13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/1

---

2010/C 63/01

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 51, 27.2.2010

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 37, 13.2.2010

EUT C 24, 30.1.2010

EUT C 11, 16.1.2010

EUT C 312, 19.12.2009

EUT C 297, 5.12.2009

EUT C 282, 21.11.2009

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/2

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy Gdańsk-Północ — Republiken Polen) — insolvensförfarande inlett mot MG Probud Gdynia sp. z o.o.

(Mål C-444/07) (1)

(Civilrättsligt samarbete - Förordning (EG) nr 1346/2000 - Insolvensförfaranden - En medlemsstats vägran att erkänna ett beslut att inleda ett insolvensförfarande som fattats av en behörig domstol i en annan medlemsstat såväl som beslut som rör genomförandet och slutförandet av detta insolvensförfarande)

2010/C 63/02

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy Gdańsk-Północ

Part i målet vid den nationella domstolen

MG Probud Gdynia sp. z o.o.

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Sąd Rejonowy Gdańsk — Tolkning av artiklarna 3, 4, 16, 17 och 25 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, s. 1) — Beslut om kvarstad av ett företags banktillgodohavande som fattats av myndigheterna i en medlemsstat efter att ett insolvensförfarande inletts mot detta företag i en annan medlemsstat, och detta trots att beslutet stred mot bestämmelserna i den stat där förfarandet inletts — En medlemsstats vägran att erkänna det insolvensförfarande som inletts av en domstol i en annan medlemsstat, trots att något sekundärinsolvensförfarande inte inletts i den förstnämnda medlemsstaten

Domslut

Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden, och särskilt artiklarna 3, 4, 16, 17 och 25, ska tolkas så, att efter det att det i en medlemsstat har meddelats ett beslut om att inleda ett huvudinsolvensförfarande, såsom fallet är i målet vid den nationella domstolen, är de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat, i vilken något sekundärinsolvensförfarande inte har inletts, med förbehåll för avslagsgrunderna i artiklarna 25.3 och 26 i denna förordning, skyldiga att erkänna och verkställa alla beslut som rör detta huvudinsolvensförfarande och har således inte rätt att med tillämpning av lagstiftningen i denna andra medlemsstat besluta om exekutiva åtgärder beträffande tillgångar som finns på denna andra medlemsstats territorium och som tillhör den gäldenär som förklarats vara på obestånd, när lagstiftningen i inledningsstaten inte tillåter detta och villkoren för att tillämpa artiklarna 5 och 10 i förordningen inte är uppfyllda.

---

(1)  EUT C 283, 24.11.2007

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/2

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 14 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État, Belgien) — Association générale de l’industrie du médicament (AGIM) ASBL (C-471/07 och C-472/07), Bayer SA (C-471/07 och C-472/07), Pfizer SA (C-471/07 och C-472/07), Servier Benelux SA (C-471/07 och C-472/07), Janssen Cilag SA (C-471/07), Sanofi-Aventis Belgium SA, tidigare Sanofi-Synthelabo SA (C-472/07) mot État belge

(Mål C-471/07 och C-472/07) (1)

(Direktiv 89/105/EEG - Insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel - Artikel 4.1 - Direkt effekt - Prisstopp)

2010/C 63/03

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État (Belgien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Association générale de l’industrie du médicament (AGIM) ASBL (C-471/07 och C-472/07), Bayer SA (C-471/07 och C-472/07), Pfizer SA (C-471/07 och C-472/07), Servier Benelux SA (C-471/07 och C-472/07), Janssen Cilag SA (C-471/07), Sanofi-Aventis Belgium SA, tidigare Sanofi-Synthelabo SA (C-472/07)

Motpart: État belge

ytterligare deltagare i rättegången: Sanofi-Aventis Belgium SA (C-471/07)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Conseil d'État (Belgien) — Tolkning av artikel 4.1 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (EGT L 40, s. 8; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 45) — Prisstopp på läkemedel infört av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat — Omfattning av skyldigheten för den sistnämnda att minst en gång per år genomföra en undersökning för att fastställa huruvida ”nationalekonomiska faktorer” motiverar att prisstoppet bibehålls — Kan undersökningen begränsas till att avse endast en kostnadskontroll avseende folkhälsan eller fordras att de nationalekonomiska effekterna av prisstoppet på läkemedelsindustrin beaktas?

Domslut

1.

Artikel 4.1 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen ska tolkas så, att det ankommer på medlemsstaterna att med iakttagande av det i direktivet eftersträvade syftet att medge insyn, samt med iakttagande av kraven i nämnda bestämmelse, fastställa de kriterier på grundval av vilka den undersökning av de nationalekonomiska faktorer som avses i bestämmelsen ska göras, under förutsättning att de grundas på objektiva och kontrollerbara omständigheter.

2.	Artikel 4.1 i direktiv 89/105 ska tolkas så, att den bestämmelsen, med hänsyn till sitt innehåll, inte är tillräckligt precis för att enskilda i nationella domstolar ska kunna åberopa den gentemot en medlemsstat.

3.

Artikel 4.1 i direktiv 89/105 ska tolkas så, att en medlemsstat — 18 månader efter det att det tidigare prisstoppet på läkemedel, vilket hade varat i åtta år, upphört att gälla — får fatta ett nytt beslut om allmänt prisstopp på läkemedel som omfattas av sjukförsäkringssystemet, utan att genomföra en sådan undersökning av nationalekonomiska faktorer som föreskrivs i den bestämmelsen.

---

(1)  EUT C 22, 26.1.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/3

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 januari 2010 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-546/07) (1)

(Fördragsbrott - Frihet att tillhandahålla tjänster - Artikel 49 EG - Bilaga XII till anslutningsakten - Förteckning enligt artikel 24 i anslutningsakten: Polen - Kapitel 2 punkt 13 - Möjlighet för Förbundsrepubliken Tyskland att göra avsteg från artikel 49 första stycket EG - ”Standstill”-klausul - Avtal mellan Förbundsrepubliken Tysklands regering och Republiken Polens regering av den 31 januari 1990 om utstationering av arbetstagare från polska företag för genomförande av entreprenadavtal - Utesluten möjlighet för företag som är etablerade i andra medlemsstater att med polska företag ingå entreprenadavtal om arbeten som ska utföras i Tyskland - Utsträckning av de inskränkningar som fanns vid undertecknandet av anslutningsfördraget och som avsåg polska arbetstagares tillgång till den tyska arbetsmarknaden)

2010/C 63/04

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Traversa och P. Dejmek)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller, M. Lumma och C. Blaschke)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Polen (Ombud: M. Dowgielewicz

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 49 EG och av bilaga XII (förteckning som avses i artikel 24 i anslutningsakten: Polen), kapitel 2 (fri rörlighet för personer), punkt 13, till Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om anpassning av fördragen (EUT L 2003, L 236, s. 875) — De nationella myndigheternas tolkning och tillämpning av avtalet av den 31 januari 1990 mellan Förbundsrepubliken Tysklands regering och Republiken Polens regering om utstationering av arbetstagare från polska företag för genomförande av entreprenadavtal — Utesluten möjlighet för företag som är etablerade i andra medlemsstater att med polska företag ingå entreprenadavtal om arbeten som ska utföras i Tyskland — Utsträckning av de inskränkningar som fanns vid undertecknandet av anslutningsfördraget och som avsåg polska tillfälligt anställda arbetstagares (”Werkvertragsarbeitnehmer”) tillgång till den nationella arbetsmarknaden

Domslut

1.

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 EG, genom att i sin administrativa praxis tolka uttrycket ”företag från den andra sidan”, i artikel 1.1 i avtalet mellan Förbundsrepubliken Tysklands regering och Republiken Polens regering av den 31 januari 1990 om utstationering av arbetstagare från polska företag för utförande av arbete, i dess lydelse av den 1 mars och den 30 april 1993, såsom ”tyska företag”.

2.	Talan ska ogillas i övrigt.

3.	Europeiska kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader.

4.	Republiken Polen ska bära sin rättegångskostnad.

---

(1)  EUT C 64, 8.3.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/4

---

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Landesarbeitsgericht Düsseldorf (Tyskland) — Seda Kücükdeveci mot Swedex GmbH & Co. KG

(Mål C-555/07) (1)

(Principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder - Direktiv 2000/78/EG - Nationell lagstiftning om uppsägning enligt vilken anställningsperioder som fullgjorts innan arbetstagaren uppnått 25 års ålder inte ska beaktas vid beräkning av uppsägningstid - Motivering för åtgärden - Nationella bestämmelser strider mot direktivet - Den nationella domstolens roll)

2010/C 63/05

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesarbeitsgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Seda Kücükdeveci

Svarande: Swedex GmbH & Co. KG

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Landesarbeitsgericht Düsseldorf (Tyskland) — Tolkningen av principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder och av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16, rättelse EGT L 2, 2001, s. 42) — Nationell lagstiftning om uppsägning som innebär att uppsägningstiden förlängs i förhållande till anställningstiden varvid den anställningstid som fullgjorts innan arbetstagaren fyllt 25 år inte ska beaktas

Domslut

1.

Unionsrätten och närmare bestämt principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder, såsom den har kommit till uttryck i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, ska tolkas så att den utgör hinder mot sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken anställningsperioder som arbetstagaren fullgjort innan denne uppnått 25 års ålder inte ska beaktas vid beräkningen av uppsägningstiden.

2.

Det ankommer på den nationella domstolen att i en tvist mellan enskilda säkerställa att principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder, såsom den har kommit till uttryck i direktiv 2000/78, iakttas, genom att vid behov underlåta att tillämpa varje bestämmelse i den nationella lagstiftningen som strider mot denna, oberoende av om den utnyttjar möjligheten att i de fall som avses i artikel 267 andra stycket FEUF begära ett förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol avseende tolkningen av denna princip.

---

(1)  EUT C 79, 29.3.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/4

---

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo — Spanien) — Transportes Urbanos y Servicios Generales, SAL mot Administración del Estado

(Mål C-118/08) (1)

(Medlemsstaternas processuella autonomi - Likvärdighetsprincipen - Skadeståndsanspråk som framställs mot staten - Åsidosättande av unionsrätten - Åsidosättande av grundlagen)

2010/C 63/06

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo — Spanien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Transportes Urbanos y Servicios Generales, SAL

Motpart: Administración del Estado

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Supremo (Spanien) — En medlemsstats åsidosättande av rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten — Skyldighet att utge skadestånd — Rättsakt som strider mot en medlemsstats grundlag och rättsakt som strider mot unionsrätten — Principerna om likvärdighet och om effektivitet

Domslut

Unionsrätten utgör hinder för tillämpning av en regel i en medlemsstat enligt vilken det är möjligt att vinna framgång med ett skadeståndsanspråk mot staten som framställs på den grunden att en nationell lag strider mot unionsrätten, vilket fastställts i en dom som Europeiska gemenskapernas domstol meddelat med stöd av artikel 226 EG, endast om sökanden först uttömt alla interna rättsmedel för att angripa det på denna lag grundade skadebringande förvaltningsbeslutet, medan någon sådan regel inte gäller då skadeståndsanspråk framställs mot staten på den grunden att samma lag strider mot grundlagen, vilket fastställts av behörig domstol.

---

(1)  EUT C 128, 24.05.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/5

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 14 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Oldenburg (Tyskland)) — Stadt Papenburg mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-226/08) (1)

(Direktiv 92/43/EEG - Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter - Den berörda medlemsstatens beslut att godkänna det utkast till en lista över områden av gemenskapsintresse som har upprättats av kommissionen - Intressen och synpunkter som ska beaktas)

2010/C 63/07

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Oldenburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Stadt Papenburg

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Verwaltungsgericht Oldenburg — Tolkningen av artiklarna 2.3, 4.2 första stycket och 6.3 och 6.4 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114) — En kommuns ekonomiska intressen, som är kopplade till driften av en hamn och som är grundlagsskyddade, vilka varaktigt kan påverkas av att det berörda området eventuellt utses till ett område av gemenskapsintresse — Intressen och synpunkter som den berörda medlemsstaten ska beakta när den beslutar att godkänna det utkast till en lista över områden av gemenskapsintresse som har upprättats av kommissionen

Domslut

1.

Artikel 4.2 första stycket i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2006/105/EG av den 20 november 2006, ska tolkas så att en medlemsstat inte får neka samtycke till att ett eller flera områden upptas i Europeiska kommissionens utkast till en lista över områden av gemenskapsintresse på andra grunder än sådana som avser naturskydd.

2.

Artikel 6.3 och 6.4 i direktiv 92/43, i dess lydelse enligt direktiv 2006/105, ska tolkas så att fortlöpande underhållsarbeten i flodmynningars farleder, som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område och som godkänts enligt nationell rätt redan innan fristen för införlivandet av livsmiljödirektivet löpte ut, i den mån som de kan påverka området på ett betydande sätt, måste underkastas en bedömning av konsekvenserna för området i enlighet med nämnda artikel, om arbetena fortsätter efter det att området upptagits på listan över områden av gemenskapsintresse i enlighet med artikel 4.2 tredje stycket i detta direktiv.

3.

Om nämnda arbeten — med hänsyn tagen bland annat till att de är återkommande samt till formen av eller villkoren för deras genomförande — kan anses utgöra en enda operation, i synnerhet när syftet med dem är att bibehålla ett visst djup i flodens farleder genom regelbundna och härför nödvändiga muddringsarbeten, kan de betraktas som ett och samma projekt i den mening som avses i artikel 6.3 i livsmiljödirektivet.

---

(1)  EUT C 209, 15.08.2008

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/6

---

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Frankfurt am Main) — Colin Wolf mot Stadt Frankfurt am Main

(Mål C-229/08) (1)

(Direktiv 2000/78/EG - Artikel 4.1 - Förbud mot åldersdiskriminering - Nationell bestämmelse enligt vilken 30 år är den högsta åldern för rekrytering till offentlig tjänst inom brandkåren - Mål som eftersträvas - Begreppet verkligt och avgörande yrkeskrav)

2010/C 63/08

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Frankfurt am Main

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Colin Wolf

Motpart: Stadt Frankfurt am Main

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Verwaltungsgericht Frankfurt am Main (Tyskland) — Tolkning av artiklarna 6.1 och 17 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16) — Förbud mot åldersdiskriminering — Begreppen särbehandling på grund av ålder som är ”objektivt och rimligt motiverad” och ”krav på en rimligt lång anställningstid före pensionering” — Nationell bestämmelse enligt vilken 30 år är högsta ålder för rekrytering av brandmän inom offentlig tjänst

Domslut

Artikel 4.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, ska tolkas så, att denna bestämmelse inte hindrar nationell lagstiftning, som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, genom vilken det fastställs en högsta åldersgräns på 30 år för rekrytering till tjänster på mellannivå inom brandkårens tekniska avdelning.

---

(1)  EUT C 223, 30.8.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/6

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud — Republiken Tjeckien) — Milan Kyrian mot Celní úřad Tábor

(Mål C-233/08) (1)

(Ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar - Direktiv 76/308/EEG - Domstolarnas prövningsrätt i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte - Huruvida den handling som medger verkställighet kan verkställas - Huruvida gäldenären delgetts handlingen i vederbörlig ordning - Delgivning på ett språk som mottagaren inte förstår)

2010/C 63/09

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Milan Kyrian

Svarande: Celní úřad Tábor

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) — Tolkning av allmänna rättsprinciper om rätten till en rättvis rättegång och god förvaltningssed samt rättsstatsprincipen, liksom tolkning av artikel 12.3 i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder i dess lydelse enligt rådets direktiv 79/1071/EEG av den 6 december 1979 om ändring av direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdeskatt (EGT L 331, s. 10; svensk specialutgåva, område 2, volym 2, s. 158) och rådets direktiv 2001/44/EG av den 15 juni 2001 om ändring av direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter (EGT L 175, s. 17) — Domstolarnas prövningsrätt i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, i enlighet med gällande lagstiftning i den medlemsstaten, av huruvida den handling som medger verkställighet av fordrans indrivning har anmälts i vederbörlig ordning och kan verkställas — Dokument som medger verkställighet som inte innehåller gäldenärens födelsedatum och som författats på ett språk som vederbörande inte förstår och som inte är ett officiellt språk i den anmodade medlemsstaten

Domslut

1.

Artikel 12.3 i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2001/44/EG av den 15 juni 2001, ska tolkas så, att domstolarna i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, i princip, saknar behörighet att pröva huruvida det dokument som medger verkställighet är verkställbart. Däremot, för det fall en talan väcks vid domstol i den staten genom vilken giltigheten och rättsenligheten av verkställighetsåtgärder, såsom delgivningen av det dokument som medger verkställighet, ifrågasätts, har den domstolen behörighet att pröva huruvida dessa åtgärder har verkställts i vederbörlig ordning i enlighet med lagar och andra författningar i nämnda medlemsstat.

2.

Enligt förfarandet för ömsesidigt bistånd som inrättades genom direktiv 76/308, i dess lydelse enligt direktiv 2001/44, ska mottagaren av det dokument som medger verkställighet, för att ges möjlighet att göra gällande sina rättigheter, delges detta dokument på ett officiellt språk i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte. För att säkerställa att denna rätt iakttas ankommer det på den nationella domstolen att tillämpa sin nationella rätt och samtidigt säkerställa gemenskapsrättens fulla verkan.

---

(1)  EUT C 209, 15.8.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/7

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie van België, Belgien) — Belgische Staat mot Direct Parcel Distribution Belgium NV

(Mål C-264/08) (1)

(Gemenskapens tullkodex - Tullskuld - Tullbelopp - Artiklarna 217 och 221 - Gemenskapens egna medel - Förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 - Artikel 6 - Huruvida ett tullbelopp måste bokföras innan gäldenären underrättas om beloppet - Begreppet tullbelopp som ”lagligen skall betalas”)

2010/C 63/10

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie van België

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Belgische Staat

Svarande: Direct Parcel Distribution Belgium NV

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hof van Cassatie van België — Tolkningen av artiklarna 217.1 och 221.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (i dess lydelse år 1992) (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) och artikel 6 i förordning nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1) — Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand — Huruvida belopp ska beaktas innan gäldenären meddelas — Begreppet införa ”i räkenskapsregistret eller i annat likvärdigt medium” — Återkrav av belopp som inbetalats utan grund

Domslut

1.

Artikel 221.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska tolkas så, att den ”bokföring” av det tullbelopp som ska återbetalas som avses i den bestämmelsen utgör den ”bokföring” av tullbeloppet som avses i artikel 217.1 i nämnda förordning.

2.

Den ”bokföring” som avses i artikel 217.1 i förordning nr 2913/92 ska särskiljas från den angivelse av fastställda tullbelopp i bokföringen av egna medel, som föreskrivs i artikel 6 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel. Eftersom det i artikel 217 i förordning nr 2913/92 inte föreskrivs några praktiska förfaranden gällande bokföringen enligt den bestämmelsen eller, därigenom, några tekniska eller formella minimikrav, ska denna bokföring utföras på ett sätt som säkerställer att de behöriga tullmyndigheterna för in de exakta beloppen för import- eller exporttullar som härrör från en tullskuld i räkenskaperna eller något annat likvärdigt medium i syfte att bokföringen av de aktuella beloppen ska ske med säkerhet, även med hänsyn till gäldenären.

3.

Artikel 221.1 i förordning nr 2913/92 ska tolkas så, att den underrättelse om de belopp som ska betalas i import- eller exporttullar som tullmyndigheterna på lämpligt sätt ska lämna till gäldenären endast kan ske med giltig verkan om tullmyndigheterna dessförinnan har bokfört dessa tullbelopp. Medlemsstaterna är inte skyldiga att anta särskilda handläggningsregler för hur gäldenären ska underrättas om dessa tullbelopp, eftersom tillvägagångssättet för underrättelsen kan regleras genom nationella handläggningsregler med allmän giltighet som garanterar att gäldenären får korrekt information och möjlighet att med fullständig kännedom om saken tillvarata sina rättigheter.

4.

Gemenskapsrätten utgör inte hinder för att den nationella domstolen stöder sig på en presumtion att tullmyndigheternas förklaring att beloppet för import- eller exporttullarna bokfördes, i den mening som avses i artikel 217 i förordning nr 2913/92, innan gäldenären underrättades om tullbeloppet är riktig, under förutsättning att effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen iakttas.

5.

Artikel 221.1 i förordning nr 2913/92 ska tolkas så, att det tullbelopp som ska uppbäras måste bokföras av tullmyndigheterna i den berörda medlemsstaten innan gäldenären underrättas om tullbeloppet. Tullmyndigheterna kan inte uppbära tullbeloppet om det inte har bokförts i enlighet med artikel 217.1 i förordning nr 2913/92. Tullmyndigheterna har dock fortfarande möjlighet att på nytt underrätta gäldenären om samma tullbelopp, med iakttagande av villkoren i artikel 221.1 i förordning nr 2913/92 och de preskriptionsregler som var i kraft när tullskulden uppkom.

6.

Tullbeloppet avseende import- eller exporttullar förblir det belopp som ”lagligen skall betalas” i den mening som avses i artikel 236.1 första stycket i förordning nr 2913/92, även om gäldenären har underrättats om detta belopp utan att det dessförinnan har bokförts i enlighet med artikel 221.1 i denna förordning. Om det inte längre är möjligt att underrätta gäldenären på grund av att den frist som fastställs i artikel 221.3 i tullkodexen har löpt ut, har gäldenären i princip rätt att kräva återbetalning av detta belopp från den medlemsstat som har uppburit det.

---

(1)  EUT C 247, 27.9.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/8

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Mons (Belgien)) — Société de Gestion Industrielle (SGI) mot État belge

(Mål C-311/08) (1)

(Etableringsfrihet - Fri rörlighet för kapital - Direkt beskattning - Lagstiftning om inkomstskatt - Fastställande av skattepliktig inkomst för bolag - Närstående bolag - Avvikande eller vederlagsfri förmån som ett bolag med hemvist i landet beviljar ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat - Höjning av resultatet i det bolag som beviljat förmånerna med ett belopp motsvarande dessa förmåner - En väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna - Bekämpning av skatteflykt - Förebyggande av missbruk - Proportionalitet)

2010/C 63/11

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Mons

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Société de Gestion Industrielle (SGI)

Motpart: État belge

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal de première instance de Mons (Belgien) — Tolkning av artiklarna 12 EG, 43 EG, 48 EG och 56 EG — Fråga om tillåtlighet av en nationell lagstiftning enligt vilken ett bolag med hemvist i landet ska beskattas för en avvikande eller vederlagsfri förmån, som det bolaget beviljat ett närstående bolag som inte har hemvist i landet medan sådan beskattning inte ska ske när samma förmån beviljas ett bolag med hemvist i landet

Domslut

Artikel 43 EG jämförd med artikel 48 EG ska tolkas så, att dessa artiklar i princip inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat, såsom den lagstiftning som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken en avvikande eller vederlagsfri förmån beskattas hos det bolag som har hemvist i landet, när det bolaget har beviljat en sådan förmån till ett direkt eller indirekt närstående bolag med hemvist i en annan medlemsstat, medan förstnämnda bolag inte beskattas för en sådan förmån när den beviljas ett direkt eller indirekt närstående bolag som har hemvist i landet. Det ankommer dock på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida den lagstiftning som är aktuell i målet vid den nationella domstolen inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de ändamål som eftersträvas med lagstiftningen, betraktade som en helhet.

---

(1)  EUT C 260, av den 11.10.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/8

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-333/08) (1)

(Fördragsbrott - Fri rörlighet för varor - Artiklarna 28 EG och 30 EG - Kvantitativ importrestriktion - Åtgärder med motsvarande verkan - System med förhandstillstånd - Processhjälpmedel och livsmedel som har framställts med användning av processhjälpmedel från andra medlemsstater där dessa hjälpmedel lagligen tillverkas och/eller saluförs - Förfarande som möjliggör för de ekonomiska aktörerna att få sådana ämnen registrerade i en ”positiv förteckning” - Klausul om ömsesidigt erkännande - Nationella bestämmelser som skapar rättsosäkerhet för ekonomiska aktörer)

2010/C 63/12

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky)

Svarande: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och R. Loosli-Surrans)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 28 EG — System med förhandstillstånd för processhjälpmedel och livsmedel som har framställts med användning av processhjälpmedel från andra medlemsstater där dessa hjälpmedel lagligen har tillverkats och/eller sålts — Avsaknad av motivering och/eller åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Domslut

1.

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att, för processhjälpmedel och livsmedel som har framställts med användning av processhjälpmedel från andra medlemsstater där dessa hjälpmedel lagligen tillverkas och/eller saluförs, föreskriva ett system med förhandstillstånd som strider mot proportionalitetsprincipen.

2.	Republiken Frankrike ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 285, 8.11.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/9

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 14 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Tjeckien

(Mål C-343/08) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2003/41/EG - Tjänstepensionsinstituts verksamhet och tillsyn över denna verksamhet - Delvis underlåtenhet att införliva direktivet inom föreskriven frist - Tjänstepensionsinstitut saknas i medlemsstaten - Behörighet för medlemsstaterna att fritt utforma sina pensionssystem)

2010/C 63/13

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Simerdová och N. Yerrel)

Svarande: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtenhet att inom föreskriven frist anta de bestämmelser som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, s. 10)

Domslut

1.

Republiken Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 22.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, genom att inte inom föreskriven frist anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att införliva artiklarna 8, 9, 13, 15–18 och 20.2–20.4.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Republiken Tjeckien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 272 av den 25.10.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/9

---

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 januari 2010 — Internationaler Hilfsfonds eV mot Europeiska kommissionen

(Mål C-362/08 P) (1)

(Överklagande - Tillgång till institutionernas handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Talan om ogiltigförklaring - Begreppet rättsakt mot vilken talan kan väckas i den mening som avses i artikel 23 EG)

2010/C 63/14

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Internationaler Hilfsfonds eV (ombud: H. Kaltenecker och R. Karpenstein, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: P. Costa de Oliveira, S. Fries och T. Scharf)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 5 juni 2008 i mål T-141/05, Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten avvisade talan om ogiltigförklaring av det påstådda beslutet som kommissionens skrivelse av den 14 februari 2005 innehöll, i vilket klaganden nekades tillgång till vissa handlingar i akten om avtalet LIEN 97-2011 om medfinansiering av ett medicinskt biståndsprogram som organiserades i Kazakstan — Fråga huruvida talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som enbart bekräftar en tidigare rättsakt som inte har angripits inom tidsfristerna ska avvisas — Felaktig kvalificering av den angripna rättsakten — Fråga huruvida talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som utgör ursprungligt besked i den mening som avses i artikel 7.1 i förordning nr 1049/2001 ska avvisas — Felaktig tolkning av artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001

Domslut

1.	Den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 5 juni 2008 i mål T-141/05, Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen, upphävs.

2.	Den invändning om rättegångshinder som Europeiska gemenskapernas kommission framställt vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt ogillas.

3.

Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal för avgörande av Internationaler Hilfsfonds eV:s yrkande om ogiltigförklaring av Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 14 februari 2005 att avslå Internationaler Hilfsfonds eV:s ansökan om tillgång till vissa handlingar hos kommissionen.

4.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna i detta mål om överklagande samt rättegångskostnaderna i första instans som är hänförliga till invändningen om rättegångshinder.

5.	Beslut om rättegångskostnaderna i övrigt kommer att meddelas senare.

---

(1)  EUT C 272, 25.10.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/10

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 januari 2010 — Audi AG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-398/08 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förordning (EG) nr 40/94 - Artiklarna 7.1 b och 63 - Ordmärket Vorsprung durch Technik - Varumärken som består av en reklamslogan - Särskiljningsförmåga - Ansökan om registrering av varumärke för en mängd varor och tjänster - Omsättningskretsar - Helhetsbedömning och motivering - Nya handlingar)

2010/C 63/15

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Audi AG (ombud: S.O. Gillert och F. Schiwek, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: G. Schneider)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (fjärde avdelningen) meddelade den 9 juli 2008 i mål T-70/06, Audi mot harmoniseringsbyrån, genom vilken förstainstansrätten ogillade talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 16 december 2005 om delvis avslag på överklagandet av granskarens beslut att avslå ansökan om registrering av ordmärket ”VORSPRUNG DURCH TECHNIK” för varor och tjänster i klasserna 9, 12, 14, 25, 28, 37–40 och 42 — Varumärken som består av reklamslogans — Särskiljningsförmåga — Tillämpning av specifika bedömningskriterier — Otillräcklig motivering avseende den omsättningskrets som ska beaktas — Beaktande av grunder som åberopats för första gången i förfarandet vid förstainstansrätten

Domslut

1.

Den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 9 juli 2008 i mål T-70/06, Audi mot harmoniseringsbyrån (Vorsprung durch technik), upphävs i den del Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt slog fast att andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) inte åsidosatte artikel 7.1 b i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 3288/94 av den 22 december 1994, när den antog sitt beslut av den 16 december 2005 (ärende R 237/2005–2).

2.

Det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 16 december 2005 (ärende R 237/2005–2) ogiltigförklaras i den del andra överklagandenämnden delvis avslagit ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av varumärket Vorsprung durch technik på grundval av artikel 7.1 b i förordning nr 40/94, i dess lydelse enligt förordning nr 3288/94.

3.	Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) ska ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

---

(1)  EUT C 301, 22.11.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/11

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Queen's Bench Division) — Förenade kungariket) — Uniplex (UK) Ltd mot NHS Business Services Authority

(Mål C-406/08) (1)

(Direktiv 89/665/EEG - Förfaranden för prövning av beslut om offentlig upphandling - Frist för att ansöka om prövning - Den dag från och med vilken fristen för att ansöka om prövning ska räknas)

2010/C 63/16

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Queen's Bench Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Uniplex (UK) Ltd

Motpart: NHS Business Services Authority

Saken

Begäran om förhandsavgörande — High Court of Justice (Queen's Bench Division) — Tolkning av artikel 1 och artikel 2 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48) — Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs en frist på tre månader för att väcka talan — Dag från vilken fristen ska räknas — Den dag då överträdelse av gemenskapsrätten för offentlig upphandling skedde eller den dag då klaganden fick kännedom om denna överträdelse

Domslut

1.

Det krävs enligt artikel 1.1. i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992, att fristen för att ansöka om prövning i syfte att fastställa att det har skett en överträdelse av bestämmelserna om offentlig upphandling eller i syfte att erhålla skadestånd ska räknas från och med den dag då sökanden fick kännedom om eller borde ha fått kännedom om överträdelsen.

2.

Artikel 1.1 i direktiv 89/665, i dess lydelse enligt direktiv 92/50, utgör hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken en ansökan om prövning ska göras snarast och vilken innebär att en nationell domstol, efter en skönsmässig bedömning, kan avvisa en ansökan om att det ska fastställas att det har skett en överträdelse av bestämmelserna om offentlig upphandling eller om att det ska utges skadestånd såsom prekluderad.

3.

Den nationella domstolen är enligt direktiv 89/665, i dess lydelse enligt direktiv 92/50, skyldig att med utövande av sitt fria skön förlänga fristen för att göra en ansökan om prövning så, att den frist som sökanden ges enligt den tillämpliga nationella lagstiftningen motsvarar den frist som skulle ha gällt om fristen hade börjat löpa den dag då sökanden fick kännedom om eller borde ha fått kännedom om överträdelsen av bestämmelserna om offentlig upphandling. Om de nationella bestämmelserna om frister för att ansöka om prövning inte kan tolkas på ett sätt som står i överensstämmelse med direktiv 89/665, i dess lydelse enligt direktiv 92/50, är den nationella domstolen skyldig att underlåta att tillämpa dessa bestämmelser i syfte att tillämpa gemenskapsrätten i dess helhet och skydda enskildas rättigheter enligt gemenskapsrätten.

---

(1)  EUT C 301, 22.11.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/11

---

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från VAT and Duties Tribunal, Edinburgh och VAT and Duties Tribunal, Northern Ireland — Förenade kungariket.) — Terex Equipment Ltd (C-430/08), FG Wilson (Engineering) Ltd (C-431/08), Caterpillar EPG Ltd (C-431/08)/The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

(De förenade målen C-430/08 och C-431/08) (1)

(Förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen - Artiklarna 78 och 203 - Förordning (EEG) nr 2454/93 - Artikel 865 - Förfarande för aktiv förädling - Felaktig tullförfarandekod - Uppkomst av tullskuld - Ändring av tulldeklarationen)

2010/C 63/17

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

VAT and Duties Tribunal, Edinburgh och VAT and Duties Tribunal, Northern Ireland — Förenade kungariket.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Terex Equipment Ltd (C-430/08), FG Wilson (Engineering) Ltd (C-431/08), Caterpillar EPG Ltd (C-431/08)

Motpart: The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Edinburgh Tribunal Centre, VAT and Duties Tribunal, Northern Ireland — Tolkning av artiklarna 78, 203 och 239 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1: svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) — Tolkning av artikel 865 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1, svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1) — Varor som förts in i Europeiska gemenskapen enligt förfarandet om aktiv förädling — Användning, av misstag, av en felaktig tullförfarandekod på de deklarationer som lämnats [till tullmyndigheten] då varorna återexporterades ut ur gemenskapen och på vilka deklarationer varorna identifierades som ”permanent export” snarare än ”återexport” — Fråga om det är möjligt att ändra deklarationen för att rätta förfarandekoden och reglera situationen

Domslut

1.

Angivandet, i de exportdeklarationer som är aktuella i målen vid de nationella domstolarna, av tullförfarandekod 10 00, som avser export av gemenskapsvaror, i stället för kod 31 51, som gäller för varor som omfattas av suspensionssystemet enligt förfarandet för aktiv förädling, innebär att en tullskuld uppkommer i enlighet med artikel 203.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och artikel 865 första stycket i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1677/98 av den 29 juli 1998.

2.

Det är enligt artikel 78 i förordning nr 2913/92 möjligt att ändra exportdeklarationen avseende varor för att korrigera den tullförfarandekod som deklaranten angett för dessa varor. Tullmyndigheterna är skyldiga att fastställa huruvida de bestämmelser som gäller det berörda tullförfarandet har tillämpats på basis av felaktiga eller bristfälliga upplysningar samt att inte målsättningen med förfarandet för aktiv förädling är hotad, bland annat genom att de varor som omfattas av nämnda tullförfarande verkligen har återexporterats. Tullmyndigheterna är i förekommande fall skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att reglera situationen med hänsyn till de nya upplysningar som föreligger

---

(1)  EUT C 327, 20.12.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/12

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 januari 2010 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Irland

(Mål C-456/08) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 93/37/EEG - Offentlig upphandling av byggentreprenader - Underrättelse till anbudssökande och anbudsgivare om beslut som rör tilldelning av kontrakt - Direktiv 89/665/EEG - Förfaranden för prövning av offentlig upphandling - Tidsfrist för att framställa begäran om prövning - Den tidpunkt då tidsfristen för att framställa begäran om prövning börjar löpa)

2010/C 63/18

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Zavvos, M. Konstantinidis och F. White)

Svarande: Irland (ombud: D O'Hagan samt A. Collins, SC)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 1.1 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48) — Åsidosättande av artikel 8.2 i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 199, s. 54) — Information om beslutet om tilldelande av kontrakt — Skyldighet att tydligt föreskriva inom vilken tidsfrist talan mot ett beslut om tilldelande av upphandlingskontrakt kan väckas

Domslut

1.

Irland har, vad avser den första anmärkningen, åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 1.1 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992, samt artikel 8.2 i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997, och, vad avser den andra anmärkningen, åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 1.1 i direktiv 89/665, i dess lydelse enligt direktiv 92/50, — genom att National Roads Authority inte underrättade den bortvalda anbudsgivaren om sitt beslut att tilldela kontraktet avseende planering, uppförande, finansiering och drift av en ringväg väster om staden Dundalk, och — genom att bibehålla bestämmelserna i order 84A.4 i de högre domstolarnas rättegångsregler (Rules of the Superior Courts), i deras lydelse enligt Statutory Instrument No 374/1998, i den del de innebär att det är oklart vilket beslut som ska överklagas och hur tidsfristen för att inge ett sådant överklagande ska beräknas.

2.	Irland ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 313, 6.12.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/13

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 21 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Oberverwaltungsgericht Berlin-Brandenburg — Tyskland) — Ümit Bekleyen mot Land Berlin

(Mål C-462/08) (1)

(Associeringsavtalet EEG–Turkiet - Artikel 7 andra stycket i associeringsrådets beslut nr 1/80 - Rätten för ett barn till en turkisk arbetstagare att anta erbjudanden om anställning där barnet har fullgjort en yrkesutbildning - Yrkesutbildningen påbörjas efter att föräldrarna permanent har lämnat denna medlemsstat)

2010/C 63/19

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberverwaltungsgericht Berlin-Brandenburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ümit Bekleyen

Motpart: Land Berlin

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Oberverwaltungsgericht Berlin-Brandenburg — Tolkning av artikel 7 andra stycket i beslut nr 1/80 av associeringsrådet EEG-Turkiet — Turkisk medborgare som är född i värdmedlemsstaten och som efter mer än tio år, efter att ha återvänt till den gemensamma ursprungsstaten med sin familj, själv återvänder till värdmedlemsstaten, där hennes föräldrar varit reguljärt anställda i mer än tre år, för att genomgå en yrkesutbildning — Fråga om denna turkiska medborgare har rätt till tillträde till värdmedlemsstatens arbetsmarknad och en därtill knuten uppehållsrätt efter yrkesutbildningen

Domslut

Artikel 7 andra stycket i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, antaget av associeringsrådet genom överenskommelsen om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, ska tolkas så att ett barn till en turkisk arbetstagare, om arbetstagaren har varit reguljärt anställd i värdmedlemsstaten i minst tre år och barnet har fullgjort en yrkesutbildning i denna medlemsstat, har en rätt till tillträde till arbetsmarknaden och en därtill knuten uppehållsrätt i värdmedlemsstaten, även efter att barnet tillsammans med sina föräldrar har återvänt till ursprungsstaten och barnet därefter återvänder ensamt till nämnda medlemsstat för att påbörja denna utbildning.

---

(1)  EUT C 19, 24.1.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/13

---

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 21 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te Arnhem (Nederländerna)) — Kornelis van Dijk mot Gemeente Kampen

(Mål C-470/08) (1)

(Gemensam jordbrukspolitik - Integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem - Förordning (EG) nr 1782/2003 - System med samlat gårdsstöd - Överföring av stödrättigheter - Utgång av arrendeavtal - Arrendatorns och arrendegivarens skyldigheter)

2010/C 63/20

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Gerechtshof te Arnhem

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Kornelis van Dijk

Motpart: Gemeente Kampen

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Gerechtshof te Arnhem — Tolkning av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1) och av kommissionens förordning (EG) nr 795/2004 av den 21 april 2004 om tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårdsstöd som föreskrivs i förordning nr 1782/2003 (EUT L 141, s. 1) — Integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem — System med samlat gårdsstöd — Överföring av stödrättigheter — Arrendatorns och arrendegivarens skyldigheter

Domslut

Arrendatorn har inte någon skyldighet enligt gemenskapsrätten att, vid arrendetidens utgång, jämte den arrenderade marken återlämna de stödrättigheter som följer av eller hänger samman med denna mark till arrendegivaren, eller att lämna denne ersättning.

---

(1)  EUT C 6, 10.1.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/14

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Augstākās tiesas Senāts — Republiken Lettland) — Alstom Power Hydro mot Valsts ieņēmumu dienests

(Mål C-472/08) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 18.4 - Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs en treårig preskriptionsfrist för återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt)

2010/C 63/21

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākās tiesas Senāts

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Alstom Power Hydro

Motpart: Valsts ieņēmumu dienests

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Augstākās tiesas Senāts — Tolkning av artikel 18.4 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 23; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs en treårsfrist för att ansöka om återbetalning av överskjutande skatt

Domslut

Artikel 18.4 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att det i en medlemsstats lagstiftning, såsom den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, föreskrivs en preskriptionsfrist på tre år för att ansöka om återbetalning från statens skattemyndighet av överskjutande ingående mervärdesskatt.

---

(1)  EUT C 327, 20.12.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/14

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Sächsisches Finanzgericht — Tyskland) — Ingenieurbüro Eulitz GbR Thomas und Marion Eulitz mot Finanzamt Dresden I.

(Mål C-473/08) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 13 A.1 j - Undantag från skatteplikt - Undervisning som ges privat av lärare och omfattar skolundervisning eller universitetsutbildning - Tjänster som tillhandahållits av en lärare som är egenföretagare inom ramen för fortbildningskurser som anordnats av ett fristående institut)

2010/C 63/22

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Sächsisches Finanzgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Ingenieurbüro Eulitz GbR Thomas und Marion Eulitz

Svarande: Finanzamt Dresden

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Sächsisches Finanzgericht — 13 A.1 j i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EG L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Undantag från ”skatteplikt för undervisning som ges privat av lärare och omfattar skolundervisning eller universitetsutbildning” — Undervisning som tillhandahållits av en ingenjör inom ramen för fortbildningskurser som anordnats av ett fristående institut för ingenjörer och arkitekter och som vilka avslutas med en examen på området för brandskyddsplanering — Fortgående verksamhet som lärare och examinator samt parallellt som ansvarig för organisation av vissa av kurserna — Ersättning som utbetalats även då en kurs ställts in på grund av för få anmälda kursdeltagare

Domslut

1.

Artikel 13 A.1 j i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, ska tolkas så att tjänster bestående i undervisning som en civilingenjör tillhandahåller vid ett utbildningsinstitut, som är en privaträttslig förening, inom ramen för fortbildningskurser vilka avslutas med en examen, där deltagarna åtminstone har universitetsexamen eller högskoleexamen som arkitekt eller ingenjör eller en motsvarande utbildning, kan utgöra ”undervisning som … omfattar skolundervisning eller universitetsutbildning” i den mening som avses i denna bestämmelse. Även annan verksamhet än undervisning i egentlig mening kan utgöra sådan undervisning, om den utövas inom ramen för lärares förmedling av kunskaper och färdigheter till elever eller studenter. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att om nödvändigt kontrollera huruvida all verksamhet som är i fråga i målet vid den nationella domstolen utgör ”undervisning” som omfattar ”skolundervisning eller universitetsutbildning” i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

2.

Artikel 13 A.1 j i sjätte direktivet ska, under de omständigheter som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, tolkas så att en person som Thomas Eulitz, som är bolagsman i det bolag som är klagande i målet vid den nationella domstolen, som tillhandahåller tjänster i egenskap av lärare inom ramen för utbildningar som erbjuds av ett fristående organ, inte kan anses ha gett undervisning ”privat” i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

---

(1)  EUT C 44, 21.02.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/15

---

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 29 oktober 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-22/09) (1)

(Fördragsbrott - Energipolitik - Energihushållning - Direktiv 2002/91/EG - Byggnaders energiprestanda - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

2010/C 63/23

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima och L. de Schietere de Lophem)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: C. Schiltz)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtenhet att fatta eller meddela, inom den föreskrivna fristen, de bestämmelser som krävs för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda (EGT 2003, L 1, s. 65)

Domslut

1.

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2.	Storhertigdömet Luxemburg ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 82, 4.4.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/16

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 23 december 2009 (begäran om förhandsavgörande från Višje sodišče v Mariboru — Republiken Slovenien) — Jasna Detiček mot Maurizio Sgueglia

(Mål C-403/09 PPU) (1)

(Civilrättsligt samarbete - Äktenskap och föräldraansvar - Förordning (EG) nr 2201/2003 - Interimistiska åtgärder avseende vårdnad - Dom som är verkställbar i en medlemsstat - Olovligt bortförande av ett barn - Annan medlemsstat - Annan domstol - Vårdnaden av barnet har tillerkänts den andra föräldern - Behörighet - Förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande)

2010/C 63/24

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Višje sodišče v Mariboru

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Jasna Detiček

Svarande: Maurizio Sgueglia

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tolkning av artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EGT L 338, s. 1) — Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder — Behörighet för en domstol i en medlemsstat A att interimistiskt förordna att vårdnaden om ett barn ska övergå från de ena föräldern till den andra föräldern då domstolen som är behörig i sak — den domstol som avgör målet om äktenskapsskillnad — finns i en annan medlemsstat B

Domslut

Artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 ska tolkas så att, under sådana omständigheter som dem som är för handen i målet vid den nationella domstolen, den bestämmelsen inte medger att en domstol i en medlemsstat beslutar om en interimistisk åtgärd avseende föräldraansvar som syftar till att vårdnaden av ett barn som befinner sig i den medlemsstaten ska tillerkännas den ena av barnets föräldrar, när en domstol i en annan medlemsstat, som enligt nämnda förordning är behörig att pröva vårdnadstvisten i sak, redan har meddelat en dom i vilken den andra föräldern interimistiskt tillerkänts vårdnaden av barnet, och denna dom har förklarats verkställbar i den förstnämnda medlemsstaten.

---

(1)  EUT C 312 av den 19.12.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/16

---

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 23 november 2009 (begäran om förhandsavgörande från Monomeles Protodikeio Rethymnis (Grekland)) — Georgios K. Lagoudakis mot Kentro Anoiktis Prostasias Hlikiomenon Dimou Rethymnis (C-162/08), Dimitrios G. Ladakis, Andreas M. Birtas, Konstantinos G. Kyriakopoulos, Emmanouil V. Klamponis och Sofoklis E. Mastorakis mot Dimos Geropotamou (C-163/08) och Michail Zacharioudakis mot Dimos Lampis (C-164/08)

(Mål C-162/08) (1)

(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Klausulerna 5 och 8 i ramavtalet om visstidsarbete - Visstidsanställningar i offentlig sektor - Första eller enda avtalet - På varandra följande kontrakt - Likvärdiga lagliga åtgärder - Sänkning av den allmänna skyddsnivån för arbetstagare - Åtgärder för att förhindra missbruk - Sanktioner - Absolut förbud i offentlig sektor mot att omvandla kontrakt för visstidsanställning till kontrakt för tillsvidareanställning - Följder av felaktigt införlivande av ett direktiv - Lojal tolkning)

2010/C 63/25

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Monomeles Protodikeio Rethymnis

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Georgios K. Lagoudakis (C-162/08), Dimitrios G. Ladakis, Andreas M. Birtas, Konstantinos G. Kyriakopoulos, Emmanouil V. Klamponis och Sofoklis E. Mastorakis (C-163/08) och Michail Zacharioudakis (C-164/08)

Svarande: Kentro Anoiktis Prostasias Hlikiomenon Dimou Rethymnis (C-162/08), Dimos Geropotamou (C-163/08) och Dimos Lampis (C-164/08)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Monomeles Protodikeio Rethymnis — Tolkning av klausulerna 5, 8.1 och 8.3 i rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43) — Förbud att anta nationell lagstiftning som påstås utgöra införlivande, när nationell lagstiftning med motsvarande innebörd som klausul 5.1 i direktivet redan har införts och den nya lagstiftningen minskat skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare

Avgörande

1.

Klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete, som återges i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas så att den inte utgör hinder mot att en medlemsstat antar nationell lagstiftning, såsom presidentdekret 164/2004 med bestämmelser om arbetstagare som anställs med visstidskontrakt inom offentlig sektor, som — i specifikt syfte att införliva direktiv 1999/70, för att kunna tillämpa direktivsbestämmelserna i den offentliga sektorn — stadgar att de åtgärder som räknas upp i klausul 5.1 a–c ska vidtas för att förhindra missbruk som uppstår genom användandet av på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden, när det redan — vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva — företagits ”likvärdiga lagliga åtgärder” i den nationella rätten i den mening som avser i nämnda klausul, såsom artikel 8.3 i lag 2112/1920 om obligatorisk uppsägning av anställningskontrakt för offentliganställda, i den mån lagstiftningen i fråga för det första inte inverkar menligt på effekten av dessa likvärdiga lagliga åtgärder vad gäller att förhindra missbruk av visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden och för det andra är förenlig med gemenskapsrätten, särskilt klausul 8.3 i nämnda avtal.

2.

Klausul 5.1 a i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas så, att det utgör hinder mot att myndigheterna i den berörda medlemsstaten tillämpas nationell lagstiftning, såsom den i fråga i det nationella målet, så att förnyelse av på varandra följande visstidsanställningskontrakt i offentlig sektor betraktas som motiverat på ”objektiva grunder” i den mening som avses i nämnda klausul enbart av den anledning av kontrakten grundar sig på rättsliga bestämmelser som medger att de förnyas för att tillgodose vissa provisoriska behov, trots att dessa behov i själva verket är varaktiga. Klausulen är däremot inte tillämplig på ingåendet av ett första eller enda visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållande.

3.

Klausul 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas så, att den ”minskning” som nämns där ska prövas i förhållande till den allmänna skyddsnivå som var tillämplig i den berörda medlemsstaten såväl för arbetstagare som ingått på varandra följande visstidsanställningskontrakt som arbetstagare som ingick ett första och enda visstidskontrakt.

4.

Klausul 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot nationell lagstiftning, såsom presidentdekret 64/2004, som till skillnad från en tidigare nationell bestämmelse, såsom artikel 8.3 i lag 2112/1920, för det första inte längre stadgar att, när visstidsanställningskontrakt har missbrukats i offentlig sektor, dessa ska omvandlas till kontrakt om tillsvidareanställning eller underkastar dessa vissa kumulativa, restriktiva villkor, och för det andra undantar arbetstagare som ingått en första eller enda visstidsanställningskontrakt från skydd enligt bestämmelsen, eftersom sådana ändringar, som det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva, rör en begränsad kategori arbetstagare som ingått ett visstidsanställningskontrakt eller kompenseras genom att det vidtas åtgärder för att förhindra missbruk av visstidsanställningskontrakt i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet.

5.

Genomförandet av detta ramavtal genom nationell lagstiftning, såsom presidentdekret 164/2004, kan inte leda till att det skydd som visstidsanställda tidigare åtnjöt enligt nationell rätt minskas till en lägre nivå än vad som stadgas i minimiskyddsreglerna i ramavtalet. För att klausul 5.1 ska iakttas fordras att sådan lagstiftning innehåller effektiva, tvingande bestämmelser för att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt och tillräckligt effektiva och avskräckande sanktioner för att säkerställa att dessa skyddsbestämmelser får full verkan. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida dessa villkor är uppfyllda.

6.

Under de omständigheterna som råder i det nationella målet ska ramavtalet om visstidsarbete tolkas så, att när den berörda medlemsstatens nationella rätt erbjuder andra faktiska möjligheter att inom den aktuella sektorn förhindra och i förekommande fall påföra sanktioner för missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet, hindrar detta avtal inte tillämpning av en nationell bestämmelse med absolut förbud mot att i offentlig sektor omvandla ett antal på varandra följande visstidsanställningskontrakt — vilka måste betraktas som missbruk, då de syftar till att tillgodose varaktiga behov hos arbetsgivaren — till ett tillvidareanställningskontrakt. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att bedöma i vilket utsträckning tillämpningsvillkoren och det effektiva genomförandet av de relevanta bestämmelserna i nationell rätt utgör tillräckliga åtgärder för att hindra och i förekommande fall påföra sanktioner för missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden från de offentliga myndigheternas sida.

7.	Då klausul 5.1 i ramavtalet däremot inte är tillämplig på arbetstagare som ingått ett första eller enda visstidsanställningskontrakt, tvingar den inte medlemsstaterna att besluta om sanktioner när ett sådant kontrakt i själva verket avser varaktiga behov hos arbetsgivaren.

8.

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att så långt möjligt tolka de relevanta nationella bestämmelserna i enlighet med klausulerna 5.1 och 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete och att inom den ramen avgöra huruvida ”likvärdiga lagliga åtgärder” i den mening som avses i klausul 5.1, såsom de i artikel 8.3 lag 2112/1920, ska tillämpas på tvisterna i det nationella målet i stället för vissa andra nationella bestämmelser.

---

(1)  EUT C 171, 5.7.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/18

---

Domstolens beslut av den 26 november 2009 — Região autónoma dos Açores mot Europeiska unionens råd, Europeiska gemenskapernas kommission, Konungariket Spanien, Seas at Risk VZW, tidigare Seas at Risk Federation, WWF — World Wide Fund for Nature, Stichting Greenpeace Council

(Mål C-444/08 P) (1)

(Överklagande - Artikel 199 i rättegångsreglerna - Förordning (EG) nr 1954/2003 - Talan om ogiltigförklaring - Avvisning - Regional eller lokal enhet - Rättsakter som berör denna enhet direkt och personligen - Uppenbart att överklagandet i vissa delar inte kan upptas till sakprövning och i vissa delar är ogrundat)

2010/C 63/26

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Região autónoma dos Açores (ombud: M. Renouf och C. Bryant, Solicitors)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd (ombud: J. Monteiro och F. Florindo Gijón), Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Banks), Konungariket Spanien (ombud N. Díaz Abad), Seas at Risk VZW, tidigare Seas at Risk Federation, WWF — World Wide Fund for Nature, Stichting Greenpeace Council

Saken

Överklagande av förstainstansrättens dom (tredje avdelningen) av den 1 juli 2008 i mål T 37/04, Região Autónoma dos Açores mot Europeiska unionens råd, genom vilken förstainstansrätten avvisade en talan om delvis upphävande av rådets förordning (EG) nr 1954/2003 av den 4 november 2003 om förvaltningen av fiskeansträngningen för vissa fiskezoner och fisketillgångar inom gemenskapen, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 685/95 och (EG) nr 2027/95 (EUT L 289, s. 1) — Krav på att klaganden ska vara personligen berörd av den angripna rättsakten

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Região autónoma dos Açores förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Konungariket Spanien och Europeiska gemenskapernas kommission ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 327 av den 20.12.2008

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/18

---

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 4 december 2009 — Matthias Rath mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Dr. Grandel GmbH

(Förenade målen C-488/08 P och C-489/08 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 8.1 b - Ordmärkena Epican och Epican Forte - Invändning av innehavaren av gemenskapsordmärket EPIGRAN - Risk för förväxling - Delvist avslag på ansökan om registrering - Uppenbart att överklagandena ska avvisas)

2010/C 63/27

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Matthias Rath (ombud: S. Ziegler, C. Kleiner och F. Dehn, Rechtsanwälte)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider), Dr. Grandel GmbH

Saken

Överklagande av förstainstansrättens beslut (sjunde avdelningen) av den 8 september 2008 i mål T-373/06, Rath mot harmoniseringsbyrån och Grandel, där förstainstansrätten fann att det helt saknades rättslig grund för talan mot det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 5 oktober 2006 om att delvis avslå överklagandet av invändningsenhetens beslut att, med bifall till invändningen från innehavaren av det äldre gemenskapsordmärket EPIGRAN, avslå ansökan om registrering av ordmärket EPICAN FORTE för varor och tjänster i klass 5 — Risk för förväxling mellan två varumärken

Avgörande

1.	Överklagandena ogillas.

2.	Matthias Rath ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 82, 4.4.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/19

---

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 9 december 2009 — Prana Haus GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-494/08 P) (1)

(Överklagande - Artikel 119 i rättegångsreglerna - Gemenskapsvarumärke - Ordmärket PRANAHAUS - Förordning (EG) nr 40/94 - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat)

2010/C 63/28

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Prana Haus GmbH (ombud: N. Hebeis, Rechtsanwalt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: J. Weberndörfer)

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen) meddelade den 17 september 2008 i mål T-226/07, Prana Haus GmbH mot harmoniseringsbyrån, genom vilken förstainstansrätten ogillade en talan om ogiltigförklaring av beslutet från första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån om avslag på överklagandet av granskarens beslut att avslå ansökan om registrering av ordmärket PRANAHAUS för varor i klasserna 9, 16 och 35 — Varumärkets beskrivande karaktär

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Prana Haus GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 32, 7.2.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/19

---

Domstolens beslut (tredje avdelningen) av den 12 januari 2010 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Charlottenburg, Tyskland) — Amiraike Berlin GmbH

(Mål C-497/08) (1)

(Frivillig rättsvård - Utseende av likvidator för ett bolag - Domstolen saknar behörighet)

2010/C 63/29

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Charlottenburg

Part i målet vid den nationella domstolen

Amiraike Berlin GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Amtsgericht Charlottenburg — Tolkning av artiklarna 10, 43 och 48 i EG-fördraget — En medlemsstats erkännande av en expropriationsåtgärd avseende tillgångar inom dess territorium, vilken förordnats i enlighet med en annan medlemsstats rättsordning — Avregistrering ur bolagsregistret i ”Companies House” av ett bolag med begränsat ansvar bildat enligt brittisk rätt, på grund av åsidosättande av publiceringsskyldigheten, med följden att bolagets tillgångar, inklusive fast egendom belägen i Tyskland, tillfaller brittiska staten

Avgörande

Det är uppenbart att Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara den fråga som Amtsgericht Charlottenburg har hänskjutit genom beslut av den 7 november 2008.

---

(1)  EUT C 113 av den 16.5.2009

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/19

---

Överklagande ingett den 24 mars 2009 av Sociedad General de Autores y Editores (SGAE) av det beslut som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 13 januari 2009 i mål T-456/08, Sociedad General de Autores y Editores de España mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-112/09 P)

2010/C 63/30

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Sociedad General de Autores y Editores (SGAE) (ombud: R. Allendesalazar Corcho och R. Vallina Hoset, abogados)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Genom beslut av den 14 januari 2010 har domstolen (åttonde avdelningen) avvisat överklagandet.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/20

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Castilla La Mancha (Spanien) den 25 november 2009 — CLECE S.A. mot María Socorro Martín Valor och Ayuntamiento de Cobisa

(Mål C-463/09)

2010/C 63/31

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Castilla La Mancha

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: CLECE S.A..

Motparter: María Socorro Martín Valor och Ayuntamiento de Cobisa

Tolkningsfrågor

Är artikel 1.1 a och b i direktiv 2001/23/EEG (1) tillämplig om en kommun återtar eller tar över städningen av de egna lokalerna, vilken tidigare utfördes av en tjänsteleverantör, och för detta ändamål anställer ny personal?

---

(1)  Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, s. 16).

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/20

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 30 november 2009 — INMOGOLF SA mot Administración general del Estado

(Mål C-487/09)

2010/C 63/32

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: INMOGOLF SA

Motpart: Administración general del Estado

Tolkningsfrågor

Artikel 11 a i rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (numera direktiv 2008/[7]/EG av den 12 februari [2008]) innebär ett förbud mot beskattning av tillhandahållande av aktier, andelar eller andra värdepapper på marknaden, medan artikel 12.1 a i direktivet ger medlemsstaterna rätt att ta ut skatt på överlåtelse av värdepapper, oberoende av om skatten utgår med fast belopp eller inte. Vidare gäller att artikel 108 i lag 24/1988 av den 28 juli om handel med värdepapper (i dess lydelse enligt tolfte tilläggsbestämmelsen i lag 18/1991 av den 6 juni) — trots att den innehåller en allmän bestämmelse om befrielse från såväl mervärdesskatt som från skatt på egendomsöverlåtelser vid överlåtelse av värdepapper — innebär att dessa transaktioner i egenskap av vederlagsbetingade överlåtelser ska påföras skatt på egendomsöverlåtelser, under förutsättning att de representerar andelar i kapitalet i enheter vars tillgångar till minst 50 procent består av fastigheter och att förvärvaren till följd av nämnda överlåtelse erhåller kontrollen över enheten, oavsett om det rör sig om ett holdingbolag eller ett bolag som bedriver ekonomisk verksamhet.

Innebär ovan anförda omständigheter att rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 utgör hinder för en automatisk tillämpning av sådana bestämmelser i medlemsstaterna som artikel 108.2 i lag 24/1988 om handel med värdepapper, enligt vilken vissa överlåtelser av värdepapper som utgör förtäckta överlåtelser av fastigheter beskattas, även när det inte finns någon avsikt till skatteundandragande?

För det fall det inte krävs någon avsikt till skatteundandragande:

Innebär rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 hinder för sådana bestämmelser som den spanska lagen 24/1988, enligt vilken skatt ska tas ut på förvärv av majoriteten av kapitalet i bolag vars tillgångar till övervägande del består av fastigheter, även om dessa bolag bedriver pågående verksamhet och även om fastigheterna inte kan skiljas från den ekonomiska verksamhet som bolaget bedriver?

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/21

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 30 november 2009 — Asociación de Transporte por Carretera mot Administración General del Estado

(Mål C-488/09)

2010/C 63/33

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Asociación de Transporte por Carretera

Svarande: Administración General del Estado

Tolkningsfrågor

1.

Om det först efter det att en medlemsstat har upptäckt en oegentlighet inom ramen för tullsystemet för TIR-transporter, och begärt betalning av den garanterande sammanslutningen på dess territorium av ett belopp som motsvarar uppbördsbeloppet, fastställs var överträdelsen faktiskt ägt rum, är det då förenligt med artikel 454.3 och artikel 455 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 att den medlemsstat i vilken överträdelsen ägde rum inleder ett nytt förfarande för att kräva in de tullar som ska betalas av huvudgäldenärerna och den garanterande sammanslutning som är knuten till den plats där överträdelsen faktiskt har ägt rum, upp till gränsen för den sistnämndas ansvar, när platsen för överträdelsen fastställdes efter utgången av den frist som föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna?

Om fråga 1 besvaras jakande:

2.

Kan den garanterande sammanslutningen i den medlemsstat i vilken oegentligheten ägde rum göra gällande, med stöd av artiklarna 454.3 och 455 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 eller artikel 221.3 i gemenskapens tullkodex, att rätten att kräva in beloppet motsvarande det garanterade ansvaret har preskriberats på grund av att fristen har löpt ut utan att sammanslutningen har känt till den faktiska omständigheterna före utgången av nämnda frist?

3.

Har begäran om betalning till den garanterande sammanslutningen i den stat som upptäckte oegentligheten, som framställts av tullmyndigheterna i denna stat, med stöd av artikel 11.2 i TIR-konventionen preskriptionsbrytande verkan i förhållande till det förfarande som inletts mot den garanterande sammanslutning som är knuten till den plats där överträdelsen ägde rum?

4.

Kan den sista meningen i artikel 11.2 i TIR konventionen tolkas så att den där föreskrivna tidsfristen är tillämplig i den stat där överträdelsen ägde rum, även när den stat som upptäckte oegentligheten inte har upphävt betalningskravet riktat mot den garanterande sammanslutningen, trots förekomsten av ett straffrättsligt förfarande rörande de fastställda faktiska omständigheterna?

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/21

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 3 december 2009 — Finanzamt Burgdorf mot Manfred Bog

(Mål C-497/09)

2010/C 63/34

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt Burgdorf

Motpart: Manfred Bog

Tolkningsfrågor

1.	Utgör det leverans av varor i den mening som avses i artikel 5 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (1), att tillhandahålla mat eller måltider som har tillagats för omedelbar förtäring?

2.	Är svaret på fråga 1 beroende av huruvida det tillkommer ytterligare tjänstemoment (iordningställandet av anordningar att förtära maten på)?

3.

För det fall att fråga 1 ska besvaras jakande: Ska begreppet ”livsmedel” i kategori 1 i bilaga H till rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter tolkas på så sätt att det endast omfattar livsmedel ”för avhämtning”, såsom dessa vanligtvis säljs inom livsmedelshandeln, eller omfattar begreppet även mat eller måltider som genom kokning, stekning, gräddning eller annat sätt har tillagats för omedelbar förtäring?

---

(1)  EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/22

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 3 december 2009 — Hans-Joachim Flebbe Filmtheater GmbH & Co. KG mot Finanzamt Hamburg-Barmbek-Uhlenhorst

(Mål C-499/09)

2010/C 63/35

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hans-Joachim Flebbe Filmtheater GmbH & Co. KG

Motpart: Finanzamt Hamburg-Barmbek-Uhlenhorst

Tolkningsfrågor

1.	Utgör det leverans av varor i den mening som avses i artikel 5 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (1), att tillhandahålla mat eller måltider som har tillagats för omedelbar förtäring?

2.	Är svaret på fråga 1 beroende av huruvida det tillkommer ytterligare tjänstemoment (iordningställande av stolar, bord och övriga anordningar att förtära mat på, och visning av biofilmer)?

3.

För det fall att fråga 1 ska besvaras jakande: Ska begreppet ”livsmedel” i kategori 1 i bilaga H till rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter tolkas på så sätt att det endast omfattar livsmedel ”för avhämtning”, såsom dessa vanligtvis säljs inom livsmedelshandeln, eller omfattar begreppet även mat eller måltider som genom kokning, stekning, gräddning eller annat sätt har tillagats för omedelbar förtäring?

---

(1)  EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/22

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 3 december 2009 — Lothar Lohmeyer mot Finanzamt Minden

(Mål C-501/09)

2010/C 63/36

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lothar Lohmeyer

Motpart: Finanzamt Minden

Tolkningsfrågor

1.

Ska begreppet ”livsmedel” i kategori 1 i bilaga H till rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (1) tolkas på så sätt att det endast omfattar livsmedel ”för avhämtning”, såsom dessa vanligtvis säljs inom livsmedelshandeln, eller omfattar begreppet även mat eller måltider som genom kokning, stekning, gräddning eller annat sätt har tillagats för omedelbar förtäring?

2.

För det fall att ”livsmedel” i den mening som avses i kategori 1 i bilaga H till rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter även omfattar mat eller maträtter för omedelbar förtäring, ska då artikel 6.1 första meningen i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter tolkas på så sätt att den omfattar tillhandahållande av nylagad mat eller nylagade måltider som kunden, genom att utnyttja de anordningar för förtäring som iordningställts i form av till exempel diskar, ståbord eller dylikt, förtär på plats och inte tar med sig?

---

(1)  EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/23

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 3 december 2009 — Fleischerei Nier GmbH & Co. KG mot Finanzamt Detmold

(Mål C-502/09)

2010/C 63/37

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Fleischerei Nier GmbH & Co. KG

Motpart: Finanzamt Detmold

Tolkningsfrågor

1.

Ska begreppet ”livsmedel” i kategori 1 i bilaga H till rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (1) tolkas på så sätt att det endast omfattar livsmedel ”för avhämtning”, såsom dessa vanligtvis säljs inom livsmedelshandeln, eller omfattar begreppet även mat eller måltider som genom kokning, stekning, gräddning eller annat sätt har tillagats för omedelbar förtäring?

2.

Om ”livsmedel” i den mening som avses i kategori 1 i bilaga H till rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter även omfattar mat eller maträtter för omedelbar förtäring, ska tillredandet av maten eller måltiderna då beaktas som ett tjänstemoment vid avgörandet huruvida den sammansatta tjänst som en cateringfirma tillhandahåller (tillhandahållande av mat eller måltider för omedelbar förtäring samt leverans av dessa och i förekommande fall tillhandahållande av bestick, porslin och/eller ståbord samt hämtning av nämnda utrustning) ska betraktas som en skattemässigt gynnad leverans av varor (kategori 1 i bilaga H till detta direktiv) eller som ett ej skattemässigt gynnat tillhandahållande av tjänster (artikel 6.1 i nämnda direktiv)?

3.

För det fall att fråga 2 ska besvaras nekande: Är det förenligt med artikel 2 punkt 1, jämförd med artiklarna 5.1 och 6.1 i direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, att vid klassificeringen av en cateringfirmas sammansatta tjänst som leverans av varor eller som tillhandahållande av tjänst endast utgå från antalet moment med tjänstekaraktär (två eller fler) i förhållande till leveransmomentet eller ska den betydelse som tjänstemomenten tillmäts bedömas oberoende av antalet, och i så fall enligt vilka kriterier?

---

(1)  EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/23

---

Överklagande ingett den 4 december 2009 av Europeiska kommissionen av den dom som förstainstansrätten meddelade den 23 september 2009 i mål T-263/07, Estland mot kommissionen

(Mål C-505/09 P)

2010/C 63/38

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Kružíková, E. White och E. Randvere.)

Övriga parter i målet: Republiken Estland, Republiken Litauen, Republiken Slovakien, Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att förstainstansrättens dom bör upphävas av följande skäl:

1.

Förstainstansrätten åsidosatte artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler när den ansåg att talan om ogiltigförklaring kunde tas upp till sakprövning beträffande artiklarna 1.3 och 1.4, 2.3 och 2.4 samt 3.2 och 3.3 i kommissionens beslut av den 4 maj 2007 (om den nationella fördelningsplanen för utsläppsrätter för växthusgaser som Estland anmält i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (1)). Förstainstansrätten ansåg felaktigt att talan mot beslutet kunde tas upp till prövning i sin helhet, trots att sökanden endast hade anfört grunder för talan om ogiltigförklaring beträffande artiklarna 1.1 och 2.1, 2.1 och 2.2 samt artikel 3.1.

2.

Förstainstansrätten åsidosatte artikel 9.1 och 9.3 i direktivet genom att göra en felaktig tolkning av den allmänna likabehandlingsprincipen och direktivets mål när förstainstansrätten fastställde räckvidden och omfattningen av kommissionens befogenheter för kontroll och dess tillämpning av artikel 9.3 i direktivet. Fördelningsplanerna är inte klassiska åtgärder för att genomföra ett direktiv som kan bedömas i efterhand. Godtagandet av att varje medlemsstat använder sina egna uppgifter, som inte kontrolleras, innebär en risk för att medlemsstaterna behandlas olika. Målet med direktivet kan endast uppnås om efterfrågan av utsläppsrätter överstiger utbudet. Det är nödvändigt att skilja mellan den högsta andelen utsläppsrätter som kan fördelas och den totala mängd som kan fördelas.

3.	Förstainstansrätten feltolkade räckvidden av principen om god förvaltningssed. Utarbetandet av fördelningsplanen är en uppgift som ankommer på medlemsstaterna och kommissionen har inte befogenhet att åtgärda brister i dessa utan ska enbart bedöma om fördelningsplanen är förenlig med direktivet.

4.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättslig kvalificering av bestämmelserna i det angripna beslutet, eftersom den ansåg att artiklarna 1.1 och 1.2, 2.1 och 2.2 samt artikel 3.1 inte kunde avskiljas från de övriga bestämmelserna i det angripna beslutet och därvid upphävde beslutet i sin helhet. I själva verket är det inte omöjligt att avskilja bestämmelserna, eftersom det klart följer av uppbyggnaden av skälen till kommissionens beslut att varje punkt i artikel 2 har ett oskiljbart samband med motsvarande punkt i artikel 1 utan att därvid ha ett oskiljbart samband med övriga punkter i artikel 2. Detsamma gäller punkterna i artikel 1.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32).

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/24

---

Överklagande ingett den 7 december 2009 av Republiken Portugal av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 23 september 2009 i mål T-385/05, Transnáutica — Transportes e Navegação SA mot kommissionen

(Mål C-506/09 P)

2010/C 63/39

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Republiken Portugal (ombud: L. Fernandes, C. Guerra Santos, J. Gomes och P. Rocha)

Övriga parter i målet: Transnáutica — Transportes e Navegação, SA och Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	bifalla de portugisiska myndigheternas överklagande genom att låta handläggningen av målet vila till dess att tribunalen har avgett dom, eftersom talan av tredje man kräver argumentation avseende de faktiska omständigheterna såväl som rättsfrågorna,

—

upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 23 september 2009 i mål T-385/05, Transnáutica — Transportes e Navegação SA mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade kommissionens beslut REM 05/2004 av den 6 juli 2005 om avslag på Transnáuticas ansökan om återbetalning och eftergift av tullskuld, och

—	förplikta Transnáutica — Transportes e Navegação SA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att förstainstansrätten gjorde en oriktig bedömning när den fann att de portugisiska tullmyndigheterna felaktigt hade genomfört och övervakat den generella garantin för de aktuella transittransaktionerna.

Klaganden gör även gällande att det omöjligt kan fastställas ett orsakssamband mellan de fel som de portugisiska myndigheterna påstås ha gjort sig skyldig till och att varorna undandrogs tullövervakning vid en senare tidpunkt. Klaganden gör gällande att förstainstansrätten, genom att ha gjort en annan bedömning, åsidosatte EU-rätten.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/25

---

Talan väckt den 11 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland

(Mål C-515/09)

2010/C 63/40

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Marghelis och K. Saaremäel-Stoilov)

Svarande: Republiken Estland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Estland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG (1) av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med nationell rätt löpte ut den 1 maj 2008.

---

(1)  EUT L 102, s. 15.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/25

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 11 december 2009 — Tanja Borger mot Tiroler Gebietskrankenkasse

(Mål C-516/09)

2010/C 63/41

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tanja Borger

Motpart: Tiroler Gebietskrankenkasse

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 1 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (1) tolkas på så sätt att den även — för en tidsperiod av ett halvår — omfattar en person som efter utgången av den tvååriga lagstadgade ledigheten från sin tjänst efter att ett barn har fötts avtalar med sin arbetsgivare om ytterligare sex månaders ledighet i syfte att utnyttja den maximala tid under vilken föräldrapenning eller en liknande ersättning utgår, och därefter säger upp sin anställning?

2.

För det fall att fråga 1 ska besvaras nekande: Ska artikel 1 a i förordning nr 1408/71 tolkas på så sätt att den även — för en tidsperiod av ett halvår — omfattar en person som efter utgången av den tvååriga lagstadgade ledigheten från sin tjänst avtalar med sin arbetsgivare om ytterligare sex månaders ledighet när hon under denna tid får föräldrapenning eller en liknande ersättning?

---

(1)  EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/25

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tartu Ringkonnakohus (Republiken Estland) den 15 december 2009 — AS Rakvere Piim, AS Maag Piimatööstus mot Veterinaar- ja Toiduamet

(Mål C-523/09)

2010/C 63/42

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Tartu Ringkonnakohus

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: AS Rakvere Piim, AS Maag Piimatööstus

Motpart: Veterinaar- ja Toiduamet

Tolkningsfrågor

—

Ska artikel 27. 4 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen och bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd tolkas så, att det enligt förordningen inte är förbjudet att för de verksamheter som avses i bilaga IV, avsnitt A i förordningen ta ut en avgift av företag vilken motsvarar de minimiavgifter som fastställs i bilaga IV, avsnitt B också när de ansvariga behöriga myndigheternas kostnader i förhållande till de kriterier som fastställs i bilaga VI till förordningen underskrider dessa minimibelopp?

—

Har en medlemsstat under de förutsättningar som anges i ovanstående fråga rätt att för de verksamheter som avses i bilaga IV, avsnitt A i förordningen fastställa avgifter som är lägre än de minimiavgifter som anges i bilaga IV, avsnitt B i förordningen, när de ansvariga behöriga myndigheternas kostnader i förhållande till de kriterier som fastställs bilaga VI till förordningen underskrider dessa minimibelopp, utan att villkoren i artikel 27.6 i förordningen är uppfyllda?

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/26

---

Talan väckt den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland

(Mål C-527/09)

2010/C 63/43

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braun och E. Randvere)

Svarande: Republiken Estland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Estland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med nationell rätt löpte ut den 29 juni 2008.

---

(1)  EUT L 157, s. 87

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/26

---

Talan väckt den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland

(Mål C-528/09)

2010/C 63/44

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: advokaterna A. Marghelis och K. Saaremäel-Stoilov)

Svarande: Republiken Estland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Estland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG (1) av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, genom att inte på ett korrekt sätt ha införlivat artikel 3 i iii, artikel 8.2 tredje stycket och artikel 8.3 andra stycket med nationell rätt.

—	förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 regleras hanteringen av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. Efter en undersökning av det sätt på vilket direktivet har införlivats med estnisk rätt gör kommissionen gällande att Republiken Estland inte på ett korrekt sätt har införlivat artikel 3 i iii, artikel 8.2 tredje stycket och artikel 8.3 andra stycket.

I direktivets artikel 3 i iii definieras tillverkare av elektriska eller elektroniska produkter. De estniska bestämmelserna om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, innehåller två olika definitioner av begreppet tillverkare, vilket försvårar förståelsen och tillämpningen av bestämmelserna om avfall.

Enligt artikel 8.2 tredje stycket ska kostnaderna för insamling, behandling och miljövänligt bortskaffande inte visas separat för köparna vid tidpunkten för försäljning av nya produkter. Detta har inte införlivats med estnisk rätt.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 8.3 andra stycket i direktivet säkerställa att tillverkarna under en övergångsperiod på åtta år efter direktivets ikraftträdande har möjlighet att, vid tidpunkten försäljning av nya produkter, informera konsumenterna om kostnaderna för insamling, behandling och miljövänligt bortskaffande, utan att dessa kostnader får överstiga de faktiska kostnaderna. Estland har inte införlivat denna bestämmelse med nationell rätt.

Republiken Estland har medgett att artikel 3 i iii, artikel 8.2 tredje stycket och artikel 8.3 andra stycket inte har införlivats med nationell rätt enligt vad som har angetts ovan. I sitt svar till kommissionen har Republiken Estland anfört att dessa bestämmelser ska införlivas genom en lag om ändring i statens avfallslagstiftning. Eftersom Republiken Estland enligt kommissionens uppgifter ännu inte har antagit den utlovade lagstiftningen om ändring i sin avfallslagstiftning, eller i vart fall inte har underrättat kommissionen om denna ändring, har Republiken Estland hittills inte på ett korrekt sätt införlivat artikel 3 i iii, artikel 8.2 tredje stycket och artikel 8.3 andra stycket med sin nationella lagstiftning och har därmed inte uppfyllt sina skyldigheter enligt direktivet.

---

(1)  EUT L 37, 2003, s. 24

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/27

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Wojewódzki Sąd Administracyjny w Poznaniu (Polen) den 18 december 2009 — INTER-MARK GROUP Sp. z. o. o. Sp. Komandytowa mot Minister Finansów

(Mål C-530/09)

2010/C 63/45

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Wojewódzki Sąd Administracyjny w Poznaniu

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: INTER-MARK GROUP Sp. z. o. o. Sp. komandytowa

Motpart: Minister Finansów

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 52 a i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas på så sätt att tillhandahållande av tjänster i form av tillfälliga upplåtelser av utställnings- och mässmontrar till kunder som marknadsför sig på mässor och utställningar ska omfattas av de tjänster som anges i denna artikel och som har samband med verksamheten som består i att arrangera mässor och utställningar, det vill säga tjänster som liknar kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga verksamheter, och som ska beskattas på den plats där tjänsten faktiskt utförs,

2.

eller ska man utgå från att det är fråga om reklamtjänster som enligt artikel 56.1 b i direktiv 2006/112 ska beskattas på den plats där köparen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket tillhandahållandet av tjänster görs eller, i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, den plats där han är bosatt eller stadigvarande vistas, — när dessa tillhandahållanden av tjänster, som avser tillfälliga upplåtelser av montrar till kunder som marknadsför sig på mässor och utställningar, normalt sett föregås av ett utarbetande av ett förslag till och en visualisering av montrarna, och i förekommande fall transport av monterdelarna och montering av dessa på den plats där mässan eller utställningen hålls, och tjänsteleverantörens kunder, som ställer ut sina varor eller tjänster, betalar evenemangets arrangör en särskild ersättning för möjligheten att delta i mässan eller utställningen, som bland annat inbegriper kostnaderna för försörjningstjänster, mässans infrastruktur, medietjänster etcetera? Varje utställare ansvarar själv för att utrusta och montera den egna montern och i detta avseende utnyttjar de ifrågavarande tjänsterna som behöver tolkas. Arrangörerna av mässorna eller utställningarna tar av besökarna ut en särskild inträdesavgift som tillfaller arrangören och inte tjänsteleverantören.

---

(1)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/28

---

Överklagande ingett den 18 december 2009 av Republiken Estland av den dom som förstainstansrätten (första avdelningen) meddelade den 2 oktober 2009 i mål T-324/05, Estland mot kommissionen

(Mål C-535/09 P)

2010/C 63/46

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Klagande: Republiken Estland (ombud: L. Uibo)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen, Republiken Lettland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen i sin helhet,

—	bifalla talan i första instans.

Grunder och huvudargument

Republiken Estland anser att den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (förstainstansrätten) ska upphävas av följande skäl:

1.	Förstainstansrätten har missuppfattat bevis och tillämpat kollegialitetsprincipen i artikel 219 EG på ett felaktigt sätt.

2.

Förstainstansrätten har gjort en felaktig tolkning av anslutningsakten och förordning nr 60/2004 (1). a) Förstainstansrätten har gjort en felaktig tolkning av artikel 6 i förordning nr 60/2004 när den fann att uttrycket ”lager” i denna bestämmelse även innefattar hushållslager. — Förstainstansrätten har gjort en alltför snäv definition av syftet med förordning nr 60/2004 och av punkt 4.2 i bilaga IV till anslutningsakten genom att begränsa det till att avse varje störning. — Förstainstansrätten har gjort en felaktig tolkning av artiklarna 7.1 och 6 i förordning nr 60/2004 genom att kravet att medlemsstaterna ska ta bort överskott av socker saknar rättslig grund. b) Förstainstansrätten har gjort en felaktig tolkning av artikel 6.1 c i förordning nr 60/2004 genom att rättsstridigt inskränka dess tillämpningsområde och underlåta att beakta de förhållanden som rådde när de estniska sockerlagren byggdes upp. — Förstainstansrätten har gjort en felaktig bevisvärdering och missuppfattat bevis i bedömningen av de estniska argumenten avseende den stora betydelse som uppbyggnaden av hushållslagren har i det estniska konsumtionsmönstret och i den estniska kulturen. — Förstainstansrätten har gjort en felaktig bedömning av de berättigade förväntningar som kommissionen gett upphov till under anslutningsförhandlingarna. — Förstainstansrätten har gjort en felaktig bedömning av Europeiska unionens bidrag till uppbyggnaden av lagren.

3.	Förstainstansrätten har felaktigt funnit att kommissionen inte har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.

4.	Förstainstansrätten har felaktigt funnit att kommissionen inte har åsidosatt principen om tro och heder.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 60/2004 av den 14 januari 2004 om övergångsåtgärder inom sockersektorn med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning (EUT L 9, s. 8)

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/28

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Upravno sodišče Republike Slovenije. den 21 december 2009 — Marija Omejc mot Republiken Slovenien

(Mål C-536/09)

2010/C 63/47

Rättegångsspråk: slovenska

Hänskjutande domstol

Upravno sodišče Republike Slovenije.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Marija Omejc

Motpart: Republiken Slovenien

Tolkningsfrågor

1.	Ska uttrycket ”om en kontroll på platsen inte kan utföras” tolkas med tillämpning av nationell rätt, enligt vilken begreppet omöjlighet ställer krav på att ett visst rättssubjekt handlat uppsåtligt eller varit vårdslös?

2.

Om fråga 1 besvaras nekande, ska uttrycket ”om en kontroll på platsen inte kan utföras” tolkas så att det förutom uppsåtliga handlingar och uppsåtligen orsakade omständigheter som gör det omöjligt att genomföra en kontroll på plats, även omfattar varje annan handling eller underlåtenhet som kan tillskrivas jordbrukarens eller dennes företrädares vårdslöshet när detta medfört att det inte var möjligt att genomföra kontrollen på plats?

3.	Om fråga 2 besvaras jakande, krävs det då för att vidta en sanktionsåtgärd enligt artikel 23.2 i förordning nr 796/2004/EG (1) att jordbrukaren informerats på korrekt sätt om den kontroll för vilken hans medverkan är nödvändig?

4.	Om ägaren till jordbruksföretaget inte bor nära företaget, ska frågan om vem som är hans företrädare enligt artikel 23.2 i förordning nr 796/2004/EG bedömas med stöd av nationell rätt eller med stöd av unionsrätten?

5.

Om den frågeställning som nämns i föregående fråga ska bedömas med stöd av unionsrätten, ska artikel 23.2 i förordning nr 796/2004/EG tolkas så att den person som ska anses som jordbrukarens företrädare under kontrollen på plats kan vara vilken myndig person som helst med handlingsbehörighet som bor nära företaget och som anförtrotts åtminstone en del av driften av detta?

6.

Om den frågeställning som nämns i fråga 4 ska lösas med stöd av unionsrätten och fråga 5 besvaras nekande är jordbruksföretagets ägare (det vill säga jordbrukaren i den mening som avses i artikel 23.2 i förordning nr 796/2004/EEG), när vederbörande inte bor i närheten av jordbruksföretaget, skyldig att befullmäktiga en företrädare som i regel alltid kan nås på jordbruksföretaget?

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 av den 21 april 2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 141, s. 18)

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/29

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Upper Tribunal (Förenade kungariket) den 21 december 2009 — Ralph James Bartlett, Natalio Gonzalez Ramos och Jason Michael Taylor mot Secretary of State for Works and Pensions

(Mål C-537/09)

2010/C 63/48

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal (Förenade kungariket)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ralph James Bartlett, Natalio Gonzalez Ramos och Jason Michael Taylor

Motpart: Secretary of State for Works and Pensions

Tolkningsfrågor

1.

a) Kan den del av invalidpensionen som avser ökad rörlighet i sections 71–76 i 1992 års lag om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act 1992), med avseende på de perioder då den lydelse av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (1) av den 14 juni 1971 som var i kraft omedelbart före den 5 maj 2005 är tillämplig, separat från invalidpensionen som helhet hänföras till antingen kategorin social trygghetsförmån i den mening som avses i artikel 4.1 i förordningen eller till kategorin särskild icke avgiftsfinansierad förmån i den mening som avses i artikel 4.2a? b) Om svaret på fråga a är jakande, vilken är den korrekta kategorin? c) Om svaret på fråga a är nekande, vilken är den korrekta kategorin för invalidpensionen? d) Om svaret på fråga b eller fråga c är att den ska hänföras till kategorin social trygghetsförmån, ska då den aktuella förmånen anses utgöra en förmån vid sjukdom i den mening som avses i artikel 4.1 a eller en förmån vid invaliditet i den mening som avses i artikel 4.1 b? e) Påverkas svaren på någon av de ovannämnda frågorna av att rättsverkningarna av punkt 2 i domslutet i domstolens dom i mål C-299/05, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2007, s. I-8695), har begränsats i tiden?

2.

a) Kan den del av invalidpensionen som avser ökad rörlighet i sections 71–76 i 1992 års lag om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner, med avseende på de perioder då den lydelse av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 som genom rådets förordning (EG) nr 647/2005 (2) av den 13 april 2005 är i kraft sedan den 5 maj 2005 är tillämplig, separat från invalidpensionen som helhet hänföras till antingen kategorin social trygghetsförmån i den mening som avses i artikel 4.1 i förordningen eller till kategorin särskild icke avgiftsfinansierad förmån i den mening som avses i artikel 4.2a? b) Om svaret på fråga a är jakande, vilken är den korrekta kategorin? c) Om svaret på fråga a är nekande, vilken är den korrekta kategorin för invalidpensionen? d) Om svaret på fråga b eller fråga c är att den ska hänföras till kategorin social trygghetsförmån, ska då den aktuella förmånen anses utgöra en förmån vid sjukdom i den mening som avses i artikel 4.1 a eller en förmån vid invaliditet i den mening som avses i artikel 4.1 b?

3.

Om svaren på de föregående frågorna leder till resultatet att den del av invalidpensionen som avser ökad rörlighet korrekt ska hänföras till kategorin särskild icke avgiftsfinansierad förmån, är då någon annan bestämmelse eller princip i gemenskapsrätten relevant för frågan huruvida Förenade kungariket har rätt att tillämpa kraven på bosättning och vistelse i landet i föreskrift 2.1 a i 1991 års föreskrifter om social trygghet (invalidpension) (Social Security (Disability Living Allowance) Regulations 1991) under sådana omständigheter som föreligger i förevarande mål?

---

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57)

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 (EUT L 117, s. 1)

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/30

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Varese den 17 december 2009 — Siddiquee Mohammed Mohiuddin mot Azienda Sanitaria Locale Provincia di Varese

(Mål C-541/09)

2010/C 63/49

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Giudice di Pace di Varese

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Siddiquee Mohammed Mohiuddin

Motpart: Azienda Sanitaria Locale Provincia di Varese

Tolkningsfrågor

1.

Ska artiklarna 4 och 6 i förordning nr 882/2004 (1) tolkas så, att de innebär en subjektiv rätt för enskilda aktörer att endast bli föremål för kontroller av livsmedel och drycker som utförs av sådan personal som uppfyller de krav som anges i dessa bestämmelser, och att denna rätt kan åberopas i domstol gentemot en medlemsstats beslut om sanktionsåtgärder?

2.	För det fall fråga 1 ska besvaras nekande, önskas svar på huruvida direktiv 2000/13/EG, (2) i ett sammanhang som avser gemenskapens lagstiftning om märkning av livsmedel och drycker, ska anses röra hälsoskyddsfrågor.

3.	Utgör direktiv 76/768 (3), i ändrad lydelse, eller andra relevanta gemenskapsbestämmelser hinder för att en medlemsstat föreskriver olika ansvar för aktörer i produktions- och försäljningsledet och fritar detaljhandlare från ansvar med anledning av deras verksamhet?

4.

För det fall att frågan ska besvaras nekande, ska artikel 6 i direktivet, i dess ändrade lydelse, tolkas så, att den medför ett solidariskt ansvar för tillverkaren av den kosmetiska produkten och för en detaljhandlare som inte deltar i produktionen, förpackningen och märkningen av den kosmetiska produkten?

---

(1)  EUT L 165, s. 1.

(2)  EUT L 109, s. 29.

(3)  EUT L 262, s. 169.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/31

---

Talan väckt den 18 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-542/09)

2010/C 63/50

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Rozet och M. van Beek)

Svarande: Konungariket Nederländerna

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 45 FEUF och artikel 7.2 i förordning (EEG) nr 1612/68 (1) genom att begära att migrerande arbetstagare och familjemedlemmar som dessa försörjer ska uppfylla ett krav på bosättning (”tre av sex-regeln”) för att anses berättigade till finansiering av utlandsstudier enligt lagen om finansiering av studier (WSF (2)), och

—	förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör bedömningen att Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 45 FEUF och förordning (EEG) nr 1612/68, eftersom Nederländerna ännu inte har vidtagit alla de åtgärder som är nödvändiga för att upphäva det krav på bosättning (”tre av sex-regeln”) som migrerande arbetstagare och familjemedlemmar som dessa försörjer måste uppfylla för att anses berättigade till finansiering av utlandsstudier enligt WSF.

---

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33).

(2)  Wet Studiefinanciering 2000

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/31

---

Talan väckt den 22 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-545/09)

2010/C 63/51

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och B. Eggers)

Svarande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att artikel 12.4 a i Convention defining the Statute of the European Schools (1) (konventionen med stadga för Europaskolorna) ska tolkas och tillämpas på så sätt att lärare som utstationerats från en medlemsstat har tillgång till samma karriär- och löneutveckling under sin utstationering som lärare som är anställda i den medlemsstaten, och förklara att det är oförenligt med artiklarna 12.4 a och 25.1 i konventionen att neka lärare som är utstationerade från Förenade kungariket rätt till förbättrade löneskalor (bland annat benämnda ”threshold pay” (den övre löneskalan), ”excellent teacher system” (befordringssystemet för framstående lärare) och ”advanced skills teachers” (lärare med särskilda färdigheter)) och andra utbetalningar (till exempel ”teaching and learning responsibility payments” (lönepåslag för lärare med utökat ansvar för undervisning och inlärning)) samt förbättrad löneutveckling enligt befintliga skalor för lärare som är anställda vid statsunderstödda skolor i England och Wales, under periden för deras stationering, och

—	förplikta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Denna begäran om ett avgörande beträffande tolkningen av artiklarna 12.4 a och 25.1 i Convention defining the Statute of the European Schools (konventionen) har gjorts med stöd av artikel 26 i konventionen.

Enligt konventionen är lärarna vid Europaskolorna utstationerade från den medlemsstat som är deras hemland. I artikel 12.4 a i konventionen föreskrivs att utstationerade lärare ”behåller samma rätt till befordring och pensionering som stadgas enligt deras nationella bestämmelser”. Trots detta ”fryses” lönerna för de lärare som är utstationerade från Förenade kungariket under den period de är utstationerade. Lärare som är utstationerade vid Europaskolorna nekas således rätt till förbättrade löneskalor (bland annat benämnda ”threshold pay” (den övre löneskalan), ”excellent teacher system” (befordringssystemet för framstående lärare) och ”advanced skills teachers” (lärare med särskilda färdigheter)) och andra utbetalningar (till exempel ”teaching and learning responsibility payments” (lönepåslag för lärare med utökat ansvar för undervisning och inlärning)) samt förbättrad löneutveckling enligt befintliga skalor för lärare som är anställda vid statsunderstödda skolor i England och Wales.

Detta system står i strid med ordalydelsen av och ändamålet för artikel 12.4 a i konventionen. Det försämrar de berörda lärarnas pensionsrättigheter och karriärmöjligheter när de återvänder till Förenade kungariket. Dessutom har det en negativ inverkan på unionsbudgeten eftersom mellanskillnaden av den lägre nationella lönen och unionens påslag för utstationerade lärare bärs av denna.

Artikel 12.4 a i konventionen och följaktligen även artikel 25.1 i denna ska således tolkas och tillämpas på så sätt att utstationerade lärare garanteras full rätt till förbättrade löneskalor, förbättrad löneutveckling enligt befintliga skalor och andra förmåner.

---

(1)  EGT L 212, 17.8.1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 83

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/32

---

Talan väckt den 23 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-551/09)

2010/C 63/52

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Gross och M. Adam)

Svarande: Republiken Österrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 288 FEUF och artiklarna 1 och 3 i kommissionens beslut 2008/719/EG av den 30 april 2008 om det statliga stöd C 56/06 (ex NN 77/06) som Österrike genomförde till förmån för privatiseringen av Bank Burgenland, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att återvinna stödet,

—

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 288 FEUF och artikel 4 i kommissionens beslut 2008/719/EG av den 30 april 2008 om det statliga stöd C 56/06 (ex NN 77/06) som Österrike genomförde till förmån för privatiseringen av Bank Burgenland, genom att underlåta att i god tid lämna kommissionen de upplysningar som är nödvändiga för att beräkna stödets storlek, och

—	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt kommissionen har fristen för Republiken Österrike att lämna in de upplysningar som är nödvändiga för att beräkna stödets storlek — så som den anges i kommissionens beslut 2008/719/EG av den 30 april 2008 om det statliga stöd C 56/06 (ex NN 77/06) som Österrike genomförde till förmån för privatiseringen av Bank Burgenland — löpt ut.

Efter att den ovannämnda fristen hade löpt ut träffade kommissionen och Republiken Österrike en överenskommelse avseende storleken på det stöd som skulle återvinnas. Republiken Österrike frånträdde dock denna överenskommelse på grund av att det företag som planerades återbetala stödet skulle avstå från att köpa upp Bank Burgenland om det tvingades att betala. Enligt Republiken Österrike skulle detta medföra allvarliga konsekvenser för Land Burgenland. Enligt kommissionen berättigar detta emellertid inte Republiken Österrike avstår från den begärda återvinningen av stödet.

Inte heller den talan som väckts mot det ovannämnda beslutet påverkar skyldigheten att verkställa det.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/32

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Tarragona (Spanien) den 4 januari 2010 — Brottmål mot Valentín Salmerón Sánchez

(Mål C-1/10)

2010/C 63/53

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Tarragona

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Valentín Salmerón Sánchez

Övriga parter: Ministerio Fiscal och Dorotea López León

Tolkningsfrågor

1.

Ska brottsoffrets rätt att bli förstådd, som det hänvisas till i skäl 8 i rambeslutet, (1) tolkas som en positiv förpliktelse för de statliga myndigheter som ansvarar för att beivra de brottsliga gärningarna att göra det möjligt för brottsoffret att uttrycka sin bedömning, sina tankar och sina åsikter beträffande de eventuella direkta konsekvenser för brottsoffrets liv som kan bli resultatet av påföljder som ådöms den gärningsman som brottsoffret är knutet till genom familjeband eller genom en nära känslomässig relation?

2.

Ska artikel 2 i rambeslutet 2001/220/RIF tolkas så, att medlemsstaternas skyldighet att erkänna brottsoffrens rättigheter och legitima intressen innebär att de måste ta hänsyn till brottsoffrets åsikt när förfarandets straffrättsliga följder omedelbart och grundläggande kan påverka utvecklingen av brottsoffrets rätt till fri personlig utveckling, ett privatliv och ett familjeliv?

3.

Ska artikel 2 i rambeslutet 2001/220/RIF tolkas så, att de statliga myndigheterna inte får underlåta att beakta brottsoffrets fria vilja när brottsoffret motsätter sig att besöksförbud utfärdas och upprätthålls när gärningsmannen är en familjemedlem, det inte föreligger någon objektiv risk för återfall i brott och det bedöms att graden av personlig, social, kulturell och emotionell förmåga utesluter att brottsoffret är underkastat gärningsmannen, eller ska nämnda åtgärd tvärtom anses rättsenlig i samtliga fall, med hänsyn till den särskilda karaktären hos denna typ av brott?

4.

Ska artikel 8 i rambeslutet 2001/220/RIF, i vilken det fastställs att staterna ska säkerställa adekvat skydd för brottsoffren, tolkas så att den innebär att det är tillåtet med en generell och obligatorisk skyldighet att utfärda besöksförbud eller kontaktförbud såsom tilläggsstraff i samtliga fall där den gärning som brottsoffret har blivit utsatt för utgörs av brott inom familjen, med hänsyn till den särskilda karaktären hos denna typ av brott, eller innebär artikel 8 tvärtom att det ska ske en individuell bedömning som gör det möjligt att i varje enskilt fall avgöra vilken skyddsnivå som, med beaktande av föreliggande intressen, ska anses utgöra ett adekvat skydd?

5.

Ska artikel 10 i rambeslutet 2001/220/RIF tolkas så att det är möjligt att generellt utesluta medling i straffrättsliga förfaranden som avser brott inom familjen, med hänsyn till den särskilda karaktären hos denna typ av brott, eller ska medling tvärtom vara tillåten även i sådana förfaranden, med en avvägning i varje enskilt fall mellan föreliggande intressen?

---

(1)  Rådets rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden (EGT L 82, s. 1).

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/33

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per la Puglia (Italien) den 4 januari 2010 — Azienda Agro-Zootecnica Franchini s.a.r.l. och Eolica di Altamura s.r.l. mot Regione Puglia

(Mål C-2/10)

2010/C 63/54

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Puglia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Azienda Agro-Zootecnica Franchini sarl och Eolica di Altamura s.r.l.

Motpart: Regione Puglia

Tolkningsfrågor

Är bestämmelserna i artikel 1.1226 i lag nr 296 av den 27 december 2006, artikel 5.1 i dekret antaget av ministern för miljöfrågor och skydd av territoriet och havsterritoriet av den 17 oktober 2007, artikel 2.6 i Apuliens regionala lag nr 31 av den 21 oktober 2008, förenliga med unionsrätten och i synnerhet med de principer som föreskrivs i direktiven 2001/77/EG (1) och 2009/28/EG (2) (om förnybara energikällor) och direktiv 1979/409/EG (3) och 1992/43/EG (4) (om skydd för vilda fåglar och livsmiljöer), i den mån det i dessa bestämmelser föreskrivs ett absolut och ovillkorligt förbud att placera vindkraftverk som inte är avsedda för självförsörjning på områden av gemenskapsintresse (OGI) och särskilda skyddsområden (SSO) som ingår i det ekologiska nätverket ”NATURA 2000” i stället för att genomföra en lämplig miljökonsekvensbeskrivning som analyserar hur varje projekt inverkar på en viss plats som påverkas härav?

---

(1)  EGT L 283, s. 33

(2)  EUT L 140, s. 16

(3)  EGT L 103, s. 1; Svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161

(4)  EGT L 206, s. 7; Svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/34

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Rossano (Italien) den 5 januari 2010 — Franco Affatato mot Azienda Sanitaria Provinciale di Cosenza, Azienda Sanitaria n. 3 di Rossano

(Mål C-3/10)

2010/C 63/55

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Rossano (Italien)

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Franco Affatato

Motpart: Azienda Sanitaria Provinciale di Cosenza, Azienda Sanitaria n. 3 di Rossano

Tolkningsfrågor

1.

Utgör klausul 2.1 i det ramavtal som bilagts direktiv 1999/70/EG (1) hinder för en nationell bestämmelse, såsom den som gäller för arbetstagare med socialt motiverade anställningar [lavoratori socialemente utili]/arbetstagare som utför allmännyttigt arbete [lavoratori di pubblica utilità] enligt artikel 8.1 i lagstiftningsdekret nr 468/97 och artikel 4.1 i [lagstiftningsdekret] nr 81/00, enligt vilken det för dessa kategorier av arbetstagare inte får föreligga något anställningsförhållande vilket leder till att de undantas från tillämpning av de bestämmelser som reglerar tidsbegränsade anställningsförhållanden och som införlivar direktiv 1999/70/EG?

2.

Är det enligt klausul 2.2 i det ramavtal som bilagts direktiv 1999/70/EG tillåtet att undanta arbetstagare med socialt motiverade anställningar och arbetstagare som utför allmännyttigt arbete, vilkas arbete regleras i lagstiftningsdekret nr 468/97 och [lagstiftningsdekret] 81/00, från tillämpningsområdet för direktiv 1999/70/EG?

3.	Omfattas de arbetstagare som omnämns ovan i fråga 2 av den definition som ges i klausul 3.1 i det ramavtal som bilagts direktiv 1999/70/EG?

4.

Utgör klausul 5 i det ramavtal som bilagts direktiv 1999/70/EG samt likabehandlings- och icke-diskrimineringsprinciperna hinder för ett regelverk för arbetstagare inom utbildningssektorn (se särskilt artikel 4.1 i lag nr 124/99 och artikel 1.1 a i ministerdekret nr 430/00) enligt vilket det är tillåtet att inte ange anledningen till varför ett första avtal är ett avtal om visstidsanställning, vilket i allmänhet krävs enligt nationell rätt för alla andra typer av tidsbegränsade anställningsförhållanden, liksom att förlänga avtalen oavsett om det föreligger permanenta eller varaktiga behov, och i vilket det inte föreskrivs någon längsta tillåtna tid som tidsbegränsade anställningsavtal och anställningsförhållanden får användas, antalet gånger dessa kan förlängas, någon minsta tidsrymd som ska ha förflutit mellan förlängningarna i normalfallet eller, vid årliga vikariat, en tidsrymd som motsvarar sommarledigheten då utbildningsverksamheten ligger nere eller är starkt reducerad?

5.	Kan innehållet i bestämmelserna på utbildningsområdet, såsom dessa beskrivits ovan, som helhet betraktad anses utgöra likvärdiga bestämmelser för att förhindra missbruk?

6.	Kan lagstiftningsdekret nr 368/01 och artikel 36 i lagstiftningsdekret nr 165/01 anses som bestämmelser för införlivande av direktiv 1999/70/EG avseende tidsbegränsade anställningsförhållanden inom utbildningssektorn i den mening som avses i artikel 2 häri?

7.

Ska ett rättssubjekt som har samma egenskaper som Poste Italiane S.p.a., det vill säga — ägs av staten, — står under statlig kontroll, — kommunikationsministern väljer tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster och i allmänhet genomför all kontrollverksamhet i materiellt och företagsekonomiskt hänseende av rättssubjektet i fråga och fastställer målen med de tillhandahållna samhällsomfattande tjänsterna, — tillhandahåller för allmänheten oumbärliga tjänster av stort allmänintresse, — rättssubjektets budget sammanhänger med statens budget och — kostnaden för den tillhandahållna tjänsten fastställs av staten som utbetalar ett belopp till rättssubjektet för att täcka merparten av kostnaden, betraktas som ett statligt organ när det gäller direkt tillämpning av unionsrätten?

8.	Om fråga 7 besvaras jakande önskas svar på om nämnda bolag kan utgöra en bransch, eller om hela personalen kan anses utgöra en särskild kategori av arbetstagare vid bedömningen av vilka förbud som är tillämpliga?

9.

Om fråga 7 besvaras jakande önskas svar på om klausul 5 i direktiv 1999/70/EG i sig, eller tillsammans med någon av klausulerna 2 och 4 eller likabehandlings- och icke-diskrimineringsprinciperna, utgör hinder för en bestämmelse som artikel 2.1 i lagstiftningsdekret nr 368/01 enligt vilken det är tillåtet att i ett anställningsavtal underlåta att för en viss person ange anledningen till att avtalet är tidsbegränsat, eller som undantar, med avvikelse från det förbud som vanligtvis föreskrivs i nationell rätt (artikel 1 i lagstiftningsdekret nr 368/01), nämnda rättssubjekt från skyldigheten att skriftligen ange och, för det fall tidsbegränsningen skulle angripas, styrka de skäl av teknisk, lönsamhets- och organisatorisk art eller de vikariebehov som föranledde att ett avtal om visstidsanställning valdes, med beaktande av att det är möjligt att förlänga det ursprungliga avtalet av objektiva skäl när dessa är hänförliga till den förvärvsverksamhet beträffande vilken avtalet om visstidsanställning ingicks?

10.

Kan lagstiftningsdekret nr 368/01 och artikel 36.5 i lagstiftningsdekret nr 165/01 anses utgöra allmänna bestämmelser för att införliva direktiv 1999/70/EG avseende personal anställd av staten, med beaktande av undantagen från de nämnda allmänna bestämmelserna, såsom de följer av svaren på fråga 1–9?

11.

I avsaknad av bestämmelser om sanktionsåtgärder på området avseende arbetstagare av typen arbetstagare med socialt motiverade anställningar och arbetstagare som utför allmännyttigt arbete samt inom utbildningsväsendet, utgör direktiv 1999/70/EG, och i synnerhet klausul 5.2 b, hinder för att analogt tillämpa ett regelverk som enbart ger rätt till ersättning, som till exempel artikel 36.5 i lagstiftningsdekret nr 165/01, eller fastställs i klausul 5.2 b ett principiellt företräde för att avtal och anställningsförhållanden ska anses gälla på obegränsad tid?

12.	Utgör likabehandlings- och icke-diskrimineringsprinciperna inom unionsrätten samt klausul 4 och klausul 5.1 hinder för att tillämpa olika förbudsregler på området ”personal anställd av statliga organ” beroende på anställningsförhållandets uppkomst, arbetsgivaren och inom utbildningsväsendet?

13.

Med hänsyn till det sätt på vilket direktiv 1999/70/EG har införlivats med nationell rätt i förhållande till staten och med staten likställda organ enligt svaret på föregående frågor, utgör klausul 5 hinder för bestämmelser som till exempel artikel 36.5 i lagstiftningsdekret nr 165/01 vari föreskrivs ett absolut förbud för staten att omvandla anställningsförhållanden, eller ska nationell domstol göra ytterligare kontroller och i så fall vilka, för att kunna underlåta att tillämpa förbudet mot tillsvidareanställningar med nämnda myndigheter?

14.

Är direktiv 1999/70/EG fullt tillämpligt i förhållande till Italien? Eller ska offentliga myndigheters omvandling av anställningsförhållanden anses strida mot grundläggande principer inom den nationella rättsordningen och klausul 5 därför inte tillämpas i detta fall då det skulle strida mot artikel 1-5 i Lissabonfördraget på grund av att det åsidosätter Italiens grundläggande politiska och konstitutionella struktur och väsentliga funktionssätt?

15.

Ställer klausul 5 i direktiv 1999/70/EG, för det fall det föreskrivs ett förbud mot att omvandla ett anställningsförhållande, som föreskriver en skyldighet att vidta åtgärder som garanterar ett effektivt skydd för arbetstagare som är likvärdigt med det skydd arbetstagare har enligt nationell rätt i jämförbara situationer, krav på att i syfte att vederbörligen beivra missbruk till följd av åsidosättande av nämnda klausul 5 och för att undanröja följderna av detta åsidosättande av gemenskapsrätten, beakta vilka jämförbara bestämmelser inom nationell rätt som reglerar avtal om tillsvidareanställning med staten som arbetstagaren hade kunnat göra gällande i avsaknad av artikel 36, eller avtal om tillsvidareanställning med ett privat rättssubjekt, vilken anställning kännetecknas av samma trygghet som utmärker ett anställningsförhållande med staten?

16.

Ställer klausul 5 i direktiv 1999/70/EG, för det fall det föreskrivs ett förbud mot att omvandla ett anställningsförhållande, som föreskriver en skyldighet att vidta åtgärder som garanterar ett effektivt skydd för arbetstagare som är likvärdigt med det skydd arbetstagare har enligt nationell rätt i jämförbara situationer, krav på att, för att vederbörligen beivra missbruk till följd av åsidosättande av nämnda klausul 5 och undanröja följderna av detta åsidosättande av gemenskapsrätten, beakta följande: a) nödvändig tidsåtgång för att hitta ett nytt arbete och det förhållandet att det är omöjligt att få ett arbete med de egenskaper som nämns i fråga 15? b) eller, det lönebelopp som vederbörande skulle ha uppburit om anställningsförhållandet omvandlades från en visstidsanställning till en tillsvidareanställning?

---

(1)  EGT L 175, s. 43

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/36

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) den 5 januari 2010 — Bureau National Interprofessionnel du Cognac

(Mål C-4/10)

2010/C 63/56

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bureau National Interprofessionnel du Cognac

Motpart: Oy Gust. Ranin, Patent- och Registreringsverkets överklagandenämnd

Tolkningsfrågor

1.

Är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 (1) av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (nedan kallad förordning nr 110/2008) tillämplig vid bedömningen huruvida villkoren för registrering är uppfyllda vad avser en ansökan som inkom den 19 december 2001 avseende ett varumärke som registrerades den 31 januari 2003, när varumärket innehåller en enligt denna förordning skyddad geografisk ursprungsbeteckning?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande: Ska en ansökan om registrering avslås — vad avser ett varumärke som bland annat innehåller en enligt förordning nr 110/2008 skyddad ursprungsbeteckning eller som innehåller denna beteckning som generisk term i översättning, när ansökan rör spritdrycker, vilka, bland annat vad avser tillverkningsmetoden och alkoholhalten, inte uppfyller kraven för att den geografiska ursprungsbeteckningen ska få användas — på grund av att en sådan registrering skulle strida mot artiklarna 16 och 23 i förordning nr 110/2008?

3.

Oavsett svaret på fråga 1: Ska ett varumärke av det slag som beskrivs i fråga 2 anses ägnat att vilseleda allmänheten med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung, i den mening som avses i artikel 3.1 g i rådets första direktiv 89/104/EEG (2) av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (nedan kallat direktiv 89/104/EEG), nu ersatt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG (3) av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (kodifierad version)?

4.

Oavsett svaret på fråga 2: Ska en ansökan om registrering av ett varumärke avslås om en medlemsstat enligt artikel 3.2 a i direktiv 89/104/EEG har föreskrivit att ett varumärke inte får registreras, eller att de ska ogiltigförklaras om det har registrerats, under förutsättning att användningen av detta varumärke är förbjuden enligt annan lagstiftning än varumärkeslagstiftningen i medlemsstaten eller på gemenskapsnivå, om varumärket innehåller element som strider mot förordning nr 110/2008, vilket gör att varumärket inte får registreras?

---

(1)  EUT L 39, s. 16.

(2)  EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178.

(3)  EUT L 299, s. 25.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/36

---

Överklagande ingett den 6 januari 2010 av Giampietro Torresan av den dom som förstainstansrätten meddelade den 19 november 2009 i mål T-234/06, Torresan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) och Klosterbrauerei Weissenohe GmbH & Co. KG

(Mål C-5/10 P)

2010/C 63/57

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Giampietro Torresan (ombud: G. Recher och R. Munarini, avvocati)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Klosterbrauerei Weissenohe GmbH & Co. KG

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva domen i mål T-234/06, registrering nr 414968, delgiven via telefax av den 19 november 2009,

—	bifalla samtliga klagandens yrkanden inför förstainstansrätten i mål T-234/06, och

—	i alla händelser förplikta motparterna att ersätta klagandens kostnader för hela förfarandet, inbegripet inför de två instanserna vid harmoniseringsbyrån och i förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

1.	Åsidosättande och/eller felaktig tillämpning av gemenskapslagstiftningen på jordbruks- och livsmedelsområdet.

2.	Åsidosättande och/eller felaktig tillämpning av konsumentskyddslagstiftningen, avseende begreppet genomsnittskonsument.

3.	Åsidosättande av bestämmelserna om rättegångsspråk.

4.

Förvanskning av de faktiska omständigheterna eller bevisningen, i den mån dessa syftar till att visa, som enda och slutliga slutsats, att varumärket Cannabis har absolut särskiljningsförmåga och inte är beskrivande, varför artikel 7.1 c i förordning nr 40/94 (1) har åsidosatts eller tillämpats på ett felaktigt sätt samt att förstainstansrätten lämnat motstridiga skäl för varför den fann varumärket Cannabis vara beskrivande. Den överklagade domen i mål T-234/06 ska följaktligen upphävas i sin helhet.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/37

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 8 januari 2010 — Staatssecretaris van Justitie, annan part i målet; T. Kahveci

(Mål C-7/10)

2010/C 63/58

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State (Nederländerna)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Justitie

Annan part i målet: T. Kahveci

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 7 i beslut nr 1/80 [av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, antaget av det associeringsråd som inrättades genom avtalet om associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Turkiet] tolkas så att familjemedlemmar till en turkisk arbetstagare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat inte längre kan åberopa denna bestämmelse efter det att arbetstagaren, samtidigt som denne behåller sitt turkiska medborgarskap, har blivit medborgare i värdmedlemsstaten?

2.	Är det för svaret på den första frågan av betydelse vid vilken tidpunkt den turkiska arbetstagaren blev medborgare i värdmedlemsstaten?

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/37

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 8 januari 2010 — Staatssecretaris van Justitie, annan part i målet; O. Inan

(Mål C-9/10)

2010/C 63/59

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Justitie

T. Kahcevi

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 7 i beslut nr 1/80 [av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, antaget av det associeringsråd som inrättades genom avtalet om associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Turkiet] tolkas så att familjemedlemmar till en turkisk arbetstagare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat inte längre kan åberopa denna bestämmelse efter det att arbetstagaren, samtidigt som denne behåller sitt turkiska medborgarskap, har blivit medborgare i värdmedlemsstaten?

2.	Är det för svaret på den första frågan av betydelse vid vilken tidpunkt den turkiska arbetstagaren blev medborgare i värdmedlemsstaten?

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/38

---

Talan väckt den 8 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-10/10)

2010/C 63/60

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och W. Mölls)

Svarande: Republiken Österrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56 EG och artikel 40 EES genom att gåvor till inrättningar med forsknings- och utbildningsfunktioner endast anses avdragsgilla i de fall då inrättningen är belägen i Österrike, och

—	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt kommissionen omfattas gåvor till inrättningar med ideella mål av den fria rörligheten för kapital enligt artikel 56 EG. Den österrikiska regeringen anser endast att gåvor till sådana inrättningar är avdragsgilla om inrättningen är belägen i Österrike. Gåvor till de inrättningar som är belägna i andra medlemsstater, eller i andra stater inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, är inte avdragsgilla. Kommissionen gör gällande att artikel 56 EG och artikel 40 EES därför har åsidosatts.

För att motivera denna regel har Republiken Österrike gjort gällande att regeln är en tillåten begränsning av gåvotransaktioner inom vissa specifika områden, vilken befriar staten från den finansieringsskyldighet som annars skulle inträda. Detta följer bland annat av domen i mål C-396/04, Centro di Musicologia Walter Stauffer. (1)

Kommissionen kritiserar denna motivering. Den hävdar att det i de omtvistade bestämmelserna görs åtskillnad på grund av renodlat geografiska betingelser utan att hänsyn tas till syftet med den inrättning som mottar gåvan. Vidare har ingen bevisning lagts fram som styrker den växelverkan som Republiken Österrike påstår existerar mellan direkt statlig finansiering och gåvor från privatpersoner, vilka har motiverats av att de är skattemässigt fördelaktiga. Även om det skulle föreligga en sådan växelverkan, skulle den enligt kommissionen i vart fall inte berättiga en begränsning av den fria rörligheten för kapital, eftersom den inte utgör ett kvalificerat intresse som baseras på skattesystemet i den mening som avses i domstolens dom i mål C-204/90, Bachmann. (2)

---

(1)  Dom av den 14 september i mål C-396/04, Centro di Musicologia Walter Stauffer, REG 2006, s. I-8203.

(2)  Dom av den 28 januari 1992 i mål C-204/90, Bachmann, REG 1992, s. I-249.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/38

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) den 11 januari 2010 — Nickel Institute mot Secretary of State for Work and Pensions

(Mål C-14/10)

2010/C 63/61

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Nickel Institute

Motpart: Secretary of State for Work and Pensions

Giltighetsfrågor

1.

Är kommissionens direktiv 2008/58/EG (1) (nedan kallat trettionde ATF-direktivet) och/eller kommissionens förordning (EG) nr 790/2009 (2) (nedan kallad första ATU-förordningen) ogiltiga, i den mån som de avser att klassificera eller omklassificera nickelkarbonaterna med avseende på de relevanta slutpunkterna, med hänsyn till att a) klassificeringarna bestämdes utan någon lämplig bedömning av nickelkarbonaternas inneboende egenskaper i enlighet med de kriterier och de krav på uppgifter som anges i bilaga VI till direktiv 67/548/EEG (3) (nedan kallat direktivet om farliga ämnen), b) det inte gjordes någon lämplig bedömning av huruvida nickelkarbonaternas inneboende egenskaper kan utgöra en risk vid normal hantering eller användning, vilket krävs enligt avsnitten 1.1 och 1.4 i bilaga VI till direktivet om farliga ämnen, c) det inte har visats att villkoren för att tillämpa förfarandet i artikel 28 i direktivet om farliga ämnen var uppfyllda, d) klassificeringarna på ett otillåtet sätt grundade sig på en begäran om undantag som utarbetades med anledning av en riskbedömning som utfördes av behörig myndighet enligt förordning (EEG) nr 793/93 (4), och/eller e) skälen för att anta klassificeringarna inte angavs, vilket krävs enligt artikel 253 EG?

2.

Är kommissionens direktiv 2009/2/EG (5) (nedan kallat trettioförsta ATF-direktivet) och/eller första ATU-förordningen ogiltiga, i den mån som de avser att klassificera eller omklassificera nickelhydroxiderna och de grupperade nickelföreningarna (nedan gemensamt kallade de omtvistade nickelföreningarna) i vissa avseenden, med hänsyn till att a) klassificeringarna bestämdes utan någon lämplig bedömning av de omtvistade nickelföreningarnas inneboende egenskaper i enlighet med de kriterier och de krav på uppgifter som anges i bilaga VI till direktivet om farliga ämnen, utan snarare på grundval av vissa jämförelsemetoder, b) det inte gjordes någon lämplig bedömning av huruvida de omtvistade nickelföreningarnas inneboende egenskaper kan utgöra en risk vid normal hantering eller användning, vilket krävs enligt avsnitten 1.1 och 1.4 i bilaga VI till direktivet om farliga ämnen, och/eller c) det inte har visats att villkoren för att tillämpa förfarandet i artikel 28 i direktivet om farliga ämnen var uppfyllda?

3.

Är första ATU-förordningen ogiltig, såvitt den avser nickelkarbonaterna och de omtvistade nickelföreningarna, med hänsyn till att a) det inte har visats att villkoren för att tillämpa förfarandet i artikel 53 i förordning (EG) nr 1272/2008 (6) (nedan kallad förordningen om klassificering, märkning och förpackning) var uppfyllda, och/eller b) klassificeringarna i tabell 3.1 i bilaga VI till förordningen om klassificering, märkning och förpackning bestämdes utan någon lämplig bedömning av nickelkarbonaternas och de omtvistade nickelföreningarnas egenskaper i enlighet med de kriterier och de krav på uppgifter som anges i bilaga I till förordningen om klassificering, märkning och förpackning, utan snarare med tillämpning av bilaga VII till nämnda förordning?

---

(1)  Kommissionens direktiv 2008/58/EG av den 21 augusti 2008 om ändring, för anpassning till tekniska framsteg för trettionde gången, av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (Text av betydelse för EES) (EUT L 246, s. 1)

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 790/2009 av den 10 augusti 2009 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (Text av betydelse för EES) (EUT L 235, s. 1)

(3)  Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 196, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 19)

(4)  Rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen (EGT L 84, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 93)

(5)  Kommissionens direktiv 2009/2/EG av den 15 januari 2009 om ändring, för anpassning till tekniska framsteg för trettioförsta gången, av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (Text av betydelse för EES) (EUT L 11, s. 6)

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (Text av betydelse för EES) (EUT L 353, s. 1)

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/39

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) den 11 januari 2010 — Etimine SA mot Secretary of State for Work and Pensions

(Mål C-15/10)

2010/C 63/62

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Etimine SA

Motpart: Secretary of State for Work and Pensions

Giltighetsfrågor

1.

Är de angripna klassificeringarna av borat i kommissionens direktiv 2008/58/EG (1) (nedan kallat trettionde ATF-direktivet) och/eller kommissionens förordning (EG) nr 790/2009 (2) (nedan kallad första ATU-förordningen) ogiltiga av ett eller flera av följande skäl: i) Klassificeringarna infördes i trettionde ATF-direktivet i strid med väsentliga formföreskrifter? ii) Klassificeringarna infördes i trettionde ATF-direktivet i strid med direktiv 67/548 (3) (nedan kallat direktivet om farliga ämnen) och/eller till följd av en uppenbart oriktig bedömning, med hänsyn till att a) kommissionen inte tillämpade, eller underlät att på ett korrekt sätt tillämpa, principen om ”normal hantering och användning” i bilaga VI till direktivet om farliga ämnen, b) det skedde en rättsstridig tillämpning av riskbedömningskriterier, c) kommission underlät att tillämpa eller gjorde en felaktig tillämpning av kriteriet om ”lämplighet”, i strid med punkt 4.2.3.3 i bilaga VI till direktivet om farliga ämnen, d) kommissionen underlät att korrekt beakta behovet av epidemiologiska data/humandata, och/eller e) kommissionen på ett rättsstridigt sätt extrapolerade uppgifter rörande en av boratföreningarna i syfte att klassificera de andra boratföreningarna och/eller angav otillräckliga skäl för denna extrapolering, i strid med artikel 253 EG? iii) Klassificeringarna infördes i trettionde ATF-direktivet i strid med den grundläggande gemenskapsrättsliga proportionalitetsprincipen?

2.

Är de angripna klassificeringarna av borat i första ATU-förordningen ogiltiga, med hänsyn till att i) första ATU-förordningen felaktigt antogs med tillämpning av det förfarande som föreskrivs i artikel 53 som rättslig grund, och/eller ii) kriterierna för en ny harmoniserad klassificering enligt bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008 (4) (nedan kallad förordningen om klassificering, märkning och förpackning) inte tillämpades, utan istället tillämpades felaktigt bilaga VII till förordningen om klassificering, märkning och förpackning?

---

(1)  Kommissionens direktiv 2008/58/EG av den 21 augusti 2008 om ändring, för anpassning till tekniska framsteg för trettionde gången, av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (Text av betydelse för EES) (EUT L 246, s. 1)

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 790/2009 av den 10 augusti 2009 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (Text av betydelse för EES) (EUT L 235, s. 1)

(3)  Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 196, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 19)

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (Text av betydelse för EES) (EUT L 353, s. 1)

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/40

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) den 11 januari 2010 — The Number Ltd, Conduit Enterprises Ltd mot Office of Communications och British Telecommunications PLC

(Mål C-16/10)

2010/C 63/63

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: The Number Ltd, Conduit Enterprises Ltd

Motpart: Office of Communications och British Telecommunications PLC

Tolkningsfrågor

1.

Ska den befogenhet som medlemsstaterna har enligt artikel 8.1 i direktiv 2002/22/EG (1) (direktiv om samhällsomfattande tjänster) jämfört med artikel 8 i direktiv 2002/21/EG (2) (ramdirektiv), artiklarna 3.2 och 6.2 i direktiv 2002/20/EG (3) (auktorisationsdirektiv), och artikel 3.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster samt andra materiella EG rättsliga bestämmelser att utse ett eller flera företag som ska säkerställa att samhällsomfattande tjänster eller olika delar av de samhällsomfattande tjänsterna tillhandahålls i enlighet med artiklarna 4, 5, 6, 7 och 9.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster tolkas så, att den a) endast ger medlemsstaten befogenhet att, när den beslutar att utse ett företag enligt denna bestämmelse, ålägga detta företag specifika skyldigheter som innebär att företaget självt ska tillhandahålla den samhällsomfattande tjänsten för vilka det utsetts, eller en del av denna tjänst, till slutanvändare? eller b) ger medlemsstaten befogenhet att när den utser ett företag enligt denna bestämmelse ålägga det utsedda företaget sådana specifika skyldigheter som den medlemsstaten finner vara mest effektiva, ändamålsenliga och proportionerliga för att säkerställa tillhandahållandet till slutanvändare av den samhällsomfattande tjänsten eller del av denna, oavsett om dessa skyldigheter innebär att det utsedda företaget självt ska tillhandahålla den samhällsomfattande tjänsten eller en del därav till slutanvändare?

2.

Tillåter ovannämnda bestämmelser tolkade mot bakgrund av artikel 3.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, att medlemsstater föreskriver särskilda skyldigheter för ett företag som utses enligt artikel 8.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster jämförd med artikel 5.1 b i det direktivet (fullständig nummerupplysningstjänst) — utan att de därvid föreskriver någon skyldighet att tillhandahålla en sådan tjänst direkt till slutanvändarna — när det gäller a) att bibehålla och uppdatera en fullständig databas med abonnentinformation, b) att i maskinläsbar form göra innehållet i en fullständig databas med abonnentinformation, vilken uppdateras regelbundet, tillgängligt för alla personer som önskar tillhandahålla offentliga nummerupplysningstjänster eller kataloger (oavsett om personen i fråga avser att tillhandahålla en fullständig nummerupplysningstjänst till slutanvändare eller ej), och c) att tillhandahålla databasen på villkor som är rättvisa, objektiva, kostnadsorienterade och icke-diskriminerande till en sådan person?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, s. 21).

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/41

---

Talan väckt den 14 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-24/10)

2010/C 63/64

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Karanassou-Apostolopoulou och G. Braun)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG av den 14 juni 2006 om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG om årsbokslut i vissa typer av bolag, 83/349/EEG om sammanställd redovisning, 86/635/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut och 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2006/46 med nationell rätt löpte ut den 5 september 2008.

---

(1)  EUT L 224, s. 1.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/41

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) den 18 januari 2010 — Bureau National Interprofessionnel du Cognac

(Mål C-27/10)

2010/C 63/65

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bureau National Interprofessionnel du Cognac

Motpart: Oy Gust. Ranin, Patent- och Registreringsverkets överklagandenämnd

Tolkningsfrågor

1.

Är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 (1) av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (nedan kallad förordning nr 110/2008) tillämplig vid bedömningen huruvida villkoren för registrering är uppfyllda vad avser en ansökan som inkom den 19 december 2001 avseende ett varumärke som registrerades den 31 januari 2003, när varumärket innehåller en enligt denna förordning skyddad geografisk ursprungsbeteckning?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande: Ska en ansökan om registrering avslås — vad avser ett varumärke som bland annat innehåller en enligt förordning nr 110/2008 skyddad ursprungsbeteckning eller som innehåller denna beteckning som generisk term i översättning, när ansökan rör spritdrycker, vilka, bland annat vad avser tillverkningsmetoden och alkoholhalten, inte uppfyller kraven för att den geografiska ursprungsbeteckningen ska få användas — på grund av att en sådan registrering skulle strida mot artiklarna 16 och 23 i förordning nr 110/2008?

3.

Oavsett svaret på fråga 1: Ska ett varumärke av det slag som beskrivs i fråga 2 anses ägnat att vilseleda allmänheten med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung, i den mening som avses i artikel 3.1 g i rådets första direktiv 89/104/EEG (2) av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (nedan kallat direktiv 89/104/EEG), nu ersatt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG (3) av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (kodifierad version)?

4.

Oavsett svaret på fråga 2: Ska en ansökan om registrering av ett varumärke avslås om en medlemsstat enligt artikel 3.2 a i direktiv 89/104/EEG har föreskrivit att ett varumärke inte får registreras, eller att de ska ogiltigförklaras om det har registrerats, under förutsättning att användningen av detta varumärke är förbjuden enligt annan lagstiftning än varumärkeslagstiftningen i medlemsstaten eller på gemenskapsnivå, om varumärket innehåller element som strider mot förordning nr 110/2008, vilket gör att varumärket inte får registreras?

---

(1)  EUT L 39, s. 16.

(2)  EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178.

(3)  EUT L 299, s. 25.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/42

---

Talan väckt den 22 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland

(Mål C-39/10)

2010/C 63/66

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och K. Saaremäel Stoilov)

Svarande: Republiken Estland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Estland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 28 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att underlåta att i nationell lagstiftning införa en möjlighet att bevilja undantag från inkomstskatt för personer som inte är hemmahörande i landet vilkas totala inkomst är så låg att de skulle ha undantagits från inkomstskatt om de hade haft hemvist i landet, och

—	förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har mottagit klagomål från en estnisk medborgare som är bosatt i Republiken Finland. Klagomålet gäller den skatt som tas ut på medborgarens estniska pension. Medborgaren är kritisk mot att Republiken Estland på hans pension varken tillämpar den tröskel, under vilken undantag från inkomstskatt görs, som tillämpas på medborgare med hemvist i landet eller den tröskel, under vilken undantag från inkomstskatt görs, som tillämpas på pensionärer med hemvist i landet.

Hälften av den berörda medborgarens inkomst utgörs av pension som utbetalas av Republiken Estland och hälften av pension som utbetalas av Republiken Finland. Inkomsten är mycket låg och om medborgaren hade erhållit hela pensionen från en enda medlemsstat skulle en reducerad skattesats eller ingen skatt alls ha tagits ut.

Av domstolens fasta rättspraxis följer att direkt beskattning omfattas av medlemsstaternas behörighet. Medlemsstaterna ska emellertid utöva denna behörighet med beaktande av gemenskapsrätten och undvika diskriminering på grund av nationalitet.

Den omständigheten att en person som inte är hemmahörande i landet och som har utnyttjat den fria rörligheten för arbetstagare inte kan komma i åtnjutande av skattelättnader som personer med hemvist i landet åtnjuter utgör i sig olikbehandling av personer som inte är hemmahörande i landet och personer med hemvist i landet och, samtidigt, en inskränkning av den fria rörligheten över gränserna.

Kan denna olikbehandling på grund av olika hemvist anses vara lämplig och berättigad? Om denna fråga ska besvaras jakande, i vilken utsträckning kan den i så fall anses vara lämplig och berättigad?

Om en persons totala inkomst är så låg att det land från vilket inkomsten kommer inte skulle ha tagit ut någon skatt eller skulle ha tagit ut en reducerad skatt om det hade varit fråga om en person med hemvist i landet ska medlemsstaterna enligt kommissionen, vid beskattningen av personer som inte är hemmahörande i landet, beakta nämnda personers personliga förhållanden och familjesituation för att säkerställa att dessa personer behandlas på samma sätt som skattskyldiga med hemvist i landet.

Om det i nationell lag föreskrivs en tröskel under vilken skattskyldiga anses sakna de medel som krävs för att finansiera offentliga utgifter finns det ingen anledning att, på grundval av var en person har sin hemvist, göra skillnad mellan skatteskyldiga vars inkomst ligger under denna tröskel.

Kommissionen anser att tulumaksuseadus (lagen om inkomstskatt) strider mot artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 28 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt nämnda lag kan personer som inte är hemmahörande i landet vilkas pension till hälften betalas ut från Estland och till hälften från en annan medlemsstat, och vilkas totala inkomster är så låga att de skulle undantas från inkomstskatt om de hade haft hemvist i landet, inte komma i åtnjutande av undantaget från inkomstskatt

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/43

---

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens fjärde avdelning av den 10 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-110/08) (1)

2010/C 63/67

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på fjärde avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 158, 21.06.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/43

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 21 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Autónoma del País Vasco — Spanien) — Emilia Flores Fanega mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS), Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS), Bolumburu S.A.

(Mål C-452/08) (1)

2010/C 63/68

Rättegångsspråk: spanska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 6, 10.01.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/43

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Reupbliken Polen

(Mål C-516/08) (1)

2010/C 63/69

Rättegångsspråk: polska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 32, 07.02.2009

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/43

---

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens sjätte avdelning av den 12 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Ungern

(Mål C-530/08) (1)

2010/C 63/70

Rättegångsspråk: ungerska

Ordföranden på sjätte avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 19, 24.01.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/44

---

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens åttonde avdelning av den 12 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-44/09) (1)

2010/C 63/71

Rättegångsspråk: grekiska

Ordföranden på åttonde avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 69, 21.03.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/44

---

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens sjunde avdelning av den 4 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland

(Mål C-46/09) (1)

2010/C 63/72

Rättegångsspråk: estniska

Ordföranden på sjunde avdelningen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 90, 18.04.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/44

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 24 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-121/09) (1)

2010/C 63/73

Rättegångsspråk: italienska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 141, 20.06.2009

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/44

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 12 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-126/09) (1)

2010/C 63/74

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 141, 20.06.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/44

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 11 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-139/09) (1)

2010/C 63/75

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 141, 20.06.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/44

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-141/09) (1)

2010/C 63/76

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 141, 20.06.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/44

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 17 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-149/09) (1)

2010/C 63/77

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 141, 20.06.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/45

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 15 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal

(Mål C-280/09) (1)

2010/C 63/78

Rättegångsspråk: portugisiska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 256, 24.10.2009.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/45

---

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 5 november 2009 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof te Amsterdam (Nederländerna)) — brottmål mot X

(Mål C-297/09) (1)

2010/C 63/79

Rättegångsspråk: nederländska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 11, 16.01.2010.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/46

---

Tribunalens dom av den 21 januari 2010 — Goncharov mot harmoniseringsbyrån — DSB (DSBW)

(Mål T-34/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket DSBW - Det äldre gemenskapsordmärket DSB - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 63/80

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Karen Goncharov (Moskva, Ryssland) (ombud: advokaterna G. Hasselblatt och A. Späth)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: inledningsvis A. Poch, därefter B. Schmidt)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: DSB (Köpenhamn, Danmark) (ombud: advokaterna F. González Diáz och T. Graf)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 4 december 2006 (ärende R 1330/2005-2) om ett invändningsförfarande mellan DSB och K. Goncharov.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Karen Goncharov ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 82, 14.4.2007.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/46

---

Tribunalens dom av den 21 januari 2010 — G-Star Raw Denim mot harmoniseringsbyrån — ESGW (G Stor)

(Mål T-309/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket G Stor - Det äldre nationella ordmärket och det äldre gemenskapsordmärket G-STAR samt det äldre gemenskapsfigurmärket G-STAR RAW DENIM - Relativt registreringshinder - Ingen likhet mellan varumärkena - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 63/81

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: G-Star Raw Denim kft (Budapest, Ungern) (ombud: advokaten G. Vos)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Botis och J. Novais Gonçalves)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: ESGW Holdings Ltd (Road town, Brittiska Jungfruöarna, Storbritannien)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 14 april 2008 (ärende R 1232/2007-1) om ett invändningsförfarande mellan G-Star Raw Denim kft och ESGW Holdings Ltd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	G-Star Raw Denim kft ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 260, 11.10.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/47

---

Förstainstansrättens dom av den 27 januari 2010 — REWE-Zentral mot harmoniseringsbyrån — Grupo Corporativo Teype (Solfrutta)

(Mål T-331/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Solfrutta - Tidigare ordgemenskapsvarumärket FRUTISOL - Relativa registreringshinder - Förväxlingsrisk - Delvist avslag på registreringsansökan - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (numera artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 63/82

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: REWE-Zentral AG (Köln, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Kinkeldey et A. Bognár)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Grupo Corporativo Teype, SL (Madrid, Spanien)

Saken

Överklagande av det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 21 maj 2008 i ärende R 1679/2007-2 avseende ett invändningsförfarande mellan Grupo Corporativo Teype, SL och REWE-Zentral AG.

Domslut

1.	Det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 21 maj 2008 i ärende R 1679/2007-2 ogiltigförklaras.

2.	Harmoniseringsbyrån ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 260, 11.10.2008.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/47

---

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 20 januari 2010 — Agriconsulting Europe mot kommissionen

(Mål T-443/09 R)

(Interimistiskt förfarande - Offentlig upphandling - Anbudsförfarande - Ett anbud förkastas - Yrkande om uppskov med verkställigheten och att interimistiska åtgärder ska vidtas - Förlust av en möjlighet - Allvarlig och irreparabel skada föreligger inte - Situationen ställer inte krav på skyndsamhet)

2010/C 63/83

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Agriconsulting Europe SA (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna F. Sciaudone, R. Sciaudone och A. Neri)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bordes och L. Prete)

Saken

Yrkande att interimistiska åtgärder ska vidtas beträffande anbudsförfarande EuropeAid/127054/C/SER/Multi, om tillhandahållande av tjänster med kort frist uteslutande för tredje land som erhåller bistånd från kommissionen

Avgörande

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2.	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/47

---

Talan väckt den 30 november 2009 — Fercal — Consultadoria e Serviços mot harmoniseringsbyrån — Jacson of Scandinavia (JACKSON SHOES)

(Mål T-474/09)

2010/C 63/84

Ansökan är avfattad på portugisiska

Parter

Sökande: Fercal — Consultadoria e Serviços, Ltda (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaten A. Rodrigues)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Jacson of Scandinavia AB (Vollsjö, Sverige)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara beslut R 1253/2008-2 som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 18 augusti 2009 och följaktligen förordna att registreringen av gemenskapsvarumärke nr 1 077 858 (JACKSON SHOES) ska kvarstå.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: JACKSON SHOES

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärkesrätt som innehas av den som ansökt om ogiltighetsförklaring: Det svenska ordvarumärket JACSON OF SCANDINAVIA AB

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på ansökan om ogiltighetsförklaring

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Äsidosättande av artiklarna 8.4 och 53.1 c i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, eftersom det inte föreligger någon förväxlingsrisk mellan varumärket JACKSON SHOES och varumärket JACSON OF SCANDINAVIA AB.

Även om det föreligger grafiska och fonetiska likheter mellan namnen JACKSON och JACSON, ska jämförelsen av dessa ske med utgångspunkt i uttrycken JACKSON SHOES och JACSON OF SCANDINAVIA AB.

Det kan inte (på grundval av enbart en firma i Sverige) ges ensamrätt till användning i samtliga medlemsstater i Europeiska unionen av ett namn som används i stor omfattning i många andra länder i unionen av tusentals personer och av andra företag och som därför är ett kännetecken med svag särskiljningsförmåga. Det är följaktligen inte möjligt att förhindra att detta eller ett liknande kännetecken används av tredje man i förening med andra element.

Därtill kommer att genomsnittskonsumenten i förevarande fall med lätthet förstår att det är fråga om kännetecken av olika slag, varav det ena ett ordvarumärke och det andra en firma, med hänsyn till förkortningen AB.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/48

---

Talan väckt den 4 januari 2010 — PPG och SNF mot Europeiska kemikaliemyndigheten

(Mål T-1/10)

2010/C 63/85

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Polyelectrolyte Producers Group GEIE (PPG) (Bryssel, Belgien) och SNF SAS (Andrézieux, Frankrike) (ombud: advokaterna K. Van Maldegem, P. Sellar och R. Cana)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ta upp talan till sakprövning och bifalla den,

—	ogiltigförklara den angripna rättsakten,

—	förplikta Europeiska kemikaliemyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	vidta de alternativa eller ytterligare åtgärder som en god rättskipning kräver.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar ogiltigförklaring av det beslut som Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) fattade den 7 december 2009 om identifiering av akrylamid (EG nr 20–172–7) som ett ämne som uppfyller villkoren i artikel 57 i förordning (EG) nr 1907/2006 (1) (nedan kallad Reach), enligt artikel 59 i Reach.

På grundval av det angripna beslutet, som sökandena fick kännedom om genom ett pressmeddelande från Europeiska kemikaliemyndigheten av den 7 december 2009, inkluderades ämnet akrylamid i listan på ”femton nya kemikalier på kandidatlistan över särskilt farliga ämnen”. Sökandena gör gällande att de därför måste ge kunderna som köper deras produkter information om akrylamidhalterna i dessa produkter för att kunderna ska kunna uppfylla de anmälnings- och informationsskyldigheter som kunderna åläggs enligt Reach. Vidare kan sökandena även komma att behöva uppdatera säkerhetsdatabladen och/eller underrätta sina kunder om att akrylamid har identifierats som ett särskilt farligt ämne.

Sökandena gör gällande att den angripna rättsakten är rättsstridig, eftersom den grundar sig på en bedömning av akrylamid som är vetenskapligt och rättsligt oriktig. Enligt sökandenas inlagor är det uppenbart att svaranden gjorde en oriktig bedömning när svaranden antog den angripna rättsakten. Sökandena gör särskilt gällande att den angripna rättsakten strider mot tillämpliga bestämmelser för identifiering av särskilt farliga ämnen enligt Reach.

Sammanfattningsvis gör sökandena gällande att den angripna rättsakten rent faktiskt identifierar akrylamid som ett särskilt farligt ämne på grund av att det är en kemikalie. Sökandena gör emellertid gällande att akrylamid enbart används som en intermediär och därför är ämnet undantaget från avdelning VII om tillstånd i Reach enligt artiklarna 2.8 och 59 i denna förordning.

Sökandena gör även gällande att den angripna rättsakten antogs utan tillräcklig styrkande bevisning och det därför är uppenbart att svaranden gjorde en oriktig bedömning.

Slutligen gör sökandena gällande förutom kraven i Reach, åsidosattes även proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling genom den angripna rättsakten.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1).

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/49

---

Överklagande ingett den 15 januari 2010 av Luigi Marcuccio av det beslut som personaldomstolen meddelade den 29 oktober 2009 i mål F-94/08 Marcuccio mot kommissionen

(Mål T-12/10 P)

2010/C 63/86

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	under alla omständigheter, upphäva det överklagade beslutet i sin helhet och utan undantag,

—	slå fast att talan i första instans som gett upphov till det överklagade beslutet, i sin helhet och utan undantag kan tas upp till sakprövning,

—	i första hand, i sin helhet och utan undantag bifalla klagandens yrkanden i första instans,

—	förplikta svaranden att ersätta klagandens rättegångskostnader i samtliga rättsinstanser i detta ärende,

—	i andra hand, återförvisa målet till personaldomstolen, i annan sammansättning, för avgörande i sak

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande riktar sig mot det beslut som fattades av personaldomstolen den 29 oktober 2009 i mål F-94/08. Genom detta beslut slog personaldomstolen fast att det var uppenbart att talan om ogiltigförklaring av en skrivelse av den 28 mars 2008 i vilken Europeiska kommissionen upplyst klaganden om att den hade för avsikt att göra ett avdrag från dennes invaliditetsersättning som ersättning för kostnader i en tidigare instans, ska avvisas.

Klaganden gör till stöd för sina yrkanden gällande att det överklagade beslutet innehåller en förvanskning och missuppfattning av de faktiska omständigheterna, helt saknar motivering samt att principen tempus regis actum och begreppet beslut som går en tjänsteman emot har tolkats och tillämpats felaktigt.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/49

---

Talan väckt den 22 januari 2010 — Alisei mot Europeiska kommissionen

(Mål T-16/10)

2010/C 63/87

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Alisei (Rom, Italien) (ombud: advokaterna F. Sciaudone, R. Sciaudone A. Neri)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara avslagsbeslutet,

—	ogiltigförklara tilldelningsbeslutet,

—	förplikta kommissionen att utge skadestånd

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar i förevarande talan

—

ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 29 oktober 2009 att dels inte utse sökandens ansökan om bidrag inom ramen för det selektiva ansökningsförfarandet ”Facility for rapid response to soaring food prices in developing countries” (EuropeAid/128608/C/ACT/Multi), dels att placera sökanden på en reservlista,

—	ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 29 oktober 2009 att utse en annan organisations ansökan,

—	skadestånd för den skada som åsamkats.

Sökanden gör gällande att denne i enlighet med uppgifterna i ansökningsinfordran föreslagit en åtgärd för att förbättra produktionskapaciteten för jordbruket i Sao Tomé och Principe och angav därför en lokal expertorganisation för jordbruk som lokal partner.

Då sökandens ansökan utvaldes i det första urvalet inbjöds denne att inkomma med en fullständig ansökan före den 15 september 2009.

Då sökanden inte hade fått några upplysningar av resultatet av dess anbud, i motsats till andra organisationer som också lämnat förslag, begärde sökanden genom epost av den 17 november 2009 upplysningar. Kommissionen svarade samma dag och angav att svar redan hade skickats till samtliga deltagare, samt bifogade för säkerhets skull en kopia av svaret. Kommissionen informerade genom det angripna beslutet sökanden om att utvärderingskommittén inte hade utsett dennes ansökan om bidrag och beslutat att placera ansökan på en reservlista som var giltig till och med den 31 december 2009. Kommissionen angav även att om Alisei inte hade kontaktats inom denna tid skulle det inte komma ifråga för bidrag inom ramen för det aktuella ansökningsförfarandet.

Sökanden gör till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå ansökan om bidrag gällande följande:

—	åsidosättande av motiveringsskyldigheten genom att kommissionen inte har angett — samt på eget initiativ och uttryckligen, vägrat att besvara en fråga i detta avseende — skälen (inte ens kortfattat) till varför sökandens ansökan inte utvaldes och varför den placerades på en reservlista,

—

åsidosättande av principen om insyn i det administrativa förfarandet, av principen om likabehandling, och av principen om rätt till försvar, genom att kommissionen meddelat andra uteslutna kandidater om skälen till varför deras ansökningar uteslutits medan svaret till sökanden gjorts beroende av utgången av reservlistans giltighetstid,

Sökanden gör till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av beslutet att tilldela bidrag till den vinnande organisationen gällande följande:

—	att det beslut genom vilket kommissionen har beviljat ansökan från en organisation som har begränsad erfarenhet och otillräcklig teknisk kapacitet och vilken saknar självständighet i förhållande till ansökningar som ingetts av andra organisationer, särskilt sökandens, är felaktigt och saknar grund.

Sökanden begär slutligen skadestånd för den skada som åsamkats.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/50

---

Tribunalens beslut av den 7 januari 2010 — van Hest mot rådet och kommissionen

(Mål T-11/98) (1)

2010/C 63/88

Rättegångsspråk: nederländska

Ordföranden på åttonde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 72, 7.3.1998.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/51

---

Tribunalens beslut av den 14 januari 2010 — Koninklijke FrieslandCampina mot kommissionen

(Mål T-348/03 RENV) (1)

2010/C 63/89

Rättegångsspråk: nederländska

Ordföranden på sjunde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 21, 24.1.2004.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/51

---

Tribunalens beslut av den 11 januari 2010 — Reno Schuhcentrum mot harmoniseringsbyrån — Payless ShoeSource Worldwide (Payless ShoeSource)

(Mål T-173/07) (1)

2010/C 63/90

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 170, 21.7.2007.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/52

---

Talan väckt den 15 december 2009 — Michail mot kommissionen

(Mål F-100/09)

2010/C 63/91

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Christos Michail (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten C. Meidani)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av svarandens beslut att avslå ansökan om bistånd som ingetts med stöd av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna till följd av de trakasserier sökanden anser sig ha utsatts för.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 9 mars 2009 att avslå ansökan om bistånd som ingetts med stöd av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna,

—	förplikta kommissionen att utge ersättning för ideell skada motsvarande 30 000 euro, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/52

---

Talan väckt den 15 december 2009 — AA mot kommissionen

(Mål F-101/09)

2010/C 63/92

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AA (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna K. Van Maldegem och C. Mereu)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

I första hand talan om ogiltigförklaring av beslutet att placera sökanden i lönegrad AD6, löneklass 2 och yrkande om att svaranden ska utge skadestånd för den materiella och ideella skada som förorsakats. I andra hand yrkande om skadestånd för den ideella och materiella skada som förorsakats av förseningen vid rekryteringen av sökanden.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen i första hand ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 19 februari 2009 i den del sökanden slutgiltigt placerades i lönegraden och förplikta svaranden att betala skadestånd motsvarande 320 854 euro samt kompensations- och dröjsmålsränta motsvarande 6, 75 % för den förorsakade ideella och materiella skadan,

—	i andra hand, förplikta svarande att utge skadestånd motsvarande 2 331 246 euro samt kompensations- och dröjsmålsränta motsvarande 6, 75 % för den ideella och materiella skadan som förorsakats av förseningen vid rekryteringen av sökanden, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/52

---

Talan väckt den 4 januari 2010 — Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-1/10)

2010/C 63/93

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Lecce) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av besluten att avslå sökandens begäran om att vissa av hans sjukvårdskostnader ska ersättas till 100 procent.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara besluten varigenom sökandens båda ansökningar av den 25 december 2008 om återbetalning avslogs, oavsett vilken form dessa beslut hade,

—	ogiltigförklara beslutet varigenom sökandens ansökan av den 27 december 2008 avslog, oavsett vilken form detta beslut hade,

—	ogiltigförklara, i den mån det är nödvändigt, beslutet, oavsett dess form, att avslå sökandens klagomål av den 11 juli 2009 som riktades mot de båda besluten att avslå hans ansökningar om återbetalning av den 25 december 2008 liksom mot beslutet att avslå ansökan av den 27 december 2008,

—

förplikta kommissionen att utan dröjsmål utge ersättning till sökanden med 100 procent för sjukvårdskostnader för vilka han har begärt ersättning från det gemensamma sjukförsäkringssystemet med ett belopp på 2 519,08 euro, eller ett lägre belopp som personaldomstolen finner skäligt, jämte ränta med på det beloppet, vilken löper från den första dagen i den femte månaden efter det datum då mottagaren av ansökan av den 27 december 2008 och de båda ansökningarna av den 25 december 2008 fick kännedom om dem, med tio procent per år med årlig kapitalisering, eller med den räntesats, och från den dag, som personaldomstolen finner skälig,

—

förplikta kommissionen att utan dröjsmål till sökanden betala mellanskillnaden mellan de belopp som sökanden erlagt för sjukvårdskostnader under perioden den 1 december 2000–30 november 2008, för vilka han begärt ersättning vid ett flertal tillfällen från det gemensamma sjukförsäkringssystemet och de belopp som han hittills erhållit som ersättning, eller det belopp som personaldomstolen finner skäligt, jämte ränta på ovannämnda mellanskillnad, eller på det belopp son personaldomstolen finner skäligt, vilken löper från den första dagen i den femte månaden efter det datum då mottagaren av ansökan av den 27 december 2008 och de båda ansökningarna av den 25 december 2008 fick kännedom om dem, med tio procent per år med årlig kapitalisering, eller med den räntesats, och från den dag, som personaldomstolen finner skälig,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/53

---

Talan väckt den 7 januari 2010 — Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-2/10)

2010/C 63/94

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av besluten att avslå sökandens begäran om att få ersättning med 100 procent för vissa sjukvårdskostnader.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara beslutet, oavsett form, genom vilket begäran av den 17 mars 2009 avslogs,

—	i den mån det är nödvändigt, ogiltigförklara skrivelsen av den 9 juni 2009,

—	i den mån det är nödvändigt, ogiltigförklara beslutet, oavsett form, att avslå överklagandet av den 15 september 2009 som ingetts av söklanden mot beslutet att avslå begäran av den 17 mars 2009,

—	i den mån det är nödvändigt, ogiltigförklara skrivelsen av den 22 september 2009,

—

förplikta kommissionen att till sökanden utge mellanskillnaden mellan de belopp som sökanden har betalat för sjukvårdskostnader mellan den 1 december 2000 och den 17 mars 2009, vilka varit föremål för begäran om återbetalning vid åtskilliga tillfällen under nämnda period, och de belopp som utbetalats till honom från sjukförsäkringssystemet för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, eller det belopp som personaldomstolen finner lämpligt ökat med ränta på ovannämnda belopp eller det belopp som personaldomstolen finner lämpligt, från den första dagen i den femte månaden efter det att adressaten till begäran av den 17 mars 2009 fick kännedom om denna begäran, i storleksordningen 10 procent per år med årlig kapitalisering, eller med den räntesats som personaldomstolen finner lämplig med årlig kapitalisering, räknat från domen,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

---

13.3.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/54

---

Talan väckt den 18 januari 2010 — Nastvogel mot rådet

(Mål F-4/10)

2010/C 63/95

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Christiana Nastvogel (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, H.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europeiska unionens råd

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av beslutet om upprättande av en betygsrapport avseende sökanden för perioden mellan den 1 juli 2006 och den 31 december 2007.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara beslutet om upprättande av en betygsrapport avseende sökanden för perioden mellan den 1 juli 2006 och den 31 december 2007, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

---