18.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 69/1

(1)

Europeiska unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Enligt slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15-16 oktober 1999, särskilt punkt 33, bör principen om ömsesidigt erkännande bli en hörnsten i det rättsliga samarbetet på både det civilrättsliga och det straffrättsliga området inom Europeiska unionen.

(2)

Den 29 november 2000 antog rådet i enlighet med slutsatserna från Tammerfors ett åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål (3). I inledningen till åtgärdsprogrammet anges att ömsesidigt erkännande ”bör göra det möjligt att förstärka samarbetet mellan medlemsstater, men också att förstärka skyddet av personers rättigheter”.

(3)

Genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål förutsätter att medlemsstaterna har förtroende för varandras straffrättsliga system. Omfattningen av det ömsesidiga erkännandet är i hög grad beroende av en rad parametrar, bl.a. mekanismer till skydd för misstänktas rättigheter och gemensamma minimistandarder för att underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande.

(4)

Ömsesidigt erkännande kan bara fungera effektivt i en anda av tillit, där inte endast de rättsliga myndigheterna utan samtliga aktörer i den straffrättsliga processen likställer avgöranden av rättsliga myndigheter i andra medlemsstater med avgöranden som meddelas i den egna staten, vilket förutsätter förtroende inte bara för innehållet i den andra partens bestämmelser, utan också för tillämpningen av dem.

(5)

Även om samtliga medlemsstater är parter i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, har erfarenheten visat att detta i sig inte alltid räcker för att skapa tillräckligt förtroende för andra staters straffrättsliga system.

(6)

Artikel 82.2 i fördraget föreskriver antagande av i medlemsstaterna tillämpliga minimiregler för att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domar och avgöranden av rättsliga myndigheter samt samarbete mellan polis- och domstolsmyndigheter i brottmål med en gränsöverskridande dimension. I artikel 82.2 b anges ”personers rättigheter vid det straffrättsliga förfarandet” som ett av de områden på vilka minimiregler kan fastställas.

(7)

Gemensamma minimiregler bör leda till ökat förtroende för alla medlemsstaters straffrättsliga system, vilket i sin tur bör bidra till ett effektivare rättsligt samarbete i en anda av ömsesidigt förtroende. Sådana gemensamma minimiregler bör tillämpas i fråga om tolkning och översättning i brottmål.

(8)

Rätten till tolkning och översättning för personer som inte förstår förfarandespråket följer av artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom dessa bestämmelser har utvecklats i rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Bestämmelserna i detta direktiv underlättar tillämpningen av dessa rättigheter i praktiken. Detta direktiv avser därför att garantera en misstänkt eller anklagad person rätten till tolkning och översättning i brottmål för att säkra vederbörandes rätt till en rättvis rättegång.

(9)

De rättigheter som föreskrivs i detta direktiv bör även tillämpas på förfaranden för verkställighet av en europeisk arresteringsorder inom de gränser som föreskrivs av detta direktiv. De verkställande medlemsstaterna bör sörja för att den eftersökta person som inte förstår eller talar förfarandespråket får detta tolkat och översatt, och de bör stå för kostnaderna för detta.

(10)

Bestämmelserna i detta direktiv bör garantera att rätten för den misstänkte eller anklagade som inte talar eller förstår förfarandespråket att förstå de misstankar eller anklagelser som riktas mot honom och att förstå ärendets gång, så att vederbörande kan utöva sina rättigheter, skyddas genom tillhandahållande av kostnadsfritt och tillförlitligt språkligt stöd. Den misstänkte eller anklagade bör bl.a. för sitt juridiska biträde kunna förklara sin version av händelserna, påpeka när han är oense med ett uttalande och göra sitt juridiska biträde uppmärksam på fakta som bör läggas fram till hans försvar. Det erinras i detta sammanhang om att bestämmelserna i detta direktiv anger minimiregler. Medlemsstaterna kan utvidga de rättigheter som fastställs i detta direktiv för att erbjuda en högre skyddsnivå även för situationer som inte uttryckligen behandlas i detta direktiv. Skyddsnivån bör aldrig ligga lägre är de normer som anges i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom dessa tolkas i rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

(11)

Medlemsstaterna bör inte förpliktas att garantera tolkning av meddelanden mellan den misstänkta eller anklagade personen och vederbörandes juridiska biträde i de fall där de faktiskt kan meddela sig med varandra på samma språk. Medlemsstaterna ska inte heller vara förpliktigade att säkerställa tolkning av ett sådant meddelande då rätten till tolkning klart utnyttjas för andra syften än att utöva rättigheterna till en rättvis rättegång i de berörda förfarandena.

(12)

Beslut om att det inte finns något behov av tolkning eller översättning bör kunna omprövas i enlighet med nationell rätt. En sådan omprövning kan exempelvis ske genom ett särskilt klagomålsförfarande, eller inom ramen för ett sedvanligt överklagande i sak av beslut.

(13)

Lämpligt stöd bör även ges till misstänkta eller anklagade personer som lider av hörselnedsättning.

(14)

Skyldigheten att visa särskild hänsyn mot anklagade eller misstänkta som befinner sig i en potentiellt svag position, särskilt på grund av fysiska funktionsnedsättningar som påverkar deras förmåga att effektivt meddela sig med omvärlden, är en förutsättning för en korrekt rättskipning. Åklagarmyndigheter, brottsbekämpande myndigheter och domstolar bör därför se till att dessa personer faktiskt kan utöva de rättigheter som anges i detta direktiv, t.ex. genom att vara uppmärksamma på varje potentiell sårbarhet som påverkar deras förmåga att följa förfarandet och göra sig förstådda och genom att vidta lämpliga åtgärder för att garantera dessa rättigheter.

(15)

För att kunna garantera ett rättvist förfarande är det nödvändigt att viktiga handlingar, eller åtminstone centrala avsnitt i sådana handlingar, översätts för den misstänkta eller anklagade personen. Det ankommer på medlemsstaternas myndigheter att besluta vilka handlingar som bör översättas, i enlighet med nationell rätt. Vissa handlingar bör alltid betraktas som viktiga handlingar som bör översättas, såsom beslutet om att frihetsberöva personen, åtalet och eventuell dom.

(16)

En avsägelse av rätten till skriftlig översättning av handlingar bör vara klar och entydig, med minimigarantier, och får inte strida mot något viktigt allmänintresse.

(17)

Detta direktiv står i överenskommelse med de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv syftar särskilt till att främja rätten till frihet, rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar.

(18)

Medlemsstaterna bör se till att bestämmelserna i detta direktiv, när de motsvarar rättigheter som garanteras av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, tillämpas i konsekvens med rättigheterna i konventionen och så som de utvecklats av relevant rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

(19)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att införa gemensamma miniminormer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen, som anges och definieras i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i den artikeln går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

18.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 69/5

(1)

Europeiska unionen har som mål att bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

(2)

I artikel 82.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att det straffrättsliga samarbetet inom unionen ska bygga på principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden.

(3)

Enligt Stockholmsprogrammet som antogs av Europeiska rådet vid mötet den 10-11 december 2009 kan ömsesidigt erkännande omfatta alla typer av domar och avgöranden av rättslig art, vilka beroende på rättssystemet kan vara antingen straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga. I programmet påpekas också att brottsoffer kan erbjudas särskilda skyddsåtgärder som bör gälla inom unionen.

(4)

Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2006 om den aktuella situationen i bekämpningen av våld mot kvinnor och eventuella framtida åtgärder rekommenderar att medlemsstaterna utformar en nolltoleranspolitik beträffande alla former av våld mot kvinnor och uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att garantera bättre skydd och stöd för faktiska och potentiella offer.

(5)

I ett gemensamt europeiskt rättsligt område utan inre gränser är det nödvändigt att säkerställa att det skydd som ges en person i en medlemsstat bibehålls och fortsätts i varje annan medlemsstat till vilken personen flyttar eller har flyttat. Det bör också garanteras att unionsmedborgares legitima utövande av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium i enlighet med artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 21 i EUF-fördraget inte leder till förlorad trygghet.

(6)

För att kunna uppnå dessa mål fastställer detta direktiv regler enligt vilka det skydd som härrör från en skyddsåtgärd som antagits enligt en medlemsstats lagstiftning (den utfärdande staten) kan utvidgas till en annan medlemsstat till vilken den skyddade personen flyttar (den verkställande staten) oberoende av arten eller varaktigheten hos de skyldigheter eller förbud som ingår i den berörda skyddsåtgärden.

(7)

För att kunna förhindra att ett nytt brott begås mot offret i den verkställande staten bör denna stat ges en rättslig grund för att erkänna det beslut som tidigare antagits i den utfärdande staten till förmån för offret, samtidigt som man ser till att det inte blir nödvändigt för offret att inleda nya förfaranden eller att på nytt lägga fram bevis i den verkställande staten som om den utfärdande staten inte hade antagit beslutet.

(8)

Detta direktiv bör tillämpas och verkställas på ett sådant sätt att skyddade personer får samma eller motsvarande skydd i den verkställande staten som han skulle ha fått om skyddsåtgärden ursprungligen hade utfärdats i den staten, varvid varje form av diskriminering undviks.

(9)

Med hänsyn till att detta direktiv rör situationer där den skyddade personen flyttar till en annan medlemsstat innebär verkställandet av bestämmelserna inte någon överföring till den verkställande staten av befogenheter i samband med huvudsakliga, upphävda, alternativa, villkorliga eller sekundära påföljder eller säkerhetsåtgärder som ålagts den person som är orsak till fara, om denne fortsätter att vara bosatt i den stat som utfärdade skyddsåtgärden.

(10)

I förekommande fall bör det vara möjligt att använda elektroniska medel för att i praktiken genomföra de åtgärder som antagits genom tillämpning av detta direktiv, i enlighet med nationella lagar och förfaranden.

(11)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda personer som befinner sig i fara, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva med tanke på de berörda situationernas gränsöverskridande art och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och potentiella effekter, bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen besluta om åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5.3 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 i EU-fördraget går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(12)

Detta direktiv bör bidra till skydd av personer som befinner sig i fara och därigenom komplettera de instrument som redan finns på detta område, såsom rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (2) och rådets rambeslut 2009/829/RIF av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (3).

1)

europeisk skyddsorder: ett rättsligt avgörande om en skyddsåtgärd utfärdat av en medlemsstat i syfte att underlätta för en annan medlemsstat att i förekommande fall vidta skyddsåtgärder enligt sin egen nationella lagstiftning för att skydda en persons liv, fysiska och psykiska integritet, frihet eller sexuella integritet.

2)

skyddsåtgärd: ett beslut som har antagits av en behörig myndighet i en medlemsstat där en person som är orsak till fara åläggs en eller flera av de skyldigheter eller ett eller flera av de förbud som anges i artikel 2.2, förutsatt att överträdelsen av sådana skyldigheter eller förbud utgör ett brott enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning eller annars kan bestraffas med frihetsberövande i den medlemsstaten.

3)

skyddad person: den person vars liv, fysiska och psykiska integritet, frihet eller sexuella integritet är föremål för det skydd som härrör från en skyddsåtgärd som antagits i den utfärdande staten.

4)

person som är orsak till fara: den person som har ålagts en eller flera av de skyldigheter eller förbud som avses i artikel 2.2.

5)

utfärdande stat: den medlemsstat där man ursprungligen antagit en skyddsåtgärd som utgör grunden för utfärdande av en europeisk skyddsorder.

6)

verkställande stat: den medlemsstat till vilken en europeisk skyddsorder har översänts för erkännande.

7)

övervakande stat: den stat till vilken en dom i enlighet med artikel 2 i rådets rambeslut 2008/947/RIF, eller ett beslut om övervakningsåtgärder i enlighet med artikel 4 i rambeslut 2009/829/RIF har översänts.

a)

En skyldighet att avhålla sig från att beträda vissa lokaliteter, platser eller fastställda områden där den skyddade personen bor eller som den skyddade personen besöker.

b)

En skyldighet att stanna kvar på anvisad ort, i tillämpliga fall under angivna tider.

c)

En skyldighet som innebär begränsningar av möjligheten att lämna den utfärdande statens territorium.

d)

En skyldighet att undvika kontakt med den skyddade personen.

e)

Ett förbud mot att komma den skyddade personen närmare än ett visst fastställt avstånd.

a)

Den skyddade personens identitet och nationalitet samt personens rättsliga ombuds identitet och nationalitet, om personen är underårig eller inte är rättskapabel.

b)

Användningen av eventuella tekniska instrument, om sådana finns, som getts den skyddade personen för omedelbart verkställande av skyddsåtgärden, i förekommande fall.

c)

Namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress till den behöriga myndigheten i den utfärdande staten.

d)

Identifiering av den skyddsåtgärd på grundval av vilken den europeiska skyddsordern har utfärdats.

e)

En sammanfattning av de fakta och omständigheter som lett till införande av skyddsåtgärden i den utfärdande staten.

f)

De skyldigheter och förbud som den person som är orsak till fara åläggs genom den skyddsåtgärd på vilken den europeiska skyddsordern grundar sig, deras längd och ett uttryckligt angivande av att överträdelse av dem utgör ett brott enligt den utfärdande statens lagstiftning eller annars kan bestraffas med frihetsberövande.

g)

Identitet och nationalitet på den person som är orsak till fara.

h)

I förekommande fall andra omständigheter som kan påverka bedömningen av den fara den skyddade personen är utsatt för.

i)

I tillämpliga fall uttryckligt angivande av att en dom i enlighet med artikel 2 i rådets rambeslut 2008/947/RIF eller ett beslut om övervakningsåtgärder i enlighet med artikel 4 i rådets rambeslut 2009/829/RIF redan har överförts till en annan medlemsstat och den behöriga myndigheten för verkställande av en sådan dom eller ett sådant beslut har identifierats.

a)

efter mottagande av en europeisk skyddsorder som översänds i enlighet med artikel 7 erkänna den ordern och i förekommande fall vidta alla åtgärder som skulle finnas tillgängliga enligt nationell lagstiftning i ett liknande fall för att garantera den skyddade personens skydd, om den inte beslutar att åberopa något av skälen för icke-erkännande i artikel 9,

b)

i förekommande fall informera den person som är orsak till fara om eventuella åtgärder som vidtagits i den verkställande staten,

c)

vidta alla brådskande tillfälliga åtgärder som behövs för att garantera kontinuerligt skydd för den skyddade personen,

d)

omedelbart underrätta den behörig myndigheten i den utfärdande staten och, om den utfärdande staten är en annan stat än den övervakande staten, den behöriga myndigheten i den övervakande staten, om alla överträdelser av den skyddsåtgärd som ligger till grund för den europeiska skyddsordern och som skildras i denna. För meddelandet ska det standardformulär som återges i bilaga II användas.

a)

Den europeiska skyddsordern är inte fullständigt eller har inte gjorts fullständig inom den tidsfrist som fastställts av den behöriga myndigheten i den verkställande staten.

b)

De krav som anges i artikel 2.2 har inte uppfyllts.

c)

Skyddet härrör från verkställigheten av en påföljd eller åtgärd som omfattas av amnesti enligt den verkställande statens lagstiftning och rör en gärning som omfattas av dess behörighet enligt den lagstiftningen.

d)

Den person som är orsak till fara åtnjuter enligt den verkställande statens lagstiftning immunitet som gör det omöjligt att anta skyddsåtgärderna.

a)

förlängning, översyn och upphävande av skyddsåtgärden,

b)

ändring av skyddsåtgärden,

c)

utfärdande av en arresteringsorder eller något annat verkställbart rättsligt beslut med samma rättsverkan,

d)

inledande av ett nytt straffrättsligt förfarande mot den person som är orsak till fara.

a)

i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa bestämmelserna i detta direktiv, samt

b)

hur detta direktiv tillämpas.

18.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 69/19

ML1

Slätborrade vapen med en kaliber som understiger 20 mm, andra vapen och automatvapen med en kaliber på högst 12,7 mm (0,50 tum) samt tillbehör, enligt följande, och särskilt utformade komponenter för dessa vapen:

ML1 omfattar inte slätborrade sport- och jaktvapen. Dessa vapen får dock inte vara särskilt utformade för militär användning eller vara helautomatiska.

ML1 omfattar inte skjutvapen som utformats särskilt för blind ammunition och skjutvapen som inte fungerar med ammunition enligt ML3.

ML1 omfattar inte vapen som använder hylsammunition med asymmetriskt placerad tändhatt som inte är helautomatiska.

ML1 d omfattar inte optiska vapensikten som saknar elektronisk bildhantering med högst fyra gångers förstoring, under förutsättning att de inte särskilt har utformats för militär användning.

ML2

Slätborrade vapen med en kaliber på minst 20 mm, andra vapen eller utrustning med en kaliber som överstiger 12,7 mm (0,50 tum), kastare samt tillbehör, enligt följande, liksom särskilt utformade komponenter för dessa vapen:

ML3

Ammunition och temperingsdon enligt följande samt särskilt utformade komponenter för sådana:

ML4

Bomber, torpeder, raketer, missiler, andra anordningar och laddningar med sprängverkan samt tillhörande utrustning och tillbehör, enligt följande, och särskilt utformade komponenter för sådana:

Beträffande utrustning för styrning och navigering, se ML11.

Beträffande skyddssystem för flygplan mot robotar, se ML4 c.

ML5

Eldlednings-, övervaknings- och varningsutrustning samt relaterade system, utrustning för försök och skottställning samt motmedelsutrustning, enligt följande, som utformats särskilt för militär användning samt komponenter och tillbehör som utformats särskilt för dessa:

ML6

Markfordon och komponenter enligt följande:

Beträffande utrustning för styrning och navigering, se ML11.

Se även ML13 a.

ML6 a omfattar följande:

Modifiering av ett markfordon för militär användning enligt ML6 a innebär en ändring av konstruktionen eller en elektrisk eller en mekanisk ändring som omfattar en eller flera komponenter som är särskilt utformade för militär användning. Dessa komponenter omfattar följande:

ML6 omfattar inte civila bilar eller lastbilar som utformats eller modifierats för penning- eller värdetransport och som har pansarskydd eller ballistiskt skydd.

ML7

Kemiska eller biologiska toxiska agens, "agens för kravallhantering", radioaktiva material, tillhörande utrustning, komponenter och material enligt följande:

Se även 1A004 i EU:s förteckning över varor med dubbla användningsområden.

ML7 b och ML7 d omfattar inte följande:

Cellkulturer och biologiska system enligt ML7 h och ML7 i 2 är exkluderande, och dessa underavdelningar omfattar inte celler eller biologiska system för civila ändamål, t.ex. i jordbruket, läkemedel, mediciner, veterinärmediciner, miljön, avfallshantering eller i livsmedelsindustrin.

ML8

"Energetiska material", och besläktade substanser, enligt följande:

Se även 1C011 i EU:s förteckning över varor med dubbla användningsområden.

Beträffande laddningar och anordningar, se ML4 och 1A008 i EU:s förteckning över varor med dubbla användningsområden.

Tekniska anmärkningar

Har inte använts sedan 2009.

ML8 omfattar inte följande ämnen såvida de inte ingår i föreningar eller blandats med "energetiskt material" enligt ML8 a eller metallpulver enligt ML8 c:

ML9

Krigsfartyg (ytfartyg eller undervattensfarkoster), särskild marin krigsmateriel, tillbehör, komponenter och andra ytfartyg enligt följande:

Beträffande utrustning för styrning och navigering, se ML11.

ML10

"Flygplan", "aerostat", UAV, flygplansmotorer och "flygplansutrustning", tillhörande utrustning och komponenter som särskilt utformats för militär användning, enligt följande:

Beträffande utrustning för styrning och navigering, se ML11.

ML10 b omfattar inte "flygplan" eller varianter av "flygplan" som särskilt utformats för militär användning och som har samtliga följande egenskaper:

ML10 d omfattar inte följande:

För de särskilt utformade komponenter och tillhörande utrustning för icke-militära "flygplan" eller flygplansmotorer som modifierats för militär användning som omfattas av ML10 b och d gäller att endast de militära komponenter och utrustning med militär anknytning som erfordras för modifieringen till militär användning omfattas.

ML11

Elektronisk utrustning som inte förekommer på något annat ställe i EU:s gemensamma militära förteckning enligt följande och särskilt utformade komponenter:

ML12

Höghastighetsvapen med kinetisk energi och tillhörande utrustning, enligt följande, samt komponenter som utformats särskilt för dessa vapen:

När det gäller vapensystem som använder sig av underkalibrerad ammunition eller uteslutande utnyttjar kemiska drivmedel och ammunition för dessa, se ML1–4.

ML12 omfattar följande om produkterna utformats särskilt för höghastighetsvapen med kinetisk energi:

ML12 omfattar vapensystem som använder något av följande framdrivningssätt:

ML13

Pansar- eller skyddsutrustning samt dito konstruktioner och komponenter, enligt följande:

ML13 b omfattar material som har utformats särskilt för att bilda reaktivt pansar eller för konstruktion av militära skyddsrum.

ML13 c omfattar inte konventionella stålhjälmar som vare sig har modifierats eller utformats för att kunna användas med eller har utrustats med någon typ av tillbehör.

ML13 c och d omfattar inte hjälmar, kroppsskydd eller skyddsdräkter eller tillbehör till dessa när de medföljer den person som ska använda dem för sitt eget personliga skydd.

De enda hjälmar som är särskilt utformade för desarmeringspersonal enligt ML13 är sådana som är särskilt utformade för militärt bruk.

Se även 1A005 på EU:s förteckning över varor med dubbla användningsområden.

Beträffande "fibrer eller fiberliknande material" som används vid tillverkningen av kroppsskydd, se under 1C010 på EU:s förteckning över varor med dubbla användningsområden.

ML14

"Specialiserad utrustning för militär utbildning" eller för simulering av militära scenarion, simulatorer som särskilt utformats för att träna användningen av skjutvapen eller vapen enligt ML1 eller ML2 och särskilt utformade komponenter och tillbehör för dessa.

Teknisk anmärkning

Begreppet "specialiserad utrustning för militär utbildning" omfattar militära simulatorer för anfall, flyguppdrag och radarmål, radarmålsgeneratorer, simulatorer för eldledning, ubåtsjakt, flygning (även centrifuger som utformats för pilot- och/eller astronaututbildning), radar, instrumentflygning, navigation, robotavfyrning, lägesbestämning, radiostyrda luftfarkoster, vapen, övning med obemannade "flygplan", mobila utbildnings- och övningsanordningar för militära markoperationer.

ML14 omfattar bildgenererande system och system för alstrande av en interaktiv miljö för simulatorer om dessa utformats eller modifierats särskilt för militär användning.

ML14 omfattar inte kontrollutrustning som särskilt utformats för utbildning i sport- och jaktvapen.

ML15

Bild- eller motmedelsutrustning, enligt följande, som utformats särskilt för militär användning, och särskilt utformade komponenter och tillbehör för denna:

ML15 f omfattar utrustning som utformats för att begränsa funktionen eller effektiviteten av militära bildsystem eller för att minimera sådana begränsningseffekter.

I ML15 omfattar begreppet "särskilt utformade komponenter" följande om de utformats särskilt för militär användning:

ML15 omfattar inte "bildförstärkarrör av första generationen" eller utrustning särskilt utformad för att inkorporera "bildförstärkarrör av första generationen".

När det gäller klassificeringen av vapensikten som innehåller "bildförstärkarrör av första generationen", se ML1, ML2 och ML5 a.

Se även 6A002.a.2. och 6A002.b. på EU:s förteckning över varor med dubbla användningsområden.

ML16

Smidesstycken, gjutstycken och andra obearbetade produkter vars användning i en produkt som omfattas av förteckningen går att identifiera genom materialets beståndsdelar, form eller funktion, och som utformats särskilt för någon produkt som omfattas av ML1–4, ML6, ML9, ML10, ML12 eller ML19.

ML17

Övrig utrustning, material och "bibliotek", enligt följande, samt komponenter som utformats särskilt för dessa:

Tekniska anmärkningar

ML18

Utrustning och komponenter för framställning av produkter enligt följande:

Tenisk anmärkning

I ML18 inbegrips i ordet "framställning" även utformning, granskning, tillverkning, testning och kontroll.

ML18 a och b omfattar följande utrustning:

ML19

Vapensystem baserade på riktad energi (DEW), därtill hörande utrustning eller motmedelsutrustning och testmodeller, enligt följande, och särskilt utformade komponenter för dessa:

Vapensystem baserade på riktad energi enligt ML19, omfattar system vars kapacitet härrör från kontrollerad tillämpning av följande:

ML19 omfattar följande utrustning särskilt utformat för vapensystem baserade på riktad energi:

ML20

Kryogen och "supraledande" utrustning, enligt följande, och särskilt utformade komponenter och tillbehör för sådan:

ML21

"Programvara" enligt följande:

ML22

"Teknik" enligt följande:

"Teknik" som "krävs" för "utveckling", "produktion" och "användning" av produkter som tas upp i Europeiska unionens gemensamma militära förteckning omfattas fortsatt även när den tillämpas på produkter som inte tas upp i Europeiska unionens gemensamma militära förteckning.

ML22 gäller inte "teknik"

ML7

"Anpassad för användning i krig"

Alla modifikationer eller urval (såsom en annan renhet, hållbarhetstid, virulens, spridningsegenskaper eller motståndskraft mot UV-strålning) som framtagits för att öka effektiviteten i fråga om att orsaka förluster av människor och djur, skada utrustningar, skördar eller miljön.

ML8

"Tillsatser"

Ämnen som används i explosiva blandningar för att förbättra deras egenskaper.

ML8, ML9 och ML10

"Flygplan"

Luftfarkost med fasta vingar, svängande vingar, roterande vingar (helikoptrar), tippande rotorer eller tippande vingar.

ML11

"Automatiserade ledningssystem"

Elektroniska system genom vilka information som är väsentlig för effektiv drift av grupp, större formering, taktisk formering, enhet, fartyg, underenhet eller vapen under ledning förs in, bearbetas och överförs. Detta sker genom användning av dator eller annan specialiserad hårdvara utformad för att stödja en militär ledningsorganisations funktioner. De viktigaste funktionerna hos ett automatiserat ledningssystem är effektiv automatiserad insamling, ackumulation, lagring och bearbetning av informationen, illustration av situationen och de omständigheter som påverkar förberedelserna av och genomförandet av stridsoperationer, operationella och taktiska beräkningar för tilldelning av resurser till styrkegrupperingar eller delar av den operativa stridsordern eller styrkeutplaceringen enligt uppdraget i operationsstadiet, insamling av uppgifter för lägesbedömning och beslutsfattande under hela operationen eller striden, datorsimulering av operationer.

ML22

"Grundforskning"

Experimentellt eller teoretiskt arbete för inhämtande av ny kunskap om fenomens fundamentala principer eller observerbara fakta som inte är direkt inriktad mot ett bestämt praktiskt syfte eller mål.

ML7, 22

"Biokatalysatorer"

Enzymer för särskilda kemiska eller biokemiska reaktioner eller andra biologiska föreningar som binder till eller accelererar nedbrytningen av CW-agens.

Tenisk anmärkning

Enzymer: "biokatalysatorer" vid särskilda kemiska eller biokemiska reaktioner.

ML7, 22

"Biopolymerer"

Biologiska makromolekyler enligt följande:

Tekniska anmärkningar

ML10

"Civila flygplan"

"Flygplan" som angivits i listor över flygduglighetscertifiering som utges av civila luftfartsmyndigheter för att civilt flyga på inrikes eller utrikes leder för civilt, privat eller affärsmässigt bruk.

ML21, 22

"Utveckling"

Rör alla faser före serieproduktion såsom: konstruktion, konstruktionsforskning, konstruktionsanalys, konstruktionskoncept, sammansättning och provning av prototyper, pilottillverkningsplaner, konstruktionsuppgifter, datadesign, processen då konstruktionsuppgifterna förvandlas till en produkt, uppgifter för konfigurering och integrering, layouter.

ML17

"Manipulatorer"

Griparmar, aktiva verktygsenheter och andra verktyg som fästs i änden av en manipulatorarm på en "robot".

Tenisk anmärkning

"Aktiva verktygsenheter" är enheter som tillför rörelsekraft, processenergi eller avkänning till ett arbetsstycke.

ML4, 8

"Energetiska material"

Ämnen eller blandningar som reagerar kemiskt för att lösgöra den energi som krävs för deras avsedda användning. "Sprängämnen", "pyrotekniska anordningar" och "drivmedel" är underavdelningar till energetiska material.

ML8, 18

"Sprängämnen"

Fasta, flytande eller gasformiga ämnen eller blandningar av ämnen som vid användning som primärt sprängämne, booster eller laddning i stridsspets, sprängladdningar eller annan användning är avsedda att detonera.

ML7

"Expressionsvektorer"

Bärare (t.ex. plasmid eller virus) som används för att föra in genetiskt material i värdceller.

ML17

"Bränslecell"

En elektrokemisk anordning som omvandlar kemisk energi direkt till likström genom förbrukning av bränsle från en extern källa.

ML13

"Fibrer eller fiberliknande material"

omfattar

ML15

"Bildförstärkarrör av första generationen"

Elektrostatiskt fokuserande rör, med in- och utgående bildskärmar av fiberoptik eller glas, multialkaliska fotokatoder (S-20 eller S-25), men inte förstärkare med mikrokanalplatta.

ML22

"Allmänt tillgänglig".