1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/1

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Ungerns uppdaterade konvergensprogram, som omfattar perioden 2009–2012.

(2)

Ungern befann sig i ett bräckligt ekonomiskt läge när finanskrisen bröt ut hösten 2008. Genom den finanspolitiska riktningsändringen i mitten av 2006, som syftade till att korrigera de befintliga ekonomiska obalanserna och begränsa ökningen av den offentliga skulden, lyckades man minska budgetunderskottet till 3,8 % av BNP år 2008 (jämfört med 9,3 % av BNP år 2006), men anpassningen hade inte slutförts när den globala finanskrisen bröt ut. Dessutom var andelen skuld i utländsk valuta relativt hög.

Bruttofinansieringsbehovet blev svårare att tillgodose, vilket avspeglade investerarnas farhågor när det gäller de offentliga finansernas hållbarhet, landets stora utlandsskuld och minskningen av den potentiella tillväxten. Sammantaget krävde dessa faktorer en kraftfullare ekonomipolitisk reaktion, åtgärder för att stödja banksektorn och betydande externt bistånd från internationella institutioner på 20 miljarder euro, inbegripet 6,5 miljarder euro från EU (varav 5,5 miljarder euro betalats ut). Sedan andra halvan av mars 2009 är marknadsupplåning återigen möjlig tack vare de kraftfulla stabiliserings- och anpassningsåtgärderna. Som en följd av den kraftigt minskade inhemska efterfrågan under 2009 registrerades dessutom en dramatisk förbättring i bytesbalansen, främst genom handelsbalansen. Växelkursen har i stort sett varit stabil sedan juli 2009, och centralbanken kunde sänka sin viktigaste styrränta med sammanlagt 375 punkter mellan mitten av 2009 och början av 2010. Med tanke på det bristande finanspolitiska utrymmet och investerarnas farhågor har regeringen fortsatt att genomföra sin politik för konsolidering av de offentliga finanserna och har enbart antagit budgetneutrala åtgärder för att stödja den ekonomiska återhämtningen. Att fortsätta den finanspolitiska konsolideringen för att få skulden att minska och ytterligare förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet förblir en viktig utmaning för Ungern.

(3)

Även om den konstaterade reala BNP-nedgången under krisen till stor del är konjunkturbetingad, har också nivån på den potentiella produktionen påverkas negativt. Dessutom kan krisen påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt genom lägre investeringar, kreditåtstramningar och ökad strukturell arbetslöshet. Vidare kommer konsekvenserna av den ekonomiska krisen att ytterligare späda på åldrandets negativa effekter på den potentiella produktionen och de offentliga finansernas hållbarhet. För att främja den potentiella tillväxten blir det mot denna bakgrund viktigt att påskynda strukturreformerna. För Ungern är det särskilt viktigt att genomföra reformer som syftar till att öka arbetskraftsdeltagandet och återupprätta landets förmåga att locka till sig utländska direktinvesteringar.

(4)

Enligt programmets bakomliggande makroekonomiska scenario beräknas den reala BNP, som sjönk 6,7 % under 2009, minska med 0,3 % till under 2010, innan den börjar växa igen med 3,75 % under 2011 och 2012. Detta scenario är något mer optimistiskt än kommissionens höstprognos 2009, enligt vilken BNP på årsbasis kommer att sjunka med 0,5 % under 2010 och växa med 3,1 % under 2011. Med tanke på nya uppgifter – bl.a. det preliminära BNP-resultatet för 2009 på – 6,3 %, vilket är bättre än förväntat – tycks dock beräkningen för 2010 vara rimlig, medan scenariot för programmets sista år förblir något optimistiskt. Enligt programmet förväntas tillväxten främst grundas på nettoexportens återhämtning, medan den privata konsumtionen fortsätter att minska med ca 2,5 % under 2010, en siffra som enligt den senaste informationen skulle kunna bli något sämre. Beräkningarna av den inhemska efterfrågan verkar i huvudsak vara rimliga, men prognosen för import och investeringar verkar vara optimistiska. Sammantaget tycks det makroekonomiska scenariot vara rimligt för 2010 och något optimistiskt för 2011 och 2012. Referensscenariots nominella kurs bestäms av det sammanfallande konjunkturläget på arbets- och produktmarknaderna. Det betydande negativa produktionsgapet pressar nämligen ned priserna, medan den höga arbetslösheten innebär att lönerna ökar långsammare. Sammantaget verkar inflationsuppgifterna vara rimliga för 2010 och något för låga för de följande åren. Programmets makroekonomiska scenario stämmer överens med de bakomliggande antagandena om penningpolitik och växelkurser.

(5)

I programmet beräknas det offentliga underskottet uppgå till 3,9 % av BNP år 2009, jämfört med 3,8 % år 2008. Det nominella underskottet har i stort sett stabiliserats trots den kraftiga ekonomiska försämringen i samband med den globala konjunkturnedgången och dess stora negativa budgetkonsekvenser. Man lyckades med detta tack vare utgiftssänkningar som delvis var av strukturell natur och som särskilt rörde lönerna i den offentliga sektorn, pensionerna och de sociala förmånerna. Som ett resultat av detta förbättrades det strukturella saldot väsentligt, med nästan 3 % av BNP. Dessutom gjordes en i huvudsak underskottsneutral skatteväxling för att öka ekonomins konkurrenskraft genom att minska skattetrycket på arbete och öka konsumtionsskatternas relativa vikt.

Med tanke på den höga offentliga skuldnivån och påfrestningarna på finansmarknaderna har myndigheterna endast kunnat stödja den ekonomiska återhämtningen genom att vidta åtgärder som inte hade några budgetkonsekvenser. I enlighet med den exitstrategi som rådet förespråkar och i syfte att korrigera det alltför stora underskottet senast 2011 samt med hänsyn till den höga offentliga skuldkvoten, planerar man att fortsätta den restriktiva finanspolitiska inriktningen för 2009 under perioden 2010–2011.

(6)

Programmets budgetmål för 2010 är ett underskott på 3,8 % av BNP, i enlighet med rådets rekommendation enligt artikel 104.7 i EG-fördraget av den 7 juli 2009 och med budgeten för 2010, som antogs den 30 november 2009. Enligt programmet förväntas inkomsterna stabiliseras i nominella termer under 2010, vilket innebär både en ytterligare minskning i reala termer och en sjunkande inkomstkvot (från 45,9 % år 2009 till 45 % år 2010). Utöver det fortsatt ökande negativa produktionsgapet förklaras inkomstkvotens minskning till stor del av tillväxtssammansättningseffekter som har samband med nettoexportens ökande betydelse i ekonomin och den åtföljande minskande betydelsen av inhemsk efterfrågan. För att motverka minskningen av inkomstkvoten och samtidigt förbättra budgetbalansen syftar programmet till att sänka utgiftskvoten (från 49,8 % år 2009 till 48,8 % år 2010). Det bygger främst på strukturreformer och specifika besparingsåtgärder (t.ex. i pensionssystemet, de sociala förmånerna, lönerna i den offentliga sektorn samt överföringarna till de lokala förvaltningarna och till den offentliga fjärrtrafiken) på 2 % av BNP som antogs 2009 och som påverkar de offentliga finanserna under 2010. Även om dessa åtgärder sammantaget torde överstiga 2 procentenheter av BNP under 2010, förväntas det strukturella underskottet enligt kommissionens omräkning med den allmänt vedertagna metoden utifrån programuppgifterna förbättras med mindre än ¼ procentenhet av BNP. Det var nödvändigt att genomföra en betydande del av besparingsåtgärderna bara för att uppväga den bakomliggande ökningen av vissa utgifter. Dessutom förväntas inkomstkvoten sjunka mer än den skulle ha gjort med användning av normal elasticitet på grund av dels skatteväxlingen 2010, som var något underskottsökande, dels förhandsköpen av skattemärken för tobaksvaror inför höjningen av punktskatten från och med 2010.

(7)

Huvudmålet i programmets strategi på medellång sikt är att minska det offentliga underskottet från 3,8 % av BNP år 2010 till mindre än 3 % (2,8 %) år 2011 och därefter ytterligare till 2,5 % år 2012. Underskottsmålen för 2011 och 2012 leder till ett omräknat strukturellt underskott på 1 ½ % respektive 2 ½ % av BNP. Detta innebär att en strukturell förbättring på ca 3 procentenheter av BNP år 2009 förväntas följas av en förbättring på 0,1 % av BNP under perioden 2010–2011 (jämfört med en försämring på nästan 1 % av BNP i kommissionens höstprognos 2009). Under 2012 skulle det strukturella saldot till och med försämras med 1 % av BNP. År 2011 förväntas inkomstkvoten, trots den ekonomiska återhämtningen, minska ytterligare på grund av i) nettoexportens ökande betydelse, som gör att tillväxten genererar mindre skatteintäkter, ii) de fördröjda effekterna av den ekonomiska nedgången och iii) antagandet 2009 av en minskning av det totala skattetrycket som har samband med inkomstskatten för privatpersoner från och med 2011. Det ökande utnyttjandet av EU-medel kan kanske endast delvis motverka denna utveckling, vilket medför en total minskning av inkomstkvoten på 0,8 % av BNP. I konvergensprogrammet skisseras en rad möjliga åtgärder på utgiftssidan som mer än väl skulle uppväga minskningen av inkomstkvoten och få ned underskottet till 2,8 % av BNP. De avser huvudsakligen en ytterligare reallöneminskning i den offentliga sektorn, en ytterligare sänkning av de sociala förmånerna i reala termer och strikt disciplin i förvaltningen av de enskilda budgetkapitlen. Större delen av dessa åtgärder har dock inte specificerats i detalj. Det medelfristiga målet är ett strukturellt saldo på – 1,5 % av BNP, vilket mot bakgrund av de senaste beräkningarna och skuldnivåerna motsvarar paktens mål. Programmet syftar till att uppnå det medelfristiga målet 2011, vilket man beräknar kommer att nås redan 2010 och sedan bibehållas 2011 enligt det strukturella saldo som kommissionen räknat om med den allmänt vedertagna metoden och mot bakgrund av det väsentliga produktionsgap som beräknas för 2010 och 2011. Vidare skulle ytterligare konsolideringsåtgärder komma att behövas för att bibehålla det medelfristiga målet 2011 och förhindra en strukturell försämring 2012. Dessutom bör de åtgärder som ligger till grund för målet för 2012 specificeras bättre.

(8)

Utfallet för de offentliga finanserna kan komma att bli sämre än vad som anges i programmet. Under 2010 kan inkomsterna komma att bli 0,25 % av BNP lägre än förväntat, särskilt som man i programmet på grund av det tidigare brytdatumet inte tagit hänsyn till författningsdomstolens beslut att upphäva den allmänna värdebaserade fastighetsskatt som parlamentet antagit. På utgiftssidan förväntas vissa överskridanden till följd av kostnaderna i samband med återförstatligandet av flygbolaget Malev och det faktum att den planerade minskningen av subventionerna till den offentliga fjärrtrafiken inte till fullo underbyggs av strukturåtgärder. I programmet räknar man även med ytterligare besparingar på budgetkapitelnivå tack vare det nyligen införda systemet med utgiftskontrollanter, men detta är inte säkerställt, eftersom det inte stöds genom särskilda åtgärder. Slutligen måste engångsinkomsten på 0,25 % av BNP under 2010 till följd av överföringen av berättigade anställda och pensionärer från den privata till den offentliga pelaren i pensionssystemet fortfarande bekräftas i samband med anmälningsförfarandet. Det finns emellertid budgetreserver på ca 0,5 % av BNP som skulle kunna frysas och tänkbara utgiftsminskningar på 0,2 % av BNP som skulle kunna göras för att kompensera för en negativ utveckling. Under 2011 och 2012 kan utöver baseffekterna avvikelser från programmet förväntas på både inkomst- och utgiftssidan, bl.a. från avskaffandet av fastighetsskatten. I programmet räknar man med en något snabbare ekonomisk återhämtning och en något större andel privata konsumtionsutgifter för 2011 och följande år än kommissionen i sina beräkningar, vilket innebär att skatteintäkterna kan vara överskattade i programmet. När det gäller utgifterna stöds större del av programmets besparingsåtgärder för att uppväga inkomstkvotens kontinuerliga minskning ännu inte av faktiska beslut. Dessutom beaktar man i programmet inte centralbankens förluster, som på grundval av aktuella uppskattningar förväntas öka underskottet med 0,1–0,2 % av BNP år 2011 och 0,3–0,4 % av BNP år 2012.

Slutligen kan utgifterna komma att bli högre på grund av förluster i offentligt ägda företag. Samtidigt uppgår budgetreserverna för att kompensera för överskridanden enbart till ca 0,2 % av BNP år 2011 och 0,4 % år 2012, jämfört med 0,8 % år 2010. Även om målen för budgetunderskottet uppnåtts de senaste åren, är riskerna kopplade till Ungerns tidigare resultat i bästa fall neutrala, med tanke på de betydande överskridandena under tidigare år. Det finns därför en betydande risk för att underskottet blir större än planerat i programmet.

(9)

Den offentliga bruttoskulden för 2009 uppskattas till 78 % av BNP, jämfört med 73 % året innan. Denna ökning förklaras av underskottet i de offentliga finanserna och den negativa nominella BNP-tillväxten. Enligt programmet beräknas skuldkvoten ligga kvar över fördragets referensvärde under hela programperioden. Man räknar med en ytterligare ökning till 79 % av BNP år 2010 innan kvoten börjar sjunka till 77 % år 2011 respektive 73,5 % år 2012. Den förväntade förbättringen av de makroekonomiska villkoren och början på amorteringen av det internationella ekonomiska biståndet från och med 2011 är de viktigaste orsakerna till en sådan positiv utveckling. Med tanke på de negativa risker som omgärdar budgetmålen och de möjliga stock-/flödesjusteringarna kan skuldkvoten komma att utvecklas betydligt mindre gynnsamt än vad man räknar med i programmet, särskilt från och med 2011. Från och med 2010 sjunker skuldkvoten i tillräcklig utsträckning i riktning mot referensvärdet.

(10)

Beräkningar av skulden på medellång sikt, till och med år 2020, som utgår ifrån att BNP-tillväxten endast gradvis kommer att återgå till prognosvärdena före krisen och att skatterna ska återgå till nivåerna före krisen, visar att den i programmet beräknade utvecklingen av de offentliga finanserna nominellt sett skulle vara tillräcklig för att stabilisera skuldkvoten till år 2020.

(11)

De pensionsreformer som genomfördes 2009 förväntas begränsa ökningen av de framtida ålderrelaterade utgifterna, som efter reformen beräknas hamna betydligt under EU-genomsnittet. Enligt programmet var de offentliga finansernas ställning 2009 bättre än utgångsläget i det föregående programmet. Budgeteffekterna av befolkningens åldrande på hållbarhetsgapet har således mildrats betydligt. Att säkerställa stora primära överskott på medellång sikt och strikt genomföra pensionsreformen, såsom redan planeras i programmet, kommer att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt, som i kommissionens hållbarhetsrapport 2009 (2) bedömdes vara medelhöga. Efter valideringen av de prognoser som bygger på 2009 års pensionsreformer av kommittén för ekonomisk politik i februari 2010, visar de uppdaterade hållbarhetsberäkningarna att risken är låg.

(12)

När det gäller de institutionella aspekterna av de offentliga finanserna är en av de viktigaste senaste förändringarna genomförandet av det nya finanspolitiska regelverket, som bygger på lagen om finanspolitiskt ansvar och den ändring av grundlagen som antogs i november 2008. Sammantaget förväntas det nya finanspolitiska regelverket bidra till att förbättra öppenheten och hållbarheten i de offentliga finanserna. Enligt lagen om finanspolitiskt ansvar ska fastställandet av de framtida primära saldona på medellång sikt i allmänhet vara förenligt med en realskuldregel. I enlighet med denna lag har ett finanspolitiskt råd inrättats, och det har påbörjat sin verksamhet. Budgeten för 2010 har redan i huvudsak utarbetats i överensstämmelse med det nya finanspolitiska regelverket, och budgeten för 2011 måste i sin helhet uppfylla alla krav i detta regelverk. En annan viktig utveckling när det gäller det finanspolitiska regelverket är parlamentets antagande av lagen om de finanspolitiska organens rättsliga ställning och ekonomiska förvaltning i december 2009. Den nya lagstiftningen kompletterar de befintliga bestämmelserna med en rad nya inslag, bl.a. detaljerade regler om operativ och ekonomisk förvaltning för de olika finanspolitiska organen, och skapar ett enhetligt regelverk för användningen av båda ungerska medel och EU-medel. Det är dock för tidigt att bedöma hur effektivt det nya regelverket är när det gäller att säkerställa ett förbättrat budgetgenomförande och en sund finanspolitik.

(13)

Ungern kännetecknas av ett högt allmänt skattetryck i kombination med höga offentliga utgifter. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att reformera skattesystemet på ett i stort sett budgetneutralt sätt i syfte att öka ekonomins konkurrenskraft genom att förskjuta skattetrycket från skatter på arbete till skatter på konsumtion. Utslag i författningsdomstolen på senare tid och den inkomstskattesänkning som planeras till 2011 medför dock intäktsförluster som ännu inte har täckts av åtgärder, även om ett nytt förslag om en ändrad fastighetsskatt inte kan uteslutas. På utgiftssidan översteg ökningen av de primära utgifterna den nominella BNP-tillväxten under perioden 2000–2009. En stor utmaning vid minskningen av de offentliga utgifterna är den förväntade ökningen av de offentliga utgifterna kopplade till den åldrande befolkningen. De tidigare reformerna av pensionssystemet, särskilt den som genomfördes i maj 2009, torde leda till att pensionskostnaderna ökar långsammare och även gynna tillgången på arbetskraft och därigenom stödja den potentiella tillväxten. I framtiden skulle en höjning av den lagstadgade pensionsåldern i linje med den förväntade livslängden bidra till att förbättra de offentliga finansernas kvalitet. Minskningen av den offentliga förvaltningens storlek och en förbättring av förvaltningens effektivitet, t.ex. inom utbildning samt hälso- och sjukvård, skulle också kunna medföra stora välfärdsvinster och så småningom ge utrymme för ytterligare skattesänkningar för arbete.

(14)

Sammantaget tycks programmets finanspolitiska strategi för 2010 i huvudsak vara förenlig med rådets rekommendationer enligt artikel 104.7 i EG-fördraget, eftersom de betydande risker som är kopplade till utfallet åtminstone delvis kompenseras genom möjligheten att frysa budgetreserver och anta ytterligare utgiftsminskningar. Från och med 2011 kanske den finanspolitiska strategin med hänsyn till riskerna inte är förenlig med rådets rekommendationer, och de strukturella insatserna på kumulativt 0,5 % av BNP under 2010 och 2011 är ännu inte säkrade. I synnerhet är de utgiftsbesparande åtgärder som ligger till grund för målet för 2011 endast delvis specificerade och har ännu inte antagits, och åtgärderna för 2012 har inte specificerats alls.

Dessutom kan de prognostiserade skatteintäkterna för båda åren visa sig vara överskattade. Samtidigt är budgetreserverna relativt begränsade jämfört med 2010, vilket innebär att underskottet kan visa sig bli betydligt större och det alltför stora underskottet inte kan korrigeras i tid, såvida inte ytterligare konsolideringsåtgärder vidtas. Med tanke på de risker som är förenade med budgetmålen kanske strategin inte heller räcker till för att se till att den offentliga bruttoskuldkvoten återigen fås att stadigt sjunka. För att möta dessa risker och korrigera den expansiva politiska kursen 2012, som inte är förenlig med pakten, måste strategin stödjas genom noga specificerade åtgärder från och med 2011, och konsolideringsinsatserna måste förstärkas, särskilt under programmets sista år.

(15)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (3). I sin rekommendation enligt artikel 104.7 av den 7 juli 2009 i syfte att få situationen med ett alltför stort underskott att upphöra uppmanade rådet också Ungern att i ett särskilt kapitel i uppdateringarna av stabilitetsprogrammet rapportera om hur genomförandet av rekommendationerna framskrider. Ungern har följt denna rekommendation.

i)

se till att underskottsmålet för 2010 på 3,8 % av BNP uppnås genom en strikt utgiftskontroll samt vid behov genom en eventuell frysning av budgetreserverna och genomförande av ytterligare utgiftsminskningar,

ii)

specificera de åtgärder som ligger till grund för budgetmålen från och med 2011 och vara redo att öka de finanspolitiska insatserna om de risker som är kopplade till att programmets scenario är mer optimistiskt är det scenario som ligger till grund för rekommendationen enligt artikel 104.7 i EG-fördraget förverkligas, i syfte att se till att underskottet minskar till under 3 % av BNP år 2011, och betydligt stärka strategin för 2012 för att säkerställa en anpassning i riktning mot det medelfristiga målet i överensstämmelse med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten,

iii)

förbättra de offentliga finansernas kvalitet genom att utarbeta och anta en budget för 2011 som i sin helhet uppfyller kraven i det finanspolitiska regelverket och att stödja återhållsamhet med utgifterna genom att ytterligare reformera den offentliga förvaltningen och åtgärda situationen med företag som går med förlust genom strukturreformer.

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/7

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Irlands uppdaterade stabilitetsprogram för 2009–2014.

(2)

Efter en tid av mycket hög tillväxt under andra halvan av 1990-talet övergick Irland till en stadigare tillväxt underbyggd av hög inhemsk efterfrågan 2001–2007. Irlands konkurrensläge försvagades något under den perioden på grund av pris- och löneinflation i kombination med avklingande produktivitetstillväxt. Den kraftiga nedgången på bostadsmarknaden från toppen 2006 ledde till en allvarlig ekonomisk nedgång, som förvärrats av den globala finanskrisen och recessionen hos Irlands viktigaste handelspartner.

Trots fem konsolideringspaket sedan mitten av 2008 har utvecklingen också lett till en drastisk försämring av Irlands statsfinanser, i det att det offentliga saldot gått från ett överskott 2007 till en tvåsiffrig underskottskvot 2009 och en statsskuld som översteg referensvärdet på 60 % av BNP under 2009. Den 27 april 2009 fann därför rådet i enlighet med artikel 104.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen att det förelåg ett alltför stort underskott i Irland, och uppsatte den 2 december 2009 en tidsfrist för korrigering av underskottet senast 2014. En första central utmaning för de närmaste åren är att genomföra en brett upplagd, trovärdig strategi för finanspolitisk konsolidering, med utgångspunkt i de avsevärda ansträngningar som redan gjorts. En andra utmaning är att återgå till hållbar tillväxt, något som kommer att kräva omskolning och kompetenshöjning hos de nyligen arbetslösa, återvunnen konkurrenskraft genom produktivitetshöjande åtgärder och adekvat lönepolitik samt främjande av en omstrukturering av finanssektorn under ordnade former. Reformeringen av pensionssystemet är ytterligare en utmaning när det gäller att förbättra de offentliga finansernas långsiktiga stabilitet.

(3)

Även om mycket av den konstaterade reala BNP-nedgången är konjunkturberoende i en krissituation, har också den potentiella produktionsnivån påverkats negativt. Dessutom kan krisen, om den fortsätter, påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt genom lägre investeringar, kreditåtstramningar, ökad strukturell arbetslöshet och en återgång till nettoutvandring. Vidare kommer den ekonomiska krisen att få konsekvenser som samverkar med de negativa effekterna av den åldrande befolkningen på den potentiella produktionen och de offentliga finansernas hållbarhet. För att främja den potentiella tillväxten blir det mot denna bakgrund viktigt att öka strukturreformernas takt. Särskilt viktigt för Irland är reformer inom humankapital, konkurrens och FoU.

(4)

Det makroekonomiska scenario som programmet bygger på utgår från att ekonomin efter minskningarna av den reala BNP med 7,5 % under 2009 och 1,4 % under 2010 kommer att återgå till tillväxt med i medeltal 4 % under perioden 2011–2014. Enligt de uppgifter som för närvarande är tillgängliga (2) förefaller scenariot bygga på rimliga antaganden om tillväxten 2010 och gynnsamma antaganden därefter, särskilt med tanke på den trendmässigt minskade tillväxt som är att vänta på grund av den rådande krisen i förening med de pågående justeringarna av balansräkningarna. Programmets inflationsprognos förefaller realistisk, med tanke på den förväntade långvariga omställningen på arbetsmarknaden. Den förväntade återgången till positiv bytesbalans förefaller förutsätta att konkurrenskraften fortsätter att öka.

(5)

I programmet beräknas det offentliga underskottet för 2009 uppgå till 11,7 % av BNP. Den stora försämringen från ett underskott på 7,2 % av BNP under 2008 beror i mångt och mycket på de avsevärda följdverkningar som den omfattande recessionen har gett på de offentliga finanserna, bland annat stora minskningar av skatteintäkter och en stark ökning av arbetslöshetsrelaterade utgifter. Samtidigt har de omfattande konsolideringspaket som antagits sedan mitten av 2008, med en sammanlagd underskottsminskande effekt som av myndigheterna bedöms uppgå till 5 % av BNP under 2009, bidragit till att begränsa försämringen av statsfinanserna. Även om den finanspolitiska strategin överlag är inriktad på att få ned underskottet har Irland också antagit ett paket med måttliga stimulansåtgärder till stöd för ekonomisk verksamhet på 0,7 % av BNP i enlighet med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. I enlighet med den exitstrategi som rådet förordar och i syfte att korrigera det alltför stora underskottet senast 2014 planeras avsevärda statsfinansiella åtstramningar även i fortsättningen under programperioden.

(6)

Underskottskvoten på 11,6 % av BNP ska enligt planerna stabiliseras 2010 jämfört med 2009, genom ett omfattande sparpaket på 2,5 % av BNP som på det hela taget överensstämmer med rådets rekommendation enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009. Mot bakgrund av den snabba ökningen av räntebördan är det tänkt att det primära saldot ska förbättras med 0,75 procentenhet av BNP.

Nästan hela justeringssatsningen ligger på utgiftssidan, bland annat i form av lönesänkningar i den offentliga sektorn, besparingar inom socialförsäkringssystemet, besparingar på andra löpande utgifter och en minskning av de offentliga investeringarna, vilka alla i ungefär lika stor utsträckning bidrar till det totala sparpaketet. På inkomstsidan uppvägs intäkterna från den nya koldioxidskatten i stort sett av en sänkning av den allmänna mervärdsskattesatsen och punktskatterna på alkohol. Trots dessa konsolideringsåtgärder torde den primära kvoten mellan utgifter och BNP stiga något, på grund av högre arbetslöshetsrelaterade utgifter. Kvoten mellan inkomster och BNP förväntas öka med 1 procentenhet på grund av ökande kvoter mellan sociala avgifter och övriga inkomster och BNP (3), vilket mer än väl torde uppväga en ytterligare minskning av kvoten mellan skatter och BNP. Den planerade finanspolitiska positionen förefaller vara neutral 2010, eftersom det strukturella underskottet, dvs. det konjunkturrensade underskottet minus engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, beräknat enligt de gemensamma metoderna, förväntas hålla sig i princip oförändrat från 2009. Det är dock viktigt att notera att utan sparpaketet på 2,5 % av BNP skulle det finanspolitiska läget ha förvärrats avsevärt även 2010. Den fortsatta underliggande försämringen av statsfinanserna om ett nollalternativ hade valts förklarar hur valet av en nedifrån-och-upp-metod (sparpaketet i budgeten för 2010 uppgår till 2,5 % av BNP) och en uppifrån-och-ned-metod (oförändrat strukturellt underskott) påverkar bedömningen av justeringsansträngningen.

(7)

Det viktigaste målet för programmets medelfristiga budgetstrategi är ytterligare konsolideringar, så att underskottet pressas ned under 3 % av BNP före slutet av programperioden (2014). Det nominella underskottet ska förbättras med 1,75 procentenheter av BNP 2011, 2,75 procentenheter 2012, 2,25 procentenheter 2013 och 2 procentenheter 2014, när det primära saldot torde övergå till överskott igen. Denna strategi är vid första påseendet överensstämmande med rådets rekommendation enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009.

För att nå målen planerar regeringen ytterligare, kvantifierade konsolideringsåtgärder rörande budgetens löpande utgifter i kombination med en frysning av kapitalutgifterna (efter minskningen 2011). Dessa ansträngningar kompletteras dock inte av brett upplagda åtgärder. Programmets tekniska prognoser ger vid handen att konsolideringen är tänkt att främst röra utgifterna, då utgiftskvoten ska minskas med nära 7 procentenheter av BNP under åren 2010–2014, särskilt inom offentlig konsumtion och sociala utbetalningar, medan intäktskvoten ska öka med nära 2 procentenheter. Det strukturella saldot förväntas förbättras med 1 procentenhet av BNP 2011 och 1,75 procentenheter per år under perioden 2012–2014. Enligt myndigheternas uppgifter är det medelfristiga målet för Irlands finanspolitik ett strukturellt underskott på 0,5 % av BNP, men enligt programmet räknar man inte med att nå det målet under programperioden. Med hänsyn till de senaste beräkningarna och skuldnivån, motsvarar detta medelfristiga mål paktens mål.

(8)

Budgetresultaten kan bli sämre än planerat för 2010 och avsevärt sämre än planerat därefter. För det första underbyggs de omfattande konsolideringsansträngningar som planeras från och med 2011 inte av åtgärder, vilket innebär att det är oklart hur intäkterna ska bidra i förhållande till utgifterna till ansträngningarna. Risken förvärras av det förhållandet att man uppger att även den planerade storleken på konsolideringspaketen för de olika åren kommer att ses över inför kommande budgetar, trots att ett sparpaket för 2010 genomfördes i tidigare tillkännagiven omfattning. För det andra vidlåder en betydande risk de ekonomiska utsikterna, som förefaller vara optimistiska under programmets senare år. Med tanke på den planerade konsolideringens storlek finns det också risk för utgiftsöverskridanden 2010 och senare år, i så stor omfattning att den ännu oformulerade strategin bör bygga på utgiftsdisciplin. Samtidigt noteras att avsevärda konsolideringsansträngningar redan genomförts sedan mitten av 2008. Särskilda ytterligare risker rör regeringens bankgarantier till stöd för finanssektorn, som om de tas i anspråk skulle innebära ökade underskott och skuldsättning. En del av kostnaderna för det offentliga stödet till finanssektorn kan dock även återvinnas framöver.

(9)

Den offentliga bruttoskuldkvoten låg 2009 över fördragets referensvärde och väntas öka trendmässigt till 2012. Särskilt ökade enligt programmet kvoten mellan skuld och BNP till nära 66 % av BNP 2009 från 44 % av BNP 2008. Det primära underskottet var den främsta orsaken till denna ökning (+10 procentenheter). En positiv snöbollseffekt (ökade ränteutgifter och negativ nominell BNP-tillväxt) och negativa stock/flödesjusteringar (särskilt när det gäller finansiering av kapitaltillskotten till finanssektorn) bidrog också avsevärt. Programmet förutsätter ytterligare markanta ökningar av skuldkvoten till en topp av nära 84 % av BNP 2012, följt av en successiv nedtrappning till under 81 % av BNP mot slutet av programperioden (2014) tack vare ett förbättrat primärt saldo, en förväntad återgång till stark nominell BNP-tillväxt och avveckling av de kontantsaldon som för närvarande innehas av försiktighetsskäl på grund av de osäkra finansmarknaderna. Med hänsyn till att det antagligen kommer att krävas avsevärda ytterligare kapitaltillskott till bankerna och att budgetmålen är förenade med risker, torde skuldkvoten utvecklas mindre gynnsamt än vad som förutses i programmet.

(10)

Beräkningar av skulden på medellång sikt, som utgår ifrån att BNP-tillväxten gradvis återgår till prognosvärdena före krisen och att skatterna återgår till nivåerna före krisen, och som inkluderar den beräknade ökningen av de åldersrelaterade utgifterna, visar att programmets finanspolitiska strategi nominellt sett och förutsatt att politiken i fortsättningen ligger fast skulle stabilisera skuldkvoten till 2020.

(11)

I Irland påverkar befolkningens åldrande de offentliga finanserna i klart högre utsträckning än EU-genomsnittet, framför allt på grund av den relativt stora beräknade ökningen av pensionsutgifterna under de närmaste årtiondena. De offentliga finansernas ställning 2009 enligt programmets skattningar förstärker budgeteffekterna av befolkningens åldrande på hållbarhetsgapet.

Det noteras att tillgångar har ansamlats i National Pension Reserve Fund för att förfinansiera delar av de framtida pensionsutgifterna. Att minska det höga primära underskottet på medellång sikt i enlighet med vad som redan sägs i programmet, och genomföra strukturreformer bl.a. för att begränsa den betydande ökningen av de åldersrelaterade utgifterna skulle bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet, vilka i kommissionens hållbarhetsrapport 2009 (4) bedömdes som höga. Enligt programmet ska en reform av pensionssystemet för den offentliga sektorn för nytillkomna försäkringstagare införas 2010. Pensionsutbetalningarna ska därefter baseras på medelinkomsten under karriären och inte på slutlönen, medan pensionsåldern höjs med ett år till 66. Det är viktigt att genomföra mer brett upplagda reformer för att ta itu med den förutspådda ökningen av åldersrelaterade utgifter. Den 3 mars 2010 lade myndigheterna fram sin nationella pensionsram där de angav sina avsikter för pensionsreformer, bland annat en successiv ökning av åldern då man kan komma i fråga för statlig pension från dagens 65 år till 68 år 2028 (5).

(12)

Irlands finanspolitiska regelverk på medellång sikt har vissa svagheter. Framförallt kan budgetmålen för åren efter innevarande budgetår, i synnerhet på utgiftssidan, ändras i kommande budgetar. Som erfarenheten har visat blir det svårare för de politiska beslutsfattarna att hålla fast vid en försiktig finanspolitik om det (ofta) förekommer oförutsedda inkomster. I programmet erkänns vikten av en stabil budgetram och påpekas att det nyligen införts kvantitativa mål för konsolideringspaketen under åren efter budgetåret i den tilläggsbudget som antogs i april 2009. Som sagt stöds dock inte de kvantitativa målen för de senare åren i stabilitetsprogrammet genom konkreta åtgärder.

I programmet sägs att ytterligare reformer övervägs, t.ex. bindande fleråriga tak för de löpande utgifterna och en finanspolitisk regel om att framtida oförutsedda inkomster ska användas för att minska underskottet, men inga närmare upplysningar lämnas om dem. Beträffande de mer kortfristiga budgetreglerna offentliggör visserligen myndigheterna månatliga redovisningar av de offentliga inkomsternas och utgifternas utveckling, men det kommer att vara viktigt att regelbundet se över budgetplanerna oftare än en gång om året i syfte att begränsa riskerna för avvikelse från målen.

(13)

Den markanta minskningen i intäkterna som iakttagits i samband med korrigeringen av bostadsmarknaden och den mer allmänna recessionen bredde ut sig har visat på några svagheter i det irländska skattesystemet, t.ex. att skattebaserna är smala och att man litar mycket på att beskatta transaktioner av tillgångar. Behovet av att vidga skattebasen som ett led i en heltäckande medelfristig strategi var ett viktigt budskap i den rapport som regeringens skattekommission offentliggjorde i september 2009. Rapporten ska tillsammans med rekommendationerna om förbättringar av program för offentliga utgifter i rapporten från juli 2009 från Special Review Group on Public Service Expenditure and Numbers enligt programmet beaktas i regeringens finanspolitiska strategi framöver. Ett begränsat antal rekommendationer har redan beaktats i budgeten för 2010, bland annat den nya koldioxidskatten. De ovannämnda reformerna av den offentliga sektorns pensionssystem och de ytterligare pensionsreformer som enligt programmet övervägs kommer att ytterligare förbättra Irlands offentliga finanser.

(14)

Allmänt sett är programmets finanspolitiska strategi för 2010 i stort sett förenlig med rådets rekommendation enligt artikel 126.7. Från och med 2011 kommer dock den finanspolitiska strategin kanske inte helt överensstämma med rådets rekommendation, med beaktande av riskerna för underskottsmålen. Särskilt måste underskottsmålen för 2011–2014 underbyggas med konkreta åtgärder och planerna för hela perioden måste förstärkas för att beakta riskerna på grund av en mindre gynnsam BNP-tillväxt och utgiftsglidningar.

Det omfattande konjunkturberoende bidraget till konsolideringen under programmets senare år, i enlighet med det gynnsamma makroekonomiska scenariot i programmet, implicerar att den genomsnittliga årliga strukturansträngning som krävs enligt programmet för att korrigera det alltför stora underskottet senast 2014 inte når upp till de 2 procentenheter av BNP som rådet rekommenderar. Detta underbygger slutsatsen att myndigheterna bör ha beredskap att vidta ytterligare åtgärder utöver de planerade konsolideringspaketen, om tillväxten skulle visa sig bli lägre än programmets prognoser. Om inte dessa risker beaktas tillräckligt väl och konsolideringsplanerna inte genomförs fullt ut, kan budgetstrategin visa sig otillräcklig för att få den offentliga skuldkvoten tillbaka till en sjunkande tendens i slutet av programperioden. Ett strikt genomförande av programmets konsolideringsstrategi på grundval av de betydande insatser som redan gjorts vore också lämpligt med tanke på de höga riskerna för de offentliga finansernas långsiktiga stabilitet, som hotas av de åldersrelaterade utgifternas förväntade ändringar på medellång sikt samt den förutspådda snabba skuldökningen och det sannolika behovet av ytterligare stöd till finanssektorn.

(15)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (6). Rådet uppmanade i sina rekommendationer enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009, i syfte att få situationen med ett alltför stort offentligt underskott att upphöra, även Irland att rapportera om de framsteg som görs för att genomföra rekommendationerna i ett särskilt kapitel i uppdateringarna av stabilitetsprogrammet. Irland har endast delvis följt denna rekommendation. Särskilt är inkomst- och utgiftsprognoserna för de senare åren preliminära, och konsolideringsansträngningarna under de åren underbyggs inte av brett upplagda åtgärder.

i)

Strikt genomföra budgeten för 2010 och komplettera de planerade konsolideringspaketen för efterkommande år med konkreta åtgärder inom en brett upplagd konsolideringsstrategi för att uppnå den rekommenderade genomsnittliga årliga budgetkonsolideringen på 2 % av BNP i enlighet med rekommendationen enligt artikel 126.7 och samtidigt vara berett att vidta ytterligare konsolideringsåtgärder om riskerna i förening med att programmets makroekonomiska scenario är mer optimistiskt än scenariot bakom rekommendationen enligt artikel 126.7 skulle materialiseras, utnyttja alla möjligheter utöver budgetkonsolideringen, även till följd av bättre ekonomiska förhållanden, för att påskynda minskningen av bruttoskuldkvoten mot referensvärdet på 60 % av BNP såsom föreskrivs i rekommendationen vid alltför stora underskott.

ii)

Mot bakgrund av de prognostiserade avsevärda höjningarna av åldersrelaterade utgifter och av den skuldökning som förväntas under programperioden, förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet genom att genomföra ytterligare pensionsreformer.

iii)

Minska riskerna för korrigeringen genom att göra det medelfristiga finanspolitiska regelverket mer bindande samt noga övervaka att målen för de offentliga finanserna uppnås under året.

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/13

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Italiens uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2009–2012.

(2)

Medan hushållens låga skuldsättningsgrad och det finansiella systemets relativa soliditet har givit visst skydd mot de direkta verkningarna av finanskrisen, hade långvariga strukturella svagheter förhindrat en tillfredsställande produktivitetstillväxt och därmed försvagat den italienska ekonomin långt före den globala konjunkturnedgången. Efter att ha minskat under fem kvartal ökade BNP under tredje kvartalet 2009, men minskade åter något under fjärde kvartalet. Recessionen har inverkat negativt på arbetsmarknaden efter en fördröjning: 2009 visade sig verkningarna mer i antalet arbetade timmar än i antalet sysselsatta. Många arbetstagare, särskilt i den hårdast drabbade tillverkningssektorn, fick ersättning från lönekompletteringsfonden eftersom de arbetade färre timmar. Regeringens politiska svar på krisen var adekvat med tanke på landets mycket stora offentliga skuld, samtidigt som det finns en ökad riskovillighet. Sedan sista kvartalet 2008 har regeringen godkänt flera åtgärder för att förbättra finanssektorns stabilitet, återställa förtroendet och erbjuda lättnader för drabbade företag och hushåll. Enligt regeringens beräkningar finansierades stimulansåtgärderna helt genom omfördelning av befintliga medel och ökade intäkter, utan påverkan på underskottet. Trots regeringens försiktiga finanspolitiska inriktning har den ekonomiska nedgångens effekt på Italiens offentliga finanser varit betydande. Den offentliga underskottskvoten fördubblades mellan 2008 och 2009, till 5,3 % av BNP (bekräftat i statistikkontorets beräkning som offentliggjordes den 1 mars 2010). Detta tillsammans med den mycket stora offentliga skuldkvoten ledde till att rådet den 2 december 2009 fastslog att det föreligger ett alltför stort underskott i Italien, och tidsfristen för att korrigera detta är 2012. Utöver budgetkonsolidering, som är en förutsättning för de offentliga finansernas hållbarhet, är den viktigaste uppgiften för Italiens ekonomiska politik under de kommande åren att främja en snabb och hållbar återhämtning av produktivitetstillväxten för att återställa konkurrenskraften och öka landets låga potentiella BNP-tillväxt. Långtgående strukturella reformer är centrala för att åtgärda produktivitetsproblemen. För att återställa konkurrenskraften på kort sikt krävs det dessutom att man säkerställer att löneutvecklingen bättre anpassas till produktivitetsutvecklingen.

(3)

Även om mycket av den konstaterade reala BNP-nedgången är konjunkturberoende i den rådande krissituationen, har också nivån på den potentiella produktionen påverkats negativt. Dessutom kan krisen påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt genom lägre investeringar, kreditåtstramningar och ökad strukturell arbetslöshet. Vidare kommer konsekvenserna av den ekonomiska krisen att ytterligare späda på åldrandets negativa effekter på den potentiella produktionen och de offentliga finansernas hållbarhet. För att främja den potentiella tillväxten blir det mot denna bakgrund viktigt att öka strukturreformernas takt. För Italien är det särskilt viktigt att genomföra reformer inom områdena marknadskonkurrens, affärsmiljö, de offentliga tjänsternas kvalitet och arbetsmarknadens funktion, inbegripet omfördelning av sociala utgifter mot ett mer övergripande och enhetligt arbetslöshetsförsäkringssystem.

(4)

Enligt det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmet beräknas den reala BNP-tillväxten återgå till en positiv tillväxt på 1,1 % 2010, från – 4,8 % 2009 (– 5 % enligt statistikkontorets beräkning som offentliggjordes den 1 mars 2010), och öka till 2 % under resten av programperioden. Utifrån tillgängliga uppgifter (2) förefaller scenariot bygga på optimistiska tillväxtantaganden. Inflationsberäkningarna i programmet verkar vara realistiska. Prognoserna för sysselsättningstillväxten och arbetslösheten är gynnsammare än i kommissionens höstprognos 2009, i överensstämmelse med programmets beräknade högre reala BNP-tillväxt.

(5)

Enligt programmet beräknas underskottet i den offentliga sektorns finanser 2009 bli 5,3 % av BNP. Den betydande försämringen från ett underskott på 2,7 % av BNP 2008 återspeglar till stor del krisens påverkan på de offentliga finanserna. I linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa antogs flera återhämtningspaket, vilka tillsammans uppgick till cirka 0,7 % av BNP 2009 och, enligt myndigheterna, helt finansieras genom omfördelning av befintliga medel och ytterligare intäkter. Enligt programmet planeras finanspolitiken bli svagt restriktiv redan 2010, och i högre grad 2011 och 2012, i syfte att korrigera det alltför stora underskottet till 2012. Detta är i stort sett i linje med den exitstrategi som förespråkas av rådet, som också tar hänsyn till den mycket stora offentliga skuldkvoten.

(6)

För 2010 väntas enligt programmet en minskning med 0,3 procentenhet av BNP av underskottet i de offentliga finanserna, till 5,0 % av BNP, vilket ur nominell synpunkt i stort sett kan anses överensstämma med rådets rekommendationer enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009. Intäktskvoten beräknas minska med 0,5 procentenhet, bland annat på grund av att de intäktsökande engångsåtgärder som påverkade 2009 upphör. Utgiftskvoten väntas minska än mer, med 0,8 procentenhet av BNP, främst tack vare den återhållsamhet med utgifterna som antogs i och med det finanspolitiska paketet för 2009–2011 som godkändes sommaren 2008. Detta märks genom den inbromsande ökningen av de primära utgifterna, som väntas öka med bara 0,6 % 2010, bland annat genom att de offentliga investeringarna minskar efter 2009 års ökning. Budgeten för 2010 innehåller några åtgärder utöver dem som planeras i det finanspolitiska paketet för 2009–2011 som godkändes 2008, och som enligt myndigheterna har en neutral effekt på de offentliga finanserna. Det innehåller några nya expansiva åtgärder som uppgår till cirka 0,4 % av BNP, inriktade på stöd till låginkomsttagare och finansiering av ytterligare vårdrelaterade och sociala utgifter, liksom till militära uppdrag i utlandet. Den främsta finansieringskällan utgörs av engångsintäkterna från extraskatten på hemtagna tillgångar som olagligt hållits utomlands (scudo fiscale) som registrerades 2009 (0,35 % av BNP). Skattens positiva utfall ledde till beslutet att i budgeten för 2010 flytta fram insamlingen av vissa inkomstskatter, beräknade till 0,25 % av BNP, från 2009 till 2010.

De ytterligare expansiva åtgärderna innebär en viss avvikelse från rekommendationerna för 2010, även om dessa utgör en liten summa och enligt myndigheternas beräkning är helt finansierade tack vare omstruktureringen av engångsintäkterna från extraskatten på hemtagna tillgångar. Efter en försämring med ¼ procentenhet av BNP 2009 beräknas det strukturella saldot (det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) enligt den allmänt vedertagna metoden förbättras med ½ procentenhet av BNP 2010 främst tack vare återhållsamhet med utgifterna.

(7)

Det främsta syftet med programmets finanspolitiska strategi på medellång sikt är att få ned underskottet under referensvärdet på 3 % av BNP till 2012, den tidsfrist som rådet fastställt för korrigeringen av det alltför stora underskottet, med underskottsmålen 3,9 % av BNP 2011 och 2,7 % av BNP 2012. För att uppnå målen förutser regeringen en ytterligare konsolideringsinsats utöver den som redan antagits i och med det finanspolitiska paketet för 2009–2011, och som uppgår till 0,4 procentenhet av BNP 2011 och ytterligare 0,8 procentenhet 2012. Det finns inga uppgifter om de allmänna åtgärderna bakom denna ytterligare konsolidering, och detta försvårar bedömningen av den planerade korrigeringens övergripande sammansättning. Det primära saldot väntas bli 1,3 % av BNP 2011 och 2,7 % 2012. Den planerade årliga konsolideringen uppgår till ½ procentenhet av BNP 2011 och ¾ procentenhet 2012 i strukturella termer. Tyngdpunkten för korrigeringen av de offentliga finanserna verkar ligga på slutet av programperioden. I programmet bekräftas uppslutningen kring det medelfristiga målet, som är ett balanserat strukturellt saldo i strukturella termer. Mot bakgrund av de senaste beräkningarna och skuldnivån, motsvarar detta mål på medellång sikt paktens mål. I programmet planeras dock inte det medelfristiga målet uppnås under programperioden.

(8)

Sammantaget kan utfallet för de offentliga finanserna komma att bli sämre än vad som planeras i programmet. Denna möjlighet ökar under de sista åren av programmet. För det första kan den reala BNP-tillväxten bli lägre än programmets beräkningar för hela perioden 2010–2012. I detta sammanhang tyder den känslighetsanalys som utfördes inom programmet på att en 0,5 % lägre årlig BNP-tillväxt under programperioden skulle innebära att det totala underskottet ökar med 0,7 procentenhet av BNP 2012 (3,4 % av BNP jämfört med målet på 2,7 %) och, på grund av effekterna på den potentiella tillväxten, medföra ½ procentenhet mindre total strukturanpassning under perioden 2010–2012. För det andra kräver de finanspolitiska målen för 2011 och 2012 en tydligare utformning samt genomförande av ytterligare konsolideringsinsatser, men i programmet redovisas inte de allmänna åtgärderna bakom denna planerade ytterligare anpassning i förhållande till det trendscenario grundat på oförändrad lagstiftning som presenteras i programmet. Dessutom finns en tendens i programmet att underskatta faktiska utgiftstrender och därmed omfattningen av de konsolideringsåtgärder som krävs för att uppnå budgetmålen. För det tredje kommer det, innan man ens beaktar de nödvändiga ytterligare konsolideringsåtgärderna, att bli svårt att uppnå trendprognoserna, som även innefattar det finanspolitiska paketet för perioden 2009–2011, eftersom man redan förutser en mycket betydande återhållsamhet på utgiftssidan. I detta sammanhang tyder tidigare resultat på att överskridanden av utgiftstak på central och lokal nivå inte kan uteslutas, särskilt av de primära löpande utgifterna, som i genomsnitt ökade med cirka 4,5 % under det senaste decenniet. Om de strama utgiftsmål som sattes upp i det finanspolitiska paketet sommaren 2008 ska kunna hållas, krävs en intensifiering av insatserna för att minska utgifterna, öka effektiviteten och förbättra tjänstekvaliteten.

(9)

Den offentliga bruttoskuldkvoten ligger klart över fördragets referensvärde och trenden beräknas bli uppåtgående till 2010. Efter en ökning under 2008 beräknas skuldkvoten enligt programmet att ha ökat med 9,3 procentenheter till 115,1 % av BNP 2009 (115,8 % enligt statistikkontorets beräkning som offentliggjordes den 1 mars 2010), främst på grund av de höga räntekostnaderna och en kraftigt minskad real BNP som endast delvis kompenseras av den fortfarande stora BNP deflatoreffekten. Ett negativt primärt saldo, för första gången sedan 1991, samt stock-/flödesjusteringen ökade också skulden, främst på grund av att den italienska centralbanken som en försiktighetsåtgärd ackumulerade likvida tillgångar. För 2010 beräknas enligt programmet ytterligare 1,8 procentenhets ökning av skuldkvoten eftersom räntebördans skuldökande effekt endast delvis kompenseras av den förväntade positiva reala BNP-tillväxten och BNP-deflatorn. Skuldkvoten beräknas sedan minska under 2011 och 2012, till 114,6 % av BNP, främst tack vare det planerade positiva primära saldot och den beräknade reala BNP-tillväxtens ökade takt. Skuldkvotens utveckling skulle mycket väl kunna bli mindre gynnsam än vad som beräknas i programmet, särskilt efter 2010, mot bakgrund av de konstaterade riskerna för den finanspolitiska konsolideringen som förvärras av en eventuellt mindre gynnsam real BNP-tillväxt än i programmets beräkningar.

(10)

De medelfristiga skuldberäkningar som endast visar en gradvis återgång av BNP-tillväxttakten till de värden som beräknades före krisen, och av skattesatserna till de nivåer som rådde före krisen och som inkluderar den beräknade ökningen i de åldersrelaterade utgifterna, visar att det nominella värdet av den finanspolitiska strategi som förutses i programmet utan någon ytterligare policy-ändring skulle vara tillräckligt för att stabilisera skuldkvoten till 2020.

(11)

De långfristiga budgeteffekterna av åldrandet är klart lägre än EU-genomsnittet, med pensionsutgifter som ökar mindre än genomsnittet i EU efter ett fullständigt genomförande av de reformer som beslutats. Pensionsutgifternas andel av BNP fortsätter ändå att vara en av de högsta i EU. Ställningen för de offentliga finanserna 2009 skulle enligt beräkningarna i programmet inte vara tillräcklig för att stabilisera den nuvarande skuldkvoten. Höga primära överskott kan därför bidra till att minska de risker som hotar de offentliga finansernas hållbarhet, vilka bedömdes vara medelhöga enligt kommissionens hållbarhetsrapport för 2009 (3).

(12)

Sedan Italien anslöt sig till euroområdet har landets finanspolitiska styrning förbättrats betydligt på grund av de finanspolitiska begränsningarna i fördraget och i stabilitets- och tillväxtpakten. Det finns dock fortfarande utrymme för förbättringar på flera områden inom det finanspolitiska regelverket. På senare tid har ett antal initiativ tagits för att förbättra Italiens finanspolitiska styrning. För det första antog regeringen sommaren 2008 ett treårspaket för att åtgärda de traditionellt kortfristigt orienterade budgetplanerna, med preciserade årliga mål för enskilda utgifts- och inkomstposter samt de allmänna åtgärder som behövs för att uppnå dem. Enligt myndigheterna upprepades detta inte i budgeten för 2010 på grund av den osäkerhet som rådde i samband med den ekonomiska nedgången. Den ramlag om en reformering av budgetprocessen som antogs 2009 har dock lagstadgat den treåriga budgetperioden. En andra förbättring var förenklingen av statsbudgetens struktur, som möjliggör en enklare och mer politikorienterad resursfördelning.

För det tredje har vissa åtgärder vidtagits för att förbättra övervakningen av utgifterna med hjälp av detaljerad utgiftsövervakning på ministerienivå. De två senare förbättringarna infördes även i ramlagen för att bli en permanent del av budgetprocessen. Det återstår att se om det praktiska genomförandet av denna reform, som kommer att ta några år, ger de planerade resultaten i form av bättre utgiftskontroll och finanspolitisk styrning. En viktig kommande uppgift för ekonomistyrningen är att utforma och genomföra ett nytt federalt finanspolitiskt ramverk som säkerställer ansvar på lokal nivå och främjar effektivitet.

(13)

Även om genomförandet av pensionsreformer och en gradvis höjning av pensionsåldern för kvinnliga offentliganställda som infördes 2009 är en positiv utveckling, tyder de sociala utgifternas sammansättning på höga pensionsutgifter. Detta inverkar negativt på andra sociala utgifter och mer produktiva utgifter som syftar till att stödja forskning och innovation, vilket i sin tur kan få negativa effekter på tillväxtpotentialen. Med tanke på att konsolideringsstrategin under programperioden bygger på en utgiftsbaserad anpassning behövs betydande effektivitetsvinster för att undvika att äventyra tjänsternas nivå och kvalitet. Senare tids insatser för att förbättra ändamålsenligheten och kostnadseffektiviteten i den offentliga administrationen och att reformera gymnasieutbildningarnas läroplaner skulle potentiellt kunna ge ett positivt utfall för de offentliga finanserna på medellång till lång sikt.

(14)

I stort sett följer den finanspolitiska strategin för 2010 som anges i programmet rådets rekommendationer i artikel 126.7. Från 2011 och framåt kan det dock hända att den finanspolitiska strategin inte följer rådets rekommendationer, med tanke på riskerna när det gäller underskottsmålen. Särskilt underskottsmålen för 2011–2012 behöver stödjas av konkreta åtgärder, och planerna för hela perioden behöver tillräcklig förstärkning för att kunna åtgärda de eventuella riskerna med en mindre gynnsam BNP-tillväxt och överskridanden på utgiftssidan. Samma slutsatser gäller för den strukturella insats som planeras i programmet, och som kanske inte når upp till rådets rekommendationer. Om dessa risker inte åtgärdas på lämpligt sätt, och om konsolideringsplanerna inte genomförs fullt ut, kanske den finanspolitiska strategin inte är tillräcklig för att få den mycket stora offentliga skuldkvoten att åter börja minska 2011–2012.

(15)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (4). I sina rekommendationer enligt artikel 126.7 av den 2 december 2009 i syfte att få situationen med ett alltför stort underskott att upphöra uppmanade rådet också Italien att rapportera om arbetet med att genomföra rådets rekommendationer i ett särskilt kapitel i uppdateringarna av stabilitetsprogrammen. Italien har följt denna rekommendation till en del, eftersom ingen information ges om de allmänna åtgärder som krävs för att uppnå den ytterligare konsolidering som planeras 2011–2012.

i)

Strikt genomföra den planerade korrigeringen av de offentliga finanserna, i synnerhet den finanspolitiska konsolideringen 2010 enligt planen och underbygga den planerade konsolideringen för 2011 och 2012 med konkreta åtgärder, och vara redo att anta de konsolideringsåtgärder som krävs om det makroekonomiska scenario som underbygger rekommendationen enligt artikel 126.7 blir verklighet, samt utnyttja alla möjligheter utöver den finanspolitiska insatsen, däribland sådana som grundas på bättre ekonomiska förhållanden, i enlighet med vad som föreskrivs i rekommendationen inom ramen för förfarandet, att påskynda minskningen av bruttoskuldkvoten i riktning mot referensvärdet på 60 % av BNP.

ii)

Säkerställa att genomförandet av reformeringen av budgetprocessen förbättrar villkoren för utgiftskontroll och medverkar till att främja målet att uppnå sunda offentliga finanser samt se till att regelverket för den federala finanspolitiken förbättrar ansvarigheten inom lokal förvaltning och främjar effektiviteten.

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/19

(1)

Den 26 april 2010 granskade rådet Lettlands uppdaterade konvergensprogram, som omfattar perioden 2009–2012.

(2)

Den globala finanskrisen har lett till försämrad tillgång till krediter och skärpta kreditvillkor och på så sätt förstärkt chocken efter Lettlands brustna inhemska utlånings- och fastighetsprisbubbla. Den samtidiga nedgången på exportmarknaderna drabbade handelssektorn. Tidigare års försvagning av konkurrenskraften har dessutom förstärkts av deprecieringen av vissa viktiga handelsparters valuta.

Lettlands finansiella marknader och banksektor kom under betydande tryck från oktober 2008 och framåt. Detta föranledde de Lettiska myndigheterna att söka internationellt finansiellt stöd, som beviljades i slutet av 2008 (2) och villkorades av en stor finanspolitisk konsolidering, en reformering av det finansiella systemet samt strukturreformer. Mot bakgrund av att försämringen i ekonomin och de offentliga finanserna blev betydligt kraftigare än väntat under första halvåret 2009 vidtog regeringen kompletterande finanspolitiska konsolideringsåtgärder, särskilt underbyggda av strukturella reformer. Den ovan beskrivna utvecklingen föranledde rådet den 7 juli 2009 att fastslå att det förelåg ett alltför stort underskott i Lettland och att i enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget rekommendera att denna situation korrigeras senast 2012. Den exportinriktade sektorn stabiliserades under andra halvåret 2009 och började visa vissa tidiga tecken på återhämtning. Nedgången i den inhemska efterfrågan var emellertid fortsatt mycket djup, främst på grund av en kraftig försämring av läget på arbetsmarknaden och negativ kredittillväxt. Utbetalningarna av internationellt finansiellt stöd, ett strikt genomförande av 2009 års budget och det faktum att 2010 års budget, som innehåller ytterligare konsolideringsåtgärder, kunde antas som planerat medverkade till att stabilisera förtroendet för landets ekonomi och förbättra marknadens inställning till Lettland. Den främsta utmaningen för den ekonomiska politiken är fortfarande att stabilisera ekonomin och åter få in ekonomin i en upphämtningsfas som vilar på stabil grund. Stabiliseringen av ekonomin bygger i stor utsträckning på att kunna förankra långsiktiga förväntningar, och i det syftet är genomförandet av den planerade finanspolitiska konsolideringsstrategin avgörande. Den ekonomiska stabiliseringen avhänger också direkt av att strukturellt sunda och socialt godtagbara finanspolitiska åtgärder vidtas samt på framsteg när det gäller att ställa om ekonomin för att öka handelssektorn. Med tanke på att konkurrenskraften gentemot omvärlden har försämrats betydligt under högkonjunkturåren, verkar det finnas ytterligare behov att anpassa den inhemska prisnivån och att förbättra produktiviteten. Utnyttjandet av EU:s strukturfonder bör bidra till att stärka handelssektorn och mildra recessionen.

Den kraftiga nedgången i den inhemska efterfrågan och frigörandet av ledigt kapacitetsutrymme medverkade till att avveckla befintliga obalanser, minska inflationen och eliminera underskottet i de utrikes affärerna, till stor del till följd av ett importras. Bytesbalansen, som uppvisade mycket stora underskott under högkonjunkturåren, vilka finansierades genom kapitalimport kopplad till banksektorn och medförde en snabb ökning av nettoutlandsskulden, visade 2009 ett uppskattat överskott på drygt 8 % av BNP och väntas fortsätta att visa betydande överskott under hela programperioden.

(3)

Trots att mycket av den konstaterade faktiska nedgången i BNP i samband med krisen är konjunkturbetingad kommer den potentiella tillväxten att starta på nytt från en lägre utgångspunkt. Krisen kan vidare komma att påverka den potentiella tillväxten på medellång sikt genom lägre investeringar, begränsningar i tillgången på krediter och ökande strukturell arbetslöshet. Effekterna av den ekonomiska krisen sammanfaller emellertid med de negativa effekterna av den åldrande befolkningsstrukturen på den potentiella tillväxten och de offentliga finansernas hållbarhet. Mot denna bakgrund kommer det vara ytterst viktigt att öka takten i strukturreformarbetet för att på så sätt främja den potentiella tillväxten. Det är särskilt viktigt för Lettland att snabbare genomföra omfattande strukturreformer inom områdena budgetstyrning och offentlig förvaltning, höja yrkesutbildningsnivåer som en del i ansträngningarna att höja produktiviteten, samt bättre utnyttja tillgängliga medel från EU:s strukturfonder.

(4)

I det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmet beräknas BNP i reala termer, efter en uppskattad exceptionellt kraftig nedgång i BNP på 18,0 % under 2009, minska med ytterligare 4,0 % under 2010 och därefter växa med 2,0 % 2011 respektive med 3,8 % 2012. Den väntade omvandlingen för en återgång till positiv tillväxt leds av utrikeshandelssektorn och i någon mån av ökade fasta investeringar, och först mot slutet av perioden väntas den privata konsumtionen och den totala inhemska efterfrågan notera en rejäl tillväxt. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter (3) verkar detta scenario rimligt, men osäkerheten är fortfarande mycket stor till följd av djupet i konjunkturnedgången.

Programmets beräkningar om tydlig deflation under 2010 är realistiska, men den grad av fortsatt deflation som beräknas för 2011 kan underskatta takten i återgången till stabila priser. Bytesbalansen väntas fortsatt visa betydande överskott under hela programperioden, vilket i stort sett verkar rimligt, även om det förväntade överskottet förefaller väl högt. Programmets antagande om penningpolitik och växelkurs är förenliga med det makroekonomiska scenariot.

(5)

I programmet uppskattas underskottet i den offentliga sektorns finanser 2009 uppgå till 10,0 % av BNP. Den kraftiga försämringen från ett underskott på 4,1 % av BNP 2008 avspeglar krisens effekter på de offentliga finanserna. Detta trots att en restriktiv tilläggsbudget antogs den 16 juni 2009 i samråd med internationella långivare som innebar en konsolideringsansträngning på motsvarande 4,4 % av BNP nästan uteslutande i form av utgiftsnedskärningar. Skatteintäkterna rasade med en fjärdedel i nominella termer jämfört med 2008, trots höjd mervärdesskatt och höjda punktskatter i början av 2009. Enligt programmet och i enlighet med gjorda åtaganden inom ramen för det internationella finansiella stödet planeras en fortsatt mycket restriktiv finanspolitik under hela programperioden, vilket förklaras av avsaknaden av finanspolitiskt manöverutrymme och behovet att korrigera ekonomiska obalanser. Detta ligger i linje med den exitstrategi för Lettland som rådet förordade baserad på en korrigering av det alltför stora underskottet senast 2012.

(6)

Den statsbudget för 2010 som parlamentet antog den 1 december 2009 innehåller ytterligare diskretionära konsolideringsåtgärder på motsvarande 4,2 % av BNP enligt vad som angavs inom ramen för betalningsbalansstödet och tillstyrktes i rådets rekommendation till Lettland av den 7 juli 2009. Konsolideringen ligger ungefär lika mycket på inkomst- (2,0 % av BNP) som på utgiftssidan (2,2 % av BNP). Den finanspolitiska ansträngningen på inkomstsidan förväntas leda till en väsentligt ökad inkomstkvot (+ 2,4 % av BNP; den betydande denominatoreffekten uppvägs nästan direkt av den motsvarande eroderingen av skattebaserna).

Den primära utgiftskvoten väntas emellertid endast sjunka med 0,2 % av BNP trots den betydande konsolideringsansträngningen (inklusive övervältringseffekten av de åtgärder som beslutades i juni 2009), mest på grund av den stora denominatoreffekten. Bland de inkomstförstärkande åtgärderna ingår en höjning av den personliga inkomstskattesatsen (+ 0,8 % av BNP), olika reformåtgärder för att göra inkomstskatte- och socialavgiftssystemen mer neutrala (+ 0,8 % av BNP) liksom höjd fastighetsskatt (+ 0,3 % av BNP, bland annat genom att skattebasen breddats till privatbostäder med en viss progressivitet), progressiv beskattning av bilanvändning (+ 0,2 % av BNP) samt höjda punktskatter på gas och tobaksvaror). På utgiftssidan gjordes betydande nedskärningar i 2010 års statsbudget i stor utsträckning baserade på strukturella reformer som ska ge effekter på medellång sikt, bland annat sammanslagning/nedläggning av byråer och institutioner knutna till jordbruks-, kultur-, utbildnings- och försvarsministerierna, samtidigt som ytterligare nedskärningar på motsvarande 0,5 % av BNP görs när det gäller utgifter för och bidrag till underhåll av transportnätet. Ytterligare lönesänkningar i kommunerna ger besparingar på motsvarande 0,4 % av BNP, medan nedskärningar i sjuk-, arbetslöshets-, moderskaps- och föräldraersättningar som överstiger vissa tröskelvärden resulterar i besparingar på motsvarande 0,2 % av BNP. Engångsåtgärder har inte tillgripits i någon betydande omfattning. Enligt kommissionens beräkningar baserade på uppgifterna i programmet väntas det strukturella saldot (dvs. det konjunkturrensade saldot, exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) förbättras med drygt 2 % (från - 7,6 % till - 5,5 %), vilket är förenligt med den nödvändiga restriktiva inriktningen av finanspolitiken. Förbättringen är mindre än summan av konsolideringsåtgärderna på grund av den räknemekaniska urholkningen av skattebasen och ökningen av ränteutgifterna med 1,1 % av BNP.

(7)

Den finanspolitiska strategi som presenteras i programmet motsvarar vad man enats om inom ramen för betalningsbalansstödet, nämligen att underskotten bör begränsas till 6 % respektive 3 % av BNP för 2011 och 2012 och i överensstämmelse med rådets rekommendation av den 7 juli 2009 om att det alltför stora underskottet bör korrigeras senast 2012.

Dessa finanspolitiska mål kräver kompletterande konsolideringsåtgärder enligt rådets rekommendation och i linje med det kompletterande samförståndsavtalet från februari 2010. Enligt kommissionens omräkning av det strukturella saldot på grundval av de uppgifter som lämnats i programmet enligt den allmänt vedertagna metoden uppnås i programmet inte det medelfristiga målet för de offentliga finanserna om ett strukturellt underskott på 1 % av BNP inom programperioden (4). Mot bakgrund av de senaste beräkningarna samt skuldnivån avspeglar det medelfristiga målet för de offentliga finanserna dock stabilitets- och tillväxtpaktens mål. Enligt det strukturella saldot som det beräknas av kommissionen uppgår den motsvarande finanspolitiska ansträngningen till 3,75 % under två år, med en viss tidigareläggning av ansträngningen under 2011. Scenariot för 2011 och 2012 backas redan upp av flera åtgärder på både inkomst- och utgiftssidan som översiktligt beskrivits av de lettiska myndigheterna och som dessa har åtagit sig att genomföra inom ramen för betalningsbalansstödet. På utgiftssidan planerar de lettiska myndigheterna bland annat göra en omfattande översyn av socialförsäkringsförmåner och pensionssystem, där målet för översynen av pensionssystemet är att de tre pelarna i pensionssystemet ska vara hållbart och tillräckligt fonderat i framtiden.

(8)

När man blickar framåt kan utvecklingen visa sig bli sämre än beräknat i programmet med tanke på storleken på den återstående ansträngningen i ett ekonomiskt läge med svag tillväxt, osäkerhet om framtida inkomstutveckling och om de åtgärder som ska stödja konsolideringen samt om omfattningen av de reformer som fortfarande behöver genomföras för att lägga grunden till en varaktig återhämtning. En viktig förutsättning för en ekonomisk återhämtning är att finanssektorns stabilitet säkerställs, vilket betonas i programmet. När det gäller politiska risker och risker som sammanhänger med genomförandet av reformerna skulle omfattningen av de finanspolitiska åtgärder som måste vidtas kunna ställa regeringen inför rättsliga utmaningar, medan det, mot bakgrund av de kommande valen och med tanke på den kraftiga konsolidering som redan genomförts, kan visa sig vara svårt att ta fram de ytterligare åtgärder, utöver de omfattande redan beslutade åtgärderna, som krävs för att uppfylla programmets mål avseende 2011 och 2012.

Å andra sidan finns det ett mycket starkt incitament för de lettiska myndigheterna att uppfylla de bindande åtaganden som gjorts i avtalen om betalningsbalansstöd. De konsolideringsåtgärder de lettiska myndigheterna hittills vidtagit har dessutom givit övertygande bevis på deras förmåga att framgångsrikt genomföra en mycket betydande konsolideringsansträngning. Riskerna i programmets budgetberäkningar och makroekonomiska scenario förefaller därför på det hela taget uppväga varandra över hela programperioden.

(9)

Den offentliga bruttoskulden uppskattas 2009 uppgå till 34,8 % av BNP, en ökning från 19,5 % året tidigare. Skuldkvoten beräknas öka kraftigt med 22 procentenheter under programperioden, med de stora underskotten i den offentliga finanserna som pådrivande faktor, men också orsakat av en betydande positiv stock-/flödesjustering på 8 % av BNP under 2010, till följd av att utbetalningar på omkring 15 % av BNP från olika internationella långivare mer än väl väntas täcka bestämda budgetbehov. Slutnotan för stödåtgärderna till förmån för banksektorn utgör emellertid en risk under 2011 och 2012. Följaktligen är programmets beräkningar som visar att skuldkvoten kommer att kulminera på en nivå något under 60 % år 2011 förenade med risker. Den beräknade skuldkvoten för programmets sista år 2012 är 56,8 % av BNP. Även om skuldkvoten fortsatt beräknas understiga fördragets referensvärde under hela programperioden uppvisar den en snabbt stigande trend fram till 2011.

(10)

Beräkningar av skulden på medellång sikt, som utgår från att BNP-tillväxten endast gradvis kommer att återgå till de nivåer som uppmättes före krisen och att skattekvoterna kommer att återgå till de nivåer som noterades före krisen, visar att programmets strategi för de offentliga finanserna, nominellt sett, i det närmaste bör kunna stabilisera skuldkvoten till år 2020.

(11)

Den långfristiga effekten på de offentliga finanserna av befolkningens åldrande är entydigt lägre än EU-genomsnittet, till följd av redan beslutade pensionsreformer. Den i programmet beräknade budgetställningen 2009 förstärker emellertid budgeteffekterna på hållbarhetsgapet till följd av befolkningens åldrande.

Ett reducerat primärt underskott på medellång sikt, enligt vad som anges i programmet, skulle bidra till att minska riskerna på medellång sikt för de offentliga finansernas hållbarhet, som i kommissionens hållbarhetsrapport 2009 (5) bedömdes som höga.

(12)

Den konjunkturförstärkande finanspolitik som fördes under åren före krisen visar på att det är nödvändigt att radikalt förstärka budgetramen och ekonomistyrningssystemet. Vissa framsteg har redan gjorts och flera initiativ planeras. Behovet att avlägsna onödiga rigida uppdelningar i budgeten för att nå ökad utgiftsflexibilitet har hanterats i en regeringsförordning från den 3 november 2009 som ger finansministern möjlighet att omfördela anslag till en budgetpost mellan program, delprogram och utgiftsslag. Genom de ändringar som gjordes i landets budgetlag i samband med 2010 års budget har övervakningen av utgifter kopplade till EU:s strukturfonder förstärkts. Finansministeriet har åtagit sig att i samarbete med andra relevanta institut utarbeta och lägga fram ett utkast till lag om finanspolitisk disciplin för att säkerställa konjunkturutjämnande finansiell disciplin på alla nivåer i den offentliga förvaltningen. Vissa breda översyner förväntas leda till bättre prioriteringar och förbättra beslutsprocessen innan påföljande budget ska tas fram;. En analys planeras av samtliga tjänster som offentliga institutioner tillhandahåller i syfte att bedöma huruvida sådana tjänster fortsatt behöver tillhandahållas, kan avskaffas eller läggas ut på entreprenad, och det kommer att göras en översyn av alla offentliga bolag för att se om de behöver omstruktureras. Till stöd för konsolideringen av de offentliga finanserna behöver man också införa effektiva sanktionsförfaranden mot personer som missbrukar offentliga medel, förbättra insamling och bearbetning av offentlig statistik samt förstärka övervakningen av utestående och planerade åtaganden.

(13)

De offentliga finansernas kvalitet kommer sannolikt att gynnas av väsentliga förändringar som påverkar inkomststrukturen, inklusive en ökad inriktning på att skapa en mer effektiv och rättvis förmögenhetsbeskattning. Skattekilen på arbete kommer dock att förbli hög på grund av höjningen av inkomstskatten för fysiska personer. En konsekvent långsiktig skattestrategi skulle kunna hjälpa till att optimera skattestrukturens effekter på tillväxten. För att säkerställa att på pågående konsolideringen av de offentliga finanserna ska lyckas förefaller det också vara nödvändigt att utforma lämpliga administrativa och rättsliga lösningar på problemen med den svarta ekonomin. Eftersom konsolideringsbehovet har ansträngt resurserna måste flera kraftfulla åtgärder vidtas för att stärka effektiviteten i de offentliga utgifterna. Ökad kapacitet för den statliga arbetsförmedlingen skulle göra de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna mer effektiva. Allmänt sett kan säkerligen en mer rättidig och målinriktad användning av finansiering från EU:s strukturfonder medverka till att mildra effekterna av den ekonomiska krisen. Lagen som reglerar löner och ersättningar till tjänstemän och andra stats- och kommunalanställda antogs den i december 2009. I lagen sammanförs all lagstiftning som rör anställda i den offentliga sektorn och genom lagen skapas ytterligare incitament för dessa kategorier anställda eftersom lönesystemen görs mer överblickbara Samtidigt innebär den för de budgetansvariga på olika förvaltningsnivåer att utgiftskontrollen skärps och konsolideringsprocessen förstärks.

(14)

Lettland har drabbats mycket hårt av krisen och har tvingats be om internationellt finansiellt stöd. Den svaga arbetsmarknaden, skuldavveckling och behovet att konsolidera de offentliga finanserna kommer att hålla tillbaka den ekonomiska återhämtningen även om det finns positiva tecken på att konkurrenskraftsindikatorerna har börjat att vända uppåt. Det akuta trycket på de finansiella marknaderna har avtagit betydligt sedan sommaren 2009, men situationen är fortfarande i hög grad avhängig av att ytterligare åtgärder vidtas för att ta itu med de kvarvarande problemen. Övervakningen av den finansiella sektorn har stärkts, bland annat genom bättre samarbete med utländska tillsynsmyndigheter, och åtgärder har vidtagits för att säkerställa att banksektorn har en tillräcklig kapitalbas. Lettland har vidtagit radikala åtgärder för att ta itu med försämringen av de offentliga finanserna.

En ytterligare förstärkning av upptagningsförmågan och styrningen av medel från EU:s strukturfonder, fokusering på åtgärder för att främja utländska direktinvesteringar och exporthöjande verksamhet, relevant yrkesutbildning och fortbildning för arbetskraften liksom en tydligare prioritering av konkurrenskraft och FoU-politik skulle kunna medverka till att uppnå en hållbar förbättring av de offentliga finanserna och samtidigt se till att bördorna fördelas rättvist och att ekonomins konkurrenskraft främjas.

(15)

Programmets finanspolitiska strategi är på det hela taget förenlig med rådets rekommendationer enligt artikel 104.7 i EG-fördraget och de underskottsmål som fastställts inom ramen för betalningsbalansstödet. Från och med 2011, med beaktande av riskerna, förefaller strategin för de offentliga finanserna på det hela taget förenlig med de underskottsmål som fastställts i båda ramverken. Dessa avspeglar myndigheternas ambition att år 2012 uppfylla br aus=yMaastrichtkriterierna och ansluta sig till euroområdet år 2014. Finanspolitiken förefaller nu lämplig för att säkerställa ett smidigt deltagande i ERM II, och svarar upp till de utmaningar som den allvarliga recessionen medför genom den nu pågående ambitiösa korrigeringen av det stora strukturella underskottet. Den genomsnittliga årliga förbättringen av det strukturella saldot med omkring 2 % av BNP är mindre än den av rådet i juli 2009 rekommenderade genomsnittliga årliga finanspolitiska ansträngning på minst 2,75 % under perioden 2010–2012, bland annat med tanke på att ränteutgifterna ökar med nästan 2 % av BNP samt den mekaniska urholkningen av skattebasen i periodens början. Konjunkturrensade och strukturella saldon måste dock tolkas försiktigt, med beaktande av den betydande osäkerhet som omgärdar uppskattningar av potentiell tillväxt och BNP-gap för Lettland och att den exceptionellt snabbt föränderliga ekonomiska omgivningen från 2008 och framåt kan göra att normalelasticiteter inte i tillräcklig utsträckning fångar upp budgeteffekten av den ytterst kraftiga ekonomiska nedgång som Lettland har upplevt. Sammantaget, mot bakgrund av de väl balanserade riskerna och med hänsyn till omfattningen av de diskretionära åtgärder som redan vidtagits eller skisseras, förefaller den i programmet planerade diskretionära finanspolitiska ansträngningen i stort sett vara förenlig med rådets rekommendationer från juli i år.

Det finns emellertid en risk för ett sämre budgetutfall än planerat med tanke på storleken på den korrigering av de offentliga finanserna som återstår att göra och det faktum att den ännu inte backas upp av helt klart definierade åtgärder, även om denna risk uppvägs av de bindande åtaganden som lämnats inom ramen för avtalen om internationellt finansiellt stöd och myndigheternas tidigare goda resultat i fråga om att uppfylla dem. Detta gör det än mer nödvändigt för de lettiska myndigheterna att som planerat förbättra budgetramen och budgetbeslutsprocessen under 2010.

(16)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram innehåller programmet samtliga obligatoriska uppgifter och de flesta av de frivilliga uppgifterna. I sina rekommendationer från den 7 juli 2009 enligt artikel 104.7 i EG-fördraget i syfte att få situationen med ett alltför stort underskott att upphöra uppmanade rådet även Lettland att i ett särskilt kapitel i de uppdaterade konvergensprogrammen rapportera hur arbetet med att genomföra rådets rekommendationer fortskrider. Lettland har fullt ut efterlevt denna rekommendation.

i)

fullt ut genomföra 2010 års budget såsom den antogs den 1 december 2009, utarbeta en uppsättning budgetalternativ med besparingar eller ytterligare intäkter för att kunna anta en budget för 2011 som är förenlig med konsolideringsbehoven, anta en budget för 2012 som också är förenlig med den utstakade finanspolitiska vägen, i linje med rådets rekommendation enligt artikel 104.7.

ii)

genomföra den grundliga och framtidsinriktade analys som krävs för en omfattande socialförsäkringsreform så att en sådan reform kan genomföras under loppet av 2011, samtidigt med ytterligare åtgärder på inkomstsidan,

iii)

förbättra ekonomistyrningen och insynen i de offentliga finanserna, bland annat genom att göra det finanspolitiska regelverket på medellång sikt mer bindande och införa effektiva sanktionsförfaranden mot enskilda personers missbruk av offentliga medel, stärka de kontroll-, samordnings- och sanktionsmekanismer som syftar till att bekämpa den svarta ekonomin samt

iv)

främja den ekonomiska tillväxten genom att gynna en omställning av ekonomin mot handelssektorn och produktivitetsförbättringar, bland annat genom att säkerställa att tillgängliga medel från EU:s strukturfonder kommer den reala ekonomin tillgodo, samt genom att i rätt tid, inom ramen för en strategi på medellång sikt, omstrukturera statligt ägda banker.

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/25

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/26

1.

Rådgivande kommittén delar de farhågor som kommissionen uttrycker i sin preliminära bedömning i juni 2009 enligt artikel 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 54 i EES-avtalet.

2.

Kommittén instämmer med kommissionen om att förfarandet kan avslutas med ett beslut enligt artikel 9.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

3.

Kommittén instämmer med kommissionen om att Svenska Kraftnäts åtaganden är tillräckliga och proportionerliga för att undanröja de farhågor som kommissionen gett uttryck för i sin preliminära bedömning.

4.

Kommittén instämmer med kommissionen om att det mot bakgrund av de åtaganden som Svenska Kraftnät erbjuder inte längre finns någon grund för åtgärder från kommissionens sida, dock utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 9.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.

5.

Kommittén uppmanar kommissionen att ta hänsyn till övriga synpunkter som lämnats under diskussionens gång.

6.

Kommittén rekommenderar att detta yttrande offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/27

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/28

(1)

Detta beslut riktar sig till Svenska Kraftnät. De åtaganden som Svenska Kraftnät erbjuder för att tackla de problem rörande konkurrenssituationen som följer av kommissionens undersökningar av den svenska kraftöverföringsmarknaden blir härmed bindande.

(2)

Den 1 april 2009 inledde kommissionen ett förfarande i syfte att anta ett beslut enligt kapitel III i förordning (EG) nr 1/2003 och antog den 25 juni 2009 en preliminär bedömning enligt artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1/2003 där kommissionen redogör för sina konkurrensfarhågor. Den 4 september 2009 lämnade Svenska Kraftnät åtaganden till kommissionen som svar på dess preliminära bedömning. Den 6 oktober 2009 offentliggjorde kommissionen i enlighet med artikel 27.4 i förordning nr 1/2003 ett tillkännagivande (2) i Europeiska unionens officiella tidning med en sammanfattning av ärendet och åtagandena samt uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter inom en månad. Den 26 januari 2010 lämnade Svenska Kraftnät in ett ändrat förslag för åtaganden där man tagit hänsyn till relevanta synpunkter från tredje parter. Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgav ett positivt yttrande den 15 mars 2010. Kommissionens förhörsombud avgav ett positivt yttrande om förfarandet i sin slutrapport den 25 mars 2010.

(3)

I sin inledande bedömning av den 25 juni 2009 uttryckte kommissionen sin oro över att Svenska Kraftnät kan ha missbrukat sin dominerande ställning på den svenska kraftöverföringsmarknaden och över de konkurrensproblem detta medför. Svenska Kraftnät kan ha minskat exportkapaciteten för de svenska utlandsförbindelserna när företaget förekom intern överbelastning inom det svenska överföringssystemet och därigenom diskriminerat olika nätverksanvändare och segmenterat den inre marknaden.

(4)

Svenska Kraftnät har erbjudit åtaganden för att undanröja kommissionens betänkligheter beträffande konkurrensen på den svenska överföringsmarknaden. För det första kommer Svenska Kraftnät att dela upp det svenska överföringssystemet i två eller flera anbudsområden och driva det på denna grundval senast från och med den 1 november 2011. Anbudsområdena kommer att ha en flexibel utformning så att de snabbt kan anpassas till förutsedda och oförutsedda ändringar i de framtida flödesmönstren i det svenska överföringssystemet. Från och med den dag då anmälningsområdena tas i bruk kommer Svenska Kraftnät att hantera överbelastning i det svenska överföringssystemet utan att begränsa handelskapaciteten på utlandsförbindelserna. Det enda undantaget är den del som kallas Västkustkorridoren. I Västkustkorridoren saknas tillräckliga lämpliga källor till energiframställning för att kunna utgöra ett separat anbudsområde. För det andra åtar sig Svenska Kraftnät att förstärka Västkustkorridoren genom att bygga och driva en ny kraftledning på 400 kV senast den 30 november 2011. För det tredje åtar sig Svenska Kraftnät att, under perioden mellan anmälan av beslutet om åtaganden och den dag då anbudsområdena tas i bruk, hantera eventuell överbelastning som man förutser i det svenska överföringssystemet genom att öka mothandeln.

(5)

Svenska Kraftnäts åtaganden är lämpliga åtgärder för att undanröja kommissionens farhågor. Genom indelningen av det svenska nätverket bortfaller nödvändigheten att begränsa den tillgängliga kapaciteten i överföringssystemet på grund av intern överbelastning i samband med flaskhalsar i det svenska nätverket, med undantag av Västkustkorridoren. Här åtar sig Svenska Kraftnät senast den 30 november 2011 att bygga och driva en ny kraftledning på 400 kV i närheten av Göteborg vilket kommer att vara tillräckligt för att undanröja flaskhalsen på Västkustkorridoren. Dessa åtgärder är inte orimliga, varken för Svenska Kraftnät eller för tredje parter.

(6)

Genom beslutet görs åtagandena bindande i 10 år från den dag då beslutet tillkännages. I beslutet konstateras att det inte längre föreligger några skäl för åtgärder från kommissionens håll och att förfarandet, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1/2003, i detta fall ska avslutas.

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/30

—

EIBURS, EIB:s University Research Sponsorship Programme

—

STAREBEI (STAges de REcherche BEI), ett program för att finansiera unga forskare som arbetar med projekt som är gemensamma för EIB och universiteten och

—

EIB University Networks, ett samarbete för universitetsnätverk med egenskaper som är särskilt viktiga för att stödja EIB:s målsättningar.

—

arrangera kurser och seminarier

—

skapa ytterligare databaser

—

genomföra undersökningar

—

undersöka de långfristiga makrotrenderna inom finansiering av infrastruktur, resultatet i termer av hållbara förbättringar av offentlig service och deras relevans för moderna policydebatter

—

utveckla fallstudier inom teknisk och finansiell innovation inom specifika infrastrukturprojekt och sektorer, särskilt alleuropeiska sådana

—

katalogisera och analysera historik om olika offentliga, privata och kombinerade finansieringssystem för uppbyggnad och drift av infrastruktur inom olika sektorer och inom olika rättsliga ramar och ramar för nationell politik.

—

arrangera kurser och seminarier

—

skapa databaser

—

genomföra undersökningar

EIB-Universities Research Action

100, boulevard Konrad Adenauer

L-2950 Luxemburg

LUXEMBURG

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/33

1.

Kommissionen mottog den 21 maj 2010 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget SulipoBeteiligungsverwaltungs GmbH, ett förvärvsföretag baserat i Wien som är kontrollerat av One Equity Partners advised funds (OEP; kontrollerat av J.P. Morgan Chase & Co.), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning, förvärvar fullständig kontroll över Constantia Packaging AG (CPAG) och dess närstående företag inklusive Belisce d.d. (Belisce) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.5906 – One Equity Partners/Constantia, till:

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/34

1.

Kommissionen mottog den 21 maj 2010 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Mahle GmbH (Mahle, Tyskland) och Behr GmbH & Co KG (Behr, Tyskland), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning, förvärvar gemensam kontroll över företaget Behr Industry GmbH & Co KG (Behr Industry, Tyskland), genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.5862 – Mahle/Behr/Behr Industry, till:

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/35

1.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/37