(2012/C 25/01)

Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 13, 14.1.2012

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 6, 7.1.2012

EUT C 370, 17.12.2011

EUT C 362, 10.12.2011

EUT C 355, 3.12.2011

EUT C 347, 26.11.2011

EUT C 340, 19.11.2011

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 november 2011 — Europeiska kommissionen mot Government of Gibraltar, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Konungariket Spanien (C-106/09), Konungariket Spanien mot Europeiska kommissionen, Government of Gibraltar, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Förenade målen C-106/09 P och C-107/09 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Materiell selektivitet - Skattesystem - Gibraltar - Offshorebolag)

(2012/C 25/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

C-106/09 P

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal, V. Di Bucci och N. Khan)

Övriga parter i målet: Government of Gibraltar (ombud: J. Temple Lang, solicitor, M. Llamas, barrister och A. Petersen, advokat), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: I. Rao, D. Anderson, QC, M. Gray, barrister), Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad och J. M. Rodríguez Cárcamo)

Part som intervenerat till stöd för Government of Gibraltar och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland: Irland (ombud: D. O’Hagan och B. Doherty, barrister)

(C-107/09)

Klagande: Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad och J. M. Rodríguez Cárcamo)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal, V. Di Bucci och N. Khan), Government of Gibraltar (ombud: J. Temple Lang, solicitor, M. Llamas, barrister, A. Petersen, advokat), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: I. Rao, D. Anderson, QC och M. Gray, barrister)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelande den 18 december 2008 i de förenade målen T-211/04 och T-215/04, Government of Gibraltar och Förenade kungariket mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade kommissionens beslut 2005/261/EG av den 30 mars 2004 om den stödordning som Förenade kungariket planerar att genomföra med avseende på bolagsskattereformen i Gibraltar (statligt stöd nr C 66/2002 ex (N 534/2002) — Förenade kungariket)

Domslut

1.	Den dom som förstainstansrätten meddelade den 18 december 2008 i de förenade målen T-211/04 och T-215/04, Government of Gibraltar och Förenade kungariket mot kommissionen, upphävs.

2.	Government of Gibraltars och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands respektive talan ogillas.

3.	Government of Gibraltar och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens och Konungariket Spaniens rättegångskostnader i målen om överklagande och Europeiska kommissionens rättegångskostnader i första instans.

4.	Konungariket Spanien och Irland ska i egenskap av intervenienter vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt och Europeiska unionens domstol bära sina respektive rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 141 av den 20.6.2009.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 november 2011 — Europeiska kommissionen mot Portugal

(Mål C-212/09) (1)

(Fördragsbrott - Artiklarna 43 EG och 56 EG - Fri rörlighet för kapital - Den portugisiska statens aktier med särskilda rättigheter (gyllene aktier) i GALP Energia SGPS SA - Deltagande i förvaltningen av ett privatiserat bolag)

(2012/C 25/03)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braun, M. Teles Romão och P. Guerra e Andrade)

Svarande: Portugal (ombud: L. Inez Fernandes, agent, C. Botelho Moniz, M. Rosado da Fonseca och P. Gouveia e Melo, advogados)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 43 EG och 56 EG — Särskilda rättigheter för staten och andra offentliga organ i GALP Energia SGPS SA (gyllene aktier)

Domslut

1.

Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56 EG genom att behålla de särskilda rättigheter i GALP Energia SGPS SA som gäller till förmån för den portugisiska staten och andra offentliga organ, enligt ramlagen nr 11/90 om privatiseringar (Lei no 11/90, Lei Quadro das Privatizações) av den 5 april 1990, enligt lagdekret nr 261-A/99 om godkännande av den första fasen i förfarandet för privatisering av aktiekapitalet i GALP — Petróleos e Gás de Portugal SGPS SA (Decreto-Lei no 261-A/99 aprova a 1.a fase do processo de privatização do capital social da GALP — Petróleos e Gás de Portugal, SGPS, SA) av den 7 juli 1999 och enligt detta bolags bolagsordning — rättigheter som är knutna till den portugisiska statens innehav av aktier med särskilda rättigheter (gyllene aktier) i detta bolag.

2.	Republiken Portugal ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 180, 1.8.2009.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 24 november 2011 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-281/09) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 89/552/EEG - Tv-sändning - Reklaminslag - Sändningstid)

(2012/C 25/04)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Lozano Palacios och C. Vrignon)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: S. Behzadi-Spencer och S. Hathaway)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 3.2 och 18.2 i direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, s. 23; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 3) — Sändningstid som är avsatt till reklaminslag.

Domslut

1.

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.2 i rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997, genom att tillåta att vissa typer av reklam — såsom infomercials, inslag med säljfrämjande referenser, sponsringsinslag och mikroreklamavbrott — sänds på spanska tv-kanaler under längre tid än vad som är tillåtet enligt den övre gräns på 20 procent av sändningstiden inom en given timme mellan hela klockslag som föreskrivs i artikel 18.2 i nämnda direktiv.

2.	Konungariket Spanien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 256, 24.10.2009.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 24 november 2011 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-404/09) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 85/337/EEG - Bedömning av inverkan på miljön av vissa projekt - Direktiv 92/43/EEG - Bevarande av livsmiljöer - Vilda djur och växter - Kolbrytning i dagbrott - Området ”Alto Sil” - Särskilt skyddsområde - Område av gemenskapsintresse - Brunbjörn (Ursus arctos) - Tjäder (Tetrao urogallus))

(2012/C 25/05)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Recchia, F. Castillo de la Torre och J.-B. Laignelot)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad)

Saken

Fördragsbrott — Talan om åsidosättande av artiklarna 2, 3, 5.1 och 5.3 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985, om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226) och artiklarna 6.2, 6.3 och 6.4 jämförda med artikel 7 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992, om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114) — Dagbrott — Särskilt bevarandeområde ”Alto Sil” (ES0000210) — Livsmiljön för den kantabriska tjädern

Domslut

1.

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2, 3, 5.1 och 5.3 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997, genom att bevilja tillstånd för gruvdrift i dagbrotten ”Fonfría”, ”Nueva Julia” och ”Ladrones”, utan att ha villkorat tillstånden med att en bedömning ska göras för att på lämpligt sätt identifiera, beskriva och utvärdera de direkta, indirekta och kumulativa effekterna av existerande dagbrottsprojekt, förutom i fallet med gruvan ”Ladrones”, när det gäller brunbjörn (Ursus Arctos)

2.

Konungariket Spanien har, vad avser det särskilda skyddsområdet ”Alto Sil”, från och med år 2000, när ”Alto Sil” utsågs till ett särskilt skyddsområde enligt rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar, i dess lydelse enligt kommissionens direktiv 97/49/EG av den 29 juli 1997, underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.2, 6.3 och 6.4 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, jämförd med artikel 7 i sistnämnda direktiv, — genom att bevilja tillstånd till gruvdrift i dagbrotten ”Nueva Julia” och ”Ladrones”, utan att ha villkorat tillstånden med att en bedömning ska göras för att på lämpligt sätt identifiera, beskriva och utvärdera de möjliga effekterna av nämnda projekt, eller, i vart fall, utan att iaktta villkoren för att ett projekt ska få genomföras trots den risk som det medför för arten tjäder (Tetrao urogallus), som utgör en av de naturtillgångar som motiverade beslutet att klassificera ”Alto Sil” som särskilt skyddsområde, det vill säga att det saknas alternativa lösningar, att det föreligger tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och att Europeiska kommissionen ska underrättas om vilka kompensationsåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att Natura 2000-nätverket totalt sett förblir sammanhängande, och — genom att underlåta att vidta nödvändiga åtgärder för att undvika försämring av livsmiljöer, inklusive arternas livsmiljöer, och de betydande störningar som dagbrotten ”Feixolín”, ”Salguero-Prégame-Valdesegadas”, ”Fonfría”, ”Ampliación de Feixolín” och ”Nueva Julia” innebär för tjäder, vars förekomst inom området är ett skäl till att detta utsågs till särskilt skyddsområde.

3.

Konungariket Spanien har, vad avser det särskilda skyddsområdet ”Alto Sil”, från och med december 2004, underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.2 och 6.4 i direktiv 92/43, jämförd med artikel 7 i samma direktiv, genom att underlåta att vidta nödvändiga åtgärder för att undvika försämring av livsmiljöer, inklusive arternas livsmiljöer, och de störningar som dagbrotten ”Feixolín”, ”Fonfría” och ”Ampliación de Feixolín” innebär för arterna.

4.	Talan ogillas i övrigt.

5.	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnader. Kommissionen ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 11, 16.1.2010.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 24 november 2011 — Republiken Italien mot Europeiska kommissionen

(Mål C-458/09 P) (1)

(Överklagande - Stöd som italienska myndigheter har genomfört till förmån för företag som nyligen har börsnoterats - Lagstiftning vari skatteförmåner föreskrivs)

(2012/C 25/06)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, ombud, och P. Gentili, avvocato dello Stato)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: V. Di Bucci, D. Grespan och E. Righini)

Part som har intervenerat till stöd för klaganden: Republiken Finland (ombud: M. Pere och H. Leppo)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 4 september 2009 i mål T-211/05, Republiken Italien mot kommissionen, vari förstainstansrätten ogillade talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2006/261/EG av den 16 mars 2005 om stödordning C 8/2004 (f.d. NN 164/2003) som Italien har genomfört till förmån för företag som nyligen har börsnoterats (EUT L 94, s. 42)

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Republiken Italiens ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Finland ska bära sina egna rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 24, 30.1.2010.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 november 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-496/09) (1)

(Fördragsbrott - Dom varigenom domstolen fastställer fördragsbrott - Underlåtelse att genomföra - Artikel 228 EG - Ekonomiska sanktioner)

(2012/C 25/07)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Pignataro, E. Righini och B. Stromsky)

Svarande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri samt F. Arena och S. Fiorentino, avvocati dello Stato)

Saken

Fördragsbrott — Artikel 228 EG — Domstolens dom av den 1 april 2004 i mål C-99/02 har inte följts — Begäran att fastställa ett löpande vite

Domslut

1.

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 228.1 EG och enligt Europeiska gemenskapernas kommissions beslut 2000/128/EG av den 11 maj 1999 om de stödordningar som Italien genomfört för sysselsättningsfrämjande åtgärder, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att följa dom av den 1 april 2004 i mål C-99/02, kommissionen mot Italien (REG 2004, s. I 3353), om återkrav från stödmottagare av stöd som har förklarats vara olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden med tillämpning av ovannämnda beslut.

2.

Republiken Italien föreläggs att till Europeiska kommissionen, på kontot ”Europeiska unionens egna medel”, betala ett löpande vite som beräknas genom att grundbeloppet på 30 000 000 euro multipliceras med den procentsats av det olagliga stöd som ännu inte har återbetalats, eller vars återbetalning inte har styrkts, vid den aktuella tidsperiodens utgång, varvid denna procentsats beräknas i förhållande till det stöd som ännu inte har återbetalats när förevarande dom meddelas, och detta per kvartal under vilket det inte har vidtagits nödvändiga åtgärder för att följa dom av den 1 april 2004 i mål C 99/02, kommissionen mot Italien, från den dag förevarande dom meddelas till den dag domen av den 1 april 2004 helt har följts.

3.	Republiken Italien föreläggs att till Europeiska kommissionen, på kontot ”Europeiska unionens egna medel”, betala ett schablonbelopp om 30 000 000 euro.

4.	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 24, 30.1.2010.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 november 2011 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-539/09) (1)

(Fördragsbrott - Revisionsrättens avsikt att genomföra granskningar i en medlemsstat - Nämnda medlemsstats vägran - Revisionsrättens befogenheter - Artikel 248 EG - Granskning av de nationella administrativa myndigheternas samarbete på mervärdesskatteområdet - Förordning (EG) nr 1798/2003 - Gemenskapens inkomster - Egna medel som härrör från mervärdesskatt)

(2012/C 25/08)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Caeiros och B. Conte)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: C. Blaschke et N. Graf Vitzthum)

Parter som har intervenerat till stöd för sökanden: Europaparlamentet (ombud: R. Passos och E. Waldherr), Europeiska unionens revisionsrätt (ombud: R. Crowe, T. Kennedy och Schäfer)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 10 EG, 248.1, 248.2 och 248.3 EG samt av artiklarna 140.2 och 142.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1) — Vägran att låta revisionsrätten genomföra granskningar i Tyskland vad avser det administrativa samarbetet på mervärdesskatteområdet — Räckvidden av revisionsrättens granskningsbefogenheter

Domslut

1.

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 248.1-3 EG genom att inte låta Europeiska unionens revisionsrätt genomföra granskningar i Tyskland vad avser det administrativa samarbetet enligt rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och enligt tillämpningsföreskrifterna för denna förordning.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

4.	Europaparlamentet och Europeiska unionens revisionsrätt ska bära sina egna rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 51, 27.2.2010.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 november 2011 — Bank Melli Iran mot Europeiska unionens råd, Republiken Frankrike, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Europeiska kommissionen

(Mål C-548/09 P) (1)

(Överklagande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Islamiska republiken Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning - Frysning av en banks tillgångar - Beslutet har inte delgetts - Rättslig grund - Rätten till försvar)

(2012/C 25/09)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Bank Melli Iran (ombud: L. Defalque, avocate)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bishop och R. Szostak), Republiken Frankrike (ombud: E. Belliard, G. de Bergues, L. Butel och E. Ranaivoson), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: S. Hathaway samt D. Beard, barrister), Europeiska kommissionen (ombud: S. Boelaert och M. Konstantinidis)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 14 oktober 2009 i mål T 390/08, Bank Melli mot rådet, genom vilken förstainstansrätten ogillade klagandens talan om ogiltigförklaring av punkt 4 i tabell B i bilagan till rådets beslut 2008/475/EG av den 23 juni 2008 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 163, s. 29), till den del den berör Bank Melli Iran och dess filialer — Individuell delgivning av nämnda beslut har inte skett — Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter — Rättslig grund för beslut om frysning av tillgångar gentemot klaganden saknas — Åsidosättande av rätten till försvar och principen om effektivt domstolsskydd — Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och rätten till egendom

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Bank Melli Iran ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 80, 27.3.2010.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 24 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Cour d’appel de Bruxelles — Belgien) — Scarlet Extended SA mot Société belge des auteurs compositeurs et éditeurs SCRL (SABAM)

(Mål C-70/10) (1)

(Informationssamhället - Upphovsrätt - Internet - ”Peer-to-peer”-program - Internetleverantörer - Införande av ett system för filtrering av elektronisk kommunikation för att hindra utväxling av filer som innebär upphovsrättsintrång - Allmän skyldighet att övervaka överförd information föreligger inte)

(2012/C 25/10)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d’appel de Bruxelles

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Scarlet Extended SA

Motpart: Société belge des auteurs compositeurs et éditeurs SCRL (SABAM)

Ytterligare deltagare i rättegången: Belgian Entertainment Association Video ASBL (BEA Video), Belgian Entertainment Association Music ASBL (BEA Music), Internet Service Provider Association ASBL (ISPA)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Cour d’appel de Bruxelles — Tolkning av följande direktiv: — Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10), — Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45), — Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, p. 31), — Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel) (EGT L 178, s. 1), — Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, s. 37) — Behandling av uppgifter som överförs via Internet — Fråga om skyldighet för internetleverantörer att installera ett generellt och preventivt system för filtrering av elektroniska meddelanden i syfte att identifiera de användare som antas använda filer som innebär intrång i upphovsrätt eller närliggande rättigheter — Nationell domstols tillämpning ex officio av proportionalitetsprincipen — Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna — Rätten till privatliv — Yttrandefrihet

Domslut

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel),

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället,

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter,

—	Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, och

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation), jämförda med varandra och tolkade mot bakgrund av de krav som följer av skyddet av de tillämpliga grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att de utgör hinder för att en internetleverantör föreläggs att

—	i förebyggande syfte, och

—	på egen bekostnad införa ett system för filtrering

—	av all elektronisk kommunikation som passerar via internetleverantörens tjänster, framför allt med hjälp av ”peer-to-peer”-program,

—	vilket är tillämpligt utan åtskillnad i förhållande till samtliga av internetleverantörens kunder, och

—

utan begränsningar i tiden, och vilket kan upptäcka överföring inom internetleverantörens nät av elektroniska filer innehållande musikaliska eller audiovisuella verk samt filmverk, till vilka den som har yrkat föreläggande gör anspråk på att inneha de immateriella rättigheterna, i syfte att blockera överföringen av sådana filer vars utväxling innebär upphovsrättsintrång.

---

(1)  EUT C 113, 1.5.2010.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie van België — Belgien) — Procureur-generaal bij het Hof van Beroep te Antwerpen mot Zaza Retail BV

(Mål C-112/10) (1)

(Förordning (EG) nr 1346/2000 - Insolvensförfaranden - Inledande av ett territoriellt insolvensförfarande - Förutsättningar som gäller enligt den tillämpliga nationella rättsordningen och som utgör hinder mot inledandet av ett huvudinsolvensförfarande - Borgenär som är behörig att begära att ett territoriellt insolvensförfarande inleds)

(2012/C 25/11)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie van België

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Procureur-generaal bij het Hof van Beroep te Antwerpen

Motpart: Zaza Retail BV

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hof van Cassatie van België — Tolkning av artikel 3.4 a och b i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, s. 1) — Internationell behörighet att inleda ett insolvensförfarande — Behörighet för domstolen i den medlemsstat i vilken gäldenären har ett av sina driftställen och inte i den medlemsstat inom vars territorium platsen där gäldenärens huvudsakliga intressen finns — Begreppen ”de förutsättningar som gäller” och ”borgenär”

Domslut

1.

Begreppet ”förutsättningar som gäller” — som anges i artikel 3.4 a i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden och som avser förutsättningar som, enligt rättsordningen i den medlemsstat inom vars territorium platsen där gäldenärens huvudsakliga intressen finns, utgör hinder för att inleda ett huvudinsolvensförfarande i den medlemsstaten — ska tolkas så, att begreppet inte avser förutsättningar som innebär att vissa bestämda personer inte omfattas av den krets personer som har behörighet att begära att ett sådant förfarande ska inledas.

2.

Begreppet ”borgenär” — som anges i artikel 3.4 b i förordningen och som används för att fastställa den krets personer som har behörighet att begära att ett självständigt territoriellt förfarande inleds — ska tolkas så, att begreppet inte omfattar en myndighet i en medlemsstat som, i enlighet med den nationella rättsordningen i den staten, ska verka i allmänhetens intresse, men som inte agerar i egenskap av borgenär, i borgenärers namn eller för borgenärers räkning.

---

(1)  EUT C 113, 1.5.2010.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 10 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo — Portugal) — FOGGIA-Sociedade Gestora de Participações Sociais SA mot Secretário de Estado dos Assuntos Fiscais

(Mål C-126/10) (1)

(Tillnärmning av lagstiftning - Direktiv 90/434/EEG - Gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater - Artikel 11.1 a - Godtagbara kommersiella skäl - Omstrukturering eller rationalisering av verksamheten i bolag som deltar i transaktionen - Begrepp)

(2012/C 25/12)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: FOGGIA-Sociedade Gestora de Participações Sociais SA

Motpart: Secretário de Estado dos Assuntos Fiscais

Ytterligare deltagare i rättegången: Ministério Público

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Supremo Tribunal Administrativo — Tolkning av artikel 11.1 a i rådets direktiv av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 20) — Transaktioner som företas i skatteundandragande syfte eller skatteflyktssyfte — Uttrycken ”godtagbara kommersiella skäl” och ”omstrukturering eller rationalisering av verksamheterna i de bolag som deltar i transaktionen”

Domslut

Artikel 11.1 a i rådets direktiv 90/434/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater ska tolkas så, att en fusion mellan två bolag i samma koncern kan presumeras ej ske av ”godtagbara kommersiella skäl” i den mening som avses i denna bestämmelse, när det övertagna bolaget vid fusionstillfället inte bedriver någon verksamhet, inte innehar några finansiella andelar samt endast överför skattemässiga underskott till det övertagande bolaget, vilka uppgår till betydande belopp och vilkas ursprung är oklart, även om transaktionen har en positiv inverkan på koncernens strukturella kostnader. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av samtliga omständigheter i de mål den har att pröva, fastställa huruvida de omständigheter som skapar presumtionen om skatteflykt eller skatteundandragande i den mening som avses i nämnda bestämmelse föreligger i målet.

---

(1)  EUT C 134 av den 22.5.2010.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 22 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Landesarbeitsgericht Hamm — Tyskland) — KHS AG mot Winfried Schulte

(Mål C-214/10) (1)

(Arbetstidens förläggning - Direktiv 2003/88/EG - Rätt till årlig betald semester - Rätten till årlig betald semester som inte tagits ut på grund av sjukdom går förlorad efter utgången av en frist som fastställs i nationella bestämmelser)

(2012/C 25/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesarbeitsgericht Hamm

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: KHS AG

Motpart: Winfried Schulte

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Landesarbeitsgericht Hamm — Tolkning av artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, s. 9) — Fråga huruvida en arbetstagare har rätt till ersättning för årlig betald semester som han på grund av sjukskrivning under beräkningsperioden inte har kunnat ta ut och vars arbetsoförmåga bestod i flera år fram till dess att anställningsförhållandet upphörde — Kollektivavtal som föreskriver dels att ersättning för årlig betald semester som inte har kunnat tas ut först kan betalas ut efter det att anställningsförhållandet upphör, dels att rätten till årlig betald semester som inte har kunnat tas ut på grund av sjukdom går förlorad vid utgången en frist på femton månader efter beräkningsperioden

Domslut

Artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att tillämpa nationella bestämmelser eller nationell praxis, såsom kollektivavtal, som innebär att kumulering av rätten till årlig betald semester, för en arbetstagare som har varit arbetsoförmögen under flera på varandra följande beräkningsperioder, begränsas genom en period för överföring på femton månader vid utgången av vilken rätten till sådan semester går förlorad.

---

(1)  EUT C 234, 28.8.2010.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division), Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) (Förenade kungariket) — Förenade kungariket) — Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs mot The Rank Group PLC

(Förenade målen C-259/10 och C-260/10) (1)

(Beskattning - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Undantag från skatteplikt - Artikel 13 B f - Vadslagning, lotterier och andra former av hasardspel - Principen om skatteneutralitet - Automatbingo med kontantvinst (”mechanised cash bingo”) - Spelautomater - Administrativ praxis som avviker från bestämmelser i lagstiftning - Invändning som avser att all vederbörlig skyndsamhet (”due diligence”) har iakttagits)

(2012/C 25/14)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division), Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) (Förenade kungariket)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs

Motpart: The Rank Group PLC

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) — Tolkning av artikel 13 B f i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Undantag för vadslagning, lotterier och andra hasardspel eller spel om pengar — Automatbingo med kontantvinst (”mechanised cash bingo”) — Nationell lagstiftning enligt vilken tillhandahållanden och tjänster som ur konsumentens synvinkel är identiska och som tillgodoser samma behov hos konsumenten behandlas olika i mervärdesskattehänseende — Skillnad i behandling beroende på storleken på insatsen och vinstbeloppet — Åsidosättande av principen om skatteneutralitet?

Domslut

1.

Principen om skatteneutralitet ska tolkas så, att en skillnad i behandling i mervärdesskattehänseende mellan två tjänster som ur konsumentens synvinkel är identiska eller jämförbara och som tillgodoser samma behov hos konsumenten i sig är tillräcklig för att principen om skatteneutralitet ska anses ha åsidosatts. För att ett sådant åsidosättande ska kunna konstateras krävs således inte att det dessutom fastställs att det föreligger faktisk konkurrens mellan de berörda tjänsterna eller att nämnda skillnad i behandling har medfört en snedvridning av konkurrensen.

2.

När det är fråga om två hasardspel som behandlas olika vad gäller beviljande av undantag från mervärdesskatteplikt enligt artikel 13 B f i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, ska principen om skatteneutralitet tolkas så, att det inte ska beaktas att olika tillståndskategorier gäller för de två spelen och att spelen styrs av olika regelverk med avseende på tillsyn och reglering.

3.

Vid prövningen, mot bakgrund av principen om skatteneutralitet, av huruvida två typer av penningautomater är jämförbara och ska behandlas lika i mervärdesskattehänseende, ska det göras en bedömning av huruvida spelens användning är jämförbar ur genomsnittskonsumentens synvinkel och fyller samma behov hos vederbörande, varvid särskilt ska beaktas lägsta och högsta tillåtna insatser och vinster samt vinstchanser.

4.

Principen om skatteneutralitet ska tolkas så, att en skattskyldig person inte har rätt att kräva återbetalning av mervärdesskatt som betalts för vissa tjänster med hänvisning till att nämnda princip har åsidosatts, när skattemyndigheterna i den berörda medlemsstaten i sin praxis har behandlat jämförbara tjänster såsom undantagna från mervärdesskatteplikt, trots att de inte är det enligt tillämplig nationell lagstiftning.

5.

Principen om skatteneutralitet ska tolkas så, att en medlemsstat som har använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 13 B f i sjätte direktivet 77/388 för att undanta tillhandahållanden av anläggningar för hasardspel från mervärdesskatt, men belagt en kategori automater som uppfyller vissa kriterier med sådan skatt, inte kan åberopa — till bemötande av en ansökan om återbetalning av mervärdesskatt som grundas på att denna stat åsidosatt principen om skatteneutralitet — att den handlat med all vederbörlig skyndsamhet för att möta utvecklingen av en ny sorts automat som inte uppfyller nämnda kriterier.

---

(1)  EUT C 209, 31.7.2010.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 24 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Înalta Curte de Casație și Justiție — Rumänien) — Circul Globus București (Circ & Variete Globus București) mot Uniunea Compozitorilor și Muzicologicor din România — Asociația pentru Drepturi de Autor — U.C.M.R. — A.D.A.

(Mål C-283/10) (1)

(Tillnärmning av lagstiftning - Upphovsrätt och närstående rättigheter - Direktiv 2001/29/EG - Artikel 3 - Begreppet ”överföring av ett verk till en allmänhet som är närvarande på den plats varifrån överföringen sker” - Framförande av musikaliska verk inför publik utan att betalning för rättighetsutnyttjandet erläggs till en upphovsrättsorganisation - Avtal om överlåtelse av ekonomiska rättigheter som ingåtts med verkens upphovsmän - Tillämpningsområdet för direktiv 2001/29)

(2012/C 25/15)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Înalta Curte de Casație si Justiție

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Circul Globus București (Circ & Variete Globus București)

Motpart: Uniunea Compozitorilor și Muzicologicor din România — Asociația pentru Drepturi de Autor — U.C.M.R. — A.D.A.

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Înalta Curte de Casație si Justiție — Tolkning av artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10) — Framförande av musikaliska verk inför publik utan att betalning för rättighetsutnyttjandet erläggs till en upphovsrättsorganisation — Avtal om överlåtelse av ekonomiska rättigheter som ingåtts med verkens upphovsmän — Begreppet ”överföring av ett verk till en allmänhet som är närvarande på den plats varifrån överföringen sker” — Det ovannämnda direktivets tillämpningsområde

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, särskilt artikel 3.1, ska tolkas så, att de enbart avser överföring till en allmänhet som inte är närvarande på den plats varifrån överföringen sker och inte överföring av ett verk som sker direkt, på en plats som är öppen för allmänheten, genom varje form av offentliga direkta framföranden av verket.

---

(1)  EUT C 234., 28.8.2010.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Haarlem — Nederländerna) — X mot Inspecteur van de Belastingdienst (C-319/10) och X BV mot Inspecteur van de Belastingdienst (C-320/10)

(Förenade målen C-319/10 och C-320/10) (1)

(Gemensamma tulltaxan - Kombinerade nomenklaturen - Tullklassificering - Benfritt, fryst och saltat kycklingkött - Giltighet och tolkning av förordningarna (EG) nr 535/94, 1832/2002, 1871/2003, 2344/2003, 2344/2003 och 1810/2004 - Kompletterande anmärkning 7 i kapitel 2 i Kombinerade nomenklaturen - Beslut av ett tvistelösningsorgan vid WTO - Rättsverkningar)

(2012/C 25/16)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Haarlem

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: X (C-319/10) och X BV (C-320/10)

Svarande: Inspecteur van de Belastingdienst

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Rechtbank Haarlem — Tolkning och giltighet av kommissionens förordning (EG) nr 535/94 av den 9 mars 1994 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 68, s. 15), kommissionens förordning (EG) nr 1832/2002 av den 1 augusti 2002 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 290, s. 1), kommissionens förordning (EG) nr 1871/2003 av den 23 oktober 2003 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EUT L 275, s. 5) och kommissionens förordning (EG) nr 2344/2003 av den 30 december 2003 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EUT L 346, s. 38) — Benfria, frysta och saltade kycklingbitar — Tullklassificering

Domslut

Under omständigheter sådana som de i det nationella målet, i vilka tulldeklarationerna om frigörande för fri omsättning hade upprättats före den 27 september 2005 är det inte möjligt att åberopa det beslut som fattades av tvistelösningsorganet vid Världshandelsorganisationen (WTO) den 25 september 2005 i vilket tvistelösningsorganet antog en rapport från WTO:s överklagandepanel (WT/DS269/AB/R, WT/DS286/AB/R) och två rapporter från en specialgrupp vid WTO (WT/DS269/R och WT/DS286/R), i deras lydelse enligt rapporten från överklagandepanelen, eller att åberopa tolkningen av kompletterande anmärkning 7 i kapitel 2 i Kombinerade nomenklaturen i kommissionens förordning (EG) nr 1810/2004 av den 7 september 2004 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan eller att åberopa detta beslut vid bedömningen av huruvida denna kompletterande anmärkning är giltig.

---

(1)  EUT C 246 av den 11.9.2010

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 24 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) — Förenade kungariket) — Medeva BV mot Comptroller General of Patents, Designs and Trade Marks

(Mål C-322/10) (1)

(Humanläkemedel - Tilläggsskydd - Förordning (EG) nr 469/2009 - Artikel 3 - Villkor för erhållande av tilläggsskydd - Begreppet ”produkten skyddas av ett gällande grundpatent” - Kriterier - Förekomsten av ytterligare eller andra kriterier för läkemedel som innehåller mer än en aktiv ingrediens eller för kombinationsvaccin (”Multi-disease vaccine” eller ”multivalent vaccin”))

(2012/C 25/17)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Medeva BV

Motpart: Comptroller General of Patents, Designs and Trade Marks

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) — Tolkning av artikel 3 a och b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel (EUT L 152, s. 1) — Villkor för erhållande av tilläggsskydd — Begreppet ”produkten skyddas av ett gällande grundpatent” — Kriterier — Förekomsten av ytterligare eller andra kriterier för läkemedel som innehåller mer än en aktiv ingrediens eller för kombinationsvaccin (”Multi-disease vaccine”)?

Domslut

1.

Artikel 3 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel ska tolkas så, att den utgör hinder för att de behöriga patentmyndigheterna i en medlemsstat beviljar ett tilläggsskydd för aktiva ingredienser som inte anges i patenkraven för det grundpatent som åberopats till stöd för en sådan ansökan.

2.

Artikel 3 b i förordning nr 469/2009 ska tolkas så, att den — med förbehåll för att även de övriga villkoren i artikeln är uppfyllda — inte utgör hinder för att de behöriga patentmyndigheterna i en medlemsstat beviljar ett tilläggsskydd för en kombination av två aktiva ingredienser, som motsvarar den kombination som anges i patenkraven för det åberopade grundpatentet, när det läkemedel med avseende på vilket ett godkännande för försäljning lagts fram till stöd för ansökan om tilläggsskydd innefattar inte endast denna kombination av de två aktiva ingredienserna, utan även andra aktiva ingredienser.

---

(1)  EUT C 246, 11.9.2010.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 24 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg — Tyskland) — Gebr. Stolle GmbH & Co. KG (C-323/10, C-324/10 och C-326/10), Doux Geflügel GmbH (C-325/10) mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(Förenade målen C-323/10 – C-326/10) (1)

(Förordning (EEG) nr 3846/87 - Jordbruk - Exportbidrag - Fjäderfäkött - Höns, urtagna och plockade)

(2012/C 25/18)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gebr. Stolle GmbH & Co. KG (C-3223/10, C-324/10 och C-326/10), Doux Geflügel GmbH (C-325/10)

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Finanzgericht Hamburg — Tolkning av kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 om upprättandet av en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter (EGT L 366, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2765/1999 av den 16 december 1999 (EGT L 338, s. 1) — Undernummer 0207 12 90 — Höns som är plockade, men inte helt urtagna såsom föreskrivs i nämnda undernummer i nomenklaturen

Domslut

1.

Undernummer 0207 12 90 bilaga I till kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 av den 17 december 1987 om upprättandet av en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2091/2005 av den 15 december 2005 om offentliggörande för 2006 av exportbidragsnomenklaturen för jordbruksprodukter, ska tolkas så, att en slaktkropp av fjäderfä klassificerad enligt detta undernummer ska vara helt urtagen, vilket innebär att det är till nackdel i klassificeringshänseende att exempelvis en del av tarmen eller luftstrupen efter maskinell urtagning fortfarande sitter fast på slaktkroppen.

2.

Produktkoden 0207 12 90 9990 i bilaga I till förordning nr 3846/87, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2765/1999 av den 16 december 1999, ska tolkas så, att begreppet ”varierande sammansättning” innebär att slaktkroppen får innehålla högst fyra av de slaktbiprodukter som anges i koden, varav en eller flera av varje sort, förutsatt att det totala antalet inte överstiger fyra.

3.	Undernummer 0207 12 10 i bilaga I till förordning nr 3846/87, i dess lydelse enligt förordning nr 2765/1999, ska tolkas så, att det inte omfattar slaktkroppar av fjäderfä i vilka någon av de slaktbiprodukter som anges i detta undernummer — hals, hjärta, lever och krås — förekommer flera gånger.

4.

Undernummer 0207 12 10 i bilaga I till förordning nr 3846/87, i dess lydelse enligt förordning nr 2765/1999, ska tolkas så, att det omfattar, med avseende på klassificering i exportbidragshänseende, slaktkroppar av fjäderfä på vilka det efter den maskinella plockningen sitter kvar några små vingpennor, fjädrar, ving- eller stjärtpennslut och dun, dock under förutsättning att dessa fjäderrester är förenliga med egenskapen stekkyckling och med kravet på sund, god och marknadsmässig kvalitet.

5.	Produktkoden 0207 12 90 9990 i bilaga I till förordning nr 3846/87, i dess lydelse enligt förordning nr 2765/1999, ska tolkas så, att en slaktkropp av fjäderfä inte omfattas av nämnda produktkod när luftstrupen fortfarande sitter ihop med halsen.

6.

Vid tullmyndighetens kontroll av huruvida exportvaran motsvarar det i exportdeklarationen angivna tulltaxenumret ska resultatet av en partiell undersökning av de deklarerade varorna gälla alla varor som omfattas av deklarationen, i enlighet med artikel 70.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Det får inte finnas en felmarginal som gör det möjligt att anse att en anomali inte är till nackdel i exportbidragshänseende.

---

(1)  EUT C 209, 31.7.2010.

EUT C 274, 9.10.2010.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Okresní soud v Chebu — Republiken Tjeckien) — Hypoteční banka, a.s. mot Udo Mike Lindner

(Mål C-327/10) (1)

(Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område - Avtal om fastighetskredit mellan en konsument som är medborgare i en medlemsstat och en bank i en annan medlemsstat - En medlemsstats lagstiftning i vilken det tillåts, då konsumentens hemvist är okänt, att talan väcks mot denne vid en domstol i denna stat)

(2012/C 25/19)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Okresní soud v Chebu

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Hypoteční banka, a.s.

Svarande: Udo Mike Lindner

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Okresní Soud Cheb — Tolkning av artikel 81 FEUF, artiklarna 16.2 och 17.3 och 24 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 12, s. 1) samt artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EUT L 95, s. 29) — Behörighet avseende ett avtal om fastighetskredit som har ingåtts mellan en konsument som är medborgare i en medlemsstat och en bank i en annan medlemsstat — En medlemsstats lagstiftning i vilken det tillåts, då konsumentens hemvist är okänt, att talan väcks mot denne vid en domstol i denna stat

Domslut

1.

Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas på så sätt, att det för att dess behörighetsregler ska tillämpas krävs att den tvist som är anhängiggjord vid en domstol i en medlemsstat kan ge upphov till frågor om huruvida nämnda domstol har internationell behörighet. En sådan situation uppkommer i ett sådant fall som det som är i fråga i det nationella målet, där en talan har anhängiggjorts vid en domstol i en medlemsstat mot en medborgare i en annan medlemsstat, vars hemvist är okänt för nämnda domstol.

2.

Förordning nr 44/2001 ska tolkas på så sätt att — i en sådan situation som den som är i fråga i det nationella målet — där en konsument som ingått ett avtal om en långfristig fastighetskredit, innehållande ett krav om att medkontrahenten ska meddelas alla adressändringar, har bytt hemvist innan talan väckts mot vederbörande avseende åsidosättande av dennes avtalsenliga förpliktelser — domstolarna i den medlemsstat där konsumenten senast hade hemvist är behöriga att pröva denna talan enligt artikel 16.2 i förordning nr 44/2001, när det inte är möjligt för dem att, med tillämpning av artikel 59 i förordningen, fastställa svarandens aktuella hemvist och de saknar bevis för att denne har sitt faktiska hemvist utanför unionen, — förordningen inte utgör hinder mot tillämpning av en bestämmelse i en medlemsstats nationella processrätt enligt vilken det, för att undvika déni de justice (rättsvägran), föreskrivs att talan kan föras mot en person med okänt hemvist i denna persons frånvaro, om den domstol vid vilken talan väckts, innan den avgör målet, förvissar sig om att samtliga de efterforskningar som krävs enligt omsorgsprincipen och principen om tro och heder har genomförts för att finna svaranden

---

(1)  EUT C 246, 11.9.2010.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Augstākās tiesas Senāts (Lettland)) — Norma-A SIA och Dekom SIA mot Latgales plānošanas reģions, som trätt i stället för Ludzas novada dome

(Mål C-348/10) (1)

(Offentlig upphandling - Direktiv 2004/17/EG - Artikel 1.3 b - Direktiv 92/13/EEG - Artikel 2d. 1 b - Begreppet tjänstekoncession - Tillhandahållande av kollektiva busstransporttjänster - Rätt att utnyttja tjänsten och utbetalning av ett belopp till tjänsteleverantören som ersättning för förlust - Den risk som är förenad med utnyttjandet av tjänsten är begränsad enligt nationell rätt och enligt avtalet - Prövningsförfaranden i samband med offentlig upphandling - Huruvida artikel 2d. 1 b i direktiv 92/13/EEG är direkt tillämplig på avtal ingångna före utgången av fristen för införlivande av direktiv 2007/66/EG)

(2012/C 25/20)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākās tiesas Senāts

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Norma-A SIA och Dekom SIA

Motpart: Latgales plānošanas reģions, som trätt i stället för Ludzas novada dome

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Augstākās tiesas Senāts — Tolkning av artikel 1.3 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfaranden vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, s. 1) och av artikel 2d.1 b i rådets direktiv 92/13/EEG av 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, s. 14; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 127), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, s. 31) — Begreppet tjänstekoncession — Avtal om tillhandahållande av tjänster avseende kollektiv busstrafik som innebär att vederlaget består i en rätt att utnyttja tjänsten och att den upphandlande enheten ersätter tjänsteleverantören för förluster som uppkommer i samband med utnyttjandet, varvid verksamhetsrisken är begränsad enligt den nationella lagstiftningen och avtalet — Prövningsförfaranden vid offentlig upphandling — Talan om ogiltigförklaring av koncessionsavtalet — Fråga huruvida artikel 2d.1 b i direktiv 92/13/EEG är direkt tillämplig i Lettland på offentliga kontrakt som tilldelats före utgången av fristen för att införliva direktiv 2007/66/EG

Domslut

1.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska tolkas så, att det rör sig om ett tjänstekontrakt enligt artikel 1.2 d i detta direktiv när avtalsparten, enligt de offentligrättsliga regler och avtalsklausuler som reglerar tillhandahållandet av dessa tjänster, inte står en betydande del av den risk som den upphandlande myndigheten står. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida transaktionen i det nationella målet ska klassificeras som en ”tjänstekoncession” eller ett ”tjänstekontrakt”, med beaktande av alla de egenskaper som är utmärkande för nämnda transaktion.

2.

Artikel 2d.1 b i rådet direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007, är inte tillämplig på offentliga kontrakt som ingåtts före utgången av fristen för införlivande av direktiv 2007/66.

---

(1)  EUT C 246, 11.9.2010.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 24 november 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-379/10) (1)

(Fördragsbrott - Den allmänna principen om medlemsstaternas ansvar för överträdelser av unionsrätten av en nationell domstol som dömer i sista instans - Allt ansvar för staten för skada som kan tillskrivas en domstol som dömer i sista instans är uteslutet när överträdelsen är hänförlig till en tolkning av rättsregler eller en bedömning av faktiska omständigheter eller bevisvärdering - Ansvar för staten begränsas enligt den nationella lagstiftaren till enbart fall där en sådan domstol vållat skadan uppsåtligen eller av grov oaktsamhet)

(2012/C 25/21)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Pignataro och M. Nolin)

Svarande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, G. De Bellis, avvocato dello Stato)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av den allmänna principen om medlemsstaternas ansvar för överträdelser av unionsrätten som kan tillskrivas en nationell domstol som dömer i sista instans — Ansvar endast vid uppsåt eller grov oaktsamhet

Domslut

1.

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt den allmänna principen om medlemsstaternas ansvar för överträdelse av unionsrätten av en av medlemsstatens domstolar som dömer i sista instans, genom att allt ansvar för den italienska staten för skada som har vållats enskilda genom en sådan överträdelse av unionsrätten som kan tillskrivas en domstol som dömer i sista instans är uteslutet när överträdelsen är hänförlig till en tolkning av rättsregler eller en bedömning av faktiska omständigheter eller bevisvärdering och sådant ansvar enligt i artikel 2.1 och 2.2 i lag nr 117 (legge n. 117 (sul) risarcimento dei danni cagionati nell’ esercizio delle funzioni giudiziarie e responsabilità civile dei magistrati) av den 13 april 1988 begränsas till enbart fall där domstolen vållat skadan uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

2.	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 301, 6.11.2010.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Bruchsal — Tyskland) — brottmål mot  QB (*1)

(Mål C-405/10) (1)

(Miljöskydd - Förordningarna (EG) nr 1013/2006 och nr 1418/2007 - Kontroll av avfallstransporter - Förbud mot export av förbrukade katalysatorer till Libanon)

(2012/C 25/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Bruchsal

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

 QB (*1).

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Amtsgericht Bruchsal — Tolkningen av artikel 37 i rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall (EUT L 190, s. 1) och av kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 av den 29 november 2007 om export för återvinning av visst avfall som förtecknas i bilaga III eller IIIA till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 till vissa länder som inte omfattas av OECD-beslutet om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall (EUT L 316, s. 6) — Förbud mot att transportera avfall som omfattas av avfallskategorin B 1120 (katalysatorer) till Libanon

Domslut

Artiklarna 36.1 f och 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall, jämförda med kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 av den 29 november 2007 om export för återvinning av visst avfall som förtecknas i bilaga III eller IIIA till förordning nr 1013/2006 till vissa länder som inte omfattas av OECD-beslutet om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 740/2008 av den 29 juli 2008, ska tolkas så, att export för återvinning från Europeiska unionen till Libanon av avfall som omfattas av kod B1120 i förteckning B i del 1 i bilaga V till förordning nr 1013/2006 är förbjuden.

---

(*1)  Uppgifterna raderade eller ersatta för att skydda personuppgifter och/eller av sekretesskäl.

(1)  EUT C 288, 23.10.2010.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Queen's Bench Division) — Förenade kungariket) — Deo Antoine Homawoo mot GMF Assurances SA

(Mål C-412/10) (1)

(Civilrättsligt samarbete - Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser - Förordning (EG) nr 864/2007 - Tillämpning i tiden (ratione temporis))

(2012/C 25/23)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Queen's Bench Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Deo Antoine Homawoo

Svarande: GMF Assurances SA

Saken

Begäran om förhandsavgörande — High Court of Justice (Queen’s Bench Division) (Förenade kungariket) — Tolkning av artiklarna 15 c, 31 och 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, s. 40) och av artikel 297 FEUF — Tillämpning i tiden (ratione temporis) — Räckvidden för den lag som är tillämplig på de skadevållande händelserna

Domslut

Artiklarna 31 och 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II), jämförda med artikel 297 FEUF, ska tolkas så, att en nationell domstol ska tillämpa förordningen enbart på de skadevållande händelser som inträffat den 11 januari 2009 eller senare. Det saknar betydelse för förordningens tillämpning i tiden vilken dag talan om ersättning väcks och vilken dag den nationella domstolen avgör frågan om tillämplig lag.

---

(1)  EUT C 301, 6.1.2010.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 24 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division (Patents Court) (Förenade kungariket)) — Georgetown University, University of Rochester och Loyola University of Chicago mot Comptroller General of Patents, Designs and Trade Marks

(Mål C-422/10) (1)

(Humanläkemedel - Tilläggsskydd - Förordning (EG) nr 469/2009 - Artikel 3 - Villkor för erhållande av tilläggsskydd - Begreppet ”produkten skyddas av ett gällande grundpatent” - Kriterier - Förekomsten av ytterligare eller andra kriterier för läkemedel som innehåller mer än en aktiv ingrediens eller för kombinationsvaccin (”Multi-disease vaccine” eller ”multivalent vaccin”))

(2012/C 25/24)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division (Patents Court) (Förenade kungariket)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Georgetown University, University of Rochester och Loyola University of Chicago

Motpart: Comptroller General of Patents, Designs and Trade Marks

Saken

Begäran om förhandsavgörande — High Court of Justice (Chancery Division) — Tolkning av artikel 3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel (EUT L 152, s. 1) — Villkor för erhållande av tilläggsskydd — Möjlighet att bevilja tilläggsskydd för en aktiv ingrediens eller en kombination av aktiva ingredienser när den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser skyddas av ett gällande grundpatent i den mening som avses i artikel 3 a i förordningen

Domslut

Artikel 3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel ska tolkas så, att den — med förbehåll för att även de övriga villkoren i artikeln är uppfyllda — inte utgör hinder för att de behöriga patentmyndigheterna i en medlemsstat beviljar ett tilläggsskydd för en aktiv ingrediens, som anges i patenkraven för det åberopade grundpatentet, när det läkemedel med avseende på vilket ett godkännande för försäljning lagts fram till stöd för ansökan om tilläggsskydd innefattar inte endast denna aktiva ingrediens, utan även andra aktiva ingredienser.

---

(1)  EUT C 301, 6.11.2010.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad — Bulgarien) — Hristo Gaydarov mot Director na Glavna direktsia ”Ohranitelna politsia” pri Ministerstvo na vatreshnite raboti

(Mål C-430/10) (1)

(Fri rörlighet för unionsmedborgare - Direktiv 2004/38/EG - Förbud mot att lämna landet på grund av fällande dom i brottmål i ett annat land - Narkotikahandel - Åtgärd som kan motiveras med hänsyn till allmän ordning)

(2012/C 25/25)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hristo Gaydarov

Motpart: Director na Glavna direktsia ”Ohranitelna politsia” pri Ministerstvo na vatreshnite raboti

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Administrativen sad Sofia-grad — Tolkning av artikel 27.1 och 27.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 105, s. 77), skälen 5 och 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, s. 1) och av artikel 71.1 och 71.2 i Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, s. 19) — Inskränkning av en unionsmedborgares rätt till fri rörlighet — Förbud att lämna landet till följd av ett brott avseende narkotikahandel, begått i ett tredjeland — Åtgärd som kan vara motiverad med hänsyn till allmän ordning av allmän- och individualpreventiva skäl.

Domslut

Artikel 21 FEUF och artikel 27 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG utgör inte hinder för nationell lagstiftning enligt vilken det är möjligt att begränsa rätten för en medlemsstats medborgare att resa till en annan medlemsstat, bland annat med anledning av att vederbörande har dömts till straff i en annan stat för narkotikahandel. Detta gäller under följande tre förutsättningar: Den aktuella medborgarens personliga beteende ska utgöra ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot avseende ett grundläggande samhällsintresse. Den planerade begränsande åtgärden ska vara ägnad att säkerställa att dess syfte uppnås och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte. Åtgärden ska kunna bli föremål för en effektiv domstolsprövning vid vilken dess lagenlighet enligt unionsrätten kan kontrolleras, såväl i sak- som i rättsfrågor.

---

(1)  EUT C 301, 6.11.2010.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad — Bulgarien) — Petar Aladzhov mot Zamestnik director na Stolichna direktsia na vatreshnite raboti kam Ministerstvo na vatreshnite raboti

(Mål C-434/10) (1)

(Fri rörlighet för en unionsmedborgare - Direktiv 2004/38/EG - Förbud mot att lämna landet på grund av en obetald skatteskuld - Åtgärd som kan motiveras med hänsyn till allmän ordning)

(2012/C 25/26)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Petar Aladzhov

Motpart: Petar Aladzhov mot Zamestnik director na Stolichna direktsia na vatreshnite raboti kam Ministerstvo na vatreshnite raboti

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Administrativen sad Sofia-grad — Tolkning av artikel 27.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77) — Inskränkning av unionsmedborgarnas rätt till fri rörlighet — Förbud att lämna landet som ålagts en fysisk person som företräder ett bolag som bedriver handel på grund av att bolaget inte betalat ”väsentliga” offentligrättsliga skulder — Åtgärd som motiverats med hänsyn till skyddet för den allmänna ordningen

Domslut

1.

Unionsrätten utgör inte hinder för en lagbestämmelse i en medlemsstat enligt vilken en förvaltningsmyndighet kan förbjuda en medborgare i denna stat att lämna landet, med motiveringen att ett bolag som denne är en av ledarna för inte har betalat en skatteskuld. Detta gäller dock under förutsättning att följande två villkor är uppfyllda. Den aktuella åtgärden ska syfta till att i vissa undantagsfall — vilka bland annat kan uppstå på grund av skuldens karaktär eller storlek — svara mot ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot avseende ett grundläggande samhällsintresse. Åtgärden får inte tjäna endast ekonomiska syften. Det ankommer på den nationella domstolen att undersöka huruvida dessa två villkor är uppfyllda.

2.

Även om det antas att ett sådant beslut om förbud att lämna landet som det som avser Petar Aladzhov i det nationella målet har fattats med iakttagande av de kriterier som anges i artikel 27.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG, utgör de villkor som anges i punkt 2 i samma artikel hinder för en sådan åtgärd, — om åtgärden endast grundar sig på att ett bolag som klaganden är en av ledarna för inte har betalat sin skatteskuld, och enbart på grund av att han har denna roll, utan något som helst beaktande av den berördes personliga beteende och utan någon som helst hänvisning till något hot mot den allmänna ordningen som detta beteende skulle utgöra, och — om förbudet mot att lämna landet inte är ägnat att säkerställa uppnåendet av direktivets syfte och går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida detta är fallet i det mål den har att avgöra.

---

(1)  EUT C 317, 20.11.2010.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Centrale Raad van Beroep — Nederländerna) — J.C. van Ardennen mot Raad van bestuur van het Uitvoeringsinstituut werknemersverzekeringen

(Mål C-435/10) (1)

(Direktiv 80/987/EEG - Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens - Lönegarantiersättning - Utbetalning som är villkorad av att mottagaren är registrerad som arbetssökande)

(2012/C 25/27)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Centrale Raad van Beroep

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: J.C. van Ardennen

Motpart: Raad van bestuur van het Uitvoeringsinstituut werknemersverzekeringen

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Centrale Raad van Beroep — Tolkningen av artiklarna 4, 5 och 10 i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober1980 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG (EGT L 270, s. 10) — Omfattningen av den garanti som garantiinstitutionen erbjuder — Nationell lagstiftning innebär att arbetstagarna är tvungna att omedelbart skriva in sig som arbetssökande, innan de söker ersättning för utestående lönefordringar

Domslut

Artiklarna 3 och 4 i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober1980 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september 2002, ska tolkas så, att de utgör hinder för nationell lagstiftning, enligt vilken det, såsom i den lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, föreskrivs att en arbetstagare, för full rätt till ersättning för utestående lönefordringar vid en arbetsgivares insolvens, är skyldig att registrera sig som arbetssökande.

---

(1)  EUT C 317, 20.11.2010.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof — Tyskland) — Finanzamt Lüdenscheid mot Christel Schriever

(Mål C-444/10) (1)

(Mervärdesskatt - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 5.8 - Uttrycket ”överföring av samtliga tillgångar eller någon del därav” - Överlåtelse av varulager och butiksutrustning med samtidig uthyrning av butikslokalerna)

(2012/C 25/28)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt Lüdenscheid

Motpart: Christel Schriever

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesfinanzhof — Tolkning av artikel 5.8 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Möjlighet för medlemsstaterna att från mervärdesskatteplikt undanta överföring av samtliga tillgångar — Uthyrning av butikslokalen för en detaljhandelsbutik på obestämd tid varvid varulager och butiksutrustning överlåts till hyresgästen — Fråga huruvida det är möjligt att kvalificera en sådan transaktion som ”överföring av samtliga tillgångar” i den mening som avses i artikel 5.8 i direktiv 77/388/EEG

Domslut

Artikel 5.8 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas så, att det föreligger en överföring av samtliga tillgångar eller någon del därav, i den mening som avses i denna bestämmelse, när varulager och butiksutrustning i en detaljhandelsbutik överlåts samtidigt som lokalerna till denna butik hyrs ut till mottagaren på obestämd tid, varvid hyresavtalet dock kan sägas upp med kort varsel av båda parterna, under förutsättning att de överlåtna tillgångarna är tillräckliga för att mottagaren varaktigt ska kunna fortsätta att bedriva en självständig ekonomisk verksamhet.

---

(1)  EUT C 317, 20.11.2010.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 17 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof — Tyskland) — Oliver Jestel mot Hauptzollamt Aachen

(Mål C-454/10) (1)

(Gemenskapens tullkodex - Artikel 202.3 andra strecksatsen - Tullskuldens uppkomst till följd av olaglig införsel av varor - Begreppet tullskyldig - Medverkan i olaglig införsel - Person som medverkat i egenskap av mellanhand vid ingåendet av köpeavtal avseende varor som förts in på ett olagligt sätt)

(2012/C 25/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Oliver Jestel

Motpart: Hauptzollamt Aachen

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesfinanzhof — Tolkning av artikel 202.3 andra strecksatsen i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) — Tullskuld som uppkommit till följd av olaglig införsel av varor till unionens tullområde — Person som utan att direkt ha medverkat vid olaglig införsel av varor har medverkat till införseln i egenskap av mellanhand vid ingåendet av köpeavtalen rörande de aktuella varorna — Villkor för att en sådan person ska anses ha betalningsansvar för tullskulden

Domslut

Artikel 202.3 andra strecksatsen i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska tolkas så, att en person som, utan att direkt ha medverkat vid införseln av varor som olagligen införts till Europeiska unionens tullområde, har medverkat till införseln i egenskap av mellanhand vid ingåendet av köpeavtalen rörande de aktuella varorna, ska anses ha betalningsansvar för den tullskuld som uppkommit till följd av den olagliga införseln, i den mån som personen i fråga var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att denna införsel var olaglig, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

---

(1)  EUT C 317, 20.11.2010.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 24 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo — Spanien) — Asociación Nacional de Astablecimientos Financieros de Crédito (ASNEF) (C-468/10), Federación de Comercio Electrónico y Marketing Directo (FECEMD) (C-469/10) mot Administración del Estado

(Förenade målen C-468/10 och C-469/10) (1)

(Behandling av personuppgifter - Direktiv 95/46/EG - Artikel 7 f - Direkt effekt)

(2012/C 25/30)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Asociación Nacional de Astablecimientos Financieros de Crédito (ASNEF) (C-468/10), Federación de Comercio Electrónico y Marketing Directo (FECEMD) (C-469/10)

Motpart: Administración del Estado

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Supremo — Tolkning av artikel 7 f i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31) — De registeransvarigas behandling av uppgifter och utlämning av uppgifter till tredje män när behandlingen respektive utlämningen är nödvändig för att tillgodose deras respektive berättigade intressen — Ytterligare villkor — Direktivbestämmelsers direkta effekt

Domslut

1.

Artikel 7 f i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för nationell lagstiftning i vilken det — såsom villkor för behandling av personuppgifter som är nödvändig för att tillgodose berättigade intressen hos den registeransvarige eller hos den tredje man eller de tredje män till vilka uppgifterna ska lämnas ut, när den registrerade inte har lämnat sitt samtycke — föreskrivs, förutom att den registrerades grundläggande fri- och rättigheter inte får åsidosättas, att uppgifterna ska finnas i källor tillgängliga för allmänheten, vilket kategoriskt och generellt utesluter all behandling av uppgifter som inte finns i sådana källor.

2.	Artikel 7 f i direktiv 95/46 har direkt effekt.

---

(1)  EUT C 346, 18.12.2010.

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Højesteret (Danmark)) — Partrederiet Sea Fighter mot Skatteministeriet

(Mål C-505/10) (1)

(Direktiv 92/81/EEG - Punktskatt på mineraloljor - Undantag från skatteplikt - Begreppet sjöfart - Bränsle som används i en grävmaskin som är monterad på ett fartyg och som fungerar oberoende av fartygets motor)

(2012/C 25/31)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Højesteret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Partrederiet Sea Fighter

Motpart: Skatteministeriet

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Højesteret — Tolkning av artikel 8.1 c i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91) — Undantag från skatteplikt för mineraloljor som används som bränsle vid sjöfart — Begreppet ”vid sjöfart” — Mineraloljor som används som bränsle för en grävmaskin som är monterad på ett fartyg men som har egen motor och oljetank och därför fungerar oberoende av fartygets framdrivningsmotor

Domslut

Artikel 8.1 c i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor, i dess lydelse enligt rådets direktiv 94/74/EG av den 22 december 1994, ska tolkas så att mineraloljor som tillhandahålls för användning i en grävmaskin, vilken är fastmonterad på ett fartyg men har en självständig motor och bränsletank och därför fungerar oberoende av fartygets framdrivningsmotor, inte är undantagna från punktskatt.

---

(1)  EUT C 13, 15.1.2011.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 10 november 2011 — LG Electronics, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-88/11 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Ordkännetecknet KOMPRESSOR PLUS - Avslag på registreringsansökan - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 7.1 c - Beskrivande karaktär - Tribunalens prövning av nytt bevismedel - Missuppfattning av omständigheterna och bevisningen)

(2012/C 25/32)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: LG Electronics, Inc. (ombud: advokaten J. Blanchard)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 16 december 2010 i mål T-497/09, LG Electronics mot harmoniseringsbyrån, genom vilken tribunalen ogillade en talan som väckts av sökanden mot det beslut som meddelats av första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 23 september 2009 (ärende R 397/2009-1), angående en ansökan om registrering av ordkännetecknet KOMPRESSOR PLUS som gemenskapsvarumärke — Varumärkets beskrivande karaktär — Artikel 7.1 c i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1) — Tribunalens prövning av nya omständigheter — Missuppfattning av bevisningen

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	LG Electronics, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 120, 16.4.2011.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 15 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof — Österrike) — Murat Dereci, Vishaka Heiml, Alban Kokollari, Izunna Emmanuel Maduike och Dragica Stevic mot Bundesministerium für Inneres

(Mål C-256/11) (1)

(Unionsmedborgarskap - Uppehållsrätt för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare - Avslag på grund av att unionsmedborgaren inte har utövat sin rätt till fri rörlighet - Eventuell särbehandling i förhållande till unionsmedborgare som har utövat rätten till fri rörlighet - Associeringsavtalet EEG - Turkiet - Artikel 13 i associeringsrådets beslut nr 1/80 - Artikel 41 i tilläggsprotokollet - Standstill-klausul)

(2012/C 25/33)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Murat Dereci, Vishaka Heiml, Alban Kokollari, Izunna Emmanuel Maduike och Dragica Stevic

Motpart: Bundesministerium für Inneres

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Verwaltungsgerichtshof — Tolkning av artikel 20 FEUF, artikel 41.1 i tilläggsprotokollet av den 23 november 1970 till avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet (EGT L 293, 1972, s. 4; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130) och artikel 13 i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, antaget av det associeringsråd som inrättats genom ovannämnda avtal — Unionsmedborgarskap — Rätten för unionsmedborgaren och dennes familjemedlemmar att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier — Ett fall där unionsmedborgaren uppehåller sig i den medlemsstat i vilken han eller hon är medborgare — Villkoren för att familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare ska beviljas uppehållsrätt

Domslut

1.

Unionsrätten, och framför allt bestämmelserna om unionsmedborgarskapet, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en medlemsstat nekar en tredjelandsmedborgare uppehållsrätt i den medlemsstaten när vederbörande avser att bo tillsammans med en familjemedlem, som är en unionsmedborgare som är bosatt i nämnda medlemsstat — där han eller hon också är medborgare — och som aldrig har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, förutsatt att ett sådant nekande inte medför att unionsmedborgaren berövas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som ställningen som unionsmedborgare ger, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma.

2.

Artikel 41.1 i det tilläggsprotokoll som undertecknades i Bryssel den 23 november 1970 och slöts, godkändes och bekräftades på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972, ska tolkas så, att införandet av ny lagstiftning som är mer restriktiv än den föregående ska betraktas som en ”ny begränsning” i denna bestämmelses mening, när den ovannämnda föregående lagstiftningen utgjorde en uppmjukning av den äldre lagstiftning avseende villkoren för utövandet av turkiska medborgares etableringsfrihet som gällde vid den tidpunkten då tilläggsprotokollet trädde i kraft i den berörda medlemsstaten.

---

(1)  EUT C 219, 23.7.2011.

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 29 september 2011 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Angelo Grisoli mot Regione Lombardia

(Mål C-315/08) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Artikel 49 FEUF - Etableringsfrihet - Folkhälsa - Apotek - Närhet - Allmänhetens tillgång till läkemedel - Försäljningstillstånd - Geografisk fördelning av apotek - Minsta avstånd mellan apoteken)

(2012/C 25/34)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Angelo Grisoli

Motpart: Regione Lombardia

Övrig part i målet: Comune di Roccafranca

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Consiglio di Stato — Tolkning av artiklarna 152 EG och 153 EG — Inrättande av nya apotek — Nationella bestämmelser innehållande begränsningar i förhållande till antalet invånare och villkor för att få tillstånd att inrätta ett nytt apotek

Avgörande

Artikel 49 FEUF utgör inte hinder för nationella bestämmelser såsom de i det nationella målet enligt vilka det gäller gränser för att inrätta apotek och i vilka det föreskrivs att

—	endast ett apotek kan inrättas i kommuner med mindre än 4 000 invånare, och

—	vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för inrättande av apotek i kommuner med mer än 4 000 invånare, såsom att kommunen ska ha minst 50 procent fler invånare än vad som krävs för ett apotek och att ett minsta avstånd från befintliga apotek iakttas.

Ovanstående gäller under förutsättning att dessa bestämmelser, med undantag från grundreglerna, medger att det i områden med särskilda demografiska eller geografiska förhållanden inrättas ett tillräckligt antal apotek för att säkerställa en lämplig tillgång på apotekstjänster, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

---

(1)  EUT C 260, 11.10.2008.

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 9 september 2011 (begäran om förhandsavgörande från Corte d'appello di Milano — Italien) — Cassina S.p.A. mot Alivar Srl och Galliani Host Arredamenti Srl

(Mål C-198/10) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Industriell och kommersiell äganderätt - Direktiv 98/71/EG - Mönsterskydd - Artikel 17 - Skyldighet att låta mönsterskydd omfattas av det upphovsrättsliga skyddet - Nationell lagstiftning genom vilken det upphovsrättsliga skyddet inte gäller för mönster för vilka det rättsliga skyddet hade upphört innan lagstiftningen trädde i kraft)

(2012/C 25/35)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte d'appello di Milano.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Cassina S.p.A.

Motpart: Alivar Srl och Galliani Host Arredamenti Srl

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Corte d’appello di Milano — Tolkning av artiklarna 17 och 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd — Nationell lagstiftning genom vilken direktivet införlivas med införande av ett skydd för upphovsrätten till mönster — En medlemsstats möjlighet att utvidga villkoren för att bevilja sådant skydd

Avgörande

Artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken mönster, för vilka det rättsliga skyddet har upphört innan lagstiftningen trädde i kraft, helt, eller i den mån de använts tidigare, utesluts från upphovsrättsligt skydd i denna medlemsstat, i förhållande till varje tredje man som i medlemsstaten redan har tillverkat eller sålt varor som framställts i enlighet med dessa mönster före detta datum.

---

(1)  EUT C 179, 3.7.2010.

Domstolens beslut av den 12 september 2011 — Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systemata Tilepikoinoion Pliroforikis kai Tilematikis AE mot Europeiska kommissionen

(Mål C-289/10 P) (1)

(Överklagande - Offentlig upphandling av tjänster - Anbudsinfordran - Analys, utveckling, underhåll och stöd för telematiska system för kontroll av punktskattepliktiga varor - Avslag på anbud - Bristande motivering av avslagsbeslutet)

(2012/C 25/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systemata Tilepikoinoion Pliroforikis kai Tilematikis AE (ombud: N. Korogiannakis, dikogoros)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: M. Wilderspin)

Saken

Överklagande av tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 19 mars 2010 i mål T-50/05, Evropaïki Dynamiki mot kommissionen, där tribunalen ogillade en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 18 november 2004 att avslå ett anbud som sökanden gett in inom ramen för en inbudsinfordran rörande analys, utveckling, underhåll och stöd för telematiska system för kontroll av punktskattepliktiga varor och av beslutet att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systemata Tilepikoinoion Pliroforikis kai Tilematikis AE ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 246, 11.9.2010.

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 22 september 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Liège — Belgien) — Hubert Pagnoul mot État belge

(Mål C-314/10) (1)

(Artiklarna 92.1, 103.1 och 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Begäran om förhandsavgörande - Prövning en nationell regels förenlighet med unionsrätten och med landets grundlag - Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att ett särskilt förfarande för kontroll av en lags förenlighet med grundlagen ska ges förtur - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Krav på anknytning till unionsrätten - Uppenbart att domstolen saknar behörighet)

(2012/C 25/37)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hubert Pagnoul

Motpart: État belge

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal de première instance de Liège — Tolkningen av artiklarna 6 FEU, 267 FEUF och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Nationella domstolars skyldighet att först hänskjuta frågan till Cour constitutionnelle för det fall en nationell lag antas strida mot grundläggande rättigheter — Huruvida den nationella bestämmelse som kräver ett sådant hänskjutande är förenlig med unionsrätten — De nationella domstolarnas möjlighet att pröva huruvida de nationella normerna är förenliga med internationella fördrag när författningsdomstolen har slagit fast att den ifrågavarande nationella lagen är förenlig med de grundläggande rättigheter som säkerställs i konstitutionen

Avgörande

Det är uppenbart att Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara den tolkningsfråga som har ställts av Tribunal de première instance de Liège (Belgien).

---

(1)  EUT C 246, 11.9.2010.

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 22 september 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Liège — Belgien) — Richard Lebrun, Marcelle Howet mot État belge

(Mål C-538/10) (1)

(Artiklarna 92.1, 103.1 och 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Begäran om förhandsavgörande - Prövning av huruvida en nationell bestämmelse är förenlig med såväl unionsrätten som landets grundlag - Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att ett prejudiciellt förfarande för kontroll av de nationella lagarnas förenlighet med grundlagen ska handläggas med förtur - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Uppenbart att domstolen saknar behörighet)

(2012/C 25/38)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Richard Lebrun, Marcelle Howet

Motpart: État belge

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal de première instance de Liège — Tolkning av artiklarna 6 FEU, 267 FEUF och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Obligatorisk skyldighet för de nationella domstolarna att först anhängiggöra Cour constitutionnelle vid presumtion om att en nationell lag innebär ett åsidosättande av de grundläggande rättigheterna — Fråga huruvida den nationella bestämmelsen om skyldighet till sådant initialt anhängiggörande är förenlig med unionsrätten — Möjlighet för de nationella domstolarna att kontrollera huruvida nationella bestämmelser är förenliga med internationella fördrag när konstitutionsdomstolen har slagit fast att den ifrågavarande nationella lagen är förenlig med de grundläggande rättigheter som säkerställs i konstitutionen

Avgörande

Det är uppenbart att Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara den tolkningsfråga som Tribunal de première instance de Liège (Belgien) har ställt.

---

(1)  EUT C 38 av den 5.2.2011.

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 30 september 2011 — Sociedade Quinta do Portal, SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-541/10 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 8.1 b - Gemenskapsordmärket PORTO ALEGRE - Det äldre nationella ordmärket VISTA ALEGRE - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Ogiltigförklaring av varumärket)

(2012/C 25/39)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Sociedade Quinta do Portal, SA (ombud: F. Bolota Belchior, advogado)

Övriga deltagare i rättegången: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: P. López Ronda och G. Macias Bonilla, abogados) och Vallegre, Vinhos do Porto SA

Saken

Överklagande av tribunalens (åttonde avdelningen) dom av den 8 september 2010 — Quinta do Portal mot harmoniseringsbyrån — Vallegre (T-369/09), genom vilken tribunalen ogillade talan mot ett beslut av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd av den 18 juni 2009 (ärende R 1012/2008-1), angående ett ogiltighetsförfarande mellan Vallegre, Vinhos do Porto, SA och Sociedade Quinta do Portal, SA

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Quinta do Portal SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 38, 5.2.2011.

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 13 september 2011 — Hans-Peter Wilfer mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-546/10) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Figurkännetecken som återger ett gitarrhuvud - Avslag på registreringsansökan - Absoluta registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Prövning av sakförhållandena på eget initiativ - Artiklarna 7.1 b och 74.1 i förordning (EG) nr 40/94 - Upptagande till sakprövning av bevis som för första gången företetts vid tribunalen - Likabehandling)

(2012/C 25/40)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Hans-Peter Wilfer (ombud: W. Prinz, Rechtsanwalt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelat den 8 september 2010 i mål T-458/08, Wilfer mot harmoniseringsbyrån, i vilken tribunalen ogillade en talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 25 juli 2008, om avslag på överklagandet av granskarens beslut att delvis avslå ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett figurmärke föreställandes ett gitarrhuvud i silver, grått och brunt för varor i klasserna 9 och 15 — Särskiljningsförmåga hos ett figurkännetecken som består av en tvådimensionell återgivning av en del av en vara

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Hans-Peter Wilfer ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 30, 29.1.2011.

Domstolens beslut av den 20 september 2011 — Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE mot Europeiska kommissionen

(Mål C-561/10 P) (1)

(Överklagande - Offentlig upphandling av tjänster - Anbudsinfordran - Datatjänster för underhåll av SEI-BUD/AMD/CR-systemen - Förkastande av anbudet - Otillräcklig motivering - Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen)

(2012/C 25/41)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (ombud: N. Korogiannakis, dikigoros)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: S. Delaude och N. Bambara)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 9 september 2010 i mål T-387/08, Evropaïki Dynamiki mot kommissionen, genom vilken den ogillade en talan om, dels, ogiltigförklaring av Publikationsbyråns beslut av den 20 juni 2008 att förkasta det anbud som sökanden ingett inom ramen för upphandlingsförfarandet för slutande av ramavtal om datatjänster för underhåll av SEI-BUD/AMD/CR-systemen och tillhörande tjänster (AO 10185) (EUT 2008/S 43-058884), och av beslutet att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet, dels skadeståndsyrkande.

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 72, 5.3.2011.

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 21 september 2011 — Longevity Health Products, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Biofarma SA

(Mål C-316/11 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förfarande vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd - Underlåtenhet att betala överklagandeavgiften inom föreskriven tid - Överklagandenämndens beslut om att överklagandet inte ska anses ha getts in)

(2012/C 25/42)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Longevity Health Products, Inc. (ombud: J. Korab, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Biofarma SA

Saken

Överklagande av tribunalens (andra avdelningen) beslut av den 15 april 2011 i mål T-96/11, Longevity Health Products mot harmoniseringsbyrån — Biofarma, i vilket tribunalen ogillade en talan, ingiven av sökanden av ordmärket ”VITACHRON female” för varor och tjänster i bland annat klass 5, om ogiltigförklaring av beslut R 1357/2010-4, som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 10 januari 2011, om att överklagandet — av invändningsenhetens beslut att neka registrering av nämnda varumärke med anledning av en invändning som framställts av innehavaren av det nationella varumärket ”VITATHION” för varor och tjänster i klass 5 — inte ska anses ha getts in, eftersom överklagandeavgiften inte hade betalats inom föreskriven tid.

Avgörande

1.	Överklagandet avslås.

2.	Longevity Health Products Inc. ska bära sina egna kostnader.

---

(1)  EUT C 269, 10.9.2011.

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 21 september 2011 — Longevity Health Products, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Biofarma SA

(Mål C-378/11) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förfarande vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd - Åsidosättande av skyldigheten att betala avgiften för överklagande inom fristen - Överklagandenämndens beslut att anse att inget överklagande föreligger)

(2012/C 25/43)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Longevity Health Products, Inc. (ombud: J. Korab, Rechtsanwalt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Biofarma SA

Saken

Överklaganden av tribunalens beslut (andra avdelningen) av den 15 april 2011 i mål T-95/11, Longevity Health Products mot harmoniseringsbyrån — Biofarma VITACHRON (male), där tribunalen ogillade en talan om ogiltigförklaring, som väckts av den som ansökt om registrering av ordmärket ”VITACHRON male” för varor och tjänster i bland annat klass 5, av beslut R 1357/2010-4, som fattades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 10 januari 2011, där nämnden slog fast att det inte skulle anses föreligga något överklagande av invändningsenhetens beslut inom ramen för ett invändningsförfarande som inletts av innehavaren av de nationella varumärkena ”VITATHION” för varor och tjänster i klass 5 att avslå ansökan om registrering av ovannämnda varumärke, eftersom avgifter för överklagande inte hade betalats inom den föreskrivna fristen

Avgörande

1.	Överklagande ogillas.

2.	Longevity Health Products Inc. ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 269, 10.9.2011.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Rovigo (Italien) den 18 augusti 2011 — brottmål mot Md Sagor

(Mål C-430/11)

(2012/C 25/44)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Rovigo

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Md Sagor

Tolkningsfrågor

1.

Utgör artiklarna 2, 4, 6, 7 och 8 i direktiv 2008/115/EG (1), mot bakgrund av principerna om lojalt samarbete och direktivens ändamålsenliga verkan, hinder för att en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat åläggs böter vilka sedan såsom straffrättslig påföljd ersätts av husarrest som en följd av dennes olagliga inresa och vistelse, redan innan densamme underlåtit att följa ett beslut om avlägsnande från den administrativa myndigheten?

2.

Utgör artiklarna 2, 15 och 16 i direktiv 2008/115/EG, mot bakgrund av principerna om lojalt samarbete och direktivens ändamålsenliga verkan, hinder för att en medlemsstat efter direktivets antagande inför en bestämmelse som innebär att en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet åläggs böter som ersätts av en omedelbart verkställbar utvisning såsom straffrättslig påföljd utan att det förfarande som föreskrivs i direktivet och de rättigheter som tillerkänns utlänningen i samma direktiv iakttas?

3.

Utgör principen om lojalt samarbete, som stadgas i artikel 4.3 FEU, hinder för sådana nationella bestämmelser som antagits under fristen för införlivande av ett direktiv i syfte att kringgå direktivet eller under alla omständigheter att begränsa dess tillämpningsområde, och vilka åtgärder ska rätten vidta om det fastställs att det verkligen fanns ett sådant syfte?

---

(1)  EUT L 348, s. 98.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Gerechtshof te Amsterdam (Nederländerna) den 10 oktober 2011 — UPC Nederland BV mot Gemeente Hilversum

(Mål C-518/11)

(2012/C 25/45)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof te Amsterdam

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: UPC Nederland BV

Svarande: Gemeente Hilversum

Tolkningsfrågor

1.

Faller en tjänst, bestående av tillhandahållandet av fritt tillgängliga radio- och TV-paket via kabel, för vilken det tas ut en överföringskostnad och en avgift för (fördelningen av kostnaderna för) ersättningen till sändande stationer och organisationer för kollektiv upphovsrätt i samband med offentliggörandet av deras innehåll, inom tillämpningsområdet för det nya regelverket?

2.

A. Har Gemeente Hilversum, mot bakgrund av liberaliseringen av telekomsektorn och syftet med det nya regelverket och dess strikta regler om samordning och samråd innan en nationell regleringsmyndighet ges (exklusiv) behörighet att ingripa i fastställandet av slutkundspriser, fortfarande behörighet (till uppgift) att för att värna sina invånares allmänna intressen ingripa i fastställandet av slutkundspriserna i form av en prisbegränsningsklausul? B. Om svaret är nekande, hindrar det nya regelverket i så fall Gemeente Hilversum från att tillämpa en prisbegränsningsklausul i avtalet om försäljningen av dess kabelnätsverksamhet?

3.

Om frågorna 2 A och 2 B besvaras nekande uppkommer följande fråga: Är ett offentligt organ som Gemeente Hilversum, i en situation som den förevarande, (även) bunden av unionens lojalitetsprincip om den vid ingåendet och den senare tillämpningen av prisbegränsningsklausulen inte handlar i syfte att fullgöra ett offentligt uppdrag utan i stället handlar inom ramen för en behörighet på privaträttens område (se även fråga 6 A)?

4.

Om både det nya regelverket är tillämpligt och Gemeente Hilversum är bunden av unionens lojalitetsprincip uppkommer följande frågor: A. Hindrar unionens lojalitetsprincip, i kombination med (syftet med) det nya regelverket och dess strikta regler om samordning och samråd innan en nationell regleringsmyndighet får ingripa i fastställandet av slutkundspriser i form av en åtgärd som priskontroll, Gemeente Hilversum från att tillämpa ifrågavarande prisbegränsningsklausul? B. Om svaret är nekande, är svaret på fråga 4 A annorlunda för perioden efter det att kommissionen i sin skrivelse allvarligt betvivlade att OPTA:s (Onafhankelijke Post en Telecommunicatie Autoriteit (oberoende post- och telekommunikationsmyndighet)) planerade priskontroll var förenlig med målen för det nya regelverket i den mening som avses i artikel 8 i ramdirektivet och OPTA avstod från att vidta denna åtgärd?

5.

A. Är artikel 101 FEUF en bestämmelse avseende den allmänna ordningen som innebär att en nationell domstol ex officio ska tillämpa denna bestämmelse utanför tvistens ram enligt artiklarna 24 och 25 Rv (Wetboek van Burgerlijke Rechtsvordering (civilprocesslagen))? B. Om svaret är jakande, vid vilka i förfarandet förekommande sakförhållanden ska domstolen ex officio övergå till att pröva huruvida artikel 101 FEUF är tillämplig? Är domstolen även skyldig att göra detta om prövningen (eventuellt) leder till komplettering av sakförhållanden enligt artikel 149 Rv, efter att parterna har getts möjlighet att yttra sig?

6.

Om artikel 101 FEUF ska tillämpas utanför tvistens ram och mot bakgrund av (syftet med) det nya regelverket, OPTA:s och kommissionen tillämpning av detta, avstämningen av begrepp i det nya regelverket som företag med betydande inflytande på marknaden och avgränsning av de relevanta marknaderna med liknande begrepp i Europeiska unionens konkurrenslagstiftning, uppkommer med anledning av sakförhållandena i förvarande mål följande frågor: A. Ska Gemeente Hilversum vid försäljningen av sin kabelnätsverksamhet och den i detta sammanhang överenskomna prisbegränsningsklausulen betraktas som ett företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF (se även fråga 3)? B. Ska prisbegränsningsklausulen betraktas som en allvarlig begränsning i den mening som avses i artikel 101.1 a FEUF, och som närmare beskrivs i kommissionen tillkännagivande om avtal som inte märkbart begränsar konkurrensen enligt artikel 81.1 i fördraget (de minimis-tillkännagivandet, punkt 11) (1)? Om så är fallet, rör det sig redan av detta skäl om en märkbar begränsning av konkurrensen i den mening som aves i artikel 101.1 FEUF? Om så inte är fallet, påverkas svaret av de i fråga 6 D (nedan) nämnda omständigheterna? C. Om prisbegränsningsklausulen inte är en allvarlig begränsning, har denna i så fall ett konkurrensbegränsande syfte (redan) av det skälet att — den nationella konkurrensmyndigheten har konstaterat att UPC inte har missbrukat sin dominerande ställning genom sina (högre) taxor för tillhandahållandet av liknande tjänster som tillhandahållandet av baspaketet via kabel på samma marknad, — kommissionen i sitt letter of serious doubt uttryckt allvarliga tvivel om huruvida ett ingripande (genom en förhandspriskontroll) i fastställandet av slutkundspriser för sådana tjänster som UPC:s tillhandahållande av baspaket via kabel är förenligt med de mål som anges i artikel 8 i ramdirektivet? Påverkas svaret av den omständigheten att OPTA med anledning av kommissionen skrivelse om allvarliga tvivel har avstått från priskontroll? D. Begränsar avtalet (avtal om framtida drift av kabelnätet i Hilversum), i vilket prisbegränsningsklausulen ingår, märkbart konkurrensen i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF, med beaktande av att — UPC enligt det nya regelverket betraktas som ett företag med betydande inflytande på marknaden (punkt 7 i de minimis-tillkännagivandet), — nästan alla nederländska kommuner, som under 1990-talet sålde sin kabelnätsverksamhet till kabeloperatörer som UPC, i dessa avtal har förbehållit sig vissa rättigheter avseende prissättningen av baspaketet (punkt 8 i de minimis-tillkännagivandet)? E. Ska avtalet, med dess prisbegränsningsklausul, anses (kunna) utgöra en märkbar påverkan av handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF, och som närmare beskrivs i riktlinjerna avseende begreppet ”påverkan på handeln” i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EUT 2004, C 101, s. 81), med beaktande av att — UPC enligt det nya regelverkat betraktas som ett företag med betydande inflytande på marknaden, — OPTA har följt det europeiska samrådsförfarandet för beslut om priskontrollåtgärder vad gäller sådana tjänster som kabeloperatörers tillhandahållande av baspaket via kabel vilka tillhandahålls av ett företag med betydande inflytande på marknaden som UPC, ett förfarande som enligt det nya regelverket ska följas om en planerad åtgärd kommer att påverka handeln mellan medlemsstaterna, — avtalet vid den aktuella tidpunkten var värt 51 miljoner gulden (omkring 23 miljoner euro), — nästan alla nederländska kommuner som under 1990-talet sålde sin kabelnätsverksamhet till kabeloperatörer — däribland UPC — i avtalen har förbehållit sig vissa rättigheter avseende prissättningen av baspaketet?

7.

Är den nationella domstolen, mot bakgrund av det nya regelverket och de allvarliga tvivel som kommissionen har gett uttryck för i sitt letter of serious doubt vad gäller huruvida det är förenligt med målen för konkurrenslagstiftningen att (på förhand) ingripa i fastställandet av slutkundspriser, fortfarande behörig att med stöd av artikel 101.3 FEUF förklara att ett förbud enligt artikel 101.1 FEUF inte ska tillämpas på prisbegränsningsklausulen? Påverkas svaret på denna fråga av den omständigheten att OPTA med anledning av kommissionens skrivelse om allvarliga tvivel har avstått från den planerade priskontrollen?

8.

Kan den europeiska ogiltighetssanktionen i artikel 101.2 FEUF ha relativ verkan över tid mot bakgrund av omständigheterna vid den tidpunkt avtalet ingicks (inledningen av liberaliseringen av telekomsektorn) och den senare utvecklingen inom telekomsektorn, däribland ikraftträdandet av det nya regelverket och de allvarliga tvivel mot ingåendet av ett avtal om priskontroll som kommissionen med anledning av detta har gett uttryck för?

---

(1)  EGT C 368, 2001, s. 13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 12 oktober 2011 — Amazon.com International Sales Inc. m.fl. mot Austro-Mechana Gesellschaft zur Wahrnehmung mechanisch-musikalischer Urheberrechte Gesellschaft mbH

(Mål C-521/11)

(2012/C 25/46)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Amazon.com International Sales Inc., Amazon EU Sàrl. Amazon.de GmbH, Amazon.com GmbH, in Liquidation och Amazon Logistik GmbH

Motpart: Austro-Mechana Gesellschaft zur Wahrnehmung mechanisch-musikalischer Urheberrechte Gesellschaft mbH

Tolkningsfrågor

1.

Är det fråga om ”rimlig kompensation”, i den mening som avses i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29/EG, när a) rättsinnehavarna, i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 2001/29/EG, endast genom en upphovsrättsorganisation kan göra gällande en rätt till skälig ersättning gentemot den som yrkesmässigt och mot erläggande av avgift i första led saluför medier på den nationella marknaden, vilka är ägnade för mångfaldigande av rättsinnehavarnas verk, b) rätten till skälig ersättning inte är beroende av om medierna saluförs till mellanhänder, till fysiska och juridisk personer för annat än privat bruk eller till fysiska personer för privat bruk, och c) den som använder medierna för mångfaldigande av verk med rättsinnehavarens tillstånd eller som återexporterar medierna innan de säljs till slutkunden har rätt att från upphovsrättsorganisationen erhålla återbetalning av avgiften?

2.

För det fall fråga 1 ska besvaras nekande: 2.1. Är det fråga om ”rimlig kompensation”, i den mening som avses i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29/EG, när den i fråga 1 a beskrivna rätten endast gäller när inspelningsmedierna saluförs till fysiska personer som använder dem för mångfaldigande för privat bruk? 2.2. För det fall fråga 2.1 ska besvaras jakande: Gäller det vid saluföring av inspelningsmedier till fysiska personer en presumtion för att vederbörande ska använda medierna för mångfaldigande för privat bruk?

3.

För det fall fråga 1 eller 2.1 ska besvaras jakande: Följer det av artikel 5 i direktiv 2001/29/EG eller av andra bestämmelser i unionsrätten att upphovsrättsorganisationens rätt till rimlig kompensation inte gäller när organisationen enligt lag är skyldig att lämna hälften av de medel som den får in till kulturinstitutioner och sociala inrättningar och inte betalar ut denna andel till rättsinnehavarna?

4.

För det fall fråga 1 eller 2.1 ska besvaras jakande: Utgör artikel 5.2 b i direktiv 2001/29/EG eller andra bestämmelser i unionsrätten hinder för en upphovsrättsorganisation att utöva rätten till rimlig kompensation om det i en annan medlemsstat — eventuellt i strid med unionsrätten — redan har betalats skälig ersättning för att saluföra inspelningsmedierna?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 17 oktober 2011 — Lowlands Design Holding BV mot Minister van Financiën

(Mål C-524/11)

(2012/C 25/47)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lowlands Design Holding BV

Motpart: Minister van Financiën.

Tolkningsfrågor

Hur ska undernummernummer 6209 20, 6211 42 och 9404 30 i KN tolkas för klassificeringen av sådana artiklar för spädbarn eller små barn som de omtvistade artiklarna?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Düsseldorf (Tyskland) den 18 oktober 2011 — IVD GmbH & Co. KG mot Ärtztekammer Westfalen–Lippe

(Mål C-526/11)

(2012/C 25/48)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IVD GmbH & Co. KG

Motpart: Ärtztekammer Westfalen–Lippe

Intervenient: WWF Druck + Medien GmbH

Tolkningsfråga

Ska det anses att ett offentligrättsligt organ (här: en yrkesorganisation) i den mening som avses i artikel 1.9 andra stycket c) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (1)”till största delen finansieras av stat(en)”, respektive ”står under kontroll” av staten om

—	organet enligt lag medges en rätt att uppbära medlemsavgift från dess medlemmar, men varken avgiftens storlek eller omfattningen av de tjänster som finansieras genom avgiften föreskrivs i lag,

—	avgiftssatsen emellertid kräver statens godkännande?

---

(1)  EGT L 134 s. 114

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hessisches Landessozialgericht (Tyskland) den 19 oktober 2011 — Angela Strehl mot Bundesagentur für Arbeit Nürnberg

(Mål C-531/11)

(2012/C 25/49)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Hessisches Landessozialgericht (Darmstadt)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Angela Strehl

Motpart: Bundesagentur für Arbeit Nürnberg

Tolkningsfråga

Ska artikel 68.1 första meningen i förordning (EEG) nr 1401/71 (1) tolkas så, att den behöriga institutionen i bosättningsmedlemsstaten vid beräkningen av förmåner även ska beakta den inkomst som en oäkta gränsarbetare (artikel 71.1 b.II i förordning (EEG) nr 1408/71) har erhållit under den senaste anställningen i en annan medlemsstat, när denna inte får någon anställning i bosättningsmedlemsstaten och anmäler sig som arbetslös först elva månader efter det att anställningen i den andra medlemsstaten har upphört?

---

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när arbetstagare, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 5)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Köln (Tyskland) den 19 oktober 2011 — Susanne Leichenich mot Ansbert Peffekoven och Ingo Horeis

(Mål C-532/11)

(2012/C 25/50)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Susanne Leichenich

Motparter: Ansbert Peffekoven och Ingo Horeis

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 13 B b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (1) av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter tolkas så, att uttrycket utarrendering och uthyrning av fast egendom omfattar uthyrning av en husbåt, inklusive tillhörande båtplats och brygga, vilken uteslutande är avsedd att nyttjas för restaurang/diskotekverksamhet på en och samma plats (en avgränsad och identifierbar båtplats) under en längre tid? Påverkas svaret på denna fråga av det sätt på vilket husbåten är fäst vid eller i marken eller av den arbetsinsats som krävs för att lossa husbåtens förtöjningar?

2.

För det fall den första delen av fråga 1 besvaras jakande: Ska artikel 13 B b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 tolkas så, att begreppet ”fordon”, vilket enligt domstolens dom av den 3 mars 2005 i mål C-428/02 också omfattar båtar, inte omfattar en utarrenderad husbåt, som inte är självgående (saknar motor) och som utarrenderats uteslutande i syfte att användas på en viss plats under en längre tid och inte för fortskaffningsändamål? Utgör utarrenderingen av husbåten och bryggan samt tillhörande land- och vattenområden ett enda från skatteplikt undantaget tillhandahållande eller ska det i förekommande fall göras åtskillnad i mervärdesskattehänseende mellan uthyrningen av husbåten och bryggan?

---

(1)  Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

Talan väckt den 19 oktober 2011 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-533/11)

(2012/C 25/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Pardo Quintillán och A. Marghelis)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 260 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genom att inte vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att följa domstolens dom av den 4 juli 2004 i mål C-27/03,

—	ålägga Konungariket Belgien att till kommissionen betala föreslaget löpande vite till ett belopp av 55 836 euro för varje dag som domen i mål C-27/03 av den 4 juli 2004 inte följs, från och med den dag som domen i förevarande mål avkunnas till den dag då domen i mål C-27/03 till fullo följts,

—

ålägga Konungariket Belgien att till kommissionen betala ett schablonbelopp på 6 204 euro per dag, räknat från den dag då domen i mål C-27/03 av den 4 juli 2004 meddelades till den dag då domen i förevarande mål meddelas, eller till den dag då domen i mål C-27/03 följts, om denna dag inträffar tidigare, och

—	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anför till stöd för sin talan att i tätorten Bruxelles-Capitale och i sex tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter i regionen Vallonien uppfyller ledningsnäten för avloppsvatten från tätbebyggelse fortfarande inte kraven i artikel 3.1 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (1).

Dessutom gör kommissionen gällande att i tätorten i Région de Bruxelles-Capitale, i en tätort med mer än 10 000 personekvivalenter i regionen Flandern och i 19 tätorter med mer än 10 000 personekvivalenter i regionen Vallonien, uppfyller systemen för rening av sådant avloppsvatten som släpps ut i känsliga områden för närvarande inte kraven i artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 91/271/EEG.

Kommissionen sluter sig härav till att Belgien hittills inte har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att till fullo rätta sig efter domstolens dom av den 8 juli 2004.

---

(1)  EGT L 135, s. 40, svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesgericht Salzburg (Österrike) den 21 oktober 2011 — Hermine Sax mot Pensionsversicherungsanstalt Landesstelle Salzburg

(Mål C-538/11)

(2012/C 25/52)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Salzburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hermine Sax

Motpart: Pensionsversicherungsanstalt

Tolkningsfrågor

1.

Ska förordning (EG) nr 883/2004, särskilt artikel 7 och avdelning III kapitel 1 (Förmåner vid sjukdom) i förordningen, och förordning (EG) nr 987/2009 tolkas så, att en vård- och omsorgsbehövande person som får österrikisk pension kan begära vård- och omsorgsersättning enligt den österrikiska lagen om vård- och omsorgsersättning (Bundespflegegeldgesetz) (BPGG) som en kontantförmån vid sjukdom trots att hon huvudsakligen bor i Förbundsrepubliken Tyskland, såvida hon uppfyller de övriga villkoren för rätt till en förmån enligt BPGG, och utgör dessa förordningar därmed hinder för tillämpning av den nationella bestämmelsen i 3 § BPGG?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande: Ska förordning (EG) nr 883/2004, i det aktuella fallet särskilt artiklarna 10, 11.3 e, 21, 29 och 34 samt avdelning III kapitel 1 (Förmåner vid sjukdom), och förordning (EG) nr 987/2009 tolkas så, att en vård- och omsorgsbehövande som får pension från två medlemsstater, närmare bestämt en österrikisk pension och en tysk pension, kan begära vård- och omsorgsersättning enligt BPGG som en kontantförmån vid sjukdom trots att hon huvudsakligen bor i Förbundsrepubliken Tyskland, såvida hon uppfyller de övriga villkoren för rätt till en förmån enligt BPGG, och utgör dessa förordningar därmed hinder för tillämpning av den nationella bestämmelsen i 3 § BPGG?

3.

Om fråga 2 besvaras jakande: Hur ska förordning (EG) nr 883/2004, särskilt artiklarna 10, 34 och 31, och förordning (EG) nr 987/2009 tolkas vid kumulering av förmåner och avräkning av förmåner från systemet för social trygghet för att täcka risken för vård- och omsorgsbehov, i det aktuella fallet rätt till en blandad förmån bestående av tysk vård- och omsorgsersättning (val mellan vårdförmån och kontantförmån) och rätt till österrikisk vård- och omsorgsersättning, det vill säga: 3.1. Ska avräkning från den österrikiska vård- och omsorgsersättningen enligt BPGG som ska exporteras göras bara för den kontantförmån som har beviljats av den tyska bosättningsstaten eller bara för vårdförmånen (Pflegesachleistung) eller hela förmånen (hela vård- och omsorgsersättningen och värdet av vårdförmånen), och ska härvid hänsyn tas till att prisnivån skiljer sig åt i de berörda medlemsstaterna? 3.2. Ska vid avräkningen hänsyn tas till om bosättningsstaten beviljar identiska förmåner, eller ska man vid avräkningen inte beakta sådana förmåner från bosättningsstaten som bara beviljas i systemet för social trygghet i bosättningsstaten för att täcka risken för vård- och omsorgsbehov? 3.3. Ska den försäkringsdomstol vid vilken den vård- och omsorgsbehövande har väckt talan pröva sakförutsättningarna för avräkning, om den beslutsfattande institution som är motpart inte har inlett något förfarande i den mening som avses i artikel 31 i förordning (EG) nr 987/2009, inte har framfört några argument beträffande frågan om identiska förmåner och i synnerhet inte har informerat den vård- och omsorgsbehövande om förbudet mot kumulering av förmåner?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de première instance de Bruxelles (Belgien) den 24 oktober 2011 — Daniel Levy, Carine Sebbag mot État belge — SPF Finances

(Mål C-540/11)

(2012/C 25/53)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Bruxelles

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Daniel Levy, Carine Sebbag

Motpart: État belge — SPF Finances

Tolkningsfråga

Handlar en medlemsstat i enlighet med gemenskapsrätten, särskilt artikel 56 i EG-fördraget jämförd med artiklarna 10, 57.3(2)och 293 i samma fördrag, när den — i ett avtal med en annan medlemsstat om undvikande av dubbelbeskattning — åtar sig att undvika dubbelbeskattning av utdelning som följer av fördelningen av beskattningsrätten enligt avtalet och sedermera ändrar sin nationella lagstiftning så att en sådan dubbelbeskattning inte längre undviks?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Vrhovno sodišče Republike Slovenije (Republiken Slovenien) den 25 oktober 2011 — Jožef Grilc/Slovensko zavarovalno združenje GIZ

(Mål C-541/11)

(2012/C 25/54)

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Vrhovno sodišče Republike Slovenije

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Jožef Grilc

Motpart: Slovensko zavarovalno združenje GIZ

Tolkningsfråga

Ska artikel 6.1 andra stycket i direktiv 2000/26/EG (1) tolkas så, att skadeersättningsorganet i den medlemsstat där en skadelidande har sin stadigvarande bostad har saklegitimation som svarande i ett domstolsförfarande som den skadelidande — vilken har lidit skada till följd av en trafikolycka som inträffade i en annan medlemsstat än den där den skadelidande har sin stadigvarande bostad och som orsakades genom användning av ett fordon som är försäkrat och normalt är hemmahörande i en medlemsstat — inleder för att erhålla betalning av ersättning, för det fall försäkringsföretaget för det fordon som orsakade olyckan eller företagets skaderegleringsrepresentant som reglerar ersättningsanspråk, inom tre månader från den dag då den skadelidande framställde sitt ersättningsanspråk till detta försäkringsföretag eller till dess skaderegleringsrepresentant, inte har lämnat ett motiverat svar på det aktuella anspråket?

---

(1)  EGT L 181, s. 65.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 24 oktober 2011 — Staatssecretaris van Financiën mot Codirex Expeditie BV

(Mål C-542/11)

(2012/C 25/55)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Financiën

Motpart: Codirex Expeditie BV

Tolkningsfråga

Vid vilken tidpunkt hänförs icke-gemenskapsvaror till en godkänd tullbehandling i den mening som avses i artikel 50 i tullkodexen (1) när varor med status som ”varor i tillfällig förvaring” deklarerats för gemenskapens förfarande för extern transitering?

---

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 24 oktober 2011 — Woningstichting Maasdriel mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-543/11)

(2012/C 25/56)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Woningstichting Maasdriel

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfråga

Ska artikel 135.1 k i direktiv 2006/112/EG (1), jämförd med artikel 12.1 och 12.3 i nämnda direktiv, tolkas så att undantag från mervärdesskatt i vart fall inte får medges för tillhandahållande av obebyggd mark som har uppstått genom rivning av en befintlig byggnad på denna mark, när rivningen har utförts i syfte att uppföra en ny byggnad på marken?

---

(1)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Rheinland-Pfalz (Tyskland) den 24 oktober 2011 — Helga Petersen, Peter Petersen mot Finanzamt Ludwigshafen

(Mål C-544/11)

(2012/C 25/57)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Rheinland-Pfalz

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Helga Petersen, Peter Petersen

Motpart: Finanzamt Ludwigshafen

Tolkningsfråga

Är en bestämmelse enligt vilken inkomst av tjänst, som en i landet skattskyldig person uppbär, undantas från skatteplikt endast om arbetsgivaren har sitt säte i landet, medan sådant undantagande från skatteplikt inte gäller när arbetsgivaren har sitt säte i en annan medlemsstat i Europeiska unionen, förenlig med artikel 49 EG (nu artikel 56 FEUF)?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Frankfurt (Oder) (Tyskland) den 24 oktober 2011 — Agrargenossenschaft Neuzelle eG mot Landrat des Landkreises Oder-Spree

(Mål C-545/11)

(2012/C 25/58)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Frankfurt (Oder)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Agrargenossenschaft Neuzelle eG

Motpart: Landrat des Landkreises Oder-Spree

Giltighetsfrågor

1.

Är artikel 7.1 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (1) giltig i den del som det för åren 2009–2012 föreskrivs en minskning av beloppen för direktstöd med en högre procentsats än 5 procent?

2.	Är artikel 7.2 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare giltig?

---

(1)  EUT L 30, s. 16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbeidshof te Antwerpen (Belgien) den 31 oktober 2011 — Edgard Mulders mot Rijksdienst voor Pensioenen

(Mål C-548/11)

(2012/C 25/59)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Arbeidshof te Antwerpen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Edgard Mulders

Motpart: Rijksdienst voor Pensionen

Tolkningsfrågor

Utgör det ett åsidosättande av artikel 46 i förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (1) om ett organ som är ansvarigt för utbetalning av pensioner vid beräkningen av pensionen för en migrerande arbetstagare inte betraktar en period av arbetsoförmåga, under vilken en arbetsolycksfallsersättning betalas ut och AOW-avgifter betalas (Algemene Ouderdomswet, AOW är en nederländsk grundpensionsförsäkring), som en ”försäkringsperiod” i den mening som avses i artikel 1 r i nämnda förordning?

---

(1)  EGT L 149. s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 5

Överklagande ingett den 2 november 2011 av Internationaler Hilfsfonds eV av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 21 september 2011 i mål T-141/05 RENV, Internationaler Hilfsfonds eV mot Europeiska kommissionen

(Mål C-554/11 P)

(2012/C 25/60)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Internationaler Hilfsfonds eV (ombud: H. Kaltenecker, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens beslut av den 21 september 2011 och återförvisa målet till tribunalen samt ålägga tribunalen att ompröva målet efter att dom meddelats i mål T-300/10, i andra hand avgöra målet,

—	förplikta kommissionen att ersätta de kostnader som uppkom på grund av den rättegångsfråga som avses i det angripna beslutet och rättegångskostnaderna för överklagandet.

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser det beslut som tribunalen meddelade den 21 september 2011 i mål T-141/05 RENV. I detta beslut fann tribunalen att det inte längre fanns anledning att pröva talan i det förfarande som klaganden, som var sökande i första instans, väckt mot det beslut som kommissionen fattade år 2005. Talan i målet i första instans avsåg kommissionens beslut att inte medge sökanden fullständig tillgång till handlingarna rörande avtalet LIEN 97-2011.

Klaganden har gjort gällande att tribunalens beslut bygger på en felaktig rättstillämpning och särskilt på bristande samordning mellan förfarandena i mål T-36/10 och T-141/05 RENV. Enligt klaganden har detta inverkat i avsevärd omfattning på dess intressen. Dessutom fattade tribunalen ett felaktigt beslut om rättegångskostnaderna till klagandens nackdel.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 3 november 2011 — Enosi Epangelmation Asfaliston Ellados ”EEAE”, Syllogos Asfalistikon Praktoron N. Attikis ”SPATE”, Panellinios Syllogos Asfalistikon Symvoulon ”PSAS”, Syndesmos Ellinon Mesiton Asfaliseon ”SEMA”, Panellinios Syndesmos Syntoniston Asfalistikon Symvoulon ”PSAS” mot Ypourgos Anaptixis och Omospondia Asfalistikon Syllogon Ellados

(Mål C-555/11)

(2012/C 25/61)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Symvoulio tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Enosi Epangelmation Asfaliston Ellados ”EEAE” (sammanslutningen för yrkesverksamma inom försäkringsbranschen i Grekland), Syllogos Asfalistikon Praktoron N. Attikis ”SPATE” (föreningen för försäkringsagenter i Nea Attiki), Panellinios Syllogos Asfalistikon Symvoulon ”PSAS” (föreningen för försäkringsagenter i Nea Attiki), Syndesmos Ellinon Mesiton Asfaliseon ”SEMA” (förbundet för grekiska försäkringsförmedlare) och Panellinios Syndesmos Syntoniston Asfalistikon Symvoulon ”PSAS” (grekiska riksförbundet för samordnare av försäkringsrådgivare)

Motparter: Ypourgos Anaptixis (utvecklingsministern) och Omospondia Asfalistikon Syllogon Ellados (förbundet för försäkringsföreningar i Grekland)

Tolkningsfråga

Ska artikel 2.3 andra stycket i direktiv 2002/92/EG, i vilken det föreskrivs att ”(n)är sådan verksamhet (som angetts i första stycket i samma bestämmelse) bedrivs av ett försäkringsföretag eller av en anställd vid ett försäkringsföretag som handlar på företagets ansvar skall verksamheten inte anses vara försäkringsförmedling”, tolkas så, att det är tillåtet för en anställd vid ett försäkringsföretag som inte uppfyller kraven i artikel 4.1 i direktivet att, tillfälligt och inte som huvudsaklig yrkesverksamhet, bedriva försäkringsförmedling, även om den anställde inte står i ett underordnat anställningsförhållande till företaget, vilket dock har tillsyn över den anställdes handlande, eller ska sådan verksamhet anses tillåten enligt direktivet endast om den bedrivs inom ramen för ett underordnat anställningsförhållande?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado Contencioso-Administrativo de Valladolid (Spanien) den 3 november 2011 — María Jesús Lorenzo Martínez mot Dirección Provincial de Educación Valladolid

(Mål C-556/11)

(2012/C 25/62)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado Contencioso-Administrativo de Valladolid

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: María Jesús Lorenzo Martínez

Motpart: Dirección Provincial de Educación de Valladolid

Tolkningsfråga

Är den omständigheten att vara ordinarie tjänsteman och, därigenom, höra till en sådan personalkategori som är organiserad inom sektorn för offentlig undervisning en objektiv grund som är tillräcklig för att motivera att endast ordinarie tjänstemän inom sektorn för offentlig undervisning är berättigade till det särskilda tillägget för ”fortbildning” (även mer allmänt känt som sexårstillägg), sedan det har styrkts att de föreskrivna villkoren har uppfyllts?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Republiken Polen) den 4 november 2011 — Maria Kozak mot Dyrektor Izby Skarbowej w Lublinie

(Mål C-557/11)

(2012/C 25/63)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Maria Kozak

Motpart: Dyrektor Izby Skarbowej w Lublinie

Tolkningsfråga

Ska en egen transporttjänst som en resebyrå tillhandahåller inom ramen för ett paketpris som den resande betalar för en till denne tillhandahållen resetjänst vilken beskattas i enlighet med bestämmelserna om resebyråer i artiklarna 306–310 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 ett gemensamt system för mervärdesskatt (1), såsom en nödvändig del av tillhandahållandet av denna resetjänst, beskattas enligt den för resetjänster gällande normalskattesatsen för mervärdesskatt eller enligt den reducerade skattesatsen som i enlighet med artikel 98 jämförd med punkt 5 i bilaga III till detta direktiv gäller för tillhandahållanden av persontransporter?

---

(1)  EUT L 347, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Provinciale di Parma (Italien) den 7 november 2011 — Danilo Debiasi mot Agenzia delle Entrate — Ufficio di Parma

(Mål C-560/11)

(2012/C 25/64)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione Tributaria Provinciale di Parma

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Danilo Debiasi

Motpart: Agenzia delle Entrate — Ufficio di Parma

Tolkningsfråga

Är de nationella bestämmelserna förenliga med gemenskapsrätten, närmare bestämt är artiklarna 19.5 och 19 bis i presidentdekret nr 633/72, förenliga med artikel 17.2 a i direktiv 388/77/EEG (1), dokument KOM(2001) 260 slutlig av den 23 maj 2001 och dokument KOM(2000) 348 slutlig av den 7 juni 2000? Föreligger det vidare olika behandling med avseende på mervärdesskattesystemet i olika medlemsstater i Europeiska unionen då samma hälso- och sjukvårdstjänster beskattas med olika mervärdesskattesatser?

---

(1)  EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Mercantil de Alicante (Spanien) den 8 november 2011 — Fédération Cynologique Internationale mot Federación Canina Internacional de Perros de Pura Raza

(Mål C-561/11)

(2012/C 25/65)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Mercantil de Alicante

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Fédération Cynologique Internationale

Motpart: Federación Canina Internacional de Perros de Pura Raza

Tolkningsfråga

I ett mål rörande intrång i den ensamrätt som ett gemenskapsvarumärke ger, omfattar den rätt att hindra tredje man från att använda ett varumärke i näringsverksamhet som föreskrivs i artikel 9.1 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 (1) av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken, varje tredje man som använder ett kännetecken som medför risk för förväxling (därför att det liknar gemenskapsvarumärket och varorna eller tjänsterna är av liknande slag), eller är det tvärtom så, att den inte omfattar den tredje man som använder (det förväxlingsbara) kännetecknet som har registrerats för dennes räkning som ett gemenskapsvarumärke, så länge som den senare varumärkesregistreringen inte först har ogiltigförklarats?

---

(1)  EUT L 78, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Sibiu (Rumänien) den 10 november 2011 — Mariana Irimie mot Administrația Finanțelor Publice Sibiu, Administrația Fondului pentru Mediu

(Mål C-565/11)

(2012/C 25/66)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Sibiu

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Mariana Irimie

Svarande: Administrația Finanțelor Publice Sibiu, Administrația Fondului pentru Mediu

Tolkningsfråga

Kan principerna om effektivitet, likvärdighet och proportionalitet när det handlar om rättsåtgärder som kan vidtas av privatpersoner som lidit skada till följd av en överträdelse av gemenskapsrätten — som skett genom att en nationell lagstiftning har tillämpats som strider mot gemenskapsrätten vilket framgår av domstolens rättspraxis och rätten till egendom enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt artikel 17 i Europeiska unionen om de grundläggande rättigheterna — anses utgöra ett hinder för nationella bestämmelser som begränsar det skadestånd som privatpersoner kan beviljas till följd av att deras rättigheter har åsidosatts?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Vestre Landsret (Danmark) den 14 november 2011 — Agroferm A/S mot Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri

(Mål C-568/11)

(2012/C 25/67)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Vestre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Agroferm A/S

Motpart: Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri

Tolkningsfrågor

1.

Ska en produkt som tillverkas genom jäsning av socker med hjälp av Corynebacterium glutamicum och som — enligt vad som närmare anges i bilaga 1 till beslutet om hänskjutande — till 65 procent består av lysinsulfat och därutöver av föroreningar från tillverkningsprocessen (obearbetat utgångsmaterial, reagenser som använts i tillverkningen och biprodukter) klassificeras under nummer 2309, 2922 eller 3824 i Kombinerade nomenklaturen, i dess lydelse enligt bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1719/2005 av den 27 oktober 2005 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan? Har det i detta sammanhang någon betydelse om föroreningarna medvetet har bevarats i syfte att göra produkten särskilt lämpad för användning vid fodertillverkning eller att förbättra produktens lämplighet för sådan användning eller om föroreningarna har bevarats av det skälet att det inte är nödvändigt eller ändamålsenligt att ta bort dem? Efter vilka riktlinjer ska detta i förekommande fall bedömas? Är det i detta hänseende relevant att det är möjligt att framställa andra lysinhaltiga produkter, såsom ”rent” lysin (> 98 procent) och lysin HCl produkter, som innehåller en högre halt av lysin än den ovan angivna lysinsulfatprodukten och är det i så fall relevant att innehållet av lysinsulfat och föroreningar i nämnda lysinsulfatprodukt motsvarar vad som gäller för andra tillverkares lysinsulfatprodukter? Efter vilka riktlinjer ska detta i förekommande fall bedömas?

2.

Skulle de nationella myndigheterna — om det läggs till grund att produktionen, enligt legalitetsprincipen, inte omfattas av bidragsordningen — åsidosätta unionsrätten om de, med beaktande av nationella rättssäkerhetsprinciper och principen om skydd för berättigade förväntningar, i ett sådant fall som det som är aktuellt i förevarande mål underlåter att återkräva bidragsbelopp som tillverkaren har mottagit i god tro?

3.

Skulle de nationella myndigheterna — om det läggs till grund att produktionen, enligt legalitetsprincipen, inte omfattas av bidragsordningen — åsidosätta unionsrätten om de, med beaktande av nationella rättssäkerhetsprinciper och principen om skydd för berättigade förväntningar, i ett sådant fall som det som är aktuellt i förevarande mål fullgör tidsbegränsade åtaganden (bidragslicenser) som tillverkaren har mottagit i god tro?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Comercial Cluj (Rumänien) den 14 november 2011 — SC Volksbank România SA mot Andreia Câmpan och Ioan Dan Câmpan

(Mål C-571/11)

(2012/C 25/68)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Comercial Cluj

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SC Volksbank România SA

Motpart: Andreia Câmpan och Ioan Dan Câmpan

Tolkningsfråga

Enligt artikel 4.2 i direktiv 93/13/EG (1) ska bedömningen av avtalsvillkors oskälighet inte avse vare sig beskrivningen av avtalets huvudföremål eller å ena sidan förhållandet mellan pris och ersättning och å andra sidan sålda tjänster eller varor. Detta gäller i den mån dessa villkor är klart och begripligt formulerade.

Vidare gäller enligt artikel 2.1 (rättelse: ska vara artikel 2.2) a i direktiv 2008/48/EG (2) att definitionen enligt artikel 3 g i direktiv 2008/48 av konsumentens sammanlagda kreditkostnad — vilken innefattar samtliga kostnader som konsumenten måste betala i samband med kreditavtalet — inte är tillämplig för att fastställa föremålet för ett kreditavtal för vilket det som säkerhet finns en inteckning.

Mot bakgrund härav önskar den hänskjutande domstolen får svar på om begreppen ”föremål” och/eller ”pris” i artikel 4.2 i direktiv 93/13/EEG ska tolkas så, att en avgift som parterna benämner ”riskrelaterad avgift” i ett kreditavtal för vilket det som säkerhet finns en inteckning och som beräknas enligt formeln ”0,22 % av kreditsaldot” och utgår månadsvis på förfallodagen under hela kreditavtalets giltighetstid, ingår i ”föremålet” och/eller ”priset” för ett kreditavtal för vilket det som säkerhet finns en inteckning?

---

(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169)

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, s. 66)

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Veliko Tarnovo (Bulgarien) den 11 november 2011 — ”Menidzherski biznes reshenia” OOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Veliko Tarnovo

(Mål C-572/11)

(2012/C 25/69)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Veliko Tarnovo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”Menidzherski biznes reshenia” OOD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Veliko Tarnovo

Tolkningsfrågor

Ska artikel 203 jämförd med artikel 168 a i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt i ett fall som det i målet vid den nationella domstolen och med beaktande av principerna om mervärdesskatteneutralitet och berättigade förväntningar tolkas så, att det är möjligt att neka avdragsrätt för mervärdesskatt — även när risken för skattebortfall är undanröjd — om denna risk har undanröjts endast i förhållande till redovisningen till staten av den mervärdesskatt som anges på tillhandahållarens faktura, utan att undanröjandet av risken för skattebortfall har påverkat tillhandahållarens handlingar eller avsikter vilka lett till att en faktura till sitt innehåll utgör bedrägeri, eftersom den innehåller uppgift om att mervärdesskatten ska betalas av tillhandahållaren?

---

(1)  EUT L 347, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 16 november 2011 — Eleftherios Themistoklis Nasiopoulos mot Ypourgos Ygeias kai Proneias

(Mål C-575/11)

(2012/C 25/70)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Symvoulio tis Epikrateias

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Eleftherios Themistoklis Nasiopoulos

Motpart: Ypourgos Ygeias kai Proneias

Tolkningsfråga

Ska avsikten att säkerställa tillhandahållandet av tjänster av hög kvalitet inom hälso- och sjukvård anses vara tillräcklig, enligt artikel 43 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och med beaktande av proportionalitetsprincipen, för att motivera en inskränkning av etableringsfriheten som följer av systematiken i gällande bestämmelser i en viss medlemsstat (värdmedlemsstaten), enligt vilka a) viss yrkesverksamhet enbart får utövas av dem som har rätt utöva det reglerade yrket som sjukgymnast i denna medlemsstat, b) möjligheten att bevilja ett partiellt tillträde till detta yrke är utesluten, och c) vilka följaktligen gör det helt omöjligt för en medborgare i värdmedlemsstaten — som i en annan medlemsstat (ursprungsmedlemsstaten) har erhållit ett utbildningsbevis som ger vederbörande rätt att utöva ett reglerat yrke i sistnämnda medlemsstat som har samband med tillhandahållandet av tjänster inom hälso- och sjukvård (ett utbildningsbevis som dock inte ger vederbörande rätt att utöva sjukgymnastyrket i värdmedlemsstaten, på grund av att villkoren i rådets direktiv 92/51/EEG ”om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG” (EGT L 209) inte är uppfyllda) — att i värdmedlemsstaten, genom partiellt tillträde till sjukgymnastyrket, ens utöva vissa av de verksamheter som är hänförliga till nämnda yrke, det vill säga sådan verksamhet som den berörde har rätt att utöva i ursprungsmedlemsstaten?

Överklagande ingett den 18 november 2011 av Deltafina SpA av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 9 september 2011 i mål T-12/06, Deltafina mot kommissionen

(Mål C-578/11 P)

(2012/C 25/71)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Deltafina SpA (ombud: J.-F. Bellis och F. Di Gianni, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	helt eller delvis upphäva den överklagade domen i den del den innebär att klagandens talan ogillas,

—	helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 oktober 2005 i den del det rör klaganden,

—	inom ramen för domstolens obegränsade behörighet enligt artikel 261 FEUF upphäva eller nedsätta de böter som klaganden ålagts,

—	i andra hand återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning i enlighet med de rättsliga klargöranden som domstolen gör,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna såväl i målet om överklagande som i målet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande.

1.

Tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den slog fast att Deltafina åsidosatt samarbetsskyldigheten genom att inte upplysa kommissionen om att bolaget lämnat ut uppgifter om dess samarbete med kommissionen. Tribunalen borde i stället ha tagit ställning till om kommissionen, mot bakgrund av överenskommelsen mellan kommissionen och Deltafina om ”spelets regler” som träffats vid mötet den 14 mars 2002, med rätta kunde dra den slutsatsen att Deltafina hade åsidosatt samarbetsskyldigheten genom att vid APTI-mötet den 4 april 2002 yppa att bolaget hade ingett en begäran om immunitet. På detta sätt trädde tribunalen i parternas ställe och definierade i efterhand formerna för Deltafinas samarbetsskyldighet, underlät att ta ställning till den huvudsakliga grund som Deltafina åberopat och åsidosatte bolagets rätt till försvar.

2.

Tribunalen fastställde inte de faktiska omständigheterna på ett lämpligt och korrekt sätt, eftersom den vid förhandlingen, i stället för att vidta de åtgärder för bevisupptagning som föreskrivs i artikel 65 i tribunalens rättegångsregler, hörde två deltagare i mötet av den 24 mars 2002 rörande ”spelets regler” på ett sätt som inte överensstämmer med reglerna för förfarandet, vilket således är behäftat med rättsliga fel. Tribunalen iakttog därigenom inte de garantier som föreskrivs i artiklarna 68–76 i rättgångsreglerna och underlät att beakta grundläggande principer för bevisupptagning.

3.	Tribunalen har åsidosatt principen om en skälig handläggningstid. Förfarandet vid tribunalen varade nämligen 5 år och 8 månader, varvid 43 månader förflöt från det att det skriftliga förfarandet avslutades fram till beslutet att inleda det muntliga förfarandet, vilket är orimligt länge.

4.

Slutligen har tribunalen på ett rättsstridigt sätt underlåtit att uttala sig, inom ramen för sin obegränsade behörighet, angående argumentet att Deltafinas böter var oproportionerliga och diskriminerande, i det att kommissionen tillämpat samma procentsats för nedsättning av bötesbeloppet på Deltafina och Dimon Italia trots att bolagen bidragit i avsevärt olika omfattning vid fastställandet av överträdelsen. Enligt rättspraxis i domen i mål T-13/03, Nintendo mot kommissionen, får kommissionen inte åsidosätta likabehandlingsprincipen vid bedömningen av omfattningen av företagens samarbete under det administrativa förfarandet, varför detta samarbete ska jämföras såväl i kronologiskt som i kvalitativt hänseende.

Överklagande ingett den 22 november 2011 av Muhamad Mugraby av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 september 2011 i mål T-292/09, Muhamad Mugraby mot Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen

(Mål C-581/11 P)

(2012/C 25/72)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Muhamad Mugraby (ombud: S. Delhaye, Advocate)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

1.

fastställa att kommissionen har underlåtit att vidta åtgärder med anledning av i) klagandens begäran att kommissionen ska avge en rekommendation till rådet om tillfälligt upphävande av gemenskapsstöd till Libanon enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1638/2006, (1) varvid sådana åtgärder både kan och ska vidtas enligt nämnda förordning, ii) klagandens begäran att kommissionen, såsom det direkt ansvariga organet för genomförande av olika unionsprogram om stöd för Libanon, tillfälligt ska upphäva genomförandet av dessa program i avvaktan på upphörandet av Libanons fortsatta kränkning av grundläggande rättigheter, närmare bestämt klagandens rättigheter,

2.

slå fast att rådet, i dess egenskap av part i associeringsrådet EU-Libanon, har underlåtit att vidta åtgärder med anledning av klagandens begäran att kommissionen ska anmodas att rekommendera rådet att vidta särskilda och effektiva åtgärder beträffande unionsstöd till Libanon enligt associeringsavtalet mellan Libanon och gemenskapen, (2) för att parternas skyldigheter enligt avtalet ska uppfyllas,

3.

slå fast att kommissionen, i dess roll som fördragens väktare och det direkt ansvariga organet för genomförandet av unionens olika stödprogram för Libanon, och rådet, i dess egenskap av part i associeringsrådet EU–libanon, har ådragit sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar för den skada som klaganden lidit till följd av deras ständiga misslyckande, från och med december 2002, med att på ett effektivt sätt använda tillgängliga resurser och rättsakter för att för att säkerställa ett effektivt genomförande av den bestämmelse i associeringsavtalet som avser mänskliga rättigheter,

4.	förplikta kommissionen att, delvis som gottgörelse in natura, föreslå rådet att tillfälligt upphäva associeringsavtalet mellan EU och Libanon, i avvaktan på att man funnit en lösning på Libanons underlåtenhet att följa artikel 2 i associeringsavtalet såvitt avser klaganden,

5.

förplikta kommissionen att inskränka utförandet av pågående stödprogram (som genomförs och/eller övervakas av kommissionen) till de program som särskilt har till syfte att främja de grundläggande rättigheterna och som inte utgör ett ekonomiskt stöd till de libanesiska myndigheterna, i avvaktan på att man funnit en lösning på Libanons underlåtenhet att följa artikel 2 i associeringsavtalet såvitt avser klaganden,

6.	förplikta rådet att anmoda kommissionen att utarbeta en sådan rekommendation som har skissats under punkt 4 ovan och att för samma ändamål verka genom associeringsavtalets organ, och

7.	förplikta EU, rådet och kommissionen, vilka var svarande i första instans, att ersätta sökanden för hans ekonomiska och ideella skada med ett belopp som ska fastställas ex aequo et bono (i överensstämmelse med rätt och billighet) till minst 5 000 000 EUR samt rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden hävdar att det angripna beslutet ska upphävas och åberopar härvid följande grunder:

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning — genom att, utan grund, avvisa ansökan med motiveringen att den inte kunde tas upp till sakprövning, — genom att åsidosätta klagandens rätt att namnge samtliga svarande, — genom att åsidosätta klagandens rätt till försvar genom att bortse från dennes argument, — genom att inte pröva varje begäran som framställts av klaganden, och — genom att bortse från EU-rätten och EU:s skyldigheter enligt internationell rätt, och genom att lägga förordningar som antagits av en av EU-institutionerna till grund för beslutet.

Klaganden hävdar också att tribunalen gjorde en feltolkning av associeringsavtalet mellan EU och Libanon, att det saknade grund för sin tolkning avseende ”ett stort utrymme för skönsmässig bedömning” och för sin slutsats att det saknade behörighet för att meddela ålägganden till Europeiska unionens råd och till Europeiska kommissionen.

Till följd av det anförda gör klaganden gällande att tribunalen har utsatt honom för rättsvägran.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (EUT L 310, s. 1).

(2)  Interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan (EGT L 262, s. 2).

Överklagande ingett den 24 november 2011 av Rügen Fisch AG av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 21 september 2011 i mål T-201/09, Rügen Fisch AG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), varvid den övriga parten i målet var Schwaaner Fischwaren GmbH

(Mål C-582/11)

(2012/C 25/73)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Rügen Fisch AG (ombud: O. Spuhler och M. Geitz, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet:

—	Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

—	Schwaaner Fischwaren GmbH

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som meddelats av Europeiska unionens tribunal den 21 september 2011 i mål T-201/09 och ogiltigförklara det beslut som meddelats av motpartens fjärde överklagandenämnd den 20 mars 2009 i ärende R 230/2007-4,

—	eller upphäva ovannämnda dom av Europeiska unionens tribunal och återförvisa målet till nämnda domstol, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopar klaganden följande grunder:

Tribunalen slog i den överklagade domen felaktigt fast att det absoluta registreringshindret i artikel 7.1 c i förordningen om gemenskapsvarumärken (1) utgjorde hinder för att registrera ordkännetecknet SCOMBER MIX som gemenskapsvarumärke, till följd av det aktuella varumärkets beskrivande karaktär.

Denna bedömning av tribunalen strider mot artikel 7.1 c, i förening med artikel 51.1 a i förordningen om gemenskapsvarumärken. Ordkännetecknet SCOMBER MIX är inte beskrivande, eftersom det ur omsättningskretsens synvinkel rör sig om en ren fantasibeteckning, som entydigt uppfattas som ett varumärke.

De varor och tjänster som avses med den omtvistade varumärkesansökan har bestämts i förhållande till genomsnittskonsumenten. En genomsnittskonsument kan emellertid inte det latinska språket och känner inte heller till det zoologiska begreppet scomber. Ordkännetecknet SCOMBER MIX uppfyller följaktligen den minimigrad av särskillnadsförmåga som krävs enligt unionsrätten för att registreras som ett gemenskapsvarumärke.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

Överklagande ingett den 23 november 2011 av Dow AgroSciences Ltd, Dow AgroSciences LLC, Dow AgroSciences, Dow AgroSciences Export, Dow Agrosciences BV, Dow AgroSciences Hungary kft, Dow AgroSciences Italia Srl, Dow AgroSciences Polska sp. z o.o., Dow AgroSciences Iberica, SA, Dow AgroSciences s.r.o., Dow AgroSciences Danmark A/S och Dow AgroSciences GmbH av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 9 september 2011 i mål T-475/07, Dow AgroSciences Ltd m.fl. mot kommissionen

(Mål C-584/11 P)

(2012/C 25/74)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Dow AgroSciences Ltd, Dow AgroSciences LLC, Dow AgroSciences, Dow AgroSciences Export, Dow Agrosciences BV, Dow AgroSciences Hungary kft, Dow AgroSciences Italia Srl, Dow AgroSciences Polska sp. z o.o., Dow AgroSciences Iberica, SA, Dow AgroSciences s.r.o., Dow AgroSciences Danmark A/S och Dow AgroSciences GmbH (ombud: C. Mereu, avocat, K. Van Maldegem, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom i mål T-475/07, och

—	ogiltigförklara kommissionens beslut 2007/629/EG av den 20 september 2007 (1) om att inte införa trifluralin i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (2) och om återkallande av godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne, eller,

—	alternativt, återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna (inklusive kostnaderna i målet vid tribunalen).

Grunder och huvudargument

Klagandena anför att tribunalen åsidosatte gemenskapsrätten genom att ogilla deras talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2007/629/EG av den 20 september 2007 om att inte införa trifluralin i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne. Klagandena gör gällande att tribunalen begick ett antal fel vid tolkningen av de faktiska omständigheterna och av de bestämmelser som var tillämpliga på klagandenas situation. Sålunda gjorde den sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning, bland annat

—	genom att inte konstatera att den rapporterande medlemsstaten och Efsa hade begärt att klagandena skulle inkomma med ytterligare uppgifter för att komplettera dokumentationen, i enlighet med artikel 8.5 i förordning nr 451/2000 (3),

—	genom att inte slå fast att kommissionen inte följde det föreskrivande förfarandet enligt rådets beslut 1999/468 (4) och genom att finna att kommissionen inte åsidosatte artikel 5 i rådets beslut 1999/468, och

—	genom att inte finna att kommissionen gjorde sin bedömning av trifluralin med hjälp av kriterier som inte omfattas av direktiv 91/414 och som saknar stöd i den relevanta lagstiftningen, och således agerade utan behörighet (ultra vires).

Med stöd av dessa skäl anför klagandena att tribunalens dom i mål T-475/07 ska upphävas och att kommissionens beslut 2007/629/EG ska ogiltigförklaras.

---

(1)  EUT L 255, s. 42.

(2)  EUT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236.

(3)  EGT L 55, s. 25.

(4)  EGT L 184, s. 23.

Överklagande ingett den 24 november 2011 av Regione Puglia av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 14 september 2011 i mål T-84/10, Regione Puglia mot kommissionen

(Mål C-586/11 P)

(2012/C 25/75)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Regione Puglia (ombud: F. Brunelli och A. Aloia, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det beslut tribunalen meddelade den 14 september 2011, och som delgavs klaganden den 15 september 2011, varigenom tribunalen avvisade talan i mål T-84/10,

—

pröva målet i sak och följaktligen ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut K(2009) 10350 av den 22 december 2009 att fastställa giltigheten och effektiviteten av enbart de bestämmelser som avses i artikel 4 om återkallande av nedsättningen av delutbetalningarna från Europeiska regionala utvecklingsfonden för det program som avses i detta beslut,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör i första hand gällande att det förekommit förfarandefel i första instans vilket orsakat klaganden en allvarlig skada. Förfarandefelet består i att det muntliga förfarande som föreskrivs i artikel 114.3 i tribunalens rättegångsregler hoppades över.

I andra hand anför klaganden att tribunalen har åsidosatt unionsrätten dels genom att göra en felaktig tolkning av artikel 263.4 FEUF och rådets förordning (EG) nr 1260/1999 (1), jämförd med artikel 4.2 och 4.3 FEUF och artikel 5.3 FEUF, dels genom att ge en otillräcklig motivering av sina slutsatser i strid med artikel 81 i tribunalens rättegångsregler.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (EGT L 161, s. 1)

Överklagande ingett den 24 november 2011 av Omnicare Inc. av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 9 september 2011 i mål T-289/09, Omnicare inc. mot byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Astellas Pharma GmbH

(Mål C-587/11 P)

(2012/C 25/76)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Omnicare Inc. (ombud: M. Edenborough QC)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Astellas Pharma GmbH

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska upphäva den överklagade domen, och besluta om att klaganden ska få ersättning för sina rättegångskostnader i båda instanser.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar en enda grund till stöd för sin talan. Tribunalen påstås felaktigt ha tillämpat artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 (1) (den nya förordningen). Målet rör en invändning från Astellas Pharma Gmbh (tidigare Yamanouchi Pharma GmbH) (invändande part) som grundade sig på den invändade partens tyska varumärkesregistrering nr 394 01 348 och ett påstående om att det förelåg risk för förväxling enligt artikel 8.1 b i rådets förordning nr (EG) nr 40/94 (2) (den gamla förordningen) (men som är identisk med de relevanta delarna i den nya förordningen). Eftersom det äldre varumärket hade registreras mer än fem år innan invändningsförfarandet inleddes, var det nödvändigt för den invändande parten att visa att varumärket verkligen hade använts för att kunna använda det som grund för en invändning.

Det påstås att tribunalen felaktigt fann att det äldre varumärke till vilket den invändade parten hänvisade, rättsligt sett, verkligen hade använts. Det är utrett att varumärket i fråga verkligen hade använts i handeln av den invändande parten eller med dennes samtycke för de tjänster för vilket det var registrerat. Användningen rörde emellertid tjänster som tillhandahölls gratis. Sådan användning kan, enligt lag, inte åberopas i syfte att visa att varumärket verkligen har använts. Denna fråga har behandlats i rättspraxis som, enligt klaganden, a) tribunalen har tillämpat felaktigt och som b) i vart fall är inkonsekvent. Det ankommer därför på domstolen att fastställa de rättsliga konsekvenserna av dessa faktiska omständigheter.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, s. 1).

Överklagande ingett den 24 november 2011 av Omnicare, Inc. av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 9 september 2011 i mål T-290/09, Omnicare, Inc. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Astellas Pharma GmbH

(Mål C-588/11)

(2012/C 25/77)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Omnicare, Inc. (ombud: M. Edenborough QC)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Astellas Pharma GmbH

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva den överklagade domen. Klaganden yrkar vidare att domstolen ska besluta om ersättning för klagandens kostnader i målet om överklagande och i målet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför en enda grund för sin talan, nämligen att tribunalen tillämpat artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 (1) (nedan kallad den nya förordningen) felaktigt. Förevarande mål omfattar en invändning av Astellas Pharma GmbH (tidigare Yamanouchi Pharma GmbH) (nedan kallad invändaren) baserad på invändarens tyska varumärkesregistrering nr 394 01 384 och på ett påstående om förväxling enligt artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 40/94 (2) (nedan kallad den gamla förordningen) (som dock i relevanta delar är identisk med den nya förordningen). Eftersom det tidigare varumärket hade registrerats mer än fem år före det att invändningen framställdes, måste invändaren styrka att det gjorts verkligt bruk av varumärket för att kunna åberopa det som grund för invändningen.

Klaganden hävdar att tribunalen felaktigt funnit att det gjorts verkligt bruk i rättsligt hänseende av det av invändaren åberopade tidigare varumärket. Det är ostridigt att invändaren verkligen hade gjort bruk i näringsverksamhet av det ifrågavarande varumärket eller att så skett med invändarens samtycke, beträffande de tjänster för vilka varumärket registrerats. Detta bruk avsåg emellertid ett vederlagsfritt tillhandahållande av tjänster. Ett sådant bruk kan således i rättsligt hänseende inte åberopas för att styrka att det gjorts verkligt bruk av varumärket. Detta har behandlats i rättspraxis som klaganden dock anser a) har tillämpats felaktigt av tribunalen och b) i vilket fall som helst är osammanhängande. Det föreligger alltså ett behov av att EU-domstolen besvarar frågan vilka de rättsliga följderna bör bli mot bakgrund av dessa faktiska omständigheter.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 78, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3)

(2)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 11, s. 1).

Överklagande ingett den 25 november 2011 av Alliance One International, Inc. av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 9 september 2011 i mål T-25/06, Alliance One International, Inc. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-593/11 P)

(2012/C 25/78)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Alliance One International, Inc. (ombud: C. Osti, A. Prastaro, G. Mastrantonio, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva, i sin helhet, tribunalens dom av den 9 september 2011 i mål T-25/06, Alliance One mot kommissionen och, i den mån så är möjligt med hänsyn till omständigheterna i målet,

—	ogiltigförklara artikel 1.1 i det angripna beslutet, i den del den avser SCC, Dimon och Alliance One; och följaktligen

—	sätta ned de böter som ålagts Transcatab och Dimon Italia (Mindo), så att böterna inte överstiger 10 procent av den omsättning som de hade det senaste räkenskapsåret, och

—	sätta ned de böter som ålagts Transcatab och Dimon Italia (Mindo), eftersom multiplikatorn inte längre kunde tillämpas då den var grundad på koncernens storlek,

—	i vart fall förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnader, inklusive de kostnader som Alliance One förorsakats vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Alliance One yrkar i) att den angripna domen ska upphävas i sin helhet, och ii) att artikel 1.1 kommissionens beslut av den 20 oktober 2005 i ärende COMP/C.38.281/B.2 — Råtobak — Italien ska ogiltigförklaras, i den del den avser Standard Commercial Corp. (SCC), Dimon Inc. (Dimon) och Alliance One; och följaktligen (iii) att de böter som ålagts Transcatab S.p.A. (Transcatab) och Dimon Italia S.r.l. (Dimon Italia; numera Mindo) ska sättas ned, så att de inte överstiger 10 procent av den omsättning som bolagen hade det senaste räkenskapsåret, eller (iv) att de böter som ålagts Trancatab och Dimon Italia (numera Mindo) ska sättas ned, eftersom multiplikatorn inte kunde tillämpas; (v) och att kommissionen i vart fall ska förpliktas att ersätta rättegångskostnader, inklusive de kostnader som Alliance One har förorsakats vid tribunalen.

Alliance One hävdar att den angripna domen bör upphävas, varvid bolaget åberopar följande grunder:

—

För det första har tribunalen åsidosatt artikel 296 FEUF och artiklarna 48 och 49 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Underlåtenheten att göra en konkret och fullständig bedömning av all relevant bevisning som klaganden hade lagt fram för att motbevisa presumtionen om ett avgörande inflytande och, följaktligen, underlåtenheten att korrekt underbygga sin slutsats att bevisningen skulle underkännas medförde att presumtionen om utövande av kontroll verkligen inte kunde motbevisas. Detta utgjorde ett åsidosättande av principerna om oskuldspresumtion, legalitet och individuellt ansvar.

—	För det andra gjorde tribunalen, genom att underkänna den bevisning som hade lagts fram av Alliance One, en felaktig tillämpning av de allmänna principerna om bevisbörda och de processrättsliga bestämmelserna om bevisning. Tribunalen har i vart fall åsidosatt klagandens rätt till försvar.

Överklagande ingett den 25 november 2011 av Evropaïki Dynamiki — Progimena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 9 september 2011 i mål T-232/06 Evropaïki Dynamiki — Progimena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE mot Europeiska kommissionen

(Mål C-597/11 P)

(2012/C 25/79)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Evropaïki Dynamiki — Progimena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (ombud: N. Korogiannakis och M. Dermitzakis, Δικηγόροι)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom,

—

utöva sin obegränsade behörighet och ogiltigförklara kommissionens (GD Skatter och tullar) beslut, vilket delgetts klaganden i skrivelse av den 19 juni 2006, att förkasta bolagets anbud i anbudsinfordran TAXUD/2005/AO-001 Tillhandahållande av tjänster som ska omfatta specifikation, utveckling, underhåll och stöd avseende tullens IT-system med anknytning till IT-projekt inom ramen för GD Skatter och tullar (CUST/DEV) (EUT 2005/S 187-183846) och att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet samt förplikta kommissionen att utge skadestånd,

—	alternativt, återförvisa målet till tribunalen för avgörande i sak, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna i första instans.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat följande grunder till stöd för sitt yrkande om att den överklagade domen ska upphävas:

För det första är tribunalens tolkning och tillämpning av artiklarna 89.1 och 98.1 i budgetförordningen, av artiklarna 140.1, 140.2 och 141.2 i budgetförordningens genomförandebestämmelser, av principen om likabehandling, icke-diskrimineringsprincipen, principen om öppenhet samt principen om fri konkurrens.

För det andra har tribunalen tolkat bevisningen felaktigt samt missuppfattat den.

För det tredje var tribunalens rättstillämpning felaktig när den tolkade tillägget till urvalskriterierna, när den inte prövade förekomsten av flera fall av uppenbart oriktiga bedömningar av anbudet och när den lämnade en otillräcklig motivering till den överklagade domen.

Överklagande ingett den 25 november 2011 av Land Wien av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 september 2011 i mål T-267/10, Land Wien mot Europeiska kommissionen

(Mål C-608/11 P)

(2012/C 25/80)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Land Wien (ombud: W.-G. Schärf, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

ändra det beslut som Europeiska unionens tribunal (sjätte avdelningen) meddelade den 20 september 2011 i mål T-267/10 och därvid bifalla klagandens talan i sin helhet och förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första och andra instans.

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser tribunalens beslut av den 20 september 2011, genom vilket tribunalen ogillade dels klagandens talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 25 mars 2010 om avskrivning av det klagomål som klaganden hade lämnat in avseende en utbyggnad av blocken 3 och 4 vid kärnkraftverket Mochovce i Republiken Slovakien, dels klagandens yrkande att tribunalen skulle slå fast att kommissionen har underlåtit att vidta åtgärder enligt artikel 265 FEUF, eftersom klaganden inte fick ta del av samtliga begärda handlingar angående nämnda utbyggnad, vilket strider mot Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. (1)

Tribunalen åsidosatte genom sitt beslut Euratomfördraget, eftersom den inte tolkade detta mot bakgrund av Lissabonfördraget. Tribunalen beaktade inte att den rätt till tillgång till handlingar som stadgas i artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna genom Lissabonfördraget förklarades en rättighet som klaganden kan åberopa direkt inför domstol i syfte att erhålla alla upplysningar som kommissionen har mottagit angående utbyggnaden av kärnkraftverket Mochovce.

I motsats till vad tribunalen fann utgör den skrivelse som kommissionen skickade som svar på klagandens begäran ett avgörande mot vilket talan kan väckas enligt artikel 263 FEUF. Detta följer av domstolens fasta praxis, särskilt av dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM.

---

(1)  EGT L 145, s. 43.

Överklagande ingett den 1 december 2011 av Luigi Marcuccio av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 14 september 2011 i mål T-236/02, Marcuccio mot kommissionen

(Mål C-617/11 P)

(2012/C 25/81)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Luigi Marcuccio (ombud: G. Cipressa, avvocato)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva domen av den 14 september 2011 i mål T-236/02 i den del de skadeståndsyrkanden som klaganden framställt i sina inlagor i det målet ogillades,

—	i första hand förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna och fullt ut bifalla samtliga yrkanden om skadestånd, eller

—	i andra hand återförvisa vissa delar av målet till tribunalen för förnyad prövning av i sak av skadeståndsyrkandena.

Grunder och huvudargument

—	Det föreligger rättegångsfel (errores in procedendo) av sådan art att klagandens intressen har skadats på ett oåterkalleligt sätt.

—

Domen saknar fullständig motivering och tribunalens resonemang är orimligt, innehåller upprepningar, är ologiskt och motsägelsefullhet. Det har även gjorts en felaktig, oriktig och orimlig tolkning och tillämpning av bilaga X till tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen, av allmänna grundprinciper för lagtolkning och av villkoren för att en av Europeiska unionens institutioner ska vara skyldig att ersätta skada.

—	Det föreligger misstag, godtycke och förvanskning av de faktiska omständigheterna.

—	Det föreligger förvanskning av de faktiska omständigheterna och en felaktig, oriktig och orimlig tolkning och tillämpning av reglerna för talans upptagande till sakprövning.

Överklagande ingett den 2 december 2011 av New Yorker SHK Jeans GmbH & Co. KG, tidigare New Yorker SHK Jeans GmbH av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 29 september 2011 i mål T-415/09, New Yorker SHK Jeans GmbH & Co. KG, tidigare New Yorker SHK Jeans GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) samt Vallis K. — Vallis A. & Co. O.E.

(Mål C-621/11)

(2012/C 25/82)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: New Yorker SHK Jeans GmbH & Co. KG, tidigare New Yorker SHK Jeans GmbH (ombud: V. Spitz, A. Gaul, T. Golda och S. Kirschstein-Freund, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) samt Vallis K. — Vallis A. & Co. O.E.

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

1.

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 29 september 2011 i mål T-415/09 och a) ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) antog den 30 juli 2009 i den mån överklagandet avslås och avslaget på ansökan om registrering av varor i klass 25 står fast, i andra hand, b) återförvisa målet till tribunalen för slutligt avgörande.

2.	förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) att ersätta rättegångskostnaderna i första instans samt i samband med överklagandet.

Grunder och huvudargument

—	Beaktandet av ytterligare bevisning för verkligt bruk som ingetts efter den frist som harmoniseringsbyrån fastställt strider mot artiklarna 42.2, 42.3, 74.2, 74.3 och 76.2 i förordning nr 207/2009 (1) (tidigare artiklarna 43.2, 42.3 och 74.2) och regel 22.2 i förordning nr 2868/95.

—

Inlämnandet av bevisning gällande verkligt bruk av det varumärke som åberopats i invändningsförfarandet regleras enbart av regel 22.2 i förordning nr 2868/95. Ordalydelsen i denna bestämmelse medger inget handlingsutrymme. Artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 är således inte tillämplig i detta avseende. För det fall verkligt bruk av det varumärke som åberopats i invändningsförfarandet inte har styrkts inom den frist som harmoniseringsbyrån fastställt enligt regel 22.2 första meningen i förordning nr 2868/95 ska invändningen avvisas.

—

Om harmoniseringsbyrån bereder motparten tillfälle att yttra sig över sökandens argument avseende bevisningen på verkligt bruk får denna följaktligen inkomma med yttranden enligt artikel 75 i förordning nr 207/2009 och regel 20.4 i förordning nr 2868/95. Ytterligare bevisning gällande verkligt bruk kan emellertid inte beaktas när sådan bevisning ingetts efter det att fristen löpt ut. Beaktande av bevisning som inlämnats sent innebär ett åsidosättande av artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009 samt regel 22.2 i förordning nr 2868/95.

—	Endast den omständigheten att sökanden i sina yttranden har bestritt att den bevisning som ingetts inom fristen är tillräcklig motiverar inte att ytterligare bevisning gällande verkligt bruk ska kunna beaktas.

—

Även om artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 anses tillämplig avseende ytterligare bevis på verkligt bruk som ingetts efter det att fristen enligt regel 22.2 i förordning nr 2868/95 har löpt ut har artiklarna 42.2, 42.3 och 76.2 i förordning nr 207/2009 samt regel 22.2 i förordning nr 2868/95 i förevarande fall åsidosatts.

—

Den bevisning som senare ingavs var ingen kompletterande bevisning. Kompletterande bevisning kräver att den bevisning som ingetts inom fristen verkligen styrkte verkligt bruk av det varumärke som åberopats i invändningsförfarandet och att den senare åberopade bevisningen endast underbygger denna slutsats. Tribunalen åsidosatte således artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 genom att medge tillämpning av denna bestämmelse I samband med överklagandet.

—

Det handlingsutrymme som medges enligt artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 har överträtts. Harmoniseringsbyrån överträdde sina befogenheter bara genom att beakta att åberopande av ytterligare exempel på verkligt bruk var nödvändigt för motparten. Frågan huruvida inlämnandet av ytterligare bevisning är nödvändig för en part är inte en omständighet som kan beaktas i målet. Denna fråga måste varje part besvara själv. Harmoniseringsbyrån beaktade inte heller några ytterligare omständigheter. Den beaktade inte ens värdet av den bevisning som först ingetts. Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den bedömde att inga befogenheter överträtts.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)

Överklagande ingett den 6 december 2011 av Polyelectrolyte Producers Group SNF SAS av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 21 september 2011 i mål T-268/10, Polyelectrolyte Producers Group, SNF SAS mot Europeiska kemikaliemyndigheten

(Mål C-625/10 P)

(2012/C 25/83)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Polyelectrolyte Producers Group SNF SAS (ombud: K. Van Maldegem, R. Cana, avocats)

Övriga parter i målet: Europeiska kemikaliemyndigheten, Konungariket Nederländerna, Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens beslut i mål T-268/10, och

—

ogiltigförklara Europeiska kemikaliemyndighetens beslut att dels identifiera akrylamid som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning (EG) nr 1907/2006 (1) om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier i enlighet med artikel 59 i förordning 1907/2006, dels den 30 mars 2010 inkludera akrylamid på kandidatförteckningen, i enlighet med artikel 59 i förordning nr 1907/2006, eller

—	alternativt återförvisa målet till tribunalen för prövning av klagandenas talan om ogiltigförklaring, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande samt i förfarandet i tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klagandena gör gällande att tribunalen åsidosatte unionsrätten genom att avvisa deras talan om ogiltigförklaring av Europeiska kemikaliemyndighetens beslut att dels identifiera akrylamid som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006 i enlighet med artikel 59 i förordning 1907/2006, dels den 30 mars 2010 inkludera akrylamid på kandidatförteckningen, i enlighet med artikel 59 i förordning nr 1907/2006. Klagandena anser att tribunalen gjorde en rad fel i sin tolkning av de faktiska omständigheterna och de tillämpliga bestämmelserna i klagandenas situation. Dessa fel ledde till en felaktig rättstillämpning i flera fall, i synnerhet vad gäller:

—	Tolkningen och tillämpningen av artikel 102.1 i rättegångsreglerna och rättspraxis avseende beräkning av tidsfrister, och

—

avvisningen av klagandenas talan om ogiltigförklaring av Europeiska kemikaliemyndighetens beslut att dels identifiera akrylamid som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006 i enlighet med artikel 59 i förordning 1907/2006, dels den 30 mars 2010 inkludera akrylamid på kandidatförteckningen, i enlighet med artikel 59 i förordning nr 1907/2006.

Av dessa skäl yrkar klagandena att domstolen ska upphäva tribunalens beslut i mål T-268/10 och ogiltigförklara Europeiska kemikaliemyndighetens beslut att dels identifiera akrylamid som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i förordning nr 1907/2006 i enlighet med artikel 59 i förordning 1907/2006, dels den 30 mars 2010 inkludera akrylamid på kandidatförteckningen, i enlighet med artikel 59 i förordning nr 1907/2006.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1)

Beslut meddelat ordföranden på domstolens andra avdelning den 17 oktober 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-551/09) (1)

(2012/C 25/84)

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på andra avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 63, 13.3.2010.

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens sjätte avdelning den 28 september 2011 — Kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-179/10) (1)

(2012/C 25/85)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på sjätte avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 161, 19.6.2010.

Tribunalens dom av den 30 november 2011 — Quinn Barlo m.fl. mot kommissionen

(Mål T-208/06) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för metakrylat - Beslut i vilket en överträdelse konstateras av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet - Begreppet en enda överträdelse - Överträdelsens varaktighet - Böter - Överträdelsens allvar - Förmildrande omständigheter)

(2012/C 25/86)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Quinn Barlo Ltd (Cavan, Irland), Quinn Plastics NV (Geel, Belgien) och Quinn Plastics GmbH (Mainz, Tyskland) (ombud: advokaterna W. Blau, F. Wijckmans och F. Tuytschaever)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis V. Bottka och S. Noë, därefter V. Bottka och N. Khan)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av artiklarna 1 och 2 i kommissionens beslut K(2006) 2098 slutlig av den 31 maj 2006 angående ett förfarande med tillämpning av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F/38.645 — Metakrylat) såvitt de rör sökandena, eller, i andra hand, talan om ogiltigförklaring av artikel 2 i beslutet såvitt sökandena däri åläggs böter, eller, i tredje hand, talan om nedsättning av bötesbeloppet

Domslut

1.

Artikel 1 i kommissionens beslut K(2006) 2098 slutlig av den 31 maj 2006 angående ett förfarande med tillämpning av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F/38.645 — Metakrylat) ogiltigförklaras dels i den mån det däri fastställs att Quinn Barlo Ltd, Quinn Plastics NV och Quinn Plastics GmbH har åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) genom att delta i en rad konkurrensbegränsande avtal och samordnade förfaranden som inte endast avsåg massiva plattor i polymetylmetakrylat, utan även formmassor i polymetylmetakrylat och sanitetsgods i polymetylmetakrylat, dels i den mån dessa bolag däri hålls ansvariga för deltagande i överträdelsen mellan den 1 november 1998 och den 23 februari 2000.

2.	Det bötesbelopp för vilket Quinn Barlo, Quinn Plastics NV och Quinn Plastics GmbH är solidariskt ansvariga enligt artikel 2 i beslut K(2006) 2098 slutlig, fastställs till 8 250 000 euro.

3.	Talan ogillas i övrigt.

4.	Quinn Barlo, Quinn Plastics NV och Quinn Plastics GmbH ska bära 60 procent av sina rättegångskostnader och ersätta 60 procent av Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

5.	Kommissionen ska bära 40 procent av sina rättegångskostnader och ersätta 40 procent av Quinn Barlos, Quinn Plastics NV:s och Quinn Plastics GmbH:s rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 224, 16.9.2006.

Tribunalens dom av den 8 december 2011 — Deutsche Post mot kommissionen

(Mål T-421/07) (1)

(Statligt stöd - Åtgärder som vidtagits av de tyska myndigheterna till förmån för Deutsche Post AG - Beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 EG - Tidigare slutligt beslut saknas - Avvisning)

(2012/C 25/87)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Post AG (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaterna J. Sedemund och T. Lübbig)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis N. Kahn och B. Martenczuk, därefter B. Martenczuk och D. Grespan)

Parter som intervenerat till stöd för svaranden: UPS Europe NV/SA (Bryssel, Belgien) och UPS Deutschland Inc. & Co. OHG (Neuss, Tyskland) (ombud: advokaterna T. Ottervanger och E. Henny)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 12 september 2007 att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 (EG) med avseende på det statliga stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat Deutsche Post AG (statligt stöd C 36/07 (ex NN 25/07)),

Domslut

1.	Talan avvisas.

2.	Deutsche Post AG ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.	UPS Europe NV/SA och UPS Deutschland Inc. & Co. OHG ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 22, 26.1.2008.

Tribunalens dom av den 8 december 2011 — Evropaïki Dynamiki mot kommissionen

(Mål T-39/08) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Anbudsförfarande - Tillhandahållande av datatjänster avseende hosting, förvaltning, förbättring, befordran och underhåll av en internetportal - Avslag på anbudet och tilldelning av kontraktet till en annan anbudsgivare - Urvalskriterier - Tilldelningskriterier - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar)

(2012/C 25/88)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (Aten, Grekland) (ombud: advokaten N. Korogiannakis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Manhaeve och N. Bambara, biträdda av advokaten J. Stuyck)

Saken

Dels en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 12 november 2007 att inte anta sökandens anbud inom ramen för ett förfarande för anbudsinfordran avseende hosting, förvaltning, förbättring, främjande och drift av Europeiska kommissionens onlineinlärningstjänst (eLearning) (elearningeuropa.info) (EUT 2007, s. 87), och att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet, dels en talan om skadestånd.

Domslut

1.

Kommissionens beslut av den 12 november 2007 att inte anta sökandens anbud inom ramen för ett förfarande för anbudsinfordran avseende hosting, förvaltning, förbättring, främjande och drift av Europeiska kommissionens onlineutlärning (eLearning) (elearningeuropa.info), och att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet, ogiltigförklaras.

2.	Talan om skadestånds ogillas.

3.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE:s rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 92, 12.4.2008.

Tribunalens dom av den 30 november 2011 — kommissionen mot Dittert

(Mål T-51/08 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Befordran - Befordringsförfarandet år 2005 - Prioritetspoäng - Utebliven tilldelning på grund av en händelse av teknisk natur - Befordringskommitté A* - Tilldelning av ytterligare prioritetspoäng som understiger vad som följer av de överordnades förslag - Beslut om att upptagande i förteckningen över befordrade tjänstemän inte ska ske)

(2012/C 25/89)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Berscheid och K. Herrmann)

Övrig part i målet: Daniel Dittert (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna B. Cortese och C. Cortese)

Saken

Överklagande av den dom som meddelats av personaldomstolen (andra avdelningen) den 22 november 2007 i mål F-109/06, Dittert mot kommissionen (REG 2007, s. II-0000), varvid överklagandet avsåg upphävande av nämnda dom.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Daniel Dittert har förorsakats.

---

(1)  EUT C 92, 12.4.2008.

Tribunalens dom av den 30 november 2011 — Kommissionen mot Carpi Badía

(Mål T-52/08 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Befordran - Befordringsförfarandet 2005 - Prioritetspoäng - Teknisk incident som lett till att poäng inte tilldelats - Befordringskommitté A* - Tilldelning av ett lägre antal befordringspoäng än det som den överordnade föreslog - Ej upptagen i förteckningen över befordrade tjänstemän)

(2012/C 25/90)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Berscheid och K. Herrmann)

Övrig part i målet: José María Carpi Badía (Luxembourg, Luxemburg) (ombud: advokaterna B. Cortese och C. Cortese)

Saken

Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 22 november 2007 i mål F-110/06, Carpi Badía mot kommissionen (REGP 2007, s. I-A-0000 och s. II-A-0000), med yrkande om upphävande av nämnda dom.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta José María Carpi Badías rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 92, 12.4.2008.

Tribunalens dom av den 30 november 2011 — Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing mot rådet och kommissionen

(Mål T-107/08) (1)

(Dumpning - Import av kiselmangan med ursprung i Kina och Kazakstan - Talan om ogiltigförklaring - Exportpris - Jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet - Beräkning av prisunderskridandemarginalen - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar)

(2012/C 25/91)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Transnational Company ”Kazchrome” AO (Aktiubinsk, Kazakstan), och ENRC Marketing AG (Kloten, Schweiz) (ombud: inledningsvis advokaterna L. Ruessmann och A. Willems, därefter advokaterna A. Willems och S. De Knop)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis J.-P. Hix, biträdd av advokaterna G. Berrisch och G. Wolf, därefter J.-P. Hix och G. Driessen, biträdda av advokaten G. Berrisch), och Europeiska kommissionen (ombud: H. van Vliet och K. Talabér Ritz)

Part som har intervenerat till stöd för svarandena: Euroalliages, Bryssel (Belgien) (ombud: advokaterna J. Bourgeois, Y. van Gerven och N. McNelis)

Saken

Dels en talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 1420/2007 av den 4 december 2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselmangan med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan och om avslutande av förfarandet beträffande import av kiselmangan med ursprung i Ukraina (EUT L 317, s. 5), i den del den rör import av kiselmangan som tillverkats av Transnational Company ”Kazchrome” AO, dels en talan om skadestånd.

Domslut

1.

Artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 1420/2007 av den 4 december 2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselmangan med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan och om avslutande av förfarandet beträffande import av kiselmangan med ursprung i Ukraina ogiltigförklaras i den mån bestämmelsen ska tillämpas på import av kiselmangan som tillverkas av Transnational Company ”Kazchrome” AO.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing AG ska bära hälften av sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

4.	Europeiska unionens råd ska ersätta hälften av de rättegångskostnader som Transnational Company ”Kazchrome” och ENRC Marketing haft och bära sina egna rättegångskostnader.

5.	Euroalliages ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 116, 9.5.2008.

Tribunalens dom av den 30 november 2011 — Sniace mot kommissionen

(Mål T-238/09) (1)

(Statligt stöd - Skuldomläggningsavtal - Beslut genom vilket stöd förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden - Motiveringsskyldighet)

(2012/C 25/92)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Sniace, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna F. J. Moncholi Fernández och S. Rating)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Urraca Caviedes)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2009/612/EG av den 10 mars 2009, om det stöd C 5/2000 (f.d. NN 118/97) som Spanien har genomfört till förmån för Sniace SA, Torrelavega, Kantabrien, och genom vilket beslut 1999/395/EG ändrades (EUT L 210, s. 4).

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Sniace, SA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta dem som Europeiska kommissionen har haft, inbegripet dem som hör samman med det interimistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 193, 15.8.2009.

Tribunalens dom av den 30 november 2011 — Hartmann mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-123/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsordvarumärke av Complete - Absoluta registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Beskrivande karaktär - Motivering - Varor som utgör en homogen grupp - Artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009)

(2012/C 25/93)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Paul Hartmann AG (Heidenheim an der Brenz, Tyskland) (ombud: N. Aicher)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: inledningsvis B. Schmidt, därefter R. Manea och R. Pethke)

Saken

Talan mot det beslut som fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån meddelade den 20 januari 2010 (ärende R 601/2009-4), rörande en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordkännetecknet Complete.

Domslut

1.	Harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnds beslut av den 20 januari 2010 (ärende R 601/2009-4) ogiltigförklaras.

2.	Harmoniseringsbyrån ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Paul Hartmann AG:s rättegångskostnader, inklusive de oundvikliga kostnader som nämnda bolag ådrog sig i förfarandet vid överklagandenämnden.

---

(1)  EUT C 134, 22.5.2010.

Tribunalens dom av den 7 december 2011 — El Corte Inglés mot harmoniseringsbyrån — Azzedine Alaïa (ALIA)

(Mål T-152/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket ALIA - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av äldre figurmärket ALAÏA PARIS - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

(2012/C 25/94)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: El Corte Inglés, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna J.L. Rivas Zurdo, M.E. López Camba och E. Seijo Veiguela)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: R. Pethke)

Motpart i förfarandet vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Azzedine Alaïa (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten: M. Holah)

Saken

Talan mot det beslut som meddelats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 3 februari 2010 (ärende R 924/2008-4) om ett invändningsförfarande mellan Azzedine Alaïa och El Corte Inglés, SA.

Domslut

1.

Det beslut som meddelats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 3 februari 2010 (ärende R 924/2008-4) ogiltigförklaras i den del överklagandenämnden i sin bedömning av risken för förväxling mellan de aktuella varumärkena har bortsett från de varor i klass 3 som omfattas av beskrivningen ”Parfymer, eteriska oljor, kosmetika, hårvårdspreparat; tandpulver, tandkräm och tandpastor”.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	El Corte Inglés, SA, harmoniseringsbyrån och Azzedine Alaïa ska bära sina respektive rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 148, 5.6.2010.