22.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/1

1.

Den 4 november 2010 antog kommissionen ett meddelande med titeln ”Ett samlat grepp på skyddet av personuppgifter i Europeiska unionen” (”meddelandet”) (3). Meddelandet sändes till Europeiska datatillsynsmannen för samråd. Datatillsynsmannen välkomnar att kommissionen samrått med honom i enlighet med artikel 41 i förordning (EG) nr 45/2001. Han fick möjlighet att lämna informella kommentarer redan innan meddelandet antogs och vissa av dessa kommentarer har beaktats i slutversionen av dokumentet.

2.

I meddelandet beskrivs hur kommissionen ska hantera översynen av EU:s rättsliga ram för skyddet av personuppgifter på alla EU:s verksamhetsområden, med särskild hänsyn till de utmaningar som globaliseringen och den nya tekniken medför (4).

3.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar meddelandet rent allmänt, eftersom han är övertygad om att en översyn av den nuvarande rättsliga ramen för skydd av personuppgifter inom EU är nödvändig för att säkra ett effektivt skydd för informationssamhällets fortsatta utveckling. Redan i sitt yttrande av den 25 juli 2007 om genomförande av dataskyddsdirektivet (5) drog han slutsatsen att förändringar av direktiv 95/46/EG förefaller oundvikliga på längre sikt.

4.

Meddelandet utgör ett viktigt steg i riktning mot en sådan ändring av lagen som i sin tur skulle vara den viktigaste utvecklingen när det gäller uppgiftsskydd inom EU sedan direktiv 95/46/EG antogs, vilket i allmänhet betraktas som den viktigaste hörnstenen för dataskydd inom Europeiska unionen (och i ett vidare begrepp inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet).

5.

Meddelandet erbjuder rätt ram för en målinriktad översyn, även på grund av att det rent allmänt identifierar huvudfrågor och utmaningar. Datatillsynsmannen instämmer i kommissionens uppfattning att ett starkt system för dataskydd kommer att behövas även i framtiden, baserat på principen att befintliga allmänna principer för dataskydd fortfarande är giltiga i ett samhälle som genomgår grundläggande förändringar på grund av snabb teknisk utveckling och globalisering. Detta kräver att befintliga lagstiftningslösningar ses över.

6.

I meddelandet betonas med rätta att utmaningarna är enorma. Datatillsynsmannen instämmer i yttrandet och betonar att de föreslagna lösningarna bör vara lika ambitiösa och göra skyddet effektivare.

7.

I detta yttrande bedöms de lösningar som föreslås i meddelandet på grundval av följande två kriterier: ambition och effektivitet. Perspektivet är på det hela taget positivt. Datatillsynsmannen stöder meddelandet men är samtidigt kritisk till aspekter där enligt hans uppfattning större ambitioner skulle leda till ett effektivare system.

8.

Datatillsynsmannen hoppas med detta yttrande kunna bidra till att den rättsliga ramen för dataskydd utvecklas ytterligare. Han ser fram emot kommissionens förslag som förväntas under mitten av 2011 och hoppas att hans idéer kommer att beaktas i förslaget. Han noterar också att man i meddelandet förefaller utesluta vissa områden, exempelvis behandling av uppgifter inom EU:s institutioner och organ, från det allmänna instrumentet. Om kommissionen verkligen skulle besluta sig för att utelämna vissa områden på detta stadium – något som datatillsynsmannen skulle beklaga – vädjar han till kommissionen att åta sig att ta fram en heltäckande utformning inom en kort och angiven tidsram.

9.

Det här yttrandet är inte fristående. Det bygger på tidigare ståndpunkter från datatillsynsmannen och Europeiska dataskyddsmyndigheter vid olika tillfällen. Det bör framför allt betonas att i det tidigare nämnda yttrandet från datatillsynsmannen av den 25 juli 2007 fastställdes och utvecklades några viktiga beståndsdelar i framtida ändringar (6). Yttrandet bygger också på diskussioner med andra aktörer på området integritet och dataskydd. Deras bidrag utgjorde en mycket användbar bakgrund för både meddelandet och detta yttrande. Man kan därför dra slutsatsen att det finns synergier när det gäller hur dataskyddet kan effektiviseras.

10.

En annan viktig komponent i detta yttrande är dokumentet ”Integritetens framtid”, det gemensamma bidraget från artikel 29-arbetsgruppen och arbetsgruppen om polis och rättsväsende som inleddes av kommissionen 2009 (”arbetsgruppens dokument om integritetens framtid”) (7).

11.

Vid en presskonferens den 15 november 2010 lämnade datatillsynsmannen också sina första reaktioner på det aktuella meddelandet. I detta yttrande utvecklas närmare de mer allmänna uppfattningar som framfördes under presskonferensen (8).

12.

Avslutningsvis utnyttjas i detta yttrande ett antal tidigare yttranden från datatillsynsmannen samt handlingar från artikel 29-arbetsgruppen. Hänvisningar till dessa yttranden och handlingar görs på olika platser i detta yttrande när det är relevant.

13.

Översynen av reglerna för dataskydd genomförs vid en historiskt avgörande tidpunkt. I meddelandet beskrivs bakgrunden på ett omfattande och övertygande sätt. Baserat på den beskrivningen identifierar datatillsynsmannen de fyra huvudfaktorer som avgör den miljö där översynsprocessen äger rum.

14.

Den första faktorn är teknisk utveckling. Dagens teknik är inte densamma som när direktiv 95/46/EG utformades och antogs. Tekniska företeelser som datormoln, beteendestyrd annonsering, sociala nätverk, vägtullar och gps-system förändrade på djupet hur uppgifter behandlas och innebär enorma utmaningar för dataskyddet. I en översyn av reglerna för europeiskt dataskydd måste dessa utmaningar tas upp på ett effektivt sätt.

15.

Den andra faktorn är globaliseringen. Det successiva avskaffandet av handelshinder har gjort affärsverksamheten allt mer internationell. Gränsöverskridande hantering av uppgifter internationella överföringar har ökat enormt de senaste åren. Dessutom har behandling av uppgifter blivit allestädes närvarande på grund av informations- och kommunikationsteknik: Internet och datormoln gjorde det möjligt att utlokalisera hanteringen av stora mängder uppgifter över hela världen. Under det senaste årtiondet har vi också sett en ökning av internationella polisiära och rättsliga åtgärder för att bekämpa terrorism och andra former av internationell organiserad brottslighet, med stöd av ett enormt utbyte av information. Allt detta kräver noggranna överväganden om hur skydd av personuppgifter kan tryggas effektivt i en globaliserad värld, utan att internationella databehandlingsåtgärder hindras alltför mycket.

16.

Den tredje faktorn är Lissabonfördraget. Lissabonfördragets ikraftträdande innebär en ny era för uppgiftsskyddet. Artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt innehåller inte bara en individuell rätt för den som berörs av uppgifterna utan även en direkt rättslig grund för en stark lag i hela EU om uppgiftsskydd. I och med att pelarstrukturen avskaffats blir Europaparlamentet och rådet dessutom skyldiga att tillhandahålla uppgiftsskydd inom alla områden i EU:s lagstiftning. Med andra ord möjliggör det en omfattande rättslig ram för uppgiftsskydd som kan tillämpas på den privata sektorn, den offentliga sektorn i medlemsstaterna och EU:s institutioner och organ. I Stockholmsprogrammet (9) fastställs genomgående i detta hänseende att unionen behöver säkerställa en omfattande strategi för att skydda uppgifter inom EU och sina förbindelser med andra länder.

17.

Den fjärde faktorn utgörs av parallella utvecklingar som äger rum inom internationella organisationer. Olika pågående debatter fokuserar på modernisering av de nuvarande rättsliga instrumenten för uppgiftsskydd. Det är viktigt att i detta sammanhang nämna de aktuella reflektioner som gjorts om den kommande översynen av Europarådets konvention 108 (10) och av OECD:s riktlinjer för privatlivet (11). En annan viktig utveckling gäller antagandet av internationella normer för skydd av personuppgifter och integritet, som eventuellt kan leda till att ett bindande övergripande instrument om dataskydd antas. Samtliga dessa initiativ förtjänar att stödjas i sin helhet. Deras gemensamma mål bör vara att säkra ett effektivt och konsekvent skydd i en teknikdriven och globaliserad miljö.

18.

En stark ram för dataskydd är den nödvändiga konsekvensen av den betydelse som dataskydd fått enligt Lissabonfördraget, särskilt artikel 8 i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, liksom den starka kopplingen till artikel 7 i stadgan (12).

19.

En stark ram för dataskydd gynnar emellertid också större offentliga och privata intressen i ett informationssamhälle där behandling av uppgifter förekommer överallt. Dataskydd främjar förtroende som är ett grundläggande inslag i ett väl fungerande samhälle. Det är avgörande att lösningar för dataskydd tolkas på ett sätt så att de – så långt det är möjligt – aktivt stödjer snarare än hindrar andra berättigade rättigheter och intressen.

20.

Viktiga exempel på andra berättigade intressen är en stark europeisk ekonomi, enskildas säkerhet liksom regeringars ansvarighet.

21.

Ekonomisk utveckling inom EU går hand i hand med införande och marknadsföring av ny teknik och nya tjänster. I informationssamhället är framväxt och framgångsrik utveckling av informations- och kommunikationsteknik och tjänster beroende av förtroende. Om människor inte litar på informations- och kommunikationstekniken riskerar tekniken att misslyckas (13). Och människor kommer endast att lita på informations- och kommunikationstekniken om deras uppgifter skyddas effektivt. Dataskydd bör därför vara en integrerad del av teknik och tjänster. En stark ram för dataskydd främjar den europeiska ekonomin, under förutsättning att detta ramverk inte bara är starkt utan även utformat på rätt sätt. Ytterligare harmonisering inom EU och minimering av administrativa bördor är i detta sammanhang grundläggande (se kapitel 5 i yttrandet).

22.

Mycket har de senaste åren sagts om behovet av balans mellan integritet och säkerhet, särskilt i förhållande till instrument för behandling och utbyte av data på området polissamarbete och rättsligt samarbete (14). Dataskydd beskrevs ganska ofta felaktigt som ett hinder för att fullt ut skydda enskildas fysiska säkerhet (15), eller åtminstone som ett oundvikligt villkor som skulle respekteras av brottsbekämpande myndigheter. Det är emellertid inte hela sanningen. En stark ram för dataskydd kan vässa och stärka säkerheten. På grundval av principerna om dataskydd ska registeransvariga – när principerna fungerar väl – se till att informationen är korrekt och uppdaterad och att överflödiga personuppgifter som inte krävs för brottsbekämpning raderas i systemen. Man kan även peka på skyldigheter att genomföra tekniska och åorganisatoriska åtgärder för att trygga säkerheten i system, exempelvis system som skyddar mot otillåten spridning eller tillträde och som har utvecklats inom dataskyddsområdet.

23.

Om principerna för skydd av uppgifter följs kan det ytterligare bidra till att de brottsbekämpande myndigheterna följer rättsstatens regler vilket leder till förtroende för deras uppträdande och i en vidare mening främjar förtroendet för våra samhällen. Den rättspraxis som utvecklas i artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna tryggar att polis- och rättsväsende kan behandla alla uppgifter som är relevanta för deras arbete men inte på ett obegränsat sätt. Dataskydd kräver kontroller och balanser (se kapitel 9 i yttrandet om polis- och rättsväsende).

24.

I demokratiska samhällen är regeringar ansvariga för alla sina åtgärder, vilket även innefattar användning av personuppgifter för olika offentliga intressen. Detta sträcker sig från offentliggörande av uppgifter på Internet av öppenhetsskäl, till användning av uppgifter som ett stöd till politik inom områden som folkhälsa, transport eller beskattning, eller övervakning av enskilda i brottsbekämpande syfte. Med hjälp av ett starkt ramverk för dataskydd kan regeringar ta sitt ansvar och vara ansvariga som en del av en god förvaltning.

25.

I meddelandet slogs med rätta fast att en av den nuvarande ramens största brister är att medlemsstaterna i alltför stor utsträckning själva kan bestämma om införlivandet av EU:s bestämmelser i nationell lag. Bristande harmonisering får ett antal negativa konsekvenser i ett informationssamhälle där de fysiska gränserna mellan medlemsstaterna blir allt mindre relevanta (se kapitel 5 i yttrandet).

26.

Ett första och mer formellt skäl till att de allmänna principerna för dataskydd varken bör eller kan ändras är av rättsligt slag. Dessa principer slås fast i Europarådets konvention 108 som är bindande för alla medlemsstater. Konventionen ligger till grund för dataskyddet inom EU. Några av huvudprinciperna nämns dessutom uttryckligen i artikel 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna i unionen. Om dessa principer ändras skulle alltså fördragen behöva ändras.

27.

Det är emellertid inte hela sanningen. Det finns också avsevärda skäl till att inte ändra de allmänna principerna. Datatillsynsmannen anser att ett informationssamhälle inte kan eller bör fungera utan lämpligt skydd av enskildas privatliv och personuppgifter. När mer information hanteras behövs också ett bättre skydd. Ett informationssamhälle där ett överflöd av information om alla behandlas behöver bygga på begreppet med den enskildas kontroll, så att han eller hon kan agera som enskild och använda sina friheter i ett demokratiskt samhälle, exempelvis yttrandefriheten.

28.

Det är dessutom svårt att tänka sig kontroll av den enskilda utan att de ansvariga är skyldiga att begränsa behandlingen enligt principerna om nödvändighet, proportionalitet och begränsning av syfte. Det är också svårt att tänka sig kontroll av den enskilda om det inte finns några erkända rättigheter för registrerade, exempelvis rätten till tillträde, ändring, radering eller blockering av uppgifter.

29.

Datatillsynsmannen betonar att dataskydd erkänns som en grundläggande rättighet. Det innebär inte att dataskydd alltid ska ha företräde före andra viktiga rättigheter och intressen i ett demokratiskt samhälle, men det får konsekvenser för form och omfattning av det skydd som måste erbjudas enligt en rättslig ram inom EU, så att kraven när det gäller dataskydd alltid beaktas på lämpligt sätt.

30.

Dessa huvudsakliga konsekvenser kan definieras på följande sätt:

Datatillsynsmannen rekommenderar att kommissionen tar hänsyn till dessa konsekvenser när lagstiftningsförslag föreslås.

31.

Meddelandet koncentreras med rätta på behovet av att stärka lagstiftningslösningar för dataskydd. I detta sammanhang är det lämpligt att erinra om att i arbetsgruppens dokument om integritetens framtid (17) betonade dataskyddsmyndigheterna behovet av starkare roller för dataskyddsområdets olika aktörer, framför allt registrerade personer, registeransvariga och de övervakande myndigheterna själva.

32.

Intressenterna förefaller ha en bred samsyn om att starkare lagstiftningslösningar – som tar hänsyn till teknisk utveckling och globalisering – är nyckeln till ett ambitiöst och effektivt dataskydd även i framtiden. Såsom redan angivits i punkt 7 är detta datatillsynsmannens kriterier för bedömning av alla föreslagna lösningar.

33.

Såsom erinras om i meddelandet gäller direktiv 95/46/EG all verksamhet rörande behandling av personuppgifter i medlemsstaterna inom både offentlig och privat sektor, med undantag för åtgärder som inte omfattas av tidigare gemenskapslagstiftning (18). Detta undantag behövdes enligt det tidigare fördraget men är inte längre nödvändigt efter att Lissabonfördraget trätt i kraft. Dessutom strider undantaget mot – texten och i vilket fall som helst andan i – artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

34.

Enligt datatillsynsmannen måste ett omfattande lagstiftningsinstrument för dataskydd inbegripet polisiärt och rättsligt samarbete i brottmål ses som en av de viktigaste förbättringar som en ny rättslig ram kan åstadkomma. Det är en nödvändig förutsättning för ett effektivt dataskydd i framtiden.

35.

Datatillsynsmannen betonar följande argument som stöd för detta uttalande:

36.

Att låta polis och rättsliga myndigheter omfattas av det allmänna rättsliga instrumentet skulle inte bara innebära större garantier för medborgarna utan också göra polismyndigheternas uppgift enklare. Att behöva tillämpa olika uppsättningar regler är besvärligt, onödigt tidsödande och hindrar internationellt samarbete (se vidare kapitel 9 i yttrandet). Detta talar också för att även behandling vid nationella säkerhetstjänster bör ingå, under förutsättning att det är möjligt enligt nuvarande EU-lagstiftning.

37.

Tiden sedan direktiv 95/46/EG antogs 1995 kan beskrivas som tekniskt turbulent. Den tekniska utvecklingen går framåt och nya hjälpmedel införs hela tiden. I många fall har detta lett till grundläggande förändringar av hur enskildas personuppgifter hanteras. Informationssamhället kan inte längre betraktas som en parallell miljö där enskilda frivilligt kan delta utan har blivit en integrerad del av vårt dagliga liv. Bara som ett exempel upprättar sakernas Internet (22) förbindelser mellan fysiska objekt och information på nätet som handlar om dem.

38.

Tekniken kommer att utvecklas ytterligare. Detta får konsekvenser för den nya rättsliga ramen. Den måste fungera under ett stort antal år, och samtidigt inte hindra ytterligare teknisk utveckling. Det kräver tekniskt neutrala lagstiftningslösningar. Ramen måste emellertid också skapa större rättssäkerhet för företag och enskilda. De måste förstå vad som förväntas av dem och kunna utöva sina rättigheter. Lagstiftningslösningarna måste därför vara exakta.

39.

Enligt datatillsynsmannen måste ett allmänt instrument för skydd av uppgifter så långt det är möjligt utformas på ett tekniskt neutralt sätt. Det innebär att rättigheter och skyldigheter för olika aktörer måste formuleras på ett allmänt och neutralt sätt så att de i princip förblir giltiga och verkställbara oavsett vilken teknik som väljs för att behandla personuppgifterna. Det finns inget annat val, med tanke på hur snabbt tekniken nu utvecklas. Datatillsynsmannen föreslår att nya ”tekniskt neutrala” rättigheter ska införas utöver befintliga principer för dataskydd, något som skulle kunna få särskild betydelse i en snabbt föränderlig elektronisk miljö (se huvudsakligen kapitel 6 och 7).

40.

Direktiv 95/46/EG har varit det huvudsakliga dokumentet när det gäller dataskydd inom EU under de senaste 15 åren. Det införlivades i medlemsstaternas lagstiftning och tillämpades av olika aktörer. Under åren har man utnyttjat praktiska erfarenheter och ytterligare rådgivning från kommissionen, dataskyddsmyndigheter (på nationell nivå och inom ramen för artikel 29-arbetsgruppen) samt nationella och europeiska domstolar.

41.

Det är bra att betona att denna utveckling kräver tid och – särskilt eftersom vi har att göra med en allmän ram som påverkar en grundläggande rättighet – att denna tid behövs för att skapa rättssäkerhet och stabilitet. Ett nytt allmänt rättsligt instrument behöver utarbetas med ambitionen att det ska kunna skapa rättssäkerhet och stabilitet under en längre period, och med tanke på att det är mycket svårt att förutsäga hur teknik och globalisering kommer att utvecklas ytterligare. I vilket fall som helst stöder datatillsynsmannen målet att skapa rättssäkerhet under en längre tid, jämfört med perspektivet i direktiv 95/46/EG. När tekniken utvecklas snabbt måste lagen vara stabil.

42.

På kort sikt är det avgörande att befintliga lagstiftningslösningar är effektiva, i första hand genom att koncentreras på verkställighet, på nationell nivå och EU-nivå (se kapitel 11 i detta yttrande).

43.

Datatillsynsmannen stöder helt det samlade greppet på skyddet av uppgifter som inte bara är titeln utan också utgångspunkten för meddelandet och nödvändigtvis innefattar en utvidgning av de allmänna reglerna för dataskydd till polissamarbete och straffrättsligt samarbete (23).

44.

Datatillsynsmannen noterar emellertid också att kommissionen inte har för avsikt att ta med all behandling av uppgifter i detta allmänna rättsliga instrument. Behandling av uppgifter inom EU:s institutioner, organ, kontor och byråer kommer framför allt inte att omfattas. Kommissionen slår endast fast att den ”kommer att bedöma behovet av att anpassa andra rättsliga instrument till den nya allmänna ramen för dataskydd”.

45.

Europeiska datatillsynsmannen föredrar absolut att behandling på EU-nivå ska ingå i den allmänna rättsliga ramen. Han erinrar om att detta var den ursprungliga avsikten i den tidigare artikel 286 EG där dataskydd för första gången nämndes i fördraget. Artikel 286 EG innebar helt enkelt att rättsliga instrument för behandling av personuppgifter även skulle gälla för institutionerna. Vad som är ännu viktigare är att en lagtext innebär att risken för bristande överensstämmelse mellan bestämmelser undviks och den skulle vara bäst lämpad för utbyte av uppgifter mellan EU och offentliga och privata enheter i medlemsstaterna. Det skulle också innebära att man undviker risken att det efter ändring av direktiv 95/46/EG inte längre finns något politiskt intresse av att ändra förordning (EG) nr 45/2001 eller ge denna ändring tillräcklig prioritet för att undvika bristande överensstämmelse när det gäller datum för ikraftträdande.

46.

Datatillsynsmannen vädjar till kommissionen – i det fall den skulle dra slutsatsen att det inte skulle vara möjligt att införliva behandling på EU-nivå i det allmänna rättsliga instrumentet – att föreslå en anpassning av förordning (EG) nr 45/2001 (inte ”bedöma behovet”) så snart som möjligt och helst före slutet av 2011.

47.

Det är lika viktigt att kommissionen ser till att andra områden inte hamnar på efterkälken, framför allt följande:

48.

Avslutningsvis kan och sannolikt bör ett allmänt rättsligt instrument för dataskydd kompletteras med ytterligare sektorsvisa och specifika förordningar, exempelvis för polissamarbete och rättsligt samarbete, men även inom andra områden (25). Vid behov och för att vara förenliga med subsidiaritetsprincipen bör dessa ytterligare förordningar antas på EU-nivå. Medlemsstaterna kan utarbeta ytterligare regler inom särskilda områden när detta är befogat (se 5.2).

49.

Harmonisering är av största betydelse för EU:s lagstiftning om dataskydd. I meddelandet betonas med rätta att dataskydd har en stark koppling till den inre marknaden eftersom det måste säkra fritt flöde av personuppgifter mellan medlemsstaterna på den inre marknaden. Harmoniseringsnivån enligt det nuvarande direktivet har emellertid bedömts som allt annat än tillfredsställande. I meddelandet erkänns att detta är ett av de vanligaste återkommande orosmomenten bland intressenter. Intressenterna betonar framför allt behovet av att förbättra rättssäkerheten, minska den administrativa bördan och se till att de ekonomiska aktörerna har samma villkor. Såsom kommissionen med rätta noterar gäller detta särskilt för registeransvariga som är etablerade i flera medlemsstater och som måste uppfylla (sannolikt olika) krav i nationell lagstiftning om dataskydd (26).

50.

Harmonisering är inte enbart viktigt för den inre marknaden utan även för att säkra lämpligt dataskydd. Enligt artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har ”alla” rätt till skydd av personuppgifter som gäller dem. För att denna rättighet verkligen ska respekteras måste samma skyddsnivå garanteras i hela EU. I arbetsgruppens dokument om integritetens framtid betonades att flera bestämmelser om de registrerades ställning inte har införlivats eller tolkats enhetligt i alla medlemsstater (27). I en globaliserad och sammanlänkad värld kan dessa skillnader underminera eller begränsa enskildas skydd.

51.

Datatillsynsmannen anser att ytterligare och bättre harmonisering är en av huvudmålsättningarna med översynsförfarandet. Han välkomnar kommissionens avsikt att granska möjligheterna att uppnå ytterligare harmonisering av dataskydd på EU-nivå. Han noterar dock med viss förvåning att meddelandet på detta stadium inte innehåller några konkreta förslag. Han anger därför själv ett antal områden där det snarast krävs större enhetlighet (se 5.3). Ytterligare harmonisering inom dessa områden bör inte enbart uppnås genom att manöverutrymmet för nationell lag minskas utan även förebygga felaktigt införlivande i medlemsstaterna (se även kapitel 11) och säkra ett mer enhetligt och samordnat verkställande (se även kapitel 10).

52.

Direktivet innehåller ett antal brett utformade bestämmelser som lämnar stort utrymme för olika införlivanden. I skäl 9 i direktivet bekräftas uttryckligen att medlemsstaterna har fått ett visst manöverutrymme och att skillnader inom denna marginal kan uppstå vid direktivets införlivande. Flera bestämmelser har införlivats på olika sätt av medlemsstaterna, inbegripet några avgörande bestämmelser (28). Situationen är inte tillfredsställande och större enhetlighet borde eftersträvas.

53.

Det innebär inte att mångfald bör uteslutas utan vidare. Inom vissa områden kan flexibilitet behövas för att behålla motiverade särdrag, viktiga offentliga intressen eller institutionell självständighet i medlemsstaterna. Enligt datatillsynsmannen bör utrymmet för skillnader mellan medlemsstaterna framför allt begränsas till följande specifika situationer:

54.

Definitioner (artikel 2 i direktiv 95/46/EG). Definitionerna är rättssystemets hörnsten och bör tolkas enhetligt i alla medlemsstater, utan någon marginal när det gäller införlivande. Skillnader har uppstått inom den nuvarande ramen, exempelvis när det gäller begreppet registeransvarig (29). Datatillsynsmannen föreslår att ytterligare punkter ska läggas till den nuvarande förteckningen i artikel 2 för att åstadkomma större rättssäkerhet, exempelvis anonyma uppgifter, pseudonymförsedda uppgifter, rättsliga uppgifter, överföring av uppgifter och uppgiftsskyddsombud.

55.

Bestämmelser om när uppgifter får behandlas (artikel 5). Det nya rättsliga instrumentet bör vara så exakt som möjligt när det gäller huvudbeståndsdelarna för att fastställa när uppgifter får behandlas. Artikel 5 i direktivet (liksom skäl 9) som ger medlemsstaterna rätt att mer exakt fastställa villkoren för hur uppgifter får behandlas, kanske därför inte kommer att behövas i en framtida ram.

56.

Grunder för behandling av uppgifter (artikel 7 och 8). Att fastställa villkoren för behandling av uppgifter är en grundläggande beståndsdel i all lagstiftning om dataskydd. Medlemsstaterna ska inte ha rätt att införa ytterligare eller ändrade grunder för behandling eller utesluta några. Möjligheten till undantag bör uteslutas eller begränsas (särskilt när det gäller känsliga uppgifter (30)). I ett nytt rättsligt instrument bör grunderna för hantering av uppgifter formuleras tydligt och på så sätt minska marginalen för bedömning vid införlivande eller verkställande. Begreppet samtycke kan framför allt behöva specificeras ytterligare (se avsnitt 6.5). Grunderna baserade på berättigade intressen för den registeransvariga (artikel 7 f), ger dessutom utrymme för högst olika tolkningar på grund av sin flexibla utformning. Det behövs därför ytterligare specificering. En annan bestämmelse som sannolikt behöver specificeras är artikel 8.2 b, som tillåter behandling av känsliga uppgifter som är nödvändiga för att fullgöra de skyldigheter och särskilda rättigheter som åligger den registeransvarige inom arbetsrätten (31).

57.

Rättigheter för registrerade personer (artiklarna 10–15). Detta är ett av de områden där inte alla delar av direktivet har införlivats och tolkats konsekvent av medlemsstaterna. Rättigheter för registrerade är en viktig del av ett effektivt dataskydd. Manöverutrymmet bör därför minskas avsevärt. Datatillsynsmannen rekommenderar att information som lämnas till registrerade personer bör vara enhetlig inom hela EU.

58.

Internationella överföringar (artiklarna 25–26). Detta är ett område som har gett upphov till omfattande kritik på grund av bristen på enhetlig praxis i hela EU. Intressenter kritiserade att kommissionens beslut om lämplighet tolkas och införlivas mycket olika av medlemsstaterna. Bindande regler för företag är ett annat område där datatillsynsmannen rekommenderar ytterligare harmonisering (se kapitel 9).

59.

Nationella dataskyddsmyndigheter (artikel 28). Nationella dataskyddsmyndigheter omfattas av högst olika regler i de 27 medlemsstaterna, särskilt när det gäller deras ställning, resurser och befogenheter. Artikel 28 har delvis bidragit till denna skillnad på grund av bristande precision (32) och bör därför specificeras ytterligare, i enlighet med EG-domstolens dom i mål C-518/07 (33) (se närmare kapitel 10).

60.

Kraven på anmälan (artiklarna 18–21 i direktiv 95/46/EG) är ett annat område där medlemsstaterna hittills har haft stor frihet. I meddelandet erkänns med rätta att ett harmoniserat system skulle minska kostnaderna liksom den administrativa bördan för registeransvariga (34).

61.

Detta är ett område där förenkling bör vara huvudmålsättningen. Översynen av ramen för uppgiftsskydd är en unik möjlighet att ytterligare förenkla och/eller minska omfattningen av de nuvarande kraven på anmälan. I meddelandet erkänns också att det finns en allmän samsyn bland intressenterna om att det nuvarande systemet för anmälan är relativt besvärligt och i sig självt inte tillför något mervärde när det gäller skydd av enskildas personuppgifter (35). Europeiska datatillsynsmannen välkomnar därför kommissionens satsning på att undersöka olika möjligheter att förenkla det nuvarande anmälningssystemet.

62.

Enligt datatillsynsmannen borde utgångspunkten för denna förenkling vara en övergång från ett system där anmälan är regel, om den inte tillhandahålls på annat sätt (dvs. ”undantagssystem”), till ett mer inriktat system. Undantagssystemet har visat sig ineffektivt eftersom det genomfördes på ett inkonsekvent sätt i medlemsstaterna (36). Europeiska datatillsynsmannen föreslår att följande alternativ ska övervägas:

En standardiserad alleuropeisk anmälningsblankett skulle dessutom kunna införas för att åstadkomma harmoniserade synsätt när det gäller den information som begärs.

63.

Översynen av det nuvarande systemet för anmälan bör inte påverka förbättringen av skyldigheten till kontroll i förväg för vissa skyldigheter när det gäller behandling som kan innebära specifika risker (exempelvis storskaliga informationssystem). Datatillsynsmannen skulle förorda att en ofullständig förteckning över fall där sådan kontroll i förväg krävs införs i det nya rättsliga instrumentet. Förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter innehåller en användbar modell för detta (37).

64.

Avslutningsvis anser datatillsynsmannen att processen med översyn också är ett tillfälle att överväga vilken typ av rättsligt instrument som lämpar sig för uppgiftsskydd. En förordning, ett enda instrument som är direkt tillämpligt i medlemsstaterna är det mest effektiva sättet att skydda de grundläggande rättigheterna till skydd av uppgifter och skapa en verklig inre marknad där personuppgifter kan överföras fritt och där skyddsnivån är densamma oavsett land eller sektor där uppgifterna behandlas.

65.

En förordning skulle minska utrymmet för motstridiga tolkningar och för omotiverade skillnader när lagen ska införas och tillämpas. Det skulle också minska betydelsen av att fastställa vilken lag som är tillämplig på behandling av åtgärder inom EU, vilket är en av de mest kontroversiella aspekterna av det nuvarande systemet (se kapitel 9).

66.

Inom området dataskydd är en förordning desto mer motiverad eftersom

67.

Valet av en förordning som ett allmänt instrument gör det möjligt att vid behov inrätta bestämmelser som är direkt riktade till medlemsstater där flexibilitet krävs. Det påverkar inte heller medlemsstaternas behörighet att vid behov anta ytterligare regler för dataskydd, i enlighet med EU:s lagstiftning.

68.

Datatillsynsmannen stöder helt meddelandets förslag att stärka enskildas rättigheter eftersom befintliga rättsliga instrument inte fullt ut ger det effektiva skydd som behövs i en allt mer komplex och digitaliserad värld.

69.

Å ena sidan innebär utvecklingen av en digitaliserad värld en stark ökning av insamling, användning och ytterligare överföring av personuppgifter på ett extremt komplext och icke öppet sätt. Enskilda är ofta inte medvetna om eller förstår inte hur detta sker, vem som samlar in deras uppgifter eller hur de kan utöva kontroll. En illustration av denna företeelse är annonsnätverksleverantörers övervakning av enskildas webbläsningsaktiviteter med hjälp av cookies eller liknande hjälpmedel, i syfte att inrikta reklamen på vissa målgrupper. När användarna besöker webbplatser förväntar de sig inte att en osynlig tredje part registrerar sådana besök och skapar användarregister, baserade på information som avslöjar deras livsstil eller vad de tycker om eller inte tycker om.

70.

Å andra sidan stimulerar utvecklingen enskilda personer som aktivt delar med sig av sin personliga information, exempelvis på sociala nätverk. Unga människor ingår i allt större utsträckning i ett socialt nätverk och samverkar med likasinnade. Det är tveksamt om (unga) människor är medvetna om i vilken omfattning informationen sprids och om de långsiktiga effekterna av deras åtgärder.

71.

Öppenhet är av stor betydelse i alla system för uppgiftsskydd, inte enbart på grund av det inneboende värdet utan också för att det gör det möjligt att tillämpa andra principer för uppgiftsskydd. Det är först när de enskilda känner till hur uppgifterna behandlas som de kan utöva sina rättigheter.

72.

Flera bestämmelser i direktiv 95/46/EG handlar om öppenhet. Artikel 10 och 11 innehåller en skyldighet att informera enskilda om insamling av deras personuppgifter. I artikel 12 erkänns dessutom rätten att erhålla en kopia av de egna personuppgifterna i en begriplig form (rätt till tillträde). I artikel 15 erkänns rätten att ha tillträde till den logik där automatiska beslut som ger rättsliga effekter fattas. Sist men inte minst innehåller artikel 6.1 a, där det krävs att hanteringen också ska vara rättvis, ett krav på öppenhet. Personuppgifter kan inte behandlas av dolda eller hemliga skäl.

73.

I meddelandet föreslås att en allmän princip om öppenhet ska läggas till. Som en reaktion på detta förslag betonar datatillsynsmannen att begreppet öppenhet också är en fullständig del av den nuvarande rättsliga ramen om uppgiftsskydd, om än på ett implicit sätt. Denna slutsats kan dras från de olika bestämmelserna om öppenhet vilket också nämns i föregående stycke. Enligt datatillsynsmannen kunde det ha tillfört värde att ta med en explicit princip om öppenhet, eventuellt kopplad till den befintliga bestämmelsen om rättvis behandling. Det skulle öka rättssäkerheten och även bekräfta att en registeransvarig under alla förhållanden bör hantera personuppgifter på ett öppet sätt, inte bara på begäran eller när en särskild rättslig bestämmelse kräver att så sker.

74.

Det är emellertid kanske viktigare att förstärka befintliga bestämmelser om öppenhet, exempelvis de befintliga artiklarna 10 och 11 i direktiv 95/46/EG. Där anges vilken information som måste tillhandahållas, utan att de exakta villkoren anges. Mer konkret föreslår datatillsynsmannen att befintliga bestämmelser ska stärkas enligt följande:

75.

Datatillsynsmannen stöder införandet i det allmänna instrumentet av en bestämmelse om anmälan av överträdelse när det gäller personuppgifter, vilket utvidgar skyldigheten som införlivades i det reviderade direktivet om integritet och elektronisk kommunikation för vissa leverantörer till alla registeransvariga, enligt förslaget i meddelandet. Enligt det reviderade direktivet om integritet och elektronisk kommunikation gäller skyldigheten enbart tjänsteleverantörer inom elektronisk kommunikation (leverantörer av telefoni [inbegripet VoIP] och Internetleverantörer). Andra registeransvariga omfattas inte av skyldigheten. Skälen som motiverar skyldigheten gäller fullt ut för andra registeransvariga än tjänsteleverantörer inom elektronisk kommunikation.

76.

Anmälan om säkerhetsöverträdelser har olika syften och mål. Det mest uppenbara som också betonas av kommissionen är att fungera som ett informationsverktyg för att göra enskilda medvetna om riskerna de löper när deras personuppgifter äventyras. Det hjälper dem att vidta nödvändiga åtgärder för att mildra dessa risker. När enskilda varnas om överträdelser som påverkar deras finansiella information kan de exempelvis ändra sina lösenord eller säga upp sina konton. Anmälan om säkerhetsöverträdelse bidrar också till en effektiv tillämpning av andra principer och skyldigheter i direktivet. Krav när det gäller anmälan om säkerhetsöverträdelser sporrar exempelvis registeransvariga att införa omfattande säkerhetsåtgärder för att förebygga överträdelser. Säkerhetsöverträdelser är också ett verktyg för att stärka ansvaret för registeransvariga och i ännu större utsträckning att öka ansvarigheten (se kapitel 7). Avslutningsvis fungerar det som ett verktyg för dataskyddsmyndigheters verkställande. En anmälan om överträdelse till dataskyddsmyndigheter kan leda till att en registeransvarigs hela verksamhet undersöks.

77.

De särskilda reglerna om säkerhetsöverträdelser i det ändrade direktivet om integritet och elektronisk kommunikation diskuterades omfattande under den parlamentariska fasen av lagstiftningsramen som föregick antagandet av direktivet. I denna debatt beaktades uppfattningarna från artikel 29-arbetsgruppen och från datatillsynsmannen tillsammans med synpunkter från andra intressenter. Reglerna återspeglar olika intressenters synpunkter. De utgör en balans av intressen: samtidigt som kriterierna för skyldigheten att anmäla i princip är lämpliga för att skydda enskilda gör de det utan att ställa alltför besvärliga och oanvändbara krav.

78.

I artikel 7 i direktivet om uppgiftsskydd anges sex rättsliga grunder för att hantera personuppgifter. Samtycke från den enskilda är en av dem. En registeransvarig har rätt att behandla personuppgifter i den utsträckning som enskilda har lämnat ett informerat medgivande till att få sina uppgifter insamlade och ytterligare behandlade.

79.

I praktiken har användare ofta begränsad kontroll över sina uppgifter, särskilt i tekniska miljöer. En metod som ibland används är underförstått samtycke, vilket innebär att samtycke har antytts. Man kan dra den slutsatsen från en handling som den enskilda har utfört (exempelvis betraktas en handling som består i att använda en webbplats som samtycke till att registrera användaruppgifter för marknadsföringssyfte). Det kan också underförstås genom tystnad eller overksamhet (att inte kryssa av en ifylld ruta betraktas som samtycke).

80.

För att samtycket ska vara giltigt måste det enligt direktivet vara informerat, frivilligt lämnat och specifikt. Det måste vara en informerad indikation på den enskildas önskemål genom vilket han ger sitt samtycke till att personuppgifter som gäller honom får behandlas. Sättet som samtycket lämnas på måste vara otvetydigt.

81.

Samtycke som har antytts genom en handling och framför allt genom tystnad eller overksamhet är ofta inte ett otvetydigt samtycke. Det är emellertid inte alltid tydligt vad som utgör ett verkligt otvetydigt samtycke. Vissa registeransvariga utnyttjar denna osäkerhet genom att förlita sig på metoder som inte är lämpliga för att lämna ett verkligt otvetydigt samtycke.

82.

Mot bakgrund av ovanstående stöder datatillsynsmannen kommissionens uppfattning att gränserna för samtycke behöver klargöras och att man behöver se till att endast samtycke som förklaras på ett omsorgsfullt sätt betraktas som sådant. Datatillsynsmannen föreslår därför följande åtgärder (39):

83.

Portabilitet av uppgifter och rätt till radering är två sammanhängande begrepp som läggs fram i meddelandet för att stärka registrerade personers rättigheter. De kompletterar de principer som redan nämnts i direktivet, och ger registrerade personer rätt att motsätta sig ytterligare behandling av sina personuppgifter, och en skyldighet för den registeransvariga att radera information så snart den inte längre är nödvändig för behandlingen.

84.

Dessa två nya begrepp har huvudsakligen tillfört värde i informationssamhället där fler och fler uppgifter lagras automatiskt och behålls under obestämd tid. Det har i praktiken visat sig att även om uppgifterna laddas upp av den registrerade personen själv är den personens faktiska kontroll över sina personuppgifter mycket begränsad. Det är desto mer sant mot bakgrund av det gigantiska minne som Internet i dag utgör. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det dessutom dyrare för den registeransvariga att radera uppgifter än att fortsätta att lagra dem. Enskildas utövande av sina rättigheter strider därför mot den naturliga ekonomiska trenden.

85.

Både uppgifters portabilitet och rätten till radering kan bidra till att ändra balansen till förmån för registrerade personer. Målsättningen för uppgifters portabilitet skulle vara att ge den enskilda större kontroll över informationen, medan rätten till radering skulle trygga att informationen automatiskt försvinner efter en viss tidsperiod, även om den registrerade personen inte vidtar någon åtgärd eller ens är medveten om att uppgifterna överhuvudtaget lagrades.

86.

Mer specifikt innebär uppgifters portabilitet en möjlighet för användaren att ändra preferens när det gäller behandling av deras uppgifter, framför allt i anslutning till tjänster inom ny teknik. Detta gäller i allt större utsträckning tjänster som medför lagring av information, inbegripet personuppgifter, såsom mobiltelefoni och tjänster som lagrar bilder, e-post och annan information, och som ibland använder datormoln.

87.

Enskilda personer måste enkelt och fritt kunna byta leverantör och överföra sina personuppgifter till en annan tjänsteleverantör. Datatillsynsmannen anser att de nuvarande rättigheter som anges i direktiv 95/46/EG kan förstärkas genom en rätt till portabilitet särskilt rörande informationssamhällets tjänster, för att bistå enskilda när det gäller att trygga att leverantörer och andra relevanta registeransvariga ger dem tillgång till deras personliga uppgifter samtidigt som det säkras att de tidigare leverantörerna eller andra registeransvariga raderar den informationen, även om de skulle vilja behålla den för egna berättigade syften.

88.

En nyligen kodifierad ”rätt till radering” skulle trygga radering av personuppgifter eller förbud mot att använda dem ytterligare utan att den registrerade personen ska vara tvungen vidta åtgärder, men under förutsättning att dessa uppgifter redan har lagrats för en viss tid. Uppgifterna skulle med andra ord förses med något slags utgångsdatum. Principen har redan bekräftats i nationella domstolsfall eller tillämpats inom specifika sektorer, exempelvis polisakter, brottsregister eller disciplinära akter: enligt viss nationell lagstiftning ska information om enskilda automatiskt raderas eller inte användas eller spridas ytterligare, särskilt efter en fastställd tidsperiod, utan att detta först behöver analyseras från fall till fall.

89.

I den meningen borde en ny ”rätt till radering” kombineras med portabilitet av uppgifter. Det mervärde detta skulle tillföra är att den registrerade personen inte skulle behöva anstränga sig eller yrka på att uppgifterna ska raderas, eftersom detta skulle ske objektivt och automatiskt. Endast under mycket specifika omständigheter, när det kan fastställas att det finns ett specifikt behov av att behålla uppgifterna under längre tid, kan en registreringsansvarig få rätt att behålla uppgifterna. Denna ”rätt till radering” skulle därmed överföra bevisbördan från den enskilda till den registeransvariga och utgöra en ”förvald inställning för sekretess” vid behandling av personuppgifter.

90.

Datatillsynsmannen anser att rätten till radering kan visa sig särskilt användbar i samband med informationssamhällets tjänster. En skyldighet att radera eller att inte ytterligare sprida information efter en bestämd tidsperiod är rimlig, särskilt i media eller på Internet, och framför allt i sociala nätverk. Det skulle också vara användbart när det gäller terminalutrustning: uppgifter som lagras på mobila enheter eller datorer skulle automatiskt raderas eller blockeras efter en bestämd tidsperiod när de inte längre innehas av den enskilda. I den betydelsen kan rätten till radering omsättas till en skyldighet till ”inbyggda skyddsmekanismer”.

91.

Sammanfattningsvis anser datatillsynsmannen att uppgifters portabilitet och rätten till radering båda är användbara koncept. Det skulle kunna vara användbart att införliva dem i det rättsliga instrumentet, men sannolikt begränsat till den elektroniska miljön.

92.

Enligt direktiv 95/46/EG finns det inga särskilda regler för behandling av personuppgifter som rör barn. Det innebär att behovet av ett särskilt skydd för barn under specifika omständigheter, på grund av deras sårbarhet, inte erkänns eftersom det orsakar rättslig osäkerhet, särskilt inom följande områden:

93.

Datatillsynsmannen anser att barns särskilda intressen bättre skulle skyddas om det nya rättsliga instrumentet innehöll ytterligare bestämmelser, som särskilt gäller insamling och ytterligare behandling av barns uppgifter. Dessa specifika bestämmelser skulle också bidra till rättssäkerheten inom detta specifika område och de skulle gynna registeransvariga som för närvarande utsätts för olika rättsliga krav.

94.

Datatillsynsmannen föreslår att följande bestämmelser införs i det rättsliga instrumentet:

95.

Att stärka innehållet i enskildas rättigheter skulle vara meningslöst om det inte finns några effektiva mekanismer för att verkställa dessa rättigheter. Datatillsynsmannen rekommenderar därför att det i EU:s lagstiftning införs kollektiva mekanismer för upprättelse om reglerna för uppgiftsskydd överträds. Kollektiva mekanismer för upprättelse som ger grupper av medborgare möjligheter att samla sina krav i en gemensam åtgärd utgör ett mycket kraftfullt verktyg för att underlätta tillämpningen av reglerna för uppgiftsskydd (42). Denna innovation stöds också av dataskyddsmyndigheterna i artikel 29-dokumentet om integritetens framtid.

96.

I fall med mindre inflytande är det osannolikt att offren för en överträdelse av regler om uppgiftsskydd skulle genomföra enskilda åtgärder mot de registeransvariga, med tanke på kostnader, förseningar, osäkerhet, risker och bördor de skulle utsättas för. Dessa svårigheter skulle kunna överbryggas eller avsevärt minskas om ett system med kollektiv upprättelse fanns, som skulle göra det möjligt för dem som utsätts för överträdelser att samla sina enskilda krav i en gemensam åtgärd. Datatillsynsmannen skulle också förespråka möjligheten för kvalificerade enheter, såsom konsumentsammanslutningar eller offentliga organ, att vidta åtgärder när registrerade personer drabbas av skador på grund av att uppgiftsskyddet har överträtts. Dessa åtgärder skulle inte påverka rätten för registrerade personer att vidta enskilda åtgärder.

97.

Kollektiva åtgärder är inte bara viktiga för att säkra full kompensation eller andra åtgärder, de har också indirekt en avskräckande funktion. Risken att drabbas av dyrbara kollektiva skadeståndskrav vid sådana åtgärder skulle öka de registeransvarigas incitament att effektivt se till att kraven uppfylls. I detta hänseende skulle förbättrat privat genomförande med hjälp av kollektiva mekanismer för upprättelse komplettera det offentliga genomförandet.

98.

Meddelandet innehåller ingen ståndpunkt i den här frågan. Datatillsynsmannen är medveten om den debatt som pågår inom EU om att införa kollektiva konsumentmekanismer för upprättelse. Han är också medveten om risken för överdrifter som dessa mekanismer kan medföra på grundval av erfarenheterna från andra rättsliga system. Dessa faktorer utgör emellertid inte enligt hans uppfattning tillräckliga argument för att avvisa eller skjuta upp deras införande i lagstiftningen om uppgiftsskydd, med tanke på de fördelar de skulle innebära (43).

99.

Datatillsynsmannen anser att utöver att förstärka enskildas rättigheter måste ett modernt rättsligt system för uppgiftsskydd innehålla nödvändiga verktyg som ökar de registeransvarigas ansvar. Ramen måste i synnerhet innehålla incitament för registeransvariga inom den privata eller offentliga sektorn att aktivt införliva åtgärder för uppgiftsskydd i sina affärsprocesser. Dessa verktyg skulle till att börja med vara till nytta eftersom, vilket också nämnts tidigare, teknisk utveckling leder till en stark ökning av insamling, användning och ytterligare överföring av personuppgifter vilket ökar risken för integriteten och skyddet av personuppgifter för enskilda, vilket i sin tur borde kompenseras på ett effektivt sätt. För det andra saknar den nuvarande ramen – med undantag för ett fåtal, väldefinierade bestämmelser (se nedan) – sådana verktyg och registeransvariga kan inta ett reaktivt synsätt på uppgiftsskydd och privatliv och endast agera efter att ett problem har uppstått. Detta synsätt återspeglas i statistik som visar att bristande tillämpningar när det gäller överensstämmelse och förlust av uppgifter är återkommande problem.

100.

Enligt datatillsynsmannen är den befintliga ramen inte tillräcklig för att skydda personuppgifter effektivt enligt nuvarande och kommande villkor. Ju högre risken är, desto större är behovet av att införliva konkreta åtgärder som skyddar information på en praktisk nivå och ger ett effektivt skydd. Om dessa aktiva åtgärder de facto inte införs kommer sannolikt misstag, missöden och försumlighet att fortsätta inträffa och enskildas privatliv att utsättas för fara i det alltmer digitala samhället. Därför föreslår datatillsynsmannen följande åtgärder.

101.

Datatillsynsmannen rekommenderar att en ny bestämmelse förs in i det rättsliga instrumentet som innebär att registeransvariga ska genomföra lämpliga och effektiva åtgärder för att verkställa det rättsliga instrumentets principer och skyldigheter och visa detta på begäran.

102.

Denna typ av bestämmelse är inte helt ny. I artikel 6.2 i direktiv 95/46/EG hänvisas till principerna om uppgiftskvalitet och det sägs att ”det är den registeransvariga som ska se till att punkt 1 uppfylls”. I artikel 17.1 krävs också att registeransvariga ska genomföra åtgärder, både tekniska och organisatoriska. Dessa bestämmelser har emellertid en begränsad omfattning. Att införa en allmän bestämmelse om ansvarighet skulle stimulera de registeransvariga att införa aktiva åtgärder för att kunna uppfylla alla delar i lagen om uppgiftsskydd.

103.

En bestämmelse om ansvarighet skulle leda till att registeransvariga måste införa interna mekanismer och kontrollsystem som ser till att ramverkets principer och skyldigheter följs. Det skulle exempelvis innebära att man måste involvera den högsta ledningen när det gäller politiken för uppgiftsskydd, kartläggningsförfaranden för att säkra korrekt identifiering av alla åtgärder för uppgiftsskydd, ha en bindande policy för uppgiftsskydd vilken också skulle ses över och uppdateras kontinuerligt för att täcka nya åtgärder inom uppgiftshantering som överensstämmer med principerna om uppgiftskvalitet, anmälan, säkerhet, tillträde etc. Det skulle också kräva att de registeransvariga behåller bevis för att på begäran från myndigheterna kunna visa att reglerna följs. Att visa för den stora allmänheten att reglerna följs bör i vissa fall också bli obligatoriskt. Det kan exempelvis ske genom att kräva att de registeransvariga ska införliva uppgiftsskydd i offentliga (års)rapporter, när sådana rapporter är obligatoriska av andra skäl.

104.

De olika interna och externa åtgärder som bör genomföras måste naturligtvis vara lämpliga och beror på fakta och omständigheter i varje enskilt fall. Det är skillnad om en registeransvarig hanterar några hundra kundregister som huvudsakligen består av namn och adresser eller om det handlar om register över miljontals patienter och deras medicinska historia. Detsamma gäller de specifika sätt som åtgärdernas effektivitet måste bedömas på. Det finns ett behov av skalanpassning.

105.

I det allmänna övergripande rättsliga instrumentet för uppgiftsskydd bör inte de specifika kraven på ansvarighet slås fast utan enbart de grundläggande beståndsdelarna. I meddelandet planeras vissa beståndsdelar för att förstärka ansvaret för registeransvariga, vilket är mycket välkommet. Datatillsynsmannen stöder i synnerhet att uppgiftsskyddsombud och bedömningar av inverkan på privatlivet görs obligatoriska, inom vissa fastställda gränser.

106.

Datatillsynsmannen rekommenderar dessutom att befogenheter delegeras till kommissionen enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att komplettera baskraven för att uppfylla ansvarighetsnormerna. Om de registeransvariga använder dessa befogenheter skulle det öka deras rättssäkerhet och harmonisera överensstämmelsen inom hela EU. Vid utveckling av sådana specifika instrument bör artikel 29-arbetsgruppen och Europeiska datatillsynsmannen konsulteras.

107.

Avslutningsvis kan också de konkreta ansvarighetsåtgärder som genomförs av registeransvariga krävas av dataskyddsmyndigheter i anslutning till deras tillsynsbefogenheter. Dataskyddsmyndigheterna bör därför få nya befogenheter så att de kan införa åtgärder eller sanktioner. Exemplen bör innefatta inrättande av interna program för att uppfylla reglerna, för att genomföra inbyggda skyddsmekanismer för vissa produkter och tjänster, etc. Åtgärderna ska endast införas om de är lämpliga, proportionella och effektiva för att säkra överensstämmelse med tillämpliga och verkställbara rättsliga normer.

108.

Inbyggda skyddsmekanismer innebär att uppgiftsskydd och integritet införlivas redan vid framtagningen av nya produkter, tjänster och förfaranden som omfattar behandling av personuppgifter. Enligt datatillsynsmannen är inbyggda skyddsmekanismer en del av ansvarigheten. Registeransvariga skulle därför också uppmanas att visa att de hade genomfört inbyggda skyddsmekanismer när så är lämpligt. Den 32:e internationella konferensen för ombudsmännen för dataskydd och integritet utfärdade en resolution där man slår fast att inbyggda skyddsmekanismer är en mycket viktig beståndsdel i grundläggande integritetsskydd (44).

109.

Direktiv 95/46/EG innehåller ett antal bestämmelser som uppmuntrar inbyggda skyddsmekanismer (45), men erkänner inte en sådan skyldighet explicit. Europeiska datatillsynsmannen är nöjd med att man i meddelandet stöder inbyggda skyddsmekanismer som ett verktyg för att säkra överensstämmelse med reglerna för uppgiftsskydd. Han föreslår att en bindande bestämmelse om skyldighet till ”inbyggda skyddsmekanismer”, ska införas vilken kan bygga på lydelsen i skäl 46 i direktiv 95/46/EG. Mer specifikt åskulle bestämmelsen uttryckligen kräva att registeransvariga genomför tekniska och organisatoriska åtgärder, både i samband med utformningen av förfarandesystemet och vid själva förfarandet, särskilt i syfte att säkra skyddet av personuppgifter och förebygga otillåten behandling (46).

110.

På grundval av en sådan bestämmelse skulle registeransvariga vara tvungna att – bland annat – se till att system för databehandling är utformade för att behandla så få personuppgifter som möjligt, för att genomföra inbyggda skyddsmekanismer, exempelvis i sociala nätverk, för att hålla enskildas profiler automatiskt åtskilda från andras och införa verktyg som gör det lättare för användarna att skydda sina personuppgifter (exempelvis tillträdeskontroll och kryptering).

111.

Fördelarna med en mer explicit hänvisning till inbyggda skyddsmekanismer kan sammanfattas enligt följande:

112.

Den kombinerade effekten av denna skyldighet skulle leda till större efterfrågan på produkter och tjänster inom inbyggda skyddsmekanismer, vilket i sin tur skulle ge näringslivet större incitament att möta en sådan efterfrågan. Man bör dessutom överväga att skapa en separat skyldighet som vänder sig till designers och tillverkare av nya produkter och tjänster som kan tänkas påverka dataskydd och integritet. Datatillsynsmannen föreslår att en sådan separat skyldighet ska införlivas som i ännu större utsträckning skulle kunna göra det möjligt för registeransvariga att uppfylla sina egna skyldigheter.

113.

Kodifieringen av inbyggda skyddsmekanismer kan kompletteras av en bestämmelse om allmänna krav när det gäller inbyggda skyddsmekanismer som är tillämpliga inom olika sektorer, produkter och tjänster, exempelvis att säkerställa användarnas åtgärder för egenmakt som ska antas enligt principen.

114.

Datatillsynsmannen rekommenderar dessutom att befogenheter delegeras till kommissionen enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionen – när så är lämpligt – för att komplettera grundkraven för inbyggda skyddsmekanismer för utvalda produkter och tjänster. Om registeransvariga använder dessa befogenheter skulle det öka deras rättssäkerhet och harmonisera överensstämmelsen inom hela EU. Vid utveckling av sådana specifika instrument bör artikel 29-arbetsgruppen och Europeiska datatillsynsmannen konsulteras (se även punkt 106 om ansvarighet).

115.

Avslutningsvis bör dataskyddsmyndigheterna få befogenheter att införa åtgärder eller sanktioner, enligt liknande restriktiva villkor som redan nämnts i punkt 107, när de registeransvariga tydligt har misslyckats med att vidta konkreta åtgärder i fall där detta skulle krävas.

116.

I meddelandet erkänns behovet av att undersöka inrättandet av certifieringssystem inom EU för produkter och tjänster som garanterar skydd av privatlivet. Datatillsynsmannen stöder fullt ut detta mål och föreslår att en bestämmelse ska införas som tillgodoser deras inrättande och möjliga effekter i hela EU, vilket kan utvecklas ytterligare i senare lagstiftning. Bestämmelsen ska komplettera bestämmelserna om ansvarighet och inbyggda skyddsmekanismer.

117.

Frivilliga certifieringssystem skulle göra det möjligt att kontrollera att en registeransvarig har infört åtgärder för att uppfylla det rättsliga instrumentet. Registeransvariga – eller till och med produkter eller tjänster – som har förmånen att vara certifierade kommer dessutom sannolikt att ha en konkurrensfördel framför andra. Sådana system skulle också hjälpa dataskyddsmyndigheter i deras övervakande och verkställande roll.

118.

Såsom nämnts i kapitel 2 har överföring av personuppgifter utanför EU:s gränser ökat exponentiellt som en konsekvens av utvecklingen av ny teknik, multinationella företags roll och regeringars ökade påverkan när det gäller behandling och spridning av personuppgifter på internationell nivå. Detta är ett av huvudskälen till att den nuvarande rättsliga ramen bör ses över. Detta är därmed ett av de områden där datatillsynsmannen kräver ambition och effektivitet, eftersom det finns ett tydligt behov av mer konsekvent skydd när uppgifter behandlas utanför EU.

119.

Enligt datatillsynsmannen behövs mer satsningar på att utveckla internationella regler. Större harmonisering av skyddsnivån för personuppgifter i hela världen skulle avsevärt klargöra innehållet i de principer som bör uppfyllas och villkoren för överföring av uppgifter. Dessa övergripande regler skulle behöva kombinera kraven på en hög standard när det gäller uppgiftsskydd – inbegripet de viktigaste beståndsdelarna i uppgiftsskyddet i EU – med regionala särdrag.

120.

Europeiska datatillsynsmannen stöder det ambitiösa arbete som hittills utförts inom ramen för den internationella konferensen för ombudsmän för dataskydd och integritet för att utveckla och sprida de så kallade ”Madridnormerna”, i syfte att integrera dem i ett bindande instrument och sannolikt initiera en mellanstatlig konferens (47). Han uppmanar kommissionen att ta nödvändiga initiativ för att underlätta genomförandet av denna målsättning.

121.

Enligt datatillsynsmannen är det också viktigt att se till att detta initiativ är förenligt med internationella normer, den nuvarande översynen av EU:s ram för uppgiftsskydd och annan utveckling, exempelvis den nuvarande översynen av OECD:s riktlinjer för integritet samt konvention 108 från Europarådet som är öppen för undertecknande av tredje länder (se även punkt 17). Datatillsynsmannen anser att kommissionen kan spela en specifik roll här, genom att specificera hur den kommer att främja denna konsekvens i förhandlingarna i OECD och Europarådet.

122.

Eftersom det inte är enkelt att uppnå fullständig konsekvens kommer det – åtminstone inom den närmaste tiden – att kvarstå vissa skillnader mellan lagarna inom EU och de utanför EU:s gränser. Datatillsynsmannen anser att ett nytt rättsligt instrument behöver klargöra kriterierna som fastställer tillämplig lag, och säkerställa rationella system för uppgiftsflöden liksom ansvarighet för aktörer som är involverade i uppgiftsflöden.

123.

Till att börja med bör det rättsliga instrumentet säkra att EU:s lagstiftning är tillämplig när personuppgifter behandlas utanför EU:s gränser, men där det finns ett motiverat krav på att tillämpa EU:s lagstiftning. Exemplet med icke europeiska molnbaserade datortjänster som är inriktade på EU-medborgare illustrerar varför detta är nödvändigt. I en miljö där uppgifter inte fysiskt lagras och hanteras på en fast plats, där tjänsteleverantörer och användare i olika länder har avgörande påverkan på uppgifter är det mycket svårt att identifiera vem som är ansvarig för att uppfylla principerna för uppgiftsskydd. Ledning ges, särskilt av dataskyddsmyndigheter, om hur direktiv 95/46/EG ska tolkas och tillämpas i sådana fall, men enbart ledning är inte tillräckligt för att trygga rättssäkerheten i denna nya miljö.

124.

Inom EU:s territorium har behovet av större precision inom den rättsliga ramen och ett förenklat kriterium för att fastställa den lag som ska tillämpas betonats av artikel 29-arbetsgruppen i ett yttrande nyligen (48).

125.

Enligt datatillsynsmannen skulle den bästa lösningen vara att slå fast det rättsliga instrumentet i en förordning som skulle leda till identiska regler som är tillämpliga i alla medlemsstater. En förordning skulle göra behovet av att fastställa tillämplig lag mindre viktigt. Detta är ett av skälen till att datatillsynsmannen starkt förordar en förordning. Även en förordning kan emellertid medge visst manöverutrymme för medlemsstaterna. Om visst betydande manöverutrymme behålls i det nya instrumentet skulle datatillsynsmannen stödja arbetsgruppens förslag om en övergång från en distributiv tillämpning av olika nationella lagar till en centraliserad tillämpning av en enda lagstiftning i alla medlemsstater där en registeransvarig har anläggningar. Han vädjar också om större samarbete och samordning mellan dataskyddsmyndigheter vid gränsöverskridande mål, fall och klagomål (se kapitel 10).

126.

Behovet av enhetlighet och höga normer måste beaktas inte enbart med tanke på övergripande principer för uppgiftsskydd utan även när det gäller internationella överföringar. Datatillsynsmannen stöder fullständigt kommissionens målsättning att rationalisera nuvarande förfaranden för internationella överföringar av uppgifter och trygga ett mer enhetligt och sammanhängande synsätt gentemot tredje länder och internationella organisationer.

127.

Mekanismer för uppgiftsflöden innefattar både överföringar inom den privata sektorn, särskilt via kontraktsklausuler eller bindande företagsregler, och överföringar mellan offentliga myndigheter. Bindande företagsregler är en av de beståndsdelar där ett mer enhetligt och rationellt synsätt skulle vara önskvärt. Datatillsynsmannen rekommenderar att villkoren för bindande företagsregler tas upp på ett explicit sätt i det nya rättsliga instrumentet (49), genom att

128.

Kommissionen har vid upprepade tillfällen betonat betydelsen av att stärka dataskyddet när det gäller upprätthållande av lag och ordning och brottsförebyggande där utbytet och användningen av personuppgifter intensifierats avsevärt. Även i Stockholmsprogrammet, som godkänts av Europeiska rådet, hänvisas till ett system för starkt uppgiftsskydd som en huvudsaklig förutsättning för EU:s strategi för informationshantering på detta område (50).

129.

Översynen av den allmänna ramen för dataskydd är ett perfekt tillfälle att göra framsteg på området, särskilt som rambeslut 2008/977 i meddelandet med rätta beskrivs som bristfälligt (51).

130.

Datatillsynsmannen pläderade i avsnitt 3.2.5 i detta yttrande för varför området med polisärt och rättsligt samarbete skulle ingå i det allmänna instrumentet. Det finns ett antal fördelar med att införliva polis och rättsväsende i instrumentet. Det innebär att reglerna inte längre enbart kommer att gälla för utbyte av uppgifter över gränserna (52), utan även för behandling inom länderna. Lämpligt skydd vid utbyte av personuppgifter med tredje land kommer att garanteras bättre, även när det gäller internationella avtal. Myndigheter som hanterar personuppgifter kommer dessutom att ha samma omfattande och harmoniserade befogenheter gentemot polis och rättsliga myndigheter som gentemot andra registeransvariga. Avslutningsvis måste den nuvarande artikel 13, som innebär att medlemsstaterna är berättigade att anta särskild lagstiftning för att begränsa skyldigheter och rättigheter enligt det allmänna instrumentet för särskilda offentliga intressen, tillämpas på samma restriktiva sätt som den tillämpas på andra områden. De särskilda garantier som erhålls enligt det allmänna instrumentet inom detta område måste framför allt respekteras även inom nationell lagstiftning som antas på området polisiärt och rättsligt samarbete.

131.

Detta införlivande utesluter emellertid inte särskilda regler och undantag, vilka vederbörligen tar hänsyn till särdragen inom denna sektor, i linje med förklaring 21 till Lissabonfördraget. Begränsningar av rättigheter för personer som berörs av uppgifterna kan ingå, men de måste vara nödvändiga och proportionella och får inte ändra själva rättighetens grundläggande beståndsdelar. Det bör i detta sammanhang betonas att direktiv 95/46/EG, inklusive artikel 13 i detta, för närvarande gäller för brottsbekämpning inom olika områden (exempelvis beskattning, tull, bedrägeribekämpning) som inte i grunden skiljer sig från många verksamheter inom det polisiära och rättsliga området.

132.

Särskilda garantier behöver dessutom införas för att kompensera registrerade personer genom att ge dem extra skydd inom ett område där hantering av personuppgifter kan vara mer påträngande.

133.

Mot bakgrund av ovanstående anser datatillsynsmannen att den nya ramen bör innefatta minst följande beståndsdelar, i linje med konvention 108 och rekommendation nr R (87) 15:

134.

I meddelandet slås fast att ”inte heller rambeslutet ersätter de olika rättsakter om polisiärt och straffrättsligt samarbete som antagits inom EU, särskilt inte dem som styr funktionssätten för Europol, Eurojust, Schengens informationssystem (SIS) och tullinformationssystem (CIS) vilka antingen innehåller särskilda bestämmelser om uppgiftsskydd eller vanligen hänvisar till Europarådets rättsakter om uppgiftsskydd”.

135.

Enligt datatillsynsmannen bör en ny rättslig ram så långt det är möjligt vara tydlig, enkel och konsekvent. När olika system sprids som gäller för exempelvis Europol, Eurojust, SIS och Prüm måste de fortfarande överensstämma med reglerna eller blir till och med ännu mer komplicerade. Det är ett av skälen till att datatillsynsmannen förespråkar en övergripande rättsakt för alla sektorer.

136.

Datatillsynsmannen inser emellertid att anpassningen av de olika systemens regler kommer att kräva avsevärt arbete, vilket måste genomföras mycket noggrant. Han anser att ett gradvis synsätt som nämns i meddelandet förefaller rimligt så länge satsningen på att hålla en hög nivå på uppgiftsskyddet på ett konsekvent och effektivt sätt fortfarande är tydlig och synlig. För att vara mer konkret:

137.

Datatillsynsmannen stöder fullständigt kommissionens målsättning att ta upp frågan om dataskyddsmyndigheternas ställning och mer explicit stärka deras oberoende, resurser och befogenheter när det gäller verkställighet.

138.

Datatillsynsmannen betonar också behovet av att i det nya rättsliga instrumentet klargöra det grundläggande begreppet med oberoende för dessa myndigheter. EG-domstolen har nyligen fattat ett beslut i frågan i mål C-518/07 (54), där domstolen betonar att oberoende innebär avsaknad av all extern påverkan. En dataskyddsmyndighet får inte efterfråga eller ta instruktioner från någon. Datatillsynsmannen föreslår uttryckligen att dessa inslag av oberoende ska kodifieras i lagen.

139.

För att utföra sina uppgifter måste dessa myndigheter få tillräckliga resurser när det gäller personal och finanser. Datatillsynsmannen föreslår att detta krav ska införlivas i lagen (55). Han betonar slutligen behovet av att se till att myndigheterna har fullt harmoniserade befogenheter när det gäller undersökning och införande av tillräckligt avskräckande åtgärder och sanktioner. Detta skulle öka rättssäkerheten för både registrerade personer och för registeransvariga.

140.

Ökat oberoende, resurser och befogenheter för dataskyddsmyndigheter bör införas tillsammans med förstärkt samarbete på multilateral nivå, särskilt mot bakgrund av det växande antalet frågor om uppgiftsskydd på europeisk nivå. Den huvudsakliga infrastruktur som bör användas för detta samarbete är helt uppenbart artikel 29-arbetsgruppen.

141.

Historien har visat att sedan gruppen startade 1997 och fram till i dag har gruppens funktion utvecklats. Den har blivit mer oberoende och kan kanske inte längre i praktiken betraktas som en enkel rådgivande arbetsgrupp till kommissionen. Datatillsynsmannen föreslår ytterligare förbättringar av arbetsgruppens funktionssätt, även vad gäller dess infrastruktur och oberoende.

142.

Datatillsynsmannen anser att gruppens inneboende styrka är kopplad till medlemmarnas oberoende och befogenheter. Arbetsgruppens autonomi bör tryggas i den nya rättsliga ramen i enlighet med kriterierna för dataskyddsmyndigheters fullständiga oberoende som utarbetats av EG-domstolen i mål C-518/07. Datatillsynsmannen anser att arbetsgruppen också bör få tillräckliga resurser och budget och ett förstärkt sekretariat för att stödja dess bidrag.

143.

När det gäller arbetsgruppens sekretariat uppskattar datatillsynsmannen det faktum att det ingår i enheten för dataskydd vid GD Rättvisa, frihet och säkerhet vilket har fördelen att arbetsgruppen själv kan dra nytta av effektiva och flexibla kontakter och uppdaterad information om utvecklingen när det gäller dataskydd. Å andra sidan ifrågasätter han det faktum att kommissionen (och mer specifikt enheten) samtidigt är medlem, sekretariat för och mottagare av arbetsgruppens yttranden. Det skulle motivera ett större oberoende för sekretariatet. Datatillsynsmannen uppmuntrar kommissionen att – i nära samarbete med intressenter – bedöma hur detta oberoende bäst kan åstadkommas.

144.

En förstärkning av dataskyddsmyndigheternas inflytande kräver också starka befogenheter för arbetsgruppen inklusive bättre regler och garantier samt större öppenhet. Detta kommer att utvecklas dels för arbetsgruppens rådgivande, dels för dess verkställande roll.

145.

Arbetsgruppens ståndpunkt måste införlivas effektivt när det gäller dess rådgivande roll gentemot kommissionen, särskilt i förhållande till tolkningen och tillämpningen av principerna i direktivet och andra instrument för uppgiftsskydd, med andra ord för att trygga en officiell utformning av arbetsgruppens ståndpunkter. Ytterligare diskussioner behövs bland dataskyddsmyndigheter för att fastställa hur detta kan införlivas i det rättsliga instrumentet.

146.

Datatillsynsmannen rekommenderar lösningar som skulle göra yttranden från arbetsgruppen mer officiella utan att deras funktionssätt ändras avsevärt. Datatillsynsmannen föreslår att en skyldighet ska införas för dataskyddsmyndigheter och kommissionen att ta största hänsyn till yttranden och gemensamma ståndpunkter som antagits av arbetsgruppen, baserat på den modell som antagits för ståndpunkterna från organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) (56). Den nya rättsakten kan dessutom ge arbetsgruppen den uttryckliga uppgiften att anta ”förklarande rekommendationer”. Dessa alternativa lösningar skulle ge arbetsgruppens ståndpunkter en starkare roll, även inför domstolarna.

147.

Enligt den nuvarande ramen lämnas verkställandet av dataskyddslagstiftning i medlemsstaterna till 27 olika dataskyddsmyndigheter med liten samordning när det gäller hantering av särskilda fall. När det handlar om fall som omfattar mer än en medlemsstat eller har en tydlig global dimension mångfaldigas kostnaderna för företag, vilka måste ha kontakt med olika offentliga myndigheter för samma aktivitet, och det ökar risken för inkonsekvent tillämpning: I undantagsfall kan samma behandlingsåtgärd betraktas som laglig av en dataskyddsmyndighet och förbjuden av en annan.

148.

Vissa fall är av strategisk betydelse och bör tas upp på ett centraliserat sätt. Artikel 29-arbetsgruppen underlättar samordning och verkställande av åtgärder mellan olika dataskyddsmyndigheter (57) i stora frågor om uppgiftsskydd med dessa internationella effekter. Detta var fallet med sociala nätverk och sökmotorer (58), liksom när det gäller samordnade inspektioner i olika medlemsstater om telekommunikation och hälsoförsäkringsfrågor.

149.

Det finns emellertid gränser för vilka verkställandeåtgärder som arbetsgruppen kan vidta enligt det nuvarande ramverket. Gemensamma ståndpunkter kan intas av arbetsgruppen men det finns inget instrument för att se till att dessa faktiskt genomförs i praktiken.

150.

Datatillsynsmannen föreslår att det rättsliga instrumentet ska innehålla ytterligare bestämmelser som kan stödja ett samordnat verkställande, framför allt följande:

151.

Datatillsynsmannen vill protestera mot införandet av starkare åtgärder såsom att ge artikel 29-arbetsgruppens ståndpunkter bindande kraft. Det skulle underminera datatillsynsmyndigheters oberoende ställning som medlemsstaterna enligt nationell lag måste garantera. Om arbetsgruppens beslut direkt skulle inverka på tredje part såsom registeransvariga skulle nya förfaranden behövas, inklusive garantier som öppenhet och upprättelse, samt möjlighet till överklagande vid EG-domstolen.

152.

Datatillsynsmannens och arbetsgruppens samarbete kan också förbättras ytterligare. Datatillsynsmannen är medlem i arbetsgruppen och bidrar till ståndpunkter om de viktigaste strategiska utvecklingarna inom EU, samtidigt som han säkerställer att dessa är förenliga med hans egna ståndpunkter. Datatillsynsmannen noterar det ökande antalet privata frågor, både inom den privata och den offentliga sektorn, vilket får effekter på nationell nivå i flera medlemsstater, och där kan arbetsgruppen spela en specifik roll.

153.

Datatillsynsmannen har en kompletterande uppgift att ge råd om utvecklingen inom EU och den bör bibehållas. I sin egenskap av europeiskt organ utövar han denna rådgivande befogenhet gentemot EU:s institutioner på samma sätt som nationella dataskyddsmyndigheter ger råd till sina regeringar.

154.

Datatillsynsmannen och arbetsgruppen arbetar ur olika men kompletterande perspektiv. Det finns därför ett behov av att bevara och kanske förbättra samordningen mellan arbetsgruppen och datatillsynsmannen, så att de samarbetar om de viktigaste frågorna kring uppgiftsskydd, exempelvis genom att samordna agendor regelbundet (61), och genom att säkra öppenhet i frågor som har en mer nationell eller specifik EU-aspekt.

155.

Samordning nämns inte i det nuvarande direktivet av det enkla skälet att datatillsynsmannen inte fanns när direktivet antogs, men efter sex års existens är det uppenbart att datatillsynsmannen och arbetsgruppen kompletterar varandra och detta kan erkännas formellt. Datatillsynsmannen erinrar om att enligt förordning (EG) nr 45/2001 är han skyldig att samarbeta med nationella dataskyddsmyndigheter och delta i arbetsgruppens verksamhet. Datatillsynsmannen rekommenderar att samarbete uttryckligen ska nämnas i det nya rättsliga instrumentet och struktureras vid behov, exempelvis genom att fastställa ett förfarande för samarbete.

156.

Dessa beaktanden gäller även områden där övervakandet måste samordnas mellan europeisk och nationell nivå. Det gäller exempelvis EU-organ som hanterar betydande mängder uppgifter från nationella myndigheter eller för storskaliga informationssystem som är såväl europeiska som nationella.

157.

Befintliga system för några EU-organ och storskaliga informationssystem – exempelvis Europol, Eurojust och den första generationen Schengens informationssystem (SIS) har gemensamma tillsynsorgan med företrädare för nationella dataskyddsmyndigheter – är en kvarleva från mellanstatligt samarbete från tiden före Lissabon och följer inte EU:s institutionella struktur som Europol och Eurojust nu är en fullständig del av och där ”Schengenregelverket” nu också har införlivats (62).

158.

I meddelandet aviseras att kommissionen under 2011 kommer att inleda ett samråd med intressenter om översynen av dessa övervakningssystem. Datatillsynsmannen uppmanar kommissionen att så snart som möjligt (inom en kort och specificerad tidsram, se ovan) inta en ståndpunkt i den pågående diskussionen om övervakning. Han kommer att i denna diskussion inta följande ståndpunkt.

159.

Utgångsläget bör vara att se till att alla övervakande organ uppfyller det nödvändiga kriteriet med oberoende, resurser och verkställande befogenheter. Det bör dessutom säkerställas att de perspektiv och de expertkunskaper som finns på EU-nivå beaktas. Det innebär att nationella myndigheter bör samarbeta sinsemellan men även med europeiska datatillsynsmyndigheter (för närvarande Europeiska datatillsynsmannen). Datatillsynsmannen anser det nödvändigt att följa en modell som uppfyller dessa krav (63).

160.

Under de senaste åren har modellen med ”samordnad övervakning” utvecklats. Denna övervakningsmodell är nu operativ inom Eurodac och delar av tullinformationssystemet och kommer snart att utvidgas till Informationssystemet för viseringar (VIS) och den andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Modellen har tre nivåer: (1) övervakning på nationell nivå sköts av dataskyddsmyndigheter, (2) övervakning inom EU sköts av Europeiska datatillsynsmannen och (3) samordning säkerställs genom regelbundna möten som datatillsynsmannen kallar till när han fungerar som sekretariat för denna samordningsmekanism. Modellen har visat sig framgångsrik och effektiv och bör användas i framtiden för andra informationssystem.

161.

Eftersom översynsprocessen pågår bör ansträngningar göras för att de nuvarande reglerna verkligen ska införlivas fullständigt och effektivt. Dessa regler kommer att vara tillämpliga till dess att det kommande ramverket antas och kommer sedan att införlivas i nationell lag i medlemsstaterna. I det sammanhanget finns flera möjliga åtgärder.

162.

För det första bör kommissionen fortsätta att övervaka att medlemsstaterna efterlever direktiv 95/46/EG och vid behov använder sina befogenheter enligt artikel 258 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Nyligen har förfaranden om överträdelser inletts på grund av underlåtenhet att korrekt införliva artikel 28 i direktivet vad gäller kravet på oberoende för dataskyddsmyndigheter (64). Även inom andra områden behöver man övervaka att reglerna följs och verkställs i sin helhet (65). Datatillsynsmannen välkomnar därför och stöder fullständigt kommissionens satsning i meddelandet på att fortsätta sin aktiva politik när det gäller överträdelser. Kommissionen bör även fortsätta den strukturella dialogen med medlemsstaterna om införlivande (66).

163.

För det andra måste verkställande på nationell nivå uppmuntras så att regler för uppgiftsskydd, inbegripet när det gäller nya tekniska företeelser och globala aktörer verkligen tillämpas praktiskt. Dataskyddsmyndigheter bör fullt ut utnyttja sina befogenheter när det gäller undersökning och sanktioner. Det är också viktigt att befintliga rättigheter för registrerade personer, särskilt rätten till tillträde, genomförs praktiskt i sin helhet.

164.

För det tredje förefaller större samordning när det gäller verkställande nödvändigt på kort sikt. Artikel 29-arbetsgruppens roll och dess tolkande dokument är i detta hänseende avgörande men även dataskyddsmyndigheter bör göra sitt bästa för att omsätta dem i praktiken. Olika resultat inom EU eller globalt behöver undvikas och gemensamma synsätt kan och bör uppnås inom arbetsgruppen. Samordnade undersökningar inom hela EU under överinseende av arbetsgruppen kan också tillföra betydande mervärde.

165.

För det fjärde bör principer för uppgiftsskydd ”byggas in” aktivt i nya förordningar som direkt eller indirekt kan påverka uppgiftsskyddet. Inom EU gör datatillsynsmannen avsevärda ansträngningar för att bidra till en bättre EU-lagstiftning och dessa satsningar måste också genomföras på nationell nivå. Dataskyddsmyndigheter bör därför fullt ut utnyttja sina rådgivande befogenheter för att säkra ett sådant aktivt synsätt. Dataskyddsmyndigheter, inbegripet Europeiska datatillsynsmannen, kan också spela en aktiv roll när det gäller att övervaka teknisk utveckling. Övervakning är viktigt för att på ett tidigt stadium identifiera framväxande trender, understryka möjliga konsekvenser när det gäller uppgiftsskydd, stödja lösningar som gynnar uppgiftsskydd och öka intressenternas medvetenhet.

166.

Avslutningsvis behöver samarbetet mellan olika aktörer på internationell nivå aktivt fortsätta. Det är därför viktigt att förstärka det internationella samarbetsinstrumentet. Initiativ som Madridnormerna och det pågående arbetet inom Europarådet och OECD förtjänar fullt stöd. Det är därför mycket positivt att även US Federal Trade Commission nu också ingår i gruppen av ombudsmän för dataskydd och integritet inom ramen för deras internationella konferens.

167.

Datatillsynsmannen välkomnar meddelandet rent allmänt, eftersom han är övertygad om att översynen av den nuvarande rättsliga ramen för skydd av personuppgifter är nödvändig för att säkra ett effektivt skydd i ett alltmer utvecklat och globaliserat informationssamhälle.

168.

I meddelandet identifieras huvudfrågor och utmaningar. Datatillsynsmannen instämmer i kommissionens uppfattning att ett starkt system för uppgiftsskydd kommer att behövas även i framtiden, baserat på principen att befintliga allmänna principer för uppgiftsskydd fortfarande är giltiga i ett samhälle som genomgår grundläggande förändringar. Datatillsynsmannen instämmer också i meddelandets yttrande om att utmaningarna är enorma och betonar att de föreslagna lösningarna bör vara lika ambitiösa och göra skyddet effektivare. Han efterlyser därför ett mer ambitiöst synsätt på en rad punkter.

169.

Europeiska datatillsynsmannen stöder helt den övergripande strategin för uppgiftsskydd. Han beklagar emellertid att meddelandet utesluter vissa områden, exempelvis uppgiftshantering inom EU:s institutioner och organ, från det allmänna instrumentet. Om kommissionen skulle besluta att utelämna dessa områden vädjar datatillsynsmannen till kommissionen om att snarast anta ett förslag på EU-nivå, företrädesvis före slutet av 2011.

170.

Utgångspunkterna för översynsförfarandet för datatillsynsmannen är följande:

171.

Datatillsynsmannen välkomnar kommissionens satsning på att granska möjligheterna att uppnå ytterligare harmonisering av uppgiftsskyddet på EU-nivå. Enligt datatillsynsmannen finns det områden där ytterligare och bättre harmonisering snarast behövs: definitioner, grunder för behandling av uppgifter, rättigheter för registrerade personer, internationella överföringar och dataskyddsmyndigheter.

172.

Europeiska datatillsynsmannen föreslår att följande alternativ ska övervägas för att underlätta och/eller minska omfattningen av kraven på anmälan:

173.

Enligt datatillsynsmannen är en förordning, ett instrument som är direkt tillämpligt i medlemsstaterna, det mest effektiva sättet att skydda de grundläggande rättigheterna till skydd av uppgifter och uppnå ytterligare enhetlighet på den inre marknaden.

174.

Datatillsynsmannen stöder meddelandets förslag att stärka enskilda rättigheter. Han lämnar följande förslag:

175.

Den nya ramen måste innehålla incitament för registeransvariga att aktivt införliva åtgärder för dataskydd i sin affärsverksamhet. Datatillsynsmannen föreslår att allmänna bestämmelser om ansvarighet och inbyggda skyddsmekanismer ska införas. En bestämmelse om system för sekretesscertifiering bör också införas.

176.

Datatillsynsmannen stöder det ambitiösa arbetet inom ramen för den internationella konferensen för ombudsmän för dataskydd och integritet för att utveckla de så kallade ”Madridnormerna” i syfte att införliva dem i ett bindande instrument och sannolikt initiera en mellanstatlig konferens. Datatillsynsmannen uppmanar kommissionen att vidta konkreta steg i denna riktning i nära samarbete med OECD och Europarådet.

177.

Ett nytt rättsligt instrument måste klargöra kriterierna som fastställer tillämplig lag. Det bör säkerställas att uppgifter som behandlas utanför EU:s gränser ändå omfattas av EU:s jurisdiktion när det finns ett motiverat krav på att EU-lagstiftning ska tillämpas. Om den rättsliga ramen skulle ha formen av en förordning skulle reglerna vara identiska i alla medlemsstater och det skulle vara mindre relevant att fastställa tillämplig lag (inom EU).

178.

Datatillsynsmannen stöder helt målsättningen att säkerställa ett mer enhetligt och sammanhängande synsätt gentemot tredje länder och internationella organisationer. Bindande företagsregler bör ingå i det rättsliga instrumentet.

179.

Ett övergripande instrument som innefattar polis och rättsväsende kan möjliggöra särskilda regler som vederbörligen tar hänsyn till särdragen inom denna sektor, i linje med förklaring 21 till Lissabonfördraget. Särskilda garantier behöver införas för att kompensera registrerade personer genom att ge dem extra skydd inom ett område där hantering av personuppgifter är mer påträngande.

180.

Den nya rättsliga ramen bör så långt det är möjligt vara tydlig, enkel och konsekvent. En spridning av olika system som exempelvis gäller för Europol, Eurojust, SIS och Prüm bör undvikas. Datatillsynsmannen inser att de olika systemens regler måste anpassas noggrant och successivt.

181.

Datatillsynsmannen stöder fullständigt kommissionens målsättning att ta upp frågan om dataskyddsmyndigheternas ställning och stärka deras oberoende, resurser och befogenheter när det gäller verkställighet. Han rekommenderar följande:

182.

Datatillsynsmannen föreslår ytterligare förbättringar av artikel 29-arbetsgruppens funktionssätt, inbegripet av dess oberoende och infrastruktur. Arbetsgruppen bör också få tillräckliga resurser och ett förstärkt sekretariat.

183.

Datatillsynsmannen föreslår att den rådgivande rollen för arbetsgruppen ska förstärkas genom att man inför en skyldighet för dataskyddsmyndigheter och kommissionen att ta den största hänsyn till yttranden och gemensamma ståndpunkter som antagits av arbetsgruppen. Datatillsynsmannen är inte positiv till att ge bindande kraft åt arbetsgruppens ståndpunkter, särskilt på grund av enskilda dataskyddsmyndigheters oberoende ställning. Datatillsynsmannen rekommenderar att kommissionen inför särskilda bestämmelser för att öka samarbetet med Europeiska datatillsynsmannen i det nya rättsliga instrumentet.

184.

Datatillsynsmannen vädjar till kommissionen att så snart som möjligt inta en ståndpunkt i frågan om kontroll av EU:s organ och storskaliga informationssystem, med tanke på att alla övervakande organ bör uppfylla det nödvändiga kriteriet med oberoende, tillräckliga resurser och verkställande befogenheter och att man ser till att EU:s perspektiv är väl representerat. Datatillsynsmannen stöder modellen med ”samordnad övervakning”.

185.

Datatillsynsmannen uppmuntrar kommissionen att

22.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/24

1.

Den 2 februari 2011 antog kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om användning av PNR-uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet (nedan kallat förslaget) (3). Förslaget översändes till Europeiska datatillsynsmannen för samråd samma dag.

2.

Datatillsynsmannen uppskattar att kommissionen rådfrågade honom. Redan innan förslaget antogs fick datatillsynsmannen möjlighet att lämna informella synpunkter. Hänsyn har tagits i förslaget till vissa av dessa synpunkter, och datatillsynsmannen noterar att dataskyddsgarantierna i förslaget generellt har stärkts. Det finns dock anledning till oro på flera punkter, särskilt när det gäller skalan för och ändamålet med insamlingen av personuppgifter.

3.

Diskussioner om ett eventuellt PNR-system inom EU har pågått sedan 2007, när kommissionen antog ett förslag till rådets rambeslut om denna fråga (4). Huvudsyftet med ett PNR-system för EU är att få till stånd ett system som innebär att lufttrafikföretag som tillhandahåller internationella flygförbindelser mellan EU och tredjeländer är skyldiga att överföra PNR-uppgifter för alla passagerare till behöriga myndigheter i syfte att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och annan grov brottslighet. Uppgifterna skulle centraliseras och analyseras av enheter för passagerarinformation och analysresultatet skulle överföras till behöriga nationella myndigheter i varje medlemsstat.

4.

Sedan 2007 har Europeiska datatillsynsmannen noga följt utvecklingen i samband med ett eventuellt PNR-system för EU, parallellt med utvecklingen när det gäller PNR-system i tredjeländer. Den 20 december 2007 antog datatillsynsmannen ett yttrande om kommissionens förslag till rådets rambeslut (5). Vid många ytterligare tillfällen har samstämmiga synpunkter framförts, inte bara från Europeiska datatillsynsmannen utan också från artikel 29-arbetsgruppen (6), om hur väl behandling av PNR-uppgifter för brottsbekämpningsändamål överensstämmer med nödvändighetsprincipen och proportionalitetsprincipen samt med andra viktiga dataskyddsgarantier.

5.

Den viktigaste frågan, som datatillsynsmannen konsekvent har tagit upp, gäller motiveringen till att det skulle vara nödvändigt med ett europeiskt PNR-system utöver ett antal andra instrument som gör det möjligt att behandla personuppgifter för brottsbekämpningsändamål.

6.

Datatillsynsmannen erkänner att förslaget innebär påtagliga förbättringar av dataskyddet jämfört med den version av förslaget han tidigare har tillhandahållit rådgivning om. Förbättringarna gäller särskilt förslagets tillämpningsområde, definitionen av olika intressenters roll (enheterna för passagerarinformation), att behandling av känsliga uppgifter är utesluten, övergången till ett sändsystem (”push system”) utan någon övergångsperiod (7) och att lagringen av uppgifter begränsas.

7.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar vidareutvecklingen av konsekvensbedömningen när det gäller skälen till att införa ett PNR-system för EU. Det finns en tydlig vilja att förtydliga varför systemet behövs, men datatillsynsmannen finner ändå inte att de nya motiveringarna utgör någon övertygande grund för att utveckla systemet, särskilt när det gäller storskalig ”förhandsbedömning” av alla passagerare. Nödvändigheten och proportionaliteten analyseras nedan i kapitel II. Kapitel II tar upp mer specifika aspekter av förslaget.

8.

Om ett PNR-system ska utvecklas är ett absolut krav att det kan visas att databehandlingen inom systemet är nödvändig och proportionerlig. Europeiska datatillsynsmannen har redan tidigare, bland annat i samband med en eventuell översyn av direktiv 2006/24/EG (direktivet om lagring av uppgifter), betonat att för att det ska kunna anses finnas behov av att behandla eller lagra stora mängder uppgifter bör det gå att visa ett klart samband mellan användning och resultat och att klart fastställa att jämförbara resultat inte kunde ha uppnåtts med andra medel som innebär att privatlivet angrips i mindre grad (8).

9.

Som motivering för systemet innehåller förslaget, främst dess konsekvensbedömning, omfattande dokumentation och rättslig argumentation avsedd att visa både att systemet behövs och att det uppfyller kraven på dataskydd. Förslaget går ännu längre genom att det hävdas att systemet ger ett mervärde genom att leda till en harmonisering av standarderna för dataskydd.

10.

Efter att ha analyserat dokumentation och argumentation anser Europeiska datatillsynsmannen att förslaget med sitt nuvarande innehåll inte uppfyller kraven på nödvändighet och proportionalitet enligt artikel 8 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget. Resonemanget bakom denna slutsats utvecklas i följande stycken.

11.

Europeiska datatillsynsmannen noterar att konsekvensbedömningen innehåller omfattande förklaringar och rikligt med statistiska uppgifter för att rättfärdiga förslaget. Dessa är dock inte övertygande. Som ett exempel anges det i beskrivningen av hot i form av terrorism och grov brottslighet i konsekvensbedömningen och motiveringen till förslaget (9) att det under 2007 förekom 14 000 brott per 100 000 invånare i medlemsstaterna. Siffran är slående men gäller alla typer av brott utan åtskillnad och kan inte användas för att motivera ett förslag inriktat på att bekämpa endast en viss typ av grova gränsöverskridande brott och terrorism. Datatillsynsmannen anser inte heller att det är relevant att citera en rapport om ”narkotikaproblem” utan att de statistiska uppgifterna kopplas till den typ av narkotikahandel som berörs av förslaget. Detsamma gäller indikationer på konsekvenser av brott, där värdet av egendom som stulits och de psykiska och fysiska problem som drabbar brottsoffer inte kan anses ha något direkt samband med förslagets ändamål.

12.

Som ett sista exempel anges det i konsekvensbedömningen att Belgien ”rapporterade att 95 procent av alla narkotikabeslag 2009 var helt och hållet eller huvudsakligen beroende av behandling av PNR-data”. Det ska dock betonas att Belgien (ännu) inte har infört ett systematiskt PNR-system som kan jämföras med det som beskrivs i förslaget. Detta kan innebära att PNR-uppgifter kan vara användbara i speciella ärenden, vilket datatillsynsmannen inte bestrider. Det är i stället den breda insamlingen av uppgifter i syfte att göra en systematisk bedömning av alla passagerare som ger anledning till allvarliga betänkligheter när det gäller dataskyddsfrågor.

13.

Europeiska datatillsynsmannen anser att det inte finns tillräckligt mycket relevant och korrekt bakgrundsinformation som visar att instrumentet är nödvändigt.

14.

Det tas upp i dokumentet att databehandlingsåtgärderna är integritetskränkande enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget, men man hänvisar direkt till den eventuella inskränkningen av rättigheterna och nöjer sig med slutsatsen att ”eftersom de föreslagna åtgärderna skulle ha till syfte att bekämpa terrorism och andra grova brott och ingå i en rättsakt skulle de utan tvekan följa sådana krav, förutsatt att åtgärderna är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle och uppfyller proportionalitetsprincipen” (10). Det visas dock inte tydligt att åtgärderna är nödvändiga och att alternativ som innebär ett mindre angrepp på privatlivet saknas.

15.

Det faktum att ytterligare syften, t.ex. efterlevnad av invandringslagstiftningen, en förteckning över personer som ska förvägras flygresor och hälsa och säkerhet, har övervägts och slutligen inte tagits med av hänsyn till proportionaliteten innebär i det sammanhanget inte att ”begränsningen” av behandlingen av PNR-uppgifter till grova brott och terrorism faktiskt är proportionerlig i kraft av att den innebär en mindre integritetskränkning. Inte heller har man övervägt alternativet att begränsa systemet till bekämpning av terrorism, utan att ta med andra brott, såsom har föreslagits för tidigare PNR-system, bland annat det tidigare australiska PNR-systemet. Europeiska datatillsynsmannen vill understryka att ändamålen för detta tidigare system, om vilket artikel 29-arbetsgruppen antog ett positivt yttrande 2004, var begränsade till ”identifiering av passagerare som kan utgöra ett hot om terrorism eller relaterad brottslig verksamhet” (11). Det australiska systemet skulle inte heller innebära någon lagring av PNR-uppgifter, utom för vissa passagerare som bedömdes utgöra en särskild risk (12).

16.

När det gäller registrerade personers möjlighet att förutsäga övervakningen är det dessutom tveksamt om kommissionens förslag uppfyller EU-lagstiftningens krav på en sund rättslig grund: ”bedömningen” av passagerare (tidigare kallad ”riskbedömning”) kommer att göras utifrån kriterier som ständigt utvecklas och inte är genomsynliga. Såsom uttryckligen anges i texten är huvudsyftet med systemet inte traditionell gränskontroll utan underrättelse (13) och gripande av personer som inte är misstänkta, redan innan ett brott har begåtts. Utvecklingen av ett sådant system på europeisk nivå, med insamling av uppgifter om alla passagerare och beslut som bygger på okända och föränderliga bedömningskriterier, ger anledning till allvarliga betänkligheter när det gäller öppenhet och proportionalitet.

17.

Det enda syfte som Europeiska datatillsynsmannen anser skulle vara förenligt med kraven på öppenhet och proportionalitet skulle vara att använda PNR-uppgifter från fall till fall, såsom anges i artikel 4.2 c, men endast i samband med ett allvarligt och konkret hot som fastställts med hjälp av konkreta indikatorer.

18.

Enligt artikel 4.2 b får en enhet för passagerarinformation bedöma passagerarna och kan i samband med bedömningen jämföra PNR-uppgifter med ”relevanta databaser”. Denna bestämmelse anger inte vilka databaser som är relevanta. Därför är åtgärden inte förutsägbar, vilket är ett krav enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna och konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Dessutom är det tveksamt om bestämmelsen är förenlig med principen om ändamålsbegränsning: enligt Europeiska datatillsynsmannens åsikt ska bestämmelsen inte gälla t.ex. för en databas som Eurodac, som har utvecklats för andra ändamål (14). Dessutom bör jämförelse bara vara möjlig om det finns ett särskilt behov i ett visst fall där misstanke redan föreligger om en person efter att ett brott har begåtts. Det skulle vara ett alltför omfattande ingrepp som saknar proportion att t.ex. systematiskt kontrollera databasen för informationssystemet för viseringar (15) mot alla PNR-uppgifter.

19.

Tanken att förslaget skulle stärka dataskyddet genom att skapa lika villkor när det gäller enskildas rättigheter kan ifrågasättas. Europeiska datatillsynsmannen erkänner att enhetliga standarder inom EU, bland annat för dataskydd, skulle öka den rättsliga förutsägbarheten, förutsatt att det vore möjligt att fastställa PNR-systemets nödvändighet och proportionalitet. Enligt den aktuella ordalydelsen i förslaget, i skäl 28, gäller dock att direktivet inte ”påverkar medlemsstaternas möjligheter att i enlighet med sin nationella lagstiftning tillhandahålla ett system för insamling och behandling av PNR-uppgifter för andra ändamål än dem som avses i direktivet, eller PNR-uppgifter rörande andra transportföretag än de som anges i detta direktiv, med avseende på flygningar inom EU (…)”.

20.

Förslaget medför därför endast en begränsad harmonisering. Det omfattar visserligen registrerades rättigheter men inte ändamålsbegränsning, och det kan antas att PNR-system som redan används för att bekämpa t.ex. olaglig invandring skulle kunna fortsätta användas på samma sätt enligt denna ordalydelse i direktivet.

21.

Detta innebär dels att vissa skillnader skulle kvarstå mellan medlemsstater som redan har utvecklat ett PNR-system, dels att den överväldigande majoritet av medlemsstaterna som inte samlar in PNR-uppgifter systematiskt (21 av 27 medlemsstater) skulle vara tvungna att göra det. Europeiska datatillsynsmannen anser att det ur detta perspektiv är högst tveksamt om förslaget skulle ge något mervärde när det gäller dataskydd.

22.

I stället blir konsekvensen av skäl 28 ett allvarligt brott mot principen om ändamålsbegränsning. Enligt datatillsynsmannens åsikt borde förslaget uttryckligen föreskriva att PNR-uppgifter inte får användas för andra ändamål.

23.

Europeiska datatillsynsmannen kommer till motsvarande slutsats som vid utvärderingen av direktivet om lagring av uppgifter: i båda sammanhangen saknas såväl verklig harmonisering som rättslig förutsägbarhet. Dessutom blir ytterligare insamling och behandling av personuppgifter obligatorisk för alla medlemsstater, fastän det inte har fastställts om systemet faktiskt är nödvändigt.

24.

Datatillsynsmannen noterar att utvecklingen när det gäller PNR-uppgifter är kopplad till den pågående övergripande utvärderingen av alla EU-instrument för informationsutbyte som inleddes av kommissionen i januari 2010 och utvecklades i kommissionens nya meddelande om en översikt över informationshanteringen i området med frihet, säkerhet och rättvisa (16). Särskilt gäller att det finns ett tydligt samband med den aktuella debatten om den europeiska strategin för informationshantering. När det bedöms om ett PNR-system behövs för EU anser Europeiska datatillsynsmannen att hänsyn ska tas till resultaten av det pågående arbete med den europeiska modellen för informationsutbyte som förväntas 2012.

25.

I detta sammanhang, och med tanke på förslagets svagheter, särskilt svagheterna i konsekvensbedömningen, anser datatillsynsmannen att det finns behov av en särskild konsekvensbedömning för dataskydd i fall som detta, när förslagets innehåll påverkar de grundläggande rättigheterna, såsom rätten till personlig integritet och dataskydd. En övergripande konsekvensbedömning räcker inte.

26.

Terroristbrott, grova brott och grova gränsöverskridande brott definieras i förslagets artikel 2 g, h och i. Europeiska datatillsynsmannen välkomnar att definitionerna – och deras tillämpningsområde – har förfinats och att en åtskillnad görs mellan grov brottslighet och grov gränsöverskridande brottslighet. Denna distinktion är välkommen särskilt därför att den förutsätter olika behandling av personuppgifter och utesluter bedömning mot i förväg fastställda kriterier i samband med grov brottslighet som inte är gränsöverskridande.

27.

Definitionen av grov brottslighet är dock fortfarande alltför vid enligt datatillsynsmannens åsikt. Detta erkänns i förslaget genom att medlemsstaterna fortfarande kan utesluta mindre grova brott som omfattas av definitionen av grov brottslighet (17) men som inte skulle kunna behandlas som sådan enligt proportionalitetsprincipen. Denna ordalydelse medför att definitionen i förslaget mycket väl kan innefatta mindre grova brott för vilka behandlingen av uppgifter skulle vara oproportionerlig. Exakt vad som skulle betraktas som mindre grov brottslighet är oklart. Istället för att överlåta åt medlemsstaterna att snäva in tillämpningsområdet anser datatillsynsmannen att förslaget bör innehålla en förteckning över brott som ska omfattas och brott som ska uteslutas eftersom de bör betraktas som mindre grova och inte uppfyller proportionalitetskriteriet.

28.

Samma betänkligheter gäller för den möjlighet som lämnas öppen av artikel 5.5 att behandla uppgifter som rör alla typer av brott som upptäcks i samband med brottsbekämpande insatser samt den möjlighet som tas upp i skäl 28 att utöka tillämpningsområdet till andra ändamål än de som anges i direktivet eller till andra transportföretag.

29.

Datatillsynsmannen känner också oro när det gäller den möjlighet som anges i artikel 17 att låta flygningar inom EU omfattas av tillämpningsområdet för direktivet, mot bakgrund av erfarenheterna från de medlemsstater som redan samlar in PNR-uppgifter. En sådan utökning av PNR-systemets tillämpningsområde skulle i ännu högre grad hota enskildas grundläggande rättigheter och bör inte övervägas innan en grundlig analys har gjorts som innefattar en heltäckande konsekvensbedömning.

30.

Sammanfattningsvis strider det mot kravet på att uppgifter bara får samlas in för särskilda och uttryckliga ändamål att lämna tillämpningsområdet öppet och ge medlemsstaterna möjlighet att utöka ändamålet.

31.

Den roll som enheterna för passagerarinformation ska ha och dataskyddsgarantierna i samband med behandling av PNR-uppgifter ger anledning till frågor, särskilt eftersom enheterna för passagerarinformation tar emot uppgifter från lufttrafikföretagen om alla passagerare och – enligt texten till förslaget – har omfattande befogenheter att behandla dessa uppgifter. Detta inbegriper bedömning av beteenden hos passagerare som inte är misstänkta för något brott och möjlighet att jämföra PNR-uppgifter med ospecificerade databaser (18). Europeiska datatillsynsmannen noterar att förslaget innehåller villkor för ”begränsad tillgång” men anser att villkoren i sig inte räcker med tanke på enheternas omfattande befogenheter.

32.

För det första är karaktären hos den myndighet som utses som enhet för passagerarinformation och dess sammansättning oklar. I förslaget nämns möjligheten att enheternas personal kan utgöras av tjänstemän som ”avdelats från de behöriga myndigheterna”, men inga garantier ges när det gäller personalens kompetens och integritet. Datatillsynsmannen rekommenderar att sådana krav tas med i direktivets text, med hänsyn till den känsliga karaktären hos den databehandling som enheterna för passagerarinformation ska utföra.

33.

För det andra medger förslaget att en enhet för passagerarinformation utses för flera medlemsstater. Detta medför risk för missbruk och överföring av uppgifter utanför förslagets villkor. Europeiska datatillsynsmannen erkänner att det kan vara motiverat av effektivitetsskäl, särskilt för mindre medlemsstater, att slå sig samman men rekommenderar att villkor för denna möjlighet införlivas i texten. Dessa villkor bör gälla samarbetet med behöriga myndigheter samt tillsyn, särskilt avseende den datatillsynsmyndighet som ansvarar för övervakningen, och utövande av de registrerades rättigheter, eftersom flera myndigheter kan ha behörighet att övervaka en enhet för passagerarinformation.

34.

Det finns risk för funktionsglidning i samband med de element som tas upp ovan, särskilt när det gäller kvaliteten på den personal som är behörig att analysera uppgifter och ”delning” av en enhet för passagerarinformation mellan flera medlemsstater.

35.

För det tredje ifrågasätter datatillsynsmannen de skydd mot missbruk som anges. Loggningsskyldigheterna är välkomna men otillräckliga. Egenkontrollen bör kompletteras med en mer strukturerad extern övervakning. Datatillsynsmannen föreslår att systematiska revisioner genomförs vart fjärde år. En heltäckande uppsättning säkerhetsregler bör utarbetas och tillämpas horisontellt för alla enheter för passagerarinformation.

36.

I artikel 7 i förslaget anges flera scenarier som medger utbyte av uppgifter mellan enheter för passagerarinformation – vilket är den normala situationen – eller i undantagsfall mellan behöriga myndigheter i en medlemsstat och enheter för passagerarinformation. Strängare villkor gäller dessutom beroende på om tillgång begärs till den databas som anges i artikel 9.1, där uppgifter lagras under de första 30 dagarna, eller till den databas som anges i 9.1, där uppgifter lagras i ytterligare fem år.

37.

Villkoren för tillgång är mer exakt definierade när begäran om tillgång går utöver det normala förfarandet. Datatillsynsmannen noterar dock att ordalydelsen är förvirrande: artikel 7.2 är tillämplig i ett ”särskilt fall för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott eller grov brottslighet” och i artikel 7.3 nämns ”särskilda undantagsfall (…) i syfte att använda dessa (PNR-uppgifter) med avseende på ett specifikt hot eller en viss utredning eller en viss lagföringsåtgärd med anknytning till terroristbrott eller grov brottslighet”, medan artikel 7.4 gäller ett ”omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten” och artikel 7.5 anger ett ”specifikt och faktiskt hot med anknytning till terroristbrott eller grov brottslighet”. Villkoren för olika intressenters tillgång till databaserna varierar beroende på dessa kriterier. Skillnaden mellan ett specifikt hot, ett omedelbart och allvarligt hot och ett specifikt och faktiskt hot är dock inte klar. Europeiska datatillsynsmannen betonar att det behövs en närmare precisering av de exakta villkor som ska uppfyllas för att överföring av uppgifter ska vara tillåten.

38.

Som övergripande rättslig grund för dataskyddsprinciperna hänvisar förslaget till rådets rambeslut 2008/977/RIF och utökar tillämpningsområdet till databehandling på nationell nivå.

39.

Europeiska datatillsynsmannen tog redan 2007 (19) upp bristerna i rambeslutet när det gäller registrerades rättigheter. Bland de element som saknas i rambeslutet kan nämnas t.ex. någon form av krav på att den registrerade ska underrättas om tillgång begärs till hans eller hennes uppgifter: information ska meddelas i begriplig form, syftet med behandlingen av uppgifterna ska anges och det finns även behov av mer utvecklade dataskyddsgarantier vid överklagan till dataskyddsmyndigheten i de fall direkt tillgång nekas.

40.

Hänvisningen till rambeslutet har också konsekvenser när det gäller identifiering av den dataskyddsmyndighet som är behörig att övervaka tillämpningen av det framtida direktivet, eftersom det inte nödvändigtvis kommer att vara samma myndighet som den som är behörig i ärenden som (tidigare) hörde till första pelaren. Datatillsynsmannen finner det otillfredsställande att i ett sammanhang efter Lissabonfördraget förlita sig enbart på rambeslutet, när ett av huvudsyftena är att anpassa den rättsliga ramen för att garantera en högre och harmoniserad skyddsnivå som inom ramen för alla (de tidigare) pelarna. Europeiska datatillsynsmannen anser att ytterligare bestämmelser behövs i förslaget som komplement till hänvisningen till rådets rambeslut, där brister har identifierats särskilt när det gäller villkoren för tillgång till personuppgifter.

41.

Dessa betänkligheter gäller även till fullo bestämmelser om överföring av uppgifter till tredjeländer. Förslaget hänvisar till artikel 13.3 ii i rambeslutet, som innefattar omfattande undantag från dataskyddsgarantierna: bland annat medger artikeln undantag från tillräcklighetskravet i samband med ”legitima faktiska intressen, främst viktiga allmänna intressen”. Detta undantag är vagt formulerat och skulle med en vid tolkning kunna gälla i många fall av behandling av PNR-uppgifter. Europeiska datatillsynsmannen anser att förslaget uttryckligen bör förhindra att avvikelserna enligt rambeslutet tillämpas vid behandling av PNR-uppgifter och behålla kravet på en strikt bedömning av tillräcklighet.

42.

Förslaget föreskriver en lagringsperiod på 30 dagar, med ytterligare fem års lagring i arkiv. Denna lagringsperiod är väsentlig förkortad jämfört med tidigare versioner av förslaget, enligt vilka lagringstiden var upp till fem plus åtta år.

43.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar att den första lagringsperioden har förkortats till 30 dagar men ifrågasätter den ytterligare lagringsperioden på fem år: det framgår inte tydligt varför dessa uppgifter behöver lagras längre i en form som fortfarande gör det möjlighet att identifiera enskilda personer.

44.

Datatillsynsmannen betonar också en terminologifråga i texten som har viktiga rättsliga följder: i artikel 9.2 anges det att passageraruppgifter kommer att ”maskeras” och därför kommer att vara ”anonymiserade”. Längre fram i texten nämns det dock att det fortfarande går att få ”full tillgång till PNR-uppgifterna”. Om detta är möjligt innebär det att PNR-uppgifterna aldrig har anonymiserats helt: de är maskerade men går fortfarande att identifiera. Följden är att ramverket för dataskydd fortfarande är helt tillämpligt, vilket ger anledning till den grundläggande frågan om nödvändighet och proportionalitet när det gäller att lagra identifierbara uppgifter om alla passagerare i fem år.

45.

Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar att förslaget formuleras om genom att principen med fullständig anonymisering av uppgifterna utan möjlighet att få tillbaka dem i identifierbar form behålls, vilket innebär att ingen retroaktiv utredning tillåts. Dessa uppgifter kan fortfarande – och enbart – användas för allmänna underrättelseändamål som involverar identifiering av mönster för terrorism och relaterad brottslighet i migrationsflöden. Detta bör särskiljas från lagring av uppgifter i identifierbar form – som är föremål för vissa dataskyddsgarantier – i fall som har gett upphov till konkret misstanke.

46.

Datatillsynsmannen välkomnar att känsliga uppgifter inte ingår i förteckningen över uppgifter som ska behandlas men vill betona att förslaget fortfarande medger att sådana uppgifter skickas till enheter för passagerarinformation, som sedan har skyldighet att radera dem (artikel 4.1, artikel 11). Det framgår inte klart av ordalydelsen om enheterna för passageraruppgifter fortfarande har en rutinmässig skyldighet att filtrera bort känsliga uppgifter som skickas av flygbolag eller om de bara ska göra det i undantagsfall, när flygbolag har skickat sådana uppgifter av misstag. Europeiska datatillsynsmannen rekommenderar att texten ändras så att det tydligt framgår att inga känsliga uppgifter ska skickas av flygbolagen, vid själva källan till databehandlingen.

47.

Bortsett från känsliga uppgifter avspeglar förteckningen över uppgifter som kan överföras i hög grad Förenta staternas PNR-förteckning, som artikel 29-arbetsgruppen i flera yttranden har kritiserat för att vara alltför omfattande (20). Europeiska datatillsynsmannen anser att förteckningen ska begränsas i enlighet med arbetsgruppens yttranden och att varje tillägg bör vara vederbörligen motiverat. Detta gäller särskilt fältet ”allmänna kommentarer”, som bör uteslutas från förteckningen.

48.

Enligt artikel 4.2 a och b kan bedömning av enskilda passagerare enligt på förhand fastställda kriterier eller relevanta databaser göras med automatisk databehandling men besluten bör granskas individuellt med icke-automatiska metoder.

49.

Datatillsynsmannen välkomnar förtydligandet i den nya versionen av texten. Den oklara definitionen av det tidigare tillämpningsområdet för bestämmelsen, enligt vilken beslut inte skulle fattas på grund av den automatiska behandlingen av PNR-uppgifter som kunde ha ”negativa rättsliga verkningar för en person eller på annat sätt påverkar en person allvarligt”, har ersatts med en tydligare ordalydelse. Det framgår nu klart att alla positiva resultat kommer att granskas individuellt.

50.

Den nya versionen anger också tydligt att en bedömning aldrig kan bygga på en persons ras eller etniska ursprung, religiösa eller filosofiska övertygelse, politiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsotillstånd eller sexuella läggning. Med andra ord tolkar datatillsynsmannen den nya ordalydelsen så att inget beslut ens delvis kan fattas på grundval av känsliga uppgifter. Detta överensstämmer med bestämmelsen att inga känsliga uppgifter får behandlas av enheterna för passageraruppgifter, som det också finns skäl att välkomna.

51.

Europeiska datatillsynsmannen anser det vara av yttersta vikt att en grundlig bedömning görs av direktivets tillämpning, såsom föreskrivs i artikel 17. Han anser att en granskning inte bara ska innefatta bedömning av den allmänna efterlevnaden av dataskyddsstandarderna utan att dessutom en mer grundläggande och specifik bedömning ska göras av huruvida PNR-systemet utgör en nödvändig åtgärd. I det sammanhanget spelar de statistiska uppgifter som nämns i artikel 18 en viktig roll. Datatillsynsmannen anser att dessa uppgifter bör innefatta antalet brottsbekämpande åtgärder, såsom föreskrivs i utkastet, men också antalet faktiska brottsmålsdomar som har följt – eller inte – av de brottsbekämpande åtgärderna. Sådana uppgifter är nödvändiga för att resultatet av granskningen ska bli avgörande.

52.

Förslaget påverkar inte befintliga avtal med tredjeländer (artikel 19). Europeiska datatillsynsmannen anser att denna bestämmelse bör hänvisa tydligare till syftet med ett globalt ramverk som ska ge harmoniserade dataskyddsgarantier inom PNR-området, inom och utanför EU, såsom Europaparlamentet har begärt och kommissionen har utvecklat i sitt meddelande av den 21 september 2010, ”Om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer”.

53.

I den meningen bör avtal med tredjeländer inte innefatta mindre strikta bestämmelser än direktivet. Detta är särskilt viktigt nu när avtalen med Förenta staterna, Australien och Kanada omförhandlas med tanke på en global – och harmoniserad – ram.

54.

Utvecklingen av ett PNR-system för EU i kombination med förhandling om PNR-avtal med tredjeländer har varit ett långdraget projekt. Europeiska datatillsynsmannen erkänner att påtagliga förbättringar har gjorts av utkastet jämfört med förslaget till rådets rambeslut om ett PNR-system för EU från 2007. Dataskyddsgarantier har lagts till utifrån debatter och yttranden från olika intressenter, bland annat artikel 29-arbetsgruppen, datatillsynsmannen och Europaparlamentet.

55.

Datatillsynsmannen välkomnar förbättringarna, särskilt ansträngningarna att begränsa förslagets tillämpningsområde och skärpa villkoren för behandling av PNR-uppgifter. Han är dock nödsakad att notera att förslaget inte uppfyller den avgörande förutsättningen för utveckling av ett PNR-system, nämligen efterlevnad av nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna. Europeiska datatillsynsmannen påminner om att PNR-uppgifter enligt hans åsikt skulle kunna vara nödvändiga för brottsbekämpningsändamål i specifika fall och även uppfylla dataskyddskraven, men att använda uppgifterna på ett systematiskt och urskiljningslöst sätt, för alla passagerare, ger anledning till särskilda betänkligheter.

56.

Konsekvensbedömningen innehåller element avsedda att rättfärdiga behovet av PNR-uppgifter för brottsbekämpning, men informationen är alltför generell till sin karaktär och ger inte tillräckligt stöd för storskalig behandling av PNR-uppgifter för underrättelseändamål. Enligt datatillsynsmannens åsikt är den enda åtgärd som är förenlig med dataskyddskraven användning av PNR-uppgifter från fall till fall, när ett allvarligt hot har fastställts med konkreta indikatorer.

57.

Utöver denna grundläggande brist gäller datatillsynsmannens synpunkter följande aspekter:

58.

Dessutom rekommenderar datatillsynsmannen att utvecklingen av PNR-systemet för EU bedöms i ett bredare perspektiv som innefattar den pågående allmänna utvärdering av alla EU-instrument för hantering av informationsutbyte som kommissionen inledde i januari 2010. Vid bedömning av behovet av ett PNR-system för EU bör särskild hänsyn tas till resultaten av det pågåendet arbetet med den europeiska modellen för informationsutbyte, som förväntas bli klart 2012.

—

Yttrande av den 19 oktober 2010 om kommissionens meddelande om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer, finns på: http://www.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Opinions/2010/10-10-19_PNR_SV.pdf

—

Yttrandena från artikel 29-arbetsgruppen finns på följande länk: http://ec.europa.eu/justice/policies/privacy/workinggroup/wpdocs/index_en.htm#data_transfers

22.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/31

22.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/34

22.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/35

Regione Lombardia

DG Agricoltura

Piazza Città di Lombardia 1

20124 Milano MI

ITALIA

—

articles L. 621-1 et suivants du Code rural et de la pêche maritime,

—

projet de décision du directeur général de FranceAgriMer

FranceAgriMer

12 rue Henri Rol Tanguy

TSA 20002

93555 Montreuil sous Bois Cedex

FRANCE

Ministrstvo za kmetijstvo, gozdarstvo in prehrano Republike Slovenije

Dunajska 22

SI-1000 Ljubljana

SLOVENIJA

22.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/37

1.

Kommissionen mottog den 15 juni 2011 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Bridgepoint Europe IV Investments (2) Sàrl (Luxembourg) A, ytterst kontrollerat av Bridgepoint Capital Group Limited (Bridgepoint, Förenade kungariket) och Eurazeo SA (Eurazeo, Frankrike) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning, förvärvar gemensam kontroll över Foncia Groupe SA (Foncia, Frankrike) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt EG:s koncentrationsförordning (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.6274 – Bridgepoint/Eurazeo/Foncia Groupe, till

22.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/39

1.

Kommissionen mottog den 14 juni 2011 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget CSN Steel S.L. (Spanien) som tillhör koncernen Companhia Siderúrgica Nacional, på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning, förvärvar fullständig kontroll över företagen

genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt EG:s koncentrationsförordning (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.6265 – CSN/AG Cementos Balboa/Corrugados Azpeitia/Corrugados Lasao/Stahlwerk Thuringen, till

22.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/40

1.

Europeiska kommissionen mottog den 14 juni 2011 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken Talis International Holding GmbH (Tyskland), holdingbolag till företaget som omfattar Talis-koncernen (Talis), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen, förvärvar fullständig kontroll över företaget Raphael Valves Industries (1975) (Raphael) (Israel), genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen, Talis och Raphael, är båda verksamma inom utveckling, tillverkning och distribution av ventiler och andra produkter och utrustning till vattenindustrin, bl.a. för produktion, överföring och distribution av vatten samt för hantering av avloppsvatten.

3.

Europeiska kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av koncentrationsförordningen, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med Europeiska kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt koncentrationsförordningen (2).

4.

Europeiska kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till Europeiska kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till Europeiska kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.6253 – Talis International Holding/Raphael Valves Industries (1975) Ltd, till

22.6.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/41