigt som Europa har den högsta proportionerliga andelen demenssjuka av alla världsdelar (19 procent).

D.

Befolkningen i Europa blir allt äldre, och i de flesta europeiska länder utgör personer över 80 år den snabbast växande befolkningsgruppen. Andelen förvärvsarbetande invånare minskar i förhållande till andelen pensionärer. Demenssjukdomar förväntas därför bli en av de största utmaningarna för hållbarheten hos de nationella social- och vårdsystemen, inbegripet såväl den informella vården som långtidsvården, under de kommande decennierna.

E.

Enligt vissa uppskattningar (rapport för 2010 från Alzheimer's Disease international) uppgår de totala kostnaderna för direkt sjukvård och socialvård för personer som drabbats av Alzheimers sjukdom i Europa till 135,04 miljarder dollar.

F.

Tidig diagnos kan bidra till att hålla nere sjukvårdskostnaderna runt om i Europa.

G.

Det finns för närvarande inga tillräckligt exakta siffror över demenssjukdomar, särskilt neurodegenerativa sjukdomar, i EU, och i vissa studier är uppskattningarna tre gånger så höga som i andra. Det är därför nödvändigt att europeiska epidemiologiska studier görs utifrån gemensamma och stränga indikatorer.

H.

Demens har följder för både det sociala livet och ekonomin, och påverkar alla sjuk- och hälsovårdssystem i medlemsländerna.

I.

För att det ska vara möjligt att föregripa de ekonomiska och sociala följderna av Alzheimer och andra former av demens är det nödvändigt att investera i vetenskaplig forskning och effektiva strategier inom vårdsystemen.

J.

De flesta forskningssatsningarna inom detta område genomförs av medlemsstaterna och den transnationella samordningen är rätt blygsam, vilket leder till fragmentering och ett begränsat utbyte av kunskaper och bästa metoder mellan medlemsstaterna. Forskningen om Alzheimers sjukdom ligger efter jämfört med forskningen om andra stora sjukdomar i Europa.

K.

Alzheimer Europes senaste rön visar att Alzheimers sjukdom är underdiagnostiserad i EU och att ojämnlika förhållanden råder på många håll bland medlemsstaterna när det gäller förebyggande åtgärder, tillgång till vård och tillhandahållande av tillbörliga tjänster.

L.

Nya forskningsrön pekar på att kostvanor kan vara en viktig orsakande faktor vid utvecklingen av Alzheimers sjukdom, och man bör därför ge prioritet åt att förebygga demens genom modifierande behandling, och man bör särskilt uppmärksamma förebyggande faktorer som att främja hälsosamma kostvanor, fysisk och mental aktivitet, samt kontrollera faktorer som innebär en förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar som diabetes, höga kolesterolhalter, högt blodtryck och rökning.

M.

Det finns en ökad medvetenhet om att de neurodegenerativa sjukdomarnas effekter på invånarna i Europa är av en sådan omfattning att det inte är möjligt för medlemsstaterna att hantera dem på egen hand. Medlemsstaterna och EU måste därför avsevärt stärka samarbetet kring och samordningen av dels innovativa och tvärvetenskapliga insatser inom den kliniska forskningen kring orsakerna till och förebyggande och behandling av Alzheimers sjukdom, dels det informationsutbyte som sker och de ekonomiska resurser som ställs till förfogande på detta område, om man ska kunna bekämpa neurodegenerativa sjukdomar, särskilt Alzheimer, en uppgift som innebär stora utmaningar för de europeiska samhällena.

N.

Detta europeiska initiativ är inte avsett att ersätta redan befintliga nationella planer mot Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar, utan bör användas som en hävstång för att förbättra samordningen av europeisk forskning på området.

O.

Demens är en förödande sjukdom, inte bara för patienterna själva. Om lämpliga tjänster av god kvalitet inte finns att tillgå kan den även bli en mycket tung börda för deras anhöriga och för patienternas vårdare. För anhöriga och vänner till dem som drabbas av någon form av demens innebär sjukdomen känslomässiga, fysiska och ekonomiska svårigheter. För varje familj med en patient finns det i genomsnitt tre personer som påverkas direkt, vilket betyder att 19 miljoner européer påverkas direkt av demenssjukdomar.

P.

Institutionsvården för Alzheimerpatienter präglas av kapacitetsbrist, och denna kommer att förvärras ytterligare i framtiden. Även den aktuella bristen på vårdpersonal och socialarbetare för Alzheimerpatienter kommer att förvärras, och det är i dag uppenbart att det bästa för de drabbade är att stanna kvar i sin naturliga hemmiljö.

Q.

När det gäller patientvård och stöd till vårdarna bör EU och medlemsstaterna sträva efter tre mål: säkerställa patientvård av hög kvalitet, garantera de vårdande avlastning, i form av viloperioder, anpassad efter deras behov, och göra det möjligt för patienterna att vistas i hemmet eller i innovativa boendeformer av hög kvalitet.

R.

Moderna telemedicintjänster möjliggör ett mycket effektivt stöd för Alzheimerpatienter och deras vårdare, och bidrar på så vis till en bättre livskvalitet för patienterna i deras naturliga miljö och utgör ett bra alternativ till institutionsvård.

S.

Alzheimers sjukdom är stigmatiserande, och allmänhetens syn på sjukdomen och de drabbade leder till isolering av de drabbade och deras anhöriga. Det övergripande förhållningssättet till detta problem är fortfarande felaktigt vilket leder till att de drabbade och deras anhöriga blir socialt utstötta. Det behövs därför större förståelse för det stigma, de fördomar och den diskriminering som följer i demenssjukdomens spår, och det måste även till forskning om hur socialt utanförskap kan förhindras och hur man kan gå tillväga för att främja ett aktivt medborgarskap, och därigenom se till att varje åtgärd kännetecknas av respekt för de demenssjuka och en omsorg för deras värdighet.

T.

Patienternas livskvalitet avhänger ofta deras anhörigas känsloliv.

U.

Stödgrupper utgör lämpliga mötesplatser för att stödja och dela de anhörigas ”medvetna ansvar”.

V.

Alzheimer och övriga former av demens bör inte betraktas som ett normalt problem människor ställs inför som en del av åldrandeprocessen och som därför inte berättigar till lämplig behandling, läkarvård och specialiserad omsorg.

W.

Även om samhällets förståelse för och den vetenskapliga kunskapen om Alzheimers sjukdom har ökat dramatiskt, inte minst när det gäller förståelsen för hur sjukdomen kännetecknas inte bara av klinisk demens utan även av förstadiet till demens i ett tidigare skede, erbjuder symtomatiska läkemedel fortfarande de enda behandlingsmöjligheterna. Det finns för närvarande såväl slående olikheter – mellan och till och med inom medlemsstaterna – som brister när det gäller både personalens utbildning och kvalifikationer och tillgången till medicinsk utrustning för diagnos och forskning, och diagnosen Alzheimers sjukdom fastställs ofta först flera år efter det att sjukdomen inträffar, vilket innebär att behandlingar för att bromsa den försenas.

X.

Framsteg på senare tid i användningen av pålitliga biomarkörer för Alzheimers sjukdom har sporrat utvecklingen av nya kriterier för att definiera Alzheimers som en kliniskt belagd sjukdom som utöver en fas som inbegriper minnes- och kognitionsfunktioner även omfattar en tidigare fas.

Y.

Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar drabbar inte bara äldre utan kan även beröra de yngre delarna av befolkningen. Därför är det lämpligt att förbättra tillgången till diagnos, forskning och vård-, stöd- och boendetjänster för unga sjuka.

Z.

Genom insatser för att ge både allmänheten och vårdpersonalen större insikter om Alzheimers sjukdom, såväl nationellt som på europeisk nivå, bör människor få bättre möjlighet att i ett tidigt skede känna igen de första tecknen på sjukdomen, sörja för tidig diagnos och få tillgång till behandling och tjänster.

AA.

Större fokus på förstadiet till Alzheimerrelaterad demens skulle kunna bidra till utvecklingen av lämpliga terapiformer för att bromsa sjukdomens fortsatta förlopp och, på sikt, ge patienterna största möjliga frist innan den grava, mest lamslående formen av Alzheimers sjukdom inträder.

AB.

Alzheimerspatienter har ett kritiskt och akut behov av verkningsfulla medel för att modifiera sjukdomen (till skillnad från att enbart angripa dess symptom) men utvecklingen på detta område ligger efter.

AC.

Diagnosen Alzheimers sjukdom, som ställs i närmare 70 procent av alla demensfall, tar inte heller full hänsyn till variationen i hjärnskadorna och till att unga och gamla patienter inte har samma sjukdomsbild eller samma kliniska bild.

1.

Europaparlamentet uppmanar rådet att förklara att demens är en EU-prioritering på folkhälsoområdet, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att utarbeta specifika nationella planer och strategier för Alzheimers sjukdom som syftar till att bemöta demenssjukdomens sociala och hälsomässiga konsekvenser, samt att tillhandahålla tjänster och stöd åt demenssjuka och deras anhöriga. Detta har redan skett i vissa medlemsstater genom planen ”Alzheimers sjukdom och relaterade tillstånd” från 2008, som har gjort det möjligt att på nationell nivå samordna såväl det medicinska och sociala omhändertagandet som den kliniska forskningen och grundforskningen om denna sjukdom.

2.

Europaparlamentet välkomnar den för EU gemensamma programplanering som medlemsstaterna har lyft fram i syfte att främja forskning kring Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar, och uppmanar kommissionen att fortsätta att ta initiativ för att bemöta de hälsorelaterade, sociala, tekniska och miljömässiga utmaningar som behandlingen av Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar reser.

3.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att beakta demenssjukdomarna vid förberedelserna av framtida åtgärder på området för förebyggande hälsovård, särskilt när det gäller demenssjukdomarnas samband med hjärt- och kärlsjukdomar, psykisk hälsa, fysisk aktivitet, utbildning på hälsoområdet och ny teknik.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse EU:s medborgare med information om levnadsvanor i syfte att skjuta upp eller förebygga utvecklingen av Alzheimers sjukdom och andra former av demens genom att förespråka idén om ”en sund livsstil för en sund hjärna”.

5.

Europaparlamentet föreslår att rådet och kommissionen bör överväga att lansera ett Europeiskt år för psykisk hälsa, som komplement till den internationella Alzheimerdagen den 21 september, i syfte att höja kunskaperna om hjärnrelaterade sjukdomar knutna till åldrandet, om metoder för att upptäcka och identifiera tidiga symptom på sådana sjukdomar och om åtgärder för att förebygga dem liksom om information om behandling av stroke. Detta Europaår bör även tjäna som tillfälle att främja utbytet av god praxis runt om i Europa.

6.

Europaparlamentet påpekar att a) den snabbt åldrande befolkningen och b) det tilltagande trycket på de offentliga finanserna, och den privata sektorns produktivitet, till följd av de ökande kostnaderna för denna åldrande befolkning, kommer att utgöra ett strukturellt problem för medlemsstaterna. Europeiska unionen bör därför bestämt anamma principen om förebyggande insatser i sitt långsiktiga strategiska arbete (såväl för medicinsk praxis som när det gäller att uppmuntra en mer hälsosam livsstil). Hälsoindikatorer kommer att bidra till en avsevärd förbättring av de ekonomiska indikatorerna.

7.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att erkänna patientorganisationernas roll inom neurodegenerativa sjukdomar och att involvera dem som privilegierad partner i kampanjer för information, förebyggande åtgärder och stöd till demenssjuka samt i fastställandet av forskningsprogram.

8.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen dryftar förslaget att införa en ”vårdardag” för att öka medvetenheten om och erkänna den avgörande roll som formellt utbildad vårdpersonal och informella vårdare spelar i hela Europa.

9.

Europaparlamentet framhåller att sökandet efter ett effektivt sätt att förhindra uppkomsten eller fördröja framskridandet av Alzheimers sjukdom måste prioriteras framför allt annat.

10.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att agera för att öka kunskaperna om demens hos allmänheten inom EU och därigenom skapa bättre förutsättningar att upptäcka tidiga demenssymptom, med tidig diagnos, tidig behandling och lämpligt stöd i sikte.

11.

Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt med förebyggande åtgärder och att effektiva insatser kräver tidig diagnos. Parlamentet vill understryka detta behov, och uppmanar medlemsstaterna att bidra till att styra forsknings- och rehabiliteringsinsatser liksom andra åtgärder på detta område, särskilt under symptomfria faser och innan funktionsnedsättningen inträder, genom att förbättra det epidemiologiska och kliniska uppgiftsunderlaget.

12.

Europaparlamentet konstaterar att det för närvarande inte finns några specifika förebyggande åtgärder mot Alzheimers sjukdom och uppmuntrar därför till en politik – även på europeisk nivå – baserad på en miljö som är gynnsam för patienternas fysiska och intellektuella aktivitet, på en kosthållning som är förenlig med rekommendationerna från den europeiska handlingsplattformen för kost, fysisk aktivitet och hälsa och på alla former av incitament att minska både aktiv och passiv rökning.

13.

Europaparlamentet är övertygat om att tidiga diagnostiska tester, som nyligen föreslogs av den internationella arbetsgruppen för nya kriterier för Alzheimers sjukdom (”International Working Group on the New Criteria for Alzheimer's Disease”), forskning i riskfaktorer och fastställande av kriterier för tidig diagnos är av vital betydelse.

14.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att aktivt engagera sig i att definiera, utarbeta och tillämpa gemensamma rutiner för tidig diagnos, identifiera biomarkörer för sjukdomens utveckling i syfte att bygga vidare på de nya terapier som håller på att utvecklas mot såväl demens som förstadiet till demens, samt fastställa en gemensam forskningsagenda inom området för neurodegenerativa sjukdomar och utbyta goda forskningsmetoder inom detta område, och därmed överbrygga de skillnader i diagnos och behandling som råder såväl mellan som inom medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att operationella standardförfaranden för bedömning av sjukdomsmarkörer kommer att vara avgörande för upptäckten av nya läkemedel och för utvecklingen av mer effektiva vårdformer, med tekniska hjälpmedel, för Alzheimerpatienter.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att läkemedel som kan hejda utvecklingen av Alzheimers sjukdom görs tillgängliga för alla patienter som lider av sjukdomen och inte bara för dem som diagnostiseras med en allvarlig form av Alzheimer.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för utveckling och tillämpning av en gemensam tidig diagnos baserad på en tvärvetenskaplig bedömning av patientens minneskapacitet, samt anpassade åtgärder för besked och information om sjukdomen, så att patienten och hans omgivning garanteras kvalitet i det första mötet med sjukdomen.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att över hela sitt territorium inrätta specialiserade centrum och tillfredsställande medicinsk utrustning (bland annat för magnetisk resonanstomografi, vars bidrag till demensforskning är oomtvistligt).

18.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta med den snabba spridningen av demens och Alzheimer och sjukdomarnas konsekvenser i beräkningen när man utarbetar handlingsplaner för forskning.

19.

Europaparlamentet vädjar till medlemsstaterna att utveckla strategier för att underlätta tillgången till forskningsfinansiering på området för demens och Alzheimer, inräknat forskning om förebyggande åtgärder, på en nivå som står i proportion till dessa sjukdomars ekonomiska följder för samhället.

20.

Europaparlamentet påpekar betydelsen av ett tvärvetenskapligt synsätt på hur samarbete och samordning inom forskningen på detta område på europeisk nivå kan förbättra kunskap, diagnos, behandling, förebyggande och social forskning om välfärden för patienterna och deras familjer samt för vårdarna. Forskning kring valideringen av nya diagnoskriterier, utveckling av tidiga screeningtester och identifiering av riskfaktorer för sjukdomens utveckling från förstadiet till demens till sjukdomens framskridna former är av avgörande betydelse. Representanter för patienter, hälsovårdsorganisationer och tillhandahållare av läkarvård bör enligt parlamentets mening vara delaktiga i denna process. Parlamentet ser därför ett tydligt mervärde i att genomföra storskaliga epidemiologiska och kliniska studier inom ramen för ett transnationellt samarbete.

21.

Europaparlamentet inser betydelsen av EU:s aktuella stöd till 34 projekt om neurodegenerativa sjukdomar, vilket uppgår till 159 miljoner euro. Samtidigt anser emellertid parlamentet att det i samband med det kommande åttonde ramprogrammet för forskning och utveckling är nödvändigt att åtgärda den fragmenterade karaktär som särskilt Alzheimerforskningen uppvisar, och att se till att ramprogrammet omfattar projekt inom otillräckligt utforskade områden som terapi utan läkemedel, beteendeterapi och kognitiv terapi.

22.

Europaparlamentet anser att tidiga diagnostiska tester, forskning om riskfaktorer samt kriterier för tidig diagnos är av avgörande betydelse. Parlamentet ser därför ett tydligt mervärde i att genomföra storskaliga epidemiologiska och kliniska studier inom ramen för ett transnationellt samarbete. Enligt parlamentets mening är den europeiska hälsoenkäten, som genom modulen för kognitiv testning kommer att kunna ge värdefull information om antalet människor med kognitiva funktionsnedsättningar i ett tidigt skede, av lika stor betydelse.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att ta hänsyn till kvinnors särskilda behov när det gäller medicinsk och social forskning, hälsa, sysselsättning och socialpolitik, eftersom det är dubbelt så många kvinnor som män som lider av sjukdomen och kvinnorna är överrepresenterade bland vårdarna.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta långsiktiga strategier och handlingsplaner på området för vård och förebyggande åtgärder som föregriper och bemöter sociala och demografiska tendenser, och att fokusera på stöd till familjer som vårdar anhöriga, för att därigenom ge social trygghet till sårbara personer som lider av demens.

25.

Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att förebygga Alzheimers sjukdom genom att uppmuntra till en hälsosam livsstil som innebär att man håller sig mentalt och socialt aktiv, och genom att främja god kost och motion.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en strategisk handlingsplan för forskning som på medellång och lång sikt anger forskningsbehoven och forskningsmålen för neurodegenerativa sjukdomar, inräknat behoven av hälso- och sjukvård, särskilt på området för Alzheimers sjukdom. Handlingsplanerna bör syfta till att stärka potentialen hos unga forskare och stödja innovativa forskningsstrategier med utgångspunkt i ett offentlig-privat partnerskap. Parlamentet rekommenderar att man främjar utvecklingen av spetsforskningscentrum för särskilda forskningsområden och att man involverar representanter för patienter, vårdarorganisationer och offentliga/privata vårdgivare.

27.

Europaparlamentet inbjuder medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen undersöka eventuella kommissionsinitiativ som kan hjälpa medlemsstaterna att utveckla och genomföra den gemensamma forskningsagendan.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta handlingsplaner som syftar till att förbättra välbefinnandet och livskvaliteten för personer som lider av Alzheimer och andra former av demens, samt för deras familjer.

29.

Europaparlamentet inbjuder EU:s institutioner att så långt det är möjligt stödja Alzheimer Europes demensforskningsobservatorium som ett användbart redskap för spridning av bästa praxis och forskningsresultat till patienter och deras vårdare.

30.

Europaparlamentet påpekar vikten av forskning om såväl kopplingen som skillnaderna mellan åldrande och demenssjukdomar, mellan demenssjukdomar och depressioner hos äldre och mellan könsskillnader och de olika typerna av demens. Vidare uppmanas medlemsstaterna att främja specifika sjukvårds- och forskningsprogram som fäster stor vikt vid patientens önskemål och utsikter, och att utarbeta rekommendationer som fokuserar på kärnfrågorna om värdighet och social delaktighet, vilket skapar ökad självständighet och stärker den egna beslutsförmågan hos patienterna.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta adekvata medel till hälsovård för Alzheimerpatienter, till informationsutbyte och till offentliggörande av de uppnådda resultaten på Internet.

32.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att patienter och äldre personer har tillgång till hemvård, och vill betona den viktiga roll som organisationer utan vinstsyfte och frivilligorganisationer intar i vården av patienter som lider av Alzheimers sjukdom och andra åldersrelaterade sjukdomar. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ingå partnerskap med dessa organisationer och att stödja deras verksamhet. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att uppmärksamma och ge erkännande åt den förtjänstfulla informella vård som anhöriga till personer som drabbats av dessa sjukdomar tillhandahåller.

33.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt med verksamhet som inte bara fokuserar på läkemedelsbaserad behandling av Alzheimers sjukdom när den väl har utvecklats utan också på förebyggande åtgärder, däribland kost och näring, så att man minskar risken för att sjukdomen ska utvecklas. Parlamentet efterlyser omfattande forskning om kostens och näringens betydelse vid Alzheimers sjukdom och uppmanar till utveckling och spridning av råd till allmänheten genom informationskampanjer, bland annat kostråd, om hur man kan förebygga sjukdomen.

34.

Europaparlamentet understryker att forskning i hälsoekonomi, social vetenskap och humaniora samt icke-farmakologiska synsätt också behövs för att man ska förstå de psykologiska och sociala aspekterna av demens.

35.

Europaparlamentet konstaterar att diagnostiseringen av tidiga symptom på minnesstörningar bör vara ett av fokusområdena för den arbetsterapeutiska vården.

36.

Europaparlamentet vädjar till kommissionen, rådet och medlemsstaterna att de ska överväga att inrätta säkerhetsnormer som kan tillämpas på institutioner som är specialiserade på vård av äldre, ideella organisationer för äldre och hemvårdgivare.

37.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i nära samarbete med kommissionen, och tillsammans med forskarsamfund, utarbeta gemensamma riktlinjer för utbildning av personal som i någon form arbetar med Alzheimerpatienter (läkare och sjukvårdare) liksom för utbildning och övervakning av vårdande anhöriga och andra informella vårdare, för att se till att tillgängliga resurser används på ett ansvarsfullt och effektivt sätt. Parlamentet påpekar att behovet av kvalificerad personal som arbetar med demenssjuka personer ökar snabbt.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta möjligheterna som erbjuds i EU 2020-strategierna ”En agenda för nya arbetstillfällen” och ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen” för att stärka den framtida arbetskraftens kapacitet när det gäller att ta hand om människor som lider av Alzheimers sjukdom och andra typer av demens. Nya kompetensspecifika arbetstillfällen behöver främjas i hela EU när en alltmer hjälpbehövande åldrande befolkning ska tas omhand.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja resurserna i flaggskeppsinitiativet ”Innovationsunionen” inom EU 2020 strategin och det planerade pilotpartnerskapet om aktiv och hälsosam ålderdom (som ska inledas i början av 2011) för att ta itu med demens inom EU.

40.

Europaparlamentet understryker att de framsteg som gjorts på senare tid inom elektronisk avbildning och forskning kring biomarkörer banar väg för upptäckten av tysta molekylära processer och tidiga tecken på Alzheimers sjukdom, exempelvis via ett spårämne som för närvarande studeras och som gör det möjligt att i hjärnan visualisera amyloida plack, en av de två skador som är förknippade med denna sjukdom.

41.

Europaparlamentet ger sitt erkännande till den avgörande roll som familjer, vårdare och organisationer i samhället spelar när det gäller att ge sjuka patienter möjlighet att förverkliga sin potential och uppmanar medlemsstaterna att stödja familjer, vårdare och organisationer.

42.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att patienter och anhöriga får psykologiskt stöd. Parlamentet understryker betydelsen av att kombinera en psykosocial syn på åldrandet med resultaten från medicinsk och biomedicinsk forskning. Parlamentet förespråkar forskning på området för hälsoekonomi, ett socialhumanistiskt synsätt och en beredskap att inte begränsa vården till farmakologisk behandling, för att man därigenom ska öka förståelsen för de psykologiska, ekonomiska och sociala aspekterna av demens och främja användningen av befintlig teknik (e-hälsa, ITK, hjälpmedel etc.).

43.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen undersöker hur EU initiativ på området för demenssjukas rättigheter, inklusive bruket av patienttestamenten (livstestamenten), kan utvidgas.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att begränsa användandet av psykoshämmande läkemedel i sina handlingsplaner för hjälp till Alzheimerpatienter. För närvarande förskrivs dessa läkemedel ofta för att dämpa effekterna av demens, men det har visat sig att deras positiva verkan är begränsad och dessutom har förskrivningen bidragit till ett antal dödsfall varje år.

45.

Europaparlamentet betonar att Alzheimersjukas värdighet måste upprätthållas och att det stigma som sjukdomen medför och diskrimineringen av dem måste elimineras.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utarbeta nya policybaserade incitament för att underlätta spridning av information och strategier för marknadstillträde för innovativa behandlingar och diagnostiseringstest som tillgodoser de nuvarande otillfredsställda behoven hos patienter med Alzheimers sjukdom.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster med utgångspunkt i principerna om största möjliga täckning, lika tillgång och jämställdhet, och att uppmuntra utveckling av integrerade tjänster i samhället och hemma, så att de kommer demenssjuka till godo oavsett ålder, kön, etnisk tillhörighet, inkomst, funktionshinder eller huruvida de bor i landsbygd eller städer. Medlemsstaterna uppmuntras att vidta åtgärder mot sådana faktorer som har en ojämlik inverkan på befolkningens hälsa, och som går att undvika. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att ytterligare utveckla insamlandet av data om ojämlika förhållanden på hälsoområdet.

48.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamma den förebyggande behandling som bidrar till att sakta ned utvecklingen av demens och att säkerställa tillgången till högkvalitativ vård av drabbade till ett överkomligt pris. Parlamentet framhåller för medlemsstaterna att sådana tjänster behöver skyddas under tider av finanspolitisk konsolidering i hela Europa.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta ett europeiskt nätverk av sammankopplade referenscentrum i vilka diagnos, behandling och vård avseende demens och Alzheimers sjukdom ska samlas och som gör det möjligt att utbyta och utvärdera information och uppgifter mellan medlemsstaterna.

50.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla individanpassade former av multiprofessionellt och tvärvetenskapligt omhändertagande och stöd, som bör samordnas av en enda kontaktperson så snart diagnosen har meddelats, och att underlätta vård i hemmet genom att utöka användningen av multitjänster specialiserade på stöd och vård i hemmet, hemautomation och ny informations- och kommunikationsteknik.

51.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla diversifierade, innovativa och högkvalitativa avlastningsstrukturer för vårdare, såsom tillfälliga boenden och mottagningscentrum, och att följa upp vårdarnas hälsa genom att exempelvis erbjuda dem lämplig medicinsk vård och psykologiskt och socialt stöd.

52.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stärka forskningen, förbättra tillgången till diagnos och anpassa vård- och stödtjänsterna till behoven hos unga sjuka.

53.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, när det finns nya behandlingar med verifierad och beprövad terapeutisk effekt, snarast möjligt göra dessa tillgängliga för patienter som drabbats av sjukdomen.

54.

Europaparlamentet vädjar till medlemsstaterna att öka den allmänna och den professionella medvetenheten om demens bland hög- och lågutbildade yrkesaktiva, beslutsfattare inom hälso- och sjukvårdsområdet samt medierna, vilket kommer att leda till snabbare upptäckt av symptomen på Alzheimers sjukdom och förbättrad förståelse av sjukdomen och hur de sjuka bör vårdas. Medvetenheten måste fokusera på olika komponenter som diagnos, behandling och tillräckligt stöd.

55.

Europaparlamentet påminner kommissionen om Bowis-betänkandet från 2006 där arbetsgivarna uppmanas att låta riktlinjer om ”psykisk hälsa på arbetet” ingå som en nödvändig del i deras ansvar för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i syfte att säkerställa bästa möjliga arbetsmarknadsintegrering för personer med psykiska sjukdomar, och påpekar att dessa riktlinjer bör offentliggöras och övervakas enligt gällande lagstiftning om hälsa och säkerhet. Parlamentet påminner kommissionen om att det fortfarande väntar på att dessa riktlinjer ska offentliggöras.

56.

Europaparlamentet pekar på de betydande vårdkostnader som Alzheimer och andra demenssjukdomar medför och understryker att det är viktigt att hitta praktiska lösningar som tar hänsyn till såväl de direkta kostnaderna för läkarvård (inräknat kostnaderna för hälso- och sjukvårdssystemen: kostnader för specialistvård, medicinska produkter, medicinska undersökningar och ordinarie kontroller) som direkta sociala kostnader (inräknat kostnaden för formella tjänster vid sidan av hälso- och sjukvårdssystemen: tjänster utförda av ideella organisationer, hemvård, matkostnader, transporter och placering av patienter i särskilda boenden som är specialiserade på vård av äldre, där de kan få läkarvård) och informella kostnader (inräknat de kostnader som är knutna till minskad produktivitet i händelse av en förlängning av yrkeslivet, och produktionsbortfall som ett resultat av tidig pensionsavgång, sjukfrånvaro eller dödsfall).

57.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utarbeta informationskampanjer, riktade till såväl allmänheten som specifika grupper, som skolbarn, sjukvårdspersonal och socialarbetare, och att jämföra och utbyta erfarenheter om åtgärder till stöd för vårdande anhöriga, patientföreningar och icke-statliga organisationer genom att främja publiceringen och spridningen av informationsbroschyrer, även via Internet, om utbildnings- och organisationsformer för volontärarbetare och för juridiska rådgivare, psykologer och vårdare, såväl i hemmen som på dagcenter, genom att främja eller bilda Alzheimersföreningar för att berörda personer lättare ska kunna utbyta erfarenheter. Parlamentet framhåller särskilt betydelsen av att förmågan att känna igen symptomen på demens finns med i alla informations- och utbildningssatsningar.

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja frivilliga minnesundersökningar för de befolkningsgrupper som enligt vetenskapliga data löper hög risk att utveckla Alzheimers sjukdom eller andra demenssjukdomar.

59.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att verka för eftertanke och ett etiskt förhållningssätt till unga sjuka för att garantera beständighet och respekt för människan, samt att inleda diskussioner om den rättsliga statusen hos personer som lider av neurodegenerativa sjukdomar för att juridiskt avgränsa deras frihetsberövande och deras rättsliga skydd.

60.

Europaparlamentet anser att Alzheimerorganisationer bör erkännas som primära partner och involveras i arbetet med att 1) utarbeta rekommendationer om förebyggande åtgärder och bästa praxis samt sprida dessa på gräsrotsnivå, 2) tillhandahålla välbehövlig information och stöd till människor med demens och deras vårdare, 3) företräda de behov som människor med demens och deras vårdare har gentemot samhällets beslutsfattare och 4) bilda partnerskap med den medicinska yrkeskåren för att kunna erbjuda ett holistiskt synsätt. För att detta ska bli möjligt bör EU:s institutioner undersöka möjligheterna för det europeiska folkhälsoprogrammet att tillhandahålla reguljär grundfinansiering till europeiska Alzheimerorganisationer och uppmana medlemsstaterna att stödja Alzheimerorganisationer på nationell nivå.

61.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bilda stödgrupper för hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar på institutioner, för anhöriga till sjukhuspatienter och för hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar inom hemvården.

62.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, och medlemsstaterna att tillsammans med parlamentet stärka demenssjuka personers självständighet och främja deras värdighet och sociala integration genom handlingsplanen på hälsoområdet, och att tillhandahålla information om bästa praxis när det gäller att visa respekt för de svaga och motverka vanvård av demenspatienter.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i samband med genomförandet av forskningsprojekt främja utvecklingen av partnerskap mellan offentliga institutioner samt mellan privata och offentliga institutioner, för att därigenom utnyttja anläggningar, resurser och erfarenheter inom den privata respektive offentliga sektorn för att motverka följderna av Alzheimer och andra typer av demens.

64.

Europaparlamentet framhåller att mycket arbete ännu återstår för att ge patienter som lider av Alzheimers sjukdom eller relaterade tillstånd tillgång till behandlingsförsök i syfte att verifiera effektiviteten hos nya molekyler. Denna problemställning torde även kunna föras över till den kommande översynen av EU-direktivet om kliniska prövningar av läkemedel (2001/20/EG).

65.

Med tanke på den skada som Alzheimers sjukdom åsamkar minnet och den psykiska förmågan uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att utarbeta nationella handlingsplaner som ger de myndigheter som ansvarar för utbetalningen av ekonomiskt stöd till de drabbade att även övervaka hur detta stöd används, och därmed se till att det endast kommer dessa patienter till godo.

66.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/44

—

med beaktande av muntlig fråga O-0182/2010 – B7-0666/2010 av den 10 november 2010 till kommissionen avseende framställning 0473/2008, ingiven av Christoph Klein (tysk medborgare), om kommissionens bristande uppföljning av ett konkurrensärende och vilken skada detta har åsamkat det berörda företaget,

—

med beaktande av artikel 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artiklarna 115.5. och 110.2 i arbetsordningen,

—

med beaktande av artiklarna 201 och 202 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Det regelverk som är tillämpligt i detta fall är rådets direktiv 93/42/EEG (1) om medicintekniska produkter. I direktivet föreskrivs det att tillverkare av medicintekniska produkter av klass I kan släppa ut produkter på marknaden utan ingripande av ett anmält organ eller en myndighet, och att det är tillverkarnas sak att visa att deras produkter uppfyller direktivets bestämmelser.

B.

För att se till att dessa krav uppfylls är medlemsstaterna skyldiga att utföra marknadsövervakning och vidta nödvändiga åtgärder, bland annat skyddsklausulsförfarandet enligt artikel 8 och åtgärder enligt artikel 18 när det gäller otillbörlig CE-märkning.

C.

Tillverkaren visade den ansvariga myndigheten i medlemsstaten att den berörda produkten uppfyller alla rättsliga krav för utsläppande på marknaden av medicintekniska produkter av klass I och av CE-märkta produkter.

D.

En medlemsstat som via den ansvariga myndigheten beslutar att vidta lämpliga interimsåtgärder för att återkalla en produkt från marknaden eller förbjuda eller begränsa utsläppandet av den på marknaden ska omedelbart underrätta kommissionen om detta och ange skälen för sitt beslut.

E.

De tyska myndigheterna hade ifrågasatt produktens säkerhet (en inhalator) sedan 1996 och informerat kommissionen om ärendet för att få igång ett skyddsåtgärdsförfarande. Kommissionen rådfrågade emellertid inte tillverkaren och fattade inte heller något beslut. Ärendet är således fortfarande under behandling, och framställaren står utan möjligheter till rättslig prövning.

F.

Myndigheterna i Sachsen-Anhalt införde på begäran av de bayerska myndigheterna 1997 ett försäljningsförbud mot produkten.

G.

Företaget sålde lagligen produkter innan det första föreläggandet utfärdades 1997 och uppfyllde enligt den ansvariga myndigheten samtliga bestämmelser i rådets direktiv 93/42/EEG.

H.

Tillverkaren släppte återigen ut produkten på marknaden 2003 under nytt namn, och 2005 begärde regeringen i Oberbayern – utan att vederbörligen underrätta kommissionen om detta – att produkten skulle återkallas från marknaden i enlighet med den tyska lagen om medicinsktekniska produkter.

I.

2006 underrättade tillverkaren kommissionen om det andra säljförbudet i syfte att inleda överträdelseförfaranden mot Tyskland pga. brott mot artikel 8.1 i rådets direktiv 93/42/EEG.

J.

Kommissionen påstår att det saknades tillräckliga bevis för att inhalatorn uppfyllde de grundläggande kraven i direktivet 93/42/EEG och fastställde att det inte behövdes någon ny produktsäkerhetsöversyn eftersom ärendet omfattades av artikel 18 snarare än artikel 8 i direktivet.

K.

Tillverkaren lämnade 2008 in en framställning till Europaparlamentet i vilken kommissionen anklagas för att i sin handläggning av ärendet ha brutit mot sina skyldigheter enligt direktivet och sin uppgift som fördragens väktare.

1.

Europaparlamentet anser att kommissionen i sitt svar till utskottet för framställningar underlåtit att fullt ut besvara framställarens och utskottsledamöternas frågor samt de frågor som utskottet för rättsliga frågor tagit upp i sitt yttrande.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål vidta nödvändiga åtgärder för att avsluta detta förfarande, som inleddes 1997 i enlighet med skyddsklausulen i artikel 8 i rådets direktiv 93/42/EEG.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående reagera på den berättigade oro som framförts av framställaren, som befunnit sig i denna oacceptabla situation i tretton år och därmed har drabbats av betydande inkomstförluster. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att framställaren ska kunna hävda sina rättigheter.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och den tyska förbundsregeringen.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/46

—

med beaktande av den internationella givarkonferensen för en ny framtid i Haiti, som hölls i New York den 31 mars 2010, samt uppdragsrapporten från den delegation som Europaparlamentets utskott för utveckling skickade till New York,

—

med beaktande av handlingsplanen för återuppbyggnad och utveckling i Haiti (”plan d'action pour le relèvement et le développement national d'Haïti: les grands chantiers pour l'avenir”) från mars 2010,

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikesministrarna) extrainsatta möte i Bryssel den 18 januari 2010,

—

med beaktande av uttalandet av den 19 januari 2010 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om jordbävningen i Haiti,

—

med beaktande av slutsatserna från den förberedande ministerkonferensen i Montreal den 25 januari 2010,

—

med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, som undertecknades av de tre EU-institutionerna i december 2007,

—

med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om den jordbävning som nyligen drabbade Haiti (1),

—

med beaktande av rapporten från Europaparlaments utskott för utveckling med anledning av uppdraget i Haiti (25–27 juni 2010),

—

med beaktande av rapporten av den 30 augusti 2010 från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om studiebesöket i Haiti och Dominikanska republiken,

—

med beaktande av det gemensamma dokumentet från juni 2010 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor, Catherine Ashton, och kommissionsledamoten Kristalina Georgieva, om vilka lärdomar som kan dras av EU:s reaktion på katastrofen i Haiti,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 oktober 2010 om en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer (KOM(2010)0600),

—

med beaktande av FN:s stabiliseringsuppdrag i Haiti (Minustha),

—

med beaktande av rapporten från Michel Barnier med titeln ”För en europeisk räddningstjänststyrka: Europe Aid”, vilken offentliggjordes i maj 2006,

—

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Jordbävningen i Haiti den 12 januari 2010 uppmätte 7,3 på richterskalan. Den skördade 222 750 dödsoffer, drabbade 3 miljoner människor och tvingade nära 1,7 miljoner på flykt, av vilka över en miljon fortfarande bor i oorganiserade läger som emellertid endast skulle vara tillfälliga. Människorättsorganisationer kritiserar de ”förfärliga” levnadsvillkoren i lägren, bland annat att kvinnor utsätts för våldtäkt och sexuellt våld.

B.

I dagens läge saknar mellan 2,5 och 3,3 miljoner människor en tryggad livsmedelsförsörjning, i ett land där 60 procent av befolkningen bor på landsbygden och 80 procent lever i absolut fattigdom.

C.

Ett år efter jordbävningen är situationen i Haiti alltjämt kaotisk, nödläge råder fortfarande och återuppbyggnaden dröjer.

D.

Årtionden av fattigdom, miljöförstörelse, naturkatastrofer, våld, politisk instabilitet och diktatur har gjort landet till ett av de fattigaste i Amerika, och redan före katastrofen levde flertalet av Haitis 12 miljoner invånare på mindre än två US-dollar om dagen. Jordbävningsskadorna har ytterligare förvärrat statens oförmåga att tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster och reagera aktivt på hjälp- och återuppbyggnadsinsatserna.

E.

Av de 10 miljarder US-dollar (med två betalningsfrister: 18 månader och 3 år) som utlovades vid den internationella givarkonferensen för återuppbyggnaden av Haiti, som hölls i New York den 31 mars 2010, har det till dags dato utbetalats 1,2 miljarder.

F.

Den aktuella tragedin i Haiti visade att de verktyg som EU har för att bemöta katastrofer (humanitärt bistånd och unionens civilskyddsmekanism) måste göras effektivare och snabbare, samordnas bättre och bli mera synliga.

G.

En tillfällig kommission för återuppbyggnad av Haiti (CIRH) har på haitiskt initiativ tillsatts för att samordna och fördela resurserna på ett effektivt sätt och genomföra handlingsplanen för utveckling i Haiti. Europeiska kommissionen är i sin egenskap av ledande givare medlem av CIRH och har rösträtt.

H.

Att få undan rasmassorna är en av de stora utmaningarna i återuppbyggnadsarbetet, och hittills har endast en minimal del schaktats bort. Med nuvarande takt kommer det att ta sex år att schakta bort flera miljoner kubikmeter rasmassor.

I.

Den koleraepidemi som utbröt den 19 oktober 2010 har hittills skördat över 3 000 offer och drabbat över 150 000 personer. Epidemins spridning visar på den haitiska statens strukturella brister och det internationella biståndets och Minustahs begränsningar. Kolerainsatserna påverkas bland annat av den aktuella politiska kris som uppstått efter valet.

J.

Av ett sammanlagt belopp på 174 miljoner US-dollar har FN hittills endast tagit emot 44 miljoner för bekämpning av koleraepidemin.

K.

Enligt WHO:s prognos kommer det att inträffa 400 000 nya fall av kolera under de kommande tolv månaderna om inte epidemin stoppas.

L.

Valet den 28 november 2010, och tillkännagivandet av de preliminära resultaten i början av december, har fört med sig våldsamma demonstrationer i Haiti och anklagelser om valfusk. Världssamfundet bör stödja en öppen och legitim valprocess för att få till stånd rättvisa val, som är oumbärliga för landets återuppbyggnad. Skyddet av civilbefolkningen är en prioritering.

1.

Europaparlamentet uttrycker på nytt sin solidaritet med de invånare i Haiti som har drabbats av jordbävningen och koleraepidemin, och framhåller att Haitis befolkning och civilsamhälle måste rådfrågas och göras delaktiga i återuppbyggnadsarbetet.

2.

Europaparlamentet vidhåller att det behövs ett kraftfullt och långsiktigt engagemang från det internationella samfundet, även från EU, för att alla de utfästelser som gjordes vid den internationella givarkonferensen i New York ska infrias och utan dröjsmål omsättas i praktiken. Parlamentet betonar att allt europeiskt humanitärt bistånd och återuppbyggnadsstöd efter jordbävningen ges i form av bidrag och inte som lån med krav på återbetalning.

3.

Europaparlamentet erinrar om världssamfundets kraftfulla mobilisering efter den förödande jordbävningen i Haiti liksom dess genuina politiska vilja att stödja Haitis återuppbyggnad på ett nytt sätt, genom att inte begå samma misstag som tidigare, och att en gång för alla gå på djupet med orsakerna till fattigdomen i Haiti.

4.

Europaparlamentet beklagar omfattningen av Haitikatastrofen, vars följder fortfarande är tydliga ett år efter katastrofen. Samtidigt gläds parlamentet åt kommissionens humanitära bistånd till landet på 120 miljoner euro (varav 12 miljoner till kolerabekämpning) och EU-ländernas bistånd på runt 200 miljoner euro, och åt det engagemang som visats av kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete, internationellt bistånd och civilförsvar samt av GD Echo och dess experter.

5.

Europaparlamentet understryker att införandet av ”kluster” har gjort det möjligt att samordna de humanitära insatserna på fältet. Denna metod har emellertid också visat sig ha brister när det gäller att hantera det stora antalet humanitära aktörer och nödsituationens komplexitet på grund av den starka koncentrationen till städer.

6.

Europaparlamentet välkomnar de insatser och det arbete som gjorts av humanitära organisationer (Röda korset, frivilligorganisationer och FN) och av medlemsstaterna. Parlamentet efterlyser en redogörelse för de osynliga effekterna av de humanitära insatserna och framhåller att situationen kunnat bemästras bland annat tack vare omhändertagande av skadade, dricksvattens- och livsmedelsförsörjning samt tillfälliga bostäder.

7.

Europaparlamentet konstaterar att koleraepidemin har blottat den haitiska statens närmast totala oförmåga att hantera en sjukdom som är lätt att förebygga och bota samt det internationella biståndssystemets begränsningar i ett land med omfattande humanitär närvaro (12 000 frivilligorganisationer). De humanitära aktörerna varken får eller kan fortsätta att täcka upp för den haitiska statens tillkortakommanden eller fungera som ersättning för staten, och det krävs nu att man äntligen börjar satsa på långsiktig utveckling, bland annat vad gäller tillgång till vård, dricksvatten och sanitet.

8.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas samfällda åtagande på 1,2 miljarder euro, varav 460 miljoner euro i icke-humanitärt bistånd från kommissionen, som man tillkännagav vid den internationella givarkonferensen för återuppbyggnaden av Haiti. Parlamentet upprepar sitt krav på att EU som ledande biståndsgivare bör ta på sig en politisk ledarroll i återuppbyggnadsarbetet.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att som ett led i återuppbyggnaden av Haiti även satsa på lokal livsmedelsproduktion och tryggad livsmedelsförsörjning genom infrastrukturutveckling på landsbygden och stöd till småjordbrukare inom ramen för sin gemensamma strategi för planeringen av resurserna till Haitis återuppbyggnad och halvtidsöversynen av återstående medel från kommissionen, dvs. 169 miljoner av de 460 miljoner euro som ställdes i utsikt i New York. Parlamentet begär att den nya politiska ram för livsmedelssäkerhet som aviserades av kommissionen i mars 2010 genomförs.

10.

Europaparlamentet beklagar att CIRH, som ska spela en central roll i samordningen av återuppbyggnaden, inledde sitt arbete så sent och att det saknas information om dess funktionssätt och effektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att som medlem av CIRH ingripa för att påskynda utövandet av CIRH:s mandat och se över dess funktionssätt samt att lägga fram en rapport för parlamentet om CIRH:s verksamhet, om resursfördelningen och om vilka av de medel som utlovades vid New York-konferensen som verkligen gått till återuppbyggnaden.

11.

Europaparlamentet konstaterar att CIRH, en central aktör i förvaltningen av återuppbyggnaden, kan fungera effektivt endast om den haitiska statens kapacitet återupprättas, om det haitiska ledarskiktet väljs om via en öppen och legitim valprocess och om det finns en verklig politisk vilja att fatta de beslut som krävs för att gripa sig an denna gigantiska utmaning.

12.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Haitis regering att arbeta vidare med och genomföra åtagandena i den nationella återuppbyggnadsplanen för att stärka statsmakternas auktoritet, göra de lokala självstyrande organen effektivare, bygga upp de lokala och nationella institutionernas kapacitet samt införliva idén om politisk, ekonomisk och institutionell decentralisering.

13.

Europaparlamentet anser att såväl de lokala myndigheterna som företrädare för det civila samhället bör ges bättre stöd samt i högre grad få medverka i beslutsprocessen.

14.

Europaparlamentet beklagar att haitierna endast förfogar över spadar, hackor och skottkärror för att frakta bort de tonvis med spillror som blockerar huvudstaden, vilket naturligtvis är alldeles otillräckligt med tanke på problemets omfattning. Att få undan rasmassorna är nödvändigt för Haitis återuppbyggnad, och parlamentet beklagar att det praktiskt tagit inte frigjorts några medel för att röja upp bland ruinerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge ekonomiskt och tekniskt stöd till undanröjningen av rasmassorna.

15.

Europaparlamentet uppmanar FN att se över Minustahs mandat och att då fästa särskild vikt vid säkerhetsfrågor. Parlamentet oroar sig över Minustahs effektivitet med tanke på den senaste händelseutvecklingen, med koleraepidemi och en pågående valprocess i landet.

16.

Europaparlamentet beklagar den allvarliga bostadskrisen i Haiti och framhåller att omplaceringen av hemlösa, av vilka de flesta bor i tillfälliga läger huvudsakligen i huvudstaden Port-au-Prince, försvåras av bristen på ledig mark, av ett obefintligt fastighetssystem och av att många tomter beslagtagits av utlandshaitier. Parlamentet vädjar till de haitiska myndigheternas politiska vilja att vidta offensiva åtgärder, bland annat i form av expropriering.

17.

Europaparlamentet uttrycker sin växande oro över situationen för de mest utsatta, särskilt kvinnor och barn, efter en jordbävning som med full kraft drabbat 800 000 barn och gjort dem sårbara för våld, sexuellt utnyttjande, människohandel, exploatering och övergivande. Parlamentet uppmanar EU (kommissionen) att ingripa resolut för att återskapa säkra och trygga levnadsbetingelser för barn, stödja införandet av ett socialt trygghetssystem i Haiti och uppmuntra utbildningsreformer. Parlamentet efterlyser bättre boendeförhållanden och ökad säkerhet i lägren.

18.

Europaparlamentet uppmanar EU att samarbeta med Haitis regering för att utarbeta en övergripande lagstiftning som skyddar barnens rättigheter och för att anpassa den nationella lagstiftningen till de skyldigheter som följer av flera internationella instrument som Haiti ratificerat när det gäller barnets rättigheter, mänskliga rättigheter, utrotning av slaveri och skydd av barnets rättigheter.

19.

Europaparlamentet anser det oerhört viktigt att kommissionen stöder arbetet med identifiering, folkräkning och sökande efter familjer vars barn blivit ensamma, samt iakttar särskild vaksamhet vid gränserna för att motverka handel med och olaglig adoption av barn.

20.

Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att omedelbart bygga upp den haitiska statens förmåga att garantera en fungerande demokrati och samhällsstyrning – ett oeftergivligt krav för återuppbyggnaden – och att det civila samhället och den haitiska befolkningen måste göras delaktiga.

21.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den aktuella politiska kris som drabbat landet efter president- och parlamentsvalen, som blivit kraftigt ifrågasatta men som fått ett försiktigt godkännande av utländska observationsuppdrag. Just nu pågår en omräkning av rösterna med hjälp av experter från Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS), som i den rapport de lämnade in torsdagen den 13 januari 2011 rekommenderade att den sittande regeringens kandidat, Jude Célestin, skulle kliva åt sidan för Michel Martelly på grund av konstaterade bedrägerier.

22.

Europaparlamentet uppmanar EU att göra allt för att kraftfullt stödja en legitim och öppen valprocess och en korrekt genomförd andra valomgång, som skjutits upp till februari, för att undvika att Haiti faller ner i en ännu djupare kris. Endast en vald och legitim president och legitima parlamentsledamöter kan fatta de nödvändiga besluten, och återuppbyggnaden av landet kräver stabilitet och politisk vilja.

23.

Europaparlamentet uppmanar med kraft världssamfundet och EU att samarbeta nära med de framtida haitiska myndigheterna och att stödja dem i organisationen av deras institutioner och i uppbyggnaden av statens kapacitet – för att hitta en ny balans på alla nivåer och skapa en fullt fungerande demokrati – liksom under hela återuppbyggnadsfasen.

24.

Europaparlamentet betonar vikten av penningöverföringar från utlandshaitier, eftersom pengarna går direkt till Haitis invånare som snabbt kan ta dem i bruk för akuta behov. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och Haitis regering att göra det lättare för dessa överföringar att nå fram samt att arbeta för att få ned kostnaderna för dem.

25.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att högprioritera frågan om Haitis återhämtning och rehabilitering. Det är dags att hjälpa Haiti att bli ett ekonomiskt och politiskt starkt samt självförsörjande land, och parlamentet uppmanar världssamfundet att gripa tillfället att en gång för alla ta itu med de bakomliggande orsakerna till fattigdomen i Haiti.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inspireras av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd och ta krafttag för att i samarbete med regeringen, de lokala myndigheterna och det civila samhället integrera dimensioner som katastrofförberedelse och minskning av katastrofrisker, såväl i den akuta fasen som i det långsiktiga utvecklingsarbetet.

27.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att snarast lägga fram förslag om inrättande av en EU-civilskyddsstyrka på grundval av EU:s civilskyddsmekanism.

28.

Europaparlamentet konstaterar att humanitärt bistånd funnits på plats i Haiti i flera årtionden och att vikten av samverkan mellan katastrofbistånd, återuppbyggnad och utveckling blivit uppenbar i denna kris. Parlamentet betonar att FN absolut måste fortsätta att leda samordningen av alla civila och militära insatser för att återställa säkerheten och ge humanitärt bistånd samt för att bidra till återuppbyggnad och utveckling.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Haitis president och regering, FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor och katastrofhjälp, Världsbanken och Internationella valutafonden.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/50

—

med beaktande av internationella instrument till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och mot diskriminering, särskilt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—

med beaktande av artiklarna 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen samt artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilka såväl unionen som dess medlemsstater är förpliktade att värna om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och som ger EU möjlighet att bekämpa diskriminering och kränkningar av de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 11, som tryggar rätten till yttrandefrihet, och artikel 21, som förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning,

—

med beaktande av förslagen till ändringar av Litauens lag om förvaltningsbrott (nr XIP-2595),

—

med beaktande av förslaget till yttrande från Litauens justitieministerium (nr 11-30-01),

—

med beaktande av EU:s insatser för att bekämpa homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning,

—

med beaktande av den rapport som byrån för grundläggande rättigheter avgav i november 2010 om homofobi, transfobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet,

—

med beaktande av sin resolution av den 17 september 2009 om den litauiska lagen om skydd av minderåriga mot skadlig påverkan av offentlig information (1),

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om homofobi, skydd av minoriteter och strategier mot diskriminering, särskilt resolutionerna om homofobi i Europa (2),

—

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 16 december 2010 bordlade Seimas en votering om ett lagförslag om att ändra lagen om förvaltningsbrott i syfte att införa böter på 2 000–10 000 LTL (580-2 900 EUR) som påföljd för ”offentligt främjande av homosexuella relationer” eftersom ändringarna ännu inte hade behandlats i de behöriga parlamentsutskotten och fortfarande granskas av landets nationella myndigheter.

B.

Den 8 december 2010 strök dessutom Seimas utskott för utbildning, vetenskap och kultur sexuell läggning från listan över skyddsgrunder i utbildningslagens bestämmelser om lika möjligheter (artikel 5.1).

C.

De föreslagna ändringarna av lagen om förvaltningsbrott strider mot artikel 25 i Litauens konstitution, där det anges att människor inte får hindras från att söka, motta och sprida information och idéer, och dess artikel 29, enligt vilken alla människor ska vara lika inför lagen, domstolarna och andra statliga institutioner och tjänstemän. Där anges även att människors rättigheter inte får begränsas och att människor inte får ges privilegier på grund av kön, ras, nationalitet, språk, ursprung, social ställning, trosuppfattning, övertygelse eller åsikter.

D.

Litauens justitieminister har uttryckt åsikten att förslagen till ändringar av lagen om förvaltningsbrott strider mot landets förpliktelser enligt konstitutionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

E.

I den senaste rapport som byrån för grundläggande rättigheter lagt fram om homofobi, transfobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet, från november 2010, dras slutsatsen att ändringarna skulle kunna medföra en kriminalisering av nästan alla offentliga uttryck för, skildringar av eller information om homosexualitet.

F.

I juni 2009 röstade Seimas med överväldigande majoritet för att ändra lagen om skydd av minderåriga mot skadlig påverkan av offentlig information genom att införa ett förbud mot tillgång för minderåriga till information om homosexualitet.

G.

Det är oklart vad som avses med ”yttring eller främjande av sexuell läggning” i reklamlagen.

H.

Denna resolution föranleds av en rad oroande händelser, till exempel antagandet av lagen om skydd av minderåriga mot skadlig påverkan av offentlig information, vissa lokala myndigheters försök att förbjuda prideparader och ledande politikers och parlamentarikers provocerande eller hotfulla språkbruk och hatfyllda uttalanden.

I.

Den 17 maj 2010, internationella dagen mot homofobi, fördömde kommissionens vice ordförande Viviane Reding, Europeiska unionens höga representant Catherine Ashton, Europeiska rådets ordförande Herman van Rompuy och Europaparlamentets talman Jerzy Buzek enhälligt alla former av homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning.

J.

WHO upphävde klassificeringen av homosexualitet som en psykisk sjukdom 1990. Det finns ingen trovärdig forskning som visar att sexualundervisning för barn och ungdomar kan påverka deras sexuella läggning. Undervisning om sexuell mångfald främjar i stället tolerans och acceptans av olikheter.

1.

Europaparlamentet håller fast vid de värderingar och principer som ligger till grund för unionen, särskilt respekten för mänskliga rättigheter, däribland alla minoriteters rättigheter.

2.

Europaparlamentet framhåller att EU-institutionerna och medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa att de mänskliga rättigheterna respekteras, skyddas och främjas i EU, i enlighet med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, utan åtskillnad på grund av sexuell läggning.

3.

Europaparlamentet uppmanar Seimas att förkasta förslagen till ändringar av lagen om förvaltningsbrott, att inbegripa sexuell läggning i listan över skyddsgrunder i utbildningslagen, att sörja för att minderåriga har fri tillgång till information om sexuell läggning och att klargöra vad förbudet i reklamlagen innebär.

4.

Europaparlamentet framhåller att det litauiska parlamentet ännu inte röstat om de föreslagna ändringarna och att de fortfarande granskas av Litauens nationella myndigheter.

5.

Europaparlamentet lyfter fram den fasta hållning som Litauens president Dalia Grybauskaitė intagit vid flera tillfällen då hon kritiserat den föreslagna homofobiska lagstiftningen för att den skadar de litauiska medborgarna och bilden av Litauen, och uppmanar presidenten att lägga in sitt veto mot ändringarna av lagen om förvaltningsbrott i händelse att de antas.

6.

Europaparlamentet välkomnar att homofobi nyligen fastställts utgöra en försvårande omständighet i samband med brott.

7.

Europaparlamentet lovordar de bilaterala åtgärder som kommissionen hittills vidtagit. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en rättslig granskning av de föreslagna ändringarna av lagen om förvaltningsbrott, och att utarbeta en EU-färdplan med konkreta åtgärder mot homofobi och diskriminering på grund av sexuell läggning.

8.

Europaparlamentet välkomnar de litauiska myndigheternas avsikt att på nytt granska de föreslagna ändringar som anses strida mot EU-rätten, särskilt vad avser principen om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Litauens president och parlament, EU:s byrå för de grundläggande rättigheterna och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/53

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionerna av den 15 november 2007 om allvarliga händelser som äventyrar kristna samfunds och andra religiösa samfunds existens (1), den 21 januari 2010 om den senaste tidens attacker mot kristna samfund (2), den 6 maj 2010 om de omfattande grymheterna i Jos, Nigeria (3), den 20 maj 2010 om religionsfrihet i Pakistan (4) och den 25 november 2010 om Irak: dödsstraffet (framför allt Tariq Aziz-fallet) och attackerna mot kristna samfund (5),

—

med beaktande av de årliga rapporterna om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen och särskilt sin resolution av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området (6),

—

med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—

med beaktande av FN:s förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse från 1981,

—

med beaktande av rapporterna från FN:s särskilda rapportör för religions- och trosfrihet, i synnerhet hennes rapporter av den 29 december 2009, 16 februari 2010 och 29 juli 2010,

—

med beaktande av artikel 9 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1950,

—

med beaktande av artikel 10 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artikel 17 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av det uttalande som talesmannen för Catherine Ashton, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, gjorde med anledning av attacken mot gudstjänstbesökare i den koptiska kyrkan i Alexandria, Egypten, den 1 januari 2011,

—

med beaktande av uttalandet av Europaparlamentets talman Jerzy Buzek om bombdådet mot en kyrka i Egypten den 1 januari 2011, som orsakade flera dödsfall,

—

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen har upprepade gånger uttryckt sitt stöd för religionsfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet samt betonat att regeringarna är skyldiga att garantera dessa friheter överallt i världen. Främjandet av mänskliga rättigheter, demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter utgör den gemensamma grunden för EU:s förbindelser med tredjeländer och föreskrivs genom demokratiklausulen i avtal mellan EU och tredjeländer.

B.

Enligt artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning.

C.

Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet gäller för religionsutövare, men även för ateister, agnostiker och icke troende.

D.

Antalet angrepp mot kristna grupper har ökat över hela världen under 2010, liksom antalet rättegångar och dödsdomar för hädelse, vilket ofta drabbar kvinnor. Statistik över religionsfriheten under senare år visar att största delen av det religiöst grundade våldet riktar sig mot kristna, vilket framgår av rapporten från 2009 om religionsfrihet i världen från organisationen ”Aid to the Church in Need”. I vissa fall är situationen för de kristna grupperna sådan att deras framtida existens hotas, vilket skulle leda till att en betydande del av det religiösa arvet skulle gå förlorat i de berörda länderna.

E.

Oskyldiga människor fick åter sätta livet till i avskyvärda attacker mot det kristna samfundet i Nigeria den 11 januari 2011. Den 24 december 2010 attackerades flera kyrkor i Maiduguri och den 25 december 2010 skakades den nigerianska staden Jos av bombattentat med 38 civila dödsoffer och dussintals skadade som följd. Den 21 december 2010 angrep män beväpnade med svärd och macheter en grupp kristna bybor i Turu, Nigeria. Tre bybor dog och två skadades. Den 3 december 2010 dödades sju kristna, bland dem kvinnor och barn, i samband med ett attentat i staden Jos i Nigeria och fyra andra sårades.

F.

Mordet på Punjabs guvernör Salmaan Taseer den 4 januari 2011 och fallet Asia Noreen i Pakistan har framkallat protester från det internationella samfundet.

G.

I samband med ett terrorattentat den 1 januari 2011, riktat mot koptiska kristna i Alexandria, dödades och skadades oskyldiga civila.

H.

Juldagen den 25 december 2010 sårades totalt 11 personer då en bomb sprängdes i ett kapell i Sulu i Filippinerna, bland annat en präst och en nioårig flicka.

I.

I byarna Rizokarpaso och Hagia Triada på norra Cypern avbröts julgudstjänsten den 25 december 2010 med tvång.

J.

Den 30 december 2010 angrep jihadterrorister assyrisk-kristna familjer och dödade minst två personer och skadade 14 personer i en rad samordnade bombattentat mot kristna hem i Bagdad, Irak. Den 27 december 2010 resulterade en vägbomb i Dujail, Irak, i att en assyrisk-kristen kvinna dödades och hennes man skadades. Den 22 november 2010 dödades två kristna irakier i Mosul. Under en rad attacker mot kristna områden den 10 november 2010 dödades oskyldiga civila i Bagdad, och 52 människor, bland dem kvinnor och barn, dog i samband med massakern den 1 november 2010 mot den syrisk-katolska kyrkan Our Lady of Deliverance i Bagdad.

K.

Irans regering har intensifierat sin kampanj mot landets kristna befolkning. Fler än 100 personer har gripits under den senaste månaden och många har tvingats fly landet eller riskera åtal eller dödsdomar.

L.

Även i Vietnam har katolska kyrkans och andra religiösa samfunds verksamhet motarbetats kraftigt, vilket framgår av den allvarliga situation som de vietnamesiska montagnarderna befinner sig i. Det är dock positivt att den vietnamesiska regimen bytt åsikt i fråga om fader Nguyen Van Ly och släppt honom fri.

M.

Attacker som utförs av våldsamma islamska extremister utgör också angrepp på de sittande regeringarna i de berörda staterna och syftar till att skapa oro och starta inbördeskrig mellan olika religiösa grupper.

N.

I likhet med andra delar av världen går inte heller Europa fritt från kränkningar av religionsfriheten, attacker mot medlemmar av religiösa minoriteter till följd av deras trosuppfattning eller religiöst grundad diskriminering.

O.

Det krävs en dialog mellan samfunden för att främja fred och ömsesidig förståelse mellan folk.

1.

Europaparlamentet fördömer de attacker som nyligen utförts mot kristna grupper i olika länder och uttrycker sin solidaritet med offrens familjer. Parlamentet uttrycker sin stora oro över att det blir allt vanligare med intolerans, förtryck och våld mot kristna grupper, särskilt i länderna i Afrika, Asien och Mellanöstern.

2.

Europaparlamentet välkomnar de insatser som de berörda ländernas myndigheter har gjort för att identifiera dem som planerat och genomfört attackerna mot kristna grupper. Parlamentet uppmanar regeringarna eftertryckligen att sörja för att alla som gjort sig skyldiga till dessa brott, attacker och andra våldsdåd mot kristna eller andra religiösa minoriteter eller andra minoriteter ställs inför rätta och att deras fall prövas vederbörligt i domstol.

3.

Europaparlamentet fördömer allt våld mot kristna och andra religiösa grupper samt alla former av diskriminering och intolerans som grundar sig på religion och trosuppfattning och som riktar sig mot troende, apostater och icke troende. Parlamentet betonar åter att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet.

4.

Europaparlamentet är bekymrat över den massutvandring av kristna som skett från olika länder, särskilt i Mellanöstern, under de senaste åren.

5.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att den pakistanska lagen mot hädelse, som den bortgångne guvernören Salman Taseer offentligen bekämpade, fortfarande utnyttjas för att förtrycka religiösa samfund, inbegripet kristna som Asia Noreen, kristen mor till fem dödsdömda, och att stora delar av det pakistanska samhället ser guvernör Salman Taseers mördare som en hjälte.

6.

Europaparlamentet gläder sig över allmänhetens reaktion i Egypten, då den kraftigt fördömde terroristhandlingen och snabbt insåg att attackens dolda syfte var att undergräva de djupt rotade traditionella banden mellan kristna och muslimer i Egypten. Parlamentet välkomnar de demonstrationer som koptiska kristna och muslimer i Egypten gemensamt genomförde i protest mot attacken. Parlamentet välkomnar också Egyptens president Hosni Mubaraks, al-Azhars storshejks och Egyptens stormuftis offentliga fördömanden av attacken.

7.

Europaparlamentet fördömer det faktum att de turkiska myndigheterna med tvång avbröt den julgudstjänst som de kvarvarande 300 kristna i den norra delen av Cypern firade på juldagen.

8.

Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över hur förövare av terrorhandlingar missbrukar religionen i flera områden i världen. Parlamentet fördömer användningen av religionen som ett medel i olika politiska konflikter.

9.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i stater med ett alarmerande högt antal angrepp mot religiösa samfund att ta sitt ansvar för att garantera rätten till normal och offentlig andaktsutövening för alla religiösa samfund, öka sina insatser för att tillhandahålla tillförlitligt och effektivt skydd för de religiösa samfunden i sina länder och garantera den personliga säkerheten och fysiska integriteten för medlemmar av religiösa samfund i landet och därmed fullgöra de skyldigheter som de redan åtagit sig i internationella sammanhang.

10.

Europaparlamentet betonar åter att respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, inbegripet religions- och trosfrihet, är grundläggande principer och mål för EU och utgör en gemensam grund för unionens förbindelser med tredjeländer.

11.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att i överenskommelser och samarbete med tredjeländer samt i rapporter om mänskliga rättigheter fästa större vikt vid frågan om religions- och trosfrihet och situationen för religiösa grupper, inbegripet kristna.

12.

Europaparlamentet uppmanar utrikesministrarna att vid sitt kommande rådsmöte den 31 januari 2011 diskutera frågan om förtryck av kristna och respekt för religions- och trosfriheten. Denna diskussion bör enligt parlamentet ge konkreta resultat, särskilt när det gäller de instrument som kan användas för att erbjuda hotade kristna grupper säkerhet och skydd i hela världen.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att snarast ta fram en EU-strategi för förverkligande av den mänskliga rättigheten religionsfrihet, inbegripet en förteckning över åtgärder mot stater som medvetet låter bli att skydda religiösa samfund.

14.

Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att inrätta en permanent kapacitet inom Europeiska utrikestjänstens direktorat för mänskliga rättigheter för att övervaka situationen vad gäller regeringars och samhällens begränsningar av religionsfriheten och därmed sammanhängande friheter och att varje år avlägga rapport för Europaparlamentet, mot bakgrund av den senaste tidens händelser och det ökande behovet av att analysera och förstå den kulturella och religiösa utvecklingen i internationella förbindelser och moderna samhällen.

15.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och parlamentet att inbegripa ett kapitel om religionsfrihet i sin årliga rapport om mänskliga rättigheter.

16.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna eftertryckligen att fullgöra sin förpliktelse enligt artikel 17 i EUF-fördraget att föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med kyrkor och religioner och filosofiska samt konfessionslösa organisationer i syfte att sörja för att frågan om förföljelse av kristna och andra religiösa samfund prioriteras och diskuteras systematiskt.

17.

Europaparlamentet uppmanar ledarna för alla religiösa samfund i Europa att fördöma angrepp på kristna grupper och andra trossamfund, på grundval av lika respekt för varje samfund.

18.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd till alla initiativ som syftar till att främja dialog och ömsesidig respekt mellan religiösa samfund och andra samhällsgrupper. Parlamentet uppmanar samtliga religiösa auktoriteter att främja tolerans och ta initiativ mot hat och våldsam och extrem radikalisering.

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, parlamenten och regeringarna i Egypten, Iran, Irak, Nigeria, Pakistan, Filippinerna och Vietnam samt Islamic Conference Organisation (ICO).

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/57

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Vitryssland, särskilt resolutionen av den 17 december 2009 om Vitryssland (1),

—

med beaktande av rådets beslut 2010/639/Gusp av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot vissa tjänstemän i Vitryssland (2), som förlängde både de restriktiva åtgärderna och upphävandet till och med den 31 oktober 2011,

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikes frågor) möte den 25 oktober 2010,

—

med beaktande av yttrandet av den 20 december 2010 från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSSE/ODIHR) samt OSSE:s parlamentariska församling med de preliminära iakttagelserna och slutsatserna om presidentvalet i Vitryssland,

—

med beaktande av artikel 110 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I förklaringen från toppmötet i Prag om det östliga partnerskapet bekräftas ånyo bland annat Vitrysslands uppslutning kring principerna för internationell rätt samt grundläggande värden såsom demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

B.

Den 25 oktober 2010 uppmanade rådet de vitryska myndigheterna att se till att arrangemangen för (president)valet motsvarade internationella normer och standarder för demokratiska val och Vitrysslands åtaganden i OSSE och FN.

C.

Vitryssland har åtagit sig att beakta rekommendationerna från OSSE och dess kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) om en förbättring av vallagen för att den ska stämma överens med internationella standarder för demokratiska val, och att samråda med OSSE om de föreslagna ändringarna. Den vitryska nationalförsamlingen har godkänt en reform av vallagen utan att först ha samrått med OSSE.

D.

Rådet bekräftade återigen sin beredvillighet att fördjupa sina förbindelser med Vitryssland, beroende på hur Vitryssland utvecklas i riktning mot demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet, tillsammans med sin beredvillighet att hjälpa landet nå dessa mål. Rådet förklarade sig också berett att vidta åtgärder för att höja nivån på avtalsförbindelserna med Vitryssland, beroende på vilka framsteg landet gör inom nyssnämnda områden.

E.

Efter att ha utvärderat utvecklingen i Vitryssland har rådet beslutat att förlänga de restriktiva åtgärderna mot vissa tjänstemän i Vitryssland, men att upphäva tillämpningen av restriktionerna för resor till EU, i vartdera fallet till och med den 31 oktober 2011.

F.

Enligt yttrandet från OSSE:s parlamentariska församling samt OSSE/ODIHR med preliminära iakttagelser och slutsatser om presidentvalet i Vitryssland skedde vissa förbättringar inför valet, men dessa överskuggades av de allvarliga oegentligheter som inträffade under valdagen och det våld som utbröt under natten den 19 december 2010.

G.

Efter demonstrationen i Minsk den 19 december 2010 arresterades 700 personer, varav de flesta nu har frigetts efter att ha avtjänat korta administrativa straff. Dock har 24 aktiva oppositionsmedlemmar och journalister, inklusive sex presidentkandidater, åtalats för att ha ”organiserat massupplopp” som åtföljts av våldsamma attacker och väpnat motstånd, vilket kan ge fängelsestraff på upp till 15 år. Dessutom kan ytterligare 14 personer snart komma att dömas.

H.

Polisens våldsamma tillslag mot demonstrationen den 19 december 2010 har, tillsammans med de ytterligare åtgärder som från myndighetshåll vidtagits mot den demokratiska oppositionen, de fria medierna och det civila samhällets aktivister, fördömts av Europaparlamentets talman, EU:s höga representant samt FN:s generalsekreterare.

I.

Advokater som företräder demonstranter, politiskt oppositionella eller deras anhöriga riskerar att förlora sin advokatlegitimation eller att uteslutas ur advokatsamfundet.

1.

Europaparlamentet anser på grundval av iakttagelserna i de preliminära slutsatserna från OSSE:s parlamentariska församling och OSSE/ODIHR att presidentvalet den 19 december 2010 inte uppfyllde internationella normer för fria, rättvisa och öppna val. Parlamentet anser att detta val utgör ytterligare ett förlorat tillfälle att säkerställa Vitrysslands övergång till demokrati och att man, mot bakgrund av de många och allvarliga oegentligheter som rapporterats av OSSE/ODIHR, bör utlysa nyval och genomföra detta val enligt de fria och demokratiska villkor som fastställts i OSSE.

2.

Europaparlamentet fördömer det brutala våld som polisen och KGB använde mot de protesterande på valdagen, och uttrycker i synnerhet sin harm över ett brutalt angrepp mot Uladzimir Njakliajeŭ, som utgör grova kränkningar av de grundläggande demokratiska principerna, såsom mötes- och yttrandefriheten, liksom av de mänskliga rättigheterna, och är oroat över de vitryska myndigheternas försök att tvångsomhänderta Danil Sannikov. Danil Sannikov är tre år gammal och son till presidentkandidat Andrej Sannikov och den undersökande journalisten Irina Chalip, vilka har varit fängslade sedan valet den 19 december 2010. Parlamentet är särskilt oroat beträffande hälsotillståndet för Mikalay Statkevich, som har hungerstrejkat i 30 dagar.

3.

Europaparlamentet fördömer kraftigt beslutet att arrestera och frihetsberöva fredliga demonstranter, de flesta presidentkandidaterna (Uladzir Niakliayeu, Andrei Sannikov, Mikalay Statkevich och Aleksey Michalevich, de demokratiska oppositionsledarna (Pavel Sevyarynets, Anatoly Lebedko) liksom ett stort antal aktivister från det civila samhället samt journalister, lärare och studerande, vilka riskerar fängelsestraff på upp till 15 år. Parlamentet begär att det under OSSE:s överinseende genomförs en oberoende och opartisk internationell utredning om det inträffade. Dessutom begär parlamentet att politiskt motiverade åtal omgående läggs ned.

4.

Europaparlamentet fördömer förtrycket och uppmanar de vitryska myndigheterna att omgående upphöra med alla de trakasserier och hotelser som riktats mot det civila samhällets aktivister, bland annat i form av razzior och husrannsakningar i såväl privata lägenheter som kontorslokaler för oberoende medier och organisationer inom det civila samhället, liksom att personer relegeras från universitet och avskedas från sina arbeten.

5.

Europaparlamentet kräver att alla som frihetsberövats på valdagen och i efterspelet till den omedelbart och utan villkor ska försättas på fri fot, tillsammans med de samvetsfångar som erkänts av Amnesty International. Parlamentet uppmanar de vitryska myndigheterna att låta de frihetsberövade obehindrat få träffa sina anhöriga samt få juridiskt bistånd och läkarvård.

6.

Europaparlamentet beklagar Vitrysslands myndigheters beslut att avsluta uppdraget för OSSE:s kontor i Vitryssland, och uppmanar Vitrysslands myndigheter att omedelbart återkalla beslutet.

7.

Europaparlamentet fördömer att ett antal större webbplatser på Internet spärrades på valdagen i Vitryssland, bland dem kanaler till nätverk samt webbplatser för oppositionen. Parlamentet understryker att Vitrysslands nuvarande medielagstiftning inte följer internationella standarder, och uppmanar därför de vitryska myndigheterna att se över den och ändra den.

8.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och EU:s höga representant att se över EU:s Vitrysslandspolitik, också i fråga om ekonomiska förbindelser och frysandet av allt makroekonomiskt bistånd via Internationella valutafondens lån samt alla lånetransaktioner med stöd av program hos Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling. Parlamentet understryker att den europeiska grannskapspolitiken och det nationella stödet till Vitryssland bör läggas om så att lämpligt stöd till det civila samhället garanteras, och upprepar hur viktigt det är att det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter används effektivt.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med alla finansiella och politiska medel stödja den strävan som finns hos det civila samhället, oberoende medier (bland dem TV-kanalen Belsat, European Radio for Belarus, Radio Racyja med flera) och icke-statliga organisationer i Vitryssland att främja demokrati och bekämpa regimen. Parlamentet anser att de vitryska icke-statliga organisationernas förbindelser med övriga världens icke-statliga organisationer måste förstärkas och förenklas. Samtidigt uppmanar parlamentet kommissionen att avbryta det pågående samarbetet med statsägda medier i Vitryssland och att upphöra med sitt stöd till dem. Dessutom bör kommissionen finansiera nytryckningen och distributionen av de poesiböcker av Uladzimir Niakliayeu som nyligen konfiskerades och brändes upp av vitryska myndigheter.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en mekanism för registrering av icke-statliga organisationer som av politiska skäl vägras registrering i Vitryssland, för att de ska kunna dra nytta av EU:s program.

11.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta med och öka det ekonomiska stödet till European Humanities University (EHU) i Vilnius i Litauen och att anslå fler stipendier till vitryska studenter som på grund av sitt samhällsengagemang förtryckts och relegerats från universiteten samt att bidra till givarkonferensen ”Solidaritet med Vitryssland” i Warszawa (den 2 februari 2011) liksom den därpå följande konferensen i Vilnius (den 3–4 februari 2011).

12.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och EU:s höga representant att omedelbart återinföra viseringsförbudet för de ledande myndigheterna i Vitryssland och utvidga detta förbud till att också gälla för sådana statstjänstemän och personer inom domstolsväsendet, polisväsendet och övriga säkerhetstjänster som kan anses skyldiga till valfusket och till det brutala förtryck med åtföljande arresteringar av medlemmar av oppositionen, vilket utspelat sig efter valet, och att frysa tillgångarna för dem som är skyldiga. Sanktionerna bör kvarstå åtminstone tills alla politiska fångar och frihetsberövade frigetts och frikänts från anklagelserna mot dem. Parlamentet välkomnar att Polens regering föregått med gott exempel genom att införa egna reserestriktioner för företrädarna för regimen i Minsk och samtidigt gjort det lättare för vitryska medborgare att resa in i Europeiska unionen.

13.

Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga möjligheten att inte låta Vitryssland delta i det östliga partnerskapets verksamheter senast vid toppmötet för det östliga partnerskapet i Budapest om det inte finns någon godtagbar förklaring till den situation som råder i landet och om inte situationen förbättras avsevärt. Denna uteslutning ska dock inte gälla vare sig icke-statliga organisationer eller det civila samhället.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att intensifiera arbetet med förhandlingsdirektiven om återtagandeavtalet och om viseringslättnader i form av bland annat överkomliga viseringskostnader för att öka kontakterna människor emellan.

15.

Europaparlamentet förväntar sig att EU:s medlemsstater inte försvagar EU:s arbete genom att tillsammans med den vitryska regimen ta bilaterala initiativ som undergräver den europeiska utrikespolitikens trovärdighet och effektivitet.

16.

Europaparlamentet anser att idrottstävlingar såsom världsmästerskapen i ishockey 2014 inte bör hållas i Vitryssland så länge som det finns politiska fångar i landet.

17.

Europaparlamentet beklagar Rysslands beslut att erkänna valet och beskriva förtrycket som en ”inre angelägenhet”. Parlamentet rekommenderar kommissionen att inleda en dialog, samråd och politisk samordning med de av Vitrysslands grannländer som inte är medlemmar i EU, vilka traditionellt sett har särskilda förbindelser med Vitryssland och vilka är partner till EU, dvs. Ryssland och Ukraina, för att göra EU:s politik gentemot Vitryssland så effektiv som möjligt och för att samarbeta för att rätt avpassa reaktionerna på det demokratiska underskottet och människorättskränkningarna i Vitryssland så att landet inte isoleras internationellt.

18.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s höga representant, EU-medlemsstaterna, Vitrysslands president, regering och parlament samt till Europarådets och OSSE:s parlamentariska församlingar.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 136/60

—

med beaktande av kommissionens rapport om konkurrenspolitiken 2009 (KOM(2010)0282) och kommissionens arbetsdokument i anslutning till dess rapport om konkurrenspolitiken 2009 (SEK(2010)0666),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (1),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2008 om tillämpning av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (3) (bankmeddelandet),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 december 2008 om rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen (4) (rekapitaliseringsmeddelandet),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2009 om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor (5) (meddelandet om värdeminskade tillgångar),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2009 om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (6) (omstruktureringsmeddelandet); nedan kommer dessa fyra meddelanden att sammantaget kallas för ”de fyra meddelandena för finanssektorn”,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 december 2008 om en tillfällig gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen (7) (den tillfälliga gemenskapsramen),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 februari 2009 med titeln Vägledning om kommissionens prioriteringar vid tillämpningen av artikel 82 i EG-fördraget på företags missbruk av dominerande ställning genom utestängande åtgärder (8),

—

med beaktande av kommissionens tillkännagivande om regler för bästa praxis för kontroll av statligt stöd (9), kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa typer av statligt stöd (10) och kommissionens tillkännagivande om nationella domstolars tillämpning av reglerna om statligt stöd (11) (förenklingspaketet),

—

med beaktade av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd (12),