5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/2

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (tyskland) den 23 november 2010 — Deutsches Weintor eG mot Land Rheinland-Pfalz

(Mål C-544/10)

2011/C 72/03

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Deutsches Weintor eG

Motpart: Land Rheinland-Pfalz

Tolkningsfrågor

Krävs det för hälsopåståenden i den mening som avses i artikel 4.3 första meningen i förening med artikel 2.2 punkt 5 eller artikel 10.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, (1) i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 116/2010 av den 9 februari 2010, (2) att livsmedlet har positiva näringsmässiga eller fysiologiska effekter som medför en varaktig förbättring av det fysiska tillståndet, eller är det tillräckligt att livsmedlet har en övergående effekt som är begränsad till den tid då livsmedlet tas upp och spjälkas?

Om redan ett påstående om en övergående positiv effekt kan anses utgöra ett hälsopåstående:

Är det, för att anta att en sådan effekt kan motiveras med avsaknad eller reducerad mängd i den mening som avses i artikel 5.1 a och skäl 15 i förordningen, tillräckligt att det endast uppges att en sådan vanlig effekt av livsmedel av detta slag, vilken ofta upplevs som negativ, är obetydlig i det konkreta fallet?

Om fråga 2 besvaras jakande:

Är det förenligt med artikel 6.1 första stycket i fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse av de 13 december 2007 i förening med artikel 15.1 (Fritt yrkesval) och artikel 16 (Näringsfrihet) i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i dess lydelse av den 12 december 2007 (3) att utan undantag förbjuda en producent eller distributör av viner att i sin reklam använda ett hälsopåstående av det slag som är aktuellt i förevarande mål förutsatt att påståendet är korrekt?

(1) EUT L 404, s. 9

(2) EUT L 37, s. 16

(3) EUT C 303, s. 1

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/3

Överklagande ingett den 26 november 2010 av Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 9 september 2010 i mål T-300/07, Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE mot Europeiska kommissionen

(Mål C-560/10 P)

2011/C 72/04

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (ombud: N. Korogiannakis och M. Dermitzakis, Attorneys at Law)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom,

—

ogiltigförklara kommissionens, generaldirektoratet för näringsliv och industri, beslut att förkasta det anbud som klaganden avgett i anbudsinfordran ENTR/05/078 — Ditt Europa del 1 (Redigeringsarbete och översättningar) avseende drift och underhåll av webbportalen ”Ditt Europa” (EUT 2006/S 143-153057), och tilldela en annan anbudsgivare kontraktet,

—	återförvisa målet till tribunalen för prövning av de kvarvarande frågor om upphandlingens båda delar, inbegripet begäran om skadestånd, som tribunalen ännu inte prövat, och

—	förplikta kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader samt andra kostnader — inbegripet de kostnader som hänför sig till det inledande förfarandet — även om överklagandet skulle ogillas, och kostnaderna i samband med förevarande överklagande om det skulle bifallas.

Grunder och huvudargument

Klaganden har gjort gällande att den överklagade domen bygger på en felaktig rättstillämpning och felaktig tolkning av artikel 100.2 i budgetförordningen (1) samt artikel 149 i tillämpningsföreskrifterna, då tribunalen fann att — eftersom klaganden inte nådde tröskeln på 70 procent — kommissionen gjorde en riktig bedömning när den inte meddelade klaganden om de relativa fördelarna hos den anbudsgivare som valdes. Vidare hävdar klaganden att domen inte innehåller en tillräcklig motivering, eftersom tribunalen underlät att göra en noggrann och enskild prövning av grunden avseende åsidosättande av principerna om insyn och likabehandling.

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/3

Överklagande ingett den 26 november 2010 av Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 9 september 2010 i mål T-387/08, Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE mot Europeiska kommissionen

(Mål C-561/10 P)

2011/C 72/05

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (ombud: advokaterna N. Korogiannakis, M. Dermitzakis)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom,

—	ogiltigförklara Europeiska unionens publikationsbyrås (Publikationsbyrån) beslut att förkasta klagandens anbud och att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet,

—	återförvisa målet till tribunalen för prövning av de frågor som återstår inom ramen för båda delkontrakten, inbegripet begäran om skadestånd, som ännu inte prövats av tribunalen,

—	förplikta Publikationsbyrån att ersätta klagandens samtliga kostnader, inbegripet dem som uppkommit i första instans, även om förevarande överklagande inte vinner framgång, samt de kostnader som uppkommit inom ramen för detta överklagande, för det fall överklagandet gillas.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att tribunalen i den överklagade domen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och till en felaktig tolkning av artikel 100.2 i budgetförordningen (1) och artikel 149 i genomförandebestämmelserna, genom att godta att kommissionen, på grund av att klagandens anbud inte uppnådde tröskelvärdet 70 procent, kunde underlåta att meddela klaganden fördelarna med den utvalda anbudsgivarens anbud. Klaganden hävdar vidare att domen är bristfälligt motiverad, eftersom tribunalen underlät att noggrant och individuellt pröva den grund som rörde åsidosättande av principen om öppenhet och likabehandling.

Klaganden gör även gällande att tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet, eftersom den drog slutsatsen att ”motiveringen avseende ett flertal andra kriterier och underkriterier för tilldelningen [var] adekvat”, trots att den tillstått att kommentarerna i det ifrågasatta beslutet avseende ett flertal underkriterier var vaga och allmänt hållna och inte förklarade de poäng som klagandens anbud tilldelats, liksom att det ifrågasatta beslutet var otillräckligt motiverat vad avsåg särskilda underkriterier för tilldelning. Tribunalen gjorde vidare en felaktig tolkning av motiveringsskyldigheten när den fann att flera av utvärderingskommitténs kommentarer uppfyllde motiveringsskyldigheten. Slutligen gjorde tribunalen inte en noggrann prövning av klagandens argument avseende åsidosättande av principen om öppenhet och likabehandling, och den underlät att lämna en tillräcklig individuell motivering i detta avseende.

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1)

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 2 december 2010 — Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung mot Pfeifer & Langen Kommanditgesellschaft

(Mål C-564/10)

2011/C 72/06

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgerichts

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung

Motpart: Pfeifer & Langen Kommanditgesellschaft

Tolkningsfrågor

1.	Gäller artikel 3 i förordningen (1) också för preskription av krav på ränta som enligt nationell rätt ska erläggas utöver en förmån som ska återbetalas på grund av att den har erhållits på ett otillbörligt sätt genom oegentligheter?

Om den första frågan besvaras jakande: Ska hänsyn endast tas till preskriptionstidens längd vid en jämförelse av preskriptionstider enligt artikel 3.3 i förordningen, eller ska hänsyn också tas till nationella bestämmelser enligt vilka preskriptionstidens början, utan att ytterligare krav behöver vara uppfyllda, uppskjuts till slutet av det kalenderår då kravet (i detta fall på ränta) uppkommer?

Börjar preskriptionstiden för räntekrav också löpa från det att oegentligheten begicks eller från den dag då de kontinuerliga eller upprepade oegentligheterna upphörde, även om räntekravet avser senare perioder och därför uppkommer först senare? Vid kontinuerliga eller upprepade oegentligheter, innebär artikel 3.1 andra stycket i förordningen att preskriptionstidens början även beträffande räntekraven uppskjuts till den dag då oegentligheterna upphörde?

4.	När börjar preskriptionstiden enligt artikel 3.1 tredje stycket andra meningen i förordningen åter löpa efter det att den har avbrutits med anledning av en ansvarig myndighets beslut genom vilket kravet (i detta fall på ränta) principiellt fastställs?

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal administratif de Saint-Denis de la Réunion (Frankrike) den 8 december 2010 — Clément Amedee mot Garde des sceaux, Ministre de la justice et des libertés, Ministre du budget, des comptes publics, de la fonction publique et de la réforme de l'État

(Mål C-572/10)

2011/C 72/07

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal administratif de Saint-Denis de la Réunion

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Clément Amedee

Svarande: Garde des sceaux, Ministre de la justice et des libertés, Ministre du budget, des comptes publics, de la fonction publique et de la réforme de l'État

Tolkningsfrågor

Kan den ordning som införts genom artikel L.12 b i lagen om civila och militära pensioner, i dess ändrade lydelse enligt artikel 48 i lag av den 21 augusti 2003, och genom artikel R.13 i samma lag, i dess ändrade lydelse enligt artikel 6 i dekret av den 26 december 2003, anses utgöra en indirekt diskriminering i den mening som avses i artikel 157 [FEUF] av föräldrar till biologiska barn, med beaktande av den andel män som inte kan uppfylla kravet på ett avbrott i deras yrkesverksamhet under en sammanhängande period på minst två månader, vilket i synnerhet beror på att det saknas ett regelverk som gör det möjligt för män att uppfylla detta villkor genom en betald ledighet?

2.	Om den första frågan ska besvaras jakande, kan den därvid föreliggande indirekta diskrimineringen anses motiverad med stöd av artikel 6.3 i det i protokoll 14 bilagda avtalet om socialpolitiken?

3.	Om den andra frågan ska besvaras nekande, utgör bestämmelserna i direktiv 79/7/EEG hinder för att tillämpa artiklarna L.12 b och R.13 i lagen om civila och militära pensioner?

Om den första frågan ska besvaras jakande och den andra och den tredje frågan ska besvaras nekande, måste ifrågasättandet av bestämmelserna i nämnda artiklar då begränsas till den diskriminering som de innebär eller medför detta att varken mannliga eller kvinnliga tjänstemän har möjlighet att begära denna fördel?

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/5

Talan väckt den 9 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-574/10)

2011/C 72/08

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Wilms och C. Zadra)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland underlåtit att uppfylla sina förpliktelser enligt artiklarna 2, 9 och 20 i förening med artiklarna 23–55 i direktiv 2004/18/EG (1) genom att kommunen Niedernhausen har upphandlat arkitekttjänster avseende renoveringen av Autalhalle utan anbudsinfordran på Europanivå,

—	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Föremålet för talan är de tjänstekontrakt med ekonomiska villkor avseende arkitekttjänster som kommunen Niedernhausen i egenskap av upphandlande myndighet har ingått med en ingenjörsbyrå. Trots att de aktuella arkitekttjänsterna avsåg ett och samma byggprojekt, nämligen renoveringen av Autalhalle, tilldelades de en och samma ingenjörsbyrå som separata projekteringstjänster utan att någon upphandling på Europanivå genomfördes. Därmed fastställdes även kontraktsvärdet separat för de olika uppdragen.

De aktuella arkitektkontrakten utgör offentliga tjänstekontrakt med ekonomiska villkor i den mening som avses i artikel 1.2 d i direktiv 2004/18/EG. Arkitekttjänster utgör sådana prioriterade tjänster som avses i bilaga II A, kategori 12 i direktivet.

Kommissionen anser att de aktuella projekteringstjänsterna ingår i ett och samma uppdrag och att det saknas objektiva skäl till att dela upp detsamma i flera separata uppdrag. Det är fråga om deltjänster som planerats, beslutats och genomförts som ett gemensamt projekt avseende renovering av en enda byggnad. De har samma syfte och ingår i ett rumsligt, ekonomiskt och funktionellt sammanhang. Kontraktsvärdet skulle därför ha bestämts med utgångspunkt från det totala värdet av de arkitekttjänster som avser renoveringen. I så fall skulle kontraktsvärdet ha överstigit tröskelvärdet i artikel 7 b i direktiv 2004/18/EG och en anbudsinfordran avseende arkitekttjänsterna skulle ha gjort på Europanivå.

Vad avser renoveringen av Autalhalle är det fråga om en enhetlig byggentreprenad i den mening som avses i europeisk upphandlingsrätt. Detta utgör åtminstone ett starkt indicium för att även motsvarande projektering ska betraktas som en enhetlig upphandling av tjänster. För det fall arkitekttjänster, såsom i förevarande fall, hör till en enhetlig byggentreprenad och innehållet i tjänsterna bestäms av det planerade byggprojektet finns det ingen rimlig grund för att göra en annan bedömning. Arkitekttjänster hör i viss mån ihop med byggentreprenaden. Kommissionen kan inte se varför ett enhetligt byggprojekt skulle kräva flera arkitekttjänster.

Enligt EU-domstolen utgör den omständigheten att de olika delarna har samma ekonomiska och tekniska funktion ett indicium för att det är fråga om en enda upphandling. Det så kallade funktionella synsättet utvecklades visserligen med avseende på byggentreprenader men enligt kommissionen kan samma synsätt tillämpas på tjänstekontrakt. Kriteriet avseende teknisk och ekonomisk enhet är uppfyllt för de enskilda delarna eftersom det är fråga om en enda byggnad.

En i det närmaste godtycklig uppdelning av kontraktet skulle strida mot direktivets ändamålsenliga verkan. Detta skulle nämligen ofta leda till att tröskelvärdena underskrids på ett konstlat sätt och därigenom skulle dessas räckvidd inskränkas. EU-domstolen har i sin fasta praxis betonat vilken betydelse direktiven om offentlig upphandling har för friheten att tillhandahålla tjänster och för en rättvis konkurrens på Europanivå. Dessa mål skulle undermineras av en godtycklig och oriktig uppdelning av enhetliga tjänstekontrakt.

Budgetskäl kan under inga omständigheter utgöra en grund för att dela upp ett enhetligt kontrakt i flera delar. Det skulle strida mot syftet med de europeiska upphandlingsdirektiven att en enhetlig byggentreprenad, som delas upp i flera delar av enbart budgetskäl, enbart därför skulle anses bestå av flera självständiga uppdrag och därmed inskränka direktivets räckvidd. En sådan konstlad uppdelning av en enhetlig upphandling av tjänster är dessutom förbjuden enligt artikel 9.3 i direktivet.

Det är slutligen, vad gäller de aktuella uppdragen, fråga om en enhetlig upphandling av tjänster vars värde vid tiden för anbudsinfordran översteg tröskelvärdena i direktivet. Kontraktet skulle således ha upphandlats på Europanivå enligt de i direktivet föreskrivna förfarandet. Detta har inte skett och svaranden här följaktligen åsidosatt direktiv 2004/18/EG.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114)

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/6

Talan väckt den 9 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Ungern

(Mål C-575/10)

2011/C 72/09

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Kukovec och A. Sipos)

Svarande: Republiken Ungern

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Ungern har åsidosatt sina förpliktelser enligt artiklarna 47.2 och 48.3 i direktiv 2004/18/EG (1) och artikel 54.5 och 54.6 i direktiv 2004/17/EG (2) genom att inte säkerställa att ekonomiska aktörer i upphandlingsförfaranden i förekommande fall kan hänvisa till andra enheters resurser, oberoende av vilken rättslig karaktär förbindelserna mellan aktörerna och dessa enheter har, och

—	förplikta Republiken Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I såväl direktiv 2004/17 som direktiv 2004/18 ges anbudsgivare som deltar i offentliga upphandlingar möjlighet att — för att visa att de har kompetens och uppfyller urvalskriterierna — åberopa resurser tillhörande andra enheter oberoende av vilken rättslig karaktär förbindelserna mellan anbudsgivaren och dessa enheter har.

Enligt ungersk lagstiftning får en anbudsgivare vid bedömningen av lämplighetskriterierna endast åberopa resurser tillhörande andra enheter som inte direkt deltar i avtalets uppfyllande om anbudsgivaren är majoritetsägare i nämnda enheter som gör att den har kontrollerande inflytande över dessa. Kommissionen anser att detta strider mot bestämmelserna i nämnda direktiv. Genom den nationella lagstiftningen införs på detta sätt ytterligare ett rekvisit — avseende enheter som inte deltar som underleverantörer vid uppfyllande av avtalet — för att anbudsgivaren ska kunna åberopa sådana enheters resurser under upphandlingsförfarandet.

Bestämmelserna i direktiven är entydiga. Den nationella lagstiftningen måste ge möjlighet att åberopa nämnda enheters resurser, oberoende av vilken rättslig karaktär förbindelserna mellan anbudsgivaren och dessa enheter har, utan att kräva att de enheter som ställer sina resurser till förfogande direkt deltar i avtalets uppfyllande. Det enda rekvisit som ska uppfyllas är att anbudsgivaren kan visa de upphandlande myndigheterna att den faktiskt kommer att ha tillgång till nödvändiga resurser för att uppfylla avtalet.

Den ungerska lagstiftning som är föremål för talan begränsar emellertid i detta hänseende anbudsgivarnas valmöjligheter, så att de i praktiken inte har något annat val än att anlita de enheter som tillhandahåller nämnda resurser som underleverantörer för avtalet uppfyllande, försåvitt anbudsgivarna inte från början innehar en majoritetsandel i dessa enheter som ger dem möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över dessa.

Kommissionen hävdar att den omtvistade nationella lagstiftningen inte kan motiveras med hänvisning till målet att motverka beteenden som syftar till att kringgå upphandlingsbestämmelserna. Ett sådant mål kan nämligen inte åberopas för att motivera en bestämmelse som strider mot unionslagstiftningen avseende offentlig upphandling och som på ett oproportionerligt sätt begränsar de processuella rättigheter och skyldigheter som följer av direktiven. Förvisso har medlemsstaterna rätt att, inom de ramar som fastställs i direktiven, bestämma på vilket sätt anbudsgivarna ska visa att de faktiskt kommer att ha tillgång till andra enheters resurser, men medlemsstaterna får då inte göra skillnad utifrån vilken rättslig karaktär förbindelserna till sådana enheter har.

Kommissionen tillbakavisar Republiken Ungerns argument att en enhet som inte deltar i uppfyllandet av avtalet inte kan åberopas för att visa att minimikriterier för uttagning är uppfyllda genom att hävda att anbudsgivaren kommer att ha tillgång till nödvändiga resurser vid tidpunkten för uppfyllandet av avtalet. Kommissionen understryker att det i artikel 48.3 i direktiv 2004/18/EG uttryckligen anges att anbudsgivaren kan åberopa andra enheters resurser ”genom att lägga fram enheternas åtagande att förse den ekonomiska aktören med nödvändiga resurser”. Av detta framgår att en enhet som ställer sina resurser till förfogande kan åberopas av anbudsgivaren för att visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser vid tidpunkten för avtalets fullgörande, utan att denna enhet deltar direkt i fullgörandet av avtalet.

Slutligen påpekar kommissionen att den omtvistade lagstiftningen kan leda till diskriminering av utländska anbudsgivare. Trots att den aktuella ungerska lagstiftningen är tillämplig för alla anbudsgivare begränsar den i praktiken särskilt utländska anbudsgivares möjligheter att delta i upphandlingsförfaranden. Skälet till detta är att utländska anbudsgivare i allmänhet inte har tillgång till alla nödvändiga resurser på platsen för avtalets fullgörande och har således i större utsträckning än ungerska anbudsgivare anledning att anlita resurser tillhörande lokala ekonomiska aktörer som är oberoende av anbudsgivarna.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114)

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, s. 1)

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/7

Talan väckt den 10 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-577/10)

2011/C 72/10

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Traversa och C. Vrignon)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genom att anta artikel 137 nr 8, artikel 138 tredje strecksatsen, artikel 153 och artikel 157 nr 3 i den lagstadgade målförklaringen (programme loi) (I) av den 27 december 2006, (1) i den lydelse som är i kraft sedan den 1 april 2007, och

—	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen hävdar genom denna talan att den nationella lagstiftningen, genom vilken det införs en skyldighet att deklarera i förväg för oberoende tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater (Limosadeklarationen), som tillfälligt önskar tillhandahålla tjänster i Belgien, utgör ett hinder för friheten att tillhandahålla tjänster.

Kommissionen påpekar för det första att de omtvistade bestämmelserna utgör en inskränkning av diskriminerande art, eftersom de innebär dels att det mot de oberoende tjänsteleverantörer som berörs görs gällande ytterligare administrativa formaliteter, som inte är försumbara, dels att det införs ett kontrollsystem som endast avser tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater, utan att skillnaden i behandling motiveras av sakliga skäl.

Sökanden påstår för det andra att denna inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster, även om den inte skulle anses vara diskriminerande, inte kan motiveras av vare sig mål av allmänintresse eller upprätthållande av den ekonomiska balansen i systemet för social trygghet, eller för att förhindra bedrägerier, eller för att skydda arbetstagarna.

(1) Moniteur belge, 28.12.2006, s. 75178.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Köln (Tyskland) den 13 december 2010 — Emeka Nelson, Bill Chinazo Nelson, Brian Cheimezie Nelson mot Deutsche Lufthansa AG

(Mål C-581/10)

2011/C 72/14

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Emeka Nelson, Bill Chinazo Nelson, Brian Cheimezie Nelson

Motpart: Deutsche Lufthansa AG

Tolkningsfrågor

Utgör den rätt till kompensation som föreskrivs i artikel 7 i förordningen (1) en icke-kompensatorisk skadepost i den mening som avses i artikel 29 andra meningen i Montrealkonventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter av den 28 maj 1999 (nedan kallad Montrealkonventionen)?

I vilket förhållande står den rätt till kompensation som i enlighet med EU-domstolens dom av den 19 november 2009 i mål C-402/07 härleds ur artikel 7, till den rätt till ersättning för försening som föreskrivs i artikel 19 i Montrealkonventionen med beaktande av undantagen i artikel 29 andra meningen i Montrealkonventionen, när en passagerare inte når sin slutliga bestämmelseort tidigare än tre timmar efter den tidtabellsenliga ankomsttiden?

På vilket sätt är den tolkning som EU-domstolen har gjort i sin dom av den 19 november 2009 i mål C-402/07, enligt vilken rätten till ersättning enligt artikel 7 i förordningen får utvidgas till att omfatta även försening, förenlig med domstolens tolkning av förordningen i dom av den 10 januari 2008 i mål C-344/04?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/9

Överklagande ingett den 13 december 2010 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 30 september 2010 i mål T-85/09, Yassin Abdullah Kadi mot Europeiska kommissionen

(Mål C-584/10 P)

2011/C 72/15

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Hetsch, S. Boelaert, E. Paasivirta och M. Konstantinidis)

Övriga parter i målet: Yassin Abdullah Kadi, Europeiska unionens råd, Republiken Frankrike och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen i dess helhet,

—	ogilla Yassin Abdullah Kadis talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning nr 1190/2008 (1) såvitt avser honom, då talan är ogrundad, och

—	förplikta Yassin Abdullah Kadi att ersätta kommissionens kostnader för förevarande talan och dess rättegångskostnader i tribunalen

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning eftersom omfattningen av prövningen varit rättsstridig. Kommissionen har åberopat följande grunder:

1. Grunder avseende tribunalens bedömning av hur omfattande domstolsprövningen skulle vara: Kommissionen hävdar att den omfattande domstolsprövning som tribunalen genomförde är rättsstridig. För det första har EU-domstolen inte fastslagit vilken exakt omfattning domstolsprövningen skulle ha i detta fall. För det andra kan en så omfattande domstolsprövning som tribunalen genomförde inte krävas av EU.

2. Grunder avseende tribunalens slutsats att rätten till försvar, rätten till ett effektivt domstolsskydd och proportionalitetsprincipen åsidosatts: Enligt kommissionen hade tribunalen ej fog för att finna att det förfarande som tillämpats av kommissionen inte uppfyllde de krav som uppställs för denna typ av restriktiva åtgärder med hänsyn till iakttagandet av grundläggande rättigheter. Vidare hävdar kommissionen att tribunalen gjorde fel när den underkände kommissionens argument angående de nationella rättsförfaranden Yassin Abdullah Kadi inlett i Förenta staterna samt att tribunalen gjorde fel när den underkände kommissionens argument avseende förfarandena för administrativ prövning och omprövning enligt Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner 1822(2008) och 1904(2009) – inbegripet systemet med ett kontaktorgan och ombudspersonsämbetet.

(1) EUT L 322, s. 25

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/9

Överklagande ingett den 16 december 2010 av Europeiska unionens råd av den dom som tribunalen meddelade den 30 september 2010 i mål T-85/09, Yassin Abdullah Kadi mot Europeiska kommissionen

(Mål C-593/10 P)

2011/C 72/16

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bishop, E. Finnegan och R. Szostak)

Övriga parter i målet: Yassin Abdullah Kadi, Europeiska kommissionen, Republiken Frankrike och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom i mål T-85/09,

—	ogilla Yassin Abdullah Kadis talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning nr 1190/2008 (1) såvitt avser honom, då talan är ogrundad, och

—	förplikta Yassin Abdullah Kadi att ersätta rättegångskostnaderna i tribunalen och domstolen.

Grunder och huvudargument

I denna talan angriper rådet ett antal av tribunalens bedömningar. Rådet hävdar att

—	tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att den angripna förordningen inte är undantagen från domstolsprövning.

Rådet anför i andra hand följande:

—

Tribunalen tolkade och tillämpade domstolens rättspraxis felaktigt när den fann att den prövning som skulle göras skulle vara ”fullständig och rigorös” och genom att kräva att den underliggande bevisningen skulle överlämnas till såväl personen eller enheten i fråga som till unionsdomstolarna för att säkerställa iakttagandet av personens eller enhetens rätt till försvar.

—	Tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den inte i tillräcklig grad beaktade inrättandet av ett ombudspersonsämbete genom Förenta nationernas resolution 1904(2009).

(1) EUT L 322, s. 25.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/10

Överklagande ingett den 16 december 2010 av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 30 september 2010 i mål T-85/09, Yassin Abdullah Kadi mot Europeiska kommissionen

(Mål C-595/10 P)

2011/C 72/17

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: E. Jenkinson, D. Beard och M. Wood, barristers)

Övriga parter i målet: Yassin Abdullah Kadi, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens råd och Republiken Frankrike

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom i mål T-85/09 i dess helhet,

—	ogilla Yassin Abdullah Kadis talan om ogiltigförklaring av förordning nr 881/2002 (1) såvitt avser honom, och

—	förplikta Yassin Abdullah Kadi att ersätta Förenade kungarikets rättegångskostnader i domstolen.

Grunder och huvudargument

Tribunalens slutsats att det är lämpligt att göra en fullständig domstolsprövning av EU-åtgärder genom vilka resolutioner från Förenta nationernas säkerhetsråd genomförts korrekt strider mot ordalydelsen i EU-fördragen och rättspraxis från unionsdomstolarna. Den går stick i stäv med EU:s historia och syfte, och särskilt med utvecklingen av behörigheten på den gemensam utrikes- och säkerhetspolitikens område.

Enligt Förenta nationernas stadga ska medlemsstaterna uppfylla de åtaganden som följer av stadgan. Dessa åtaganden går före alla skyldigheter som kan uppstå på grund av andra internationella överenskommelser. De åtaganden som följer av säkerhetsrådets resolutioner om bekämpning av terrorism är sådana åtaganden.

Med särskilt beaktande av artiklarna 3.5 FEU och 21 FEU och artikel 351 FEUF ska skyldigheten för medlemstaterna i EU att efterfölja säkerhetsrådets beslut gå före alla eventuella skyldigheter som kan följa enligt EU-fördragen.

EU måste anse sig vara bunden av ordalydelsen i FN-stadgan och beslut som säkerhetsrådet fattar med stöd av denna.

En fullständig prövning från unionsdomstolarnas sida av EU-åtgärder som syftar till att genomföra säkerhetsrådets beslut strider mot dessa besluts bindande verkan.

För det fall en prövning av EU-åtgärder genom vilka säkerhetsrådets resolutioner genomförs korrekt är lämplig, måste unionsdomstolarna beakta FN-stadgans natur och syfte och att säkerhetsrådets roll är att vara det organ som har huvudansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Mot bakgrund av säkerhetsrådets natur och roll, med beaktande av inrättandet av ett ombudspersonsämbete och det arbete denne utför och med vederbörlig hänsyn till den sammanfattande motiveringen som överlämnats till kommissionen och Yassin Abdullah Kadi föreligger inte skäl för ogiltigförklaring av förordning 881/2002 i den del den avser Yassin Abdullah Kadi.

(1) EUT L 139, s. 9.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/11

Talan väckt den 16 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-596/10)

2011/C 72/18

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Dintilhac och M. Afonso)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 96–99 i och bilaga III till mervärdesskattedirektivet (1), genom att tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på transaktioner avseende hästdjur och i synnerhet hästar, när de normalt inte är avsedda att användas som komplement till eller ersättning för livsmedel eller för jordbruksproduktion, och

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen framför två grunder till stöd för sin talan, vilka avser att den nationella lagstiftningen inte är förenlig med mervärdesskattedirektivet då den för det första föreskriver en reducerad skattesats på 5,5 procent för transaktioner som inte omfattas av undantagen i bilaga III i direktivet, och för det andra en reducerad skattesats på 2,10 procent för vissa transaktioner.

Kommissionen gör som första grund gällande att den franska lagstiftningen föreskriver, utöver en reducerad mervärdesskattesats på 5,5 procent för transaktioner avseende levande hästdjur utan att en åtskillnad görs beroende på deras användning, ytterligare bestämmelser som inte är förenliga med mervärdesskattedirektivet, bland annat punkterna 1 och 11 i bilaga III till direktivet.

Som andra grund fördömer kommissionen svarandens förvaltningspraxis innebärande att en skattesats på 2,10 procent tillämpas på försäljning, till personer som inte är skyldiga att betala mervärdesskatt, av levande djur som inte är avsedda för slakt eller charkuteri, och särskilt kapplöpnings- tävlings-, nöjes- och cirkushästar.

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Najvyšší súd Slovenskej republiky (Republiken Slovakien) den 17 december 2010 — SAG ELV Slovensko, a.s., FELA Management AG, ASCOM (Schweiz) AG, Asseco Central Europe, a.s., TESLA STROPKOV, a.s, Autostrade per ľItalia S.p.A., EFKON AG, STALEXPORT Autostrady S.A. mot Úrad pre verejné obstarávanie

(Mål C-599/10)

2011/C 72/19

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Najvyšší súd Slovenskej republiky

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SAG ELV Slovensko, a.s., FELA Management AG, ASCOM (Schweiz) AG, Asseco Central Europe, a.s., TESLA STROPKOV, a.s, Autostrade per ľItalia S.p.A., EFKON AG, STALEXPORT Autostrady S.A.

Motpart: Úrad pre verejné obstarávanie

Intervenient: Národná diaľničná spoločnosť, a.s.

Tolkningsfrågor

Är det förenligt med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (1), i den lydelse som gällde under den relevanta perioden, att göra en tolkning som innebär att den upphandlande myndigheten, enligt artikel 51 jämförd med artikel 2 i direktivet och med beaktande av icke-diskrimineringsprincipen och principen om öppenhet vid tilldelning av offentliga kontrakt, är skyldig att begära klarlägganden avseende anbudet, med iakttagande av den enskildes individuella processuella rättighet att bli anmodad att komplettera eller förtydliga de certifikat och handlingar som inlämnats med tillämpning av artiklarna 45–50 i nämnda direktiv, om en omtvistad eller oklar uppfattning om upphandlingsdeltagarens anbud kan medföra att deltagaren utesluts från upphandlingen?

Är det förenligt med direktiv [2004/18/EG], i den lydelse som gällde under den relevanta perioden, att göra en tolkning som innebär att den upphandlande myndigheten, enligt artikel 51 jämförd med artikel 2 i direktivet och enligt icke diskrimineringsprincipen och principen om öppenhet vid tilldelning av offentliga kontrakt, inte är skyldig att begära klarlägganden avseende anbudet, om myndigheten anser det vara styrkt att anbudet inte uppfyller de krav som avser föremålet för kontraktet?

Är en nationell bestämmelse, enligt vilken den kommitté som inrättats för att utvärdera anbuden enbart har en möjlighet att skriftligen begära att anbudsgivarna ska lämna klarlägganden avseende anbudet, förenlig med artiklarna 51 och 2 i direktiv [2004/18/EG], i den lydelse som gällde under den relevanta perioden? Är ett tillvägagångssätt av den upphandlande myndigheten, som innebär att myndigheten inte är skyldig att begära att anbudsgivaren ska lämna klarlägganden avseende ett onormalt lågt pris, förenligt med artikel 55 i direktiv [2004/18/EG], och har den första och den andra klaganden, med beaktande av formuleringen i den begäran som den upphandlande myndigheten framställde till dessa klagande med avseende på det onormalt låga priset, getts möjlighet att i tillräcklig utsträckning förklara det ingivna anbudets grundläggande karakteristiska parametrar?

(1) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 22 december 2010 — Association nationale d'assistance aux frontières pour les étrangers (Anafé) mot Ministre de l'intérieur, de l'outre-mer, des collectivités territoriales et de l'immigration

(Mål C-606/10)

2011/C 72/20

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Association nationale d'assistance aux frontières pour les étrangers (Anafé)

Motpart: Ministre de l'intérieur, de l'outre-mer, des collectivités territoriales et de l'immigration

Tolkningsfrågor

Är artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (1) tillämplig i fråga om en tredjelandsmedborgares förnyade inresa till en medlemsstat, som till denna tredjelandsmedborgare har utfärdat ett tillfälligt uppehållstillstånd, när en förnyad inresa till denna medlemsstats territorium inte förutsätter inresa till, transitering genom eller vistelse i någon av de andra medlemsstaterna?

2.	Under vilka villkor får en medlemsstat utfärda en visering för förnyad inresa i den mening som avses i artikel 5.4 a i denna förordning till tredjelandsmedborgare? I synnerhet, får en sådan visering innebära att inresa är tillåten endast vid inreseställen till nämnda medlemsstats territorium?

Eftersom förordningen av den 15 mars 2006 innebär att inresa till medlemsstaternas territorium inte är tillåten för tredjelandsmedborgare som endast innehar ett tillfälligt uppehållstillstånd som utfärdats i avvaktan på prövningen av en första ansökan om uppehållstillstånd eller ansökan om asyl — till skillnad mot vad som föreskrevs i konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet i dess lydelse innan den ändrades genom denna förordning — medför rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar att övergångsbestämmelser måste gälla för de tredjelandsmedborgare som endast innehar ett tillfälligt uppehållstillstånd som utfärdats i avvaktan på prövningen av en första ansökan om uppehållstillstånd eller ansökan om asyl, och som har lämnat medlemsstaternas territorium men som önskar återvända dit efter det att förordningen av den 15 mars trädde i kraft?

(1) EUT L 105, s. 1.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/12

Talan väckt den 22 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-610/10)

2011/C 72/21

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky och C. Urraca Caviedes)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens beslut 91/1/EEG av den 20 december 1989 om det stöd som den spanska centralregeringen och flera autonoma regeringar i Spanien beviljat Magefesa, producent av husgeråd i rostfritt stål och mindre elapparater (EGT L 5, 1991, s. 18) och enligt artikel 260 FEUF, genom att inte anta nödvändiga åtgärder för att följa den dom som domstolen meddelade den 2 juli 2002 i mål C-499/99, kommissionen mot Spanien (REG 2002, s. I-603, nedan kallad 2002 års dom), angående Konungariket Spaniens underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt ovannämnda beslut,

—	förplikta Konungariket Spanien att till kommissionen betala vite om 131 136 euro för varje dag som medlemsstaten inte följer 2002 års dom, från och med den dag så dom meddelas i förevarande mål till och med den dag då Konungariket Spanien har följt 2002 års dom fullt ut,

—

förplikta Konungariket Spanien att till kommissionen betala ett fast belopp som bestäms genom att ett belopp om 14 343 euro multipliceras med det antal dagar under vilka Konungariket Spanien inte har följt domen, från och med den dag då 2002 års dom meddelades

—	till och med den dag då Konungariket Spanien har återkrävt de stöd som förklarats rättsstridiga genom beslut 91/1, för det fall domstolen finner att stöden faktiskt har återkrävts innan dom i förevarande mål meddelas, eller

—	till och med den dag då dom meddelas i förevarande mål för det fall 2002 års dom vid den tidpunkten ännu inte har följts fullt ut,

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Konungariket Spanien har genom sina åtgärder varken omedelbart följt 2002 års dom och beslut 91/1 eller omedelbart återkrävt det rättsstridiga, med den gemensamma marknaden oförenliga, stödet.

Enligt fast rättspraxis är den enda grund som en medlemsstat framgångsrikt kan åberopa till sitt försvar vid en talan om fördragsbrott att det föreligger ett absolut hinder för en korrekt verkställighet av beslutet.

De spanska myndigheterna har inte, under den mycket långdragna skriftväxling som i förevarande fall har förekommit mellan kommissionen och de spanska myndigheterna angående de åtgärder som har vidtagits för att följa beslut 91/1, hänvisat till något absolut hinder för en korrekt verkställighet av beslutet, utan bara till vaga interna svårigheter.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/13

Talan väckt den 22 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-614/10)

2011/C 72/22

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Martenczuk och B.-R. Killmann)

Svarande: Republiken Österrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastslå att Republiken Österrike har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 28.1 andra meningen i direktiv 95/46/EG, genom att de i Österrike gällande bestämmelserna avseende den kommission som inrättats såsom tillsynsmyndighet för skydd av uppgifter inte uppfyller kravet på att myndigheten i fråga fullständigt oberoende ska utöva sina uppgifter,

—	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att den kommission som inrättats såsom tillsynsmyndighet för skydd av uppgifter inte uppfyller kravet på att den fullständigt oberoende ska övervaka tillämpningen av bestämmelser avseende skydd av uppgifter som antagits i Österrike.

Kommissionen för skydd av uppgifter har organisatoriskt ett nära samband med Bundeskanzleramt (förbundskanslerns kansli). Bundeskanzleramt är hierarkiskt sett överordnat medarbetarna inom kommissionen för skydd av uppgifter och även ansvarigt för dess utrustning. Dessutom leds kommissionen för skydd av uppgifter av en tjänsteman vid Bundeskanzleramt, vilken när den fullgör sitt uppdrag, ska följa sin arbetsgivares instruktioner och hierarkiskt sett är underordnad samme arbetsgivare. Det är uppenbart att detta leder till lojalitets- och intressekonflikter.

Förbundskanslern, vilken i likhet med andra offentliga myndigheter är underkastad kommissionens för skydd av uppgifter kontroll, har i förhållande till denna kommission en omfattande rätt till kontroll och information. Kommissionen drar slutsatsen att detta möjliggör för förbundskanslern att när som helst och utan något särskilt skäl begära upplysningar om kommissionens för skydd av uppgifter verksamhet. Det föreligger således en risk att denna rättighet kan utnyttjas för politiska ändamål.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) den 23 december 2010 — Insinööritoimisto InsTiimi Oy

(Mål C-615/10)

2011/C 72/23

Rättegångsspråk: finländska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Insinööritoimisto InsTiimi Oy

Övrig part: Puolustusvoimat

Tolkningsfråga

Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG (1) av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, med beaktande av artikel 10 i nämnda direktiv, artikel 346.1 b FEUF, och den lista över vapen, ammunition och krigsmateriel som rådet antagit den 15 april 1958, tillämpas på en upphandling som annars omfattas av direktivet, när föremålet för upphandlingen enligt den upphandlande enheten uttryckligen anskaffas för militärt bruk, men det på den civila marknaden finns huvudsakligen likadana tekniska applikationer av detta föremål?

(1) EUT L 134, s. 114.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Haparanda tingsrätt (Sverige) den 27 december 2010 — Åklagaren/Hans Åkerberg Fransson

(Mål C-617/10)

2011/C 72/24

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Haparanda tingsrätt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Åklagaren

Svarande: Hans Åkerberg Fransson

Tolkningsfrågor

Enligt svensk rätt måste det finnas klart stöd i Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) eller Europadomstolens praxis för att en nationell domstol ska kunna åsidosätta nationella bestämmelser som kan misstänkas strida mot förbudet mot dubbelbestraffning i artikel 4 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen, och således även kan misstänkas strida mot artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (EU-stadgan). Är ett sådant villkor i nationell rätt för åsidosättande av nationella bestämmelser förenligt med EU-rätten och särskilt dess allmänna principer, bl.a. om EU-rättens företräde och direkta effekt?

Omfattas ett upptagande till prövning av ett åtal om skattebrott av förbudet mot dubbelbestraffning i artikel 4 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen och artikel 50 i EU-stadgan, när den åtalade tidigare påförts en i ett administrativt förfarande bestämd ekonomisk påföljd (skattetillägg) i anledning av samma oriktiga uppgiftslämnande?

3.	Påverkas svaret på fråga 2 av det förhållandet att det ska ske en samordning av dessa sanktioner så att det finns möjlighet för allmän domstol att sätta ned påföljden i brottmålet med beaktande av att den tilltalade, med anledning av samma oriktiga uppgiftslämnande, även påförts skattetillägg?

Det kan under vissa förhållanden vara tillåtet inom ramen för det i fråga 2 angivna förbudet mot dubbelbestraffning att besluta om ytterligare sanktioner i ett nytt förfarande för samma handlande som prövats och lett fram till ett beslut om sanktioner mot den enskilde. För det fall att fråga 2 besvaras jakande, är då villkoren enligt detta förbud mot dubbelbestraffning för utfärdande av flera sanktioner i skilda förfaranden uppfyllda, när det i det senare förfarandet sker en i förhållande till det tidigare förfarandet förnyad och självständig prövning av omständigheterna i målet?

Det svenska systemet med påförande av skattetillägg och prövning av ansvar för skattebrott i skilda förfaranden motiveras av en rad skäl av allmänt intresse, närmare beskrivna nedan. För det fall att fråga 2 besvaras jakande, är då ett system som det svenska förenligt med förbudet mot dubbelbestraffning, när det vore möjligt att inrätta ett system som inte skulle omfattas av förbudet mot dubbelbestraffning utan att det är nödvändigt att avstå från vare sig påförande av skattetillägg eller utdömande av ansvar för skattebrott, genom att i de fall ansvar för skattebrott är aktuellt överföra beslutsfattandet om påförande av skattetillägg från Skatteverket och, i förekommande fall, förvaltningsdomstol till att beslutas av allmän domstol i samband med prövningen av åtalet för skattebrott?

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākās tiesas Senāts (Republiken Lettland) den 29 december 2010 — Trade Agency Ltd mot Seramico Investments Ltd

(Mål C-619/10)

2011/C 72/25

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākās tiesas Senāts

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Trade Agency Ltd

Motpart: Seramico Investments Ltd

Tolkningsfrågor

Om en dom som har meddelats av en utländsk domstol åtföljs av ett sådant intyg som avses i artikel 54 i förordning nr 44/2001, (1) men svaranden trots detta motsätter sig ett erkännande med hänvisning till att han inte delgavs stämningsansökan i ursprungsmedlemsstaten, är då en domstol i den medlemsstat där domen görs gällande, när den prövar en grund för att vägra erkännande som föreskrivs i artikel 34.2 i förordning nr 44/2001, behörig att själv pröva huruvida de uppgifter som finns i intyget överensstämmer med bevisningen? Är en så omfattande behörighet för en domstol i den medlemsstat där domen görs gällande förenlig med den princip om ömsesidigt förtroende mellan de rättsvårdande myndigheterna som nämns i skälen 16 och 17 i förordning nr 44/2001?

Är en tredskodom, i vilken domstolen avgör ett mål i sak utan att pröva föremålet för talan eller dess grunder, och i vilken det inte anförs några argument angående huruvida talan är välgrundad, förenlig med artikel 47 i stadgan eller innebär den ett åsidosättande av den rätt till en rättvis rättegång som svaranden har enligt nämnda artikel?

(1) Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1)

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kammarrätten i Stockholm — Migrationsöverdomstolen (Sverige) den 27 december 2010 — Migrationsverket/Nurije Kastrati, Valdrina Kastrati, Valdrin Kastrati

(Mål C-620/10)

2011/C 72/26

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Kammarrätten i Stockholm — Migrationsöverdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Migrationsverket

Svarande: Nurije Kastrati, Valdrina Kastrati, Valdrin Kastrati

Tolkningsfrågor

Ska förordning nr 343/2003, (1) mot bakgrund bl.a. av vad som föreskrivs i artikel 5.2 i förordningen och/eller avsaknaden av andra bestämmelser i förordningen om upphörande av en medlemsstats ansvar för att pröva en asylansökan än de i artiklarna 4.5 andra stycket, 16.3 och 16.4, tolkas så att en återkallelse av asylansökan inte påverkar möjligheten att tillämpa förordningen?

2.	Har det vid besvarandet av ovan nämnda fråga någon betydelse i vilket skede av handläggningen som asylansökan återkallas?

(1) Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat, EUT L 50, s. 1

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Varna (Bulgarien) den 29 december 2010 — АDSITS ”Balkan and Sea prоperties” mot Direktor der Direktion ”Överklaganden och verkställighetsförvaltning” — Varna

(Mål C-621/10)

2011/C 72/27

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Varna

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: АDSITS ”Balkan and Sea prоperties”

Motpart: Direktor der Direktion ”Överklaganden och verkställighetsförvaltning” — Varna

Tolkningsfrågor

Ska artikel 80.1 c i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) tolkas så, att beskattningsunderlaget, i de fall där ersättningen vid leverans mellan närstående personer är högre än marknadsvärdet, endast ska vara transaktionens marknadsvärde när leverantören inte har rätt att dra av hela den mervärdesskatt som betalats vid köpet/tillverkningen av de levererade föremålen?

Ska artikel 80.1 c i rådets direktiv 2006/112 tolkas så, att medlemsstaten inte får vidta några åtgärder enligt vilka beskattningsunderlaget enbart ska vara marknadsvärdet, när leverantören har utövat rätten att dra av hela den mervärdesskatt som betalats på varor och tjänster som är föremål för efterföljande leveranser mellan närstående personer, till ett högre värde än marknadsvärdet, och denna avdragsrätt inte har korrigerats enligt artiklarna 173–177 i direktivet?

3.	Innehåller artikel 80.1 i direktiv 2006/112 en uttömmande uppräkning över de fall där förutsättningarna är uppfyllda för medlemsstaterna att vidta åtgärder enligt vilken beskattningsunderlaget ska vara transaktionens marknadsvärde?

4.	Är en sådan nationell bestämmelse som artikel 27.3 punkt 1 i mervärdesskattelagen (Zakon za danak varhu dobavenata stoynost) tillåten under andra omständigheter än de som anges i artikel 80.1 a, b och c i direktiv 2006/112?

5.	Har bestämmelsen i artikel 80.1 c i direktiv 2006/112 direkt effekt i ett fall som det förevarande, och får den nationella domstolen tillämpa den direkt?

(1) EUT L 347, s. 1.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/16

Talan väckt den 21 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-624/10)

2011/C 72/28

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Afonso)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt mervärdesskattedirektivet, särskilt artiklarna 168, 171, 193, 194, 204 och 214 i detta direktiv, genom att i avsnitt IV i administrativa föreskrifter nr 105 av den 23 juni 2006 (3 A-9-06) föreskriva ett administrativt tillstånd som avviker från systemet med omvänd betalningsskyldighet av mervärdesskatt och som bland annat innebär att säljaren eller den som tillhandahåller tjänster utser en betalningsansvarig med hemvist utanför Frankrike, och

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har gjort gällande att de franska bestämmelserna som avviker från systemet med omvänd betalningsskyldighet av mervärdesskatt på flera sätt strider mot unionsrätten.

De skattskyldiga som önskar dra förmån av bestämmelsen i avsnitt IV i administrativa föreskrifter nr 105 av den 23 juni 2006 (3 A-9-06) måste för det första utse en skatterepresentant vilket inte är förenligt med artikel 204 i mervärdesskattedirektivet. Denna artikel innebär att medlemstaterna endast har rätt att ålägga en sådan skyldighet ifall det i det land där den skattskyldige har sin hemvist inte finns någon mekanism om ömsesidigt stöd vad beträffar indirekta skatter liknande den som föreskrivs inom unionen.

Det administrativa tillståndet underställs för det andra säljarens skyldighet att registrera sig för mervärdesskatt i Frankrike vilket inte är förenligt med artikel 214.1 i mervärdesskattedirektivet. Av denna bestämmelse följer att registrering för mervärdesskatt inte berör skattskyldiga som i en annan medlemsstat än den där de har sitt hemvist levererar varor eller tillhandahåller tjänster som omfattas av systemet med omvänd betalningsskyldighet för kunden, till exempel genom tillämpning av artikel 194 i mervärdesskattedirektivet.

I bestämmelsen föreskrivs för det tredje att den mervärdesskatt som köparen eller den som tillhandahåller tjänster är skyldig att erlägga ska dras av från den mervärdeskatt som erlagts av en eller flera kunder. Detta förfarande är inte förenligt med artiklarna 168 och 171 i mervärdesskattedirektivet enligt vilka kompenseringen mellan den avdragsgilla och den erlagda mervärdesskatten ska beräknas avseende varje enskild skattskyldig. En sådan avvikande bestämmelse kan inte ha någon grund i artikel 11 i samma direktiv.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/17

Överklagande ingett den 29 december 2010 av Alliance One International, Inc. och Standard Commercial Tobacco Company, Inc. av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 27 oktober 2010 i mål T-24/05, Alliance One International, Inc., Standard Commercial Tobacco Co., Inc. och Trans-Continental Leaf Tobacco Corp. Ltd mot Europeiska kommissionen

(Mål C-628/10 P)

2011/C 72/29

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Alliance One International, Inc. och Standard Commercial Tobacco Company, Inc. (ombud: M. Odriozola Alén, abogado och A. João Vide, abogada)

Övriga parter i målet: Trans-Continental Leaf Tobacco Corp. Ltd och Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom av den 27 oktober 2010 i mål T-24/05 i den mån klagandenas talan inte har vunnit bifall på den grunden att det förelåg en oriktigt uppenbar bedömning vid tillämpningen av artikel 101.1 FEUF och artikel 23.2 i förordning 1/2003 (1), på den grunden att motiveringen var otillräcklig eller på den grunden att principen om likabehandling hade åsidosatts vad gäller slutsatsen att Alliance One International, Inc., tidigare Standard Commercial Corp. och Standard Commercial Tobacco Co. var solidariskt ansvariga,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 oktober 2004 i ärende COMP/C.38.238/B.2 — Råtobak — Spanien, i den mån der rör klagandena och till följd härav sätta ned de böter som klagandena ålagts, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena gör för det första gällande att kommissionen och tribunalen har tillämpat artikel 101.1 FEUF och artikel 23.2 i förordning 1/2003 på ett felaktigt sätt genom att SCC och SCTC hölls ansvariga för den överträdelse som hade begåtts av WWTE. Klagandena hävdar närmare bestämt att gemensam kontroll inte räcker för att visa att de hade möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över WWTE:s beteende under perioden före maj 1998. Även om det skulle anses möjligt att hålla bolagen ansvariga på detta sätt hade det under alla förhållanden krävts att bägge de moderbolag som utövade den gemensamma kontrollen hade beaktats i syfte att identifiera en enda ekonomisk enhet. I andra hand gör klagandena gällande att kommissionen, och tribunalen, har åsidosatt artikel 296 FEUF genom att de gav en otillräcklig motivering för att bolagen skulle hållas ansvariga. Dessutom har tribunalen, för perioden efter maj 1998, inte iakttagit klagandenas rättigheter enligt allmänna unionsrättsliga principer och inte heller de rättigheter som framgår av Europakonventionen och stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilken numera är en del av Lissabonfördraget och därmed har samma rättsliga status som primärrätten.

För det andra gör klagandena gällande att tribunalen har åsidosatt artikel 48.2 i dess rättegångsregler, klagandenas rätt till försvar och artikel 296 FEUF genom att den tillät kommissionen att åberopa ett nytt argument och, i ett svar på en skriftlig fråga, företa ändringar i vad som angetts i dess skriftliga inlagor. Klagandena hävdar vidare att tribunalen inte i domen (och därmed i efterhand) kan förtydliga det resonemang som kommissionen har fört i sitt beslut.

Slutligen gör klagandena gällande att tribunalen har åsidosatt principen om likabehandling i artikel 20 i stadgan om de grundläggande rättigheterna genom att andra bolag behandlades fördelaktigare. Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den definierade metoden för att hålla bolagen ansvariga, särskilt då denna metod innebär att ett beslut ska vila på dubbla grunder, vilket ledde till diskriminering mellan bolag utifrån hur välgrundad deras talan var, utan att i övrigt fastställa någon standard. Tribunalen tillämpade även metoden för att hålla bolagen ansvariga på ett diskriminerande sätt, antingen genom att den inte tillämpade kriteriet dubbla grunder på Universal Corporation och Universal Leaf eller genom att den inte tillämpade den metod som tillämpades på Universal Corporation och Universal Leaf på SCC och SCTC.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/18

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 24 januari 2011 — Rubinetterie Teorema mot kommissionen

(Mål T-370/10 R)

(Interimistiskt förfarande - Konkurrens - Kommissionens beslut att ålägga böter - Bankgaranti - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Ekonomisk skada - Särskilda omständigheter föreligger inte - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)

2011/C 72/30

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Rubinetterie Teorema SpA (Flero, Italien) (ombud: advokaterna R. Cavani, M. di Muro och P. Preda)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Antoniadis, F. Castillo de la Torre och L. Malferrari)

Saken

Ansökan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut K(2010) 4185 slutlig, av den 23 juni 2010, om ett förfarande enligt artikel 101 [FEUF] och artikel 53 i EES-avtalet, (ärende COMP/39.092 — Sanitetsporslin och kranar)

Avgörande

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2.	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/18

Talan väckt den 16 december 2010 — Vivendi mot kommissionen

(Mål T-567/10)

2011/C 72/31

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Vivendi (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna O. Fréget, J.-Y. Ollier och M. Struys)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan kan tas upp till prövning,

—

—	förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader i tribunalen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden i sak tre grunder.

1.	Kommissionen åsidosatte principen om god förvaltningssed genom att endast göra en summarisk prövning av det klagomål sökanden ingett.

Kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning med avseende på hur begreppet särskilda och exklusiva rättigheter ska tolkas vad gäller direktiv 2002/77/EG (1) och artikel 106.3 FEUF.

—

Sökanden gör gällande att kommissionen inte hade rätt att underlåta att vidta åtgärder i anledning av Republiken Frankrikes beviljande av en regelmässig fördel genom att fastställa priset för telefonabonnemang avseende samhällsomfattande tjänster på en nivå som gör det uteslutet att det kommer in några anbud som konkurrerar med France Telecom, med hänvisning till att ingen privat aktör begärt att denna regelmässiga fördel ska tas bort.

—	Sökanden gör i andra hand gällande att sådana krav hade framställts.

Kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bedömning vad gäller omfattningen av skyldigheterna för den nationella tillsynsmyndigheten som följer av direktiven avseende elektronisk kommunikation eftersom medlemstatens beteende inte kan ursäktas med att regelverket var ofullständigt eller oprecist.

(1) Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, s. 21).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/19

Talan väckt den 16 december 2010 — Vivendi mot kommissionen

(Mål T-568/10)

2011/C 72/32

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Vivendi (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna O. Fréget, J.-Y. Ollier och M. Struys)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan kan tas upp till prövning,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 1 oktober 2010 genom vilket kommissionen avslog det klagomål som hade ingetts av Vivendi den 2 mars 2009 (registrerat under nummer 2009/4267) avseende Republiken Frankrikes åsidosättande av kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, och följaktligen av artikel 106.1 FEUF, genom beviljande av en författningsenlig fördel bestående i posttillsynsmyndighetens (Autorité de régulation des communications électroniques et des postes, ARCEP) vägran att använda sina befogenheter för att tvinga den historiske importören att till de operatörer som ansökt om tillgång till tjänster för accessnätet återlämna de belopp som uppburits utöver de faktiska kostnaderna för den prestation som omfattas av kostnadsorientering, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden i sak fyra grunder.

1.	Den första grunden avser en felaktig rättstillämpning med avseende på definitionen av en ”särskild rättighet” i den mening som avses i direktiv 2002/77/EG (1).

2.	Genom den andra grunden görs gällande att kommissionen har åsidosatt sin kontrollskyldighet enligt artikel 106.3 FEUF.

3.	Sökanden hävdar genom sin tredje grund att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning när den bedömde att skyldigheten att låta vissa avgifter omfattas av kostnadsorientering inte faller under ett av Europeiska unionens direktiv, utan under det nationella regleringsorganets ansvar.

Den fjärde grunden avser en felaktig rättstillämpning i det att kommissionen ansåg att de privata operatörernas rättigheter inte kränkts, eftersom dessa operatörer kan vända sig till de nationella handelsdomstolarna för att få återbetalning i den del France Télécom har uppburit för höga belopp. Komplexiteten i ett sådant ärende medför nämligen att det blir omöjligt att fullständigt utöva rätten till återbetalning vid dessa domstolar.

(1) Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, s. 21).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/19

Talan väckt den 21 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Commune de Millau

(Mål T-572/10)

2011/C 72/33

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Petrova och advokaten E. Bouttier)

Svarande: Commune de Millau (Millau, Frankrike)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att Commune de Millau bär solidariskt ansvar för de åtaganden och skulder som Société d’économie mixte d’équipement de l’Aveyron (SEMEA) har ådragit sig i förhållande till Europeiska kommissionen,

—	förplikta Commune de Millau att solidariskt med SEMEA till sökanden utge ett belopp på 41 012 euro inklusive ränta i första hand beräknad från den 10 mars 1992 och i andra hand beräknad från den 27 april 1993,

—	besluta att periodiserad ränta ska utgå på räntebeloppet,

—	förplikta Commune de Millau att solidariskt med SEMEA utge skadestånd motsvarande 5 000 euro som ersättning för SEMEA:s våldsamma motstånd,

—	förplikta Commune de Millau att solidariskt med SEMEA ersätta rättegångskostnaderna, samt

—	förena detta mål med mål T-168/10, kommissionen mot SEMEA.

Grunder och huvudargument

De grunder och huvudargument som sökanden har åberopat är identiska med dem som har åberopats i mål T-168/10, kommissionen mot SEMEA (1). Kommissionen har gjort gällande att Commune de Millau är solidariskt ansvarig att betala SEMEA:s skuld eftersom kommunen har övertagit SEMEA:s tillgångar, inklusive kontraktet mellan SEMEA och kommissionen som utgör föremålet för denna tvist.

(1) EUT 2010, C 161, s. 48.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/20

Talan väckt den 29 december 2010 — Just Music Fernsehbetrieb mot harmoniseringsbyrån — France Télécom (Jukebox)

(Mål T-589/10)

2011/C 72/34

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Just Music Fernsehbetrieb GmbH (Landshut, Tyskland) (ombud: advokaten T. Kaus)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: France Télécom SA (Paris, Frankrike)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) antog den 14 oktober 2010 i ärende R 1408/2009-1,

—	förplikta svaranden att upphäva invändningsbeslutet och medge registrering av ansökan nr 6163778 i dess helhet,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna,

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att bära sökandens rättegångskostnader i samband med förfarandena vid överklagandenämnden och invändningsenheten, eller

—	alternativt, vilandeförklara målet i avvaktan på att ett slutligt beslut fattas avseende sökandens begäran av den 21 december 2010 till harmoniseringsbyrån om att registreringen av det tidigare gemenskapsvarumärket nr 3693108 ska upphävas.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket Jukebox för tjänster i klasserna 38 och 41 — Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 6163778

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsregistrering nr 3693108 av figurmärket JUKE BOX för varor och tjänster i klasserna 9,16, 35, 38, 41 och 42

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Sökanden anser att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av (i) artiklarna 15 och 42.2 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 eftersom det inte föreligger några bevis för att det ifrågavarande varumärket i invändningsförfarandet, registrerat gemenskapsvarumärke nr 3693108, JUKE BOX, verkligen har varit i bruk, (ii) artiklarna 8.1 b, 9 och 65.2 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 eftersom överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning av varumärkenas likhet, och (iii) artikel 78 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 i den mån överklagandenämnden underlät att utöva sin utredningsbefogenhet och utöva den hela omfattningen av sin befogenhet.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/20

Talan väckt den 27 december 2010 — Thesing och Bloomberg Finance mot ECB

(Mål T-590/10)

2011/C 72/35

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Gabi Thesing och Bloomberg Finance LP (London, Förenade kungariket) (ombud: M.H. Stephens och R.C. Lands, Solicitors)

Svarande: Europeiska centralbanken

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska centralbankens beslut, som delgavs sökandena genom skrivelser av den 17 september och 21 oktober 2010, om avslag på ansökan om tillgång till handlingar,

—	förplikta Europeiska centralbanken att bevilja sökandena tillgång till dessa handlingar i enlighet med Europeiska centralbankens beslut av den 4 mars 2004 om allmänhetens tillgång till Europeiska centralbankens handlingar (ECB/2004/3) (1), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar, i enlighet med artikel 263 FEUF, ogiltigförklaring av Europeiska centralbankens beslut, som delgavs sökandena genom skrivelser av den 17 september och 21 oktober 2010, genom vilket Europeiska centralbanken avslog sökandenas ansökan om tillgång till följande handlingar i enlighet med Europeiska centralbankens beslut av den 4 mars 2004 om allmänhetens tillgång till Europeiska centralbankens handlingar (ECB/2004/3):

i)	En not med rubriken The impact on government deficit and debt from off-market swaps. The Greek case (SEC/GovC/X/10/88a),

ii)	En andra not med rubriken The Titlos transaction and possible existence of similar transactions impacting on the euro area government debt or deficit levels (SEC/GovC/X/10/88b).

Till stöd för sin talan gör sökandena gällande följande grunder:

Sökandena hävdar att Europeiska centralbanken gjorde en felaktig tolkning och/eller tillämpning av artikel 4.1 a i Europeiska centralbankens beslut av den 4 mars 2004 (ECB/2004/3), i vilken det föreskrivs ett undantag till den allmänna rätten till tillgång enligt artikel 2 i detta beslut, eftersom:

i)	Europeiska centralbanken inte tolkade artikel 4.1 a så, att det fordras att allmänintresset beaktas till förmån för utlämnande,

ii)	Europeiska centralbanken underlät att ge allmänintresset tillräcklig eller lämplig betydelse till förmån för ett utlämnande av de begärda handlingarna,

iii)	Europeiska centralbanken överdrev eller gjorde en felaktig definition av samhällsintresset till nackdel för ett utlämnande av de begärda handlingarna.

Vidare gör sökandena gällande att Europeiska centralbanken gjorde en felaktig tolkning och/eller tillämpning av artikel 4.2 i Europeiska centralbankens beslut av den 4 mars 2004 (ECB/2004/3), i vilken det föreskrivs ett undantag till den allmänna rätten till tillgång enligt artikel 2 i detta beslut, eftersom:

i)	Europeiska centralbanken borde ha tolkat ett ”övervägande” allmänintresse så, att detta skulle avse ett allmänintresse som väger tyngre än något allmänintresse som talar för att undantaget upprätthålls,

ii)	Europeiska centralbanken borde ha dragit slutsatsen att ett övervägande allmänintresse var för handen, till förmån för ett utlämnande av de begärda handlingarna.

Slutligen gör sökandena gällande att Europeiska centralbanken gjorde en felaktig tolkning och/eller tillämpning av artikel 4.3 i Europeiska centralbankens beslut av den 4 mars 2004 (ECB/2004/3), i vilken det föreskrivs ett undantag till den allmänna rätten till tillgång enligt artikel 2 i detta beslut, eftersom:

i)	Europeiska centralbanken borde ha tolkat ett övervägande allmänintresse så, att detta skulle avse ett allmänintresse som väger tyngre än något allmänintresse som talar för att undantaget upprätthålls,

ii)	Europeiska centralbanken borde ha dragit slutsatsen att ett övervägande allmänintresse var för handen, till förmån för ett utlämnande av de begärda handlingarna.

iii)	Europeiska centralbanken överdrev eller gjorde en felaktig definition av allmänintresset till nackdel för ett utlämnande av de begärda handlingarna.

(1) Europeiska centralbankens beslut av den 4 mars 2004 om allmänhetens tillgång till Europeiska centralbankens handlingar (ECB/2004/3) (EUT L 80, s. 42).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/21

Talan väckt den 17 december 2010 — Zenato mot harmoniseringsbyrån — Camera di Commercio Industria Artigianato e Agricoltura di Verona (RIPASSA)

(Mål T-595/10)

2011/C 72/36

Ansökan är avfattad på italienska

Parter

Sökande: Alberto Zenato (Verona, Italien) (ombud: A. Rizzoli, avvocato)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Camera di Commercio Industria Artigianato e Agricoltura di Verona (Verona, Italien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla talan i enlighet med de yrkanden som framställts,

—	ogiltigförklara överklagandenämndens beslut i den del som det omtvistade beslutet därigenom upphävdes och som det avser ersättning av rättegångskostnader för förfarandet för överklagande vid harmoniseringsbyrån,

—	fastställa invändningsenhetens beslut,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket RIPASSA (registreringsansökan nr 106 955) för varor i klass 33

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Camera di Commercio Industria Artigianato e Agricoltura di Verona

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det italienska ordmärket VINO DI RIPASSO (nr 528 778) för varor i klass 33

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av det omtvistade beslutet och återförvisning av ärendet till invändningsenheten

Grunder: Åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/22

Talan väckt den 29 december 2010 — Eurocool Logistik mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-599/10)

2011/C 72/37

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Eurocool Logistik GmbH (Linz, Österrike) (ombud: advokaten G. Secklehner)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Peter Lenger (Weinheim, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslut R 451/2010-1, som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 14 oktober 2010, genom vilket invändningsenhetens beslut av den 27 januari 2010 i invändningsförfarande nr B 751 570 fastställdes, avslå invändningen och återförvisa ansökan om registrering till harmoniseringsbyrån för fortsatt handläggning samt förplikta svaranden att bära samtliga rättegångskostnader, inklusive de kostnader som uppkommit vid överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket EUROCOOL för tjänster i klasserna 39 och 42

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Peter Lenger

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Nationella bildmärken, som innehåller ordelementet EUROCOOL LOGISTICS, för tjänster i klasserna 35 och 39, och firman EUROCOOL LOGISTICS som används inom näringsverksamhet i Tyskland med avseende på vissa tjänster

Invändningsenhetens beslut: Bifall av invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 63.2 och 75.2 i förordning (EG) nr 207/2009 (1), då sökanden i invändningsförfarandet inte gavs möjlighet att kommentera grunderna för den invändning som hade framställts av motparten vid överklagandenämnden, samt åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009, då det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de motstående varumärkena.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/22

Talan väckt den 7 januari 2011 — Export Development Bank of Iran mot rådet

(Mål T-4/11)

2011/C 72/38

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Export Development Bank of Iran (ombud: advokaten J.-M Thouvenin)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 961/2010 i den del sökanden berörs,

—	förklara att beslut 2010/413/GUSP inte är tillämpligt på sökanden,

—	ogiltigförklara artiklarna 16.2 a och 16.2 b i rådets förordning (EU) nr 961/2010 i den del sökanden berörs,

—	ogiltigförklara rådets beslut att uppföra sökanden i förteckningen i bilaga VIII till rådets förordning (EU) nr 961/2010, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan sökanden åberopar sju grunder.

Som första grund gör sökanden gällande att rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (1) och artikel 16.2 a och b saknar rättslig grund.

—	Sökanden gör i den första delgrunden gällande att artikel 215 FEUF inte kan användas som rättslig grund för förordning nr 961/2010, eftersom det inte föreskrivs i beslut 2010/413/GUSP.

—	I den andra delgrunden gör sökanden gällande att artikel 215 FEUF inte kan användas som rättslig grund för förordning nr 961/2010, eftersom beslut 2010/413/GUSP inte har antagits i enlighet med avdelning V kapitel 2 FEU. Beslutet ska följaktligen underkännas som inte tillämpligt i förevarande fall.

2.	I den andra grunden görs gällande att internationell rätt har åsidosatts genom artikel 16.2 a och 16.2 b i förordning nr 961/2010, eftersom dessa bestämmelser inte utgör ett genomförande av säkerhetsrådets beslut och strider mot principen om icke-inblandning i den internationella rätten.

3.	Sökanden gör vidare gällande att artikel 215 FEUF har åsidosatts, eftersom förfarandet för upptagandet i förteckningen i bilaga VIII strider mot förfarandet som förskrivs i artikel 215 FEUF.

4.	Den fjärde grunden avser åsidosättandet av rätten till försvar, rätten till god förvaltning och rätten till ett effektivt domstolsskydd, eftersom rådet inte har iakttagit sökandens rätt att yttra sig, tillräckligt motiverat sina beslut eller gett sökanden tillgång till handlingarna i ärendet.

Sökanden gör vidare gällande att proportionalitetsprincipen har åsidosatts.

—	Sökanden hävdar i först hand att de omtvistade besluten är olämpliga, eftersom frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser som sökanden förvaltar leder till frysning av tillgångar och ekonomiska resurser som sökanden inte fritt förfogar över och som tillhör sökandens kunder.

—	Sökanden anser vidare att sanktionen som påfördes är oproportionerlig med hänsyn till de handlingar som sökanden anklagas för, och sanktionen har grundats på omständigheter som ligger långt tillbaka i tiden och som saknar stöd.

6.	Såvitt avser den sjätte grunden gör sökanden gällande att principen om rätten till egendom har åsidosatts då begränsningen av sökandens rätt till egendom är oproportionerlig, eftersom rätten till försvar inte har iakttagits under förfarandet.

Som sjunde grund gör sökanden gällande att icke-diskrimineringsprincipen har åsidosatts, eftersom sanktionsåtgärder har vidtagits avseende sökanden utan att det är fastställt att sökanden medvetet och avsiktligt har deltagit i verksamhet som syftar till att kringgå restriktiva åtgärder, eller som får den effekten.

(1) EUT L 281, s. 1.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/23

Talan väckt den 7 januari 2011 — Export Development Bank of Iran mot rådet

(Mål T-5/11)

2011/C 72/39

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Export Development Bank of Iran (ombud: advokaten J.-M. Thouvenin)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslut 2010/644/Gusp av den 25 oktober 2010, i den del som rör sökanden,

—	ogiltigförklara beslutet i rådets skrivelse till sökanden av den 28 oktober 2010,

—	fastställa att beslut 2010/413/Gusp inte är tillämpligt på sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

De grunder och huvudargument som har åberopats av sökanden är i huvudsak identiska med eller snarlika de grunder och huvudargument som har åberopats i mål T-4/11, Export Development Bank of Iran mot rådet.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/24

Överklagande ingett den 5 januari 2011 av Europeiska kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 28 oktober 2010 i mål F-9/09, Vicente Carbajosa m.fl. mot kommissionen

(Mål T-6/11 P)

2011/C 72/40

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och B. Eggers)

Övriga parter i målet: Isabel Vicente Carbajosa (Bryssel, Belgien), Niina Lehtinen (Bryssel) och Myriam Menchen (Bryssel)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva personaldomstolens dom av den 28 oktober 2010 i mål F-9/09, Vicente Carbajosa m.fl. mot kommissionen,

—	återförvisa målet till personaldomstolen för prövning av de grunder för ogiltigförklaring som sökandena har åberopat, och

—	meddela beslut om rättegångskostnaderna vid en senare tidpunkt.

Grunder och huvudargument

Klaganden har till stöd för sin talan anfört två grunder.

Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, rätten till försvar och rättssäkerhetsprincipen, då personaldomstolen biföll talan på en grund som inte hade åberopats i det aktuella målet och som inte hade tagits upp ex officio av personaldomstolen, utan som hade åberopats i ett annat mål.

Den andra grunden, vilken åberopas i andra hand: Åsidosättande av artiklarna 1, 5 och 7 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och av besluten om upprättande av Europeiska byrån för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) samt åsidosättande av motiveringsskyldigheten, då personaldomstolen felaktigt slog fast att EPSO inte hade behörighet att besluta att inte uppföra de berörda på listan över sökande som får möjlighet att inge en fullständig ansökan efter första urvalsfasen.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/24

Talan väckt den 7 januari 2011 — Bank Kargoshaei m.fl. mot rådet

(Mål T-8/11)

2011/C 72/41

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Bank Kargoshaei, Bank Melli Iran Investment Company, Bank Melli Iran Printing and Publishing Company, Cement Investment & Development Co., Mazandaran Cement Company, Melli Agrochemical Company, Shomal Cement Co., (Tehran, Iran) (ombud: advokaterna L. Defalque och S. Woog)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara punkt 5 i avdelning B i bilagan till rådets beslut 2010/644/Gusp av den 25 oktober 2010 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (1) och punkt 5 i avdelning B i bilaga VIII till rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (2) samt det beslut som återfinns i rådets skrivelse av den 28 oktober 2010,

—	fastställa att artikel 20.1 b i rådets beslut av den 26 juli 2010 (3) och artikel 16.2 a i rådets förordning (EU) nr 961/2010 är rättsstridiga och inte ska tillämpas med avseende på sökandena,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan gör sökandena gällande samma grunder som anförts i mål T-7/11, Bank Melli Iran mot rådet.

(1) EUT L 281, s. 81

(2) EUT L 281, s. 1

(3) Rådets beslut av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp, EUT L 195, s. 39

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/25

Talan väckt den 6 januari 2011 — Air Canada mot kommissionen

(Mål T-9/11)

2011/C 72/42

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Air Canada (Saint Laurent, Kanada) (ombud: solicitors J. Pheasant och T. Capel)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	i första hand ogiltigförklara beslutet, särskilt artiklarna 2 och 3 eller, i andra hand, ogiltigförklara delar av beslutet med stöd av artikel 263 FEUF,

—	ogiltigförklara de påförda böterna eller, i andra hand, sätta ned bötesbeloppet till noll med stöd av artikel 261 FEUF,

—	förplikta kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa tribunalens dom med stöd av artikel 266 FEUF, och

—	förplikta kommissionen att ersätta Air Canadas kostnader för väckande av talan och alla senare kostnader i detta mål.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför sex grunder till stöd för sin talan.

Den första grunden avser att sökandens rätt till försvar har åsidosatts genom att kommissionen ändrade föremålet för tvisten i betydlig omfattning från tidpunkten för meddelandet om invändningar fram till dess att beslutet fattades och därmed lät beslutet vila på nya faktiska omständigheter och en ny rättslig bedömning som sökanden inte lämnades möjlighet att bemöta.

Den andra grunden avser

—	att beslutet vilar på bevis som inte får användas eftersom det bevismaterial som kommissionen stöder sig på i beslutet ska lämnas utan avseende, och

—

att kommissionen har åsidosatt den unionsrättsliga likabehandlingsprincipen och inte ställt korrekta krav på bevisningen enligt samma rätt genom att den har hållit viss bevisning mot sökanden men anser att samma eller i stort sett samma bevismaterial är otillräckligt som bevisning i förhållande till andra adressater för meddelandet om invändningar samt att kommissionen inte har beaktat de korrigeringar och preciseringar som sökanden gjort.

Den tredje grunden går ut på att sökanden inte har gjort sig skyldig till någon överträdelse

—	eftersom det inte framgår av artiklarna 2 och 3 i den dispositiva delen av beslutet att sökande har deltagit i den sammanhängande och långvariga överträdelse som beskrivs i skälen,

—	eftersom kommissionen inte har uppfyllt de relevanta rättsliga villkor som ska uppfyllas enligt artikel 101.1 FEUF och enligt rättspraxis för att kunna hålla sökanden ansvarig för denna sammanhängande och långvariga överträdelse, och

—	eftersom det inte, med stöd av de bevis som kommissionen enligt den andra grunden med rätta kan lägga till grund för sin nya värdering av de invändningar som riktas mot sökanden, har visats att sökanden har åsidosatt rättsreglerna.

4.	Den fjärde grunden avser att den relevanta marknaden inte har avgränsats eller, alternativt, inte har avgränsats korrekt i strid med de rättsliga krav som har slagits fast i EU-domstolens praxis, och särskilt att den strider mot rättsäkerhetsprincipen och proportionalitetsprincipen.

5.	Den femte grunden går ut på att böterna helt ska bortfalla eller, alternativt, sättas ned betydligt (ytterst till noll) med stöd av övriga grunder och till följd av att kommissionen har brustit i sin tillämpning av den unionsrättsliga likabehandlingsprincipen vid fastställandet av böter.

6.	Den sjätte grunden avser att beslutet ät bristfälligt motiverat i strid med motiveringsskyldigheten i artikel 296 FEUF.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/26

Talan väckt den 6 januari 2011 — Sina Bank mot rådet

(Mål T-15/11)

2011/C 72/43

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sina Bank (Tehran, Iran) (ombud: advokaterna B. Mettetal och C. Wucher-North)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara punkt 8 i avdelning B i bilaga VIII till förordning nr 961/2010 (1) i den mån sökanden berörs därav,

—	ogiltigförklara kommissionens beslutsskrivelse av den 28 oktober 2010,

—	fastslå att punkt 8 i avdelning B i bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (2), inte ska tillämpas i den mån sökanden berörs därav,

—	fastslå att artikel 16.2 i rådets förordning nr 961/2010 inte ska tillämpas med avseende på sökanden,

—	fastslå att artikel 20.1 b i rådets beslut 2010/413/Gusp inte ska tillämpas med avseende på sökanden,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden gällande fyra grunder:

Den första grunden avser att de materiella villkoren för att tas upp i förteckningarna enligt den angripna förordningen och det angripna beslutet från 2010 inte är uppfyllda med avseende på sökanden och/eller att rådet har gjort sig skyldigt till en uppenbart oriktig bedömning när den prövade huruvida villkoren var uppfyllda eller ej. Upptagandet av sökanden i företeckningarna är följaktligen inte berättigat.

Den andra grunden innebär att principen om likabehandling har åsidosatts genom att sökanden tagits upp i förteckningarna, då

—	sökanden har behandlats annorlunda än andra iranska banker,

—	sökanden har behandlats annorlunda än andra iranska banker som tagits upp i förteckningen, i såväl förordningen som beslutet från 2010,

—	sökanden har behandlats annorlunda med avseende på situationen som gäller för ”Daftar” och Mostaz’afan Foundation.

Den tredje grunden avser att rätten till förvar har åsidosatts och att sanktionsåtgärderna inte har motiverats då:

—	sökanden inte erhållit några upplysningar från rådet för att kunna ta ställning annat än en kortfattad motivering på två rader, allmänt hållen och felaktig,

—	trots att sökanden har gjort detaljerade framställningar till rådet om att erhålla information avseende den omständigheten att sökanden tagits upp i förteckningen, har rådet inte svarat vare sig sökanden eller på skrivelserna från dennes ombud,

—	denna omständighet gör det omöjligt att avgöra huruvida åtgärden är välgrundad eller om den antagits på felaktiga grunder,

—	sökanden skulle ha informerats om alla bevis som talar mot denne, så långt detta var möjligt, antingen samtidigt eller så snart som möjligt efter ett inledande beslut om att frysa dess tillgångar.

Den fjärde grunden avser den omständigheten att sökandens rätt till sin egendom har åsidosatts genom åtgärderna och att dessa är oproportionerliga, trots principen att beslut ska vara proportionerliga som gäller inom den Europeiska unionen eftersom,

—	det saknas samband mellan rådets mål och den åtgärd som drabbar sökanden,

—	rådet har inte identifierat någon transaktion i vilken sökanden varit inblandad,

—	det finns andra, mer proportionerliga åtgärder som kan vidtas mot risken för påstådd iransk kärnteknisk verksamhet och finansieringen av densamma.

(1) Rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1)

(2) Rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39)

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/27

Talan väckt den 14 januari 2011 — Konungariket Nederländerna mot kommissionen

(Mål T-16/11)

2011/C 72/44

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Konungariket Nederländerna (ombud: C. Wissels, M. de Ree och M. Noort)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut 2010/668/EU av den 4 november 2010 om undantagande från EU-finansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantisektion för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) i de delar som denna artikel avser Nederländerna och att det görs en finansiell korrigering på (sammantaget) 28 947 149,31 euro som har använts till utgifter åren 2003–2008 inom kvotordningen för potatisstärkelse, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har i beslut 2010/668/EU tillämpat en schablonmässig korrigering på 10 procent av de belopp som angetts av nederländska myndigheter och som betalades ut åren 2003 — 2008 inom ramen för stödsystemen för potatisstärkelse. Enligt kommissionen gjorde nederländska myndigheter utbetalningen till producenten av potatisstärkelse och till potatisodlaren innan totalbeloppet för minimipriser för levererade potatis hade betalts till potatisodlaren.

Den nederländska regeringen anser att minimipriset hade betalts ut innan stöd gavs till producenten av potatisstärkelse och till potatisodlaren. Minimipriset betalades dels genom kvittning av en del av minimipriset med en (civilrättslig) fordran som producenten hade på odlaren dels genom att den resterande delen av minimipriset överfördes till ett bankkonto som uppgetts av odlaren.

Sökanden har anfört fem grunder till stöd för sin talan.

Den första grunden avser att artikel 7.4 i förordning nr 1258/99 (1) och artikel 31 i förordning nr 1290/2005 (2) jämförda med artikel 5 i förordning nr 1868/94 (3), artikel 11 i förordning nr 97/95 (4), artikel 10 i förordning nr 2236/2003 (5), artikel 26 i förordning nr 2237/2003 (6) och artikel 20 i förordning nr 1973/2004 (7) har åsidosatts genom att kommissionen har uteslutit vissa utgifter från finansiering trots att villkoren för tilldelning av bidrag och direktstöd var uppfyllda, eftersom minimipriset hade betalats genom kvittning och överföring.

Den andra grunden avser att artikel 7.4 i förordning nr 1258/99 och artikel 31 i förordning nr 1290/2005 jämförda med artikel 5 i förordning nr 1868/94, artikel 11 i förordning nr 97/95, artikel 10 i förordning nr 2236/2003, artikel 26 i förordning nr 2237/2003 och artikel 20 i förordning nr 1973/2003 har åsidosatts genom att kommissionen har uteslutit vissa utgifter från finansiering trots att odlarna kunde förfoga över minimipriset redan före tilldelningen av bidrag och direktstöd.

Den tredje grunden avser att artikel 7.4 i förordning nr 1258/99, artikel 8 i förordning nr 1663/95 (8), artikel 31 i förordning nr 1290/2005 och artikel 11 i förordning nr 885/2006 (9) samt rätten till försvar har åsidosatts genom att kommissionen har uteslutit finansiering av vissa utgifter trots att det kontradiktoriska förfarande som föreskrivs i dessa artiklar inte har följts beträffande samtliga omständigheter som ligger till grund för åtgärden.

Den fjärde grunden avser att artikel 7.4 i förordning nr 1258/99 och artikel 31 i förordning nr 1290/2005 jämförda med artikel 11 i förordning nr 97/95, artikel 10 i förordning nr 2236/2003, artikel 26 i förordning nr 2237/2003 och artikel 20 i förordning nr 1973/2004 har åsidosatts genom att kommissionen har uteslutit vissa utgifter från finansiering trots att betalningen av minimipriset kunde kontrolleras av utbetalande organ med ledning av bokföringen.

Den femte grunden avser att artikel 7.4 i förordning nr 1258/99 och artikel 31.2 i förordning nr 1290/2005 samt proportionalitetsprincipen har åsidosatts genom att kommissionen har tillämpat en schablonmässig korrigering på 10 procent trots att felet endast består i att det har använts en felaktig utgångspunkt vid tillämpningen av villkoret om betalning av minimipriset och vid kontrollen av att detta villkor har följts.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103)

(2) Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, s. 1)

(3) Rådets förordning (EG) nr 1868/94 av den 27 juli 1994 om upprättandet av ett kvotsystem avseende produktion av potatisstärkelse (EGT L 197, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 5)

(4) Kommissionens förordning (EG) nr 97/95 av den 17 januari 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad gäller det minimipris som skall betalas och den kompensationsbetalning som skall beviljas till producenter av potatis samt för rådets förordning (EG) nr 1868/94 om upprättande av ett kvotsystem avseende produktionen av potatisstärkelse (EGT l 16, s. 3)

(5) Kommissionens förordning (EG) nr 2236/2003 av den 23 december 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1868/94 om upprättande av ett kvotsystem avseende produktionen av potatisstärkelse (EUT L 339, s. 45)

(6) Kommissionens förordning (EG) nr 2237/2003 av den 23 december 2003 om fastställande av tillämpningsföreskrifter av vissa stödsystem som avses i avdelning IV i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 339, s. 52)

(7) Kommissionens förordning (EG) nr 1973/2004 av den 29 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1782/2003 när det gäller de stödsystem som avses i avdelning IV och IV a i den förordningen och användningen av uttagen mark för produktion av råvaror (EUT L 345, s. 1)

(8) Kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutning av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantisektionen för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 158, s. 6)

(9) Kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (EUT L 171, s. 90)

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/28

Talan väckt den 19 januari 2011 — Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband mot kommissionen

(Mål T-22/11)

2011/C 72/45

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband (Münster, Tyskland) (ombud: advokaterna I. Liebach och A. Rosenfeld)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 december 2010, K(2010) 9525 slutlig om statligt stöd, MC 8/2009 och C-43/2009 — Tyskland — WestLB, i den del som kommissionen avslog Tysklands ansökan av den 28 oktober 2010 om att fristen för att avyttra Westdeutsche Immobilienbank AG och avsluta dess nya verksamhet skulle förlängas efter den 15 februari 2011,

—

i andra hand ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 december 2010, K(2010) 9525 slutlig, Statligt stöd, MC 8/2009 och C-43/2009 — Tyskland — WestLB, i den del som kommissionen underförstått beslutade att Tyskland endast hade ingett en enda ansökan om att fristen för att avyttra Westdeutsche Immobilienbank AG och avsluta dess nya verksamhet skulle förlängas till den 15 februari 2011 och det därför saknades anledning att besluta om en förlängning av fristen efter detta datum,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför fem grunder till stöd för sin talan.

1. Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF

Sökanden anför att kommissionen inte har angett varför den slog ihop de båda ansökningar om förlängning av fristen som Tyskland ingett till en enda ansökan.

Inte heller har kommissionen angett varför de villkor för att förlänga fristen som föreskrivs i artikel 2.2 i kommissionens beslut K(2009) 3900 slutlig av den 12 maj 2009 om statligt stöd (ärende C-43/2008, tidigare N 390/2008), som Tyskland vill bevilja för omstrukturering av WestLB AG (nedan kallat beslutet av den 12 maj 2009) inte var uppfyllda.

2. Den andra grunden: Oriktiga bedömningar och maktmissbruk

Sökanden gör gällande att kommissionen har grundat sin skönsmässiga bedömning rörande förlängningen av fristen på ett felaktigt konstaterande av de faktiska omständigheterna. Enligt sökanden antogs det angripna beslutet utifrån det felaktiga antagandet att det endast hade begärts att fristen skulle förlängas till den 15 februari och det fastslås underförstått att det saknades anledning att besluta om en förlängning efter detta datum.

Vidare gör sökanden gällande att kommissionen inte har tillämpat den möjlighet till förlängning av fristen som uttryckligen föreskrivs i artikel 2.2 i beslutet av den 12 maj 2009, trots att förutsättningarna för detta är uppfyllda. I stället har kommissionen hänvisat till en oskriven rätt till förlängning sui generis, som inte har någon rättslig grund och vars närmare villkor är mycket oklara.

3. Den tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Sökanden gör bland annat gällande att kommissionens beslut om att den nya verksamheten vid Westdeutsche Immobilienbank AG ska läggas ned efter den 15 februari 2011 inte står i rimlig proportion till de olägenheter detta medför.

4. Den fjärde grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen

I detta avseende gör sökanden gällande att kommissionen i andra fall som har samband med finanskrisen och där finansinstitut har fått mycket större stöd har medgett betydligt längre frister för avyttrande av andelar och av fastighetsfinansieringsföretag.

5. Den femte grunden: Åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av principen om god förvaltningssed

Sökanden gör inom ramen för denna grund gällande att kommissionen inte får tolka en medlemsstats ansökan i strid med dess uttryckliga ordalydelse eller dess andemening och ändamål och fatta ett beslut på grundval av denna tolkning.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/29

Talan väckt den 18 januari 2011 — Fraas mot harmoniseringsbyrån (Rutmönster i färgerna svart, beige, brun, mörkröd och grå)

(Mål T-26/11)

2011/C 72/46

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: V. Fraas GmbH (Helmbrechts-Wüstenselbitz, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Kunze och G. Würtenberger)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslut R 1317/2010-4 som fattades av fjärde överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 15 november 2010

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ett figurmärke som föreställer ett rutmönster i färgerna svart, beige, brun, mörkröd och grått för varor i klasserna 18, 24 och 25

Granskarens beslut: Avslag på ansökan om registrering.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b jämförd med artikel 7.2 i förordning (EG) nr 207/2009 (1), eftersom det aktuella gemenskapsvarumärket har särskiljningsförmåga, samt åsidosättande av artiklarna 75 och 76 i förordning (EG) nr 207/2009, eftersom överklagandenämnden inte prövat de omfångsrika faktiska omständigheterna och sökandens argument.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/29

Talan väckt den 21 januari 2011 — Rheinischer Sparkassen- und Giroverband mot kommissionen

(Mål T-27/11)

2011/C 72/47

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Rheinischer Sparkassen- und Giroverband (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Rosenfeld och I. Liebach)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 december 2010, K(2010) 9525 slutlig, statligt stöd, MC 8/2009 och C-43/2009 — Tyskland — WestLB, i den del kommissionen genom detta beslut avslog Tysklands begäran, den 28 oktober 2010, om förlängning till och med den 15 februari 2011 av fristen för att sälja och avsluta ny verksamhet i Westdeutsche Immobilienbank AG,

—

i andra hand, delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 december 2010, K(2010) 9525 slutlig, statligt stöd, MC 8/2009 och C-43/2009 — Tyskland — WestLB, såvitt kommissionen genom detta beslut underförstått fann att Tyskland bara hade lämnat in en begäran om förlängning av fristen för att sälja och avsluta ny verksamhet i Westdeutsche Immobilienbank AG till och med den 15 februari 2011 och att det därför inte kunde beslutas om förlängning av fristen utöver detta datum,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför fem grunder till stöd för sin talan.

1. Den första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF

Sökanden gör gällande att kommissionen inte har angett varför den lade samman två av Tysklands ansökningar om fristförlängning till en enda.

Kommissionen har enligt sökanden heller inte angett varför villkoren för en förlängning av fristerna enligt artikel 2.2 i kommissionens beslut K(2009) 3900 slutlig korr av den 12 maj 2009 om det statliga stöd som Tyskland vill bevilja för omstrukturering av WestLB AG (C-43/2008 (N 390/2008) (nedan kallat beslutet av den 12 maj 2009)) inte är uppfyllda.

2. Den andra grunden: Oriktig bedömning och maktmissbruk

Kommissionen byggde enligt sökanden sin skönsmässiga bedömning av möjligheten till fristförlängning på en oriktigt fastställd faktisk omständighet, eftersom den fann att ansökan bara avsåg en förlängning till och med den 15 februari 2011 och underförstått fastställde att det saknades anledning att besluta om en förlängning efter detta datum.

Sökanden gör vidare gällande att kommissionen inte har använt sig av den möjlighet till förlängning av fristen som uttryckligen fastställdes i artikel 2.2 i beslutet av den 12 maj 2009 trots att villkoren var uppfyllda. Kommissionen stödde sig i stället på en oskriven sui generis-rätt till förlängning som saknar rättsligt stöd och för vilken villkoren är mycket oklara.

3. Den tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Sökanden gör i detta avseende bland annat gällande att kommissionens beslut om avslutande av den nya verksamheten i Westdeutsche Immobilienbank AG efter den 15 februari 2011 är oproportionerligt i förhållande till nackdelarna.

4. Den fjärde grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen

I detta sammanhang anför sökanden att kommissionen i andra fall relaterade till finanskrisen där finansinstitut har fått väsentligt högre stöd, har beviljat klart längre frister för försäljning av andelar och även fastighetsfinansieringsbolag.

5. Den femte grunden: Åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av principen om god förvaltningssed.

Sökanden gör inom ramen för den femte grunden gällande att kommissionen varken har rätt att tolka en medlemsstats ansökning i strid med dess ordalydelse och syfte eller fatta beslut om ansökningen på grundval av en sådan tolkning.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/30

Talan väckt den 23 januari 2011 — Koninklijke Luchtvaart Maatschappij mot kommissionen

(Mål T-28/11)

2011/C 72/48

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV (Amstelveen, Nederländerna) (ombud: advokaten M. Smeets)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut nr K(2010) 7694 slutlig av den 9 november 2010 och i andra hand

—	nedsätta bötesbeloppet.

Grunder och huvudargument

Talan väckt med stöd av artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat FEUF) (tidigare artikel 230 EG) för överprövning och ogiltigförklaring av kommissionens beslut nr (2010) 7694 slutlig av den 9 november 2010 om ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (tidigare artikel 81 EG), artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (ärende COMP/39.258 — Flygfrakt), vilket adresseras till KLM N.V., och i andra hand om nedsättning av det bötesbelopp som utdömts i enlighet med artikel 261 FEUF (tidigare artikel 229 EG).

Sökanden åberopar fyra grunder till stöd för sin talan.

1. Den första grunden: Det angripna beslutet saknar motivering, i den mening som avses i artikel 296 FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sökanden har härvid anför följande argument:

bristande samband mellan beslutsdelen och motiveringen till beslutet,

det bristande sambandet mellan beslutsdelen och motiveringen till beslutet gör att tribunalen inte kan genomföra sin domstolsprövning,

bristande samband och klarhet i motiveringen vad avser i) överträdelsens omfattning och vilka personer beslutet är riktat till, ii) ingen kommission har tagits ut på extraavgifterna och iii) extraavgiften på bränsle gör att tribunalen inte kan genomföra sin domstolsprövning, och

bristande samband och klarhet i motiveringen vad avser tillämpningen av 2006 års riktlinjer om böter och vad avser beslutet att utdöma böter som gör att tribunalen inte kan genomföra sin domstolsprövning.

2. Den andra grunden: Beslutet har fattats utan att ha föregåtts av ett rättvist förfarande i den mening som avses i artiklarna 41, 47, 48, 49 och 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sökanden har härvid anfört följande argument:

Kommissionen har inte beaktat rätten att yttra sig, rätten till prövning vid en opartisk domstol och oskuldspresumtionen i artiklarna 41.2 a, 47 och 48 i stadgan genom att inte höra beslutsmottagarna vad avser ett antal olika ändringar av ärendets omfattning och antalet beslutsmottagare,

åsidosättande av legalitetsprincipen och principen att böterna måste vara proportionerliga enligt artikel 49 i stadgan genom att KLM Cargos hela omsättning har inkluderats i försäljningsvärdet enligt 2006 års riktlinjer om böter samt åsidosättande av rätten att yttra sig på denna punkt, och

åsidosättande av legalitetsprincipen och principen att böterna måste vara proportionerliga enligt artikel 49 i stadgan samt principen non bis in idem i artikel 50 i stadgan genom att försäljning utanför EES-området har inkluderats i försäljningsvärdet enligt 2006 års riktlinjer om böter och genom att ett kriterium har tillämpats för att sätta ett maximibelopp för detta försäljningsvärde samt åsidosättande av rätten att yttra sig i denna fråga.

3. Tredje grunden: Böterna har fastställts i strid med artikel 101 FEUF, artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003 (1) och 2006 års riktlinjer om böter, eftersom

2006 års riktlinjer inte gör det möjligt att inkludera försäljning som inte direkt eller indirekt är knuten till överträdelsen i försäljningsvärdet och

riktlinjerna om böter inte gör det möjligt att fastställa böterna på grundval av försäljning utanför EES-området.

4. Fjärde grunden: När böterna fastställdes enligt 2006 års riktlinjer om böter skedde detta på ett uppenbart felaktigt sätt och i strid med principen om skydd för berättigade förväntningar, proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen. Sökanden har härvid anfört följande argument:

konstaterandet att den försäljning som är direkt eller indirekt knuten till överträdelsen motsvarar hela KLM Cargos försäljning är uppenbart felaktigt och strider mot principen om skydd för berättigade förväntningar, proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen,

konstaterandet att den försäljning som är direkt eller indirekt knuten till överträdelsen borde inkludera KLM Cargos försäljning utanför EES-området är uppenbart felaktigt och strider mot principen om skydd för berättigade förväntningar, proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen,

omständigheten att överträdelsens allvar har fastställts utan hänvisning till extravgifternas art och omständigheten att försäljningsvärdet och överträdelsens allvar har fastställts med hänvisning till överträdelsens omfattning som helhet innebär ett uppenbart fel och strider mot proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen,

tillägget till bötesbeloppet (”entréavgiften”) har fastställts utan hänsyn till överträdelsens varaktighet vilket innebär ett uppenbart fel och strider mot proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen, och

beslutet att nedsätta bötesbeloppet med 15 procent på grund av regeringens ingripande är uppenbart felaktigt och strider mot proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/32

Talan väckt den 20 januari 2011 — Fraas mot harmoniseringsbyrån (rutmönster i rosa, lila, beige och mörkgrått)

(Mål T-31/11)

2011/C 72/49

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: V. Fraas GmbH (Helmbrechts-Wüstenselbitz, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Kunze och G. Würtenberger)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 10 november 2010 (ärende R 1284/2010-4), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke bestående av ett rutmönster i rosa, lila, beige och mörkgrått för varor i klasserna 18, 24 och 25

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande dels av artikel 7.1 b, jämförd med artikel 7.2 i förordning nr 207/2009 (1), eftersom det ifrågavarande gemenskapsvarumärket har särskiljningsförmåga, dels av artiklarna 75 och 76 i förordning nr 207/2009, eftersom överklagandenämnden inte har prövat de detaljerade faktiska och rättsliga argument som sökanden anfört.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/32

Talan väckt den 21 januari 2011 — Cathay Pacific Airways mot kommissionen

(Mål T-38/11)

2011/C 72/50

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cathay Pacific Airways Ltd (ombud: D. Vaughan, QC, R. Kreisberger, barrister, B. Bär-Bouyssière, advokat och M. Rees, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara artikel 2 i kommissionens beslut, i den del sökanden berörs,

—	ogiltigförklara artikel 3 i kommissionens beslut, i den del sökanden berörs,

—	ogiltigförklara artikel 5 i kommissionens beslut, i den del Cathay Pacific åläggs böter på 57 120 000 euro, och i andra hand sätta ned bötesbeloppet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta sökandens kostnader för att väcka talan.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 7694 slutlig av den 9 november 2010 i ärende COMP/39.258 — Flygfrakt, i den del kommissionen fann att sökanden har gjort sig skyldig till en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet genom att samordna flera olika delar av priset för flygfraktstjänster avseende (i) bränsletillägg, (ii) säkerhetstillägg och (iii) utebliven betalning av provisionen för tilläggsavgifterna, på flyglinjer (i) mellan flygplatser inom EES och utanför EES och (ii) mellan flygplatser i länder som är avtalsslutande parter i EES-avtalet men inte medlemmar i EU, och tredjeländer. Sökanden yrkar i andra hand att böterna ska upphävas eller avsevärt sättas ned.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.

Som första grund gör sökanden gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning när den fann att sökanden hade deltagit i en enda, fortlöpande och världsomspännande överträdelse. Merparten av de händelser som det har redogjorts för i beslutet som riktas mot sökanden:

—	utgör inte en överträdelse, eftersom de avser utbyte av allmänt tillgänglig information,

—	är del av ett reglerat obligatoriskt gemensamt ansökningsförfarande, eller

—	ägde inte rum under den tid överträdelsen pågick eller omfattas inte av kommissionens behörighet.

Kommissionen har inte heller fastställt att sökandens beteende, som det har redogjorts för i beslutet, visar att sökanden har deltagit i en gemensam plan i strävan efter ett gemensamt mål.

Såvitt avser den andra grunden gör sökanden gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjort en uppenbart oriktig bedömning när den fann att sökanden inte var skyldig att delta i den gemensam ansökan om godkännande för tilläggsavgifter från Folkrepubliken Kinas särskilda administrativa region Hongkongs departement för civil luftfart. Såsom Hongkongs departement för civil luftfart klargjorde genom skrivelsen av den 3 september 2009 till Europeiska kommissionens ordförande, var flygtransportföretagen skyldiga att komma överens om detaljer i den gemensamma ansökan, inklusive beloppet för den tilläggsavgift som ansökan omfattade och flygtransportföretagen var skyldiga att ta ut den tilläggsavgift som fastställdes av Hongkongs departement för civil luftfart.

Sökanden har som tredje grund gjort gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att något undantag på grund av statligt tvång inte var tillämpligt på sökandens beteende i Hongkong (och Indien, Sri Lanka, Japan, Filippinerna och Singapore), och att kommissionens slutsats att sökandens beteende utgjorde en överträdelse av artikel 101 FEUF är uppenbart felaktig.

Sökanden hävdar i den fjärde grunden att kommissionens slutsats om överträdelse utgör uppenbart felaktig rättstillämpning, eftersom slutsatsen utgör ett direkt ingrepp i Hongkongs interna angelägenheter, och följaktligen:

—	har de folkrättsliga principerna om icke-inblandning och om hövlighet mellan staterna åsidosatts, och

—	en behörighetskonflikt som strider mot principen om rättssäkerhet uppstått.

Såvitt avser den femte grunden gör sökanden gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i dess behandling av Hongkongs regelverk i jämförelse med det relevanta och likvärdiga regelverket i Dubai. Kommissionen borde ha undantagit Cathay Pacific och Hongkong på grund av samma skäl som Dubai undantogs från överträdelsens omfattning.

Sökanden gör vidare gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den ansåg att sökandens verksamhet i Hongkong och de andra jurisdiktionerna utanför EU, kunde ha haft som syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom EU/EES. Kommissionen har inte heller påstått att överträdelsen hade konkurrensbegränsande verkningar.

I den sjunde grunden gör sökande gällande att avseende flyg från Hongkong och andra områden i tredjeländer till EES, hade kommissionen inte behörighet att fastställa en överträdelse av artikel 101 FEUF eller att ålägga böter, eftersom konkurrensen inom EU eller handeln mellan medlemsstaterna inte påverkades.

Sökanden har i den åttonde grunden gjort gällande att såvida överträdelsen, med avseende på sökanden, inte ogiltigförklaras, ska bötesbeloppet likväl ogiltigförklaras eller sättas ned. Försäljningsvärdet som kommissionen beaktade var orimligt högt och kommissionen har underlåtit att beakta graden av sökandens engagemang. Sökanden uppmanar tribunalen att i enlighet med dess obegränsade behörighet enligt artikel 261 FEUF ålägga sökanden ett symboliskt bötesbelopp eller att avsevärt sätta ned bötesbeloppet.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/34

Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 20 januari 2011 — Strack mot kommissionen

(Mål F-121/07) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Personaldomstolens behörighet - Upptagande till sakprövning - Rättsakt som går någon emot)

2011/C 72/53

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Guido Strack (Köln, Tyskland) (ombud: advokaten H. Tettenborn)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och B. Eggers, biträdda av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Personalmål — Talan om ogiltigförklaring avseende flera beslut av kommissionen angående avslag på begäran om omedelbar och fullständig tillgång till olika uppgifter och handlingar rörande sökanden. Yrkande om skadestånd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 315, 22/12/2007, s. 50

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/34

Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 20 januari 2011 — Strack mot kommissionen

(Mål F-132/07) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Artiklarna 17, 17a och 19 i tjänsteföreskrifterna - Ansökan om att få utge handlingar - Ansökan om tillstånd att få publicera en text - Ansökan om tillstånd om att få använda sig av konstateranden från nationella domstolar - Upptagande till sakprövning)

2011/C 72/54

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Guido Strack (Köln, Tyskland) (ombud: H. Tettenborn)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och B. Eggers, biträdda av B. Wägenbaur, avocat)

Saken

Personalmål — Talan om ogiltigförklaring av ett antal beslut från kommissionen om avslag på sökandens begäran dels om att få ta del av vissa handlingar, dels om att disciplinförfaranden ska inledas mot en (f.d.) kommissionsledamot och olika tjänstemän vid kommissionen — Yrkande om skadestånd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Guido Strack förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 107, 26.4.2008, s. 44.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/34

Talan väckt den 22 oktober 2010 — Gross m.fl. mot domstolen

(Mål F-106/10)

2011/C 72/55

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ivo Gross (Luxemburg, Luxemburg) m.fl.(ombud: advokaten J. Kayser)

Svarande: Europeiska unionens domstol

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av de beslut som framgår av sökandenas löneregleringsbesked för perioden juli till december 2009 och av de lönebesked som utfärdats sedan den 1 januari 2010 inom ramen för den årliga anpassningen av tjänstemäns och övriga anställdas löner och pensioner på grundval av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1296/2009 av den 23 december 2009.

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut att anpassa sökandenas löner på sätt som framgår av specifikationerna avseende retroaktiv anpassning av lönen 12/2009, vilka delades ut år 2010, och lönespecifikationerna 1/2010, 2/2010, 3/2010, 4/2010, 5/2010, 6/2010, 7/2010, 8/2010, 9/2010 och alla lönespecifikationer som utställs därefter fram till det datum då det fattas ett beslut varigenom ifrågavarande förfarande avslutas, eftersom lönen i dessa beslut lagstridigt har ökats med 1,85 procent istället för 3,7 procent,

—	förplikta domstolen att ersätta rättegångskostnaderna.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/35

Talan väckt den 2 november 2010 — AT mot EACEA

(Mål F-113/10)

2011/C 72/56

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AT (ombud: advokaterna S. Rodrigues, A. Blot och C. Bernard-Glanz)

Svarande: Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA)

Saken och beskrivning av tvisten

Talan avser yrkande om för det första ogiltigförklaring av sökandens karriärutvecklingsrapport för perioden den 1 juni till den 31 december 2008, för det andra ogiltigförklaring av det beslut som fattats av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal att säga upp sökandens tidsbegränsade anställningsavtal, och för det tredje skadestånd för den skada som sökanden lidit.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara sökandens karriärutvecklingsrapport för år 2008, vilken upprättades genom det beslut som fattades av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal den 29 oktober 2009,

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal den 12 februari 2010, genom vilket myndigheten säger upp sökandens anställningsavtal, och i den mån det behövs,

—

ogiltigförklara det beslut som fattades av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal att avslå de klagomål som sökanden gett in mot sin karriärutvecklingsrapport för år 2008 och uppsägningsbeslutet; förplikta EACEA att utge ersättning till ett belopp som inte understiger beloppet för sökandens lön (och samtliga förmåner i anställningsvillkor för övriga anställda), beräknat från den 12 februari 2010 då sökanden upphörde sin tjänstgöring till den dag då sökanden åter träder i tjänst vid EACEA till följd av att uppsägningsbeslutet ogiltigförklaras, som ersättning för yrkesmässig och ekonomisk skada, jämte dröjsmålsränta enligt lag från och med det datum då dom avkunnas,

—	förplikta EACEA att utge ersättning till ett belopp som preliminärt fastställs till 10 000 euro för den fysiska skada som sökanden lidit, jämte dröjsmålsränta enligt lag från och med det datum då dom avkunnas,

—	förplikta EACEA att utge ersättning efter rätt och billighet till ett belopp som preliminärt fastställs till 50 000 euro för den ideella skada som sökanden lidit, jämte dröjsmålsränta enligt lag från och med det datum då dom avkunnas,

—

i vilket fall förplikta EACEA att utge ersättning efter rätt och billighet till ett belopp av 10 000 euro för den skada som sökanden lidit till följd av att karriärutvecklingsrapporten för år 2008 inte upprättades inom en rimlig tidsfrist, jämte dröjsmålsränta enligt lag från och med det datum då dom avkunnas, och

—	förplikta EACEA att ersätta rättegångskostnaderna.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/35

Talan väckt den 15 november 2010 — AR mot kommissionen

(Mål F-120/10)

2011/C 72/57

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AR (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Rodriguez, C. Bernard-Glanz och A. Blot)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av EPSO:s beslut att undanta sökanden från förfarandet i det interna uttagningsprovet KOM/INT/EU2/10/AD5 för handläggare med bulgariskt eller rumänskt medborgarskap på grund av att sökanden underkänts vid tillträdesproven och om ogiltigförklaring av det beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning i syfte att sökanden skulle tillåtas att göra om proven för tillträde till det ovannämnda uttagningsprovet.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara Europeiska rekryteringsbyråns (EPSO) beslut av den 31 mars 2010 om att undanta sökanden från förfarandet i det interna uttagningsprovet KOM/INT/EU2/10/AD5 och tillåta sökanden att delta i proven,

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 3 augusti 2010 till den del sökandens klagomål inte bifölls,

—	begära att kommissionen, om nödvändigt genom en åtgärd för processledning, ska förfoga över förteckningen över de frågor som ställdes och de svar som avgavs vid de prov som genomfördes i Bryssel den 5 mars 2010 kl. 13.00.

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/36

Talan väckt den 15 december 2010 — Eberhard Bömcke mot EIB

(Mål F-127/10)

2011/C 72/58

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Eberhard Bömcke (Athus, Belgien) (ombud: D. Lagasse, advokat)

Svarande: Europeiska investeringsbanken

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av valet till personalrepresentant vid EIB som tillkännagavs av EIB:s valkommitté den 8 december 2010.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara valet av representant för hela personalen vid EIB som tillkännagavs av EIB:s valkommitté den 8 december 2010 och av det beslut som EIB:s valkommitté fattade den 10 december 2010 om avslag på det klagomål som sökanden ingav den 9 december 2010 i enlighet med artikel 17 i bilaga IV i avtalet om personalrepresentation vid EIB,

—	förplikta EIB att ersätta rättegångskostnaderna.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/36

Talan väckt den 6 januari 2011 — Soukup mot kommissionen

(Mål F-1/11)

2011/C 72/59

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Zdenek Soukup (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna E. Boigelot och S. Woog)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av beslutet från uttagningskommittén vid det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/144/09 att inte uppta sökanden i förteckningen över godkända sökande och att uppta en annan sökande på denna lista samt om skadestånd för den ideella och materiella skada sökanden lidit.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara beslutet från uttagningskommittén vid det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/144/09 av den 27 april 2010, vilket fattades efter det att resultatet på sökandens muntliga prov, som understeg vad som krävs för att godtas, fastställts vid omprövning och, följaktligen, beslutet att inte uppta sökanden i förteckningen över godkända sökande,

—	ogiltigförklara beslutet från uttagningskommittén vid det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/144/09 att ge en annan sökande tillträde till de skriftliga och muntliga proven och därefter uppta denne sökande i förteckningen över godkända sökande i detta uttagningsprov,

—	ogiltigförklara alla åtgärder som vidtagits av uttagningskommittén från och med den period skede då de angivna oegentligheterna begicks,

—

förplikta svaranden att, såsom ersättning för ideell och materiell skada och skadlig inverkan på sökandens karriär, till sökanden betala 25 000 euro, med förbehåll för att detta belopp kan komma att höjas eller sänkas under förfarandet, med tillägg av ränta med en räntesats på 7 procent per år från den 28 juni 2010, då klagomålet ingavs, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/36

Talan väckt den 7 januari 2011 — Descamps mot kommissionen

(Mål F-2/11)

2011/C 72/60

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Eric Descamps (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av beslutet att säga upp sökanden i slutet av provanställningen samt yrkande om skadestånd för den skada som sökanden har orsakats på grund av beslutet.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara beslutet att säga upp sökanden med verkan från och med den 31 mars 2010, vilket antogs den 1 mars 2010 av direktören för direktoratet HR.B-Core Processes 1: Career, vid Europeiska kommissionens generaldirektorat för personal och säkerhet, i egenskap av tillsättningsmyndighet,

—	ogiltigförklara, såvitt det är nödvändigt, beslutet av den 24 september 2010 att avslå klagomålet,

—

följaktligen återanställa sökanden som fast anställd tjänsteman med verkan från och med den 1 april 2010 och tilldela sökanden lönerna som han skulle ha uppburit som fast anställd från den tidpunkten inklusive alla härledda rättigheter (däribland pensionsrättigheterna), som sökanden provisoriskt och i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) uppskattar till 39 600 euro,

—	förplikta svaranden att betala sökanden ett belopp som provisoriskt och i överensstämmelse med rätt och billighet uppskattas till 10 000 euro som ersättning för ideell skada,

—	förplikta svaranden att betala dröjsmålsränta på det kapitalbelopp som således ska utbetalas, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/38

Ändring av meddelande avseende mål T-507/10 i Europeiska unionens officiella tidning

( Europeiska unionens officiella tidning C 13 av den 15 januari 2011, s. 28 )

2011/C 72/61

Det ändrade meddelandet avseende mål T-507/10, Uspaskich mot Europaparlamentet, i Europeiska unionens officiella tidning har följande lydelse:

Talan väckt den 28 oktober 2010 — Viktor Uspaskich mot Europaparlamentet

(Mål T-507/10)

2011/C 72/61

Rättegångsspråk: litauiska

Parter

Sökande: Viktor Uspaskich (Kėdainiai, Litauen) (ombud: advokat Vytautas Sviderskis)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europaparlamentets beslut av den 7 september 2010 nr P7_TA(2010)0296 om upphävande av Viktor Uspaskichs immunitet,

—	förplikta svaranden att erlägga 10 000 euro för den ideella skada som sökanden har lidit, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar fyra grunder till stöd för sin talan.

Som första grund gör sökanden gällande att svaranden åsidosatte rätten till försvar och principen om god förvaltningssed i förfarande 2009/2147 (IMM). Europaparlamentet vägrade höra sökanden under förfarandet om upphävande av hans immunitet såväl i utskottet för rättsliga frågor som under sammanträdet. Det underlät att beakta merparten av sökandens argument och bemötte inget av dem.

För det andra antog Europaparlamentet det angripna beslutet på felaktig rättslig grund och åsidosatte artikel 9 första stycket a) i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, eftersom dess tolkning av första och andra styckena i artikel 62 i Litauens konstitution är klart felaktig. Sökanden åberopar tribunalens dom av den 19 mars 2010 i mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet, där tribunalen slog fast att Europaparlamentet hade gjort sig skyldig till ett motsvarande åsidosättande.

Som tredje grund anförs att svaranden inte iakttog principen om fumus persecutionis och gjorde en uppenbart felaktig bedömning av den, eftersom svaranden inte fäste något avseende vid dess tidigare beslut om fumus persecutionis. Vidare beaktade Europaparlamentet inte den omständigheten att en politisk ledare, vid den tidpunkt då åtal väcktes, inte kunde hållas ansvarig för åsidosättanden som hade samband med förvaltning. Dessutom hade uppgifter från förundersökningen publicerats.

I den fjärde grunden gör sökanden gällande att svaranden åsidosatte sökandens rätt att begära fastställelse av immunitet enligt artikel 6.3 i Europaparlamentets arbetsordning. Sökanden begärde fastställelse av sin immunitet med grund i att kravet att ställa en säkerhet om 436 000 euro inte står i proportion till det eventuella högsta bötesbelopp som kan utdömas för det brott för vilket han står åtalad. Svaranden vägrade att pröva denna begäran.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2011.072.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 72

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	54 årgången 5 mars 2011

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2011/C 072/01	Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 63, 26.2.2011	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2011/C 072/02	Mål C-266/10 P: Överklagande ingett den 27 maj 2010 av Sistemul electronic de archivare, criptare și indexare digitalizată Srl (Seacid) av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 16 mars 2010 i mål T-530/09, Seacid mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd	2

2011/C 072/03	Mål C-544/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (tyskland) den 23 november 2010 — Deutsches Weintor eG mot Land Rheinland-Pfalz	2

2011/C 072/04	Mål C-560/10 P: Överklagande ingett den 26 november 2010 av Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 9 september 2010 i mål T-300/07, Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE mot Europeiska kommissionen	3

2011/C 072/05	Mål C-561/10 P: Överklagande ingett den 26 november 2010 av Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 9 september 2010 i mål T-387/08, Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE mot Europeiska kommissionen	3

2011/C 072/06	Mål C-564/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 2 december 2010 — Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung mot Pfeifer & Langen Kommanditgesellschaft	4

2011/C 072/07	Mål C-572/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal administratif de Saint-Denis de la Réunion (Frankrike) den 8 december 2010 — Clément Amedee mot Garde des sceaux, Ministre de la justice et des libertés, Ministre du budget, des comptes publics, de la fonction publique et de la réforme de l'État	4

2011/C 072/08	Mål C-574/10: Talan väckt den 9 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland	5

2011/C 072/09	Mål C-575/10: Talan väckt den 9 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Ungern	6

2011/C 072/10	Mål C-577/10: Talan väckt den 10 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien	7

2011/C 072/11	Mål C-578/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 6 december 2010 — Staatssecretaris van Financiën mot L.A.C. van Putten	7

2011/C 072/12	Mål C-579/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 8 december 2010 — Staatssecretaris van Financiën mot P. Mook	8

2011/C 072/13	Mål C-580/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 9 december 2010 — Staatssecretaris van Financiën mot G. Frank	8

2011/C 072/14	Mål C-581/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Köln (Tyskland) den 13 december 2010 — Emeka Nelson, Bill Chinazo Nelson, Brian Cheimezie Nelson mot Deutsche Lufthansa AG	8

2011/C 072/15	Mål C-584/10 P: Överklagande ingett den 13 december 2010 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 30 september 2010 i mål T-85/09, Yassin Abdullah Kadi mot Europeiska kommissionen	9

2011/C 072/16	Mål C-593/10 P: Överklagande ingett den 16 december 2010 av Europeiska unionens råd av den dom som tribunalen meddelade den 30 september 2010 i mål T-85/09, Yassin Abdullah Kadi mot Europeiska kommissionen	9

2011/C 072/17	Mål C-595/10 P: Överklagande ingett den 16 december 2010 av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 30 september 2010 i mål T-85/09, Yassin Abdullah Kadi mot Europeiska kommissionen	10

2011/C 072/18	Mål C-596/10: Talan väckt den 16 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike	11

2011/C 072/19	Mål C-599/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Najvyšší súd Slovenskej republiky (Republiken Slovakien) den 17 december 2010 — SAG ELV Slovensko, a.s., FELA Management AG, ASCOM (Schweiz) AG, Asseco Central Europe, a.s., TESLA STROPKOV, a.s, Autostrade per ľItalia S.p.A., EFKON AG, STALEXPORT Autostrady S.A. mot Úrad pre verejné obstarávanie	11

2011/C 072/20	Mål C-606/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 22 december 2010 — Association nationale d'assistance aux frontières pour les étrangers (Anafé) mot Ministre de l'intérieur, de l'outre-mer, des collectivités territoriales et de l'immigration	12

2011/C 072/21	Mål C-610/10: Talan väckt den 22 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien	12

2011/C 072/22	Mål C-614/10: Talan väckt den 22 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike	13

2011/C 072/23	Mål C-615/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) den 23 december 2010 — Insinööritoimisto InsTiimi Oy	14

2011/C 072/24	Mål C-617/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Haparanda tingsrätt (Sverige) den 27 december 2010 — Åklagaren/Hans Åkerberg Fransson	14

2011/C 072/25	Mål C-619/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākās tiesas Senāts (Republiken Lettland) den 29 december 2010 — Trade Agency Ltd mot Seramico Investments Ltd	15

2011/C 072/26	Mål C-620/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Kammarrätten i Stockholm — Migrationsöverdomstolen (Sverige) den 27 december 2010 — Migrationsverket/Nurije Kastrati, Valdrina Kastrati, Valdrin Kastrati	15

2011/C 072/27	Mål C-621/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Varna (Bulgarien) den 29 december 2010 — АDSITS Balkan and Sea prоperties mot Direktor der Direktion Överklaganden och verkställighetsförvaltning — Varna	15

2011/C 072/28	Mål C-624/10: Talan väckt den 21 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike	16

2011/C 072/29	Mål C-628/10 P: Överklagande ingett den 29 december 2010 av Alliance One International, Inc. och Standard Commercial Tobacco Company, Inc. av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 27 oktober 2010 i mål T-24/05, Alliance One International, Inc., Standard Commercial Tobacco Co., Inc. och Trans-Continental Leaf Tobacco Corp. Ltd mot Europeiska kommissionen	17

	Tribunalen
2011/C 072/30	Mål T-370/10 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 24 januari 2011 — Rubinetterie Teorema mot kommissionen (Interimistiskt förfarande — Konkurrens — Kommissionens beslut att ålägga böter — Bankgaranti — Ansökan om uppskov med verkställigheten — Ekonomisk skada — Särskilda omständigheter föreligger inte — Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte)	18

2011/C 072/31	Mål T-567/10: Talan väckt den 16 december 2010 — Vivendi mot kommissionen	18

2011/C 072/32	Mål T-568/10: Talan väckt den 16 december 2010 — Vivendi mot kommissionen	19

2011/C 072/33	Mål T-572/10: Talan väckt den 21 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Commune de Millau	19

2011/C 072/34	Mål T-589/10: Talan väckt den 29 december 2010 — Just Music Fernsehbetrieb mot harmoniseringsbyrån — France Télécom (Jukebox)	20

2011/C 072/35	Mål T-590/10: Talan väckt den 27 december 2010 — Thesing och Bloomberg Finance mot ECB	20

2011/C 072/36	Mål T-595/10: Talan väckt den 17 december 2010 — Zenato mot harmoniseringsbyrån — Camera di Commercio Industria Artigianato e Agricoltura di Verona (RIPASSA)	21

2011/C 072/37	Mål T-599/10: Talan väckt den 29 december 2010 — Eurocool Logistik mot harmoniseringsbyrån	22

2011/C 072/38	Mål T-4/11: Talan väckt den 7 januari 2011 — Export Development Bank of Iran mot rådet	22

2011/C 072/39	Mål T-5/11: Talan väckt den 7 januari 2011 — Export Development Bank of Iran mot rådet	23

2011/C 072/40	Mål T-6/11 P: Överklagande ingett den 5 januari 2011 av Europeiska kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 28 oktober 2010 i mål F-9/09, Vicente Carbajosa m.fl. mot kommissionen	24

2011/C 072/41	Mål T-8/11: Talan väckt den 7 januari 2011 — Bank Kargoshaei m.fl. mot rådet	24

2011/C 072/42	Mål T-9/11: Talan väckt den 6 januari 2011 — Air Canada mot kommissionen	25

2011/C 072/43	Mål T-15/11: Talan väckt den 6 januari 2011 — Sina Bank mot rådet	26

2011/C 072/44	Mål T-16/11: Talan väckt den 14 januari 2011 — Konungariket Nederländerna mot kommissionen	27

2011/C 072/45	Mål T-22/11: Talan väckt den 19 januari 2011 — Westfälisch-Lippischer Sparkassen- und Giroverband mot kommissionen	28

2011/C 072/46	Mål T-26/11: Talan väckt den 18 januari 2011 — Fraas mot harmoniseringsbyrån (Rutmönster i färgerna svart, beige, brun, mörkröd och grå)	29

2011/C 072/47	Mål T-27/11: Talan väckt den 21 januari 2011 — Rheinischer Sparkassen- und Giroverband mot kommissionen	29

2011/C 072/48	Mål T-28/11: Talan väckt den 23 januari 2011 — Koninklijke Luchtvaart Maatschappij mot kommissionen	30

2011/C 072/49	Mål T-31/11: Talan väckt den 20 januari 2011 — Fraas mot harmoniseringsbyrån (rutmönster i rosa, lila, beige och mörkgrått)	32

2011/C 072/50	Mål T-38/11: Talan väckt den 21 januari 2011 — Cathay Pacific Airways mot kommissionen	32

2011/C 072/51	Mål T-389/09: Tribunalens beslut av den 10 januari 2011 — Labate mot Kommissionen	33

2011/C 072/52	Mål T-198/10: Tribunalens beslut av den 12 januari 2011 — Maximuscle mot Harmoniseringsbyrån — Foreign Supplement Trademark (GAKIC)	33

	Personaldomstolen
2011/C 072/53	Mål F-121/07: Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 20 januari 2011 — Strack mot kommissionen (Personalmål — Tjänstemän — Tillgång till handlingar — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Personaldomstolens behörighet — Upptagande till sakprövning — Rättsakt som går någon emot)	34

2011/C 072/54	Mål F-132/07: Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 20 januari 2011 — Strack mot kommissionen (Personalmål — Tjänstemän — Artiklarna 17, 17a och 19 i tjänsteföreskrifterna — Ansökan om att få utge handlingar — Ansökan om tillstånd att få publicera en text — Ansökan om tillstånd om att få använda sig av konstateranden från nationella domstolar — Upptagande till sakprövning)	34

2011/C 072/55	Mål F-106/10: Talan väckt den 22 oktober 2010 — Gross m.fl. mot domstolen	34

2011/C 072/56	Mål F-113/10: Talan väckt den 2 november 2010 — AT mot EACEA	35

2011/C 072/57	Mål F-120/10: Talan väckt den 15 november 2010 — AR mot kommissionen	35

2011/C 072/58	Mål F-127/10: Talan väckt den 15 december 2010 — Eberhard Bömcke mot EIB	36

2011/C 072/59	Mål F-1/11: Talan väckt den 6 januari 2011 — Soukup mot kommissionen	36

2011/C 072/60	Mål F-2/11: Talan väckt den 7 januari 2011 — Descamps mot kommissionen	36

	Rättelser
2011/C 072/61	Ändring av meddelande avseende mål T-507/10 i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 13 av den 15.1.2011, s. 28)	38