11.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 305/1

A.

Cotonouavtalet har som främsta syfte att utrota fattigdom, åstadkomma en hållbar utveckling och uppnå en gradvis integrering av AVS-länderna i världsekonomin.

B.

Sedan den senaste översynen av Cotonouavtalet 2005 har det skett en rad förändringar på det internationella planet i form av t.ex. kraftigt höjda livsmedels- och energipriser, en finanskris utan motstycke och konsekvenser av klimatförändringarna, som drabbar utvecklingsländerna hårdast.

C.

Om inte dessa globala förändringar hanteras på ett riktigt sätt riskerar Cotonouavtalets mål att inte uppfyllas, och utsikterna att uppnå millennieutvecklingsmålen till 2015 kan försämras.

D.

Ingåendet och genomförandet av de regionala avtalen om ekonomiskt partnerskap har undergrävt samstämmigheten i AVS-gruppen och den pågående regionala integrationsprocessen. Det finns ett behov av att bevara AVS-gruppens enighet och samstämmighet samt AVS–EU-institutionernas stabilitet.

E.

Den andra översynen av Cotonouavtalet erbjuder ett utomordentligt lägligt tillfälle att anpassa avtalets bestämmelser på grundval av ovannämnda förhållanden. De flesta av dessa frågor nämns dock knappt i uppdragsbeskrivningen för översynen av Cotonouavtalet.

F.

De områden som EU eller AVS-gruppen har meddelat att de skulle vilja ändra omfattar bland annat

G.

Europaparlamentet konstaterar att Lissabonfördragets ikraftträdande ändrar EU:s institutionella struktur och dess balans i beslutsfattandet.

1.

Europaparlamentet anser att översynen av Cotonouavtalet bör ses som ett tillfälle att ändra avtalet med tanke på de senaste och nuvarande kriserna, inbegripet klimatförändringarna, de kraftigt höjda livsmedels- och energipriserna, den finansiella krisen och den djupa fattigdomen i Afrika, och anser att det inte är ett val utan en nödvändighet att ta itu med de bakomliggande orsakerna till dessa kriser.

2.

Europaparlamentet beklagar att Europaparlamentet, den gemensamma AVS-EU-församlingen, de nationella parlamenten i AVS-länderna, organisationer i det civila samhället och icke-statliga aktörer inte heller denna gång involverades i den beslutsprocess under vilken man fastställde vilka ämnesområden och artiklar i Cotonouavtalet som skulle ses över och utarbetade de förhandlingsmandat som antagits av Europeiska unionens råd och AVS-ministerrådet.

3.

Europaparlamentet anser att de nationella parlamentens roll bör stärkas i det pågående översynsförfarandet och i framtida översyner för att förbättra den demokratiska legitimiteten och egenansvaret.

4.

Europaparlamentet understryker att denna underlåtenhet gör översynsförfarandet mindre öppet och trovärdigt och ytterligare ökar avståndet mellan invånarna i EU- och AVS-länderna och deras regeringar och institutioner.

5.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att AVS-länderna ses som jämbördiga handelspartners till EU för att ett verkligt partnerskapsavtal ska kunna ingås.

6.

Europaparlamentet understryker att den politiska dimensionen av Cotonouavtalet måste stärkas, särskilt vad gäller parternas åtagande att fullgöra de skyldigheter som följer av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EU och AVS-ministerrådet att ta hänsyn till principerna i och resultaten av det internationella initiativet för öppenhet i biståndet (International Aid Transparency Initiative).

8.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen, EU och AVS-ministerrådet inte på ett effektivt sätt samrådde med icke-statliga aktörer under månaderna före undertecknandet av det reviderade Cotonouavtalet och inte såg till att hänsyn tog till deras åsikter. Parlamentet uppmanar EU:s och AVS myndigheter att inleda en debatt om de framtida förbindelserna mellan AVS och EU efter 2002 och att involvera icke-statliga aktörer i denna process.

9.

Europaparlament anser att en konsekvent politik på utvecklingsområdet, särskilt när det gäller kopplingen mellan handels-, utvecklings-, jordbruks- och fiskefrågor, bör vara en vägledande princip i EU:s utvecklingssamarbete och uttryckligen måste behandlas i det reviderade avtalet. Parlamentet uppmanar den gemensamma parlamentsförsamlingen att i större utsträckning använda sig av artikel 12 i Cotonouavtalet för att bevara samstämmigheten i politiken mellan EU och AVS-länderna.

10.

Vad gäller artikel 12 i Cotonouavtalet uppmanar Europaparlamentet kommissionen att systematiskt informera AVS-ländernas sekretariat och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om alla eventuella europeiska åtgärder som skulle kunna påverka AVS-ländernas intressen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att i större utsträckning använda sig av interna remissförfaranden mellan sina generaldirektorat och av konsekvensbedömningar som skulle kunna öka samstämmigheten i utvecklingspolitiken.

11.

Med tanke på att avtalen om ekonomiskt partnerskap endast träder i kraft för vissa av AVS-länderna och att flera av bestämmelserna i artikel 37 i Cotonouavtalet är inaktuella anser Europaparlamentet att det är nödvändigt att se över den del av avtalet mellan AVS-länderna och EU som rör handelsavtal, för att införliva de redan befintliga handelsordningarna mellan parterna (det allmänna preferenssystemet (GSP och GSP plus), de interimistiska avtalen om ekonomiskt partnerskap och avtalen om ekonomiskt partnerskap med AVS-ländernas forum för stater i Västindien (Cariforum)), och för att garantera efterlevnaden av flera principer och skyligheter som inte bör försvinna från avtalet, nämligen följande:

12.

Europaparlamentet konstaterar att parterna i Cotonouavtalet, i sina underrättelseskrivelser, uttryckligen begär en översyn av handelsbestämmelserna. Parlamentet påpekar att det måste till nya bestämmelser för de nya avsnitt som tillkommit, exempelvis i fråga om ”Aid for Trade”, för att garantera att utvecklingsdimensionen beaktas i handelsavsnitten i dessa avtal.

13.

Europaparlamentet välkomnar AVS-ländernas begäran om nya bestämmelser för samarbete inom områdena handel och utveckling, handel och finanser samt rättvis handel, och noterar deras begäran beträffande vapenhandel.

14.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken (EIB) att se över sin politik i fråga om offshore-centrum utifrån strängare kriterier än OECD:s förteckning över definitionen av förbjudna och övervakade jurisdiktioner samt att se till att denna politik genomförs och tillhandahålla årliga framstegsrapporter.

15.

Europaparlamentet anser att det behövs strukturella förändringar i EIB:s organisations- och ledningsstrukturer för att garantera att EIB fullgör sina utvecklingsåtaganden inom ramen för den aktuella översynen av Cotonouavtalet och den halvtidsöversyn och det förnyande av EIB:s externa lånemandat som nu pågår.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och AVS-ländernas regeringar att göra bekämpandet av de problem som skatteparadis, skatteflykt och olaglig kapitalflykt innebär till en prioriterad fråga i Cotonouavtalet, och efterfrågar därför en bindande internationell mekanism som tvingar alla transnationella företagskoncerner att automatiskt uppge vilka vinster de gjort och vilka skatter de betalar i varje land där de är verksamma.

17.

Europaparlamentet uppmanar förhandlarna att ta sig an de skatterelaterade aspekterna av utvecklingen och införa ett effektivt och lämpligt skattesystem i AVS-länderna för att säkra en stabil finansieringskälla med det långsiktiga målet att få ett slut på beroendet av externt bistånd. Parlamentet uppmanar i detta avseende förhandlarna att föra in principen om god skatteförvaltning i artikel 9.3 i avtalet mellan AVS-länderna och EU om sunt styrelseskick.

18.

Med tanke på att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) är den främsta ekonomiska resursen för att finansiera politiken för utvecklingssamarbete inom ramen för Cotonouavtalet, anser Europaparlamentet att fonden bör omfattas av Europaparlamentets budgetbefogenheter, i syfte att möjliggöra en strängare demokratisk kontroll.

19.

Europaparlamentet kräver att det utarbetas och fattas beslut om en ny global finansiell struktur som skulle göra det möjligt för utvecklingsländerna att representeras av sina respektive regionala organisationer och att hänsyn tas till deras legitima önskan om en hållbar utveckling med utgångspunkt i deras specifika situation.

20.

Europaparlamentet framhåller vikten av att främja mikrokreditinstrumentet för att underlätta investeringar och utvecklingen av småföretagandet.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och AVS-ländernas regeringar att ta itu med klimatförändringarnas strukturella orsaker genom att införa en systematisk riskbedömning av klimatförändringarna i de nationella utvecklingsstrategierna och -planerna samt i landstrategidokumenten och de regionala strategidokumenten.

22.

Europaparlamentet anser att förnybar energi är av avgörande betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen i AVS-länderna, eftersom de har betydande resurser på detta område (solenergi, vindkraft, jordvärme och biomassa). Parlamentet uppmanar förhandlarna att lägga särskild vikt vid att begränsa AVS-ländernas beroende av fossila bränslen och minska deras sårbarhet inför prisstigningar genom att prioritera förnybar energi i Cotonouavtalet.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och AVS-länderna att främja en rättvis och varaktig utveckling, som inbegriper den sociala dimensionen, genom att stödja nya typer av företag, inklusive icke-vinstdrivna företag och/eller företag som bildats med hjälp av mikrokreditprogram i enlighet med etiska och ekonomiska principer, på samma sätt som i sociala marknadsekonomimodeller.

24.

Europaparlamentet beklagar att jordbruket fortfarande är ett eftersatt område i samarbetet mellan AVS-länderna och EU, trots att en majoritet av AVS-ländernas befolkning bor i landsbygdsområden och trots att kampen mot fattigdom är ett av de primära målen i Cotonouavtalet.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid tillämpningen av EU:s utvecklingspolitik behandla frågor som rör en trygg livsmedelsförsörjning konsekvent och följdriktigt, ge livsmedelsförsörjningen en mer framskjuten plats i dialogen om nationell och regional utvecklingspolitik samt främja utvecklingen av regionala jordbruksmarknader i utvecklingsländerna.

26.

Europaparlamentet uppmanar AVS-länderna och kommissionen att rikta in sig på utvecklingen av jordbruket för att trygga livsmedelsförsörjningen, och kräver att utvecklingen av jordbruket och landsbygden blir en prioriterad fråga i avtalet samt i landstrategidokumenten och de regionala strategidokumenten. Parlamentet understryker att jordbrukare i AVS-länderna behöver stöd och rimliga löner för att kunna producera till de lokala marknaderna samt en infrastruktur som möjliggör handel och rörlighet för varor.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet samråda med kvinnor och konsumentorganisationer och att på ett effektivt sätt göra dessa delaktiga i jordbrukspolitiken. Parlamentet anser att kvinnoorganisationer bör delta aktivt i beslutsprocessen med tanke på deras centrala roll i samhället.

28.

Europaparlamentet är djupt oroat över att utländska investerare med stöd från sina regeringar beslagtar odlingsbar mark (särskilt i Afrika), vilket, om frågan inte hanteras på ett riktigt sätt, riskerar att undergräva den lokala livsmedelstryggheten och få allvarliga konsekvenser för AVS-länderna.

29.

Europaparlamentet uppmanar förhandlarna att undvika de negativa konsekvenserna av beslagtagandet av jordbruksmark (t.ex. expropriering av småbrukare och en ohållbar användning av mark- och vattenresurser) genom att erkänna människors äganderätt till jordbruksmark och andra viktiga naturresurser och genom att anta vägledande riktlinjer i detta syfte.

30.

Europaparlamentet uppmanar AVS-länderna att utarbeta en politik som grundar sig på respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer, rättsstatsprincipen, en sund ekonomisk utveckling och anständigt arbete för att motverka kunskapsflykt och för att göra det möjligt för AVS-länderna att utnyttja den högutbildade arbetskraften till sin egen utveckling.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och AVS-länderna att föra in såväl principen om cirkulär migration som, för att underlätta sådan migration, beviljande av visering för kortare vistelser i artikel 13 i avtalet mellan AVS-länderna och EU om invandring. Parlamentet påpekar att artikeln i fråga betonar respekten för de mänskliga rättigheterna och en rättvis behandling av medborgare från AVS-länderna, men att dessa principers räckvidd är kraftigt begränsad av bilaterala återtagandeavtal, som slutits med transitländer i samband med Europas externalisering av hanteringen av migrationsflödena, vilka inte innehåller några garantier för att migranternas rättigheter kommer att respekteras och kan leda till att migranterna steg för steg återsänds från land till land, något som sätter deras säkerhet och liv på spel.

32.

Europaparlamentet uppmanar förhandlarna att förstärka principen om icke-förhandlingsbara människorättsklausuler och att skärpa påföljderna i de fall då dessa klausuler inte efterlevs, bland annat då det rör sig diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning eller gentemot hiv/aids-drabbade.

33.

Europaparlamentet är djupt oroat över det begränsade antalet tillgängliga instrument som skulle kunna erbjuda specialiserad sjukvård, trots att antalet krisdrabbade och antalet personer med kroniska sjukdomar ökar. Parlamentet understryker att den medicinska infrastrukturen och den allmänna sjukvården måste förbättras genom olika utvecklingsstrategier.

34.

Europaparlamentet påminner om att en av huvuduppgifterna för AVS-ländernas allmänna sjukvårdssystem är att tillhandahålla hälsovård till befolkningen och till offer för humanitära kriser, vid eller efter en konflikt, samt till naturkatastrofoffer, och framhåller att systemens kapacitet är ett ständigt och akut problem som bör få stöd genom AVS-EU-samarbetet.

35.

Europaparlamentet är bekymrat över att en ökad regionalisering av AVS-EU-förbindelserna skulle kunna utgöra ett hot mot AVS-gruppens samstämmighet och styrka, och skulle kunna hindra de gemensamma AVS–EU-institutionerna från att fungera inom ramen för Cotonouavtalet.

36.

Europaparlamentet anser att den andra översynen även bör omfatta en uppdatering av avtalstexten så att den uttryckligen ger erkännande åt de nya institutioner som inrättats med inriktning på avtalen om ekonomiskt partnerskap (exempelvis de gemensamma råden för avtalen om ekonomiskt partnerskap, kommittéerna för handel och utveckling samt de parlamentariska utskotten) och säkerställer att dessa kompletterar de befintliga Cotonou-institutionerna på ett sätt som kännetecknas av synergier.

37.

Europaparlamentet framhäver betydelsen av Cotonouavtalets parlamentariska dimension, som kommer till uttryck i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen. Parlamentet är fast beslutet att se till att den gemensamma parlamentsförsamlingen fullt ut utför sin uppgift att säkra ett parlamentariskt deltagande i de verksamheter och processer som genomförs inom ramen för Cotonouavtalet. Parlamentet framhåller sitt obevekliga motstånd mot alla eventuella försök att begränsa den gemensamma parlamentsförsamlingens roll, i synnerhet genom förslag som inverkar på dess arbetsmetoder och antalet plenarsammanträden, då den gemensamma parlamentsförsamlingen själv bör få bestämma över detta.

38.

För att förstärka den parlamentariska, representativa och demokratiska karaktären av partnerskapsavtalen om fiske, begär Europaparlamentet att samtliga AVS-länder ska företrädas av parlamentsledamöter inom den gemensamma parlamentsförsamlingen och inte av företrädare för medlemsstaternas regeringar, vilket ibland händer, och att artikel 17 i avtalet mellan AVS-länderna och EU ska ändras i enlighet härmed.

39.

Europaparlamentet är övertygat om att AVS-ländernas nationella parlament skulle kunna spela en nyckelroll i alla aspekter av utvecklingssamarbetsinsatserna, inklusive i planeringen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen. Parlamentet önskar att dessa parlament, i samband med översynen av Cotonouavtalet, ges ett formellt erkännande som partners i EUF-finansierat samarbete.

40.

Europaparlamentet kräver att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen stärks och uppgraderas och anser att det i Cotonouavtalet bör införas bestämmelser som gör det möjligt för den gemensamma parlamentsförsamlingen och AVS-ländernas parlament att se över landstrategidokumenten, de regionala strategidokumenten och avtalen om ekonomiskt partnerskap mellan AVS-länderna och EU samt Europeiska utvecklingsfonden. Parlamentet efterlyser att det skapas verkliga synergier mellan de nya parlamentariska utskott som bildats genom avtalen om ekonomiskt partnerskap och den gemensamma parlamentsförsamlingen.

41.

Europaparlamentet välkomnar framtida synergier mellan de parlamentsutskott som inrättats genom avtalen om ekonomiskt partnerskap och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen – i form av redogörelser av utskottens ordförande och föredragande liksom medverkan av ledamöter i de aktuella parlamentsutskotten i den gemensamma församlingen, anordnande av parallella möten då tillfälle ges osv. – varigenom den gemensamma församlingen kan ta del av den sakkunskap som därigenom kan ställas till rådighet, och för att främja ett berikande utbyte och samarbete.

42.

Europaparlamentet påminner om att de parlamentsutskott som inrättats genom avtalen om ekonomiskt partnerskap tillkom på Europaparlamentets initiativ för att säkerställa att parlamentsledamöter som är insatta i handels- och utvecklingsfrågor i tillräcklig grad involveras i tillsynen av tillämpningen av tekniskt komplicerade handelsavtal.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och AVS-länderna att följa OECD:s utvecklingskommittés definition av offentligt utvecklingsbistånd när man utarbetar de landstrategidokument och regionala strategidokument som ska finansieras inom ramen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden.

44.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till EU-medlemsstaternas och AVS-ländernas regeringar och parlament.

11.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 305/7

A.

Främjande av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter är grundläggande principer och mål för Europeiska unionen och utgör en gemensam grund för unionens förbindelser med tredjeländer.

B.

Enligt internationell människorättslagstiftning, i synnerhet artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, har ”var och en […] rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”. Detta innefattar frihet att byta religion eller trosuppfattning och ”frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning”.

C.

Europa, i likhet med andra delar av världen, går inte fritt från kränkningar av denna frihet och har upplevt brott som riktats mot medlemmar av minoriteter till följd av deras trosuppfattning.

D.

Europeiska unionen har vid upprepade tillfällen uttryckt sitt åtagande för tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och betonat att regeringar i hela världen har en skyldighet att garantera dessa friheter.

E.

I samband med skottlossning från en bil den 6 januari 2010 dödades sju personer – sex koptiska kristna och en polisman – samtidigt som flera andra skadades när kyrkobesökare lämnade en kyrka efter en midnattsmässa på den koptiska julaftonen i staden Nagaa Hammadi i övre Egypten. Under de senaste veckorna har det skett ytterligare sammandrabbningar mellan koptiska kristna och muslimer som av den egyptiska regeringen har betecknats som enskilda händelser.

F.

Den 8 januari 2010 meddelade de egyptiska myndigheterna att de hade gripit tre personer med koppling till attacken i Nagaa Hammadi den 6 januari. Den egyptiska allmänna åklagaren har beslutat att de tre gripna ska åtalas för överlagt mord i en domstol för brådskande ärenden som rör den nationella säkerheten.

G.

Koptiska kristna utgör ca 10 procent av Egyptens befolkning. Under de senaste åren har koptiska kristna vid upprepade tillfällen utsatts för våld i Egypten.

H.

Egyptens författning garanterar friheten att välja trosuppfattning och friheten att utöva religiösa ceremonier.

I.

Förbindelser med Egypten är mycket viktiga, och Egypten och förbindelserna mellan EU och Egypten är viktiga för stabiliteten och utvecklingen i EU-Medelhavsområdet.

J.

Katolska kyrkan i Malaysia inledde 2007 en process mot regeringen efter att denna med hänvisning till den nationella säkerheten hotat att förbjuda utgivningen av tidningen ”The Herald” om inte tidningen slutade att använda ordet ”Allah”, ett ord som vanligtvis används av det malajisk-talande kristna samfundet för att beteckna ”gud”.

K.

Den 31 december 2009 beslutade högsta domstolen i Malaysia att kristna i Malaysia har en författningsenlig rätt att använda ordet ”Allah” som beteckning för gud och att ordet inte är förbehållet islam.

L.

Efter domstolsbeslutet genomfördes minst nio attacker mot kristna kyrkor i Malaysia.

M.

Regeringen beslagtog 2009 över 15 000 exemplar av bibeln på malajiska där ordet ”Allah” användes som beteckning för gud, och har till dags dato inte återlämnat biblarna.

N.

Den malaysiska regeringen accepterar att ordet ”Allah” används av de kristna församlingarna i delstaterna Sahah och Sarawak samtidigt som bruket ifrågasätts i andra delar av landet, vilket leder till ytterligare diskriminering inom hela det kristna samfundet i Malaysia.

O.

Det krävs en dialog mellan samfunden för att främja fred och ömsesidig förståelse mellan folk.

1.

Europaparlamentet betonar att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet som garanteras genom internationella rättsliga instrument, och fördömer kraftigt alla former av våld, diskriminering och intolerans grundad på religion och trosuppfattning mot religiösa människor, avfällingar eller icke-troende.

2.

Europaparlamentet är oroat över den senaste tidens attacker mot koptiska kristna i Egypten och uttrycker sitt deltagande med offrens familjer. Parlamentet uppmanar den egyptiska regeringen att garantera den personliga säkerheten och fysiska integriteten för koptiska kristna och medlemmar av andra religiösa minoriteter i landet.

3.

Europaparlamentet välkomnar de egyptiska myndigheternas insatser för att identifiera de personer som planlade och genomförde attacken den 6 januari 2010. Parlamentet uppmanar den egyptiska regeringen att se till att alla som är ansvariga för denna attack, och för andra våldsamma attacker mot koptiska kristna, andra religiösa minoriteter eller andra minoriteter, ställs inför rätta och får sin sak prövad.

4.

Europaparlamentet uppmanar den egyptiska regeringen att garantera att koptiska kristna och medlemmar av andra religiösa samfund och av andra minoriteter får utöva samtliga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter – inbegripet rätten att fritt anta eller ändra sin religion – samt att förhindra all diskriminering mot dem.

5.

Europaparlamentet beklagar de religiöst motiverade våldshandlingarna på europeisk mark, inbegripet mordet på Marwa al-Sherbini, och uttrycker sitt deltagande med offrens familjer.

6.

Europaparlamentet är oroat över den senaste tidens attacker mot kyrkor och andra gudstjänstlokaler i Malaysia och uttrycker sitt deltagande med offren. Parlamentet uppmanar de malaysiska myndigheterna att garantera den personliga säkerheten och fysiska integriteten för människor som utövar sin religion och att vidta lämpliga åtgärder för att skydda kyrkor och andra gudstjänstlokaler.

7.

Europaparlamentet uppmanar de malaysiska myndigheterna att snabbt och grundligt utreda de rapporterade attackerna mot gudstjänstlokaler och att ställa de ansvariga inför rätta.

8.

Europaparlamentet anser att det malaysiska inrikesministeriets agerande kränker religionsfriheten. Parlamentet är särskilt oroat över att den malaysiska regeringen har handlat vid sidan av lagen och att dess handlande har bidragit till ökad spänning mellan religiösa grupper i landet.

9.

Europaparlamentet välkomnar den malaysiska högsta domstolens dom, och uppmanar de malaysiska myndigheterna att respektera detta beslut. Parlamentet uppmanar den malaysiska regeringen att inte försöka återinföra förbudet mot användningen av ordet ”Allah”, utan att försöka lösa upp de spänningar som uppstått och avhålla sig från vidare handlingar som kan rubba den fredliga samlevnaden mellan den dominerande religionen och minoritetsreligionerna, i enlighet med vad som föreskrivs i landets författning.

10.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att inom ramen för EU:s förbindelser och samarbete med berörda länder särskilt uppmärksamma situationen för religiösa minoriteter, inbegripet kristna samfund.

11.

Europaparlamentet stöder alla initiativ som går ut på att främja dialog och ömsesidig respekt mellan olika samfund. Parlamentet uppmanar alla religiösa myndigheter att främja tolerans och att ta initiativ för att bekämpa hat och våldsam och extrem radikalisering.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Egyptens regering och parlament samt Malaysias regering och parlament.

11.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 305/9

A.

Liu Xiaobo, en framstående människorättsaktivist och akademiker samt medförfattare till Charta 2008, blev den 8 december 2008 på hemlig ort i Peking föremål för en form av häktning som kan användas i upp till sex månader utan att åtal väcks.

B.

Liu Xiaobo arresterades den 23 juni 2009 och åtalades dagen därpå för uppvigling till omstörtande verksamhet enligt artikel 105 i landets strafflag.

C.

Liu Xiaobo var en av 303 personer som skrev under Charta 2008, ett upprop för konstitutionell reform, demokratisering och skydd för de mänskliga rättigheterna, som sedermera undertecknats av mer än 10 000 kinesiska medborgare.

D.

Den 25 december 2009 befanns Liu Xiaobo av en folkdomstol i Peking skyldig till uppvigling till omstörtande verksamhet och dömdes till 11 års fängelse. Regeringen grundade domen på Liu Xiaobos roll i arbetet med att utforma och organisera undertecknandet av Charta 2008 samt på sex skrifter i vilka han riktade kritik mot den kinesiska regimen och som publicerades mellan 2005 och 2007.

E.

Liu Xiaobos hustru samt personal från ett dussintal olika ambassader i Peking begärde tillstånd att observera rättegången men nekades tillträde till rättegångssalen.

F.

Domen har rönt omfattande kritik från inhemska Internetbloggare, internationella medborgargrupper samt utländska regeringar, och den har även överklagats av Liu Xiaobo.

G.

Tjeckiens förre president Václav Havel nekades tillträde till Kinas ambassad i Prag när han ville vädja om frigivning av Liu Xiaobo.

H.

De kinesiska myndigheterna hörsammade inte de upprepade kraven från EU och en av dess medlemsstater om att dödsdomen mot Akmal Shaikh skulle omvandlas.

I.

För några dagar sedan erkände för första gången en kinesisk tjänsteman att Gao Zhiseng, en kristen människorättsaktivist som nominerats till Nobels fredspris, försvunnit.

J.

I december 2009 ägde andra människorättsbrott rum i Kina, exempelvis trakasserier mot medlemmar av människorättsforumet Guizhou, som skulle hindras från att genomföra planerade aktiviteter med anledning av människorättsdagen, samt våld och misshandel av den frihetsberövade Qi Choghuai, reporter och tidigare chef för Fazhi Morning Posts redaktion i Shandong.

K.

Inför Kinas 60-årsdag den 1 oktober skärpte landets myndigheter övervakningen, trakasserierna och frihetsberövandena av aktivister, i syfte att hindra dem från att ta upp människorättsfrågor. I samband med detta blev enligt Amnesty International flera hundra aktivister och dissidenter föremål för olika former av övervakning eller husarrest.

L.

I april 2009 lämnade Kina in ett dokument till FN som syftade till att stärka landets kandidatur avseende medlemskap i människorättsrådet och enligt vilket Kina förbinder sig att främja och skydda det kinesiska folkets mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

M.

Den 13 januari 2010 tillkännagav Google sin avsikt att avbryta samarbetet med den kinesiska Internetcensuren med anledning av de sofistikerade cyberattacker mot företagets datorsystem som man misstänkte hade sitt ursprung i Kina och som delvis var riktade mot människorättsaktivisters Gmail-konton.

N.

EU är Kinas största handelspartner och investerare, och samtidigt är Kina EU:s näst största handelspartner. Handeln och de ekonomiska förbindelserna har överskuggat frågorna om demokratiska reformer, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

O.

Den dialog mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter som inrättades 2000 har hittills endast lett till marginella resultat. Detta beror även på att EU:s gemensamma utrikespolitik gentemot Kina är ineffektiv och inte har samordnats.

1.

Europaparlamentet kräver att Liu Xiaobo omedelbart och ovillkorligen friges och uttrycker sin solidaritet med hans fredliga aktioner och initiativ till stöd för demokratiska reformer och skydd av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet fördömer kraftfullt de juridiska trakasserier han utsatts för.

2.

Europaparlamentet uttrycker samtidigt sin sympati med de kineser som öppet gett uttryck för sitt missnöje med domen mot Liu Xiaobo.

3.

Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att fullgöra de åtaganden man gjort inför människorättsrådet och att efterleva bestämmelserna i FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling den 9 december 1998.

4.

Europaparlamentet uppmanar enträget Kina att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och kräver att landet ratificerar den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

5.

Europaparlamentet beklagar att Kina i samband med sin universella periodiska översyn 2009 avvisat alla rekommendationer från FN:s medlemsstater om yttrandefrihet, föreningsfrihet, rättsväsendets oberoende, garantier för juristyrket, skydd av människorättsförsvarare, etniska minoriteters rättigheter, avskaffande av dödsstraffet, avskaffande av omskolning genom arbete, förbud mot tortyr, frihet för medier och effektiva rättsmedel mot diskriminering.

6.

Europaparlamentet fördömer i skarpaste ordalag avrättningen av Akmal Shaikh och upprepar sitt absoluta och mångåriga motstånd mot tillämpningen av dödsstraff under alla omständigheter. Parlamentet är övertygat om att avskaffandet av dödsstraffet är en integrerad del av respekten för de mänskliga rättigheterna och skyddet av människovärdet i alla länder.

7.

Europaparlamentet välkomnar Googles avsikt att avbryta samarbetet med de kinesiska myndigheterna i fråga om filtrering och censurering på Internet och uppmanar alla andra företag att göra detsamma. Parlamentet uppmanar Kina att fullt ut respektera yttrandefriheten på Internet och uttrycker sin solidaritet med Kinas Internetanvändare, som är de som kommer att påverkas mest av att Google ger sig av.

8.

Europaparlamentet framhåller att den kinesiska regeringen publicerade sin första nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna (2009–2010) i april 2009. Syftet med denna är att förbättra skyddet av de medborgerliga rättigheterna, förebygga godtyckliga frihetsberövanden, förbjuda metoder som innebär att erkännanden tvingas fram genom tortyr samt säkerställa rättvisa och öppna rättegångar.

9.

Europaparlamentet framhåller att Kinas facit på människorättsområdet alltjämt ger anledning till stor oro och uppmanar rådet och kommissionen att ta upp fallet Liu Xiaobo vid nästa toppmöte mellan EU och Kina. Parlamentet noterar de tidigare rundorna av människorättsdialogen med Kina, liksom människorättsdialogen mellan EU och Kina den 20 november 2009, och framhåller att det krävs en strikt uppföljning mellan alla sådana dialoger för att se till att rekommendationerna genomförs.

10.

Europaparlamentet framhåller behovet av att ingående utvärdera och förstärka människorättsdialogerna mellan EU och Kina. Fall där människorättsförsvarare är inblandade måste systematiskt tas upp under dessa dialoger, och parlamentet hänvisar till fängslandet av 2008 års vinnare av Sacharovpriset, Hu Jia, och trakasserierna mot hans hustru Zeng Jinyan.

11.

Europaparlamentet anser att utvecklingen av ekonomiska förbindelser med Kina måste gå hand i hand med en verksam politisk dialog och kräver att respekten för de mänskliga rättigheterna ska utgöra en integrerad del av det nya ramavtal som för närvarande förhandlas fram med Kina.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska rådets ordförande, kommissionen samt Kinas president, premiärminister och nationella folkkongress.

11.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 305/11

A.

Politiska avrättningar och försvinnanden, särskilt av medlemmar i oppositionella organisationer, journalister, människorättsaktivister och religiösa ledare, är fortfarande mycket vanligt i Filippinerna. Människorättsorganisationerna talar om fler än 1 000 politiskt motiverade avrättningar och försvinnanden det senaste decenniet.

B.

De ostraffade förövarna och regeringens oförmåga att effektivt möta det politiskt motiverade våldet i landet gör det mycket svårt att ställa de ansvariga inför rätta, trots regeringens åtaganden under den universella periodiska översynen 2008.

C.

Hundratusentals människor är fortfarande internt fördrivna i konflikten mellan regeringen och Moros islamiska befrielsefront och Nya folkarmén, som fortfarande är aktiva över hela landet, samt till följd av militära operationer mot kriminella grupper som Abu Sayyef—gruppen på öprovinserna Sulu och Basilan i västra Mindanao.

D.

100 beväpnade män från lokal milis ledd av Amapatuan-familjen, inklusive företrädare för den lokala polisstyrkan, torterade och avrättade den 23 november 2009 brutalt 57 personer i en konvoj. I denna fanns kvinnliga släktingar till Esmail Mangudadatu, varav en del blev våldtagna, jurister och 30 journalister på väg att lämna in Mangudadatus kandidatur till provinsguvernörskapet i Mindanao.

E.

Denna massaker, som skördade det hittills största antalet journalisters liv i världen vid ett tillslag, blottlade på det mest chockerande sätt hur lokala krigsherrar, korruption av ordningsstyrkorna och straffrihet för de mest fasansfulla brott har tagit över i Filippinerna.

F.

Den 24 november 2009 införde den filippinska regeringen undantagstillstånd i de två berörda provinserna och satte därmed militären att ansvara för lag och ordning, den bjöd in internationella rättsmedicinska experter att bistå utredningen och, den 4 december 2009 införde den krigslagar i Maguindanao under en vecka, första gången ett sådant beslut tagits sedan 1972.

G.

Denna åtgärd ledde till att de ledande företrädarna för Ampatuan-familjen greps och anklagades för flera mord samt till att en ofattbar mängd vapen och tusentals gömda valsedlar upptäcktes, vilket pekar på ett massivt valfusk till förmån för president Arroyos parti Lakas—Kampi-CMD.

H.

Filippinska val har tidigare om åren störts av ofta förekommande utomrättsliga avrättningar av politiska motståndare utförda av privata arméer och milis, många av dem beväpnade med statligt utfärdade vapen, anställda av politiskt inflytelserika familjer.

I.

Att bortåt 60 kandidater avrättades under 2007 års valkampanj och 41 stycken 2004 stärker farhågorna för att mord på politiska aktivister kommer att öka i upptakten till valen i maj 2010.

J.

De brutala avrättningarna i Maguindanao utgör ett rejält bakslag för fred och demokrati i Filippinerna och kommer att försvåra fredssamtalen mellan den filippinska regeringen och Moros islamiska befrielsefront som återupptogs den 8 december 2009 i Kuala Lumpur tack vare benäget bistånd från den malaysiska regeringen.

1.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt massakern i Maguindanao den 23 november 2009 och uttrycker sitt deltagande med de mördades familjer.

2.

Europaparlamentet välkomnar den filippinska regeringens svar på massakern, samtidigt som det beklagar förseningarna i början, samt understryker att polisutredningen måste bedrivas konsekvent och självständigt och följas av verkningsfulla åtal, inklusive av företrädare för de säkerhetsstyrkor som misstänks vara inblandade.

3.

Europaparlamentet är djupt oroat över att de personliga band som medlemmar av administrationen upprätthåller med Ampatuan-familjen snarare kan bli till hinder än till hjälp för en opartisk utredning av avrättningarna och uppmanar till att Ampatuan-familjen hörs av Centralkriminalpolisen.

4.

Europaparlamentet uppmanar till att omedelbart vidta åtgärder för att skydda alla vittnen, domare, jurister och åklagare som är inblandade i utredningen och åtalen.

5.

Europaparlamentet uppmanar givarländerna att erbjuda rättsmedicinsk, utredningsmässig och juridisk hjälp och stöd till Filippinernas justitiedepartement.

6.

Europaparlamentet uppmanar den filippinska regeringen att vidta bestämda åtgärder för att de utomrättsliga avrättningarna och försvinnandena ska upphöra samt att kasta ljus över alla andra olösta fall, däribland Jonas Burgos försvinnande i april 2007. Parlamentet riktar en stark uppmaning till den filippinska regeringen att ratificera FN:s konvention om olagliga frihetsberövanden.

7.

Europaparlamentet uppmanar den filippinska regeringen att vidta beslutsamma åtgärder för att omedelbart sätta stopp för all privat och lokal finansiering av separata grupper av polis och militär och att upplösa paramilitära styrkor och lokala milisförband. Parlamentet välkomnar president Arroyos uttalande av den 9 december 2009 i denna ärende och uppmanar henne att återkalla dekret 546.

8.

Europaparlamentet välkomnar i samband med detta det pistolförbud som nyligen utfärdades av valmyndigheten inför valen den 10 maj 2010.

9.

Europaparlamentet välkomnar undertecknandet i oktober 2009 av finansieringsavtalet för EU–Filippinerna-programmet för stöd till rättsväsendet (EPJUST), som avsätter 3,9 miljoner euro för stöd, hjälp och undervisning i syfte att stärka det straffrättsliga systemet och främja kommissionens arbete med mänskliga rättigheter och grupper från civilsamhället. Parlamentet ser fram emot rapporterna om arbetet med det övervakningssystem som ska inrättas inom EPJUST och som ska granska de framsteg som görs i landet för att bekämpa utomrättsliga avrättningar och liknande brott.

10.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att presidentens införande av undantagstillstånd, kombinerat med de större befogenheter som överförts till de väpnade styrkorna, vilka tidigare varit inblandade i ett flertal utomrättsliga avrättningar, inte kommer att kunna förhindra eller stoppa våldet i samband med valen i Mindanao-provinsen.

11.

Europaparlamentet uppmanar den filippinska regeringen att öka insatserna för att det politiska våldet ska upphöra i syfte att säkra den filippinska demokratin framgent. Parlamentet uppmanar särskilt myndigheterna att inrätta en expertgrupp på hög nivå med brett politiskt stöd för att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra våld under de kommande månader som återstår till valen i maj samt att vidta åtgärder avsedda att skydda medier och yttrandefriheten i stort.

12.

Europaparlamentet välkomnar beslutet från högsta domstolen att låta Ang Ladlad delta i maj månads val, ett beslut som kullkastar valmyndighetens ursprungliga avslag av ”moraliska skäl”.

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Filippinernas president och regering, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt regeringarna i Aseans medlemsstater.

11.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 305/14

A.

I Lissabonfördraget anges territoriell sammanhållning som ett av EU:s mål (artikel 3 i EU-fördraget).

B.

Makroregionala strategier syftar till att bättre utnyttja befintliga resurser för att ta itu med frågor som rör territoriell utveckling och hitta gemensamma lösningar på gemensamma utmaningar.

C.

I Östersjöstrategin finns redan en modell för samordning av EU:s strategier och finansiering i geopolitiska territoriella enheter – makroregioner – som fastställs utifrån särskilda kriterier, och EU-strategin för Donau innebär, i linje med modellen för Östersjöstrategin, en potential för bättre regionalt och gränsöverskridande samarbete för fortsatt ekonomisk tillväxt och en kartläggning av gemensamma svar på gemensamma utmaningar.

D.

Donau förbinder tio europeiska länder – Tyskland, Österrike, Slovakien, Ungern, Kroatien, Serbien, Rumänien, Bulgarien, Moldavien och Ukraina – varav sex är medlemsstater i EU, och i ett vidare territoriellt perspektiv omfattar regionen också Tjeckien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina samt Montenegro.

E.

Donauområdet utgör en viktig skärningspunkt mellan EU:s sammanhållningspolitiska program och program för länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken och potentiella kandidatländer, och utgör därför ett område där samverkan mellan olika EU-strategier kan utvecklas: sammanhållning, transporter, turism, jordbruk, fiske, ekonomisk och social utveckling, energi, miljö, utvidgning och grannskapspolitik.

F.

En EU-strategi för Donauområdet ska tas fram inom följande samarbetsområden: social utveckling och socialt skydd, hållbar ekonomisk utveckling, transport- och energiinfrastruktur, miljöskydd samt kultur och utbildning.

G.

EU-strategin för Donauområdet skulle kunna innebära ett viktigt bidrag till en bättre samordning mellan regionala och lokala myndigheter och organisationer som är verksamma i Donauområdet. Strategin skulle också ge området välstånd, hållbar utveckling, sysselsättning och säkerhet.

H.

Det finns en lång historia av samarbete i Donauområdet. Den europeiska kommissionen för Donau, som grundades den 30 mars 1856 och ursprungligen hade sitt säte i Galați (Rumänien), var en av de allra första europeiska institutionerna och har i dag sitt säte i Budapest.

I.

Donau har närmast blivit en inre vattenväg i EU efter utvidgningen 2007, och Donauområdet kan på ett betydande sätt gynna den utveckling som skett efter denna utvidgning.

J.

Donau är en effektiv vattenväg också bortom medlemsstaterna, förbinder tillsammans med Mainkanalen och Rhen Nordsjön med Svarta havet och erbjuder en möjlighet att dra nytta av Svartahavsregionens geostrategiska läge.

K.

Donauområdet är en sammanlänkad region med vitt skilda ekonomiska möjligheter. Att betrakta Donauområdet som en enda makroregion skulle hjälpa till att överbrygga de regionala skillnaderna i ekonomisk styrka och främja en integrerad utveckling.

L.

Donaudeltat är sedan 1991 ett av Unescos världsarv, och i Donauområdet finns det flera särskilda skyddsområden och särskilda bevarandeområden inom Natura 2000. Donau och Donaudeltat har ett unikt och sårbart ekosystem med sällsynta växtarter som är hotade på grund av föroreningar.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt inleda breda förhandlingar med alla länder längs Donau för att täcka in olika aspekter av regionalt samarbete, och att senast vid utgången av 2010 lägga fram en EU-strategi för Donauregionen.

2.

Europaparlamentet anser att en EU-strategi för Donauområdet är ett lämpligt instrument för att förbättra den territoriella utvecklingen genom intensifierat samarbete om tydligt definierade politikområden, där ett verkligt europeiskt mervärde har identifierats av alla regeringsparter. Parlamentet vill att denna strategi ska utarbetas som en del av målet om ett europeiskt territoriellt samarbete.

3.

Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att alla makroregionala strategier införlivas i EU:s regionalpolitik, som en samordnad politik för hela EU. Parlamentet understryker dessutom att man måste undersöka strategins mervärde för genomförandet av målet om territoriell sammanhållning på unionens territorium.

4.

Europaparlamentet betonar behovet av att göra de berörda regionala och lokala aktörerna i Donauområdet delaktiga i förberedelseprocessen, för att tydligt identifiera behoven, både när det gäller välavvägd, hållbar utveckling av territorier och kapacitetsbyggande, så att man kan hitta lösningar på gemensamma utmaningar, effektivt genomföra de konkreta projekten och erbjuda en mekanism för goda styrelseformer. Parlamentet uppmanar enträget regeringarna att stödja och underlätta åtgärder för att informera och rådfråga icke-statliga organisationer, branschorganisationer och det civila samhället, såväl när det gäller fastställandet av strategin som genomförandet av den i framtiden

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt identifiera en ”styrelsestruktur” för en framtida politik för Donauområdet, och anser att strategins genomförande inte får inkräkta på det regionala och lokala styrets ansvar.

6.

Europaparlamentet stöder Donauområdets ekonomiska och sociala utveckling som ett prioriterat område för EU och vill se en fördjupad regional integration i Donauområdet, så att det blir en dynamisk del av ett vidare europeiskt ekonomiskt och politiskt område.

7.

Donau är i dag en förorenad flod, och Europaparlamentet kräver att dess ekologiska status förbättras så att föroreningarna minskar och ytterligare utsläpp av olja och andra giftiga och skadliga ämnen förhindras.

8.

Europaparlamentet konstaterar att såväl EU:s medlemsstater som de andra länderna längs floden bär ansvaret för föroreningen av Donauområdet. Parlamentet betonar att miljöskyddet i Donaubäckenet är en viktig aspekt som har betydelse för jordbrukets och landsbygdens utveckling i regionen, och uppmanar länderna längs floden att med högsta prioritet bygga gemensamma hydrologiska anläggningar för prover av vattenkvaliteten.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för kampen mot klimatförändringen ägna särskild uppmärksamhet åt, och samarbeta för bevarandet av, de lokala ekosystemen, och uppmanar kommissionen att stödja forskning i och utveckling av ny teknik för att förbättra möjligheten att prognostisera och vidta åtgärder vid översvämning, extrem torka och oavsiktlig förorening.

10.

Europaparlamentet understryker behovet att skydda och stärka fiskbestånden i Donau. Kommissionen uppmanas att utarbeta en omfattande plan för att bevara och återställa Donaus naturliga bestånd av stör.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja de operativa erfarenheterna från Östersjöstrategin och efterlyser följaktligen en handlingsplan för att komplettera dokumentet. Parlamentet anser att handlingsplanen bland annat bör innehålla följande: miljövänlig användning av Donau genom sjöfart på inre vattenvägar, blandad transport längs Donau genom förbättring av all infrastruktur (med prioritet för bättre utnyttjande av befintlig infrastruktur) och genom att upprätta ett system med flera transportmedel längs hela floden, miljövänlig användning av vattenkraft längs Donau, bevarande och förbättring av Donaus vattenkvalitet i enlighet med ramdirektivet om vatten, stränga säkerhetskrav för fartyg, utveckling av miljövänlig turism och förbättringar på områdena utbildning, forskning och social sammanhållning.

12.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att diversifiera energikällorna och uppmanar kommissionen och alla länder längs floden att samarbeta mer på energiområdet, att – med tanke på regionens potential som bioenergikälla – främja och genomföra gemensamma projekt avseende energieffektivitet och förnybara energikällor samt uppmuntra användningen av biomassa samt sol-, vind- och vattenenergi.

13.

Europaparlamentet understryker att det bör vara ett krav, för att säkerställa efterlevnaden av internationella miljöskyddsnormer, att alla transport- och energirelaterade infrastrukturprojekt föregås av vederbörliga strategiska och andra miljökonsekvensbeskrivningar som tar fasta på konsekvenserna för flodens alla ekosystem, efter det att de partner hörts som kan beröras av beslut härvidlag.

14.

Europaparlamentet pekar på den anmärkningsvärt höga graden av ömsesidigt ekonomiskt beroende som kännetecknar länderna i Donauområdet och stöder bildandet av affärsutvecklingsnätverk och icke-statliga handelsfrämjande organ, vilka kan erbjuda samordning och framtida utvecklingsmöjligheter för framför allt små och medelstora företag, för att garantera en hållbar och effektiv tillväxt och för att stimulera tillväxten av den gröna ekonomin i hela makroregionen kring Donau.

15.

Europaparlamentet föreslår att EU:s transportsystem integreras med transportsystemen i EU:s grannländer i Donauområdet och betonar hur viktigt det är att bereda väg för sammodalitetsprojekt.

16.

Europaparlamentet anser att navigationssystemet för inre vattenvägar är en viktig aspekt för utvecklingen av transporter i regionen, men erkänner samtidigt att sjöfarten på inre vattenvägar minskat, huvudsakligen på grund av den kraftiga konjunkturnedgången. Parlamentet betonar vikten av att flaskhalsarna undanröjs på vattenleden Rhen/Maas-Main-Donau och att hela det intermodala transportsystemet längs Donau förbättras, samtidigt som man fokuserar på kombinationen av förbättrade flodhamnar och logistik, sjöfarten på inre vattenvägar och järnvägstransporter, och tar hänsyn till de ytterligare möjligheter som närsjöfarten erbjuder.

17.

Parlamentet föreslår att det transeuropeiska nätet uppgraderas i syfte att förbättra intermodaliteten i hela regionen och utöka förbindelserna till Svarta havet genom vägar och järnvägar (godståglinjer och höghastighetslinjer).

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en mer utbredd användning av modern informations- och kommunikationsteknik och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att så fort som möjligt åstadkomma ett effektivt enhetligt system för navigeringsregler på Donau.

19.

Europaparlamentet anser att hållbar turism är ett viktigt instrument för att främja ekonomisk tillväxt i regionen, och noterar t.ex. de möjligheter som ekoturismen erbjuder och den ekonomiska potentialen hos en cykelled längs nästan hela Donau.

20.

Europaparlamentet stöder program som syftar till att stärka den mångkulturella miljön längs Donau genom att främja ökad rörlighet över nationsgränserna, uppmuntra till dialog mellan kulturer, gynna konst och kommunikation, stödja utbildningscentrum och företagsinkubatorer inom dessa sektorer samt värna det kulturella och historiska arvet, liksom att stimulera nya kulturnäringar.

21.

Europaparlamentet stöder akademiska utbytesprogram inom regionen, och förslår att universitet i regionen skulle kunna gå samman i nätverk för att skapa centrum med spetskompetens som kan konkurrera på internationell nivå.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra sin förvaltning i syfte att minska den administrativa börda som följer med en effektivare utveckling och av EU-strategin för Donauområdet och genomförandet av den.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ha ett nära samarbete med parlamentet när man fastställer prioriteringarna för utvecklingen av EU-strategin för Donauområdet och att regelbundet informera och rådfråga parlamentet om hur genomförandet av strategin utvecklar sig.

24.

Europaparlamentet understryker att det krävs samordnade insatser med syftet att staterna längs Donau ska kunna tillgodogöra sig tillgängliga EU-medel på ett bättre och mer effektivt sätt, om strategins mål ska kunna uppfyllas.

25.

Europaparlamentet uppmuntrar till utnyttjande av de nuvarande operativa programmen för att finansiera projekt inom strategin, och uppmanar med kraft alla berörda parter att också utforska andra icke-finansiella instrument som skulle underlätta strategins genomförande och omedelbart få positiv effekt på plats.

26.

Europaparlamentet föreslår att EU vartannat år, efter samråd med lokala och regionala intressenter, håller ett toppmöte för Donauområdet och att slutsatserna läggs fram för Europeiska rådet och parlamentet.

27.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén och övriga berörda institutioner.

11.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 305/19

1.

Europaparlamentet väljer Nikiforos DIAMANDOUROS till Europeisk ombudsman.

2.

Europaparlamentet uppmanar DIAMANDOUROS att avlägga ed inför domstolen.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att offentliggöra det bifogade beslutet i Europeiska unionens officiella tidning.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen och domstolen.

11.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 305/21

A.

Ana Palacio Vallelersundi uppfyller kraven i artikel 255 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.

Europaparlamentet föreslår att Ana Palacio Vallelersundi utnämns till ledamot av kommittén.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till domstolens ordförande.

11.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 305/22

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.

Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.