31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/2

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2012 — Europeiska unionens råd (C-191/09 P), Europeiska kommissionen (C-200/09 P) mot Interpipe Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT (Interpipe Niko Tube ZAT), tidigare Nikopolsky Seamless Tubes Plant ”Niko Tube” ZAT, Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant VAT (Interpipe NTRP VAT), tidigare Nizhnedneprovsky Tube-Rolling Plant VAT

(Förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P) (1)

(Överklaganden - Antidumpningstullar - Förordning (EG) nr 954/2006 - Import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kroatien, Rumänien, Ryssland och Ukraina - Förordning (EG) nr 384/96 - Artiklarna 2.10 i, 3.2, 3.3, 3.5–3.7, 18.3 och 19.3 - Fastställande av normalvärdet och skadan - Begreppet ”en enda ekonomisk enhet” - Rätten till försvar - Bristande motivering)

(2012/C 98/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: J.-P. Hix och B. Driessen, G. Berrisch, Rechtsanwalt), Europeiska kommissionen (ombud: H. van Vliet och C. Clyne)

Övriga parter i målet: Interpipe Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT (Interpipe Niko Tube ZAT), tidigare Nikopolsky Seamless Tubes Plant ”Niko Tube” ZAT, Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant VAT (Interpipe NTRP VAT), tidigare Nizhnedneprovsky Tube-Rolling Plant VAT (ombud: P. Vander Schueren, avocat, N. Mizulin, solicitor)

Saken

Överklagande av den dom förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 10 mars 2009 i mål T-249/06, Interpipe Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT (Interpipe Niko tube ZAT) och Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant VAT (Interpipe NTRP VAT) mot Europeiska unionens råd, varigenom artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 954/2006 av den 27 juni 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kroatien, Rumänien, Ryssland och Ukraina och om upphävande av förordningarna (EG) nr 2320/97 och (EG) nr 348/2000 (JO L 175, s. 4) ogiltigförklarades.

Domslut

1.	Huvudöverklagandet av Europeiska unionens råd ogillas.

2.	Huvudöverklagandet av Europeiska gemenskapernas kommission ogillas.

3.	Anslutningsöverklagandet av Interpipe Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT (Interpipe Niko Tube ZAT) och Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant VAT (Interpipe NTRP VAT) ogillas.

4.	Parterna ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 193, 15.8.2009.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht — Tyskland) — Flachglas Torgau GmbH mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-204/09) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Århuskonventionen - Direktiv 2003/4/EG - Tillgång till miljöinformation - Organ och institutioner som handlar i egenskap av lagstiftande myndigheter - Sekretess som omfattar offentliga myndigheters förfaranden - Villkor att sådan sekretess är föreskriven enligt lag)

(2012/C 98/03)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Flachglas Torgau GmbH

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesverwaltungsgericht — Tolkning av artikel 2.2 andra stycket första meningen och artikel 4.2 första stycket led a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, s. 26) — Nationella bestämmelser enliga vilka informationsskyldighet inte åvilar de högsta federala myndigheterna när de handlar inom ramen för lagstiftningsförfarandet och i vilka det allmänt föreskrivs att en begäran om information ska avslås om utlämnandet kan få negativa följder för sekretess som omfattar myndigheters förfaranden — Gränser för medlemsstaternas behörighet att utesluta organ som handlar i egenskap av lagstiftande myndigheter från tillämpningsområdet för begreppet ”offentlig myndighet” i direktiv 2003/4/EG — Villkor för att tillämpa undantaget för sekretess som omfattar förfaranden

Domslut

Artikel 2.2 andra stycket första meningen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG ska tolkas så, att den möjlighet som medlemsstaterna har enligt denna bestämmelse att inte betrakta organ eller institutioner som offentliga myndigheter ”när de handlar i egenskap av lagstiftande … myndighet” gäller för ministerier i den mån de deltar i lagstiftningsförfarandet, särskilt genom att lägga fram lagförslag eller komma med yttranden, och denna möjlighet är inte underkastad de villkor som anges i artikel 2.2 andra stycket andra meningen i direktivet.

Artikel 2.2 andra stycket första meningen i direktiv 2003/4 ska tolkas så, att den möjlighet som medlemsstaterna har enligt denna bestämmelse att inte betrakta organ eller institutioner som offentliga myndigheter när de handlar i egenskap av lagstiftande myndighet inte längre kan utnyttjas när det aktuella lagstiftningsförfarandet är avslutat.

Artikel 4.2 första stycket led a i direktiv 2003/4 ska tolkas så, att villkoret i denna bestämmelse att den sekretess som omfattar offentliga myndigheters förfaranden ska vara föreskriven enligt lag kan anses uppfyllt då det, i den aktuella medlemsstatens nationella rätt, finns en bestämmelse som allmänt föreskriver att sekretessen för offentliga myndigheters förfaranden utgör ett skäl att avslå en begäran om tillgång till miljöinformation som innehas av dessa myndigheter, såvitt begreppet förfaranden är klart avgränsat i nationell rätt, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

(1) EUT C 193, 15.8.2009.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/3

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Brně — Tjeckien) — Toshiba Corporation m.fl. mot Úřad pro ochranu hospodářské soutěže

(Mål C-17/10) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan på en medlemsstats territorium som inletts innan staten blev medlem i Europeiska unionen - Internationell konkurrensbegränsande samverkan som har verkningar på unionens och Europeiska ekonomiska samarbetsområdets territorium - Artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet - Ingripande mot överträdelsen och påförande av sanktioner för överträdelsen avseende tiden före och efter anslutningsdagen - Böter - Avgränsning av behörigheten mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna - Påförande av böter av kommissionen och av den nationella konkurrensmyndigheten - Principen ne bis in idem - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artiklarna 3.1 och 11.6 - Följderna av att en ny medlemsstat blir medlem i unionen)

(2012/C 98/04)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Krajský soud v Brně

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Toshiba Corporation, T&D Holding, tidigare Areva T&D Holding SA, Alstom Grid SAS, tidigare Areva T&D SAS, Alstom Grid AG, tidigare Areva T&D AG, Mitsubishi Electric Corp., Alstom, Fuji Electric Holdings Co. Ltd, Fuji Electric Systems Co. Ltd, Siemens Transmission & Distribution SA, Siemens AG Österreich, VA Tech Transmission & Distribution GmbH & Co. KEG, Siemens AG, Hitachi Ltd, Hitachi Europe Ltd, Japan AE Power Systems Corp., Nuova Magrini Galileo SpA

Motpart: Úřad pro ochranu hospodářské soutěže

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Krajský soud v Brně — Tolkningen av artikel 81 EG, artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 1), rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1), och särskilt artiklarna 3.1 och 11.6, samt punkt 51 i kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter (EUT C 101, 2004, s. 43) — Konkurrensbegränsande samverkan på en medlemsstats territorium som inletts innan staten blev medlem i Europeiska unionen och avslutats efter att staten blev medlem — Påförande av böter av kommissionen och av den nationella konkurrensmyndigheten — Behörighet för den nationella konkurrensmyndigheten att sanktionera samma beteende för tiden före staten blev medlem — Principen non bis in idem

Domslut

Bestämmelserna i artikel 81 EG och artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget ska tolkas på så sätt att de, i ett förfarande som har inletts efter den 1 maj 2004, inte är tillämpliga på en konkurrensbegränsande samverkan som under perioder före detta datum hade verkningar i en medlemsstat som blev medlem i Europeiska unionen den 1 maj 2004.

Det faktum att kommissionen inleder ett förfarande enligt kapitel III i förordning nr 1/2003 angående en konkurrensbegränsade samverkan innebär inte att konkurrensmyndigheten i den berörda medlemsstaten, enligt artikel 11.6 i förordning nr 1/2003, jämförd med artikel 3.1 i den förordningen, fråntas sin behörighet att, med tillämpning av nationell konkurrensrätt, beivra de konkurrensbegränsande verkningarna av nämnda samverkan på medlemsstatens territorium under tiden innan denna stat blev medlem i Europeiska unionen.

Principen ne bis in idem utgör inte hinder för att de företag som har deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan åläggs böter av den nationella konkurrensmyndigheten i den berörda medlemsstaten för att beivra verkningarna av samverkan på medlemsstatens territorium innan den staten blev medlem i Europeiska unionen, om de böter som ålagts deltagarna i den konkurrensbegränsade samverkan genom ett beslut som Europeiska kommissionen fattat före antagandet av den nationella konkurrensmyndighetens beslut inte avsåg att beivra nämnda verkningar.

(1) EUT C 100, 17.4.2010.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/4

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione — Italien) — brottmål mot Marcello Costa (C-72/10), Ugo Cifone (C-77/10)

(Mål C-72/10 och C-77/10) (1)

(Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang - Krav på koncession - Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner - Tilldelning av 16 300 ytterligare koncessioner - Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens - Rättssäkerhetsprincipen - Skydd för tidigare koncessionshavare - Nationell lagstiftning - Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen - Tillåtlighet - Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen - Förbud i den nationella lagstiftningen - Tillåtlighet)

(2012/C 98/05)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Marcello Costa (C-72/10), Ugo Cifone (C-77/10)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Corte suprema di cassazione — Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahåll tjänster — Verksamhet med upptagande av vadhållningsinsatser — Nationell lagstiftning enligt vilken denna verksamhet inte får utövas utan tillstånd och utan att ha blivit godkänd vid en kontroll av verksamhet av betydelse för den allmänna säkerheten — Skydd för rättssubjekt som har erhållit sådant tillstånd och godkännande genom förfaranden till vilka andra aktörer i samma sektor rättsstridigt nekats tillträde — Fråga om förenligheten med artiklarna 43 EG och 49 EG

Domslut

Artiklarna 43 EG och 49 EG samt likabehandlings- och effektivitetsprinciperna ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat — som i strid med unionsrätten har uteslutit en kategori aktörer från att tilldelas koncessioner för att bedriva en ekonomisk verksamhet och som, för att rätta till detta åsidosättande, delar ut ett stort antal nya koncessioner — att skydda marknadsandelar som redan existerande aktörer har förvärvat, genom att bland annat föreskriva om ett minsta avstånd mellan nya koncessionshavares och redan existerande aktörers etableringar.

Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder mot att personer, som är knutna till en aktör som i strid med unionsrätten har uteslutits från att delta i ett upphandlingsförfarande, påförs påföljder för att ha bedrivit organiserad verksamhet avseende upptagande av vadhållningsinsatser utan koncession eller polistillstånd, och detta även efter den nya upphandling som genomförts för att gottgöra detta åsidosättande av unionsrätten, i den mån som den nya upphandlingen och tilldelningen av nya koncessioner inte på ett effektivt sätt har gottgjort för den rättsstridiga uteslutningen av nämnda aktör från att delta i den tidigare upphandlingen.

Det följer av artiklarna 43 EG och 49 EG, likabehandlingsprincipen, kravet på transparens samt rättssäkerhetsprincipen att villkoren och bestämmelserna för ett sådant upphandlingsförfarande som det som är aktuellt i målen vid den hänskjutande domstolen, och i synnerhet bestämmelserna om förverkande av koncessioner som tilldelats i samband med en sådan upphandling — såsom bestämmelserna i artikel 23.2 a och 23.3 i förslaget till avtal mellan den självständiga myndigheten för statsmonopolen och den som tilldelas koncession avseende andra hasardspel än spel på hästkapplöpningar —, ska vara formulerade på ett klart, precist och entydigt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

(1) EUT C 100, 17.4.2010.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/5

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Cour constitutionnelle (tidigare Cour d’arbitrage) — Belgien) — Marie-Noëlle Solvay m.fl. mot Région wallonne

(Mål C-182/10) (1)

(Bedömning av inverkan på miljön av vissa projekt - Begreppet lagstiftning - Betydelsen och räckvidden av de anvisningar som förekommer i vägledningen för tillämpning av Århuskonventionen - Tillstånd till ett projekt utan att någon vederbörlig miljökonsekvensbedömning genomförts - Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor - Talerättens omfattning - Livsmiljödirektivet - Plan eller projekt som medför skada på området - Tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse)

(2012/C 98/06)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour constitutionnelle (tidigare Cour d’arbitrage)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Marie-Noëlle Solvay, Poumon vert de la Hulpe ASBL, Jean-Marie Solvay de la Hulpe, Alix Walsh, Association des Riverains et Habitants des Communes Proches de l’Aéroport B.S.C.A. (Brussels south Charleroi Airport) ASBL — A.R.A.Ch, Grégoire Stassin, André Gilliard, Paul Fastrez, Henriette Fastrez, Gouvernement flamand, Inter-Environnement Wallonie ASBL, Nicole Laloux, François Gevers, Annabelle Denoël-Gevers, Marc Traversin, Joseph Melard, Chantal Michiels, Thierry Regout, René Canfin, Georges Lahaye, Jeanine Postelmans, Christophe Dehousse, Christine Lahaye, Jean-Marc Lesoinne, Jacques Teheux, Anne-Marie Larock, Bernadette Mestdag, Jean-François Seraffin, Françoise Mahoux, Ferdinand Wallraf, Mariel Jeanne, Agnès Fortemps, Georges Seraffin, Jeannine Melen, Groupement Cerexhe-Heuseux/Beaufays ASBL, Action et Défense de l’Environnement de la vallée de la Senne et de ses affluents ASBL, Réserves naturelles RNOB ASBL, Stéphane Banneux, Zénon Darquenne, Philippe Daras, Bernard Croiselet, Paul Fastrez, Henriette Fastrez, Association des Riverains et Habitants des Communes Proches de l’Aéroport B.S.C.A. (Brussels south Charleroi Airport) ASBL — A.R.A.Ch, Bernard Page, Action et Défense de l’Environnement de la vallée de la Senne et de ses affluents ASBL, Intercommunale du Brabant Wallon SCRL, Poumon vert de la Hulpe ASBL, Les amis de la Forêt de Soignes ASBL, Jacques Solvay de la Hulpe, La Hulpe, Notre village ASBL, André Philips, Charleroi South Air Pur ASBL, Pierre Grymonprez, Sartau SA, Philippe Grisard de la Rochette, Antoine Boxus, Pierre Deneye, Jean-Pierre Olivier, Paul Thiry, Willy Roua, Guido Durlet, Agrebois SA, Yves de la Court

Motpart: Région wallonne

Ytterligare deltagare i rättegången: Infrabel SA, Codic Belgique SA, Federal Express European Services Inc. (FEDEX), Société wallonne des aéroports (SOWEAR), Société régionale wallonne du transport (SRWT), Société Intercommunale du Brabant wallon (IBW)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Cour constitutionnelle (tidigare Cour d’arbitrage) — Tolkningen av artiklarna 2.2, 3.9, 6.9 och 9.2-9.4 i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor som ingicks på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, s. 1) — Tolkningen av artiklarna 1.5, 9.1 och 10 a i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226) — Tolkningen av artiklarna 6.3 och 6.4 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7) — Begreppet ”offentlig myndighet” — Betydelse och räckvidd av förtydligandena i vägledningen för Århuskonventionens tillämpning — Uteslutande av sådana rättsakter som bygglov och miljötillstånd som beviljats genom ett dekret från en regional lagstiftare från Århuskonventionens tillämpningsområde — Huruvida ett förfarande för utfärdande av tillstånd som endast kan överklagas till Cour constitutionnelle eller andra domstolar är förenligt med Århuskonventionen — Beviljande av ett projekt trots avsaknad av en lämplig miljökonsekvensbeskrivning

Domslut

Vid tolkningen av artiklarna 2.2 och 9.4 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som ingicks den 25 juni 1998 och som godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005, får vägledningen för genomförandet av konventionen beaktas. Vägledningen saknar emellertid bindande verkan och har inte den normativa räckvidd som bestämmelserna i denna konvention har.

Artikel 2.2 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor samt artikel 1.5 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003, ska tolkas så, att endast projekt som antas i detalj genom särskild lagstiftning, på ett sådant sätt att dessa rättsakters syften uppnåtts genom lagstiftningsförfarandet, är undantagna från konventionens respektive direktivets tillämpningsområden. Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida dessa båda villkor är uppfyllda. Den ska därvid beakta såväl innehållet i den antagna lagstiftningen som hela det lagstiftningsförfarande som lett fram till antagandet, särskilt förarbeten och parlamentsdebatter. En lagstiftningsakt som endast rakt av ”ratificerar” en tidigare administrativ rättsakt, och endast hänvisar till tvingande skäl av allmänintresse utan att ett lagstiftningsförfarande i materiellt hänseende som gör det möjligt att iaktta de nämnda villkoren dessförinnan inletts, kan inte anses vara särskild lagstiftning, i den mening som avses i bestämmelsen, och kan således inte ensam leda till att ett projekt undgår att omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 85/337.

Artiklarna 3.9 och 9.2–9.4 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor samt artikel 10a i direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, ska tolkas så, att

—

när ett projekt som omfattas av tillämpningsområdet för dessa bestämmelser antas genom lagstiftning, ska frågan huruvida lagstiftningen uppfyller villkoren i artikel 1.5 i direktivet, i dess ändrade lydelse, i enlighet med nationella processuella regler kunna bli föremål för prövning av ett oberoende och opartiskt organ som inrättats genom lag, och

—

för det fall en sådan lagstiftning inte kan prövas på det sätt och i den omfattning som anges ovan åligger det samtliga nationella domstolar att inom ramen för sin behörighet utöva den i den föregående strecksatsen nämnda kontrollen och i förekommande fall därvid komma till slutsatsen att de ska underlåta att tillämpa den aktuella lagstiftningen.

Artikel 6.9 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor samt artikel 9.1 i direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, ska tolkas så, att dessa bestämmelser inte innebär att det krävs att beslutet självt innehåller skälen till att den behöriga myndigheten har bedömt beslutet som nödvändigt. För det fall en berörd person gör en begäran härom är den behöriga myndigheten emellertid skyldig att informera vederbörande om skälen till att beslutet fattades eller tillhandahålla relevanta uppgifter och handlingar som svar på begäran.

Artikel 6.3 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell myndighet, vare sig den är en lagstiftande myndighet eller inte, att godkänna planer eller projekt utan att dessförinnan försäkra sig om att det berörda området inte kommer att ta skada.

Artikel 6.4 i direktiv 92/43 ska tolkas så, att uppförandet av en byggnad som är ämnad att rymma ett privat företags centrala administration i princip inte kan anses utgöra en tvingande orsak som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet av social eller ekonomisk karaktär, i den mening som avses i denna bestämmelse, som kan motivera att en plan eller ett projekt genomförs trots att det berörda området kommer att ta skada.

(1) EUT C 179, 3.7.2010.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank van eerste aanleg te Brussel — Belgien) — Belgische Vereniging van Auters, Componisten en Uitgevers CVBA (Sabam) mot Netlog NV

(Mål C-360/10) (1)

(Informationssamhället - Upphovsrätt - Internet - Värdtjänsteleverantör - Behandling av information som lagrats på en plattform för sociala nätverk på internet - Införande av ett system för filtrering av denna information för att förhindra att filer som innebär upphovsrättsintrång hålls tillgängliga - Allmän skyldighet att övervaka lagrad information föreligger inte)

(2012/C 98/07)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank van eerste aanleg te Brussel

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Klagande: Belgische Vereniging van Auters, Componisten en Uitgevers CVBA (Sabam)

Motpart: Netlog NV

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Rechtbank van eerste aanleg te Brussel — Tolkning av följande direktiv: Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45), Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel) (EGT L 178, s. 1), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, s. 37) — Behandling av information på Internet — En värdtjänsteleverantörs införande på internet av ett generellt och förebyggande system för filtrering av elektronisk kommunikation för att identifiera konsumenter som kan antas använda sig av filer som innebär intrång i upphovsrätten eller närstående rättigheter — Den nationella domstolens tillämpning ex officio av proportionalitetsprincipen — Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna — Rätt till integritetsskydd — Rätt till yttrandefrihet

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel),

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, och

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter,

jämförda med varandra och tolkade mot bakgrund av de krav som följer av skyddet av de tillämpliga grundläggande rättigheterna — ska tolkas så, att de utgör hinder för att en nationell domstol förelägger en värdtjänsteleverantör att införa ett system för filtrering

—	av den information som användarna lagrat på värdtjänsteleverantörens servrar,

—	som tillämpas utan åtskillnad i förhållande till samtliga kunder,

—	i förebyggande syfte,

—	på värdtjänsteleverantörens egen bekostnad, och

—	utan begränsningar i tiden,

och vilket kan upptäcka elektroniska filer innehållande musikaliska eller audiovisuella verk samt filmverk, till vilka den som har yrkat föreläggande gör anspråk på att inneha de immateriella rättigheterna, i syfte att blockera tillhandahållandet till allmänheten av sådana verk som innebär upphovsrättsintrång.

(1) EUT C 288, 23.10.2010.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/7

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny — Polen) — Pak-Holdco Sp zoo mot Dyrektor Izby Skarbowej w Poznaniu

(Mål C-372/10) (1)

(Beskattning - Indirekta skatter på kapitalanskaffning - Skatt på kapitaltillskott som påförs kapitalassociationer - Skyldighet för en medlemsstat att beakta direktiv som inte längre var i kraft vid tidpunkten för denna stats anslutning - Beloppet av de tillgångar tillhörande kapitalassociationen som hänförs till kapitalökningen och på vilka skatt på kapitaltillskott redan har tagits ut undantas från beskattningsunderlaget)

(2012/C 98/08)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pak-Holdco Sp zoo

Motpart: Dyrektor Izby Skarbowej w Poznaniu

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Naczelny Sąd Administracyjny — Tolkning av artiklarna 5.3 första strecksatsen och 7.1 i rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (EGT L 249, s. 25) och rådets direktiv 73/79/EEG av den 9 april 1973 (EGT L 103, s. 13) samt rådets direktiv 73/80/EEG av den 9 april 1973 (EGT L 103, s. 15), om ändring av direktiv 69/335/EEG — Skatt på kapitaltillskott som påförs kapitalassociationer — Fråga om huruvida en medlemsstat är skyldig att beakta direktiv som inte längre är tillämpliga vid den tidpunkt då den staten anslöt sig till Europeiska unionen

Domslut

Artikel 7.1 i rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning, i dess lydelse enligt rådets direktiv 85/303/EEG av den 10 juni 1985, ska tolkas så, att det obligatoriska undantag som föreskrivs i denna bestämmelse bara gäller de transaktioner som avses i detta direktiv, i dess ändrade lydelse, och som i staten undantogs från skatteplikt eller beskattades enligt en sänkt skattesats på högst 0,5 procent per den 1 juli 1984, när en stat i likhet med Republiken Polen har anslutit sig till Europeiska unionen med verkan från den 1 maj 2004, och det inte har föreskrivits några undantagsbestämmelser i statens anslutningsakt eller i någon annan unionsakt.

Artikel 5.3 första strecksatsen i direktiv 69/335 — enligt vilken ”beloppet av de tillgångar tillhörande kapitalassociationen som hänförs till kapitalökningen och på vilka skatt på kapitaltillskott redan har tagits ut” undantas från beskattningsunderlaget — ska tolkas så, att den är tillämplig oberoende av huruvida det är fråga om egendom i den kapitalassociation vars kapital ökats eller egendom som härrör från en annan association och som ökar detta kapital.

(1) EUT C 288 av den 23.10.2010.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/8

Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante — Spanien) — Celaya Emparanza y Galdos Internacional SA mot Proyectos Integrales de Balizamientos SL

(Mål C-488/10) (1)

(Förordning (EG) nr 6/2002 - Artikel 19.1 - Gemenskapsformgivning - Intrång eller fara för intrång - Begreppet tredje man)

(2012/C 98/09)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Celaya Emparanza y Galdos Internacional SA

Svarande: Proyectos Integrales de Balizamientos SL

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante — Tolkning av artikel 19.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1) — Intrång eller fara för intrång — Begreppet tredje man

Domslut

Artikel 19.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning ska tolkas så, att i ett mål rörande intrång i den ensamrätt som en registrerad gemenskapsformgivning medför, omfattar rätten att hindra tredje man från att använda formgivningen alla tredje män som använder en annan formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck, inbegripet en tredje man som är innehavare av en senare registrerad gemenskapsformgivning.

2.	Svaret på den första frågan är oberoende av tredje mans avsikt och agerande.

(1) EUT C 346, 18.12.2010.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/8

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden — Nederländerna) — T.G. van Laarhoven mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-594/10) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Rätt till avdrag för ingående skatt - Begränsning - Användning av egendom som ingår i en rörelses tillgångar för den skattskyldiges eget privata bruk - Skattebehandling av privat användning av egendom som ingår i en rörelses tillgångar)

(2012/C 98/10)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: T.G. van Laarhoven

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hoge Raad der Nederlanden — Tolkning av artikel 17.6 i Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Avdragsrätt föreligger inte — Nationella bestämmelser enligt vilka det föreskrivs en begränsning i rätten att göra avdrag för mervärdesskatt på fordon som en näringsidkare använder såväl yrkesmässigt som privat

Domslut

Artikel 6.2 första stycket a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 95/7/EG av den 10 april 1995, jämförd med artikel 11 A.1 c i samma direktiv, ska tolkas så, att denna bestämmelse utgör hinder mot en bestämmelse i nationell skattelagstiftning som i ett första skede tillåter att en skattskyldig, vars bilar används både privat och i rörelsen, gör ett omedelbart och fullständigt avdrag för ingående mervärdesskatt, och den privata användningen av fordonen därefter årligen beskattas, varvid beskattningsunderlaget för mervärdesskatten för ett visst beskattningsår beräknas med hjälp av en schablon för de kostnader som hänför sig till denna användning, utan ett proportionellt beaktande av den verkliga användningen.

(1) EUT C 80, 12.3.2011.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/9

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo — Portugal) — Varzim Sol — Turismo, Jogo e Animação, SA mot Fazenda Pública

(Mål C-25/11) (1)

(Beskattning - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Avdrag för ingående mervärdesskatt - Artiklarna 17.2, 17.5 och 19 - ”Subventioner” som används för köp av varor och tjänster - Begränsning av avdragsrätten)

(2012/C 98/11)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Klagande: Varzim Sol — Turismo, Jogo e Animação, SA

Motpart: Fazenda Pública

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Supremo Tribunal Administrativo — Tolkning av artiklarna 17.2, 17.5 och 19 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Begränsning av avdragsrätten

Domslut

Artiklarna 17.2, 17.5 och 19 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas så, att de utgör hinder för att en medlemsstat — då den tillåter skattskyldiga som bedriver blandad verksamhet att göra avdrag enligt dessa bestämmelser utifrån användningen av alla eller en del av varorna och tjänsterna — beräknar det avdragsgilla beloppet, för de näringsgrenar där dessa skattskyldiga endast utför skattepliktiga transaktioner, på så sätt att icke skattepliktiga ”subventioner” inkluderas i nämnaren i det bråk som används för att bestämma den avdragsgilla andelen.

(1) EUT C 103, 2.4.2011.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/9

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad — Varna — Bulgarien) — Eon Aset Menidjmunt OOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

(Mål C-118/11) (1)

(Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 168 och 176 - Avdragsrätt - Villkor avseende varornas och tjänsternas användning för beskattade transaktioner - Avdragsrättens inträde - Avtal om hyra av motorfordon - Leasingavtal - Fordon som används av arbetsgivaren för befordran utan ersättning av anställd mellan bostaden och arbetsplatsen)

(2012/C 98/12)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad — Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Eon Aset Menidjmunt OOD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Administrativen sad — Varna — Tolkning av artiklarna 168, 173 och 176 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Begränsning av rätten till avdrag för mervärdesskatt — Nationell lagstiftning enligt vilken det för tillerkännandet av rätten till avdrag för mervärdesskatt är ett tvingande villkor att varorna och tjänsterna används i en självständig ekonomisk verksamhet, och i vilken det inte finns någon mekanism för rättelse för det fall varorna och tjänsterna inte inledningsvis omfattas av omsättningen, men att de under en beskattningsperiod efter förvärvet används för skattepliktiga leveranser

Domslut

Artikel 168 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så,

—

att ett hyrt motorfordon ska anses vara använt för den beskattningsbara personens beskattade transaktioner, om det finns ett direkt och omedelbart samband mellan fordonets användning och den beskattningsbara personens ekonomiska verksamhet, samt att avdragsrätten inträder vid utgången av den period till vilken varje betalning hänför sig och att det ska beaktas huruvida det föreligger ett sådant samband, och

—

att ett motorfordon som hyrs enligt ett leasingavtal och som betecknas som en anläggningstillgång ska anses vara använt för den beskattningsbara personens beskattade transaktioner, om den beskattningsbara personen, när han uppträder i egenskap av beskattningsbar person, förvärvar varan och låter den, i sin helhet, ingå i rörelsens tillgångar, varvid den ingående mervärdesskatten får dras av helt och omedelbart och all användning av varan för den beskattningsbara personens eget eller hans anställdas privata bruk eller för rörelsefrämmande ändamål ska jämställas med tillhandahållande av en tjänst mot ersättning.

Artiklarna 168 och 176 i direktiv 2006/112 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för tillämpningen av en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att rätt till avdrag får uteslutas för varor och tjänster som är avsedda att levereras eller tillhandahållas utan ersättning, eller är avsedda för annan verksamhet än den ekonomiska verksamhet som den beskattningsbara personen bedriver, förutsatt att de varor som betecknas som anläggningstillgångar inte ingår i rörelsens tillgångar.

(1) EUT C 145, 14.5.2011.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/10

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hamburg — Tyskland) — Jürgen Blödel-Pawlik mot HanseMerkur Reiseversicherung AG

(Mål C-134/11) (1)

(Direktiv 90/314/EEG - Paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang - Artikel 7 - Skydd mot risken för paketresearrangörens obestånd eller konkurs - Tillämpningsområde - Arrangören är på obestånd på grund av att denne använt de medel som konsumenten betalat in med bedrägligt uppsåt)

(2012/C 98/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Jürgen Blödel-Pawlik

Svarande: HanseMerkur Reiseversicherung AG

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Landgericht Hamburg — Tolkningen av artikel 7 i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (EGT L 158, s. 59; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 53) — Skydd mot risken för arrangörens insolvens eller konkurs — Arrangörens insolvens på grund av att de belopp som inkasserats från de resande använts med bedrägligt uppsåt — Tillämpligheten av direktiv 90/314/EEG

Domslut

Artikel 7 i rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang ska tolkas så, att dess tillämpningsområde omfattar den situationen att en researrangör kommer på obestånd till följd av att denne förfarit bedrägligt.

(1) EUT C 179 av den 18.6.2011.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht München I (Tyskland) den 9 december 2011 — Karl Berger mot Freistaat Bayern

(Mål C-636/11)

(2012/C 98/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht München I

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Karl Berger

Motpart: Freistaat Bayern

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 10 i förordning nr 178/2002 (1) hinder mot en nationell bestämmelse, enligt vilken myndigheterna ges möjlighet att informera allmänheten genom att uppge namnet på ett livsmedel eller ett foder och det livsmedels- eller foderföretag i vars namn eller firmabeteckning livsmedlet eller fodret tillverkades, behandlades eller distribuerades, när ett livsmedel som inte är skadligt för hälsan, men som är särskilt motbjudande och otjänligt som föda, distribueras eller har distribuerats i en ej försumbar mängd eller när ett sådant livsmedel på grund av dess särskilda egenskaper visserligen enbart har distribuerats i ringa mängder, men dock under en längre period?

2.	För det fall den föregående frågan ska besvaras jakande: Påverkas svaret på fråga 1 om omständigheterna inträffade före den 1 januari 2007 men den nationella lagstiftningen redan dessförinnan anpassats för att uppfylla kraven i ovannämnda förordning?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, s. 1).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 3 januari 2012 — Trianon Productie BV mot Revillon Chocolatier SAS

(Mål C-2/12)

(2012/C 98/15)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Trianon Productie BV

Svarande: Revillon Chocolatier SAS

Tolkningsfrågor

Ska det registreringshinder eller den ogiltighetsgrund som föreskrivs i artikel 3.1 e iii i direktiv 89/104/EEG, (1) i kodifierad lydelse enligt direktiv 2008/95/EG, nämligen att (utstyrsel)märken inte får bestå endast av en form som ger varan ett betydande värde, anses avse omsättningskretsens skäl för att köpa varan?

Är det fråga om ”en form som ger varan ett betydande värde” i den mening som avses i ovannämnda bestämmelse

a)	endast när denna form ska anses utgöra det viktigaste eller övervägande värdet jämfört med andra värden (såsom i fråga om livsmedel är fallet beträffande smak och substans), eller

b)	kan det vara fråga om en sådan form även om varan, förutom det viktigaste eller övervägande värdet, har andra (Orig. s. 20) värden som också ska anses vara betydande?

3.	Är uppfattningen hos majoriteten av omsättningskretsen avgörande för svaret på fråga 2, eller kan en domstol slå fast att uppfattningen hos en del av omsättningskretsen är tillräcklig för att det ifrågavarande värdet ska anses vara ”betydande” i den mening som avses i ovannämnda bestämmelse?

4.	Om fråga 3 besvaras i enlighet med den sistnämnda meningen, hur stor ska den aktuella delen av omsättningskretsen vara?

(1) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social de Lleida (Spanien) den 3 januari 2012 — Marc Betriu Montull mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)

(Mål C-5/12)

(2012/C 98/16)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social de Lleida

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Marc Betriu Montull

Svarande: Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)

Tolkningsfrågor

Utgör rådets direktiv 76/207/EEG (1) och rådets direktiv 96/34/EG (2) hinder för nationell lagstiftning, såsom artikel 48.4 i lagen om arbetstagare (Estatuto de los Trabajadores), enligt vilken rätten, när det gäller biologiska barn, till föräldraledighet — efter perioden på sex veckor efter förlossningen och när det inte föreligger fara för moderns hälsa — tillerkänns yrkesverksamma mödrar som en ursprunglig och självständig rättighet men anställda fäder som en härledd rättighet, vilket innebär att fäderna endast kan komma i åtnjutande av nämnda ledighet när modern också arbetar och bestämmer sig för att fadern ska komma i åtnjutande av en del av ledigheten?

Utgör likabehandlingsprincipen, som förbjuder all diskriminering på grund av kön, hinder för nationell lagstiftning, såsom artikel 48.4 i lagen om arbetstagare (Estatuto de los Trabajadores), i vilken, när det gäller biologiska barn, föreskrivs ledighet med behållande av tjänsten och ersättning från socialförsäkringen som en ursprunglig rättighet för modern men inte för fadern — även efter perioden på sex veckor efter förlossningen och när det inte föreligger fara för moderns hälsa — på så sätt att den ledighet som en anställd fader har är beroende av att också modern är anställd?

Utgör likabehandlingsprincipen, som förbjuder all diskriminering, hinder för nationell lagstiftning, såsom artikel 48.4 i lagen om arbetstagare (Estatuto de los Trabajadores), i vilken den ursprungliga rätten till ledighet med behållande av tjänsten och ersättning från socialförsäkringen tillerkänns anställda fäder när de adopterar ett barn men, när det gäller biologiska barn, inte tillerkänner anställda fäder en sådan rätt till ledighet som är egen, fristående och självständig från moderns rättighet, utan endast en rättighet som härleds från moderns rättighet?

(1) Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, s. 40; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191).

(2) Rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EUT L 145, s. 4).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna) den 4 januari 2012 — Maatschap L.A., m.fl. mot Staatssecretaris van Economische Zaken, Landbouw en Innovatie

(Mål C-11/12)

(2012/C 98/17)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Maatschap L.A.,

D.A.B. Langestraat,

P. Langestraat-Troost

Motpart: Staatssecretaris van Economische Zaken, Landbouw en Innovatie

Tolkningsfråga

Ska artikel 23.1 i förordning nr 73/2009 (1) tolkas så, att en jordbrukare som har lämnat in en stödansökan ska åläggas en minskning eller uteslutning, såsom i fråga om den fastslagna överträdelsen, vilken skulle ha ålagts den som i realiteten har begått en överträdelse om denne själv hade lämnat in ansökan, och som antingen överlåtit jordbruksmarken eller som denna överlåtits till? Eller innebär denna bestämmelse endast att den fastslagna överträdelsen ska tillskrivas den som har lämnat in en stödansökan men att det i beslutsförfarandet avseende (storleken av) minskningen eller uteslutningen ska slås fast i vilken utsträckning jordbrukaren själv varit försumlig, vållande eller handlat uppsåtligt?

(1) Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, s. 16).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 16 januari 2012 — TVI Televisão Independente, S.A. mot Fazenda Pública

(Mål C-17/12)

(2012/C 98/18)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: TVI Televisão Independente, S.A.

Motpart: Fazenda Pública

Tolkningsfrågor

Ska den visningsavgift som klaganden, med överfört betalningsansvar, tar ut av annonsörerna i enlighet med artikel 50.1 i lagdekret 227/2006 anses ingå i beskattningsunderlaget för mervärdesskatt, i den mening som avses i artikel 11 A.1 a i direktiv 77/388/EG (1) (nu artikel 73 i rådets direktiv 2006/112/EG (2) av den 28 november 2006), framför allt av det skälet att det utgör det ”vederlag som leverantören har erhållit eller kommer att erhålla från kunden eller en tredje part” för tillhandahållandet av varor och tjänster?

Utgör den visningsavgift som klaganden, med överfört betalningsansvar, tar ut av annonsörerna och som bokförs på ett konto för tredje man ett ”belopp som en skattskyldig person har mottagit av sin kund som ersättning för utlägg som gjorts i den senares namn och för dennes räkning och som bokförts på avräkningskonto” i den mening som avses i artikel 11 A.3 c i direktiv 77/388/EG (nu artikel 79 c i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006)?

3.	Bör följaktligen de belopp som klaganden har tagit ut i form av visningsavgifter ingå i beskattningsunderlaget för mervärdesskatt?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

(2) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 16 januari 2012 — Město Žamberk mot Finanční ředitelství v Hradci Králové

(Mål C-18/12)

(2012/C 98/19)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Město Žamberk

Motpart: Finanční ředitelství v Hradci Králové

Tolkningsfrågor

Kan idrottsverksamhet som utövas på ett oorganiserat och osystematiskt sätt i rekreationssyfte, och som kan utövas på ett sådant sätt i en bassänganläggning utomhus (till exempel simning och bollspel i rekreationssyfte etcetera), betraktas som idrottslig eller fysisk träning i den mening som avses i artikel 132.1 m i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1)?

Om fråga 1 besvaras jakande önskas svar på följande fråga: Ska beredande av tillträde mot vederlag till en sådan bassänganläggning utomhus, vilken ger besökarna den ovannämnda möjligheten att utöva idrott jämte andra former av nöjen och rekreation, anses utgöra en tjänst med nära anknytning till idrottslig eller fysisk träning som tillhandahålls till personer som ägnar sig åt idrott eller fysisk träning i den mening som avses i nämnda bestämmelse i direktiv 2006/112/EG, och därmed som en tjänst som är undantagen från mervärdesskatt i den mån den tillhandahålls av en organisation utan vinstsyfte och övriga villkor i direktivet är uppfyllda?

(1) EGT L 347, s. 1

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal administratif (Luxemburg) den 16 januari 2012 — Elodie Giersch, Benjamin Marco Stemper, Julien Taminiaux, Xavier Renaud Hodin, Joëlle Hodin mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-20/12)

(2012/C 98/20)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal administratif

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Elodie Giersch, Benjamin Marco Stemper, Julien Taminiaux, Xavier Renaud Hodin, Joëlle Hodin

Motpart: État du Grand-duché de Luxembourg

Tolkningsfråga

Mot bakgrund av den gemenskapsrättsliga principen om likabehandling som stadgas i artikel 7 i förordning nr 1612/68 (1), ska de utbildningspolitiska och budgetpolitiska hänsyn som framförts av den luxemburgska staten, nämligen strävan att öka befolkningsandelen med en examen från högre utbildning, som för närvarande i en internationell jämförelse är otillräcklig vad gäller den i Luxemburg bosatta befolkningen — hänsyn som allvarligt skulle hotas om den luxemburgska staten skulle vara tvungen att ge ekonomiskt studiestöd för högre utbildning till varje student som inte har någon som helst koppling till det luxemburgska samhället för bedrivande av högre studier i vilket land som helst i världen, något som skulle medföra en orimlig budgetbörda för den luxemburgska staten — betraktas som hänsyn i den mening som avses i ovannämnd gemenskapsrättslig rättspraxis på så sätt att de kan rättfärdiga den skillnad i behandling som följer av det krav på bosättning som gäller för att få studiestöd för högre studier både för luxemburgska medborgare och för medborgare i andra medlemsstater?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/13

Överklagande ingett den 16 januari 2012 av Abbott Laboratories av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 15 november 2011 i mål T-363/10, Abbott Laboratories mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-21/12 P)

(2012/C 98/21)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Abbott Laboratories (ombud: advokaterna R. Niebel och C. Steuer)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som Europeiska unionens Tribunal meddelat den 15 november 2011 i mål T-363/10,

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd fattat den 9 juni 2010 (ärende R 1560/2009-1) angående en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket RESTORE, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet av tribunalens ovannämnda dom har i huvudsak följande innehåll:

För det första har klaganden gjort gällande att tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna eller bevisningen. Tribunalen har felaktigt utgått från principen att det är välkänt att ordet ”restore” har en direkt medicinsk betydelse. Inom ramen för förevarande mål kan det enbart anses vederlagt att ordet restore ska översättas med ”återställa”. Denna översättning har inte någon som helst medicinsk anknytning. Att tribunalen grundat sin bedömning på utdrag av de uppslagsböcker som företetts den utgör en missuppfattning av bevisningen. Av dessa utdrag framgår att ordet restore i sig inte har någon medicinsk betydelse utan är ett mångfacetterat begrepp som kan förstås på många olika sätt beroende på sammanhanget. Begreppets betydelse kan därför varken anses välkänt eller betraktas som en omständighet som undantagsvis inte behöver bevisas.

För det andra har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av artikel 1 c i förordning nr 207/2009. Tribunalen har felaktigt ansett att varumärket RESTORE enbart är beskrivande. I enlighet med artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 kan det begärda kännetecknet i handeln visa varans art etcetera. I enlighet med domstolens praxis ska det beskrivande innehållet framgå uppenbart av det sökta varumärket och ordet ska i sig ha en beskrivande egenskap.

Verbet restore ger inte någon anvisning om varornas art, kvalitet, kvantitet eller avsedda användning. Verbet restore får enbart en beskrivande funktion i kombination med ett eller flera substantiv (som till exempel ”restore one’s health”). För det fall att en medicinsk anknytning framgår av omständigheterna är denna anknytning inte tillräckligt, eftersom allmänheten i enlighet med domstolens praxis då pådyvlas en börda i form av en tolkning. En betydelse i ett medicinskt samanhang skulle enbart kunna framträda genom tillägg av ordet ”health”, vilket inte är fallet här. Istället för att pröva det sökta varumärket RESTORE skulle överklagandenämnden och tribunalen ha prövat varumärket RESTORE SOMEONE’S HEALTH.

För det tredje har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009. Överklagandenämnden har i strid med de relevanta rättsliga kriterierna funnit att varumärket RESTORE är ett kännetecken som saknar särskiljningsförmåga och gjorde sig således skyldig till felaktig rättstillämpning när den avslog registreringsansökan. Enligt klaganden har överklagandenämnden och tribunalen också förnekat all särskiljningsförmåga hos varumärket RESTORE på grund av dess påstådda beskrivande egenskaper. Denna infallsvinkel har redan angripits i den andra grunden.

Domen kan inte heller rättfärdigas med hänsyn till de alternativa argumenten avseende avsaknad av särskiljningsförmåga (punkterna 52–54 i domen). Dessa överväganden utgör en tautologisk upprepning av argumentet enligt vilket ett beskrivande varumärke alltid saknar särskiljningsförmåga. Den omständigheten att allmänheten inte väntar sig en beskrivning av funktionen hos en medicinsk vara, även i form av ett enda ord, talar också mot en beskrivande karaktär.

För det fjärde har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av artikel 75 andra meningen i förordning nr 207/2009. Överklagandenämnden har i huvudsak grundat sitt beslut på utdrag ur uppslagsböcker vilka klaganden inte har haft tillgång till och över vilka denne inte har haft tillfälle att yttra sig. Det är således fråga om ett åsidosättande av rätten att bli hörd, eftersom ett beslut, enligt domstolens praxis, endast får grunda sig på omständigheter som parterna har haft tillfälle att yttra sig över. Enligt domstolens praxis är överklagandenämnden under alla omständigheter skyldig att meddela de omständigheter som den samlat in på eget initiativ och på grundval av vilka den avser fatta sitt beslut. I detta avseende ha överklagandenämnden, vad gäller en avgörande del av förfarandet underlåtit att förete de utdrag ur uppslagsböckerna som den samlat in och således åsidosatt rätten att bli hörd.

För det femte har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen. Överklagandenämnden har i strid med domstolens praxis underlåtit att beakta tidigare registreringar och således handlat tvärt emot sin tidigare registreringspraxis. I detta avseende förnekar inte klaganden att denna princip underkastas legalitetsprincipen. Att enbart hänvisa till denna princip räcker emellertid inte för att undanröja likabehandlingsprincipen. Istället borde man konkret ha visat varför utgångspunkten skulle vara principen enligt vilken dessa tidigare registreringar inte var lagenliga i sig.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Krajský súd v Prešove (Slovakien) den 17 januari 2012 — Katarína Hassová mot Rastislav Petrík, Blanka Holingová

(Mål C-22/12)

(2012/C 98/22)

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Krajský súd v Prešove

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Katarína Hassová

Motpart: Rastislav Petrík, Blanka Holingová

Tolkningsfrågor

Ska artikel 1.1 i rådets direktiv artikel 1.1 i rådets direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon (1), jämförd med artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG (2), tolkas så att den utgör hinder för en nationell bestämmelse (såsom artikel 4 i lag nr 381/2001 om avtal om lagstadgad försäkring för skada som vållats vid framförande av motorfordon och artikel 6 i (Republiken Tjeckiens) lag nr 168/1999 om ansvarsförsäkring för skada som vållats vid framförande av fordon), med innebörden att det civilrättsliga ansvaret för framförande av motorfordon inte omfattar den ekonomiska förlust, uttryckt i ett penningbelopp, som de efterlevande har åsamkats till följd av en trafikolycka vilken vållats vid framförande av ett motorfordon?

Om den första frågan besvaras med att ovannämnda nationella bestämmelse inte strider mot unionsrätten ska då bestämmelserna i artikel 4.1, 4.2 och 4.4 i lag nr 381/2001 om avtal om lagstadgad försäkring för skada som vållats av framförande av motorfordon och artikel 6 i (Republiken Tjeckiens) lag nr 168/1999 om ansvarsförsäkring för skada som vållats vid framförande av motorfordon tolkas så, att de inte utgör hinder för att den nationella domstolen, med tillämpning av artikel 1.1 i rådets direktiv 90/232/EEG (utelämnas) jämförd med artikel 3.1 i direktiv 72/166/EEG, tillerkänner de efterlevande efter en trafikolycka som vållats vid framförande av ett motorfordon, i deras egenskap av skadelidande, rätt till ersättning för ideell skada, inbegripet en ekonomisk kompensation?

(1) EGT L 129, s. 33; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 189.

(2) Rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 18 januari 2012 — X BV mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-24/12)

(2012/C 98/23)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X BV

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfrågor

Kan en medlemsstat vid tillämpningen av artikel 56 EG (nu artikel 63 FEUF) betrakta ett av sina egna utomeuropeiska länder eller territorier som ett tredjeland, vilket i så fall gör det möjligt att vad gäller kapitalrörelser mellan en medlemsstat och dess egna utomeuropeiska länder eller territorier åberopa artikel 56 EG?

Om svaret på fråga 1 är jakande, ska frågan huruvida det för tillämpningen av artikel 57.1 EG (nu artikel 64.1 FEUF) rör sig om en skattehöjning, i det förevarande fallet där den källskatt på utdelning på andelsinnehav som ett dotterbolag med hemvist i Nederländerna ska betala till sitt moderbolag med hemvist i Nederländska Antillerna den 1 januari 2002 höjdes från 7,5 procent respektive 5 procent till 8,3 procent jämfört med situationen 1993, besvaras enbart med hänsyn till höjningen av den nederländska källskatten eller ska vid beaktandet av höjningen av den nederländska källskatten även hänsyn tas till att myndigheterna i Nederländska Antillerna från och med den 1 januari 2002 har infört ett undantag från skatt på utdelning på andelsinnehav från ett dotterbolag med hemvist i Nederländerna, medan denna utdelning tidigare utgjorde en del av en vinst som påfördes skatt med 2,4–3 procent respektive 5,5 procent?

Om den faktiska skattesänkning i Nederländska Antillerna som har blivit följden av det ovan i fråga 2a nämnda undantaget från skatt på andelsinnehav också ska beaktas, ska då även de tillämpningsföreskrifter som har antagits i Nederländska Antillerna beaktas — i förvarande mål den praxis med s.k. tax ruling som förekommer i Nederländska Antillerna — vilka eventuellt fick till följd att den faktiska skatt som skulle erläggas för utdelning på andelsinnehav från ett dotterbolag med hemvist i Nederländerna före den 1 januari 2002 — och redan år 1993 — var väsentligt lägre än 8,3 procent?

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof te Leeuwarden (Nederländerna) den 18 januari 2012 — fiscale eenheid PPG Holdings BV cs mot Inspecteur van de Belastingdienst/Noord/kantoor Groningen

(Mål C-26/12)

(2012/C 98/24)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof te Leeuwarden (1)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: fiscale eenheid PPG Holdings BV

Motpart: Inspecteur van de Belastingdienst/Noord/kantoor Groningen

Tolkningsfrågor

Kan en skattskyldig person, som med stöd av nationell pensionslagstiftning har inrättat en separat pensionsfond för att trygga pensionsrättigheterna för sina anställda och före detta anställda, i deras egenskap av andelsägare i fonden, med stöd av artikel 17 i direktiv 77/388/EEG (artiklarna 168 och 169 i direktiv 2006/112/EG (2)) dra av den ingående skatt som vederbörande har betalat för de tjänster som tillhandahållits för att kunna genomföra pensionssystemet och för pensionsfondens verksamhet?

Kan en pensionsfond, som inrättats i syfte att till lägsta möjliga kostnad betala ut pensioner till andelsägarna i pensionsfonden, varvid förmögenhet samlas och investeras av eller på uppdrag av andelsägarna och dessa får ta del av vinstresultatet, klassificeras som ”särskild investeringsfond” i den mening som avses i artikel 13 B d 6 i direktiv 77/388/EEG (artikel 135.1 g i direktiv 2006/112/EG)?

(1) Rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28)

(2) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1)

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 19 januari 2012 — TBG Limited mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-27/12)

(2012/C 98/25)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: TBG Limited

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfrågor

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/16

Talan väckt den 20 januari 2012 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-29/12)

(2012/C 98/26)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: H. Støvlbæk och M. Noll-Ehlers)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens direktiv 2009/131/EG av den 16 oktober 2009 om ändring av bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att genomföra direktivet löpte ut den 19 juli 2010.

(1) EUT L 273, 17.10.2009, s. 12

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/17

Överklagande ingett den 27 januari 2012 av Václav Hrbek av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 15 november 2011 i mål T-434/10, Václav Hrbek mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-42/12)

(2012/C 98/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Václav Hrbek (ombud: M. Sabatier, Advocate)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Outdoor Group Ltd (The)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	bifalla överklagandet och upphäva tribunalens dom i mål T-434/10 i enlighet med artikel 61 i domstolen stadga och artikel 113 i rättegångsreglerna,

—

avgöra målet — om förfarandet möjliggör detta — genom att ogiltigförklara harmoniseringsbyråns beslut av den 29 september 2009 i invändningsförfarande nr B 1 276 692 och det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 8 juli 2010 i ärende R 1441/2009-2 samt förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och domstolen samt kostnaderna för förfarandet vid harmoniseringsbyrån,

—	i andra hand, om förfarandet möjliggör detta, återförvisa målet till tribunalen för avgörande i enlighet med de bindande kriterier som domstolen fastslagit.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet har klaganden anfört att den överklagade domen innehåller en feltolkning och felaktig tillämpning av artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (nedan kallad varumärkesförordningen) (1) i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 (2) av den 26 februari 2009 som trädde i kraft den 13 april 2009).

Klaganden har hävdat att tribunalen inte bedömde de ifrågavarande varumärkena i enlighet med kriterierna helhetsbedömning och helhetsintryck

Tribunalen tillämpade inte den ovannämnda principen när den grundade sin bedömning uteslutande på den omständigheten att båda varumärkena innehåller beståndsdelen ALPINE. Tribunalen begränsade sin bedömning till att slå fast att de två motstående varumärkena liknar varandra, eftersom båda innehåller orddelen ALPINE. Tribunalen gjorde inte någon helhetsbedömning av kännetecknen och förklarade inte varför de övriga ord- och figurdelarna i sin helhet inte är tillräckliga för att risk för förväxling inte ska föreligga.

Klaganden har hävdat att tribunalen inte bedömde vissa mycket väsentliga och relevanta omständigheter i den överklagade domen och vidare inte tillämpade vissa mycket betydelsefulla kriterier på ett riktigt sätt, särskilt den omständigheten att ordelementet ALPINE saknar särskiljningsförmåga och har beskrivande karaktär

Tribunalen fastställde inte innebörden av ordet alpine med avseende på Europeiska unionens samtliga språk. Tribunalen fastställde dessutom inte de rättsliga följderna av sina slutsatser beträffande den tydliga innebörden av ordet alpine och gjorde inte en tydlig bedömning av att ordet alpine saknar särskiljningsförmåga och har beskrivande karaktär med hänsyn till att den omständigheten att beståndsdelen alpine påstås ha låg särskiljningsförmåga eller ha beskrivande karaktär inte hindrar att risk för förväxling föreligger. Tribunalen slog fast att ALPINE är den dominerande beståndsdelen i båda kännetecknen, men beaktade inte att det äldre varumärket ALPINE saknar, eller i vart fall har mycket låg särskiljningsförmåga. motiveringen i den överklagade domen innehåller en motsägelse som innebar att tribunalen felaktigt drog slutsatsen att de ifrågavarande varumärkena liknade varandra i begreppsmässig hänseende, men inte beaktade att det äldre varumärket ALPINE saknar, eller i vart fall har mycket låg särskiljningsförmåga. En jämförelse i begreppsmässigt hänseende av ordelementet ALPINE saknar relevans, eftersom det saknar särskiljningsförmåga.

Klagandena har anfört att Tribunalen inte fastställde de korrekta rättsliga följderna av sina slutsatser beträffande omsättningskretsens uppmärksamhetsnivå.

Tribunalen kan, beträffande skidkläder, skidpjäxor, huvudbonader samt ryggsäckar och mesar, inte utan att motsäga sig själv göra gällande att en del av omsättningskretsen består av konsumenter som är välinformerade och särskilt uppmärksamma samt fastställa att varumärkena liknar varandra och att varorna är av liknande slag.

Klagandena har anfört att de faktiska omständigheterna förvrängts i den överklagade domen och att motiveringsskyldigheten åsidosattes med avseende på varuslagsjämförelsen.

Tribunalen slog fast att klaganden inte hade anfört särskilda argument som vederlägger överklagandenämndens slutsatser. Beträffande bedömningen av graden av likhet mellan de ifrågavarande varu- och tjänsteslagen, kan sådant inte beaktas som inte har styrkts och inte utgör notoriska fakta. Bevisbördan för att varorna och tjänsterna är av liknande slag åvilar klaganden, eftersom denne har invänt, och inte innehavaren av det sökta gemenskapsvarumärket. Tribunalen måste ange den rättsliga grunden för sitt beslut och ange skälen till detta beslut. Tribunalen slog inte fast om de ifrågavarande varorna är av samma eller liknande slag, eller om de kompletterar varandra på marknaden. Tribunalen gjorde i stället påståenden, utan att ange några skäl till eller exempel på dessa antaganden.

(1) EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

(2) EUT L 78, s. 1.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/18

Talan väckt den 30 januari 2012 — Europeiska kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

(Mål C-43/12)

(2012/C 98/30)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: T. van Rijn och R. Troosters)

Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU av den 25 oktober 2011 om underlättande av ett gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (1),

—	förordna om att verkningarna av direktiv 2011/82/EU ska anses vara definitiva, och

—	förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser ogiltigförklaring av direktiv 2011/82/EU. Kommissionen ifrågasätter den valda rättsliga grunden. Kommissionen gör gällande att artikel 87.2 FEUF inte är rätt rättslig grund, eftersom direktivet avser att införa ett system för utbyte av information mellan medlemsstaterna, vilket omfattar trafikförseelser, oavsett om de är administrativa eller straffrättsliga. Artikel 87 avser emellertid endast polissamarbete mellan de organ som är specialiserade på att förebygga, upptäcka och utreda brott. Enligt kommissionen är den riktiga rättsliga grunden artikel 91.1 FEUF. Direktivet har nämligen som syfte att förbättra trafiksäkerheten, vilket är ett av områdena för den gemensamma transportpolitiken och som uttryckligen föreskrivs i denna bestämmelse (i punkten c).

(1) EUT L 288, s. 1.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Köln (Tyskland) den 31 januari 2012 — Kronos International Inc. mot Finanzamt Leverkusen

(Mål C-47/12)

(2012/C 98/31)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Kronos International Inc.

Motpart: Finanzamt Leverkusen

Tolkningsfrågor

Omfattas förbudet mot avräkning av inkomstskatt för juridiska personer på grund av att utdelning från kapitalbolag med hemvist i tredjeland till tyska kapitalbolag är skattefri — varvid för skattefrihet enligt den nationella lagstiftningen endast krävs att det utdelningsmottagande kapitalbolaget äger minst 10 procent av det utdelande bolaget — enbart av etableringsfriheten i den mening som avses i artikel 49 FEUF jämförd med artikel 54 FEUF, eller omfattas förbudet mot avräkning även av fri rörlighet för kapital i den mening som avses i artiklarna 63–65 FEUF, när det utdelningsmottagande kapitalbolagets faktiska andelsinnehav uppgår till 100 procent?

Ska bestämmelserna om etableringsfrihet (nu artikel 49 FEUF) och, i förekommande fall, även bestämmelserna om fri rörlighet för kapital (intill år 1993 artikel 67 i EEG-fördraget/EG-fördraget, nu artiklarna 63–65 FEUF) tolkas så, att de utgör hinder för en bestämmelse som innebär ett förbud mot avräkning och utbetalning av inkomstskatt för juridiska personer på utdelning från (dotter-) dotterdotterbolag vilken är skattefri i dotterbolagets hemvistland och vilken (vidare)utdelas till det inhemska moderbolaget där den också är skattefri, men som vid rent inhemska förhållanden ger en möjlighet till ersättning, i förekommande fall genom att dotterbolaget får avräkna den inkomstskatt för juridiska personer som belöper på utdelning från dotterdotterbolaget och genom att moderbolaget, om det redovisar underskott, får avräkna den inkomstskatt för juridiska personer som belöper på utdelning från dotterbolaget till moderbolaget?

För det fallet att även bestämmelserna om fri rörlighet för kapital är tillämpliga, inställer sig — beroende på svaret på fråga 2 — en ytterligare fråga, nämligen avseende utdelning från Kanada:

Ska nuvarande artikel 64.1 FEUF tolkas så, att den tillåter att Förbundsrepubliken Tyskland tillämpar bestämmelser i nationell rätt och skatteavtal som till sitt innehåll i allt väsentligt är oförändrade sedan den 31 december 1993, och därmed det permanenta förbudet mot avräkning för kanadensisk inkomstskatt för juridiska personer på utdelning som är skattefri i Tyskland?

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Revere (Italien) den 2 februari 2012 — brottmål mot Xiamie Zhu m.fl.

(Mål C-51/12)

(2012/C 98/32)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Giudice di Pace di Revere

Parter i brottmålet vid den nationella domstolen

Xiamie Zhu, Guo Huo Xia, Xie Fmr Ye, Jian Luo, Ua Zh Th

Tolkningsfrågor

Utgör artiklarna 2, 4, 6, 7 och 8 i direktiv 2008/115/EG (1), mot bakgrund av principerna om lojalt samarbete och direktivens ändamålsenliga verkan, hinder för att en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat åläggs böter vilka sedan såsom straffrättslig påföljd ersätts av husarrest som en följd av dennes olagliga inresa och vistelse, redan innan densamme underlåtit att följa ett beslut om avlägsnande från den administrativa myndigheten?

Utgör artiklarna 2, 15 och 16 i direktiv 2008/115/EG, mot bakgrund av principerna om lojalt samarbete och direktivens ändamålsenliga verkan, hinder för att en medlemsstat efter direktivets antagande inför en bestämmelse som innebär att en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet åläggs böter som ersätts av en omedelbart verkställbar utvisning såsom straffrättslig påföljd utan att det förfarande som föreskrivs i direktivet och de rättigheter som tillerkänns utlänningen i samma direktiv iakttas?

Utgör principen om lojalt samarbete, som stadgas i artikel 4.3 FEU, hinder för sådana nationella bestämmelser som antagits under fristen för införlivande av ett direktiv i syfte att kringgå direktivet eller under alla omständigheter att begränsa dess tillämpningsområde, och vilka åtgärder ska rätten vidta om det fastställs att det verkligen fanns ett sådant syfte?

(1) EUT L 348, s. 98.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Revere (Italien) den 2 februari 2012 — brottmål mot Ion Beregovoi

(Mål C-52/12)

(2012/C 98/33)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Giudice di Pace di Revere.

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Ion Beregovoi.

Tolkningsfrågor

(1) EUT L 348, s. 98.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Revere (Italien) den 2 februari 2012 — brottmål mot Hai Feng Sun

(Mål C-53/12)

(2012/C 98/34)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Giudice di Pace di Revere

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Hai Feng Sun

Tolkningsfrågor

Utgör artiklarna 2, 4, 6, 7 och 8 i direktiv 2008/115/EG, (1) mot bakgrund av principerna om lojalt samarbete och direktivens ändamålsenliga verkan, hinder för att en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat åläggs böter vilka sedan såsom straffrättslig påföljd ersätts av husarrest som en följd av dennes olagliga inresa och vistelse, redan innan densamme underlåtit att följa ett beslut om avlägsnande från den administrativa myndigheten?

(1) EUT L 348, s. 98.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Revere (Italien) den 2 februari 2012 — brottmål mot Liung Hong Yang

(Mål C-54/12)

(2012/C 98/35)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Giudice di Pace di Revere.

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Liung Hong Yang.

Tolkningsfrågor

(1) EUT L 348, s. 98

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/22

Talan väckt den 20 december 2011 — Europeiska kommissionen mot harmoniseringsbyrån — Ten ewiv (TEN)

(Mål T-658/11)

(2012/C 98/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Berenboom, A. Joachimowicz och M. Isgour, advokater, samt J. Samnadda och F. Wilman)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Ten ewiv (Rösrath-Hoffnungstahl, Tyskland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) meddelade den 11 oktober 2011 i ärende R 5/2011-4,

—	därför ogiltigförklara gemenskapsvarumärke nr 6750574 som registrerades den 5 februari 2009 för motparten vid överklagandenämnden i klasserna 12, 37 och 39, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Figurmärket ”TEN” i färgerna ”blått, gult, svart” för varor och tjänster i klasserna 12, 37 och 39 — Gemenskapsvarumärke nr 6750574

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Grunder för ansökan om ogiltighetsförklaring: Absoluta hinder i artiklarna 52.1 a jämförd med artikel 7.1 c och h i rådets förordning (EG) nr 207/2009

Annulleringsenhetens beslut: Avslog ansökan om ogiltigförklaring

Överklagandenämndens beslut: Avslog överklagandet

Grunder: Det angripna beslutet åsidosätter artikel 7.1 h i rådets förordning nr 207/2009 jämförd med artikel 6 ter 1 i Pariskonventionen i den mån gemenskapsvarumärket har registrerats, trots att registreringen av det omfattas av förbudet i nämnda bestämmelser. Det angripna beslutet åsidosätter också artikel 7.1 g i den mån en registrering skulle vilseleda allmänheten genom att få den att tro att varorna och tjänsterna för vilka gemenskapsvarumärket registrerats är godkända av Europeiska unionen eller någon av dess institutioner.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/22

Talan väckt den 17 januari 2012 — MAF mot Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

(Mål T-23/12)

(2012/C 98/37)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Mutuelle des Architectes Français assurances (MAF) (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis, E. Marchal och D. Abreu Caldas)

Svarande: Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara

—	besluten att på myndighetens webbplats offentliggöra all information uteslutande på engelska, inklusive det offentliga samråd som ägt rum den 7 och den 8 november 2011 samt den 21 december 2011,

—	vid behov, myndighetens beslut av den 16 januari 2012, och

—	förplikta myndigheten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 8.1 k och 73 i förordning nr 1094/2010. (1)

—

Enligt dessa bestämmelser är svaranden skyldig att offentliggöra information som rör dess verksamhetsområde på den egna webbplatsen och detta ska ske på Europeiska unionens (EU) officiella språk. Sökanden gör gällande en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig rättstillämpning, i det att svaranden motiverar vägran att offentliggöra det offentliga samrådet i fråga på sökandens språk bland annat av kostnadsskäl, medan det i artikel 73.3 i förordning nr 1094/2010 anges att de översättningar som krävs för myndighetens verksamhet ska tillhandahållas av översättningscentrumet för Europeiska unionens organ.

Andra grunden: Omfattningen av skyldigheten att ombesörja offentliggörande på Europeiska unionens officiella språk.

—	Sökanden hävdar att denna skyldighet även omfattar offentligt samråd som svaranden företar, och inte bara årsrapporten, samt svarandens arbetsprogram, riktlinjer och rekommendationer.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, s. 48).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/23

Talan väckt den 17 januari 2012 — 3M Pumps mot harmoniseringsbyrån — 3M (3M Pumps)

(Mål T-25/12)

(2012/C 98/38)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: 3M Pumps Srl (Taglio di Po, Italien) (ombud: advokaten F. Misuraca)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: 3M Company (St. Paul, Förenta Staterna)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) meddelade den 27 oktober 2011 i ärende R 2406/2010-1,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden.

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke innehållande ordelementet ”3M Pumps” för varor och tjänster i klasserna 7, 16 och 38.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: 3M Company.

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Figurmärke innehållande ordelementet ”3M” för varor och tjänster i klasserna 7, 16 och 38.

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 a och b samt 8.5 i förordning nr 207/2009.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/23

Talan väckt den 1 februari 2012 — Bateni mot rådet

(Mål T-42/12)

(2012/C 98/39)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Naser Bateni (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaterna J. Kienzle och M. Schlingmann)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (1) och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1245/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran (2), och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar.

—	Rådet har åsidosatt sökandens rätt till ett effektivt rättskydd och särskilt motiveringsskyldigheten genom att inte lämna en tillräcklig motivering till varför sökanden upptogs i bilagan till det angripna beslutet och den angripna förordningen.

—	Rådet har underlåtit att, på uttrycklig begäran av sökanden, lämna skäl eller synpunkter eller framlägga vederbörliga bevis som skulle kunna motivera att sökanden upptagits i bilagan till det angripna beslutet och den angripna förordningen.

—

Rådet har åsidosatt sökandens rätt att bli hörd, eftersom sökanden inte kommit i åtnjutande av möjligheten, som föreskrivs i artikel 24.3 och 24.4 i det angripna beslutet och i artikel 36.3 och 36.4 i den angripna förordningen, att ta ställning till upptagandet i sanktionsförteckningarna och därigenom förmå rådet att göra en omprövning.

Andra grunden: Det saknas grund för att föra upp sökanden i sanktionsförteckningarna

—	Av de av rådet angivna skälen för att ta upp sökanden i sanktionsförteckningarna framgår inte på vilken rättslig grund rådet stödjer sig.

—	En verksamhet, som sökanden utövade endast fram till mars 2008, kan inte motivera att sökanden tas upp i sanktionsförteckningarna i december 2011.

—	Sökandens verksamhet som företagsledare i Hanseatic Trade Trust & Shipping (HTTS) GmbH motiverar inte att han tas upp i sanktionsförteckningarna, särskilt med anledning av att tribunalen har ogiltigförklarat förordning (EU) nr 961/2010 (3) i den mån den avser HTTS GmbH.

—

Den omständigheten att sökanden har varit företagsledare i ett engelskt bolag som avvecklades leder inte på något sätt till slutsatsen att någon av de grunder för upptagande i sanktionsförteckningarna som nämns i artikel 20.1 i beslut 2010/413/Gusp (4) och/eller i artikel 16.2 i förordning nr 961/2010, skulle föreligga.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens grundläggande rätt till respekt för egendom

—

Upptagandet av sökanden i sanktionsförteckningarna innebär ett icke motiverat ingrepp i hans grundläggande rätt till egendom, eftersom sökanden på grund av rådets otillräckliga motivering inte kan sluta sig till vilka skälen är för att han upptogs i förteckningen över de personer som är föremål för sanktioner.

—	Upptagandet av sökanden i sanktionsförteckningarna är uppenbart icke ändamålsenligt för att uppnå de mål som eftersträvas med beslut 2010/413/Gusp och förordning nr 961/2010 och innebär dessutom ett ingrepp i sökandens egendomsskydd som inte står i proportion till de eftersträvade målen.

(1) Rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 319, s. 71).

(2) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1245/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 319, s. 11).

(3) Rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1).

(4) 2010/413/GUSP: Rådets beslut av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/24

Talan väckt den 27 januari 2012 — Förenade kungariket mot ECB

(Mål T-45/12)

(2012/C 98/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: K. Beal, Barrister, och E. Jenkinson)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska centralbankens Statement of Standards, offentliggjort den 18 november 2011, i den mån det fastställer en etableringspolitik som ska tillämpas på centrala motparters clearingsystem (central counterparty clearing systems (CCP:er)),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

I den första grunden görs gällande att svaranden inte hade befogenhet att offentliggöra den angripna rättsakten. Svaranden saknade antingen helt befogenhet eller borde, alternativt, ha antagit den i form av en lagstiftningsakt såsom exempelvis en förordning, vilken kunde ha antagits av rådet eller Europeiska centralbanken (ECB) själv.

I den andra grunden har sökanden gjort gällande att genom den angripna rättsakten har CCP:er som önskar genomföra clearing- eller avvecklingstransaktioner i euro och där den dagliga handeln överstiger en viss volym, antingen de jure eller de facto ålagts ett etableringskrav. Den angripna rättsakten åsidosätter alla eller vissa av artiklarna 48 FEUF, 56 FEUF och/eller 63 FEUF av följande skäl:

—

CCP:er som är etablerade i medlemsstater utanför euroområdet, såsom Förenade kungariket, blir tvungna att flytta sitt administrations- och ledningscentrum till medlemsstater som ingår i eurosystemet. De kommer vidare att få ombilda sig till juridiska personer som erkänns i den andra medlemstatens nationella rätt.

—	Om dessa CCP:er inte flyttar såsom krävs utestängs de från tillgång till de finansiella marknaderna inom eurosystemet, vilket antingen kan innebära att de inte uppnår sådan tillgång på lika villkor som de CCP:er som är etablerade i dessa medlemsstater eller att de helt utestängs.

—

Sådana CCP:er som inte är etablerade inom eurosystemet kommer inte vara berättigade till att använda de faciliteter som erbjuds av ECB eller de nationella centralbankerna (NCB:er) i eurosystemet, vilket kan innebära att de inte får tillgång till dessa på lika villkor eller helt utestängs från dessa.

—	Dessa CCP:ers möjlighet att erbjuda clearing- eller avvecklingstjänster i euro till kunder inom EU kommer följaktligen begränsas eller helt upphöra.

I den tredje grunden görs gällande att den angripna rättsakten åsidosätter artiklarna 101 FEUF och/eller 102 FEUF, i förening med artiklarna 106 FEUF och 13 FEUF. Följande skäl har anförts:

—	Den angripna rättsakten uppställer rent faktiskt krav på att alla clearingtransaktioner i euro över en viss nivå ska utföras av CCP:er som är etablerade i en medlemsstat inom euroområdet.

—	Den angripna rättsakten fastställer rent faktiskt att NCB:er i euroområdet inte ska bevilja euro-valutareserver till CCP:er som är etablerade i medlemsstater utanför euroområdet, när de överskrider vissa gränser som fastställts i beslutet.

I den fjärde grunden görs gällande att kravet på CCP:er som är etablerade i medlemsstater utanför euroområdet om att bilda en annan form av juridisk person och etablera en ny hemvist utgör en direkt eller indirekt diskriminering på grund av nationalitet. Kravet står vidare i strid med den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling, eftersom CCP:er som är etablerade i olika medlemsstater behandlas olika utan att det föreligger sakliga skäl för detta.

5.	I den femte grunden görs gällande att den angripna rättsakten åsidosätter alla eller vissa av artiklarna II, XI, XVI och XVII i allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS).

I den sjätte grunden gör Förenade kungariket gällande — utan att påta sig bevisbördan för att visa att sådana begränsningar inte kan vara motiverade med hänvisning till det allmänna intresset (eftersom det åvilar ECB, om den skulle önska det, att styrka ett sådant undantag) — att varje skäl som grundar sig på hänsyn till det allmänna intresset som anförs av ECB inte uppfyller proportionalitetskravet, eftersom det finns mindre ingripande åtgärder för säkerställa kontrollen över finansiella institutioner som är hemmahörande inom EU men som inte är hemmahörande inom euroområdet.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/25

Talan väckt den 1 februari 2012 — Chrysamed Vertrieb mot harmoniseringsbyrån — Chrysal International (Chrysamed)

(Mål T-46/12)

(2012/C 98/41)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Chrysamed Vertrieb GmbH (Salzburg, Österrike) (ombud: advokaten T. Schneider)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Chrysal International BV (Naarden, Nederländerna)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	dels ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) fattat den 22 november 2011 i ärende R 46/2011-1, dels avslå den invändning som gjorts mot ansökan om registrering, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån och, i förekommande fall motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna, i enlighet med artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden.

Sökt gemenskapsvarumärke: ordmärket ”Chrysamed” för varor i klass 5 (ansökan nr 6 387 071).

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Chrysal International BV.

Varumärke eller kännetecken som åberopats: ordmärket ”CHRYSAL”, den internationella registreringen nr 645 377 för varor i klasserna 1, 5 och 31, den internationella registreringen nr 144 634 för varor i klass 1, figurmärket ”CHRYSAL”, och den internationella registreringen nr 877 785 för varor i klasserna 1, 3, 5 och 31.

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, eftersom det inte finns någon risk för förväxling mellan de motstående varumärkena.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/26

Talan väckt den 6 februari 2012 — Western Digital och Western Digital Ireland mot kommissionen

(Mål T-60/12)

(2012/C 98/42)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Western Digital Corp. (Dover, Delaware, Förenta staterna) och Western Digital Ireland Ltd (Grand Cayman, Caymanöarna) (ombud: F. González Díaz, lawyer, R. Patel, solicitor, och P. Stuart, barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	förplikta svaranden att förete de frågeformulär som tredje män skickade till kommissionen under den första och den andra fasen av svarandens undersökning av Seagates planerade förvärv av Samsung Electronics Co. Ltd:s hårddiskverksamhet,

—

förplikta svaranden att lämna ut handlingar som är hänförliga till fasen för föranmälan respektive fasen för efteranmälan i Seagate/Samsung-affären, särskilt icke-sekretessbelagda versioner av korrespondens och register över kontakter mellan Seagate, Samsung och kommissionen före anmälan, samt kommissionens interna kommunikation i ärendena Seagate/Samsung och Western Digital Ireland/Viviti Technologies rörande prioriteringen av de båda transaktionerna,

—	ogiltigförklara artikel 2 och 3 i Europeiska kommissionens beslut av den 23 november 2011 i ärende COMP/M.6203 — Western Digital Ireland/Viviti Technologies i enlighet med rådets förordning (EG) 139/2004 (1) och i den mån det krävs, ogiltigförklara artikel 1 i beslutet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

Första grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt på grund av antagandet och/eller tillämpningen av den så kallade prioriteringsregeln av följande skäl:

—	Kommissionen saknade befogenhet att anta en prioriteringsregel på grundval av datumet för anmälan av en koncentration.

—	Prioriteringsprincipen är lagstridig och utgör en överträdelse av rättviseprincipen och principen om god förvaltningssed.

—	Kommissionen åsidosatte sökandenas berättigade förväntning att transaktionen skulle bedömas som en koncentration av fem företag till fyra.

—	Genom att kräva oproportionerligt mycket upplysningar under fasen för föranmälan fråntog kommissionen, i strid mot principerna om god förvaltningssed, rättvisa och icke-diskriminering, sökandenas faktiska möjligheter att bli den först anmälda transaktionen.

Andra grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt eftersom sökandenas rätt till försvar åsidosattes av följande skäl:

—	Sökandena fick inte tillfälle att bemöta argument, påståenden och antaganden som det angripna beslutet grundade sig på men som inte återfanns i meddelandet om invändningar.

—	Sökandena fick inte tillfälle att analysera relevant data och information som kommissionen hade tillgång till.

3.	Tredje grunden: Kommissionen gjorde en oriktig bedömning och hänvisade till bevisning som innehöll faktafel, var oriktig och otillförlitlig och saknade stöd för slutsatserna i det angripna beslutet, och beslutet grundade sig på en felaktig rättstillämpning.

4.	Fjärde grunden: Kommissionen åsidosatte en grundläggande princip inom unionsrätten eftersom det angripna beslutet innebar oproportionerliga åtgärder.

(1) Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, s. 1).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/26

Talan väckt den 6 februari 2012 — ABC-One mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-61/12)

(2012/C 98/43)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: ABC-One Produktions- und Vertriebs GmbH (Villach St. Magdalen, Österrike) (ombud: advokaten S. Merz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 17 november 2011 i ärende R 1077/2011-1), angående en ansökan om registrering av ordkännetecknet ”SLIM BELLY” som gemenskapsvarumärke, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket SLIM BELLY (Anmälan nr 8 576 811) för varor och tjänster i klasserna 28, 41och 44.

Granskarens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009, då det anmälda märket har särskiljningsförmåga och inte beskriver de berörda varorna och tjänsterna.

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/27

Talan väckt den 13 februari 2012 — Oil Turbo Compressor Co. mot Europeiska unionens råd

(Mål T-63/12)

(2012/C 98/44)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Oil Turbo Compressor Co. (Private Joint Stock) (Teheran, Iran) (ombud: advokaten K. Kleinschmidt)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (1), i den mån som det berör sökanden,

—	som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler ålägga svaranden att förete alla handlingar som rör det angripna beslutet i den mån de angår sökanden,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har sökanden i huvudsak anfört följande grunder:

Första grunden: Uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheter som ligger till grund för beslutet

—

Sökanden har gjort gällande att det överklagade beslutet grundar sig på felaktiga faktiska omständigheter. Detta gäller särskilt för uppgiften i punkt 48 i bilaga I till det överklagade beslutet enligt vilken sökanden är anknutet till Sakhte Turbopomp va Kompressor (Satak) (även känt som Turbo Compressor Manufacturer, TCMFG), vilket har uppförts på förteckningen av EU. Sökanden ägnar sig varken direkt eller indirekt, via företag i vilka det äger andelar, åt att sprida kärnvapen och/eller åt att utveckla kärnvapenbärare eller andra vapensystem. Därmed föreligger inga faktiska omständigheter vilka rättfärdigar svarandens beslut och den därmed sammanhängande kränkningen av sökandens grundläggande rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—

Sökanden har i detta hänseende gjort gällande att dess näringsfrihet enligt artikel 16 i ovannämnda stadga har kränkts. Sökanden anser vidare att dess i artikel 17 i stadgan garanterade rätt att i Europeiska unionen besitta och nyttja lagligen förvärvad egendom har åsidosatts. Vidare har enligt sökanden de i artiklarna 20 och 21 i stadgan förankrade principerna om likhet inför lagen och icke-diskriminering åsidosatts.

Andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till ett rättvist förfarande och ett effektivt rättsskydd

—

Sökanden har gjort gällande att det argument som anförs i punkt 48 i bilaga I till det överklagade beslutet är allmänt hållet och inte sig kan rättfärdiga den massiva kränkningen av sökandens grundläggande rättigheter. Svaranden har varken preciserat de faktiska omständigheterna eller de bevismedel som den uppger föreligger. Sökanden själv känner inte till några faktiska omständigheter och/eller någon bevisning som rättfärdigar det överklagande beslutet.

Tredje grunden: Åsidosättande av den rättsstatliga proportionalitetsprincipen

—

Sökanden anser vidare att det överklagade beslutet strider mot proportionalitetsprincipen. Detta då upptagandet av sökanden i bilaga II till beslut 2010/413/Gusp saknar rationellt samband med syftet med beslutet, vilket är att förhindra att den islamiska republiken Iran sprider kärnvapen, handlar med och/eller utvecklar kärnvapenbärare eller andra vapensystem. Svaranden har inte heller uppgett att åtgärden att utestänga sökanden från handel med Europeiska unionen är proportionell, eller utgör det minst ingripande medlet, för att uppnå det eftersträvade syftet. Sökanden har vidare anfört att det av allt att döma inte har gjorts någon avvägning mellan den massiva kränkningen av sökandens grundläggande rättigheter och det syfte som svaranden säger sig eftersträva.

Fjärde grunden: Åsidosättande av den rättsstatliga principen om en rätt att yttra sig

—

I detta hänseende har gjorts gällande att svaranden inte tillräcklig utsträckning har motiverat upptagandet av sökanden i förteckningen i bilaga II till beslut 2010/413/Gusp. Härmed åsidosatte svaranden sin rättsstatliga skyldighet att för sökanden redogöra för de faktiska och enskilda omständigheter som låg till grund för det överklagande beslutet. Sökanden delgavs inte det överklagade beslutet och hördes inte heller. Sökandens begäran att få ta del av handlingarna i målet har ännu inte beviljats.

(1) Rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 319, s. 71).

31.3.2012

Europeiska unionens officiella tidning

C 98/28

Talan väckt den 15 februari 2012 — Henkel och Henkel France mot kommissionen

(Mål T-64/12)

(2012/C 98/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Henkel AG & Co. KGaA (Düsseldorf, Tyskland) och Henkel France (Boulogne-Billancourt, Frankrike) (ombud: R. Polley, T. Kuhn, F. Brunet och E. Paroche, advokater)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 7 december 2011 i ärende ”COMP/39.579 — Tvätt- och rengöringsmedel för konsumentbruk”, genom vilket svaranden avslog sökandenas begäran att överföra handlingar i ärende COMP/39.579 till den franska konkurrensmyndigheten (Autorité de la Concurrence) med anledning av dess ärende 09/0007F avseende den franska sektorn för tvätt- och rengöringsmedel,

—

förplikta svaranden att göra det möjligt för sökandena att stödja sig på de begärda handlingarna i förfarandet vid Cour d’Appel de Paris (appellationsdomstol i Paris), i vilket sökandena bestrider den franska konkurrensmyndighetens beslut av den 8 december 2011 (eller i förfarandet vid konkurrensmyndigheten för det fall denna beslutar att återuppta ärendet),

—	förplikta svaranden att ersätta sökandenas rättegångskostnader, och

—	vidta andra åtgärder som den finner lämpliga.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena en enda grund. I denna har de gjort gällande att svaranden olagligen avslog sökandenas begäran att överföra de begärda handlingarna eller att tillåta dem att använda de begärda handlingarna i det franska förfarandet, och att den därigenom åsidosatte sökandenas grundläggande rätt till försvar liksom sina egna skyldigheter i artikel 4.3 FEU.

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2012.098.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 98

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	femtiofemte årgången 31 mars 2012

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2012/C 98/01	Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning EUT C 89, 24.3.2012	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2012/C 98/02	Förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2012 — Europeiska unionens råd (C-191/09 P), Europeiska kommissionen (C-200/09 P) mot Interpipe Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT (Interpipe Niko Tube ZAT), tidigare Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT, Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant VAT (Interpipe NTRP VAT), tidigare Nizhnedneprovsky Tube-Rolling Plant VAT (Överklaganden — Antidumpningstullar — Förordning (EG) nr 954/2006 — Import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kroatien, Rumänien, Ryssland och Ukraina — Förordning (EG) nr 384/96 — Artiklarna 2.10 i, 3.2, 3.3, 3.5–3.7, 18.3 och 19.3 — Fastställande av normalvärdet och skadan — Begreppet en enda ekonomisk enhet — Rätten till försvar — Bristande motivering)	2
2012/C 98/03	Mål C-204/09: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht — Tyskland) — Flachglas Torgau GmbH mot Förbundsrepubliken Tyskland (Begäran om förhandsavgörande — Århuskonventionen — Direktiv 2003/4/EG — Tillgång till miljöinformation — Organ och institutioner som handlar i egenskap av lagstiftande myndigheter — Sekretess som omfattar offentliga myndigheters förfaranden — Villkor att sådan sekretess är föreskriven enligt lag)	2
2012/C 98/04	Mål C-17/10: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Brně — Tjeckien) — Toshiba Corporation m.fl. mot Úřad pro ochranu hospodářské soutěže (Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan på en medlemsstats territorium som inletts innan staten blev medlem i Europeiska unionen — Internationell konkurrensbegränsande samverkan som har verkningar på unionens och Europeiska ekonomiska samarbetsområdets territorium — Artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet — Ingripande mot överträdelsen och påförande av sanktioner för överträdelsen avseende tiden före och efter anslutningsdagen — Böter — Avgränsning av behörigheten mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna — Påförande av böter av kommissionen och av den nationella konkurrensmyndigheten — Principen ne bis in idem — Förordning (EG) nr 1/2003 — Artiklarna 3.1 och 11.6 — Följderna av att en ny medlemsstat blir medlem i unionen)	3
2012/C 98/05	Mål C-72/10 och C-77/10: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione — Italien) — brottmål mot Marcello Costa (C-72/10), Ugo Cifone (C-77/10) (Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Hasardspel — Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang — Krav på koncession — Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner — Tilldelning av 16300 ytterligare koncessioner — Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens — Rättssäkerhetsprincipen — Skydd för tidigare koncessionshavare — Nationell lagstiftning — Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen — Tillåtlighet — Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen — Förbud i den nationella lagstiftningen — Tillåtlighet)	4
2012/C 98/06	Mål C-182/10: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Cour constitutionnelle (tidigare Cour d’arbitrage) — Belgien) — Marie-Noëlle Solvay m.fl. mot Région wallonne (Bedömning av inverkan på miljön av vissa projekt — Begreppet lagstiftning — Betydelsen och räckvidden av de anvisningar som förekommer i vägledningen för tillämpning av Århuskonventionen — Tillstånd till ett projekt utan att någon vederbörlig miljökonsekvensbedömning genomförts — Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor — Talerättens omfattning — Livsmiljödirektivet — Plan eller projekt som medför skada på området — Tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse)	5
2012/C 98/07	Mål C-360/10: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank van eerste aanleg te Brussel — Belgien) — Belgische Vereniging van Auters, Componisten en Uitgevers CVBA (Sabam) mot Netlog NV (Informationssamhället — Upphovsrätt — Internet — Värdtjänsteleverantör — Behandling av information som lagrats på en plattform för sociala nätverk på internet — Införande av ett system för filtrering av denna information för att förhindra att filer som innebär upphovsrättsintrång hålls tillgängliga — Allmän skyldighet att övervaka lagrad information föreligger inte)	6
2012/C 98/08	Mål C-372/10: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny — Polen) — Pak-Holdco Sp zoo mot Dyrektor Izby Skarbowej w Poznaniu (Beskattning — Indirekta skatter på kapitalanskaffning — Skatt på kapitaltillskott som påförs kapitalassociationer — Skyldighet för en medlemsstat att beakta direktiv som inte längre var i kraft vid tidpunkten för denna stats anslutning — Beloppet av de tillgångar tillhörande kapitalassociationen som hänförs till kapitalökningen och på vilka skatt på kapitaltillskott redan har tagits ut undantas från beskattningsunderlaget)	7
2012/C 98/09	Mål C-488/10: Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante — Spanien) — Celaya Emparanza y Galdos Internacional SA mot Proyectos Integrales de Balizamientos SL (Förordning (EG) nr 6/2002 — Artikel 19.1 — Gemenskapsformgivning — Intrång eller fara för intrång — Begreppet tredje man)	8
2012/C 98/10	Mål C-594/10: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden — Nederländerna) — T.G. van Laarhoven mot Staatssecretaris van Financiën (Sjätte mervärdesskattedirektivet — Rätt till avdrag för ingående skatt — Begränsning — Användning av egendom som ingår i en rörelses tillgångar för den skattskyldiges eget privata bruk — Skattebehandling av privat användning av egendom som ingår i en rörelses tillgångar)	8
2012/C 98/11	Mål C-25/11: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo — Portugal) — Varzim Sol — Turismo, Jogo e Animação, SA mot Fazenda Pública (Beskattning — Sjätte mervärdesskattedirektivet — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Artiklarna 17.2, 17.5 och 19 — Subventioner som används för köp av varor och tjänster — Begränsning av avdragsrätten)	9
2012/C 98/12	Mål C-118/11: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad — Varna — Bulgarien) — Eon Aset Menidjmunt OOD mot Direktor na Direktsia Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite (Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 168 och 176 — Avdragsrätt — Villkor avseende varornas och tjänsternas användning för beskattade transaktioner — Avdragsrättens inträde — Avtal om hyra av motorfordon — Leasingavtal — Fordon som används av arbetsgivaren för befordran utan ersättning av anställd mellan bostaden och arbetsplatsen)	9
2012/C 98/13	Mål C-134/11: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hamburg — Tyskland) — Jürgen Blödel-Pawlik mot HanseMerkur Reiseversicherung AG (Direktiv 90/314/EEG — Paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang — Artikel 7 — Skydd mot risken för paketresearrangörens obestånd eller konkurs — Tillämpningsområde — Arrangören är på obestånd på grund av att denne använt de medel som konsumenten betalat in med bedrägligt uppsåt)	10
2012/C 98/14	Mål C-636/11: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht München I (Tyskland) den 9 december 2011 — Karl Berger mot Freistaat Bayern	10
2012/C 98/15	Mål C-2/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 3 januari 2012 — Trianon Productie BV mot Revillon Chocolatier SAS	10
2012/C 98/16	Mål C-5/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social de Lleida (Spanien) den 3 januari 2012 — Marc Betriu Montull mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS)	11
2012/C 98/17	Mål C-11/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna) den 4 januari 2012 — Maatschap L.A., m.fl. mot Staatssecretaris van Economische Zaken, Landbouw en Innovatie	12
2012/C 98/18	Mål C-17/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 16 januari 2012 — TVI Televisão Independente, S.A. mot Fazenda Pública	12
2012/C 98/19	Mål C-18/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 16 januari 2012 — Město Žamberk mot Finanční ředitelství v Hradci Králové	12
2012/C 98/20	Mål C-20/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal administratif (Luxemburg) den 16 januari 2012 — Elodie Giersch, Benjamin Marco Stemper, Julien Taminiaux, Xavier Renaud Hodin, Joëlle Hodin mot Storhertigdömet Luxemburg	13
2012/C 98/21	Mål C-21/12 P: Överklagande ingett den 16 januari 2012 av Abbott Laboratories av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 15 november 2011 i mål T-363/10, Abbott Laboratories mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)	13
2012/C 98/22	Mål C-22/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Krajský súd v Prešove (Slovakien) den 17 januari 2012 — Katarína Hassová mot Rastislav Petrík, Blanka Holingová	14
2012/C 98/23	Mål C-24/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 18 januari 2012 — X BV mot Staatssecretaris van Financiën	15
2012/C 98/24	Mål C-26/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof te Leeuwarden (Nederländerna) den 18 januari 2012 — fiscale eenheid PPG Holdings BV cs mot Inspecteur van de Belastingdienst/Noord/kantoor Groningen	16
2012/C 98/25	Mål C-27/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 19 januari 2012 — TBG Limited mot Staatssecretaris van Financiën	16
2012/C 98/26	Mål C-29/12: Talan väckt den 20 januari 2012 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland	16
2012/C 98/27	Mål C-30/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Okresný súd Prešov (Slovakien) den 23 januari 2012 — Valeria Marcinová mot Pohotovosť, s.r.o	17
2012/C 98/28	Mål C-32/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia de Badajoz (Spanien) den 23 januari 2012 — Soledad Duarte Hueros mot Autociba S.A. och Automóviles Citroen España S.A.	17
2012/C 98/29	Mål C-42/12: Överklagande ingett den 27 januari 2012 av Václav Hrbek av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 15 november 2011 i mål T-434/10, Václav Hrbek mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)	17
2012/C 98/30	Mål C-43/12: Talan väckt den 30 januari 2012 — Europeiska kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd	18
2012/C 98/31	Mål C-47/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Köln (Tyskland) den 31 januari 2012 — Kronos International Inc. mot Finanzamt Leverkusen	19
2012/C 98/32	Mål C-51/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Revere (Italien) den 2 februari 2012 — brottmål mot Xiamie Zhu m.fl.	19
2012/C 98/33	Mål C-52/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Revere (Italien) den 2 februari 2012 — brottmål mot Ion Beregovoi	20
2012/C 98/34	Mål C-53/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Revere (Italien) den 2 februari 2012 — brottmål mot Hai Feng Sun	20
2012/C 98/35	Mål C-54/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Revere (Italien) den 2 februari 2012 — brottmål mot Liung Hong Yang	21
	Tribunalen
2012/C 98/36	Mål T-658/11: Talan väckt den 20 december 2011 — Europeiska kommissionen mot harmoniseringsbyrån — Ten ewiv (TEN)	22
2012/C 98/37	Mål T-23/12: Talan väckt den 17 januari 2012 — MAF mot Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten	22
2012/C 98/38	Mål T-25/12: Talan väckt den 17 januari 2012 — 3M Pumps mot harmoniseringsbyrån — 3M (3M Pumps)	23
2012/C 98/39	Mål T-42/12: Talan väckt den 1 februari 2012 — Bateni mot rådet	23
2012/C 98/40	Mål T-45/12: Talan väckt den 27 januari 2012 — Förenade kungariket mot ECB	24
2012/C 98/41	Mål T-46/12: Talan väckt den 1 februari 2012 — Chrysamed Vertrieb mot harmoniseringsbyrån — Chrysal International (Chrysamed)	25
2012/C 98/42	Mål T-60/12: Talan väckt den 6 februari 2012 — Western Digital och Western Digital Ireland mot kommissionen	26
2012/C 98/43	Mål T-61/12: Talan väckt den 6 februari 2012 — ABC-One mot harmoniseringsbyrån	26
2012/C 98/44	Mål T-63/12: Talan väckt den 13 februari 2012 — Oil Turbo Compressor Co. mot Europeiska unionens råd	27
2012/C 98/45	Mål T-64/12: Talan väckt den 15 februari 2012 — Henkel och Henkel France mot kommissionen	28