2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/1

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Belgiens uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2009–2012.

(2)

Raset i världshandeln, i förening med sjunkande förtroende för den ekonomiska utvecklingen, förmögenhetseffekter och försämrade kreditvillkor ledde till en djup nedgång i den belgiska ekonomin kring årsskiftet 2008. Även om nedgången var mycket djup så följdes den av en relativt kraftig återhämtning under andra halvåret 2009, vilket delvis var en följd av tillfälliga faktorer, inklusive (inhemska och utländska) stimulanspaket och en positiv lagereffekt.

Fortsatt motvind till följd av omstruktureringen av finansinstituten och en ytterligare ökning av arbetslösheten tillsammans med ett lågt kapacitetsutnyttjande väntas dämpa tillväxten igen under första halvåret 2010. Även om uppgången i världshandeln, tack vare den belgiska ekonomins höga grad av öppenhet, avsevärt kan bidra till återhämtningen, kan omfattningen av denna stimulanseffekt vara begränsad till följd av Belgiens förlorade konkurrenskraft under de senaste åren. Nedgången har haft betydande negativa effekter på de offentliga finanserna. Underskottet i de offentliga finanserna försämrades från 1,2 % av BNP under 2008 till 5,9 % av BNP under 2009. Även om den offentliga bruttoskuldkvoten minskade mellan 2000 och 2007 till följd av en allmänt försiktig finanspolitik, började kvoten öka igen 2008 till följd av åtgärder inom finanssektorn (till 97,9 % 2009). Den 2 december 2009 bestämde rådet att Belgien hade ett alltför stort underskott och utfärdade en rekommendation om att korrigera underskottet senast 2012 genom en budgetkonsolidering på i genomsnitt 0,75 % av BNP per år. Den kraftiga försämringen av de offentliga finanserna i kombination med budgeteffekter av befolkningens åldrande som är klart större än genomsnittet och betydande ansvarsförbindelser till följd av insatser för att stabilisera finanssystemet leder till ett behov av fortsatt budgetkonsolidering och reformer för att säkerställa de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt.

(3)

Även om en stor del av den konstaterade faktiska BNP-nedgången är konjunkturbetingad, har den potentiella produktionsnivån också påverkats negativt. Krisen kan dessutom på medellång sikt påverka den potentiella tillväxten genom att investeringarna sjunker, lånemöjligheterna försämras och den strukturella arbetslösheten ökar. Den ekonomiska krisen förvärrar dessutom de negativa följderna av Belgiens åldrande befolkning för den potentiella produktionen och de offentliga finansernas hållbarhet. Mot denna bakgrund är det mycket viktigt att påskynda strukturreformerna med målet att stödja den potentiella tillväxten. För Belgiens vidkommande är det viktigt att genomföra reformer som förbättrar konkurrensen, särskilt när det gäller nätverksindustrier, och att öka tillgången på arbetskraft, inklusive reformer av arbetsmarknaden (bl.a. lönesättningssystemet och incitament för att ta förvärvsarbete) och pensionssystemet.

(4)

Enligt det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmet kommer BNP att krympa med 3,1 % i reala termer under 2009, öka med 1,1 % 2010, 1,7 % 2011 och 2,2 % 2012. Enligt kommissionens höstprognos 2009 förväntas den årliga BNP-tillväxten ligga strax över noll under 2010 (0,6 %) och öka till 1,5 % under 2011. Dessa prognoser verkar emellertid ligga i underkant med tanke på nyligen inkommen information, inklusive bättre än förväntade resultat för andra halvåret 2009. Prognosen för tillväxtens sammansättning verkar att något överskatta den inhemska efterfrågans bidrag till tillväxten under 2010, men verkar därefter vara realistisk. Utifrån tillgängliga uppgifter (2), är tillväxtantagandena i programmet på det hela taget trovärdiga, medan sammansättningen av tillväxten är gynnsam under 2010. Inflationsberäkningarna i programmet förefaller realistiska. Å andra sidan verkar den beräknade löneökningstakten ligga väl högt eftersom en lägre löneökningstakt i andra länder i euroområdet bör utöva press på de belgiska lönerna i ett läge med hög arbetslöshet. Den förväntade ökningen i lönekostnad per anställd överstiger dessutom den förväntade produktivitetstillväxten i hög grad.

(5)

I programmet uppskattas underskottet i de offentliga finanserna under 2009 till 5,9 % av BNP. Den kraftiga försämringen jämfört med underskottet på 1,2 % av BNP 2008 är till stora delar ett resultat av hur krisen påverkat de offentliga finanserna. Men ökningen av underskottet beror också på de stimulansåtgärder på motsvarande 0,5 % av BNP som införts i enlighet med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Försämringen speglar huvudsakligen en ökning av de offentliga utgifterna som andel av BNP. Enligt programmet planeras en stram finanspolitik under 2010 och 2011 och i ännu högre grad 2012, i syfte att korrigera det alltför stora underskottet 2012 och återgå till ett läge med hållbara offentliga finanser. Detta ligger i stort sett i linje med den exitstrategi som förespråkas av rådet, även med beaktande av den höga offentliga skuldkvoten i förhållande till BNP och effekterna på de offentliga finanserna av åldrandet som ligger över genomsnittet.

(6)

Programmets mål är ett offentligt underskott på 4,8 % av BNP 2010 vilket ligger i linje med rådets rekommendation i enlighet med artikel 126.7 av den 2 december 2009. I den federala budgeten för 2010 beräknades ett underskott på 5,6 % av BNP. Nedskrivningen av budgetmålet för 2010 speglar de gynnsammare makroekonomiska utsikterna i uppdateringen (en sänkning av underskottet med cirka 0,3 % av BNP) samt det faktum att den federala budgeten inte tar hänsyn till de planerade konsolideringsåtgärderna på motsvarande 0,5 % av BNP i andra förvaltningsnivåer. Enligt uppdateringen ökar inkomstkvoten från 47,7 % av BNP 2009 till 49,1 % 2010, medan utgiftskvoten ökar från 53,7 % till 53,9 % av BNP. Det strukturella underskottet i programmet (dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder enligt uppgifterna i programmet och omräknat av kommissionen enligt den allmänt vedertagna metoden) visar en förbättring från 3,8 % av BNP 2009 till 3,4 % 2010. Med beaktande av att programmet klassificerade en del av de tillfälliga stimulansåtgärderna 2009 (0,2 % av BNP) som engångsåtgärder, skulle den sammantagna anpassningen uppgå till 0,5 % av BNP. Förbättringen av det strukturella saldot 2010 speglar konsolideringsåtgärder som uppgår till cirka 1 % av BNP. I dessa åtgärder ingår en ökning av inkomstskatterna i Flandern, en ökning av punktskatterna, högre bolagsskatter, icke skattemässiga inkomster från banksektorn och kärnkraftsproducenterna och besparingar på insatsförbrukning och lönekostnader. Detta uppvägs delvis av en expansiv trend när det gäller utgiftstillväxten till följd av tidigare vidtagna åtgärder och de finanspolitiska effekterna av befolkningens åldrande (cirka 0,5 % av BNP). Engångsåtgärderna har en mycket begränsad roll (under 0,1 % av BNP).

(7)

Huvudmålet för budgetstrategin på medellång sikt är att korrigera det alltför stora underskottet senast 2012, i enlighet med rådets rekommendation enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009, och att uppnå en balanserad budget senast 2015, i såväl nominella som strukturella termer. I enlighet med detta har programmet som mål en förbättring av det nominella underskottet från 5,9 % av BNP 2009 till 4,8 % 2010, 4,1 % 2011 och 3 % 2012. Det primära saldot visar en något kraftigare förbättring då ränteutgifterna beräknas öka med 0,2 % av BNP under programperioden. Det strukturella underskottet (omräknat på grundval av information i programmet), förbättras från 3,8 % av BNP 2009 till 3,4 % av BNP 2010, 2,9 % av BNP 2011 och 2,2 % av BNP 2012. Efter korrigeringen som uppgår till 0,5 % av BNP 2010, planeras det i programmet för en korrigering med 0,5 % och 0,75 % av BNP 2011 respektive 2012, vilket således i genomsnitt uppgår till över 0,5 % av BNP per år under programperioden. Detta är något under den genomsnittliga budgetkonsolideringen på 0,75 % av BNP som rekommenderas i artikel 126.7, eftersom utvecklingen är baserad på mer gynnsamma makroekonomiska antaganden. Korrigeringen verkar vara något skjuten på framtiden och är i större utsträckning baserad på inkomstökningar än på utgiftsbegränsningar. Korrigeringen bygger på en kraftig minskning av den federala regeringens underskott och mindre minskningar av underskotten i socialförsäkringssystemet och regionerna och gemenskaperna. Regeringen planerar inga engångsåtgärder. Åtgärderna till stöd för målet för 2011 är delvis ospecificerade och inga åtgärder har specificerats för 2012. I programmet bekräftas åtagandet om det medelfristiga målet vilket är ett budgetöverskott på 0,5 % av BNP i strukturella termer. Mot bakgrund av de senast beräkningarna och skuldnivån speglar det medelfristiga målet paktens mål men enligt programmet kommer det inte att uppnås under programperioden.

(8)

Utfallet för de offentliga finanserna kan komma att bli något sämre än vad som anges i programmet. För 2010 kan anledningen vara den eventuella överskattningen av bolagsskatteintäkterna. Dessutom är de åtgärder som ligger bakom budgetplanen delvis ospecificerade för 2011 och inga åtgärder har specificerats för 2012. Vidare kan det något gynnsamma markoekonomiska scenariot, med relativt höga löneökningsberäkningar leda till budgetutfall som är värre än vad som förväntats. Därutöver ställde regeringen ut omfattande garantier till banksektorn som, om de tas i anspråk, skulle kunna spä på framtida underskott och skuldsättning, även om en del av det offentliga stödet till finanssektorn också skulle kunna återvinnas i framtiden. Slutligen kan uppnåendet av målen och korrigeringen av det alltför stora underskottet till 2012 inte fullständigt säkerställas eftersom korrigeringsbanan i viss utsträckning är skjuten på framtiden och målet på 3 % av BNP till 2012 inte lämnar några marginaler med tanke på tidigare resultat när det gäller att uppfylla de finanspolitiska målen.

(9)

Den offentliga bruttoskulden uppskattas till 97,9 % av BNP 2009, vilket är en ökning från 89,8 % året innan. Denna ökning förklaras av den kraftiga ökningen av underskottet och den negativa BNP-tillväxten. Den offentliga bruttoskuldkvoten översteg med råge fördragets referensvärde 2009 och enligt programmet är trenden ökande till 2011 (då skuldkvoten uppgår till 101,4 % av BNP). Den beräknas minska något till 100,6 % av BNP 2012. Denna ytterligare ökning beror huvudsakligen på fortsatt höga underskott i den offentliga sektorns finanser. Med hänsyn till de negativa risker som omgärdar budgetmålen kan skuldkvoten också komma att utvecklas mindre gynnsamt än vad som förutses i programmet, särskilt från och med 2011. Riskerna vad gäller det eventuella behovet av ytterligare stöd till finanssektorn verkar begränsade i det nuvarande ekonomiska läget.

(10)

Beräkningar av skulden på medellång sikt, som utgår ifrån att BNP-tillväxten liksom skattekvoterna gradvis kommer att återgå till nivåerna före krisen, och inkluderar den förväntade ökningen av åldersrelaterade utgifter, visar att programmets finanspolitiska strategi, nominellt sett och utan någon ändring av politiken, inte skulle vara tillräcklig för att stabilisera skuldkvoten till år 2020 och konsolideringen bör således fortsätta efter programperioden.

(11)

Befolkningens åldrande har långsiktigt klart större effekter på de offentliga finanserna än EU-genomsnittet, framför allt på grund av den relativt stora ökningen av pensionsutgifternas andel av BNP under de närmaste årtiondena. Budgetläget 2009, såsom det beräknas i programmet, förstärker de finanspolitiska effekterna av befolkningens åldrande på hållbarhetsgapet. Genom att säkerställa primära överskott på medellång sikt och vidta reformåtgärder för arbetsmarknaden och socialförsäkringssystemet, särskilt ytterligare en pensionsreform för att stävja den beräknade ökningen av pensionsutgifterna skulle man bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet som i kommissionens hållbarhetsrapport 2009 (3) bedömdes vara medelstora.

(12)

Den finanspolitiska ramen i Belgien gynnas av förekomsten av oberoende finanspolitiska institutioner. De siffermässiga finanspolitiska reglerna och de medelfristiga budgetramarna verkar emellertid vara svaga, vilket tidigare har bidragit till ofta förekommande avvikelser. I programmet anges ett antal förbättringar inklusive ingående av fleråriga budgetöverenskommelser mellan alla regeringar, några steg mot en flerårig budgetprocess på federal nivå, regelbundna och strikta budgetkontroller och en plan för att förbättra de lokala myndigheternas rapporteringssystem. Det skulle emellertid kunna göras mer för att förbättra den finanspolitiska ramen. I synnerhet finns det inte några bindande, fleråriga utgiftstak.

(13)

Belgien kännetecknas av en hög total skattebörda i kombination med en hög nivå på de offentliga utgifterna. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att reformera skattesystemet, inklusive viktiga sänkningar av skatten på arbete och i mindre utsträckning på företag. Trots dessa åtgärder fortsätter arbetsmarknaden att, delvis till följd av dess samspel med systemet med arbetslöshetsunderstöd, karaktäriseras av betydande inaktivitet, arbetslöshet och låginkomstfällor. Inom ramen för en kraftig konsolidering av de offentliga finanserna måste ytterligare sänkningar av skatten på arbete kompenseras fullt ut. På utgiftssidan har de primära utgiftsökningarna överstigit den nominella BNP-tillväxten under perioden 2000 – 2009. Den planerade reformen av pensionssystemet är ett välkommet steg som kan leda till en betydande positiv inverkan på budgeten och den potentiella tillväxten.

(14)

På det hela taget har under 2010 den budgetstrategi som fastställts i programmet varit förenlig med rådets rekommendationer i artikel 126.7. Med hänsyn till riskerna verkar dock strategin från och med 2011 inte vara helt förenlig med rådets rekommendationer enligt artikel 126.7. I synnerhet är åtgärderna för att stärka målet för 2011 endast delvis specificerade, och det finns inga åtgärder specificerade för 2012. Det något optimistiska makroekonomiska scenariot, kombinerat med den årliga budgetkonsolideringen, som var något mindre ambitiös än vad som hade rekommenderats, utgör en ytterligare risk för de senare åren. Med beaktande av riskerna verkar strategin inte vara tillräcklig för att vända utvecklingen av den offentliga bruttoskuldkvoten så att den åter börjar minska och närmar sig referensvärdet i en tillfredsställande takt. Strategin måste därför kompletteras med fullt specificerade åtgärder från och med 2011 och ytterligare åtgärder måste övervägas för att säkerställa att målen nås om riskerna blir verklighet. Detta skulle också vara positivt med hänsyn till Belgiens höga offentliga skuldkvot i förhållande till BNP, åldersrelaterade budgetkostnader som ligger över genomsnittet och regeringens betydande ansvarsförbindelser till följd av garantier till finanssektorn.

(15)

Beträffande uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram har programmet vissa brister när det gäller obligatoriska uppgifter och några brister när det gäller frivilliga uppgifter (4). I sina rekommendationer enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009, i syfte att få situationen med ett alltför stort offentligt underskott att upphöra, uppmanade även rådet Belgien att rapportera om de framsteg som görs för att genomföra rekommendationerna i ett särskilt kapitel i uppdateringarna av stabilitetsprogrammet. Belgien följde denna rekommendation genom en komplettering till programmet.

i)

säkerställa att programmets underskottsmål för 2010 uppfylls, specificera de åtgärder som ligger bakom budgetmålen från och med 2011 för att uppnå den rekommenderade genomsnittliga årliga budgetkonsolideringen på 0,75 % av BNP i enlighet med rekommendationen enligt artikel 126.7 h och vara berett att vidta ytterligare konsolideringsåtgärder om riskerna i förening med att programmets makroekonomiska scenario är mer optimistiskt än scenariot bakom rekommendationen enligt artikel 126.7 skulle materialiseras, utnyttja alla möjligheter utöver budgetkonsolideringen, även till följd av bättre ekonomiska förhållanden, för att påskynda minskningen av bruttoskuldkvoten i riktning mot referensvärdet på 60 % av BNP såsom föreskrivs i rekommendationen vid alltför stora underskott,

ii)

säkerställa höga primära saldon på medellång sikt och genomföra strukturreformer för att förbättra den långsiktiga hållbarheten av de offentliga finanserna, och

iii)

förbättra de offentliga finansernas kvalitet genom att anta en stramare budgetram, med bindande, fleråriga utgiftstak.

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/6

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Litauens konvergensprogram, som omfattar perioden 2009–2012.

(2)

Litauen håller på att återhämta sig efter en av de kraftigaste konjunkturnedgångarna i EU. Flera år av snabb och alltmer ohållbar tillväxt, främst driven av den inhemska efterfrågan och en hausse på fastighetsmarknaden, avstannade 2008 när fastighetsbubblan sprack; detta förstärktes under inverkan av den globala finanskrisen, som drog ned den externa efterfrågan och starkt försvårade tillgången till kredit. Den skarpa nedgången i inhemsk efterfrågan och den lediga kapacitet som därigenom uppstod bidrog till att begränsa befintliga obalanser, dämpa inflationen och eliminera underskottet i utrikeshandeln, mycket på grund av att importen rasade.

Bytesbalansen, som var starkt negativ under högkonjunkturåren och finansierades genom kapitalimport kopplad till banksektorn, vilket ledde till en snabb ökning i nettoutlandsskulden, uppvisade 2009 ett uppskattat överskott på 3,1 % av BNP. Den kraftiga nedgången i offentliga inkomster på grund av den ekonomiska tillbakagången, tillsammans med konsekvenserna av en expansiv finanspolitik före parlamentsvalet 2008, gjorde dock att Litauen fann sig stå inför betydande ekonomiska utmaningar. Regeringens kraftfulla reaktion var att genomföra en finanspolitisk konsolidering för att dels begränsa försämringen av de offentliga finanserna, dels reducera skuldackumuleringen och därmed bl.a. stärka sedelfondssystemets trovärdighet. I ljuset av de stora inhemska och externa underskott som byggts upp under högkonjunkturåren och problemen med att säkra ny internationell finansiering sedan den globala finanskrisen brutit ut, var detta en försiktig reaktion som låg i linje med den europeiska ekonomiska återhämtningsplanen. Trots detta blev Litauen föremål för förfarandet vid alltför stora underskott, då rådet den 7 juli 2009 beslutade att det förelåg ett sådant underskott. I de reviderade rekommendationerna enligt artikel 126.7 av den 16 februari 2010 uppmanade rådet Litauen att korrigera det alltför stora underskottet senast till 2012. Det behövs alltså en ambitiös finanspolitisk konsolidering (en genomsnittlig finanspolitisk ansträngning på minst 2,25 % av BNP per år), understödd av strukturreformer. För att ge ett visst stöd till den svaga ekonomin har Litauen ökat både omfattningen och takten när det gäller att utnyttja EU:s strukturfonder. Under hela krisen har ekonomin visat sig vara ytterst flexibel, då det har skett en stor anpassning via pris- och lönesänkningar. En markant ökning i arbetslösheten, som kan komma att bli strukturell i slutändan, är dock ett hot mot konvergensen på lång sikt. För att återskapa en positiv, hållbar tillväxt och undvika återfall i ohållbara interna och externa underskott är de största ekonomiska utmaningarna att säkerställa en löneutveckling som följer produktivitetsutvecklingen, förbättra konkurrenskraften och främja en omställning av ekonomin mot konkurrensutsatta sektorer samt uppmuntra ytterligare omstrukturering i riktning mot mellan- och högteknologiska produkter. Det har redan nu satts igång en större anpassning av de offentliga finanserna till den förväntade lägre tillväxten under kommande år, men det behöver göras ytterligare framsteg på medellång sikt.

(3)

Även om mycket av den konstaterade reala BNP-nedgången i samband med krisen är konjunkturbetingad, har även den potentiella produktionsnivån påverkats negativt. Dessutom kan krisen också påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt genom färre investeringar, begränsningar när det gäller kredittillgången och ökad strukturell arbetslöshet. Därutöver förvärrar effekterna av den ekonomiska krisen de negativa effekterna av befolkningens åldrande på den potentiella produktionen och hållbarheten i de offentliga finanserna. Mot denna bakgrund kommer det att vara av avgörande betydelse att man ökar takten i strukturreformerna i syfte att stödja den potentiella tillväxten. I synnerhet för Litauen är det viktigt att förbättra den administrativa kapaciteten, öka takten i reformerna inom vård och socialförsäkringssystemen samt förbättra kvaliteten inom den högre utbildningen och livslångt lärande så att kompetensnivån höjs och produktiviteten ökar.

(4)

I programmets bakomliggande makroekonomiska scenario beräknas den reala BNP-tillväxten, efter att ha fallit med 15 % 2009, växa med 1,6 % 2010 och öka ytterligare till 3,2 % 2011 för att därefter minska till endast 1,2 % 2012. I scenariot förutses att den inhemska efterfrågan kommer att minska ytterligare 2010, eftersom situationen på arbetsmarknaden förblir svår, kreditvillkoren fortfarande är ansträngda och budgetkonsolideringen planeras fortsätta. Tillväxten under 2010 är därmed beroende av en stark återhämtning när det gäller den externa efterfrågan, där nyvunna marknadsandelar bidrar och de fasta investeringarna återhämtar sig, huvudsakligen med hjälp av ett ökat utnyttjande av EU:s strukturfonder. Att regeringen satsar på en fortsatt konsolidering av de offentliga finanserna återspeglas i det makroekonomiska scenariot. Den inhemska efterfrågan förväntas bidra positivt till tillväxten från och med 2011. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter (2) förefaller scenariot bygga på optimistiska tillväxtantaganden för 2010. Den förutsedda genomsnittliga tillväxttakten på 2,2 % för de sista två programåren verkar i sig trovärdig, men profilen och sammansättningen på tillväxten mellan de två åren är mycket mindre trovärdig. Inflationsberäkningarna i programmet förefaller realistiska. Den aktuella nominella nedgången i inhemska priser och löner förväntas fortsätta under 2010 både enligt programmet och kommissionens höstprognos 2009.

På grund av den importkollaps som konjunkturnedgången lett till, har det tidigare höga underskottet i bytesbalansen omvandlats till ett överskott, något som förväntas fortsätta också under 2011, innan en omsvängning sker och bytesbalansen åter väntas bli något negativ som en följd av en återhämtning i den inhemska efterfrågan. Detta är mycket troligt, även om det överskott i bytesbalansen som beräknas för 2010 är mycket högre än enligt kommissionens beräkningar. Arbetslösheten beräknas öka ytterligare under 2010 innan den från 2011 och framåt börjar sjunka tillbaka. Antagandena om penningpolitik och växelkurser i programmet är förenliga med det övriga makroekonomiska scenariot.

(5)

I programmet beräknas det offentliga underskottet för 2009 uppgå till 9,1 % av BNP. Denna betydande försämring från ett underskott på 3,2 % av BNP år 2008 återspeglar i stor utsträckning kraftigt minskade skatteintäkter på grund av det väsentligt sämre ekonomiska utfallet (där den nominella BNP-tillväxten beräknas sjunka med 16,9 % jämfört med en prognos på 0,9 % tillväxt i den föregående programuppdateringen) och trots de omfattande åtgärder på runt 8 % av BNP för att konsolidera de offentliga finanserna som antagits under året. Inkomsterna sjönk betydligt som en följd av mycket lägre ekonomisk aktivitet än väntat och till och med mer än vad normalelasticiteterna ger vid handen. Till följd av stora nedskärningar i offentlig konsumtion, inklusive löner inom offentliga sektorn, var utgifterna också väsentligt lägre än 2008. Den restriktiva hållningen när det gäller utgifter var inte desto mindre otillräcklig för att uppväga effekterna av den ekonomiska krisen på inkomstsidan. Den uppskattade försämringen av det strukturella saldot under 2009 ska tolkas med försiktighet, då det exceptionellt instabila ekonomiska läget kan betyda att normalelasticiteten inte fångar in effekten av den extrema nedgången. I programmet planeras en fortsatt stram finanspolitik under 2010 och framåt. Med tanke på Litauens relativt ogynnsamma budgetmässiga och ekonomiska situation är en fortsatt stram finanspolitik under 2010 lämplig och förenlig med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. I linje med den exitstrategi som rådet förordar och för att korrigera det alltför stora underskottet senast 2012, bör den politiken bidra till en återgång till väsentligt mer hållbara offentliga finanser.

(6)

I programmet beräknas det nominella underskottet sjunka till 8,1 % av BNP år 2010. Detta kan jämföras med det underskott på 9,5 % av BNP som angavs som mål i den budget som antogs i december 2009 och avspeglar att de makroekonomiska utsikterna sedan dess har förbättrats. Förbättringen jämfört med det uppskattade utfallet 2009 beror främst på ytterligare betydande nedskärningar i utgifterna på ca 4 % av BNP, särskilt när det gäller de löpande offentliga utgifterna, inklusive lönerna i offentliga sektorn, och sociala förmåner. Enligt programmet förväntas utgiftskvoten trots detta öka med ca 1 procentenhet, huvudsakligen på grund av en planerad ökning av investeringar och högre räntebetalningar, medan andra utgiftskategorier kommer att sjunka ytterligare. På inkomstsidan begränsas ändringarna till en sänkning av bolagsskattesatsen och till vissa ökningar av andra inkomster än skatteinkomster. Vidare återspeglar 2010 års budget också effekterna för helåret av de finanspolitiska konsolideringsåtgärder i fråga om utgifter och inkomster som genomfördes under andra halvåret 2009. Andelen andra intäkter än skatteintäkter i programmet förutses öka betydligt, framför allt genom ett ökat utnyttjande av EU:s strukturfonder. Medan skatterna på produktion och import som andel av BNP enligt prognoserna kommer att ligga kvar på samma nivå som 2009, förutses de nuvarande inkomst- och förmögenhetsskattekvoterna sjunka ytterligare till följd av fortsatt sjunkande nominella löner och sjunkande vinster. Bland de engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder som kommer att vidtas under 2010 ingår upphävandet av en del av överföringarna till pensionssystemets andra pelare. På det hela taget förväntas finanspolitiken för 2010, mätt genom förändringen i det strukturella saldot, bli mycket restriktiv med en förbättring på ½ procentenhet Denna beräkning tycks dock i hög grad underskatta regeringens konsolideringsåtgärder på totalt 4,0 % av BNP. Konsolideringsberäkningen på grundval av det strukturella saldot bör betraktas med mycket stor försiktighet, med tanke på att det vilar på uppskattningar av produktionsgapet som det i det aktuella läget är långt ifrån stabila.

(7)

Programmets finanspolitiska strategi på medellång sikt är att få ned underskottet till under tröskeln 3 % senast 2012, i överensstämmelse med rådets rekommendationer av den 16 februari 2010. Det strukturella saldot beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden kommer enligt programmet årligen att förbättras med 2,25 % av BNP under perioden 2011-2012, även om justeringen ser ut att vara koncentrerad till programmets sista år. Denna förbättring ska i synnerhet uppnås genom en ytterligare betydande sänkning av utgiftskvoten (med omkring 4,75 procentenheter), med en förväntad nominell nedskärning i de flesta kategorier primära utgifter, särskilt ersättning till anställda och sociala transfereringar, medan intäktskvoten kommer att öka (med omkring 1,5 procentenhet). Det erkänns uttryckligen i programmet att en förutsättning för att man ska nå budgetmålen och kunna korrigera det alltför stora underskottet senast 2012 är att det genomförs ytterligare åtgärder motsvarande omkring 4,5 % av BNP. Programmet innehåller mer eller mindre detaljerade beskrivningar av breda åtgärder som ska bidra till att förverkliga budgetmålen för 2010 och därefter. Denna anpassning sker samtidigt som konjunkturen gradvis förbättras, även om det (omräknade) negativa produktionsgapet inte kommer att vara utjämnat till slutet av programperioden. Målet på medellång sikt har i hög grad skärpts jämfört med den senaste uppdateringen av programmet, till ett överskott på den offentliga sektorns strukturella saldo på 0,5 % av BNP, för att stärka förtroendet för sedelfondssystemet, begränsa ökningen av den offentliga skulden och förbättra de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt. I programmet preciseras dock inte vilket år målet på medellång sikt ska vara uppnått. Mot bakgrund av de senaste beräkningarna och skuldnivån, motsvarar detta mål mer än väl paktens mål.

(8)

Budgetutfallen kan under hela perioden bli sämre än vad som beräknas i programmet. För 2010 beror på detta särskilt på att programmet förutsätter att den ekonomiska återhämtningen ska gå snabbare än vad som verkar troligt. Budgetmålen för åren efter 2010 är förenade med risker eftersom programmet innehåller få uppgifter om vilka åtgärder som ska understödja dessa mål, och behovet av ytterligare åtgärder för att nå dem. Att man förlitar sig på en ytterligare betydande minskning av de offentliga utgifterna och endast i begränsad omfattning på inkomstökande åtgärder under programmets sista år ser ut som en riskfylld kalkyl. Ersättningarna till offentligt anställda planeras att sänkas med ytterligare 3 procentenheter under perioden 2011–2012 efter de omfattande lönenedskärningar som redan beslutats för 2009 och 2010, vilket skulle kunna vara svåra att uppnå. På den positiva sidan minskas dessa risker dock av det faktum att de litauiska myndigheterna sedan tidigare har uppnått relativt goda resultat dels när det gäller att uppfylla sina mål, dock med 2008 som klart undantag främst på grund på valet, och dels i fråga om den beslutsamma konsolidering som genomfördes under loppet av 2009 trots en aldrig tidigare upplevd ekonomisk nedgång. Vidare har regeringen antagit ett ambitiöst reformprogram för 2010 och följande år, vilket också borde bidra till uppnåendet av de nödvändiga ambitiösa finanspolitiska målen. Den tydligt svaga makroekonomiska prognosen för 2012 ger också möjlighet till en något kraftigare inkomstökning under det året, om programmet backas upp av konkreta åtgärder under hela programperioden.

(9)

Den offentliga bruttoskulden uppskattas till 29,5 % av BNP år 2009, vilket är en betydande ökning jämfört med 15,6 % året innan. Bortsett från det ökade underskottet och fallet i den nominella BNP-tillväxten beror ökningen i kvoten också på en omfattande stock- och flödesjustering som avspeglar att en del av 2008 års underskott finansierats under 2009. Under programperioden beräknas skuldkvoten öka med ytterligare 11,5 procentenheter till 41 % av BNP år 2012, främst till följd av fortsatt stora offentliga underskott. Med hänsyn till de negativa risker som omgärdar budgetmålen i förening med osäkerheten om stock- och flödesjusteringen, kan skuldkvoten också komma att utvecklas mindre positivt än vad som förutses i programmet. Trots detta förväntas skuldkvoten fortsätta ligga över det referensvärde som fastställdes i Maastricht-fördraget under hela programperioden.

(10)

Beräkningar av skulden på medellång sikt, som utgår ifrån att BNP-tillväxten gradvis kommer att återgå till prognosvärdena före krisen och att skatterna ska återgå till nivåerna före krisen och som inkluderar den förväntade ökningen av åldersrelaterade utgifter, visar att programmets finanspolitiska strategi, nominellt sett och utan någon ytterligare ändring av politiken, inte är tillräcklig för att stabilisera skuldkvoten till år 2020.

(11)

Befolkningens åldrande påverkar de offentliga finanserna i något större utsträckning än EU-genomsnittet, framför allt på grund av den förutsägbara ökningen av pensionsutgifterna under kommande årtionden. De offentliga finansernas ställning 2009, enligt uppskattningen i programmet, förstärker de budgetmässiga effekterna av befolkningens åldrande på hållbarhetsgapet. Om man siktar på att reducera det primära överskottet på medellång sikt i enlighet med programmet och genomför reformen av socialförsäkrings- och pensionssystemen, för att begränsa ökningen av de åldersrelaterade utgifterna, kommer detta att bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet, vilka i kommissionens hållbarhetsrapport 2009 bedömdes som höga (3).

(12)

Under åren med hög tillväxt som föregick den nuvarande nedgången kunde Litauens medelfristiga budgetramverk inte förhindra utgiftsöverskridanden. Kraftigt ökande offentliga inkomster underlättade upprepade uppjusteringar av utgiftsmålen. För att stärka budgetramen antogs i november 2007 en lag om finanspolitisk disciplin som gäller statlig verksamhet. Lagens inriktning ligger på utarbetandet och genomförandet av den årliga budgeten och inför inte i sig mer långsiktiga bestämmelser för budgetprocessen på medellång sikt. Genomförandemekanismen är mycket svag och saknar möjlighet till sanktioner. Generellt består svagheterna i bristande insyn i budgetprocessen, inklusive lämplig rapportering av intäkts- och utgiftsutfall, bristande övervakning av hur de finanspolitiska målen uppföljs och bristande jämförbarhet mellan budgetindikatorer redovisade enligt kontantprincipen respektive periodiseringsprincipen.

Konvergensprogrammet för 2010 innehåller ett antal åtgärder som ska öka insynen, inklusive rapporteringen om intäkts- och utgiftsgenomförande. Om dessa förslag genomförs kommer att de medföra en betydande förbättring av den institutionella ramen för de offentliga finanserna.

(13)

Sammansättningen av de offentliga utgifterna i Litauen är tillväxtfrämjande, då produktiva utgifter såsom offentliga investeringar samt utbildnings- och vårdutgifter är relativt höga. Medelgoda till dåliga resultat och prestationsmått inom områdena utbildning och vård tyder dock på att det finns stort utrymme för effektivitetsförbättringar. Man har därför inlett viktiga strukturella reformer inom undervisnings- och vårdsystemen. Avskaffandet av skattebefrielser och särskilda skattelättnader under 2009, och pågående insatser för att både bekämpa skatteflykt och ytterligare förenkla och strömlinjeforma skatteförvaltningen kommer vidare att bidra till att höja kvaliteten på de offentliga finanserna och minska riskerna för de budgetmässiga utsikterna.

(14)

Den strategi som ska säkerställa ett friktionsfritt deltagande i ERM II är baserad på valutakursstabilitet genom att man behåller tillräckliga valutareserver, värnar den finanspolitiska och finansiella stabiliteten samt bevarar flexibiliteten på arbets- och produktmarknaderna. Sedan utgången av 2008 har Litauen tagit omfattande politiska initiativ för att stärka den makroekonomiska stabiliteten, men situationen är fortfarande besvärlig. Från utgången av 2008 till utgången av 2009 har regeringen företagit en kraftig finanspolitisk konsolidering genom att anta åtskilliga omfattande konsolideringspaket på sammanlagt motsvarande närmare 12 % av BNP. Den stora löne- och prisflexibiliteten bidrar också till att återvinna en del av ekonomins försämrade konkurrenskraft. Trots förluster på grund av nedskrivning av tillgångar har banksektorn fortfarande en god kapitalbas. Regeringen har också påbörjat omfattande strukturreformer inom utbildnings-, vård- och socialförsäkringssystemen. Litauen har sett över sin arbetsmarknadslagstiftning för att förbättra flexibiliteten på arbetsmarknaden, vilket underlättar anpassningen av ekonomin. Utmaningen under kommande tid är att undvika en återgång till stora externa och inhemska obalanser när återhämtningen väl har etablerats.

(15)

Allmänt sett är programmets finanspolitiska strategi för 2010 i stort sett förenlig med rådets rekommendationer enligt artikel 126.7 av den 16 februari 2010. Från och med 2011 verkar dock budgetstrategin med hänsyn till riskerna inte vara helt förenlig med rådets rekommendationer. I synnerhet handlar riskerna om att de makroekonomiska utsikterna för 2010 kan vara för optimistiska och att där inte ges någon fullständig redovisning för vilka åtgärder man ska vidta för att uppnå den planerade konsolideringen under programperiodens två sista år; till detta kommer osäkerhet när det gäller de planerade utgiftsnedskärningarna. Den planerade genomsnittliga finanspolitiska ansträngningen på 1⅔ % under perioden 2010–2012 uppfyller inte heller rådets rekommendationer enligt artikel 126.7 och behöver stärkas med kompletterande åtgärder, om förväntningarna om en relativt kraftig tillväxt under 2010 och 2011 inte infrias, för att säkerställa att det alltför stora underskottet korrigeras senast 2012 enligt rådets rekommendationer.

(16)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogrammen saknas vissa frivilliga uppgifter i programmet. I sina rekommendationer enligt artikel 126.7 av den 16 februari 2010, i syfte att få situationen med ett alltför stort offentligt underskott att upphöra, uppmanade rådet också Litauen att rapportera om de framsteg som görs för att genomföra rekommendationerna i ett särskilt kapitel i uppdateringarna av konvergensprogrammet. Med undantag för några få brister när det gäller de frivilliga uppgifterna har Litauen i stort sett följt denna rekommendation.

i)

Överväga kompletterande korrigeringsåtgärder under 2010 om så krävs för att uppnå den planerade konsolideringen, utöver ett strikt genomförande av de åtgärder som planerats i budgeten.

ii)

Specificera vilka åtgärder som måste vidtas för att ge den anpassning som krävs fullt stöd under hela programperioden enligt vad som rekommenderas av rådet i överensstämmelse med artikel 126.7 och ha beredskap att vidta ytterligare konsolideringsåtgärder om riskerna för att ekonomin utvecklas sämre än beräknat, som sammanhänger med att programmets makroekonomiska scenario är mer optimistiskt än det scenario som ligger till grund för rekommendationerna enligt artikel 126.7, besannas.

iii)

Genomföra de planerade reformerna av socialförsäkrings- och pensionssystemen för att minska de stora risker för de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt som är förenade med väsentliga beräknade ökningar av pensionsutgifterna under de kommande decennierna.

iv)

Stärka ekonomistyrningen samt överblickbarheten och insynen i de offentliga finanserna genom att strama upp den medelfristiga budgetramen och förbättra rapporteringen av budgetuppgifter för att säkerställa jämförbarhet mellan budgetindikatorer som redovisas enligt kontant- respektive periodiseringsprincipen.

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/12

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Luxemburgs uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2009–2014.

(2)

Luxemburgs ekonomi drabbades hårt av krisen. Efter nolltillväxt 2008 minskade den reala BNP med 3,9 % i reala termer 2009 enligt de senaste beräkningarna, eftersom alla efterfrågekomponenter utom de offentliga utgifterna försvagades. Nettoexportens bidrag var oförändrat positivt, eftersom importen minskade ännu mer än exporten, sannolikt på grund av en kollaps inom maskininvesteringarna. Finanssektorn verkar ha påverkats mindre av krisen än vad som kunde förväntas, även om de luxemburgska myndigheterna i slutet av 2008 måste genomföra stödinsatser för två av landets största banker som tillhör internationella koncerner. Sysselsättningen ökade ändå med 1,2 % i genomsnitt 2009, men enbart tack vare övervältringseffekter efter den mycket starka tillväxt som noterades 2008 (+ 4,7 %). Den minskade endast svagt i finanssektorn men mycket starkare inom industrin. Arbetslösheten ökade från 4,9 % 2008 till 5,7 % i genomsnitt 2009, trots det massiva utnyttjande av korttidsarbete som myndigheterna uppmanade till. Den stora utmaningen för Luxemburg i den rådande konjunkturen är att upprätthålla och utveckla de gynnsamma villkor som har möjliggjort den anmärkningsvärda tillväxten under de senaste 25 åren, grundad på landets ökande specialisering inom tjänsteverksamhet, särskilt finansiella tjänster. När det gäller finanspolitiken kräver dessutom det långfristiga perspektivet största uppmärksamhet. För det första har utgifterna ökat ganska starkt under senare år, och de återkommande överskotten har möjliggjorts huvudsakligen genom stigande intäkter, en situation som kanske inte kommer att fortgå. Dessutom beräknas de åldersrelaterade utgifterna bli bland de högsta inom EU, till stor del beroende på landets generösa pensionssystem.

(3)

Trots att en stor del av den konstaterade reala BNP-nedgången i samband med krisen är konjunkturell har även den potentiella produktionen påverkats negativt. Dessutom kan krisen påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt genom lägre investeringar, kreditåtstramningar och ökad strukturell arbetslöshet och en varaktig minskning av de finansiella aktiviteternas tillväxt världen över. Vidare kommer den ekonomiska krisen att få konsekvenser som förvärras med åldrandets negativa effekter på den potentiella produktionen och de offentliga finansernas hållbarhet. För att främja den potentiella tillväxten blir det mot denna bakgrund viktigt att öka strukturreformernas takt. I synnerhet är det viktigt för Luxemburg att öka sysselsättningsgraden hos den bofasta befolkningen, göra företagsklimatet mer attraktivt, utveckla ett lönesystem som tar hänsyn till den stora ökning av arbetskostnaderna som noterats under senare år, och fortsätta insatserna för att öka forskning och utveckling i landet.

(4)

I programmets bakomliggande makroekonomiska scenario beräknas den reala BNP öka med 2,5 % 2010 – efter en minskning med 3,9 % 2009 – och till i genomsnitt 2,9 % per år under resten av programperioden. Mot bakgrund av tillgängliga uppgifter (2) verkar scenariot baseras på klart optimistiska tillväxtantaganden för 2010 även om uppgifterna för tredje kvartalet 2009, som överstiger förväntningarna, tas med i beräkningen. För perioden 2011–2014 är programmets tillväxtberäkningar i stort sett rimliga mot bakgrund av kommissionens beräkningar av den potentiella tillväxten och antagandet om ett gradvis slutande av produktionsgapet. Programmets beräkningar av sysselsättning, arbetslöshet och inflation verkar också vara realistiska.

(5)

Enligt uppskattningarna i programmet uppgår underskottet i den offentliga sektorn till 1,1 % av BNP 2009. Denna betydande försämring från ett överskott på 2,5 % av BNP 2008 var väsentligen ett resultat av en ökning av de offentliga utgifterna med nära 5 procentenheter av BNP, som endast delvis kompenserades av en ökning av inkomstkvoten (som endast berodde på att den nominella BNP minskade än mer än intäkterna). Ökningen av utgiftskvoten är till stor del en avspegling av krisens effekter på de offentliga finanserna genom de automatiska stabilisatorerna, men har också framkallats av stimulansåtgärder motsvarande 1,75 % av BNP som regeringen antog i överensstämmelse med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Dessa åtgärder innefattade främst ett betydligt snabbare genomförande av offentliga investeringsprogram liksom betydande permanenta skattesänkningar, bland annat av inkomstskatten för privatpersoner. Enligt programmet planeras fortsatt finanspolitiskt stöd 2010, vilket med tanke på Luxemburgs relativt gynnsamma finanspolitiska och ekonomiska situationen är förenligt med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Från 2011 speglar dock beräkningarna i programmet, som utgår från oförändrad politik, inte en restriktiv hållning i linje med den exitstrategi som rådet förespråkar, även om det i programmet medges att myndigheterna planerar att vidta korrigeringsåtgärder.

(6)

Det offentliga underskottet beräknas öka till 3,9 % av BNP 2010, en försämring som torde bero på en utgiftsökning med 0,9 procentenheter av BNP och en intäktsminskning med 2 procentenheter av BNP. De ökade utgifterna kommer främst att bero på högre utgifter för utbildning (0,3 procentenheter av BNP), familjepolitik (0,25 procentenheter av BNP) och allmän infrastruktur (0,5 procentenheter av BNP). De minskade intäkterna skulle vara en följd av minskade direkta skatteintäkter (med 1,4 procentenheter av BNP) väsentligen på grund av krisens effekter, i synnerhet på bolagsskatten. Dessutom sänktes denna skattesats från 22 % till 21 %, med en beräknad ex ante-effekt på cirka 0,1 procentenhet av BNP. De minskade intäkterna skulle även, i mindre utsträckning, bero på en minskning av de indirekta skatterna och socialförsäkringsavgifterna i förhållande till BNP (med 0,4 respektive 0,2 procentenheter av BNP). Eftersom underskottet för 2009 har skrivits ned med 1,2 procentenheter av BNP enligt budgetens beräkning och saldot för 2010 har skrivits ned med 0,5 procentenheter, beräknas nu försämringen av de offentliga finanserna 2010 enligt programmet uppgå till 2,8 procentenheter av BNP (jämfört med 2,1 procentenheter i budgeten). Det strukturella saldot (dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden och grundat på uppgifterna i det uppdaterade programmet) skulle försämras med cirka 3 procentenheter av BNP från ett överskott på cirka 1 % av BNP 2009.

(7)

För perioden efter 2010 innehåller programmet ett fullständigt finanspolitiskt scenario som utgår från oförändrad politik, enligt vilket det offentliga underskottet först skulle öka till 5,0 % av BNP 2011 och därefter långsamt minska till 4,6 % av BNP 2012 och 4,3 % av BNP 2013 innan det når 3,1 % av BNP 2014 i takt med att krisens effekter stegvis försvagas. Detta scenario innebär alltså att det offentliga underskottet skulle ligga kvar över 3 % av BNP fram till slutet av den berörda perioden. Den automatiska underskottsminskningen skulle bero dels på en gradvis återhämtning av intäkterna, dels på en liten minskning av utgiftskvoten. Intäktskvoten beräknas öka något från en lägsta nivå 2011 (38,1 % av BNP) till 39,5 % av BNP, främst på grund av återhämtningen av direkta skatter från 2011, då krisens fördröjda effekt på intäkterna antas nå sin topp. Samtidigt förväntas utgiftskvoten minska något från en högsta nivå på 43,6 % av BNP 2010 till 42,7 % 2014 på grund av den progressiva tillväxtökningen. Det strukturella underskottet (omräknat av kommissionen) skulle först öka från 2,25 % av BNP 2010 till cirka 3,5 % 2011, då det nominella underskottet skulle nå sin högsta nivå på 5,0 % av BNP och därefter minska något till 2,25 % av BNP 2014 efter minskningen av det nominella underskottet. I programmet bekräftas att den medelfristiga finanspolitiska strategins huvudmål är att åter få de offentliga finanserna i balans senast 2014 genom att minska det nominella underskottet med cirka 1 procentenhet av BNP per år. Uppgifter om intäkts- och utgiftsnivåer för denna korrigering eller motsvarande stödåtgärder kommer dock att lämnas in först efter att ett samråd hållits med arbetsmarknadens parter, vilket väntas avslutas i slutet av april i år.

Programmet anger att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna har ändrats från ett strukturellt underskott på 0,8 % av BNP till ett strukturellt överskott på 0,5 % av BNP på grund av vikten av implicita skyldigheter i samband med befolkningens åldrande. Mot bakgrund av de senaste beräkningarna och skuldnivån, verkar det medelfristiga målet inte tillräckligt beakta de implicita skyldigheterna kopplade till åldrandet, även om skulden ligger under fördragets referensvärde. Enligt programmet kommer det medelfristiga målet därför inte att nås under programperioden.

(8)

Utfallet för de offentliga finanserna 2010 kan alltså komma att bli något bättre än vad som beräknas i programmet. Detta förändrar dock inte på något sätt förutsättningarna för att fortsätta den planerade finanspolitiska konsolideringen under åren 2011–2014. Den möjliga förbättringen av resultatet för 2010 hänger samman med en baseffekt som härrör från en nedskrivning av underskottet för 2009 med 1,2 procentenhet av BNP (jämfört med det underskott som ursprungligen beräknades i 2010 års budget), som inte fullständigt har omvandlats till ett bättre resultat 2010. Följaktligen beräknas försämringen av saldot i de offentliga finanserna 2010 nu bli 2,8 % av BNP, medan det i budgeten beräknades uppgå till 2,1 %. Före krisen var budgetresultaten i Luxemburg ofta bättre än vad som ursprungligen beräknades. För perioden 2011–2014 ger scenariot med oförändrad politik en trovärdig bild av de offentliga finansernas utveckling, med en möjlig positiv baseffekt som i stort sett balanseras av de makroekonomiska utsikternas nedåtrisker. Vad gäller den alternativa korrigeringsmålet att minska det offentliga saldot till under 3 % senast 2014 kan någon bedömning inte göras på grund av bristen på uppgifter om intäkts- och utgiftsnivåerna vid de planerade underskotten och de åtgärder som krävs för att uppnå den planerade konsolideringen.

(9)

Skuldkvoten fördubblades från 6,6 % av BNP 2007 till 13,5 % 2008 huvudsakligen som ett resultat av det finansiella stödet till finanssektorn. Enligt programmet beräknas en ytterligare ökning från 14,9 % av BNP 2009 till 37,4 % 2014. Denna ökning kommer att överskrida summan av de beräknade underskotten på grund av stora statliga överföringar till socialförsäkringssystemet. Skuldkvoten ökar, men är ändå betydligt lägre än fördragets referensvärde under hela programperioden. Socialförsäkringssystemet, och i mindre utsträckning staten, innehar stora tillgångar som genererats av de tidigare återkommande överskotten. Tillgångarna är emellertid otillräckliga för att täcka framtida socialförsäkringsmässiga skyldigheter.

(10)

Beräkningar av skulden på medellång sikt till 2020, som utgår ifrån att BNP-tillväxten gradvis kommer att återgå till prognosvärderna före krisen, och att skatterna ska återgå till nivåerna före krisen och som inkluderar den förväntade ökningen av åldersrelaterade utgifter, visar att programmets finanspolitiska strategi nominellt sett och utan någon ytterligare ändring av politiken inte skulle vara tillräcklig för att stabilisera skuldkvoten till 2020.

(11)

Åldrandets långsiktiga inverkan på de offentliga finanserna är betydligt över EU-genomsnittet, särskilt genom den beräknade mycket betydande ökningen av pensionsutgifterna. De betydande tillgångar som ackumulerats i socialförsäkringssystemet kommer delvis att finansiera den beräknade ökningen av pensionsutgifterna; budgetplanerna fram till 2014 tyder dock på att det strukturella primära överskottet inte längre skulle vara tillräckligt för att kompensera åldrandets ökande kostnader. Om man uppnår höga primära överskott på medellång sikt och, vilket myndigheterna konstaterat, genomför åtgärder för att begränsa den betydande ökningen av pensionsutgifterna, skulle detta minska risken för de offentliga finansernas hållbarhet, som i kommissionens hållbarhetsrapport för 2009 (3) bedömdes vara medelhög.

(12)

Kvantifierade finanspolitiska regler och medelfristiga budgetramar (med undantag för statens fleråriga kapitalutgiftsprogram) verkar inte spela någon betydande roll i Luxemburg. Detta verkar dock inte ha lett till några större överskridanden av budgeten i det förflutna, även om det kan ha spelat en roll i de återkommande och större revideringar av uppgifterna om de offentliga finanserna som noterats under senare år (i allmänhet mot ett positivare utfall). Programmet innehåller inga planer om detta.

(13)

De offentliga finansernas struktur verkar jämförelsevis gynnsamma för Luxemburg; de offentliga utgifterna och skattetrycket är relativt låga jämfört med andra medlemsstater. Särskilt beskattningen av arbetsinkomster och den offentliga konsumtionen är jämförelsevis låga. Dessutom är de offentliga investeringarna bland de högsta i hela EU. Det finns emellertid utrymme för förbättringar av de offentliga utgifternas effektivitet, bland annat på utbildningsområdet. Samverkan mellan generösa sociala förmåner och den relativt låga skatten på arbetsinkomster verkar dessutom inte att i tillräcklig utsträckning stimulera medel- och låginkomsttagare till arbete. Slutligen kommer reformer av den relativt generösa reformen av pensionssystemet att krävas för att klara av effekterna av befolkningens åldrande.

(14)

Med tanke på det gynnsamma utgångsläget för Luxemburgs finanser vid krisens början och den låga offentliga skuldnivån är den planerade stödjande inriktningen för 2010 lämplig och i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Från och med år 2011 är programmets beräkningar grundade på oförändrad politik inte i linje med paktens krav, eftersom de inte innehåller de nödvändiga konsolideringsinsatser som skulle behövas för att minska underskottet till under 3 % av BNP och i tillräcklig takt närma sig det medelfristiga målet på ett överskott på 0,5 % av BNP. De är inte heller i linje med rådets slutsatser av den 20 oktober om den finanspolitiska exitstrategin. Samtidigt kan regeringens avsikt att inleda konsolideringen från och med år 2011 och minska det strukturella underskottet med cirka 0,75 procentenheter av BNP per år från och med år 2011 inte bedömas, eftersom det inte finns några uppgifter om vilka åtgärder som stödjer denna konsolideringsstrategi.

(15)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (4).

i)

Inleda den finanspolitiska konsolideringen 2011 i syfte att få ner underskottet under tröskelvärdet på 3 % av BNP och därefter gå vidare mot det medelfristiga målet och i detta sammanhang ange vilka åtgärder som kommer att krävas för konsolideringen.

ii)

Förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, med hänsyn till den stora beräknade ökningen av de åldersrelaterade utgifterna, genom att reformera pensionssystemet och ange ett medelfristigt mål som tillräckligt beaktar de implicita skyldigheterna kopplade till åldrande.

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/17

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Polens uppdaterade konvergensprogram för perioden 2009–2012.

(2)

Med en uppskattad real BNP-tillväxt på 1,7 % var Polen det enda EU-land med positiv tillväxt under 2009. Detta resultat återspeglar flera gynnsamma faktorer, bland annat sunda grundförutsättningar vid krisens början, en välkapitaliserad och sund finanssektor, en relativt liten öppenhet i ekonomin, en omfattande nedskrivning av den polska valutan i ett tidigt stadium av krisen samt en i rätt tid anpassad finans- och penningpolitik.

Även om vissa av de faktorer som gynnade tillväxten är av tillfällig art – marginalerna för en expansiv finanspolitik har till stor del försvunnit och växelkursen ökar nu – så har de ekonomiska utsikterna i Polen förbättrats avsevärt under de senaste månaderna. De största utmaningarna under de kommande åren kommer att vara att återställa hållbarheten i de offentliga finanserna och säkra en stadig upphämtningsprocess utan att den finanspolitiska och makroekonomiska stabiliteten äventyras. Polen utnyttjade inte de ekonomiskt goda tiderna (2006–2008) för att konsolidera sina offentliga finanser, och det strukturella offentliga underskottet (dvs. konjunkturrensat och exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden på grundval av uppgifter i det uppdaterade programmet) uppskattas ha uppnått 7 % av BNP 2009. På grundval av de polska myndigheternas anmälan från april 2009, inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott, av ett offentligt underskott 2008 på 3,9 % av BNP fastställde rådet den 7 juli 2009 att det föreligger ett alltför stort underskott och rekommenderade en korrigering av detta senast 2012.

(3)

Även om mycket av den konstaterade reala BNP-nedgången är konjunkturbetingad i en krissituation, har även den potentiella produktionen påverkats negativt. Krisen kan dessutom påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt genom lägre investeringar, begränsningar av möjligheten att få krediter och ökande strukturell arbetslöshet, även om följderna bör bli mindre allvarliga i Polen på grund av mindre omfattande kapitalförstöring och landets flexibla arbetsmarknad. Vidare kommer den ekonomiska krisen att få konsekvenser som förvärrar åldrandets negativa effekter på den potentiella produktionen och de offentliga finansernas hållbarhet. För att främja den potentiella tillväxten blir det mot denna bakgrund viktigt att öka strukturreformernas takt. Med tanke på Polens låga sysselsättningsgrad och behovet av reformer till stöd för den pågående upphämtningsprocessen kommer det framför allt att bli viktigt att vidta ytterligare åtgärder som främjar deltagandet på arbetsmarknaden, förbättrar företagsklimatet och stimulerar FoU-satsningar i den privata sektorn.

(4)

Enligt det makroekonomiska basscenario som budgetberäkningarna i programmet bygger på kommer den reala BNP-tillväxten att öka från 1,7 % 2009 till 3 % 2010, 4,5 % 2011 och 4,2 % 2012. Mot bakgrund av tillgänglig information (2) verkar antagandena för den reala BNP-tillväxten under 2010 något optimistiska och för 2011 och 2012 optimistiska. Programmet innehåller ett alternativ, ett ”riskscenario” med en lägre real BNP-tillväxt på 2,7 % 2010, 3,7 % 2011 och 3,5 % 2012, vilket verkar rimligare. Med beaktande av senare information är beräkningarna i programmet med en gradvis återhämtning av sysselsättningen under perioden 2010–2012 rimlig, särskilt med tanke på att den snabba korrigeringen av reallönerna verkar dämpa effekterna av en nedgång i sysselsättningen. Programmets inflationsberäkningar, som pekar på en nedgång till omkring 2 % 2010 till följd av växelkursens appreciering och begränsat lönetryck följt av en måttlig återhämtning i linje med en allt bättre ekonomisk situation, är realistiska.

(5)

I programmet beräknas det offentliga underskottet för 2009 uppgå till 7,2 % av BNP. Den betydande försämringen från ett underskott på 3,6 % av BNP år 2008 är i stor utsträckning en återspegling av de offentliga finansernas kris men beror också på stimulansåtgärder på omkring 2 % av BNP som regeringen genomförde 2009 i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Sänkningen av inkomstskatten för privatpersoner (som beslutades 2007), ökningen av de offentliga investeringarna och indexeringen av sociala transfereringar var huvuddelarna av stimulansåtgärderna. Å andra sidan skulle underskottet 2009 ha varit ännu större om underskottsminskande åtgärder på uppskattningsvis 1,5 procentenheter inte hade genomförts (sänkta administrativa utgifter och höjda utdelningar från statligt ägda företag). Trots dessa åtgärder försämrades det strukturella saldot med mer än 2 procentenheter av BNP 2009, vilket också pekar på överdrivna utgifter i vissa sektorer av de offentliga finanserna (3) och ogynnsam sammansättning av tillväxten.

Trots det höga strukturella underskottet och den beräknade kraftiga återhämtningen i ekonomin föreskrivs i programmet en gradvis exitstrategi, med måttlig konsolidering av de offentliga finanserna planerad för 2010–2011.

(6)

I programmet beräknas ett något sjunkande offentligt underskott till 6,9 % av BNP 2010. Detta ska åstadkommas genom en stor ökning av inkomstkvoten (med 2,2 procentenheter) vilket skulle mer än väl uppväga en markant ökning av utgiftskvoten (med 1,9 procentenheter), framför allt beroende på en ökning av kapitalutgifterna (som delvis finansieras med EU-medel). De huvudsakliga konsolideringsåtgärderna är en ökning av vissa punktskatter och liknande avgifter (omkring 0,2 % av BNP) och en sänkning av löneökningarna i statsbudgeten (0,3 % av BNP), vilket uppgår till totalt 0,5 % av BNP. Förbättringen av det strukturella saldot beräknas till 0,8 procentenheter av BNP och skulle också avspegla en positiv sammansättning av tillväxten vilket leder till en skatteelasticitet som är högre än vanligt. De finanspolitiska insatserna i nuvarande planer är mindre än det årliga genomsnitt som rådet rekommenderade i juli 2009 för perioden 2010–2012 (åtminstone 1,25 procentenhet av BNP).

(7)

Det huvudsakliga syftet med programmets finanspolitiska strategi på medellång sikt är att få ned underskottet under referensvärdet, 3 % av BNP, senast 2012, i linje med rådets rekommendation enligt artikel 104.7 i EG-fördraget. Den planerade korrigeringen avser dock i mångt och mycket slutet av programperioden – man beräknar att det totala saldot förbättras med 0,3 procentenheter av BNP 2010, 1 procentenhet av BNP 2011 och 3 procentenheter av BNP 2012. Det strukturella saldot skulle öka med 0,8–0,9 procentenheter av BNP per år 2010–2011 och med 3 procentenheter av BNP 2012. För att kompensera för att utgångsläget för det totala underskottet 2009 var sämre än väntat vid tiden för rådets rekommendation skulle den genomsnittliga årliga strukturella korrigeringen för perioden 2010–2012 behöva vara omkring 1½ procentenhet av BNP, vilket är något högre än vad som rekommenderas i rådets rekommendation inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott. Konsolideringen under 2011–2012 är övervägande utgiftsbaserad, men är inte underbyggd med tillräckligt konkreta åtgärder. Den totala nettoeffekten av aviserade åtgärder, dvs. de som ingår i den plan för utveckling och konsolidering av finanserna av den 29 januari 2010 som konvergensprogrammet hänvisar till i stor utsträckning, överskrider inte 0,5 % av BNP under perioden 2011–2012 (4). I programmet bekräftas det medelfristiga målet på ett saldo i de offentliga finanserna på – 1 % av BNP i strukturella termer. Mot bakgrund av de senaste beräkningarna och skuldnivån, motsvarar detta medelfristiga mål mer än väl paktens mål. Programmet förutser emellertid inte att det ska kunna uppnås inom programperioden.

(8)

Budgetutfallen kan under hela programperioden bli sämre än vad som beräknas i programmet. För det första skulle den reala BNP-tillväxten kunna bli mindre positiv än beräknat, vilket skulle innebära lägre skatteintäkter än väntat. Om det alternativa, mer försiktiga och rimliga scenariot slår in skulle underskottet 2012, enligt programmet, hamna i närheten av 5 % av BNP, och det alltför stora underskottet skulle inte korrigeras inom den tidsfrist som rådet fastställt. För det andra är de finanspolitiska målen för 2011 och 2012 inte underbyggda med konkreta åtgärder. Den digra tidsplanen för valen de kommande två åren (president- och lokalval under hösten 2010 och parlamentsval hösten 2011) gör att det är osäkert när sådana åtgärder kan utformas och genomföras. För det tredje har Polen haft blandade resultat när det gäller att uppnå de mål för de offentliga utgifterna som angivits i påföljande uppdateringar av konvergensprogrammen, och nya initiativ för att stärka ramarna för de offentliga finanserna räcker kanske inte för att ändra detta mönster under den tidsperiod som programmet avser. Den föreslagna nya ”tillfälliga” utgiftsregeln, som ska tillämpas tills den ”målbaserade” utgiftsregeln har införts, omfattar en mycket liten del av de offentliga utgifterna (mindre än 15 %) och kommer att innebära en liten årlig korrigering även om den genomförs fullt ut (mindre än 0,2 % av BNP per år under 2011–2012) (5). Totalt sett skulle utfallet för de offentliga finanserna kunna bli sämre än enligt beräkningarna i programmet.

(9)

Den offentliga bruttoskulden för 2009 uppskattas till 50,7 % av BNP, jämfört med 47,2 % året innan. Denna skuld beräknas öka med 5 procentenheter under programperioden och uppgå till omkring 56 % av BNP 2012, men ligga kvar under fördragets referensvärde, i huvudsak beroende på höga underskott i den offentliga sektorns finanser. Betydande privatiseringsintäkter som planeras för 2010 beräknas hålla tillbaka ökningen av skuldkvoten. Mot bakgrund av marknadsvillkor som fortfarande är bristfälliga och tidigare privatiseringsplaner som inte gett de resultat som förväntats kan intäkterna emellertid bli lägre än beräknat. Med ett annat makroekonomiskt scenario och oförändrad politik förutsåg kommissionen i sin höstprognos 2009 att skuldkvoten skulle passera referensvärdet på 60 % av BNP 2011. Med tanke på senare uppgifter verkar denna prognos ligga i överkant, men skuldkvoten under de kommande åren kan ändå komma att bli högre än beräknat i programmet.

(10)

Beräkningar av skulden på medellång sikt, fram till 2020, som utgår ifrån att BNP-tillväxten gradvis kommer att återgå till prognosvärdena före krisen och att skattekvoterna ska återgå till nivåerna före krisen och som inkluderar den förväntade ökningen av åldersrelaterade utgifter, visar att programmets finanspolitiska strategi nominellt sett och utan någon ytterligare ändring av politiken är mer än tillräcklig för att stabilisera skuldkvoten till år 2020. Programmet hänvisar till reformer till stöd för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet (inbegripande av uniformerade yrkesgrupper i det reformerade allmänna pensionssystemet, pensionsålder, socialförsäkringsfond för jordbrukare och minskade förmåner vid invaliditet). Dessa åtgärder, som är mycket betydelsefulla för saldot i de offentliga finanserna och för utvecklingen på arbetsmarknaden på lång sikt, är avsedda att genomföras gradvis, och kommer således inte att få några större effekter för saldot i de offentliga finanserna under programperioden.

(11)

De långsiktiga effekterna på de offentliga finanserna av befolkningens åldrande är avsevärt mindre än EU-genomsnittet, vilket speglar den beräknade minskningen av utgifterna för de offentliga pensionerna. Situationen för de offentliga finanserna 2009 orsakar emellertid ett tydligt hållbarhetsgap på lång sikt. Att trygga de primära överskotten på medellång sikt skulle bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet, som i kommissionens Hållbarhetsrapport 2009 (6) bedömdes vara medelstora.

(12)

Det finns utrymme för förbättring av ramarna för de offentliga finanserna i Polen. Polen har en typ av finanspolitisk regel som bygger på tre tröskelvärden för skuld (50 %, 55 % och 60 % av BNP, varav det sista är inskrivet i författningen). Ett brott mot denna skulle föranleda allt mer omfattande konsolideringsåtgärder för de offentliga finanserna. På utgiftssidan garanterar inte den institutionella uppbyggnaden tillräcklig utgiftskontroll, och leder till att utgifterna regelbundet avviker från beräkningarna. Myndigheterna vidtog åtgärder 2009 för att förbättra ramarna för de offentliga finanserna. De skärpte den befintliga skuldregeln genom att införa ytterligare särskilda bestämmelser om vilka slags åtgärder som ska införas om statsskulden överstiger 55 % av BNP (nationell definition, ej ENS 95). Den finanspolitiska planeringshorisonten för den centrala statsbudgeten förlängdes från tre till fyra år. Den offentliga sektorn omorganiserades till viss del i syfte att förbättra insynen i de offentliga räkenskaperna. Myndigheterna planerar dessutom att förstärka ramarna för de offentliga finanserna, som inbegriper ”tillfälliga” utgiftsregler och regler om ”utgiftsmål”. Den ”tillfälliga” regeln skulle emellertid bara omfatta den icke-obligatoriska delen av den centrala statsbudgeten (exklusive offentliga investeringar), som för närvarande motsvarar mindre än 15 % av de offentliga utgifterna. Även om dessa insatser kommer att underlätta framtida konsolideringsansträngningar kan de inte ersätta åtgärder som behövs för att stödja den konsolideringsplan som ingår i programmet.

(13)

När det gäller sammansättningen av de offentliga utgifterna anslår Polen en relativt stor del till socialt skydd på bekostnad av relativt små utgifter inom vissa tillväxtfrämjande kategorier (innovation, FoU) och hälsovård. Det verkar dessutom finnas utrymme för effektivisering av de offentliga utgifterna på områden som hälsovård och utbildning. När det gäller inkomstsidan ligger skattetrycket nära EU-genomsnittet, men det komplexa systemet för beskattning och skatteuppbörd skulle tjäna på ytterligare förenkling. Sedan 2005 har de polska myndigheterna gradvis utformat och genomfört resultatbudgetering, vilket förväntas öka både de offentliga utgifternas effektivitet och ändamålsenlighet under de kommande åren. I budgeten för 2010 har resultatbudgeteringens räckvidd utökats eftersom fler delar av den offentliga sektorn omfattas och fler utgiftskategorier ingår. Den första statsbudget som helt omfattas av resultatbudgetering förväntas genomföras 2013.

(14)

Allmänt sett är programmets finanspolitiska strategi för 2010 i stort sett förenlig med rådets rekommendationer av den 7 juli 2009 enligt artikel 104.7 i EG-fördraget. Med beaktande av riskerna förefaller dock inte strategin för de offentliga finanserna, från 2011, förenlig med rådets rekommendationer. Den planerade genomsnittliga årliga strukturella korrigeringen för perioden 2010–2012 är 1½ procentenhet av BNP, vilket är något högre än rekommendationen i rådets rekommendation enligt förfarandet vid alltför stora underskott. Konsolideringen av de offentliga finanserna avser dock i mångt och mycket slutet av programperioden, underskottsmålen bygger på optimistiska tillväxtantaganden, och de planerade utgiftsbesparingarna stöds inte av tillräckligt konkreta åtgärder. Med tanke på Polens goda ekonomiska resultat under krisen, den enligt myndigheterna beräknade återhämtningen från 2010, det stora strukturella offentliga underskottet och myndigheternas mål att senast 2012 korrigera det alltför stora underskottet, skulle en strategi för konsolidering av de offentliga finanserna med större tonvikt på början av programperioden vara lämplig. Under 2010 bör budgeten genomföras strikt, planerna för de primära löpande utgifterna ligga på en lägre nivå än planerat därhelst så är möjligt, och oväntade inkomster gå till att minska skulderna. Målen för det offentliga underskottet för 2011–2012 skulle behöva befästas genom betydande kompletterande åtgärder, vilka också bör säkerställa en lämplig marginal i det fall det makroekonomiska basscenario som programmet innehåller inte förverkligas.

(15)

Programmet innehåller alla de obligatoriska uppgifterna och de flesta av de frivilliga uppgifterna som föreskrivs i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram (7). I sina rekommendationer av den 7 juli 2009 enligt artikel 104.7 i EG-fördraget uppmanade rådet också Polen att, i ett separat kapitel i uppdateringarna av konvergensprogrammen, rapportera om framstegen vid genomförandet av rådets rekommendationer. Polen har delvis följt denna rekommendation. Framför allt har de konkreta åtgärder som krävs för att få ned underskottet under referensvärdet senast 2012 och de reformer som behövs under de närmaste åren för att hålla tillbaka de primära löpande utgifterna inte utformats tillräckligt tydligt.

i)

Budgeten för 2010 bör genomföras strikt, planerna för de primära löpande utgifterna ligga på en lägre nivå än planerat därhelst så är möjligt, och oväntade inkomster gå till att minska skulderna.

ii)

Den planerade korrigeringen av de offentliga finanserna bör förstärkas så att man uppnår den rekommenderade genomsnittliga årliga budgetansträngningen på 1,25 av BNP i linje med rekommendationen enligt artikel 104.7 och Polen bör vara redo att vidta ytterligare konsolideringsåtgärder under 2011 och 2012 i fall riskerna som är förknippade med det faktum att programscenariot är mer optimistiskt än det som ligger bakom rekommendationen enligt artikel 104.7 i EG-fördraget förverkligas.

iii)

Ramarna för de offentliga finanserna bör förstärkas, bland annat genom att en utgiftsregel införs som omfattar en större del av de primära offentliga utgifterna än den ”tillfälliga” regel som presenteras i konvergensprogrammet, med lämpliga mekanismer för kontroll och genomförande.

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/22

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/25

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32010M5874. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapslagstiftningen via Internet.

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/26

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/27

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/28

A.

Sydvästra hörnet av Savornis hus på 100 meters höjd (F. 272 III NO).

B.

En trigonometriskt punkt på 289 meters höjd vid Rocca d’Adamo (F.272 III NO).

C.

En trigonometriskt punkt på 75 meters höjd vid Torre Manfria (F.272 III NO).

D.

En skärningspunkt på kustlinjen mellan förlängningen av punkterna B och C (F.272 III NO).

E.

En skärningspunkt på kustlinjen mellan förlängningen av punkterna F och G (F.272 III NO).

F.

En trigonometrisk punkt på 18 meters höjd vid Castello di Falconara (F. 272 III NO).

G.

Sydvästra hörnet av huset La Tenutella på 59 meters höjd F. 272 III NO).

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/30

686 Ahyeon-dong

Mapo-gu

Seoul

SOUTH KOREA

Daewoo Electronics Corporation

686 Ahyeon-dong

Mapo-gu

Seoul

SOUTH KOREA

Daewoo Electronics Corporation

Narakeyum Jeodong Building 1

Jeo-dong1(il)-ga

Jung-gu

Seoul

SOUTH KOREA

Daewoo Electronics Corporation

Narakeyum Jeodong Building 1

Jeo-dong1(il)-ga

Jung-gu

Seoul

SOUTH KOREA

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/32

1.

Kommissionen mottog den 26 maj 2010 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Telefonaktiebolaget LM Ericsson (Ericsson, Sverige) och LG Electronics Inc. (LG Electronics, Sydkorea), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning, förvärvar gemensam kontroll över företaget LG-Nortel Co. Ltd. (LG-Nortel, Sydkorea), genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt EG:s koncentrationsförordning (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.5818 – Ericsson/LG Electronics/JV, till

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/33

1.

Kommissionen mottog den 26 maj 2010 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 (och till följd av ett hänskjutande enligt artikel 4.5) i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget JSA S.A (JSA, Belgien), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning, förvärvar företaget IMS International Metal Service (IMS, Frankrike).

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.5808 – JSA/Jacquet Metals/IMS, till: