21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/1

A.

Förhandlingarna om ett omfattande internationellt avtal om klimatförändringarna för perioden efter 2012 beräknas kunna slutföras i Köpenhamn i december 2009. Ett sådant avtal bör vara rättsligt bindande och förenligt med de senaste forskningsrönen, som visar att klimatförändringarna har ett snabbare och aggressivare förlopp än vad man tidigare trott, och med målet att begränsa ökningen av den globala genomsnittstemperaturen vid jordytan till högst 2°C över de förindustriella nivåerna (det så kallade 2°C-målet).

B.

För att tvågradersmålet ska kunna uppnås måste industriländerna gå i bräschen för rejäla utsläppsminskningar. Även utvecklingsländerna måste hjälpa till att uppnå detta mål.

C.

Utvecklingsländerna har bidragit minst till klimatförändringarna men är de länder som drabbats hårdast av de allvarliga följderna. Klimatförändringarna sätter 40 procent av de internationella investeringarna för fattigdomsminskning på spel och utgör därmed ett allvarligt hot mot ett fortsatt effektivt utvecklingsarbete. Det finns ett klart behov av ökad samordning, komplementaritet och konsekvens mellan å ena sidan initiativen på klimatförändringens område och å andra sidan initiativen på utvecklingens område.

D.

Klimatförändringarna kan öka risken för konflikter om naturtillgångar, på grund av att mängden odlingsbar mark minskar och vattenbristen och avskogningen ökar, eller på grund av klimatbetingad migration. Eventuella effekter på folkhälsan bör också beaktas.

E.

Avskogningen svarar för ungefär 20 procent av världens utsläpp av växthusgaser och är en viktig faktor bakom minskningen av den biologiska mångfalden samt ett allvarligt hot mot utveckling, särskilt mot försörjningen för världens fattiga.

F.

Det krävs kraftigt ökade ekonomiska resurser för att man i utvecklingsländerna ska kunna vidta nödvändiga åtgärder för att minska effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dessa. Resurser för att hantera klimatförändringarna bör därför göras tillgängliga genom samma slags åtaganden som krävdes för att bemöta den pågående finanskrisen.

G.

Större delen av de medel som utlovats för arbetet mot klimatförändringar kommer från budgetarna för offentligt utvecklingsbistånd. Att medel tas från utvecklingsbiståndet innebär ett allvarligt hot mot fattigdomsminskningen och millennieutvecklingsmålen.

H.

En bindande internationell ram som leder till utsläppsminskningar i den omfattning som behövs kommer också att omedelbart bli till stor nytta också för världshälsan, och utan en sådan ram kommer det att uppstå en risk för att millennieutvecklingsmålen inte uppnås och för att ett trendbrott med detta i stället inträder.

I.

EU är det enda regionala område i världen som har fastställt bindande mål för minskningen av växthusgasutsläppen, ett åtagande som gjordes när man antog det ovannämnda energi- och klimatpaketet, som består av lagstiftningsåtgärder för att före 2020 genomföra en ensidig 20-procentig minskning av växthusgasutsläppen jämfört med 1990 års nivåer. I paketet ingår även ett åtagande om att minska utsläppen med 30 procent eller mer, beroende på vad den senaste forskningen visar, ifall ett tillräckligt ambitiöst och bindande internationellt avtal skulle nås i Köpenhamn, i vilket andra industriländer åtar sig att göra jämförbara utsläppsminskningar och ekonomiskt mer utvecklade utvecklingsländer åtar sig att bidra i rimlig utsträckning alltefter ansvar och förmåga.

J.

Det krävs en global omvandling vad gäller teknik och tekniskt samarbete för att skynda på innovationstakten och öka omfattningen av demonstration och uppbyggnad så att alla länder får tillgång till hållbar teknik till rimligt pris.

K.

Energieffektivitet spelar en avgörande roll för att koldioxidutsläppen ska kunna minskas, särskilt de senaste initiativen om byggnaders energiprestanda och om regler för energimärkning.

L.

Ambitiösa klimatåtgärder skulle bidra till att lösa den nuvarande ekonomiska krisen genom att arbetstillfällen skapas och aktiviteten i ekonomin ökar. Internationella energiorganet anser att ett långtgående avtal i Köpenhamn är nödvändigt för att investeringar som försenats av krisen ska kanaliseras till miljömässigt hållbara investeringar.

M.

Flera tredjeländer har vidtagit åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, såsom mål för utsläppsminskningar.

N.

Det krävs ett omfattande avtal i Köpenhamn för att få bukt med koldioxidläckage och skapa lika villkor vid övergången till en 30-procentig minskning av koldioxidutsläppen.

O.

En effektiv minskning av växthusgasutsläppen kräver en helhetssyn som omfattar alla utsläpp från produktions- och transportsektorerna och bör beaktas inom ramen för en framgångsrik övergång till en hållbar ekonomisk modell, enligt vilken miljökvalitet går hand i hand med ekonomisk tillväxt, välståndsskapande och teknisk utveckling.

1.

Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta utveckla sin yttre politik i klimatfrågan och att agera samstämmigt för att behålla sin ledande ställning i förhandlingarna vid COP 15-mötet, samt att ha en fortsatt hög ambitionsnivå i diskussionerna med sina internationella partner för att åstadkomma ett långtgående och rättsligt bindande internationellt avtal i Köpenhamn, som ligger i fas med de senaste forskningsrönen och överensstämmer med 2°C-målet.

2.

Europaparlamentet understryker att parterna i Köpenhamn i slutet av detta år måste nå ett rättsligt bindande avtal om mål för hur industriländerna ska motverka klimatförändringarna samt hur detta ska finansieras, samt fastställa en formell process för att de i början av 2010 ska nå fram till ett övergripande rättsligt bindande klimatavtal, som ska träda i kraft den 1 januari 2013.

3.

Europaparlamentet uppmanar stats- och regeringscheferna för alla länder som är parter i COP 15 att ge denna fråga högsta prioritet och visa politiskt ledarskap. Parlamentet betonar vikten av att stats- och regeringscheferna ser till att delta i COP 15-konferensens högnivåsegment för att undvika risken för att ett avtal med betydelsefulla och långsiktiga nationella åtaganden inte kan ingås därför att de närvarande förhandlarna saknar politiskt mandat eller nödvändig behörighet.

4.

Europaparlamentet betonar att det är oerhört viktigt att förhandlingarna i Köpenhamn leder fram till ett nytt avtal för perioden efter 2012 så att man säkerställer ett fortsatt åtagande efter det att Kyotoprotokollets första åtagandeperiod har löpt ut. Parlamentet påpekar vidare att om de globala åtgärderna försenas ytterligare så kan det leda till en situation där kommande generationer inte längre kan stävja klimatförändringarna.

5.

Europaparlamentet betonar att det internationella avtalet bör bygga på principen om ett gemensamt men differentierat ansvar. Industriländerna bör gå i spetsen för att minska sina nationella utsläpp. Parlamentet anser dock, med tanke på den ekonomiska betydelse som Kina, Indien och Brasilien har, att dessa länder bör åta sig att uppfylla mål som ligger nära industriländernas mål, medan andra tillväxtländer, i enlighet med handlingsplanen från Bali, bör vidta lämpliga nationella åtgärder för att minska effekterna. Utgångspunkten ska vara en hållbar utveckling som på ett mätbart, rapporterbart och kontrollerbart sätt stöds och möjliggörs av teknik, finansiering och kapacitetsuppbyggande från industriländerna. Vid tekniköverföring bör hänsyn tas till skyddet av den industriella äganderätten och till de minst utvecklade ländernas behov.

6.

Europaparlamentet anser att Köpenhamnsavtalet bör innehålla obligatoriska utsläppsminskningar för parterna och bestämmelser om internationella sanktioner ifall åtagandena inte uppfylls. Sanktionernas form återstår att fastställa.

7.

Europaparlamentet erinrar om att det internationella avtalet bör säkerställa att industriländernas gemensamma minskningar av växthusgasutsläppen till 2020 jämfört med 1990 års nivåer ligger i den övre delen av intervallet 25–40 procent, såsom rekommenderas i den fjärde konsekvensbedömningen från FN:s internationella klimatpanel, och att den senaste forskningen visar att minst 40-procentiga utsläppsminskningar behövs. Dessa minskningar måste vara inhemska. Parlamentet erinrar vidare om att ett långsiktigt minskningsmål på minst 80 procent för 2050 jämfört med 1990 års nivåer bör fastställas för EU och andra industriländer, och att de globala växthusgasutsläppen bör börja minska senast 2015. Parlamentet understryker vikten av att det minskningsmål som man enats om i det internationella avtalet ska vara förenligt med 2°C-målet och den senaste utvecklingen inom forskningen. Parlamentet efterlyser därför en bestämmelse i avtalet om att en regelbunden översyn ska göras vart femte år för att se till att minskningsmålen är tillräckligt högt satta för att uppnå 2°C-målet och att målen fortfarande stämmer överens med den senaste utvecklingen inom forskningen. Parlamentet önskar även se att ett globalt system för koldioxidredovisning inrättas.

8.

Europaparlamentet uppmanar EU att tydligt ange på vilka villkor man är beredd att utöka sitt åtagande om minskningar, mot bakgrund av att de senaste vetenskapliga rekommendationerna efterlyser åtaganden om en 40-procentig utsläppsminskning.

9.

Europaparlamentet begär att Köpenhamnsavtalet ska innehålla rapporteringskrav om att parter enligt bilaga 1 till avtalet måste utarbeta handlingsplaner för hur de ska uppnå utsläppsminskningarna i överensstämmelse med 2°C-målet under perioden fram till 2050.

10.

Europaparlamentet berömmer Japans åtagande om att minska sina utsläpp med 25 procent senast 2020 och välkomnar de positiva signalerna från Kina. Med hänsyn till denna utveckling uppmanar parlamentet Förenta staterna att göra de mål som sattes upp under valkampanjen bindande och därmed skicka en kraftfull signal om att de ledande industriländerna har för avsikt att fortsätta kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet betonar vidare att det är ytterst viktigt att även Indien bidrar i detta sammanhang.

11.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande av den 10 september 2009, ser det som ett viktigt steg i debatten och understryker särskilt parlamentets roll som budgetansvarig myndighet.

12.

Europaparlamentet erinrar om att det internationella avtalet också bör uppnå att utvecklingsländerna som grupp begränsar ökningen av sina utsläpp med 15–30 procent jämfört med en situation utan åtgärder för att 2°C-målet ska kunna uppnås.

13.

Europaparlamentet betonar att de länder som inte ingår i bilaga I inte kan behandlas på samma sätt, eftersom deras förmåga att investera i åtgärder för begränsning av och anpassning till effekterna av klimatförändringar, och deras förmåga att anpassa sig till klimatförändringar varierar.

14.

Europaparlamentet uppmanar EU att be deltagarna vid COP 15-mötet att utveckla en gemensam vision för 2050 och därefter.

15.

Europaparlamentet påminner också om sin rekommendation om att vissa principer som antogs i klimat- och energipaketet bör användas som utgångspunkt för det internationella avtalet, särskilt den bindande linjära kurvan för industriländernas åtaganden, differentieringen på grundval av de utsläpp och den BNP som fastställts samt ett strängare kontrollsystem med en årlig faktor för utsläppsminskning.

16.

Europaparlamentet understryker att ett avtal i Köpenhamn skulle kunna ge tillräckliga incitament för en hållbar ”New Deal” som verkar för social utveckling och ekonomisk tillväxt, främjar miljömässigt hållbar teknik, förnybara energikällor och energibesparingar, medför minskad energiförbrukning och säkrar nya arbetstillfällen och social sammanhållning i både industriländerna och utvecklingsländerna. Parlamentet anser dessutom att vederbörlig hänsyn bör tas till folkhälsoaspekter av klimatförändringarna . Parlamentet erinrar om Sternrapporten om klimatförändringarnas ekonomi som visar att det finns tydliga ekonomiska incitament för det internationella samfundet att ta i itu med klimatförändringarna så fort som möjligt. Parlamentet anser att direkta investeringar från den offentliga sektorn i hållbar energiinfrastruktur och i kompletterande forskning och utveckling skulle sänka samhällets kostnader för klimatförändringarna.

17.

Europaparlamentet framhåller att ett aktivt deltagande från alla länder för att hantera klimatförändringarna endast kan komma till stånd om den hållbara ekonomiska tillväxten i utvecklings- och tillväxtländerna fortsätter. Parlamentet efterlyser därför en mer genuint integrerad politik för att bemöta utmaningarna när det gäller utveckling och klimat.

18.

Europaparlamentet påpekar att klimatförändringarna är en utmaning som inte går att lösa med någon politisk standardformel. En kombination av befintliga metoder och omfattande effektivitetsförbättringar på samtliga områden i näringslivet och samhället samt inom industrin, också i utvecklingsländerna, kan emellertid bidra till att lösa resurs- och fördelningsproblemet och jämna vägen för en tredje industriell revolution.

19.

Europaparlamentet understryker att invånarna i utvecklingsländerna kommer att drabbas ännu hårdare av klimatförändringarnas konsekvenser och att det därför också ligger i utvecklingsländernas intresse att bidra till att ett framgångsrikt klimatavtal kan uppnås.

20.

Europaparlamentet betonar industriländernas ansvar att bistå utvecklingsländerna med hållbart och förutsägbart ekonomiskt och tekniskt stöd så att de kan minska växthusgasutsläppen, anpassa sig till klimatförändringarnas konsekvenser, minska utsläppen från avskogning och skogsdegradering samt stärka kapacitetsuppbyggnaden i syfte att fullgöra sina skyldigheter enligt framtida internationella klimatavtal.

21.

Europaparlamentet vidhåller att åtaganden inom ramen för UNFCCC om att tillhandahålla en förutsägbar finansiering av anpassningar till klimatförändringarna eller åtgärder för att mildra deras konsekvenser så långt det går måste vara nya åtaganden som går utöver det offentliga utvecklingsbiståndet samt vara fristående från de årliga budgetförfarandena i medlemsstaterna. Parlamentet påminner om att dessa resurser bör fördelas i form av bidrag och inte i form av lån med fördelaktiga villkor samt erinrar om det redan befintliga åtagandet om att det offentliga utvecklingsbiståndet senast 2015 ska uppgå till 0,7 procent av BNP.

22.

Europaparlamentet betonar behovet av att snabbt uppbåda internationellt stöd från allmänheten för att det ska uppnås ett ambitiöst avtal i Köpenhamn och uppmanar EU att ta på sig ansvaret för åtminstone vad kommissionen uppskattat att den globala finansieringen skulle kosta, nämligen 5–7 miljarder EUR per år för perioden 2010–2012.

23.

Europaparlamentet påminner om att EU:s gemensamma bidrag till utvecklingsländernas begränsningsåtgärder och anpassningsbehov år 2020 ska vara minst 30 000 miljoner EUR per år, en siffra som kan komma att höjas i takt med att vi får ny kunskap om allvaret i klimatförändringarna och kostnadernas omfattning.

24.

Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att avsevärt öka det ekonomiska stödet till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna genom att undersöka andra innovativa finansieringsmekanismer (t.ex. skuldavskrivningar i utbyte mot miljöåtgärder).

25.

Europaparlamentet understryker att merparten av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter i EU:s system för handel med utsläppsrätter, däribland auktioneringen för luftfart och sjötransporter, bör avsättas till att hjälpa utvecklingsländerna att motverka och anpassa sig till klimatförändringarna. Parlamentet framhåller emellertid att mer än 50 procent av EU:s utsläpp inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter som togs i bruk 2005 och att man därför måste utveckla alternativa strategier så att inte bara industrin utan alla sektorer inom ekonomin, och särskilt samtliga medlemsstater, axlar sitt ansvar och drar sitt strå till stacken för att minska utsläppen.

26.

Europaparlamentet framhåller att man vid den kommande översynen av EU:s budget måste fokusera på hur tillräckliga resurser för skydd mot och anpassning till klimatförändringarna ska kunna tas fram.

27.

Europaparlamentet föreslår att industriländerna anslår en del av sin BNP till en samarbetsfond för införandet av teknik för ren energi och påpekar att denna fond ska vara oberoende av redan befintliga fonder för utvecklingsbistånd.

28.

Europaparlamentet stöder det norska förslaget om tilldelade utsläppsenheter samt förslagen från Danmark och Mexiko.

29.

Europaparlamentet framhåller att Köpenhamnsavtalet måste säkerställa att industri- och utvecklingsländerna är jämnt representerade i ledningsstrukturerna i samband med klimatfinansieringen. Dessutom understryker parlamentet att man bör dra nytta av erfarenheterna från biståndspolitiken och låta etablerade principer såsom god samhällsstyrning råda för att garantera att överförda medel används på ett hållbart sätt. Parlamentet påpekar att givarländerna måste investera i att öka utvecklingsländernas ”absorptionsförmåga” så att dessa kan använda resurserna effektivt.

30.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka sina nuvarande klimatpartnerskap med utvecklingsländerna, och att ingå nya partnerskap där sådana inte finns, för att ge ökat ekonomiskt stöd till teknikutveckling och tekniköverföring, till avtal om immateriella rättigheter och till institutionell kapacitetsuppbyggnad, inbegripet nationella åtgärdsprogram för anpassning som är ett viktigt instrument för anpassningen till klimatförändringarna och främjar egenansvar.

31.

Europaparlamentet framhåller att det internationella klimatavtalet för perioden efter 2012 bör ta hänsyn till de aktuella utvecklingsprocesserna på internationell och nationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa nödvändiga kopplingar mellan klimatförändringarna och millennieutvecklingsmålen genom att integrera begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i de projekt och program som ska uppnå millennieutvecklingsmålen samt i alla strategier för fattigdomsminskning.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsevärt öka budgeten för den globala klimatförändringsalliansen och föreslår att de förväntade intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter i EU:s system för handel med utsläppsrätter skulle kunna utgöra en källa till finansiering. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att alliansen blir en clearingcentral för stödet till utvecklingsländernas arbete med att anpassa sig till klimatförändringarna så att man inte behöver ordna med några nya bilaterala EU-initiativ.

33.

Europaparlamentet menar att klimatförändringarna gör att människor måste flytta och skapar en ny tvångsmigration som måste hanteras på lämpligt sätt av det internationella samfundet. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att identifiera och rätta till de brister som finns i rättsskyddet för klimatflyktingar och att ta initiativ till ett särskilt system för stöd och skydd.

34.

Europaparlamentet understryker att institutionellt ansvar och förtroende är oerhört viktigt och att detta kan åstadkommas genom en rättvis representation av givar- och mottagarländer i ledningsorganen för de institutioner som finansierar anpassningarna.

35.

Europaparlamentet anser att den globala omvandlingen till en effektiv och hållbar ekonomi inte bara behövs för att föregripa farliga klimatförändringar genom att minska utsläppen av växthusgaser, utan även kan leda till ökade investeringar, ökad sysselsättning, starkare ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft samt förbättrad livskvalitet utan att äventyra målet att garantera alla tillgång till moderna energitjänster. Parlamentet betonar därför det akuta behovet av att förbättra energieffektiviteten globalt och öka andelen förnybara energikällor.

36.

Europaparlamentet understryker att det för en internationell övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp på medellång sikt krävs att kärnenergi ingår som en viktig del av energimixen. Parlamentet påpekar dock att frågan om säkerhet och skydd beträffande kärnbränslecykeln måste hanteras på ett sätt som gör att högsta möjliga säkerhet kan säkerställas.

37.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck alla regeringar, inklusive regeringarna i EU:s medlemsstater, och EU, att stimulera energieffektivitet. Medlemsstaterna uppmanas också med eftertryck att höja ambitionsnivån när det gäller energieffektivitetspaketet, särskilt beträffande omarbetningen av direktivet om byggnaders energiprestanda, som för närvarande diskuteras (KOM(2008)0780), för att få till stånd en dynamisk och sammanhållen överenskommelse med rådet och därmed skicka en stark signal om EU:s engagemang för Köpenhamnsavtalet och bana väg för en 30-procentig minskning av växthusgasutsläppen.

38.

Europaparlamentet betonar att den omfattande användningen av fossila bränslen vid kraftproduktion är en stor källa till världens koldioxidutsläpp. Parlamentet inser att fossila bränslen på medellång sikt kommer att fortsätta att spela en viktig roll för energiförsörjningen och uppmanar därför förhandlingsparterna att lägga stor vikt vid den fortsatta utvecklingen och tillämpningen av en hållbar och bränsleeffektiv teknik för utsläppssnålare elproduktion med fossila bränslen.

39.

Europaparlamentet anser att både utsläppsminskningsmålen och finansieringsåtagandena måste omfattas av ett strängare kontrollsystem, med mekanismer för tidig varning och påföljder, t.ex. att framtida tilldelade utsläppsenheter återkallas.

40.

Europaparlamentet understryker att industriländerna historiskt sett bär ansvaret för de oåterkalleliga klimatförändringarna och påminner om att man har en skyldighet att hjälpa utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna att anpassa sig till dessa förändringar.

41.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att hjälpa utvecklingsländerna att bygga upp kapacitet för att anpassa sig till klimatförändringarna samt att ge tillräckligt tekniskt stöd till de länder som drabbas hårdast av miljöförändringarna.

42.

Europaparlamentet erkänner vikten av proaktiva anpassningsåtgärder mot de oundvikliga klimatförändringarna, särskilt för de mest utsatta regionerna och grupperna i samhället, och understryker hur viktigt det är att skapa medvetenhet för att kunna hantera anpassningen till klimatförändringarna på det mest effektiva sättet.

43.

Europaparlamentet understryker att EU och medlemsstaterna måste arbeta intensivare för att snabbt få till stånd anpassningsåtgärder inom EU och på så sätt spara resurser inför kommande internationella åtgärder.

44.

Europaparlamentet anser att det krävs en ny strategi för tekniksamarbete för att skynda på innovationstakten och öka spridningen så att alla länder får tillgång till klimatvänlig teknik till rimlig kostnad, samtidigt som immateriella rättigheter respekteras.

45.

Europaparlamentet anser att Köpenhamnsavtalet bör omfatta handlingsplaner för teknik så att viktig teknik för begränsning och anpassning kan bli ett stöd i hela den tekniska kedjan för att bl.a. avsevärt öka finansieringen för forskning, teknisk utveckling och demonstration inom detta område. Parlamentet instämmer i kommissionens bedömning att den globala energirelaterade forskningen, tekniska utvecklingen och demonstrationen minst bör fördubblas till 2012 och senast 2020 fyrfaldigas jämfört med den nuvarande nivån.

46.

Europaparlamentet uppmanar industriländerna att investera mer i forskning om ny och avancerad teknik för hållbara och energieffektiva produktionsprocesser. Parlamentet anser att det är viktigt att förbättra finansieringen för internationellt samarbete om klimatförändringarna inom ramen för det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling.

47.

Europaparlamentet betonar att marknadslösningar – som en global koldioxidmarknad i form av system med utsläppstak och handel med utsläppsrätter eller skattesystem i industriländerna – visserligen inte är någon lösning för utvecklingsländerna inom den närmaste framtiden, men att dessa ändå måste förbli det långsiktiga målet för alla förhandlingar. Parlamentet uppmanar EU och dess partner världen över att så snabbt som möjligt hitta det mest effektiva sättet att stödja framtida kopplingar mellan EU:s system för handel med utsläppsrätter och regionala eller federala handelssystem i Förenta staterna eller på annat håll. Detta skulle i sin tur ge fler alternativ till utsläppsminskning, ökad marknadsstorlek och marknadslikviditet, och i slutändan en effektivare fördelning av resurser.

48.

Europaparlamentet påpekar att en fungerande global koldioxidmarknad är en förutsättning för att EU:s ekonomi ska klara EU:s ambitiösa åtaganden om att minska växthusgasutsläppen före 2020. Parlamentet betonar behovet av ett omfattande internationellt avtal för perioden efter 2012, i vilket det fastställs vilka motsvarande insatser som ska göras av andra industriländer för att undvika koldioxidläckage och uppnå de långsiktiga målen om minskning av växthusgasutsläppen. Parlamentet betonar i detta hänseende hur viktigt det är med ett nära samarbete mellan tillväxtekonomierna och de utvecklade ekonomierna.

49.

Europaparlamentet välkomnar mekanismen för ren utveckling enligt Kyotoprotokollet (CDM) som ett sätt att få utvecklingsländerna att delta på koldioxidmarknaden och ge dem modern och effektiv teknik. Parlamentet betonar dock att industriländernas bruk av utsläppskompensation för att uppfylla utsläppsminskningsmålen inte kan räknas in i utvecklingsländernas insatser för att minska sina utsläpp av växthusgaser i ett internationellt avtal om klimatförändringar. Utsläppskompensationen kan inte heller ersätta ekonomiskt och tekniskt stöd till utvecklingsländernas minskningsåtgärder.

50.

Europaparlamentet insisterar dessutom på att strikta kvalitetsstandarder för projekt måste ingå i framtida utsläppskompenserande mekanismer så att inte industriländerna tar ifrån utvecklingsländerna möjligheten att minska sina utsläpp till en låg kostnad. Kriterierna måste garantera att sådana projekt håller hög standard och verkligen leder till kompletterande utsläppsminskningar som är både tillförlitliga och kontrollerbara, och samtidigt främjar en hållbar utveckling i dessa länder.

51.

Europaparlamentet anser att mekanismen för ren utveckling samt gemensamt genomförande bör revideras med hänsyn till dessa kvalitetsstandarder för projekt och understöder dessutom kommissionens åsikt om att det bör avtalas om sektorsvisa mekanismer för de ekonomiskt mera avancerade utvecklingsländerna för perioden efter 2012, så att mekanismerna blir ett effektivt verktyg för klimatskydd och hållbar utveckling i utvecklingsländerna.

52.

Europaparlamentet insisterar på att EU och medlemsstaterna i första hand måste uppfylla sina minskningsåtaganden inom EU och påminner alla parter om att användningen av flexibla mekanismer bör minimeras.

53.

Europaparlamentet anser att betydande ekonomiskt stöd liksom teknisk och administrativ assistans måste ges till utvecklingsländerna för att stoppa den totala tropiska avskogningen senast 2020. Ett tydligt engagemang för detta mål kommer att vara avgörande i de internationella förhandlingarna om ett omfattande internationellt klimatavtal för perioden efter 2012.

54.

Europaparlamentet framhåller att klimatförändringarna bäst och effektivast kan motverkas genom att man låter naturliga kolsänkor få finnas kvar, något som inte heller ger upphov till några skadliga eller kända biverkningar. Parlamentet anser dessutom att en omfattande skogsplanteringspolitik är ett ovärderligt hjälpmedel mot klimatförändringarna.

55.

Europaparlamentet uppmanar EU att åta sig att bekosta internationella insatser för att stoppa avskogningen och främja en världsomfattande beskogning utan kommersiella överväganden.

56.

Europaparlamentet betonar att skogsskyddet är avgörande för ett framgångsrikt globalt klimatskydd och uppmanar EU och medlemsstaterna att erkänna behovet av att bevara skogarna och att integrera denna aspekt i ett internationellt avtal.

57.

Europaparlamentet stöder kommissionens ståndpunkt om att offentlig finansiering är det mest realistiska sättet att skapa incitament för att bekämpa avskogning under perioden 2013–2020. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att tillhandahålla finansiering för perioden 2010–2012 för tidiga åtgärder i utvecklingsländerna och stöder kommissionens förslag att i anslutning till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) inrätta mekanismen Global Forest Carbon Mechanism (GFCM), som bör ges en permanent finansieringsordning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stå fast vid sina åtaganden om att stoppa den globala avskogningen, degraderingen av skog och mark samt ökenspridningen genom att öronmärka större delen av auktionsintäkterna från EU:s system för utsläppshandel till åtgärder mot avskogning och skogsdegradering i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kommissionens förslag om att anta det finansieringsförslag som Norge lagt fram och låta framtida intäkter från auktioner på tilldelade utsläppsenheter delvis gå till GFCM.

58.

Europaparlamentet understryker att den framtida GFCM-mekanismen måste vara knuten till besluten och bidra till målen i konventionen om biologisk mångfald och att inverkan på den biologiska mångfalden uttryckligen måste beaktas genom mekanismer, regler och villkor i FN:s program för minskning av utsläppen från avskogning och skogsdegradering (REDD). Parlamentet anser att man med GFCM först och främst måste se till att äldre skog skyddas. Industriellt skogsbruk med låg potential att minska klimatförändringarna och som kan utgöra ett hot mot den biologiska mångfalden ska inte ha rätt till finansiering genom GFCM.

59.

Europaparlamentet betonar att alla GFCM-mekanismer hädanefter måste respektera ursprungs- och lokalbefolkningars rättigheter, bland dem också rätten till kollektiv egendom och till självstyrande inhemska territorier, och sörja för deras fullständiga och effektiva medverkan och beslutsbefogenheter på alla nivåer, bland annat i utarbetandet och genomförandet av nationella REDD-planer och tilldelningen eller fördelningen av finansiering.

60.

Europaparlamentet uppmanar EU att främja starka sociala och miljömässiga standarder för REDD. Parlamentet uppmanar EU att förespråka REDD-mekanismer som är mer långtgående än den befintliga projektstrategin i mekanismen för ren utveckling och som tar itu med underliggande orsaker till avskogning, t.ex. bristfällig förvaltning, fattigdom, korruption och brist på kontroll av efterlevnad, genom att stödja politiska och institutionella reformer på lokal, regional och nationell nivå.

61.

Europaparlamentet vill att EU i sin syn på internationella redovisningsregler för skogsförvaltning och förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) överlag, ska styras av hur effektivt man med deras hjälp kan uppnå utsläppsminskningsmålen i bilaga I.

62.

Europaparlamentet understryker att metoder som tillämpats i flera sektorer, bland annat inom vattenförvaltning, bevarande av ekosystem, jordbruksproduktion, jordmån, förändrad markanvändning, hälsa, livsmedelssäkerhet och katastrofrisker, har lett till nya klimatförändringar och förvärrat de existerande, samtidigt som dessa sektorer även har drabbats allvarligt av klimatförändringarnas negativa effekter. Båda dessa aspekter bör ingå i Köpenhamnsavtalet, tillsammans med riktade åtgärder för att se till att de berörda sektorerna i hög grad verkar för att begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna.

63.

Europaparlamentet påminner om att luftfarten har en rad effekter utöver koldioxiden, vilka nästan fördubblar dess globala uppvärmningspotential. Parlamentet uppmanar EU att se till att man tar hänsyn till dessa effekter i Köpenhamnsavtalet.

64.

Mot bakgrund av de misslyckade förhandlingarna i Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) insisterar Europaparlamentet på att den internationella luft- och sjöfartssektorn bör omfattas av en överenskommelse inom ramen för UNFCCC.

65.

Europaparlamentet kräver att internationella avtal inom luft- och sjöfartssektorn ska innehålla samma bindande mål som avtalen inom andra industrisektorer. Parlamentet kräver vidare att, i världsomfattande skala, minst 50 procent av utsläppsrätterna inom detta område ska auktioneras.

66.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att informera och rådgöra med lokalbefolkningen och göra denna delaktig i beslutsprocessen, och uppmanar särskilt storstäder och storstadsregioner att – med hjälp av offentligt stöd – genomföra egna informationskampanjer som också kan knytas till särskilda minskningsmål.

67.

Europaparlamentet noterar att 2030 kommer två tredjedelar av världens befolkning att leva i storstadsregioner och att städer och lokala och regionala myndigheter således har en oerhört viktig roll i genomförandet av konkreta klimatåtgärder. Parlamentet välkomnar de åtaganden som gjorts i den överenskommelse om klimatskydd som undertecknats av borgmästare och lokala myndigheter världen över (World Mayors and Local Governments Climate Protection Agreement) och uppmanar EU att stödja städers och lokala och regionala myndigheters engagemang för att ta fram och genomföra nationella klimatstrategier, inbegripet handlingsplaner för begränsningar och åtgärdsprogram för anpassning.

68.

Europaparlamentet anser att EU-delegationen har en viktig funktion att fylla i förhandlingarna om klimatförändringar. Det är därför oacceptabelt att de Europaparlamentsledamöter som ingår i delegationen inte har fått närvara vid EU:s samordningsmöten vid tidigare partskonferenser. Parlamentet förväntar sig att deltagare från Europaparlamentet får tillträde till dessa möten i Köpenhamn och åtminstone observatörsstatus, med eller utan yttranderätt.

69.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, med begäran om att den vidarebefordras till alla konventionsparter som inte är EU-medlemmar.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/12

A.

Sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft har ett område med frihet, säkerhet och rättvisa varit ett mycket viktigt mål för EU. Det är mycket viktigt att återvända till den ursprungliga andan i Tammerforsprogrammet, som omfattade aspekter på straff- och civilrätt, med fokus på rättssäkerhet och respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

B.

Globaliseringen påverkar inte bara finanssektorn utan allt mer också området med frihet, säkerhet och rättvisa. Den ställer krav på ett större helhetsgrepp inom politiken samtidigt som de brådskande frågorna om migration och asyl måste behandlas, och det behövs särskilt mer omfattande utbyten och samarbete mellan dem som arbetar med politiken för rättsliga och inrikes frågor, utveckling, internationell handel och sociala frågor.

C.

Genom Lissabonfördraget, som nyligen ratificerats antingen på parlamentarisk väg eller genom folkomröstning, ändras de rättsliga grunderna, målen, instrumenten och metoderna för beslutsfattande i fråga om politiken för området med frihet, säkerhet och rättvisa.

D.

De rättigheter och den institutionella roll som för första gången tilldelas de nationella parlamenten i och med Lissabonfördraget kommer att ha en positiv inverkan på i synnerhet utvecklingen och genomförandet av området med frihet, säkerhet och rättvisa, inte minst på grund av att det medför bättre garantier för att subsidiaritetsprincipen respekteras.

E.

På många områden inom politiken för rättsliga och inrikes frågor räcker det inte längre med nationella lösningar, varför det finns ett behov av europeiska lösningar på internationella frågor kring migration, säkerhet och teknik, inklusive informations- och kommunikationsteknik.

F.

Att de inre gränskontrollerna inom EU tagits bort är en av den europeiska integrationens viktigaste landvinningar.

G.

Medborgarna är direkt företrädda på unionsnivå i Europaparlamentet och medlemsstaterna är företrädda i rådet av sina respektive regeringar, vilka själva är demokratiskt ansvariga inför sina nationella parlament. Den nödvändiga parlamentariseringen av EU måste därför dels bygga på att Europaparlamentet får större beslutsbefogenheter inom allt EU:s beslutsfattande, dels på att de nationella regeringarna ställs under ökad kontroll från sina respektive parlaments sida.

H.

Gemensamma åtgärder måste begränsas till gemenskapens behörighetsområde och EU-strategier bör utarbetas enbart i fall då de kan ge bättre resultat än nationella insatser.

I.

EU-medborgarnas rättigheter och rätt till skydd, särskilt uppgiftsskydd, måste upprätthållas och den gemensamma politiken för rättsliga och inrikes frågor måste även fortsättningsvis stå under parlamentarisk kontroll.

J.

Insyn i lagstiftningsprocessen måste sättas i främsta rummet, och de nationella parlamenten och medborgarna bör kunna följa och övervaka utarbetandet och genomförandet av åtgärder på området med frihet, säkerhet och rättvisa.

K.

EU:s anslutning till Europakonventionen (i enlighet med Lissabonfördraget) kommer inte att påverka skyddet av de grundläggande rättigheter inom unionen – som grundar sig på stadgan och EG-domstolens rättspraxis – och kommer dessutom att utgöra ett viktigt kompletterande skydd, samtidigt som det måste fastställas en entydig behörighetsfördelning mellan Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och EG-domstolen.

L.

För att kunna bekämpa organiserad brottslighet, bedrägerier och korruption på ett effektivt och snabbt sätt och skydda EU:s ekonomiska intressen är det nödvändigt att stärka det polisiära och rättsliga samarbetet, involvera Europol och Eurojust mer systematiskt i utredningsarbetet, inrätta en europeisk åklagarmyndighet samt uppnå effektiva och mätbara resultat. Dessutom vill unionsmedborgarna att EU ska få en mer framträdande roll i kampen mot korruptionen.

M.

På det civilrättsliga området måste prioriteringarna under de närmaste fem åren återspegla de behov som uttryckts av enskilda medborgare och företag.

N.

Ömsesidigt erkännande utgör hörnstenen i området med frihet, säkerhet och rättvisa och förutsätter ömsesidig tillit samt ömsesidigt förtroende för andra länders rättssystem, och dessa värderingar kan tryggas endast genom ömsesidig kunskap och förståelse, så att vi får en europeisk rättskultur.

O.

Ett europeiskt rättsligt område måste bygga på att rättstillämparna, de rättsliga instanserna och åklagarna arbetar utifrån en europeisk rättskultur som inte enbart grundar sig på EU-lagstiftningen utan också har växt fram genom ömsesidig kunskap om och förståelse för de nationella rättssystemen, en grundlig modernisering av universitetens kursplaner, utbyten, studiebesök och gemensamma utbildningsprogram, med aktivt stöd från det europeiska nätverket för rättslig utbildning och Europeiska rättsakademien.

P.

Ömsesidigt förtroende förutsätter också en effektiv och kontinuerlig utvärdering på såväl nationell som europeisk nivå av de olika nationella systemens effektivitet och resultat. I detta sammanhang bör man också nämna det ovärderliga arbete som bedrivs av Europarådets europeiska kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej).

Q.

De europeiska nätverken inom rättsväsendets olika grenar (det europeiska nätverket för rättslig utbildning, det europeiska nätverket för domstolsadministrationer, nätverket för ordförande i Europeiska unionens högsta domstolar, Eurojustice-nätverket för europeiska allmänna åklagarmyndigheter, det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område samt nätverken för rättstillämpare) måste aktivt bidra till det fortsatta förverkligandet av en europeisk rättskultur. Detta med beaktande av parlamentets resolution av den 10 september 1991 om inrättandet av en europeisk rättsakademi (1), dess ståndpunkt av den 24 september 2002 om antagandet av rådets beslut om inrättande av ett europeiskt nätverk för rättslig utbildning (2), dess resolution av den 9 juli 2008 om den nationella domarens roll i det europeiska rättssystemet (3) och dess rekommendation av den 7 maj 2009 till rådet om utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning (4).

R.

Under de senaste åren har det blivit allt vanligare med IT-brottslighet, vilket lett till att rättsväsendet ställts inför mer komplexa rättsliga problem och domstolskapaciteten belastats hårt. Man måste därför undersöka om det behövs en europeisk domstol för IT-brottmål, specialiserad på IT-brottslighet.

1.

Europaparlamentet konstaterar att ett nytt flerårigt program för området med frihet, säkerhet och rättvisa sannolikt kommer att antas och genomföras i enlighet med den nya rättsliga ram som fastställs i Lissabonfördraget, vilket innebär att programmet redan nu måste innefatta följande nya aspekter som fördraget medför:

2.

Europaparlamentet konstaterar att EU kommer att framstå som mer trovärdigt i sitt agerande eftersom detta kommer att bygga på en ny eller förändrad rättslig ram, med nya föreskrifter för skyddet av de grundläggande rättigheterna, inklusive bestämmelser om nationella minoriteters rättigheter, nya bestämmelser för att förebygga alla former av ojämlikhet, i synnerhet mellan män och kvinnor (artikel 8 i EUF-fördraget) och alla former av diskriminering (artikel 10 i EUF-fördraget), bestämmelser om främjande av insyn i EU:s alla institutioner, organ och byråer (artikel 15 i EUF-fördraget) samt bestämmelser om skydd av personuppgifter mot missbruk från privata eller offentliga organs sida (artikel 16 i EUF-fördraget), om konsulärt och diplomatiskt skydd (artikel 23 EUF-fördraget), om en gemensam asyl- och invandringspolitik (artikel 77 ff i EUF-fördraget), om förbättrad integration av tredjelandsmedborgare (artikel 79.4 i EUF-fördraget) och om förbättrad förvaltning (artikel 298 i EUF-fördraget).

3.

Europaparlamentet betonar vikten av att domstolens behörighet utvidgas utan begränsningar, både för att den ska kunna avge förhandsavgöranden om samtliga frågor avseende området med frihet, säkerhet och rättvisa och för att göra det möjligt för kommissionen att inleda överträdelseförfaranden (5).

4.

Europaparlamentet påpekar att frågan om medborgarnas och företagens tillgång till rättslig prövning inom EU:s område med frihet, säkerhet och rättvisa kompliceras och insynen försämras på grund av att enskilda stater kan välja att inte ansluta sig till vissa bestämmelser och att omsorgen om rättvisa, enhetlighet och enkelhet följaktligen kräver att dessa möjligheter alltid bör undvikas när det är möjligt.

5.

Europaparlamentet välkomnar att det i Lissabonfördraget stadgas att medbeslutandeförfarandet ska vara det ordinarie lagstiftningsförfarandet för aspekter av området med frihet, säkerhet och rättvisa som tidigare inte omfattats av detta förfarande, vilket medför att de olika delarna av politiken för rättsliga och inrikes frågor, och de åtgärder som vidtas i samband med den, hamnar under parlamentarisk kontroll. Parlamentets deltagande i ratificeringen av internationella avtal är helt enkelt ett nödvändigt komplement till den behörighet som det kommer att tilldelas inom unionen, särskilt på de områden som tillhör den nuvarande tredje pelaren.

6.

Europaparlamentet anser att principen om solidaritet mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och unionen får en särskild innebörd inom området med frihet, säkerhet och rättvisa och måste omvandlas till en aktiv obligatorisk solidaritet, särskilt när det gäller gränskontroll, invandring, civilskydd och solidaritetsklausulen.

7.

Europaparlamentet betonar att EU grundar sig på principen om frihet. Säkerhet måste, till stöd för frihet, eftersträvas genom rättsstatsprincipen och i enlighet med skyldigheter när det gäller grundläggande rättigheter. Balansen mellan säkerhet och frihet måste ses utifrån det perspektivet.

8.

Europaparlamentet anser att Stockholmsprogrammet i synnerhet bör

9.

Europaparlamentet anser att ett prioriterat mål vid genomförandet av detta program bör vara att – i en anda av lojalt samarbete – säkerställa att medborgarna åtnjuter ett likvärdigt skydd av sina grundläggande rättigheter oavsett var de befinner sig och oavsett om de kommer i kontakt med maktutövande myndigheter på EU-nivå, inbegripet byråer och andra organ, eller inom medlemsstater och att ingen missgynnas i sitt utövande av de grundläggande rättigheter som tillerkänts EU:s medborgare i enlighet med medlemsstaternas gemensamma människorätts- och rättssäkerhetstradition.

10.

Europaparlamentet påpekar att inom den nya rättsliga och institutionella ram som inrättas genom Lissabonfördraget kan ytterligare åtgärder avseende området med frihet, säkerhet och rättvisa utarbetas endast om Europaparlamentet, de nationella parlamenten och det civila samhället vederbörligen får medverka på lämpligt sätt, så att det skapas en öppen och fortlöpande debatt.

11.

Europaparlamentet efterlyser en mer insynsvänlig lagstiftningsprocess på EU-nivå och nationell nivå och välkomnar bruket av det ordinarie lagstiftningsförfarandet, som kommer att medföra att rätten att tillgå handlingar och information i samband med beslutsprocessen medges på bredast möjliga sätt, särskilt i fall då ett lagförslag kan påverka den enskilda individens och medborgarens rättigheter, oberoende av om initiativet lagts fram av kommissionen eller en grupp medlemsstater.

12.

Europaparlamentet tillkännager – av omsorg om insynen i den internationella lagstiftningen, där kommissionen fått gemenskapsbehörighet och inget annat än rätten till samtycke således kommit att kvarstå för parlamentet, något som framgår särskilt tydligt av Haagkonferensen om internationell privaträtt – att det avser att noga följa händelseutvecklingen vid Haagkonferensen om internationell privaträtt. Parlamentet åtar sig även att sponsra inrättandet av ett parlamentariskt forum som är öppet för intresserade ledamöter av Europaparlamentet och av de nationella parlamenten, i syfte att informera parlamentsledamöterna om händelseutvecklingen vid konferensen samt om konferensens arbete och resultat, så att de olika frågorna kan dryftas i ett offentligt forum.

13.

Europarlamentet välkomnar den ram för utvärdering av politiken för området med frihet, säkerhet och rättvisa som skapas genom Lissabonfördraget och begär att det särskilt på rättsskipningens område inrättas ett konkret övervaknings- och utvärderingssystem som fokuserar på kvaliteten, effektiviteten och rättvisan hos befintliga rättsakter, rättsskipningen och skyddet av de grundläggande rättigheterna och som arbetar i nära samarbete med Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Parlamentet

14.

Europaparlamentet anser att man bör ge hög prioritet åt att minska klyftan mellan de bestämmelser och åtgärder som antas på EU-nivå och genomförandet av dem på nationell nivå.

15.

Europaparlamentet begär att en periodisk utvärdering av de resultat som uppnåtts inom ramen för det fleråriga programmet görs till föremål för en årlig debatt i Europaparlamentet, vilken bör inbegripa det civila samhället och vara inriktad på skyddet av de grundläggande rättigheterna inom EU samt grunda sig på rapporter från rådet, kommissionen, Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter samt på bedömningar och undersökningar som gjorts av oberoende experter, bidrag från organisationer inom det civila samhället och parlamentets resolutioner.

16.

Europaparlamentet anser att ett effektivt skydd och främjande av de grundläggande rättigheterna utgör grunden för demokratin i Europa och är en förutsättning för att området med frihet, säkerhet och rättvisa ska kunna befästas. Parlamentet är därför fast övertygat om att rådet och kommissionen har en skyldighet att aktivt föreslå åtgärder för att främja de grundläggande rättigheterna.

17.

Europaparlamentet påminner också om att EU ansluter sig till Europakonventionen, och att förhandlingarna inför unionens anslutning till denna konvention följaktligen bör inledas omedelbart.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla det interinstitutionella avtalet mot bakgrund av Lissabonfördraget och konsekvenserna av kopplingen mellan Europakonventionen, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och EU-institutionerna.

19.

Europaparlamentet kräver ett tydligt och omfattande förslag om de rättigheter som ska säkerställas de tilltalade personer för att se till att de får en rättvis prövning och avvisar den stegvisa strategi som nu antas.

20.

Europaparlamentet påminner om att Lissabonfördraget medför att stadgan blir bindande på samma sätt som fördragen och fullt tillämplig på alla åtgärder som vidtas på området med frihet, säkerhet och rättvisa samt att efterlevnaden av den kommer att kontrolleras av domstolen. Parlamentet beklagar emellertid det protokoll som begränsar stadgans verkan för två medlemsstaters nationella lagstiftning och upprepar sina farhågor om den ojämlikhet mellan människor som detta kan föranleda.

21.

Europaparlamentet efterfrågar en noggrann och opartisk granskning av nödvändigheten, proportionaliteten och effektiviteten av befintliga åtgärder på området med frihet och rättvisa, inklusive deras konsekvenser för skyddet och främjandet av EU:s värderingar och principer samt medborgarnas grundläggande rättigheter. Vidare begär parlamentet att varje nytt politiskt initiativ, lagstiftningsförslag och program åtföljs av en konsekvensbedömning av respekten för de grundläggande rättigheterna och EU:s värderingar, av vilken det tydligt bör framgå vilka grundläggande rättigheter som kan komma att påverkas och vilka åtgärder som planeras för att garantera att de respekteras i enlighet med proportionalitets- och nödvändighetsprinciperna. Parlamentet anser att europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter bör rådfrågas under hela beslutsgången för sådana lagstiftningsförslag som får konsekvenser för de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar även kommissionen att lämna ett formellt svar på alla rapporter från byrån för grundläggande rättigheter, med en förteckning över de åtgärder som föreslås för att ta itu med de punkter som uppmärksammats av byrån.

22.

Europaparlamentet vill att främjandet av EU:s värderingar, inbegripet effektivare mänskliga rättigheter, permanent införs som ett grundläggande mål i unionens avtal med tredjeländer och hela den externa dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa, särskilt med hänsyn till de nya verktyg som görs tillgängliga för detta ändamål genom Lissabonfördraget. Parlamentet inser vikten av en lämplig och enhetlig intern politik för mänskliga rättigheter, för att man ska kunna skapa och bibehålla nödvändig trovärdighet utifrån.

23.

Europaparlamentet anser att dödsstraffet utgör en grym, omänsklig och förnedrande bestraffning och uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att med beslutsamhet arbeta för dess avskaffande i alla världens länder.

24.

Europaparlamentet kräver att den yttre dimensionen i politiken för området med frihet, säkerhet och rättvisa bör innebära att de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna respekteras, skyddas och främjas. Parlamentet insisterar på att internationellt samarbete bör grunda sig på dessa värden, att tortyr aldrig får accepteras, att extraordinära överlämnanden måste avskaffas för gott och att dessa metoder måste utredas på vederbörligt sätt, så att de inte upprepas i framtiden.

25.

Europaparlamentet efterfrågar åtgärder för att sörja för att EU-medborgarna och personer bosatta i EU är helt medvetna om sina grundläggande rättigheter – vilket bör inbegripa informationskampanjer riktade såväl till allmänheten som till utsatta befolkningsgrupper samt icke-formella utbildningsinitiativ och integration av principen om icke-diskriminering och likabehandling i de formella läroplanerna – och göra de EU-institutioner och institutioner i medlemsstaterna som är verksamma inom området med frihet, säkerhet och rättvisa mer medvetna om de grundläggande rättigheternas centrala betydelse samt fastställa möjligheterna till rättslig prövning på antingen nationell nivå eller EU-nivå vid överträdelser av dessa rättigheter.

26.

Europaparlamentet understryker att den växande intoleransen inom EU måste motarbetas inte bara genom att rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (6) genomförs till fullo, utan även genom ytterligare lagstiftningsåtgärder för att beivra hatbrott på europeisk nivå.

27.

Parlamentet anser att mångfalden är berikande för EU och att unionen måste vara en trygg miljö där olikheter och nationellt känsliga frågor respekteras och de mest utsatta i samhället, till exempel romer, skyddas. Parlamentet insisterar därför på att en prioritet för Stockholmsprogrammet bör vara att aktivt öka medvetenheten om lagstiftning om icke-diskriminering och jämställdhet och att bekämpa fattigdom och diskriminering på grund av kön, sexuell läggning, ålder, funktionshinder, religionstillhörighet eller religiös övertygelse, hudfärg, härkomst och nationellt eller etniskt ursprung samt att undanröja rasism, antisemitism, främlingsfientlighet och homofobi och skydda barn och minoriteter. Parlamentet anser att stora ansträngningar bör göras för att till fullo utnyttja de befintliga instrumenten och åtgärderna för att motverka våld mot kvinnor och uppmanar därför Spanien och de kommande ordförandeländerna att under sina ordförandeskap arbeta för ett europeiskt föreläggande om skydd för våldsutsatta kvinnor, så att samma skyddsnivå garanteras i samtliga medlemsstater.

28.

Europaparlamentet påminner om att ett av de största hoten mot den inre säkerheten ur en vanlig medborgares synvinkel är social utestängning. Arbetslöshet och andra inkomstproblem, till exempel överskuldsättning, som har förvärrats av den globala finanskrisen medför en ökad risk för utestängning och etniska minoriteter är särskilt drabbade eftersom de också riskerar att falla offer för diskriminering och rasistiska brott.

29.

Europaparlamentet begär att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter samlar in och sammanställer pålitlig och jämförbar statistik om alla grunder för diskriminering, inbegripet diskriminering mot nationella minoriteter, samt att dessa olika grunder – inbegripet jämförande uppgifter om våld mot kvinnor inom EU – behandlas lika och att statistiken offentliggörs i lättförståelig form. Parlamentet delar den uppfattning som rådets ordförandetrojka (Spanien, Belgien och Ungern) gett uttryck för, dvs. att en eventuell översyn av mandatet för byrån för grundläggande rättigheter bör genomföras snarast och att en sådan översyn utgör ett lämpligt tillfälle att fördjupa samarbetet med Europarådet och skapar utrymme för att överväga att utvidga byråns mandat, som i dagsläget består i att undersöka situationen för de grundläggande rättigheterna inom EU.

30.

Europaparlamentet upprepar att EU och medlemsstaterna måste göra samordnade ansträngningar för att se till att särskilt utsatta grupper – särskilt romerna – integreras fullt ut i samhället genom att främja deras integration i skolsystemet och på arbetsmarknaden och förebygga våld mot dem.

31.

Europaparlamentet poängterar att inga märkbara framsteg kan påvisas trots att EU och dess beslutsfattare har antagit omfattande lagstiftning som syftar till att bekämpa den flerfaldiga diskriminering som drabbar kvinnor med minoritetsbakgrund, särskilt romska kvinnor. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att se över genomförandet av all politik som gäller flerfaldig diskriminering.

32.

Europaparlamentet anser att EU måste utarbeta ett direktiv och en europeisk handlingsplan om våld mot kvinnor, som syftar till att förebygga våldet, skydda offren och åtala förövarna. Parlamentet anser det också nödvändigt att EU inrättar mekanismer som säkerställer att jämställdhetsperspektivet och analyser av människohandeln beaktas i samband med all politik som syftar till att förebygga och bekämpa människohandel.

33.

Europaparlamentet påpekar att möjligheten till ”medborgarinitiativ”, som införs genom Lissabonfördraget, innebär att medborgarna kommer att spela en direkt roll i utövandet av unionens befogenheter, i och med att de för första gången direkt får medverka till initiativ till EU-lagstiftning. Parlamentet begär eftertryckligen att detta nya verktyg förverkligas på ett sådant sätt att människor verkligen uppmuntras att använda sig av det och uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till alla initiativ som uppfyller de rättsliga kriterierna.

34.

Europaparlamentet välkomnar Lissabonfördragets bestämmelser om införandet av medborgarinitiativ och uppmanar med kraft kommissionen att i samband med att den utarbetar sitt förslag till hur medborgarinitiativet ska genomföras rent praktiskt ta vederbörlig hänsyn till parlamentets roll och till rätten att inge framställningar.

35.

Europaparlamentet avser att ta initiativ till ett nytt förslag till omfattande reform av lagen om val till Europaparlamentet. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att rådet, för att uppmuntra EU-medborgarna att rösta i valet till Europaparlamentet på sin bostadsort, bör skapa gynnsammare förutsättningar för rätten att rösta och kandidera i enlighet med de föranstaltningar som det redan har uppmanats att fastställa.

36.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra de rättigheter som är kopplade till unionsmedborgarskapet, så att unionsmedborgarna kan utöva sin rätt till fri rörlighet tillsammans med sina familjemedlemmar och därmed utan hinder resa, arbeta, studera, gå i pension, delta i det politiska och demokratiska livet och leva ett familjeliv var som helst inom unionen, samt att se till att de behåller sin rätt till samtliga sociala förmåner oavsett bosättningsort. Vidare bör medlemsstaterna se till att unionsmedborgarna utan besvär kan utöva sin rösträtt i lokala val.

37.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, utan att det påverkar tillämpningen av nationell familjerätt, säkerställa fri rörlighet för alla EU-medborgare och deras familjemedlemmar, inbegripet registrerade partner och äkta makar enligt artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (7), och att undvika alla typer av diskriminering, inbegripet på grund av sexuell läggning.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utreda hur man kan underlätta EU-medborgarnas fria rörlighet genom att hjälpa de EU-medborgare som väljer att utnyttja denna rättighet att integreras och att bli delaktiga i det mottagarland dit de har valt att flytta i enlighet med sin rätt till fri rörlighet inom EU.

39.

Europaparlamentet anser att utövandet av dessa friheter måste säkerställas också över nationsgränserna och att EU-medborgarna måste kunna utöva sina särskilda rättigheter fullt ut också utanför unionen. Därför betonar parlamentet vikten av förstärkt samordning och samarbete i fråga om konsulärt skydd.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett rättvist och enhetligt sätt fullgöra sin skyldighet att säkerställa konsulärt och diplomatiskt skydd för unionsmedborgare genom ett avtal om det minsta konsulära bistånd som måste erbjudas EU-medborgare utanför EU:s territorium.

41.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att prioritera bättre insyn och större tillgång till handlingar, eftersom detta är avgörande för att man ska kunna uppnå ett medborgartillvänt EU.

42.

Europaparlamentet välkomnar att man i Stockholmsprogrammet nämner deltagandet i EU:s demokratiska liv. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att i Stockholmsprogrammet införa ett särskilt avsnitt om lämpliga åtgärder för att stärka kvinnors deltagande i valkampanjer och i det politiska livet i allmänhet, så att man kommer till rätta med det demokratiska underskott som fortfarande finns på grund av det låga deltagandet av kvinnor i lokala och nationella val samt i valet till Europaparlamentet.

43.

Europaparlamentet anser att en eventuell heltäckande strategi för invandring måste beakta de pådrivande faktorer som får människor att lämna sina länder och att det behövs tydliga utvecklings- och investeringsplaner i ursprungs- och transitländerna, särskilt genom att man gör det lättare för invandrare att föra över pengar till sina ursprungsländer eller inför en handels- och jordbrukspolitik som främjar de ekonomiska möjligheterna samt genom att man främjar utvecklingen av demokratin, rättssäkerheten, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

44.

Europaparlamentet framhåller att man måste fortsätta att utveckla vederbörligen finansierade och ambitiösa regionala skyddsprogram i nära samarbete med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och berörda tredjeländer.

45.

Europaparlamentet begär eftertryckligen att gemenskapens integrations-, invandrings- och asylpolitik grundas på full respekt för de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i syfte att säkerställa ett effektivt skydd av tredjelandsmedborgarnas mänskliga rättigheter och full respekt för principen om icke-avvisning. Invandrings- och asylpolitiken bör också tillgodose behoven hos de mest utsatta grupperna, såsom flyktingar, asylsökande, särskilt underåriga och underåriga utan medföljande vuxen. Parlamentet begär att det upprättas en följdriktig och omfattande rättslig ram som underlättar laglig migration.

46.

Europaparlamentet begär eftertryckligen att man utarbetar en kraftfullare invandringspolitik med nära koppling till andra gemenskapspolitiska områden, särskilt sysselsättningspolitiken, för att på så sätt se till att legal invandring utgör ett alternativ till illegal invandring och maximera de positiva effekterna för såväl medlemsstaterna som invandrarnas eget välbefinnande.

47.

Europaparlamentet insisterar på behovet av att stärka EU:s övergripande migrationsstrategi på ett sådant sätt att det skapas nya former för politisk dialog och samarbete med tredjeländer för att förbättra migrationsströmmarna och förhindra humanitära tragedier.

48.

Europaparlamentet betonar att migrationspolitiken måste vara nära sammankopplad med utvecklingspolitiken och att det också är viktigt att stärka dialogen med ursprungs- och transitländerna, i synnerhet för att undanröja problemet med illegal invandring. Parlamentet understryker i detta sammanhang att effektiva gemensamma insatser mot illegal invandring skulle göra medlemsstaterna bättre rustade att införa bestämmelser om legal invandring.

49.

Europaparlamentet begär att man fortsätter att utveckla det gemensamma europeiska asylsystemet för att på så sätt upprätta ett ”Europa för asylsökande” i enlighet med vad som föreskrivs i den europeiska pakten för invandring och asyl. Parlamentet anser att genom ett gemensamt förfarande kan medlemsstaternas beslutsfattande i asylfrågor bli enhetligare och kvalitativt bättre, så att bristerna i skyddet i Europa åtgärdas.

50.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och medlemsstaterna att respektera den juridiska definitionen av en flykting såsom den anges i FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning.

51.

Europaparlamentet anser att solidaritet förvisso måste fortsätta att stå i centrum för en gemensam invandrings- och asylpolitik, men att politiken också måste inbegripa solidaritet med de medlemsstater som fullgör sina internationella skyldigheter i fråga om skydd för flyktingar och asylsökande, och därför måste man genom politiken se till att samtliga medlemsstater fullgör dessa skyldigheter.

52.

Europaparlamentet påminner om att asyl är en rättighet som bör garanteras alla människor som flyr från konflikter och våld. Parlamentet fördömer avvisningar och kollektiva utvisningar till länder där de mänskliga rättigheterna inte respekteras eller som inte har undertecknat FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning.

53.

Europaparlamentet uppmuntrar förhandlingar om liggande och kommande lagstiftningsförslag om europeiska asylinstrument, i syfte att förbättra normerna och åtgärda bristerna i det befintliga regelverket.

54.

Dessutom begär Europaparlamentet att solidaritet ska råda mellan å ena sidan medlemsstaterna och å andra sidan asylsökande och andra flyktingar.

55.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt engagera sig och visa sitt fulla åtagande att tillämpa solidaritetsmekanismer såsom kommissionens planerade pilotprojekt för intern fördelning av de personer som beviljats internationellt skydd, samt andra initiativ som bidrar till att skapa äkta och långsiktig solidaritet bland medlemsstaterna, och att främja regionala skyddsprogram. I det sammanhanget anser parlamentet att man bör införa ett insynsvänligt system för utvärdering av medlemsstaternas respektive mottagningskapacitet, och man bör klargöra vilken roll den europeiska byrån för samarbete i asylfrågor ska ha i det hänseendet. Därför begär parlamentet att det förs en öppen debatt om de olika alternativ som finns när det gäller att inrätta en obligatorisk mekanism för att uppnå en verklig solidaritet, särskilt genom intern omfördelning.

56.

Europaparlamentet begär i detta sammanhang att man så snart som möjligt formaliserar principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning i enlighet med artikel 80 i EUF-fördraget, vilken bör inkludera ett system för ”obligatorisk och bindande solidaritet” och ett utökat samarbete med tredjeländer, särskilt dem i EU:s grannskapsområde, avsett att bidra till utvecklandet av deras asyl- och skyddssystem på ett sätt som respekterar grundläggande rättigheter och internationella skyddsnormer, innebär realistiska förväntningar och inte undergräver eller avser att ersätta möjligheten att beviljas skydd i Europeiska unionen.

57.

Europaparlamentet anser att en strategi som inkluderar partnerskap med ursprungs- och transitländerna behövs för att se till att de spelar en aktiv roll för att bidra till att hantera migrationsströmmarna, förhindra irreguljär invandring genom att informera potentiella migranter om riskerna och starta effektiva informationskampanjer om de möjligheter som finns att lagligen inresa till och/eller arbeta i EU:s medlemsstater.

58.

Europaparlamentet understryker att samtliga avtal med ursprungs- och transitländer såsom Turkiet och Libyen bör innehålla kapitel om invandringssamarbete, vilka bör ta vederbörlig hänsyn till situationen i de medlemsstater som utsätts för ett särskilt stort migrationstryck och lägga särskild tonvikt vid kampen mot irreguljär invandring och människohandel genom att underlätta Frontex arbete.

59.

Europaparlamentet uppmanar till fortsatt samarbete för att förstärka de åtgärder som ska säkerställa ett effektivt och snabbt återvändande för invandrare som olagligen vistas i medlemsstaterna och som inte är i behov av skydd, varvid man bör prioritera frivilliga återvändanden.

60.

Europaparlamentet begär att man vidtar åtgärder för att ta itu med hindren för utövandet av rätten till familjeåterförening för tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i medlemsstaterna.

61.

Europaparlamentet betonar vikten av att ge invandrare tillgång till rättslig prövning, bostad, utbildning och hälso- och sjukvård, i enlighet med bland annat den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag till en effektiv bekämpning av missbruk av asylförfaranden.

63.

Europaparlamentet framhåller att cirkulär migration bör främjas, men påminner om att denna modell inte får leda till lönedumpning och social dumpning, och att man inte får bortse från behovet av integrationsåtgärder.

64.

Europaparlamentet begär att en heltäckande plan med de övergripande målen och strukturen för unionens strategi för integrerad gränsförvaltning antas, detta för att verkligen genomföra en gemensam politik för asyl, invandring och kontroll av de yttre gränserna, i enlighet med artikel 67.2 i EUF-fördraget.

65.

Europaparlamentet efterlyser en strategisk hållning i fråga om viseringspolitik för att upprätthålla enhetliga åtgärder, interna bestämmelser och externa åtaganden samt för att säkerställa att tredjeländerna behandlar medlemsstaterna lika.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbörliga slutsatser från genomförandet av viserings- och återtagandeavtalen, liksom befintliga bilaterala lokala gränstrafikavtal mellan EU och dess östra grannländer, och i samband med viseringsliberaliseringsprocessen i västra Balkan, så att tydliga kriterier och riktmärken kan tas fram från fall till fall för att utvärdera och förbättra befintliga avtal om förenklade viseringsförfaranden och arbeta för ett viseringsfritt reseområde med målsättningen att uppnå ökade direkta kontakter mellan människor.

67.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, i syfte att uppnå ett effektivare verkställande av principen om ömsesidig viseringsplikt med tredjeländer och därigenom säkerställa att samtliga EU-medborgare behandlas lika i detta hänseende, förnya sin strategi med hjälp av samtliga instrument som den har till sitt förfogande, såsom sanktioner, och koppla denna fråga till förhandlingarna med berörda tredjeländer.

68.

Europaparlamentet anser att Frontex är ett avgörande instrument för unionens globala strategi för invandring som fullt ut måste respektera invandrarnas mänskliga rättigheter. Parlamentet begär att den parlamentariska kontrollen av byråns verksamhet utökas, och att dess mandat ses över – varvid man bland annat bör se till att det finns en tydlig ram för insatser för återsändande som uppfyller internationella människorättsnormer och att det upprättas regionala och specialiserade kontor – för att stärka byråns roll.

69.

Europaparlamentet framhåller att det är helt nödvändigt att Frontex kan räkna med att ha tillgång till de medel som medlemsstaterna ställt till förfogande, både för samordning av enskilda gemensamma insatser och för sina permanenta insatser.

70.

Europaparlamentet uppmanar samtliga berörda medlemsstater att lösa de praktiska och/eller juridiska problem som eventuellt kan uppstå i samband med användningen av resurser från de medlemsstater som deltar i gemensamma insatser.

71.

Europaparlamentet påminner om att det är absolut nödvändigt att Schengens informationssystem II (SISII) och informationssystemet för viseringar (VIS) kan inleda verksamheten så snart som möjligt. SIS II kommer att medföra avsevärda förbättringar och nya funktioner såsom införande av biometriska uppgifter och sammanlänkning av registreringar, vilka kommer att bidra till en bättre kontroll av de yttre gränserna och bättre säkerhet.

72.

Europaparlamentet insisterar på att nya gränsförvaltningsinstrument eller storskaliga datalagringssystem inte bör lanseras förrän befintliga verktyg är fullt operativa, säkra och pålitliga, och begär att en grundlig utvärdering genomförs angående nödvändigheten av och proportionaliteten hos nya instrument som rör sådana frågor som inresa/utresa, programmet för registrerade resenärer, passageraruppgifter och systemet för förhandsresetillstånd.

73.

Europaparlamentet understryker vikten av Lissabonfördraget, som gör stadgan juridiskt bindande, och erinrar om att artikel 24 i denna stadga uttryckligen handlar om barnets rättigheter, med bland annat följande föreskrift: ”Vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, ska barnets bästa komma i främsta rummet”.

74.

Det är absolut nödvändigt att alla EU-åtgärder på området respekterar och främjar barnens rättigheter såsom de anges i FN:s konvention om barnets rättigheter och erkänns i stadgan, och Europaparlamentet efterlyser större EU-insatser för skydd av barn inom hela området med frihet, säkerhet och rättvisa.

75.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera och genomföra barnets rättigheter såsom de fastställs i FN:s konvention om barnets rättigheter.

76.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att på ett kraftfullare sätt ta itu med de övergrepp som begås mot barn, såsom våld, diskriminering, social utslagning och rasism, barnarbete, prostitution och människohandel, och att verka för en samordnad insats för att skydda barnen och försvara deras rättigheter, varvid FN:s konvention om barnets rättigheter bör användas som riktlinje för EU:s arbete och som grund för ändringarna av den befintliga lagstiftningen.

77.

Europaparlamentet anser att frågan om skyddet av barn utan medföljande vuxen och barn som skilts från sin familj brådskar, med tanke på de särskilda risker dessa barn utsätts för.

78.

Europaparlamentet understryker vikten av att man beaktar barnets rättigheter, och i synnerhet uppmärksammar barn som är särskilt utsatta, i samband med invandringspolitiska beslut. En ambitiös EU-strategi måste utvecklas på detta område.

79.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa att invandrande barn först och främst behandlas som barn inom EU:s politik för asyl, migration och människohandel på området, och att de kan ta del av sina rättigheter som barn utan särbehandling, särskilt rätten till familjeåterförening. Parlamentet vidhåller därför att EU i samtliga sina handlingsplaner om underåriga utan medföljande vuxen måste säkerställa att

80.

Europaparlamentet anser att man särskilt bör uppmärksamma underåriga, oavsett om de är i sällskap av medföljande vuxen eller inte, och se till att de inte blir föremål för någon typ av kvarhållande i förvar.

81.

Europaparlamentet framhåller att barn med ursprung i tredjeländer löper särskilt hög risk att utnyttjas i barnarbete, särskilt i länder där de inte får tillräckligt stöd och skydd på grund av att de saknar dokumentation. EU måste därför erkänna och ta tag i dessa realiteter i sin politik på områdena arbetsmarknad, asyl, migration och människohandel.

82.

Europaparlamentet konstaterar att Internet får en allt större betydelse och att Internets globala och öppna karaktär kräver världsomfattande normer för uppgiftsskydd, säkerhet och yttrandefrihet. Rådet och kommissionen uppmanas att ta initiativ till att upprätta en världsomfattande plattform för utarbetandet av sådana normer. Parlamentet anser det vara av yttersta vikt att man kraftigt begränsar, fastställer och reglerar de fall där ett privat Internetföretag kan tvingas lämna ut uppgifter till statliga myndigheter, och ser till att de statliga myndigheternas användning av sådana uppgifter sker enligt stränga normer för uppgiftsskydd.

83.

Europaparlamentet kräver en garanti för att frågan om de grundläggande rättigheterna i samband med uppgiftsskydd och rätten till personlig integritet kommer att respekteras i all EU-politik.

84.

Europaparlamentet betonar behovet av ett effektivare skydd av personuppgifter och den personliga integriteten med hänsyn till den tekniska utvecklingen och uppbyggandet av storskaliga informationssystem.

85.

Europaparlamentet anser att inbyggda skyddsmekanismer för den personliga integriteten, s.k. privacy by design, måste utgöra ett väsentligt inslag i alla lägen där säkerheten för personlig information om enskilda riskerar att äventyras och där människors tilltro till och förtroende för dem som innehar information om dem står på spel.

86.

Europaparlamentet påminner om att tillgänglighetsprincipen riskerar att möjliggöra utbyte av personuppgifter som inte har samlats in på ett legitimt och lagenligt sätt, och att principen måste förankras i gemensamma bestämmelser. Parlamentet är tveksamt till att man underlättar operativ verksamhet som varken har någon EU-definition eller gemensamma normer i fråga om hemliga utredningar, övervakning av medborgarna osv.

87.

Europaparlamentet anser att det innan EU-åtgärder planeras inom detta område bör fastställas tydliga kriterier för utvärdering av proportionaliteten för och nödvändigheten av begränsningar av de grundläggande rättigheterna. Dessutom bör konsekvenserna av alla förslag alltid genomgå en noggrann analys innan beslut fattas.

88.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över den ökade användningen av profilering, som grundar sig på datautvinningsteknik och generaliserad insamling av uppgifter om oskyldiga medborgare i förebyggande syfte och i övervakningssyfte. Parlamentet påminner om att brottsbekämpande åtgärder måste baseras på respekt för de mänskliga rättigheterna, från principen om att man anses oskyldig tills motsatsen bevisas till rätten till privatliv och uppgiftsskydd.

89.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om internationella normer för uppgiftsskydd. Parlamentet understryker att avtal om uppgiftsskydd med tredjeländer bör genomföras med full insyn och under parlamentets demokratiska kontroll. Att tredjelandet har normer för uppgiftsskydd som håller EU-standard är ett minimikrav för att uppgiftsutbyte ska få äga rum.

90.

Europaparlamentet uppskattar förslaget till ett vittomfattande system för skydd av uppgifter i EU, vilket även inkluderar tredjeländer, och begär att det görs en grundlig utvärdering av all relevant lagstiftning (om terroristbekämpning, polisiärt och rättsligt samarbete, invandring, transatlantiska avtal etc.) beträffande integritets- och uppgiftsskydd.

91.

Europaparlamentet välkomnar att man i Stockholmsprogrammet betonar teknikens betydelse för ett effektivt skydd av personuppgifter och den personliga integriteten.

92.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionen att visa sin fasta beslutsamhet att i all sin politik ta hänsyn till utsatta människors särskilda behov.

93.

Europaparlamentet understryker behovet av tydligare och snävare gränser för informationsutbyte mellan medlemsstaterna samt för användandet av gemensamma register inom EU. Uppbyggandet av stora register på EU-nivå riskerar annars att utgöra ett hot mot den personliga integriteten, och registren riskerar att bli ineffektiva, samtidigt som risken för läckor och korruption ökar.

94.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka det ömsesidiga förtroendet för varandras förmåga att förbättra säkerheten. Ömsesidigt förtroende förutsätter att det görs en effektiv och ordentlig utvärdering av effektiviteten i och resultatet av de olika medlemsstaternas åtgärder.

95.

Europaparlamentet anser att prioriteringarna på det civilrättsliga området först och främst måste tillgodose enskilda medborgares och företags behov och samtidigt ständigt förenkla rättsmaskineriet och skapa enklare, tydligare och tillgängligare förfaranden för att garantera att grundläggande rättigheter och konsumentskydd tillämpas korrekt. Parlamentet välkomnar visserligen kommissionens beslut att lägga fram ett förslag om arv och testamente och en grönbok om system för makars förmögenhetsförhållanden i anslutning till separation och äktenskapsskillnad, men begär ändå

96.

Europaparlamentet insisterar på att avskaffandet av exekvaturförfaranden i samband med Bryssel I-förordningen (9) inte bör hastas igenom, utan åtföljas av lämpliga skyddsåtgärder.

97.

Europaparlamentet skulle med intresse behandla förslag som syftar till utarbetandet av en alternativ 28:e ordning för civilrättsliga frågor med gränsöverskridande aspekter inom områden som berör familjerätt, den enskildes rätt och egendomsrätt.

98.

Europaparlamentet understryker behovet av större internationell närvaro från EU på det rättsliga området, i form av globala lösningar och multilaterala instrument. Särskilt viktigt är nära samarbete med internationella organisationer som Haagkonferensen för internationell privaträtt och Europarådet. Vidare anser Europaparlamentet att EU bör uppmuntra tredjeländer, särskilt dem i EU:s grannskapsområde, att ansluta sig till internationella rättsliga avtal, och EU bör stödja dem i detta. Detta har stor betydelse, särskilt på området familjerätt och skydd av barn.

99.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser i fråga om europeisk avtalsrätt på grundval av det akademiska utkastet till gemensam referensram, liksom andra akademiska arbeten inom europeisk avtalsrätt, och till fullo involvera parlamentet i den öppna och demokratiska process som måste leda till att en gemensam politisk referensram antas. Parlamentet betonar att den gemensamma politiska referensramen bör resultera i ett frivilligt och direkt tillämpligt instrument som gör det möjligt för avtalsparterna, bland annat företag och konsumenter, att själva välja att europeisk avtalsrätt ska vara den lagstiftningsram som reglerar deras transaktioner.

100.

Europaparlamentet upprepar att kommissionen bör göra utkastet till gemensam referensram tillgängligt på så många relevanta språk som möjligt, tillsammans med andra vetenskapliga arbeten, för att säkerställa att alla berörda aktörer får tillgång till dem och att de redan nu bör användas som ett icke-bindande rättsligt verktyg för EU:s och medlemsstaternas lagstiftare. Parlamentet insisterar på att de relevanta bestämmelserna i utkastet till gemensam referensram redan nu på ett systematiskt och detaljerat sätt bör beaktas i kommissionens alla kommande förslag och konsekvensbedömningar som berör avtalsrätt.

101.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att gå vidare med sin nya idé om att föreslå standardavtal för frivilligt bruk i vissa sektorer på grundval av den gemensamma referensramen.

102.

Europaparlamentet betonar att gemenskapslagstiftningen på området rättsligt samarbete bör hålla så hög kvalitet som möjligt och grunda sig på ordentligt gjorda konsekvensbedömningar, så att allmänheten och företagen får tillgång till effektiva instrument. Parlamentet beklagar att ordentliga konsekvensbedömningar inte har gjorts tidigare på detta område, men noterar att det har skett en förbättring på senare tid och påtar sig att genomföra en kritisk analys av en av kommissionens konsekvensbedömningar den kommande tiden.

103.

Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att det, för att garantera att utarbetandet av konsekvensbedömningar blir föremål för en miniminivå av oberoende granskning, bör upprättas en oberoende expertpanel med uppdrag att göra stickprov för att kontrollera kvaliteten på konsekvensbedömningsnämndens yttranden och att även företrädare för berörda parter bör få delta i genomförandet av dem.

104.

Europaparlamentet anser att rättsligt samarbete är nyckeln till att inte bara de civilrättsliga, utan även de straffrättsliga, förfarandena i de olika medlemsstaterna ska kunna föras närmare varandra. Parlamentet anser därför att tillnärmningen av medborgarnas processuella rättigheter mellan medlemsstaterna bör främjas på samma sätt i både civilrättsliga och straffrättsliga förfaranden.

105.

Europaparlamentet begär att det skapas en europeisk rättskultur som omfattar alla aspekter av juridiken, och påpekar att

106.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att främja inrättandet av ett gemensamt system med utbildningspoäng för domare och rättstillämpare vid universitet, andra specialiserade högre utbildningsinstitut och behöriga yrkesorganisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett nätverk av utbildningsorgan inom EU som är ackrediterade att hålla varaktiga och regelbundna grundkurser i nationell, komparativ och europeisk lagstiftning för rättstillämpare och domare.

107.

Europaparlamentet begär att större ansträngningar görs för att främja och utveckla e-juridik på gemenskapsnivå, eftersom detta skulle förbättra allmänhetens och företagens tillgång till domstolsprövning, och anser att

108.

Europaparlamentet anser att e-juridik bör underlätta medborgarnas tillgång till juridiskt stöd, korta ned de rättsliga förfarandena och effektivisera rättsprocessen, och begär därför att den framtida flerspråkiga e-juridikportalen ger tillgång till rättsliga databaser, elektroniska rättsliga och utomrättsliga åtgärder, intelligenta system utformade för att upplysa medborgarna om hur de kan hantera rättsliga problem, samt omfattande register, kataloger över rättsutövare och enkla vägledningar om rättssystemet i varje enskild medlemsstat.

109.

Europaparlamentet anser att portalen även bör fungera som ett verktyg för domare, domstolstjänstemän, tjänstemän i de nationella justitieministerierna och yrkesverksamma jurister, vilka alla skulle ha säker tillgång till relevant del av portalen. Denna del av portalen bör tillåta säker kommunikation, videokonferenser och utbyte av handlingar mellan domstolar och mellan domstolar och parter i mål (dematerialisering av rättsförfaranden) för att möjliggöra verifiering av elektroniska underskrifter och se till att det finns lämpliga verifieringssystem, och för att erbjuda ett sätt att utbyta information.

110.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att all framtida lagstiftning på det civilrättsliga området utformas så att den kan användas i online-applikationer som kräver att en minimal mängd fri text matas in. Parlamentet efterlyser åtgärder för att där det är nödvändigt se till att online-hjälp ges på alla officiella språk och elektroniska Internettjänster för översättning görs tillgängliga. När dokument behöver göras tillgängliga bör man, på samma sätt, se till att dessa dokument kan översändas och kommunikation ske via e-post, att elektroniska underskrifter kan användas och att videokonferenser uppmuntras när det finns behov av muntliga vittnesmål. Parlamentet anser dessutom att alla framtida förslag bör innehålla en motiverad förklaring från kommissionen om att en prövning av anpassningen till e-juridikprinciperna har ägt rum.

111.

Europaparlamentet begär att man i Ecris lägger stor vikt vid tidigare ärenden om könsrelaterat våld.

112.

Europaparlamentet begär att ett EU-område för straffrättskipning som bygger på respekten för de grundläggande rättigheterna, principen om ömsesidigt erkännande och behovet av att behålla samstämmighet mellan nationella straffrättssystem, inrättas med hjälp av

113.

Europaparlamentet betonar att man i arbetet mot olaglig invandring måste ta hänsyn till insatser för att bekämpa människohandel och att man inte på något vis får straffa särskilt utsatta brottsoffer, framför allt kvinnor och barn, eller äventyra deras rättigheter.

114.

Europaparlamentet framhåller att en kvinna av fyra i Europa har varit eller är utsatt för våld av en man. Kommissionen uppmanas därför att inom den befintliga EU-strukturen befästa den rättsliga grunden, för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor genom en bred och genusbaserad definition av våld mot kvinnor. Utifrån denna rättsliga grund bör ett direktiv utarbetas, liksom en europeisk handlingsplan mot våld mot kvinnor, för att se till att våld förebyggs, offren skyddas och gärningsmännen åtalas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta tillbörlig hänsyn till invandrarkvinnors speciella situation, inte minst unga flickor som är välintegrerade i EU (ofta med dubbelt medborgarskap) och som i familje- eller parrelationer utsätts för bortförande, olaga frihetsberövande, fysiskt våld och psykisk misshandel på religiösa, kulturella eller traditionella grunder. Medlemsstaterna uppmanas även att se till att åtgärder för effektiv tillgång till stöd- och skyddsmekanismer vidtas.

115.

Europaparlamentet insisterar på att jämställdhetsperspektivet beaktas i samtliga skeden av den politik som utvecklas för kampen mot människohandel.

116.

Europaparlamentet ser negativt på att det inte finns någon allomfattande översiktsplan, där huvudmålen och strukturen för EU:s säkerhets- och gränsförvaltningsstrategi anges, eller några detaljerade uppgifter om hur alla sammanhörande program och system (befintliga, under utarbetande eller i den politiska utvecklingsfasen) är tänkta att fungera tillsammans och hur förbindelserna mellan dem kan utformas på bästa sätt. I samband med övervägandena om strukturen för EU:s säkerhets- och gränsförvaltningsstrategi bör kommissionen inledningsvis analysera hur effektiv den befintliga lagstiftningen är, för att åstadkomma bästa möjliga samverkansvinster dem emellan.

117.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att se till att man i samband med framtida EU-åtgärder på detta område respekterar vikten av grundläggande rättigheter och friheter och skapar en bra jämvikt mellan säkerhet och frihet och att denna målsättning övervakas och stramas upp på lämpligt sätt. Parlamentet är av den bestämda åsikten att rättsstatsprincipen, effektiv domstolsprövning och ansvarsutkrävande måste ha företräde.

118.

Europaparlamentet har förbundit sig att, inom den nya institutionella ram som anges i Lissabonfördraget, arbeta med kommissionen och rådet för att fokusera på att främja EU-medborgarnas frihet och samtidigt utveckla EU:s rättsliga ram i brottmål. Parlamentet anser att det helt nödvändiga skyddet av medborgarna mot terroristattacker och organiserad brottslighet bör backas upp av effektiva juridiska och operativa verktyg, med beaktande av den globala dimensionen hos dessa företeelser, och verkställas inom ramen för tydlig lagstiftning, som gör att EU-medborgarna fullt ut kan åtnjuta sina rättigheter, inbegripet rätten att ifrågasätta oproportionerliga eller oklara bestämmelser och ett otillbörligt genomförande av bestämmelser.

119.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör undersöka möjligheterna att förverkliga en rättslig ram i brottmål för EU.

120.

Europaparlamentet uppmanar EU att erkänna indirekta terroroffers värdighet, mod och lidande och framhåller att värnandet och främjandet av terroroffers rättigheter samt ekonomisk ersättning till dem bör vara prioriterade frågor. Kvinnor är extremt utsatta som indirekta offer för terrorism.

121.

Europaparlamentet begär att man antar en omfattande rättslig ram som ger offren vederbörligt skydd och vederbörlig ersättning, särskilt genom att anta ett förslag till rambeslut om ändring av de befintliga instrumenten för skydd för offer. Det är ytterst viktigt att man intar en gemensam hållning för att på ett konsekvent och ändamålsenligare sätt tillgodose samtliga offers behov och rättigheter, och ser till att offren behandlas som just offer, och inte som brottslingar.

122.

Europaparlamentet ser positivt på det svenska ordförandeskapets prioritering av stöd till brottsoffer, inbegripet kvinnor som utsätts för våld och sexuella trakasserier. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att i Stockholmsprogrammet införa en omfattande EU-strategi för att utrota våldet mot kvinnor. Strategin bör bestå av förebyggande åtgärder (till exempel för att öka medvetenheten om mäns våld mot kvinnor), insatser för att skydda offren, inbegripet ett särskilt avsnitt om brottsoffers rättigheter och förstärkt stöd till brottsoffer, i synnerhet unga flickor, som allt oftare faller offer för grövre brott, samt konkreta åtgärder för att åtala gärningsmännen. Det spanska ordförandeskapet uppmanas att under sin mandatperiod genomföra hela den handlingsplan som fastställs i Stockholmsprogrammet och att varje månad informera Europaparlamentet om de framsteg som gjorts.

123.

Europaparlamentet anser att ett tryggt Europa är ett legitimt mål och instämmer i att det är viktigt att fortlöpande utveckla och stärka EU:s gemensamma politik för att bekämpa terrorism, organiserad brottslighet, olaglig invandring, människohandel och sexuellt utnyttjande.

124.

Europaparlamentet efterlyser en omfattande EU-övergripande strategi för kampen mot organiserad brottslighet, som består av de insatser och resurser som medlemsstaterna, EU-institutionerna, EU:s fackorgan och nätverk för informationsutbyte förfogar över. Parlamentet betonar att organiserad ekonomisk brottslighet, såsom tobakssmuggling, i dagsläget leder till inkomstförluster som förvärrar den redan allvarliga situationen för de offentliga finanserna i många medlemsstater, och efterlyser omedelbara och effektiva förebyggande åtgärder.

125.

Europaparlamentet anser att ytterligare insatser mot organiserad brottslighet och terrorism i högre grad bör inriktas mot skyddet av de grundläggande rättigheterna, och att dessa insatser bör omfatta ett tillräckligt vittnesskydd, incitament för dem som samarbetar för att upplösa terroristnätverk samt förebyggande politik och integrationspolitik som särskilt riktar sig till individer i högriskkategorier. Prioritet bör under alla omständigheter ges åt etiska förebyggande åtgärder på ekonomisk och social nivå samt ersättnings- och återhämtningsåtgärder för terroroffer.

126.

Europaparlamentet anser att det är särskilt viktigt att EU gör en verklig insats för att bemästra människohandeln, som är ett ständigt växande problem, att människohandeln måste bekämpas både utanför och i EU och att alla åtgärdsförslag bör genomgå en genusanalys. EU och medlemsstaterna bör framför allt bekämpa efterfrågan på tjänster från offer för människohandel genom att införa påföljder, utbildningsåtgärder och informationskampanjer. Eftersom människohandel för sexuella ändamål utgör den största delen av detta brott i absoluta termer (79 procent enligt FN:s uppgifter) måste man tydliggöra och erkänna förhållandet mellan efterfrågan på köp av sådana tjänster och människohandeln. Om efterfrågan på köp av sexuella tjänster kontrolleras kommer människohandeln också att minska.

127.

Europaparlamentet efterlyser främjande av insyn och integritet och en hårdare kamp mot korruption som bygger på en målinriktad plan och en regelbunden utvärdering av medlemsstaternas åtgärder mot korruption, särskilt genomförandet av EU:s egna instrument, med särskilt fokus på gränsöverskridande korruption. Parlamentet efterlyser även en omfattande strategi mot korruption och en regelbunden översyn av dess genomförande.

128.

Europaparlamentet efterlyser ett aktivt stöd för det civila samhällets korruptionsbekämpning och integritetsövervakning samt ett engagemang från medborgarna mot korruption, inte bara genom att göra de politiska samråden öppna och upprätta direkta kommunikationskanaler, utan även genom att avsätta resurser och program för att se till att medborgarna enkelt kan använda det utrymme som finns tillgängligt.

129.

Europaparlamentet uppmärksammar ökningen av identitetsstölder och efterlyser en omfattande EU-strategi för att bekämpa it-brottslighet, som utformas i samarbete med Internetleverantörer och användarorganisationer, samt inrättandet av en EU-tjänst som erbjuder stöd till offer för identitetsstöld och identitetsbedrägeri.

130.

Europaparlamentet efterlyser ett förtydligande av jurisdiktionsreglerna och den rättsliga ramen när det gäller cyberrymden för att främja gränsöverskridande utredningar och samarbetsavtal mellan de brottsbekämpande myndigheterna och operatörerna, särskilt i syfte att bekämpa barnpornografi på Internet.

131.

Europaparlamentet efterlyser mer effektiva och resultatinriktade strategier för att genomföra ytterligare polisiärt och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor, genom att på ett mer systematiskt sätt involvera Europol och Eurojust i utredningar, framför allt i fall av organiserad brottslighet, bedrägeri, korruption och andra grova brott som allvarligt äventyrar medborgarnas säkerhet och EU:s ekonomiska intressen.

132.

Europaparlamentet begär att man årligen offentliggör en omfattande rapport om brott inom EU, som för samman rapporter som gäller specifika områden, såsom utvärdering av hotet från den organiserade brottsligheten och Eurojusts årsrapport, och betonar behovet av ett tvärvetenskapligt förhållningssätt och en övergripande strategi för att förebygga och bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet, såsom människohandel och it-brottslighet.

133.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedriva ett nära samarbete för att utbyta bästa praxis och erfarenheter inom strategier för att bekämpa radikalisering.Parlamentet anser i detta hänseende att lokala och regionala myndigheter har goda möjligheter att utbyta bästa praxis för att bekämpa radikalisering och polarisering och begär därför att de bör få medverka i utformningen av terrorbekämpningsstrategier.

134.

Europaparlamentet anser att polissamarbete mellan medlemsstaterna bör uppmuntras genom främjande av ömsesidig kunskap och tillit, gemensam utbildning samt inrättande av gemensamma polissamarbetsgrupper och ett utbytesprogram för studerande i samarbete med Europeiska polisakademin (Cepol).

135.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska rådet att omgående lösa den rättsliga situation som har uppstått till följd av EG-domstolens domar i de olika målen om svartlistning, särskilt Kadi-målet (12). Samtidigt bör full hänsyn tas till de berörda parternas grundläggande rättigheter, inbegripet rätten till korrekt rättsförfarande och domstolsprövning.

136.

Europaparlamentet efterlyser en förbättring av det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris), så att man kan förhindra återfallsbrottslighet i olika medlemsstater, framför allt när det gäller brott mot barn.

137.

Europaparlamentet uppmanar framför allt kommissionen att inleda tidiga diskussioner och samråd med berörda aktörer, inbegripet det civila samhället, om alla aspekter som rör inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet för att bekämpa brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med artikel 86 i EUF-fördraget.

138.

Europaparlamentet betonar behovet av en omfattande europeisk säkerhetsstrategi som grundar sig på medlemsstaternas säkerhetsplaner, en starkare solidaritetsprincip och en objektiv utvärdering av mervärdet av EU:s byråer, nätverk och informationsutbyte. Parlamentet har för avsikt att, tillsammans med de nationella parlamenten, noga följa alla de åtgärder som rådet vidtar inom ramen för operativt samarbete på området för EU:s inre säkerhet.

139.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att ta fram säkerhetsstrategier som omfattar både de interna och externa aspekterna av internationell organiserad brottslighet och terrorism. EU måste i större utsträckning ta ett helhetsgrepp om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken samt om rättsliga och inrikes frågor.

140.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera och se över befintlig internationell, europeisk och nationell lagstiftning och politik om droger samt att gynna strategier om minskade skadeverkningar, förebyggande och återhämtning, framför allt med tanke på de konferenser som hålls på FN-nivå angående dessa frågor.

141.

Europaparlamentet fäster stor vikt vid att stärka Eurojust och Europol och har förbundit sig att till fullo delta, tillsammans med de nationella parlamenten, i arbetet med att definiera, utvärdera och kontrollera deras verksamhet, särskilt i syfte att utforska möjligheterna att göra framsteg i inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet.

142.

Europaparlamentet anser att insatser för att bekämpa finansiell och ekonomisk brottslighet bör fortsätta och bör även förbättras. Inom ramen för detta får skyddet av euron, som en symbol för unionen, en särskilt framträdande plats. Att bekämpa förfalskning och befästa och stärka Periklesprogrammet bör vara ett av EU:s huvudmål.

143.

Europaparlamentet efterlyser en översyn av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (13), liksom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (14) samt artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (15).

144.

Europaparlamentet efterlyser ett närmare och mer djupgående samarbete mellan nationella förvaltningar, europeiska organ och gemensamma operativa team genom specialiserade nätverk (t.ex. ”SISII, VIS”), tullinformationssystemet, Eurodac (ett system för jämförelse av fingeravtryck för att effektivt tillämpa Dublinkonventionen) och de rättsliga nätverken). Parlamentet efterlyser också ett särskilt samarbete mellan underrättelsetjänster och polistjänster på nationell och europeisk nivå i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet. Ett effektivare europeiskt polissamarbete bör garanteras mellan alla tredjeländer och EU-medlemsstater, med lämpliga skyddsåtgärder som säkerställer ett tillräckligt personuppgiftsskydd.

145.

Europaparlamentet beklagar bristen på framsteg i genomförandet av det uppgraderade SIS II och det nya VIS. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas med kraft att intensifiera sitt respektive förberedelsearbete, så att ytterligare förseningar kan undvikas.

146.

Europaparlamentet betonar att det måste skapas en effektiv, hållbar och säker förvaltning av de stora europeiska informationstekniska systemen såsom SIS II, VIS och Eurodac, för att säkerställa att alla de bestämmelser som gäller för systemen i fråga om ändamål, tillträdesrätt samt säkerhets- och uppgiftsskyddsåtgärder genomförs fullt ut. Parlamentet understryker i detta sammanhang att det är oumbärligt med heltäckande och enhetliga regler om skydd för personuppgifter inom EU.

147.

Europaparlamentet påminner om att inrättandet av organ, till exempel Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Eurojust, Europol, Frontex och den europeiska byrån för samarbete i asylfrågor, på vissa områden har varit mycket användbart för inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Med tanke på att Schengen utgör kärnan i området med frihet, säkerhet och rättvisa anser parlamentet att det är ytterst viktigt att inrätta en europeisk byrå för förvaltning av de främsta informationssystemen på detta område, nämligen SIS II, VIS och Eurodac, eftersom detta är den mest tillförlitliga lösningen.

148.

Europaparlamentet beklagar djupt att Lissabonfördraget kommer att träda i kraft utan att rådet och kommissionen på ett tillfredsställande sätt har förberett de åtgärder som krävs för att åstadkomma en ”ny start” inom området för frihet, säkerhet och rättvisa. I motsats till vad som är fallet i Europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, i synnerhet beträffande den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, har inga förberedelser gjorts för att tillämpa den rättsliga grunden för insyn (artikel 15 i EUF-fördraget), uppgiftsskydd (artikel 16 i EUF-fördraget) och icke-diskriminering (artikel 18 i EUF-fördraget). Detta skulle kunna ge upphov till en situation där det under lång tid råder rättslig osäkerhet, med konsekvenser särskilt för området för frihet, säkerhet och rättvisa. Med detta som utgångspunkt, och med beaktande av artikel 265 i EUF-fördraget, uppmanar parlamentet kommissionen att före den 1 september 2010 och enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet framlägga

149.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genast föreslå en konsolidering av de 1 200 olika åtgärder som sedan 1993 vidtagits avseende området med frihet, säkerhet och rättvisa, för att skapa enhetlighet inom detta politikområde, samtidigt som hänsyn tas till EU:s nya uppdrag och roller och den nya rättsliga ram som Lissabonfördraget erbjuder, och att man börjar med de områden som man tillsammans med parlamentet kommit överens om att prioritera. Parlamentet påminner kommissionen om att det kommer att utvärdera dess åtaganden avseende detta vid de kommande utfrågningarna av kommissionsledamöterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att på ett tydligt sätt och från fall till fall ange vilket förslag den avser att kodifiera eller omarbeta, och förbehåller sig rätten att till fullo utnyttja sina befogenheter att ändra i lagstiftningen. Parlamentet anser att den nya rättsliga ramen för området med frihet, säkerhet och rättvisa bör ha företräde framför behovet av kontinuitet eller konsolidering av lagstiftning som utformats i en helt annan konstitutionell ram.

150.

Inte minst när det gäller lagstiftningsförslag inom området för frihet, säkerhet och rättvisa understryker Europaparlamentet att så snart Lissabonfördraget träder i kraft bör det råda insyn beslutsprocessen och att denna bör vara i överstämmelser med de bestämmelser som fastställer

Parlamentet anser att i de fall där ett lagstiftningsförfarande har inletts i enlighet med Nicefördragets bestämmelser, där det föreskrivs att parlamentet enbart ska höras, vilket är fallet för flera ärenden som hänför sig till området med frihet, säkerhet och rättvisa, och parlamentet har avgett sitt yttrande, bör lagstiftningsförfarandet upprepas inom ramen för Lissabonfördraget, så att parlamentet får möjlighet att vid första behandlingen uttala sig med stöd av sina befogenheter.

151.

Till skillnad från vad som anges i ordförandeskapets utkast till Stockholmsprogrammet understryker Europaparlamentet att när grundläggande rättigheter står på spel bör EU:s externa politik överensstämma med EU:s inre rättsliga grund och inte tvärtom. Parlamentet kräver att det omgående underrättas om planerade eller pågående förhandlingar om internationella avtal som faller inom området för frihet, säkerhet och rättvisa, särskilt om de bygger på artiklarna 24 och 38 i det gällande EU-fördraget. Parlamentet anser att man före nästa toppmöte mellan EU och USA bör ge särskild prioritet åt att fastställa en gemensam och sammanhängande strategi för hur förbindelserna med USA ska föras framöver inom ramen för området för frihet, säkerhet och rättvisa, och att denna strategi särskilt bör ligga till grund för den slutliga utformningen av de ännu inte ingångna överenskommelserna om

152.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla de finansiella program som tagits fram för att stödja inrättandet av området med frihet, säkerhet och rättvisa, och att göra programmen mer tillgängliga. Parlamentet betonar också behovet av ekonomisk solidaritet i samband med att nya budgetramar utarbetas.

153.

Europaparlamentet förbehåller sig rätten att återkomma med specifika förslag när det rådfrågas om lagstiftningsprogrammet.

154.

Europaparlamentet efterlyser en halvtidsöversyn och utvärdering av Stockholmsprogrammet senast i början av 2012.

155.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/35

A.

Vid konferensen i Barcelona 1995 lanserades ett mycket ambitiöst projekt som gick ut på att skapa nya och närmare politiska, ekonomiska, sociala och kulturella band mellan länderna norr och söder om Medelhavet. Detta projekt är emellertid långt ifrån färdigt.

B.

Medelhavsunionen, som är tänkt att blåsa nytt liv i integrationsprocessen mellan Europa och Medelhavsområdet med hjälp av konkreta och synliga projekt, har ännu inte slutförts. Det fanns inga Euromedmöten inplanerade mellan januari och juli 2009 på grund av konflikten i Gazaremsan.

C.

Det möte med Euromeds utrikesministrar som skulle ha hållits i Istanbul den 24–25 november 2009 har fått skjutas upp på grund av att arabstaterna bojkottade det i protest mot Israels hållning i fredsprocessen i Mellanöstern.

D.

EU har undertecknat associeringsavtal med alla sina partnerländer söder om Medelhavet, med undantag av Syrien och Libyen. Förhandlingarna om ett associeringsavtal med Syrien har visserligen slutförts, men Syrien har senarelagt undertecknandet av det, och kommissionen har inlett förhandlingar med Libyen.

E.

Varje sådan process innehåller ett bilateralt inslag till följd av de särskilda kulturella, sociala, ekonomiska och politiska skillnaderna mellan de inblandade länderna och detta inslag bör ledas och stödjas av en mer global vision och plan för förbindelserna mellan de olika parterna och därför åtföljas av ett regionalt angreppssätt.

F.

De ekonomiska, sociala och demografiska skillnaderna mellan länderna norr respektive söder om Medelhavet fortsätter att vara iögonfallande stora. Dessa skillnader befäster en välståndsklyfta som ligger till grund för regionens instabilitet, migrationstryck och miljöbelastning. Det råder dessutom avsevärda utvecklingsskillnader mellan Medelhavsländerna. Över 30 procent av invånarna i länderna runt södra och östra Medelhavet har mindre än två US-dollar per dag att leva på.

G.

Länderna runt södra och östra Medelhavet har ekonomier som är kraftigt beroende av utrikeshandel. Ungefär 50 procent av deras handelsflöden går till EU men de motsvarar endast åtta procent av EU:s utrikeshandel, och EU uppvisar ett handelsöverskott med dessa ekonomier. De här länderna har en ytterst ensidig exportstruktur och de är fortfarande specialiserade på sektorer som inte har mycket att erbjuda i fråga om tillväxt.

H.

De huvudsakliga utländska investeringarna i regionen kommer från EU, men jämfört med andra regioner i världen är de utländska direktinvesteringarna i denna region fortfarande mycket låga, och länderna uppvisar mycket varierande förmåga att locka till sig utländska direktinvesteringar.

I.

Den inbördes regionala integrationen mellan länderna i söder är långtifrån fullbordad, och handeln mellan dessa länder är underutvecklad och svarar för endast sex procent av den totala handeln hos länderna runt södra och östra Medelhavet.

J.

Denna situation skulle kunna få mycket skadliga konsekvenser för integrationsprocessen i Euromed-området, och särskilt för livsmedelssäkerheten och självförsörjningen av livsmedel i länderna runt södra och östra Medelhavet, eftersom situationen förvärrar effekterna av den polariserade handeln – exempelvis beroendet av exporten av ett fåtal exportvaror, huvudsakligen jordbruksprodukter, till EU samtidigt som behovet av att importera baslivsmedel ökar – vilket varken gynnar länderna runt södra och östra Medelhavet eller deras företag.

K.

För att kunna uppnå ett mer givande inbördes samarbete i länderna runt södra och östra Medelhavet måste de undanröja de politiska och ekonomiska hinder som i dag står i vägen för integrationsprocessen i hela regionen.

L.

Företag på båda sidor av Medelhavet som tillverkar textilier, kläder och skor tappar stora marknadsandelar på grund av en globaliserad marknad och stark konkurrens från Asien.

M.

För att frihandelsområdet ska få någon verklig positiv effekt bör det leda till att länderna runt södra och östra Medelhavet blir bättre integrerade i den internationella handeln, får en mer mångsidig ekonomi och en rättvis andel av vinsterna med en sådan, i syfte att nå det huvudsakliga målet med det ekonomiska och handelsmässiga partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet, nämligen att klyftan i fråga om utveckling mellan norra och södra Medelhavsområdet minskas.

N.

Den ekonomiska och finansiella krisen har försvårat de politiska, ekonomiska och sociala utmaningar som partnerländerna redan står inför, särskilt vad gäller arbetslösheten. Det ligger i både dessa länders och EU:s intresse att få bukt med arbetslösheten i regionen och ge dess invånare, särskilt kvinnor, ungdomar och landsbygdsbor, anständiga framtidsutsikter.

1.

Europaparlamentet medger att det har skett vissa förbättringar, men beklagar att de huvudsakliga målen med partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet ännu inte har uppnåtts. För att vi ska nå framgång med detta arbete, och framför allt med frihandelsområdet, som kan bidra till fred, välstånd och säkerhet i hela regionen, krävs en uthållig och samlad arbetsinsats från alla parter och en ökad medverkan från det civila samhällets sida samt från människor på båda sidor om Medelhavet.

2.

Europaparlamentet påpekar att ett flertal svårigheter, inte bara av ekonomisk, utan också av politisk natur, såsom Mellanösternkonflikten, har haft en avsevärd negativ inverkan på hur denna process och särskilt frihandelsområdet har framskridit och utvecklats. Parlamentet beklagar att samma politiska orsaker ledde till att Euromeds utrikesministermöte, som skulle ha hållits i Istanbul den 24–25 november 2009, sköts upp och att det inte görs några framsteg med Medelhavsunionen.

3.

Fastställandet i Medelhavsunionen av viktiga projekt inom strategiska sektorer, såsom byggande av ny infrastruktur, samarbete mellan små och medelstora företag, kommunikationer och utnyttjande av förnybara energikällor kommer att bidra till utvecklingen och underlätta för handel och investeringar inom EU-Medelhavsområdet. Parlamentet uppmuntrar till att möten fortsätter att hållas inom ramen för Medelhavsunionen och att man inrättar ett ständigt sekretariat i Barcelona.

4.

Europarlamentet anser att de nuvarande hindren är ett tecken på att ett fördjupande av de ekonomiska relationerna måste gå hand i hand med ett fördjupande av de politiska relationerna. Parlamentet anser att det enda sättet att åstadkomma en verklig regional och ekonomisk integration består i att man gör konkreta framsteg både när det gäller att lösa aktuella konflikter, och på demokratins och de mänskliga rättigheternas område.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EU:s medlemsstater och länderna söder och öster om Medelhavet att beakta effekterna av finans-, ekonomi- och miljökrisen genom att i högre grad låta sociala och miljörelaterade överväganden ingå i det ekonomiska och handelsmässiga partnerskapet. Parlamentet uppmanar regeringarna i länderna runt södra och östra Medelhavet att genomföra en konsekvent och effektiv politik för sysselsättning och social trygghet i syfte att mildra krisens skadeverkningar.

6.

Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att frihandelsområdets mål inte kan mätas enbart i form av ekonomisk tillväxt, utan också och framför allt, i fråga om skapande av arbetstillfällen. Parlamentet påpekar att arbetslösheten bland ungdomar och kvinnor är det mest akuta samhällsproblemet i Medelhavsländerna.

7.

Europaparlamentet framhåller hur viktig den regionala integrationen är i länderna runt södra och östra Medelhavet och hur nödvändigt det är att deras inbördes handelsutbyte intensifieras. Parlamentet beklagar att samarbetet mellan länderna i söder fortfarande är underutvecklat.

8.

Europaparlamentet uppmuntrar med kraft länderna runt södra och östra Medelhavet att utveckla sin inbördes handel, såsom i det ekonomiska Agadiravtalet som undertecknats av Egypten, Jordanien, Marocko och Tunisien. Parlamentet anser att en sådan åtgärd är nödvändig för att få till stånd den regionala integrationen. Europaparlamentet uppmanar de andra länderna i regionen att ansluta sig till avtalet, i syfte att ytterligare utveckla de integrationsinitiativ som länderna runt södra och östra Medelhavet är engagerade i och dra fördel av de synergieffekter som följer av ett stärkande av Europa–Medelhavsavtalen om associering mellan EU och länderna runt södra och östra Medelhavet. Parlamentet understryker att EU:s institutioner måste bifalla förfrågningar om tekniskt och ekonomiskt stöd för att främja en sådan inbördes ekonomisk integration.

9.

Europaparlamentet anser att systemet med ursprungskumulation bör stärkas eftersom det är en användbar tullmekanism för att åter få i gång handeln i området, och att ursprungsreglerna bör uppdateras och förenklas med hänsyn till Euromedpartnernas intressen. Parlamentet uppmanar Euromed-handelsministrarna att stödja den regionala konventionen om systemet för ursprungsregler för hela EU–Medelhavsområdet som banar väg för en förenkling av ursprungsreglerna, samt vidta ytterligare åtgärder för att genomföra systemet med ursprungskumulation i hela EU–Medelhavsområdet.

10.

Europaparlamentet konstaterar att Euromed-handelsministrarna kommer att diskutera hur de nuvarande svagheterna i handelsförbindelserna och de ekonomiska förbindelserna i EU-Medelhavsområdet kan åtgärdas. De kommer också att diskutera en ny färdplan för handeln i EU–Medelhavsområdet och en ny mekanism för underlättande av handel och investeringar i regionen. Europaparlamentet välkomnar alla gemensamma initiativ att genomföra en översyn av de nuvarande associeringsavtalen mot bakgrund av nya ekonomiska krav och utmaningar.

11.

Europaparlamentet betonar att diskussionerna måste föras i en anda av ömsesidigt förtroende och ömsesidig respekt mellan partnerna för att länderna runt södra och östra Medelhavet ska garanteras rätten att själva bestämma hur snabbt de vill öppna sin handel samt ha kontroll över sina nationella strategier för ekonomisk och social utveckling. Parlamentet erinrar om att förhandlingarna om frihandelsavtalet bör läggas upp på ett samordnat och successivt sätt, och att de måste föras inom ramen för ett rationellt och förutsägbart partnerskap som återspeglar den samhällsekonomiska verkligheten i länderna runt södra och östra Medelhavet.

12.

Europaparlamentet betonar att all ytterligare liberalisering inom jordbruk och fiske bör ske med hänsyn till skydd av känsliga varor, samtidigt som en systematisk bedömning görs av liberaliseringens sociala och miljömässiga effekter samt av växtskyddsstandarderna. Europaparlamentet uppmanar Euromeds handelsministrar att se till att denna process sker gradvis, och att hänsyn tas till den tid som behövs för att genomföra skäliga skattereformer för att kompensera för de minskade tullintäkterna. Parlamentet uppmanar partnerländerna i EU–Medelhavsområdet att behandla frågan om en integrerad jordbrukspolitik för EU-Medelhavsområdet, byggd på principen att de olika länkarna i leveranskedjan ska komplettera varandra och på en fungerande vattenpolitik, samt med tyngdpunkten på att självförsörjning av livsmedel prioriteras framför kommersiella överväganden.

13.

Europaparlamentet anser att tjänstesektorn är av väsentlig betydelse för utvecklingen av länderna runt södra och östra Medelhavet. Parlamentet anser att all liberalisering av tjänstesektorn bör ske på grundval av överenskommelser med dessa länder, där de ges rätt att successivt inleda och ha kontroll över arbetet med att öppna känsliga och utsatta sektorer av sitt näringsliv. Parlamentet anser att det måste göras åtskillnad mellan kommersiella tjänster och allmännyttiga tjänster.

14.

Europaparlamentet önskar att tidsplanen för liberaliseringen inom industrisektorn justeras utgående från de ekonomiska och sociala förhållandena i vart och ett av länderna, inbegripet arbetslöshetsnivån och liberaliseringens inverkan på miljön. Parlamentet betonar att det ekonomiska och handelsmässiga partnerskapet bör främja en ökad diversifiering i tillverkningen av industrivaror och ett högre mervärde. Parlamentet uppmanar länderna runt södra och östra Medelhavet att införa en regionalpolitik där hänsyn tas till mikroföretag samt till små och medelstora företag.

15.

Europaparlamentet konstaterar att textilproducenterna i EU–Medelhavsområdet står inför stora svårigheter till följd av den ökande globala konkurrensen, ochparlamentet uppmärksammar behovet av att stärka partnerskapet mellan norr och söder för att kunna bibehålla en konkurrenskraftig produktion av och handel med textilier och kläder i EU-Medelhavsområdet, och att i södra och östra Medelhavsområdet främja verksamheter med högre mervärde som bygger på kreativitet och innovation och inte enbart på outsourcing.

16.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att investeringar i Medelhavsområdet görs säkrare med hjälp av ett system som samordnar strategier för små och medelstora företag och omfattar flera områden: skyddsåtgärder, finansiering, information och kontaktnätsbyggande för små och medelstora företag.

17.

Europaparlamentet anser att det nya förslaget om att inrätta en investeringsfrämjande mekanism för EU–Medelhavsområdet utgör ett viktigt steg mot ett enda nätverk för insamling och spridande av information, vilket skulle möjliggöra för ekonomiska aktörer att få en övergripande bild av handels- och investeringsvillkoren i regionen. Denna mekanism bör fungera som ett komplement till nuvarande nätverk.

18.

Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att inrätta en investerings- och utvecklingsbank för EU–Medelhavsområdet som kan skaffa fram givare från båda sidor av Medelhavet och dra till sig de utländska direktinvesteringar som EU–Medelhavsområdet saknar.

19.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Inframedfonden som presenterades inom ramen för Medelhavsunionen som en fond för långsiktiga investeringar för finansiering av infrastrukturprojekt.

20.

Europaparlamentet anser att Medelhavsunionen bör intensifiera nuvarande samarbetsformer under Euromed i syfte att ge alla partnerländer möjlighet att delta i EU:s program och de strategier som hör samman med dessa på grundval av gemensamt överenskomna prioriteringar och målsättningar. Det är viktigt att utvidga gemenskapsprogrammens tillämpningsområde så att partnerländer kan delta, särskilt på områdena gränsöverskridande samarbete (Interreg) utbildning, forskning och yrkesutbildning (studentutbyten osv.).

21.

Europaparlamentet uppmuntrar till att sol- och vindenergi används i Medelhavsregionen, och ser positivt på den senaste tidens initiativ såsom ”Plan Solaire” och de första planerna för industriinitiativet Desertec när det gäller att utveckla Mellanösterns och Nordafrikas omfattande resurser av solenergi, men beklagar att insatserna fortfarande sker på en alltför nationell nivå. Parlamentet betonar att EU:s insatser i Desertec-projektet måste vara samstämmiga och bidra aktivt till den endogena utvecklingen i länderna i Nordafrika och Mellanöstern, och uppmanar kommissionen att aktivt samordna EU:s insatser.

22.

Europaparlamentet noterar med oro slutsatserna i konsekvensbedömningen när det gäller hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt följa rekommendationerna från denna bedömning med avseende på de sociala och miljömässiga dimensionerna av liberaliseringsprocessen i syfte att ta social sammanhållning och en hållbar utveckling i beaktande. Parlamentet understryker dessutom att dessa effekter kan variera kraftigt mellan olika sektorer och länder. Om vi ska kunna göra verkliga framsteg på det sociala området måste vi i vårt ekonomiska och handelsmässiga partnerskap främja arbete under anständiga villkor och uppförandekoder som förhandlats med multinationella företag och som inbegriper målsättningen att erbjuda arbete under anständiga villkor.

23.

Europaparlamentet anser att frihandelsområdet bör kompletteras med ett successivt införande, på vissa villkor, av fri rörlighet för arbetstagare, samtidigt som man beaktar situationen på arbetsmarknaden i EU och det internationella samfundets syn på sambandet mellan migration och utveckling. Parlamentet anser att man snarast måste fastställa juridiska och administrativa förfaranden som kan underlätta utfärdandet av viseringar, framför allt för intressenter inom partnerskapet Europa–Medelhavsområdet, studerande, universitetspersonal och aktörer inom närings- och samhällsliv. Parlamentet understryker att det är viktigt och nödvändigt att minska kostnaderna för överföring av pengar från migrerande arbetstagare så att pengarna i högsta möjliga grad kommer den lokala ekonomin till godo.

24.

Europaparlamentet efterlyser fullständig information från kommissionen om hur förfarandet för associeringsavtalet med Syrien framskrider. Syrien senarelade nyligen undertecknandet av detta avtal. Det finns viss oro för att återuppta förhandlingarna med Libyen om ett associeringsavtal och, mer allmänt, för att införliva landet i Barcelonaprocessen/Medelhavsunionen. Kommissionen uppmanas att fullt ut informera, involvera och samråda med parlamentet under alla etapper i dessa förhandlingar.

25.

Europaparlamentet konstaterar också att ett flertal Medelhavsländer har uttryckt ett intresse för att fördjupa och/eller utvidga sina handelsavtal med EU, och ber därför kommissionen, mot bakgrund av de nya befogenheter som Lissabonfördraget ger parlamentet på handelsområdet, att ta hänsyn till en tidigare resolution från parlamentet i samband med förhandlingarna om dessa nya avtal.

26.

Europaparlamentet betonar att bilaterala tillvägagångssätt inte bör tillämpas på bekostnad av ett multilateralt regionalt tillvägagångssätt. Parlamentet anser att kommissionen måste hålla fast vid principen om regionala förhandlingar, även om kommissionen förespråkar ett närmare samarbete med de mest avancerade partnerländerna och visar vederbörlig hänsyn till deras specifika politiska, kulturella och sociala egenskaper.

27.

Med tanke på situationen i Palestina betonar parlamentet att särskilda åtgärder bör vidtas för att stödja befolkningen så att detta område kan integreras i handelsflödet i Medelhavsområdet. Parlamentet anser i detta sammanhang att man bör komma fram till en lösning på frågan om intygande av ursprung och därmed även den förmånsbehandling enligt associeringsavtalet EG–Israel som tillämpas på produkter som kommer från Gazaremsan och Västbanken.

28.

Europaparlamentet anser att man med hjälp av en balanserad färdplan som bygger på ett globalt samförstånd och, bland annat, en positiv social och miljömässig konsekvensbedömning, skulle kunna blåsa nytt liv i det ekonomiska och handelsmässiga samarbetet inom de närmaste åren, och uppmanar därför Euromed-handelsministrarna att godkänna denna färdplan vid sitt ministermöte i december 2009. Parlamentet uppmanar Euromeds högre tjänstemän för handel att under kommande år följa genomförandet av färdplanen och vid behov föreslå anpassningar, samt ber om att bli underrättat om sådana åtgärder.

29.

Europaparlamentet betonar att integrationen mellan EU och Medelhavsområdet än en gång måste bli en politisk prioritering för EU.

30.

Europaparlamentet betonar den roll som den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet har som det demokratiska organ som sammanför parlamentsledamöter från båda sidor av Medelhavet kring Barcelonaprocessens tre pelare. Parlamentet uppmanar avslutningsvis den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet, kommissionen och rådet att i större utsträckning samarbeta i ekonomiska frågor.

31.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, stats- och regeringscheferna samt parlamenten i medlemsstaterna och i länderna runt södra och östra Medelhavet samt till den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/42

A.

I direktiv 90/314/EEG (paketresedirektivet) regleras vissa aspekter av paketresebranschen, och lämplig kompensation och hemtransport fastställs för konsumenter i händelse av att ett företag i denna bransch går i konkurs.

B.

I förordning (EG) nr 2027/97 fastställs vilket skadeståndsansvar lufttrafikföretag har vid olyckor, liksom systemet för ersättning till passagerarna.

C.

I förordning (EG) nr 785/2004 fastställs de försäkringskrav som lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer måste uppfylla.

D.

I förordning (EG) nr 261/2004 fastställs regler om kompensation och assistans till passagerare som nekas ombordstigning eller råkar ut för inställda eller kraftigt försenade flygningar.

E.

I förordning (EG) nr 1008/2008 fastställs stränga finansiella regler för luftfartygsoperatörer.

F.

Under det senaste årtiondet har det skett en kraftig ökning av antalet relativt små lågprisbolag som flyger till välkända semesterorter, liksom av antalet passagerare som reser med dessa bolag.

G.

Under de senaste nio åren har 77 konkurser ägt rum inom luftfartssektorn, vilket i vissa fall lett till att flera tusen passagerare blivit strandsatta på sina semesterorter utan att kunna utnyttja sin returbiljett.

1.

Europaparlamentet noterar att kommissionen tagit initiativ till ett brett samråd med de berörda parterna i frågan om flygbolag som går i konkurs.

2.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen genomfört en omfattande utredning av svårigheter i samband med flygbolagskonkurser och vilka följder dessa får för passagerarna. Utredningens resultat översändes till parlamentet i februari 2009.

3.

Europaparlamentet har tagit del av resultaten och de olika alternativ som tas upp i utredningen.

4.

I detta sammanhang påminner Europaparlamentet om att det finns ett antal alternativ som kommissionen skulle kunna gå vidare med, i syfte att stärka ställningen för passagerare i händelse av att ett flygbolag går i konkurs. En obligatorisk försäkring för flygbolag är en sådan möjlighet, liksom en frivillig passagerarförsäkring som flygbolagen skulle vara tvungna att erbjuda, eller en garantifond.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten till ett lagstiftningsförslag med det specifika syftet att fastställa ersättning till passagerare i händelse av att ett flygbolag går i konkurs samt att införa finansiella och administrativa arrangemang, däribland principen om kollektivt passageraransvar för alla flygbolag som flyger på samma rutt och som har lediga platser. Genom dessa arrangemang skulle passagerare som blivit strandsatta på sina semesterorter för att flygbolaget gått i konkurs kunna garanteras hemtransport. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, om den finner det lämpligt, lägga fram ett sådant lagstiftningsförslag senast den 1 juli 2010. Vid översynen av paketresedirektivet uppmanas kommissionen att föreslå att direktivet utökas med bestämmelser om hemtransport eller omdirigering av drabbade passagerare.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att utöka sådana åtgärder till flygbolag som har upphört med sin verksamhet och åsamkat passagerare besvär som liknar dem som vållats av flygbolag som går i konkurs.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om de nationella tillsynsmyndigheterna snabbt skulle kunna återinsätta flygplan som tagits ur drift och använda dessa för hemtransport av strandsatta personer.

8.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/44

A.

För närvarande saknar EU harmoniserade bestämmelser och enhetlig praxis för ursprungsmärkning i EU. Skillnader mellan gällande regler i medlemsstaterna och frånvaron av tydliga gemenskapsregler på detta område leder till ett splittrat rättsligt ramverk.

B.

Nationella bestämmelser om att varor som importeras från andra medlemsstater obligatoriskt ska förses med ursprungsmärkning är förbjudna, medan det saknas en sådan begränsning i fråga om obligatorisk ursprungsmärkning av varor som importeras från tredjeländer.

C.

Ett antal av EU:s största handelspartner, till exempel Förenta staterna, Kina, Japan och Kanada, har infört krav på obligatorisk ursprungsmärkning.

D.

I Lissabonstrategin satte EU upp målet att stärka sin ekonomi genom att bland annat öka konkurrenskraften för sin industri inom världsekonomin. Konkurrens kan betraktas som rättvis endast om den fungerar med tydliga regler för tillverkare, exportörer och importörer, och om den bygger på gemensamma sociala och miljömässiga antaganden och värden.

E.

Ett system för ursprungsmärkning skulle ha som mål att låta konsumenterna bli fullt medvetna om ursprungslandet för den produkt de köper. Konsumenterna skulle således kunna identifiera dessa produkter med de sociala, miljömässiga och säkerhetsmässiga normer som allmänt förknippas med detta land.

F.

Förslaget om att införa ett system med obligatorisk märkning med ursprungsland i EU är begränsat till ett litet antal importerade produkter som textilier, smycken, kläder, skodon, möbler, läder, lampor och ljusarmatur, glas, keramik och handväskor. Här ger ett krav på märkning med ”tillverkad i” värdefull information i samband med konsumenternas slutliga val.

G.

Det är avgörande att skapa likadana villkor som de som gäller för tillverkare hos Europeiska unionens viktigaste partner som har genomfört ursprungsmärkning.

H.

Genom Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 kommer parlamentet och rådet att bli jämbördiga när det gäller den gemensamma handelspolitiken. Det ordinarie lagstiftningsförfarandet enligt artikel 207 i Lissabonfördraget kommer att bli tillämpligt för framtida bestämmelser om ursprungsmärkning.

1.

Europaparlamentet understryker att det för att skydda konsumenterna krävs transparenta och konsekventa handelsbestämmelser, bland annat beträffande ursprungsmärkning.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa likadana villkor som de som gäller för handelspartner som har infört ursprungsmärkning.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inrätta lämpliga tullövervaknings- och genomförandemekanismer.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bibehålla en konsekvent gemenskapsstrategi i denna fråga så att konsumenterna får mer komplett och korrekt information. Obligatorisk ursprungsmärkning är ett viktigt steg i riktning mot mer komplett information om sociala normer och miljöstandarder för tillverkning och bearbetning.

5.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna göra kraftfulla insatser för att försvara konsumenternas legitima rättigheter och förväntningar, när det finns bevis för att importörer och tillverkare i tredjeländer gjort sig skyldiga till bedräglig eller vilseledande ursprungsmärkning.

6.

Europaparlamentet anser att det ovannämnda förslaget till rådets förordning om obligatoriskt angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer till Europeiska unionen kan användas för att uppnå målet om transparens och lämplig information till konsumenterna samt åstadkomma konsekvens i bestämmelserna för den internationella handeln.

7.

Europaparlamentet anser att samråd och diskussioner mellan Europaparlamentet och rådet formellt bör inledas från den 1 december 2009 enligt det ordinarie lagstiftningsförfarande som inrättas genom Lissabonfördraget och att varje ytterligare försening allvarligt skulle skada medborgarnas rättigheter, sysselsättningen inom EU och principen om fri och rättvis handel.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bibehålla sitt förslag oförändrat och att åter lägga fram det inför Europaparlamentet enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, omedelbart efter att Lissabonfördraget har trätt i kraft.

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/47

A.

Enligt artikel 49 i EU-fördraget får ”varje europeisk stat […] ansöka om att bli medlem av unionen”.

B.

Västra Balkans framtid ligger i EU, vilket upprepades vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003, Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 juni 2006 och vid senare toppmöten. Alla de åtaganden som gjorts gentemot länderna i sydöstra Europa bör respekteras.

C.

Turkiet har varit kandidatland sedan 1999, Kroatien sedan 2004 och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien sedan 2005. Albanien, Montenegro och Island har ansökt om medlemskap i unionen, och kommissionen håller som bäst på att utvärdera Montenegros och Islands ansökningar. Stabiliserings- och associeringsavtal har ingåtts med Bosnien och Hercegovina och med Serbien. Kommissionen har meddelat sin avsikt att lägga fram förslag till handelsavtal och liberalisering av viseringsbestämmelser, på medellång sikt, i fråga om Kosovo.

D.

Tidigare utvidgningar har utan tvekan inneburit framgångar både för EU och för de medlemsstater som anslutit sig och har bidragit till stabilitet, utveckling och välstånd för Europa som helhet. Det är därför väsentligt att skapa de villkor som behövs för att säkerställa att framtida utvidgningar också blir framgångsrika.

E.

Utvidgningsstrategin måste vara mycket mer än en förhandlingsmetod och avspegla den centrala övertygelsen att EU är en värdegemenskap, och är oupplösligt förknippad med debatten om EU:s mål och effektivitet, dess framtid och roll i grannskapsområdet och i världen.

F.

Ett antal kandidater och potentiella kandidater för ett EU-medlemskap har fortfarande olösta problem med sina grannländer. Regionalt samarbete och goda grannförbindelser är fortsättningsvis centrala faktorer i integrationsprocessen.

1.

Europaparlamentet uttrycker sitt fortsatta starka engagemang för utvidgningspolitiken, som visat sig vara ett av EU:s mest framgångsrika politikområden och som gynnat såväl befintliga som nya medlemsstater. De tidigare utvidgningarna har bidragit till ett icke tidigare skådat utvidgande av området med fred, säkerhet och välstånd i Europa. Parlamentet bekräftar återigen att EU har ett starkt intresse av att utvidgningsprocessen fortsätter.

2.

Europaparlamentet anser att lärdomar kan dras av tidigare utvidgningar och att framtida metoder för att förbättra utvidgningsprocessens kvalitet måste baseras på de positiva erfarenheter som rönts hittills. Parlamentet påminner också om att det i likhet med vad som framhållits i tidigare resolutioner finns ett behov av att skapa plats för lämplig institutionell, finansiell och politisk konsolidering och samtidigt fortsätta utvidgningsprocessen.

3.

Europaparlamentet betonar att de principer som fastställdes i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel av den 14–15 december 2006 om det ”förnyade samförståndet om utvidgningen”, särskilt EU:s förmåga att fungera effektivt och att utvecklas, måste fortsättningsvis utgöra grundprinciperna i EU:s utvidgningspolitik.

4.

Europaparlamentet bekräftar på nytt att det är absolut nödvändigt att kandidatländerna och EU beslutsamt engagerar sig för att fullständigt och strikt uppfylla alla de kriterier som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn den 21-22 juni 1993, även i fråga om EU:s integrationsförmåga.

5.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att analysera och öka unionens integrationskapacitet.

6.

Europaparlamentet understryker att rättsstatsprincipen är en central princip för den demokratiska, ekonomiska och sociala utvecklingen och ett av de huvudsakliga villkoren för EU-medlemskap. Parlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts i regionen för att genomföra de relevanta reformerna, men konstaterar att vissa länder fortsatt möter stora utmaningar, särskilt i kampen mot korruption och organiserad brottslighet, och uppmanar därför med kraft dessa länder att intensifiera sina insatser på området.

7.

Europaparlamentet betonar att yttrandefriheten är en av demokratins grundläggande principer och noterar med oro att yttrandefriheten fortfarande inte respekteras fullt ut i vissa länder. Parlamentet anser att länderna på västra Balkan och Turkiet måste prioritera frågan om att se till att medierna står fria från politisk inblandning samt garantera tillsynsorganens oberoende. De berörda länderna uppmanas att skapa lämpliga rättsliga ramverk och se till att lagen efterlevs.

8.

Europaparlamentet betonar att ett oinskränkt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY) utgör en grundläggande förutsättning för att länderna på västra Balkan ska kunna uppnå framsteg på sin väg mot medlemskap i EU, men påpekar att det är lika viktigt att samhällena i dessa länder betraktar möjligheterna till domstolsprövning av krigsförbrytelser som ett viktigt steg i strävan att skipa rättvisa för offren och regionalt underlätta försoning.

9.

Europaparlamentet betonar att god grannsämja är en förutsättning för regional stabilitet, regionalt samarbete och en välfungerande utvidgningsprocess och uppmanar därför de berörda länderna att göra sitt yttersta för att i ett tidigt skede av utvidgningsprocessen lösa tvister med grannländerna. Parlamentet betonar emellertid att sådana bilaterala konflikter bör lösas av de berörda parterna. Parlamentet föreslår att EU bör göra sitt yttersta för att få till stånd en lösning om de berörda parterna inte lyckas lösa dessa konflikter, och framhåller att även om dessa konflikter i sig inte bör utgöra ett hinder på vägen mot medlemskap, bör EU undvika att betunga sig med sådana olösta bilaterala konflikter och sträva efter att lösa dessa före en anslutning.

10.

Europaparlamentet noterar med oro de ekonomiska problem som regionen västra Balkan står inför som en följd av den finansiella krisen. Parlamentet välkomnar att kommissionen är beredd att bevilja extra ekonomiskt stöd, såsom makroekonomiskt stöd och direkt budgetstöd. Parlamentet betonar att situationen är särskilt svår med tanke på den utbredda fattigdomen och den stora arbetslösheten i vissa av de berörda länderna. Parlamentet uppmanar kommissionen och de berörda länderna att göra sitt yttersta för att dämpa effekterna av krisen, särskilt för de mest utsatta människorna i samhället.

11.

Europaparlamentet betonar betydelsen av det regionala samarbetet på västra Balkan och ser det som en viktig faktor för utvidgningsprocessen och samtidigt som en viktig del av försoningsprocessen som främjar direkta personkontakter. Parlamentet påminner också om fördelarna med sådant samarbete när det gäller ökade handelsvolymer, ökad energisäkerhet genom diversifiering av energileverantörer, energikällor och försörjningsvägar, miljöpolitik och kampen mot organiserad brottslighet och trafficking. I detta sammanhang tar parlamentet med tillfredsställelse del av arbetet i det regionala samarbetsrådet. Parlamentet efterfrågar större politisk vilja och bättre samordning när det gäller genomförandet av strategin mot trafficking, särskilt när det gäller skyddet av offer. Parlamentet betonar att det regionalpolitiska och ekonomiska samarbetet måste omfatta alla politiska aktörer och det civila samhället, särskilt kvinnoorganisationer, och det bör inte hindras av bilaterala politiska problem. I detta avseende uppmanas alla berörda parter att försöka få till stånd pragmatiska lösningar som säkerställer ett heltäckande regionalt samarbete, utan att detta påverkar de olika ståndpunkterna i fråga om Kosovos status.

12.

Europaparlamentet uppmanar samtliga berörda länder att förstärka sina insatser på området för kvinnors rättigheter och jämställdhet, särskilt i fråga om att bekämpa könsbetingat våld, att underlätta tillgången till rättslig prövning i samband med diskriminering på grund av kön och att främja kvinnors deltagande i politiken.

13.

Europaparlamentet anser att det är avgörande att öka det civila samhällets och icke-statliga organisationers deltagande på såväl central som lokal nivå och att öka stödet och finansieringen till icke-statliga organisationer för att uppmuntra dem att delta i planeringen och användningen av den finansieringsmekanism till förmån för det civila samhället som inrättats inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen samt att förbättra dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

14.

Europaparlamentet uppmanar länderna i regionen att anstränga sig ytterligare för att förbättra situationen för etniska minoriteter, särskilt för romerna. Parlamentet betonar att romerna ofta utsätts för diskriminering och att särskilt deras delaktighet i beslutsfattandet, på arbetsmarknaden och inom det vanliga utbildningssystemet bör förbättras avsevärt. Parlamentet noterar i detta hänseende de bilaterala återtagandeavtal som ingåtts mellan länderna på västra Balkan och medlemsstaterna, och uppmanar de berörda länderna att öka sina ansträngningar för att skapa lämpliga sociala förutsättningar, lämplig infrastruktur och tillgång till offentliga tjänster för att säkerställa romernas grundläggande rättigheter och underlätta deras återintegrering efter det att de har återvänt. Parlamentet uppmanar länderna på västra Balkan och medlemsstaterna att noggrant följa upp återintegreringen av de romer som återvänt och årligen överlämna en framstegsrapport till kommissionen för att underlätta utvärderingen av återintegreringspolitiken och utbytet av bästa praxis.

15.

Europaparlamentet understryker att liberaliseringen av viseringsbestämmelserna för länderna på västra Balkan är av avgörande betydelse och välkomnar att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien har uppnått alla kriterier för liberalisering av viseringsbestämmelser, så att det viseringsfria systemet förväntas träda i kraft för deras medborgare från och med den 19 december 2009. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits av myndigheterna i Bosnien och Hercegovina och i Albanien för att påskynda uppfyllandet av villkoren i färdplanen för ett viseringsfritt system och uppmanar dem med kraft att driva på förberedelsearbetet för att alla relevanta kriterier ska kunna vara uppfyllda så att viseringsliberaliseringen för medborgare i dessa länder kan tillämpas från och med juli 2010. Med målet att främja genomförandet av agendan från Thessaloniki och som ett led i sitt regionala tillvägagångssätt bör kommissionen, inom ramen för sina befogenheter och i ljuset av FN:s säkerhetsråds resolution 1244 av den 10 juni 1999, snarast påbörja viseringsdialogen med Kosovo för att upprätta en färdplan för viseringslättnader och viseringsliberalisering som liknar dem som upprättats tillsammans med länderna på västra Balkan.

16.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla länder i regionen att så fort som möjligt anta eller i praktiken tillämpa lagar om förbud mot diskriminering, särskilt mot bakgrund av att många fall av hotelser, angrepp, hot eller diskriminering mot homosexuella, bisexuella och transpersoner aldrig anmäls eller leder till åtal.

17.

Europaparlamentet uppmanar de internationella och kosovanska myndigheterna att göra sitt yttersta för att omedelbart stänga de blyförgiftade lägren för internflyktingar Çesmin Llugë/Česmin Lug, Osterode och Leposaviq/Leposavić, som ligger vid de mycket giftiga slagghögarna från blygruvan i Trepça, och att se till att de familjer som bor där tillerkänns helt grundläggande mänskliga rättigheter genom att omplacera dem till säkra platser med anständiga sanitära förhållanden.

18.

Europaparlamentet anser att för att behålla stödet från EU-medborgarna för en fortsatt utvidgning och för att medborgarna i kandidatländerna ska stödja fortsatta reformer är det synnerligen viktigt att presentera tydlig och omfattande information om fördelarna och följderna med denna politik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder i detta syfte. Lika viktigt är det att lyssna på medborgarna och bemöta deras oro och frågor.

19.

Europaparlamentet berömmer Kroatien för dess fortsatta framsteg när det gäller att uppfylla kriterierna för anslutning till EU och de skyldigheter som ett medlemskap medför. Parlamentet välkomnar det bilaterala avtalet om en lösning av gränstvisten med Slovenien, vilket gav en impuls till att öppna ytterligare kapitel i anslutningsprocessen. Parlamentet bedömer att anslutningsförhandlingarna kan avslutas före mitten av 2010, förutsatt att Kroatien ökar sina ansträngningar och uppfyller de kriterier och riktmärken som krävs, inbegripet att samarbeta fullt ut med ICTY.

20.

Europaparlamentet lyckönskar f.d. jugoslaviska republiken Makedonien till de framsteg som landet uppnått sedan den föregående framstegsrapporten, särskilt under de senaste månaderna. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att dessa framsteg erkänts av kommissionen, som rekommenderat att anslutningsförhandlingar inleds med landet. Parlamentet uppmanar rådet att agera i enlighet med kommissionens rekommendationer vid sitt toppmöte i december 2009. Parlamentet förväntar sig att förhandlingarna inleds under den närmaste framtiden så att det förhoppningsvis går att nå ömsesidigt tillfredsställande lösningar på återstående frågor med grannländerna, inklusive den namnfråga som f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Grekland tvistar om. Båda länders regeringar uppmanas att intensifiera sina insatser i detta syfte. Parlamentet påminner om betydelsen av goda grannförbindelser och uppmanar med kraft regeringen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att vara lyhörd i frågor som berör grannländerna. På senare tid har diplomatiska förbindelser med Kosovo upprättats och ett avtal om fysisk gränsdragning ingåtts, vilket är viktiga bidrag till den regionala stabiliteten.

21.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien att fortsätta sina ansträngningar inom ramen för reformprocessen, särskilt i fråga om reformen av den offentliga förvaltningen och rättsväsendet, politiken för bekämpning av korruption, kvinnors rättigheter och förbindelser mellan olika etniska grupper, inbegripet att rättigheterna för alla människor oavsett etnisk bakgrund garanteras och att deras deltagande i det offentliga livet och administrationen ökar.

22.

Europaparlamentet berömmer de framsteg som Turkiet gjort som kandidatland när det gäller att uppfylla de politiska kriterier som fastställdes i Köpenhamn. Parlamentet uppmanar med kraft den turkiska regeringen och alla parlamentariska partier i Turkiet att uppnå konsensus i fråga om att utarbeta och genomföra viktiga reformer. Parlamentet välkomnar att regeringen godkänt strategin för en reform av rättsväsendet och framhåller att det är mycket viktigt att den genomförs snabbt för att den turkiska staten och det turkiska samhället ska fungera. Situationen på områdena yttrandefrihet och pressfrihet är oroande, särskilt efter de exempellösa böterna för en medieföretagsgrupp. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att man i Turkiet för en allt öppnare offentlig debatt om tidigare tabufrågor. Parlamentet beklagar att endast begränsade framsteg uppnåtts när det gäller religionsfriheten och uppmanar med kraft regeringen att inrätta en rättslig ram i överensstämmelse med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, varigenom alla icke-muslimska religiösa samfund och Alevisamfundet skulle kunna fungera utan olämpliga begränsningar. Parlamentet beklagar vidare djupt att de åtaganden som fastställs i tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EG och Turkiet fortfarande inte uppfyllts och uppmanar med kraft Turkiet att tillämpa det fullt ut och utan diskriminering. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen och alla berörda parter att aktivt bidra till att en heltäckande lösning på Cypernfrågan utarbetas så fort som möjligt på grundval av FN:s säkerhetsråds resolutioner och de principer som EU bygger på… Parlamentet välkomnar insatserna för att lösa den kurdiska frågan inom projektet ”demokratisk öppning” och uppmuntrar den turkiska regeringen att vidta konkreta åtgärder för att ta itu med situationen för medborgare av kurdiskt ursprung och uppmanar samtliga politiska krafter att stödja denna process. Parlamentet lovordar de diplomatiska ansträngningar som gjorts för att normalisera förbindelserna med Armenien och uppmanar med kraft Turkiets stora nationalförsamling och Armeniens parlament att ratificera relevanta protokoll. Parlamentet välkomnar att Turkiet undertecknat det mellanstatliga avtalet om gasledningen Nabucco, eftersom förverkligandet av denna är en av de frågor som EU prioriterar högst på energisäkerhetens område, och önskar att kapitlet om energi ska öppnas i ett tidigt skede i anslutningsförhandlingarna. Parlamentet konstaterar att förhandlingarna om ett återtagandeavtal mellan EU och Turkiet återupptagits och uppmanar med kraft Turkiet att under tiden fullt ut tillämpa de befintliga bilaterala återtagandeavtalen med medlemsstaterna. Den turkiska regeringen uppmanas att intensifiera samordningen av sin utrikespolitik med EU, särskilt i fråga om Iran. Parlamentet beklagar dock att Turkiets invändningar fortfarande blockerar ett strategiskt samarbete mellan Nato och EU som går längre än Berlin plus-avtalet, vilket har negativa konsekvenser för skyddet av EU:s utstationerade personal, och uppmanar med kraft Turkiet att snarast möjligt ta tillbaka sina invändningar.

23.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse de framsteg som Serbien uppnått, särskilt dess unilaterala genomförande av interimsavtalet. Parlamentet anser att ett sådant unilateralt genomförande, som dessutom sker mot bakgrund av den finansiella krisen, vittnar om landets åtagande att gå vidare mot medlemskap i EU. Parlamentet uppmanar därför med kraft rådet att snarast fatta beslut om ratificeringen av interimsavtalet. Parlamentet uppmanar Serbien att fullt ut samarbeta med ICTY. Parlamentet välkomnar rapporten av den 4 juni 2009 från chefsåklagaren vid ICTY, där det konstateras att Serbien gjort ytterligare framsteg i sitt samarbete med denna domstol, och anser det viktigt att lagföringen fortsätter vid krigsförbrytelseavdelningen vid Belgrads distriktsdomstol. Parlamentet välkomnar att de serbiska myndigheterna undertecknat polisprotokollet med Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo (Eulex Kosovo) och uppmanar Serbien att ytterligare öka sitt samarbete med Eulex Kosovo, särskilt när det gäller Eulex Kosovo-insatser i norra Kosovo. Parlamentet beklagar att de serbiska myndigheterna gått ut med ett upprop till serberna i Kosovo om att bojkotta det lokala valet den 15 november 2009, och uppmanar med kraft dessa myndigheter att inta en konstruktiv inställning som uppmuntrar den Kosovoserbiska folkgruppen till aktiv medverkan i Kosovos samhällsinstitutioner.

24.

Europaparlamentet erkänner att Bosnien och Hercegovina gjort vissa framsteg på områdena säkerhet och gränsförvaltning, men uttrycker sitt missnöje med de begränsade framsteg som Bosnien och Hercegovina gjort som potentiellt kandidatland på väg mot ett medlemskap i EU. Parlamentet noterar med ökad oro det instabila politiska klimatet och avsaknaden av en gemensam vision som skulle delas av de båda parterna samt fördömer användningen av provocerande ord som kan undergräva det som åstadkommits i processen för försoning mellan de etniska grupperna och de statliga strukturernas funktionssätt. Parlamentet uppmuntrar rådet att, med stöd av det internationella samfundet, fortsätta dialogen med de politiska ledarna i Bosnien och Hercegovina i syfte att hjälpa landet och dess folkgrupper att inte avvika från den väg som leder fram till europeisk integration. Parlamentet betonar betydelsen av att skapa en mer hållbar författningsram för att landets institutioner ska kunna fungera effektivare. Följaktligen noterar parlamentet de senaste gemensamma diplomatiska insatserna från rådets ordförandeskap, kommissionen och Förenta staternas regering och rekommenderar ytterligare förhandlingar med beaktande av tidigare överenskommelser mellan politiker i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet påminner om behovet av att närmare involvera parlamentsledamöter och det civila samhället för att bevara landets livskraft.

25.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att stärka förbindelserna med Kosovo (5) och att undersöka möjligheten att låta Kosovo delta i gemenskapsprogram. Parlamentet förväntar sig att decentraliseringsprocessen avslutas före årsskiftet så att de grundläggande kraven i Ahtisaariplanen kan uppfyllas, varigenom politisk representation för alla invånare i Kosovo säkerställs, särskilt den serbiska minoriteten. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Kosovo att fortsätta med sina ansträngningar för att förbättra och garantera respekten för minoriteters rättigheter. Parlamentet välkomnar det på det hela taget fredliga och smidiga genomförandet av det lokala valet den 15 november 2009 och erkänner den centrala valkommissionens insatser för att förbereda valet. Vidare välkomnas det exempellöst goda valdeltagandet bland Kosovoserberna, vilket är en uppmuntrande indikation på att den Kosovoserbiska folkgruppen vill ta sitt ansvar inom institutionerna i Kosovo. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att Eulex Kosovo lyckats uppnå full operativ kapacitet, vilket gör det möjligt för Eulex Kosovo att på ett öppet och ansvarsfullt sätt genomföra sitt mandat när det gäller att främja rättsstatsprincipen, allmän ordning och säkerhet i hela Kosovo samt bana väg för Kosovos integrering i EU, förutsatt att landet uppfyller de nödvändiga kraven och villkoren.

26.

Europaparlamentet erkänner de framsteg som uppnåtts av Montenegro sedan den senaste framstegsrapporten. Parlamentet konstaterar att landet har ansökt om medlemskap i unionen och att rådet beslutat att begära att kommissionen ska avge ett yttrande över Montenegros ansökan. Parlamentet lovordar Montenegros framsteg, särskilt det smidiga genomförandet av det senaste valet och de stabila ekonomiska resultaten trots den världsomfattande ekonomiska krisen, och uppmanar landet att fortsätta sina insatser på reformernas väg.

27.

Europaparlamentet erkänner de framsteg som uppnåtts av Albanien sedan den senaste framstegsrapporten, särskilt inom förfarandet för att utfärda identitetskort och när det gäller förbättringar i de rättsliga och administrativa ramarna för valförfarandet, vilket framgick av det senaste nationella valet. Parlamentet uppmanar med kraft oppositionen i Albanien att sluta bojkotta det albanska parlamentet och i stället genomföra sitt uppdrag att i parlamentet representera väljarna. Parlamentet uppmanar regeringen och oppositionen att hitta en gemensam bas för uppföljning av det senaste valet i parlamentet. Parlamentet konstaterar att Albanien har ansökt om medlemskap i unionen och att rådet beslutat att begära att kommissionen ska avge ett yttrande över landets ansökan. Parlamentet uppmuntrar de albanska myndigheterna att fortsätta sina insatser på reformernas väg i riktning mot ekonomiska och samhälleliga framsteg för landets medborgare, så att landet kan gå vidare på sin väg mot EU-medlemskap.

28.

Europaparlamentet välkomnar Islands ansökan om medlemskap och räknar med att kommissionen snart kommer att utarbeta ett yttrande och en rekommendation om denna ansökan och att Island, mot bakgrund av att landet har en väletablerad demokratisk tradition och i stor utsträckning anpassat sin lagstiftning till EU:s regelverk, inom kort ska kunna uppnå status som kandidatland. Parlamentet anser emellertid att Islands dokumenterade historia i fråga om att genomföra sina skyldigheter inom ramen för avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet bör utgöra en viktig del av kommissionens utvärdering. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att öppna ett delegationskontor i Reykjavik redan under det första halvåret av 2010.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utveckla en funktionell och konsekvent modell för de nya EU-delegationerna i utvidgningsområdet och samtidigt bevara enhetligheten i EU:s insatser efter det att den europeiska avdelningen för yttre åtgärder inrättats, särskilt om denna avdelning inte får behörighet i fråga om utvidgningspolitiken.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i de berörda länderna.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/53

A.

I FN:s handlingsplattform från Peking definierades våld mot kvinnor såsom varje könsbaserad våldshandling som leder eller sannolikt kommer att leda till att kvinnor åsamkas skada eller lidande av fysiskt, sexuellt eller psykiskt slag, inberäknat hot om sådana handlingar samt tvång eller godtyckligt frihetsberövande.

B.

I FN:s handlingsplattform från Peking slogs fast att våld mot kvinnor är ett utslag av att makten historiskt sett varit ojämlikt fördelad mellan män och kvinnor, så att männen kommit att dominera över kvinnorna och diskriminera dem och kvinnorna inte kunnat göra fullständiga framsteg.

C.

Det våld som män utövar mot kvinnor är inte bara ett folkhälsoproblem utan också en fråga om bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och inom detta område är EU behörigt att vidta åtgärder.

D.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande principer och erkänns i EG-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

E.

Det våld som män utövar mot kvinnor innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna, särskilt rätten till liv, rätten till säkerhet, rätten till människovärde, rätten till fysisk och psykisk integritet och rätten till sexuell och reproduktiv valfrihet och hälsa.

F.

Det våld som män utövar mot kvinnor hindrar kvinnorna att delta i samhällslivet, det politiska och offentliga livet och arbetslivet och kan leda till marginalisering och fattigdom för kvinnor.

G.

Våldet mot kvinnor kan i sin värsta form leda till att kvinnor mördas.

H.

Våldet mot kvinnor är kopplat till våld mot barn och påverkar deras psykiska tillstånd och livssituation.

I.

Våld mot mödrar påverkar direkt och indirekt deras barn och har långsiktiga negativa konsekvenser för barnens emotionella och psykiska hälsa, och kan skapa en kretsgång av våld och övergrepp som överförs från generation till generation.

J.

Att kvinnor utsätts för våld av män i hemmet är ett strukturellt och utbrett problem överallt i Europa och i hela världen. Det drabbar offer och förövare oberoende av ålder, utbildning, inkomster eller ställning i samhället och hänger samman med den ojämlika maktfördelningen mellan kvinnor och män i vårt samhälle.

K.

Våldet mot kvinnorna tar sig olika uttryck i olika kulturer och traditioner, och kvinnlig könsstympning, så kallade hedersbrott och tvångsäktenskap är en realitet inom EU.

L.

Under krig, väpnade konflikter, återuppbyggnaden efter konflikter och ekonomiska, sociala och/eller finansiella kriser blir kvinnor mer utsatta, både individuellt och kollektivt, för våld som utövas av män. Sådana händelser bör inte tas som förevändning för att tolerera våld som utövas av män.

M.

Kvinnohandel för sexuella och andra ändamål innebär en grundläggande kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter och skadar både de enskilda offren och samhället i stort.

N.

Att prostitution tolereras i Europa ökar både kvinnohandeln till Europa för sexuella ändamål och sexturismen.

O.

Inom EU görs det ingen regelbunden insamling av jämförbara uppgifter om olika slag av våld mot kvinnor, och därför blir det svårt att bedöma hur omfattande detta fenomen faktiskt är och finna lämpliga lösningar på problemet.

P.

Ett alarmerande stort antal kvinnor är offer för könsbaserat våld.

Q.

Den ofta förvridna och objektifierande mediebilden av kvinnan undergräver respekten för mänsklig värdighet.

R.

Att kvinnliga offer inte anmäler våld bottnar, förutom ekonomiskt beroende (vilket ofta är fallet för kvinnor), också i hög grad i samhällskulturen och i föreställningen att mäns våld mot kvinnor är en privatsak eller att kvinnorna ofta får skylla sig själva för att de råkat ut för sådant våld.

S.

Kvinnor låter ofta bli att anmäla det våld som män utövar mot dem, något som har sin grund i svårfångade psykologiska, ekonomiska, sociala och kulturella skäl av olika slag och ibland i att de saknar förtroende för polisen, rättsväsendet, socialtjänsten och sjukvården.

T.

Parlamentet har ofta efterlyst att det ska inrättas ett europeiskt år för avskaffande av alla former av våld mot kvinnor.

U.

FN har utlyst den 25 november till Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor och i december 2009 kommer Europaparlamentet att hålla ett internationellt seminarium om bekämpning av våld mot kvinnor.

V.

Man måste absolut få till stånd en heltäckande rättsakt för bekämpning av alla former av våld mot kvinnor i Europa, inbegripet kvinnohandeln.

1.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att förbättra den nationella lagstiftningen och politiken mot alla former av våld mot kvinnor, framför allt genom att utveckla helomfattande nationella handlingsplaner mot våld mot kvinnor, utgående från en undersökning av vilka konsekvenser våldet mot kvinnor får för jämställdheten samt från medlemsstaternas i internationella fördrag föreskrivna skyldigheter att avskaffa alla former av diskriminering mot kvinnor, inbegripet konkreta åtgärder mot mäns våld och för skydd av offren och lagföring av förövarna.

2.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att med hjälp av lämpliga program och finansiering på nationell nivå stödja de ideella organisationer och föreningar som erbjuder kvinnliga våldsoffer skydd och psykiskt stöd, inte minst för att de ska kunna komma ut på arbetsmarknaden igen för att till fullo återvinna sin personliga värdighet.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet och rådet presentera en riktad och mer konsekvent plan för EU:s politik mot alla former av våld mot kvinnor, enligt vad som formulerades i kommissionens meddelande av den 1 mars 2006 med titeln ”En färdplan för jämställdhet 2006-2010” (KOM(2006)0092). Kommissionen bör också i sin handlingsplan för jämställdhet mellan kvinnor och män för 2011–2016 ta med åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor, utöver konkreta åtgärder mot alla former av våld och åtgärder för att skydda offren och lagföra förövarna samt se till att en analys görs inom samtliga politikområden av vilka konsekvenser mäns våld mot kvinnor får för jämställdheten. EU-institutionerna och medlemsstaterna bör reagera på ett samordnat, engagerat och konsekvent sätt för att utrota sådant våld.

4.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att undersöka alternativet att anta nya åtgärder för bekämpning av våld mot kvinnor.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anordna en särskild högnivåkonferens med företrädare för politiska organ, civilsamhället och sociala och institutionella organisationer, för att bidra till arbetet med att ta fram en mer konsekvent politik mot våld mot kvinnor.

6.

Europaparlamentet uppmanar EU att garantera alla våldsoffer rätt till hjälp och stöd, också sådana som råkat ut för människohandel, oavsett offrens nationalitet, samt skydd åt sådana kvinnliga offer för våld i hemmet vilkas rättsliga ställning kan bero av deras partner.

7.

Europaparlamentet uppmanar EU att inrätta mekanismer för att se till att en analys av människohandeln ur jämställdhetsperspektiv görs i samband med alla lagar och politiska åtgärder som syftar till att förhindra och bekämpa människohandel. Dessutom bör EU med hjälp av förebyggande åtgärder, såsom sanktioner, undervisning och kampanjer för ökad medvetenhet, ta itu med de grundläggande orsakerna till våldet.

8.

Europaparlamentet påminner om att man fortfarande väntar på resultaten av kommissionens undersökning om lagstiftning mot könsbaserat våld och våld mot kvinnor.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa kvinnliga våldsoffers faktiska tillgång till rättsligt bistånd och till skydd, oavsett kvinnans nationalitet och deltagande i polisutredningen.

10.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att skapa en tydlig rättslig grund för bekämpning av alla former av våld mot kvinnor, inbegripet kvinnohandel.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja arbeta på ett förslag till ett heltäckande direktiv om åtgärder för att förhindra och bekämpa alla former av våld mot kvinnor.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att angripa orsakerna till våldet mot kvinnor, inte minst genom förebyggande åtgärder och kampanjer för att öka medvetenheten om de olika formerna av våld mot kvinnor.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra gemensamma insatser, inbegripet. kampanjer för att informera och höja allmänhetens medvetenhet om våld i hemmet, strategier för att med hjälp av undervisning och massmedier förändra den stereotypa bilden av kvinnans ställning i samhället samt främja utbyte av bästa praxis.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att internationellt ta upp våldet mot kvinnor och den könsrelaterade dimensionen av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, framför allt i samband med bilaterala associationsavtal och internationella handelsavtal, både sådana som redan gäller och sådana som håller på att förhandlas fram.

15.

Europaparlamentet beklagar i det här sammanhanget att det inte finns någon meningsfull jämställdhetsdimension i de obligatoriska hållbarhetskonsekvensbedömningar som görs innan sådana avtal ingås, och ännu mindre någonting om sexuellt våld och inte heller någon uppsättning verktyg för bedömning av jämställdhetskonsekvenserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snabbt som möjligt komma med förslag till en lösning på detta problem.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta vederbörlig hänsyn till den särskilda situationen för vissa grupper av kvinnor som är särskilt utsatta för våld, såsom kvinnor som tillhör minoriteter, invandrarkvinnor, kvinnliga flyktingar, fattiga kvinnor på landsbygden eller i isolerade samhällen, kvinnor i fängelse eller andra institutioner samt flickor, lesbiska kvinnor, funktionshindrade kvinnor och äldre kvinnor.

17.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att stärka sina förebyggande åtgärder mot könsrelaterat våld bland ungdomar med hjälp av riktade utbildningsinsatser och förbättrat samarbete mellan de olika grupper och miljöer som berörs av detta fenomen, såsom familjer, skolor, den offentliga sfären och medierna.

18.

Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att ta upp den internationella dimensionen av våldet mot kvinnor i sitt arbete med företagens sociala ansvar, framförallt då det handlar om europeiska företag som har verksamhet i industriella frizoner för tillverkning för export.

19.

Europaparlamentet betonar vikten av en adekvat utbildning för alla som arbetar med kvinnor som fallit offer för mäns våld, inklusive representanter för de rättsvårdande myndigheterna, särskilt polisen, domstolarna, socialtjänsten, sjukvården, tillhandahållare av juridiska tjänster, arbetsförmedlingar samt arbetsgivare och fackföreningar.

20.

Europaparlamentet uppmanar till inrättningen av mekanismer som kan göra det lättare för kvinnor som fallit offer för könsbaserat våld eller nätverk för människohandel att få gratis juridiskt bistånd, så att de kan hävda sina rättigheter i hela EU. Parlamentet insisterar på nödvändigheten av att förbättra samarbetet mellan yrkesutövare inom rättsväsendet och utbytet av bästa praxis inom kampen mot diskriminering och könsbaserat våld och att finna metoder för att få bort hindren för erkännande av rättsliga dokument i andra medlemsstater, inklusive domar avseende könsbaserat våld och domstolsförelägganden mot våldsamma män.

21.

Europaparlamentet välkomnar att vissa medlemsstater har inrättat domstolar som arbetar med våld mot kvinnor, och uppmanar medlemsstaterna att gå vidare med detta initiativ.

22.

Europaparlamentet begär att det inom det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) läggs stor vikt vid uppgifter om könsbaserat våld.

23.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att införa ett sammanhängande system för insamling av statistik om våld mot kvinnor, särskilt om våld mot minderåriga, som också inkluderar mord som begåtts mot bakgrund av våld i hemmet eller i nära relationer. Detta system bör införas i nära samarbete med Europeiska jämställdhetsinstitutet för att få in jämförbara uppgifter om våld mot kvinnor i hela Europeiska unionen.

24.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att erkänna att sexuellt våld mot kvinnor och våldtäkt, även inom äktenskapet och informella intima förbindelser och/eller begånget av manliga släktingar, är en straffbar handling när offret inte har gett sitt medgivande, och se till att sådana brott automatiskt leder till åtal. Medlemsstaterna måste förkasta kulturbetingade eller traditionellt eller religiöst betingade sedvänjor eller traditioner såsom förmildrande omständigheter i samband med våld mot kvinnor, inklusive så kallade hedersbrott och kvinnlig könsstympning.

25.

Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstater har vidtagit åtgärder som syftar till att erkänna sexuellt våld inom parrelationen, särskilt inom äktenskapet, som ett brott. Medlemsstaterna uppmanas att granska resultaten av dessa åtgärder i syfte att främja ett utbyte av bästa praxis på europeisk nivå.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att sätta stopp för kvinnlig könsstympning. Invandrare som bor i gemenskapen bör vara medvetna om att kvinnlig könsstympning utgör ett allvarligt angrepp på kvinnors hälsa och en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att antingen tillämpa särskilda lagbestämmelser om kvinnlig könsstympning eller anta sådan lagstiftning och att åtala alla personer som utför kvinnlig könsstympning.

27.

Europaparlamentet uppmanar EU att garantera rätten till hjälp och stöd för alla offer för mäns våld mot kvinnor.

28.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ofördröjligen undersöka de mycket allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts mot romska kvinnor, bestraffa förövarna och ge de tvångssteriliserade adekvat ersättning.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och FN:s generalsekreterare.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/59

A.

De återuppblossade stridigheterna mellan rebellerna i de islamiska domstolarnas förbund (UIC) och den federala övergångsregeringen samt trupper från Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) har lett till ökad instabilitet och förluster av människoliv i Somalia.

B.

Det internationella samfundet respekterar Somalias suveränitet, territoriella integritet, politiska oberoende och odelbarhet.

C.

Somalia har inte haft någon fungerande regering sedan Siyad Barres regim störtades 1991. Sedan dess har den politiska situationen präglats av anarki, stridigheter mellan olika klaner och banditverksamhet.

D.

Den försämrade säkerhetssituationen i Somalias huvudstad Mogadishu har gjort nationella och internationella icke-statliga organisationer oförmögna att hejda den allt värre humanitära katastrofen och reagera på nödlägen.

E.

Omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter och brott mot internationell humanitär rätt, särskilt tortyr och annan misshandel, våldtäkt, utomrättsliga avrättningar, godtyckliga gripanden och attacker mot civila, journalister och människorättsaktivister samt civil infrastruktur, fortsätter att utföras av alla parter i konflikten i Somalia.

F.

Det utdragna inbördeskriget i Somalia och dess följder för freds- och försoningsprocessen i landet, liksom för säkerheten och stabiliteten på hela Afrikas horn, är en stor källa till oro.

G.

Piratangreppen har fram till helt nyligen inte enbart riktats mot handelsfartyg utan också mot Världslivsmedelsprogrammets fartyg, fiskefartyg och turistbåtar.

H.

Sjöröveriet beror delvis på – men föder också – våld och politisk instabilitet i Somalia och utlöser en kedjereaktion för resten av Afrikas horn, med åtföljande konsekvenser för den somaliska civilbefolkningen i form av utsatthet för hot, utebliven utveckling samt avbrott i livsmedelsbiståndet och andra humanitära insatser.

I.

Den 8 december 2008 beslutade rådet att inleda EU:s ovannämnda första militära insats till sjöss någonsin, Eunavfor Atalanta, som en del av EU:s omfattande insatser på Afrikas horn, med uppdraget att avvärja, förebygga och bekämpa piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust samt bidra till att skydda handelsfartyg, särskilt Världslivsmedelsprogrammets fartyg med livsmedelsbistånd till fördrivna personer i Somalia.

J.

Sedan december 2008 har Eunavfor Atalanta gett ett viktigt skydd åt 50 skepp från Världslivsmedelsprogrammet som har levererat omkring 300 000 ton livsmedel, vilket direkt har kommit 1,6 miljoner somalier till nytta.

K.

Vid det ovannämnda mötet i rådet (yttre förbindelser) den 27 juli 2009 beslutade rådet att intensifiera EU:s engagemang för fred och utveckling i Somalia, i nära samarbete med alla relevanta aktörer, särskilt FN och Afrikanska unionen. I detta syfte har rådet undersökt möjligheter för EU att medverka i internationella insatser, inbegripet på säkerhetsområdet.

L.

Vid det ovannämnda mötet i rådet (yttre förbindelser) den 17 november 2009 godkände rådet ett krishanteringskoncept om ett möjligt uppdrag inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) som skulle bidra till utbildningen av 2 000 medlemmar av säkerhetsstyrkorna under den federala övergångsregeringen i Somalia.

M.

Sjöröveri har blivit en lukrativ verksamhet där mycket höga lösesummor utkrävs för tillfångatagna personer, och moderna pirater använder mer avancerade metoder, är mycket välbeväpnande, har en tydlig strategi och kan snabbt anpassa sig till en ny taktik.

N.

Detta långsiktiga stöd från internationella partner kommer att bli verkningslöst om inte säkerhetsläget stabiliseras.

O.

Rebellerna i UIC har uteslutit all politisk kontakt och försoning för fred med utgångspunkt i fredsavtalet från Djibouti, där ramen för en varaktig politisk lösning i Somalia fastställs.

P.

Den militära personal som deltar i insatsen får Eunavfor Atalanta gripa, kvarhålla och överföra personer som misstänks ha begått piratdåd eller väpnade rån i de områden där insatsen pågår. De misstänkta kan åtalas av en EU-medlemsstat eller av Kenya, enligt det avtal som undertecknades med EU den 6 mars 2009 och enligt vilket de kenyanska myndigheterna gavs rätten att åtala.

Q.

Enligt en rapport från FN:s miljöprogram har det förekommit många olagliga transporter av läckande giftigt avfall som har dumpats utanför Somalias kust, utan minsta hänsyn till lokalbefolkningens hälsa eller till bevarandet av miljön.

1.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt de allvarliga kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning som begås av alla parter i konflikten i Somalia. Parlamentet kräver ett omedelbart slut på fientligheterna och uppmanar alla väpnade grupper att genast lägga ner vapnen och inleda en uppriktig och bred dialog med den federala övergångsregeringen. Parlamentet uppmanar alla stridande grupperingar att avhålla sig från urskillningslösa angrepp på civila och efterlyser en oberoende panel som utreder krigsförbrytelser och människorättskränkningar.

2.

Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till den federala övergångsregeringen, som leds av president Sheikh Sharif Sheikh Ahmed, och presidentens löfte att hålla fast vid de principer som fastställts i fredsavtalet från Djibouti, inbegripet en anda av försoning och en strävan efter en politisk process där alla parter medverkar. Parlamentet fördömer de väpnade angreppen mot den federala övergångsregeringen, liksom mot FN och icke-statliga organisationer.

3.

Europaparlamentet påminner om att världssamfundet och alla parter i den nuvarande konflikten har ett ansvar att skydda civilbefolkningen, möjliggöra biståndet samt att respektera det humanitära handlingsutrymmet och hjälparbetarnas säkerhet. Därför kräver parlamentet att man omedelbart skapar förutsättningar för att kunna bemöta den humanitära katastrofen i Somalia på lämpligt sätt.

4.

Europaparlamentet konstaterar med stor tillfredsställelse att Eunavfor Atalanta fortsätter att bidra framgångsrikt till sjöfartssäkerheten utanför Somalias kust genom att skydda Världslivsmedelsprogrammets fartyg med bistånd till Somalia, fartyg med livsviktiga leveranser till Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) och andra utsatta fartyg. Parlamentet uppmanar rådet att förlänga insatsen med ytterligare ett år efter det att det nuvarande mandatet löper ut den 12 december 2009. Parlamentet stöder en eventuell utökning av insatszonen söderut, beroende på piraternas aktivitet, men understryker att en sådan utökning inte bör påverka huvudmålet för uppdraget, nämligen att skydda Världslivsmedelsprogrammets konvojer och andra utsatta fartyg som handelsflottan och fiskefartyg.

5.

Europaparlamentet understryker att sjöröveriet på det öppna havet utgör ett allvarligt hot mot säkerheten och mot leveranserna av livsmedelsbistånd i en redan kritisk humanitär situation.

6.

Europaparlamentet understryker att man bara kan nå framgång i kampen mot sjöröveriet om man angriper roten till problemet, som finns på land och utgörs av fattigdomen och en stat som brutit samman. Det enda sättet att utrota sjöröveriet är att åstadkomma fred, utveckling och statsbyggande i Somalia.

7.

Europaparlamentet anser att den säkerhetsstrategi som tillämpas inom Eunavfor Atalanta måste äga företräde och även stärkas när det gäller de medel som används av de utplacerade styrkorna så länge man inte har nått en politisk lösning inom världssamfundet på problemet med Somalias bristande trovärdighet som stat.

8.

Europaparlamentet uppmanar därför rådet att undersöka möjligheten att sätta in en ny småskalig ESFP-insats, parallellt med Eunavfor Atalanta, som kan bidra till utbildningen av den federala övergångsregeringens säkerhetsstyrkor. På så sätt skulle konsekvensen säkras för befintliga initiativ från bland annat Frankrike i Djibouti och från Uganda inom Amisoms utbildningsprogram. I samband med detta välkomnar parlamentet medlemsstaternas godkännande den 17 november 2009 av krishanteringskonceptet om en möjlig ny ESFP-insats för Somalia men vidhåller att antagandet av konceptet inte på något sätt får innebära att man tar ställning till beslutet om att inleda ett uppdrag, vilket endast kan fattas efter en mer ingående undersökning av läget på plats, då man kontrollerar att mänskliga rättigheter respekteras, löner betalas ut, utrustning tillhandahålls och att de utbildade säkerhetsstyrkorna integreras i stats- och ledningsstrukturerna, så att de inte vänder sig mot den regering som de ska skydda när de väl har återvänt.

9.

Europaparlamentet beklagar att 35 till 40 procent av fartygen i området inte är registrerade i den centrala samordningsenheten för sjöfartssäkerheten, vilket innebär att dessa besättningar inte är informerade om de specifika säkerhetshoten. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att se till att alla deras fartyg registreras. Parlamentet uppmanar samtliga fartyg att följa rekommendationerna från Eunavfor Atalanta för att säkerställa största möjliga säkerhet och därmed minska risken för angrepp eller kapningar.

10.

Europaparlamentet oroar sig för att ett svagt förhållningssätt gentemot de somaliska piraternas krav riskerar, om de nödvändiga tvångsåtgärderna inte genomförs, att motverka sitt syfte och få oönskade effekter i framtiden genom att ge näring åt nytt sjöröveri i området.

11.

Europaparlamentet uttrycker sitt fortsatta stöd för Amisom, med tanke på dess avgörande roll i fredsprocessen. Parlamentet insisterar på att ett vidare engagemang tillsammans med Afrikanska unionen och Amisom måste omfatta ett fastställande av de mest akuta behoven och eventuellt ytterligare stöd från EU:s sida för att Amisom ska kunna utveckla den kapacitet som krävs för dess uppdrag.

12.

Europaparlamentet uppmanar världssamfundet, och särskilt EU, att öka anslagen för det humanitära biståndet till internflyktingar och människor i nöd.

13.

Europaparlamentet anser att det kommer att främja den nationella försoningsprocessen om somaliska kvinnoorganisationer och civilsamhället deltar.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka möjligheten att utbilda besättningsmän och fiskare i hanteringen av situationer med gisslantagande.

15.

Europaparlamentet kräver en strikt och förnyad tillämpning och kontroll av det vapenembargo mot Somalia som infördes av FN 1992 och som i ytterst liten utsträckning respekteras. De som bryter mot vapenembargot mot Somalia måste stå till svars för detta.

16.

Europaparlamentet uppmanar FN och Europeiska kommissionen att fullt ut undersöka fallen med avfallsdumpning och illegalt fiske utanför Somalias kust, att fastställa vem som är ansvarig på alla nivåer, att stödja försöken att ställa de ansvariga för dessa brott inför rätta och att se till att fullständigt åtgärda miljöföroreningarna.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Afrikanska unionens generalsekreterare, FN och den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (IGAD), presidenten i den federala övergångsregeringen i Somalia, Etiopiens regering samt det panafrikanska parlamentet.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/63

A.

Rökning är den enskilt största påverkbara dödsorsaken och ligger bakom över en halv miljon dödsfall per år i EU (4);

B.

Uppskattningsvis 25 procent av alla cancerrelaterade dödsfall och 15 procent av alla dödsfall i EU kan hänföras till rökning (5). Enligt en försiktig uppskattning avled 7 300 vuxna (varav 2 800 icke-rökare) i EU 2002 pga. passiv rökning på arbetsplatsen. Ytterligare 72 000 dödsfall bland vuxna (varav 16 400 icke-rökare) kunde kopplas till rökning och passiv rökning i hemmet (6).

C.

Enligt en undersökning från mars 2009 (Eurobarometern) är 70 procent av befolkningen i EU icke-rökare och en stor majoritet förordar ett rökförbud på alla offentliga platser (t.ex. på arbetsplatser, restauranger, barer och pubar).

D.

Trots att det är uppenbart att barn är särskilt sårbara för passiv rökning är den forskning som uttryckligen fokuserar på barn och långvarig och systematisk exponering för rökning inte tillräcklig eller tillgänglig och en studie med relevanta uppgifter skulle kunna genomföras effektivare på EU-nivå och vore dessutom att föredra framför 27 olika studier i 27 olika medlemsstater.

E.

Exponering för rökning, även kallat passiv rökning, är en viktig medverkande orsak till dödsfall, sjukdom och funktionshinder i EU.

F.

Tobaksrök är en komplex giftblandning som består av mer än 4 000 gaser och enskilda beståndsdelar, varav 69 kända cancerframkallande ämnen och många gifter.

G.

WHO:s internationella organ för cancerforskning har klassificerat passiv rökning som en orsak till cancer hos människor.

H.

Det finns ingen säker nivå för exponering för passiv rökning. Alla människor har rätt till en hög hälsoskyddsnivå och bör skyddas från att utsättas för passiv rökning. Barn är särskilt känsliga för tobaksrök.

I.

Rökare är mer hemma från arbetet pga. kortare eller längre sjukdom än icke-rökare och människor som slutat röka, vilket bidrar ytterligare till rökningens stora kostnad för den enskilde, arbetsgivare, företag och ekonomin i stort.

J.

Barn kan inte själva ge sitt medgivande till att utsättas för tobaksrök i slutna lokaler och har rätt att skyddas och slippa skadas av handlingar som är inverkar negativt på deras hälsa.

K.

Passiv rökning under graviditeten kan medföra ökad risk för missbildningar, missfall, dödfödda barn och för tidig förlossning, mindre foster, mindre huvudomkrets och lägre födelsevikt, och det finns ett samband mellan passiv rökning och öroninflammation, nedsatt lungfunktion, astma och plötslig spädbarnsdöd.

L.

Införandet av åtgärder för att åstadkomma rökfria miljöer har visat sig leda till en övergripande förbättring av arbetsvillkoren och en minskning av sjukdomar med koppling till rökning, t.ex. akuta hjärtbesvär, andningssvårigheter och hjärtinfarkt.

M.

Rökningens kostnader för sjukvårdssystemen betalas av befolkningen i sin helhet och inte av dem som är ansvariga för att de uppkommit.

N.

EU och 26 av EU:s 27 medlemsstater har redan undertecknat och ratificerat WHO:s ramkonvention om tobaksreglering (FCTC). I ingressen till WHO:s stadga anges att högsta möjliga hälsonivå är en grundläggande rättighet som omfattar alla människor.

O.

Artikel 8 i FCTC skapar en juridisk skyldighet för undertecknarna av konventionen att anta och genomföra åtgärder på områden som omfattas av befintlig nationell jurisdiktion i enlighet med nationell lagstiftning och att på andra nivåer aktivt främja antagande och genomförande av effektiva åtgärder för att skydda människor från att utsättas för passiv rökning på alla arbetsplatser inomhus, offentliga färdmedel och allmänna platser inomhus och andra offentliga platser, i tillbörliga fall.

P.

Parlamentet har uppmanat medlemsstaterna att senast i oktober 2009 införa ett allmänt rökförbud på samtliga slutna arbetsplatser, inbegripet arbetsplatser där mat och dryck serveras, och i samtliga offentliga lokaler och kollektiva färdmedel i EU.

Q.

Den nationella lagstiftningen skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsstaterna.

1.

Europaparlamentet beklagar att ordförandeskapet beslutade att anta rådets rekommendation utan parlamentets yttrande.

2.

Europaparlamentet beklagar att bristen på heltäckande lagstiftning om rökfria miljöer i merparten av medlemsstaterna (särskilt inom hotell och restaurang) leder till orättvisor mellan olika yrkes- och socialgrupper mot bakgrund av att restauranganställda löper tre gånger så stor risk att utsättas för tobaksrök mer än fem timmar om dagen än kontorsanställda.

3.

Europaparlamentet påpekar att parlamentet konsekvent har förordat hårdare åtgärder för att bekämpa rökningen och minska risken för unga att utsättas för passiv rökning.

4.

Europaparlamentet framhåller de mycket skadliga effekter som passiv rökning har, de speciella effekter som exponering för skadliga ämnen kan ha under den känsliga tid som barndomen utgör, och det faktum att barn inte har någon juridisk möjlighet att ge sitt godkännande till att utsätta sig för systematisk och långvarig exponering för rökiga miljöer.

5.

Europaparlamentet framhåller att olika nationell lagstiftning leder till stora skillnader i skydd mot exponering för passiv rökning mellan medlemsstaterna.

6.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att man i den befintliga lagstiftningen om förbud mot rökning i medlemsstaterna respekterar principen om lika behandling av olika typer av inrättningar i restaurangsektorn, samtidigt som man garanterar rättslig säkerhet.

7.

Europaparlamentet välkomnar att EU aktivt utarbetar en övergripande policy för tobaksreglering som karaktäriseras av lagstiftningsåtgärder, stöd till förebyggande av rökning och rökavvänjning, tobaksregleringsåtgärder på en rad andra gemenskapsområden, och upprättande av EU som en viktig aktör på området tobaksreglering på global nivå.

8.

Europaparlamentet välkomnar EU:s beredvillighet att bekämpa tobaksförbrukningen, och den nya samordningen av EU:s åtgärder.

9.

Europaparlamentet framhåller att man med bindande lagstiftning utifrån artiklarna 137 och 152 i fördraget skulle kunna åstadkomma en minskning av förekomsten av passiv rökning och de hälsomässiga och ekonomiska kostnader som är kopplade till passiv rökning. Parlamentet erkänner dock att dessa artiklar inte direkt avser de särskilda problem som gäller barn.

10.

Europaparlamentet betonar att endast ett totalt rökförbud på alla slutna arbetsplatser, inbegripet arbetsplatser där man serverar mat och dryck, och i alla offentliga lokaler och i kollektivtrafiken, kan skydda de anställdas och icke-rökarnas hälsa och göra det avsevärt mycket lättare för rökare att sluta.

11.

Europaparlamentet välkomnar den åtgärd som vidtagits av de medlemsstater som redan har antagit effektiva åtgärder för att garantera skydd mot passiv rökning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att införa bestämmelser på arbetsmiljöområdet för att skydda icke-rökarna och att öka de fortsatta ansträngningarna för att skydda icke-rökarna.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om de kostnader som uppstår för de nationella sjukvårdssystemen och EU:s ekonomi på grund av rökning och exponering för tobaksrök.

13.

Europaparlamentet föreslår att rådet rekommenderar att medlemsstaterna upprättar en dialog och samråd med samtliga relevanta aktörer i enlighet med genomföranderiktlinjerna för FCTC som antogs vid partskonferensen för FCTC 2009, för att säkerställa stöd från alla aktörer för genomförandet av de nationella tobaksregleringsstrategierna och programmen.

14.

Europaparlamentet uppmanar åter kommissionen att lägga fram ett förslag till ändring av direktiv 2001/37/EG (7) om tobaksprodukter, inbegripet åtminstone de ändringar som fanns med i parlamentets ovannämnda resolution av den 24 oktober 2007.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en heltäckande studie om effekterna av långvarig och systematisk exponering av barn för passiv rökning i deras närmiljö.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda både den föreslagna rådsrekommendationen och goda exempel från medlemsstaterna som en grund för att formulera riktlinjer för genomförandet av artikel 14 i FCTC (krav på åtgärder för minskat tobaksberoende och rökavvänjning), som ska antas vid nästa konferens med parterna till FCTC.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta genomföra stödåtgärder på EU-nivå, t.ex. upplysning i form av information på förpackningar som innehåller tobaksprodukter, i samordning med nationella informationskampanjer för att motverka rökning.

18.

Europaparlamentet menar att det är av avgörande betydelse att kommissionen i likhet med åtgärderna för kampanjen ”Ett tobaksfritt Europa” samarbetar nära med medlemsstaterna och använder sig av nya medel för att bekämpa olika typer av smuggling och förfalskning av tobaksprodukter, främst på Internet, med tanke på den akuta och ökade fara som dessa produkter utgör för konsumenternas hälsa.

19.

Europaparlamentet påminner om behovet av kraftfulla åtgärder för att åstadkomma heltäckande och korrekt övervakning och genomförande. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som redan har ratificerat FCTC att genomföra dess rekommendationer i enlighet med de skyldigheter som anges i artikel 8 i FCTC, och att rapportera till kommissionen två gånger per år om hur genomförandet fortskrider.

20.

Europaparlamentet påminner åter talmannen och presidiet om deras skyldighet att vara en förebild för medlemsstaterna och uppmanar dem att besluta om rökförbud, utan undantag, i alla parlamentets lokaler, med omedelbar verkan. Parlamentet efterlyser en strikt tillämpning av detta förbud.

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och WHO.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/67

A.

Grundläggande värden som frihet, mänsklig värdighet, social rättvisa, social trygghet och jämlikhet är oundgängliga delar av en hållbar ekonomisk och social utveckling.

B.

I den rådande globala ekonomiska krisen och arbetslöshetskrisen är dessa principer än mer relevanta.

C.

Sedan 1919 har ILO byggt upp och utvecklat ett system med internationella normer för arbetslivet, vilket täcker ett brett spektrum av ämnen såsom arbete, anställning, social trygghet, socialpolitik och tillhörande människorättsfrågor.

D.

Det måste råda överensstämmelse mellan EU:s interna och externa politik.

1.

Europaparlamentet välkomnar de konventioner som ILO har klassificerat som uppdaterade efter trepartssamarbetet inom ILO mellan arbetsgivare, arbetstagare och regeringar.

2.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta de tunga sociala argumenten för att ratificera och genomföra de konventioner som ILO klassificerat som uppdaterade, i överensstämmelse med EU:s fördrag.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att exakt ange för Europaparlamentet och medlemsstaterna vilka konventioner som ingår i Europeiska unionens behörighetsområde och vilka som omfattas av subsidiaritetsprincipen.

4.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådets tillträdande ordförande att inom ramen för sitt mandat göra sitt bästa för att uppmuntra medlemsstaterna att ratificera och genomföra de uppdaterade ILO-konventionerna.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att anta en rekommendation till medlemsstaterna för att uppmuntra ratificering av de konventioner som ILO klassificerat som uppdaterade, och att aktivt bidra till deras genomförande, samtidigt som subsidiaritetsprincipen iakttas.

6.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/69

A.

Europeiska unionen är världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. På internationell nivå har den andel av det offentliga utvecklingsbiståndet som anslås till jordbruket, framför allt av EU, dock minskat stadigt sedan 1980-talet, och mellan 1980 och 2006 sjönk stödet från 17 procent till 3,8 procent. Mot bakgrund av det höga trycket på naturresurserna förväntas den globala efterfrågan på livsmedel fördubblas fram till 2050, och den globala livsmedelsproduktionen måste således öka.

B.

Den slutgiltiga förklaringen från världstoppmötet om tryggad livsmedelsförsörjning 2009 innehåller varken en tillräcklig analys av orsakerna till misslyckandet med att utrota hungern eller konkreta förslag för hur kampen mot hungersnöd ska intensifieras. Enligt FAO skulle det räcka att investera 30 miljarder EUR per år för att trygga livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, som 2050 kommer att uppgå till 9 miljarder.

C.

EU är alltjämt en betydande livsmedelsproducent, men också en stor importör av jordbruksprodukter, eftersom unionen är långt ifrån självförsörjande för många basjordbruksprodukter. De stigande foderpriserna medför ökade produktionskostnader, vilket riskerar att minska produktionen av animalieprodukter.

D.

Dramatiska fluktuationer i råvarupriserna kan bli ett allt tydligare och vanligare kännetecken för den globala marknaden. Högre livsmedelspriser betyder dock inte automatiskt högre jordbruksinkomster, framför allt på grund av den hastighet med vilken jordbrukets insatskostnader ökar och den allt större skillnaden mellan produktionskostnader och konsumentpriser.

E.

Världens livsmedelslager har minskat till kritiskt låga nivåer, från ett lager som kunde trygga livsmedelsförsörjningen under ett år efter andra världskriget till ett lager som hade räckt endast 57 dagar under 2007 och 40 dagar under 2008.

F.

Uttömda lager, till och med i EU, inverkar negativt på programmet för akut livsmedelsbistånd, som för närvarande har en mindre mängd livsmedel att dela ut. Detta problem och den globala livsmedelspriskrisen har den direkta och allvarliga konsekvensen att antalet hungrande i världen enligt FAO har stigit till en miljard 2009, vilket betyder att var sjätte person är undernärd och lider av kronisk hunger.

G.

Över 40 miljoner människor dör av hunger och fattigdom varje år, och var sjätte sekund dör ett barn till följd av hunger. Denna utveckling har underblåst upplopp och oroligheter runtom i världen och har lett till ökad instabilitet i länder och regioner i hela världen. Vid 1996 års världstoppmöte om tryggad livsmedelsförsörjning åtog sig företrädare från 185 länder att halvera antalet personer som lider av hunger till 2015. Familjejordbrukare, boskapsskötare och arbetare på landsbygden utgör mer än hälften av världens befolkning och är de som främst drabbas av hungersnöd.

H.

Klimatförändringarna påverkar allvarligt jordbruket, bland annat har lokal jordbruksverksamhet i de fattigaste länderna drabbats av minskade skördar till följd av vattenbrist.

I.

Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle till mer än 70 procent av arbetskraften i utvecklingsländerna och till mer än 80 procent i många afrikanska länder. Landsbygdsutvecklingspolitiken är följaktligen av central betydelse för att bekämpa fattigdom och svält på ett effektivt sätt. Världsbanken uppskattar att tillväxt inom jordbrukssektorn är dubbelt så effektiv som tillväxt inom andra sektorer när det gäller att minska fattigdomen.

J.

EU tillhandahåller mer än 50 procent av världens utvecklingsbistånd, inberäknat medlemsstaternas bidrag. Detta bekräftas av de nuvarande bidragen från olika gemenskapsinstrument (kring 1,8 miljarder EUR: 1 miljard via den nya snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna och resten via de befintliga instrumenten för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd).

K.

Andelen avskogad mark och jordbruksresurser som används för att producera djurfoder, kött och biomassa till agrobränslen har ökat, vilket avsevärt bidragit till världsomspännande spekulering i jordbruksvaror.

1.

Europaparlamentet framhåller att fler än en miljard människor idag lider av hunger och fattigdom och att detta på ett oacceptabelt sätt ödelägger tillvaron för en sjättedel av världens befolkning. Parlamentet konstaterar att den långvariga underinvesteringen i livsmedelsförsörjning, jordbruk och landsbygdsutveckling har fått konsekvenser som nyligen har förvärrats ytterligare av bland annat livsmedelskriser samt den finansiella och ekonomiska krisen, och att de övergripande insatser som har gjorts hittills inte har lett fram till uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen. Det behövs kollektiva åtgärder för att vända trenden och för att gradvis kunna förverkliga alla människors rätt till mat inom ramen för nationell livsmedelstrygghet.

2.

Europaparlamentet framhåller att alla människor ska ha tillgång till tillräcklig, säker och näringsrik mat. Parlamentet efterlyser en värld utan hungersnöd och påpekar att man för att bekämpa hungersnöden måste införa genomgripande strategier som omfattar system för hållbara jordbruksmetoder och en hållbar livsmedelsproduktion så att utvecklingsländernas möjligheter att föda sin befolkning förbättras, och uppmanar länderna att genomföra FAO:s frivilliga riktlinjer för att gradvis förverkliga alla människors rätt till mat inom ramen för nationell livsmedelstrygghet. Parlamentet stöder också den praktiska tillämpningen av riktlinjerna utifrån principerna om deltagande, insyn och ansvarighet. Parlamentet välkomnar de åtaganden som i princip gjordes vid toppmötet i Rom, men är besviket över att specifika ekonomiska bidrag inte utlovades och att så få företrädare på hög nivå för G8-gruppen deltog i mötet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att intensifiera sina åtaganden i fråga om att uppnå millenniemål 1 (att halvera världens hunger till år 2015) och anta ett globalt mål om att utrota hungersnöd och undernäring före 2025 eller, om detta inte är möjligt, så fort som möjligt.

3.

Europaparlamentet betonar den gemensamma jordbrukspolitikens betydelse som ett medel att trygga livsmedelsproduktionen i EU. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken sedan den infördes 1962 har tryggat EU-medborgarnas livsmedelsförsörjning samtidigt som den bidragit till skydd och förbättring av landsbygdsmiljön och till EU:s livsmedelsproduktionsstandarder, som är de högsta i världen, och understryker att gemenskapsjordbruket även i framtiden måste ta på sig denna roll.

4.

Europaparlamentet framhåller att priserna på jordbruksråvaror har fluktuerat kraftigt sedan 2007. Från mitten av 2007 till mitten av 2008 steg priserna kraftigt, varpå även konsumentpriserna steg kraftigt. Strax efter denna kraftiga råvaruprisökning sjönk råvarupriserna tvärt till ohållbara nivåer. Parlamentet uttrycker sin fortsatta oro för att livsmedelspriserna igen kan skjuta i höjden efter att den globala ekonomin återhämtat sig, eftersom flera av de strukturella problemen, bland annat bristen på investeringar och stor efterfrågan i vissa regioner, kvarstår.

5.

Europaparlamentet noterar med oro de ökade kostnaderna för jordbruksinsatsvaror (höjda priser för gödselmedel, frön m.m.), som har lett till en kostnadsökning som inte har kompenserats på samma sätt för alla jordbrukare (särskilt inom boskapsuppfödningssektorn) och som allvarligt undergrävt alla möjligheter till ökade jordbruksinkomster till följd av högre råvaru- och livsmedelspriser, vilket i sin tur minskar motivationen att i större utsträckning använda sig av hållbara jordbruksmetoder. Parlamentet oroar sig även över att de dramatiska prishöjningarna för insatsvaror kan komma att leda till underutnyttjande och eventuellt minskad produktion, vilket skulle förvärra livsmedelskrisen i Europa och i världen.

6.

De senaste årens prisinstabilitet – både då prisnivåerna varit höga och då de varit låga – har gjort det särskilt svårt att trygga livsmedelsförsörjningen, och Europaparlamentet framhåller att om jordbrukarna inte får ut rimliga priser för sina produkter kommer de helt enkelt att lägga ner sin verksamhet. Parlamentet framhåller än en gång att EU:s jordbruk globalt sett står för mellan 17 procent och 30 procent av produktionen av vete, mjölk och nötkött och understryker att bevarandet av lönsamma jordbruksföretag i EU kommer att vara av yttersta vikt för livsmedelsförsörjningen i EU och i världen under de närmaste åren.

7.

Europaparlamentet pekar på de långsiktiga strukturella orsakerna bakom den senaste tidens prishöjningar på jordbruksråvaror, bland annat den konstant ökande globala efterfrågan och de stadigt minskande investeringarna i produktivt jordbruk. Bland dessa faktorer har de stigande energipriserna, i synnerhet oljepriserna, haft avgörande inverkan på världens jordbruksproduktion (på grund av ökade produktions- och distributionskostnader) och på förekomsten av livsmedelskriser i fattiga länder (på grund av högre transportkostnader i dessa länder).

8.

Europaparlamentet konstaterar att försörjningen av en global befolkning som beräknas uppgå till över 9 miljarder år 2050 kommer att kräva att jordbruksproduktionen stiger med 70 procent fram till dess. Parlamentet påpekar att över 860 miljoner människor i världen lider av kronisk hunger, och konstaterar att Världsbanken förutspår att de ökade livsmedelspriserna och de rådande energi- och livsmedelskriserna kommer att driva ytterligare 130–155 miljoner människor in i en djupare fattigdom jämfört med situationen 2008.

9.

Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör förbli en hörnsten för EU:s politik för en tryggad livsmedelsförsörjning och att den ytterligare bör anpassas så att den kan hantera problemen vad gäller att trygga livsmedelsförsörjningen på europeisk och internationell nivå. Parlamentet avråder från avveckling av marknadsstödåtgärder och ökade nedskärningar i stödutbetalningarna mot bakgrund av de kraftiga variationerna i råvarupriserna och därmed i jordbruksinkomsterna.

10.

Europaparlamentet framhåller vikten av internationellt samarbete och solidaritet och av att avstå från unilaterala åtgärder som strider mot internationell rätt och FN-stadgan och som äventyrar livsmedelsförsörjningen. Parlamentet begär att det ingås välavvägda handelsavtal, eftersom de utgör en viktig åtgärd för att bemöta brister i den globala livsmedelsförsörjningen.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i de stundande förhandlingarna i Köpenhamn inkludera rättvisa finansiella mekanismer och begrepp för bördefördelning när det gäller klimatanpassningen, och att ägna särskild uppmärksamhet åt stödet för klimatvänliga jordbruksmetoder som ett enhetligt verktyg i kampen mot hungersnöd. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas även att vidta gemensamma åtgärder för att stoppa ytterligare försämringar av markens bördighet och en fortsatt minskning av den biologiska mångfalden, som är viktiga beståndsdelar i livsmedelsproduktionssystemet. Dessutom måste den totala effektiviteten ökas och slöseriet i de globala livsmedelskedjorna minskas.

12.

Europaparlamentet håller med FAO om att de länder som är nettoimportörer av livsmedel drabbas hårdast av prishöjningarna, och att många av dessa länder hör till världens minst utvecklade. Parlamentet konstaterar än en gång att fattigdom och beroende av livsmedelsimport är de centrala orsakerna till osäker livsmedelsförsörjning. Parlamentet är medvetet om att endast en liten procentandel av den globala livsmedelsproduktionen, som i allt större utsträckning kommer från ett litet antal exportländer, verkligen saluförs på de internationella marknaderna.

13.

Europaparlamentet oroas över den aktuella internationella finanskrisen som kan leda till att finansieringen till jordbrukarna minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur finanskrisen påverkar jordbrukssektorn och att ta upp förslag som kan säkerställa stabilitet inom sektorn, även när det gäller tillgång till lån och kreditgarantier. Parlamentet påpekar att livsmedelskrisen hänger nära samman med den finansiella krisen där likviditetsinjektioner från centralbankerna för att förhindra konkurser kan ha ökat de spekulativa placeringarna i råvaror. Parlamentet uppmanar Internationella valutafonden och forumet för finansiell stabilitet att utvärdera denna ”sidoeffekt” och att beakta den då de föreslår allmänna motåtgärder.

14.

Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken nu och även efter 2013 är en hörnsten i EU:s politik för en tryggad livsmedelsförsörjning och att den bör spela en betydande roll inom utvecklingspolitiken, särskilt vad gäller den yttre politiken för livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att fungerande ekosystem, bördig odlingsmark, stabila vattenresurser och ett mångsidigt jordbruk är en förutsättning för en tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt. Förutom att trygga EU:s livsmedelsproduktion kan den gemensamma jordbrukspolitiken enligt parlamentets mening även medverka till att ta itu med det ökade globala behovet av livsmedel, utan att snedvrida marknaden. Parlamentet efterlyser åtgärder för att stabilisera lokala och regionala jordbrukssystem som bygger på hållbara jordbruksmetoder och som tillhandahåller strategiska livsmedelsreserver.

15.

Europaparlamentet anser att snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna behövs som ett första steg för att tillfredsställa de omedelbara behoven hos dem som drabbas värst av livsmedelskrisen. Parlamentet anser att kommissionen bör granska hur dessa medel används, för att garantera att de används på ett hållbart sätt där de behövs mest, och att den regelbundet bör översända rapporter till parlamentet.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina nuvarande program avsedda att trygga livsmedelsförsörjningen i Europa och i hela världen, och efterlyser ökade medel till det tematiska programmet för tryggad livsmedelsförsörjning (2007–2010), för vilket det för närvarande anslagits en budget på 925 miljoner EUR för hela programplaneringsperioden. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att göra en fullständig konsekvensbedömning av EU:s strategier och program inom jordbrukspolitiken samt inom utvecklings- och handelspolitiken, i syfte att garantera en enhetlig och hållbar strategi i fråga om tryggad global livsmedelsförsörjning.

17.

Europaparlamentet konstaterar på nytt att tryggad livsmedelsförsörjning är ett nationellt ansvar och att alla planer för att åtgärda en bristfällig livsmedelsförsörjning måste utarbetas, samordnas, förvaltas och ledas på nationell nivå, och bygga på samråd med alla viktiga aktörer. Tryggad livsmedelsförsörjning bör ha hög prioritet och dess betydelse bör återspeglas i de nationella programmen och budgetarna. Parlamentet understryker att goda styrelseformer bör ingå som en betydelsefull faktor i detta arbete och att korruption på nationell nivå måste åtgärdas. Parlamentet anser att kampen mot hungersnöden måste baseras på livsmedelssuveränitet, dvs. ett lands eller en regions rätt att demokratiskt utforma sin egen jordbruks- och livsmedelspolitik och fastställa sina egna prioriteringar och strategier.

18.

Europaparlamentet anser att den aktuella forskningen i fråga om hållbara produktionssystem inom jordbruket är av avgörande betydelse och framhäver den roll som offentligt finansierade forskningsprogram, den europeiska teknikplattformen för ekologisk jordbruksforskning och det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling spelar samt efterlyser, om nödvändigt, program för tekniköverföring till utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar regeringarna i FAO:s medlemsstater att följa de rekommendationer som fastställts i den internationella utvärderingen av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling spelar, om att ändra vetenskapsorienterade ned-orienterade tekniköverföringskoncept och ersätta dessa med upp-orienterade, inkluderande jordbruksorienterade innovationskoncept.

19.

Europaparlamentet anser att ett allvarligt hinder för ökad jordbruksproduktion i utvecklingsländerna är småbrukarnas bristfälliga tillgång till lån och mikrokrediter för investeringar i frön, gödselmedel och bevattningsanläggningar. Parlamentet betonar dessutom frågan om lånegarantier som i de flesta fall helt saknas. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att undersöka vilka möjligheter som finns för att ta fram program för att bistå lokala livsmedelsproducenter i utvecklingsländerna med lånegarantier för att främja tillgången till lån och mikrokrediter.

20.

Europaparlamentet har företagit sig att inrätta en högnivåarbetsgrupp för EU:s insatser för att trygga den globala livsmedelsförsörjningen, i syfte att utarbeta gemensamma strategier i fråga om de enligt kommissionen största utmaningarna för ett hållbart jordbruk och fiske samt för en hållbar landsbygdsutveckling.

21.

Europaparlamentet konstaterar att den globala livsmedelskrisen är ett av de största hoten mot fred och säkerhet i världen. Därför välkomnar parlamentet kommissionens senaste ansträngningar för att undersöka hur man kan gripa sig an frågan om livsmedelstryggheten i världen, och uppmanar medlemsstaterna att stödja sådana initiativ på nationell och lokal nivå.

22.

Europaparlamentet understryker att utländska investerares uppköp av jordbruksmark, särskilt i Afrika, inte får inverka negativt på den lokala livsmedelsförsörjningen eller medföra en ohållbar markförvaltning. Parlamentet framhåller att det också kan ha positiva konsekvenser att jordarealerna utnyttjas produktivt. Parlamentet uppmanar FAO och medlemsstaterna att verka för gemensamma bestämmelser och lagstiftningsförslag som erkänner invånares rätt att kontrollera jordbruksmark och andra naturresurser som är nödvändiga för deras livsmedelsförsörjning.

23.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/74

A.

Det interamerikanska pressförbundet IAPA (Inter American Press Association) har uttryckt oro över ett antal åtgärder och uttalanden från den nicaraguanska regeringens sida, eftersom dessa kväver tryckfriheten i detta land.

B.

I Nicaragua tillåter artikel 147 i konstitutionen, som infördes 1995, för närvarande inte att man ställer upp som presidentkandidat för två på varandra följande mandatperioder. President Ortega försöker kringgå denna bestämmelse på ett olagligt sätt, så att han ska kunna ställa upp för en andra mandatperiod i valet 2011.

C.

Endast den lagstiftande makten har rätt att ta ställning till en reform av konstitutionen, och det nuvarande regeringspartiet, Sandinistiska nationella befrielsefronten (FSLN), har inte den två tredjedels majoritet som krävs.

D.

Den 19 oktober 2009 sammanträdde Nicaraguas högsta domstol nattetid, i frånvaro av tre av de sex domarna, vilka inte hade kallats och som ersattes av tre domare. De församlade personerna förklarade enhälligt artikel 147 i konstitutionen icke tillämplig.

E.

Samtliga oppositionspartier i nationalförsamlingen, liksom många sammanslutningar från civilsamhället, advokater och icke-statliga organisationer, har fördömt denna rättsliga förklaring som olagligt och enats om att samarbeta för att värna demokratin och rättstatsprincipen i Nicaragua.

F.

Den rättsliga förklaringen välkomnades omedelbart av medlemsländerna i den latinamerikanska samarbetsorganisationen ALBA (Alianza Bolivariana para los Pueblos de Nuestra América).

G.

Under ett besök i Nicaragua blev en delegation från Liberala internationalen utsatt för hotelser och smädelser, och dess ordförande, Europaparlamentsledamoten Johannes Cornelis van Baalen, hotades rentav med utvisning från Nicaragua och förklarades som icke önskvärd person av de sandinistiska myndigheterna.

H.

Det har skett en tillbakagång av demokratin i Nicaragua efter det påstådda fusket under de senaste kommunalvalen 2008, och enskilda personer och politiska krafter och organ med koppling till de statliga myndigheterna har deltagit i angrepp och trakasserier mot människorättsorganisationer och deras medlemmar, liksom mot journalister och företrädare för medierna.

I.

Utveckling och befästande av demokratin och rättsstaten samt respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna måste utgöra en integrerad del av EU:s externa politik.

J.

När EU och dess partner ingår avtal med tredjeländer som innehåller en människorättsklausul har de ett ansvar att se till att internationella människorättsnormer efterlevs, och sådana klausuler är till sin natur ömsesidiga.

K.

EU bör utöva större kontroll över hur de medel som ges till Nicaragua för utvecklingsprojekt används, så att det säkerställs att inga pengar går till sandinisterna.

L.

FN, EU, USA och flera icke-statliga organisationer i Nicaragua har uttryckt oro över bristen på insyn i de nyligen genomförda valen.

1.

Europaparlamentet beklagar de många angreppen och trakasserierna mot människorättsorganisationer och deras medlemmar, liksom mot oberoende journalister, som har förövats av enskilda personer och politiska krafter och organ med koppling till staten.

2.

Europaparlamentet fördömer de ändringar i konstitutionen som innebär en överträdelse av den konstitutionella ordningen i Nicaragua och att regeringen använder sig av rättsligt tveksamma metoder med regeringsvänliga domare i Högsta domstolen.

3.

Europaparlamentet uppmanar president Ortega att respektera Nicaraguas konstitution, som förbjuder presidenter att tjänstgöra två på varandra följande mandatperioder. Parlamentet påpekar att enbart den lagstiftande makten har rätt att ta ställning till en reform av konstitutionen och att domstolarna under inga omständigheter får göra detta.

4.

Europaparlamentet anser att president Ortegas attityd visar hur lite han förstår och respekterar demokratin och rättsstaten samt grundläggande rättigheter som yttrandefriheten och den politiska friheten.

5.

Europaparlamentet stödjer alla dem i Nicaragua som motsätter sig den kränkning av den konstitutionella ordningen som myndigheterna gjort sig skyldiga till och kräver att den konstitutionella ordningen snarast återupprättas och att den ovannämnda rättsliga förklaringen av den 19 oktober 2009 upphävs.

6.

Europaparlamentet fördömer och beklagar alla de hotelser, smädelser och trakasserier som delegationen från Liberala internationalen, under ledning av Europaparlamentets ledamot Johannes Cornelis van Baalen, utsattes för. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med delegationens medlemmar.

7.

Europaparlamentet beklagar djupt det sätt som kommunalvalen den 9 november 2008 genomfördes på och som kännetecknades av manipulationer från nicaraguanska regeringens sida i syfte att diskvalificera oppositionspartier, åtskilliga oegentligheter vid röstningen, anklagelser om valfusk och en vägran att ta emot oberoende valobservatörer, såväl utländska som lokala. Parlamentet uppmanar kommissionen att skicka ett valobservatörsuppdrag från EU för att övervaka det kommande presidentvalet.

8.

Europaparlamentet beklagar djupt att den amerikanska samarbetsorganisationen OAS, som vanligtvis behandlar andra problematiska frågor så effektivt, inte ansåg det nödvändigt att kommentera en så uppenbar kränkning av den konstitutionella ordningen i ett av sina medlemsländer.

9.

Europaparlamentet påpekar att Nicaragua under förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika måste påminnas om det nödvändiga i respekten för rättsstatsprincipen, demokratin och de mänskliga rättigheterna, vilka EU värnar om och främjar.

10.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, generalsekreteraren för den amerikanska samarbetsorganisationen OAS, den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet, Republiken Nicaraguas regering och parlament samt till Nicaraguas Högsta domstol.

21.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 285/76

A.

Den vietnamesiska regeringen har vägrat att efterleva många rekommendationer som utfärdades i samband med den allmänna återkommande utvärderingen som FN:s råd för mänskliga rättigheter genomförde mellan maj och september 2009, och som var avsedda att förbättra landets resultat på området för mänskliga rättigheter.

B.

I Vietnam sitter i dagsläget hundratals människor fängslade på grund av sin religiösa eller politiska övertygelse, till exempel montagnard-kristna, en katolsk präst, en mennonitisk pastor, medlemmar av Cao Dai-religionen och Hoa Hao-buddister.

C.

Den 27 september 2009 attackerades hundratals unga buddistmunkar från Bat Nha-klostret. De blev slagna och deras kloster vandaliserades utan att de statliga myndigheterna eller polisen brydde sig om deras vädjan om hjälp. Andra munkar som sökte skydd i Phuoc Hue-templet trakasserades och blev slagna av polisen. Nu riskerar de att utvisas av regeringen med motivet att de har ockuperat Bat Nha-klostret utan tillstånd och förhandsregistrering.

D.

Många anser att attacken mot klostret kan kopplas till det tiopunktsförslag om religiösa reformer som Thich Nhat Hanh lade fram för Vietnams president Nguyen Minh Triet 2007.

E.

Regeringen måste tillåta alla religiösa grupper och låta regeringsutnämnda förvaltningskommittéer hålla uppsikt över dem. Många religiösa organisationer som försöker ha kvar sin oberoende ställning gentemot regeringen förbjuds och deras medlemmar förföljs.

F.

I stort sett alla de höga ämbetsmännen inom Vietnams enade buddistkyrka är fängslade, med som främsta namn den mest framstående av de vietnamesiska dissidenterna, patriarken Thich Quang Do (81 år gammal) som varit fånge i över 27 år och nu hålls fängslad i sitt kloster Zen Thanh Minh i Ho Chi Minh-staden.

G.

Tran Khai Thanh Thuy, vietnamesisk författare och ledande personlighet inom rörelsen för demokrati i Vietnam, har på nytt arresterats efter att ha avtjänat ett niomånaders fängelsestraff 2007. Hon lider av allvarlig diabetes men Vietnams myndigheter vägrar trots detta att frige henne mot borgen eller låta henne få medicin.

H.

Flera samvetsfångar, till exempel Nguyen Van Ly, Le Thi Cong Nhan och Nguyen Binh Thanh, som alla dömts för att ha spridit ”propaganda mot regeringen i Socialistiska republiken Vietnam”, har nekats korrekt läkarvård i fängelset fastän deras hälsotillstånd kräver att de omedelbart läggs in på sjukhus.

I.

Eftersom det inte finns några egentliga människorättsorganisationer, tar kyrkliga ledare ofta på sig rollen att försvara de mänskliga rättigheterna och kämpa för mer tolerans och demokratiska principer.

J.

Vietnam kommer att vara Aseans ordförandeland 2010 och borde föregå med gott exempel genom att förbättra sin hantering av de mänskliga rättigheterna. Regeringen skulle kunna börja med att släppa de hundratals fredliga regeringskritiska personer, oberoende kyrkliga aktivister, bloggare och demokratiförsvarare som hålls fängslade i strid med internationell rätt, orättfärdigt anklagade för att utgöra en fara för den nationella säkerheten enbart för att de uttryckt sitt fredliga oliktänkande.

K.

Den 25 september 2009 ratificerade Demokratiska folkrepubliken Laos den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, i vilken t.ex. människors rätt till trosfrihet, föreningsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, rätt att demonstrera och politiska rättigheter garanteras.

L.

Nästan en månad efter den tionde årsdagen av ”studentrörelsen”26 oktober 1999 som startades av studenter och lärare i Vientiane, hålls fortfarande de främsta ledarna för rörelsen, Thongpaseuth Keuakoun, Seng-Aloun Phengphanh, Bouavanh Chanmanivong och Kèochay, i hemlig fångenskap, och enligt rapporter har Khamphouvieng Sisa-At avlidit i fängelse under oklara omständigheter.

M.

Den 2 november 2009 greps över 300 människor av Demokratiska folkrepubliken Laos hemliga polis. Nio av dem, Kingkèo, Somchit, Soubinh, Souane, Sinpasong, Khamsone, Nou, Somkhit och Sourigna, är fortfarande arresterade. De greps när de förberedde en fredlig demonstration i Vientiane för att kräva respekt för de mänskliga rättigheterna och ett flerpartisystem, till minne av den tionde årsdagen av attackerna mot rörelsen.

N.

Laos fortsätter att förfölja hmongfolket, på grund av ett hmonguppror under 1960-talet. Under förevändning att de bor i områden i Laos som misstänks vara upprorshärdar utsätts hmong för arresteringar, tortyr, sexuella övergrepp och utomrättsliga avrättningar.

O.

5 000 personer tillhörande hmongfolket kvarhålls för närvarande i Huay Nam Khao lägret i Thailand. De deporteras till följd av ett avtal mellan Thailands och Laos regeringar. 158 andra personer, inklusive 85 barn, har hållits i fångenskap under omänskliga förhållanden i över tre år i Nong Khai.

P.

Den allmänna politiska situationen i Laos är oroande. Landet har styrts av ett enda parti sedan 1975 och dess befolkning fortsätter att vara fråntagen sina grundläggande mänskliga rättigheter.

1.

Europaparlamentet uppmanar regeringen att upphöra med alla former av förtryck mot dem som utövar sin yttrandefrihet, tros- och religionsfrihet samt föreningsfrihet, i enlighet med internationella människorättsnormer och den vietnamesiska konstitutionen. Den vietnamesiska regeringen uppmanas att uppfylla sina internationella åtaganden, vilket innebär ett erkännande av alla religiösa samfund, fritt religionsutövande och återgivande av tillgångar som staten godtyckligt tagit från Vietnams enade buddistkyrka, katolska kyrkan och andra religiösa samfund.