24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/1

(1)

En av de viktigaste faktorerna för att gemenskapsreglerna om samordning av de nationella sociala trygghetssystemen ska fungera väl är ett nära och effektivt samarbete mellan myndigheterna och institutionerna i de olika medlemsstaterna.

(2)

En del av ett gott samarbete i enlighet med förordningarna är informationsutbytet mellan myndigheter, institutioner och personer, som ska grundas på principerna för offentliga tjänster, effektivitet, aktivt stöd, snabbt tillhandahållande och tillgänglighet.

(3)

Det ligger i institutionernas, myndigheternas och berörda personers intresse att all information som behövs för att fastställa och bestämma en persons rättigheter och skyldigheter lämnas eller utväxlas utan dröjsmål.

(4)

Principen om lojalt samarbete, som också föreskrivs i artikel 10 i fördraget, innebär också att institutionerna ska göra en korrekt bedömning av fakta som är av betydelse för tillämpningen av förordningarna. När det råder tvivel om en handling är giltig eller om de styrkande underlagen är korrekta eller när medlemsstaterna har skilda uppfattningar om fastställandet av tillämplig lagstiftning eller om vilken institution som ska utge förmånen ligger det i de personers intresse som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004 att institutionerna eller myndigheterna i de berörda medlemsstaterna når en överenskommelse inom rimlig tid.

(5)

I artiklarna 5 och 6 i förordning (EG) nr 987/2009 anges hur en förlikning ska ske i sådana fall.

(6)

Genom dessa bestämmelser bekräftas och utvidgas EG-domstolens rättspraxis avseende rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (3), enligt vilken det har utformats ett standardförfarande för tvister mellan medlemsstaterna när det gäller intygens giltighet vid utsändning, som har konsoliderats genom det tidigare beslut nr 181 av Europeiska gemenskapernas administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare (4).

(7)

I både artikel 5 och artikel 6 i förordning (EG) nr 987/2009 föreskrivs en möjlighet att hänskjuta ärendet till administrativa kommissionen om ingen överenskommelse kan nås mellan de berörda institutionerna eller myndigheterna.

(8)

Enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 987/2009 ska detta förfarande också följas när institutionerna eller myndigheterna har skilda uppfattningar om tillämpningen av artikel 13 i förordning (EG) nr 883/2004.

(9)

I artikel 60 i förordning (EG) nr 987/2009 finns en liknande hänvisning till artikel 6 i samma förordning när det råder skilda uppfattningar om vilken lagstiftning som är tillämplig och har prioritet i fråga om familjeförmåner.

(10)

Dessa bestämmelser grundas på artikel 76.6 i förordning (EG) nr 883/2004, där det föreskrivs att institutionen i den behöriga medlemsstaten eller institutionen i bosättningsmedlemsstaten vid problem med tolkningen eller tillämpningen av den förordningen ska kontakta institutionerna i den eller de medlemsstater som berörs samt att ärendet får överlämnas till administrativa kommissionen om ingen lösning kan hittas inom rimlig tid.

(11)

Medlemsstaterna har ansett att man behöver upprätta ett standardförfarande som ska följas innan ett ärende får överlämnas till administrativa kommissionen och att man närmare behöver ange administrativa kommissionens roll vid sammanjämkningen av institutionernas olika uppfattningar om tillämplig lagstiftning.

(12)

Ett liknande förfarande har redan fastställts i flera bilaterala överenskommelser mellan medlemsstaterna. Dessa överenskommelser har tjänat som modell för detta beslut.

(13)

För att påskynda förfarandet är det lämpligt att kommunikationen mellan institutionernas och myndigheternas kontaktpersoner sköts med elektroniska hjälpmedel.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

a)

Ärenden där det råder tvivel om en handling är giltig eller om de styrkande underlagen är korrekta med uppgifter om en persons ställning för tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004 eller förordning (EG) nr 987/2009.

b)

Ärenden där medlemsstaterna har skilda uppfattningar om fastställandet av tillämplig lagstiftning.

6.

Om någon av de situationer som avses i punkt 1 uppstår ska den begärande institutionen kontakta den anmodade institutionen för att begära nödvändiga förklaringar av dess beslut och, i tillämpliga fall, för att dra tillbaka eller ogiltigförklara den berörda handlingen eller för att ompröva eller upphäva beslutet.

7.

Den begärande institutionen ska motivera sin begäran, och ange att detta beslut är tillämpligt, samt tillhandahålla de styrkande underlag som begäran grundas på. Den ska ange vem som kommer att vara institutionens kontaktperson under det första stadiet i samrådsförfarandet.

8.

Den anmodade institutionen ska utan dröjsmål per e-post eller fax bekräfta mottagandet av begäran senast tio arbetsdagar från dagen för mottagandet av begäran. Den ska också ange vem som kommer att vara institutionens kontaktperson under det första stadiet i samrådsförfarandet.

9.

Den anmodade institutionen ska så snart som möjligt underrätta den begärande institutionen om resultatet av sin utredning, dock senast tre månader efter mottagandet av begäran.

10.

Om det ursprungliga beslutet bekräftas, upphävs och/eller handlingen dras tillbaka eller ogiltigförklaras ska den anmodade institutionen underrätta den begärande institutionen. Den ska också underrätta den berörda personen och i lämpliga fall dennes arbetsgivare om sitt beslut och om de förfaranden som gäller enligt sin nationella lagstiftning för att överklaga detta beslut.

11.

Om den anmodade institutionen inte kan slutföra sin utredning inom tre månader på grund av att ärendet är komplicerat eller på grund av att någon annan institution måste medverka för att vissa uppgifter ska kunna kontrolleras får den förlänga tidsfristen med högst tre månader. Den anmodade institutionen ska så snart som möjligt underrätta den begärande institutionen om förlängningen, dock senast en vecka innan den första tidsfristen löper ut, ange skälen till dröjsmålet samt en preliminär tidpunkt för när utredningen kommer att vara avslutad.

12.

Vid yttersta undantagsfall får de berörda medlemsstaterna komma överens om att göra undantag från de tidsfrister som anges i punkterna 9 och 11, under förutsättning att förlängningen är motiverad och står i proportion till de individuella omständigheterna och att förlängningen är tidsbegränsad.

13.

Om institutionerna inte kan nå en överenskommelse under det första stadiet i samrådsförfarandet eller om den anmodade institutionen inte har kunnat slutföra sin utredning inom sex månader efter mottagandet av begäran ska institutionerna underrätta sina behöriga myndigheter. Varje institution ska utarbeta en sammanställning av sina åtgärder.

14.

De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter får besluta att inleda det andra stadiet i samrådsförfarandet eller att överlämna ärendet direkt till administrativa kommissionen.

15.

Om de behöriga myndigheterna inleder den andra etappen i samrådsförfarandet ska de utse varsin central kontaktperson senast två veckor efter att de underrättats av institutionerna. Kontaktpersonerna behöver inte nödvändigtvis ha direkt behörighet på det område som ärendet avser.

16.

Kontaktpersonerna ska sträva efter att nå en överenskommelse i ärendet inom sex månader efter deras utnämning. Kontaktpersonerna ska utarbeta varsin sammanställning av sina åtgärder samt underrätta institutionerna om resultatet av det andra stadiet i samrådsförfarandet.

17.

Om en överenskommelse inte kan nås under samrådsförfarandet får de behöriga myndigheterna överlämna ärendet till administrativa kommissionen. De behöriga myndigheterna ska utarbeta varsitt utlåtande till administrativa kommissionen med uppgift om de huvudsakliga tvistepunkterna.

18.

Administrativa kommissionen ska försöka jämka samman ståndpunkterna inom sex månader efter det att ärendet hänsköts till den. Den får besluta att lämna ärendet till förlikningskommittén, som kan inrättas enligt administrativa kommissionens regler.

19.

Medlemsstaterna ska varje år lämna en rapport till administrativa kommissionen med uppgift om i hur många tvister förfarandet i detta beslut har tillämpats, inblandade medlemsstater, huvudfrågor, förfarandets längd och resultatet av förfarandet.

20.

Medlemsstaterna ska lämna sina första årliga rapporter senast tre månader efter det att detta beslut har tillämpats under det första året.

21.

Administrativa kommissionen ska senast tre månader efter mottagandet av de första årliga rapporterna utvärdera medlemsstaternas erfarenheter av tillämpningen av detta beslut, med beaktande av medlemsstaternas rapporter. Administrativa kommissionen ska efter det första året besluta om rapporteringen ska fortsätta att göras varje år eller inte.

22.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/5

(1)

Bestämmelserna i artikel 12 i förordning (EG) nr 883/2004, där det föreskrivs ett undantag från den allmänna regeln i artikel 11.3 a i samma förordning, syftar särskilt till att främja friheten att tillhandahålla tjänster för arbetsgivare som sänder ut arbetstagare till andra medlemsstater än den där de är etablerade samt arbetstagarnas frihet att flytta till andra medlemsstater. Bestämmelserna syftar också till att undanröja hinder som kan inskränka den fria rörligheten för arbetstagare och till att uppmuntra ekonomisk integration samtidigt som man undviker administrativa svårigheter, särskilt för arbetstagarna och företagen.

(2)

Syftet med dessa bestämmelser är därmed att undvika administrativa svårigheter för arbetstagarna, arbetsgivarna och socialförsäkringsinstitutionerna som skulle följa av tillämpningen av den allmänna regeln i artikel 11.3 a i förordningen vid kortare sysselsättningsperioder i en medlemsstat eller den stat där egenföretagaren normalt bedriver sin verksamhet. Verkar vara något fel på de engelska texten också.

(3)

Det första avgörande villkoret för tillämpningen av artikel 12.1 i förordningen är att det finns ett direkt anställningsförhållande mellan arbetsgivaren och den arbetstagare som arbetsgivaren har anställt.

(4)

Skyddet för arbetstagaren och den rättssäkerhet som arbetstagaren och den institution som han eller hon är försäkrad hos har rätt till förutsätter att det ges fullständiga garantier för att det direkta anställningsförhållandet upprätthålls under utsändningsperioden.

(5)

Det andra avgörande villkoret för tillämpningen av artikel 12.1 i förordningen är att arbetsgivaren har anknytning till den medlemsstat där denne är etablerad. Möjligheten till utsändning bör därför begränsas till att enbart omfatta företag som normalt bedriver sin verksamhet i den medlemsstat vars lagstiftning den utsända arbetstagaren fortfarande omfattas av. Detta innebär därför att ovannämnda bestämmelser enbart gäller företag som normalt bedriver omfattande verksamhet i den medlemsstat där de är etablerade.

(6)

Vägledande perioder för anställda och egenföretagare bör anges utan att det påverkar bedömningen i varje enskilt fall.

(7)

Om den utsända arbetstagaren ställs till ett tredje företags förfogande kan inga garantier längre ges för att det direkta anställningsförhållandet upprätthålls.

(8)

Det är nödvändigt att kunna utföra alla kontroller under hela utsändningsperioden, särskilt i fråga om inbetalning av avgifter och upprätthållande av det direkta anställningsförhållandet, för att missbruk av ovannämnda regler ska undvikas, och att se till att de administrativa instanserna, arbetsgivarna och arbetstagarna får adekvat information.

(9)

Arbetstagaren och arbetsgivaren måste vederbörligen informeras om de villkor som ska uppfyllas för att den utsända arbetstagaren ska få fortsätta att omfattas av lagstiftningen i det land från vilket han eller hon har sänts ut.

(10)

Företagens och arbetstagarnas situation bör bedömas och kontrolleras av de behöriga institutionerna, med relevanta garantier så att friheten att tillhandahålla tjänster och den fria rörligheten för arbetstagare inte inskränks.

(11)

Enligt principen om lojalt samarbete, som föreskrivs i artikel 10 i fördraget, har de behöriga institutionerna ett antal skyldigheter vid tillämpningen av artikel 12 i förordning (EG) nr 883/2004.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

Bestämmelserna i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 883/2004 ska tillämpas på en arbetstagare som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat (utsändande stat) med anledning av att arbete utförs som anställd hos en arbetsgivare och som av den arbetsgivaren sänds ut till en annan medlemsstat (sysselsättningsstat) för att där utföra arbete för samma arbetsgivare.

Arbetet ska betraktas som utfört för arbetsgivaren i den utsändande staten, om det har fastställts att arbetet utförs för den arbetsgivaren och att det fortfarande finns ett direkt anställningsförhållande mellan arbetstagaren och den arbetsgivare som har sänt ut arbetstagaren.

För att fastställa om det fortfarande finns ett sådant direkt anställningsförhållande, och att arbetstagaren därmed fortfarande förutsätts vara anställd hos den arbetsgivare som har sänt ut honom eller henne, ska ett antal faktorer beaktas, bl.a. ansvar för rekrytering, anställningsavtal, lön (utan att det påverkar eventuella överenskommelser om lön till arbetstagarna mellan arbetsgivaren i den utsändande staten och företaget i sysselsättningsstaten), uppsägning samt befogenhet att bestämma arbetets art.

Vid tillämpningen av artikel 14.1 i förordning (EG) nr 987/2009 kan som vägledning det faktum att den berörda personen under minst en månad har omfattats av lagstiftningen i den medlemsstat där arbetsgivaren är etablerad anses uppfylla det krav som avses med ordalydelsen ”omedelbart innan denna tillträder anställningen”. Kortare perioder kräver en bedömning i varje enskilt fall med beaktande av alla övriga faktorer som är inblandade.

För att vid behov och i tvivelsmål kunna fastställa om en arbetsgivare normalt bedriver omfattande verksamhet i den medlemsstat där han eller hon är etablerad är den behöriga institutionen i den medlemsstaten skyldig att undersöka alla kriterier för den verksamhet som arbetsgivaren bedriver, bl.a. den plats där företaget har sitt säte och huvudkontor, den administrativa personalstyrkans storlek i den medlemsstat där företaget är etablerat och i den andra medlemsstaten, den plats där de arbetstagare som ska sändas ut rekryteras och den plats där de flesta avtal sluts med kunderna, den lagstiftning som är tillämplig på de avtal som företaget har ingått med sina arbetstagare respektive kunder, omsättningen under en tillräckligt representativ period i varje berörd medlemsstat samt antalet avtal som fullgjorts i den utsändande staten. Denna uppräkning är inte uttömmande, eftersom kriterierna måste anpassas till varje enskilt fall och hänsyn måste tas till arten av den verksamhet som företaget bedriver i den stat där det är etablerat.

2.

Vid tillämpningen av artikel 14.3 i förordning (EG) nr 987/2009 ska bedömningen av huruvida kraven är uppfyllda i den medlemsstat där personen är etablerad ske på grundval av sådana kriterier som nyttjande av kontorsutrymmen, inbetalning av skatt, innehav av yrkeskort och ett momsregistreringsnummer eller registrering hos handelskammare eller yrkesorganisation. Som vägledning kan det faktum att den berörda personen har bedrivit sin verksamhet under minst två månader anses uppfylla det krav som avses med ordalydelsen ”under en viss tid innan denne önskar utnyttja bestämmelserna i den artikeln”. Kortare perioder kräver en bedömning i varje enskilt fall med beaktande av alla övriga faktorer som är inblandade.

3.

4.

Bestämmelserna i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 883/2004 ska inte tillämpas eller ska upphöra att tillämpas särskilt

5.

6.

De behöriga institutionerna ska bedöma och kontrollera de situationer som omfattas av artikel 12 i förordning (EG) nr 883/2004 samt ge arbetsgivarna och arbetstagarna alla relevanta garantier så att friheten att tillhandahålla tjänster och den fria rörligheten för arbetstagare inte inskränks. Särskilt kriterierna för att bedöma om en arbetsgivare normalt bedriver sin verksamhet inom en stats territorium, om det finns ett direkt anställningsförhållande mellan företaget och arbetstagaren eller om en egenföretagare bibehåller den infrastruktur som krävs för att bedriva sin verksamhet i en stat ska tillämpas konsekvent och enhetligt i samma eller liknande situationer.

7.

Administrativa kommissionen ska uppmuntra samarbetet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter vid tillämpningen av artikel 12 i förordning (EG) nr 883/2004 samt underlätta uppföljningsarbetet och utbytet av information, erfarenheter och god praxis vid fastställandet och graderingen av kriterierna för bedömning av företagens och arbetstagarnas situation och i samband med införda kontrollåtgärder. För detta ändamål ska den för administrativa myndigheter, företag och arbetstagare successivt utarbeta en handledning med god praxis för utsändning av arbetstagare och för egenföretagares utövande av biverksamhet utanför den stat där de är etablerade.

8.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/9

(1)

Genom artikel 95 i förordning (EG) nr 987/2009 ges administrativa kommissionen befogenhet att fastställa praktiska arrangemang för de övergångsperioder som kan behövas, i syfte att sörja för det uppgiftsutbyte som behövs för tillämpning av grundförordningen och tillämpningsförordningen.

(2)

Det är nödvändigt att klargöra de grundprinciper som institutionerna ska tillämpa under övergångsperioden.

(3)

Det förväntas att det efter den dag då de nya förordningarna träder i kraft fortfarande kommer att finnas många ansökningar under behandling, som grundas på rättigheter som uppkommit före denna dag i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (3). När det gäller dessa ansökningar föreslås därför att informationsutbytet normalt sett ska grundas på förfarandena i förordning (EEG) nr 1408/71 och rådets förordning (EEG) nr 574/72 (4), inklusive E-blanketterna.

(4)

Artikel 94.1 i förordning (EG) nr 987/2009 innebär att en ansökan ska prövas dubbelt mot bakgrund av det tidigare skälet och att den sökande ska få det största beloppet.

(5)

I de allra flesta fall om inte i samtliga, kommer en ansökan som grundas på de tidigare förordningarna i praktiken dock inte att leda till ett bättre resultat genom att de nya förordningarna tillämpas. På grundval av detta anses det därför orealistiskt att förvänta sig att institutionerna under dessa omständigheter ska tillämpa dubbla förfaranden enligt förordningarna (EEG) nr 574/72 och (EG) nr 987/2009.

(6)

I punkt 5 i beslut nr H1 (5) klargörs vad som gäller beträffande de intyg (E-blanketter) och europeiska sjukförsäkringskort (inklusive provisoriska intyg) som utfärdats före den dag då förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

(7)

Under övergångsperioden får medlemsstaterna själva bestämma när de är redo att ansluta sig till det elektroniska utbytet av socialförsäkringsuppgifter (EESSI) i sin helhet eller i etapper område för område.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

Under övergångsperioden ska den vägledande principen vara gott samarbete mellan institutionerna, pragmatism och flexibilitet. Det allra viktigaste ska vara att garantera en friktionsfri övergång för medborgare som utnyttjar sina rättigheter i enlighet med de nya förordningarna.

2.

Från och med den dag då förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 träder i kraft ska de E-blanketter som grundas på förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 ersättas med pappersversioner av de strukturerade elektroniska handlingarna (SED).

3.

De medlemsstater som har nationella elektroniska tillämpningar genom vilka E-blanketter tas fram eller som har infört elektroniskt informationsutbyte (t.ex. genom Build-projekt), vilka rimligen inte kan ändras inom denna tidsperiod, får utan hinder av punkt 2 fortsätta att använda dessa system under övergångsperioden, under förutsättning att medborgarnas rättigheter enligt de nya förordningarna garanteras fullt ut.

4.

Under övergångsperioden ska en institution alltid godta relevant information i alla handlingar som utfärdas av en annan institution, även om den grundas på format, innehåll eller strukturer som är gamla. När det råder tvivel om en medborgares rättigheter ska institutionen kontakta den utfärdande institutionen i god samarbetsanda.

5.

I enlighet med punkt 5 i beslut nr H1 ska de E-blanketter, handlingar och europeiska sjukförsäkringskort (inklusive provisoriska intyg) som utfärdats före den dag då förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 trädde i kraft fortsätta att vara giltiga och ska beaktas av andra medlemsstaters myndigheter även efter denna dag tills deras egna giltighetstider löper ut eller tills de dras tillbaka eller ersätts med de handlingar som utfärdas eller sänds i enlighet med förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009.

6.

Varje medlemsstat får på ett flexibelt sätt och i olika etapper på område efter område införa det elektroniska utbytet av socialförsäkringsuppgifter (EESSI) när de har fått EESSI-åtkomst genom sin kontaktpunkt. En medlemsstat kan också välja att ansluta sig till EESSI först när alla områden är åtkomliga.

7.

Med EESSI-åtkomst avses att området/kontaktpunkt i fråga både kan skicka och ta emot alla meddelanden inom det berörda området till och från kontaktpunkterna i andra medlemsstater.

8.

Information om de områden och medlemsstater som är anslutna till EESSI ska finnas i en förteckning som de nationella institutionerna har tillgång till och som också återges i EESSI-katalogen. Medlemsstaterna ska skriftligen underrätta administrativa kommissionen före den dag de ansluter sig.

9.

Under övergångsperioden ska informationsutbytet mellan två medlemsstater inom ett område ske antingen inom eller utanför EESSI. Det ska inte finnas några blandformer, bortsett från eventuella bilaterala överenskommelser som exempelvis kan avse gemensamma tester eller utbildning eller liknande.

10.

En standardutformning för pappersversionerna av de strukturerade elektroniska handlingarna (SED), som ska fastställas av administrativa kommissionen, ska göras tillgänglig för institutionerna.

11.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/11

(1)

När familjeförmåner kan utges av flera medlemsstater ska rätten till familjeförmåner i en medlemsstat där rätten grundas på pensionsinkomst eller på bosättning innehållas upp till ett belopp som motsvarar de familjeförmåner som utges i en medlemsstat där rätten grundas på arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare. Det är därför viktigt att det råder klarhet om vilka andra perioder som räknas som arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare för att kunna fastställa prioritetsordningen vid samtidig rätt till förmåner.

(2)

Enligt lagstiftningen i vissa medlemsstater ska perioder när arbetet som anställd eller verksamheten som egenföretagare tillfälligt avbryts på grund av semester, arbetslöshet, tillfällig arbetsoförmåga, strejker eller lockouter behandlas antingen som perioder av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare för intjänande av rätt till familjeförmåner eller som perioder utan förvärvsverksamhet, som i förekommande fall antingen i sig eller på grundval av tidigare arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare medför utbetalning av familjeförmåner.

(3)

I artikel 1 a och b i förordning (EG) nr 883/2004 definieras ”arbete som anställd och verksamhet som egenföretagare” genom hänvisning till ”en verksamhet eller en likvärdig situation som betraktas som sådan vid tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet i den medlemsstat där denna verksamhet utövas eller denna situation råder”.

(4)

Det är viktigt att det råder klarhet om vad som avses med/över omfattningen av ”rättigheter som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare” i artikel 68 i förordning (EG) nr 883/2004 för att undvika oklarhet och olika tolkningar.

(5)

I ett mål där en arbetstagare tillfälligt förlorat sin ställning som förvärvsarbetande på grund av att personen tog ut obetald ledighet i samband med barnafödsel och vård av barn hänvisade EG-domstolen (3) till artikel 73 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (4) jämförd med artikel 13.2 a i samma förordning (5). Sådan obetald ledighet måste därför också betraktas som arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare vid tillämpning av artikel 68 i förordning (EG) nr 883/2004. I samband med detta erinrade domstolen om att dessa bestämmelser kan tillämpas endast så länge som den berörda personen är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i artikel 1 a i förordning (EEG) nr 1408/71 (6), vilket innebär att personen ska omfattas av minst en socialförsäkringsgren. Detta utesluter personer som tar ut obetald ledighet och som inte omfattas av något socialförsäkringssystem i den berörda medlemsstaten.

(6)

På grund av att det finns så många olika system för obetald ledighet i medlemsstaterna samt att nationella lagar fortlöpande ändras går det inte att upprätta någon uttömmande förteckning över de fall där en person under en period av ledighet kan anses arbeta som anställd eller bedriva verksamhet som egenföretagare. Det är därför inte lämpligt att närmare precisera alla de fall där sådan obetald ledighet likställs med arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, eller de fall där det nödvändiga nära sambandet med betald förvärvsverksamhet saknas.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

Vid tillämpningen av artikel 68 i förordning (EG) nr 883/2004 ska familjeförmåner betraktas som förmåner ”som förvärvats på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare”, särskilt

2.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/13

(1)

Förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 träder i kraft den 1 maj 2010 och rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 (3) och (EEG) nr 574/72 (4) upphävs samma dag, med undantag av de situationer som regleras genom artikel 90.1 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 96.1 i förordning (EG) nr 987/2009.

(2)

Enligt artikel 87.8 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 94 i förordning (EG) nr 987/2009 ska ansökningar som lämnats in före dagen för ikraftträdandet av dessa förordningar i princip fortsätta att regleras av den lagstiftning som de omfattades av när de lämnades in och bestämmelserna i dessa förordningar bara tillämpas på ansökningar som lämnas in efter det att förordningarna har trätt i kraft.

(3)

Besluten nr 74–208 och rekommendationerna nr 14–23 av administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare, som fortfarande är i kraft, blir obsoleta den dag då förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 upphävs och förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

(4)

Vissa tillämpliga beslut och rekommendationer på grundval av förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 behöver anpassas till bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009.

(5)

Institutionerna behöver få klarhet över och vägledning för tillämpningen av administrativa kommissionens beslut och rekommendationer på grundval av förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 efter ikraftträdandet av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009.

(6)

På grund av lagstiftningens och sakfrågornas komplexitet, snäva tidsramar och behovet av att prioritera vissa uppgifter vid administrativa kommissionen kommer vissa av besluten inte att kunna offentliggöras innan förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 träder i kraft, utan först i ett senare skede.

(7)

Vissa bestämmelser i tillämpliga beslut och rekommendationer på grundval av förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 integreras direkt i bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009.

(8)

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

De beslut och rekommendationer som hänvisar till förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 ska inte tillämpas på de situationer som regleras genom förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009.

Dessa beslut och rekommendationer ska dock fortsätta att vara tillämpliga i de fall då förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 fortsätter att gälla och har kvar sin rättsverkan, särskilt de situationer som avses i artikel 90.1 andra strecksatsen i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 96.1 andra strecksatsen i förordning (EG) nr 987/2009.

2.

De beslut och rekommendationer som förtecknas i del A i bilagan ska inte ersättas med något beslut eller någon rekommendation avseende förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009.

3.

De beslut och rekommendationer som förtecknas i del B i bilagan ska ersättas med de nya beslut och rekommendationer som anges avseende förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009.

4.

De beslut som anges i del C i bilagan ska så snart som möjligt anpassas av administrativa kommissionen så att de motsvarar bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009, eftersom principerna i dessa beslut också måste tillämpas med avseende på dessa förordningar.

5.

De handlingar som krävs för tillämpningen av förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 (dvs. E-blanketter, europeiska sjukförsäkringskort och provisoriska intyg) och som utfärdats av de behöriga institutionerna och myndigheterna och andra organ i medlemsstaterna innan förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 trädde i kraft ska fortsätta att vara giltiga (trots att hänvisningarna avser förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72) och ska även efter denna dag beaktas av andra medlemsstaters institutioner, myndigheter och andra organ tills deras egna giltighetstider löper ut eller tills de dras tillbaka eller ersätts med de handlingar som utfärdas eller sänds i enlighet med förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009.

6.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/17

a)

påbörja det skriftliga förfarandet på nytt genom att delge ledamöterna den föreslagna ändringen i enlighet med förfarandet i punkt 3, eller

b)

inställa det skriftliga förfarandet för att få ärendet diskuterat vid nästa sammanträde,

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/21

1.

En institution som utger en förmån ska automatiskt göra en ny beräkning när den underrättas om att förmånstagaren uppfyller villkoren för att beviljas en förmån enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.

Någon ny beräkning ska inte göras om de perioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i de andra medlemsstaterna redan har beaktats för beviljandet av förmånen och inga perioder har intjänats efter beviljandet av den ursprungliga förmånen.

Om ytterligare villkor gäller (andra än fullgörande av försäkringsperioder), t.ex. krav på att ha uppnått en viss ålder för beviljande av förmånen eller ändrat antal barn som ska beaktas, ska dock detta automatiskt kräva att en ny beräkning görs.

2.

En institution som gör en ny beräkning av en förmån som den tidigare har beviljat ska vid beräkningen beakta enligt sin egen lagstiftning och enligt lagstiftningen i andra medlemsstater, alla försäkrings- och/eller bosättningsperioder samt alla andra villkor som förmånstagaren uppfyller den dag då den nyberäknade förmånen beviljas.

3.

Den relevanta dagen ska vara den dag då försäkringsfallet uppkom i den medlemsstat där villkoren för rätt till förmånen senast uppfylldes.

4.

En institution som beviljar ett tillägg i enlighet med artikel 58 i förordning (EG) nr 883/2004 ska underrätta den behöriga institutionen i alla andra medlemsstater enligt vars lagstiftning förmånstagaren har rätt till en förmån som beviljas i enlighet med bestämmelserna i kapitel 5 i förordningen.

5.

Den behöriga institutionen i en annan medlemsstat som utger förmåner enligt kapitel 5 i förordning (EG) nr 883/2004 till förmånstagaren ska i januari varje år underrätta den institution som betalar ut tillägget om det förmånsbelopp som den betalar ut till förmånstagaren från och med den 1 januari samma år.

6.

När en person ansöker om omprövning av en invaliditetspension i enlighet med bestämmelserna i artikel 87.5 i förordning (EG) nr 883/2004 ska det inte vara nödvändigt att utföra en ny läkarundersökning, under förutsättning att uppgifterna i de handlingar som rör förmånstagaren kan anses vara tillräckliga.

Om så inte är fallet får den berörda institutionen begära en ny läkarundersökning.

7.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordning (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/23

(1)

Vid Europeiska rådets möte i Barcelona den 15–16 mars 2002 beslutades det att ”ett europeiskt sjukförsäkringskort skall ersätta de nuvarande pappersformulär som krävs för att erhålla sjukvård i en annan medlemsstat; kommissionen kommer i detta syfte att lägga fram ett förslag före Europeiska rådets vårmöte 2003; ett sådant kort kommer att förenkla procedurerna utan att befintliga rättigheter och skyldigheter förändras,” (punkt 34).

(2)

Eftersom sjukvårds- eller socialförsäkringskort används i mycket varierad utsträckning i de olika medlemsstaterna kommer det europeiska sjukförsäkringskortet till en början att införas i en sådan form där de uppgifter som behövs för att tillhandahålla sjukvård och återbetala kostnader är läsbara med blotta ögat. Dessa uppgifter kan även integreras i ett elektroniskt medium. Ett elektroniskt medium kommer i ett senare skede att användas mer generellt.

(3)

Det europeiska sjukförsäkringskortet måste utformas enligt en enhetlig modell som fastställs av administrativa kommissionen, vilket dels bör bidra till att underlätta tillgången till sjukvård, dels bör förebygga att kortet används på ett otillåtet eller bedrägligt sätt eller missbrukas.

(4)

Medlemsstaternas institutioner ska fastställa giltighetstiden för de europeiska sjukförsäkringskort de utfärdar. De bör då beakta den period det förutsätts att den försäkrade personen har rätt till förmåner.

(5)

Vid särskilda skäl bör ett provisoriskt intyg med begränsad giltighetstid utfärdas. Särskilda skäl kan vara stöld eller förlust av kortet eller avresa med alltför kort varsel för att ett europeiskt sjukförsäkringskort ska hinna utfärdas. Den försäkrade personen eller institutionen i vistelselandet kan begära ett provisoriskt intyg.

(6)

Det europeiska sjukförsäkringskortet bör användas vid alla tillfälliga vistelser under vilka en försäkrad person behöver sjukvård, oavsett om anledningen till vistelsen är turism, yrkesverksamhet eller studier. Det kan dock inte användas när det enda syftet med vistelsen utomlands är att få sjukvård.

(7)

I enlighet med artikel 76 i förordning (EG) nr 883/2004 ska medlemsstaterna samarbeta för att införa förfaranden som förhindrar att en person som förlorat sin rätt till vårdförmåner vid sjukdom från en medlemsstat och fått rätt till vårdförmåner från en annan medlemsstat fortsätter att använda det europeisk sjukförsäkringskort som utfärdats av institutionen i den förstnämnda medlemsstaten efter den dag då han eller hon förlorade sin rätt till vårdförmåner från den medlemsstaten.

(8)

De europeiska sjukförsäkringskort som har utfärdats innan förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 börjar tillämpas kommer att fortsätta att vara giltiga tills den giltighetstiden som anges på dessa kort löper ut.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

Det europeiska sjukförsäkringskortet intygar att en försäkrad person eller en pensionstagare samt deras familjemedlemmar som vistas i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten har rätt till de vårdförmåner som av medicinska skäl blir nödvändiga, med beaktande av förmånernas karaktär och vistelsens förväntade längd.

Det europeiska sjukförsäkringskortet får inte användas när syftet med den tillfälliga vistelsen är att få vård.

2.

Det europeiska sjukförsäkringskortet ska vara ett personligt kort som utfärdas i kortinnehavarens namn.

3.

Det europeiska sjukförsäkringskortets giltighetstid ska fastställas av den institution som utfärdar det.

4.

Vårdförmåner som utges av institutionen i vistelsemedlemsstaten på grundval av ett giltigt europeiskt sjukförsäkringskort ska återbetalas av den behöriga institutionen i enlighet med gällande bestämmelser. Ett giltigt europeiskt sjukförsäkringskort är ett kort där den giltighetstid som anges på kortet inte har löpt ut.

Den behöriga institutionen får inte avvisa återbetalning av kostnader för förmåner på grund av att personen i fråga inte längre är försäkrad hos den institution som har utfärdat det europeiska sjukförsäkringskortet, förutsatt att förmånerna har utgetts till innehavaren av kortet eller det provisoriska intyget under kortets eller intygets giltighetstid.

5.

Om särskilda skäl hindrar utfärdandet av ett europeiskt sjukförsäkringskort ska den behöriga institutionen utfärda ett provisoriskt intyg med begränsad giltighetstid. Det provisoriska intyget kan begäras av den försäkrade personen eller av institutionen i vistelselandet.

6.

Det europeiska sjukförsäkringskortet och det provisoriska intyget ska utformas enligt en enhetlig modell som uppfyller de krav och tekniska specifikationer som anges genom beslut av administrativa kommissionen.

7.

Det europeiska sjukförsäkringskortet ska innehålla följande uppgifter:

8.

Det europeiska sjukförsäkringskortet får användas vid alla tillfälliga vistelser under vilka en försäkrad person behöver vårdförmåner, oavsett om anledningen till vistelsen är turism, yrkesverksamhet eller studier.

9.

Det europeiska sjukförsäkringskortet intygar att kortinnehavaren i vistelsemedlemsstaten har rätt till de vårdförmåner vid sjukdom som av medicinska skäl blir nödvändiga och som utges under en tillfällig vistelse i en annan medlemsstat i syfte att undvika att kortinnehavaren tidigare än planerat tvingas återvända till den behöriga staten eller bosättningsstaten för att få den behandling som han eller hon behöver.

Syftet med dessa förmåner är att den försäkrade personen ska kunna fortsätta sin vistelse under trygga medicinska förhållanden.

10.

Det europeiska sjukförsäkringskortet omfattar inte vårdförmåner vid sjukdom när syftet med vistelsen är att få vård.

11.

Det europeiska sjukförsäkringskortet garanterar att kortinnehavaren i vistelsemedlemsstaten behandlas på samma sätt (förfaranden och taxor) som personer som omfattas av sjukförsäkringen i den staten.

12.

Om en person förlorar sin rätt till vårdförmåner vid sjukdom enligt lagstiftningen i en medlemsstat och får rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat ska de berörda medlemsstaternas institutioner samarbeta för att undvika att personen i fråga fortsätter att använda det europeisk sjukförsäkringskort som utfärdats av institutionen i den förstnämnda medlemsstaten efter det att han eller hon förlorat sin rätt till vårdförmåner från den medlemsstaten. Institutionen i den sistnämnda staten ska i förekommande fall utfärda ett nytt europeiskt sjukförsäkringskort.

13.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/26

(1)

För att underlätta betalning och återbetalning av kostnader för vårdförmåner som utgetts på grundval av det europeiska sjukförsäkringskortet måste de tre huvudparterna, dvs. de försäkrade, vårdgivarna och institutionerna, enkelt kunna känna igen och godta kortet genom en enhetlig utformning och enhetliga specifikationer.

(2)

De uppgifter som direkt ska kunna läsas på det europeiska sjukförsäkringskortet anges i punkt 7 i beslut nr S1. Införandet av ett europeiskt sjukförsäkringskort med direkt läsbara uppgifter är den första etappen i ett arbete som ska leda till att uppgifter i elektronisk form används för att intyga rätt till vårdförmåner vid tillfällig vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten eller bosättningslandet. De behöriga institutionerna i de medlemsstater som så önskar får därför redan i den första etappen integrera de uppgifter som avses i detta skäl i elektronisk form, t.ex. som ett chip eller en magnetremsa.

(3)

Om särskilda skäl hindrar utfärdandet av ett europeiskt sjukförsäkringskort ska ett provisoriskt intyg enligt en enhetlig modell utfärdas.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

Utformningen och specifikationerna för det europeiska sjukförsäkringskortet ska fastställas i enlighet med bilaga I till detta beslut.

2.

Modellen för det provisoriska intyget ska fastställas i enlighet med bilaga II till detta beslut.

3.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/40

(1)

Enligt artiklarna 19.1 och 27.1 i förordning (EG) nr 883/2004 har en försäkrad person vid tillfällig vistelse i en annan medlemsstat än bosättningslandet rätt att få de vårdförmåner som av medicinska skäl blir nödvändiga, med beaktande av förmånernas karaktär och vistelsens förväntade längd.

(2)

Enligt artikel 25 A 3 i förordning (EG) nr 987/2009 ska de förmåner som avses i artikel 19.1 i förordning (EG) nr 883/2004 gälla de vårdförmåner som utges i vistelsemedlemsstaten, enligt dess lagstiftning, och som av medicinska skäl är nödvändiga för att den försäkrade personen inte ska vara tvungen att före slutet av sin planerade vistelse återvända till den behöriga medlemsstaten för att få den nödvändiga vården.

(3)

Artikel 25 A 3 i förordning (EG) nr 987/2009 måste tolkas på sådant sätt att alla vårdförmåner som utges i samband med kroniska eller befintliga sjukdomar omfattas av denna bestämmelse. EG-domstolen har i ett avgörande (3) fastställt att ”nödvändig vård” inte får tolkas på så sätt att det begränsas enbart till de fall där den vård som ges har blivit nödvändig på grund av plötsligt uppkommen sjukdom. I synnerhet medför inte den omständigheten att den vård som krävs till följd av den försäkrade personens förändrade hälsotillstånd vid tillfällig vistelse i en annan medlemsstat kan ha samband med ett redan befintligt sjukdomstillstånd som denne känner till, t.ex. en kronisk sjukdom, att villkoren för tillämpningen av dessa bestämmelser inte är uppfyllda.

(4)

Artikel 25 A 3 i förordning (EG) nr 987/2009 måste tolkas på sådant sätt att vårdförmåner i samband med graviditet och barns födelse omfattas av denna bestämmelse. Denna bestämmelse gäller dock inte när syftet med den tillfälliga vistelsen utomlands är att föda barn.

(5)

I enlighet med artikel 19.2 i förordning (EG) nr 883/2004 har administrativa kommissionen uppmanats att upprätta en förteckning över vårdförmåner som, för att de ska kunna utges under en vistelse i en annan medlemsstat, av praktiska skäl förutsätter en överenskommelse på förhand mellan den berörda personen och den institution som tillhandahåller vården.

(6)

Syftet med den förhandsöverenskommelse som föreskrivs i artikel 19.2 i förordning (EG) nr 883/2004 är att garantera kontinuitet i den vård som en försäkrad behöver vid vistelse i en annan medlemsstat.

(7)

Med hänsyn till detta syfte är de viktigaste kriterierna för att fastställa vilka vårdförmåner som kräver en förhandsöverenskommelse mellan patienten och den vårdgivande enheten i en annan medlemsstat att vården är livsnödvändig och att den kan ges enbart vid specialiserade medicinska enheter och/eller med särskild personal eller utrustning. En icke uttömmande förteckning över dessa kriterier finns i bilagan till detta beslut.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

De vårdförmåner som ska utges i enlighet med artiklarna 19.1 och 27.1 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 25 A 3 i förordning (EG) nr 987/2009 ska omfatta förmåner i samband med kroniska eller befintliga sjukdomar och förmåner i samband med graviditet och barns födelse.

2.

Vårdförmåner, inklusive förmåner i samband med kroniska eller befintliga sjukdomar eller i samband med barns födelse, ska inte omfattas av dessa bestämmelser när syftet med vistelsen i en annan medlemsstat är att få sådan vård.

3.

All livsnödvändig medicinsk vård som kan ges enbart vid en specialiserad medicinsk enhet och/eller med särskild personal och/eller utrustning ska i princip vara föremål för en överenskommelse på förhand mellan den försäkrade personen och den vårdgivande enheten så att det garanteras att vården finns att tillgå under den berörda personens vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten eller bosättningslandet.

En icke uttömmande förteckning över vård som uppfyller dessa kriterier finns i bilagan till detta beslut.

4.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/42

(1)

I enlighet med artikel 54.3 i förordning (EG) nr 987/2009 ska den behöriga institutionen i en medlemsstat, enligt vars lagstiftning arbetslöshetsförmånernas storlek skiljer sig åt beroende på antalet familjemedlemmar, vid beräkningen av förmånen även beakta antalet familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den medlemsstat där den behöriga institutionen är belägen.

(2)

I enlighet med artikel 2.2 i ovannämnda förordning ska institutionerna utan dröjsmål lämna eller utbyta alla uppgifter som är nödvändiga för att fastställa rättigheter och skyldigheter för de personer som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004.

(3)

De handlingar och strukturerade elektroniska handlingar som anges i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 987/2009 är bevismedel avseende den berörda personens rättigheter, men sådana handlingar behöver inte vara utfärdade för att dessa rättigheter ska gälla.

(4)

Handlingar som avser familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än den medlemsstat där den behöriga myndigheten är belägen får vidarebefordras först efter det att den arbetslöshetsperiod för vilken förmånen ska utbetalas har inletts.

(5)

Retroaktiva utbetalningar av höjda arbetslöshetsförmåner för familjemedlemmar ska göras för den period som föregår dagen för inlämningen av uppgifterna avseende de familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstat territorium än den medlemsstat där den behöriga institutionen är belägen, förutsatt att ovannämnda personer redan försörjdes av den arbetslösa personen när den arbetslöshetsperiod för vilken förmånen ska utbetalas inleddes.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

Om handlingen som avser familjemedlemmar sänds efter att den arbetslöshetsperiod för vilken förmånen ska utbetalas har inletts ska detta inte leda till att familjemedlemmarna börjar förvärva den höjda arbetslöshetsförmånen vid en senare tidpunkt, vilket ska fastställas enligt lagstiftningen i den behöriga staten.

2.

Om den institution som sänder den handling som avses i punkt 1 inte kan intyga att familjemedlemmarna inte beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsförmåner som utges till en annan person enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de är bosatta, ska den berörda personen ha rätt att komplettera intyget genom en försäkran om detta.

3.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/43

(1)

I artikel 65 i förordning (EG) nr 883/2004 finns särskilda regler för beviljande och utbetalning av förmåner vid arbetslöshet till arbetslösa personer som under sin senaste anställningsperiod eller period med verksamhet som egenföretagare var bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten.

(2)

Den avgörande faktorn för att artikel 65 i ovannämnda förordning ska kunna tillämpas fullt ut är att den berörda personen under sin senaste anställningsperiod eller period med verksamhet som egenföretagare var bosatt i en annan medlemsstat än den vars lagstiftning han eller hon omfattades av, vilken inte nödvändigtvis är den medlemsstat där han eller hon var anställd eller arbetade som egenföretagare.

(3)

Enligt definitionen i artikel 1 j i ovannämnda förordning avser termen ”bosättning” den ort där en person är stadigvarande bosatt och termen ”vistelse” enligt definitionen i artikel 1 k tillfällig bosättning.

(4)

I artikel 11 i förordning (EG) nr 987/2009 anges kriterier för fastställande av bosättningsort när det råder skilda uppfattningar om detta mellan institutionerna i två eller flera medlemsstater.

(5)

Av artikel 1 f i förordning (EG) nr 883/2004 följer att gränsarbetare anses ha sin bosättningsort i ett annat land än det land där de förvärvsarbetar, vilket i enlighet med artikel 11.3 a i den förordningen är den behöriga staten, och att det därmed inte råder något tvivel om att dessa arbetstagare omfattas av artikel 65 i samma förordning.

(6)

De kategorier av personer som avses i artiklarna 11.4 och 13 i ovannämnda förordning och de personer som omfattas av en sådan överenskommelse som avses i artikel 16 i samma förordning kan i vissa fall ha sin bosättningsort i en annan medlemsstat än den stat som fastställs som behörig enligt dessa artiklar.

(7)

För att fastställa i vilken stat de personer som tillhör dessa kategorier har sina bosättningsorter måste en undersökning göras i varje enskilt fall, och för de personer som avses i artikel 13.1 a och 13.2 a i förordning (EG) nr 883/2004 måste en sådan undersökning göras med avseende på deras försäkringstillhörighet.

(8)

Enligt artikel 65.5 i förordning (EG) nr 883/2004 övergår ansvaret för utbetalningen av förmåner från den behöriga staten till det land där den berörda personen är bosatt om han eller hon anmäler sig till arbetsförmedlingen i det landet.

(9)

Även om detta för närvarande kan godtas när det gäller gränsarbetare och vissa andra kategorier som också behåller starka band till sitt ursprungsland skulle det inte längre kunna godtas om en alltför vid tolkning av begreppet ”bosättning” skulle utvidga tillämpningsområdet för artikel 65 i förordning (EG) nr 883/2004 till att gälla alla personer som relativt stadigvarande förvärvsarbetar som anställda eller egenföretagare i en medlemsstat och som har lämnat kvar sina familjer i ursprungslandet.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

Artikel 65.5 i förordning (EG) nr 883/2004 ska särskilt gälla

om de under sin senaste anställningsperiod eller period med verksamhet som egenföretagare var bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten.

2.

De personer som avses i punkt 1 och som under den senaste period de förvärvsarbetade som anställda eller egenföretagare omfattades av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den stat där de förvärvsarbetade ska ha rätt till förmåner enligt bestämmelserna i lagstiftningen i bosättningslandet, som om de tidigare har omfattas av den lagstiftningen.

3.

Vid tillämpningen av detta beslut ska bosättningslandet fastställas i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 987/2009.

4.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/45

(1)

I artikel 65.2 i förordning (EG) nr 883/2004 föreskrivs för personer som är helt arbetslösa ett undantag från den allmänna principen i artikel 11.3 a i samma förordning om att den som förvärvsarbetar inom en medlemsstats territorium ska omfattas av denna medlemsstats lagstiftning (lex loci laboris).

(2)

Enhetliga gemenskapskriterier måste tillämpas för att fastställa huruvida en person ska betraktas som delvis arbetslös i enlighet med artikel 65.1 och 65.2 i ovannämnda förordning. En sådan bedömning kan inte göras på grundval av kriterier utifrån nationell lagstiftning.

(3)

Eftersom de nationella socialförsäkringsinstitutionerna i de olika medlemsstaterna i praktiken har gjort olika tolkningar när det gäller fastställandet av vilken typ av arbetslöshet det är fråga om är det viktigt att precisera innebörden av denna artikel så att de ovannämnda institutionerna kan införa enhetliga och avvägda kriterier för dess tillämpning.

(4)

I enlighet med artikel 65.2 i förordning (EG) nr 883/2004 ska en helt arbetslös person som inte längre har någon anknytning till den behöriga medlemsstaten få arbetslöshetsförmåner från institutionen på sin bosättningsort.

(5)

Bedömningen huruvida en anknytning till arbete finns eller kvarstår ska göras enbart enligt den nationella lagstiftningen i anställningsstaten.

(6)

Syftet med skyddet för arbetslösa personer enligt artikel 65 i förordningen skulle inte uppnås om en person som fortfarande var anställd av samma företag i en annan medlemsstat än den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt – samtidigt som hans eller hennes förvärvsverksamhet tillfälligt upphör – trots detta skulle betraktas som helt arbetslös och vara tvungen att vända sig till institutionen på bosättningsorten för att få arbetslöshetsförmåner.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

Vid tillämpningen av artikel 65.1 i förordning (EG) nr 883/2004 ska fastställandet av arbetslöshetens art – dvs. hel eller partiell arbetslöshet – grundas på ett konstaterande huruvida det fortfarande finns eller helt saknas en avtalsenlig anknytning till anställning mellan parterna, och inte på längden av ett eventuellt tillfälligt uppehåll i förvärvsverksamheten.

2.

Om en person fortfarande är anställd av ett företag i en annan medlemsstat än den medlemsstat inom vars territorium han eller hon är bosatt, men arbetet tillfälligt upphör samtidigt som han eller hon när som helst kan återuppta sin anställning, ska han eller hon betraktas som delvis arbetslös och de förmåner som följer av detta utges av den behöriga institutionen i anställningsstaten, i enlighet med artikel 65.1 i ovannämnda förordning.

3.

Om en person helt saknar avtalsenlig anknytning till anställning och inte längre har någon anknytning till den medlemsstat där han eller hon var anställd – exempelvis på grund av att anställningsavtalet har sagts upp eller löpt ut – ska han eller hon betraktas som helt arbetslös, i enlighet med artikel 65.2 i ovannämnda förordning och förmånerna utges av institutionen på bosättningsorten.

4.

Om en egenföretagare inte bedriver någon förvärvsverksamhet i den medlemsstat där han eller hon är verksam ska han eller hon betraktas som helt arbetslös i enlighet med artikel 65.2 i ovannämnda förordning och förmånerna utges av institutionen på bosättningsorten.

5.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/47

(1)

Förordning (EG) nr 883/2004, som antagits på grundval av artiklarna 42 och 308 i fördraget, är ett viktigt instrument för utövandet av de grundläggande rättigheter som föreskrivs i fördraget.

(2)

Principen om likabehandling oavsett medborgarskap är en viktig garanti för den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 39 i fördraget. Detta innebär att all diskriminering av migrerande arbetstagare i förhållande till den egna medlemsstatens arbetstagare ska undanröjas när det gäller anställning, lön och övriga arbetsvillkor.

(3)

I Gottardo-målet (3) drog EG-domstolen slutsatser av denna princip i artikel 39 i fördraget för en person som var bosatt inom gemenskapen och hade arbetat i Frankrike, Italien och Schweiz. Personen i fråga hade inte förvärvat tillräckliga rättigheter för att få pension i Italien och hade därför ansökt om sammanläggning av perioder som fullgjorts i Schweiz och Italien, i enlighet med vad som föreskrivs för landets egna medborgare i den bilaterala konventionen mellan Italien och Schweiz.

(4)

Domstolens utslag i detta mål innebär följande: När en medlemsstat ingår en internationell bilateral konvention om social trygghet med ett tredjeland, och det i denna konvention föreskrivs att försäkringsperioder som fullgjorts för förvärv av förmåner vid ålderdom i tredjeländer ska beaktas, måste enligt grundprincipen om likabehandling denna medlemsstat bevilja samma förmåner för medborgare från övriga medlemsstater som för sina egna medborgare i enlighet med konventionen, såvida inte medlemsstaten kan lämna en objektiv motivering till att inte göra detta (punkt 34).

(5)

Domstolen angav i detta sammanhang att den tolkning som domstolen gjorde av begreppet ”lagstiftning” i artikel 1 j i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (4) (nuvarande artikel 1.1 i förordning (EG) nr 883/2004) inte får inverka på varje medlemsstats skyldighet att följa principen om likabehandling som fastslagits enligt artikel 39 i fördraget åsidosätts.

(6)

Domstolen ansåg att en eventuell förändring av jämvikten och ömsesidigheten i en bilateral konvention mellan en medlemsstat och ett tredjeland inte var en objektiv motivering till att en medlemsstat som är part i denna konvention inte utvidgar de förmåner som föreskrivs för landets egna medborgare enligt konventionen till att även gälla medborgare från övriga medlemsstater.

(7)

Domstolen godtog inte heller den motivering som gällde en eventuell ökning av den ekonomiska bördan eller den motivering som avsåg administrativa problem vid samarbetet med de behöriga myndigheterna i de berörda tredjeländerna, som en anledning för den medlemsstat som är part i den bilaterala konventionen att åsidosätta de skyldigheter som följer av fördraget.

(8)

Det är viktigt att alla konsekvenser av denna viktiga dom utreds för de unionsmedborgare som utnyttjat den fria rörligheten och flyttat till en annan medlemsstat.

(9)

Det bör därför preciseras att bilaterala konventioner om social trygghet mellan en medlemsstat och ett tredjeland ska tolkas på så sätt att förmåner som föreskrivs för medborgare i den medlemsstat som är part i konventionen i princip också ska beviljas medborgare i övriga medlemsstater som befinner sig i samma objektiva situation.

(10)

Utöver denna enhetliga tillämpning av Gottardo-domen i enskilda fall bör även befintliga bilaterala konventioner ses över. I artikel 307 i fördraget föreskrivs att ”den eller de berörda medlemsstaterna [skall] vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja det som är oförenligt [med fördraget]” när det gäller konventioner som tidigare slutits. I artikel 10 i fördraget föreskrivs för samma medlemsstater att de ”skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås” när det gäller konventioner som slutits efter den 1 januari 1958 eller den dag då de ansluts till Europeiska gemenskapen.

(11)

När det gäller nya bilaterala konventioner om social trygghet som ingås mellan en medlemsstat och ett tredjeland är det viktigt att erinra om att konventionerna bör innehålla en uttrycklig hänvisning till principen om likabehandling oavsett medborgarskap för medborgare i en annan medlemsstat som har utnyttjat rätten till fri rörlighet inom en medlemsstat som är part i den berörda konventionen.

(12)

Tillämpningen av domen i Gottardo-målet i enskilda fall beror till stor del på tredjeländernas samarbete, eftersom dessa länder måste intyga de försäkringsperioder som personen i fråga har fullgjort i dessa länder.

(13)

Administrativa kommissionen bör behandla denna fråga, eftersom domen i Gottardo-målet gäller tillämpningen av principen om likabehandling när det gäller social trygghet.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

De fördelar i en konvention om social trygghet mellan en medlemsstat och ett tredjeland som gäller pension för anställda och egenföretagare och som åtnjuts av den som är medborgare i medlemsstaten bör i princip åtnjutas av anställda och egenföretagare som är medborgare i övriga medlemsstater och som befinner sig i samma objektiva situation, i enlighet med principerna om likabehandling och ickediskriminering av medborgare från övriga medlemsstater som har utövat sin rätt till fri rörlighet enligt artikel 39 i fördraget i förhållande till medlemsstatens egna arbetstagare.

2.

Nya bilaterala konventioner om social trygghet som ingås mellan en medlemsstat och ett tredjeland bör innehålla en uttrycklig hänvisning till principen om likabehandling oavsett medborgarskap för medborgare i en annan medlemsstat som har utnyttjat rätten till fri rörlighet inom en medlemsstat som är part i den berörda konventionen.

3.

Medlemsstaterna bör underrätta institutionerna i de stater med vilka de slutit konventioner om social trygghet vars bestämmelser bara gäller ländernas egna medborgare om konsekvenserna av domen i Gottardo-målet samt uppmana dem att samarbeta vid tillämpningen av domstolens utslag. Medlemsstater som har slutit bilaterala konventioner med samma tredjeländer kan ta gemensamma initiativ för att uppmana till sådant samarbete. Detta samarbete är naturligtvis en nödvändig förutsättning för iakttagandet av rättspraxis.

4.

Denna rekommendation ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/49

(1)

När personer som är bosatta inom en medlemsstats territorium enligt den lagstiftning de omfattas av har rätt till förmåner vid arbetslöshet bör de tillåtas att förvärvsarbeta på deltid inom en annan medlemsstats territorium och samtidigt få behålla rätten till de arbetslöshetsförmåner som utges av den stat där de är bosatta.

(2)

I en sådan situation är det nödvändigt att fastställa tillämplig lagstiftning för dessa personer enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 883/2004 så att eventuella lagkonflikter undviks.

(3)

Enligt artikel 11.2 i ovannämnda förordning ska de personer som med anledning av sitt arbete som anställd eller sin verksamhet som egenföretagare erhåller en kontantförmån anses utöva denna verksamhet.

(4)

Enligt artikel 11.3 a i ovannämnda förordning ska en person som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten.

(5)

I den persons intresse som avses i skäl 1 är det önskvärt att en sådan person fortsätter att omfattas av lagstiftningen i sitt bosättningsland, både när det gäller inbetalning av avgifter med anledning av deras förvärvsarbete och när det gäller beviljande av förmåner.

(6)

Enligt artikel 16.1 i förordning (EG) nr 883/2004 får medlemsstaterna föreskriva undantag från artiklarna 11–15 i samma förordning.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

De behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater bör antingen själva ingå eller instruera de organ de har utsett att ingå överenskommelser i enlighet med artikel 16.1 i förordning (EG) nr 883/2004 under följande förutsättningar:

I överenskommelserna ska det föreskrivas att en person som får förmåner vid arbetslöshet i sin bosättningsstat och samtidigt förvärvsarbetar på deltid i en annan medlemsstat enbart ska omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda staten, både när det gäller inbetalning av avgifter och när det gäller beviljande av förmåner.

Den institution som utger arbetslöshetsförmånen i den berörda personens bosättningsstat ska underrätta den institution som utsetts av den behöriga myndigheten i den staten om allt förvärvsarbete på deltid som den berörda personen utför i en annan medlemsstat.

Den sistnämnda institutionen ska genast underrätta den institution som utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat inom vars territorium den berörda personen förvärvsarbetar på deltid om att personen även fortsättningsvis omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han eller hon är bosatt.

2.

Inom ramen för dessa överenskommelser bör de administrativa förfaranden som anges i artiklarna 19–21 i förordning (EG) nr 987/2009 tillämpas.

3.

De överenskommelser som medlemsstaterna har slutit i enlighet med rekommendation nr 18 av den 28 februari 1986, som bifogas denna rekommendation, ska fortsätta att gälla på grundval av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009, med förbehåll för punkt 2 i denna rekommendation.

4.

Denna rekommendation ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/51

(1)

Enligt artikel 64.1 i förordning (EG) nr 883/2004 får en helt arbetslös person som reser till en annan medlemsstat än den behöriga staten för att söka arbete på vissa villkor och med vissa begränsningar behålla sin rätt till kontantförmåner vid arbetslöshet.

(2)

Ett villkor som anges i artikel 64.1 a är att den arbetslösa personen ska ha stått till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga staten under minst fyra veckor efter att ha blivit arbetslös.

(3)

Enligt artikel 64.1 a sista meningen kan dock de behöriga arbetsförmedlingarna eller institutionerna ge den arbetssökande tillstånd till avresa innan denna tidsfrist på fyra veckor har löpt ut.

(4)

Sådant tillstånd bör ges till en person som uppfyller alla övriga villkor i artikel 64.1 i ovannämnda förordning och som vill följa med sin make, maka eller partner som har tagit ett arbete i en annan medlemsstat.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

Tillstånd till avresa före utgången av de fyra veckor som föreskrivs i artikel 64.1 a sista meningen i förordning (EG) nr 883/2004 bör beviljas en person som är helt arbetslös, som uppfyller alla övriga villkor i artikel 64.1 och som följer med sin maka, make eller partner som tagit ett arbete i en annan medlemsstat än den behöriga staten.

Det som avses med partner bör fastställas på grundval av lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten.

2.

Denna rekommendation ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/52

(1)

Kostnaden för vårdförmåner som utgetts av en medlemsstats institution för en annan medlemsstats institutions räkning ska återbetalas i sin helhet.

(2)

Om inte annat överenskommits, ska återbetalningarna mellan institutionerna ske på ett snabbt och effektivt sätt så att utestående fordringar inte ackumuleras och förblir obetalda under lång tid.

(3)

En ackumulering av fordringar kan äventyra effektiviteten i gemenskapens system och individens rättigheter.

(4)

Enligt administrativa kommissionens beslut nr S1 (3) ska institutionen på vistelseorten ersättas för kostnaderna för den sjukvård som getts på grundval av ett giltigt europeiskt sjukförsäkringskort.

(5)

Gemensamt överenskommen bästa praxis kan bidra till en snabb och effektiv återbetalning mellan institutionerna.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

En institution som begär återbetalning på grundval av faktiska utgifter ska lämna in fordran inom den tidsfrist som anges i artikel 67.1 i förordning (EG) nr 987/2009 (nedan kallad tillämpningsförordningen). En institution som tar emot en fordran ska betala den inom den tidsfrist som anges i artikel 67.5 i tillämpningsförordningen, men före denna tidsfrist så snart den kan betala fordran.

2.

En begäran om återbetalning av förmåner som har utgetts på grundval av ett europeiskt sjukförsäkringskort, en handling som ersätter det europeiska sjukförsäkringskortet eller någon annan handling som ger rätt till förmåner får avvisas och begäran returneras till borgenärsinstitutionen t.ex. om

En fordran får inte avvisas på grund av att personen inte längre är försäkrad hos den institution som har utfärdat det europeiska sjukförsäkringskortet eller intyget om rätt till förmåner, under förutsättning att förmånerna utgavs till den berörda personen under den tid då den handling som användes var giltig.

En institution som är skyldig att återbetala kostnaden för förmåner som utgetts på grundval av ett europeiskt sjukförsäkringskort får begära att den institution hos vilken personen enligt reglerna var registrerad vid den tidpunkt då förmånerna beviljades ska återbetala kostnaden för dessa förmåner till den förstnämnda institutionen, eller om personen inte hade rätt att använda det europeiska sjukförsäkringskortet, reglera ärendet med den berörda personen.

3.

Gäldenärsinstitutionen får inte ifrågasätta om en fordran uppfyller kraven enligt artiklarna 19 och 27.1 i förordning (EG) nr 883/2004, såvida det inte finns en rimlig anledning att anta att det föreligger missbruk, i enlighet med klargöranden i EG-domstolens rättspraxis (4). Gäldenärsinstitutionen är därför skyldig att godta de uppgifter som ligger till grund för begäran och att återbetala fordran. Om det finns misstanke om missbruk får gäldenärsinstitutionen enligt artikel 67.5 i tillämpningsförordningen av relevanta skäl avvisa fordran.

4.

Om gäldenärinstitutionen, vid tillämpningen av punkterna 2 och 3, tvivlar på att de uppgifter på vilka en fordran grundas är korrekta är borgenärinstitutionen skyldig att kontrollera om fordran var korrekt utfärdad och i relevanta fall dra tillbaka eller göra en ny beräkning av fordran.

5.

En fordran som lämnas in efter den tidsfrist som anges i artikel 67.1 i tillämpningsförordningen ska inte beaktas.

6.

Den förteckning som avses i artikel 64.4 i tillämpningsförordningen ska lämnas till gäldenärmedlemsstatens förbindelseorgan före utgången av det år som följer på referensåret, och de fordringar som grundas på denna förteckning ska lämnas in till samma förbindelseorgan så snart som möjligt efter det att de årliga fasta beloppen per person har offentliggjorts i Europeiska unionen officiella tidning, dock inom den tidsfrist som anges i artikel 67.2 i tillämpningsförordningen.

7.

Borgenärinstitutionen ska om möjligt lämna in de fordringar som avser ett visst kalenderår vid samma tillfälle till gäldenärinstitutionen.

8.

En gäldenärinstitution som tar emot en begäran om återbetalning som fastställts på grundval av fasta belopp ska betala fordran så snart som möjligt, dock senast inom den tidsfrist som anges i artikel 67.5 i tillämpningsförordningen.

9.

En fordran som lämnas in efter den tidsfrist som anges i artikel 67.2 i tillämpningsförordningen ska inte beaktas.

10.

En begäran om återbetalning som fastställts på grundval av fasta belopp får avvisas och returneras till borgenärinstitutionen t.ex. om

11.

Om gäldenärinstitutionen tvivlar på att de uppgifter på vilka en fordran grundas är korrekta är borgenärinstitutionen skyldig att kontrollera om fakturan var korrekt utfärdad och i relevanta fall dra tillbaka eller göra en ny beräkning av fordran.

12.

Vid avbetalning enligt artikel 68 i tillämpningsförordningen ska separata betalningsbelopp fastställas för fordringar som grundas på faktiska utgifter (artikel 67.1 i tillämpningsförordningen) respektive för fordringar som grundas på fasta belopp (artikel 67.2 i tillämpningsförordningen).

13.

Institutionerna ska säkerställa ett gott samarbete med varandra och handla på samma sätt som när de tillämpar sin egen lagstiftning.

14.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/54

(1)

För tillämpningen av artiklarna 17, 19, 20, 22, 24.1, 25, 26, 27.1, 27.3, 27.4, 27.5, 28, 34, 36.1 och 36.2 i förordning (EG) nr 883/2004 bör en exakt innebörd som är bindande för alla medlemsstater ges av vårdförmåner vid sjukdom och moderskap i enlighet med definitionen i artikel 1 va i förordning (EG) nr 883/2004.

(2)

Vårdförmåner vid sjukdom och moderskap ska enligt EG-domstolens rättspraxis inbegripa vårdförmåner till vårdbehövande personer.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

De vårdförmåner vid sjukdom och moderskap som ska beaktas vid beräkningen av de återbetalningar som avses i artiklarna 62, 63 och 64 i förordning (EG) nr 987/2009 (nedan kallad tillämpningsförordningen) ska vara sådana förmåner som betraktas som vårdförmåner enligt den nationella lagstiftning som tillämpas av den institution som har utgett förmånerna, om rätt till förmånerna kan förvärvas enligt artiklarna 17, 19, 20, 22, 24.1, 25, 26, 27.1, 27.3, 27.4, 27.5, 28, 34, 36.1 och 36.2 i förordning (EG) nr 883/2004 (nedan kallad grundförordningen).

2.

Följande ska också betraktas som vårdförmåner enligt ovannämnda artiklar i grundförordningen:

3.

Följande ska inte betraktas som kostnader för vårdförmåner enligt ovannämnda artiklar i grundförordningen:

4.

Följande ska ingå i beräkningen av de månatliga och de totala fasta kostnaderna enligt artikel 64 i tillämpningsförordningen:

5.

Följande ska inte ingå i beräkningen av de månatliga och de totala fasta kostnaderna enligt artikel 64 i tillämpningsförordningen:

6.

Beräkningen av de belopp som ska återbetalas ska i möjligaste mån grundas på officiell statistik och bokföring på vistelse- eller bosättningsorten och helst på offentliggjorda officiella uppgifter. Källorna till den statistik som använts ska anges.

7.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordningen (EG) nr 987/2009 träder i kraft.

24.4.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 106/56

(1)

Många bestämmelser, t.ex. artiklarna 5 a, 21.1, 29, 34, 52, 62.3, 65.6, 65.7, 68.2 och 84 i förordning (EG) nr 883/2004 och artiklarna 25.4, 25.5, 26.7, 54.2, 70, 72, 73, 78 och 80 i förordning (EG) nr 987/2009, reglerar situationer då en växelkurs måste fastställas för utbetalning, beräkning eller ny beräkning av en förmån eller avgift, återbetalning eller avräkning och indrivning.

(2)

Artikel 90 i förordning (EG) nr 987/2009 ger administrativa kommissionen befogenhet att fastställa vilken dag som ska gälla för fastställandet av de växelkurser som ska tillämpas när vissa förmåner och avgifter beräknas.

I enlighet med villkoren i artikel 71.2 i förordning (EG) nr 883/2004.

1.

I detta beslut avses med växelkursen den växelkurs som varje dag offentliggörs av Europeiska centralbanken.

2.

Om inget annat anges i detta beslut, ska växelkursen vara den kurs som offentliggörs den dag då institutionen utför beräkningen/omvandlingen.

3.

En institution i en medlemsstat som vid fastställandet av rätt till en förmån och vid den första beräkningen av förmånen måste räkna om ett belopp till en valuta i en annan medlemsstat ska

4.

Punkt 3 ska tillämpas på samma sätt när en institution i en medlemsstat vid en ny beräkning av förmånen med anledning av att de faktiska eller rättsliga förhållanden för den berörda personen har förändrats måste räkna om ett belopp till en annan medlemsstats valuta.

5.

En institution som utger en förmån som regelbundet indexregleras enligt nationell lagstiftning ska, om beloppen i en annan valuta påverkar den förmånen, vid den nya beräkningen tillämpa den växelkurs som gäller den första dagen i den månad som föregår den månad då indexregleringen ska göras, om inget annat anges i nationell lagstiftning.

6.

Vid avräknings- och indrivningsförfaranden ska den växelkurs som tillämpas på omvandlingen av det belopp som ska dras av eller utbetalas vara den växelkurs som gäller den dag då begäran sändes första gången.

7.

Vid tillämpningen av artikel 65.6 och 65.7 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 70 i förordning (EG) nr 987/2009 ska, när jämförelsen görs mellan det belopp som faktiskt betalats ut av institutionen på bosättningsorten och det högsta ersättningsbelopp som avses i artikel 65.6 tredje meningen i förordning (EG) nr 883/2004 (det förmånsbelopp som en person skulle haft rätt till enligt den nationella lagstiftning som personen senast omfattades av om han eller hon var registrerad hos arbetsförmedlingen i den berörda medlemsstaten), den dag som ska gälla för fastställandet av växelkursen vara den första dagen i den kalendermånad då den ersättningsbara perioden löpte ut.

8.

Detta beslut ska ses över efter det att förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 har tillämpats under det första året.

9.

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska tillämpas från och med den dag då förordning (EG) nr 987/2009 träder i kraft.