15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/1

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag om att lansera en ny strategi för sysselsättning och arbetstillfällen, Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder måste vidtas för att stärka den hållbara tillväxten och konkurrenskraften inom EU.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning i EU och den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning inleddes, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för konsolidering av de offentliga finanserna och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och den 7 mars 2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Det underströk behovet av att prioritera ett återställande av sunda offentliga finanser och hållbar finanspolitik, en minskning av arbetslösheten genom arbetsmarknadsreformer och nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omsätta dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(5)

Den 25 mars 2011 inbjöd Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(6)

Den 15 april 2011 överlämnade Belgien sitt uppdaterade konvergensprogram för 2011 som täcker perioden 2011–2014, och sitt nationella reformprogram för 2011. För att man ska kunna beakta inbördes samband mellan de båda programmen har de granskats samtidigt.

(7)

Belgien hade en stabil BNP-tillväxt med i genomsnitt 2,3 % per år under perioden 1998–2008. Under 2009 drabbades landet av hela effekten av den globala ekonomiska recessionen och BNP sjönk med 2,8 %. Recessionens effekter på sysselsättningen var relativt begränsad. En tillfällig nedgång i antalet arbetade timmar och en nedgång i arbetsproduktiviteten per timme dämpade effekterna. Efter en minskning på 0,4 % under 2009 ökade sysselsättningen igen under 2010. Arbetslösheten ökade emellertid från 7 % före recessionen till 8,3 % 2010. Tack vare uppgången i världshandeln var återhämtningen under 2010 starkare än förväntat, och BNP växte med 2,2 %. På grund av de automatiska stabilisatorernas inverkan och de diskretionära åtgärder som vidtogs i reaktion på krisen ökade det offentliga underskottet från 1,3 % 2008 till 5,9 % av BNP 2009.

(8)

Baserat på en bedömning av det uppdaterade stabilitetsprogrammet enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för stabilitetsprogrammets beräkningar av de offentliga finanserna är rimligt. Även om det är baserat på något mindre gynnsamma tillväxtantaganden för 2011 ligger det i stort sett i linje med kommissionens senaste vårprognos för 2011. Efter ett underskott på 4,1 % 2010, vilket var bättre än förväntat, är syftet med den finanspolitiska strategi som beskrivs i stabilitetsprogrammet att ytterligare minska det till 3,6 % 2011 och under referensvärdet på 3 % senast 2012, som är den tidsfrist som rådet fastställt för korrigering av alltför stora underskott. Den minskning av underskottet som planeras för 2011 förefaller möjlig med tanke på de ganska försiktiga ekonomiska beräkningarna. Den finanspolitiska insatsen kommer emellertid sannolikt att hamna under den genomsnittliga insats på 0,75 % av BNP per år som rådet rekommenderar, särskilt under 2011 och 2012 då den bara skulle uppgå till 0,4 respektive 0,3 % av BNP (i strukturella termer). Dessutom finns inga särskilda anpassningsåtgärder för att underskottsmålen ska kunna uppfyllas för 2012 och därpå följande år. Slutligen förväntas inte målet på medellång sikt – ett strukturellt överskott på 0,5 % av BNP – uppnås inom stabilitetsprogramperioden 2011–2014.

(9)

Mot bakgrund av det bättre än förväntade resultatet under 2010 skulle en större minskning av underskottet 2011 och snabbare framsteg än beräknat mot referensvärdet på 3 % av BNP vara lämpligt. Utan ytterligare konsolideringsåtgärder kommer det dessutom inte att vara möjligt att få ett slut på det alltför stora underskottet senast 2012 och att fortsätta att närma sig målet på medellång sikt. Eftersom skattetrycket, särskilt på arbetsinkomster, redan är mycket högt i Belgien, bör sådana konsolideringsåtgärder i huvudsak vara utgiftsbaserade.

(10)

Den ekonomiska och finansiella krisen bröt den tidigare långsiktiga utvecklingen av en minskande offentlig skuld. Skuldkvoten, som hade sjunkit sedan 1993 (då den nådde en toppnotering på 134 % av BNP, varefter den fortsatte att sjunka tills den nådde 84 % av BNP under 2007), har ökat igen sedan 2008 och uppgick i slutet av 2010 till 96,8 % av BNP. Den höga nivån på den offentliga skulden är fortfarande en betydande utmaning, i synnerhet eftersom de långsiktiga effekterna på de offentliga finanserna av befolkningens åldrande är större än genomsnittet i EU, huvudsakligen till följd av en relativt stor ökning av pensionsutgifterna, vilket kommer att anstränga de offentliga finanserna ytterligare. I stabilitetsprogrammet beskriver myndigheterna en tredelad strategi för att stävja den förutsedda betydande ökningen av åldersrelaterade utgifter (minska den offentliga skuldsättningsnivån, öka sysselsättningen och arbetskraftdeltagandet och skapa ett starkt, solidaritetsgrundat socialförsäkringssystem). Genom att säkerställa tillräckliga primära överskott på medellång sikt och ytterligare reformera det belgiska socialförsäkringssystemet, och särskilt pensionssystemet, bör de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet förbättras.

(11)

Att se till att den finansiella sektorn är stabil och väl fungerande och kan uppfylla realekonomins behov av finansiella förmedlingstjänster är en stor utmaning för Belgien. Under de senaste två åren har den finansiella sektorn i Belgien drabbats hårt av finanskrisen, vilket har lett till krympta balansräkningar, omfattande statligt stöd och ändrad tillsyn av banksektorn. Banksektorns finansiella ställning är fortfarande svag. I Belgien är dessutom banksektorn starkt koncentrerad och relativt stor i förhållande till ekonomins storlek.

(12)

Enligt 1996 års lag om främjande av sysselsättningen och förebyggande skydd av konkurrenskraften ska utvecklingen av lönerna i Belgien vara i linje med löneutvecklingen i de tre grannländerna (Frankrike, Tyskland, Nederländerna), och därigenom hålla arbetskostnaderna under kontroll. Denna lag har dock inte kunnat förhindra en snabbare ökning av lönerna i Belgien under perioden 2005–2010 än i de tre grannländerna, medan produktivitetstillväxten har varit lägre. Följaktligen har enhetsarbetskostnaderna ökat snabbare i Belgien jämfört med dess grannländer och genomsnittet i euroområdet. Detta är särskilt problematiskt eftersom Belgien är specialiserat på varor med relativt lågt teknikinnehåll och står inför hård konkurrens från lågkostnadsländer. Även om lönenormen bidrar till att anpassa löneförhandlingarna kan den förbättras genom att hänsyn tas till skillnader i produktivitetstillväxt och genom att ett mer effektivt system skapas för att genomföra korrigeringar i efterhand om målen inte uppfylls.

(13)

Arbetsmarknaden kännetecknas i flera avseenden av en inflexibilitet som skapar betydande avhållande effekter i fråga om att ta en anställning: arbetslöshetsersättning under obegränsad tid, höga effektiva marginalskattesatser och en hög skattekil (särskilt för lågavlönade arbetstagare), kombinationen av indragning av sociala förmåner och höga skatter när man börjar arbeta. Det finns dessutom flera incitament för äldre arbetstagare att lämna arbetsmarknaden före den lagstadgade pensionsåldern på 65 år. Ytterligare reformering av aktiva arbetsmarknadsåtgärder, och en utvidgning av dem till att omfatta personer över 50 år, skulle bidra till att öka den totala sysselsättningsgraden och förbättra incitamenten för att söka arbete. Dessutom skulle ytterligare successiva sänkningar av arbetslöshetsersättningen och ersättningens varaktighet ge yngre arbetstagare större incitament att ge sig in på arbetsmarknaden. En uppstramning av kriterierna för förtidspensionering skulle uppmuntra äldre arbetstagare att stanna kvar i den förvärvsarbetande befolkningen, och äldre arbetstagare som har varit utan arbete under en tid att återvända till arbetsmarknaden. Slutligen är sysselsättningsgraden för tredjelandsmedborgare (40,9 %), vilket är mycket lägre än genomsnittet i EU.

(14)

Det totala skattetrycket på arbete i Belgien är ett av de högsta i EU; en minskning av detta skulle därför bidra till att göra det mer attraktivt att arbeta. Med tanke på de stora konsolideringsinsatser som ligger framåt i tiden måste detta emellertid kompenseras med motsvarande ökningar av mindre snedvridande skatter (t.ex. på konsumtion eller genom en övergång mot miljöskatter). Belgien har mycket lägre implicita skattesatser på energi än angränsande länder. I kombination med den höga skattekilen på arbete har Belgien den lägsta andelen miljöskatter i förhållande till skatterna på arbete i hela EU. Detta har bidragit till en situation med hög arbetslöshet tillsammans med relativt hög energianvändning, vilket gör det svårare att uppnå målen för sysselsättning och energieffektivitet.

(15)

Priserna på många varor och tjänster är i allmänhet högre än i andra medlemsstater, vilket tyder på ett lågt konkurrenstryck – särskilt inom detaljhandeln och nätverksindustrin – och på dålig tillsyn. Inom detaljhandeln är inträdeshinder och operativa begränsningar stora. Konkurrensbegränsande regler begränsar fortfarande öppettiderna, skyddar dominerande företag mot nya konkurrenter och hindrar spridningen av nya affärsmodeller och ny teknik. Ett vanligt konkurrensproblem inom nätverksindustrin i Belgien är de dominerande företagens starka ställning och de höga inträdeshindren jämfört med andra medlemsstater, vilket innebär att de tidigare monopolinnehavarna inom denna sektor fortfarande kan göra större vinster genom att ta ut högre priser än vad som skulle vara möjligt på en konkurrensutsatt marknad.

(16)

De belgiska myndigheterna har gjort ett antal åtaganden avseende europluspakten. Åtagandena avser fyra områden i pakten. De är inriktade på åtgärder för att minska underskottet, hålla energipriserna under kontroll och uppmuntra konkurrens, kontrollera reallöneökningarna, införa bestämmelser för tillsyn av den finansiella sektorn och införa åtgärder för att höja den faktiska pensionsåldern. Det finns dock inga uppgifter om de åtgärder som ska vidtas för att nå det mål som krävs på det finanspolitiska området, inte heller om hur reallöneökningar eller energipriser skulle kunna kontrolleras. Beträffande systemen för förtidspensionering står det inte klart om och när översynen av generationspakten kommer att göras, och vilken effekten av översynen skulle bli i form av konkreta åtgärder. Dessa åtaganden har bedömts och beaktats i rekommendationerna.

(17)

Kommissionen har granskat stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet, inklusive europluspakten. Den har beaktat deras relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Belgien, och i vilken utsträckning de överensstämmer med EU:s regler och riktlinjer, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Mot denna bakgrund anser kommissionen att en större minskning av underskottet 2011 bör vara möjlig, och att ytterligare konsolideringsåtgärder bör fastställas för 2012 och därefter. I syfte att förbättra de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt krävs ytterligare reformer av pensionssystemet. Ytterligare åtgärder bör också vidtas för att stärka konkurrenskraften, hjälpa människor in på arbetsmarknaden och omfördela skattetrycket från arbete till konsumtion och energi samt för att skapa fler möjligheter för investeringar och tillväxt inom tjänstesektorn och nätverksindustrin.

(18)

Mot bakgrund av denna bedömning, och med beaktande av rådets rekommendation av den 2 december 2009 i enlighet med artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har rådet granskat Belgiens uppdaterade stabilitetsprogram för 2011, och dess yttrande (3) återspeglas i synnerhet i dess rekommendationer (1) och (2) nedan.

1.

Utnyttja den pågående ekonomiska återhämtningen för att påskynda korrigeringen av det alltför stora underskottet. I detta syfte bör de nödvändiga specificerade åtgärderna vidtas – framför allt på utgiftssidan – för att senast i 2012 års budget uppnå genomsnittliga finanspolitiska ansträngningar i linje med rekommendationerna enligt förfarandet vid alltför stora underskott, och på så sätt få den höga offentliga skuldsättingsgraden att minska. Detta bör leda till att det offentliga underskottet hamnar klart under referensvärdet på 3 % av BNP senast 2012. Garantera att man närmar sig målet på medellång sikt med minst 0,5 % av BNP per år.

2.

Vidta åtgärder för att förbättra de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt. I linje med tidsramen för den tredelade strategin, bör fokus ligga på att hålla tillbaka de åldersrelaterade utgifterna, särskilt genom att förebygga tidigt utträde från arbetsmarknaden i syfte att markant öka den faktiska pensionsåldern. Åtgärder som att koppla den lagstadgade pensionsåldern till medellivslängden kan övervägas.

3.

Ta itu med de strukturella svagheterna inom den finansiella sektorn, i synnerhet genom att slutföra omstruktureringen av banker med behov av en lämpligt finansierad och hållbar affärsmodell.

4.

Vidta åtgärder för att, i samråd med arbetsmarknadens parter och i enlighet med nationell praxis, reformera systemet för löneförhandling och löneindexering, för att se till att löneökningarna bättre återspeglar utvecklingen av arbetskraftens produktivitet och konkurrenskraft.

5.

Öka deltagandet på arbetsmarknaden genom att sänka de höga skatterna och de höga sociala avgifterna för de lågavlönade på ett budgetmässigt neutralt sätt och genom att införa ett system där arbetslöshetsersättningen gradvis minskar med längden på arbetslöshetsperioden. Vidta åtgärder för att omfördela skattetrycket från arbete till konsumtion och för att göra skattesystemet mer miljövänligt. Förbättra den aktiva sysselsättningspolitikens effektivitet genom åtgärder som är inriktade på äldre arbetstagare och utsatta grupper.

6.

Införa åtgärder för att öka konkurrensen inom detaljhandelssektorn genom att sänka inträdeshinder och minska operativa begränsningar, och införa åtgärder för att stärka konkurrensen på el- och gasmarknaderna genom att ytterligare förbättra effektiviteten inom de sektoriella tillsynsorganen och konkurrensmyndigheterna.

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/5

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020-strategin. Denna strategi bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder måste vidtas för att stimulera Europas potential för hållbar tillväxt och konkurrenskraft.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 antog rådet ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning i EU och den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning inleddes, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för konsolidering av de offentliga finanserna och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och den 7 mars 2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Det underströk behovet av att prioritera återställandet av sunda offentliga finanser och hållbar finanspolitik, minskad arbetslöshet genom arbetsmarknadsreformer och nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omsätta dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(5)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(6)

Den 15 april 2011 lade Bulgarien fram 2011 års uppdatering av konvergensprogrammet, omfattande perioden 2011–2014, och sitt nationella reformprogram för 2011. För att kunna beakta inbördes samband mellan de båda programmen har de granskats samtidigt.

(7)

I och med den ekonomiska krisen avbröts en period av kraftig tillväxt understödd av ett betydande inflöde av utländska direktinvesteringar och en stark kreditexpansion. BNP ökade på nytt andra halvåret 2010, efter att ha minskat kumulativt med 7,1 % från högsta till lägsta nivå, vilket medförde i det närmaste nolltillväxt i reala termer under 2010. De viktigaste tillväxtmotorerna var en kraftig exportuppgång och lagerpåfyllning. Den offentliga sektorns finanser gick från ett överskott före krisen till ett underskott på 4,7 % av BNP under 2009 och 3,2 % av BNP under 2010. Samtidigt som produktionen och sysselsättningen ökade inom exportindustrin, hämmades återhämtningen under det gångna året av en dämpad aktivitet i byggbranschen, fastighetsbranschen och detaljhandeln. Sysselsättningen fick ta den värsta stöten av produktionsminskningen, med en förlust av 358 000 arbetstillfällen sedan högstanivån 2008. Som ett resultat av detta ökade arbetslösheten flera procentenheter till 10,2 % 2010, och sysselsättningen förväntas på medellång sikt inte återgå till den nivå som rådde före krisen.

(8)

Baserat på en bedömning av det uppdaterade konvergensprogrammet enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för de finanspolitiska beräkningarna bygger på mer optimistiska tillväxtberäkningar än kommissionens prognos. I det uppdaterade konvergensprogrammet förutses visserligen en korrigering av det alltför stora offentliga underskottet under 2011 i enlighet med rådets rekommendation av den 13 juli 2010, samt ytterligare minskningar därefter. Under 2010 gjordes en betydande korrigering av de offentliga finanserna i början av programperioden på över 2 procentenheter i strukturella termer, och därefter ligger den finanspolitiska korrigeringen för 2011 långt under den rekommenderade korrigeringen på minst 0,75 % av BNP, men i genomsnitt för hela perioden för förfarandet vid alltför stora underskott ligger den finanspolitiska korrigeringen fortfarande över 1 % av BNP. Uppdateringen innehåller inte tillräckligt detaljerade upplysningar om de finanspolitiska åtgärder som planeras för att uppnå de finanspolitiska målen 2012–2014. Det nedskrivna målet på medellång sikt om ett strukturellt underskott på 0,6 % av BNP för 2014 är också ambitiösare än den erfordrade miniminivån. Detta återspeglar målen i stabilitets- och tillväxtpakten och beräknas kunna uppnås i slutet av konvergensprogramperioden (2014). Den planerade årliga genomsnittliga finanspolitiska ansträngningen i strukturella termer under perioden 2012-2014, efter den planerade korrigeringen av det alltför stora underskottet under 2011, ligger lång under den rekommenderade årliga miniminivån i strukturella termer på 0,5 % av BNP. Med beaktande av de successivt förbättrade ekonomiska utsikterna bör syftet med konvergensprogrammet vara att påskynda uppnåendet av målet på medellång sikt. Om en försiktig uppskattning av den potentiella produktionstillväxten på medellång sikt görs, och denna jämförs med den förväntade ökningen av budgetutgifterna 2012–2013, tycks nämnda förväntade ökning vara något optimistisk, vilket innebär en risk för de offentliga finanserna i strukturella termer på medellång sikt.

(9)

Om det alltför stora underskottet korrigeras senast i slutet av 2011 kommer detta att bidra till att återskapa förtroendet och stärka trovärdigheten hos regeringens politik. På medellång sikt är det viktigt att målet om en litet strukturellt underskott på 0,6 % av BNP uppnås för att garantera ett finanspolitiskt stöd till den befintliga penningpolitiken. Konsolideringen av finanspolitiken försvåras dock av ineffektivitet i den offentliga sektorn, vilket kan leda till ett betydande utgiftstryck samtidigt som budgetintäkterna sannolikt kommer att vara strukturellt sett lägre än under de år av högkonjunktur som föregick krisen. Därför krävs det ambitiösa reformer av de offentliga finanserna för att den finanspolitiska korrigeringen ska kunna genomföras och för att garantera finansiering av nödvändiga strukturella reformer, bl.a. den medfinansiering som krävs för projekt med EU-stöd.

(10)

Bulgariens finanspolitiska resultat var relativt goda i den gynnsamma ekonomiska kontext som rådde före krisen. De finanspolitiska målen nåddes konsekvent, och betydande finanspolitiska buffertar ackumulerades. På grund av den ekonomiska krisen uppstod 2009 för första gången på många år ett budgetunderskott och man bröt mot regeln om att budgeten ska vara balanserad eller ha ett överskott och att de offentliga utgifterna ska understiga 40 % av BNP. Detta hängde delvis samman med svagheter i planeringen och kontrollen av utgifter. Det återspeglade vidare det faktum att de icke förutsebara inkomsterna från den blomstrande ekonomiska aktiviteten före krisen användes till att finansiera ett relativt kraftig ökat antal tillfälliga insatser och sänkta socialförsäkringsavgifter. För att åtgärda dessa problem tog myndigheterna ett flertal initiativ för att förbättra planeringen och kontrollen av utgifterna och rapporteringssystemen, bl.a. antogs ett omfattande lagstiftningspaket för att skärpa de finanspolitiska reglerna och stärka det finanspolitiska ramverket på medellång sikt. Detta förväntas öka budgetdisciplinen och förutsägbarheten hos politiken, minska den makroekonomiska instabiliteten och se till att politiken blir mindre konjunkturförstärkande. I enlighet med kommissionens senaste utvärdering verkar risken med avseende på de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt vara medelstor.

(11)

De år av högkonjunktur som föregick krisen kännetecknades av en kraftigt ökad arbetskraftsbrist och stora löneökningar, som överträffade produktivitetsökningen. Detta ledde till en ökning av den genomsnittliga lönenivån, som därmed närmade sig EU-genomsnittet. Under det fjärde kvartalet 2007 var löneökningarna som störst och uppgick till 20 %. Efter konjunkturnedgången har lönerna börjat minska, även om löneökningarna förblev relativt höga och uppgick till nästan 10 % 2010 för anställda med anställningsavtal (omkring 65 % av arbetskraften).

(12)

Förekomsten av hinder för deltagande på arbetsmarknaden återspeglar delvis bristen på lämpligt riktade och skräddarsydda arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ineffektiva och otillräckligt finansierade arbetsförmedlingar. De offentliga tjänsterna på områdena aktivering av arbetslösa, arbetsförmedling och omskolning är av dålig kvalitet. Den bristande kapaciteten att övervaka programmen och utvärdera programresultaten behöver förstärkas ytterligare i syfte att förbättra utformningen av politiken. Såsom påpekades i en rapport nyligen som utarbetats på uppdrag av ministeriet för arbetsmarknads- och socialpolitik (”utvärdering av nettoeffekterna av aktiva arbetsmarknadsåtgärder”), skulle mer individanpassade och högkvalitativa tjänster och en bättre infrastruktur i fråga om arbetsförmedlingar vara effektivare för att hjälpa de arbetslösa att hitta ett jobb.

(13)

Den ekonomiska krisen fortsätter att påverka arbetsmarknaden. Arbetslösheten har ökat från 5,4 % 2008 till 10,2 % 2010, och nådde 23,2 % bland unga (15–24 år) 2010. Krisen drabbade i synnerhet dem med låga kvalifikationer (inklusive en stor del av den romska minoriteten), som utgör nästan 70 % av de arbetslösa. Andelen långtidsarbetslösa (46 % 2010) är högre än EU-genomsnittet (40 % 2010), och det finns en risk att denna typ av arbetslöshet blir strukturell. Förvärvsfrekvensen hos unga har konsekvent legat på under två tredjedelar av EU-genomsnittet (29,5 % 2009; EU: 43,8 %). Sysselsättningsgraden för unga var 24,8 % 2009 (35,2 % i EU). Bulgarien har även den högsta andelen unga som varken följer en utbildning eller arbetar (19,5 % av unga mellan 15 och 24 år). En av de största hindren för ungas deltagande på arbetsmarknaden är bristen på möjligheter att kombinera utbildning och arbete, särskilt praktiktjänstgöring och lärlingsplatser inom deras studieområde, vilket underlättar inträdet på arbetsmarknaden.

(14)

Trots att andelen personer med avslutad utbildning ligger över genomsnittet, är andelen personer i Bulgarien med dålig läs- och räkneförmåga över 40 %. Detta visar att det finns utrymme för förbättringar i utbildningssystemet, för att bättre anpassa detta till behovet på arbetsmarknaden. Lagen om förskole- och skolutbildning, som är under utarbetande och som bygger vidare på de positiva resultaten från den nyligen genomförda reformen för decentralisering av skolsystemet, förväntas erbjuda vissa lösningar på hur systemet kan stärkas, bland annat i fråga om ekonomiskt oberoende, deltagandegrad i förskoleutbildning och extern utvärdering, samt säkerställande av ansvarighet. Andelen elever som slutar skolan i förtid (14,7 % 2009) ligger nära EU-genomsnittet, men bland Romerna är den särskilt hög (uppskattningsvis 43 % 2008). Andelen personer med eftergymnasial utbildning (27,9 % 2009) ligger under EU-genomsnittet (32,2 %). Bulgarien har kraftigt senarelagt sin reform av den högre utbildningen. Den nya lagen om högre utbildning, som lades fram redan 2010 men därefter drogs tillbaka, kommer om den antas att utgöra ett viktigt steg för att tillfredställa reformbehoven.

(15)

Pensionsreformen som det fattades beslut om 2010, är inte kopplad till den förväntade livslängden eller situationen inom hälso- och sjukvården och långvården. Reformen genomförs 2011–2026, och huvuddelen av åtgärderna inleds under andra halvan av perioden, vilket kan innebära en risk för både genomförandet och hållbarheten hos den första pelaren i pensionssystemet.

(16)

Bulgariens invånare är fattigare än EU-genomsnittet (41,9 % av befolkningen är utsatt för allvarlig materiell fattigdom, jämfört med 8,1 % i EU) Omkring 66 % av de äldre löper risk att drabbas av fattigdom, vilket är avsevärt högre än EU-genomsnittet. Det finns tecken på att levnadsvillkoren har försämrats under de senaste två åren. Huruvida man uppnår det nationella reformprogrammets mål om minskad fattigdom är, med beaktande av den demografiska situationen, i stor utsträckning beroende av att de politiska åtgärderna till förmån för äldre arbetstagare och missgynnade personer utformas på ett lämpligt sätt och de sociala transfereringar är adekvata. I det nationella reformprogrammet aviseras att en operativ strategi för integrering av Romerna (uppskattningsvis 10 % av befolkningen) ska utarbetas för att ta sig an de många hinder som finns inom sysselsättning, utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder inom ramen för en enda övergripande handlingsplan.

(17)

Ineffektiviteten hos de offentliga tjänsterna är ett hinder för ekonomisk tillväxt. Trots den rationalisering av den offentliga förvaltningen som gjorts nyligen inom ramen för reformen har inget gjorts för att höja kompetensen hos personalen och öka kapaciteten i centrala myndighetsfunktioner. Bulgarien har mycket låg spridning av fast bredband – 14,9 % vilket är näst lägst i EU och även begränsar införandet av tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg.

(18)

Andelen oegentligheter i samband med offentlig upphandling uppgår till 60 % av alla förfaranden som kontrollerats och är till och med högre vid stora offentliga infrastrukturprojekt, där myndigheterna är skyldiga att göra en förhandskontroll. Den statliga finansinspektionen har sett sin kapacitet skäras ned kraftigt under 2006, och som ett resultat av detta utförde den endast efterhandskontroller i 12 % av alla offentliga upphandlingsförfaranden 2009. Ändringar av lagen om offentlig upphandling och lagen om offentlig finansinspektion godkändes nyligen av Ministerrådet och skickades vidare för behandling enligt det parlamentariska förfarandet.

(19)

Bulgariens ekonomi är en av de mest energiintensiva i hela EU. Ett tydligt exempel är bostadsuppvärmningen, där dåligt underhållna fastigheter med många lägenheter står för huvuddelen av problemet. Tack vare de ändringar som gjort nyligen i reglerna om stödberättigande har möjligheten uppkommit att utnyttja EU:s strukturfonder för att stödja investeringar i energieffektivitet. Få investeringar har gjorts, medan inkomsterna från energi- och transportskatter har fallit i förhållande till BNP och även i förhållande till skatten på arbete, vilken ligger klart över EU-genomsnittet. Tillträdet till energimarknaden hindras av begränsad konkurrens och dolda prissättningsmekanismer.

(20)

Bulgarien har gjort flera åtaganden inom europluspakten. På det finanspolitiska området anges i åtagandena att hållbarheten i de offentliga finanserna kommer att understödjas av pensionsreformsåtgärder, av insatser för att garantera resultatbaserade löner i offentliga sektorn genom att frysa pensionerna och lönerna fram till 2013, och av en förstärkning av landets finanspolitiska ramverk genom antagande av en ekonomisk stabilitetspakt som inkluderar bindande numeriskt angivna finanspolitiska regler. För att främja sysselsättningen kommer åtgärder att vidtas för att minska andelen svart arbetet och öka deltagande på arbetsmarknaden. De konkurrenskraftshöjande åtgärderna inriktas på att minska de administrativa bördorna och öka e-förvaltningen, öka tillträdet till utbildning och förbättra resultaten inom utbildningssystemet. De ovanstående åtagandena gäller tre av paktens fyra områden, varvid finanssektorn lämnas utan beaktande. Åtagandena utgör en fortsättning på den bredare reformagenda som beskrivs i landets stabilitets- och konvergensprogram och nationella reformprogram, och en intensifiering av arbetet med de pågående reformprojekten på områdena finanspolitisk styrning, offentlig förvaltning och utbildning. Åtagandena inom europluspakten har bedömts och beaktats i rekommendationerna.

(21)

Kommissionen har granskat konvergensprogrammet och det nationella reformprogrammet, och åtagandena inom ramen för europluspakten. Den har beaktat inte bara programmens och åtagandenas relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Bulgarien utan även i vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Den anser att efter en betydande korrigering av de offentliga finanserna i början av programperioden 2010, bör planerna för konsolidering av de offentliga finanserna 2011 genomföras som planerat och underskottet fås ned under referensvärdet på 3 % i linje med rådets rekommendation av den 13 juli 2011. Uppdateringen innehåller inte tillräckligt detaljerade upplysningar om de finanspolitiska åtgärder som planeras för att uppnå de finanspolitiska målen 2012–2014, och uppnåendet av målet på medellång sikt skulle ha kunnat påskyndats. Förstärkningen av landets finanspolitiska ramverk kommer att förankra budgetdisciplinen och garantera trovärdighet och tillförlitlighet hos regeringens politik på medellång sikt. Ytterligare åtgärder bör också vidtas för att stärka konkurrenskraften, hjälpa människor att hitta jobb, skydda de mest utsatta grupperna som stöter på många hinder, stärka förmågan hos den offentliga förvaltningen och tillsynsorganen, öka resurseffektiviteten och öppna fler möjligheter till investeringar och tillväxt.

(22)

Mot bakgrund av denna bedömning, och med beaktande av rådets rekommendation enligt artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av den 13 juli 2010, har rådet granskat Bulgariens uppdaterade konvergensprogram för 2011 och dess ståndpunkt (3) speglas bland annat i rekommendationernas punkter 1 och 2 nedan. Med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25 mars 2011 har rådet granskat Bulgariens nationella reformprogram.

1.

Fortsätta med ett effektivt genomförande av budgeten för att korrigera det alltför stora underskottet 2011 i enlighet med rådets rekommendation av den 13 juli 2011 med anledning av förfarandet vid alltför stora underskott. Närmare specificera de åtgärder som understödjer den finanspolitiska strategin för 2012–2014. Utnyttja den pågående ekonomiska återhämtningen för att påskynda den finanspolitiska korrigeringen mot målet på medellång sikt, främst genom att hålla utgiftsökningen i linje med tillväxtpotentialen på medellång sikt, och samtidigt öka de tillväxtfrämjande offentliga utgifterna.

2.

Vidta åtgärder för att förbättra förutsebarheten hos budgetplaneringen och dess genomförande, även bokföringsmässigt, särskilt genom att stärka den finanspolitiska styrningen. För detta ändamål utforma och införa bindande regler för de offentliga finanserna och ett väldefinierat finanspolitiska regelverk på medellång sikt som garanterar insyn på alla förvaltningsnivåer.

3.

Genomföra de åtgärder som överenskommits mellan arbetsmarknadens parter enligt den pågående reformen av pensionssystemet, påskynda vissa nyckelåtdärder som skulle kunna bidra till att höja den faktiska pensionsåldern och minska tidiga avgångar, till exempel genom att gradvis öka sociala förmåner i förhållande till anställningslängd, och förstärka åtgärderna för att hjälpa äldre arbetstagare att stanna kvar i arbetslivet under längre tid.

4.

I samråd med arbetsmarknadsparterna och i överensstämmelse med nationell praxis främja en politik som garanterar att löneökningarna bättre återspeglar produktivitetsutvecklingen och upprätthålla konkurrensförmågan.

5.

Vidta åtgärder för att bekämpa fattigdom och främja social integration, särskilt bland utsatta grupper som stöter på många hinder. Modernisera de offentliga arbetsförmedlingarna för att öka deras förmåga att matcha kompetensprofiler med efterfrågan på arbetsmarknaden, och inrikta stödet på unga med låga kvalifikationer. Driva på arbetet med utbildningsreformen genom att anta lagen om förskole- och skolutbildning och en ny lag om högre utbildning senast i mitten av 2012.

6.

Intensifiera insatserna för att öka den adminstrativa kapaciteten hos centrala myndighetsfunktioner och regleringsmyndigheter för att de offentliga tjänsterna på ett effektivare sätt ska uppfylla medborgarnas och företagens behov. Införa åtgärder för att kontrollera den offentliga upphandlingen utifrån riskbedömningar, stärka myndigheternas kapacitet att förhindra överträdelser och vidta sanktioner mot sådana, för att förbättra kvaliteten och kostnadseffektiviteten hos utnyttjandet av de offentliga medlen.

7.

Undanröja hindren för marknadstillträde, arrangemang för garanterade vinster och priskontroller, och garantera fullt oberoende för Bulgariens energitillsynsmyndighet, för att öppna upp el- och gasmarknaderna för ökad konkurrens. Införa incitament att förbättra energieffektivitet hos byggnader.

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/10

(1)

Europeiska rådet antog den 26 mars 2010 kommissionens förslag om att lansera en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder måste vidtas för att stärka den hållbara tillväxten och konkurrenskraften inom Europa.

(2)

Rådet antog den 13 juli 2010 en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning i EU och den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning inleddes, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för budgetkonsolidering och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och den 7 mars 2011 och med utgångspunkt i kommissionens årliga tillväxtöversikt). Europeiska rådet underströk behovet av att ge prioritet åt att sanera budgetarna och återställa den finanspolitiska hållbarheten, minska arbetslösheten genom arbetsmarknadsreformer och göra nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omvandla dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(5)

Den 15 april 2011 lade Ungern fram 2011 års uppdatering av konvergensprogrammet, omfattande perioden 2011–2015, och sitt nationella reformprogram för 2011. För att kunna beakta inbördes samband mellan de båda programmen har de granskats samtidigt.

(6)

Ungern drabbades hårt av krisen hösten 2008 genom att landet förlorade tillgång till marknadsbaserad finansiering. För att klara av dessa svårigheter genomförde Ungern ett anpassningsprogram som var inriktat på finanspolitisk konsolidering och övervakning av finanssektorn och som fick finansiellt stöd från EU och IMF. Mot denna bakgrund fick landet åter tillgång till marknaden under våren 2009 och ekonomin återhämtade sig från nedgången: efter en nedgång med 6,7 % 2009, ökade BNP med 1,2 % 2010 med stöd av växande export. Samtidigt ökade arbetslösheten till över 11 % från den nivå på 8 % som rådde före krisen. Under andra halvåret 2010 aviserade regeringen att betydande skattesänkningar skulle genomföras under perioden 2010–2013. För att begränsa försämringen av de offentliga finanserna införde den parallellt särskilda avgifter och gjorde ytterligare, permanenta, nedskärningar av utgifterna. Beslutet att avskaffa den obligatoriska privata pelaren i pensionssystemet har vidare resulterat i både permanenta och enstaka intäkter. Detta gjorde det möjligt att begränsa avmattningen 2010 till 0,4 % av BNP över underskottsmålet på 3,8 % av BNP, och det kommer att resultera i ett överskott 2011, men samtidigt försämrades den underliggande ställningen betydligt. Mot denna bakgrund, och i syfte att stärka den ekonomiska tillväxtpotentialen, aviserade regeringen ett strukturreformprogram i mars 2011 och antog ytterligare konsolideringsåtgärder.

(7)

Baserat på en bedömning av det uppdaterade konvergensprogrammet enligt rådets förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet, på grundval av kommissionens avdelningars vårprognos 2011, att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för beräkningarna av de offentliga finanserna framstår som något för optimistiskt, särskilt när det gäller utvecklingen av inhemsk efterfrågan. Uppdateringens syfte är att inom tidsfristen 2011 som rådet fastställt korrigera det alltför stora underskottet genom ett överskott på 2 % av BNP tack vare betydande engångsintäkter från pensionstillgångarna. Det offentliga underskottet skulle bli 2,5 % av BNP 2012 och därefter gradvis minska till 1,5 % av BNP 2015, främst till följd av återhållsamhet med utgifter. I uppdateringen bekräftas att Ungerns medelfristiga mål för de offentliga finanserna är ett strukturellt underskott på 1,5 % av BNP. Konsolideringsstrategin väntas minska det offentliga underskottet på ett strukturerat sätt och få skulden att minska till 64 % av BNP 2015. Strategins tyngdpunkt förefaller dock ligga i slutet av perioden i och med att de strukturella förbättringarna inte börjar komma förrän 2012, och den kumulativa strukturella försämringen på över 3 % av BNP under 2010 och 2011 ligger inte i linje med rådets rekommendation från juli 2009 där Ungern uppmanades att åstadkomma en strukturell anpassning på minst 0,5 % av BNP. Vårprognosen pekar på ett underskott på 3,3 % av BNP 2012, med antagande av vissa risker i genomförandet på 0,5 % av BNP; på denna grundval kan det inte uteslutas att referensvärdet kan överskridas på nytt under det året om inte ytterligare åtgärder vidtas. Den planerade minskningen av underskottet, som kommissionen räknat ut, möjliggör inte heller de strukturella anpassningar som är nödvändiga för att nå det medelfristiga målet till konvergensprogramperiodens slut, och framför allt sker ingen ytterligare strukturell anpassning efter 2013, även om marginalen till det medelfristiga målet är liten.

Slutligen leder avskaffandet av den obligatoriska privata pelaren i pensionssystemet till ytterligare enstaka och permanenta intäkter, men det innebär också att de långsiktiga åtagandena ökar. Den påföljande troliga försämringen av den finanspolitiska hållbarheten på lång sikt, med beaktande av att delar av pensionsfondernas tillgångar används för att finansiera löpande utgifter, uppvägs delvis av ett flertal aviserade åtgärder med avseende på pensionssystemet i samband med det strukturella reformprogrammet (t. ex. de delvis redan genomförda förändringarna i den allmänna pelaren). I enlighet med kommissionens senaste utvärdering verkar risken med avseende på de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt vara medelstor.

(8)

Finanspolitisk konsolidering förblir en betydande utmaning. Om de aviserade åtgärderna och kompletterande strukturella åtgärder inte genomförs rigoröst, är det inte säkert att det alltför stora underskottet korrigeras på ett hållbart sätt och att tillräckligt snabba framsteg görs mot det medelfristiga målet. Den finanspolitiska konsolideringen kommer också att bidra till att skuldminskningen sker i lämplig takt och leda till bättre långsiktig hållbarhet som förefaller vara utsatt för medelstor risk. Genom att till fullo utnyttja extraordinära intäkter kan man skynda på konsolideringen. Mot denna bakgrund kommer myndigheternas halvårsrapport om förfarandet vid alltför stora underskott att vara ett värdefullt redskap för att nära följa hur konsolideringen framskrider.

(9)

I den nyligen antagna konstitutionen fastställs en skuldbroms vid 50 % av BNP och det finanspolitiska rådet ges vetorätt över den årliga budgeten, vilket kan vara ett första steg mot att förbättra det finanspolitiska ramverket. Emellertid kommer viktiga detaljer att specificeras först i de påföljande s.k. kardinallagarna (t.ex. de tillfälliga numeriska regler som ska gälla tills skuldkvoten är nere på 50 %, den exakta tolkningen av undantagsklausulen). Införandet av ett nominellt skuldtak kan om det används som ett universalmedel, allt annat oförändrat, leda till en konjunkturförstärkande finanspolitik. Dessutom har det moderniserade finanspolitiska organet ett relativt litet ansvarsområde (utarbeta ett yttrande om budgetförslaget, med vetorätt) som inte omfattar hela budgetprocessen (t.ex. genom realtidsbedömningar av ny politik med stora budgeteffekter). Slutligen har andra aspekter av den finanspolitiska styrningen ännu inte klargjorts, t.ex. finanspolitikens medelfristiga inriktning och frågan om transparens.

(10)

Sysselsättningsgraden är bland de lägsta i EU (60,4 %). Sysselsättningsgraden för kvinnor är också låg (55,0 %) och skillnaden i sysselsättningsgrad för kvinnor med och utan 0–6-åriga barn är näst störst i EU (33,6 jämfört med EU-genomsnittet 12,1 procentenheter). Barnomsorgen i Ungern brister både i kapacitet och kvalitet, och särskilt låg är tillgången utanför de större städerna och i regioner med mycket hög arbetslöshet. Att öka tillgången på barnomsorg skulle vara en viktig åtgärd för att underlätta för båda föräldrarna att delta i arbetslivet.

(11)

Ungern har haft en relativt hög skatt på arbete. Det nya inkomstskattesystemet råder delvis bot på systemets negativa sysselsättningseffekter, särskilt för över medelinkomsttagare och/eller de som har barn, och syftar således till att hantera de mest överhängande konkurrens- och befolkningsfrågorna. Även om skattesatsen har minskat, har skattebördan på låginkomsttagare utan barn faktiskt ökat, särskilt om man räknar med utfasningen av anställningsstöd i form av skattelättnader.

(12)

Den offentliga arbetsförmedlingen lider av otillräcklig administrativ kapacitet, och tidigare tillförda medel har inte förbättrat effektiviteten när det gäller att integrera de arbetslösa på arbetsmarknaden. Finansieringen av sysselsättningsprogram är inte tillräckligt kopplad till resultaten, särskilt när det gäller nationellt finansierade åtgärder. Det har nyligen aviserats att den längsta perioden för arbetslöshetsersättning kommer att minskas till de lägsta nivåerna i EU. Det behövs en bedömning av hur denna åtgärd påverkar arbetsmarknaden, särskilt för att fastställa effektiviteten när det gäller att öka deltagandet på arbetsmarknaden.

(13)

Fattigdom och relaterade faktorer som arbetslöshet eller låg utbildning drabbar fortfarande vissa missgynnade grupper, särskilt romerna, i oproportionerligt hög utsträckning. De lågutbildade har särskilt låg sysselsättningsgrad (36,8 %, jämfört med det europeiska genomsnittet på 53,4 %), speciellt bland män. Enligt uppskattningar lever 70 % av den romska befolkningen under fattigdomströskeln. Det stora flertalet av dem bor i eftersatta regioner med liten tillgång till arbetsmarknadsmöjligheter och offentliga tjänster.

(14)

Små och medelstora företag har hämmats av komplicerade regelverk, tung administrativ börda och den offentliga förvaltningens begränsade ansvarighet och öppenhet. Små och medelstora företag har haft sämre tillgång till finansiering i tidigt skede än EU-genomsnittet. Det nationella reformprogrammet innehåller ett antal åtgärder för att minska den administrativa bördan. Andra finansieringsmekanismer än banker har ännu inte lika stor betydelse som i övriga europeiska länder. Effektiviteten i tidigare program för att stödja sektorn har inte utvärderats systematiskt.

(15)

Kommissionen har bedömt Ungerns konvergensprogram och nationella reformprogram och har också tagit hänsyn till regeringens avsikt att nära följa europluspakten. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Ungern utan även i vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionen anser att tyngdpunkten i den finanspolitiska anpassningsstrategin, som huvudsakligen är baserad på utgiftssidan, ligger för långt fram i perioden. Den av rådet fastställda tidsfristen 2011 för att få ned underskottet under 3 % av BNP kan därför hållas endast tack vare betydande engångsintäkter från pensionstillgångar. En strukturell förbättring kommer inte att börja förrän 2012. Med hänsyn till riskerna i genomförandet kan det inte uteslutas att referensvärdet kan överskridas på nytt under det året om inte ytterligare åtgärder vidtas. På lite längre sikt förefaller dessutom inte konvergensprogrammet säkerställa fortsatta framsteg mot det medelfristiga målet, även om marginalen är liten. Ytterligare åtgärder för att öka deltagandet på arbetsmarknaden och modernisera arbetsförmedlingen skulle bidra till att öka sysselsättningsmöjligheterna. Fortsatt minskning av administrativa bördor skulle förbättra företagsklimatet och hjälpa små och medelstora företag att växa.

(16)

Mot bakgrund av denna bedömning, och med beaktande av rådets rekommendation av den 7 juli 2009 enligt artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har rådet granskat 2011 års uppdatering av Ungerns konvergensprogram och dess ståndpunkt (3) avspeglas bland annat i punkterna 1 och 2 nedan i dess rekommendation. Rådet har, med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25 mars 2011, granskat Ungerns nationella reformprogram.

1.

Stärka den finanspolitiska insatsen för att minska den strukturella försämringen 2011 som är underförstådd i det planerade överskottet på 2 % av BNP, och se till att de offentliga finanserna 2012 inte åter visar ett underskott som överskrider 3 % av BNP, och därmed bidra till en sänkning av den höga offentliga skulddelen. Fullt ut genomföra de aviserade finanspolitiska åtgärderna och, vid behov, vidta ytterligare permanenta åtgärder senast i 2012 års budget för att säkra de finanspolitiska målen för det året. 2012 års budget bör också identifiera ytterligare åtgärder för att uppnå 2013 års mål i konvergensprogrammet. Säkerställa framsteg mot det medelfristiga målet med minst 0,5 % av BNP årligen fram till slutet av programperioden och utnyttja eventuella extraordinära intäkter till att skynda på den finanspolitiska konsolideringen.

2.

Anta och genomföra regler som anger de operativa aspekterna av den konstitutionella ramen för finanspolitisk styrning, inklusive bland annat de numeriska regler som ska tillämpas på central och lokal nivå fram till dess att skuldkvoten har minskat till under 50 % av BNP. När det gäller den finanspolitiska ramen, genomföra och stärka den fleråriga finanspolitiska planeringen, öka öppenheten i de offentliga finanserna och bredda det finanspolitiska rådets ansvarsområde.

3.

Öka deltagandet på arbetsmarknaden genom att på ett budgetneutralt sätt minska skattereformens effekter på låginkomsttagare. Stärka åtgärder för att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden genom att bygga ut barnomsorg och förskola.

4.

Vidta åtgärder för att stärka kapaciteten hos den offentliga arbetsförmedlingen och andra tjänsteleverantörer för att höja kvaliteten och effektiviteten när det gäller utbildning, hjälp med att söka arbete och individualiserade tjänster. Stärka aktiva arbetsmarknadsåtgärder som kopplas till positiva bevisgrundade resultat. Införa, i samråd med berörda parter, skräddarsydda program för lågutbildade och andra särskilt missgynnade grupper.

5.

Förbättra företagsklimatet genom att genomföra alla de åtgärder som i det nationella reformprogrammet anges för reform av regelverket och minskade administrativa bördor. Bedöma effektiviteten i den nuvarande politiken för stöd till små och medelstora företag och anpassa offentliga program för att förbättra tillgången till andra finansieringskällor än banker.

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/14

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32011M6229. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapslagstiftningen via Internet.

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/14

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32011M6242. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapslagstiftningen via Internet.

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/15

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32011M6282. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapslagstiftningen via Internet.

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/15

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32011M6283. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapslagstiftningen via Internet.

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/16

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32011M6253. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapslagstiftningen via Internet.

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/17

(1)

Den 17 december 2007 antog rådet beslut 2007/858/EG (2) om utnämning av Paul A.C.E. VAN DER KOOIJ som ordförande för överklagandenämnden vid Gemenskapens växtsortsmyndighet och Timothy MILLETT som hans ersättare.

(2)

Till följd av att Timothy MILLETT har avgått, har platsen som ersättare för ordföranden för överklagandenämnden blivit ledig.

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/18

(1)

Den 24 juli 2006 antog rådet beslut 2006/551/EG (2) om utnämning av Bart KIEWIET som ordförande för Gemenskapens växtsortsmyndighet.

(2)

Bart KIEWIETs uppdrag löper ut den 31 juli 2011.

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/19

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/20

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/21

15.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/29

1.

Kommissionen mottog den 11 juli 2011 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Bain Capital Investors, LLC (Bain Capital Investors) och Hellman & Friedman Corporate Investors VII, Ltd eller dess dotterbolag (tillsammans med till det anknutna och parallela fonder och fondenheter, HFCP VII), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning förvärvar gemensam kontroll över hela Securitas Direct AB och ESML SD Iberia Holding, S.L.U. och deras dotterbolag (Securitas Direct) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt EG:s koncentrationsförordning (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.6324 – Bain Capital/Hellman & Friedman/Securitas Direct, till