25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/2

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 5 maj 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tartu Ringkonnakohus (Estland)) — Novo Nordisk AS mot Ravimiamet

(Mål C-249/09) (1)

(Humanläkemedel - Direktiv 2001/83/EG - Marknadsföring - Medicinsk tidskrift - Upplysningar som inte finns med i sammanfattningen av produktens egenskaper)

2011/C 186/02

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Tartu Ringkonnakohus

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Novo Nordisk AS

Motpart: Ravimiamet

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tartu Ringkonnakohus — Tolkningen av artikel 87.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, s. 67) — Reklam i en medicinsk tidsskrift som vänder sig till personer som är behöriga att förskriva läkemedel — Frågan huruvida att det är tillåtet att göra påståenden i reklam som inte begränsar sig till innehållet i sammanfattningar av produktens egenskaper

Domslut

Artikel 87.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG av den 31 mars 2004, ska tolkas så, att den även omfattar citat ur medicinska tidskrifter eller vetenskapliga verk, som används i läkemedelsreklam som riktar sig till personer som är behöriga att förskriva eller lämna ut läkemedel.

Artikel 87.2 i direktiv 2001/83, i dess lydelse enligt direktiv 2004/27, ska tolkas så, att den innebär ett förbud mot att i läkemedelsreklam som riktar sig till personer som är behöriga att förskriva eller lämna ut läkemedel göra påståenden som motsäger sammanfattningen av produktens egenskaper, men inte innebär att samtliga påståenden som görs i reklamen måste finnas i nämnda sammanfattning eller måste kunna härledas ur denna. Sådan reklam får innehålla påståenden som kompletterar de uppgifter som avses i artikel 11 i nämnda direktiv, under förutsättning att

—	påståendena bekräftar eller preciserar — och är förenliga med — nämnda uppgifter, utan att förvanska dem, och att

—	påståendena uppfyller de krav som uppställs i artiklarna 87.3, 92.2 och 92.3 i direktivet.

(1) EUT C 220, 12.9.2009.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/2

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 5 maj 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal

(Mål C-267/09) (1)

(Fördragsbrott - Fri rörlighet för kapital - Artikel 56 EG och artikel 40 i EES-avtalet - Restriktioner - Direkt beskattning - Skattskyldiga personer utan hemvist i landet - Skyldighet att utse ett skatteombud)

2011/C 186/03

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och g. Braga da Cruz)

Svarande: Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Spanien (Ombud: M. Muñoz Pérez)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 18 EG och 56 EG — Skyldighet för skattskyldiga personer utan hemvist i landet att utse ett skatteombud

Domslut

Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56 EG genom att införa och bibehålla artikel 130 i lagen om inkomstskatt för fysiska personer (Código do Imposto sobre o Rendimento das Pessoas Singulares), som innebär att skattskyldiga personer utan hemvist i landet är skyldiga att utse ett skatteombud i Portugal, om de uppbär inkomst som kräver att självdeklaration inges.

2.	Talan ska ogillas i övrigt.

3.	Republiken Portugal ska bära tre fjärdedelar av rättegångskostnaderna. Europeiska kommissionen ska bära resterande fjärdedel

4.	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 220 av den 12.9.2009.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/3

Domstolens dom (första avdelningen) av den 5 maj 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-305/09) (1)

(Fördragsbrott - Statligt stöd - Direkta skattelättnader till förmån för företag som deltar i mässor utomlands - Återkrav)

2011/C 186/04

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, V. Di Bucci och E. Righini)

Svarande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, D. Del Gaizo och P. Gentili, avvocati dello Stato)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att följa artiklarna 2–4 i kommissionens beslut 2005/919/EG av den 14 december 2004 om direkta skattelättnader till förmån för företag som deltar i mässor utomlands [delgivet med nr K(2004) 4746] (EUT L 335, 2005, s. 39).

Domslut

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2 i kommissionens beslut 2005/919/EG av den 14 december 2004 om direkta skattelättnader till förmån för företag som deltar i mässor utomlands, genom att inte inom föreskrivna frister ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att av stödmottagarna återkräva allt det stöd som betalats ut enligt den stödordning som i beslut 2005/919 befunnits vara rättsstridig och oförenlig med den gemensamma marknaden.

2.	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 256, 24.10.2009.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/3

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 5 maj 2011 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof — Tyskland) — MSD Sharp & Dohme GmbH mot Merckle GmbH

(Mål C-316/09) (1)

(Humanläkemedel - Direktiv 2001/83/EG - Förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel som riktas till allmänheten - Begreppet ”reklam” - Uppgifter som lagts fram för den behöriga myndigheten - Uppgifter tillgängliga på Internet)

2011/C 186/05

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: MSD Sharp & Dohme GmbH

Motpart: Merckle GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesgerichtshof — Tolkning av artikel 88.1 första strecksatsen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, s. 67) — Förbud mot reklam för receptbelagda läkemedel som riktas till allmänheten — Begreppet ”reklam” — Reklam för ett läkemedel som består i att information hålls tillgänglig för personer som söker upp den på Internet och som endast består av uppgifter som har funnits tillhands för den behöriga myndigheten i samband med förfarandet för godkännande och ändå blir tillgängliga för den som köper läkemedlet

Domslut

Artikel 88.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG av den 31 mars 2004, ska tolkas så, att den inte innebär ett förbud mot att ett läkemedelsföretag på sin webbplats sprider information om sina receptbelagda läkemedel, när denna information endast är tillgänglig för dem söker efter den och spridningen endast består i ett troget återgivande av läkemedelsförpackningen i enlighet med artikel 62 i direktiv 2001/83, i dess lydelse enligt direktiv 2004/27, och i ett ordagrant och fullständigt återgivande av bipacksedelns text eller av den av läkemedelsmyndigheten godkända sammanfattningen av produktens egenskaper. Det är däremot förbjudet att på en sådan webbplats sprida information om ett läkemedel där tillverkaren har valt ut eller omarbetat informationen, vilket endast kan förklaras med ett reklamsyfte. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra om och i vilken mån som den i det nationella målet aktuella verksamheten utgör reklam i den mening som avses i direktiv 2001/83, i dess lydelse enligt direktiv 2004/27.

(1) EUT C 267, 7.11.2009.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/4

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 3 maj 2011 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy — Republiken Polen) — Prezes Urzędu Ochrony Konkurencji i Konsumentów mot Tele2 Polska sp. z o.o., nu Netia S.A.

(Mål C-375/09) (1)

(Konkurrens - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 5 - Missbruk av dominerande ställning - Behörighet för nationella konkurrensmyndigheter att fatta beslut i vilka de konstaterar att det inte föreligger någon överträdelse av artikel 102 FEUF)

2011/C 186/06

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Prezes Urzędu Ochrony Konkurencji i Konsumentów

Motpart: Tele2 Polska sp. z o.o., nu Netia S.A.

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Sąd Najwyższy — Tolkning av 5 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1) — Missbruk av dominerande ställning — Behörighet för de nationella konkurrensmyndigheterna att fatta beslut i vilket de konstaterar att artikel 82 EG inte är tillämplig på ett företags affärsverksamhet

Domslut

Artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget ska tolkas så, att den utgör hinder för att en nationell konkurrensmyndighet att, när den i syfte att tillämpa artikel 102 FEUF bedömer huruvida villkoren för att tillämpa denna artikel är uppfyllda och, efter denna bedömning, drar slutsatsen att det inte är fråga om något missbruk, fatta ett beslut i vilket det konstateras att det inte föreligger någon överträdelse av nämnda artikel.

Artikel 5 andra stycket i förordning nr 1/2003 är direkt tillämplig och utgör hinder för tillämpningen av en nationell bestämmelse, enligt vilken ett förfarande som rör tillämpningen av artikel 102 FEUF ska avslutas genom ett beslut i vilket det konstateras att det inte föreligger någon överträdelse av denna senare artikel.

(1) EUT C 297, 5.12.2009.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/4

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 5 maj 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de Grande Instance de Paris — Frankrike) — Prunus SARL, Polonium SA mot Directeur des services fiscaux

(Mål C-384/09) (1)

(Direkt beskattning - Fri rörlighet för kapital - Artikel 64 FEUF - Juridiska personer med hemvist i ett tredjeland - Innehav av fastigheter belägna i en medlemsstat - Skatt på fastigheternas marknadsvärde - Undantag från skattskyldighet beviljas inte - Bedömning med avseende på utomeuropeiska länder och territorier - Bekämpning av skatteundandragande - Solidariskt ansvar)

2011/C 186/07

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de Grande Instance de Paris

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Prunus SARL, Polonium SA

Motpart: Directeur des services fiscaux

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal de grande instance (Paris) — Tolkning av artikel 56 och följande artiklar i EG-fördraget — Skatt på marknadsvärdet på fast egendom belägen i Frankrike — Huruvida en nationell lagstiftning är förenlig med fördraget, enligt vilken juridiska personer som har platsen för sin verkliga ledning i Frankrike, eller i en medlemsstat i Europeiska unionen, är undantagna från skatteplikt avseende denna skatt, medan juridiska personer som har platsen för sin verkliga ledning i tredjeland, bara har rätt till detta undantag om Frankrike och denna stat har slutit ett avtal om handräckning i syfte att bekämpa undandragande av skatt och skatteflykt, eller om det slutits ett avtal som innehåller en bestämmelse om ickediskriminering på grund av nationalitet — Beslut att inte bevilja två bolag på Brittiska Jungfruöarna undantag från skatteplikt — Skyldighet för solidariskt betalningsansvariga, juridiska personer i Frankrike, att betala skatten

Domslut

Artikel 64.1 FEUF ska tolkas så, att artikel 63 FEUF inte påverkar tillämpningen av en nationell lagstiftning som var i kraft den 31 december 1993 enligt vilken bolag som har sitt säte i en av Europeiska unionens medlemsstater undantas från skatteplikt avseende skatt på marknadsvärdet på fastigheter i denna medlemsstat, men där ett sådant undantag, med avseende på ett bolag som har sitt säte i ett utomeuropeiskt land eller territorium, villkoras av att ett avtal om handräckning i syfte att bekämpa undandragande av skatt och skatteflykt har slutits mellan nämnda medlemsstat och territoriet, eller att den juridiska personen, enligt ett avtal som innehåller en bestämmelse om icke-diskriminering på grund av nationalitet, inte får beskattas hårdare än juridiska personer som har hemvist i denna medlemsstat.

(1) EUT C 312, 19.12.2009.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/5

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 5 maj 2011 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom — Förenade kungariket) — Shirley McCarthy mot Secretary of State for the Home Department

(Mål C-434/09) (1)

(Fri rörlighet för personer - Artikel 21 FEUF - Direktiv 2004/38/EG - Begreppet förmånstagare - Artikel 3.1 - Medborgare som aldrig har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet och som alltid uppehållit sig i den medlemsstat i vilken han eller hon är medborgare - Inverkan av att vederbörande är medborgare i en annan medlemsstat - Rent inhemsk situation)

2011/C 186/08

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court of the United Kingdom

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Shirley McCarthy

Motpart: Secretary of State for the Home Department

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Supreme Court of the United Kingdom — Tolkning av artiklarna 3 och 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 158, s. 77) — Begreppen förmånstagare och lagligen uppehålla sig — Brittisk medborgare som även är irländsk medborgare och som har tillbringat hela sitt liv i Förenade kungariket

Domslut

Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG ska tolkas så, att detta direktiv inte är tillämpligt på en unionsmedborgare som aldrig har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, som alltid har uppehållit sig i en medlemsstat i vilken vederbörande är medborgare och som dessutom är medborgare i en annan medlemsstat.

Artikel 21 FEUF är inte tillämplig på en unionsmedborgare som aldrig har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, som alltid har uppehållit sig i en medlemsstat i vilken vederbörande är medborgare och som dessutom är medborgare i en annan medlemsstat, i den mån situationen för denna medborgare inte innebär en tillämpning av en medlemsstats bestämmelser som medför att medborgaren fråntas möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som tillkommer vederbörande i kraft av unionsmedborgarskapet eller att hon eller han hindras från att utöva sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

(1) EUT C 11 av den 16.1.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/5

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 5 maj 2011 (begäran om förhandsavgörande från Upper Tribunal — Förenade kungariket) — Ralph James Bartlett, Natalio Gonzalez Ramos, Jason Michael Taylor mot Secretary of State for Work and Pensions

(Mål C-537/09) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Handikappersättning innehållande en ”mobilitetsdel” (disability living allowance) - Separat förmån - Särskild icke avgiftsfinansierad förmån - Kan inte medföras utomlands)

2011/C 186/09

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ralph James Bartlett, Natalio Gonzalez Ramos, Jason Michael Taylor

Motpart: Secretary of State for Work and Pensions

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Upper Tribunal — Tolkning av artiklarna 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2), i dess lydelse före den 5 maj 2005 — Handikappersättning som består av en ”vårddel” som beviljas personer i behov av personlig assistans och en ”mobilitetsdel” som beviljas personer i behov av hjälp för att förflytta sig (”Disability living allowance”) — Huruvida mobilitetsdelen kan anses utgöra en separat förmån vid tillämpning av förordningen — Kvalificering av nämnda förmån

Domslut

Artikel 4.2a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 631/2004 av den 31 mars 2004, och i förordning nr 1408/71, i denna sistnämnda version, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 647/2005 av den 13 april 2005, ska tolkas så, att ”mobilitetsdelen” av handikappersättningen (disability living allowance) utgör en särskild icke avgiftsfinansierad kontantförmån i den mening som avses i denna bestämmelse, vilken förmån nämns i bilaga IIa till dessa förordningar.

Vid prövningen av den tredje frågan har det inte framkommit några omständigheter som kan påverka giltigheten av artikel 10a i förordning nr 1408/71 i någon av de versioner som är tillämpliga i målen vid den nationella domstolen, i den mån det enligt denna bestämmelse är tillåtet att uppställa krav på bosättning och vistelse i Storbritannien för beviljandet av ”mobilitetsdelen” av handikappersättningen.

(1) EUT C 63, 13.03.2010

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 5 maj 2011 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État — Belgien) — Europeiska gemenskaperna mot Région de Bruxelles-Capitale

(Mål C-137/10) (1)

(Artiklarna 207.2 EG och 282 EG - Fråga om hur Europeiska gemenskaperna ska företrädas vid nationella domstolar - Befogenhet som tilldelats kommissionen - Delegeringen av behörigheten att företräda gemenskaperna till andra gemenskapsinstitutioner - Villkor)

2011/C 186/10

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Europeiska gemenskaperna

Motpart: Région de Bruxelles-Capitale

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Conseil d'État — Tolkning av artiklarna 282 EG och 207.2 EG — Villkor för kommissionens delegering av behörigheten att företräda gemenskaperna i domstol till en annan institution — Giltigheten av en fullmakt i vilken någon fysisk person med behörighet att företräda den befullmäktigade institutionen inte har namngetts — Behörigheten för den nationella domstol som ska avgöra denna fråga — Tvivel beträffande giltigheten av rådets behörighet att företräda gemenskaperna genom sin ställföreträdande generalsekreterare, vilken ansvarar för verksamheten vid generalsekretariatet — Iakttagande av principen om i institutionernas administrativa självständighet

Domslut

Den fullmakt genom vilken Europeiska kommissionen till en annan gemenskapsinstitution delegerade sin behörighet, enligt artikel 282 EG, att företräda Europeiska gemenskaperna vid en nationell domstol i ett mål som rör denna institution, utfärdades på ett rättsenligt sätt, oavsett om det i denna fullmakt angetts att en specifik fysisk person var behörig att företräda den befullmäktigade institutionen eller inte. I sådana fall kunde såväl denna institution som den fysiska personen, om en sådan angetts, befullmäktiga en advokat att företräda Europeiska gemenskaperna.

(1) EUT C 148, 05.06.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/7

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 5 maj 2011 — Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE mot Europeiska kommissionen

(Mål C-200/10 P) (1)

(Överklagande - Skiljedomsklausul - Avtal om gemenskapsfinansiering av ett projekt inom programmet ”eContent” - Kommissionen har hävt avtalet - Återbetalning av ersättningsberättigade kostnader - Motiveringen i tribunalens dom)

2011/C 186/11

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (ombud: N. Korogiannakis, dikigoros)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: E. Manhaeve, biträdd av D. Philippe och M. Gouden, avocats)

Saken

Överklagande av tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 9 februari 2010 i mål T-340/07, Evropaïki Dynamiki mot kommissionen, i vilken tribunalen ogillade klagandens talan avseende en skiljedomsklausul och genom vilken klaganden yrkade att tribunalen skulle förplikta kommissionen att utge dels de belopp som klaganden påstod att kommissionen var skyldig, dels skadestånd på grund av att kommissionen hävde ett avtal om gemenskapsfinansiering av projektet ”e-Content Exposure and Business Opportunities” (EEBO) (avtal nr EDC-53007 EEBO/27873), som slutits inom ramen för det fleråriga gemenskapsprogrammet för stimulans av utvecklingen och utnyttjandet av europeiskt digitalt innehåll på det globala nätet samt för främjande av den språkliga mångfalden i informationssamhället (programmet ”eContent”)

Domslut

Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 9 februari 2010 i mål T-340/07, Evropaïki Dynamiki mot kommissionen, upphävs i den del som tribunalen underlät att pröva de yrkanden som hade framställts av Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE om att kommissionen, trots hävningen av avtalet EDC-53007 EEBO/27873, skulle förpliktas att till klaganden utge 172 588,62 euro, motsvarande de kostnader som kommissionen ännu inte har återbetalat och som klaganden ådrog sig inom ramen för nämnda avtal.

2.	Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal för prövning av nämnda yrkanden framställda av Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE.

3.	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

(1) EUT C 179, 3.7.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/7

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 5 maj 2011 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-206/10) (1)

(Fördragsbrott - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Artikel 4.1 a - Förordning (EEG) nr 1612/68 - Artikel 7.2 - Tysk delstatlig förmån till blinda, döva och funktionshindrade - Bosättningsvillkor)

2011/C 186/12

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Kreuschitz)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och C. Blaschke)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Nederländerna (ombud: M. Noort)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 7.2 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33) och artikel 4.1 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1 s. 57) i förening med kapitel 1 i avdelning III i denna förordning — Nationell lagstiftning enligt vilken delstaterna endast beviljar funktionshindrade och blinda förmåner om de är bosatta i den aktuella delstaten — Förmåner som anges i avsnitt III i bilaga II till förordning (EEG) nr 1408/71 — Begreppet ”särskild icke avgiftsfinansierad förmån”.

Domslut

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen — i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005 — i förening med kapitel 1 i avdelning III i denna förordning och enligt artikel 7.2 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, genom att förmåner enligt delstatlig lagstiftning till blinda, döva och funktionshindrade endast beviljas personer, för vilka den behöriga medlemsstaten är Förbundsrepubliken Tyskland, om de är bosatta eller stadigvarande vistas i den aktuella delstaten.

2.	Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Konungariket Nederländerna ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 179, 3.7.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/8

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 5 maj 2011 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-265/10) (1)

(Fördragsbrott - Förordning (EG) nr 1907/2006 - Kemikalier - Registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av dessa kemikalier - Reach-förordningen - Artikel 126 - Sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i Reach-förordningen - Genomförande har inte skett inom den föreskrivna fristen)

2011/C 186/13

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Oliver och M. van Beek)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: T. Materne och L. Van den Broeck)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 126 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1) — Sanktioner vid överträdelser av Reach-förordningen

Domslut

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 126 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, genom att underlåta att anta de lagar och andra förordningar som krävs för att genomföra de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av den förordningen,

2.	Konungariket Belgien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 221, 14.8.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/8

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 april 2011 (begäran om förhandsavgörande från Corte di Appello di Trento (Italien)) — brottmål mot Hassen El Dridi, alias Karim Soufi

(Mål C-61/11) (1)

(Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Direktiv 2008/115/EG - Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna - Artiklarna 15 och 16 - Nationell lagstiftning enligt vilken tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat ska ådömas fängelsestraff om denne underlåter att följa en order om att lämna landet - Förenlighet)

2011/C 186/14

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte di Appello di Trento

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Hassen El Dridi, alias Karim Soufi

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Corte di Appello di Trento — Tolkning av artiklarna 15 och 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, s. 98) — Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna — Villkor för förvar inför avlägsnande — Direkt tillämplighet — Nationell lagstiftning enligt vilken en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet ska dömas till minst ett och högst fyra års fängelse som efter att ha delgetts en order om avlägsnande rättsstridigt kvarstannar i landet

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, särskilt artiklarna 15 och 16, ska tolkas så, att det utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat, såsom den lagstiftning som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet ska dömas till fängelse enbart på den grunden att denne utan berättigade skäl har kvarstannat i landet i strid med en order att lämna landet inom viss tid.

(1) EUT C 113, 9.4.2011.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/9

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 4 mars 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Dâmbovița (Rumänien)) — Nicușor Grigore mot Regia Națională a Pădurilor Romsilva — Direcția Silvică București

(Mål C-258/10) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Socialpolitik - Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet - Direktiv 2003/88/EG - Arbetstidens förläggning - Begreppet arbetstid - Begreppet begränsning av veckoarbetstiden - Skogvaktare som enligt sitt anställningsavtal och tillämpligt kollektivavtal har flexibel arbetstid uppgående till 8 timmar per dag och 40 timmar per vecka - Nationell lagstiftning enligt vilken skogvaktaren hålls ansvarig för all skada som kan uppkomma på vederbörandes skogsområde - Kvalificering - Inverkan av övertid på den berördes lön och ekonomiska ersättning)

2011/C 186/15

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunal Dâmbovița (Rumänien).

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Nicusor Grigore

Svarande: Regia Națională a Pădurilor Romsilva — Direcția Silvică București

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Dâmbovița — Tolkning av artiklarna 2 (punkt 1) och 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, s. 9) — Begreppet arbetstid — Nationell lagstiftning enligt vilken en skogvaktare hålls ansvarig för all skada som kan uppkomma på dennes skogsområde, trots att vederbörande enligt sitt anställningsavtal har en högsta arbetstid på 8 timmar per dag — Begreppet begränsning av veckoarbetstiden — Verklig veckoarbetstid som överstiger den högsta lagliga veckoarbetstiden — Inverkan på den berördes lön och ekonomiska ersättning

Avgörande

Artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att en tidsperiod under vilken en skogvaktare, som har en arbetstid på 8 timmar per dag enligt sitt anställningsavtal, är skyldig att övervaka ett skogsområde — för vilket denne i förekommande fall är ansvarig i disciplinärt, förmögenhetsrättsligt, administrativt och straffrättsligt hänseende för skador som kan konstateras i området oavsett när dessa skador inträffar — utgör arbetstid i den mening som avses i denna bestämmelse endast under förutsättning att det mot bakgrund av beskaffenheten och räckvidden av den övervakningsskyldighet som åligger skogvaktaren och de tillämpliga ansvarsbestämmelserna krävs att vederbörande är fysiskt närvarande på arbetsplatsen och under förutsättning att vederbörande, under nämnda tidsperiod, är skyldig att stå till rådighet för arbetsgivaren. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att företa den prövning av de faktiska och rättsliga omständigheterna, särskilt utifrån tillämplig nationell rätt, som krävs för att den ska kunna bedöma om så är fallet i det mål den har att avgöra.

Kvalificeringen av en tidsperiod som arbetstid i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv 2003/88 beror inte på om en tjänstebostad inom den berörde skogvaktarens skogsområde ställs till rådighet för denne, såvitt detta inte innebär att skogvaktaren är skyldig att vara fysiskt närvarande på den av arbetsgivaren angivna platsen och att där stå till förfogande för arbetsgivaren på ett sådant sätt att han eller hon vid behov genast kan vidta lämpliga åtgärder. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att företa den prövning som krävs för att den ska kunna bedöma om så är fallet i det mål den har att avgöra.

Artikel 6 i direktiv 2003/88 ska tolkas så, att den som huvudregel utgör hinder för en situation där en skogvaktare, trots att det i dennes anställningsavtal föreskrivs en högsta arbetstid på 8 timmar per dag och en högsta veckoarbetstid på 40 timmar, i praktiken har en laglig skyldighet att stå för övervakning av sitt skogsområde antingen på stadigvarande basis eller i en sådan omfattning att den begränsning av veckoarbetstiden som föreskrivs i denna artikel överskrids. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att företa den prövning som krävs för att den ska kunna bedöma om så är fallet i det mål den har att avgöra och, i förekommande fall, att pröva om villkoren i artikel 17.1 i direktiv 2003/88 eller i artikel 22.1 i detta direktiv, vilka avser möjligheten att avvika från nämnda artikel 9, är uppfyllda i det nationella målet.

Direktiv 2003/88 ska tolkas så, att arbetsgivarens skyldighet att utbetala lön och förmåner som kan jämställas med lön för den tidsperiod under vilken skogvaktaren är skyldig att stå för övervakningen av sitt skogsområde inte omfattas av detta direktiv, utan av relevanta bestämmelser i nationell rätt.

(1) EUT C 221, 14.8.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/10

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 18 mars 2011 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana, Spanien) — David Montoya Medina mot Fondo de Garantia Salarial, Universidad de Alicante

(Mål C-273/10) (1)

(Artikel 104.3 i rättegångsreglerna - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete - Avtal om visstidsanställning i den offentliga sektorn - Rätt att erhålla treåriga tjänsteårstillägg - Ickediskrimineringsprincipen)

2011/C 186/16

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: David Montoya Medina

Svarande: Fondo de Garantia Salarial, Universidad de Alicante

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Valenciana — Tolkning av klausul 4.4 i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43) — Anställningsavtal för undervisande forskare som sluts med offentliga universitet — Vissa förmåner omfattas inte av avtal om visstidsanställning

Avgörande

Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete som ingicks den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43)ska tolkas så att den utgör hinder för nationella bestämmelser som, utan stöd av några objektiva grunder, endast ger tillsvidareanställda universitetslektorer möjlighet att erhålla ett tjänsteårstillägg, och inte visstidsanställda universitetslektorer, trots att dessa två arbetstagarkategorier, vad gäller villkoren för att erhålla detta tillägg, befinner sig i jämförbara situationer.

(1) EUT C 221, 14.8.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/10

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 14 mars 2011 — Ravensburger AG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Educa Borras SA

(Mål C-370/10 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Figurmärket EDUCA Memory game - Ansökan om ogiltighetsförklaring från innehavaren av de nationella och internationella ordmärkena MEMORY - Överklagandenämndens avslag på ansökan om ogiltighetsförklaring - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 8.1 b och 8.5 - Relativa registreringshinder)

2011/C 186/17

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ravensburger AG (ombud: H. Harte-Bavendamm och M. Goldmann, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Botis), Educa Borras SA

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 19 maj 2010 i mål T-243/08, Ravensburger mot harmoniseringsbyrån, genom vilken tribunalen ogillade en talan om ogiltigförklaring som väckts av innehavaren av de nationella och internationella ordmärkena ”MEMORY”, för varor i klass 28, av beslut R 597/2007-2 som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 8 april 2008, om upphävande av annuleringsenhetens beslut att bifalla sökandens ansökan om ogiltighetsförklaring av figurmärket ”EDUCA Memory game”, för varor i klass 28.

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Ravensburger AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 260, 25.09.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/11

Talan väckt den 28 februari 2011 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Danmark

(Mål C-95/11)

2011/C 186/18

Rättegångsspråk: danska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och H. Peytz, advokat)

Svarande: Konungariket Danmark

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 9 och 11 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) genom att låta icke beskattningsbara personer ingå i en mervärdesskattegrupp

—	förplikta Konungariket Danmark att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I syfte att åstadkomma administrativa förenklingar och för att förebygga vissa former av missbruk har det i mervärdesskattedirektivet föreskrivits att medlemsstaterna får behandla två eller flera beskattningsbara personer tillsammans som en enda beskattningsbar person. Kommissionen gör gällande att det enligt direktivet inte är tillåtet för medlemsstaterna att låta icke beskattningsbara personer ingå i en sådan mervärdesskattegrupp och därigenom låta dem omfattas av de rättigheter och skyldigheter som gäller för beskattningsbara personer. Den danska lagstiftningen, enligt vilken icke beskattningsbara personer kan ingå i en mervärdesskattegrupp, står således i strid med direktivet.

(1) EUT L 347, s. 1.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Innsbruck (Österrike) den 18 mars 2011 — Tyrolean Airways Tiroler Luftfahrt Gesellschaft mbH mot Betriebsrat Bord der Tyrolean Airways Tiroler Luftfahrt Gesellschaft mbH

(Mål C-132/11)

2011/C 186/19

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Innsbruck

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tyrolean Airways Tiroler Luftfahrt Gesellschaft mbH

Motpart: Betriebsrat Bord der Tyrolean Airways Tiroler Luftfahrt Gesellschaft mbH

Tolkningsfrågor

Utgör nu gällande unionsrätt, särskilt artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (jämförd med artikel 6.1 FEU), den allmänna unionsrättsliga principen (artikel 6.3 FEU) om förbud mot åldersdiskriminering och artiklarna 1,2 och 6 i direktiv 2000/78/EG (1), hinder för en bestämmelse i ett nationellt kollektivavtal, vilken innebär att äldre arbetstagare indirekt diskrimineras genom att endast färdigheter och kunskaper som de i egenskap av flygvärdar/flygvärdinnor förvärvat vid ett bestämt flygbolag ska beaktas vid deras placering i lönegrad enligt kollektivavtalet, och därmed vid fastställandet av deras lön, varvid identiska färdigheter och kunskaper som förvärvats vid ett annat flygbolag i samma koncern inte beaktas? Gäller detta även för anställningsförhållanden som påbörjades före den 1 december 2009?

Kan en nationell domstol, i analogi med domen i målet Rieser (2) och med rättspraxis rörande konkurrensbegränsande överenskommelser i målet Béguelin (3), på grundval av den horisontella direkta effekten hos grundläggande rättigheter i Unionen behandla en bestämmelse i ett enskilt anställningsavtal som delvis och ogiltig och underlåta att tillämpa den om bestämmelsen indirekt strider mot artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, mot den allmänna unionsrättsliga principen om förbud mot åldersdiskriminering och/eller mot artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78/EG?

(1) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42)

(2) Dom av den 5 maj 2004 i mål C-157/02, Rieser, (REG 2004, s. I-1477).

(3) Dom av den 25 november 1971 i mål 22/71, Béguelin Import (REG 1971, s. 949).

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 21 mars 2011 — Compass-Datenbank GmbH mot Republiken Österrike

(Mål C-138/11)

2011/C 186/20

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Compass-Datenbank GmbH

Motpart: Republiken Österrike

Övriga parter: Bundeskartellanwalt, Bundeswettbewerbsbehörde

Tolkningsfrågor

Ska artikel 102 FEUF tolkas så att en myndighet är att se som ett företag när den i en databas (bolagsregister) sparar uppgifter vilka företag enligt lag är skyldiga att lämna och den mot ersättning ger möjlighet att ta del av uppgifter i databasen och/eller tillhandhåller utskrifter från denna, men inte tillåter någon användning som går utöver detta?

För det fall att fråga 1 besvaras nekande:

2.	Föreligger kommersiell verksamhet när myndigheten med åberopande av sin sui generis-rätt i egenskap av databasproducent förbjuder användning av databasen som går utöver att ta del av dess innehåll eller göra utskrifter av detta? För det fall fråga 1 eller fråga 2 besvaras nekande:

Ska artikel 102 FEUF tolkas så, att principerna i domstolens dom av den 6 april 1995 i de förenade målen C-241/91 och C-242/91, RTE och ITP mot kommissionen, (REG 1995, s. I-743) och av den 29 april 2004 i mål C-418/01, IMS Health, (REG 2004, s. I-5039) (teorin om nödvändiga nyttigheter, ”essential facilities”) är tillämpliga även om det inte finns något ”föregående marknadsled”, eftersom de skyddade uppgifterna insamlas och sparas i en databas (bolagsregister) i samband med myndighetsutövning?

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Varna (Bulgarien) den 28 mars 2011 — Klub OOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsiya za prihodite

(Mål C-153/11)

2011/C 186/21

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Varna (Bulgarien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Klub OOD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsiya za prihodite

Tolkningsfrågor

Ska artikel 168.1 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 (1) om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas så, att — efter det att den beskattningsbara personen har valt att låta fastigheten, som utgör en anläggningstillgång, ingå i bolagets tillgångar — det presumeras (om motsatsen inte bevisas) att varan kommer att användas för den beskattningsbara personens skattepliktiga transaktioner?

Ska artikel 168.1 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas så, att rätten till avdrag för ingående mervärdesskatt, vid förvärv av fastighet som ingår i tillgångarna i den beskattningsbara personens rörelse, uppkommer omedelbart under den beskattningsperiod då skattskyldigheten inträder, oaktat den omständigheten att fastigheten inte kan tas i bruk till följd av att det saknas tillstånd enligt lag?

Är praxis såsom den från den nationella skattemyndigheten — enligt vilken beskattningsbara personer, i den mening som avses i den bulgariska mervärdesskattelagen, nekas avdragsrätt för ingående mervärdesskatt för anläggningstillgångar som de har förvärvat på grundval av att de används av bolagens ägare privat, utan att det för detta bruk tas ut mervärdesskatt — förenlig med direktivet och rättspraxis avseende dess tolkning?

4.	Har klagandebolaget i ett fall som liknar det i målet vid den nationella domstolen rätt att dra av ingående mervärdesskatt för förvärv av fastighet, i förevarande fall en etagevåning i Sofia?

(1) EUT L 347, s. 1.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/13

Talan väckt den 5 april 2011 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-164/11)

2011/C 186/22

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: W. Mölls)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2003/96/EG (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att anpassa sitt system för elbeskattning för att följa direktivet, trots att den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 18.10 andra stycket i detta direktiv har löpt ut, och

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har till stöd för sin talan gjort gällande att Republiken Frankrike, trots att den övergångsperiod som medgetts svaranden fram till den 1 januari 2009 har löpt ut, inte har anpassat alla aspekter i sitt system för elbeskattning till bestämmelserna i direktivet. Enligt de franska myndigheterna innebär lag nr 2010-1488 av den 7 december 2010, som antogs och trädde ikraft efter utgången av den frist som angetts i det motiverade yttrandet, ett införlivande av direktivets bestämmelser med nationell rätt. Enligt kommissionen bör förevarande talan bifallas med hänsyn till situationen i den nationella rätt som var tillämplig vid tidpunkten då den frist som angavs i det motiverade yttrandet löpte ut.

Kommissionen har framhållit att Republiken Frankrike i vart fall ännu inte har anpassat alla aspekter i sitt system för elbeskattning till bestämmelserna i direktivet. Sökanden avvisar således de nationella myndigheternas argument enligt vilket direktivet inte innebär att höjningar av punktskatten beroende på ifrågavarande geografiska zoner är förbjudna. I det föreskrivs istället principen om en enhetstaxa för all elkonsumtion som sker i en och samma medlemsstat och undantag från denna princip anges uttömligt i artiklarna 5, 14, 15 och 17.

Kommissionen avvisar även de franska myndigheternas påstående att ”bibehållna differentierad skattesatser” inte innebär någon risk för bedrägerier, för extra utgifter för operatörerna eller utgör ett hinder för utländska leverantörers inträde på marknaden.

(1) Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, s. 51).

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 18 april 2011 — CIMADE, Groupe d'information et de soutien des immigrés (GISTI) mot Ministre de l'Interieur, de l'Outre-mer, des Collectivités territoriales et de l'Immigration

(Mål C-179/11)

2011/C 186/23

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: CIMADE, Groupe d'information et de soutien des immigrés (GISTI)

Svarande: Ministre de l'Interieur, de l'Outre-mer, des Collectivités territoriales et de l'Immigration

Tolkningsfrågor

Utgör rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 en garanti för att en asylsökande som den mottagande medlemsstaten med tillämpning av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 har anmodat en annan medlemsstat — vilken enligt den förstnämnda medlemsstaten har ansvaret för att pröva ansökan — att överta, kommer i åtnjutande av de miniminormer för mottagande som anges i nämnda direktiv så länge förfarandet med avseende på försörjning eller övertagande av försörjningen av denna andra medlemsstat pågår?

För det fall denna fråga ska besvaras jakande:

a)	Upphör den första medlemsstatens skyldighet att garantera miniminormerna för mottagande när den anmodade staten godtar anmodan, eller när denna stat faktiskt börjar tar sig an eller övertar asylsökanden, eller vid någon annan tidpunkt?

b)	Vilken stat ska stå för kostnaderna för att genomföra miniminormerna för mottagande under denna period?

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/14

Överklagande ingett den 15 april 2011 av Compañía Española de Tabaco en Rama S.A (Cetersa) av den dom som tribunalen meddelade den 3 februari 2011 i mål T-33/05, Compañía Española de Tabaco en Rama S.A. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-181/11 P)

2011/C 186/24

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Compañía Española de Tabaco en Rama S.A (Cetersa) (ombud: M. Araujo Boyd, J. Bunedía Sierra och Á. Givaja Sanz, abogados)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2004) slutlig av den 20 oktober 2004 angående ett förfarande enligt artikel 81.1 i EG-fördraget (Ärende COMP/C.38.238/B.2 — Råtobak — Spanien),

—

i andra hand, sätta ned det ålagda bötesbeloppet i artikel 3 i det angripna beslutet och fastställa det nya bötesbeloppet till 1 000 euro och, i tredje hand, för det fall det ålagda bötesbeloppet inte motsvarar det som tillverkarna har ålagts, fastställa beloppet till 2 905 200 euro, ett resultat som uppnås genom en sänkning med 40 procent på grund av förmildrande omständigheter till maximigränsen på 10 procent av företagets omsättning, med förbehåll för den ytterligare sänkning som Cetarsa kan komma att beviljas till följd av dess samarbete under undersökningsförfarandet, i enlighet med vad tribunalen konstaterat, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden anför att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning i den överklagade domen med avseende på de nationella bestämmelsernas inverkan på huruvida Cetarsas ageranden ska anses vara rättsenliga.

Klaganden gör vidare gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktigheter genom att oriktigt återge delar av den nationella lagstiftning som var tillämplig vid tidpunkten för överträdelsen, vilket lett den till den felaktiga slutsatsen att de som bearbetade produkterna agerade på ett sätt som var skadligare än det sätt på vilket tillverkarna agerade och att de förstnämnda gick utöver vad som tillåtet enligt lag.

Klaganden anger slutligen att, till skillnad från övriga inblandade företag, den sänkning som beviljats på grund av den osäkerhet som den nationella lagstiftningen gett upphov till inte har haft någon inverkan på beräkningen av det bötesbelopp som Cetarsa har ålagts.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/14

Talan väckt den 18 april 2011 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-184/11)

2011/C 186/25

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky och C. Urraca Caviedes)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens beslut 2002/820/EG av den 11 juli 2001 om den stödordning som Spanien tillämpar på företag i Alava i form av skattelättnad motsvarande 45 % av investeringar (EGT L 296, 2002, s.1), kommissionens beslut 2002/892/EG av den 11 juli 2001 om den stödordning i form av statliga stöd som Spanien har genomfört till förmån för vissa nystartade företag i Alava (EGT L 314, 2002, s. 1), kommissionens beslut 2003/27/EG av den 11 juli 2001 om den stödordning som Spanien har genomfört till förmån för företagen i Vizcaya i form av en skattelättnad på 45 % av investeringarna (EGT L 17, 2003, s. 1), kommissionens beslut 2002/806/EG av den 11 juli 2001 om den stödordning som Spanien har genomfört till förmån för vissa nystartade företag i Vizcaya (Spanien) (EGT L 279, 2002, s. 35), kommissionens beslut 20[0]2/894/EG av den 11 juli 2001 om den stödordning som Spanien har genomfört till förmån för företagen i Guipúzcoa i form av en skattelättnad på 45 % av investeringarna (EGT L 314, 2002, s. 26) och kommissionens beslut 2002/540/EG av den 11 juli 2001 om den stödordning som Spanien har genomfört till förmån för nystartade företag i Guipúzcoa (Spanien) (EGT L 174, 2002, s. 31) (nedan kallade 2001 års beslut), liksom enligt artikel 260 FEUF, genom att inte ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att följa den dom som domstolen meddelade den 14 december 2006 i de förenade målen C-485/03–C-490/03, kommissionen mot Spanien (REG 2006, s. I-11887, nedan kallad 2006 års dom), angående underlåtenhet att uppfylla de skyldigheter som åligger Spanien enligt de ovannämnda besluten,

—	ålägga Konungariket Spanien att till kommissionen betala ett vite om 236 044,8 euro per dag som nämnda medlemsstat underlåter att följa domen, från och med den dag som dom meddelas i förevarande mål till dess 2006 års dom har följts till fullo,

—

ålägga Konungariket Spanien att till kommissionen betala ett standardbelopp motsvarande ett dagsbelopp om 25 817,4 euro multiplicerat med det antal dagar som fördragsbrottet pågått från och med den dag då 2006 års dom meddelades till och med

—	den dag då Konungariket Spanien återkräver det stöd som förklarats rättsstridiga genom 2001 års beslut, om domstolen konstaterar att stödet verkligen har återkrävts innan dom meddelas i förevarande mål,

—	den dag då dom meddelas i förevarande mål, om 2006 års dom inte har följts fullt ut innan dess,

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att de spanska myndigheterna inte har vidtagit alla åtgärder som krävs för att följa 2006 års dom, eftersom inte samtliga de stöd som i 2001 års beslut förklarades rättsstridiga och oförenliga med den gemensamma marknaden har återkrävts. För det första har de spanska myndigheterna ansett att vissa individuella stöd är förenliga med den inre marknaden trots att stöden inte uppfyller rekvisiten för ett nationellt system för regionala stöd som godkänts av kommissionen och trots att de i vilket fall som helst inte uppfyller rekvisiten enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (EGT C 74, 1998, s. 9). för det andra har de spanska myndigheterna med avseende på vissa stödmottagare tillämpat ett avdrag på upp till 100 000 euro per mottagare per treårsperiod utan att iaktta bestämmelserna om stöd av mindre betydelse. För det tredje har de spanska myndigheterna i vissa fall retroaktivt tillämpat skatteavdrag föreskrivna i de spanska skattebestämmelserna trots att rekvisiten enligt de spanska bestämmelserna för att tillämpa sådana avdrag inte var uppfyllda. För det fjärde och sista har inte alla betalningsorder som de spanska myndigheterna har utfärdat betalats av dem som mottog de rättsstridiga stöden. Enligt kommissionens beräkningar återstår det att driva in ungefär 87 procent av samtliga återbetalningspliktiga rättsstridiga stöd.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 20 april 2011 — Stanleybet International LTD, William Hill Organization Ltd och William Hill Plc mot Ypourgos Oikonomias kai Oikonomikon och Ypourgos Politismou

(Mål C-186/11)

2011/C 186/26

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Symvoulio tis Epikrateias

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Stanleybet International LTD, William Hill Organization Ltd och William Hill Plc

Motparter: Ypourgos Oikonomias kai Oikonomikon och Ypourgos Politismou

Tolkningsfrågor

Är nationella bestämmelser som, i syfte att begränsa utbudet av hasardspel, beviljar ett enda företag, som bildats i form av ett aktiebolag och som är börsnoterat, ensamrätt att genomföra, bedriva, anordna och hantera hasardspel förenliga med artiklarna 43 och 49 i EG-fördraget, när detta företag dessutom gör reklam för de hasardspel som det anordnar, utvidgar sin verksamhet till andra stater, spelarna deltar fritt och maximibeloppet för vadhållningsinsatsen och vinsten fastställs per spelkupong och inte per spelare?

Om den första frågan besvaras nekande: Är nationella bestämmelser som, genom att i sig försöka bekämpa brottslighet genom utövandet av kontroll över de företag som är verksamma i den aktuella branschen för att säkerställa att sådan verksamhet enbart bedrivs i kontrollerade kretsar, beviljar ett enda företag ensamrätt att genomföra, bedriva, anordna och hantera hasardspel förenliga med artiklarna 43 och 49 i EG-fördraget, även om beviljandet av denna ensamrätt samtidigt får till effekt en obegränsad utökning av utbudet, eller krävs det under alla omständigheter, för att inskränkningen ska anses lämplig för att uppnå målet att bekämpa brottslighet, att utökningen av utbudet ändå kontrolleras, det vill säga att man bibehåller den åtgärd som krävs för att uppnå detta mål och inte vidtar mer långtgående åtgärder? Om nämnda utökning av utbudet hur som helst ska kontrolleras, kan den i så fall anses kontrollerad om en enhet med de särdrag som angetts i den första tolkningsfrågan beviljas en ensamrätt i denna bransch? Slutligen, om det ska anses att beviljandet av den aktuella ensamrätten leder till en kontrollerad utökning av utbudet av hasardspel, ska det förhållandet att ett enda företag beviljas ensamrätt anses gå utöver vad som är nödvändigt, i den meningen att samma mål kan uppnås på lämpligt sätt även genom att fler än ett företag beviljas en sådan rätt?

Om det, med hänvisning till de två föregående tolkningsfrågorna, ska anses att beviljandet, genom de aktuella nationella bestämmelserna, av en ensamrätt som avser genomförandet, bedrivandet, anordnandet och hanteringen av hasardspel inte är förenligt med artiklarna 43 och 49 i EG-fördraget, önskas svar på följande frågor: a) Får de nationella myndigheterna enligt nämnda bestämmelser i fördraget, under den övergångsperiod som krävs för att anta bestämmelser som är förenliga med EG-fördraget, avstå från att pröva ansökningar om att påbörja sådan verksamhet som har ingetts av personer som är hemmahörande i andra medlemsstater? b) Om fråga a besvaras jakande, på grundval av vilka kriterier ska övergångsperiodens längd fastställas? c) Om det inte är tillåtet med en övergångsperiod, på grundval av vilka kriterier ska de nationella myndigheterna pröva de aktuella ansökningarna?

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/16

Talan väckt den 20 april 2011 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-189/11)

2011/C 186/27

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Lozano Palacios och C. Soulay)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 73, 168, 169, 226 och 306–310 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt

—	genom att tillämpa den särskilda ordningen för resebyråer i de fall där resetjänsterna har sålts till en annan person än den resande,

—	genom att inte tillämpa den särskilda ordningen när detaljhandlare, som handlar i eget namn, till allmänheten säljer resor som organiseras av partihandlare,

—

genom att, under vissa omständigheter, tillåta att resebyråer i fakturan debiterar ett sammanlagt belopp som inte har något samband med den mervärdesskatt som faktiskt övervältras på kunden, och genom att tillåta att den senare, förutsatt att han är skattskyldig, drar av det sammanlagda beloppet från den mervärdesskatt som ska betalas, och

—	genom att tillåta att resebyråer, i den mån de omfattas av den särskilda ordningen, fastställer ett totalt beskattningsunderlag för varje beskattningsperiod, samt

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att Konungariket Spaniens tillämpning av den särskilda ordningen för resebyråer, i den del den inte begränsas till tjänster som resande tillhandahålls, såsom föreskrivs i direktivet, utan utsträcks till att omfatta transaktioner mellan resebyråer, strider mot bestämmelserna i mervärdesskattelagstiftningen.

Det förhållandet att den särskilda ordningen inte tillämpas när detaljhandlare, som handlar i eget namn, till allmänheten säljer resor som organiseras av partihandlare är inte heller förenligt med direktivet. Enligt kommissionen råder det nämligen inget tvivel om att sådana verksamheter hör till de verksamheter som omfattas av den särskilda ordningen.

Kommissionen anser att mervärdesskattedirektivet även åsidosätts genom de spanska bestämmelser enligt vilka det, utan något stöd i direktivet, är tillåtet för resebyråer att i fakturan debitera ett sammanlagt mervärdesskattebelopp som inte har något samband med den mervärdesskatt som faktiskt övervältras på kunden, och enligt vilka den senare, förutsatt att han är skattskyldig, får dra av det sammanlagda beloppet från den mervärdesskatt som ska betalas. Direktivet åsidosätts också genom de spanska bestämmelser enligt vilka det är tillåtet för resebyråer, i den mån de omfattas av den särskilda ordningen, att fastställa ett totalt beskattningsunderlag för varje beskattningsperiod.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/16

Överklagande ingett den 28 april 2011 av Lan Airlines S.A. av den dom som tribunalen meddelade den 8 februari 2011 i mål T-194/09, Lan Airlines, S.A. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) och Air Nostrum, Líneas Aéreas del Mediterráneo, S.A.

(Mål C-198/11)

2011/C 186/28

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Lan Airlines S.A. (ombud: E. Armijo Chávarri, abogado)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 8 februari 2011 i sin helhet,

—	meddela en ny dom i saken (den invändning som LAN Airlines, S.A. framställt mot ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordvarumärket LÍNEAS AÉREAS DEL MEDITERRANÉO LAM, som ingetts av Air Nostrum) eller återförvisa målet till tribunalen för avgörande, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna i båda fallen.

Grunder och huvudargument

Tribunalen har gjort en felaktig tolkning av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (1) (nu förordning nr 207/09 (2)).

Genom överklagandet görs gällande att den överklagade domen utgör en överträdelse av den rättspraxis enligt vilken helhetsbedömningen av risken för förväxling ska, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som dessa åstadkommer med hänsyn särskilt till de särskiljande och dominerande beståndsdelarna, när dessa beståndsdelar är de dominerande beståndsdelarna i det helhetsintryck som det sammansatta varumärket ger.

Enligt klagandens mening bortsåg tribunalen från de relevanta omständigheterna i fallet (särskilt sektorns egenart, beskaffenheten hos ansökan om gemenskapsvarumärke och kriteriet om uppfattningen hos de konsumenter som utgör omsättningskretsen) vid bedömningen av den faktiska inverkan av beståndsdelen LAM, som omfattas av den omtvistade registreringsansökan, med avseende på hur beståndsdelen uppfattas av den spanska genomsnittskonsumenten.

Klaganden anser att en korrekt bedömning av omständigheterna i fallet skulle ha föranlett tribunalen att slå fast att den omtvistade ansökan om gemenskapsvarumärke, i synnerhet och framför allt annat, skulle uppfattas med hänsyn till akronymen LAM och att jämföra denna registreringsansökan med klagandens varumärken med utgångspunkt från nämnda beståndsdel.

Överklagandet grundas på förutsättningen att tribunalen, om den hade godtagit detta resonemang, skulle ha bedömt att det förelåg en risk för förväxling mellan ansökan om registrering av beståndsdelen LÍNEAS AÉREAS DEL MEDITERRÁNEO och klagandens varumärken LAN.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EGT L 78, s. 1).

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/18

Tribunalens dom av den 17 maj 2011 — Buczek Automotive mot kommissionen

(Mål T-1/08) (1)

(Statligt stöd - Omstrukturering av den polska stålindustrin - Indrivning av offentligrättsliga fordringar - Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och i vilket det förordnas om att stödet ska återkrävas - Talan om ogiltigförklaring - Berättigat intresse av att få saken prövad - Upptagande till sakprövning - Begreppet statligt stöd - Kriteriet privat borgenär)

2011/C 186/32

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Buczek Automotive sp. z o.o. (Sosnowiec, Polen) (ombud: inledningsvis advokaten T. Gackowski, därefter advokaten D. Szlachetko-Reiter och slutligen advokaten J. Jurczyk)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis K. Gross, M. Kaduczak, A. Stobiecka-Kuik och K. Herrmann, därefter A. Stobiecka-Kuik, K. Herrmann och T. Maxian Rusche)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Polen (M. Niechciała, därefter M. Krasnodębska-Tomkiel och M. Rzotkiewicz)

Saken

Delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/344/EG av den 23 oktober 2007 om det statliga stöd C 23/06 (ex NN 35/06) som Polen har genomfört till förmån för ståltillverkaren Technologie Buczek Group (EUT L 116, 2008, s. 26).

Domslut

1.	Artikel 1 i kommissionens beslut 2008/344/EG av den 23 oktober 2007 om det statliga stöd C 23/06 (ex NN 35/06) som Polen har genomfört till förmån för ståltillverkaren Technologie Buczek Group ogiltigförklaras.

2.	Artikel 3.1 och 3.3 samt artiklarna 4 och 5 i beslut 2008/344 ogiltigförklaras, i den del de avser Buczek Automotive sp. z o.o.

3.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Buczek Automotive har förorsakats, inklusive de kostnader som hänför sig till det interimistiska förfarandet.

4.	Republiken Polen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 64, 8.3.2008.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/18

Tribunalens dom av den 16 maj 2011 — Atlas Transport mot harmoniseringsbyrån — Atlas Air (ATLAS)

(Mål T-145/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsordmärket ATLAS - Det äldre Beneluxfigurmärket atlasair - Formkrav - Ingivande av en inlaga i vilken grunderna för överklagandet anges - Vilandeförklaring av det administrativa förfarandet - Artikel 59 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 60 i förordning (EG) nr 207/2009) - Regel 20.7 i förordning (EG) nr 2868/95)

2011/C 186/33

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Atlas Transport GmbH (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna U. Hildebrandt, K. Schmidt-Hern och B. Weichhaus)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Motpart vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen: Atlas Air, Inc. (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: inledningsvis advokaten R. Dissmann, därefter R. Dissmann och advokaten J. Guhn)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 24 januari 2008 (ärende R 1023/2007-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan Atlas Air Inc. och Atlas Transport GmbH

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Atlas Transport GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Atlas Air Inc. har förorsakats.

(1) EUT C 158, 21.6.2008.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/19

Tribunalens dom av den 12 maj 2011 — Région Nord-Pas-de-Calais och Communauté d’agglomération du Douaisis mot kommissionen

(De förenade målen T-267/08 och T-279/08) (1)

(Statligt stöd - Tillverkning av järnvägsmateriel - Återbetalbara förskott - Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och enligt vilket stödet ska återbetalas - Ändring av yrkandena - Rätt till försvar - Motiveringsskyldighet - Statliga medel - Statens ansvar - Kriteriet privat investerare - Företag i svårigheter)

2011/C 186/34

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Région Nord-Pas-de-Calais (Frankrike) (ombud: advokaterna M. Cliquennois och F. Cavedon) (mål T-267/08) och Communauté d’agglomération du Douaisis (Frankrike) (ombud: advokterna M.Y. Benjamin et D. Rombi) (mål T-279/08)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Giolito och B. Stromsky)

Saken

Inledningsvis ett yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 1089 slutlig av den 2 april 2008 om statligt stöd nr C 38/2007 (ex NN 45/2007) som Frankrike genomfört till förmån för Arbel Fauvet Rail SA, och därefter ett yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 4112 slutlig av den 23 juni 2010 om statligt stöd nr C 38/2007 (ex NN 45/2007) som Frankrike genomfört till förmån för Arbel Fauvet Rail.

Domslut

1.	Det saknas anledning att pröva yrkandena om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 1089 slutlig av den 2 april 2008 om statligt stöd nr C 38/2007 (ex NN 45/2007) som Frankrike genomfört till förmån för Arbel Fauvet Rail SA.

2.	Talan i båda målen ogillas.

Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna, med undantag för de kostnader som Région Nord-Pas-de-Calais och Communauté d’agglomération du Douaisis har haft efter det att de delgavs kommissionens beslut K(2010) 4112 slutlig av den 23 juni 2010 om statligt stöd nr C 38/2007 (ex NN 45/2007) som Frankrike genomfört till förmån för Arbel Fauvet Rail, vilket innebar att beslut K(2008) 1089 slutlig upphävdes.

(1) EUT C 247, 27.9.2008.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/19

Tribunalens dom av den 17 maj 2011 — Elf Aquitaine mot kommissionen

(Mål T-299/08) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Beslut i vilket det fastställs att artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet hat åsidosatts - Ansvar för överträdelserna - Rätten till försvar - Motiveringsskyldighet - Principen att straff och sanktioner ska vara individuellt anpassade - Oskyldighetspresumtionen - Principen om god förvaltningssed - Rättsäkerhetsprincipen - Illojal maktanvändning - Böter - Försvårande omständigheter - Avskräckande verkan - Förmildrande omständigheter - Samarbete under det administrativa förfarandet - Betydande mervärde)

2011/C 186/35

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Elf Aquitaine SA (ombud: advokaterna É. Morgan de Rivery och S. Thibault-Liger)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: É. Gippini Fournier och R. Sauer)

Saken

I första hand talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 2626 slutlig av den 11 juni 2008 om ett förfarande enligt artiklarna 81 [EG] och artikel 53 i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES))ärende COMP/38.695 — Natriumklorid) i de delar det berör sökanden eller, i andra hand, talan om ogiltigförklaring eller nedsättning av de böter som ålades sökanden i detta beslut.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Elf Aquitaine SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 272 av den 25 oktober 2008.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/20

Tribunalens dom av den 17 maj 2011 — Arkema France mot kommissionen

(Mål T-343/08) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för natriumklorid - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning - Ansvar för överträdelsen - Böter - Försvårande omständighet - Upprepning av överträdelse - Förmildrande omständighet - Samarbete under det administrativa förfarandet - Betydande mervärde)

2011/C 186/36

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Arkema France (Colombes, Frankrike) (ombud: inledningsvis advokaterna A. Winckler, S. Sorinas och H. Kanellopoulos, därefter advokaterna S. Sorinas, E. Jégou och M. Sabeva)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: X. Lewis, É. Gippini Fournier och R. Sauer)

Saken

Talan om i första hand ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 2626 slutlig av den 11 juni 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38.695 — natriumklorid) såvitt detta beslut avser Arkema France, samt, i andra hand, att de böter som påförts sökanden ska undanröjas eller nedsättas.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Arkema France ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 285, 8.11.2008.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/20

Tribunalens dom av den 5 maj 2011 — Olymp Bezner mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-203/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsordmärket Olymp - Tidigare nationella figurmärket OLIMPO - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b och artikel 52.1 a i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b och artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009))

2011/C 186/37

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Olymp Bezner (Bietigheim-Bissingen, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Eck och J. Dönch)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Miguel Bellido, SA (Manzanares, Spanien)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 11 mars 2009 (ärende R 531/2008-2) om ett ogiltighetsförfarande mellan Miguel Bellido, SA och Olymp Bezner GmbH & Co. KG.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Olymp Bezner GmbH & Co. KG förpliktas att ersätta rättgångskostnaderna.

(1) EUT C 167 av den 18.7.2009.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/21

Tribunalens dom av den 5 maj 2011 — Olymp Bezner mot harmoniseringsbyrån (OLYMP)

(Mål T-204/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket OLYMP - Det tidigare nationella figurmärket OLIMPO - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 bi förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2011/C 186/38

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Olymp Bezner GmbH & Co. KG (Bietigheim-Bissingen, Tyskland) (ombud: M. Eck och J. Dönch, avocats)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Miguel Bellido, SA (Manzanares, Spanien)

Saken

Talan väckt mot det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån antog den 5 mars 2009 (ärende R 598/2008-2), avseende ett invändningsförfarande mellan Miguel Bellido, SA och Olymp Bezner GmbH & Co. KG.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Olymp Bezner GmbH & Co. KG förpliktas ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 167, 18.7.2009.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/21

Tribunalens dom av den 17 maj 2011 — Consejo Regulador de la Denominación de Origen Txakoli de Álava m.fl mot harmoniseringsbyrån (TXAKOLI)

(Mål T-341/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av kollektiv- och ordmärket TXAKOLI - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 66.2 i förordning nr 207/2009 - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009)

2011/C 186/39

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Consejo Regulador de la Denominación de Origen Txakoli de Álava, Amurrio (Spanien), Consejo Regulador de la Denominación de Origen Txakoli de Bizkaia, Leioa (Spanien), Consejo Regulador de la Denominación de Origen Txakoli de Getaria, Getaria (Spanien), (företrädda av advokaterna J. Grimau Muñoz och J. Villamor Muguerza)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), (företrädd av J. Crespo Carrillo, i egenskap av ombud)

Saken

En talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 4 juni 2009 (ärende R 197/2009-2) om en ansökan om registrering av ordmärket TXAKOLI som gemenskapsvarumärke.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Consejo Regulador de la Denominación de Origen Txakoli de Álava, Consejo Regulador de la Denominación de Origen Txakoli de Bizkaia och Consejo Regulador de la Denominación de Origen Txakoli de Getaria ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 256, av den 24.10.2009.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/22

Tribunalens dom av den 5 maj 2011 — CheapFlights International Ltd mot harmoniseringsbyrån (Cheapflights)

(Mål T-460/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Cheapflights - Det äldre nationella figurmärket CheapFlights - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2011/C 186/40

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: CheapFlights International Ltd (Ballybofey, Irland) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Botis)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Cheapflights Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: M. Edenborough, QC)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 31 augusti 2009 (ärende R 1356/2007-4) om ett invändningsförfarande mellan CheapFlights International Ltd och Cheapflights Ltd.

Domslut

1.	Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) meddelade den 31 augusti 2009 (ärende R 1356/2007-4) ogiltigförklaras.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Harmoniseringsbyrån och Cheapflights Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader CheapFlights International Ltd haft i förfarandet i överklagandenämnden.

(1) EUT C 24, 30.1.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/22

Tribunalens dom av den 5 maj 2011 — CheapFlights International Ltd mot harmoniseringsbyrån (Cheapflights med svart flygplan)

(Mål T-461/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Cheapflights med svart flygplan - Det äldre nationella figurmärket CheapFlights - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2011/C 186/41

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: CheapFlights International Ltd (Ballybofey, Irland) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Botis)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Cheapflights Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: M. Edenborough, QC)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 31 augusti 2009 (ärende R 1607/2007-4) om ett invändningsförfarande mellan CheapFlights International Ltd och Cheapflights Ltd.

Domslut

1.	Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) meddelade den 31 augusti 2009 (ärende R 1607/2007-4) ogiltigförklaras.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Harmoniseringsbyrån och Cheapflights Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader CheapFlights International Ltd haft i förfarandet i överklagandenämnden.

(1) EUT C 24, 30.1.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/23

Tribunalens dom av den 12 maj 2011 — Europeiska kommissionen mot New Acoustic Music och Hildibrandsdottir

(Mål T-464/09) (1)

(Skiljedomsklausul - Avtal om ekonomiskt stöd ingått inom ramen för Kultur 2000-programmet - Genomförande av kulturåtgärden ”European Music Roadwork” - Underlåtenhet att fullgöra ett avtal - Återbetalning av del av utbetalade förskott - Talan kan delvis inte upptas till prövning - Tredskodomsförfarande - Rättshjälp)

2011/C 186/42

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europiska kommissionen (ombud: A.-M. Rouchaud-Joët och N. Bambara, biträdda av advokaten C. Erkelens)

Svarande: New Acoustic Music Association (Orpington, Förenade kungariket) och Anna Hildur Hildibrandsdottir (Orpington, Förenade kungariket)

Saken

Yrkande från kommissionen, grundat på en skiljedomsklausul, i den mening som avses i artikel 238 EG, om att New Acoustic Music Association och Anna Hildur Hildibrandsdottir ska förpliktas att återbetala en del av det förskott som utbetalats från gemenskapen, jämte dröjsmålsränta, i enlighet med avtal nr 2003-1895/001-001, för att genomföra kulturåtgärden ”CLT2003/A1/GB-317 — European Music Roadwork”, inom ramen för Kultur 2000-programmet, vilket inrättats genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 508/2000/EG av den 14 februari 2000 (EGT L 63, s. 1).

Domslut

1.	Talan avvisas i den del som den riktas mot New Acoustic Music Association.

2.	Anna Hildur Hildibrandsdottir förpliktas att, som medlem i organisationen New Acoustic Music Association, till Europeiska kommissionen återbetala 31 136,23 euro jämte dröjsmålsränta om 7,70 procent per år, från och med den 14 januari 2008 till dess hela skulden har återbetalats.

3.	Anna Hildur Hildibrandsdottir förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

4.	Anna Hildur Hildibrandsdottirs begäran om rättshjälp avslås.

(1) EUT C 51, 27.2.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/23

Tribunalens dom av den 12 maj 2011 — Jager & Polacek mot harmoniseringsbyrån (REDTUBE)

(Mål T-488/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket REDTUBE - Det icke-registrerade äldre nationella varumärket Redtube - Underlåtelse att i rätt tid betala invändningsavgiften - Beslut som fastställer att någon invändning inte har framställts - Artikel 8.3 i förordning (EG) nr 2869/95 - Skydd för berättigade förväntningar - Regel 17 i förordning (EG) nr 2868/95 - Förfarandet ex parte - Artikel 8.2 i förordning (EG) nr 216/96 - Regel 18 i förordning nr 2868/95 - Fråga huruvida ett meddelande från harmoniseringsbyrån, i vilket det informeras om att en invändning kan upptas till sakprövning, är av rättslig art - Regeln om parallella former och actus contrarius - Artikel 80 i förordning (EG) nr 207/2009)

2011/C 186/43

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Jager & Polacek (Wien, Österrike) (ombud: advokaterna A. Renck, V. von Bomhard och T. Dolde)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 29 september 2009 (ärende R 442/2009-4) angående ett invändningsförfarande mellan Jager & Polacek GmbH och RT Mediasolutions s.r.o.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Jager & Polacek GmbH förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 37, 13.2.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/24

Tribunalens dom av den 17 maj 2011 — Diagnostiko kai Therapeftiko Kentro Athinon ”Ygeia” mot harmoniseringsbyrån (υγεία)

(Mål T-7/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket υγεία - Absoluta registreringshinder - Saknar särskiljningsförmåga och är av beskrivande karaktär - Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas - Artikel 7.1 b och c och 7.3 i förordning (EG) nr 207/2009)

2011/C 186/44

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Diagnostiko kai Therapeftiko Kentro Athinon ”Ygeia” AE (Aten, Grekland) (ombud: advokaterna K. Alexiou och S. Foteas)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: P. Geroulakos)

Saken

Talan mot beslut fattat av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 4 november 2009 (ärende R 190/2009-2) angående en ansökan om registrering av ordmärket υγεία som gemenskapsvarumärke.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Diagnostiko kai Therapeftiko Kentro Athinon ”Ygeia” AE ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 80, 27.3.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/24

Tribunalens dom av den 5 maj 2011 — SIMS — École de ski internationale mot harmoniseringsbyrån — SNMSF (esf école du ski français)

(Mål T-41/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsfigurmärket esf école du ski français - Absolut registreringshinder - Statsemblem - Artikel 7.1 h i förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 6b i Pariskonventionen - Varumärke som är ägnat att vilseleda allmänheten - Artikel 7.1 g i förordning (EG) nr 207/2009)

2011/C 186/45

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Syndicat international des moniteurs de ski — École de ski internationale (SIMS — École de ski internationale) (Albertville, Frankrike) (ombud: advokaten L. Raison-Rebufat)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: inledningsvis A. Folliard-Monguiral, därefter A. Folliard-Monguiral och J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Syndicat national des moniteurs du ski français (SNMSF) (Meylan, Frankrike) (ombud: avokaten J.-P. Stouls)

Saken

Talan väckt mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 11 november 2009 (ärende R 235/2009-1), om ett ogiltighetsförfarande mellan Syndicat international des moniteurs de ski — École de ski internationale (SIMS — École de ski internationale) och Syndicat national des moniteurs du ski français (SNMSF).

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Syndicat international des moniteurs de ski — École de ski internationale (SIMS — École de ski internationale) ska ersätta de rättegångskostnader som Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)(harmoniseringsbyrån) haft.

(1) EUT C 100, 17.4.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/25

Tribunalens dom av den 11 maj 2011 — Flaco-Geräte mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-74/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket FLACO - Äldre nationellt ordmärke FLACO - Relativt registreringshinder - Likadana varor - Artikel 8.1 a och b i förordning (EG) nr 207/2009 - Krav på bevis för verkligt bruk av det äldre varumärket som framställts för första gången inför överklagandenämnden - Artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009 och regel 22 i förordning (EG) nr 2868/95)

2011/C 186/46

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Flaco-Geräte GmbH (Gütersloh, Tyskland) (ombud: advokaten M. Wirtz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden: Jesús Delgado Sánchez (Socuellamos, Spanien)

Saken

Talan mot beslut fattat av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 23 november 2009 (ärende R 86/2009-2) om ett invändningsförfarande mellan Jesús Delgado Sánchez och Flaco-Geräte GmbH.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Flaco-Geräte GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 100, 17.4.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/25

Tribunalens dom av men 10 maj 2011 — Emram mot harmoniseringsbyrån — Guccio Gucci (G)

(Mål T-187/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket G - Det äldre nationella figurmärket och det äldre gemenskapsfigurmärket G - Relativa registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2011/C 186/47

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Maurice Emram (Marseille, Frankrike) (ombud: advokaten M. Benavï)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Guccio Gucci SpA (Florence, Italien) (ombud: advokaten F. Jacobacci)

Saken

Talan mot det beslut som fattades av första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 11 februari 2010 (ärende R 1281/2008-1), angående ett invändningsförfarande mellan Guccio Gucci SpA och Maurice Emram.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Maurice Emram ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 179, 3.7.2010.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/26

Tribunalens beslut av den 5 maj 2011 — Marcuccio mot kommissionen

(Mål T-402/09 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Regler om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna - Förfarande för att fastställa att en sjukdom orsakats av arbetet - Uppenbart att överklagandet i vissa delar inte kan upptas till sakprövning och i övriga delar är ogrundat)

2011/C 186/48

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: kommissionen (ombud: J. Currall och C. Berardis Kayser, biträdda av advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 20 juli 2009 i mål F-86/07, Marcuccio mot kommissionen, (ej publicerat i rättsfallssamlingen) med yrkande om att beslutet ska ogiltigförklaras.

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas, eftersom det är uppenbart att i det i vissa delar inte kan upptas till sakprövning och i övriga delar är ogrundat.

2.	Luigi Marcuccio ska bära sin egen rättegångskostnad. Härutöver ska han ersätta kommissionens rättegångskostnad för detta överklagande.

(1) EUT C 297, 5.12.2009.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/26

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 11 maj 2011 — Cahier m.fl. mot rådet och kommissionen

(Mål T-195/11 R)

(Interimistiskt förfarande - Utomobligatoriskt ansvar - Ansökan om interimistiska åtgärder - Talan avvisas delvis - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

2011/C 186/49

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Marie Cahier (Montchaude, Frankrike) och de 28 andra sökanden vilkas namn förekommer i bilagan till beslutet (ombud: advokaten C.-É. Gudin)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: É. Sitbon Bercain och P. Mahnič Bruni) samt Europeiska kommissionen (ombud: D. Bianchi, B. Schima och M. Vollkommer)

Saken

Ansökan om interimistiska åtgärder och begäran om uppskov med verkställigheten av artikel 28 i förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad beträffar marknadsmekanismerna (EGT L 194, s. 45), som bibehållits genom artikel 128 i rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, s. 1).

Avgörande

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2.	Beslut i fråga om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/26

Överklagande ingett den 1 april 2011 av Europeiska kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 20 januari 2011 i mål F-121/07, Strack mot kommissionen

(Mål T-197/11 P)

2011/C 186/50

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Costa de Oliveira och B. Eggers)

Övriga parter i målet: Guido Strack (Köln, Tyskland)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva den dom som personaldomstolen meddelade den 20 januari 2011 i mål F-121/07, Strack mot kommissionen, i den del personaldomstolen inte godtog kommissionens argument om bristande behörighet,

—	vardera parten ska bära sina egna rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet har klaganden åberopat följande grunder.

Åsidosättande av unionsrätten, och i synnerhet behörighetsfördelningen mellan tribunalen och personaldomstolen såsom specialdomstol, vilket följer av artikel 270 FEUF i förening med artikel 91.1 i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska Unionen, artikel 8.3 i förordning (EG) nr 1049/2001 (1) och artikel 256.1 första meningen FEUF samt artikel 62a i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 1 i bilaga I till nämnda stadga.

—

Enligt dessa bestämmelser är personaldomstolen inte behörig att pröva alla mål mellan unionen och en person som omfattas av tjänsteföreskrifterna, utan den är endast behöriga att pröva sådana mål som rör rättsenligheten av en åtgärd som går denna personer emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

—

Om en tjänsteman ansöker om tillgång till handlingar, agerar tjänstemannen i egenskap av vanlig medborgare i den mening som avses i förordning nr 1049/2001. För en sådan sökande finns särskilda bestämmelser om överklagande i förordningen, vilka föreskriver väckandet av en ogiltighetstalan vid tribunalen. En talan om skydd för rättigheter enligt tjänsteföreskrifterna och en talan enligt förordningen om tillgång till handlingar är helt oförenliga.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/27

Talan väckt den 28 mars 2011 — Transports Schiocchet — Excursions mot rådet och kommissionen

(Mål T-203/11)

2011/C 186/51

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Transports Schiocchet — Excursions (Beuvillers, Frankrike) (ombud: advokaten É. Deshoulières)

Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förplikta Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen att solidariskt ersätta SARL Transport Schiocchet — Excursions för den skada som bolaget lidit, vilken uppgår till 8 372 483 euro,

—	fastställa att lagstadgad dröjsmålsränta ska utgå på det härvid beviljade skadeståndet från det att Europeiska kommissionen delgavs talan om skadestånd,

—	förplikta Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader med stöd av artikel 87 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för talan åberopar sökanden två grunder.

Den första grunden. Åsidosättande av rätten att få sin sak prövad i domstol och särskilt skyldigheten för Europeiska unionens organ att tillhandahålla effektiva rättsmedel för det fall enskildas rättigheter åsidosätts genom Europeiska unionens lagstiftning. Sökanden har åberopat dels avsaknaden av sanktionsmöjligheter gentemot medlemsstater och transportföretag som inte iakttar det förfarande för tillståndsprövning som införts genom rådets förordning (EEG) nr 684/92, och dels avsaknaden av bestämmelser om skadestånd för transportföretag som följer detta tillståndsförfarande.

Den andra grunden. Åsidosättande av artiklarna 94–96 FEUF på grund av att kommissionen var skyldig att säkerställa en korrekt tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 684/92 (1), att på ett effektivt sätt ingripa mot de aktörer som inte följer det förfarande för tillståndsprövning som införts genom förordningen och få den diskriminering som följer av tillämpningen av förordningen att upphöra. Sökanden har gjort gällande att kommissionen inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att verkställa den aktuella förordningen, trots att sökanden ingett flera klagomål genom vilka kommissionen erhållit kännedom om de aktuella förhållandena. Svarandens underlåtelse att vidta åtgärder, trots att den faktiskt hade kännedom om den situation som innebär skada för sökanden, utgör ett allvarligt och uppenbart fördragsbrott som består i en tillräckligt klar överträdelse av artiklarna 94–96 FEUF.

(1) Rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell persontransport med buss (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 117).

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/28

Talan väckt den 7 april 2011 — Tyskland mot kommissionen

(Mål T-205/11)

2011/C 186/52

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och J. Möller)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2011) 275 slutlig av den 26 januari 2011 i ärende Statligt stöd C 7/2010 — Ordning för överföring av förluster vid taxering (”Sanierungsklausel”)

—

i andra hand ogiltigförklara kommissionens beslut K(2011) 275 slutlig av den 26 januari 2011 i ärende Statligt stöd C-7/2010 — Ordning för överföring av förluster vid taxering (”Sanierungsklausel”) i den del kommissionen i artikel 2 i beslutet slår fast att hela det enskilda stöd som beviljats är oförenligt med den inre marknaden och ska återkrävas i sin helhet i de fall då det enskilda stödbeloppet uppgår till 500 000 euro,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

—

Grunder till stöd för förstahandsyrkandet:

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF — Systemet är inte selektivt på grund av att saneringsklausulen inte utgör ett undantag inom det relevanta referenssystemet

—

Saneringsklausulen i 8c § första stycket i den tyska bolagsskattelagen (KStG) enligt vilken företag, som övertas av andra företag i saneringssyfte, får överföra förluster är inte selektiv. Det rör sig inte om statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, eftersom det inte innebär något undantag från det relevanta referenssystemet.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF — Uppenbart oriktig bedömning vad gäller åtgärdens allmänna karaktär

—

Kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning av frågan huruvida saneringsklausulen i 8 c § första stycket KStG är en allmän åtgärd, i det att kommissionen använde sig av en olämplig bedömningsmetod och inte tog ställning till huruvida saneringsklausulen, vid en ekonomisk helhetsbedömning, grundade sig på ”horisontella” faktorer så att den kommer alla företag i Förbundsrepubliken Tyskland till godo och följaktligen kan anses som en allmän åtgärd.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF — Åtgärden är inte selektiv men kommissionen kom inte fram till detta då den inte beaktade att lagstiftningen är motiverad med hänsyn till skattesystemets art och uppbyggnad

Saneringsklausulen i 8c § första stycket KStG är inte selektiv och utgör därför inte statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, eftersom den är motiverad med hänsyn till skattesystemets art och uppbyggnad.

—

Grund som åberopats till stöd för andrahandsyrkandet:

—	Åsidosättande av artikel 107.3 FEUF jämförd med den tillfälliga gemenskapsramen för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen

—

Kommissionen har gjort en felaktig tillämpning av artikel 107.3 FEUF jämförd med kommissionens meddelande ”Tillfällig gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen”, genom att i artikel 2 i sitt beslut anse att det ovannämnda beloppet på 500 000 euro är en gräns över vilken hela stödbeloppet måste återbetalas och inte ett fribelopp varvid endast överskjutande belopp måste återbetalas.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/28

Talan väckt den 5 april 2011 — MB System mot kommissionen

(Mål T-209/11)

2011/C 186/53

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: MB System GmbH & Co. KG (Nordhausen, Tyskland) (ombud: advokaten G. Brüggen)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2010) 8289 slutlig av den 14 december 2010 om det statliga stöd C 38/2005 (f.d. 52/2004) som Tyskland beviljat Biria-koncernen,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grund.

Oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna

—	Oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna vid klassificeringen av företaget som ett företag i svårigheter.

—	Underlåtenhet att tillämpa 1999 års riktlinjer för stöd till undsättning och omstrukturering vid klassificeringen av företaget som ett företag i svårigheter samt vid bedömningen av värdet av företagets ”letter of comfort”,

—	Bristande motivering till varför kommissionen avvek från 1999 års riktlinjer för stöd till undsättning och omstrukturering vid klassificeringen av företaget som ett företag i svårigheter samt vid bedömningen av värdet av företagets ”letter of comfort”,

—	Oriktig bedömning vid fastställandet av det stödbelopp som ska återkrävas på grund av att kommissionen inte beaktade företagets ”letter of comfort” då den fastställde nämnda belopp.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/29

Talan väckt den 12 april 2011 — Anotati Dioikisi Enoseon Dimosion Ypallilon (ADEDY), Sp. Papaspyros och Il. Iliopoulos mot Europeiska unionens råd

(Mål T-215/11)

2011/C 186/54

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Anotati Dioikisi Enoseon Dimosion Ypallilon (ADEDY), Sp. Papaspyros och Il. Iliopoulos (Aten, Grekland) (ombud: advokaten M. Tsipra)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut 2011/57/EU av den 20 december 2010 om ändring av beslut 2010/320/EU (EUT L 241, s. 12) riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott, vilket publicerades i Europeiska unionens officiella tidning nr L 26 av den 29 januari 2011, s 15,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar med sin talan att rådets beslut 2011/57/EU av den 20 december 2010 om ändring av beslut 2010/320/EU (EUT L 241, s. 12) riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott, vilket publicerades i Europeiska unionens officiella tidning nr L 26 av den 29 januari 2011, s 15, ska ogiltigförklaras.

Till stöd för sin talan åberopar sökandena följande grunder:

Sökandena gör för det första gällande att rådet och Europeiska kommissionen har överskridit sina befogenheter enligt fördraget i och med antagandet av det angripna beslutet. Särskilt artiklarna 4 FEU och 5 FEU avseende subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen. I artikel 5.2 FEU föreskrivs dessutom uttryckligen att varje befogenhet som inte har tilldelats unionen i fördragen ska tillhöra medlemsstaterna. Det framgår av artikel 126 FEUF och följande artiklar att de åtgärder rådet kan vidta inom ramen för förfarandet vid för stora underskott och som kan innefattas i rådets beslut inte får vara konkreta, ovillkorliga eller utan undantag eftersom rådet inte ges befogenhet därtill i fördragen.

Sökandena hävdar för det andra att det angripna beslutet antagits med stöd av artikel 126.9 FEUF samt artikel 136 FEUF. Antagandet av det angripna beslutet, som en genomförandeåtgärd av ett bilateralt avtal mellan de 15 medlemsstaterna i eurozonen — vilka gett bilaterala lån — och Grekland, innebär emellertid att den befogenhet som Europeiska kommissionen och rådet ges i dessa artiklar har överskridits. Rådet ges enligt fördragen inte en sådan befogenhet att anta denna rättsakt, varken uttryckligt eller underförstått.

Sökanden påpekar för det tredje att det angripna beslutet, genom att det däri föreskrivs minskningar av familjebidrag samt att dessa ska villkoras av kriterier avseende inkomst, strider mot sökandenas skyddade rätt till sin egendom och att beslutet följaktligen antagits i strid med artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/29

Talan väckt den 20 april 2011 — Rautenbach mot rådet och kommissionen

(Mål T-222/11)

2011/C 186/55

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Muller Conrad Rautenbach (Harare, Zimbabwe) (ombud: S. Smith, QC, och M. Lester, Barristers, samt W. Osmond, Solicitor)

Svarande: Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut 2011/101/Gusp av den 15 februari 2011 om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe (EUT L 42, s. 6) och kommissionens förordning (EU) nr 174/2011 av den 23 februari 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 314/2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Zimbabwe (EUT L 49, s. 23), i den del dessa rättsakter är tillämpliga på sökanden och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Kommissionens förordning (EU) nr 174/2011 och rådets beslut 2011/101/Gusp saknar båda rättsligt stöd, eftersom de berörda institutionerna har gått utöver sina befogenheter.

2.	Andra grunden: Svarandena saknar befogenhet att vidta dessa restriktiva åtgärder mot sökanden. I andra hand bygger beslutet att ta med sökanden på en uppenbart oriktig bedömning, eftersom svarandena felaktigt dragit slutsatsen att de restriktiva åtgärderna var berättigade i sökandens fall.

3.	Tredje grunden: De angripna åtgärderna strider mot sökandens rätt till försvar och effektiv rättslig prövning.

4.	Fjärde grunden: Svarandena har åsidosatt sin skyldighet att motivera sina beslut, eftersom angivna skäl inte uppfyller de krav som ställs på EU-institutionerna.

5.	Femte grunden: De angripna åtgärderna medför ett oberättigat och oproportionerligt ingrepp i sökandens grundläggande rättigheter, särskilt vad avser dennes äganderätt, näringsfrihet och rätt till skydd för sitt rykte och familjeliv.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/30

Talan väckt den 29 april 2011 — Spanien mot kommissionen

(Mål T-235/11)

2011/C 186/56

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: M. Muñoz Pérez)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

i första hand ogiltigförklara kommissionens beslut K(2011) 1023 slutlig av den 18 februari 2011 om nedsättning av stödet från Sammanhållningsfonden för följande projektfaser:

—	”Leverans och montering av spårmaterial för höghastighetstågslinjen Madrid-Zaragoza-Barcelona-franska gränsen. Sträcka Madrid-Lleida” (CCI nr 1999.ES.16.CPT.001)

—	”Höghastighetstågslinje Madrid-Barcelona. Sträckan Lleida-Martorell (Plattform, fas 1)” (CCI nr 2000.ES.16.C.PT.001)

—	”Höghastighetstågslinje Madrid-Zaragoza-Barcelona-franska gränsen. Accesos a Zaragoza” (CCI nr 2000.ES.16.C.PT.003)

—	”Höghastighetstågslinje Madrid-Zaragoza-Barcelona-franska gränsen. Sträcka Lleida-Martorell. Understräcka X-A (Olérdola-Avinyonet del Penedés” (CCI nr 2001.ES.16.C.PT.007) och

—	”Ny järnvägsanslutning för höghastighetståg till Levante. Understräcka La Gineta-Albacete (Plattform)” (CCI nr 2004.ES.16.C.PT.014).

—	i andra hand delvis ogiltigförklara beslutet, närmare bestämt såvitt avser de korrigeringar som tillämpats på de ändringar som uttryckligen nämnts i förevarande inlaga, och sätta ned korrigeringen till 27 047 647,00 euro,

—	under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel H.2 i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 1164/94 av den 16 maj 1994 om inrättandet av en sammanhållningsfond (EGT L 130, s. 1; svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 189).

—	Kommissionen iakttog inte fristen på tre månader från sammanträdet innan beslutet meddelades.

Andra grunden: Såvitt avser leveransavtal, åsidosättande, genom felaktig tillämpning, av artikel 20.2 e i rådets direktiv 93/38 av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 82, s. 40; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 177), och, såvitt avser de kontrakt om bygg- och anläggningsarbeten och tjänster som är föremål för korrigering, åsidosättande, genom felaktig tillämpning, av artikel 20.2 f i samma direktiv.

—

Kontraktering avseende tillkommande arbeten avser ett förhållande som i begreppshänseende skiljer sig från en sådan ändring av ett kontrakt i genomförandefasen som föreskrivs i spansk lagstiftning i fråga om offentliga kontrakt. Detta innebär att nämnda ändring inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 93/38.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 20.2 f i direktiv 93/38. Denna grund är subsidiär i förhållande till andra grunden och avser enbart de kontrakt om bygg- och anläggningsarbeten och tjänster som är föremål för korrigering.

—	Alla villkor var uppfyllda för att de spanska myndigheterna skulle tilldela de tillkommande arbeten som utförts under de fem projektfaser som berördes av korrigeringen genom ett förhandlat förfarande utan offentliggörande

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/31

Överklagande ingett den 4 maj 2011 av Luigi Marcuccio av den dom som personaldomstolen meddelade den 15 februari 2011 i mål F-81/09, Marcuccio mot kommissionen

(Mål T-238/11 P)

2011/C 186/57

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

Upphäva den överklagade domen vari personaldomstolen a) ogillar klagandens talan, b) fastställer att klaganden ska bära tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader i första instans, och

—

I första hand:

(B.1.1)

bifalla samtliga klagandens yrkanden i första instans, med undantag för dem som avser ersättning för rättegångskostnader

(B.1.2)

Förplikta kommissionen att ersätta sökanden för de tre fjärdedelar av rättegångskostnaderna som personaldomstolen ålagt sökanden att bära själv.

—

Eller, i andra hand:

(B.2)

återförvisa målet till personaldomstolen, i annan sammansättning, för att denna på nytt ska avgöra målets samtliga yrkanden under B.1.1. och B.1.2 i sak.

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande riktas mot den dom som personaldomstolen meddelade den 15 februari 2001 i mål F-81/09. Genom domen ogillades en talan som dels avsåg ogiltigförklaring av kommissionens beslut att delvis avslå sökandens begäran om dröjsmålsränta på de förfallna invaliditetsersättningsbelopp som denna institution var skyldig sökanden, dels yrkande att kommissionen skulle förpliktas att utbetala ett belopp till sökanden som motsvarade mellanskillnaden mellan dröjsmålsräntan beräknad enligt vissa av sökanden angivna kriterier och det belopp som redan utbetalats.

1.	Den första grunden avser att det beslut som det hänvisas till i punkt 32 i den överklagade domen helt saknar motivering, samt åsidosättande av den motiveringsskyldighet som åvilar alla institutioner i Europeiska unionen (punkterna 41–47 i den överklagade domen).

2.	Den andra grunden gäller felaktig, falsk och orimlig tolkning och tillämpning av innehållet i meddelandet av den 8 maj 2003 som behandlas i punkt 53 i den överklagade domen.

3.	Den tredje grunden avser felaktig, falsk och orimlig tolkning och tillämpning av begreppet analog tillämpning av en regel och därmed sammanhängande rättsregler och rättspraxis (punkterna 57 och 58 i den överklagade domen).

Den fjärde grunden gäller åsidosättande av rättsprincipen ”den som har stiftat en lag, måste själv följa den” (patere legem quam ipse feristi), vilket ofrånkomligen gäller den överklagade domen, och den absoluta avsaknaden av motivering av varför argumentet om åsidosättande av ovannämnda princip inte godtogs (se bland annat punkt 59 i den överklagade domen).

5.	Den femte grunden gäller att ”yrkandet att tilldömas ekonomisk ersättning” ogillades på ett rättsstridigt sätt (punkterna 69 och 70 i den överklagade domen), då sökandens yrkande om kompensationsränta inför personaldomstolen inte prövats.

6.	Den sjätte grunden gäller att yrkandet om skadestånd ogillades på ett rättsstridigt sätt (punkterna 73 och 76 i den överklagade domen).

7.	Den sjunde grunden avser att sökanden på ett rättsstridigt sätt förpliktats att bära tre fjärdedelar av rättegångskostanderna.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/33

Talan väckt den 22 april 2011 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-17/11)

2011/C 186/60

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaten A. Blot)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte förnya sökandens avtal om kontraktsanställning.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—

i första hand ogiltigförklara beslutet att inte förnya sökandens avtal om kontraktsanställning, såsom det underförstått framgår av skrivelsen av den 28 april 2010, och i den mån det är nödvändigt det beslut som fattats av den myndighet som har behörighet att sluta anställningsavtal (AHCC) att avslå klagomålet,

—	följaktligen återinsätta sökanden i tjänst,

—	förplikta kommissionen att utge ersättning till ett belopp som preliminärt fastställs till 27 000 euro för den materiella skada som sökanden lidit, jämte dröjsmålsränta enligt lag från och med det datum då dom avkunnas,

—	förplikta kommissionen att utge ersättning till ett belopp som preliminärt och i enlighet med rätt och billighet (ex aequo et bono) fastställs till 15 000 euro (femton tusen euro) för den ideella skada som sökanden lidit, jämte dröjsmålsränta enligt lag från och med det datum då dom avkunnas, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/33

Talan väckt den 20 april 2011 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-27/11)

2011/C 186/61

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaterna L. Levi, M. Vandenbussche och C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avslå sökandens ansökningar om beviljande av sjukvårdsförmåner för sin son, sin maka och sig själv.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara de angripna besluten och, i den mån det behövs, det beslut som myndigheten med befogenhet att sluta anställningsavtal (AHCC) fattat om att avslå sökandens klagomål, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/33

Talan väckt den 26 mars 2011 — ZZ mot CEDEFOP

(Mål F-31/11)

2011/C 186/62

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaten M.-A. Lucas)

Svarande: Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (CEDEFOP)

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av direktörens för CEDEFOP beslut att avsluta sökandens anställning och yrkande om ersättning för den ekonomiska och ideella skada som sökanden har lidit.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara direktörens för CEDEFOP beslut av den 14 april 2010 att avsluta sökandens anställning,

—

förplikta CEDEFOP att till sökanden, som ersättning för den ekonomiska skada som sökanden lidit till följd av utebliven återanställning eller fram till dess att en eventuell återanställning sker, betala skillnaden mellan å ena sidan den lön och den pension som sökanden skulle ha erhållit under fortsatt anställning efter den 15 november 2010, å andra sidan de eventuella ersättningar eller bidrag på grund av arbetslöshet och den pension som sökanden haft rätt till efter nämnda datum,

—	förplikta CEDEFOP att till sökanden betala ett belopp på 35 000 euro, vilket är en preliminär uppskattning, som ersättning för den ideella skada som sökanden lidit, och

—	förplikta CEDEFOP att ersätta rättegångskostnaderna.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/34

Talan väckt den 5 april 2011 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-40/11)

2011/C 186/63

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: ZZ (Tricase, Italien) (ombud: G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Yrkande om ogiltigförklaring av det beslut vari fastställs vilka förmåner sökanden har rätt till med anledning av sin bestående partiella invaliditet.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska:

—

Quatenus opus est, ogiltigförklara utkastet till beslut av den 2 juni 2010 som upprättats av svaranden och som avser den ersättning sökanden är berättigad till enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna till följd av en olycka sökanden var med om den 17 juni 2005. Yrkandet om ogiltigförklaring gäller den del av beslutsutkastet där det fastställs att 10 682,29 euro ska utbetalas till sökanden, vilket också skett.

—

Ogiltigförklara det beslut som beslutsutkastet av den 2 juni 2010 utmynnade i sedan den lagstadgade fristen för att delge sökanden utkastet löpt ut, utan att vederbörande krävt att läkarkommittén skulle sammankallas. Yrkandet om ogiltigförklaring gäller den del av det omtvistade beslutet där det fastställs att 10 682,29 euro ska utbetalas till sökanden, vilket också skett.

—	Quatenus oportet, ogiltigförklara beslutet att avslå sökandens klagomål av den 26 augusti 2010.

—

Förplikta Europeiska kommissionen att utan dröjsmål till sökanden utbetala ett belopp motsvarande skillnaden mellan vad sökanden borde ha erhållit enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna till följd av den lidna skadan och det belopp om 10 682,29 euro som redan utbetalats jämte ränta om tio procent årligen på det kapitaliserade beloppet från och med den 24 augusti 2010.

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/34

Talan väckt den 9 april 2011 — Honnefelder mot kommissionen

(Mål F-42/11)

2011/C 186/64

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Stephanie Honnefelder (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten C. Bode)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte uppta sökanden på förteckningen över godkända sökande i uttagningsprov EPSO/AD/26/05.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut av den 11 februari 2011,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna och

—	för säkerhets skull avkunna tredskodom.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/34

Talan väckt den 13 april 2011 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-44/11)

2011/C 186/65

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: ZZ (Tricase, Italien) (ombud: G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Yrkande att svaranden ska utge skadestånd till sökanden för en skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av att kommissionens förtroendeläkare vänt sig till sökandens läkare med en begäran om upplysningar

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	fastställa att beslutet, oavsett hur det fattats, att avslå sökandens begäran av den 6 mars 2010 rättsligt sett är en nullitet, alternativt ogiltigförklara det,

—	i den mån det är nödvändigt fastställa att beslutet, oavsett hur det fattats, att avslå sökandens klagomål av den 3 september 2010 rättsligt sett är en nullitet, alternativt ogiltigförklara det,

—

i den mån det är nödvändigt fastställa att Dr M, vid den aktuella tidpunkten tjänsteman vid Europeiska kommissionen, har a) bett Dr U informera henne om huruvida sökanden undergår ”psykofarmakologisk behandling (neurologisk, anti-depressiv) och i sådant fall vilken, samt eventuell annan behandling”, b) meddelat Dr U att ”ZZ enligt bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna, som är tillämpliga på samtliga kommissionens tjänstemän, formellt sett är bosatt i Bryssel sedan den 1 april 2002 och inte i Angola, enligt beslut av sökandens chefer … vilket Er patient officiellt informerats om”,

—	pröva rättsstridigheten av samtliga handlingar som orsakat skadorna och följaktligen deras kumulativa verkan,

—	fastställa att samtliga handlingar som orsakat skadorna är rättsstridiga och följaktligen har en kumulativ verkan,

—	förplikta svaranden att utan dröjsmål utge 10 000 euro till sökanden jämte ränta om 10 procent årligen på hela det kapitaliserade beloppet från och med den 5 juli 2010, eller med det belopp som personaldomstolen finner skäligt som ersättning för skada svaranden orsakat sökanden,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/35

Talan väckt den 14 april 2011 — ZZ mot EIB

(Mål F-45/11)

2011/C 186/66

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaten L. Isola)

Svarande: Europeiska investeringsbanken

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av sökandens betygsrapport för år 2009 i den del som sökanden däri inte getts betyget A eller B+ och i den del som sökanden inte föreslås bli befordrad till kategori D.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara det beslut av vilket en kopia skickats den 24 september 2010 i den del som överklagandekommittén, i enlighet med artikel 22 i personalföreskrifterna och med skrivelsen av den 18 mars 2010, den 22 september 2010 avslog sökandens överklagande av utvärderingsrapporten för år 2009,

—	ogiltigförklara utvärderingsrapporten för år 2009 i den del som den avser betygssättning, i den del som sökanden däri inte getts betyget A eller B+ och i den del som sökanden inte föreslås bli befordrad till kategori D,

—

ogiltigförklara samtliga därmed sammanhängande, efterföljande och föregående handlingar, däribland säkerligen den praktiska vägledning som utarbetats av personalavdelningens ledning med avseende på betygssättning i syfte att sammanfatta bedömningen för en av de första bokstäverna i alfabetet och de beslut om befordran som fattats den 25 mars 2010, då EIB, mot bakgrund av den bedömning som sökandens överordnade gjort och som sökanden överklagat, har underlåtit att beakta sökanden med avseende på befordran från kategori E till kategori D,

—

ogiltigförklara skrivelserna av den 17 november och den 30 november 2010, genom vilka EIB:s ordförande, inom ramen för ett förlikningsförfarande i enlighet med artikel 41 i personalföreskrifterna, fastslog att sökanden inte hade rätt att företräda sig själv, samt skrivelsen av den 20 januari 2011, genom vilken generaldirektören på personalavdelningen fastslog att ersättning inte skulle utbetalas för sökandens kostnader för ett rättsligt ombud,

—	förplikta EIB att betala ersättning för den ideella och materiella skada som lidits, ersättning för sökandens kostnader för det rättsliga ombudet Gabriele Isolas tjänster, och ersättning för rättegångskostnaderna jämte ränta samt justering för inflation.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/35

Talan väckt den 14 april 2011 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-46/11)

2011/C 186/67

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna E. Boigelot och S. Woog)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av beslutet att inte vidta några åtgärder med anledning av sökandens ansökan om bistånd.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara det beslut som kommissionens generalsekreterare antog den 7 juni 2010 om att inte vidta några åtgärder med anledning av sökandens ansökan om bistånd av den 5 december 2007,

—	förplikta kommissionen att utge skadestånd för den ideella skada som sökandens har åsamkats med ett belopp på 10 000 euro, med förbehåll för höjning under förfarandets gång, samt ersätta utgifterna för ett eventuellt administrativt förfarande, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/36

Talan väckt den 18 april 2011 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-49/11)

2011/C 186/68

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaten B. Rohde-Liebenau)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut att avslå sökandens ansökan om att hämta ut vissa handlingar ur sökandens läkardossier och skadestånd.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut (nr R/588jlO)av den 17 januari 2011,

—	förplikta kommissionen att utge ersättning till sökanden för läkarkostnader med 363,23 EUR.

—

förplikta kommissionen att lämna sökandens namngivna läkare tillgång till sökandens personaldossier med hela hans läkardossier,

—	alternativt sända dessa handlingar till sökandens ombud i målet

—	alternativt lämna tillgång till en kopia av hela dossiern,

—	alternativt lämna elektronisk tillgång till en kopia av hela dossiern,

—

förplikta kommissionen att förklara att det inte finns någon parallell eller någon ytterligare personal- eller läkardossier,

—	alternativt förplikta kommissionen att radera ytterligare dossierer och kopior av dessa

—	alternativt förplikta kommissionen att föra in hela innehållet i dessa i den vanliga personaldossiern (eller läkardossiern),

—

förplikta kommissionen att utge ersättning till sökanden för den skada denne lidit med anledning av åsidosättandet av hans grundläggande rättigheter till skada för hans ära och rykte med ett belopp som personaldomstolen finner vara i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) och i överensstämmelse med rättspraxis, dock inte lägre än motsvarande ett års nettoinkomst för sökanden vid den tidpunkt då denne innehade en vanlig tjänst hos svaranden strax före olyckan år 2000,

—

förplikta kommissionen att utge ersättning till sökanden med klumpsumman 717 863,04 EUR, vilket motsvarar åtta gånger hans årliga grundlön beräknad på grundval av de lönebelopp sökanden erhöll under de tolv månader som föregick olyckan i enlighet med artikel 73.2 b i tjänsteföreskrifterna,

—	alternativt med en del av detta belopp som personaldomstolen finner vara i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) o

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/36

Talan väckt den 19 april 2011 — ZZ mot parlamentet

(Mål F-50/11)

2011/C 186/69

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna P. Nelissen Grade och G. Leblanc)

Svarande: Europaparlamentet

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut att tilldela sökanden en enda meritpoäng under betygsförfarandet för år 2009.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 20 januari 2011 att avslå sökandens klagomål,

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 11 maj 2010, vilket delgavs sökanden den 27 maj 2010, att tilldela sökanden en enda meritpoäng under betygsförfarandet för år 2009,

—	upplysa tillsättningsmyndigheten om de rättsverkningar som följer av att de angripna besluten ogiltigförklaras,

—	fastställa att sökanden har rätt till 2 000 euro som ersättning för den ideella skada hon lidit,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/37

Talan väckt den 24 april 2011 — ZZ mot EIB

(Mål F-52/11)

2011/C 186/70

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: ZZ (Strassen, Luxemburg) (ombud: advokaten L. Isola)

Svarande: Europeiska investeringsbanken

Saken och beskrivning av tvisten

Dels ogiltigförklaring av ett meddelande där ordföranden för EIB uppgav att det inte var erforderligt att vidta några åtgärder eller att ogiltigförklara andra beslut som avsåg utredningen om mobbning, med hänsyn till utredningskommitténs beslut att avslå sökandens anmälan om mobbning, dels fastställelse av att sökanden är utsatt för mobbning.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara meddelandet av den 1 september 2010 i den del som ordföranden för EIB, förutom att denne inte vidtog någon åtgärd mot den mobbning som sökanden är utsatt för sedan flera år tillbaka, ansåg sig kunna granska innehållet i utredningskommitténs motivering,

—

ogiltigförklara den rapport och de slutsatser som utredningskommittén presenterade den 30 juni 2010 i den del som utredningskommittén inte gjorde någon undersökning av överklagandekommitténs eller dess enheters handlande, i den del som mobbning definierades och slutligen i den del som den avslog överklagandet, begränsade sin granskning till att endast omfatta några få personers handlande och godtyckligt uteslöt en undersökning av några av de händelser som den hade underrättats om,

—	ogiltigförklara meddelandena av den 17 november 2010 och den 30 november 2010 där ordföranden för EIB, inom ramen för förfarandet enligt artikel 41 i personalföreskrifterna, inte tillät att sökanden representerades av sig själv, medan banken sedan representerades av en av sina egna anställda,

—	ogiltigförklara meddelandet av den 14 april 2011 där direktören för HR vägrade att betala någon som helst ersättning,

—	ogiltigförklara alla därmed sammanhängande efterföljande och föregående handlingar, bland annat de som använts av mobbningskommittén,

—	fastställa att sökanden har utsatts för mobbning, och

—	förplikta EIB att upphöra med den mobbning som sökanden har utsatts för och att ersätta sökanden för de efterföljande fysiska, ideella och ekonomiska skadorna, samt att ersätta rättegångskostnaderna jämte ränta och med omräkning av det belopp som sökanden har rätt till.

25.6.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 186/37

Talan väckt den 2 maj 2011 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-53/11)

2011/C 186/71

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis, E. Marchal och D. Abreu Caldas)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av beslutet att inte ta upp sökandens namn på förteckningen över dem som antagits till uttagningsprovet EPSO/AD/168/09-PL.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattas av uttagningskommittén vid uttagningsprovet EPSO/AD/168/09-PL att inte ta upp sökandens namn på förteckningen över dem som antagits till uttagningsprovet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2011.186.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 186

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	54 årgången 25 juni 2011

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2011/C 186/01	Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 179, 18.6.2011	1