17.3.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 66/1

Yttrande från Europeiska datatillsynsmannen om förslaget till rådets förordning om administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt (omarbetning)

2010/C 66/01

EUROPEISKA DATATILLSYNSMANNEN HAR ANTAGIT DETTA YTTRANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 286,

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 8,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1),

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, särskilt artikel 41 (2).

HÄRIGENOM FRAMFÖRS FÖLJANDE.

I. INLEDNING

Den 18 augusti 2009 antog kommissionen förslaget till rådets förordning om administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt (moms) (3). Förslaget innebär i själva verket en ändring av rådets förordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt som redan ändrats flera gånger (4). För att texten ska bli klar och överskådlig har kommissionen dock valt att använda förfarandet med omarbetning, vilket betyder att rådets förordning (EG) nr 1798/2003 kommer att upphävas om det aktuella förslaget antas av rådet.

I förfarandet med omarbetning är diskussionen om lagstiftningen i princip begränsad till de ändringar i sak som föreslås av kommissionen och berör inte de ”oförändrade bestämmelserna” (5). I detta yttrande kommer Europeiska datatillsynsmannen (datatillsynsmannen) emellertid att diskutera den nuvarande förordningen och förslagen till innehållsmässiga ändringar av denna i sin helhet. En sådan fullständig analys behövs för att man på ett korrekt sätt ska kunna bedöma lagstiftningens inverkan på uppgiftsskydd. Datatillsynsmannen kommer att rekommendera justeringar som även gäller sådana oförändrade bestämmelser. Datatillsynsmannen uppmanar lagstiftaren att beakta dessa rekommendationer trots det begränsade tillämpningsområdet för förfarandet med omarbetning. I detta avseende hänvisar datatillsynsmannen till artikel 8 i det interinstitutionella avtalet om ett omarbetningsförfarande enligt vilken det fastställs en möjlighet att ändra oförändrade bestämmelser.

Förslagets rättsliga grund är artikel 93 i EG-fördraget som gör det möjligt för rådet att anta bestämmelser om indirekt beskattning. Rådet ska besluta enhälligt på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Den rättsliga grunden och det särskilda förfarandet kommer inte att ändras efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget.

4.	Datatillsynsmannen har inte hörts enligt kravet i artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001. Detta yttrande grundar sig därför på artikel 41.2 i samma förordning. Datatillsynsmannen rekommenderar att en hänvisning till detta yttrande införs i ingressen i förslaget.

Datatillsynsmannen är medveten om vikten av att förbättra effektiviteten hos de åtgärder som riktar sig mot gränsöverskridande skattebedrägeri och att uppnå en bättre gränsöverskridande uppbörd av skatter. Även utbytet av uppgifter, som utgör en del av det administrativa samarbetet och kampen mot skatteundandragande i fråga om moms, i huvudsak gäller uppgifter om juridiska personer är det klart att uppgifter som rör fysiska personer också behandlas. Datatillsynsmannen inser att det är nödvändigt att behandla personuppgifter för att uppnå dessa mål. Datatillsynsmannen betonar dock att behandlingen av sådana uppgifter måste vara förenlig med gemenskapsbestämmelserna om dataskydd.

Situationer som innebär gränsöverskridande utbyte av personuppgifter inom EU kräver en särskild uppmärksamhet eftersom de medför en ökning av omfattningen av uppgiftsbehandlingen vilket med nödvändighet leder till rättsosäkerhet för de registrerade: aktörer från alla andra medlemsstater kan vara berörda, de nationella lagarna i dessa andra medlemsstater kan vara tillämpliga och kan eventuellt något avvika från de lagar de registrerade är vana vid eller vara tillämpliga i ett rättsligt system som är obekant för den registrerade.

7.	Efter att ha analyserat den rättsliga ramen som har sitt ursprung i förordning (EG) nr 1798/2003 och de ändringar som nu föreslås konstaterar datatillsynsmannen, trots att vissa positiva inslag ingår, att alla krav i gemenskapsbestämmelserna om dataskydd inte uppfylls.

8.	Innan datatillsynsmannen redogör för denna synpunkt mer i detalj i del III (gällande dataskyddsbestämmelser) och del IV (detaljerad analys av förlaget) kommer han i följande del att först beskriva det aktuella förslagets bakgrund, den befintliga rättsliga ramen och de föreslagna ändringarna.

II. EU-SAMARBETE PÅ OMRÅDET FÖR MERVÄRDESSKATT

II.1 Bakgrund

Det aktuella förslaget är resultatet av en diskussion på EU-nivå som officiellt inleddes i maj 2006 genom ett meddelande från kommissionen om kampen mot skattebedrägeri på den inre marknaden (6). Kommissionen offentliggjorde i december 2008 på rådets och Europaparlamentets uppmaning ett annat meddelande om en samordnad strategi för att förbättra bekämpningen av mervärdesskattebedrägeri i EU (7). I meddelandet aviserades flera ändringar av det allmänna momsdirektivet 2006/112/EG och även den aktuella omarbetningen av rådets förordning (EG) nr 1798/2003 (8).

10.

Referensförordningen om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt har hittills varit rådets förordning (EG) nr 1798/2003. Enligt en undersökning som nyligen genomfördes av kommissionen och som offentliggjordes den 18 augusti 2009, samma dag som det aktuella förslaget, ansågs intensiteten i det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna otillfredsställande för att bemästra gemenskapsinternt momsundandragande och momsbedrägeri (9). Huvudsyftet med det aktuella förslaget är därför att anpassa rådets förordning (EG) nr 1798/2003 på ett sådant sätt att man uppnår en effektivare bekämpning av gränsöverskridande bedrägeri och en bättre momsskatteuppbörd i gränsöverskridande situationer.

II.2 Det nuvarande samarbetssystemet: Rådets förordning (EG) nr 1798/2003

11.

Genom rådets förordning (EG) nr 1798/2003 införde EU ett gemensamt system för administrativt samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter för att göra det möjligt för dem att korrekt fastställa mervärdesskatten. Förordningen innehåller en förteckning över behöriga myndigheter och ålägger medlemsstaterna att utse ett enda centralt kontaktkontor, som ska ha ansvaret för kontakterna med övriga medlemsstater i fråga om administrativt samarbete.

12.

Informationsutbytet mellan behöriga myndigheter ska äga rum i tre typer av fall: utbyte av information på begäran, utbyte av information utan föregående begäran (spontant informationsutbyte) och lagring av information i en elektronisk databas i varje medlemsstat, varav en del är tillgänglig genom direktåtkomst för de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter.

13.

I rådets förordning (EG) nr 1798/2003 åläggs vidare medlemsstaterna att se till att personer som berörs av gemenskapsinterna leveranser av varor eller gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster har möjlighet att få bekräftelse på giltigheten av registreringsnumret för mervärdesskatt för varje angiven person. Det system som gör det möjligt för dessa personer att få detta kallas systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (Vies).

14.

I förordningen föreskrivs generellt om att informationsutbytet bör ske på elektronisk väg. Kommissionen ansvarar därigenom för utvecklingen av Gemensamma kommunikationsnätet/Gemensamma systemgränssnittet (CCN/CSI) i den utsträckning som behövs för att informationen ska kunna utbytas mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna ansvarar för utvecklingen av sina nationella system i den utsträckning som behövs för att informationen ska kunna utbytas genom CCN/CSI. Förordningen innehåller ytterligare bestämmelser om förbindelserna med kommissionen, samtidiga kontroller och utbyte av information som kommer från tredjeländer.

15.

Den typ av information som kan vara föremål för utbyte mellan behöriga myndigheter på begäran eller spontant har inte definierats. I artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 1798/2003 hänvisas det endast till ”all information” som kan göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att korrekt fastställa mervärdesskatten. Den elektroniska databasen innehåller de sammanställningar som görs för varje beskattningsbar person som är registrerad till mervärdesskatt i enlighet med det allmänna momsdirektivet. Dessa sammanställningar innehåller registreringsnummer för mervärdesskatt för personer de olika berörda beskattningsbara personerna och det sammanlagda beloppet för de leveranser av varor som utförts av den beskattningsbara personen. Vies gör det endast möjligt att bekräfta giltigheten av ett registreringsnummer för mervärdesskatt.

II.3 Allmänt om de planerade förbättringarna

16.

Kommissionens avsikt med det aktuella förslaget är att förbättra effektiviteten i det befintliga samarbetet genom att göra de behöriga myndigheterna gemensamt ansvariga för skyddet av samtliga medlemsstaters momsinkomster, genom att intensifiera informationsutbytet mellan de behöriga myndigheterna och genom att förbättra kvaliteten och enhetligheten i denna information (10).

17.

Förbättringen av informationsutbytet mellan medlemsstaterna uppnås genom att man fastställer i vilka fall de behöriga myndigheterna inte får vägra att svara på en begäran om information eller om en administrativ utredning och i vilka fall information måste utbytas spontant (11). Genom förslaget införs dessutom striktare tidsfrister och lägger större vikt vid användningen av elektroniska hjälpmedel.

18.

Samstämmigheten i de uppgifter som är tillgänglig i de elektroniska databaserna förbättras genom att man anger vilken typ av information som medlemsstaterna är skyldiga att föra in i sina nationella databas. Genom förslaget utökas vidare ett direkt och automatiskt tillträde för övriga medlemsstaters behöriga myndigheter till de elektroniska databaserna. De uppgifter som är tillgängliga för andra beskattningsbara personer via Vies-databasen kompletteras med namn och adress för den person om är registrerad med ett momsregistreringsnummer.

19.

Förslaget fastställer vidare när medlemsstaterna får och måste utföra multilaterala kontroller. Dessutom skapas det en rättslig grund för inrättandet av en gemensam operativ struktur för det multilaterala samarbetet (Eurofisc). Detta system bör möjliggöra ett snabbt utbyte av riktad information mellan samtliga medlemsstater och ett upprättande av gemensamma riskanalyser och strategiska analyser.

20.	Genom förslaget införs slutligen en skyldighet till återkoppling som gör det möjligt för medlemsstaterna att bedöma hur effektivt informationsutbytet är.

21.

Ett antal frågor kommer att behandlas ytterligare i enlighet med ett kommittéförfarande, exempelvis de standardformulär som används när de behöriga myndigheterna begär uppgifter, det sätt på vilket återkopplingskravet kommer att utformas samt de kriterier som ska användas för att avgöra huruvida ändringar ska göras i uppgifter som lagras i den elektroniska databasen och för att inrätta Eurofisc.

III. GÄLLANDE UPPGIFTSSKYDDSBESTÄMMELSER

22.

När personuppgifter behandlas bör gemenskapslagstiftningen om dataskydd respekteras. I lagstiftningen om dataskydd definieras ”personuppgifter” i vid mening som ”varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person” (12). Som tidigare konstaterats riktas informationsutbytet i nuläget i huvudsak till juridiska personer. Det kommer dock även att innehålla uppgifter i samband med fysiska personer. Begreppet ”all information” i artikel 1.1 i förslaget till rådets förordning verkar även innefatta ytterligare uppgifter om fysiska personer som arbetar för eller som på något sätt har anknytning till de juridiska personerna (se även punkt 31 nedan).

23.

När det gäller medlemsstaternas uppgiftsbehandling är de nationella bestämmelserna för genomförandet av direktiv 95/46/EG tillämpliga. En hänvisning till direktiv 95/46/EG görs två gånger i rådets nuvarande förordning (EG) nr 1798/2003, dvs. i skäl 17 och artikel 41. Datatillsynsmannen noterar att det i dessa bestämmelser endast hänvisas till direktiv 95/46/EG i samband med möjligheten att begränsa vissa rättigheter som garanteras i direktivet. Detta skäl och denna artikel återfinns i kommissionens förslag (som skäl 35 och artikel 57) men kommer att genomgå vissa förändringar som kommer att diskuteras mer ingående i punkt 49 och därefter. I detta skede är det av betydelse att påpeka att kommissionen föreslår ett införande av en allmän formulering i artikel 41 (den nya artikel 57) i vilken det uttalas att ”Lagring eller utbyte av information enligt denna förordning ska omfattas av bestämmelserna för att genomföra direktiv 95/46/EG”. Datatillsynsmannen välkomnar detta tillägg och uppmanar lagstiftaren att införa ett sådant uttalande även i skälet.

24.

Även om kommissionen inte deltar direkt i uppgiftsutbytet mellan de behöriga myndigheterna visar artikel 51.2 att kommissionen kommer att erhålla ”all tillgänglig information om hur denna förordning tillämpas”, ”statistikuppgifter” och ”all annan information” som kan göra det möjligt att korrekt fastställa mervärdesskatten enligt artikel 1 (13). Som tidigare nämndes i punkt 14 ska kommissionen vidare ansvara för den eventuella utveckling av CCN/CSI som behövs för att denna information ska kunna utbytas mellan medlemsstaterna (artikel 55). Som framgår av artikel 57.2 får detta ansvar på vissa villkor innebära tillgång till uppgifter som utbyts via systemet.

25.

Det följer av det ovan anförda att kommissionen även kommer att behandla personuppgifter. Den är därigenom bunden av de dataskyddsbestämmelser som gäller EU-institutioner och organ som anges i förordning (EG) nr 45/2001 och som omfattas av datatillsynsmannens övervakning. För att skapa större klarhet och undanröja alla tvivel om tillämpningen av förordningen uppmanar datatillsynsmannen lagstiftaren att införa en hänvisning till förordningen både i skälen och i artikeldelen.

26.

När personuppgifter behandlas krävs det i artiklarna 16 och 17 i direktiv 95/46/EG och artiklarna 21 och 22 i förordning (EG) nr 45/2001 att konfidentialiteten och säkerheten vid uppgiftsbehandlingen säkerställs. Det framgår inte riktigt klart av den just citerade artikel 55 huruvida kommissionen har ansvar för CCN/CSI-nätets underhåll och säkerhet (14). För att undanröja varje tvivel om ansvaret för att säkerställa en sådan konfidentialitet och säkerhet uppmanar datatillsynsmannen lagstiftaren att tydligare ange kommissionens ansvar i detta sammanhang, att betona medlemsstaternas skyldigheter och att föra fram detta mot bakgrund av kraven i direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001.

27.

Att åstadkomma klarhet om vem som ansvarar för efterlevnaden av dataskyddsbestämmelserna (i enlighet med dataskyddsterminologin registeransvarig (15)) är även viktigt med tanke på inrättandet av Eurofisc. I artikel 35 förklaras det att Eurofisc kommer att bestå av behöriga tjänstemän som utses av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Kommissionen kommer att ge Eurofisc tekniskt, administrativt och driftsmässigt stöd. Förslaget till struktur väcker frågor om den tillämpliga dataskyddslagen (direktiv 95/46/EG eller förordning (EG) nr 45/2001) och om ansvaret för att dessa bestämmelser följs. Avser kommissionen att hålla medlemsstaterna ansvariga antingen ensamma eller tillsammans med kommissionen, eller kommer Eurofisc självt och eventuellt tillsammans med kommissionen att vara den ansvariga myndigheten? Datatillsynsmannen uppmanar lagstiftaren att klargöra dessa frågor och se till att ansvarsområdena tilldelas på ett tydligt sätt.

IV. NÄRMARE ANALYS AV FÖRSLAGET

IV.1 Angivande av uppgifter och ändamål och säkerställande av nödvändigheten av databehandling

28.

Datatillsynsmannen noterar att det inte anges i tillräcklig grad i förslaget vilket slag av uppgifter som utbyts och för vilka ändamål uppgifterna utbyts. Dessutom garanterar förslaget inte tillräckligt väl att personuppgifter endast ska utbytas vid behov. Allt detta framgår av artikel 1.1 i förslaget till rådets förordning.

29.

Artikel 1.1 innehåller förordningens övergripande syfte vilket är att säkerställa överensstämmelse med nationell momslagstiftning. Detta måste uppnås genom samarbete mellan medlemsstaterna och utbyte av all information mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter som kan göra det möjligt att korrekt fastställa mervärdesskatten, säkerställa en korrekt tillämpning av mervärdesskatten, särskilt för gemenskapsinterna transaktioner, och bekämpa mervärdesskattebedrägeri.

30.	Som sådan skulle artikel 1.1 inte uppfylla kraven i gemenskapsbestämmelserna om dataskydd eftersom den har en alltför vid formulering och ger alltför stort utrymme för fri bedömning. Detta skapar en risk för en betydande bristande efterlevnad av gällande dataskyddsbestämmelser i praktiken.

31.

För det första är begreppet ”all information” mycket brett och medför en risk för oproportionerligt informationsutbyte. Det verkar, som sagt, att inbegripa ytterligare uppgifter om fysiska personer som arbetar för eller som på något sätt har anknytning till juridiska personer. I detta avseende vill datatillsynsmannen peka på de bestämmelser som handlar om särskilda uppgiftskategorier och som innehåller särskilda och strängare bestämmelser för uppgifter i samband med brott, brottmålsdomar, administrativa sanktioner eller avgöranden i tvistemål (16).

32.	För det andra är de ändamål för vilka informationen kan utbytas mycket allmänna, vilket strider mot kravet att ändamålen måste vara särskilda och uttryckligt angivna (17).

33.

För det tredje kan informationen enligt artikel 1.1 utbytas när den ”kan göra det möjligt att […]” för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat. Om personuppgifter ingår skulle detta strida mot kravet att uppgifterna endast behandlas i den utsträckning som detta är nödvändigt för att uppnå det angivna syftet (18). Utan en noggrann kunskap av vilket slag av personuppgifter det gäller och utan närmare angivande av ändamålen är det i varje fall omöjligt att bedöma nödvändigheten av utbytet.

34.	Ett närmare angivande av ändamålet och den information som kan eller kommer att utbytas - åtminstone i stora drag eller enligt olika kategorier – behövs därför för att uppgiftsutbytet ska följa kraven på dataskydd. Samtidigt bör man även försäkra sig om att nödvändighetsprincipen iakttas.

35.

När datatillsynsmannen betraktar rådets förordning (EG) nr 1798/2003 i sin helhet och de föreslagna ändringarna noterar han att något närmare angivande inte föreskrivs eller i bästa fall endast delvis föreskrivs. Datatillsynsmannen kommer nedan att utveckla denna synpunkt ytterligare. En åtskillnad kommer att göras mellan olika former av uppgiftsbehandling: utbyte av information på begäran, spontant informationsutbyte, tillträde till uppgifter genom den elektroniska databasen för behöriga myndigheter, information som är tillgänglig för andra momsregistrerade personer (Vies-databasen) och Eurofiscs uppgiftsbehandling.

Information på begäran

36.

I fråga om information på begäran finns det inte något närmare angivande om vilken slags information som utbyts eller för vilka ändamål utbytet äger rum. I artikel 7 hänvisas det till ”den information som avses i artikel 1” och fastställs att detta inbegriper ”information som gäller ett eller flera enskilda fall”. En begäran om information kan leda till att en administrativ utredning kommer att genomföras. I artikel 9 hänvisas det vidare till en överföring av ”all relevant information”. Det klargörs inte vilken slags information detta innebär. De ändamål för vilka uppgifterna får behandlas anges inte närmare och kravet på nödvändighet nämns inte.

37.	Datatillsynsmannen uppmanar lagstiftaren att närmare ange vilken slags information som kan utbytas, begränsa de ändamål för vilka personuppgifter kan utbytas och bedöma nödvändigheten av överföringen, eller åtminstone se till att nödvändighetsprincipen iakttas.

Spontant informationsutbyte

38.

När det gäller det spontana informationsutbytet har det fastställts i vilka fall medlemsstaterna ska överlämna informationen till en annan behörig myndighet. När det gäller vilket slag av information som ska utbytas hänvisas det återigen till artikel 1.1. I artikel 14.1 nämns följande fall:

1.	Om beskattningen anses äga rum i destinationsmedlemsstaten och den information som tillhandahålls av ursprungsmedlemsstaten är nödvändig för kontrollsystemets effektivitet i destinationsmedlemsstaten.

2.	Om en medlemsstat har skäl att tro att ett brott mot mervärdesskattelagstiftningen har begåtts eller sannolikt har begåtts i den andra medlemsstaten.

3.	Om det finns en risk för skattebortfall i den andra medlemsstaten.

Även om särskilt den andra och tredje situationen fortfarande är brett definierade skulle dessa tre fall i princip kunna betraktas som närmare angivande av ändamålen för vilka uppgifter ska utbytas. I den första situationen ingår även nödvändighetsprincipen. Spontant informationsutbyte begränsas dock inte till dessa tre situationer. I artikel 15 anges det att all information som avses i artikel 1 som de behöriga myndigheterna är medveten om och som kan vara användbar för de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater även ska överlämnas spontant.

39.

I själva verket utvidgas de gällande bestämmelserna genom de föreslagna ändringarna. I artikel 18 i förordning (EG) nr 1798/2003 föreskrivs det att de exakta kategorierna av information som ska utbytas måste fastställas i enlighet med kommittéförfarandet. Kommissionen föreslår nu en strykning av denna bestämmelse.

40.	Datatillsynsmannen uppmanar åter lagstiftaren att närmare ange vilket slag av personuppgifter som kan utbytas, begränsa de ändamål för vilka personuppgifter kan utbytas och bedöma nödvändigheten av överföringen, eller åtminstone se till att nödvändighetsprincipen iakttas.

Tillträde till uppgifter genom den elektroniska databasen

41.

När det gäller information som genom den elektroniska databasen är tillgänglig för behöriga myndigheter anges det i detalj i förslaget vilken slags information som ska ingå i databasen. I artikel 18 fastställs en förteckning över uppgifter som ska lagras och behandlas i den elektroniska databasen. Det gäller information som insamlats i enlighet med det allmänna momsdirektivet 2006/112/EG, som är information som insamlats genom sammanställningar och information som insamlats av nationella myndigheter för registrering av icke-etablerade beskattningsbara personer som tillhandahåller elektroniska tjänster till andra icke beskattningsbara personer. Andra uppgifter i databasen gäller identitet, verksamhet eller organisation i fråga om personer som tilldelats ett registreringsnummer för mervärdesskatt samt tidigare utbyten av information på begäran eller spontant i fråga om dessa personer. Förteckningen över och närmare detaljer om de uppgifter som inte har insamlats i enlighet med momsdirektivet ska antas enligt kommittéförfarandet.

42.

Från och med den 1 januari 2015 kommer även information om personer som tillhandahåller tjänster att föras in i databasen, bl.a. uppgifter om omsättning för dessa personer och information om huruvida dessa personer fullgör sina skattemässiga skyldigheter, till exempel om för sent inlämnade deklarationer eller skatteskulder förekommer (se artikel 18.3).

43.

Enligt artikel 22 är medlemsstaterna skyldiga att bevilja de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter automatiskt tillträde till uppgifter i den elektroniska databasen. De ändamål för vilka de behöriga myndigheterna kommer att kunna konsultera databasen anges inte närmare. Detta är en ändring i den befintliga förordningstexten i vilken det föreskrivs att den behöriga myndigheten kan ha direkt tillgång till en begränsad del av uppgifterna och ”uteslutande för att förhindra överträdelse av mervärdesskattelagstiftningen” och ”när den finner detta nödvändigt för att kontrollera gemenskapsinterna förvärv av varor eller gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster” (se nuvarande artikel 24).

44.

Genom att utvidga möjligheten för de behöriga myndigheterna att ha tillträde till databasen ökas riskerna för dataskyddet genom förslaget. Om emellertid antalet områden med personuppgifter som lagras i den elektroniska databasen är så begränsat som möjligt, behöver detta inte utgöra ett problem ur ett dataskyddsperspektiv. I detta avseende välkomnar datatillsynsmannen den närmare angivelsen av de uppgifter som finns i databasen. I förslaget anges dock endast vilka uppgifter medlemsstaterna är skyldiga att lagra i databasen och förbigår med tystnad huruvida även några andra uppgifter kan lagras i databasen samt huruvida dessa uppgifter kan vara tillgängliga för andra behöriga myndigheter. Därför rekommenderar datatillsynsmannen lagstiftaren att uttryckligen ange att när det gäller personuppgifter ska inga andra uppgifter införas i databasen eller att åtminstone se till att det automatiska tillträdet begränsas till de nämnda kategorierna av uppgifter. Datatillsynsmannen uppmanar lagstiftaren att begränsa de ändamål för vilka det ges direkt tillgång till personuppgifter och se till att nödvändighetsprincipen iakttas.

45.

Avsnittet om utbyte av uppgifter genom elektroniska databaser innehåller även bestämmelser som gäller uppgifternas kvalitet. I artikel 20 anges det att medlemsstaterna ska säkerställa att deras databaser hålls aktuella, kompletta och korrekta. I artikel 23 föreskrivs det regelbundna kontroller av informationen för att garantera kvaliteten och tillförlitligheten avseende denna i databasen Dessa krav ligger helt i linje med kraven på uppgifternas kvalitet i artikel 6.1 d i direktiv 95/46/EG och artikel 4.1 d i förordning (EG) nr 45/2001. I artikel 20 anges det dessutom att kriterier för att avgöra vilka ändringar av databasen som inte är relevanta, väsentliga eller ändamålsenliga och som därför inte behöver göras ska fastställas genom kommittéförfarandet. Datatillsynsmannen betonar att dessa kriterier bör överensstämma med kraven på dataskydd (se även punkterna 57–59 nedan).

46.

I artikel 19 föreskrivs det att informationen i den elektroniska databasen ska lagras i minst fem år efter utgången av det första kalenderåret under vilket tillgång till informationen ska ges. Det ges ingen motivering för en sådan lagringsperiod. Om personuppgifter berörs strider ett fastställande av en minimiperiod utan hänvisning till nödvändighetsprincipen mot kravet i lagstiftningen om skydd av personuppgifter att uppgifter inte bör lagras under en längre tid än vad som är nödvändigt. Datatillsynsmannen uppmanar därför till att man omprövar denna bestämmelse mot bakgrund av skyldigheten i artikel 6.1 e i direktiv 95/46/EG och artikel 4.1 e i förordning (EG) nr 45/2001 och att man fastställer en maximal lagringstid, om personuppgifter berörs, med eventuella undantag endast under exceptionella omständigheter.

Information som är tillgänglig via Vies-databasen

47.

Kapitel IX i förslaget gäller information som är tillgänglig för beskattningsbara personer. Enligt förklaringen i punkt 13 ovan ger Vies för närvarande möjlighet för beskattningsbara personer att få bekräftelse på giltigheten av det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket en person har utfört eller mottagit en gemenskapsintern leverans av varor eller ett gemenskapsinternt tillhandahållande av tjänster. Kommissionen föreslår att en mening ska läggas till i vilken det anges att en sådan bekräftelse efterfrågas för sådana transaktioner och vidare för att ge den sökande det namn och den adress som hör samman med registreringsnumret för mervärdesskatt. Datatillsynsmannen anser att dessa bestämmelser är i överensstämmelse med kraven på dataskydd.

Eurofisc

48.

Kommissionens förslag skapar en rättslig grund för inrättandet av en gemensam operativ struktur för det multilaterala samarbetet (Eurofisc). Tanken bakom denna struktur att möjliggöra ett snabbt utbyte av riktad information mellan samtliga medlemsstater. Syftet med denna struktur är göra det möjligt att genomföra riskanalyser och strategiska analyser på grundval av vilka multilateralt informationsutbyte främjas. I artikel 36.2 anges det att villkoren för utbyte av information för denna struktur ska fastställas i enlighet med kommittéförfarandet. I det kapitel enligt vilket strukturen bör inrättas finns det ingen hänvisning till några krav på dataskydd. Datatillsynsmannen vill betona att – vid sidan av tillämplig lag som diskuteras i del III ovan – bör det slag av personuppgifter som används specificeras, måste de ändamål för vilka personuppgifter kommer att utbytas begränsas och bör en garanti lämnas om att nödvändighetsprincipen iakttas.

IV.2 Andra delar med relevans för dataskydd

Artikel 57: principen om ändamåls begränsning

49.

I kapitel XV i förslaget behandlas de villkor som styr informationsutbytet. Detta kapitel innehåller bestämmelser som behandlar de praktiska detaljerna som rör informationsutbytet. En artikel är av särskilt intresse ur dataskyddssynpunkt, nämligen artikel 57. I den stadgas att personer som behandlar information som utbytts enligt förordningen är bundna av tystnadsplikt. Trots att det i den 5 punkt hänvisas till direktiv 95/46/EG (se nedan) sätts tystnadsplikten inte i samband med dataskyddsreglerna. Datatillsynsmannen rekommenderar lagstiftaren att i punkt 1 även lägga till en hänvisning till dataskyddslagstiftningen.

50.

I artikel 57.1 förefaller det införas användning av uppgifter för andra ändamål än dem som det tidigare hänvisats till i förordningen. I punkt 3 tillåts uttryckligen användning av information ”för andra ändamål” om, enligt lagstiftningen i den tillfrågade myndighetens medlemsstat, informationen får användas för liknande ändamål. I detta avseende pekar datatillsynsmannen på principen om ändamålsbegränsning som föreskrivs i artikel 6.1 b i direktiv 95/46/EG och artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 45/2001. Datatillsynsmannen betonar att om personuppgifter berörs kan dessa uppgifter i princip inte användas för andra ändamål än det för vilket de insamlades, om inte strikta villkor är uppfyllda enligt artikel 13.1 i direktivet eller artikel 20.1 i förordningen (se också punkterna 51-53 nedan). Datatillsynsmannen begär därför att lagstiftaren omprövar denna bestämmelse mot bakgrund av principen om ändamålsbegränsning som föreskrivs i artikel 6.1 b i direktiv 95/46/EG och artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 57.5 begränsning av vissa specifika dataskyddsrättigheter och skyldigheter

51.

I skäl 35 anges att i denna förordning bör begränsningar av vissa rättigheter och skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG övervägas. Det hänvisas till artikel 13.1 e i direktivet enligt vilken sådana begränsningar tillåts. I förslaget görs tillägget till detta skäl att med hänsyn till medlemsstaternas potentiella inkomstbortfall och dessa uppgifters centrala betydelse för en effektiv bedrägeribekämpning är denna begränsning nödvändig och proportionerlig.

52.

Skälet utvecklas i artikel 57.5. Efter att det angivits att lagring eller utbyte av information enligt denna förordning ska omfattas av bestämmelserna för att genomföra direktiv 95/46/EG (se punkt 23 ovan) fortsätter artikeln med följande formulering: ”Medlemsstaterna ska emellertid, för en korrekt tillämpning av denna förordning, begränsa räckvidden för de skyldigheter och rättigheter som avses i artikel 10 och artikel 11.1 samt artiklarna 12 och 21 i direktiv 95/46/EG i den utsträckning det behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 13 e i det direktivet”. I dessa artiklar anges skyldigheten för den registeransvarige att informera den registrerade (artiklarna 10 och 11), rätten till tillgång till sina egna uppgifter (artikel 12) och skyldigheten för den nationella dataskyddsmyndigheten att föra ett offentligt register över de behandlingar som utförs (artikel 21).

53.

Datatillsynsmannen betonar att artikel 13 e i direktiv 95/46/EG möjliggör undantag från vissa bestämmelser i direktivet och måste tillämpas strikt. Datatillsynsmannen erkänner att under vissa förhållanden skulle det kunna anses vara nödvändigt att i syfte att förebygga och upptäcka skattebedrägeri tillfälligt åsidosätta skyldigheten att i förväg informera den registrerade och rätten att få tillgång till uppgifterna. Emellertid krävs det i artikel 13 i direktiv 95/46/EG att 1) en sådan begränsning föreskrivs i en ”lagstiftningsåtgärd” och att 2) begränsningen ”är en nödvändig åtgärd med hänsyn till” ett av de intressen som förtecknas. Den nuvarande texten till den föreslagna artikel 57.5 avspeglar inte det första kravet eftersom ingen hänvisning görs till den lagliga grund som krävs. Datatillsynsmannan uppmanar därför lagstiftaren att inbegripa detta krav i artikel 57.5. Det andra kravet kan tolkas in i lydelsen ”i den utsträckning som det behövs”. Av konsekvensskäl rekommenderar emellertid datatillsynsmannen att denna formulering ersätts av ”om det är en nödvändig åtgärd”. Datatillsynsmannen uppmanar vidare lagstiftaren att stryka den föreslagna ytterligare meningen i skäl 35 där det anges att begränsningarna är nödvändiga och proportionerliga, eftersom denna mening är alltför allmän och inte har något juridiskt mervärde.

Öppenhet och insyn

54.

Enligt artiklarna 10 och 11 i direktiv 95/46/EG är den registeransvarige skyldig att informera den registrerade innan uppgifterna samlas in eller, om uppgifterna inte samlas in från den registrerade, vid tiden för registreringen av uppgifterna. Dessa bestämmelser kan anses vara en utveckling av den allmänna principen om insyn som är en del av den korrekta behandling som krävs i artikel 6.1 a i direktiv 95/46/EG. Datatillsynsmannen har noterat att förslaget inte innehåller några ytterligare bestämmelser som behandlar principen om öppenhet och insyn, exempelvis om hur allmänheten informeras om systemet eller hur registrerade kommer att informeras om behandlingen av uppgifter. Datatillsynsmannen uppmanar därför lagstiftaren att anta en bestämmelse i vilken insynen i samarbetet och stödsystemen behandlas.

Artikel 52: Informationsutbyte med tredjeländer

55.

I artikel 52 föreskrivs möjligheten till informationsutbyte med tredjeland. Det stadgas att ”information som erhållits genom tillämpning av denna förordning [får] vidarebefordras till detta tredje land, med samtycke från de behöriga myndigheter som lämnat informationen och med iakttagande av dessas nationella bestämmelser för överföring av personuppgifter till tredje land”. Datatillsynsmannen konstaterar med tillfredsställelse att lagstiftaren är medveten om de särskilda regler som är tillämpliga på utbyte av personuppgifter med länder utanför EU. För tydlighetens skull skulle en uttrycklig hänvisning till direktiv 95/46/EG kunna införas i texten med angivande av att en sådan överföring bör överensstämma med de inhemska reglerna för tillämpning av kapitel IV i direktiv 95/46/EG som behandlar överföring av personuppgifter till tredjeland.

56.

I förslaget hänvisas endast till medlemsstaternas behöriga myndigheter. Det är oklart huruvida något utbyte av personuppgifter med tredjeland också planeras på europeisk nivå. Detta har nära samband med de frågor som tas upp i del III ovan om tillämplig lag på genomförandet av Eurofisc. En överföring av personuppgifter till ett tredjeland från gemenskapens institutioner eller organ måste överensstämma med artikel 9 i förordning (EG) nr 45/2001. Datatillsynsmannen begär att lagstiftaren klargör detta.

Kommittéförfarande

57.

Såsom framgår av analysen ovan finns det flera frågor av relevans för dataskyddet som behöver utvecklas ytterligare i de regler som antas enligt kommittéförfarandet såsom föreskrivs i artikel 60 i förslaget (se punkterna 41, 45 och 48 ovan). Även om datatillsynsmannen förstår det praktiska behovet av att använda ett sådant förfarande önskar han betona att de huvudsakliga hänvisningarna och garantierna avseende dataskydd bör föreskrivas i den grundläggande lagstiftningen.

58.

Datatillsynsmannen önskar betona att om ytterligare regler diskuteras genom kommittéförfarandet bör detta göras med de dataskyddskrav som härrör från direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001 i åtanke. Datatillsynsmannen uppmanar vidare kommissionen att involvera datatillsynsmannen och rådfråga honom om ytterligare regler med relevans för dataskyddet diskuteras. Detta skulle exempelvis vara fallet med inrättandet av Eurofisc (se punkt 48 ovan).

59.

För att säkerställa datatillsynsmannens deltagande när ytterligare regler med relevans för dataskyddet antas på grundval av kommittéförfarandet rekommenderar datatillsynsmannen lagstiftaren att i artikel 60 införa en tredje punkt där följande anges: ”När genomförandeåtgärder rör behandling av personuppgifter ska Europeiska datatillsynsmannen konsulteras”.

V. SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER

60.

Datatillsynsmannen är medveten om vikten av att förbättra effektiviteten hos de åtgärder som riktar sig mot gränsöverskridande skattebedrägeri och att uppnå en bättre gränsöverskridande uppbörd av mervärdesskatt. Datatillsynsmannen erkänner vidare att för att uppnå dessa syften är det oundvikligt att personuppgifter behandlas. Datatillsynsmannen betonar dock att behandlingen av sådana uppgifter måste vara förenlig med gemenskapsbestämmelserna om dataskydd.

61.	Efter en analys av den rättsliga ram som har sitt ursprung i förordning (EG) nr 1798/2003 och de ändringar som nu föreslås drog datatillsynsmannen slutsatsen att, trots att flera positiva inslag ingår, uppfylls inte alla krav i gemenskapsbestämmelserna om dataskydd.

62.

I föreliggande yttrande har datatillsynsmannen gett lagstiftaren följande råd:

—	Att, när det gäller frågan om tillämplig gemenskapslagstiftning om dataskydd, klargöra medlemsstaternas, kommissionens och Eurofiscs respektive ansvarsområden när det gäller efterlevnaden av dessa regler.

—

Att, när det gäller utbytet av uppgifter mellan behöriga myndigheter på begäran eller spontant, närmare ange vilket slag av uppgifter som kan utbytas, begränsa de ändamål för vilka personuppgifter kan utbytas samt bedöma huruvida överföringen är nödvändig, eller åtminstone se till att nödvändighetsprincipen iakttas.

—

Att, när det gäller utbytet av uppgifter genom direkt åtkomst till de elektroniska databaserna, uttryckligen ange att när det gäller personuppgifter ska inga andra uppgifter införas i databasen eller att åtminstone se till att den automatiska åtkomsten begränsas till de nämnda kategorierna av uppgifter. Att dessutom begränsa de ändamål för vilka det finns direkt tillgång till personuppgifter och se till att nödvändighetsprincipen iakttas samt att fastställa en maximal lagringstid för personuppgifter i databasen, med eventuella undantag endast under exceptionella omständigheter.

—

När det gäller artikel 57 (och skäl 35)

—	att i punkt 1 lägga till en hänvisning till gemenskapslagstiftningen om dataskydd,

—	att ompröva denna bestämmelse mot bakgrund av principen om ändamålsbegränsning enligt artikel 6.1 b i direktiv 95/46/EG och artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 45/2001,

—	att i punkt 5 inbegripa kravet i artikel 13 i direktiv 95/46/EG om att en begränsning av de skyldigheter och rättigheter som nämns bör föreskrivas i en lagstiftningsåtgärd,

—	att i punkt 5 ersätta orden ”i den utsträckning som behövs” med ”om det är en nödvändig åtgärd”

—	att stryka den föreslagna mening som lagts till i skäl 35.

—	Att, med beaktande av principen om öppenhet och insyn, anta en bestämmelse i vilken insynen i samarbetet och stödsystemen behandlas.

—	Att, när det gäller utbyte av uppgifter med tredjeland, införa en uttrycklig hänvisning till kapitel IV i direktiv 95/46/EG i artikel 52 och att klargöra huruvida något utbyte av personuppgifter med tredjeland planeras av kommissionen och/eller Eurofisc.

—	Att, avseende de regler som antas på grundval av kommittéförfarandet, lägga till en tredje punkt i artikel 60 där följande anges: ”När genomförandeåtgärder rör behandling av personuppgifter ska Europeiska datatillsynsmannen konsulteras”.

Utfärdat i Bryssel den 30 oktober 2009.

Peter HUSTINX

Europeiska datatillsynsmannen

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(2) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(3) KOM(2009) 427 slutlig av den 18 augusti 2009.

(4) EUT L 264, 15.10.2003, s. 1.

(5) Se det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (EGT C 77, 28.3.2002, s. 1).

(6) Meddelande KOM(2006) 254 av den 31 maj 2006 om behovet av att utarbeta en samordnad strategi för att förbättra kampen mot skattebedrägeri.

(7) Se rådets slutsatser av den 4 december 2007 och den 7 oktober 2008 samt Europaparlamentets resolution av den 2 september 2008 (2008/2033(INI)). Se meddelande KOM(2008) 807 av den 1 december 2008.

(8) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

(9) Rapport KOM(2009) 428 av den 18 augusti 2009 om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1798/2003.

(10) Förslaget omfattar de ändringar i förordning (EG) nr 1798/2003 som avses i rådets förordning (EG) nr 143/2008 och som kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2015 (EUT L 44, 20.2.2008, s. 1). Genom dessa ändringar införs bestämmelser om platsen för tillhandahållande av tjänster, de särskilda ordningarna och förfarandet för återbetalning av mervärdesskatt.

(11) Se motiveringen till förslaget på sidan 4.

(12) Se artikel 2 a i direktiv 95/46/EG och artikel 2 a i förordning (EG) nr 45/2001. Se yttrande 4/2007 från Artikel 29-gruppen för uppgiftsskydd om begreppet personuppgifter av den 20 juni 2007 (tillgängligt på http://ec.europa.eu/justice_home/fsj/privacy/docs/wpdocs/2007/wp136_en.pdf).

(13) Se även punkt 28 och längre fram. I resten av detta yttrande avser alla hänvisningar till skäl och artiklar de som ingår i förslaget, om inte annat anges.

(14) För relevanta synpunkter se även datatillsynsmannens yttrande av den 16 september 2008 om förslaget till rådets beslut om inrättande av Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (ECRIS) (EUT C 42, 20.2.2009, s. 1), punkt 23 m.fl.

(15) Se artikel 2 d i direktiv 95/46/EG och artikel 2 d i förordning (EG) nr 45/2001. Båda bestämmelserna omfattar möjligheten av en enda kontroll och gemensam kontroll (”… ensamt eller tillsammans med andra …”).

(16) Se artikel 8.5 i direktiv 95/46/EG och artikel 10.5 i förordning (EG) nr 45/2001.

(17) Se artikel 6.1 b i direktiv 95/46/EG och artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 45/2001.

(18) Se artikel 7 i direktiv 95/46/EG och artikel 5 i förordning (EG) nr 45/2001.

17.3.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 66/15

STATLIGT STÖD – TYSKLAND

Statligt stöd C 40/09 (f.d. N 555/09) – Ytterligare stöd till WestLB AG i samband med överföring av tillgångar

Uppmaning enligt artikel 108.2 i EUF-fördraget om att inkomma med synpunkter på

(Text av betydelse för EES)

2010/C 66/08

Genom den skrivelse, daterad den 22 december 2009, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i EUF-fördraget avseende ovannämnda stöd/åtgärd.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter på det stöd avseende vilket kommissionen inleder förfarandet. Synpunkterna ska sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

Rue de la Loi/Wetstraat 200

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIЁ

Fax +32 22991242

Synpunkterna kommer att meddelas Tyskland. Den berörda part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

I. FÖRFARANDE

(1)	Den 12 maj 2009 godkände kommissionen på vissa villkor ett omstruktureringsstöd till WestLB i form av ett riskskydd för Phoenixportföljen på 5 miljarder euro i ärende C 43/08.

(2)

Den 10 december 2009 anmälde Tyskland en rekapitalisering till förmån för WestLB av den tyska staten uppgående till 3 miljarder euro samt en garanti från WestLB:s offentliga aktieägare på 1 miljard euro, som krävs för att underlätta övertagandet av värdeminskade tillgångar i form av en skräpbank (bad bank). Skräpbanken ska ta över tillgångar med ett nominellt värde på 85,1 miljarder euro. Åtgärden för övertagande av värdeminskade tillgångar förutsågs i omstruktureringsbeslutet av den 12 maj 2009. Det ytterligare stöd som nu krävs varken anmäldes eller godkändes i förväg.

II. SAKFÖRHÅLLANDEN

(3)

WestLB avser att föra över sina giftiga och icke-strategiska tillgångar i en skräpbank. Planen är avsedd att förverkligas i två steg: I det första steget tänker WestLB föra över giftiga tillgångar till ett nominellt värde av ungefär 23,8 miljarder euro. I ett andra steg som planeras till april 2010 tänker banken föra över icke-strategiska tillgångar till ett nominellt värde av ungefär 61,3 miljarder euro (totalt: 85,1 miljarder euro).

(4)

WestLB kommer att utrusta skräpbanken med en buffert med eget kapital (equity buffer) på 3 miljarder euro för att täcka förväntade förluster. Eftersom WestLB inte har tillräckligt med kapital kommer SoFFin att tillskjuta WestLB ett belopp på 3 miljarder euro i form av passivt innehav. Dessutom ska förluster täckas av en garanti på 1 miljard euro av WestLB:s aktieägare.

(5)

Tyskland har klargjort att lösningen med en skräpbank som förutsågs i beslutet av den 12 maj ännu inte har genomförts. Dessutom kräver den lösningen avsevärda belopp av ytterligare stöd enligt vad som beskrivs ovan. Tyskland har därför lagt fram en aktualiserad omstruktureringsplan som dock bara presenterar smärre förändringar. Tyskland gör även flera åtaganden som möjliggör en påskyndad försäljning av WestLB.

III. BEDÖMNING

(6)	Åtgärderna rekapitaliseringen, garantin samt åtgärden för övertagande av värdeminskade tillgångar – utgör statligt stöd till förmån för WestLB.

(7)

Rekapitaliseringen uppfyller visserligen kraven i meddelandet om rekapitalisering av den 5 december 2008, men övertagandet av värdeminskade tillgångar – som måste bedömas mot bakgrund av meddelandet om värdeminskade tillgångar av den 25 februari 2009 – kan i detta skede inte anses vara förenlig med reglerna. Det uppfyller inte villkoren om insyn och fullständig redovisning, korrekt värdering, delat ansvar och ersättning. Vidare ger åtgärderna även upphov till tvivel mot bakgrund av meddelandet om omstrukturering av den 22 juli 2009 när det gäller bankens möjligheter att återställa lönsamheten, ansvarsdelningen samt minimerandet av snedvridningarna av konkurrensen. I ljuset av det ovan anförda har kommissionen beslutat att inleda ett förfarande i enlighet med artikel 108.2 i EUF-fördraget rörande övertagandet av värdeminskade tillgångar via bildandet av en skräpbank och rörande omstruktureringsstödet till WestLB.

(8)

Mot bakgrund av att det utan åtgärderna föreligger ett överhängande hot mot den finansiella stabiliteten beviljar kommissionen dock tillfälligt i sex månader rekapitaliseringsåtgärden, garantin och övertagandet av värdeminskade tillgångar som ett krisstöd i enlighet med artikel 107.3 b i EUF-fördraget.

SJÄLVA SKRIVELSEN

”The Commission wishes to inform Germany that, having examined the information supplied by your authorities on the measure referred to above, it has decided to initiate the procedure laid down in Article 108(2) of the Treaty on the Functioning of the European Union (TFEU) (1) since the Commission has doubts as to the compatibility of the measures with the internal market.

1. PROCEDURE

(1)	On 12 May 2009, in Case C 43/08 (2) the Commission conditionally approved restructuring aid to WestLB AG (“WestLB”) in the form of a risk shield on the Phoenix portfolio of EUR 5 billion. It requires the sale of the bank by the end of 2011.

(2)

On 7 October 2009, in Case N 531/09 (3) the Commission approved as compatible emergency aid a risk assumption of EUR 6,4 billion (4) of the already protected Phoenix portfolio, which de facto further increased the initial risk shield. Germany committed to notify by 30 November 2009 a revised restructuring plan which would take into account any additional State aid not approved by the Decision of 12 May 2009 and therefore provide for additional restructuring.

(3)	An updated restructuring plan was submitted on 15 December 2009.

(4)

On 10 December 2009, Germany notified a recapitalisation of WestLB amounting to EUR 3 billion as well as a guarantee of EUR 1 billion, which are necessary for the establishment of a bad bank by WestLB. The bad bank will relieve WestLB from assets with a nominal value of EUR 85,1 billion. That asset relief measure was envisaged in general terms in the restructuring Decision of 12 May 2009 (5).

(5)	Following discussions with the Commission, Germany provided several commitments and additional information by 16 December 2009.

(6)	Given the urgency to get a Commission decision on these measures, Germany has exceptionally agreed that the authentic language for this decision should be English.

2. DESCRIPTION OF THE AID

WestLB AG

(7)

The beneficiary WestLB is a public limited company, with its registered headquarters in North Rhine-Westphalia. WestLB is a service provider for Germany's largest savings banks network and public-sector clients. WestLB has until recently offered a universal bank's range of products and services, including products for private clients, midmarket companies and corporate enterprises, partly in cooperation with savings banks, partly via subsidiaries specialised in consumer loans, private banking and commercial real estate finance. In line with a restructuring plan dated 30 April 2009, which was approved in the restructuring Decision of 12 May 2009, WestLB is currently unbundling its core activities and abandoning non-core activities. WestLB's published balance-sheet total was EUR 288 billion on 31 December 2008, while its risk-weighted assets stood at EUR 88,5 billion. As of 30 September 2009, the bank's published balance-sheet total was equal to EUR 258,8 billion and its risk-weighted assets stood at EUR 84,2 billion.

(8)

WestLB is currently owned by the Westfälisch-Lippische Sparkassen- und Giroverband (WLSGV), which accounts for 25,03 % of its shares, the Rheinische Sparkassen- und Giroverband (RSGV), which owns 25,03 % and — both directly and indirectly, via the NRW.BANK (formerly known as Landesbank Nordhein-Westfalen) — the Land of North Rhine-Westphalia (37,74 %), the Landschaftsverband Westfalen Lippe (LWL; 6,09 %), and the Landschaftsverband Rheinland (LVR; 6,09 %).

2.1. The restructuring Decision of 12 May 2009

(9)

At the end of March 2008, WestLB's shareholders granted the bank an “impaired assets relief” measure through a risk shield of up to EUR 5 billion for a portfolio of structured securities with a nominal volume of approximately EUR 23 billion (“Phoenix”) in order to prevent bank resolution procedures.

(10)

WestLB is currently in the process of implementing the restructuring plan dated 30 April 2009 which was approved in the restructuring Decision of 12 May 2009. The implementation of the plan gives rise to significant divestures and a reshuffle of the bank's business model. In particular, WestLB will stop proprietary trading activities and, overall, reduce its assets by 50 %. The bank will focus on three core business areas: “transaction banking”; “medium-sized companies, savings banks partnership, and corporate banking”, and “capital market activities and structured finance” which all have to be structurally separated.

(11)

In order to achieve the targeted balance sheet reduction, the restructuring plan set out explicitly in Annex 2 point 3.3.l that the “reduction of the total balance sheet and the risk-weighted assets … is based on the assumption that WestLB will fully dispose a number of assets grouped in an exit portfolio.” However, no additional aid was foreseen or authorised for this purpose. Regarding the exit portfolio it was planned from the very beginning to spin off both structured securities and non-strategic assets of approximately EUR 85 billion (the so-called “PEG” portfolio, of which the Phoenix portfolio is part) to a so-called bad bank, set up pursuant to the Gesetz zur Fortentwicklung der Finanzmarktstabilisierung, the German bad bank law (FMStFG). This transaction was initially scheduled to be completed well in advance of 31 December 2009, in order to meet the caps on the balance sheet total. Moreover, Germany committed to initiate the change of the bank's ownership structure through a public tender procedure before the end of 2011.

(12)	The spin-off could not be carried out as initially planned since WestLB's shareholders did not agree upon the set-up of the bad bank. Furthermore, the capital required to enable the spin-off of risky and non-strategic assets had been substantially underestimated.

2.2. The Decision of 7 October 2009

(13)

In October 2009, additional aid in the form of a further risk assumption for the Phoenix portfolio in the amount of EUR 6,4 billion was required to address an additional capital shortage that had not been made known previously and was therefore not addressed in the Commission Decision of 12 May 2009. Due to increasing losses and mounting risk weights, the risk shield for the Phoenix portfolio was no longer sufficient to achieve a risk transfer. Therefore, the portfolio became subject to regulatory capital requirements again. As a result, WestLB's overall capital ratio fell to [< 7 %] (6) and, therefore, significantly short of the regulatory minimum capital requirements. Without the provision of additional capital or State aid, the German regulator BaFin would have been obliged to initiate bank resolution procedures.

(14)

This additional aid during the restructuring phase was temporarily approved for reasons of financial stability by the Commission in its Decision of 7 October 2009. However, that decision required a reassessment of the existing restructuring plan and the planned restructuring measures. Additionally, Germany provided a commitment that all shareholders would ensure the sale of the “core” bank, including establishing a core capital ratio of 7 %.

2.3. The new measures — Bad bank and additional recapitalisation

(15)

At the end of November 2009, the risk assumption granted under the Decision of 7 October expired before the intended asset relief measure had been implemented. In addition, despite an explicit commitment by Germany that all shareholders had undertaken to inject the capital required to increase WestLB's Tier 1 capital so that it had a Tier 1 ratio of 7 %, the savings banks failed to do so. As a result, the overall capital ratio fell to [< 6,7 %] and, thus, again short of regulatory minimum capital requirements.

(a) The recapitalisation of WestLB

(16)

On 24 November 2009, Germany and WestLB's shareholders agreed upon the details of the creation of the bad bank under the FMStFG. WestLB is at present not sufficiently capitalized to finance this transaction without external support. Therefore, SoFFin will inject overall EUR 3 billion in at least three partial payments, taking place between 18 December 2009 and 30 April 2010, in form of a silent participation that can be converted into ordinary shares after 1 July 2010 (7).

(b) The bad bank for WestLB

(17)	WestLB intends to spin off its toxic and non-strategic assets into a bad bank under Section 8a of the FMStFG (8). Those assets have been assigned to two portfolios, the first called Phoenix portfolio, the second PEG portfolio.

(18)	The Phoenix portfolio contains toxic assets, mainly structured securities, with a nominal value of approximately EUR 23,8 billion (as of 30 June 2009). The Phoenix portfolio will be transferred to the bad bank with the original risk shield of 5 billion.

(19)	The remaining portfolio comprises mainly non-strategic assets, in particular corporate, State, municipal and student loans, as well as collateralized debt obligations, and other structured securities. It has a nominal value of approximately EUR 61,3 billion (as of 30 June 2009).

(20)

The combined nominal value of the two portfolios is EUR 85,1 billion. According to information provided by Germany, the book value of the assets is equal to EUR [65-75] billion and the estimated real economic value equal to EUR [60-70] billion. No market value of the portfolios was submitted although the Commission has repeatedly asked for it.

(21)

Regarding the set-up of the bad bank WestLB proposes a two-step procedure: in a first step, to be implemented before 31 December 2009, the Phoenix portfolio will be split off, with the retroactive cut-off date set at 1 January 2009. In a second step, planned for April 2010, WestLB intends to spin off the remaining portfolio, to be implemented retroactively with effect as of 1 January 2010. Germany requests the temporary authorisation of this measure for 6 months.

(22)

After the spin-off, those assets and liabilities will be held by the bad bank. In order to ensure that expected losses of the assets are sufficiently covered, WestLB will equip the bad bank with equity of EUR 3 billion. It will provide the capital step-by-step, in line with the staggered spin-off of assets and the corresponding need for capital. Germany requests the temporary authorisation of this measure for 6 months.

(23)

Potential further losses will be covered by a guarantee by WestLB's shareholders in the amount of EUR 1 billion in total, provided by the Land North Rhine-Westphalia (EUR 0,482 billion), by the savings banks associations RSGV and WLSGV (EUR 0,501 billion), and by the regional authorities LVR and LWL (EUR 0,017 billion). Germany also requests the temporary authorisation of this measure for 6 months.

(24)

Should the envisaged capital not suffice to cover the losses incurred in the future by the bad bank, such losses — pursuant to the FMStFG — must be covered by the shareholders of the beneficiary bank. However, that obligation to compensate further losses is capped in this case as regards RSGV and WLSGV at an amount of EUR 4 billion in total (EUR 4,5 billion considering EUR 0,5 billion related to the guarantee given as former owners, the so-called “Alteigentümergarantie”). In order to provide these EUR 4 billion, RSGV and WLSGV are permitted to build up adequate reserves for this obligation over a period of 25 years. Any further losses exceeding the equity of the bad bank and the existing guarantees will be borne by FMSA and the Land North Rhine-Westphalia, releasing RSGV and WLSGV from their corresponding obligations.

(25)

Finally, SoFFin and the Land North Rhine-Westphalia have agreed to provide further equity for WestLB if such additional support is required to enable the sale of WestLB even after the establishment of the bad bank. 51 % of the capital needs will be provided by the Land North Rhine-Westphalia in the form of a first-loss guarantee, and 49 % will be provided by SoFFin. SoFFin has restricted its commitment to EUR 1 billion; hence, an overall support of EUR 2 billion must not be exceeded. This potential additional measure is not the subject of Germany's request for temporary authorisation for 6 months.

(d) Key assumptions of the restructuring plan

(26)

The revised restructuring plan — of which a summary was provided on 15 December 2009 — foresees that, as initially planned, WestLB will withdraw from the markets for real estate finance (except for services provided to the saving banks), retail banking, asset management, and private equity. A core feature of WestLB’s strategic orientation towards a client-focussed business model remains the withdrawal from proprietary trading. However, WestLB had to revise the targets for profit set in the initial plan, as general market conditions over the last months proved to be worse than expected by WestLB.

(27)

The bank now plans to achieve a target of EUR 500 million in profit before taxes only in 2014 at the earliest, and not by 2012, as initially planned. That revision of targets is not only due to general market conditions, but also due to the fact that its rating was recently downgraded to BBB+. WestLB estimates that a Single-A-Rating will not be reached again before 31 December 2010. Consequently, WestLB now has reduced access to funding whilst simultaneously it is exposed to stricter capital requirements and a significant increase in impairment charges for credit losses. Nevertheless, WestLB’s strategic thrust remains unchanged as compared to the initial plan. Deconsolidation will be extended and produce additional saving effects. Sectors without strategic importance and low expertise are to be phased out. WestLB will liquidate or sell at least five more affiliate companies than originally planned. Its offices in Buenos Aires and Santiago de Chile will be closed. WestLB plans to withdraw from the funds business, own issues of closed-end investment funds, the private equity business, and the leveraged finance business. With regard to the substance of the business model, the revised restructuring plan shows overall only minor changes.

(28)	Germany agreed to the Commission's proposal to establish concrete parameters that will allow monitoring of WestLB's commitment, given in the context of the restructuring Decision of 12 May 2009, to cease proprietary trading activities.

(29)	On 16 December 2009, WestLB issued an ad hoc publication announcing that it might not be able to achieve a positive result in 2009 but probably record a loss. Therefore, it would not be able to pay dividends or coupons and such instruments would participate in the loss.

3. COMMENTS BY GERMANY

(30)

Due to the fact that WestLB, a systemically relevant bank, would become subject to bank resolution procedures without State aid being granted, and the serious consequences that this event would entail for Germany's financial system and to the German economy, Germany requests an urgent temporary authorisation of the measures for six months.

(31)

Germany agrees that the capital injection of EUR 3 billion by SoFFin constitutes State aid. Germany also does not dispute that the taking over of losses of the owners for the assets in the bad bank could constitute aid. However, in this particular case, Germany disputes the existence of elements of State aid. It claims that the spin-off of the assets would be accompanied by sufficient equity (the EUR 3 billion) to cover expected and unexpected losses. The additional explicit guarantee provided by the shareholders and their obligation to bear potential losses resulting from the resolution of the bad bank should be considered as a mere safeguard for eventualities. Potential benefits stemming from State resources would be of theoretical nature only. Whereas Germany acknowledges that, in theory, this could be the case under very unrealistic assumptions as far as the guarantee is concerned, that possibility is entirely excluded as regards the shareholders obligation to bear losses potentially resulting from the resolution of the bad bank.

(32)	Germany commits that WestLB shall pay a remuneration of 10 % p.a. which is to be paid retroactively for the EUR 3 billion recapitalisation.

(33)	Germany furthermore commits to adjust the remuneration to bring it in line with the requirements of the Impaired Assets Communication should the valuation to be performed by the Commission reveal additional benefits to WestLB.

(34)	Germany commits that the aid shall be limited to the minimum necessary by providing the recapitalisation pro rata and by implementing a redemption mechanism should future developments result in an overcapitalisation.

(35)	Additionally, Germany commits that SoFFin will receive proceeds resulting from the sale of WestLB or parts thereof prior to the other shareholders until the capital granted by it is paid back fully.

(36)

Germany further commits that until the measures are terminated, WestLB will make payments on capital instruments only to the extent it is under an obligation to do so without releasing reserves or the special reserves pursuant to Section 340(g) of the German Commercial Code. Furthermore, these instruments shall participate in losses if losses could only be avoided through the release of such reserves.

(37)

Germany commits to start the sales process of WestLB earlier than initially planned, i.e. [within the first half of] 2010. Furthermore, if the sale has not been concluded at the beginning of 2011, Germany commits to appoint, subject to a corresponding decision by the Commission, a divestiture trustee who has the power to sell WestLB or parts thereof. Germany, however, refuses to commit to additional restructuring or measures limiting distortion of competition.

4. ASSESSMENT

4.1. Existence of State aid

(38)

Article 107(1) TFEU provides that, save as otherwise provided in the Treaty, any aid granted by a Member State or through State resources in any form whatsoever which distorts or threatens to distort competition by favouring certain undertakings or the production of certain goods shall, in so far as it affects trade between Member States, be incompatible with the internal market.

(39)

In concurrence with the German authorities, the Commission considers first that the EUR 3 billion capital injection of SoFFin and the guarantee of EUR 1 billion by WestLB's shareholders constitute State aid within the meaning of Article 107(1) TFEU (9). No market investor would grant WestLB the same support under the current circumstances.

(40)

Additionally, the Commission considers that the establishment of a bad bank under the FMStFG can comprise additional aid to the beneficiary bank which must be assessed under the Commission’s Impaired Asset Communication (10) (“IAC”). The IAC provides guidance on the treatment under Article 107(3)(b) EC of asset relief measures by Member States, including in particular bad bank solutions as indicated in Annex II to the IAC.

(41)

The Commission recalls that according to the IAC impaired assets correspond to categories of assets on which banks are likely to incur losses. It defines asset relief as any measure whereby a bank is dispensed from the need for severe downward value adjustments of certain asset classes. In the present case the main purpose of the bad bank is to provide relief from risky and non-strategic assets of WestLB. The bad bank solution is intended to protect WestLB against the risk of future devaluation of assets included in the portfolio. The bad bank, in its design as well in its effects, allows WestLB to avoid considerable write-downs and at the same time reduces the bank's regulatory capital requirements. Therefore, the bad bank constitutes an asset relief measure and falls within the scope of the IAC (11).

(42)	According to point 39 of the IAC an impaired asset measure constitutes State aid in so far as the transfer value exceeds the market value of the total portfolio.

(43)

In this case, the assets will be spun off at the book value of EUR [65-75] billion. However, WestLB provides the bad bank with equity in the amount of EUR 3 billion. Providing equity to the bad bank is, from an economic perspective, equivalent to a write-down before a transfer. Therefore, this equity can be subtracted from the book value in order to obtain the transfer value. The transfer value is thus EUR [62-72] billion.

(44)	As no market value has been submitted, the market value can deemed to be zero. Hence, the Commission at this stage deems that the aid amount is EUR [62-72] billion.

(45)	Finally, it shall be noted that apart from the risk shield of EUR 5 billion none of the aid to be received by WestLB has been subject to the final Decision of 12 May 2009.

4.2. Application of Article 107(3)(b) TFEU

(46)

Article 107(3)(b) TFEU empowers the Commission to decide that aid is compatible with the internal market if it is intended “to remedy a serious disturbance in the economy of a Member State”. The Commission acknowledges that, overall, the threat of a serious disturbance in the German economy persists and that measures supporting banks are suitable to address that threat.

(47)

Given the significance of its integration and cooperation with other public sector banks, the Commission accepts that WestLB is a systemically relevant bank. The Commission further notes that the measures which are linked to each other contractually and, therefore, interdependent, are suitable to address WestLB's breach of regulatory minimum capital requirements. Without these measures, the shortfall of regulatory minimum capital requirements would trigger bank resolution procedures by the competent regulatory authority. The Commission concludes that such a failure would entail serious consequences for the German financial sector and the real economy. The measures must therefore be assessed under Article 107(3)(b) TFEU.

4.3. Compatibility with Article 107(3)(b) TFEU

(48)

The Commission has already made a first assessment regarding compatibility of some restructuring aid received by WestLB in its Decision of 12 May 2009. However, that decision did not authorise the additional aid which is the subject of the present decision. The compatibility of that additional aid needs therefore to be assessed separately. The Restructuring Communication of 22 July 2009 (12) states in point 27 that such additional aid during the restructuring can only be provided if it is justified for reasons of financial stability and is limited to the minimum necessary to restore viability. Pursuant to point 16 of the Restructuring Communication such measures cannot be approved under a scheme but must be authorised ex ante individually.

4.3.1. Recapitalisation

(49)

As with any recapitalisation measure, the recapitalisation of WestLB in form of a silent participation by SoFFin amounting to EUR 3 billion needs to be examined in the context of the Communication of 5 December 2008 on the limitation of aid to the minimum necessary and safeguards against undue distortions of competition (Recapitalisation Communication) (13) independently of the fact that it is required and intended to establish a bad bank.

(50)

The Recapitalisation Communication sets out that such measures are in principle appropriate if they prevent the insolvency of a bank and thereby serve financial stability as well as supporting the provision with credit of the real economy. However, such measures must limit distortions of competition to the minimum. To this end, section 2 of the Recapitalisation Communication requires an appropriate remuneration. As noted in point 11 of the Recapitalisation Communication, market-oriented pricing of capital injections would be the best safeguard against unjustified disparities in the level of capitalisation and improper use of such capital. Furthermore, section 2.3 of the Recapitalisation Communication explicitly states that such remuneration must be higher in the case of distressed banks, but pursuant to point 44 in any event as close as possible to that required for a similar bank under normal market conditions. The German rescue scheme requires at least 10 % on average for banks that are not fundamentally sound, according to the institution's risk profile. This was confirmed as a benchmark for distressed banks in Commission Decision of 12 December 2008 in Case N 615/08 (14). WestLB is considered to be a distressed bank since it would have been subject to bank resolution procedures without aid being granted. Thus, the capital provided must be remunerated with at least 10 % p.a. to be compatible with the Recapitalisation Communication. According to the commitments provided by Germany, WestLB will pay 10 % p.a. This rate is in line with the above requirements.

(51)

The recapitalisation must be seen in the context of the updated restructuring of WestLB which already provides for sufficient behavioural safeguards in line with point 45 of the Recapitalisation Communication. Moreover, Germany has provided several commitments to ensure a restricted dividend policy and that the recapitalisation will be used only to implement the objectives of the original decision.

(52)	Therefore, the recapitalisation is compatible with the Recapitalisation Communication. However, pursuant to point 45 of the Recapitalisation Communication, it can only be authorised temporarily for six months until the presentation of a revised restructuring plan.

4.3.2. Asset relief measures

(53)	Asset relief measures by Member States, irrespective of their form, need to be assessed under the IAC.

— Eligibility of assets

(54)

As regards the eligibility of the assets, the IAC indicates in section 5.4 that asset relief requires a clear identification of impaired assets and that certain limits apply in relation to eligibility to ensure compatibility. It notes that assets which have triggered the financial crisis and are subject to severe downward value adjustments appear to account for the bulk of uncertainty and scepticism concerning the viability of banks. In this respect, US mortgage backed securities and associated hedges and derivatives are mentioned. The IAC also notes, however, that an overly narrow relief measure would not be advisable and refers to a proportionate approach permitting the extension of eligibility to well-defined categories of other assets as well.

(55)	The bad bank does not only consist of structured securities but comprises also corporate, State, municipal, and student loans.

(56)

While in principle it would be questionable whether a spin-off of such assets at a transfer price above the market value is compatible with State aid rules, the IAC recognises in point 34 the necessity of a pragmatic and flexible approach to the selection of asset types for impaired assets measures (15). The Commission notes that the range of asset classes affected by the financial crisis became broader due to spillover effects. In particular, student loans and securities related to shipping, aircraft and real estate in general, face illiquid markets and/or are subject to severe downward adjustments. Asset relief for such assets can help to achieve the objectives of the IAC, i.e. to increase transparency and to contribute to financial stability, even if such assets are not included in the assets classes that initially triggered the financial crisis. Therefore, the Commission has in previous cases accepted asset relief measures for those assets (16). As set out in point 36 of the IAC, however, the comparatively broad range of assets affected requires an increased depth of restructuring.

— Transparency and disclosure

(57)

As regards transparency and disclosure, section 5.1 of the IAC requires full ex ante transparency and disclosure of impairments on the assets which are covered by relief measures, based on adequate valuation, certified by recognised independent experts and validated by the competent supervisory authority. This valuation must be provided to the Commission according to point 37 of the IAC.

(58)	In that respect, the Commission notes that information provided by Germany so far only covers some of the assets to be taken over by the bad bank. Moreover, no detailed evaluation performed by independent experts has yet been submitted to the Commission.

(59)	Consequently, the Commission notes that the IAC's criteria regarding transparency and disclosure are not met and, therefore, questions the compatibility of the measures with the State aid rules.

— Management of assets

(60)

As regards management of assets, section 5.6 of the IAC requires a clear functional and organisational separation between the beneficiary bank and its shielded assets, notably as to their management, staff and clientele. In this respect, the Commission notes that a bad bank ensures a clear functional and organisational separation, and is thus sufficient to achieve compliance.

— Valuation

(61)	Section 5.5 of the IAC explains that a correct and consistent approach to valuation is of key importance to prevent undue distortions of competition and to ensure the consistency of valuation methodologies.

(62)

Germany, so far, has only submitted estimated and/or preliminary figures and not disclosed all relevant details of the portfolios concerned and the methodology used for the assessment. Therefore, the Commission has doubts about the valuation of the real economic value of the portfolio being EUR [60-70] billion.

— Burden-sharing

(63)

As regards ex ante burden-sharing, section 5.2 of the IAC points out that banks ought to bear the losses associated with the impaired assets to the maximum extent. Burden sharing is usually achieved by a transfer at the real economic value and requires a corresponding write down of the book value. Accordingly, the beneficiary bank must disclose incurred and expected losses of the portfolio, and should limit the transfer price to the real economic value. However, if the beneficiary bank capitalises the bad bank with sufficient equity and thereby enables the bad bank to absorb future losses, the same economic effect is obtained.

(64)

As indicated above, the “transfer value” is EUR [62-72] billion. Germany claims that the equity to be provided to the bad bank (i.e. EUR 3 billion) is sufficient to cover so-called expected losses. In the absence of a proper valuation it remains unclear whether this equity is sufficient to cover the write down or first loss required under the IAC as no details regarding the methodology used have been revealed. However, aggregate figures provided by Germany reveal a difference between the book value and the real economic value of EUR [2,5-5,5] billion. Thus, the equity provided appears to be insufficient to cover the difference between the book value and the real economic value, which is at odds with the requirements of the IAC.

(65)

Moreover, the Commission notes that the shareholders have granted a guarantee amounting to EUR 1 billion which is already required to compensate for the shortfall of equity mentioned in point 62. Furthermore, the shareholders have an obligation to bear losses resulting from the resolution of the bad bank. Germany claims that both obligations will theoretically not be needed and do not have an economic value. This claim is however contradicted by the need felt by the parties concerned not only to notify the additional guarantee of EUR 1 billion but to cap the saving banks obligation to bear losses incurred by the bad bank. This is, in the view of the Commission, further evidence that the equity provided to the bad bank is not sufficient to cover all potential losses and, therefore, to cover the difference between the book value and the real economic value.

(66)

The Commission consequently has doubts that the measures amount to proper burden sharing in line with the IAC and reserves a final judgement on compatibility until the real economic value has been properly established. Nevertheless, the Commission acknowledges that the additional explicit guarantee of EUR 1 billion is part of the asset relief measures and must therefore take part in its approval.

— Remuneration

(67)

Point 21 of the IAC notes that correct remuneration is another element of the burden-sharing requirement. The Commission shall ensure, as noted in Annex IV to that Communication, that any pricing of the asset relief must include remuneration for the State that adequately takes account of the risks of future losses exceeding those projected in the determination of the real economic value. In line with the Commission's recent practice (17) this is based upon the capital relief effect resulting thereof.

(68)

The notification does not indicate how WestLB will remunerate the asset relief measure. Instead, Germany claims there is no need to provide remuneration, because the equity provided to the bad bank was sufficient to cover both losses and the capital relief effect. Apart from the fact that the Commission has doubts as to the establishment of the real economic value, it has not received any figures for the calculation of the capital relief effect. Since it is not in a position to verify whether the claim of Germany is correct, the Commission must reserve doubts in this respect.

(69)

Furthermore, the Commission highlights again the potential benefit stemming from the shareholders obligation to bear the losses of the bad bank and that apparently it was necessary to cap this obligation as regards the saving banks. This is further evidence that the equity may not be sufficient to cover both losses and the capital relief effect. Nevertheless, no remuneration is envisaged. Therefore the Commission raises doubts regarding remuneration.

4.4. Revised restructuring plan

(70)

The recapitalisation and the asset relief measures are provided with the aim of enabling the restructuring of WestLB. WestLB was already previously under the obligation to present a restructuring plan (18), which was recently submitted. Germany claims that its most recent update aims also at incorporating the current measures including the potential EUR 2 billion mentioned in recital 24. They will thus be subject to this preliminary assessment under the Commission's Restructuring Communication (19).

(71)

The updated restructuring plan reveals that the original timetable for the asset relief measure has been delayed. Moreover, the currently assessed measures show that a significant amount of additional aid is required compared to the aid under assessment in the Decision of 12 May 2009. Therefore, in the context of the assessment of the revised restructuring plan, all aid measures, including those which were already examined in the Decision of 12 May 2009, will be considered when evaluating the restoration of viability of WestLB through the spin-off of assets into a bad bank and the sale of the remainder by the end of 2011.

— Return to viability

(72)	The Commission first doubts whether WestLB can generate sufficient revenues that would enable the bank to pay an appropriate remuneration for the recapitalisation and the asset relief measures. Hence, the Commission doubts that the restructuring plan is suitable to restore the viability of WestLB.

(73)

Furthermore, the restructuring plan raises doubts that it is suitable to ensure that WestLB can be sold in a public tender in whole or in parts. As regards marketability, Germany anticipates that further capital will be required to enable the sale of the bank. The Commission takes this as an indication that Germany does not assume that the restructuring plan is apt to achieve the sale of the bank. According to the business plan, even in a medium-term perspective two of the three core business areas currently break even only because a considerable amount of costs has been accounted for in the Corporate Centre unit and has not been fully allocated to the three core business areas. The Commission therefore has doubts that these core business areas are marketable.

(74)

One of WestLB's core assumptions for the business plan — and a key factor for prospects of its profitability in the future — is that the bank will receive a Single-A rating again in the future. However, in May 2009 WestLB was downgraded to BBB+. Moreover, an analysis of a recent reporting by Standard & Poor's (dated 15 October 2009) shows that this rating agency is sceptical about the business model of WestLB, highlighting the weakness of focussing on cyclical wholesale business areas and the vulnerability to financial stress from recessions and difficult capital market conditions. Hence, the scepticism that is expressed in that report does not justify assuming that the bank's rating will improve in the short-term. Thus, the projected profit and loss figures are unlikely to be achieved as the current plan seems to significantly underestimate WestLB's cost of funding.

— Own contribution

(75)

Germany has provided a commitment to limit payments on capital instruments in case of losses and to achieve loss contribution. According to an ad hoc publication dated 16 December 2009, WestLB will probably post a loss for 2009 and not release reserves to enable payment and coupons or prevent loss participation. Shareholders and other creditors of capital instruments will hence contribute to the restructuring. However, the notified measures limit the potential for losses and thus enable WestLB to serve these instruments in the future. Thus, burden-sharing by shareholders and holders of capital instruments will remain limited.

(76)

In particular, the savings banks, instead of participating adequately in the burden-sharing, benefit significantly from the asset relief measure. As a result of the recapitalisation, they only contribute to the restructuring process of WestLB to a very limited extent. Furthermore, according to the FMStFG, the shareholders of the beneficiary bank should also compensate for losses that may occur at the resolution of the bad bank, corresponding to their stake. However, this obligation of the savings banks and consequently their participation in future losses of the bad bank has been capped at EUR 4,5 billion.

(77)	On this basis the Commission has doubts that burden-sharing is sufficient. Moreover, should Germany not propose genuine measures for burden-sharing of the savings banks, the Commission would have to ask for recovery of any unlawful and incompatible aid from the savings banks.

— Measures limiting the distortion of competition

(78)

According to point 30 of the Restructuring Communication, the nature and form of measures limiting the distortion of competition depends on the amount of the aid and the conditions and circumstances under which it was granted, as well as on the characteristics of the market or markets on which the beneficiary bank will operate. The Commission doubts that the measures proposed to mitigate the distortive effect of the entire aid (original aid and present aid) are sufficient as no relevant additional measures have been proposed notwithstanding the substantial additional aid to be received by WestLB.

(79)	Given the potential magnitude of the aid stemming from the original measures plus asset relief measures and the capital injection, the Commission, at this stage, cannot exclude that […] WestLB might be the only alternative to make all the aid compliant with Article 107(3)(b) TFEU.

5. CONCLUSION AND TEMPORARY AUTHORISATION OF THE MEASURES

(80)

All measures in favour of WestLB constitute State aid, which can however not be authorised at this stage because the asset relief measure does not fulfil the conditions of transparency and disclosure, valuation, burden sharing, and remuneration and because of doubts regarding the chances of restoration of viability, burden sharing and the mitigation of distortion of competition.

(81)

However, the Commission has established that it will authorise emergency measures temporarily if needed for reasons of financial stability (20), while it is not ready to take a definite decision given doubts on compatibility of the measures as restructuring aid. In the present case the supervisory authorities have confirmed that the aid is necessary in order to prevent of the initiation of bank resolution procedures of a systemically relevant bank.

(82)	It has first been established that the recapitalisation measures fulfil the requirements of the Recapitalisation Communication.

(83)

Second, as regards the asset relief measures, the Commission has doubts regarding their compatibility with the IAC. These doubts relate in particular to the real economic value, which could not be assessed at this stage. However, these doubts do not hinder a temporary approval for reasons of financial stability, because Germany committed that the measure would be brought in line with the IAC if the real economic value turned out to be lower than submitted. Moreover, the Commission has verified that the other criteria of the IAC are met (in particular eligibility and the management of assets) and that the recapitalisation and the guarantee of EUR 1 billion ensure some limited burden sharing at this stage.

(84)

Given the imminent threat of the initiation of bank resolution procedures in the absence of the measures, the Commission considers the recapitalisation measure and the asset relief to be temporarily compatible for six months with the internal market as emergency support under Article 107(3)(b) TFEU. Therefore, the Commission has at this stage temporarily no objection to the transfer of the assets to the bad bank.

(85)

In light of the doubts regarding compatibility of the asset relief measure with the IAC and the failure of the current revised restructuring plan to demonstrate that it will ensure the sale of the beneficiary, proper burden sharing and mitigate the distortions of competition, the Commission needs to further investigate the measures and thus to open a formal investigation procedure pursuant to Article 108(2) TFEU.

6. DECISION

The Commission concludes that the measures notified by Germany on 10 December 2009 concerning the recapitalisation of WestLB, the guarantee and the associated asset relief measure constitute State aid within the meaning of Article 107(1) TFEU.

In the light of the foregoing considerations, the Commission has decided to initiate the procedure laid down in Article 108(2) TFEU regarding the asset relief in the form of the establishment of a bad bank concerning transparency and disclosure, valuation and burden sharing (including remuneration) as well as on the restructuring aid (asset relief, recapitalisation and guarantee) to WestLB.

On the basis of the commitments provided by Germany, and in order to secure financial stability the Commission authorises the asset relief in the form of the establishment of a bad bank, the recapitalisation by SoFFin in the amount of EUR 3 billion as well as the guarantee of the shareholders of EUR 1 billion temporarily for a period of six months.

Germany is required to provide in addition to all documents already received, information and data needed for the assessment of the compatibility of the aid, and in particular:

— transparency and disclosure including evaluation: the final composition of the portfolios and the evaluation of the assets to be spun off,

— burden sharing and remuneration: detailed information regarding burden sharing and remuneration for the asset relief measure, based upon evaluation,

— suitability of the restructuring plan to enable sale: a revised restructuring plan that takes into account the full amount of State aid granted, comprising adequate remuneration, additional in-depth restructuring, and measures limiting distortion of competition.

Should the Commission come to the conclusion that unlawful State aid was granted to savings bank which are members of Westfälisch-Lippische Sparkassen- und Giroverband and Rheinische Sparkassen- und Giroverband by releasing them from their obligation to contribute to the recapitalisation and by introducing a cap to their liabilities and thus their participation in losses of bad bank, such unlawful aid if incompatible will be recovered from the savings banks.

Germany is requested to forward a copy of this letter to the potential recipients of the aid immediately.

The Commission wishes to remind Germany that Article 108(3) TFEU has suspensory effect, and would draw your attention to Article 14 of Council Regulation (EC) No 659/1999, which provides that all unlawful aid may be recovered from the recipient.

The Commission warns Germany that it will inform interested parties by publishing this letter and a meaningful summary of it in the Official Journal of the European Union. It will also inform interested parties in the EFTA countries which are signatories to the EEA Agreement, by publishing a notice in the EEA Supplement to the Official Journal of the European Union, and will inform the EFTA Surveillance Authority by sending a copy of this letter. All such interested parties will be invited to submit their comments within one month of the date of such publication.

The Commission notes, that for the reason of urgency Germany exceptionally accepts the adoption of the decision in the English language.”

(1) With effect from 1 December 2009, Articles 87 and 88 of the EC Treaty have become Articles 107 and 108, respectively, of the TFEU. The two sets of provisions are, in substance, identical. For the purposes of this Decision, references to Articles 107 and 108 of the TFEU should be understood as references to Articles 87 and 88, respectively, of the EC Treaty where appropriate.

(2) Cf. Commission Decision of 12 May 2009 in Case C 43/08, Restructuring of WestLB AG, http://ec.europa.eu/competition/state_aid/register/ii/doc/C-43-2008-WLWL-en-12.5.2009.pdf

(3) Cf. Commission Decision of 7 October 2009 in Case N 531/09, Assumption of Risk for WestLB, not yet published.

(4) According to information sent by Germany on 18 November 2009, the risk shield that was in the end contractually agreed upon was only EUR 5,9 billion, therefore lower than the amount initially notified.

(5) Cf. point 1.1 and 3.3 of the Annex to Commission Decision of 12 May 2009 in Case C 43/08, Restructuring of WestLB AG, http://ec.europa.eu/competition/state_aid/register/ii/doc/C-43-2008-WLWL-en-12.5.2009.pdf

(6) Confidential information.

(7) It is contractually excluded that SoFFin can become majority shareholder.

(8) The FMStFG in section 8a provides the possibility for the SoFFin to create a bad bank, a so-called “Bundesrechtliche Abwicklungsanstalt”. Its main objective is to take over — and subsequently to wind-up — risky and non-strategic assets. Usage of a bad bank requires that the requesting bank has a viable business model and is sufficiently capitalized. Upon request, the SoFFin will allow or reject the application after an assessment of the business concept for the bad bank and an evaluation of the assets to be taken over.

The bad bank's take-over of assets shall be accomplished in the form of an asset spin-off by the beneficiary bank which is released from any contingent liabilities (“Nachhaftung”) of the bad bank. Instead, the shareholders of the beneficiary bank remain liable for debts of the bad bank and are obliged to loss compensation (“Verlustübernahme”), if required, corresponding to their percentage of equity. The bad bank is an organisationally and economically autonomous entity within the Bundesanstalt für Finanzmarktstabilisierung (FMSA) with the legal capacity to act and take legal action on its own behalf. If a bad bank is created, the SoFFin is responsible for its monitoring, coordination and liquidation, while the bad bank is autonomously responsible to cover its operating costs. Losses or surpluses after the wind-up of the bad bank's asset are allocated to the shareholders of the beneficiary bank. Therefore, the FMStFG requires that potential losses are borne by the shareholders of the beneficiary bank.

Additionally, according to section 8 point 4.5 FMStFG, a beneficiary bank has to disclose all risks associated with the respective assets prior to the asset relief measure. However, there is no obligation to evaluate the assets.

(9) This also applies to the additional EUR 2 billion for the benefit of WestLB mentioned in point 25.

(10) Communication from the Commission on the treatment of impaired assets in the Community banking sector, OJ C 72, 26.3.2009, p. 1.

(11) As regards the application ratione temporis the Commission recalls that it has to apply law and guidelines in force at the time of the adoption of the decision, irrespective of the time at which the aid measures were designed or notified (cf. Case C 334/07 P Commission v Freistaat Sachsen, judgment of 11 December 2008, not yet reported) The IAC applies to the present bad bank, since it agreed to and notified after the publication of the IAC, notwithstanding its retroactive entering into force.

(12) Commission Communication on the return viability and the assessment of restructuring measures in the financial crisis under State aid rules, OJ C 195, 14.8.2009, p. 9.

(13) Communication from the Commission — Recapitalisation of financial institutions in the current financial crisis: limitation of aid to the minimum necessary and safeguards against undue distortions of competition, OJ C 10, 15.1.2009, p. 2.

(14) See point 16 in Commission Decision of 12 December 2008 in Case N 625/08, OJ C 143, 24.6.2009, p. 1.

(15) Commission Decision of 22 October 2009 in Case C 29/09, HSH Nordbank, point 40, OJ C 281, 21.11.2009, p. 42.

(16) Commission Decision of 22 October 2009 in Case C 29/09, HSH Nordbank, OJ C 281, 21.11.2009, p. 42, point 40. To some extent also Commission Decision of 15 December 2009 in Case C 17/09 — LBBW, not yet published.

(17) Cf. Commission Decision of 15 December 2008 in Case C 17/08 LBBW, Commission Decision of 18 November 2009 in Case C 10/09 ING.

(18) The Commission already noted in its Decision of 7 October 2009 that the need for additional aid in the restructuring phase required reassessment of the implementation of the existing restructuring plan.

(19) Although the Decision of 12 May 2009 made reference to the 2004 Guidelines on State aid for rescuing and restructuring firms in difficulty, the Commission has clarified in point 49 of the Restructuring Communication that all aid notified to the Commission before 31 December 2010 will be assessed as restructuring aid to banks pursuant to that Communication instead of the 2004 Guidelines.

(20) Commission Decision of 13 November in Case C 15/08, Hypo RealEstate, not yet published, and Commission Decision of 31 March 2009 in Case C 10/09 ING, OJ C 158, 11.7.2009, p. 13.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2010.066.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 66

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	53 årgången 17 mars 2010

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	YTTRANDEN
	Europeiska datatillsynsmannen
2010/C 066/01	Yttrande från Europeiska datatillsynsmannen om förslaget till rådets förordning om administrativt samarbete och kampen mot skatteundandragande i fråga om mervärdesskatt (omarbetning)	1

	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2010/C 066/02	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.5712 – Mitsubishi Chemical Holdings/Mitsubishi Rayon Co) ( 1 )	10

2010/C 066/03	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.5750 – Wabco/Würth/JV) ( 1 )	10

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2010/C 066/04	Eurons växelkurs	11

2010/C 066/05	Meddelande från kommissionen om den tillgängliga kvantiteten för andra halvåret 2010 för vissa mjölk- och mjölkprodukter i vissa tullkvoter som gemenskapen öppnat	12

	V Yttranden
	ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN
	Europeiska kommissionen
2010/C 066/06	Ansökningsomgånger för arbetsprogrammet 2010 Människor i Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration	13

2010/C 066/07	Inbudjan att inkomma med prosjektforslag for trafikomställningsåtgärder, åtgärder rörande höghastighetsleder till sjöss, trafikundvikande åtgärder, katalysatoråtgärder och åtgärder för gemensamt lärande inom ramen för det andra Marco Polo-programmet (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1692/2006 – EUT L 328, 24.11.2006, s. 1)	14

	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2010/C 066/08	Statligt stöd – Tyskland – Statligt stöd C 40/09 (f.d. N 555/09) – Ytterligare stöd till WestLB AG i samband med överföring av tillgångar – Uppmaning enligt artikel 108.2 i EUF-fördraget om att inkomma med synpunkter på ( 1 )	15

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,3723
JPY	japansk yen	124,22
DKK	dansk krona	7,4407
GBP	pund sterling	0,90690
SEK	svensk krona	9,7242
CHF	schweizisk franc	1,4516
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	8,0145
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,504
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	264,19
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,7077
PLN	polsk zloty	3,8865
RON	rumänsk leu	4,0893
TRY	turkisk lira	2,0944
AUD	australisk dollar	1,5005
CAD	kanadensisk dollar	1,3944
HKD	Hongkongdollar	10,6493
NZD	nyzeeländsk dollar	1,9477
SGD	singaporiansk dollar	1,9155
KRW	sydkoreansk won	1 555,03
ZAR	sydafrikansk rand	10,1320
CNY	kinesisk yuan renminbi	9,3672
HRK	kroatisk kuna	7,2570
IDR	indonesisk rupiah	12 581,48
MYR	malaysisk ringgit	4,5538
PHP	filippinsk peso	62,740
RUB	rysk rubel	40,2510
THB	thailändsk baht	44,497
BRL	brasiliansk real	2,4197
MXN	mexikansk peso	17,1894
INR	indisk rupie	62,4650

Produkter med ursprung i Moldavien
Kvotnummer	Kvantitet (kg)
09.4210	1 500 000

Smör med ursprung i Nya Zeeland
Kvotnummer	Kvantitet (kg)
09.4195	26 494 400
09.4182	33 612 000

Ansökningsomgångens titel	Ansökningsomgångens identifieringskod
Europeiska stipendier	FP7-PEOPLE-2010-IEF
Internationella stipendier för forskare från tredjeland	FP7-PEOPLE-2010-IIF
Internationella stipendier för forskare från EU och associerade länder	FP7-PEOPLE-2010-IOF