23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/1

---

Turismens inverkan i kustregionerna

P6_TA(2008)0597

Europaparlamentets resolution av den 16 december 2008 om turismens inverkan i kustregionerna – de regionala utvecklingsaspekterna (2008/2132(INI))

(2010/C 45 E/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 294/2008 av den 11 mars 2008 om inrättande av Europeiska institutet för innovation och teknik (3),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (6),

—	med beaktande av sin ståndpunkt av den 23 oktober 2008 till rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om flygplatsavgifter (7),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 september 2000 om integrerad förvaltning av kustområden: en gemenskapsstrategi (KOM(2000)0547),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2007”Agenda för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism” (KOM(2007)0621),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 mars 2006”En ny turistpolitik för EU: Mot ett stärkt partnerskap för turismen i Europa” (KOM(2006)0134), och Europaparlamentets resolution om detta av den 29 november 2007 (8),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2007”En integrerad havspolitik för Europeiska unionen” (KOM(2007)0575), och Europaparlamentets resolution om detta av den 20 maj 2008 (9),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 januari 2008”Mot 20–20 till 2020 – Europas möjligheter i samband med klimatförändringarna” (KOM(2008)0030),

—	med beaktande av kommissionens grönbok av den 7 juni 2006”Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven” (KOM(2006)0275),

—	med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 14 december 2007,

—	med beaktande av den gemensamma trepartsförklaringen av den 20 maj 2008 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om inrättandet av en ”Havets dag i Europa”, som ska högtidlighållas den 20 maj varje år,

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för transport och turism (A6-0442/2008), och av följande skäl:

A.	I EU finns det sex kustmakroregioner, dvs. områdena i anslutning till Atlanten, Östersjön, Svarta havet, Medelhavet, Nordsjön och de yttersta randområdena, var och en med skilda territoriella förutsättningar och olika uppfattningar om turism.

B.	En betydande del av den europeiska befolkningen lever längs EU:s 8 900 mil långa fastlandskust.

C.	Den definition av kustregioner som används i EU:s havspolitik är godtagbar, dvs. regioner eller områden som ligger längs kusten eller inom en sträcka på fem mil fågelvägen från kusten.

D.	Kustregionerna är mycket viktiga för EU eftersom en stor del av den ekonomiska verksamheten är koncentrerad till dem.

E.	Definitionen av en integrerad förvaltning av kustregionerna och turismens roll för uppnåendet av detta mål måste beaktas.

F.	En positiv utveckling av kustregionerna gynnar inte bara befolkningen i dessa områden, utan alla människor som bor i EU.

G.

Även om turismen i allmänhet är den främsta verksamheten i dessa regioner med en positiv inverkan på den socioekonomiska utvecklingen i form av ökade BNP- och sysselsättningsnivåer, kan den ibland även påverka regionen i negativ riktning till följd av den säsongspräglade verksamheten och lågkvalificerade arbeten, bristande integrering mellan kust och inland, brist på ekonomisk diversifiering och utarmning av natur- och kulturarvet.

H.	I de olika verksamhetsprogrammen för perioden 2007–2013 finns det i princip ingen specifik hänvisning till kustregionerna, vilket medför att det finns väldigt få jämförbara och tillförlitliga socioekonomiska och finansiella uppgifter om kustturismen.

I.	Då det saknas jämförbara och tillförlitliga uppgifter om kustturism kan näringens ekonomiska styrka vara undervärderad, vilket kan leda till en underskattning av det ekonomiska värdet av att skydda den marina miljön och en överskattning av investeringarnas roll för att uppnå detta mål.

J.	Till följd av bristen på uppgifter om de medel som EU har investerat i kustregionerna är det svårt att kvantifiera strukturfondernas verkliga inverkan på kustturismen.

K.	Turismen spänner över många av de politikområden som avsevärt påverkar dess kapacitet att bidra till den sociala och territoriella sammanhållningen.

L.	Strukturfonderna kan ur kvalitetsmässig synvinkel påverka utvecklingen i kustregionerna positivt genom att gjuta nytt liv i de lokala ekonomierna, stimulera privata investeringar och främja en hållbar turism.

M.	En sådan påverkan är mer synlig på de små öarna i de yttersta randområdena eller i kustregionerna där kustturismen utgör den huvudsakliga ekonomiska näringen.

N.	Kustregionerna påverkas kraftigt av sitt geografiska läge, och de behöver en strukturerad strategi som tar hänsyn till deras särdrag och till subsidiaritetsprincipen, och till behovet av en beslutsprocess som garanterar att det råder överensstämmelse mellan sektorer.

O.

Utöver detta är kustregionerna ofta avlägsna områden, såsom små öar, de yttersta randområdena eller kustregioner som är kraftigt beroende av turismen och har begränsad tillgänglighet utanför högsäsong. För att gynna den territoriella sammanhållningen i dessa regioner är det nödvändigt att förbättra infrastrukturen, upprätta fler regelbundna förbindelser mellan kusten och inlandet och, med hjälp av territoriella marknadsföringsstrategier och strategier för integrerad ekonomisk utveckling som genererar investeringar, främja insatser för att upprätthålla den ekonomiska verksamheten utanför turistsäsongen.

P.	Även om kustregionerna har liknande problem finns det inga specifika instrument som gör det möjligt att på ett strukturerat sätt föra samman och förbättra kommunikationen mellan de främsta aktörerna, som ofta arbetar självständigt och isolerat.

Q.	Offentliga myndigheter på lokal och regional nivå kan i samarbete med den privata sektorn finna och genomföra integrerade lösningar på faktiska problem, med hänsyn tagen till både miljö- och samhällsintressen.

R.	Om man inrättar politiska instrument kommer detta att bidra till bättre integrerade och mer hållbara utvecklingsstrategier, vilket förbättrar den ekonomiska konkurrenskraften genom att natur- och kulturresurser bevaras, sociala behov tillgodoses och modeller för en ansvarsfull turism främjas.

S.

Sådana instrument skulle kunna höja sysselsättningens kvalitet i kustregionerna och bidra till att minska säsongsberoendet, genom att sammanföra olika former av turism och andra havs- eller kustaktiviteter och på detta sätt anpassa utbudet till de höga förväntningarna och kraven från dagens turister och skapa kvalificerad sysselsättning.

T.

Målet ”europeiskt territoriellt samarbete”, som fastställs i artikel 6 i förordning (EG) nr 1080/2006, skulle effektivt kunna bidra till ovannämnda prioriteringar, genom finansieringen av samarbetsprojekt och utvecklingen av partnerskapsnätverk mellan sektorsaktörer och kustregioner. I detta sammanhang är det viktigt att utnyttja den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete, vilken inrättats genom förordning (EG) nr 1082/2006, som ett instrument som gör det möjligt att skapa stabila samarbetsformer för den hållbara utvecklingen av kustregionerna, i vilka lokala aktörer och arbetsmarknadens parter deltar.

1.   Europaparlamentet betonar att turismen är en viktig faktor för den socioekonomiska utvecklingen i EU:s kustregioner, eftersom den är nära förbunden med Lissabonstrategins mål. Parlamentet betonar även att större hänsyn måste tas till Göteborgsstrategins mål i samband med turismverksamhet i kustregionerna.

2.   Europaparlamentet uppmuntrar kustmedlemsstaterna att utforma specifika strategier och integrerade planer på nationell och regional nivå för att motverka turismens säsongsberoende i kustregionerna och säkerställa stabilare arbetstillfällen och höja livskvaliteten i lokalsamhällena. I detta sammanhang betonar parlamentet betydelsen av att förlänga traditionell säsongsverksamhet till året runtverksamhet genom produktdiversifiering och alternativa former av turism (t.ex. affärs-, kultur-, hälso-, idrotts- och jordbruksturism samt turism som är kopplad till havet). Parlamentet konstaterar att diversifiering av produkter och tjänster kommer att bidra till att skapa tillväxt och sysselsättning samt minska de negativa miljömässiga, ekonomiska och sociala effekterna.

3.   Europaparlamentet betonar behovet av att trygga rättigheterna för de anställda i sektorn genom att främja kvalitetsanställningar och yrkeskvalifikationer, vilket bl.a. innebär lämplig yrkesutbildning, mer utbredd användning av långtidsanställningar, rättvisa och värdiga löner samt bättre arbetsförhållanden.

4.   Europaparlamentet efterlyser ett integrerat synsätt på kustturismen när det gäller EU:s sammanhållnings-, havs-, fiske-, miljö- transport-, energi-, social- och hälsopolitik för att skapa synergier och undvika oförenliga insatser. Parlamentet rekommenderar kommissionen att ta hänsyn till ett sådant integrerat synsätt på hållbar tillväxt inom kustturismen, inte minst i samband med EU:s havspolitik, som ett strategiskt mål för sitt arbetsprogram för perioden 2010–2015 och inom ramen för halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013.

5.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att de regionala och lokala myndigheter som är behöriga i turist- och regionala utvecklingsfrågor i kustregionerna samt ekonomiska, sociala och miljöansvariga aktörer helt och fullt involveras i alla permanenta strukturer som inrättats inom ramen för denna politik samt i de gränsöverskridande samarbetsprogram som rör kustregioner.

6.   Europaparlamentet belyser den viktiga kopplingen mellan en välfungerande infrastruktur och en framgångsrik turistregion, och uppmanar således behöriga myndigheter att utarbeta planer för att optimera lokal infrastruktur, vilket gynnar både turister och lokalbefolkning. Mot bakgrund av detta rekommenderar parlamentet med eftertryck kustmedlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att nya infrastrukturförbättrande projekt, inklusive oljeanläggningar och andra installationer, alltid uppförs med hjälp av den senaste tillgängliga tekniken, i syfte att minska energiförbrukningen och koldioxidutsläppen samt förbättra energieffektiviteten genom användning av förnybara energikällor.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att främja hållbara transportkedjor inom kollektivtrafiken samt cykelbanor och vandringsvägar, särskilt längs gränsöverskridande kutssträckor, och att i detta syfte främja utbyte av bästa metoder.

8.   Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att anta en helhetssyn på turismen i kustregioner inom ramen för såväl den territoriella sammanhållningen som dess strategi för en integrerad havspolitik, i synnerhet för öar, ömedlemsstater, de yttersta randområdena och för övriga kustregioner, inte minst mot bakgrund av hur kraftigt beroende dessa områden är av turismen.

9.   Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att införa kustturismen i förteckningen över strukturfondernas prioriteringar inom ramen för de strategiska riktlinjerna för kommande programplaneringsperiod och i den politik som förs av EU:s kustregioner samt att fastställa en nyskapande strategi för det totala utbudet av turisttjänster i kustregionerna.

10.   Europaparlamentet välkomnar därför kustregionernas deltagande i Interreg IV B- och C-programmen och -projekten, vilka omfattar både transnationellt och interregionalt samarbete inom turism, och uppmanar dem att effektivt utnyttja EU:s initiativ och instrument för kustregioner (såsom Medelhavsstrategin, Östersjöstrategin och Svartahavssynergin). Parlamentet rekommenderar starkt kommissionen att lägga större vikt vid kustregioner i de nya Interreg-programmen för nästa progamplaneringsperiod.

11.   Europaparlamentet noterar Regionkommitténs åsikt när det gäller inrättandet av en europeisk kustfond, och uppmanar kommissionen att inom ramen för nästa budgetram granska former för hur alla framtida finansiella instrument som avser åtgärder i kustregioner bättre ska kunna samordnas.

12.   Europaparlamentet förespråkar att det ska utvecklas en kunskapspelare som en del av den integrerade utvecklingen av kustregionerna, genom inrättandet av ett sektorsuppdelat europeiskt nät som lyder under Europeiska institutet för innovation och teknik, i enlighet med förordning (EG) nr 294/2008, och det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling, i enlighet med beslut nr 1982/2006/EG.

13.   Europaparlamentet rekommenderar kustmedlemsstaterna att tillämpa detta integrerade synsätt på programnivå när de väljer och genomför projekt med koppling till kusten, och att utgå från en princip som bygger på sektorsöverskridande samarbete och prioritera inrättandet av offentlig-privata partnerskap, i syfte att minska trycket på de berörda lokala myndigheterna.

14.   Europaparlamentet välkomnar de prioriteringar för kust- och havsturismen som kommissionen har lagt fast i ovannämnda ”Agenda för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism”. Parlamentet föreslår att det ska inkluderas specifik information om kustturistmålen och nätverken i den nyligen skapade portalen för europeiska turistmål, i synnerhet om de mindre kända och omskrivna turistmålen, i syfte att göra det möjligt att främja dem utanför EU:s gränser, däribland på regional och lokal nivå.

15.   Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att erkänna kust- och vattenturism som huvudtema för 2010 inom ramen för sitt pilotprojekt ”Europeiska turistdestinationer som utmärkt sig”.

16.   Europaparlamentet beklagar att den dåliga insyn som för närvarande råder i EU:s utgifter för kustregioner gör det omöjligt att mäta investeringsnivån eller analysera effekterna av de initiativ som erhåller stöd i dessa regioner. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang åtgärderna i ovannämnda grönbok om EU:s framtida havspolitik med syftet att inrätta en databas för havsregioner som ska innehålla uppgifter om samtliga gemenskapsfonders förmånstagare (inklusive strukturfonderna). Kommissionen uppmanas att utan dröjsmål fullgöra denna viktiga uppgift. Parlamentet betonar vikten av ett sådant initiativ för att garantera insyn på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivera lämpliga instrument för att göra sådana uppgifter tillgängliga för analys- och statistiksyften, och uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter när det gäller offentliggörande av slutmottagarna för att därmed ge en övergripande bild av vilka projekt som finns.

17.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att tillsammans utarbeta en uttömmande förteckning på Internet över projekt som finansierats i kustregionerna, för att på detta sätt göra det möjligt för regionerna att lära av andras erfarenheter och för universitet och högskolor, kustsamhällen och andra berörda parter att identifiera, sprida och maximera överföringen av bästa praxis till lokalsamhällena. Mot bakgrund av detta rekommenderar parlamentet inrättandet av ett forum där berörda parter kan kontakta varandra och utbyta goda metoder och en arbetsgrupp bestående av företrädare för medlemsstaterna för att utveckla handlingsplaner för kustturism och främja erfarenhetsutbyte på institutionsnivå.

18.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även använda denna förteckning på Internet för att visa befolkningen vilka fördelar EU har för kustregionerna, för att därmed bidra till att rättfärdiga EU:s finansiering och ge en positiv bild av EU.

19.   Europarlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att Eurostats fortlöpande utveckling av den socioekonomiska databasen för EU:s kustregioner inkluderar tillförlitliga, homogena och aktuella uppgifter om turism eftersom sådana uppgifter är viktiga för beslutsfattandet i den offentliga sektorn och för att möjliggöra jämförelser såväl mellan regioner som mellan sektorer. Parlamentet rekommenderar kustmedlemsstaterna att utan dröjsmål införa satelliträkenskaper för turismen inom sina territorier.

20.   Europaparlamentet betonar att det råder en stark koppling mellan miljö och kustturism. Parlamentet konstaterar att strategier för att utveckla turismen bör omfatta praktiska åtgärder, i enlighet med en allmän strategi för miljöskydd och miljöförvaltning. Parlamentet välkomnar således att ”hållbar miljö” är inskrivet i artikel 17 i förordning (EG) nr 1083/2006 (om strukturfonderna 2007–2013) som en av de främsta principerna för genomförandet av samtliga insatser som finansieras via strukturfonderna. Tillämpningen av denna princip måste kontrolleras med hjälp av lämpliga övervakningsåtgärder. Parlamentet rekommenderar starkt att det införs en liknande bestämmelse i förordningarna för nästa programplaneringsperiod. Parlamentet betonar att detta skulle utgöra ett viktigt bidrag för att främja ekoturism.

21.   Europaparlamentet påpekar att kustregionerna är särskilt utsatta för följderna av klimatförändringen och för den havsnivåhöjning, jorderosion samt ökande förekomst av allt våldsammare stormar som denna medför. Parlamentet insisterar därför på att kustregionerna ska utarbeta planer för att förebygga risker till följd av klimatförändringen.

22.   Europaparlamentet betonar klimatförändringens konsekvenser för kustturismen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att dels konsekvent integrera EU:s mål om en minskning av koldioxidutsläppen i transport- och turistpolitiken, dels främja åtgärder för att skydda den hållbara kustturismen mot klimatförändringens konsekvenser.

23.   Europaparlamentet betonar i detta sammanhang hur viktigt det är att granska vilken potential turismen har för att bidra till miljöskydd och miljöbevarande. Parlamentet konstaterar att turismen kan utgöra ett enkelt medel för att höja medvetenheten om miljövärden genom gemensamma insatser från nationella och regionala myndigheter å ena sidan och turistoperatörer och hotell- och restaurangchefer å den andra. Parlamentet anser därför att sådana insatser ska riktas mot kustregioner till följd av deras framträdande turistprofil.

24.   I samband med utvecklingen av turismen betonar Europaparlamentet behovet av att alltid skydda historiska landmärken och arkitektoniska skatter samt bevara traditioner och kulturarvet i allmänhet, med ett aktivt deltagande från lokalsamhällenas sida.

25.   Europaparlamentet begär att man inför incitament för att främja hållbar utveckling på ett sådant sätt att kultur- och naturarvet samt det sociala nätverket i kustregionerna skyddas.

26.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera att ett aktivt genomförande i linje med ramdirektivet för havsmiljön ska vara ett villkor för att erhålla EU-medel för kustprojekt som påverkar havet.

27.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda alla utvärderingsinstrument som är lämpliga för att kontrollera tillämpningen av denna princip i kustregionerna under innevarande programplaneringsperiod samt ansvarsfördelningen mellan beslutsfattare på olika nivåer.

28.   Europaparlamentet betonar att trycket på kustregionerna från alltför omfattande investeringar i fysisk infrastruktur skadar kustturismens utveckling och attraktionskraft. Dessa aspekter skulle kunna främjas genom turisttjänster av hög kvalitet, något som är viktigt för kustregionernas konkurrenskraft och främjandet av bra arbetstillfällen och yrkeskvalifikationer. Parlamentet uppmanar därför kustregionerna att i stället uppmuntra alternativa investeringar, såsom tjänster baserade på IKT, nya potentiella områden för lokala traditionella produkter och högkvalificerad utbildning för anställda i turistnäringen. Parlamentet förespråkar också att det ska utformas utbildningsprogram för att skapa en reserv av kvalificerade arbetstagare som kan hantera den växande komplexiteten och mångfalden i turistnäringen.

29.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en lämplig politik för stadsplanering och fysisk planering som är förenlig med kustlandskapet.

30.   Europaparlamentet understryker att hög kvalitet är den främsta komparativa fördelen för EU:s turism. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna att stärka och ytterligare höja kvaliteten på sina turisttjänster, inte minst när det gäller säkerhetsnivå, komplett och modern infrastruktur, inblandade företags sociala ansvar samt ekonomisk verksamhet som respekterar miljön.

31.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin politik för havskluster inbegripa de tjänster och tillverkningssektorer som är av betydelse för kustturismen, för att på detta sätt möjliggöra en produktiv samverkan mellan de aktörer som utnyttjar havet som en resurs för att öka sin konkurrenskraft och hållbarhet samt sitt bidrag till kusternas ekonomiska utveckling. Parlamentet anser även att sjukvård, omsorg, utbildning, teknik och idrottsanläggningar bör ingå som kusttjänster i havsklustren, då dessa är avgörande beståndsdelar för utvecklingen av dessa regioner.

32.   Europaparlamentet betonar betydelsen av tillgänglighet för kustregionernas utveckling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen samt nationella och regionala myndigheter i kustmedlemsstaterna att utveckla metoder för att garantera bästa möjliga förbindelser via mark-, flyg- och sjöstransporter. Mot bakgrund av hur förorenat havet är i många regioner och hamnstäder upprepar parlamentet sin uppmaning till kommissionen och ovannämnda myndigheter att avsevärt förbättra incitamenten för att försörja fartyg som ligger i hamn från det landbaserade nätet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att analysera möjligheten att vidta åtgärder för att sänka flygplatsskatterna, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i parlamentets ovannämnda ståndpunkt av den 23 oktober 2008, i syfte att öka kustregionernas attraktionskraft och främja deras konkurrenskraft. I samma syfte betonar parlamentet behovet av att skärpa kraven på att följa säkerhetsbestämmelserna på flygplatser och inom flyget, vilket kan innebära att bränsledepåer som ligger nära flygplatser måste flyttas om detta visar sig vara nödvändigt.

33.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att stödja en förbättring av hamnar och flygplatser i kust- och öregionerna i syfte att tillmötesgå turismens behov, varvid vederbörlig hänsyn bör tas till de möjligheter som miljön erbjuder samtidigt som estetiska aspekter och landskapsaspekter iakttas.

34.   Europaparlamentet understryker att territoriell sammanhållning är ett övergripande begrepp som omfattar hela EU, som kan stärka förbindelserna mellan kust och inland tack vare det sätt på vilket dessa områden kompletterar och ömsesidigt påverkar varandra (t.ex. knytande av kustverksamhet till landsbygds- och stadsturism, förbättring av tillgängligheten under turismens lågsäsong samt höjning av statusen för och diversifiering av lokala produkter). Parlamentet konstaterar att ovannämnda grönbok om den framtida havspolitiken särskilt omnämner öregioner och uppmärksammar deras särskilda utmaningar när det gäller utveckling till följd av deras permanenta naturbetingade handikapp. Parlamentet betonar att kustregionerna i allmänhet har liknande problem, och uppmanar kommissionen att beakta behovet av att koppla kustturismen till den integrerade förvaltningen av kustregionerna och den fysiska planeringen av haven när den territoriella sammanhållningen genomförs i framtiden.

35.   På samma sätt uppmanar Europaparlamentet de regionala och lokala myndigheterna i kustregionerna att uppmuntra integrerade planer för marknadsföring av territorierna tillsammans med sina partner när det gäller sjö- och landbaserade grannförbindelser och att främja rättvis turismutveckling och rättvist resande, i syfte att öka turismens konkurrenskraft utan att skada den totala konkurrenskraften.

36.   Europaparlamentet uppmanar kustregionerna att delta i interregionala samarbetsprojekt, t.ex. inom ramen för tema IV i initiativet ”Regioner för ekonomisk förändring”, i syfte att skapa nya tematiska nät för kustturism och vidareutveckla befintliga sådana nät samt utbyta kunskap och bästa praxis.

37.   Europaparlamentet rekommenderar behöriga nationella, regionala och lokala offentliga myndigheter att inom ramen för sina samarbetsprogram främja strategiska projekt för kustturism, ställa lämpliga ekonomiska medel till förfogande för sådana insatser och prioritera användningen av strukturfonderna för att utveckla en hållbar och miljövänlig turism i kustregionerna, både för områden som omfattas av konvergensmålet och områden som omfattas av konkurrens- och sysselsättningsmålet. I detta sammanhang anser parlamentet att särskild uppmärksamhet bör fästas vid insatser som syftar till att utveckla kommunikationer och informationsteknik.

38.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom det närmaste året planera minst ett specifikt evenemang, företrädesvis på Europeiska havsdagen den 20 maj, som är inriktat på kustturism, i syfte att underlätta kommunikation och upprättande av kontakter mellan partner och utbyte av bästa praxis, t.ex. vid tillämpningen av EU:s integrerade modell för kvalitetsstyrning. I detta sammanhang uppmanar parlamentet alla aktörer att redogöra för sina gemenskapsfinansierade projekt som är direkt eller indirekt knutna till kustturismen.

39.   Europaparlamentet anser att främjandet av båtturism, bl.a. genom gynnandet av sektorsrelaterad ekonomisk verksamhet, kan hjälpa unionens befolkning att utveckla sundare vanor och bli mer miljömedveten. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att uppmuntra investeringar för detta ändamål i sina kustregioner.

40.   Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att utarbeta en praktisk handledning om EU:s finansiering av kustturism, i syfte att ge berörda parter råd om hur de ska gå tillväga för att ansöka om finansiering.

41.   Europaparlamentet inser vilket viktigt bidrag en ökad kryssningsturism kan ge till kustsamhällenas utveckling, förutsatt att man når en balans mellan risker och fördelar samt mellan fasta kostnader för investeringar på land och den flexibilitet som kryssningsaktörerna behöver, och att miljöfrågorna löses på ett tillfredsställande sätt.

42.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa kustsamhällena att ta till sig bästa praxis och se till att en så stor del som möjligt av mervärdet av kryssningsturismen i synnerhet och kustturismen i allmänhet kommer lokalsamhällena tillgodo.

43.   Europaparlamentet uppmanar kustregionerna att inrätta och stödja regionala eller lokala utvecklingskontor som skulle kunna hjälpa till att skapa nätverk mellan branschfolk, institutioner, experter och förvaltningar i samma område eller mellan olika medlemsstater. Dessa kontor skulle kunna informera och ge råd till potentiella förmånstagare från både den offentliga och den privata sektorn.

44.   Europaparlamentet rekommenderar kustmedlemsstaterna att beakta samarbetsprojektens hållbarhet efter att de finansierats, inte bara i ekonomiska termer utan också i termer av fortsatt samarbete mellan partner och fortsatt samverkan med relevanta lokala sektorer.

45.   Europaparlamentet rekommenderar kustmedlemsstaterna att säkerställa att valda projekt är väl synliga och att förenkla förfaranden för tillgång till finansiering, i syfte att dra in privata medel till kustturismen och göra det enklare att inrätta partnerskap mellan offentliga myndigheter och privata aktörer, i synnerhet små och medelstora företag. Parlamentet förespråkar att man lyfter fram de rekreativa fördelarna av en hållbar havs- och kustturism, som också bidrar till en sund flora och fauna (genom att ekoturism, fisketurism, valsafari, m.m. främjas). Parlamentet anser att dessa mål skulle kunna föras fram i samband med Havets dag i Europa, den 20 maj.

46.   Europaparlamentet uppmanar miljöorganisationer, ekonomiska aktörer med anknytning till havet, kulturorganisationer, forskarsamhället, civila organ och lokalinvånare att delta i samtliga faser av projekt, bl.a. övervakningsfasen, i syfte att garantera deras långsiktiga hållbarhet.

47.   Europaparlamentet uppmanar slutligen kommissionen att regelbundet utvärdera hur gemenskapens finansiering i kustregionerna påverkar den regionala utvecklingen i dessa regioner, i syfte att sprida bästa praxis och stödja partnerskapsnätverk mellan de olika aktörerna genom ett centrum för övervakning av en hållbar kustturism.

48.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Regionkommittén.

---

(1)  EUT L 210, 31.7.2006, s. 1.

(2)  EUT L 210, 31.7.2006, s. 19.

(3)  EUT L 97, 9.4.2008, s. 1.

(4)  EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.

(5)  EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

(6)  EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.

(7)  Antagna texter, P6_TA(2008)0517.

(8)  EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 184.

(9)  Antagna texter, P6_TA(2008)0213.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/9

---

Mediekunskap i en digital värld

P6_TA(2008)0598

Europaparlamentets resolution av den 16 december 2008 om mediekunskap i en digital värld (2008/2129(INI))

(2010/C 45 E/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Unescos konvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (1), särskilt skäl 37 i direktiv 2007/65/EG och artikel 26 i rådets direktiv 89/552/EEG,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 854/2005/EG av den 11 maj 2005 om inrättandet av ett flerårigt gemenskapsprogram för att främja en säkrare användning av Internet och ny online-teknik (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006/EG av den 15 november 2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007) (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/952/EG av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (5),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 december 2007 om en europeisk strategi för mediekunskap i den digitala miljön (KOM(2007)0833),

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om mediernas mångfald i Europeiska unionens medlemsstater (SEK(2007)0032),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2005”i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning” (KOM(2005)0229),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 november 2002 om mediakoncentration (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 september 2005 om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktiv 89/552/EEG (television utan gränser) (7) ändrat genom direktiv 97/36/EG, för perioden 2001–2002,

—	med beaktande av sin resolution av den 27 april 2006 med titeln ”Övergången från analoga till digitala sändningar: ett gynnsamt tillfälle för Europeiska unionens audiovisuella politik och den kulturella mångfalden?” (8),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 22 maj 2008 om interkulturell kompetens (9) och en europeisk strategi för mediekunskap i den digitala miljön (10),

—	med beaktande av Unescos Grünwaldförklaring om medieutbildning (1982),

—	med beaktande av Unescos Parisagenda – tolv rekommendationer för medieutbildning (2007),

—	med beaktande av rekommendation Rec(2006)12 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om att ge barn egenmakt i den nya informations- och kommunikationsmiljön,

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0461/2008), och av följande skäl:

A.	Medierna påverkar hur vardagen och politiken ser ut i vårt samhälle. En stor mediekoncentration kan hota mediemångfalden. Mot bakgrund av detta är mediekunskap en viktig del av den politiska bildningen och för unionsmedborgarna och deras aktiva deltagande.

B.

Alla typer av medier, audiovisuella och tryckta, klassiska och digitala, går in i varandra, och de tekniska och innehållsmässiga skillnader som funnits mellan de olika medieformerna försvinner nu alltmer. Dessutom gör innovativ teknik att nya massmedier får en allt större plats inom livets alla områden. Dessa nya medier kräver att medieanvändaren spelar en mer aktiv roll, och även nätgemenskaper, bloggar och videospel är medieformer.

C.

För unga medieanvändare är i första hand Internet deras främsta informationskälla. Kunskaperna om hur man bäst använder detta medium bygger hos dessa användare på de egna behoven samtidigt som kunskaperna är i grunden osystematiska. Vuxna låter sig i stället huvudsakligen informeras med hjälp av radio, TV, tidningar och tidskrifter. I det moderna medielandskapet måste mediekunskap därför handla dels om att kunna möta utmaningarna från de nya medierna, särskilt i fråga om deras möjligheter till interaktion och kreativt deltagande, dels om att besitta de kunskaper som de traditionella medierna kräver, eftersom dessa alltjämt är människors huvudsakliga informationskälla.

D.	Ny kommunikationsteknik kan dränka den ovana användaren i information som inte är sorterad efter relevans, och ett överskott av information kan vara ett lika stort problem som brist på information.

E.	En högkvalitativ utbildning på informationsteknik- och medieområdet, som respekterar andras rättigheter och friheter, ökar i betydande grad den enskildes yrkeskvalifikationer och bidrar ur ett nationalekonomiskt perspektiv till att Lissabonmålen nås.

F.

Med en bred tillgång till kommunikationsteknik får alla möjlighet att överföra information globalt. Därmed blir varje Internetanvändare en potentiell journalist, och mediekunskap blir nödvändigt inte bara för att förstå information utan också för att skapa och sprida medieinnehåll. Rena datorkunskaper leder därför inte automatiskt till bättre mediekunskap.

G.	Telenätens utveckling och informations- och kommunikationsteknikens utbredning uppvisar stora skillnader mellan olika medlemsstater och regioner, särskilt i fråga om avlägsna regioner och landsbygdsområden, något som riskerar att stadigt öka den digitala klyftan i EU.

H.

Skolan spelar en stor roll när det gäller att göra medborgarna kommunikationsförmögna och omdömesgilla. Vad beträffar medieutbildningen och integreringen och utnyttjandet av informations- och kommunikationsteknik inom utbildningen förekommer betydande skillnader mellan olika medlemsstater och regioner. Medieutbildning kan i första hand ges av lärare som själva har mediekunskap och har fått nödvändig utbildning på området.

I.

Medieutbildning är avgörande för att uppnå god mediekunskap, som är en viktig del av den politiska bildning som hjälper människor att stärka sin insats som aktiva medborgare och öka sin medvetenhet om såväl rättigheter som skyldigheter. Välinformerade och politiskt mogna medborgare är grunden för ett pluralistiskt samhälle. Genom att skapa eget innehåll och egna medieprodukter skaffar sig användarna en förmåga som medför en djupare förståelse av de grundläggande principerna och värderingarna i professionellt framställt medieinnehåll.

J.	Mediepedagogiskt arbete är vanligare hos unga än hos äldre, som ofta känner rädsla och upplever barriärer inför de nya medierna.

K.	Hoten mot skyddet av personuppgifter blir allt fler och alltmer försåtliga, vilket innebär stora risker för okunniga användare.

L.	Mediekunskap är en nödvändig nyckelkompetens i informations- och kommunikationssamhället.

M.	Medier skapar möjlighet till global kommunikation och öppenhet, är en hörnsten i ett demokratiskt samhälle och förmedlar både kunskap och information. Nya digitala medier erbjuder positiva möjligheter till deltagande och kreativitet, vilket ökar medborgarnas delaktighet i politiska processer.

N.	I dagsläget finns inte de uppgifter som behövs för att man ska kunna göra några precisa uttalanden om den rådande mediekunskapen i EU.

O.	Mediekunskapens avgörande betydelse har även framhållits av Unesco, exempelvis i Grünwaldförklaringen om medieutbildning (1982) och i Parisagendan – tolv rekommendationer för medieutbildning (2007).

Allmänt

1.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande men framhåller behovet av förbättringar i utformningen av en europeisk strategi för främjande av mediekunskap, särskilt när det gäller integrationen av klassiska medier och erkännandet av medieutbildningens betydelse.

2.   Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang rådets (utbildning, ungdom och kultur) slutsatser av den 21 och 22 maj 2008 om interkulturell kompetens. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna engagerat verkar för främjandet av mediekunskap, och föreslår att den kontaktkommitté för medlemsstaterna som avses i direktiv 89/552/EEG förstärks med utbildningsexperter.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en rekommendation och utveckla en handlingsplan om mediekunskap och att regelbundet under 2009 anordna ett möte för kontaktkommittén för audiovisuella medietjänster i syfte att underlätta utbytet av information och främja ett effektivt samarbete.

4.   Europaparlamentet uppmanar de myndigheter som ansvarar för regleringen av audiovisuella medier och elektronisk kommunikation att samarbeta och främja förbättringar av mediekunskapen på olika nivåer. Framför allt finns ett behov av att på nationell nivå utveckla uppförandekoder och initiativ för samreglering. Alla berörda parter bör göras delaktiga när det gäller att främja systematisk forskning om och regelbundna analyser av olika aspekter och dimensioner av mediekunskap.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja expertgruppen för mediekunskap även för diskussioner om medieutbildning. Antalet möten med denna grupp bör öka. Kommissionen uppmanas även att regelbundet samråda med företrädare för samtliga medlemsstater.

6.   Europaparlamentet konstaterar att det utöver politiker, journalister, radio och TV samt medieföretag främst är små lokala enheter, såsom bibliotek, center för vuxenutbildning, medborgarcenter för kultur och medier, andra utbildnings- och fortbildningsinrättningar och medborgarmedier (till exempel icke kommersiella lokala medier), som aktivt kan bidra till att främja mediekunskapen.

7.   Med tanke på artikel 26 i direktiv 89/552/EEG uppmanar Europaparlamentet kommissionen att utveckla mediekunskapsindikatorer som bidrar till ett långsiktigt främjande av mediekunskap inom Europeiska unionen.

8.   Europaparlamentet påpekar att mediekunskap innebär förmågan att självständigt använda de olika medierna, att förstå och kritiskt utvärdera de olika aspekterna hos medierna och medieinnehållen och att i komplex kontext själv kommunicera och skapa och sprida medieinnehåll. Parlamentet konstaterar dessutom att det stora antalet tillgängliga källor gör att den viktigaste förmågan är att målinriktat kunna filtrera fram och klassificera information ur det stora flödet av data och bilder.

9.   Europaparlamentet framhåller att mediekunskap är en central del i politiken för konsumentinformation, medvetenhet och kännedom om immaterialrättsliga frågor, aktiva och demokratiskt engagerade medborgare och främjande av den interkulturella dialogen.

10.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med unionens alla organ och med lokala och regionala myndigheter bygga ut sin politik för främjande av mediekunskap och att stärka samarbetet med Unesco och Europarådet.

Målgrupper och målsättningar

11.   Europaparlamentet betonar att åtgärder på medieutbildningsområdet måste omfatta alla medborgare, d.v.s. barn, ungdomar, vuxna, äldre och funktionshindrade.

12.   Europaparlamentet påpekar att utvecklingen av mediekunskap tar sin början i familjen, där man lär sig att välja bland de tillgängliga medietjänsterna, och betonar att föräldrarnas medieundervisning är viktig och att de spelar en avgörande roll för utformningen av barnens medievanor. Utvecklingen av mediekunskap fortsätter sedan i skolan och genom det livslånga lärandet och förstärks av arbetet inom nationella och statliga myndigheter och inom tillsynsmyndigheter och av de insatser som görs av mediearbetare och medieorganisationer.

13.   Europaparlamentet konstaterar att målen med medieutbildning är en förmåga till kunnig och kreativ hantering av medier och medieinnehåll, kritisk analys av medieprodukter, förståelse av hur medieindustrin fungerar och självständig produktion av medieinnehåll.

14.   Europaparlamentet betonar att medieutbildning bör omfatta information om upphovsrättsliga aspekter i samband med medieanvändning och om vikten av att respektera immateriell äganderätt, särskilt vad avser Internet, samt om datasäkerhet, integritetsskydd och rätten att själv välja vilken information man vill komma åt. Parlamentet betonar även vikten av att nya användare med mediekunskap är medvetna om de potentiella säkerhetsriskerna på IT-området och i samband med behandlingen av personuppgifter och våld på Internet.

15.   Europaparlamentet påpekar att reklam har en viktig plats i tjänsteutbudet i dagens medier. Därför måste mediekunskap även omfatta utgångspunkter för granskning av de verktyg och metoder som används inom reklamen.

Tryggande av tillgången till informations- och kommunikationsteknik

16.   Europaparlamentet efterlyser en politik på europeisk nivå som minskar den digitala klyftan mellan medlemsstaterna och mellan stad och landsbygd genom utbyggnad av informations- och kommunikationsinfrastruktur och framför allt genom tillgängliggörande av bredband i mindre utvecklade områden.

17.   Europaparlamentet konstaterar att även tillhandahållandet av bredbandsinternet är en tjänst av allmänt intresse som bör präglas av ett brett kvalitetsutbud och överkomliga priser. Parlamentet begär att alla medborgare ges möjlighet att använda billiga bredbandsanslutningar.

Medieutbildning i skolan som en del av lärarutbildningen

18.   Europaparlamentet betonar att medieutbildning bör vara en del av den formella utbildning som erbjuds alla barn och att denna utbildning bör vara en integrerad del av läroplanen på alla skolnivåer.

19.   Europaparlamentet begär att mediekunskap ska göras till den nionde nyckelkompetensen i den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande enligt rekommendation 2006/962/EG.

20.   Europaparlamentet anser att medieutbildning i möjligaste mån bör vara praxisorienterad och stå i nära samband med ekonomiska, politiska, litterära, sociala, konstnärliga och informationsteknologiska ämnen, och föreslår att ett särskilt ämne – medieutbildning – införs tillsammans med ett ämnesövergripande system som kombineras med projekt utanför skolan.

21.   För att eleverna ska få praktisk utbildning i mediekunskap rekommenderar Europaparlamentet utbildningsinstitutionerna att uppmuntra elever och lärare att skapa medieprodukter (tryckt text, audiovisuella medier och nya medier).

22.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med det aviserade framtagandet av mediekunskapsindikatorer beakta såväl skolundervisningens kvalitet som utbildningen av undervisande personal på detta område.

23.   Europaparlamentet konstaterar att även teknisk utrustning och tillgången till ny teknik spelar en viktig roll vid sidan av pedagogiska och utbildningspolitiska aspekter. En klar förbättring av skolornas infrastruktur krävs för att man ska kunna ge alla skolbarn tillgång till datorer, Internet och motsvarande undervisning.

24.   Europaparlamentet betonar att medieutbildningen får en särskild betydelse på särskolor eftersom medierna fyller en viktig funktion i samband med många funktionshinder eftersom de överbryggar kommunikationsbarriärer.

25.   Europaparlamentet anser att obligatoriska mediepedagogiska moduler bör bli en del i utbildningen för lärare på alla nivåer så att ett intensivt lärande kan uppnås. De behöriga nationella myndigheterna uppmanas därför att se till att lärare i alla ämnen och i alla slags skolor får lära sig att använda audiovisuella undervisningshjälpmedel och får kännedom om medieutbildningens problem.

26.   Europaparlamentet betonar att det behövs ett regelbundet utbyte av information, fungerande metoder och – på utbildningsområdet – pedagogiska metoder mellan medlemsstaterna.

27.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge främjandet av mediekunskap en egen del i det nya Media-2007-programmet, eftersom programmet i sin nuvarande utformning inte bidrar mycket till detta. Parlamentet stöder även kommissionen i dess ansträngningar att utarbeta ett nytt program med namnet Media Mundus för att stödja internationellt samarbete på det audiovisuella området. Mediekunskap bör vara ett i högre grad prioriterat inslag i andra stödprogram inom EU, särskilt programmet för livslångt lärande, eTwinning, Safer Internet och Europeiska socialfonden.

Medieutbildning för äldre

28.   Europaparlamentet betonar att mediearbete med äldre personer måste ske på de platser där de äldre befinner sig, t.ex. föreningar, äldreboenden och vårdhem, serviceboenden, fritids- och hobbygrupper, initiativ och seniorkretsar.

29.   Europaparlamentet konstaterar att de digitala näten framför allt erbjuder de äldre en möjlighet att vara kommunikativt delaktiga i vardagen och bibehålla sin självständighet så länge som möjligt.

30.   Europaparlamentet påpekar att man i medieutbildning för äldre måste ta hänsyn till deras levnadsmiljö och erfarenheter liksom till deras medievanor.

*

* *

31.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, regionkommittén samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  EUT L 332, 18.12.2007, s. 27.

(2)  EUT L 149, 11.6.2005, s. 1.

(3)  EUT L 327, 24.11.2006, s. 12.

(4)  EUT L 378, 27.12.2006, s. 72.

(5)  EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.

(6)  EUT C 25 E, 29.1.2004, s. 205.

(7)  EUT C 193 E, 17.8.2006, s. 117.

(8)  EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 120.

(9)  EUT C 141, 7.6.2008, s. 14.

(10)  EUT C 140, 6.6.2008, s. 8.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/15

---

Kapitalkrav (genomförandeplan)

P6_TA(2008)0607

Europaparlamentets resolution av den 16 december 2008 om förslaget till kommissionens direktiv om ändring av vissa bilagor till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG med avseende på tekniska bestämmelser om riskhantering

(2010/C 45 E/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), särskilt artikel 150.1 (1),

—	med beaktande av förslaget till kommissionens direktiv om ändring av vissa bilagor till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG med avseende på tekniska bestämmelser om riskhantering,

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 1 oktober 2008 till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering (KOM(2008)0602),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 12 november 2008 till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut (KOM(2008)0704),

—	med beaktande av artikel 5a.3 b i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (2),

—	med beaktande av artikel 81.2 och 81.4 b i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Kommissionen har lagt fram sitt förslag till översyn av kapitalkravsdirektivet.

B.	Kommissionen har också lagt fram ett förslag till direktiv om ändring av vissa bilagor till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG med avseende på tekniska bestämmelser om riskhantering, vilka inkluderar bestämmelser om information från externa ratinginstitut.

C.	Kommissionen har därefter lagt fram sitt förslag till förordning om kreditvärderingsinstitut.

D.	Kraven på ratinginstitut och kreditvärderingsinstitut rörande information och transparens bör behandlas på ett samordnat och konsekvent sätt.

E.	De informationskrav för ratinginstitut som kommissionen föreslår går utöver en teknisk anpassning, och därför måste parlamentet överväga förslaget ordentligt och behandla det på lämpligt sätt i enlighet med medbeslutandeförfarandet.

F.

För en sådan samordning och konsekvens och för parlamentets tillbörliga övervägande krävs det att bestämmelserna om informationskrav för ratinginstitut behandlas i enlighet med medbeslutandeförfarandet, inom ramen för antingen förslaget till översyn av kapitalkravsdirektivet eller förslaget till förordning om kreditvärderingsinstitut.

G.	Parlamentet stöder de övriga förslagen till tekniska ändringar.

1.   Europaparlamentet motsätter sig antagandet av förslaget till kommissionens direktiv om ändring av vissa bilagor till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG med avseende på tekniska bestämmelser om riskhantering.

2.   Europaparlamentet anser att detta förslag till kommissionens direktiv överskrider de genomförandebefogenheter som anges i direktiv 2006/48/EG.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till åtgärd och att lägga fram ett nytt för utskottet.

4.   Europaparlamentet föreslår att förslaget till direktiv ändras enligt följande:

KOMMISSIONENS FÖRSLAG	ÄNDRING
Ändring 1 Utkast till kommissionens direktiv – ändringsakt Artikel 1 – led 3 Direktiv 2006/48/EG Bilaga VI – Del 2 – led 7
3. I del 2 av bilaga VI ska punkt 7 ersättas med följande:	utgår
” 7. De behöriga myndigheterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att principerna för ratinginstitutets metodik för tilldelning av kreditbetyg finns offentligt tillgängliga för att alla eventuella användare ska kunna avgöra om de bygger på rimliga grunder. De behöriga myndigheterna ska dessutom vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ratinginstitutet, när det gäller kreditbetyg för värdepapperiseringspositioner, åtar sig att fortlöpande lägga fram sammanfattande information om transaktionens struktur och resultaten för tillgångarna i gruppen samt om hur detta påverkar dess kreditbetyg. Denna sammanfattande information ska göras tillgänglig för alla kreditinstitut som utnyttjar kreditbetygen i det syfte som avses i artikel 96 .”

5.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(2)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/17

---

Oseriösa katalogföretag

P6_TA(2008)0608

Europaparlamentets resolution av den 16 december 2008 om oseriösa katalogföretag (framställningarna 0045/2006, 1476/2006, 0079/2003, 0819/2003, 1010/2005, 0052/2007, 0306/2007, 0444/2007, 0562/2007 med flera) (2008/2126(INI))

(2010/C 45 E/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

—	med beaktande av framställningarna 0045/2006, 1476/2006, 0079/2003, 0819/2003, 1010/2005, 0052/2007, 0306/2007, 0444/2007, 0562/2007 med flera,

—	med beaktande av tidigare överläggningar inom utskottet för framställningar om framställning 0045/2006 med flera,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (kodifierad version) (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/27/EG av den 19 maj 1998 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen (4),

—	med beaktande av studien ”Misleading practices of ’directory companies’ in the context of current and future internal market legislation aimed at the protection of consumers and SMEs” (IP/A/IMCO/FWC/2006 058/LOT4/C1/SC6), utförd av utskottet för inre marknaden och konsumentskydd,

—	med beaktande av artikel 192.1 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0446/2008), och av följande skäl:

A.

Parlamentet har fått in över 400 framställningar från små företag (motsvarande ett axplock av alla som berörs av problemet i fråga) som säger att de har blivit lurade av vilseledande reklam från bolag som ger ut företagskataloger. Företagen hävdar att man drabbats av psykisk stress, skuldkänslor, förlägenhet, frustration och ekonomisk skada.

B.

Klagomålen speglar en omfattande och tydlig tendens där vilseledande affärsmetoder tillämpas av vissa bolag som ger ut företagskataloger. Detta påverkar tusentals företag som verkar över gränserna och därmed har verksamhet i två eller flera medlemsstater inom och utanför EU, och har en betydande ekonomisk inverkan på dessa företag. Det saknas en förvaltningsmekanism eller ett rättsligt instrument som gör det möjligt för de nationella brottsbekämpande organen att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt samarbeta över gränserna.

C.	Metodernas vilseledande karaktär blir mer påtaglig när de bedrivs i elektronisk form och sprids med hjälp av Internet (se framställning nr 0079/2003).

D.

De affärsmetoder som klagomålen gäller går vanligtvis ut på att ett katalogföretag kontaktar företagen, oftast per e-post, och ber dem komplettera eller uppdatera sitt företagsnamn eller sina kontaktuppgifter. Företaget får det felaktiga intrycket att de gratis kommer att listas i en katalog, men upptäcker senare att det i själva verket oavsiktligt har undertecknat ett avtal om att listas i en företagskatalog. Avtalet är normalt bindande i minst tre år och årsavgiften är omkring 1 000 euro.

E.	De formulär som används är vanligtvis tvetydiga och svåra att förstå och ger det felaktiga intrycket att man gratis listas i en företagskatalog, medan det i själva verket handlar om att locka företagen att ingå oönskade avtal om annonsering i företagskataloger.

F.	Det finns varken specifik EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning i medlemsstaterna som omfattar katalogföretag i relationer näringsidkare emellan. Medlemsstaterna har efter eget gottfinnande rätt att införa mer omfattande och långtgående lagstiftning.

G.

I direktiv 2006/114/EG, som också är tillämpligt på transaktioner mellan näringsidkare, definieras ”vilseledande reklam” som ”all reklam som på något sätt, däribland genom sin presentation, vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda de personer den riktar sig till eller dem som nås av den, och som genom sin vilseledande karaktär sannolikt kommer att påverka deras ekonomiska beteende, eller som av dessa skäl skadar eller sannolikt kommer att skada en konkurrent”. Men olika tolkningar av vad som är ”vilseledande” tycks emellertid vara ett stort praktiskt hinder när det gäller att bekämpa sådana metoder från katalogföretag i relationer näringsidkare emellan.

H.

I direktiv 2005/29/EG förbjuds metoden att ”i marknadsföringsmaterialet inkludera en faktura eller liknande betalningshandling som ger konsumenten intryck av att han redan har beställt den marknadsförda produkten när så inte är fallet”. Men detta direktiv är inte tillämpligt på vilseledande affärsmetoder näringsidkare emellan och kan därför i sin nuvarande form inte användas för att hjälpa framställarna. Detta direktiv utesluter emellertid inte ett system med nationella regler mot otillbörliga affärsmetoder som under alla förhållanden och i lika grad kan tillämpas på både konsumenter och näringsidkare.

I.	Direktiv 2005/29/EG hindrar inte medlemsstaterna från att genom nationell lagstiftning utöka direktivets tillämpning till att även gälla näringsidkare. Detta medför dock att näringsidkare som drabbas av vilseledande reklam från katalogföretag i olika medlemsstater har olika skyddsnivåer.

J.

I förordning (EG) nr 2006/2004 definieras ”överträdelse inom gemenskapen” som ”varje handling eller underlåtenhet som strider mot de lagar som skyddar konsumenternas intressen […] som skadar eller sannolikt kan skada de kollektiva intressena för konsumenter som är bosatta i en annan medlemsstat eller andra medlemsstater än den där handlingen eller underlåtenheten har sitt ursprung eller ägde rum, eller där den ansvariga säljaren eller leverantören är etablerad, eller där det finns bevis eller tillgångar som hänför sig till handlingen eller underlåtenheten”. Förordningen gäller dock inte vilseledande metoder som tillämpas näringsidkare emellan och kan därför i sin nuvarande form inte heller tillämpas för att hjälpa framställarna.

K.

De flesta framställare pekar ut katalogföretaget European City Guide (vars verksamhet har varit föremål för rättsliga åtgärder och förvaltningsåtgärder), men även andra katalogföretag har nämnts, som Construct Data Verlag, Deutscher Adressdienst GmbH och NovaChannel. Det finns dock även katalogföretag som använder sig av lagliga affärsmetoder.

L.	Målgruppen för de vilseledande affärsmetoderna är huvudsakligen små företag, men innefattar också yrkesutövare och till och med icke vinstdrivande enheter som icke-statliga organisationer, välgörenhetsorganisationer, skolor och bibliotek samt lokala föreningar, som musikföreningar.

M.

Katalogföretagen har ofta sitt säte i en annan medlemsstat än den som drabbas, vilket gör det svårt för de drabbade att vända sig till de nationella skyddsmyndigheterna på grund av att det förekommer olika tolkningar i medlemsstaterna av vad som anses vara vilseledande. Ofta kan de heller inte få hjälp av den nationella lagstiftningen eller av konsumentskyddsmyndigheterna eftersom lagen är avsedd att skydda konsumenter och inte näringsidkare. Offren är oftast småföretag som saknar resurser för att effektivt kunna söka hjälp domstolsvägen. Självreglerande mekanismer för kataloger är inte särskilt effektiva eftersom de ignoreras av företag som sysslar med vilseledande reklam.

N.

Om de drabbade inte betalar utsätts de för regelrätt förföljelse, antingen av katalogföretagen själva eller av indrivningsföretag som de anlitar. Offren klagar över att de känner sig stressade och hotade av dessa tillvägagångssätt och många av dem betalar till slut motvilligt för att slippa vidare trakasserier.

O.	Offer som vägrat betala har, med några få undantag, sällan dragits inför rätta.

P.

Flera medlemsstater har antagit initiativ för att hantera detta problem, främst genom kunskapssökande åtgärder bland potentiellt berörda företag. Dessa initiativ består bland annat i att utbyta information och råd, underrätta statliga tillsynsmyndigheter samt i vissa fall upprätta ett klagomålsregister.

Q.

Österrike har sedan 2000 ändrat sin lag om otillbörliga affärsmetoder och i avsnitt 28a i den lagen föreskrivs nu att det är förbjudet att i samband med affärsverksamhet och i konkurrenssyfte göra reklam för registrering i kataloger som gula sidor, telefonkataloger eller liknande, i form av betalningsorder, inbetalningskort, fakturor, erbjudande om korrigering eller liknande eller att erbjuda sådan registrering direkt utan att entydigt och i klar skrift framhålla att reklamen endast är ett erbjudande om att ingå ett avtal.

R.	De otillbörliga metoderna har använts i flera år, drabbat många och haft en betydande ekonomisk inverkan på den inre marknaden som skadas och snedvrids av dessa metoder.

1.   Europaparlamentet uttrycker sin oro över det problem som framställarna tar upp och som uppenbarligen är utbrett, gränsöverskridande och har en betydande ekonomisk inverkan på i synnerhet små företag.

2.   Europaparlamentet anser att problemets gränsöverskridande karaktär innebär en skyldighet för gemenskapsinstitutionerna att ge offren ett lämpligt rättsmedel för att giltigheten hos avtal som ingåtts på grundval av vilseledande reklam på ett effektivt sätt ska kunna bestridas, ogiltigförklaras eller sägas upp och att de som drabbats ska kunna kräva tillbaka de pengar som de har betalat.

3.   Europaparlamentet uppmanar offren att rapportera alla fall av bedrägerier till de nationella myndigheterna och uppmanar medlemsstaterna att förse de små och medelstora företagen med de kunskaper de behöver för att kunna lämna in klagomål till statliga och icke-statliga myndigheter genom att se till att kommunikationskanalerna är öppna och att offren är medvetna om att de har rätt att få hjälp så att de kan be om adekvat vägledning innan de betalar de avgifter som de oseriösa katalogföretagen begär av dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bygga upp och upprätthålla en centraliserad databas över dessa klagomål.

4.   Europaparlamentet beklagar att EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen, trots att dessa metoder är så spridda, inte tycks kunna erbjuda något betydande skyddsmedel och effektivt rättsmedel eller inte efterlevs tillräckligt noga på nationell nivå. Inte heller de nationella myndigheterna tycks klara av att tillhandahålla något rättsmedel.

5.   Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts av europeiska och nationella företagsorganisationer för att öka kunskapen bland sina medlemmar och uppmanar dem att öka sina insatser i samarbete med gräsrotsorganisationer så att färre personer drabbas av de oseriösa katalogföretagens metoder. Parlamentet är oroat över att några av dessa organisationer följaktligen har dragits inför domstol av oseriösa katalogföretag som har specificerats i deras informationskampanjer på grundval av påstått förtal eller liknande anklagelser.

6.   Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits i vissa medlemsstater som Italien, Spanien, Nederländerna, Belgien och Storbritannien men framför allt av Österrike för att försöka hindra katalogföretag från att använda sig av vilseledande metoder, men anser att dessa insatser fortfarande är otillräckliga och att det fortfarande finns ett behov av att samordna kontrollen på internationell nivå.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser och fullt ut samarbeta med nationella och europeiska företagsorganisationer för att sprida kunskapen om detta problem så att fler människor blir informerade och därmed kan undvika vilseledande reklam som kan lura dem att ingå oönskade annonseringsavtal.

8.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp problemet med företagsbedrägerier i samband med sitt initiativ om en Small Business Act för Europa som föreslås i meddelandet ”En inre marknad för framtidens Europa” och att samarbeta med Enterprise Europe Network, Solvit-nätverket och relevanta generaldirektoratsportaler som ytterligare ett sätt att tillhandahålla information och hjälp kring dessa problem.

9.   Europaparlamentet beklagar att direktiv 2006/114/EG, som är tillämpligt på transaktioner mellan näringsidkare som det handlar om i det här fallet, antingen inte räcker till för att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel, eller inte efterlevs i tillräckligt hög grad i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i december 2009 rapportera om genomförbarheten och de eventuella konsekvenserna av att ändra direktiv 2006/114/EG för att inkludera en ”svart” eller ”grå” lista över metoder som anses vara vilseledande.

10.   Europaparlamentet erinrar om att kommissionen förvisso inte har befogenheter att direkt se till att direktiv 2006/114/EG följs av individer eller företag, men att kommissionen ändå, i egenskap av fördragets väktare, är skyldig att se till att direktivet genomförs korrekt och effektivt av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att medlemsstaterna till fullo och effektivt införlivar direktiv 2005/29/EG så att skyddet garanteras i alla medlemsstater och att påverka formen på tillgängliga rättsliga och processrättsliga instrument som i fallet med direktiv 84/450/EEG som tillhandahöll instrument för att Österrike, Spanien och Nederländerna skulle kunna fullgöra sin skyldighet som särskild väktare av fördraget när det gäller skydd för näringsidkare samtidigt som det ser till att rätten att bilda företag och friheten att tillhandahålla tjänster inte inskränks.

11.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa sin övervakning av genomförandet av direktiv 2006/114/EG, i synnerhet i de medlemsstater där man vet att de oseriösa katalogföretagen har sina säten, särskilt i Spanien, där det katalogföretag som oftast pekas ut av framställarna är etablerat, samt i Tjeckien och Slovakien där dom avkunnats mot offer för katalogföretag på ett sätt som väcker tvivel på att direktiv 2006/114/EG genomförts korrekt i dessa länder. Parlamentet uppmanar också kommissionen att rapportera till parlamentet om vad den kommer fram till.

12.   Europaparlamentet beklagar att direktiv 2005/29/EG inte täcker transaktioner näringsidkare emellan och att medlemsstaterna verkar ovilliga att utöka direktivets tillämpningsområde. Medlemsstaterna har dock rätt att ensidigt utöka räckvidden av sin nationella konsumentlagstiftning till att gälla även transaktioner näringsidkare emellan och parlamentet uppmanar dem att göra detta. Parlamentet uppmanar dem även att säkerställa samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter såsom föreskrivs i förordning (EG) nr 2006/2004 för att göra det möjligt att spåra gränsöverskridande verksamhet av det här slaget som utförs av katalogföretag som är etablerade inom EU eller i ett tredjeland. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i december 2009 rapportera om genomförbarheten och de eventuella konsekvenserna av att utöka räckvidden i direktiv 2005/29/EG till att även omfatta avtal näringsidkare emellan, framför allt när det gäller punkt 21 i dess bilaga I.

13.   I Österrike har man i den nationella lagstiftningen uttryckligen förbjudit oseriösa katalogföretag. Europaparlamentet välkomnar detta goda exempel och uppmanar kommissionen att mot bakgrund av problemets gränsöverskridande karaktär lägga fram lagstiftning som utökar räckvidden i direktiv 2005/29/EG baserat på den österrikiska modellen, det vill säga lagstiftning som uttryckligen förbjuder reklam för företagskataloger om inte presumtiva kunder på ett entydigt sätt och i klar skrift informerats om att reklamen endast är ett erbjudande om att ingå ett avtal mot betalning.

14.   Den nationella lagstiftningen är ofta otillräcklig när det gäller att få rätt mot katalogföretag som har sitt säte i andra medlemsstater och parlamentet uppmanar därför kommissionen att underlätta ett aktivare gränsöverskridande samarbete mellan de nationella myndigheterna för att de ska kunna erbjuda offren effektivare rättsmedel.

15.   Europaparlamentet beklagar att förordning (EG) nr 2006/2004 inte kan tillämpas på transaktioner näringsidkare emellan och därför inte kan användas i kampen mot vilseledande företagskataloger. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftning för att utöka tillämpningen i detta hänseende.

16.   I Belgien kan alla som drabbats av vilseledande metoder vidta rättsliga åtgärder i det land där de är bosatta. Europaparlamentet välkomnar detta exempel.

17.   Europaparlamentet konstaterar att erfarenheterna från Österrike visar att de drabbades rätt att vidta gemensamma rättsliga åtgärder mot katalogföretag genom branschorganisationer eller liknande organ verkar vara ett effektivt medel som skulle kunna kopieras till de initiativ som för närvarande övervägs av kommissionens generaldirektorat för konkurrens när det gäller skadeståndsåtgärder för brott mot EU:s konkurrensregler och av generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd om att på EU-nivå införa kollektiva prövningsmöjligheter för konsumenter.

18.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de som drabbats av vilseledande reklam har en tydligt angiven nationell myndighet att vända sig till för att klaga och söka hjälp även i de fall där de som drabbats av vilseledande reklam är företag.

19.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för bästa praxis för de nationella tillsynsmyndigheterna som de kan följa när de får kännedom om vilseledande reklam.

20.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta internationellt med tredjeländer och med behöriga internationella organisationer så att oseriösa katalogföretag med säte i tredjeländer inte kan skada företag i Europeiska unionen.

21.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  EUT L 376, 27.12.2006, s. 21.

(2)  EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.

(3)  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.

(4)  EGT L 166, 11.6.1998, s. 51.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/23

---

EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)

P6_TA(2008)0624

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010) (2008/2098(INI))

(2010/C 45 E/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 18, 136, 145, 149 och 150,

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 6 december 2007 med rubriken ”Rörlighet som ett verktyg för fler och bättre jobb – EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)” (KOM(2007)0773),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) (3),

—	med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (4),

—	med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (5),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 27 juni 2007 med titeln ”Gemensamma principer för ’flexicurity’: Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet”(KOM(2007)0359),

—	med beaktande av slutrapporten av den 25 januari 2007 om genomförandet av kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet (KOM(2007)0024),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 13 februari 2002 om handlingsplan för kompetens och rörlighet (KOM(2002)0072),

—	med beaktande av 2007 års ekonomiska analys av Europeiska unionen: att undanröja hindren för den geografiska rörligheten för arbetstagarna, som utförts av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), särskilt kapitel 8,

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation om unga volontärers rörlighet i Europa (KOM(2008)0424),

—	med beaktande av Eures-nätverkets riktlinjer för perioden 2007–2010, som antogs i juni 2006,

—	med beaktande av Eures verksamhetsrapport 2004–2005 framlagd av kommissionen den 16 mars 2007 med titeln ”På väg mot en gemensam arbetsmarknad i EU: Eures bidrag” (KOM(2007)0116),

—	med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 5 september 2007, antagen efter frågan för muntligt besvarande B6-0136/2007 om Eures verksamhetsrapport 2004–2005: ”På väg mot en gemensam arbetsmarknad i EU” (6),

—	med beaktande av resolutionen antagen av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 14 december 2000 om en handlingsplan för rörlighet (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla (8),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 med titeln ”En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa” (KOM(2008)0412),

—	med beaktande av den särskilda Eurobarometerundersökningen nr 261 från 2006 om sysselsättnings- och sociopolitik inom EU, enligt vilken EU-medborgare anser att rörlighet blir allt viktigare,

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A6-0463/2008), och av följande skäl:

A.	Rörelse- och etableringssfriheterna fastställs i artiklarna 18 och 43 i EG-fördraget och i artiklarna 149 och 150 främjas rörlighet inom utbildning och yrkesutbildning.

B.	Fri rörlighet för arbetstagare är av avgörande betydelse för att uppfylla målen i Lissabonstrategin. Trots detta är rörligheten fortfarande låg inom EU, även bland kvinnor.

C.	Säker rörlighet för arbetstagarna inom EU är en av de grundläggande rättigheter som fastställs i fördraget till förmån för unionsmedborgare och en av de viktigaste pelarna i den europeiska sociala modellen samt ett av de viktigaste verktygen för att uppnå målen i Lissabonstrategin.

D.	Gemenskapens lagstiftning om samordningen och genomförandet av systemen för social trygghet vid behov bör anpassas för att avspegla nya former av rörlighet och säkerställa att migrerande EU-arbetstagare inte förlorar sitt socialförsäkringsskydd.

E.	Cirka 2 procent av EU:s medborgare i arbetsför ålder bor och arbetar för närvarande i en annan medlemsstat än den där de är medborgare, och cirka 48 procent av alla migranter inom unionen är kvinnor.

F.

Kommissionen har inrättat ett expertforum på hög nivå för förbättring av rörligheten bland EU:s medborgare, med det främsta målet att fastställa åtgärder för att främja rörligheten bland ungdomar, förbättra stödet för rörlighet inom yrkesutbildningsområdet och öka rörligheten för artister, företagschefer och volontärer.

G.	Rörlighet är en viktig faktor i den förnyade sociala agendan, i vilken möjligheterna till rörlighet och principerna för tillgång och solidaritet fastställs.

H.	En dynamisk arbetsmarknad innebär stora utmaningar för arbetstagarna, särskilt för kvinnor med barn, och tvingar dem att göra kompromisser mellan yrkes- och familjeliv.

I.	Medlemsstaternas otillräckliga anpassning av systemen för social trygghet skapar problem för kvinnor, till exempel när det gäller graviditet, vårdnad av barn och karriärmöjligheter.

J.

Den fria rörligheten för arbetstagare är och förblir en av de fyra grundläggande friheterna som fastställs i fördraget. Betydande framsteg har gjorts inom gemenskapens lagstiftning på området för social trygghet för att säkerställa den fria rörligheten, vilket har underlättat rörligheten för arbetstagare inom EU. De administrativa och rättsliga hinder som fortfarande begränsar den gränsöverskridande rörligheten måste undanröjas. Mer måste göras för att se till att arbetstagarna känner till sina rättigheter och kan utnyttja dem.

K.

Eftersom säkerställandet av rörligheten innebär att alla behov och alla aspekter av livet för arbetstagarna och deras familjer bör underlättas har parlamentet i flera av sina resolutioner understrukit de problem som hindrar rörligheten och som hindrar gemenskapens medborgare att etablera sig utanför sina ursprungsländer och föreslagit lösningar för att undanröja sådana hinder.

L.

Erfarenheten har visat att det inte räcker att fastställa hindren och utforma förslag för att helt undanröja hindren för den fria rörligheten. I många tidigare handlingar från de EU-institutionerna har man angett dessa problem och föreslagit avhjälpande åtgärder, vilka emellertid inte alltid har vidtagits.

M.	Parlamentet har i dessa fall märkt att viljan att vidta nödvändiga åtgärder inte alltid räcker för att vidta de åtgärder som är viktiga för medborgarna vad gäller undanröjandet av administrativa och rättsliga hinder för fri rörlighet.

N.

Parlamentet har vid upprepade tillfällen fört fram sin ståndpunkt i denna fråga som direkt påverkar livet för unionsmedborgarna. I egenskap av en direkt och demokratiskt folkvald institution kommer parlamentet att fortsätta att aktivt försöka hitta lösningar på alla de problem som medborgarna ställs inför då de vill utöva rättigheten att röra sig fritt inom EU:s territorium.

O.

Känslan av att vara unions-medborgare hos medlemsstaternas medborgare beror mycket på om de kan få arbete på en annan plats inom den inre marknaden. Därför får inte bara ekonomiska intressen vara drivkraften bakom rörligheten, utan även målet att unions-medborgarna i högre utsträckning lättare ska kunna känna sig som sådana.

1.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ och understryker på nytt vikten av rörlighet, både på arbetsmarknaden och mellan medlemsstater och regioner, för att konsolidera EU:s arbetsmarknad och uppnå målen i Lissabonstrategin. Parlamentet stöder inledandet av handlingsplanen och vill få regelbunden information om uppföljningen av genomförandet av de planerade åtgärderna.

2.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att främja rörlighet på rättvisa villkor, inklusive genom att motarbeta svartarbete och social dumpning.

3.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till rådets rekommendation om rörlighet för unga volontärer inom Europa, men beklagar att kommissionen inte har gett parlamentet tillräcklig tid för att avge ett yttrande över förslaget innan rekommendationen antas.

4.   Europaparlamentet påpekar att ett europeiskt år för volontärarbete skulle vara ett effektivt hjälpmedel för att genomföra åtgärderna i rådets rekommendation om rörlighet för unga volontärer inom Europa.

5.   Europaparlamentet anser att EU måste stödja införandet av begreppet om rörlighet för arbetstagare i alla aspekter av gemenskapspolitiken, särskilt inom områdena för genomförandet av den inre marknaden, skydd av arbetstagarna, regler om utstationerade arbetstagare och skydd mot icke säkert arbete som kan påverka rörligheten inom EU eller bekämpa diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra rörligheten för arbetstagare till en prioriterad övergripande politik, som omfattar alla relevanta områden i EU:s politik och berör myndigheter på alla nivåer i alla medlemsstater.

6.   Europaparlamentet understryker att rörligheten för arbetstagarna vilar på den grundläggande principen om fri rörlighet för personer inom den inre marknaden enligt EG-fördraget.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en långsiktig rörlighetsstrategi för att ytterligare främja rörligheten för arbetstagare, där kraven på arbetsmarknaden, ekonomiska tendenser och utsikterna till en utvidgning av EU beaktas, eftersom det endast med en långsiktig strategi är möjligt att både garantera fri rörlighet för arbetstagarna utan konflikter och verkligen ta itu med kompetensflykten.

8.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de särskilda behoven hos de kvinnliga arbetstagare som, oavsett ålder, vill utöva sin rätt till fri rörlighet och att inkludera konkreta åtgärder för att tillgodose deras behov inom de fyra områden som finns fastställda i EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera insatserna för att rationalisera administrativa förfaranden och det administrativa samarbetet i syfte att möjliggöra att en samordning utvecklas mellan nationella institutioner och myndigheter, vilkas samverkan är avgörande för att på ett effektivt sätt kunna lösa problem mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser dessutom att medlemsstaterna på ett kraftfullt sätt bör ta itu med alla rättsliga och administrativa hinder och hinder för geografisk rörlighet på europeisk, nationell, regional och lokal nivå, exempelvis hinder i form av att meriter och erfarenheter som förvärvats i en annan medlemsstat inte erkänns i karriärsammanhang eller hinder som gäller socialförsäkringar och pensioner, särskilt inom små och medelstora företag.

10.   Europaparlamentet anser att kommissionens handlingsplan omfattar rörlighetens huvudsakliga aspekter, men fler åtgärder behöver vidtas, i synnerhet för att skapa starkare band mellan utbildningssystemen och arbetsmarknaden, tillhandahålla lämplig information om rörlighet, bibehålla arbetstagarnas och deras familjers språkkunskaper vid förberedelse inför rörligheten genom undervisning av främmande språk och inte minst genom yrkesutbildningar och utbildningssystem.

11.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt främja undervisning i främmande språk (särskilt för vuxna), eftersom språkbarriärer är ett av de huvudsakliga kvarstående hindren för fri rörlighet för arbetstagare och deras familjemedlemmar.

12.   Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör säkerställa att arbetstagares rättigheter och kollektivavtal för medborgare som väljer att flytta till en annan medlemsstat respekteras fullt ut, utan diskriminering mellan inhemska medborgare och icke-medborgare. Parlamentet anser därför att kommissionens åtgärder bör inriktas på att säkerställa likabehandling för migrerande arbetstagare och se till att de inte förvandlas till billig arbetskraft.

13.   Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att ta upp denna fråga med sektorskommittéerna att skapa starkare kopplingar mellan utbildningssystemen och arbetsmarknaden. Parlamentet anser att näringslivet och yrkessektorerna skulle kunna lämna regelbunden information om de yrken som är mest öppna för rörlighet.

14.   Europaparlamentet anser att en långsiktig yrkesrelaterad fri rörlighet inom alla områden kan spela en avgörande roll för främjandet av de mål vad gäller tillväxt och ökad sysselsättning som fastställs i Lissabonstrategin, om den kombineras med ett skydd av arbetstagarnas rätt till social trygghet och fackföreningsfrihet i enlighet med medlemsstaternas seder och bruk. Parlamentet anser att en ökad rörlig arbetsstyrka inom EU, i kombination med lämpliga arbetsvillkor, utbildningsprogram och system för social trygghet kan vara svaret på dagens utveckling och kan bidra avsevärt till att stärka insatserna för att nå målen vad gäller den globala ekonomins utmaningar, en alltmer åldrande befolkning och snabba byten av arbetsplats. Parlamentet betonar att den fria rörlighetens sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter måste beaktas.

15.   Europaparlamentet är övertygat om att en garanterad rörlighet för arbetstagare är ett sätt att stärka den ekonomiska och sociala dimensionen i Lissabonstrategin och bör organiseras på bästa möjliga sätt för att uppnå målen i den förnyade sociala agendan och hitta lösningarna på en rad utmaningar, såsom globaliseringen, omorganisering av förändringar inom industrin, den tekniska utvecklingen, befolkningsutvecklingen och integrationen av migrerande arbetstagare. Parlamentet är likaså övertygat om att rörlighet mellan karriärer och näringsgrenar (yrkesrörlighet) ger arbetstagarna möjlighet att förnya och anpassa sina kunskaper och sin kompetens, vilket i sin tur ger möjlighet att utforska nya karriärmöjligheter.

16.   Europaparlamentet understryker på nytt att rörligheten för arbetstagarna är ett av de viktigaste instrumenten för att få den inre marknaden att fungera effektivt med hjälp av målen i Lissabonstrategin och de åtta principer som föreslagits när det gäller ”flexicurity” i kommissionens meddelande av den 27 juni 2007. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att å ena sidan betona flexicurity och å andra sidan skydda arbetstagarnas trygghet, med beaktande av de grundläggande principer om möjligheter, tillgång och solidaritet som anges i den förnyade sociala agendan.

17.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och berörda parter att ta hänsyn till och undanröja hindren för rörlighet för kvinnliga arbetstagare genom att bland annat tillhandahålla rättvis tillgång lika möjligheter till kvalificerade arbeten och högre tjänster, lika lön, flexibla arbetsvillkor, lämplig hälsovård och barnomsorg, goda utbildningsmöjligheter av hög kvalitet för barn, överföring av pensionsrättigheter, samt säkerställa bekämpning av stereotypa könsroller.

18.   Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att aktivt främja särskilda program för sysselsättning, utbildning samt distans- och språkutbildning för att skapa en mer kvinnovänlig arbetsmarknad och göra det möjligt att förena yrkes- och familjeliv.

19.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera både rörlighet för arbetstagarna och geografisk rörlighet i sina nationella sysselsättningsprogram och program för livslångt lärande.

20.   Europaparlamentet konstaterar med oro att vissa medlemsstater har kvar begränsningar för arbetstagare från de nya medlemsstaterna på sina arbetsmarknader, trots att ekonomiska analyser och statistiska uppgifter varken motiverar dessa begränsningar eller den rädsla som dessa medlemsstaters medborgare och regeringar hyser. Parlamentet uppmanar rådet att engagera sig mer och att EU-institutionerna, särskilt parlamentet, skärper övervakningen av det förfarande som ger medlemsstaterna tillåtelse att införa och motivera övergångsperioder för tillgången till den inhemska arbetsmarknaden för medborgare från de nya medlemsstaterna, inklusive från det första året efter att dessa länder har anslutit sig till EU.

21.   Europaparlamentet betonar att rörligheten för arbetstagare inte bör uppfattas av vissa arbetsgivare som en möjlighet att sänka lönerna, skära ned på den sociala tryggheten eller försämra arbetsvillkoren i allmänhet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att inte enbart undanröja alla former av diskriminering utan även säkerställa bästa möjliga villkor för migrerande arbetstagare och deras familjer.

22.   Europaparlamentet konstaterar med oro vissa initiativ som tagits av medlemsstater i syfte att ändra den nationella rättsliga ramen för invandring och att tolka och tillämpa principen om fri rörlighet för arbetstagare på ett sätt som strider mot andan och bokstaven i de gällande gemenskapsbestämmelserna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart upphöra att tillämpa sådana förfaranden och uppmuntrar dem att inleda omfattande program för integration av unions-medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet på deras territorium, vid behov i samarbete med ursprungsmedlemsstaterna.

23.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta för att utarbeta, genomföra, övervaka och utvärdera ett program för social återintegrering för de medborgare och deras familjer som återvänder till sina ursprungsmedlemsstater efter att ha arbetat i en annan medlemsstat.

24.   Europaparlamentet konstaterar att rörligheten kan lösa problem med brist på arbetskraft i de mottagande länderna, men att den även kan ge upphov till brist på arbetskraft i de länder som arbetstagarna kommer från. Parlamentet uppmärksammar kommissionen och medlemsstaterna på att den inaktiva delen av befolkningen i alla medlemsstater utgör en mycket stor arbetspotential, och att det krävs resurser från såväl EU som medlemsstaterna för att mobilisera dessa personer.

25.   Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens på att det inom EU fortfarande finns många administrativa och rättsliga hinder för rörligheten för arbetstagarna, liksom inom området för ömsesidigt erkännande av kvalifikationer på alla nivåer och för alla typer av yrkeserfarenhet. Parlamentet bekräftar sitt engagemang för att finna lösningar på dessa problem och uppmanar kommissionen att noggrant övervaka begränsningar som strider mot gemenskapslagstiftningen och att vidta åtgärder mot dessa.

26.   Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att innan de genomför ny nationell lagstiftning i fråga om hälso- och sjukvård samt sociala trygghetssystem och skattesystem, utföra en undersökning av gränsöverskridande effekter för att i förväg belysa eventuella problem som kan påverka rörligheten för arbetstagare.

27.   Europaparlamentet anser att gränsarbetare har en särskild ställning inom området för arbetstagarnas rörlighet i EU.

28.   Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att påskynda genomförandet av den gemensamma europeiska ramen för kvalifikationer (EQF). Parlamentet anser att, även om detta referenssystems harmonisering inte planeras vara färdigt förrän 2010, skulle ett påskyndat genomförande i alla medlemsstater kunna minska det antal hinder som arbetstagarna ställs inför för närvarande.

29.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ European Network for Patient Safety (EUNetPaS) som ett första steg för att uppmuntra medlemsstaterna och berörda aktörer på EU-nivå att öka sitt samarbete på området för patientsäkerhet. Parlamentet konstaterar dock att det fortfarande finns skillnader inom EU mellan bestämmelser för sjukvårdsanställda och uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna och deras tillsynsmyndigheter för sjukvårdsanställda att utbyta information och införa standardiserade ackrediteringssystem för sjukvårdsanställda i syfte att säkerställa patienternas säkerhet i EU.

30.   Europaparlamentet konstaterar att det saknas en gemensam ram för att jämföra, överföra och erkänna yrkeskvalifikationer på EU-nivå, vilket utgör ett allvarligt hinder för den gränsöverskridande rörligheten. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta ett europeiskt överföringssystem för studiepoäng (Ecvet).

31.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att arbetsgivar- och branschföreträdarna så snabbt som möjligt involveras i genomförandet av den europeiska ramen för kvalifikationer, så att den kan börja tillämpas på arbetsmarknaden.

32.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens två parter att inleda diskussioner för att harmonisera löneskalorna till de olika kvalifikationsnivåer som fastställs i den europeiska ramen för kvalifikationer i syfte att garantera arbetstagarnas rörlighet genom löner som motsvarar deras kvalifikationer.

33.   Europaparlamentet uppmuntrar skolmyndigheter att samarbeta när det gäller ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis som förvärvats genom formell, informell eller icke formell utbildning och yrkeskvalifikationer som överensstämmer med de standarder som medlemsstaterna fastställt. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att medlemsstaterna till fullo utnyttjar den europeiska ramen för kvalifikationer och sörjer för en lämplig uppföljning av kommande initiativ för överföring av studiepoäng (Ecvet), så att klassificeringsnivåerna inom de nationella utbildningssystemen och programmet för livslångt lärande inte utgör ett hinder för rörliga arbetstagare att fortsätta sin utbildning. Parlamentet stöder kommissionens åtagande att utveckla Europass så att olika utbildningsbevis blir mer begripliga för arbetsgivaren, samt betonar värdet av EURAXESS tjänster.

34.   Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater inte i tillräckligt hög grad prioriterar och finansierar utformandet och genomförandet av strategier för livslångt lärande. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna att använda de medel som finns tillgängliga från strukturfonderna, särskilt från Europeiska socialfonden, mer aktivt för att utforma och genomföra sådana system.

35.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att minska rättsliga och administrativa hinder och understryker behovet av en förbättring av systemet för erkännande och ackumulering av rättigheter vad gäller social trygghet och överföring av pensioner.

36.   Europaparlamentet anser att överföringen av bestämmelser om social trygghet kan samordnas bättre på grundval av förordning (EEG) nr 1408/71 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (9) samt bilaterala avtal.

37.   Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullt ut tillämpa förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EG) nr 883/2004 (vilken kommer att tillämpas från och med 2009), såväl som tillhörande lagstiftning om social trygghet och alla former av bidrag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utan dröjsmål ta itu med de återkommande problem som har förts fram i framställningar och klagomål om social trygghet, pensioner samt hälso- och sjukvård. Parlamentet stöder kommissionens planer på att införa en elektronisk version av det europeiska sjukförsäkringskortet och föreslår att man utför en elektronisk revision av blankett E106.

38.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin viseringspolitik för tredjelandsmedborgare som deltar i erkända EU-volontärprogram för att införa ett mer liberalt viseringssystem, särskilt för volontärer från länder som gränsar till EU.

39.   Europaparlamentet anser att det för de nya formerna av rörlighet krävs en analys av gällande lagstiftning för att fastställa huruvida bestämmelserna fortfarande är aktuella och utarbeta lämpliga förfaranden för att anpassa lagstiftningen till de nya flexibla villkoren på arbetsmarknaden inom EU, med beaktande av inte enbart behovet av att skydda arbetstagarnas rättigheter utan även en undersökning av de ytterligare problem som migrerande arbetstagare och deras familjer kan ställas inför. Parlamentet anser samtidigt att man måste analysera den faktiska graden av genomförande i medlemsstaterna av gemenskapslagstiftningen för rörlighet för arbetstagarna samt för rätten till bosättning för arbetstagarna och deras familjer. Parlamentet anser att rekommendationer bör tas fram vid behov för att förbättra den rättsliga och operativa ramen.

40.   Europaparlamentet förespråkar att en diskussion inleds om det sociala trygghetssystemet, bland annat med avseende på tillgång till hälsovårdstjänster och det faktum att rörligheten för arbetstagarna i vissa fall kan medföra att man förlorar sociala förmåner. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om förordning (EG) nr 883/2004 om tillämpning av förordning (EEG) nr 574/72 och relaterad administrativ praxis behöver anpassas för att bemöta de förändrade mönstren och nya formerna för arbetstagarnas rörlighet, inklusive rörlighet för arbetstagare på kort sikt.

41.   Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka de hinder för rörligheten som uppstår till följd av bristen på samordning mellan skatteavtalen och den nya förordningen om social trygghet (förordning (EG) nr 883/2004).

42.   Europaparlamentet stöder kommissionens planerade åtgärder för att förbättra sitt förslag till ett direktiv om minimikrav för ökad rörlighet för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter, eftersom det behövs regler för överföring av pensionsrättigheter som gynnar arbetstagarna med tanke på att tjänstepensionsplaner blir allt vanligare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag till ett direktiv om överföring av tjänstepensioner.

43.   Europaparlamentet anser att rörligheten för arbetstagare av båda könen och deras familjemedlemmar (dvs. barn och släktingar för vilka arbetstagaren ansvarar) i stor utsträckning beror på tillgången till och kostnaderna för tjänster (t.ex. barn- och äldreomsorg, utbildning, daghem och speciella tjänster) och anser samtidigt att den yrkesmässiga rörligheten bör bidra till personlig utveckling och öka arbets- och levnadsstandarden.

44.   Europaparlamentet anser emellertid att förslaget om förbättring av utbytet av information och bästa praxis mellan nationella myndigheter samt förslaget om införande av en elektronisk version av det europeiska sjukförsäkringskortet bör genomföras med vederbörligt iakttagande av uppgiftsskyddet. Medlemsstaterna måste garantera att personuppgifter inte används för andra syften än sjukförsäkringsfrågor, om inte den berörda parten ger sin uttryckliga tillåtelse. Parlamentet begär ytterligare information om detta initiativ och om hur det skulle kunna medverka till förbättringen av rörligheten för arbetstagarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och bidra till möjligheten att inom kort införa ett gemensamt europeiskt kort som innehåller all information om de avgifter som betalats av kortinnehavarna och om deras sociala rättigheter i alla de medlemsstater där de har utövat yrkesverksamhet.

45.   Europaparlamentet stöder de åtgärder som vidtas inom nätverket Tress (Training and Reporting in European Social Security) och anser att detta nätverk bör utföra en fortgående undersökning om de olika typerna av rörlighet för att man ska kunna anpassa gemenskapslagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta arbetsmarknadens parter delta i detta nätverk eftersom det ofta är arbetsgivarna som hjälper arbetstagarna när det gäller formaliteterna i samband med social trygghet eller att erhålla de handlingar som behövs för att kunna bli anställd. Parlamentet insisterar på hur viktigt det är att Eures databaser är så lättillgängliga som möjligt och uppdateras regelbundet samt att bredast möjliga tillgång till informationen måste säkerställas. Parlamentet anser att Eures-nätverket bör föra ett strukturellt och institutionellt samarbete med Tress-nätverket.

46.   Europaparlamentet fortsätter att stödja Eures-nätverkets medverkan till främjandet av rörligheten för arbetstagarna inom EU. Parlamentet rekommenderar att man bland Eures tjänster inbegriper information om de nätverk och de webbportaler som hör till vissa sektorer och att Eures-nätverket bör samarbeta med andra dataleverantörer, särskilt specialiserade organ i medlemsstaterna, när det gäller möjligheterna till sysselsättning inom EU, och i synnerhet nationella arbetsmarknadsmyndigheter som direkt kan tillhandahålla individuellt utformade råd till arbetssökande.

47.   Europaparlamentet anser att genomförandet av undersökningar av och seminarier om gränsöverskridande effekter bör prioriteras i Eures gränsöverskridande projekt, så att förordning (EG) nr 883/2004 om samordning kan träda i kraft på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

48.   Europaparlamentet stöder de mål som anges i den tredje delen av handlingsplanen för rörlighet för arbetstagarna avseende förstärkning av Eures institutionella kapacitet. Parlamentet understryker den mångfald som råder på arbetsmarknaden och behovet av att det finns anpassade tjänster för alla kategorier av arbetstagare, även för de kategorier som inte anges i kommissionens program, till exempel äldre och funktionshindrade arbetstagare, som har sämre förutsättningar men ändå kan delta i arbetsmarknaden, samt arbetstagare som har en särskild rättslig status jämfört med andra arbetstagare, egenföretagare, arbetstagare som återvänder till arbetet efter ett uppehåll med flera. Parlamentet betonar att all information i Eures-nätverket bör vara tillgänglig för funktionshindrade personer.

49.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att via sina arbetsmarknadsmyndigheter inrätta en samlad informationsportal för alla arbetstagare för att öka rörligheten, inbegripet till dem som vill arbeta utomlands så att de kan inhämta information från en enda källa om möjligheterna att arbeta utomlands, administrativa faktorer, sociala rättigheter och rättsliga villkor.

50.   Europaparlamentet stöder idén om att göra om Eures-nätverket till en samlad informationsportal för rörlighet som skulle fungera som en centraliserad hjälpcentral dit framtida rörliga arbetstagare skulle kunna vända sig för att få information om alla olika aspekter av rörlighet på arbetsmarknaden. Denna informationsportal skulle inte enbart innehålla information om lediga tjänster, socialförsäkringar, hälso- och sjukvård, pensioner och erkännande av kvalifikationer, utan även om språkfrågor, boende, anställning för make/maka, skolor för barn samt integration i allmänhet i bosättningslandet. Parlamentet påpekar att denna verksamhet i tillämpliga fall borde verksamheten utvidgas till att även omfatta tredjelandsmedborgare, inklusive de som ännu inte beviljats bosättningstillstånd.

51.   Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd till de aktuella informationsmekanismerna men föreslår samtidigt att alla relevanta webbsidor, portaler osv. granskas utifrån hur effektiva de är och att de, om så behövs, omorganiseras, samordnas eller omgrupperas så att de blir mer användarvänliga.

52.   Europaparlamentet hänvisar till tillgången till Eures-nätverket för medborgare i landsbygdsregioner, öregioner, bergsregioner och randregioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att dessa kategorier av medborgare får tillgång till den information som finns på denna portal.

53.   Europaparlamentet anser att den tilläggsbudget på 2 000 000 euro som fram till 2013 avsatts för nyskapande projekt inom området för rörlighet är för liten med tanke på behovet att informera så många EU-medborgare som möjligt om rörlighet för arbetstagarna inom EU och de mål som fastställs i de olika programdokumenten om främjande av rörlighet för arbetstagare inom EU.

54.   Europaparlamentet understryker att det behövs jämförbar och pålitlig statistik om arbetstagares, studenters, lärares och forskares rörlighet för att kommissionen ska få ökad kunskap om rörligheten och bättre kunna övervaka ovannämnda handlingsplan.

55.   Europaparlamentet anser att det för närvarande råder brist på information till medborgarna om de yrkes- och karriärmässiga förmåner en period av arbete i utlandet kan medföra och om anställnings- och socialförsäkringsvillkor för utlandsarbete samt hur utlandsarbete även bidrar till den europeiska kulturella integrationen. Parlamentet stöder kommissionens initiativ att informera medborgarna om dessa aspekter.

56.   Europaparlamentet hänvisar till parlamentets praktikprogram för personer med funktionshinder, som inleddes 2007, och kommissionens praktikprogram för funktionshindrade personer, som inleddes hösten 2008. Parlamentet anser att sådana positiva åtgärder bidrar till att främja rörligheten för funktionshindrade personer och även kan bidra avsevärt till att finna ett arbete för dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja och främja motsvarande bästa praxis på nationell, regional och lokal nivå.

57.   Europaparlamentet hänvisar till det faktum att medlemsstaterna bör främja och utbyta god praxis och program för ömsesidigt lärande som rör insatser för ökad rörlighet och som finansieras inom ramen för gemenskapens sammanhållningsfond, särskilt Europeiska socialfonden.

58.   Europaparlamentet anser att andra informationskanaler utöver online-tjänster bör utforskas och användas i medlemsstaterna och inom EU:s regioner för att bättre kunna sprida information om rörlighet på arbetsmarknaden i medlemsstaterna. Parlamentet anser att en telefontjänst för information om rörlighet på arbetsmarknaden, i förbindelse med Eures, bör inrättas omgående i syfte att erbjuda arbetstagare information om vissa specifika frågor på det nationella språket och på åtminstone ett annat EU-språk.

59.   Europaparlamentet uttrycker sitt fortsatta stöd för vidtagna åtgärder, såsom arbetsmarknadsmässor, europeiska informationsdagar om möjligheterna till sysselsättning inom EU eller europeiska partnerskap för rörlighet för arbetstagarna. Parlamentet anser dock att den budget som avsatts för dessa åtgärder inte är tillräcklig i jämförelse med målet att offentliggöra EU:s åtgärder som vidtas inom detta område.

60.   Europaparlamentet betonar vikten av en klar åtskillnad mellan rörligheten för konstnärer och rörligheten för arbetstagare i unionen i allmänhet med hänsyn till scenkonstens karaktär och till den oregelbundenhet och oförutsägbarhet som är en följd av ett särskilt anställningssystem.

61.   Europaparlamentet förstår att den särskilda karaktären är en väsentlig del av vissa yrken, såsom de inom områden som kultur eller sport, för vilka både den geografiska som den yrkesmässiga rörligheten är utmärkande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en noggrann analys av denna situation och att vidta nödvändiga åtgärder, särskilt vad gäller de sociala rättigheterna för arbetstagare inom dessa områden, för att säkerställa att deras rörlighet inte hindras av administrativa begränsningar.

62.   Europaparlamentet välkomnar att kommissionens handlingsplan även innehåller åtgärder för att förbättra situationen för tredjelandsmedborgare. Parlamentet rekommenderar att man i samband med en integrerad politik för rörlighet i arbetslivet alltid beaktar migrationen från tredjeländer.

63.   Europaparlamentet understryker behovet av ett nära samarbete mellan nationella myndigheter för att upptäcka och undanröja orättvisor inom rättsområdet och skatteområdet samtidigt som medlemsstaternas nationella behörighet respekteras.

64.   Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka medvetenheten om möjligheterna att lämna in klagomål och framställningar om hinder för rörligheten på arbetsmarknaden och brott mot gällande gemenskapslagstiftning.

65.   Europaparlamentet stöder och uppmuntrar införandet av begreppet om rättvis rörlighet och uppmanar kommissionen att se till att det tillämpas, till exempel genom att samarbeta med arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer för att förebygga odeklarerat arbete och försämringar av arbetsvillkoren.

66.   Europaparlamentet begär att företagen stöder arbetstagarnas rörlighet genom att, till exempel erbjuda möjligheter till flexibel arbetstid eller distansarbete.

67.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram instrument för att undanröja de komplexa hinder som kan stoppa arbetstagarna från att tacka ja till ett arbete i utlandet, såsom svårigheten för maken eller makan att också hitta ett arbete, den höga kostnaden för flytt till nytt boende, språkliga hinder, löneskillnaderna mellan könen och risken att förlora vissa skatteförmåner eller att inte längre kunna betala till nationella pensionssystem, sjukkassor eller arbetslöshetskassor. Parlamentet betonar vikten av livslångt lärande, särskilt språkinlärning, som en central faktor för att tillgodose de föränderliga behoven på arbetsmarknaden.

68.   Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har för avsikt att följa upp förslaget till direktiv om minimikrav för ökad rörlighet för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter som lades fram 2005 samt det ändrade förslaget från 2007.

69.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta rörligheten för sårbara grupper i befolkningen och bidra till att undanröja de hinder som de möter genom att skapa fler arbeten av hög kvalitet, bekämpa diskriminering, ta itu med nya former av socialt utanförskap, stödja jämställdhet mellan kvinnor och män, stödja familjen och effektivt säkerställa tillträde till arbetsplatsen, bostadstjänster samt transportmöjligheter.

70.   Europaparlamentet understryker att kvinnor med barn är mindre rörliga än män och begär att det vidtas lämpliga åtgärder för att rätta till denna obalans.

71.   Europaparlamentet stöder användningen av problemlösningsnätverket för den inre marknaden (Solvit) som ett verktyg för att uppnå snabba lösningar på problem på den inre marknaden och problem som rör arbetstagarnas rörlighet, samt rekommenderar att ytterligare medel frigörs för Solvit.

72.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja stödprogram för rörligheten för unga arbetstagare. Parlamentet anser att dessa program borde utgå från förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren samt erkännandet av mervärdet av den erfarenhet, kunskap och kompetens, inklusive de språkkunskaper, som erhållits utanför ursprungslandet.

73.   Europaparlamentet anser, med tanke på hur viktig rörligheten bland studenter och lärare är för den yrkesmässiga rörligheten, att man vid genomförandet av EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna borde ägna större uppmärksamhet åt initiativ som Bolognaprocessen, Erasmus, Leonardo da Vinci-programmet såväl som andra program.

74.   Europaparlamentet lyckönskar kommissionen till initiativet att rådgöra med alla aktörer som är verksamma i främjandet av rörligheten för arbetstagarna inom EU. Parlamentet anser att denna dialog kommer att öka öppenheten samt stimulera nätverksarbete och utbyte av bästa praxis och innovativa strategier för att påskynda tillämpningen av en omfattande rörlighet och stärka de principer och det värde som uppnåtts i detta sammanhang.

75.   Europaparlamentet konstaterar att programmen Comenius, Erasmus och Leonardo på ett värdefullt sätt bidrar till att ge ungdomar möjlighet att studera utomlands, och betonar programmens betydelse för senare yrkesmässig rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att utöka tillträdet till programmen, med hänsyn till de särskilda behoven hos missgynnade grupper.

76.   Europaparlamentet efterlyser ett starkt åtagande från europeiska skolors och universitets samt regeringars sida för att främja yrkesmässig rörlighet betydligt, till exempel genom deltagande i det nätverk av intressenter som kommissionen angett i sitt meddelande.

77.   Europaparlamentet anser att samarbetet mellan privata eller offentliga företag och utbildningsväsendet bör stärkas.

78.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

(2)  EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

(3)  EUT L 390, 31.12.2004, s. 6.

(4)  EGT L 149, 5.7.1971, s. 2.

(5)  EGT L 74, 27.3.1972, s. 1.

(6)  EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 159.

(7)  EGT C 371, 23.12.2000, s. 4.

(8)  ΕUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321.

(9)  EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/33

---

Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation – Genomförande av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”

P6_TA(2008)0625

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation –genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” (2008/2102(INI))

(2010/C 45 E/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2007 med titeln ”Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation”, utkastet till rådets och kommissionens gemensamma lägesrapport 2008 om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” (KOM(2007)0703) och kommissionens kompletterande arbetsdokument (SEK(2007)1484),

—	med beaktande av det detaljerade arbetsprogrammet för uppföljningen av målen för utbildningssystemen i Europa (1) och de följande delrapporterna om framstegen i programmets genomförande,

—	med beaktande av rådets resolution av den 15 november 2007 om utbildning som en central drivkraft för Lissabonstrategin (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande (3),

—	med beaktande av rådets resolution av den 15 november 2007 om ny kompetens för nya arbetstillfällen (4),

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 28 augusti 2007”Towards more knowledge-based policy and practice in education and training” (SEK(2007)1098),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/143/EG av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen (6),

—	med beaktande av Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om idrottens roll i utbildningen (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2008 om vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om Bolognaprocessen och studentrörligheten (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om förbättrad kvalitet på lärarutbildning (12),

—	med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 13–14 mars 2008,

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkande (A6-0455/2008) från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, och av följande skäl:

A.	EU försöker att senast 2010 bli världsledande när det gäller utbildningssystemens kvalitet, och bättre utbildningssystem är av yttersta vikt för ytterligare framsteg inom Lissabonprocessen.

B.	Det har gjorts framsteg i fråga om att öka universitetens oberoende och budgetansvar. Stödet till universiteten inom denna process måste öka.

C.	Systemen för undervisning och utbildning bör erbjuda lika möjligheter för kvinnor och män.

D.

För att Lissabonstrategin ska lyckas måste jämställdhetsdimensionen integreras i undervisnings- och utbildningspolitiken. Ett av Lissabonstrategins mål är att ta itu med ojämlikheterna mellan kvinnor och män på de europeiska arbetsmarknaderna, bland annat genom att uppnå en sysselsättningsgrad på 60 procent för kvinnor senast 2010.

E.	Medlemsstaterna måste driva fram en reform av sina nationella utbildningssystem genom samarbete och utbyte av god praxis.

F.	Enhetliga och omfattande strategier för livslångt lärande och redskap som parlamentet och rådet enats om bör användas konsekvent i syfte att uppnå Lissabonstrategins mål och stärka kunskapstriangeln.

G.	Det behövs behövs högre kvalifikationsnivåer i Europa, och kreativitet och innovation måste främjas på alla utbildningsplan.

H.	Man måste planera för framtida kunskapsbehov inom miljö- och samhällsfrågor, till exempel genom att klimatförändringar och andra miljöfrågor görs till övergripande ämnen som ingår i allt lärande.

I.	Läro- och kursplanerna bör bidra till den studerandes personliga utveckling genom att omfatta undervisning om mänskliga rättigheter och europeiska värderingar.

J.	Högkvalitatitva och effektiva utbildningssystemen med god tillgänglighet för medborgarna måste ses som ett politiskt mål av största vikt på EU-nivå.

K.	Teoretisk och praktisk utbildning måste alltid kopplas till de lokala och regionala möjligheterna, särdragen och behoven.

1.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande av den 12 november 2007 och de förbättringar som det redogör för.

2.   Europaparlamentet noterar att åtgärder som avser teoretisk och praktisk utbildning alltid bör stödjas av kompletterande socioekonomiska åtgärder för att förbättra EU-medborgarnas levnadsstandard i stort.

3.   Europaparlamentet betonar behovet av att integrera migranter och minoriteter (särskilt romer) och att få med grupper med särskilda behov (främst kvinnor, funktionshindrade och äldre) på alla nivåer och på alla områden inom utbildningen. Migranter bör ges extra stöd, och etniska minoriteter och romer bör utbildas av personal som tillhör samma minoritet eller åtminstone talar deras modersmål.

4.   Europaparlamentet betonar idrottens betydelse i den allmänna utbildningen och yrkesutbildningen och behovet av att ge idrott en särskild ställning, till exempel genom att utöka gymnastiken och idrotten inom alla utbildningsformer, från förskolan till universitetet. Parlamentet anser att minst tre idrottslektioner per vecka bör föreskrivas i läroplanen och att det bör tillgängliggöras stöd för skolor för att om möjligt överträffa denna miniminivå.

5.   Europaparlamentet betonar familjens och den sociala miljöns betydelse för varje aspekt av utbildningen och yrkesutbildningen.

6.   Europaparlamentet konstaterar att utbildning är av avgörande betydelse för den sociala och personliga utvecklingen för både kvinnor och män. Parlamentet betonar därför betydelsen av att förbättra utbildningen och yrkesutbildningen som en grundläggande aspekt av jämställdhetssträvandena.

7.   Europaparlamentet beklagar att undervisningssystemen avskräcker kvinnor från att ta sig in på traditionellt manliga yrkes- och utbildningsområden, men välkomnar jämställdhetsfrämjande åtgärder och uppmanar medlemsstaterna att inrätta program som syftar till att ge kvinnor bredast möjliga arbetslivsorientering och senare stöd på arbetsmarknaden.

8.   Europaparlamentet understryker att kvinnors och mäns ojämlika möjligheter till livslångt lärande av hög kvalitet är ännu mer påtagligt på öar och i geografiskt och socialt missgynnade regioner. Parlamentet uppmanar därför till ökat stöd till utbildningsinitiativ inom ramen för regionalpolitiken.

9.   Europaparlamentet noterar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade inom vissa studieområden, på alla nivåer, liksom inom forskningen. Parlamentet begär därför att det vidtas konkreta åtgärder för positiv särbehandling för att komma till rätta med situationen.

10.   Europaparlamentet konstaterar att studenter med avbrutna studier, särskilt unga mödrar, kan drabbas av diskriminering, och efterfrågar mer flexibla förhållningssätt som gör det lättare att återuppta studierna eller yrkesutbildningen efter barnafödsel och att kombinera studier med yrkes- och familjeliv.

11.   Europaparlamentet konstaterar att kursplanernas och undervisningens kvalitet måste förbättras generellt sett och att lärarnas sociala trygghet måste stärkas och att mer uppmärksamhet måste ägnas deras fortbildning och rörlighet.

12.   Europaparlamentet betonar att färdigheter i informations- och kommunikationsteknik och mediekunskap bör uppmuntras kraftfullt och rekommenderar att medieutbildning både ingår som en integrerad del av läroplanen på alla nivåer i skolan och att lärare och äldre personer erbjuds mediepedagogiska moduler.

13.   Europaparlamentet påpekar att man måste underlätta övergången mellan olika utbildnings- och yrkesutbildningssystem och mellan formellt, icke-formellt och informellt lärande.

14.   Europaparlamentet uppmanar rådet att övervaka hur varje medlemsstat tillämpar den europeiska utbildningspolitiken i praktiken. De nationella regeringarna bör på ett insynsvändligt sätt fastställa nationella mål på detta område samt införa lämplig lagstiftning och vidta lämpliga åtgärder för att se till att EU-standarderna hålls. De bör i synnerhet trygga tillämpningen av de instrument som antagits på EU-nivå, som exempelvis den ovan nämnda rekommendationen om nyckelkompetenser för livslångt lärande, den europeiska referensramen för kvalifikationer och Europass (13).

Förskola

15.   Europaparlamentet betonar att det behövs ökade resurser för bättre materiella förhållanden, bättre lokaler och löpande fortbildningsåtgärder för personalen, så att kvaliteten på förskoleutbildningen höjs, samt ökade investeringar. Allmän tillgång till förskoleutbildning av hög kvalitet är ett effektivt sätt att ge alla barn, särskilt barn från socialt missgynnade miljöer eller som tillhör minoriteter, tillgång till livslångt lärande.

16.   Europaparlamentet betonar vikten av att barnen utvecklar grundläggande kunskaper, lär sig sitt modersmål eller språket i det land de bor och lär sig läsa och skriva så tidigt som möjligt.

17.   Europaparlamentet menar att inlärning av ett andra språk bör inledas på detta tidiga stadium, men att barnets kontakter med språk i tidig ålder måste ske genom lek och utan tvång att prestera.

18.   Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att göra förskolan obligatorisk.

Grundskola och gymnasium

19.   Europaparlamentet betonar att man måste ägna särskild uppmärksamhet åt individer som kan komma att hoppa av skolan i ett senare skede om de inte får stöd. Man bör införa särskilda program och metoder för att minska avhoppen, och elever som trots allt hoppar av bör ges stöd och möjligheter att återintegreras i samhället och erbjudas utbildningsvägar som passar dem.

20.   Europaparlamentet understryker att grundskolan och gymnasiet bör ge eleverna redskap för självständigt, kreativt och innovativt tänkande samt göra dem till mediekritiska och självreflekterande medborgare.

21.   Europaparlamentet betonar vikten av att läro- och kursplanerna i varje medlemsstat innehåller kurser som syftar till att främja och utveckla barns kreativitet och innovativa anda.

22.   Europaparlamentet anser att läro- och kursplanerna och deras innehåll måste uppdateras regelbundet för att förbli relevanta, för att stärka företagarandans och frivilligarbetets stora betydelse och främja den personliga utvecklingen. Parlamentet betonar att samtliga medlemsstater måste lägga större vikt vid lärarutbildningen och ställa större medel till dess förfogande för att uppnå avgörande framsteg vid genomförandet av Lissabonstrategins mål inom ramen för arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” och främja det livslånga lärandet inom EU.

23.   Europaparlamentet hyser övertygelsen att barn bör lära sig ett andra främmande språk så tidigt som möjligt.

24.   Europaparlamentet uppmuntrar barns inlärning av främmande språk från en tidig ålder och inbegripandet av undervisning i främmande språk i samtliga kursplaner i grundskolan. Parlamentet betonar att man för att detta mål ska nås måste ställa tillräckliga medel till förfogande för att anställa och utbilda lärare i främmande språk.

25.   Europaparlamentet menar att utveckling av elevernas personliga talanger, särskilda förmågor och naturliga förutsättningar måste vara ett viktigt mål på detta utbildningsstadium. Dessa färdigheter kan senare utgöra en grund för arbete och anställning.

26.   Europaparlamentet betonar att man måste ägna särskild uppmärksamhet både åt elever som inte har förvärvat eller inte förvärvar grundläggande kunskaper och åt särskilt begåvade elever, så att dessa på bästa sätt kan vidareutveckla sina färdigheter och talanger som ligger över genomsnittet.

27.   Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna väsentligt förbättrar kvaliteten på lärarnas akademiska och yrkesmässiga kvalifikationer, fort- och vidareutbildning och livslånga lärande.

28.   Europaparlamentet förespråkar eftertryckligen främjandet av en kontinuerlig och enhetlig fortbildning för lärare under hela yrkeslivet. Parlamentet rekommenderar att alla lärare bör ges möjlighet att regelbundet förbättra och uppdatera sina färdigheter, kvalifikationer och pedagogiska kunskaper.

29.   Europaparlamentet rekommenderar att man snarast möjligt inför undervisning i europeisk samhällskunskap i kursplanerna, så att en ny generation får utbildning i medvetenhet om europeiska värderingar på områden som mänskliga rättigheter, kulturell mångfald, tolerans, miljövård och klimatförändringar.

Yrkesförberedande utbildning

30.   Europaparlamentet noterar att den yrkesförberedande utbildningens kvalitet och attraktionskraft måste förbättras.

31.   Europaparlamentet påpekar att den yrkesförberedande utbildningen måste kopplas bättre både till den europeiska och den nationella ekonomin och dessutom integreras mer konsekvent i dessa för att utbildningsprocessen ska specialanpassas bättre till arbetsmarknaden.

32.   Europaparlamentet insisterar på att de studerandes och lärarnas rörlighet måste öka kraftigt (inte bara den geografiska rörligheten utan även rörligheten mellan yrkesförberedande och högre utbildning).

Högre utbildning

33.   Europaparlamentet anser att universitetens kursplaner bör moderniseras för att möta nuvarande och framtida samhällsekonomiska behov.

34.   Europaparlamentet rekommenderar att man vid högre utbildningsanstalter prioriterar utvecklingen av tvärvetenskapliga utbildningsprogram, dvs. program som omfattar fler vetenskapsgrenar, i syfte att utbilda specialister som är kompetenta att lösa de mest komplexa problemen i världen i dag.

35.   Europaparlamentet betonar att man bör försöka öka studenternas och elevernas intresse för ämnen och studier inom teknik, naturvetenskap och miljövård.

36.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett effektivt sätt främja partnerskap mellan universitet och företag och mellan universitet och många andra nationella, regionala eller lokala intressenter.

37.   Europaparlamentet konstaterar att samarbetet mellan europeiska institutioner för högre utbildning måste stärkas kraftigt och att man bör göra det så lätt som möjligt att överföra kvalifikationer.

38.   Europaparlamentet påpekar att universitetslärarnas och -föreläsarnas arbete måste uppdateras kontinuerligt, liksom de använda programmen, ämnena och arbetsmetoderna.

39.   Europaparlamentet föreslår att Europeiska institutet för innovation och forskning ska kopplas till Bolognaprocessen och beaktas i samband med reformen av den europeiska högre utbildningen.

40.   Europaparlamentet rekommenderar eftertryckligen medlemsstaterna att öka rörligheten bland studerande och lärare, inklusive rörligheten mellan länder, studieprogram och vetenskapsgrenar. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att den ovan nämnda europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet genomförs, i syfte att skapa ett verkligt europeiskt område för livslång utbildning och fortbildning och främja ekonomiskt, socialt och regionalt samarbete.

Livslångt lärande

41.   Europaparlamentet anser att man konsekvent bör uppmuntra arbetsgivarna att anordna utbildning och fortbildning för sina anställda och ge dem incitament att göra det möjligt för lågutbildade arbetstagare att delta i program för livslångt lärande.

42.   Europaparlamentet konstaterar att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt långtidsarbetslösa, människor från missgynnade sociala bakgrunder, människor med särskilda behov, ungdomar som tidigare varit intagna på ungdomsvårdsskola och före detta interner.

43.   Europaparlamentet betonar att framför allt kvinnor bör uppmuntras att delta i utbildning och fortbildning och att man måste erbjuda och främja särskilda program för kvinnors livslånga lärande.

44.   Europaparlamentet betonar att lågutbildade och äldre arbetstagare bör ges särskilt stöd och incitament för att delta i program för livslångt lärande.

45.   Europaparlamentet begär att man inom vuxenutbildningen och programmen för livslångt lärande ägnar särskild uppmärksamhet åt de grupper av människor som är mest missgynnade på arbetsmarknaden, framför allt ungdomar och kvinnor, särskilt på landsbygden, samt äldre personer.

46.   Europaparlamentet begär att man tar hänsyn till att föräldrautbildning för kvinnor och män är av avgörande betydelse för människors välbefinnande, fattigdomsbekämpande och social sammanhållning. Därför bör det inrättas mångsidiga utbildningsprogram för livslångt lärande och fortbildning för för föräldraskapslärare inom ramen för utbildning och lärande.

47.   Europaparlamentet betonar att kunskaper och kvalifikationer som förvärvats genom livslångt lärande borde vara mycket mer allmängiltiga och lättare att värdesätta och anser därför att man måste driva på genomförandet av den ovan nämnda europeiska referensramen för kvalifikationer och Europass som instrument för att främja livslångt lärande.

48.   Europaparlamentet anser att såväl de europeiska som de nationella myndigheterna bör öka sin finansiering av åtgärder för att främja rörlighet på alla stadier av det livslånga lärandet.

49.   Europaparlamentet kräver att fördelarna med den ovan nämnda Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet erkänns, används och omsätts i praktiken av medlemsstaterna och att kommissionen granskar medlemsstaternas genomförande.

50.   Europaparlamentet insisterar på att alla studerande och arbetstagare med familj bör garanteras så många sociala tjänster och stödinrättningar som möjligt (t.ex. barnomsorg).

51.   Europaparlamentet anser att frivilligarbete bör integreras och erkännas vid genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”.

52.   Europaparlamentet anser att utbyte av synsätt och ömsesidig undervisning och lärande i olika åldersgrupper bör uppmuntras.

53.   Europaparlamentet betonar att programmen för livslångt lärande måste stödja företagaranda och göra det möjligt för människor att starta små och medelstora företag samt bemöta såväl samhällets som ekonomins behov.

54.   Europaparlamentet påpekar att man bör inrätta tjänster för rådgivning om livslångt lärande och information till studerande i alla åldersgrupper, för att stödja ovannämnda mål.

*

* *

55.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  EGT C 142, 14.6.2002, s. 1.

(2)  EUT C 300, 12.12.2007, s. 1.

(3)  EUT L 327, 24.11.2006, s. 45.

(4)  EUT C 290, 4.12.2007, s. 1.

(5)  EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.

(6)  EUT L 64, 4.3.2006, s. 60.

(7)  EUT L 394, 30.12.2006, s. 8.

(8)  EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 131.

(9)  EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.

(10)  Antagna texter, P6_TA(2008)0013.

(11)  Antagna texter, P6_TA(2008)0423.

(12)  Antagna texter, P6_TA(2008)0422.

(13)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) ( EUT L 390, 31.12.2004, s. 6 ).

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/39

---

Rådets strategi inför översynen av Olaf-förordningen

P6_TA(2008)0632

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om rådets strategi inför översynen av Olaf-förordningen

(2010/C 45 E/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till interinstitutionellt avtal – ”Bättre lagstiftning” (1),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1073/1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (KOM(2006)0244) och parlamentets ståndpunkt av den 20 november 2008 (2) om det förslaget,

—	med beaktande av den muntliga frågan till rådet om rådets strategi inför översynen av Olaf-förordningen (O-0116/2008),

—	med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Tio år efter inrättandet 1999 av Olaf som en operativ byrå till skydd för gemenskapens ekonomiska intressen har byrån hunnit göra värdefulla erfarenheter i kampen mot bedrägeri och korruption.

B.	Regelverket i samband med Olaf bör förbättras på grundval av de operativa erfarenheter som byrån har gjort.

C.	EU:s två lagstiftande grenar bör ha ett nära samarbete inom ramen för medbeslutandeförfarandet för att anpassa bestämmelserna för bedrägeribekämpning till de nuvarande behoven.

D.	Parlamentet avslutade sin första behandling om ändring av förordning (EG) nr 1073/1999 (Olaf-förordningen) med stor majoritet den 20 november 2008.

1.   Europaparlamentet anser att det finns ett stort behov av att klargöra regelverket i samband med Olaf när det gäller att i ytterligare utsträckning höja effektiviteten i bedrägeribekämpningsutredningar och garantera det oberoende som krävs för OLAF, varvid de erfarenheter som man gjort sedan Olaf inrättades 1999 för att ersätta UCLAF bör beaktas till fullo.

2.   Europaparlamentet påminner rådet om att parlamentets ovannämnda ståndpunkt av den 20 november 2008 kommer att leda till betydligt effektivare och bättre utredningar inom ramen för Olaf genom stärkta procedurgarantier, övervakningskommitténs roll, principen om oskuldspresumtion, rätten till försvar för de personer som utreds och rättigheter för uppgiftslämnare, antagandet av tydliga och insynsvänliga utredningsbestämmelser och bättre samarbete med behöriga nationella myndigheter och EU-institutionerna.

3.   Europaparlamentet uppmanar de franska och tjeckiska ordförandeskapen att lägga fram en tidsplan för förhandlingar med parlamentet, på grundval av förordning (EG) nr 1073/1999, och på så sätt bekräfta att de gör vad de kan för att åstadkomma ett skyndsamt antagande av en gemensam ståndpunkt av rådet och därmed undvika ytterligare onödiga dröjsmål.

4.   Europaparlamentet anser att rådets ståndpunkt för en enkel konsolidering av de tre befintliga rättsliga grunderna för utredningar inom ramen för Olaf inte är ett godtagbart argument för att inte omedelbart inleda förhandlingarna om förordning (EG) nr 1073/1999 eftersom en enkel konsolidering inte kommer att förbättra regelverket för bedrägeribekämpningsutredningar inom ramen för Olaf och därmed innebär en betydande tidsförlust när det gäller att öka insatserna i kampen mot bedrägeri. Parlamentet anser därför att en omarbetning bör göras av EU:s lagstiftning om bedrägeribekämpning, däribland förordningarna (EG) nr 1073/1999, (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EG, Euratom) nr 2988/95, en omarbetning som bör bygga på den ändrade förordningen (EG) nr 1073/1999.

5.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, de behöriga utskotten i medlemsstaternas parlament samt Europeiska revisionsrätten och nationella revisionsorgan i medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0553.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/41

---

Utvärdering och framtida utveckling av Frontex och det europeiska gränsbevakningssystemet Eurosur

P6_TA(2008)0633

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om utvärderingen och den framtida utvecklingen av Frontex och det europeiska gränsbevakningssystemet Eurosur (2008/2157(INI))

(2010/C 45 E/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 med titeln ”Rapport om utvärderingen och den framtida utvecklingen av Frontex” (KOM(2008)0067),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 om undersökning av möjligheterna att inrätta ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur) (KOM(2008)0068),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 med titeln ”Att förbereda nästa steg i utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning” (KOM(2008)0069),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (1),

—	med beaktande av den europeiska pakten om invandring och asyl, som godkändes i Paris av medlemsstaterna den 7 juli 2008 och av Europeiska rådet den 15–16 oktober 2008,

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser vid Europeiska rådets möte den 15–16 december 2005 om en övergripande strategi om migration: prioriterade åtgärder med inriktning på Afrika och Medelhavsområdet, vilka återfinns i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet den 14–15 december 2006,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 september 2007 om de politiska prioriteringarna inom kampen mot olaglig invandring av tredjelandsmedborgare (3),

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0437/2008), och av följande skäl:

A.

Kampen mot den olagliga invandringen, och särskilt den samordnade förvaltningen av EU:s samtliga gränser, bör ske inom ramen för en övergripande och harmoniserad strategi i migrationsfrågorna, vilken även omfattar organisering av den lagliga invandringen, integration av de legala invandrarna samt samarbete med ursprungs- och transitländerna.

B.	Den olagliga invandringen är ett gemensamt europeiskt problem och därför krävs en gemensam europeisk politik.

C.	Migrationen kommer att finnas så länge som det finns klyftor i utvecklingen mellan olika regioner i världen. Därför är det lämpligt att organisera förvaltningen av migrationsströmmar i samverkan med utvecklingspolitiken och politiken för samarbete med tredjeländerna.

D.	Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) utgör inte någon patentlösning på alla problem som orsakas av illegal invandring.

E.

Övervakningen av EU:s yttre gränser är en central del i kampen mot den olagliga invandringen, och denna övervakning måste kompletteras med en brottsbekämpningspolitik som angriper roten till problemet, till exempel genom att stävja svartarbete, särskilt genom att anta direktivet om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249), och genom att bekämpa människosmugglarnätverk som drivs av den organiserade brottsligheten.

F.	Den olagliga invandringen skördar många människoliv och det är därför nödvändigt att genomföra upplysningskampanjer i samarbete med ursprungs- och transitländerna om de risker och livshotande konsekvenser som är förknippade med denna invandringsform.

G.

Även om det åligger varje medlemsstat att övervaka den del av EU:s yttre gräns som sammanfaller med det egna landets gränser kräver migrationstrycket på unionens gränser från öster och söder att man utvecklar och organiserar ett gemensamt ansvar och en obligatorisk solidaritet mellan medlemsstaterna, så att man tillsammans kan utnyttja de materiella och mänskliga resurser som står till förfogande i kampen mot denna företeelse.

H.	Det långsiktiga målet för samtliga dessa instrument (Frontex, Eurosur, det elektroniska systemet för resetillstånd (ESTA), systemet för in- och utresa samt Fast Track) är att gradvis inrätta ett europeiskt integrerat gränsförvaltningssystem.

I.	De första kvantifierbara resultaten från Frontex sedan byrån började arbeta i oktober 2005 är nu tillgängliga och det finns ett behov av att utarbeta en strategi på lång och medellång sikt, något som har blivit nödvändigt i detta skede av byråns utveckling.

J.	Frontex är ett gemenskapsorgan inom den första pelaren som måste underkastas en fullständig demokratisk granskning och följa öppenhetsprincipen. Som ett sådant organ har byrån en skyldighet att värna och främja EU:s grundläggande värderingar.

K.	De samordnade insatser som Frontex genomför på underrättelseområdet utgår från riskanalyser och hotbedömningar som är hemligstämplade.

L.

Strategin för utveckling av Frontex utgör ett tillfälle att pröva om principen om obligatorisk solidaritet mellan medlemsstaterna är hållbar (vilken redan har åberopats i förordning (EG) nr 863/2007, enligt vilken EU:s resurser när det gäller snabba ingripanden krissituationer samordnas, så att rätt tillvägagångssätt kan väljas för att säkerställa en villkorslös utlåning av de materiella resurser (förtecknade i centralregistret över tillgänglig teknisk utrustning, CRATE) och personalresurser som Frontex behöver för att genomföra effektiva insatser.

M.	Parlamentet har alltid stött Frontex och har röstat för en betydande utökning av budgeten, så att byrån har tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna utföra sitt uppdrag.

N.

Frontex har genomfört sjöinsatser längs de södra medlemsstaternas kuster. Framgången för dessa insatser har varierat beroende på graden av samarbete från de tredjeländer som invandringen utgår från. Insatsen Hera runt Kanarieöarna har varit framgångsrik och lett till en kraftig minskning av antalet nyanlända. Insatsen Nautilus i centrala Medelhavsområdet har däremot inte varit effektiv, då antalet nyanlända har ökat i stället för att minska.

O.	I de områden där invandringen är som mest omfattande i de södra havsområdena krävs det ständig patrullering med hjälp av permanenta sjöinsatser.

P.	Samtliga insatser som Frontex genomför bör i alla lägen uppfylla de folkrättsliga normerna, särskilt sjörätten, de mänskliga rättigheterna, rätten till mänsklig värdighet och flyktingrätten, särskilt rätten till asyl, samt principen om icke-avvisning.

Q.	Frontex bör i hela sin verksamhet vidta de försiktighetsåtgärder som är nödvändiga för att värna de som är mest utsatta, kvinnor (särskilt gravida kvinnor), barn (särskilt minderåriga utan medföljande vuxen), äldre personer samt personer med funktionshinder eller allvarliga sjukdomar.

R.	Den humanitära dimensionen i Frontex verksamhet måste vila på största möjliga rättssäkerhet, såväl inom ramen för de räddningsinsatser som byrån behöver som inom de gemensamma återsändningsinsatser som byrån är tvungen att medverka i.

S.

Insatserna för upplärning av den yrkespersonal som deltar i Frontex verksamhet har varit framgångsrika. Därför bör de få fortsätta och framför allt utvidgas till att omfatta personal från tredjeländer som på daglig basis behöver samarbeta med Frontex, i syfte att träna dem i sjöräddningsinsatser och i uppsamling av kroppar efter förlisningar.

T.

Gränsbevakningen är inte bara inriktad på otillåtna passeringar över gränserna, utan även på andra delar av den gränsöverskridande brottsligheten, till exempel människosmugglingen och narkotikahandeln samt den olagliga vapenhandeln. Därmed bidrar gränsbevakningen till att öka den inre säkerheten allmänt sett.

U.	Frontex insatser kan bara bli verkningsfulla om de kombineras med en gränsförvaltningspolitik för EU där de föreslagna nya gränsbevakningssystemen för EU ingår, till exempel det elektroniska systemet för resetillstånd (ESTA), systemet för in- och utresa samt Fast Track.

1.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta ett helhetsgrepp om migrationsproblematiken, så att de med samma kraft kan åstadkomma framsteg genom att understödja övervakningen av EU:s yttre gränser, kampen mot den olagliga invandringen, återsändning av personer som olagligen vistas i EU till ursprungslandet, kampen mot svartarbete och människohandel, som att vidta åtgärder för att organisera den lagliga invandringen och underlätta integrationen av legala invandrare, stärka ett övergripande partnerskap med tredjeländer för att gynna ett positivt förhållande mellan migration och utveckling samt skapa en enhetlig politik för asylrättsfrågor på gemenskapsnivå.

2.   Europaparlamentet anser att Frontex är ett väsentligt instrument inom EU:s globala strategi för invandring och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att undersöka byråns uppdrag på nytt, i syfte att stärka dess roll och effektivisera dess arbete.

3.   Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att Frontex kan räkna med att ha tillgång till de medel som medlemsstaterna ställt till förfogande, särskilt genom CRATE, både för samordningen av enskilda gemensamma insatser och för sina permanenta uppdrag. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater än så länge inte har visat tillräcklig vilja att förse Frontex med nödvändiga medel och uppmanar dem att ompröva sin inställning.

4.   Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att den europeiska pakten om invandring och asyl antagits av Europeiska rådet och välkomnar den stärkning av Frontex som förordas i pakten.

5.   Europaparlamentet betonar att Frontex bör integrera kampen mot människohandel i sitt arbete, särskilt vid EU:s yttre gränser.

6.   Europaparlamentet uppmuntrar i detta syfte medlemsstaterna att så snart som möjligt komma överens om formerna för ett system för ”obligatorisk och bindande solidaritet”, i den mån det är möjligt och efter varje deltagande lands aktuella och specifika behov, så att Frontex säkert kan veta hur stora resurser man kan räkna med i realtid när man förbereder och genomför sina insatser.

7.   Europaparlamentet begär att det inrättas permanenta och kontinuerliga operativa gemensamma övervakningspatruller året om i samtliga högriskzoner, särskilt vid sjögränserna, där det finns en allvarlig risk för förlust av människoliv, eftersom rätten till liv är den främsta okränkbara grundläggande rättigheten.

8.   Europaparlamentet understryker vikten av att EG-rätten harmonieras med den internationella rätt som är tillämplig på området, så att EU på ett effektivt sätt kan bidra till de insatser som krävs för att bistå nödställda flyktingar.

9.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt göra verklighet av solidaritetsprincipen genom att avsevärt öka de materiella resurser som de ställer till Frontex förfogande, särskilt marktillgångar, och se till att dessa rent praktiskt alltid finns tillgängliga för byrån vid önskad tidpunkt.

10.   Europaparlamentet uppmanar Frontex att lägga fram en rapport till parlamentet och rådet, med detaljerade uppgifter om särskilt den faktiska användningen och den verkliga tillgången till utrustningen i CRATE, och att lägga tonvikten på de svårigheter man stött på samt ge utförlig information om vilka medlemsstater som tillhandahåller resurser och vilka som inte gör det.

11.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, om resurserna fortsätter att vara otillräckliga, snabbt besluta om en väsentlig ändring av Frontex budget, så att byrån kan genomföra sina insatser. Eventuellt bör även de rättsliga aspekterna av framtida hyra eller köp av utrustning utforskas av medlemsstaterna i detta syfte.

12.   Europaparlamentet har i egenskap av ena parten av budgetmyndigheten redan ökat Frontex budget sedan byrån inrättades och kommer att se till att budgeten genomförs korrekt och anpassas till hur dess uppdrag utvecklas.

13.   Europaparlamentet påpekar att EU:s samarbete med tredjeländer måste bygga på internationella förpliktelser om skydd av flyktingar och asylsökande, och särskilt bestämmelserna i Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning (1951).

14.   Europaparlamentet välkomnar de stora samarbetsansträngningar som har gjorts av nästan alla tredjeländer som Frontex dagligen arbetar med och som har lett till mycket positiva resultat, till exempel på Kanarieöarna. Parlamentet beklagar dock att samarbetet kring invandringsfrågorna fortfarande är bristfälligt i andra fall, som med Turkiet och Libyen.

15.   Europaparlamentet uppmanar unionen att inom ramen för sina förhandlingar med tredjeländer betona vikten av att tredjeländerna samarbetar mer kring invandringsfrågor, och uppmanar de tredjeländer som inte samarbetar tillräckligt mycket – eller inte alls – att göra alla ansträngningar för att underlätta Frontex arbete, särskilt genom ett mer effektivt samarbete från deras myndigheters sida.

16.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att få tredjeländerna att samarbeta mer, särskilt under förhandlingar om återtagandeavtal. Parlamentet anser att invandringsfrågan bör ingå i alla avtalsförhandlingar med tredjeländer som utgör ursprungsländer eller transitländer.

17.   Europaparlamentet framhåller vikten av att Frontex i sitt samarbete med tredjeländer tar vederbörlig hänsyn till synpunkterna från de medlemsstater som har störst erfarenhet av utmaningarna med illegal invandring från länderna i fråga. För att tredjeländer ska få medverka i gemensamma insatser som leds av medlemsstater och samordnas av Frontex måste deras deltagande godkännas av det land där insatsen äger rum.

18.   Europaparlamentet kräver att Frontex uppdrag bör inbegripa en uttrycklig skyldighet att respektera internationella normer när det gäller mänskliga rättigheter och en omsorgsplikt gentemot asylsökande under räddningsinsatser till havs och efterlyser att samarbetet med FN:s flyktingkommissarie och andra relevanta icke-statliga organisationer formellt skrivs in i uppdraget.

19.   Europaparlamentet fruktar att tredjelandsmedborgare inte har tillräckligt stor möjlighet att kontrollera om personuppgifter om dem som sammanställts i EU:s planerade ”system av system” hanteras på ett sätt som överensstämmer med de principer om uppgiftsskyddsrätt som tillämpas inom EU. Kommissionen uppmanas att tydligt ange i vilken omfattning sådana personuppgifter kommer att göras tillgängliga för myndigheter i tredjeland.

20.   Europaparlamentet begär att Frontex behörighet utvidgas, så att byrån uppmuntras att inleda projekt och insatser i tredjeländer, bland annat för att göra gällande avtal mer verkningsfulla och identifiera behoven av kapacitetsuppbyggnad när det gäller gränsförvaltningen i tredjeländer.

21.   Europaparlamentet uppmanar Frontex att stärka och ta på sig sin nyckelroll genom att stödja gemensamma återsändningsinsatser och alla aspekter av dessa processer. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att i en anda av solidaritet samarbeta med Frontex vid planering och organisering av gemensamma återsändningsflygningar och när man identifierar behoven för dessa insatser.

22.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att möjliggöra en översyn av Frontex uppdrag för att undanröja rättsliga tomrum som skulle kunna hindra dess insatser, genom att särskilt fastställa de exakta rättsliga förutsättningarna för både sjöräddningsinsatserna och byråns medverkan vid återsändningsinsatser, samt att låta tredjeländer utnyttja Frontex utrustning, särskilt genom de pilotprojekt som de drar nytta av.

23.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående undersöka effekterna av Frontex verksamhet för de grundläggande friheterna och rättigheterna, inbegripet vad gäller ”skyldigheten att skydda”.

24.   Europaparlamentet efterlyser utbildning för Frontex personal om de olika genusfrågor som uppstår inom ramen för byråns arbete.

25.   Europaparlamentet anser att Frontex utvidgade befogenheter och dess medverkan i den dagliga kampen mot den olagliga invandringen borde berättiga en strukturell utveckling av dess logistiska och administrativa kapacitet i enlighet med proportionalitetsprincipen.

26.   Europaparlamentet anser att man redan nu bör överväga att inrätta två separata kontor – ett för samordning av verksamheten vid landgränserna och ett för sjöinsatserna – även om utvecklingstakten hittills och de resurser som satts i bruk ännu inte ger anledning att starta flera decentraliserade byråer, med tanke på att migrationsvägarna på land kring de östra gränserna kommer att utgöra en allt större utmaning i framtiden och förtjänar ökad uppmärksamhet och större resurser.

27.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga möjligheten att införa ett gränsbevakningssystem för EU.

28.   Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att fortsätta att utbilda personal för Frontex insatser – särskilt i sjörätt, asylrätt och grundläggande rättigheter – inklusive berörd personal i tredjeländer så snart som byråns uppdrag utvidgats. Parlamentet uppmanar Frontex att i detta syfte samarbeta med andra institutioner, som Internationella organisationen för migration, EU:s byrå för grundläggande rättigheter, UNHCR, det FN-organ som ansvarar för havsrätt samt icke-statliga organisationer och andra sammanslutningar med erfarenhet och kunskaper på områdena.

29.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ordna informationskampanjer om de risker som den olagliga invandringen innebär, i enlighet med bästa praxis i medlemsstaterna.

30.   Europaparlamentet välkomnar rådets diskussioner om att upprätta det europeiska gränsövervakningssystemet Eurosur för att säkerställa en optimal användning av alla övervakningsmöjligheter, främst genom att utöka den nuvarande täckningen, som i dag endast omfattar en del av de områden där insatser görs.

31.   Europaparlamentet betonar därför med kraft att de nationella övervakningssystemen snarast bör uppgraderas och sammankopplas i ett nätverk och att tillgängliga verktyg för sammanhållningens skull bör samlas hos Frontex, särskilt vad avser driften av det säkra webbaserade informations- och samordningsnätverket för de myndigheter som hanterar migrationsfrågor i medlemsstaterna (Iconet) (4)och återupptagandet av verksamheten vid Centrum för information, diskussion och utbyte i frågor som rör passering av gränser och invandring (Cirefi), enligt vad som anges i rådets slutsatser av den 30 november 1994.

32.   Europaparlamentet begär att Frontex samarbetar mer kring riskanalyser med Europol och andra europeiska byråer, liksom med andra internationella organisationer och gränsbevakningsmyndigheter i tredjeländer, framför allt för att bekämpa internationella smugglarnätverk och ställa de personer som är inblandade i handel med olagliga invandrare inför rätta. Parlamentet anser också att det är väsentligt att det finns en mekanism som gör det möjligt för Frontex att överföra viktig information till dem som kan använda denna på bästa sätt.

33.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att man inom forskningen tar särskild hänsyn till gränsbevakningsmyndigheternas konkreta behov.

34.   Europaparlamentet anser att målet med en verkligt integrerad gränsförvaltning inom EU är legitimt, och håller med om att det är viktigt att kontinuerligt utveckla och stärka EU:s gemensamma politik för gränsförvaltning. Parlamentet betonar dock att det är nödvändigt att utvärdera och bedöma de befintliga systemen och dem som förbereds innan man går vidare med de nya element som kommissionen föreslagit i sitt ovannämnda meddelande med titeln ”Att förbereda nästa steg i utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning”. Parlamentet efterlyser vidare en övergripande helhetsplan, där man anger den överordnade strukturen för EU:s gränsstrategi, liksom detaljerna för hur alla sammanhängande program och system ska kunna fungera tillsammans och hur förhållandet mellan sammanhängande program kan optimeras.

35.   Europaparlamentet uppmanar Frontex att ta initiativ till att skapa en gemensam miljö för informationsutbyte mellan de nationella behöriga myndigheterna, i syfte att optimera insamling, analys och spridning av känslig information. Parlamentet uppmanar forumet för europeisk säkerhetsforskning och innovation (Esrif) att bidra till att förverkliga detta mål genom att i sitt arbete främja gemensamma tillämpningar för att förbättra och förnya övervakningsinstrumenten.

36.   Europaparlamentet efterlyser en stärkning av den demokratiska kontrollen över Frontex av parlamentet och uppmanar byrån att informera parlamentet om förhandlingar för att ingå avtal med tredjeländer, att lägga fram taktikbedömningar som är inriktade på särskilda gränsområden och att offentliggöra utvärderingsrapporter om gemensamma insatser och andra samordnade insatser, riskanalyser, genomförbarhetsundersökningar samt statistik om migrationstrender. Parlamentet påpekar att en demokratisk tillsyn över Frontex verksamhet bland annat skulle stärka byråns legitimitet. Information som publiceras i rapporter bör dock inte innehålla hemligstämplade uppgifter som kan skada pågående insatser.

37.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange vilken typ av logistiskt stöd till gränsövervakning som man avser att erbjuda angränsande tredjeländer under steg 3 i etapp 1 av Eurosur.

38.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till FN:s flyktingkommissarie och Internationella organisationen för migration.

---

(1)  EUT L 349, 25.11.2004, s. 1.

(2)  EUT L 199, 31.7.2007, s. 30.

(3)  EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 223.

(4)  Rådets beslut 2005/267/EG av den 16 mars 2005 (EUT L 83, 1.4.2005, s. 48).

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/47

---

Varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln

P6_TA(2008)0634

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln (2008/2133(INI))

(2010/C 45 E/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rapporten ”De ekonomiska konsekvenserna av varumärkesförfalskning och pirattillverkning” som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) offentliggjorde 2007,

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 10 november 2005 med titeln ”Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Tillväxt och sysselsättning genom en modern politik för små och medelstora företag” (KOM(2005)0551),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 4 oktober 2006 med titeln ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 18 april 2007 med titeln ”Europa i världen: ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer”(KOM(2007)0183),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2008 om EU:s strategi för att få till stånd marknadstillträde för europeiska företag (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2008 om genomförande av handelspolitiken med hjälp av effektiva regler och förfaranden för import och export (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om transatlantiska ekonomiska förbindelser mellan EU och Förenta staterna (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 oktober 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 december 2007 om EU:s om handel och ekonomiska förbindelser med Sydkorea (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om handel och ekonomiska förbindelser med Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om möjligheterna till handelsförbindelser mellan EU och Kina (8),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 24 oktober 2006 med titeln ”EU – Kina: Närmare partner med ökat ansvar” (KOM(2006)0631) och kommissionens åtföljande arbetsdokument med titeln ”Närmare partner med ökat ansvar: En rapport om handel och investeringar mellan EU och Kina Konkurrens och partnerskap” (KOM(2006)0632),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (9),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell äganderätt (KOM(2008)0465),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 21 februari 2001 med titeln ”Handlingsprogram: Påskyndade insatser mot hiv/aids, malaria och tuberkulos som led i fattigdomsbekämpningen” (KOM(2001)0096),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 26 februari 2003 med titeln ”Uppdatering av EG:s handlingsprogram – Påskyndade insatser mot hiv/aids, malaria och tuberkulos som led i fattigdomsbekämpningen – Olösta policyfrågor och kommande utmaningar” (KOM(2003)0093),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 26 oktober 2004 med titeln ”En samstämmig europeisk policyram för yttre åtgärder mot hiv/aids, malaria och tuberkulos” (KOM(2004)0726),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 816/2006 av den 17 maj 2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem (10),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (11),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 19 maj 2008 om gemenskapens tullinsatser på området för varumärkesförfalskning och piratkopiering,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (12),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 april 2008 med titeln ”En strategi för vidareutveckling av tullunionen” (KOM(2008)0169),

—	med beaktande av det ändrade förslaget av den 26 april 2006 till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter (KOM(2006)0168),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om 40-årsdagen för tullunionen (13),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (14),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter (15),

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A6-0447/2008), och av följande skäl:

A.	Det krävs effektiva motåtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning om målen med den förnyade Lissabonagendan ska uppnås, både vad gäller dess interna aspekter som de externa aspekter som kommissionen hänvisar till i sitt ovannämnda meddelande av den 18 april 2007.

B.	EU är världens andra största importör av varor och tjänster, och den extrema öppenhet och insyn som kännetecknar dess inre marknad erbjuder väldiga möjligheter men innebär också allvarliga risker för att förfalskade produkter ska flöda in.

C.	Europeiska unionens ekonomi har specialiserat sig på högkvalitativa varor med högt mervärde, som ofta är skyddade av varumärken, patent eller geografiska beteckningar och som på grund av sin karaktär löper störst risk att förfalskas.

D.	Allvarliga kränkningar av den immateriella äganderätten utgör i praktiken icke-tariffära handelshinder som gör det svårare och dyrare att etablera sig på tredjelandsmarknader, inte minst för små och medelstora företag med begränsade medel och resurser.

E.	Europas konkurrenskraft förknippas traditionellt med dess kvalificerade arbetskraft och, i stigande grad och i synnerhet för små och medelstora företag, med dess satsningar på forskning och utveckling, innovation och skydd av immaterialrätten.

F.	EU:s handelspartner respekterar inte alltid immaterialrätten, inbegripet skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar, med vederbörlig omsorg.

G.	Varumärkesförfalskning rör många typer av varor, ökar i omfattning och är inte längre begränsad till lyxvaror och högkvalitativa varor utan har spridits till allmänt använda varor, såsom leksaker, läkemedel, kosmetika och livsmedel.

H.	I en undersökning nyligen från OECD uppskattades det att värdet på internationell handel som avsåg brott mot immaterialrätten uppgick till 150 miljarder euro under 2005, plus beloppet för nationella transaktioner och förfalskade och pirattillverkade varor som saluförs via Internet.

I.	Värdet på de varor som beslagtogs av EU:s tullmyndigheter under 2007 pga. intrång i immaterialrättsliga rättigheter ökade med 17 procent jämfört med året innan, med en ökning på 264 procent för kosmetika och hygienprodukter, 98 procent för leksaker och 51 procent för läkemedel.

J.

Varumärkesförfalskning och pirattillverkning har svåra konsekvenser för EU:s ekonomi och för gemenskapens interna sociala och ekonomiska system genom att de hämmar innovation, bromsar utländska direktinvesteringar, får kvalificerade arbetstillfällen inom industrin att försvinna och främjar utvecklingen, parallellt med den lagliga ekonomin, av en svart ekonomi som kontrolleras av organiserad brottslighet.

K.	Den globala omfattningen, den snabba framväxten och de skadliga ekonomiska effekterna av digital piratkopiering för rättsinnehavare betonas i OECD:s ovannämnda rapport från 2007 och i OECD:s kommande fas II-rapport om piratkopiering av digitalt innehåll.

L.	Varumärkesförfalskning orsakar svåra skador på miljön, som följd dels av den bristande kvaliteten på de förfalskade varorna, dels av de höga kostnaderna förknippade med att bortskaffa och förstöra dem.

M.	Det är komplicerat, dyrt och tidskrävande att bekämpa pirattillverkade varor, särskilt för små och medelstora företag.

N.

Medan den inre marknaden garanterar att de europeiska konsumenterna kan göra fria och trygga produktval med god insyn, kan ett utbud av förfalskade varor, om det inte bekämpas på rätt sätt, inte bara skada den trovärdighetsprincip som underbygger hela systemet utan även sätta konsumenternas säkerhet, hälsa och, i extrema fall, liv på spel. Det är därför viktigt att se till att konsumenternas rättigheter garanteras på bättre sätt.

O.	Initiativ för att öka medvetenheten bland konsumenterna om hälso- och säkerhetsriskerna med och, mer allmänt, följderna av att köpa varumärkesförfalskade varor är ett effektivt sätt att bekämpa varumärkesförfalskning.

P.	Det bör tillämpas strängare påföljder för förfalskare av sådana varor som har en direkt effekt på folkhälsan.

Q.

De skillnader i immaterialrättslagstiftningen som råder mellan i olika medlemsstater i fråga om straffrättsliga åtgärder för att hävda immaterialrätten innebär inte bara att EU:s förhandlingsposition försvagas utan även att de ansträngningar som hittills gjorts för att komma åt detta problem på ett effektivt sätt på internationell nivå undergrävs.

R.

Det förenklade förfarande som fastställs i artikel 11 i förordning (EG) nr 1383/2003 och som gör det möjligt att snabbt och till relativt låga kostnader destruera stora mängder varumärkesförfalskade varor har varit mycket framgångsrikt i medlemsstater som Portugal, Grekland, Ungern, Nederländerna och Litauen.

S.	Vid G8-toppmötet 2006 i Sankt Petersburg erkändes det att problemet med varumärkesförfalskning och pirattillverkning hade en global karaktär och det betonades att samarbetet måste förbättras mellan G8, tredjeländer och de behöriga internationella institutionerna.

T.	Vid det följande G8-toppmötet i Heiligendamm inrättades en arbetsgrupp för immateriella rättigheter för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning som en del av ”Heiligendamm-processen” (16).

U.	EU, Japan och Förenta staterna inledde 2007 förhandlingar om ett nytt internationellt avtal för att stärka skyddet av immateriella rättigheter och för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning (”Anti Counterfeiting Trade Agreement”, ACTA).

V.

Ett positivt slutförande av handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA) kommer att göra det möjligt att inrätta gemensamma standarder för civilt och administrativt skydd, bättre interinstitutionellt samarbete och samarbete med den privata sektorn och införandet av tekniskt bistånd, så att det blir lättare, säkrare och billigare att respektera immateriella rättigheter.

W.

Det är nödvändigt att göra en tydlig åtskillnad mellan generiska läkemedel, å ena sidan, spridningen av och handeln med vilka såväl EU som utvecklingsländerna bör främja, och förfalskade läkemedel, å andra sidan, vilka åsamkar de drabbade företagen svåra ekonomiska förluster och sinkar utvecklingen av nya produkter utan att därmed gynna befolkningarna i mindre utvecklade länder. Förfalskade läkemedel utgör dock endast en del av de illegala läkemedlen.

X.	När det gäller varor som har en direkt effekt på folkhälsan bidrar Internet och distributionsnät som är kopplade till parallellhandeln i hög grad till att sprida förfalskade varor som är farliga för folkhälsan.

Y.

EU fortsätter sina pågående insatser för att harmonisera skyddsåtgärderna för de immateriella rättigheterna, särskilt med förslaget av den 12 juli 2005 till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter (KOM(2005)0276), och denna process bör inte kringgås genom handelsavtal som ligger utanför EU:s sedvanliga beslutsprocesser.

Z.

Det är också mycket viktigt att skyddsåtgärderna för de immateriella rättigheterna genomförs på ett sådant sätt att de inte hindrar innovation eller konkurrenskraft, undergräver begränsningarna och undantagen eller personuppgifter i samband med immateriella rättigheter, begränsar det fria informationsflödet eller orättmätigt belastar laglig handel.

AA.	EU har visat sitt engagemang för ett effektivt och väl avvägt skydd av de immateriella rättigheterna genom att under många år anta en rad direktiv på detta område som Europaparlamentet och rådet granskat ingående.

AB.	Vid behandling av rättsliga åtgärder är det av avgörande betydelse att man erkänner den väsentliga skillnaden mellan intellektuell och materiell äganderätt, och följaktligen mellan kränkning av rättigheter och stöld.

AC.	Alla intrång i immaterialrätten skadar handeln och affärslivet, men intrång som har kommersiell omfattning får ännu fler och mer långtgående effekter.

AD.	När det gäller läkemedelspatent regleras patentintrång i varje enskilt fall på basis av framförda sakskäl i en civilrättslig talan som väckts på grund av patentintrånget, medan kränkningar av upphovsrätt och varumärkesintrång utgör uppsåtliga brott.

Den multilaterala ramen

1.   Europaparlamentet anser att WTO-systemet syftar till ett bredare internationellt erkännande av immateriella rättigheter genom att erbjuda en gemensam standardnivå i detta hänseende genom dels avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS-avtalet), dels den dialog som förs såväl mellan medlemsstaterna som med andra institutioner som Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) och Världstullorganisationen (WCO) samt genom att införa en mekanism för förebyggande och lösning av tvister.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom TRIPS-rådet arbeta vidare för att säkra att de bestämmelser om minimiskydd som inlemmats i den nationella lagstiftningen åtföljs av såväl verkningsfulla tillämpningsåtgärder som åtgärder för att beivra överträdelser av dessa bestämmelser. Europaparlamentet anser att de flexibilitetsklausuler som föreskrivs i TRIPS-avtalet och bekräftas i Doha-förklaringen om folkhälsa bör bibehållas eftersom de syftar till att garantera en rättvis balans mellan rättsinnehavarnas och slutanvändarnas intressen.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till parlamentet för att garantera att exportverksamhet, transitering och omlastning hanteras på lämpligt sätt i TRIPS-avtalet och att undersöka om det behövs ytterligare ändringar i avtalet för att skapa en rättvis balans mellan rättsinnehavarnas och de potentiella användarnas intressen i fråga om immateriella rättigheter, varvid särskild hänsyn alltid bör tas till utvecklingsnivån hos de olika parterna, och åtskillnad alltid göras mellan de länder som tillverkar, transiterar och brukar förfalskade eller pirattillverkade produkter.

4.   Europaparlamentet välkomnar Europeiska unionens framsteg när det gäller tekniska biståndsprogram, som har hjälpt till att stärka de immateriella rättigheterna i tillväxt- och utvecklingsländer, och betonar att sådana program bör bevaras med tanke på de fördelar som de kan leda till i termer av hållbar ekonomisk utveckling och deras viktiga roll i kampen mot varumärkesförfalskning.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta specifika åtgärder riktade, med adekvat ekonomiskt stöd, mot mer omfattande konsumentupplysning i Europa och också i utvecklingsländerna för att undvika de risker som förknippas med potentiellt farliga produktförfalskningar.

6.   Europaparlamentet stöder de lösningar som föreslogs vid UNCTAD:s tolfte sammanträde, inom ramen för initiativet ”Creative Africa”, som går ut på att den kreativa industrin är en viktig faktor för de underutvecklade ländernas tillväxt, och bekräftar de immateriella rättigheternas viktiga roll för den hållbara utvecklingen i dessa regioner.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå och stödja upprättandet av ett protokoll om varumärkesförfalskning, som ska läggas till FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermo-konventionen).

8.   Europaparlamentet erinrar om att tillverkningen av förfalskade och piratkopierade varor har nått en alarmerande omfattning i vissa framväxande ekonomier. Samtidigt som det välkomnar de initiativ till samarbete som detta har föranlett anser parlamentet att särskilda åtgärder måste vidtas för att bättre samordna tull-, rätts- och polismyndigheter i de berörda länderna och för att påskynda harmoniseringen av lagstiftningen i dessa länder med EU:s lagstiftning.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med artikel 3.2 (17) i direktiv 2004/48/EG, införa garantier på ett internationellt plan för att säkerställa att patentskyddsåtgärder inte missbrukas på ett sådant sätt att det hindrar lagenlig handel.

10.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt samarbete med partnerländerna i Euromed inom ramen för Euromeds marknadsprogram. De uppmanas också att i Europa-Medelhavsområdet främja ett gemensamt förhållningssätt till lagstiftningen, förfarandena och genomförandet när det gäller tullsamarbetet och kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning i syfte att underlätta handelsutbytet med partnerländerna i Euromed.

11.   Europaparlamentet är övertygat om att kampen mot varumärkesförfalskning bör stärkas genom att man i större omfattning hänvisar ärenden till WTO:s tvistlösningsorgan som, tillsammans med europeiska och nationella domstolar och genom att sammanställa ett regelverk som stärker TRIPS-avtalet, till såväl innehåll som omfattning, kan se till att Europas industri och konsumenter garanteras ett bättre skydd.

12.   Europaparlamentet slår än en gång fast att harmoniseringen av materiell rätt ska respektera nationell suveränitet och internationella avtal på detta område.

Handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA) och andra bilaterala och regionala EU-initiativ

13.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samtidigt med de multilaterala förhandlingarna även föra kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning vidare genom bilaterala, regionala och multilaterala avtal som syftar till ett närmande av lagar och deras effektiva tillämpning och som därtill lägger grunden till effektiva system för tvistlösning och sanktioner om de skyldigheter som anges i avtalen inte uppfylls.

14.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra förhandlingarna om ACTA-avtalet på ett sätt som säkerställer största möjliga insyn för EU-medborgarna, särskilt i fråga om definitionerna av termerna ”varumärkesförfalskning” och ”piratkopiering” och de planerade straffrättsliga påföljderna. Parlamentet anser att de sociala följderna av avtalet samt dess inverkan på de medborgerliga friheterna måste bedömas. Parlamentet främjar inrättandet av en arbetsgrupp med uppgiften att undersöka genomförandet av avtalet, genom att prioritera denna fråga i dialogen mellan Europeiska unionen och tredjeländer och inom ramen för samarbetsåtgärder med dessa länder.

15.   Europaparlamentet anser att det ännu inte är säkert huruvida det i EG-fördraget ges någon rättslig grund för gemenskapsåtgärder som fastställer typen av och nivån på brottspåföljder, och att kommissionen kanske därför inte har någon behörighet att på gemenskapens vägnar förhandla fram ett internationellt avtal som specificerar arten av och nivån på straffrättsliga åtgärder som ska vidtas mot varumärkesförfalskare och dem som kränker upphovsrätten.

16.   Europaparlamentet betonar att i alla avtal till skydd för den immateriella äganderätten bör man skilja på personligt bruk utan vinstsyfte och olaglig och uppsåtlig saluföring av varumärkesförfalskade och piratkopierade varor.

17.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla med tredjeländer om inrättandet av arbetsgrupper för att bekämpa varumärkesförfalskning.

18.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ACTA-avtalet inte ger offentliga myndigheter rätt att få tillgång till privata datorer och annan elektronisk utrustning.

19.   Europaparlamentet gläder sig över det växande intresse som många WTO-medlemsstater har visat för ACTA. Parlamentet anser att ansträngningar bör göras för att inkludera tillväxtekonomier som Kina, Indien och Brasilien samt regionala handelsblock som Mercosur, Caricom och Asean i förhandlingarna om avtalet, och samtidigt uppmana dem att åta sig att garantera att immaterialrätten respekteras inom deras respektive territorier.

20.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undvika riskerna med motsägelser och överlappning mellan ACTA- och TRIPS-avtalet och andra internationella fördrag om immateriella rättigheter.

21.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ACTA enbart inriktas på åtgärder till skydd för den immateriella äganderätten och inte på sakfrågor i samband med den immateriella äganderätten såsom skyddets omfattning, begränsningar och undantag, sekundärt ansvar eller mellanhänders ansvar.

22.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ACTA inte används för att ändra befintlig europeisk lagstiftning till skydd för den immateriella äganderätten utan till fullo avspeglar den avvägning man kommit fram till i olika direktiv som antagits av Europaparlamentet och rådet på detta område, framför allt skäl 2 i direktiv 2004/48/EG.

23.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att klargöra vilken roll och behörighet som tillkommer artikel 133-kommittén och andra kommittéer som är involverade i förhandlingarna om ACTA-avtalet.

24.   Europaparlamentet anser att kommissionen bör beakta viss stark kritik mot ACTA i sina pågående förhandlingar, nämligen att varumärkes- och upphovsrättsinnehavare utan rättsliga förfaranden ska kunna inkräkta på påstådda lagöverträdares integritet, att icke kommersiella överträdelser mot upphovsrätten och varumärken ska straffbeläggas ytterligare, att tekniken för förvaltningen av digitala rättigheter ska stärkas på bekostnad av rätten till ”skälig användning”, att ett tvistlösningsförfarande vid sidan om befintliga WTO-strukturer kan komma att inrättas och slutligen att alla signatärer kan komma att tvingas betala kostnaderna för att upphovsrätten och varumärkesskyddet ska respekteras.

25.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang säkerställa ett kontinuerligt och öppet offentligt samrådsförfarande och att framhålla fördelarna med ett sådant förfarande för alla länder som deltar i förhandlingarna samt att se till att parlamentet regelbundet får ingående information om förhandlingsläget.

26.   Europaparlamentet påminner om att EG-fördraget innehåller bestämmelser om undantag som kan tillämpas när förhandlingar om och ingående av avtal om handelsrelaterade immateriella rättigheter gäller handel med kulturella och audiovisuella tjänster. Parlamentet påpekar att förhandlingar om och ingående av avtal i sådana fall omfattas av gemenskapens och medlemsstaternas delade ansvarsområde. Parlamentet påpekar dessutom att förhandlingar om sådana avtal kräver ett gemenskapsbeslut antaget i enlighet med relevanta bestämmelser i EG-fördraget, men även en gemensam överenskommelse från medlemsstaternas sida, och avtal som förhandlats fram på detta sätt måste ingås gemensamt av gemenskapen och medlemsstaterna.

27.   I samband med förhandlingarna om handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA) påminner Europaparlamentet kommissionen om artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som gäller skydd av personuppgifter, och om Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (18).

28.   Europaparlamentet anser att allmänintresset när det gäller offentliggörande av de preliminära utkasten till handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning, inklusive lägesrapporter, och av kommissionens förhandlingsmandat, inte bör få åsidosättas genom artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/20011 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (19). Rådet uppmanas att se till att artikel 255 i EG-fördraget tillämpas så att största möjliga tillgång till handlingar garanteras, förutsatt att de säkerhetsåtgärder som krävs enligt dataskyddslagarna vidtas.

29.   Europaparlamentet beklagar att skyddet av immateriella rättigheter i Turkiet ännu inte uppfyller EU:s standarder och därför bör ses över. Parlamentet påpekar att Turkiet endast kommer att bli en trovärdig kandidat för medlemskap när landet kan införa gemenskapens regelverk och garantera full respekt för immateriella rättigheter inom sina gränser.

Förbindelser mellan EU och Kina

30.   Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att öka sina ansträngningar och med förnyad energi vidta åtgärder mot de personer som kränker de immateriella rättigheterna och välkomnar, i detta sammanhang, rättsorganens attitydförändring, eftersom dessa nyligen erkände EU-medborgares immateriella rättigheter i Kina och dömde lokala företag som har kränkt dessa rättigheter.

31.   Europaparlamentet bekräftar behovet av att öka samarbetet med de kinesiska tullmyndigheterna och att de motsvarande europeiska administrativa enheterna ger bistånd och stöd.

32.   Europaparlamentet påpekar att 60 procent av de varumärkesförfalskade varor som beslagtagits av tullmyndigheterna i EU är tillverkade i Kina. Kommissionen uppmanas att snarast möjligt lägga fram en handlingsplan i samarbete med de kinesiska myndigheterna för att bekämpa varumärkesförfalskning.

Externa stödåtgärder i kampen mot varumärkesförfalskning

33.   Europaparlamentet rekommenderar att en verkningsfull mekanism införs för att övervaka eventuella brott mot den immateriella äganderätten såsom den stadfästs i olika avtal, kombinerat med handelspolitiska påtryckningsinstrument och konkreta åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning.

34.   Europaparlamentet erinrar om att det allmänna preferenssystemet bland annat ger möjlighet att tillfälligt inställa förmåner för parter som använder sig av illojala handelsmetoder. anser att i särskilt allvarliga fall av brott mot immaterialrätten, som till exempel utgör ett allvarligt hot mot säkerheten och folkhälsan, bör kommissionen överväga att tillämpa detta avskräckande.

35.   Europaparlamentet anser att handelshinderförordningen kan vara till stor hjälp för europeiska företag som har svårighet att etablera sig på tredjelandsmarknader på grund av brott mot immaterialrätten, och uppmanar kommissionen att uppmuntra till och förenkla tillämpningen av denna förordning, särskilt för små och medelstora företag.

36.   Europaparlamentet anser att ett bättre samarbete mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna i tredjeländer kan garantera ett effektivare informationsutbyte, en bättre användning av tillgängliga resurser och ett större inflytande avseende åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning, både när det gäller politiska och diplomatiska aspekter och rent tekniska aspekter.

37.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra ”marknadstillträdesgrupper” på EU:s delegationer till en behjälplig kontaktpunkt för företag från gemenskapen (särskilt små och medelstora företag) som framställt klagomål om immaterialrättsbrott.

Normativa och organisatoriska frågor

38.   Europaparlamentet noterar kommissionens många försök att stärka immaterialrätten i EU, och efterlyser kraftigare insatser för att bekämpa varumärkesförfalskning och främja harmonisering av de lagar på området som gäller i de olika medlemsstaterna.

39.   Europaparlamentet noterar att det inte finns några harmoniserade definitioner i Europeiska unionen av varumärkesförfalskning och pirattillverkning och att medlemsstaternas definitioner skiljer sig åt.

40.   Europaparlamentet noterar den oroväckande utvecklingen när det gäller varumärkesförfalskning och pirattillverkning, i synnerhet i en globaliserad ekonomi, och de allvarliga följder som detta får för konkurrenskraften, företagen, skaparna och konsumenterna i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge konsumenterna tillräckligt med information om riskerna med varumärkesförfalskning och pirattillverkning, i synnerhet de betydande risker som förfalskade varor, bland annat läkemedel, medför för konsumenternas hälsa och säkerhet.

41.   Europaparlamentet ber kommissionen att särskilt utreda hälso- och säkerhetsriskerna med varumärkesförfalskning för en bedömning av om det behövs ytterligare åtgärder.

42.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att få till stånd gemensamma minimipåföljder för allvarliga kränkningar av den immateriella äganderätten.

43.   Europaparlamentet anser att en harmonisering av befintlig nationell lagstiftning mot varumärkesförfalskning är nödvändig för att det framtida ACTA-avtalet ska bli verkningsfullt och tillämpas konsekvent.

44.   Europaparlamentet insisterar på behovet att samordna de tjänster som har i uppdrag att bekämpa varumärkesförfalskning på ett bättre sätt inom gemenskapen samt att utöka gemenskapens initiativ på detta område eftersom de olika påföljdssystemen skadar den inre marknaden och missgynnar Europeiska unionen vid handelsförhandlingar. Parlamentet insisterar även på att den privata och offentliga sektorn måste öka sitt samarbete för att kampen mot varumärkesförfalskning ska bli mer aktiv, dynamisk och effektiv.

45.   Europaparlamentet insisterar på behovet av att utveckla en anpassad fortbildning för tulltjänstemän, domare och andra berörda yrkespersoner och att uppmuntra medlemsstaterna att inrätta specialiserade enheter för att bekämpa varumärkesförfalskning.

46.   Europaparlamentet noterar att kommissionen i sin vitbok om idrott från juli 2007 erkänner att den ekonomiska livskraften i rättigheter till idrottsevenemang är beroende av om det effektivt går att skydda sig mot överträdelser mot den immateriella äganderätten på nationell och internationell nivå och kräver att man beaktar rättsinnehavarna till idrottsevenemang vid insatserna för att bekämpa varumärkesförfalskning och digital piratkopiering.

47.   Europaparlamentet efterlyser ytterligare förbättringar och bättre samordning av tullförfarandena inom EU i syfte att på ett avgörande sätt hindra att förfalskade och piratkopierade produkter når den inre marknaden. Kommissionen uppmanas dessutom att förse Europeiska unionen och dess medlemsstater med statistiska uppgifter på unionsnivå om varumärkesförfalskning.

48.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de särskilda aspekterna när det gäller användning av Internet för att sprida förfalskade varor och bedöma vilka effekter detta har för medlemsstaternas ekonomier genom att utveckla statistiska och kvalitativa verktyg för att underlätta ett samordnat svar.

49.   Europaparlamentet ber kommissionen att inrätta eller främja en hjälpcentral för små och medelstora företag, som helst ska integreras med övriga hjälpcentralstjänster, för att ge tekniskt stöd till små och medelstora företag om hur man ska gå till väga i hanteringen av varumärkesförfalskade varor.

50.   Europaparlamentet anser att det är av största vikt att den europeiska industrin inte brister i sitt stöd utan aktivt bidrar till de initiativ som de europeiska institutionerna kommer att ta på detta område. Parlamentet anser det som särskilt viktigt att se till att små och medelstora företag har möjlighet att på ett verkningsfullt sätt försvara sig mot intrång i deras immaterialrättsliga rättigheter i tredjeland.

51.   Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra initiativ som ska öka medvetenheten bland konsumenterna om följderna av att köpa varumärkesförfalskade varor. Parlamentet betonar att företagen spelar en viktig roll i sådana initiativ.

52.   Europaparlamentet anser att det i spårningssyfte är nödvändigt att uppmuntra industrins insatser att använda modern teknik för att bättre skilja på originalvaror och förfalskade varor och begär att kommissionen ska vidta de åtgärder som behövs för att bevara och främja alla konstruktiva åtgärder i detta syfte.

53.   Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har genomfört direktiv 2004/48/EG att skyndsamt göra detta.

54.   Europaparlamentet understryker hur nödvändigt det är att respektera de fyra grundläggande friheterna på den inre marknaden och att få den att fungera bättre.

55.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter från medlemsstaterna om hälsoskador som har drabbat konsumenter på grund av förfalskade produkter och om klagomål från konsumenter angående förfalskade produkter. Kommissionen uppmanas också att sörja för att dessa uppgifter blir tillgängliga för myndigheter i alla medlemsstater.

56.   Europaparlamentet står i detta sammanhang fast vid nödvändigheten att mobilisera samtliga berörda aktörer och skärpa verktygen i kampen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning på den inre marknaden.

57.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka tullpersonalen på sina egna territorier och att inrätta en enhet, igenkännbar av tredje part (däribland medlemsstater och icke-medlemsstater, gemenskapsinstitutioner, företag och privatpersoner), med ansvar för att bekämpa varumärkesförfalskning och informera om problemet.

58.   Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om vikten av gemenskapspatent och ett patenträttssystem, som ett sätt att skydda användarnas immateriella rättigheter i hela EU och göra det möjligt för innovativa företag att ge sina uppfinningar optimalt skydd och dra större nytta av dem.

59.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten och förbättra informationen om varumärkesförfalskning och pirattillverkning på turistorter samt på mässor och marknader.

60.   Europaparlamentet påpekar att harmoniseringen av de immateriella rättigheterna och befintliga patent på nationell nivå och gemenskapsnivå spelar en stor roll i kampen mot varumärkesförfalskning. Medlemsstaterna uppmanas att uppmuntra företagen att skydda sina varor och tjänster genom att registrera varumärken, mönster, patent och dylikt, så att de kan försvara sina immateriella rättigheter på ett bättre sätt.

61.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en resultattavla för att kunna utvärdera medlemsstaternas tullåtgärder för att främja kampen mot varumärkesförfalskning och att inrätta ett nätverk för snabbt informationsutbyte om förfalskade produkter. I detta arbete bör kommissionen utgå från nationella kontaktpunkter och moderna verktyg för informationsutbyte.

62.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka samordningen mellan de nationella tullverken och att tillämpa gemenskapens tullbestämmelser på ett enhetligt sätt i hela EU.

63.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen utarbeta en gemensam strategi för förstöring av förfalskade varor.

64.   Europaparlamentet ber kommissionen att främja genomförandet av det förenklade förfarandet som fastställs i artikel 11 i förordning (EG) nr 1383/2003 i alla medlemsstater.

65.   Europaparlamentet föreslår dessutom att väsentliga aspekter av varumärkesförfalskning (produktimitation eller varumärkesbrott av kommersiell omfattning) ska skiljas från piratkopiering (kränkning av upphovsrätten av kommersiell omfattning), och anser att man bör överväga att behandla dessa brott oberoende av varandra och var för sig, särskilt med hänsyn till det brådskande behovet av att ta itu med vanligt förekommande aspekter inom varumärkesförfalskningen som berör folkhälsan och säkerheten.

66.   När det gäller folkhälsan stöder Europaparlamentet Världshälsoorganisationens definition av ett förfalskat läkemedel: ”En medicin som medvetet och bedrägligt är felmärkt med avseende på identitet och/eller ursprung. Både originalläkemedel och generika kan förfalskas. Förfalskade läkemedel kan vara produkter med korrekta eller felaktiga ingredienser, utan aktiva ingredienser, med otillräcklig mängd aktiva ingredienser eller med förfalskad förpackning.”

67.   Europaparlamentet betonar vikten av att grundläggande rättigheter såsom skydd av privatliv och personuppgifter respekteras när åtgärder vidtas för att bekämpa varumärkesförfalskning och piratkopiering.

Slutliga överväganden

68.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med rådet och medlemsstaterna ange tydliga, strukturerade och ambitiösa politiska riktlinjer för att – parallellt med interna initiativ på tullområdet – samordna och inrikta EU:s och dess medlemsstaters ”externa” åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning.

69.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder som kompletterar lagstiftningsnormerna, och särskilt se till att skapa större europeisk medvetenheten om riskerna med varumärkesförfalskning, i syfte att ändra allmänhetens inställning till varumärkesförfalskning och pirattillverkning.

70.   Europaparlamentet anser att kommissionen bör överväga att inrätta en internationell resultattavla för varumärkesförfalskning som bör vara utformad som resultattavlan för den inre marknaden och framhålla länder som inte når upp till genomsnittet när det gäller att bekämpa varumärkesförfalskade varor.

71.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att låta parlamentet spela en mer central roll i kampen mot varumärkesförfalskning. Parlamentet anser det särskilt viktigt att EU påskyndar dess medverkan i internationella sammankomster kring denna fråga, såsom världskongressen mot varumärkesförfalskning och pirattillverkning (”Global Anti-counterfeiting and Piracy Congress”) och internationella organisationer inriktade på immaterialrättsskydd.

72.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att hålla parlamentet helt och fullt underrättat om, och involvera det i, de olika åtgärder som vidtas på detta område. Parlamentet anser att Europaparlamentet i Lissabonfördragets anda bör medverka fullt ut i ACTA-förhandlingarna.

*

* *

73.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.

---

(1)  Antagna texter, P6_TA(2008)0053.

(2)  EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 128.

(3)  Antagna texter, P6_TA(2008)0247.

(4)  EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 235.

(5)  EUT C 308 E, 16.12.2006, s. 182.

(6)  Antagna texter, P6_TA(2007)0629.

(7)  Antagna texter, P6_TA(2008)0195.

(8)  EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 103.

(9)  EGT L 349, 31.12.1994, s. 71.

(10)  EUT L 157, 9.6.2006, s. 1.

(11)  EUT L 169, 30.6.2005, s. 1.

(12)  EUT L 145, 4.6.2008, s. 1.

(13)  Antagna texter, P6_TA(2008)0305.

(14)  EUT L 157, 30.4.2004, s. 45.

(15)  EUT L 196, 2.8.2003, s. 7.

(16)  Förklaring från toppmötet om tillväxt och ansvar i världsekonomin, den 7 juni 2007 vid G8-toppmötet i Heiligendamm.

(17)  I artikel 3.2 står det: ”Åtgärderna, förfarandena och sanktionerna skall också vara effektiva, proportionella och avskräckande och skall tillämpas så att hinder för lagenlig handel inte uppkommer och så att missbruk inte sker”.

(18)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(19)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/58

---

Redovisningskrav för små och medelstora företag

P6_TA(2008)0635

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om redovisningskrav för små och medelstora företag, särskilt mikroföretag

(2010/C 45 E/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 192.2 och 232.2 i EG-fördraget,

—	med beaktande av ramavtalet av den 26 maj 2005 (1) om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen,

—	med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2008 om ett förenklat företagsklimat på områdena bolagsrätt, redovisning och revision (2),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 med titeln ”Tänk småskaligt först – En ’Small Business Act’ för Europa” (KOM(2008)0394),

—	med beaktande av yttrandet av den 10 juli 2008 från högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor om minskning av administrativa bördor inom det prioriterade området bolagsrätt/årsredovisning,

—

med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 december 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/…/EG om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG när det gäller krav på offentlighet för medelstora företag och skyldigheten att upprätta sammanställd redovisning (3),

—	med beaktande av kommissionens uttalande i Europaparlamentet under plenarsammanträdet den 18 december 2008 om redovisningsskyldigheter för medelstora företag,

—	med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

De befintliga redovisningsreglerna i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (4) (det fjärde bolagsrättsdirektivet) och rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (5) (det sjunde bolagsrättsdirektivet) är ofta mycket betungande för små och medelstora företag, särskilt för mikroföretag (mycket små företag).

B.	Högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor har redan i sitt ovan nämnda yttrande uppmanat kommissionen att undanta mikroföretag från redovisningsdirektiven.

1.   Europaparlamentet påminner kommissionen om att ett enhetligt och harmoniserat redovisningssystem i EU underlättar handeln på den inre marknaden. Samtidigt är befintliga redovisningsregler ytterst betungande mikroföretag, som till exempel små detaljhandlare eller hantverksföretag. Om dessa företag har verksamhet främst i en enskild medlemsstat på lokal eller regional nivå har de ingen gränsöverskridande inverkan på den inre marknaden eller på konkurrensen inom EU. Därför bör medlemsstaterna ha möjlighet att undanta dessa företag helt eller delvis från gällande redovisningsskyldigheter.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som tillåter att medlemsstaterna från tillämpningsområdet för fjärde och sjunde bolagsrättsdirektiven undantar de företag som på balansdagen inte överskrider minst två av följande tre gränsvärden:

—	total balansräkning: 500 000 euro

—	nettoomsättning: 1 000 000 euro

—	genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 10

om företagens verksamhet bedrivs på lokal eller regional nivå inom en enskild medlemsstat.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i syfte att underlätta en förenkling och harmonisering av bolagsrätten och särskilt redovisningsreglerna för den inre marknaden fortsätta med sitt arbete med översynen av det fjärde och sjunde bolagsrättsdirektivet och före utgången av 2009 lägga fram en enhetlig europeisk redovisningsram. Parlamentet påminner kommissionen om att enhetliga normer kommer att bidra till en minskad administrativ börda för alla små och medelstora företag och öka insynen för alla berörda parter. En förenkling bör även i hög grad stimuleras av ett strukturerat införande av XBRL (Extensible Business Reporting Language) på Europanivå.

4.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

---

(1)  EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 125.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0220).

(3)  Antagna texter, P6_TA(2008)0631.

(4)  EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

(5)  EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/60

---

Europeisk bestyrkt handling

P6_TA(2008)0636

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 med rekommendationer till kommissionen om europeiska officiella handlingar (2008/2124(INI))

(2010/C 45 E/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2005, ”Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren: Partnerskapet för förnyelse i EU när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa” (KOM(2005)0184),

—	med beaktande av den jämförande studie om officiella handlingar som utförts av utskottet för rättsliga frågor,

—	med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0451/2008), och av följande skäl:

A.

I sitt meddelande om Haagprogrammet har kommissionen som en av sina prioriterade målsättningar angett att det är nödvändigt att säkerställa ett europeiskt civilrättsligt område med verklig rättvisa, särskilt när det gäller erkännande och verkställighet av domstolsavgöranden. För att öka det ömsesidiga förtroendet inom Europeiska unionen är det enligt Haagprogrammet en prioriterad målsättning att under kommande år fortsätta arbetet med att genomföra principen om ömsesidigt erkännande, eftersom detta är en konkret åtgärd för att skydda medborgarnas rättigheter och garantera tillämpningen av dessa rättigheter över gränserna i Europa.

B.	I Haagprogrammet fastställs att ett fortsatt arbete med att genomföra programmet om ömsesidigt erkännande är en mycket viktig prioritet och att detta arbete måste slutföras senast 2011.

C.	Medborgarnas rörlighet inom EU ökar ständigt. Därför uppstår det allt oftare rättsliga situationer som berör två eller fler medlemsstater.

D.

I det ovannämnda meddelandet om Haagprogrammet har kommissionen erkänt att man inom det civilrättsliga området bl.a. måste behandla frågan om erkännande av handlingar av offentligrättslig natur. Det är i detta sammanhang nödvändigt att så snart som möjligt främja erkännande och verkställighet av sådana officiella handlingar som definieras i Unibank-domen (1).

E.	Det är otillfredsställande att lagstiftningen på området är sektorsbaserad och inkonsekvent (2).

F.	Det är nödvändigt att skydda europeiska medborgare i deras familje- och egendomsförhållanden över gränserna.

G.	Företagen etablerar sig allt oftare i utlandet och har allt mer verksamhet inom gemenskapen, vilket leder till att officiella handlingar som berör starten och arbetssättet för företagen cirkulerar alltmer.

H.	Det är nödvändigt att för unionen skapa ett tydligt och heltäckande regelverk som ger medborgarna och de ekonomiska aktörerna trygghet och förutsägbarhet i rättsliga situationer och i transaktioner som utförs av myndighetsombud.

I.

När det gäller tvistemål bygger upprättandet av ett verkligt europeiskt område för rättvisa på ett gränsöverskridande erkännande av domar som avkunnats av en domstol eller en förvaltningsmyndighet. När det gäller andra mål än tvistemål bygger upprättandet i stället på ett gränsöverskridande erkännande av officiella handlingar som mottagits av en rättslig myndighet eller av offentliga tjänstemän som utsetts för att bestyrka rättsliga handlingar.

J.	De nuvarande förordningarna om ömsesidigt erkännande av domar bör tillämpas på officiella handlingar som kommer från offentliga myndigheter.

K.

Ett centralt kännetecken för en officiell handling är att den har ett högre bevisvärde än bevisvärdet för en namnteckning och att detta bevisvärde, som måste godkännas av domstolen, regelbundet tillskrivs handlingen i medlemsstaternas lagar på grund av det förtroende som finns för de handlingar som inom ramen för rättsliga transaktioner utfärdats av en behörig tjänsteman eller en offentlig myndighet (3).

L.

En förutsättning för en officiell handlings bevisvärde är att handlingens äkthet erkänns av en person med ett officiellt bemyndigande att utfärda handlingar eller av en offentlig myndighet. Med tanke på det ömsesidiga förtroendet för medlemsstaternas rättsväsenden kommer det i framtiden att vara motiverat att tillämpa äkthetskontroller endast om det finns allvarliga tvivel om dokumentets äkthet.

M.

Respekten för lagstiftningen i den medlemsstat där handlingen ska utfärdas och användas förutsätter dock att det finns en visshet om att erkännandet av bevisvärdet inte medför att den utländska officiella handlingen har ett högre bevisvärde än bevisvärdet för nationella officiella handlingar i den medlemsstaten på grund av erkännandet i den medlemsstat där handlingen ska utfärdas. Det materiella tillämpningsområdet för den förordning som önskas bör omfatta merparten av privaträtten, med undantag för vissa tydligt definierade ämnen.

N.

Med tanke på att det finns strukturella och organisatoriska skillnader inom de offentliga registreringssystemen när det gäller fast egendom liksom skillnader när det gäller naturen och omfattningen av den allmänna tilltro som dessa system åtnjuter är det nödvändigt att utesluta överlåtelse av sakrätt i fast egendom ur en framtida gemenskapsrättsakt. Hänsyn bör i detta fall tas till det nära sambandet mellan å ena sidan sättet att upprätta en officiell handling och å andra sidan inskrivningen i ett offentligt register.

O.

När det gäller erkännande av domstolsavgöranden i unionen kan en sådan uteslutning likställas med att ge exklusiv behörighet till domstolarna i den medlemsstat där egendomen är belägen om talan avser sakrätt i fast egendom och till domstolarna i den medlemsstat där registret förs om talan avser giltigheten av inskrivningar i offentliga register (4).

P.

Begreppet ”officiell handling” finns inte i ”common law”-system, i synnerhet inte i lagstiftningen i England och Wales eller i nordiska länder. Även om det i England och Wales finns advokater som fungerar som notarius publicus och yrkesverksamma notarier, kan dessa advokater inte utfärda officiella handlingar utan enbart vidimera namnteckningar. Vid antagande av all lagstiftning om europeiska officiella handlingar bör åtgärder därför vidtas för att se till att det inte kan uppstå förvirring i detta avseende. Alla försiktighetsåtgärder bör dock vidtas för att se till att officiella handlingar inte kan användas i länder där sådana handlingar inte kan utfärdas av ländernas medborgare för att kringgå förfaranden som föreskrivs i de ländernas rättssystem (t.ex. homologation). För att höja medvetenheten bland jurister i de medlemsstater där det inte finns officiella handlingar bör en lämplig informationskampanj inledas av kommissionen, och alla insatser bör göras för att se till att jurister inom ”common law”-systemen är medvetna om det arbete som utförs av offentliga tjänstemän enligt romersk rätt och om de potentiella fördelarna för deras klienter – framför allt i rättssäkerhetshänseende – med att använda officiella handlingar i transaktioner som de vill göra i de länder där det instrumentet används. Detta understryker något som ofta framförts av parlamentets utskott för rättsliga frågor, nämligen behovet av transeuropeiska nät för rättstillämpare, informationskampanjer och informationsmaterial och gemensam utbildning, som kommissionen uppmanas att stödja.

Q.

Den förordning som önskas får inte tillämpas på vare sig frågor om tillämplig lag som omfattas av andra gemenskapsrättsakter eller frågor som rör offentliga myndigheters och tjänstemäns behörighet, organisation och struktur, inklusive förfarandet för bestyrkande, och som faller inom medlemsstaternas behörighet.

1.   Europaparlamentet anser att ett ömsesidigt förtroende på rättsområdet inom gemenskapen gör det berättigat att i framtiden avskaffa äkthetskontroller för officiella handlingar i gränsöverskridande ärenden. Detta erkännande av en officiell handling som ska användas i den anmodade medlemsstaten får nekas endast om det finns allvarliga och välgrundade tvivel om dess äkthet, eller om erkännandet strider mot allmän ordning i den anmodade medlemsstaten.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 65 a och artikel 67.5 andra strecksatsen i EG-fördraget förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt i syfte att få till stånd ett ömsesidigt erkännande och verkställighet av officiella handlingar.

3.   Europaparlamentet understryker att erkännandet inte får leda till att en utländsk handling ges en större rättsverkan än en nationell handling skulle ha.

4.   Europaparlamentet hoppas att den önskade förordningen ska tillämpas på alla officiella handlingar inom privaträtten med undantag för dem som rör fast egendom och som kan eller måste införas eller omnämnas i ett offentligt register.

5.   Europaparlamentet klargör att den önskade förordningen inte bör tillämpas vare sig på frågor som rör den lag som gäller för föremålet för den officiella handlingen eller frågor som rör de offentliga myndigheternas och tjänstemännens behörighet, organisation och struktur, inklusive förfarandet för bestyrkande.

6.   Europaparlamentet konstaterar att de detaljerade rekommendationer som bifogas denna resolution är förenliga med subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

7.   Europaparlamentet anser att förslaget inte får några ekonomiska konsekvenser.

8.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  EG-domstolens dom av den 17 juni 1999 i mål C-260/97, REG 1999, s. I-3715.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 44/2001 (EGT L 12, 16.1.2001, s. 1); rådets förordning (EG) nr 2201/2003 (EUT L 338, 23.12.2003, s. 1); rådets förordning (EG) nr 805/2004 (EUT L 143, 30.4.2004, s. 15).

(3)  Slutsatser från generaladvokat La Pergola den 2 februari 1999 i det ovannämnda Unibank-målet, punkt 7.

(4)  Se artikel 22.1 och 22.3 i förordning (EG) nr 44/2001.

---

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/63

---

E-juridik

P6_TA(2008)0637

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 med rekommendationer till kommissionen om e-juridik (2008/2125(INI))

(2010/C 45 E/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

—	med beaktande av rådets arbetsgrupp för rättsdatabehandling (e-juridik),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 maj 2008 med titeln ”Mot en europisk strategi för e-juridik” (KOM(2008)0329),

—	med beaktande av det arbete som Europeiska kommissionen för effektivisering av rättsväsendet (Cepej) vid Europarådet utför på området,

—	med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0467/2008), och av följande skäl:

A.	Rådet beslutade 2007 att inleda arbetet med att på europeisk nivå utveckla användningen av informations- och kommunikationsteknik inom juridiken, särskilt genom att utveckla en europeisk webbplats.

B.

Uppskattningsvis är ca 10 miljoner människor inblandade i gränsöverskridande rättstvister i Europa, och därför är det nödvändigt att i större utsträckning ta informationstekniken till hjälp för att ge medborgarna bättre tillgång till rättsväsendet och för att rationalisera och förenkla de rättsliga förfarandena samt förkorta fristerna under förfarandet och minska de operativa kostnaderna vid gränsöverskridande tvister.

C.

Begreppet e-juridik ges en bred definition, som i allmänhet avser användning av elektronisk teknik inom rättsväsendet. Men denna definition täcker ett antal frågor som inte nödvändigtvis är kopplade till begreppet e-juridik enligt kommissionens tolkning i sitt ovannämnda meddelande av den 30 maj 2008 eller av rådets arbetsgrupp om e-juridik.

D.

Rätt tillämpad kan informationstekniken utgöra ett viktigt bidrag när det gäller att förbättra de europeiska rättssystemens tillgänglighet och effektivitet. När den inre marknaden blir alltmer integrerad och rörligheten inom Europa ökar blir de naturliga svårigheterna i ett gränsöverskridande rättssystem sannolikt vanligare, såsom språk, avstånd och obekanta rättssystem. Dessa problem kan till viss del minskas genom lämplig användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT), varigenom inte bara EU-medborgarnas tillgång till rättssystemen kan förbättras utan också den inre marknaden effektiviseras.

E.

I enlighet med vad som understryks i rapporten från Cepej angående användning av IKT inom rättssystemen i EU, har användandet av elektronisk teknik inom rättsväsendet inte alltid en positiv inverkan, och för att uppnå bra resultat måste åtgärderna utföras på ett institutionellt och strategiskt sätt.

F.

På längre sikt kan användningen av IT vid tvistlösning komma att kräva grundläggande ändringar av rättegångsreglerna och av det sätt på vilket lagar avfattas och formuleras, och en effektiv tillgång till lag och rättvisa kommer att kräva att register sammanlänkas (handelsregister och företagsregister, fastighetsregister, testamentsregister etc.). Parlamentet har redan påpekat behovet av insatser för att göra möjligheten till rättslig prövning mer kompatibel med användningen av IT i sin behandling av lagstiftning om mål om mindre värden, den europeiska exekutionstiteln och medling. Användning av IT ska främjas på samtliga områden, inbegripet inlämning, spridning och delgivning av handlingar, ingivande av bevis och hantering av ansökningar om rättshjälp, och detta bör alltså återspeglas i alla kommande lagförslag. Man kan redan nu överväga åtgärder avseende elektroniska handlingar, insyn i gäldenärers tillgångar och bevis.

G.

Att skapa en e-juridikportal/webbplats är välkommet, men man bör se till att både EU-medborgarnas och EU-rättstillämparnas behov tillgodoses, och att man förenklar tillträdet till rättsväsendet genom att erbjuda öppenhet och enkla medel för tillgång till informationen. Förhållandet mellan EU-medborgarna och nationella myndigheter bör därför underlättas, och brottsoffer, misstänkta personer och användare av rättssystemet i allmänhet ska kunna ha nytta av EU:s verktyg på rättsområdet i sina dagliga liv. För att vara riktigt effektiv, bör portalen/webbplatsen på samma gång införas som ett pilotprojekt inom ramen för de transeuropeiska näten enligt artikel 154 i EG-fördraget, och utvecklas genom interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU (ISA) enligt kommissionens meddelande av den 29 september 2008 (KOM(2008)0583).

H.

Eftersom endast 50 procent av EU:s medborgare har tillgång till Internet bör utvecklingen och utförandet av e-juridiktjänster gå hand i hand med en strikt efterlevnad av principerna om insyn, likhet inför lagen och offentlig granskning, åtminstone under övergångsperioden, och de bör utgöra ett komplement till och vara frivilliga med avseende på de metoder som medlemsstaterna har tillämpat hittills.

I.

De nuvarande webbplatserna är primitiva, röriga och inte användarvänliga, och de bästa IT-begåvningarna bör anlitas för att förbättra tillgången till information samt elektroniska system och register. En enda europeisk juridisk webbplats, med skild tillgång för anställda inom rättsväsendet och den offentliga sektorn, jurister och övriga yrkesverksamma och medborgarna, bör innehålla ett system för identitetshantering så att medborgarområdet hålls åtskilt från de yrkesverksammas område. Även om det är viktigt att bygga vidare på och förbättra det europeiska rättsliga nätverket, bör tyngdpunkten, som aldrig förr, ligga på medborgarnas och företagens tillgång till rättssystemen.

J.

Målet att skapa ett europeiskt område för rättvisa har i viss mån försvårats på grund av de fåtal rättsliga myndigheter som har tillgång till EU-rättslig utbildning, och elektroniska medel skulle avsevärt kunna bidra till en bred spridning av en europeisk rättslig kultur som utgör grunden för det framtida europeiska området för rättvisa.

K.	Europaparlamentet underströk i sin resolution av den 9 juli 2008 om den nationella domarens roll det europeiska rättssystemet (1) att det finns stora skillnader i nationella domares kunskaper om gemenskapslagstiftningen.

L.	Man måste omgående ta itu med de viktigaste frågorna på området e-juridik, inklusive språkfrågan.

M.

Justitieministrarna stöder ett decentraliserat angreppssätt rörande utvecklingen av e-juridik på europeisk nivå, med en viss central samordning för att göra det möjligt att ge gemensam tillgång till information på europeisk nivå, samtidigt som de nationella systemen kan skötas oberoende och man undviker de bördor som följer med inrättandet av ett nytt centraliserat EU-system för e-juridik. Dessutom är redan vissa länder engagerade i bilateralt samarbete. Rådets arbetsgrupp har kommit fram till att initiativ för e-juridik bör vara frivilliga för medlemsstaterna. De bör inte tvingas att införa nya nationella system eller i grunden förändra dem som redan finns.

N.

Informationsteknik har visat sig vara ett effektivt hjälpmedel för att ta itu med gränsöverskridande brottslighet, något som också understryks av de resultat som uppnåtts genom Schengens informationssystem och dess fortsatta utveckling. Användandet av högteknologi för att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet bör utnyttjas fullt ut, och projekt som Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregistret bör även i ekonomiskt avseende få fullt stöd.

O.

Det nuvarande systemet för att samla bevis i brottmål i andra medlemsstater grundas fortfarande på de långsamma och ineffektiva instrument som erbjuds genom ömsesidig rättslig hjälp, och en användning av tekniska verktyg som videokonferenser skulle i lämpliga sammanhang, och endast där det inte skadar den rättsliga ställningen hos den person som uppträder som vittne, vara ett stort steg framåt i bevisupptagning på distans.

P.	Att skapa ett europeiskt område för rättvisa innebär också att stärka EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och rättssäkerhetsgarantier. Genomförandet av strategin bör genomföras i enlighet med de mest omfattande normerna för uppgiftsskydd.

Q.	Lagstiftningsåtgärder som syftar till att öka kunskaperna om de övriga medlemsstaternas straffrättsliga system bör gå hand i hand med att sådan kunskap görs tillgänglig på Internet.

1.   Europaparlamentet stöder kommissionens planer, särskilt förslaget om att främja ett europeiskt ramverk för interoperabilitet inom IDABC-programmet samt det pågående arbetet med e-signatur och en e-identitet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera det europeiska området för rättvisa, frihet och säkerhet med ett område för e-juridik genom att

a)	vidta konkreta åtgärder med hänsyn till genomförandet av det europeiska området för e-juridik,

b)	tydligt fastställa de frågor som omfattas av EU-åtgärder genom att använda en annan definition eller genom att sätta samman begreppet ”e-juridik” med ”EU”: EU:s e-juridik eller EU-juridik,

c)	genomföra e-juridikportalen/webbplatsen som tillgodoser både EU-medborgarnas och EU-rättstillämparnas behov, och som ser till att det finns tydliga och enkla medel för tillgång till information genom att utnyttja de transeuropeiska näten enligt artikel 154 i EG-fördraget och utvecklade genom ISA,

d)	använda sig i stor utsträckning av elektroniska medel i utvecklingen av en europeisk rättslig kultur,

e)	utnyttja fullt ut de möjligheter som ny teknik erbjuder i att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet,

f)	omedelbart vidareutveckla och tillhandahålla hjälpmedel, som videokonferenser, för att förbättra bevisupptagningen i andra medlemsstater,

g)	stärka de grundläggande rättigheterna, rättssäkerhetsgarantierna i straffrättsliga förfaranden och uppgiftsskyddet som ett integrerat led i utarbetandet och genomförandet av handlingsplanen för EU-juridiken.

3.   Europaparlamentet anser att institutionernas arbete måste fokusera tydligare på medborgarna.

4.   Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas entusiasm för att införa bilaterala projekt som senare skulle kunna utökas så att de omfattar alla medlemsstaterna och därmed förhoppningsvis ge ett optimalt resultat för hela EU. Parlamentet varnar samtidigt för att ett sådant förfarande kan ha en splittrande effekt och litar på att detta kommer att förhindras.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillräckligt uppmärksamma utvecklingen av verktyg för e-lärande åt rättsväsendet i samband med e-juridik.

6.   Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

7.   Europaparlamentet anser att förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.

8.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  Antagna texter, P6_TA(2008)0352.

---

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/71

---

Rättsskydd för vuxna: gränsöverskridande konsekvenser

P6_TA(2008)0638

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 med rekommendationer till kommissionen om rättsskydd för vuxna: gränsöverskridande konsekvenser (2008/2123(INI))

(2010/C 45 E/13)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

—	med beaktande av Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om det internationella skyddet för vuxna,

—	med beaktande av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning av den 13 december 2006,

—	med beaktande av förslaget till rådets beslut om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (KOM(2008)0530),

—	med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 10 maj 2005 med titeln ”Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren: Partnerskapet för förnyelse i EU när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa” (KOM(2005)0184),

—	med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0460/2008), och av följande skäl:

A.	Kommissionen har i sitt ovannämnda meddelande om Haagprogrammet identifierat behovet av att garantera ett verkligt europeiskt civilrättsligt område som en av dessa prioriteringar, särskilt vad gäller erkännande och verkställighet av domar.

B.	Arbete och samråd har i detta sammanhang ägt rum inom ramen för besluten om släktegendomar, arv och testamenten i syfte att förbereda nya lagförslag.

C.	Det finns ett behov av att även främja erkännande och verkställighet av domar eller administrativa beslut som fastställts för personer som omfattas av skyddsåtgärder.

D.	Man bör uppmärksamma att de personer som omfattas av skyddsåtgärder befinner sig i en prekär och sårbar situation och att begäranden om samarbete, information eller erkännande och verkställighet måste behandlas med skyndsamhet.

E.	Det uppstår allt fler tillfällen då tillämpningen av rättsskydd berör två eller flera medlemsstater.

F.	Det har också uppstått situationer då fall angående rättsskydd berör två eller fler medlemsstater, liksom EU-länder och länder utanför EU, särskilt på grund av traditionella migrationsflöden (före detta kolonier, Förenta staterna och Kanada).

G.	Problem har uppstått på grund av den ökade rörligheten mellan de medlemsstater som har ett nettoutflöde av pensionärer, inbegripet utsatta vuxna, och de medlemsstater som har ett nettoinflöde av pensionärer.

H.	Behovet av och principerna för rättsskyddet för utsatta vuxna godkändes av EU:s samtliga medlemsstater i Europarådets rekommendation nr R (99) 4 från ministerkommittén till medlemsstaterna om principer om rättsskyddet för oförmögna vuxna, antagen den 23 februari 1999.

I.	Rättsskyddet för utsatta vuxna måste vara en av hörnpelarna i rätten till fri rörlighet för personer.

J.	Det finns skillnader i medlemsstaternas lagstiftning om skyddsåtgärder.

K.	Man måste ha bestämmelserna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i åtanke.

L.

Bestämmelserna i Haagkonventionen kan bidra till att uppfylla målsättningen att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att underlätta erkännandet och verkställigheten av beslut om skyddsåtgärder, fastställandet av vilken lag som är tillämplig och samarbetet mellan centrala myndigheter.

M.	Det skulle vara lämpligt att, med utgångspunkt i instrumenten i denna konvention, utarbeta specifika och adekvata åtgärder för samarbete mellan medlemsstaterna.

N.	Man skulle kunna utarbeta speciella gemenskapsformulär i syfte att underlätta informationen om beslut om skyddsåtgärder samt rörligheten, erkännandet och verkställigheten av dessa beslut.

O.	Ett speciellt gemenskapsformulär skulle kunna utformas på EU-nivå för fullmakter vid rättslig oförmåga för att säkerställa att de gäller i samtliga medlemsstater.

P.	Mekanismer skulle kunna införas för förenkling av erkännande, registrering och användning av varaktiga fullmakter i hela EU.

1.   Europaparlamentet välkomnar det franska ordförandeskapets engagemang när det gäller situationen för utsatta vuxna och det gränsöverskridande rättsskyddet för dessa personer. Parlamentet berömmer de medlemsstater som undertecknat och ratificerat Haagkonventionen och uppmanar de medlemsstater som ännu inte har undertecknat eller ratificerat konventionen att göra detta.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, så snart den har fått tillräcklig erfarenhet av hur Haagkonventionen fungerar har erhållits, förelägga parlamentet, i enlighet med artikel 65 i EG-fördraget, ett förslag till rättsakt som syftar till att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och till att förbättra erkännandet och verkställigheten av beslut om skydd för vuxna och fullmakter vid rättslig oförmåga samt varaktiga fullmakter, i enlighet med de detaljerade rekommendationerna nedan.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp tillämpningen av Haagkonventionen och dess genomförande i medlemsstaterna och att i vederbörlig ordning för parlamentet och rådet lägga fram en rapport som sammanfattar problemen och de bästa metoderna inom den praktiska tillämpningen och som vid behov innehåller förslag till gemenskapsbestämmelser som kompletterar eller specificerar det sätt på vilket konventionen ska tillämpas.

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera alternativet att gemenskapen ansluter sig till Haagkonventionen. Parlamentet anser att detta skulle kunna vara ett område för fördjupat samarbete mellan medlemsstater.

5.   Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har undertecknat eller ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning att ansluta sig till denna konvention, i syfte att stärka skyddet för utsatta vuxna inom EU.

6.   Europaparlamentet begär att kommissionen finansierar en undersökning för att jämföra medlemsstaternas lagstiftning om utsatta vuxna och skyddsåtgärder, i syfte att identifiera möjliga rättsliga oklarheter och ta reda på vilka åtgärder som skulle behövas på EU-nivå eller i medlemsstaterna för att reda ut sådana oklarheter. Parlamentet anser att man i undersökningen också bör ta upp frågan om vuxna med intellektuellt funktionshinder som är intagna på institutioner, med avseende på förmyndarskap för dem och deras möjligheter att utöva sina lagliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att anordna en konferensserie för yrkesverksamma jurister som är direkt berörda av dessa fall och att i framtida lagstiftning ta hänsyn till resultaten från undersökningen och juristernas synpunkter.

7.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras skyddsåtgärder står i proportion till situationen för de berörda utsatta vuxna, så att enskilda EU-medborgare inte förvägras en laglig rättighet som de fortfarande har förmåga att utöva.

8.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda utsatta vuxna från identitetsstöld och bedrägerier samt annan telefon- eller Internetrelaterad brottslighet, inbegripet rättsliga åtgärder för att förbättra skyddet av och/eller begränsa tillgången till utsatta vuxnas personuppgifter.

9.   Europaparlamentet stöder säkra mekanismer, med robusta regler om personuppgiftsskydd och regler som begränsar tillgången till personuppgifter, för att utbyta bästa metoder och annan information mellan medlemsstater om skyddsåtgärder som för närvarande tillämpas, inbegripet möjligheten att mellan medlemsstaternas olika rättssystem utväxla information om en utsatt vuxens status som skyddsbehövande.

10.   Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att inte alla utsatta vuxna befinner sig i detta läge på grund av hög ålder och anser att åtgärder bör vidtas inte bara för att stärka rättsskyddet och de lagstadgade rättigheterna för äldre utsatta vuxna, utan också för vuxna som befinner sig i ett utsatt läge på grund av allvarliga fysiska och/eller psykiska funktionshinder, så att även dessas behov tas i beaktande när sociala åtgärder vidtas för att säkerställa de lagstadgade rättigheterna.

11.   Europaparlamentet konstaterar att dessa rekommendationer respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

12.   Europaparlamentet anser att förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.

13.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/74

---

Utvecklingsperspektiv för freds- och nationsuppbyggnad efter konflikter

P6_TA(2008)0639

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter (2008/2097(INI))

(2010/C 45 E/14)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Haagkonventionen från 1907, de fyra Genèvekonventionerna från 1949 och deras tilläggsprotokoll I och II från 1977,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter från 1948,

—	med beaktande av Förenta nationernas samtliga konventioner om mänskliga rättigheter och fakultativa protokoll till dessa,

—	med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och de två fakultativa protokollen till denna,

—	med beaktande av Förenta nationernas stadga från 1945 och i synnerhet artiklarna 1 och 25 och, i kapitel VII, artiklarna 39 och 41,

—	med beaktande av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna från 1950 och de fem protokollen till denna,

—	med beaktande av FN:s millenniedeklaration från den 8 september 2000, där det slås fast att millennieutvecklingsmålen utgör kriterier som det internationella samfundet gemensamt fastställt för att eliminera fattigdomen i världen,

—	med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 60/1 av den 24 oktober 2005 om resultaten från 2005 års världstoppmöte, och särskilt resolutionens punkter 138–140 om ansvaret att skydda befolkningar mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten,

—

med beaktande av FN:s fredsbevarande/fredsskapande insatser i Kongo (1962), Namibia (1988), El Salvador (1992), Kambodja (1992), Somalia (1992), Jugoslavien – Serbien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina (1992–2002), Haiti (1994), östra Slavonien (1995–1998), Kosovo (1999), Sierra Leone (1999) och Östtimor (1999) samt amerikansk/brittisk-ledda insatser i Irak (2003) och Nato ISAF-ledda insatser i Afghanistan (2001),

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (1) senast ändrat genom AVS-EU:s ministerråds beslut nr 1/2006 (2) (”Cotonouavtalet”),

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd” undertecknad den 20 december 2005 (3), i synnerhet de övergripande frågorna i del II i avsnitt 3.3: demokrati, gott styre, mänskliga rättigheter, barns och ursprungsbefolkningars rättigheter, miljöhållbarhet, jämställdhet och kamp mot hiv/aids,

—	med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 antagen av rådet den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (5),

—	med beaktande av det strategiska partnerskapet Afrika-EU: En gemensam strategi Afrika-EU som antogs vid toppmötet mellan EU och Afrika i december 2007,

—	med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 19 november 2007 om västra Balkan,

—	med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 16 juni 2008 om EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt,

—	med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 13 november 2006 om främjande av jämställdhet och integrering av ett jämställdhetsperspektiv vid krishantering,

—	med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 21 och 22 november 2005 om EU:s strategi för Afrika,

—	med beaktande av Afrikanska unionens (AU) politiska ram för återuppbyggnad och utveckling efter konflikter, som femtiotvå medlemsstater gav sitt stöd åt vid AU:s toppmöte i Banjul den 25 juni–2 juli 2006,

—	med beaktande av de tio principer för bra internationellt engagemang i instabila stater och situationer som fick stöd av gruppen för instabila stater inom OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) och som bekräftades på DAC:s toppmöte den 3–4 april 2007 i Paris,

—	med beaktande av reformen och förvaltningen av säkerhetssektorn, OECD/DAC-riktlinjer,

—	med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin som godkändes av Europeiska rådet i Bryssel den 12 december 2003,

—	med beaktande av definitionen av övergångsrättvisa i rapporten från FN:s generalsekreterare ”The rule of law and transitional justice in conflict and post-conflict societies” från 2004 (6),

—	med beaktande av den finansiering om 12 miljoner euro som kommissionen har ställt till förfogande inom ramen för det europeiska stabilitetsinstrumentet för att bistå särskilda domstolar och initiativ för övergångsrättvisa i hela världen,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2007 EU:s hantering av instabila situationer – insatser för hållbar utveckling, stabilitet och fred i svåra förhållanden – (KOM(2007)0643),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om EU:s hantering av instabila situationer i utvecklingsländer (7),

—	med beaktande av kommissionens meddelande om konfliktförebyggande KOM(2001)0211 och EU:s program för förebyggande av våldsamma konflikter som antogs vid Europeiska rådets möte i Göteborg den 15 och 16 juni 2001,

—	med beaktande av EU:s ordförandeskaps uttalande till FN om ”The rule of law and transitional justice in conflict and post-conflict societies” av den 6 oktober 2004,

—	med beaktande av EU-konceptet för stöd till avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR), som godkändes av Europeiska rådet den 11 december 2006,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 april 2001 med titeln ”Att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd – En utvärdering” (KOM(2001)0153),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om läget i förbindelserna mellan EU och Afrika (8),

—	med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution nr 3937/07 och dess politiska utskotts betänkande om god förvaltningssed, öppenhet och ansvarstagande vid utnyttjandet av naturtillgångar i AVS-länderna från juli 2007 (9),

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och resolution 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter,

—	med beaktande av utkastet till en gemensam EU–Afrika-strategi som godkändes av det åttonde trepartsmötet på ministernivå mellan EU och Afrika den 15 maj 2007 i Bryssel,

—	med beaktande av artiklarna 177–181 i EG-fördraget,

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för utrikesfrågor (A6-0445/2008), och av följande skäl:

A.

Hälften av alla länder som tar sig ur en konflikt faller tillbaka i en konflikt inom fem år och uppskattningsvis 340 miljoner av världens extremt fattiga lever i instabila stater, eftersom avsaknaden av fientligheter inte automatiskt leder till en djupt rotad och varaktig stabilitet och till hållbar utveckling,

B.	Millennieutvecklingsmålen fastställer samstämda och tidsbundna mål för långsiktig fattigdomsutrotning. År 2010 skulle hälften av världens fattigaste befolkning kunna leva i stater där det pågår eller riskerar att bryta ut en väpnad konflikt (10).

C.	En förutsättning för att stabila och varaktiga stater ska kunna byggas upp är att det upprättas en offentlig förvaltning som bygger på duglighet och ansvarsskyldighet och där politisk inblandning och korruption inte förekommer.

D.	En genomsynlig, ansvarsskyldig och professionell säkerhetssektor är grundläggande för att skapa förutsättningar för att främja fred och utveckling.

E.	Reformen av säkerhetssektorn bör inriktas på att tillhandahålla ändamålsenliga och legitima offentliga tjänster med insyn, ansvarsskyldighet gentemot civila myndigheter och lyhördhet för allmänhetens behov.

F.	Spridningen av eldhandvapen och lätta vapen underblåser konflikter och brott. 2006 var tre fjärdedelar av de personer som sårades eller dödades av landminor civila (11).

G.

Våldsamma konflikter har inte bara en tragisk inverkan på utvecklingen och på mänskliga rättigheter, de avskräcker också utländska investerare, vilket avsevärt hämmar tillväxten så att investeringar i näringslivet och i bastjänster uteblir (enligt en ny rapport (12) minskar en väpnad konflikt ett afrikanskt lands ekonomi med 15 procent). En sund privat sektor lägger i slutändan grunden för hållbara intäkter för en legitim regering.

H.	Långsiktig stabilitet kan endast åstadkommas genom att alla berörda parter, däribland kvinnor och minoriteter, deltar i fredsskapande, nationell återförening och nationsbyggande.

I.

Sannings- och försoningskommissioner kan bidra till att hjälpa samhällen att hantera nedärvda storskaliga övergrepp, underlätta för dialog mellan samhällsgrupper och tidigare motståndare i en konflikt och bidra till åtgärder för att få till stånd rättvisa, återhämtning och reformer som minskar sannolikheten för framtida konflikter.

J.	Den institutionella ram som gör det möjligt för ett civilt samhälle att utvecklas bygger på förenings- och yttrandefrihet och utvecklingen av fria medier som åtnjuter skydd i lagen.

K.	En förutsättning för en hållbar och välfungerande stat är att det också finns ett starkt civilsamhälle som skyddar människor mot maktmissbruk och en fri press som ställer en alltför mäktig regering till svars.

L.	Instabila stater måste uppmanas att låta icke-statliga organisationer verka utan onödigt byråkratiska registreringslagar och förfaranden som hindrar utvecklingen av ett verkligt fungerande civilsamhälle.

M.	Ett genomsnittligt utvecklingsland får 260 besök av biståndsgivare om året och 2006 riktade givarna totalt 70 000 biståndsinsatser till alla utvecklingsländer och det genomsnittliga projektet hade en budget på blott 1,7 miljoner dollar.

N.	I OECD/DAC:s expertutvärdering för 2007 om EU:s politik för utvecklingssamarbete hävdas det att EU mer systematiskt bör använda sig av konfliktanalyser som en del av program och projekt på landsnivå för att göra dem effektivare och garantera att de inte åsamkar någon skada.

O.

Som en uppföljning till meddelandet om EU:s hantering av instabila situationer och de slutsatser från rådet och den parlamentsresolution som följde på detta, ska kommissionen förbereda en genomförandeplan 2009 med hänsyn tagen till den erfarenhet och information som inhämtats genom ”pilotfallen” och för att granska hur effektiva de olika EU-instrumenten är i syfte att optimera dem när det gäller skydd och utveckling.

P.

Förutom att sex pilotländer har utsetts (Burundi, Guinea-Bissau, Haiti, Sierra Leone, Östtimor och Jemen) har de diskussioner som förts mellan kommissionen, rådet, Europaparlamentet och det civila samhället som en uppföljning till ovannämnda meddelande om EU:s hantering av instabila situationer ännu inte lett till att några konkreta åtgärder har vidtagits på detta område.

Q.	Europeiska företag har etablerat sig i konfliktområdena och har intressen där.

1.   Europaparlamentet stöder det ”skyddsansvar” som FN har fastslagit i syfte att snarare stärka än undergräva staters självbestämmande och betonar att EU och dess medlemsstater bör betrakta sig som bundna av detta. Parlamentet understryker att ”skyddsansvaret” bör betraktas som ett sätt att värna om människors säkerhet. Parlamentet anser att konceptet ”skyddsansvar” förstärker varje regerings ansvar för att skydda de egna medborgarna genom att det betonas att det är staten som har det primära ansvaret för att förhindra att befolkningen utsätts för folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Då regeringar är oförmögna eller ovilliga att erbjuda sådant skydd anser parlamentet emellertid att ansvaret för att vidta lämpliga åtgärder övergår till att bli ett kollektivt ansvar för hela det internationella samfundet. Parlamentet konstaterar vidare att sådana åtgärder måste vara både förebyggande och reaktiva, och att militära tvångsåtgärder endast ska tillgripas som en absolut sista utväg. Parlamentet inser att detta är en ny viktig tillämpning av principen om mänsklig säkerhet.

2.   Europaparlamentet kräver att den förklaring från FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan som finns i dennes rapport till generalförsamlingen 2000 ska genomföras: ”Staters suveränitet medför ett ansvar och det är staten som har det primära ansvaret för att skydda folket. När en befolkning skadas allvarligt till följd av inbördeskrig, uppror eller statliga brister och staten i fråga inte vill eller kan stoppa eller avvärja detta går det internationella skyddsansvaret före principen att inte ingripa.”.

3.   Europaparlamentet anser att det finns två etapper i freds- och statsbyggande: stabiliseringsetappen, där tyngdpunkten ligger på säkerhet, lag och ordning och tillhandahållande av bastjänster, och statsbyggnadsetappen, där inriktningen är på politisk styrning och på de ansvariga institutionerna, med förbehåll för att

a)	den andra etappen inte bör inledas förrän landet har stabiliserats, eftersom institutioner som inrättas innan dess kommer att återspegla konfliktens karaktär och inte vad landet behöver för en stabil och varaktig fred,

b)	det är viktigt att kompromissa i statsbyggnadsetappen för att anpassa sig till de normer och förväntningar som medborgarna i landet i fråga har och inte till de ingripandes ideal,

c)	de ingripande måste överlämna enskilda institutioner till de inhemska myndigheterna i takt med att statsbyggnadsetappen fortskrider; det är i samband med detta som bakslag kan komma, och det måste man acceptera om de inte är avgörande för de framsteg som landet gör.

4.   Europaparlamentet framhåller vikten av att ta upp de grundläggande orsakerna till konflikter i EU:s politiska dialog med tredjeländer och i program för utvecklingssamarbete och att utveckla mekanismer som ska ge tidiga varningssignaler när stater håller på att misslyckas genom att granska faktorer som kan förutspå eller tyda på våldsutbrott, såsom historiska skiljelinjer, problem mellan etniska grupper eller stammar, religiösa konflikter, orättvisor och fattigdom. I det sammanhanget betonar parlamentet särskilt behovet av att fördela ny finansiering till anpassning och miljöskydd som ett sätt att förhindra att klimat- och miljörelaterade konflikter uppstår.

5.   Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att utforma konfliktförebyggande åtgärder som ett sektorsövergripande tema i utvecklingssamarbetet och att integrera principerna om konfliktkänslighet och konfliktanalys med befintliga och nya politiska åtgärder, nationella och regionala strategidokument och de olika finansiella instrumenten för externt samarbete.

6.   Europaparlamentet påminner om att fred inte bara betyder att krig inte förekommer. Fred kan nämligen inte uppnås utan rättvisa och dessutom behöver kvinnor och män inte nödvändigtvis känna sig säkra trots att fientligheterna upphört. Parlamentet påminner även om kvinnors viktiga roll för att förebygga och lösa konflikter samt skapa fred, och betonar vikten av kvinnors lika deltagande och fulla engagemang i alla insatser för att bevara och främja fred och säkerhet.

7.   Europaparlamentet är övertygat om att allt som går måste göras för att garantera att konfliktdrabbade befolkningar garanteras ett minimum av basservice, i synnerhet när det gäller tillgång till mat, rent vatten och hygien, medicin, sjukvård (inklusive reproduktiv hälsa) och personlig säkerhet. På medellång sikt måste hållbarhetsproblemen vara underordnade tillhandahållandet av grundläggande varor och tjänster.

8.   Europaparlamentet anser att det bör finnas en samordning mellan fredsbyggande, humanitärt stöd och utvecklingsverksamhet efter konflikter, i enlighet med strategin för sammanknytning av katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbiståndet och för att se till att det råder överensstämmelse mellan säkerhet och utveckling.

9.   Europaparlamentet anser att man måste ta hänsyn till jämställdhetsfrågor i samband med kontakter med flyktingar och internt fördrivna personer, samt även då flyktingläger upprättas.

10.   Europaparlamentet understryker behovet av ökad samordning av civil och militär verksamhet. I postkonfliktsituationer anser Europaparlamentet att övergången från militär till civil säkerhet måste ske så snart detta är praktiskt möjligt, och att internationella styrkor successivt bör kompletteras och ersättas med statliga och regionala civila polisstyrkor med yrkesutbildning, för att se till att en rättvis tillämpning av rättsstatsprincipen och administrativa förfaranden gentemot alla grupper som är inblandade i konflikten prioriteras högt.

11.   Europaparlamentet betonar att det är viktigt att nå en balans mellan de civila och militära delarna av utvecklingsbiståndet för att garantera att grundläggande infrastrukturer och statliga tjänster fungerar, utan att för den skull tona ned kraven på återuppbyggnad, återanpassning och återupptagande av demokratiska och ekonomiska processer.

12.   Europaparlamentet efterlyser främjandet av mänskliga rättigheter genom stöd till utbildning i mänskliga rättigheter för militär och polis (däribland kampanjer om mänskliga och medborgerliga rättigheter för berörda delar av befolkningen), ökad delaktighet för krigshögskolor i framtagandet av internationella normer för polisarbete och militärpolisen, utarbetande av en uppförandekod för säkerhetspersonal, ansvarsfördelning mellan polisen och armén, utnämnande av ombudsmän och kommissioner för mänskliga rättigheter samt utbildning i mänskliga rättigheter för distriktsmyndigheter och statstjänstemän.

13.   Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att EU fortsätter att utveckla sin militära kapacitet inom ramen för den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) för att EU och dess medlemsstater bättre ska kunna bidra till stabiliseringen och utvecklingen av samhällen i situationer efter konflikter.

14.   Europaparlamentet anser det vara ytterst viktigt att orsakerna till instabilitet och problem i samhällen efter konflikter tacklas via en kombination av civila och militära åtgärder. Parlamentet påpekar att det utan den säkerhetsgaranti som fredsbevarande styrkor ute på fältet utgör, i allmänhet är omöjligt att skapa de grundläggande förutsättningar (dvs. säkerhet för individerna och deras egendom) som krävs för att stabilisera förhållandena i konfliktdrabbade samhällen.

15.   Europaparlamentet betonar att reformen av säkerhetssektorn samt avväpning, demobilisering och återanpassning är viktiga faktorer när det gäller att garantera långvarig fred och hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att påskynda förverkligandet av EU:s politiska ramar för säkerhetsreformer och EU-konceptet om demobilisering, avväpning och återanpassning i syfte att göra EU:s verksamhet på dessa områden mer relevant, konsekvent och ändamålsenlig. Parlamentet efterlyser ökad gemenskapsfinansiering till reformen av säkerhetssektorn samt till avväpning, demobilisering och återanpassning, med särskild betoning på de länder där EU redan gör insatser inom ramen för ESFP. Parlamentet anser att gemenskapsfinansierad verksamhet avseende reformen av säkerhetssektorn samt avväpning, demobilisering och återanpassning som syftar till att stödja ESFP-operationer i eller efter en konflikt bör övervägas så snart som möjligt när insatserna planeras, nämligen i undersökningsskedet eller när krishanteringskoncept/operativa koncept (CONOPS) tas fram.

16.   Europaparlamentet betonar att reformen av säkerhetssektorn kan vara ett effektivt verktyg för att förstärka diplomatin och försvaret samtidigt som långsiktiga säkerhetshot reduceras genom att den bidrar till att bygga stabila, välmående och fredliga samhällen. Reformen måste innebära att institutioner och viktiga ministerbefattningar som upprätthåller och övervakar värdlandets och dess folks säkerhet och trygghet återupprättas eller reformeras.

17.   Europaparlamentet uppmanar EU att inom ramen för sitt stöd till en reform av säkerhetssektorn efter en konflikt integrera ett jämställdhetsperspektiv genom att erbjuda utbildning i jämställdhetsfrågor och sakkunskap i frågor som rör författning och val samt polis- och rättsväsende.

18.   Europaparlamentet anser att tidigare ledare för stridande grupper ovillkorligen måste avstå från våld innan de inlemmas i formella institutionella strukturer som främjar maktdelning, samtidigt som det måste säkerställas att allmänheten och alla relevanta berörda parter hålls aktivt underrättade och involveras i alla diskussioner om maktdelning.

19.   Europaparlamentet betonar vikten av att man antar ett jämställdhetsperspektiv vid förhandlingar om och genomförande av fredsavtal i syfte att främja det författningsmässiga skyddet av kvinnors rättigheter.

20.   Med tanke på de allra flesta offren vid väpnade konflikter dödas av lätta vapen uppmanar Europaparlamentet rådet och kommissionen att snarast följa upp domstolens beslut av den 20 maj 2008 om gemenskapens befogenheter att bekämpa spridningen av eldhandvapen och lätta vapen (13) genom att påskynda genomförandet av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med eldhandvapen och lätta vapen och ammunition till dessa samt genom att förstärka planeringen för EG-finansiering, via Europeiska utvecklingsfonden och stabilitetsinstrumentet, till program som har med eldhandvapen och lätta vapen ute på fältet att göra. Parlamentet kräver att multilaterala och regionala finansinstitut när så är lämpligt vidtar åtgärder för att upprätta program för eldhandvapen och lätta vapen inom ramen för återuppbyggnads- och återanpassningsarbetet i områden efter konflikter och i samband med bemödanden att konsolidera förvaltningsfrågor, förstärka lagstiftning och förbättra rättsvårdande myndigheters operativa kapacitet i fråga om eldhandvapen och lätta vapen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta att främja tillkomsten av ett internationellt, juridiskt bindande fördrag om vapenhandel i alla bilaterala och multilaterala sammanhang.

21.   Europaparlamentet anser att frågan om flyktingars och internt fördrivna personers frivilliga återvändande måste vara högt prioriterad samtidigt som dessa personer måste garanteras tryggheten i en rimlig utkomst, i synnerhet genom att de erbjuds praktiskt fungerande sjukvård och utbildning (inklusive kampanjer för att öka kvinnors läs- och skrivkunnighet) samt sysselsättningsmöjligheter. Detta måste ske genom en dialog mellan grupper, fredsutbildning, internationellt beledsagande, nedbrytning av fördomar och utbildning i frågor som rör mångfald, inlemmande av före detta soldater i samhällslivet, förfaranden för att hantera markkrav samt traumabehandling. Om internt fördrivna personers etniska eller religiösa profiler stämmer överens bör dessa personer återföras till sina ursprungsbyar eller -städer i hela landet, och inte koncentreras i stora grupper eftersom detta kan leda till konflikter och våld.

22.   Europaparlamentet vidhåller vikten av att kvinnor får återuppta eller komplettera sin utbildning efter en konflikt. Parlamentet anser således att man aktivt bör främja att undervisningen återupptas i samband med ett lands återuppbyggnad.

23.   Europaparlamentet betonar med eftertryck behovet att samråda med och stödja lokala kvinnoorganisationer och internationella nätverk för kvinnor som arbetar för fred. Parlamentet rekommenderar att det finns politiskt och finansiellt stöd, utbildning, kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd, även när det gäller fredsförhandlingar och lösning av konflikter utan våld.

24.   Europaparlamentet anser att medlemsstaterna har en moralisk skyldighet att ge en fristad åt flyktingar som flyr från konfliktområden och anser att denna skyldighet endast kan fullgöras genom att medlemsstaterna delar på bördan. Parlamentet anser vidare att medlemsstaterna aktivt måste bistå flyktingar som vill återvända till sina ursprungsländer efter att en våldsam konflikt har upphört.

25.   Europaparlamentet framhåller hur viktig en rättvis migrationspolitik är för utvecklingsländerna. Parlamentet konstaterar att migration kan omvandlas till en positiv kraft i utvecklingsprocessen, särskilt genom penningförsändelser som skickas av migranter som är bosatta i EU samt genom att minska kompetensflykten, underlätta migranters återvändande och förhindra människohandel.

26.   Europaparlamentet betonar att det måste vidtas åtgärder för att främja familjeåterförening och integrering av barn som drabbats av väpnade konflikter och för att garantera tillträde till utbildningsprogram, yrkesutbildning och psykologiskt stöd, med hänsyn tagen till flickors särskilda behov.

27.   Europaparlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av kommissionens förslag om avväpning, demobilisering och återanpassning av tidigare stridande, däribland en återanpassning av dem till civilsamhället genom tillhandahållande av livsmedel, tält, filtar, medicinsk hjälp och civila kläder, transport av före detta soldater till deras ursprungsorter eller till annan valfri destination, stödprogram för pensionering av politiska eller militära befälhavare, tillhandahållande av bostäder åt före detta soldater och lönebidragssystem, medborgarutbildning för före detta soldater och psykologiska regenereringsprogram för tidigare stridande med särskild tilldelning av tilläggsanslag till anställningssystem och sysselsättningsskapande program.

28.   Europaparlamentet påpekar att program för avväpning, demobilisering och återanpassning bör inbegripa särskilda bestämmelser för kvinnliga före detta soldater.

29.   Europaparlamentet understryker att kampen mot användningen av barnsoldater och rekryteringen till armén av flickor som därefter utsätts för sexuella övergrepp är en del av kampen för att förbättra vardagslivet för de kvinnor som bor i regioner där fredsbyggande och återuppbyggnad efter en konflikt pågår.

30.   Europaparlamentet anser att avväpning, demobilisering och återanpassning också bör syfta till social och ekonomisk utveckling och att program för ekonomiskt stöd för att klara av de omedelbara behoven bör finnas.

31.   Europaparlamentet anser att lokal delaktighet i fredsskapandet är viktigt för att uppnå långsiktig stabilitet.

32.   Europaparlamentet anser att de internationella givarna måste beakta regionala och lokala förhållanden vid utformningen av återuppbyggnadsstrategier för att skapa stabilitet och demokrati, med utgångspunkt i erfarenheterna från insatser för att främja den ekonomiska utvecklingen i samhällen i postkonfliktsituationer.

33.   Europaparlamentet betonar att kvinnans roll i fredskonsolideringen måste beaktas i strategier för återförsoning, och påpekar att de särskilda behoven hos barn som drabbats av en väpnad konflikt bör inbegripas i återförsoningsprogrammen.

34.   Europaparlamentet anser att staters legitimitet bara kan byggas upp genom en god och ändamålsenlig ledning. Parlamentet betonar att institutioner, valförfaranden, registrering av röstberättigade väljare och vallängder, identifiering av röstberättigade väljare samt korruptionsbekämpande mekanismer måste vara så insynsvänliga och redovisningsbara som möjligt eftersom de är en förutsättning för att värna rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, demokratiska institutioner och människors värdighet samt för ekonomisk utveckling, investeringar och handel.

35.   Europaparlamentet anser att faktorer som rättsstatsprincipen, en sund valuta, en fri marknad, en effektiv och kompetent statlig förvaltning, ett oberoende rättsväsende samt avsaknad av korruption hos de lagstiftande och verkställande organen gör att individer och grupper, genom flit och initiativtagande, verkligen kan öka sina nationers välstånd.

36.   Europaparlamentet efterlyser upprättandet av gemensamma investeringsstyrelser för att få fram prioriterade sektorer som kan locka till sig utländska direktinvesteringar och skapa arbetstillfällen utanför de traditionella jordbrukssektorerna genom att stödja framväxten av liberala investeringsregler och skattebefriade industriella zoner.

37.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en avregleringsenhet som kan ge råd till länder om hur de ska utforma sin ekonomiska infrastruktur efter en konflikt för att avlägsna byråkratiska kontroller som hindrar eller försenar bildandet av småföretag, öppnandet av bankkonton samt registreringen av mark och företag. En minskning av riskkapitalflödet bör tillämpas när så är möjligt, liksom skattelättnader för företagsbildning, i synnerhet genom budgetstödprogram.

38.   Europaparlamentet anser det vara av avgörande betydelse att kvinnor engageras i den ekonomiska verksamheten i samhället efter en konflikt i syfte att stärka deras socioekonomiska ställning och deras företagaranda. Parlamentet understryker den positiva roll som mikrokrediter spelar.

39.   Europaparlamentet är fast övertygat om att det lokala engagemanget i EU:s utvecklingssamarbete kan ökas genom att de nationella parlamenten medverkar, bland annat genom ömsesidig samverkan och kapacitetsbyggande mellan Europaparlamentet och partnerländernas parlament. Detta ska omfatta stödsystem för informations- och kommunikationsteknik, teknisk kapacitet för att få fram moderna röstlängder och tillhandahållande av ID-kort när det inte finns tillgång till födelseregister och andra handlingar som styrker medborgarskap.

40.   Europaparlamentet understryker vikten av att hjälpa lokala myndigheter genom att tillhandahålla lämplig utbildning och utbyta erfarenheter. I detta sammanhang påminner parlamentet om sitt åtagande för principerna och metoderna för parlamentarisk demokrati.

41.   Europaparlamentet betonar att kvinnors deltagande i val som äger rum i ett land efter en konflikt bör stödjas med hjälp av särskilda program och kvoter på alla nivåer.

42.   Europaparlamentet betonar vikten av oberoende övervakning för att få till stånd en öppen och ansvarsfull resursanvändning, och att denna övervakning kan spela en viktig roll efter en konflikt om den återinvesteras i statsbyggande. Parlamentet understryker också vikten av att bekämpa alla former av slöseri, bedrägeri och korruption genom lämpliga mekanismer mot korruption, med vaksamt stöd av civilsamhället.

43.   Europaparlamentet betonar behovet av att få till stånd ett genomförande av Förenta nationernas konvention mot korruption för att förhindra att olagliga finansieringskällor underblåser konflikter och äventyrar stabiliseringen efter konflikter, eftersom korruption gör institutioner ineffektiva, förstärker social utslagning, snedvrider beslutsfattande och hindrar tillhandahållandet av basservice.

44.   Europaparlamentet understryker att stöd till lokalsamhällen, familjer, civila samhällsorganisationer, inklusive kvinnoorganisationer, mikrokreditorganisationer och lokala nätverk är en förutsättning för en framgångsrik utvecklingspolitik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att politiskt och ekonomiskt stödja dem som arbetar för fred och mänskliga rättigheter lokalt, också i kristider, i synnerhet genom EU:s stabilitetsinstrument och dess krishanteringsdel.

45.   Europaparlamentet betonar att registrering av fastigheter och reglering av äganderätten till mark efter konflikter måste ske i enlighet med internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter, för att hindra regeringar, privata företag eller styrande eliter från att olagligt tillskansa sig mark, ofta på bekostnad av de fattigaste och mest sårbara, som återvändande och internt fördrivna personer. Samtidigt måste domstolar få resurser för att bättre kunna upprätthålla egendoms- och handelsrätten, i synnerhet i länder där kvinnor har lägre rättslig ställning eller förnekas grundläggande egendomsrättigheter.

46.   Europaparlamentet upprepar sitt åtagande för att skydda kvinnors och barns rättigheter i postkonfliktsituationer, med den grundläggande målsättningen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att öka kvinnors medbestämmande – ett absolut nödvändigt krav för att nå varaktig fred och stabilitet.

47.   Europaparlamentet anser att många utvecklingsländer förfogar över de grundläggande naturtillgångar de behöver för sin utveckling, men ändå kan dålig förvaltning av och korruption i samband med naturresurser som olja, vatten, timmer och diamanter driva tillbaka länder in i konflikter. Parlamentet beklagar olika (lokala, regionala, internationella och transnationella) aktörers inblandning i förskingringen och exploateringen av dessa resurser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och stödja god förvaltning av alla naturresurser och att vidta åtgärder mot exploatering av och olaglig handel med sådana resurser, i synnerhet när detta bidrar till att väpnade konflikter bryter ut, trappas upp eller fortsätter.

48.   Europaparlamentet betonar att de framgångar som nåtts med Kimberley-processen, initiativet till öppenhet inom utvinningsindustrin och skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog gör att de måste stärkas och genomföras bättre.

49.   Europaparlamentet påminner om slutsatserna i dokumentet om klimatförändring och internationell säkerhet, som lades fram inför Europeiska rådet den 14 mars 2008 av EU:s höge representant och Europeiska kommissionen (14). I dokumentet varnas det för att klimatförändringens påfrestningar riskerar att bli för stora för stater och regioner som redan nu är instabila och konfliktbenägna, vilket ger upphov till nya migrationsströmmar och intensifierar säkerhetsriskerna för EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta klimatförändringsrelaterade frågor i sina fredsuppbyggande insatser.

50.   Europaparlamentet anser att det är viktigt att rättvisa skipas för konfliktoffer, och att nationella domstolar, förutsatt att rättsväsendet fungerar och är oberoende och opartiskt, kan vara bättre lämpade än internationella krigsförbrytardomstolar att säkerställa engagemang i nationella rättsprocesser och bestraffning av förövare. Parlamentet föreslår i det här sammanhanget att möjligheten att efter en konflikt kartlägga brott mot mänskliga rättigheter som har begåtts under konflikten övervägs.

51.   Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av rättsväsendena genom utbildning av domare och allmänna åklagare, konferenser om rättsliga reformer, oberoende system för utnämning av domare, ordentlig ersättning till domstolspersonal, tillhandahållande av utrustning till domstolarna, förbättrad domstolsförvaltning, registerhållning, budget- och personalhantering samt förvärv av modern teknik inklusive datorer för spårning av ärenden.

52.   Europaparlamentet efterlyser rättshjälp till utsatta grupper, etniska minoriteter, jordlösa bönder och andra marginaliserade grupper, samt kvasijuridisk utbildning, för att öka tillgången till rättsväsendet, tillhandahållen av erfarna icke-statliga organisationer.

53.   Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att sätta stopp för könsrelaterade våldsbrott som kan begås utan straff. I möjligaste mån måste det tillses att sådana brott inte omfattas av amnestibestämmelser och att alla offer för sexuellt våld, särskilt kvinnor och flickor, får lika skydd av lagen och lika tillgång till rättsväsendet. Med tanke på hur missgynnade kvinnor och barn är när det gäller tillgången till rättsväsendet i många samhällen bör särskilda arrangemang göras när så erfordras.

54.   Europaparlamentet understryker att kvinnor som utsatts för sexuellt våld måste garanteras full tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård samt till sensibiliseringsprogram som hjälper dessa kvinnor att hantera den stigmatisering so drabbar dem.

55.   Europaparlamentet välkomnar antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1820, särskilt dess erkännande av att sexuellt våld utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet.

56.   Europaparlamentet betonar vikten av att ta hänsyn till barns, och i synnerhet flickors, särskilda behov efter en konflikt, särskilt när det gäller utbildning.

57.   Europaparlamentet lovordar samverkan mellan EU och Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Parlamentet betonar att EU:s stöd är avgörande för att upprätthålla ICC:s mandat. Parlamentet anser att det är ett oeftergivligt krav att alla stater undertecknar och ratificerar ICC:s Romstadga, för att göra ICC-systemet mer operationellt, samstämt och konsekvent. EU:s och Afrikanska unionens medlemsstater uppmanas med eftertryck att omedelbart och på ett konsekvent sätt ta upp verkställandet av alla arresteringsorder som utfärdats av ICC i alla konfliktsituationer.

58.   Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att fortsätta att bekämpa straffrihet, då detta är det effektivaste sättet att förebygga framtida kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att stödja verksamheten vid internationellt inrättade domstolar.

59.   Europaparlamentet betonar att varaktig fred på många sätt är beroende av samhällets engagemang i fredsprocessen – en process som endast kan rättfärdigas och lyckas om kvinnor är involverade på lika villkor, eftersom de har en viktig samhällsroll och en avgörande roll för livsmedelsproduktionen och för familjens försörjning, särskilt i utvecklingsländerna. Med tanke på att kvinnor och barn utgör 80 procent av flyktingarna kräver parlamentet att kvinnor ska få särskilt stöd och att deras deltagande tillmäts en viktig roll för att främja fred och stabilitet. Parlamentet betonar att det internationella samfundets roll för att stödja civila samhällsnätverk som knyter samman lokala, nationella och internationella initiativ är avgörande för denna fredsprocess.

60.   Europaparlamentet efterlyser upprättande av permanenta fredskommissioner med inflytelserika medlemmar från alla stridande parter för att förekomma utbrott av våld i stor skala.

61.   Europaparlamentet anser att relevanta civila samhällsorganisationer kan användas för att underlätta dialog mellan stridande grupper om det samtidigt erbjuds utbildning i konfliktlösning och fredsuppbyggnad utan våld. Parlamentet stöder skapandet av möjligheter till dialog genom anordnandet av nationella konferenser, rundabordsdiskussioner mellan de stridande parterna, små kontaktgruppmöten på gräsrotsnivå, medlingsutbildning för lokala icke-statliga organisationer och byäldste samt ledare för traditionella institutioner.

62.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att när de driver utvecklingsprojekt först utse en ledande partner sinsemellan, med uppgift att rationalisera rapporteringen (även om finansieringen till projektet kommer från en annan medlemsstat) så att givandet samordnas och blir samstämt. En annan uppgift skulle kunna vara att utarbeta redovisningsnormer för rapporteringskraven till nationella parlament, lokala myndigheter och internationella organisationer.

63.   Europaparlamentet anser att det är viktigt att uppmuntra ett större deltagande och en ökad närvaro av kvinnor i medier och i alla allmänna forum där kvinnor kan yttra sin mening.

64.   Europaparlamentet påminner om att födelseregistrering är en grundläggande mänsklig och medborgerlig rättighet. Parlamentet betonar att födelseregistrering är av avgörande betydelse inte minst under och efter väpnade konflikter eftersom den bidrar till att förhindra att barns rättigheter kränks. Sådan registrering måste betraktas som en kärnfråga inom utvecklingspolitiken.

65.   Europaparlamentet betonar behovet av ett konfliktkänsligt tillvägagångssätt i hela cykeln med planering, genomförande, övervakning och utvärdering av utvecklingsprogram, i syfte att maximera deras positiva och minimera deras negativa effekter på konfliktens dynamik. Parlamentet understryker vikten av att systematiskt genomföra konfliktanalyser för att förstå vilka faktorer som främst ligger bakom konflikter. Parlamentet anser att införandet av riktmärken är ett användbart verktyg i utvärderingen av utvecklingssamarbetets effekter.

66.   Europaparlamentet efterlyser medverkan från länder som gränsar till konfliktområden i planer för utveckling och återuppbyggnad efter konflikten, tillsammans med världssamfundet.

67.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att anta ett regionalt synsätt för att ta itu med situationen i enskilda länder.

68.   Europaparlamentet avser att fortsätta att delta aktivt i det arbete som kommissionen organiserar som en uppföljning till sitt ovannämnda meddelande om EU:s hantering av instabila situationer. Parlamentet uppmärksammar rådet och kommissionen på att det nu är hög tid att detta arbete, som gått alltför långsamt, resulterar i konkreta åtgärder på sådana viktiga områden som hälsa och utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla Europaparlamentet fullständigt underrättat om ytterligare åtgärder som vidtagits i fråga om slutsatserna från landsspecifika fallstudier och i synnerhet när det gäller användningen av dessa resultat för att identifiera och utforma kommande åtgärder.

69.   Europarlamentet anser att en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor med ett lämpligt mandat och adekvata kunskaper och resurser måste inrättas i alla kommissionens delegationer i tredjeländer.

70.   Europaparlamentet framhåller att befolkningen i instabila länder har ett akut behov av att se att såväl deras egen situation som situationen för deras land utvecklas i positiv riktning. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att inte bortse från vikten av att de åtgärder som vidtas på området är synliga.

71.   Europaparlamentet stöder EU:s program för förebyggande av våldsamma konflikter samt säkerhets- och utvecklingsåtgärderna i EU:s handlingsplan för 2009. Parlamentet uppmanar kommissionen att starkt prioritera fredsbyggande åtgärder.

72.   Europaparlamentet betonar vikten av att bygga upp kommissionspersonalens förmåga att genomföra konfliktkänslig planering med hjälp av specialiserad rådgivning, i synnerhet genom att för berörd personal utveckla en kort och skräddarsydd handledning om konfliktkänslighet som bygger på system för konsekvensanalys i freds- och konfliktfrågor (PCIAS) och en uppsättning analytiska instrument som rör konfliktkänslighet (Resource Pack on Conflict Sensitivity).

73.   Europaparlamentet anser att insatserna måste vara flexibla, förutsebara och göras i rätt tid för att på ett effektivt sätt kunna klara av den utmaning som omställningen efter en konflikt innebär.

74.   Europaparlamentet betonar att EU:s insatser (bl.a. medlings- och förhandlingsgrupper, polisstyrkor och fredsbevarande styrkor) bör inbegripa jämställdhetsrådgivare och utbildning i integrering av ett jämställdhetsperspektiv, och att minst 40 procent av deltagarna bör bestå av kvinnor på alla nivåer, även inom den högsta ledningen.

75.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en undersökning om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s externa uppdrag.

76.   Europaparlamentet betonar vikten av att ett jämställdhetsperspektiv integreras i fredsforskning, konfliktförebyggande och konfliktlösning, fredsbevarande operationer, rehabilitering och återuppbyggnad efter konflikter, finansiella instrument, landstrategidokument och regionala strategidokument och i planering av alla externa ingripanden.

77.   Parlamentet stöder EU:s särskilda representanter, som är EU:s främsta verktyg för att bidra till att politiska uppgörelser nås och varaktig politisk stabilitet främjas i samhällen efter konflikter.

78.   Europaparlamentet uppmanar EU att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett brett samarbete mellan de politiska, militära och humanitära aktörerna samt aktörerna på utvecklingsområdet om konfliktförebyggande, medling, fredsbevarande, respekt för de mänskliga rättigheterna, rättssäkerhet, humanitärt bistånd samt långsiktig återuppbyggnad och utveckling.

79.   Europaparlamentet efterlyser att en EU-handlingsplan utarbetas om genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och uppmanar kommissionen att uppmana partnerländer och EU:s medlemsstater att ta fram nationella handlingsplaner. Parlamentet föreslår en översyn av EU:s riktlinjer om försvaret av mänskliga rättigheter och ESFP-insatser för att säkerställa full efterlevnad av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820.

80.   Europaparlamentet betonar att kommissionen har en skyldighet att stödja partnerländernas bemödanden att utveckla en demokratisk inhemsk ansvarsskyldighet (parlamentarisk kontroll och granskningskapacitet) när gemenskapsstöd ges som ett budgetstöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullgöra denna skyldighet på ett mer stabilt och konsekvent sätt. Parlamentet understryker att organ för parlamentarisk kontroll och kontrollinstitutioner med befogenheter är en viktig faktor för att EU:s budgetstöd ska få långsiktiga effekter. Parlamentet förespråkar att det ska utvecklas övervaknings- och tillsynsmekanismer i civilsamhället, så att de får befogenhet att övervaka hur EU:s budgetstöd används och verkar.

81.   Europaparlamentet uppmanar investeringsbanker, inklusive Europeiska investeringsbanken, att se till att deras lån och investeringar i länder som har genomgått konflikter, i synnerhet länder med stora resurser, är förenliga med mänskliga rättigheter och miljönormer och inte underblåser spänningar.

82.   Parlamentet lovordar det arbete som genomförts av FN:s nyligen inrättade fredsbyggande kommission och framhåller behovet av att samarbeta med internationella partner, särskilt FN, i biståndsfrågor. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att se till att FN-systemet ges ordentliga resurser och ställs till svars för det stöd det ger till processer i länder där FN:s fredsbyggande kommission och andra FN-organ är inblandade.

83.   Europaparlamentet betonar att utvecklingsbistånd utgör en ytterst viktig faktor för att skapa fred och förebygga konflikter i instabila stater, men att utvecklings- och konfliktlösningsbiståndet inte får omfatta några militära medel eller inslag.

84.   Europaparlamentet rekommenderar att man tillämpar uppförandekoden för FN-tjänstemän som är utstationerade i områden som återhämtar sig från en konflikt, och efterlyser nolltolerans mot sexuellt våld som utövats av fredsbevarande personal eller personal inom icke-statliga organisationer.

85.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s fredsbyggande kommission, Afrikanska unionens kommission, Afrikanska unionens verkställande råd, det panafrikanska parlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

---

(1)  EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.

(2)  EUT L 247, 9.9.2006, s. 22.

(3)  EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.

(4)  EUT C 25, 30.1.2008, s. 1.

(5)  EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

(6)  (S/2004/616).

(7)  EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 460.

(8)  EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 633.

(9)  EUT C 254, 26.10.2007, s. 17.

(10)  Avdelningen för internationella utvecklingsberäkningar baserade på Världsbankens beräkningar i Global Economic Prospects 2006: Economic implications of Remittances and Migration, Världsbanken, Washington 14 november 2005.

(11)  Landmine Monitor Report 2007: Toward a Mine-Free World.

(12)  Safer World, Oxfam, ”IANSA-rapport från oktober 2007 – Africa's Missing Billions”.

(13)  Mål C-91/05, kommissionen mot rådet.

(14)  S113/08.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/86

---

Zimbabwe

P6_TA(2008)0640

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om situationen i Zimbabwe

(2010/C 45 E/15)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe, varav den senaste antogs den 10 juli 2008 om situationen i Zimbabwe (1),

—

med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/135/GUSP av den 18 februari 2008 om förlängning av restriktiva åtgärder mot Zimbabwe (2) vilken förlängde till den 20 februari 2009 de restriktiva åtgärder mot Zimbabwe som infördes genom rådets gemensamma ståndpunkt 2004/161/GUSP av den 19 februari 2004 (3), av kommissionens förordning (EG) nr 1226/2008 av den 8 december 2008 om ändring av rådets förordning (EG) nr 314/2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Zimbabwe (4) samt av Europeiska rådets slutsatser av den 11–12 december 2008 om Zimbabwe, där allvarliga farhågor uttrycks kring det förvärrade humanitära läget i Zimbabwe,

—	med beaktande av den resolution om situationen i Zimbabwe som antogs av den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU den 28 november 2008,

—	med beaktande av rapporten från Panafrikanska parlamentets valobservatörsgrupp om de samordnade val som hölls i Zimbabwe den 29 mars 2008,

—	med beaktande av resolutionen om Zimbabwe, antagen vid Afrikanska unionens 11:e toppmöte i Sharm el-Sheikh den 30 juni–1 juli 2008,

—	med beaktande av överenskommelsen från den 15 september 2008 mellan ZANU-PF (Zimbabwes afrikanska nationella union – Patriotiska fronten) och de två grupperingarna inom MDC (Rörelsen för demokratisk förändring) om att lösa de utmaningar som Zimbabwe står inför,

—	med beaktande av SADC-avtalet (Södra Afrikas utvecklingsgemenskap) och tillhörande protokoll, inklusive SADC:s valprotokoll,

—	med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Zimbabwe står inför en humanitär kris av enorma dimensioner; 5,1 miljoner människor, nästan halva befolkningen, hotas av svält. De grundläggande vattenförsörjnings- och renhållningstjänsterna har brutit samman, med ett utbrott av kolera som följd, vilket i sin tur har lett till att 783 människor dött och över 16 400 smittats i Zimbabwe. Mer än 300 000 människor som allvarligt försvagats av näringsbrist löper stor risk att drabbas av epidemin.

B.

Myndigheterna i Zimbabwe har klart visat att de inte förmår lösa den humanitära krisen och att de inte kommer att upphöra med de våldsamma förföljelserna av sina motståndare. Det finns en tydlig koppling mellan den humanitära katastrofen och den ledarskapskris som orsakats av att Robert Mugabe inte fått till stånd rättvisa och trovärdiga val och inte respekterat den politiska överenskommelsen från den 15 september 2008, om principerna för att bilda en nationell samlingsregering med målet att få ett slut på krisen, som uppnåddes trots medlingsförsök av Sydafrikas president Thabo Mbeki.

C.	Inflationstakten beräknas vara i närheten av åtskilliga miljarder procent, den högsta i världen, och 80 procent av befolkningen lever på mindre än en US-dollar om dagen, utan tillgång till basvaror som livsmedel och vatten.

D.	Enligt den internationella medicinska humanitära organisationen Läkare utan gränser löper minst 1,4 miljoner människor risken att smittas av kolera, om utbrottet inte begränsas genom att man angriper problemet vid roten. Kolerautbrottet sprider sig nu till Sydafrika och Botswana.

E.	Kombinationen av en ekonomisk, politisk och social kris har särskilt hårt drabbat kvinnor och flickor, som löper en utomordentligt hög risk att smittas av kolera eftersom de bär ansvaret för vården av sjuka i hemmet.

F.	Den förväntade livslängden i Zimbabwe har under det senaste årtiondet fallit från 60 år för båda könen till 37 år för män och 34 år för kvinnor. 1,7 miljoner människor lever nu med hiv i Zimbabwe.

G.

Bakom den politiska krisen och det akuta hälsoläget döljer sig en förvärrad människorättskris i Zimbabwe. Den senaste tiden har personer som försvarar mänskliga rättigheter förts bort i en aldrig tidigare skådad omfattning. Jestina Mukokos försvinnande ingår i ett mönster av trakasserier och hotelser mot människorättsaktivister som utförs av personer som misstänks handla på uppdrag av myndigheterna i Zimbabwe.

H.	Enligt Unicef har bara 40 % av landets lärare arbete, och endast en tredjedel av eleverna går i skolan. Lärare, liksom läkare och sjuksköterskor, har deltagit i periodiska strejker som våldsamt slagits ned av polisen, enbart för att de har utövat sin rätt att demonstrera fredligt.

I.	”De äldstes grupp”, bestående av FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan, USA:s förre president Jimmy Carter och Graça Machel, inflytelserik förkämpe för kvinnors och barns rättigheter, har förvägrats inresa i Zimbabwe.

J.	Ett antal afrikanska ledare, däribland ärkebiskop Desmond Tutu, Botswanas president Ian Khama och Kenyas premiärminister Raila Odinga, har krävt Robert Mugabes avgång.

K.

Den 8 december 2008, under ett firande av 60-årsjubileet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, krävde Frankrikes president Sarkozy för EU:s räkning att Robert Mugabe skulle avgå. Han slog fast att Robert Mugabe ”har tagit det zimbabwiska folket som gisslan” och att ”Zimbabwes folk har rätt till frihet, säkerhet och respekt”.

L.	Zimbabwe är nära att uppfylla kriterierna för att man ska kunna åberopa deklarationen som FN:s toppmöte ställde sig bakom i september 2005 om att det finns ett internationellt ”ansvar att skydda” människor som hotas av brott mot mänskligheten.

1.   Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över det katastrofala humanitära läget i Zimbabwe, koleraepidemin, svälten och Mugaberegimens totala vägran att ge ett positivt svar på krisen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att på nytt bekräfta sitt åtagande gentemot det zimbabwiska folket genom ett substantiellt och långsiktigt program för humanitärt bistånd.

2.   Europeiska unionen har helt nyligen frigjort tio miljoner EU i bistånd, och Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Zimbabwe att häva alla restriktioner för humanitära biståndsorganisationer och se till att det humanitära biståndet kan överlämnas i enlighet med principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende.

3.   Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för det arbete för att lindra den humanitära krisen i Zimbabwe som utförts av den ovan nämnda delegationen ”de äldstes grupp” Det är fullkomligt oacceptabelt att medlemmarna i denna delegation nekades inresevisum av Robert Mugabes regim, eftersom de ville använda sitt inflytande för att öka den omedelbara och mer långsiktiga hjälpen till landet och på så sätt få ett slut på det zimbabwiska folkets fruktansvärda lidande.

4.   Europaparlamentet fördömer med kraft Mugaberegimens fortsatta våld mot medlemmar och anhängare av MDC. Parlamentet uttrycker sin bestörtning över den senaste tidens många bortföranden av personer som försvarar mänskliga rättigheter och kräver en omedelbar frigivning av följande personer: Jestina Mukoko, ledaren för ZPP (Zimbabwiska fredsprojektet); Zacharia Nkomo, bror till den tongivande människorättsadvokaten Harrison Nkomo; Broderick Takawira, provinskoordinator för ZPP; Pascal Gonzo, chaufför vid ZPP, samt ett antal medlemmar av MDC och andra civilrättsaktivister. De som har begått dessa bortföranden måste ställas inför rätta.

5.   Det är positivt att EU:s lista över bannlysta personer i Mugaberegimen nyligen utökats, och Europaparlamentet begär att ännu fler Mugabetrogna läggs till, däribland Florence Chitauro, före detta ledande minister för ZANU-PF som nu tros bo i London, vägrar att fördöma Robert Mugabe och reser till och från Zimbabwe utan att hindras.

6.   Europaparlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att överväga att införa riktade sanktioner (reseförbud och frysning av tillgångar) mot Robert Mugabe och personer som aktivt är inblandade i våldshandlingar eller brott mot mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar särskilt Kina, Ryssland och Sydafrika att stödja kraftfulla åtgärder mot Mugaberegimen i FN:s säkerhetsråd och att markera för afrikanska regeringar att de inte längre är villiga att ge något stöd till Robert Mugabes regim.

7.   Den integritet som regeringarna i Kenya, Botswana och Zambia har visat genom att kritisera Robert Mugabe förtjänar beröm. Europaparlamentet uttrycker sin djupa besvikelse över att så många andra afrikanska regeringar fortfarande är beredda att blunda för Mugaberegimens ondska.

8.   Zimbabwes folk har ett skriande behov av politisk förändring, och Europaparlamentet fördömer Robert Mugabes vägran att genomföra den överenskommelse som han undertecknade den 15 september 2008 om att lämna över viktiga ministerposter till Morgan Tsvangirais parti och att inleda politiska reformer.

9.   Europaparlamentet är djupt oroat över att det zimbabwiska folkets desperata behov av omedelbara, djupgående och demokratiska förändringar fortsätter att gäckas av den förtryckande och manipulativa Mugaberegimen, som enbart tjänar sig själv.

10.   Europaparlamentet vädjar till afrikanska länder och regionala institutioner, däribland SADC och framför allt Afrikanska unionen i egenskap av garant för överenskommelsen från den 15 september 2008, liksom till framstående afrikaner, att öka trycket för att få till stånd en rättvis lösning på Zimbabwes problem som grundar sig på de trovärdiga val som hölls i mars 2008 och att övervaka alla politiska överenskommelser på ett balanserat sätt.

11.   Europaparlamentet uppmanar rådet att uppmuntra Afrikanska unionen att ta fram planer för ett aktivt ingripande för att skydda civilbefolkningen i Zimbabwe.

12.   Europaparlamentet uppmanar rådet till fortsatt vaksamhet när det gäller de eventuella konsekvenserna för regionen av ZANU-PF:s medvetna underlåtenhet och vanstyre, som håller på att destabilisera Zimbabwe.

13.   Europaparlamentet uttrycker djup oro över läget för zimbabwiska flyktingar i regionen och beklagar våldshandlingarna mot zimbabwiska flyktingar i grannländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja dessa grannländer genom att införa ekonomiska och materiella biståndsprogram för flyktingarna.

14.   Europaparlamentet vädjar med eftertryck till alla berörda parter och till världssamfundet att stå redo för att ge stöd till Zimbabwes ekonomiska och sociala återhämtning, så snart en regering har bildats som verkligen återspeglar det zimbabwiska folkets vilja på alla nivåer och så snart det finns påtagliga tecken på att respekten för demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstaten håller på att återvända.

15.   Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att trappa upp sin diplomatiska verksamhet i Afrika för att säkerställa ett aktivt stöd till förändring i Zimbabwe.

16.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, G8-ländernas regeringar, Zimbabwes och Sydafrikas regeringar och parlament, Brittiska samväldets generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, ordförandena för Afrikanska unionens kommission och råd, Panafrikanska parlamentet samt generalsekreteraren och regeringarna i SADC och dess parlamentariska forum.

---

(1)  Antagna texter, P6_TA(2008)0364.

(2)  EUT L 43, 19.2.2008, s. 39.

(3)  EUT L 50, 20.2.2004, s. 66.

(4)  EUT L 331, 10.12.2008, s. 11.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/89

---

Attackerna mot människorättsförsvarare, de allmänna friheterna och demokratin i Nicaragua

P6_TA(2008)0641

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om attackerna mot människorättsförsvarare, de allmänna friheterna och demokratin i Nicaragua

(2010/C 45 E/16)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—

med beaktande av avtalet från 15 december 2003 om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Costa Rica, Republiken El Salvador, Republiken Guatemala, Republiken Honduras, Republiken Nicaragua och Republiken Panama, å andra sidan, och ramavtalet om samarbete mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Costa Rica, Republiken El Salvador, Republiken Guatemala, Republiken Honduras, Republiken Nicaragua och Republiken Panama (1),

—	med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer för skydd av människorättsförsvarare,

—	med beaktande av rapporterna från EU:s expertgrupp om valprocessen och kommunalvalet i Nicaragua den 9 november 2008,

—	med beaktande av uttalandena av kommissionens ledamot Benita Ferrero Waldner om händelserna i Nicaragua efter de kommunala och regionala valen den 9 november 2008,

—	med beaktande av de pågående förhandlingar som syftar till undertecknande av ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika,

—	med beaktande av det pressmeddelande om människorättsförövare och människorättsorganisationer som Europeiska unionens 27 medlemsstater utfärdade den 22 oktober 2008,

—	med beaktande av den sjätte förhandlingsrundan för associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika som organiseras den 26 och 27 januari 2009 i Bryssel,

—	med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

EU:s expertgrupper har rapporterat om anklagelser om valfusk i samband med resultaten av kommunalvalen den 9 november 2008 och om de nicaraguanska myndigheternas ovilja att få till stånd verkligt demokratiska val. Valen kännetecknades av angrepp som i synnerhet riktades mot medierna, och av detta följde polarisering och bråk.

B.	Förenta nationerna, Europeiska unionen och Förenta staterna samt flera nicaraguanska icke-statliga organisationer uttryckte oro över i vilken omfattning det varit möjligt att övervaka valen.

C.

Nicaraguas högsta valmyndighet utfärdade den 11 juni 2008 resolutioner som innebar att de förnyande sandinisternas parti MRS (Movimiento Renovador Sandinista) förlorade sin rättskapacitet, och att man påstod att det konservativa partiet inte uppfyllde de krav som måste vara uppfyllda på förhand för att få ställa upp i kommunalvalet i november 2008. Båda dessa partier hindrades alltså från att delta.

D.	Människorättsorganisationer och deras medlemmar, liksom journalister vid dagstidningarna och medierepresentanter, utsätts sedan flera månader för attacker och fientliga angrepp, av enskilda personer, politiska grupperingar och organ som har kopplingar till statsmakten.

E.

Nicaraguas vice samarbetsminister har föreslagit att man ska inrätta ett system för gemensam beskattning av de icke-statliga organisationernas ekonomiska stöd. Flera icke-statliga organisationer har blivit föremål för utredning på grund av anklagelser om att de inte uppfyller de rättsliga kraven, och 17 människorättsorganisationer har anklagats för förskingring.

F.	Försvarare av sexuella och reproduktiva rättigheter har blivit föremål för brottmålsutredningar, till och med för att de gett stöd åt en våldtagen flicka och hjälpt henne att göra abort för att rädda hennes liv vid en tidpunkt då abort av hälsoskäl inte var straffbart.

G.	Utveckling och konsolidering av demokrati och rättssäkerhet måste tillsammans med respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna vara en integrerad del av Europeiska unionens utrikespolitik.

H.	När Europeiska unionen och dess partner undertecknar avtal som innehåller en människorättsklausul med länder utanför EU, har de ett ansvar att se till att internationella bestämmelser om mänskliga rättigheter respekteras och att klausulerna är ömsesidiga till sin karaktär.

I.	Under de senaste två årtiondena har Nicaragua sjunkit ned i allt svårare fattigdom.

1.   Europaparlamentet beklagar djupt det sätt på vilket valprocessen genomfördes vid lokalvalen den 9 november 2008 och anser att valresultatet saknar all demokratisk legitimitet.

2.   Europaparlamentet beklagar att misstankarna om fusk i vissa kommuner ledde till demonstrationer och sammandrabbningar mellan anhängare till olika politiska partier, vilket resulterade i flera skadade människor och förvärrade den redan befintliga djupa politiska krisen.

3.   Europaparlamentet uppmanar Nicaraguas regering att snabbt vidta åtgärder för att lugna ner den pågående situationen, och uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att respektera det arbete som människorättsorganisationerna utför.

4.   Europaparlamentet beklagar de många attacker och trakasserier som människorättsorganisationer, deras medlemmar, oberoende journalister och företrädare för kommissionens delegation i Nicaragua har utsatts för under de senaste månaderna från människor, politiska grupperingar och organ som har kopplingar till statsmakten.

5.   Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna att fördöma de våldshandlingar som deras anhängare har gjort sig skyldiga till.

6.   Europaparlamentet beklagar att två politiska partier inte kunnat delta i lokalvalen, och uttrycker sin oro över hur det går med framstegen för landets demokratiska konsolidering och styrelseskick, inte minst när det gäller processerna för delaktighet och aktiv medverkan.

7.   Europaparlamentet uppmanar den nicaraguanska regeringen och de olika statsinstanserna att vaka över yttrandefriheten och rättsväsendets oberoende, och därigenom garantera bevarande av landets demokratiska grundstenar. Parlamentet önskar att Nicaragua så snart som möjligt ska ratificera Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen.

8.   Europaparlamentet välkomnar med tillfredsställelse det officiella pressmeddelande som EU:s 27 medlemsstater utfärdade den 22 oktober 2008, i vilket angreppen på människorättsförsvarare och människorättsorganisationer kritiserades.

9.   Europaparlamentet önskar att man i samband med förhandlingarna om associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Centralamerika ska påminna Nicaragua om att landet måste efterleva principerna om respekt för rättsstaten, demokratin och de mänskliga rättigheterna, värden som försvaras och främjas av EU.

10.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra upp situationen i Nicaragua på dagordningen för sammanträdena med de nicaraguanska myndigheterna, såväl på bilateral som på multilateral nivå.

11.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, generalsekreteraren för Amerikanska staters organisation, den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet och Nicaraguas regering och parlament.

---

(1)  EGT L 63, 12.3.1999, s. 39.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/92

---

Angrepp på försvarare av de mänskliga rättigheterna i Ryssland och rättegången om mordet på Anna Politkovskaya

P6_TA(2008)0642

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om angrepp på försvarare av de mänskliga rättigheterna i Ryssland och rättegången om mordet på Anna Politkovskaya

(2010/C 45 E/17)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland och särskilt den av den 25 oktober 2006 om förbindelserna mellan EU och Ryssland efter mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja (1) och den av den 19 juni 2008 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Khanty-Mansiysk den 26–27 juni 2008 (2),

—	med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Ryska federationen som trädde i kraft 1997 i avvaktan på att det ersätts av ett nytt avtal,

—	med beaktande av de pågående förhandlingarna om ett nytt avtal som ska upprätta en ny heltäckande ram för förbindelserna mellan EU och Ryssland och återstarten för dessa förhandlingar under det senaste toppmötet mellan EU och Ryssland som hölls i Nice den 14 november 2008,

—	med beaktande av förklaringen från ordförandeskapet för Europeiska unionens råd om genomsökningen av organisationen Memorials kontor i Sankt Petersburg den 4 december 2008,

—	med beaktande av ODIHR:s (kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter) rapport för 2008 om försvarare av mänskliga rättigheter,

—	med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Ryssland är medlem av Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och har därigenom åtagit sig att till fullo respektera mänskliga och medborgerliga rättigheter.

B.	Det råder allvarlig oro över situationen för försvararna av de mänskliga rättigheterna och över de svårigheter som möter icke-statliga organisationer som verkar för skydd av de mänskliga rättigheterna.

C.	Ett flertal klagomål har inlämnats av ryska medborgare till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg vars avgöranden bekräftar att det sker allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna i ett antal fall och att de ryska myndigheterna agerar godtyckligt.

D.	Den 28 oktober 2008 blev Otto Messmer, ledare för den ryska jesuitorden och Victor Betancourt, en ecuadoriansk präst, brutalt mördade i sin lägenhet i Moskva.

E.

En ledande rysk advokat inom området för mänskliga rättigheter, Karinna Moskalenko, som framgångsrikt företrätt 30 ryska medborgare i domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, blev i mitten av oktober 2008 offer för ett försök att förgifta henne med kvicksilver som placerats i hennes bil i Strasbourg.

F.	Den 31 augusti 2008 blev Magomed Evloyev, ägare till en ingusjisk oberoende webbplats, dödad när han befann sig i fängsligt förvar hos polisen.

G.

Ett flertal mordförsök mot människorättsaktivister har registrerats från juli till oktober 2008, bland annat på den ingusjiske oppositionsledaren Akhmed Kotiev, människorättsaktivisten Zurab Tsechoev från Ingusjien, människorättsaktivisten Dmitrii Kraiukhin från Orel och människorättsaktivisten Stanislav Dmitrievski från Nizhni Novgorod.

H.

Den 4 december 2008 genomsöktes Sankt Petersburgs-kontoret för forsknings- och informationscentret Memorial, som de senaste tjugo åren genomfört forskning om stalinistiskt förtryck i Sovjetunionen, av maskerade män från den ryske allmänne åklagarens kontor. Under denna razzia bortfördes hårddiskar och CD-skivor med hela databaser över tusentals offer. Ingen inventarielista över de konfiskerade dokumenten föreligger. Memorials advokater tilläts inte komma in i lokalerna.

I.	Brottsutredningen och rättegången efter mordet på journalisten Anna Politkovskaya ger upphov till allvarlig oro när det gäller insynen och respekten för rättsstaten. Detta brutala mord har ännu inte till fullo utretts och lösts på ett tillfredsställande sätt.

J.	De ryska myndigheterna är fortfarande inte villiga att samarbeta i utredningen om mordet på Aleksander Litvinenko i London genom förgiftning av radioaktivt polonium.

K.	Polisen hindrade brutalt en protestdemonstration mot Kreml som organiserats av Garry Kasparovs oppositionsgrupp ”det andra Ryssland” den 14 december 2008 i Moskva, grep demonstranter och drog in dem i lastbilar. Cirka 100 demonstranter arresterades.

L.	I Wien den 3 december 2008 uppmanade 17 ryska människorättsaktivister EU att inte bara ytterligare stärka rollen för EU-Rysslands människorättssamråd snarast utan att också ta upp de mest brådskande fallen vid toppmötena mellan EU och Ryssland.

1.   Europaparlamentet fördömer med eftertryck angreppen på försvarare av de mänskliga rättigheterna i Ryssland, inbegripet på advokater som företräder medborgerliga rättigheter och uppmanar de ryska myndigheterna på alla nivåer att skydda och garantera deras fysiska integritet.

2.   Europaparlamentet påpekar att de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och demokrati måste förbli huvudfrågor för den ytterligare utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Ryssland. Parlamentet betonar betydelsen av en fortsatt diskussion om mänskliga rättigheter med Ryssland som en del av EU-Rysslands människorättssamråd och begär en förbättrad sammansättning av dessa möten så att relevanta ministerier, domstolsväsendet och representanter för det ryska civilsamhället också kan medverka.

3.   Europaparlamentet anser att respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstaten bör vara en integrerad del av det nya ramavtal som nu förhandlas fram.

4.   Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att följa avgörandena i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och att snarast ratificera protokollet om en reformering av domstolen. Ryska federationen uppmanas också att ratificera tilläggsprotokoll 14 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

5.   Europaparlamentet fördömer genomsökningen av organisationen Memorials kontor i Sankt Petersburg den 4 december 2008. Parlamentet ber de ryska myndigheterna och den allmänne åklagarens kontor i Sankt Petersburg att till forsknings och informationscentret Memorial omedelbart återlämna elva hårddiskar och CD-skivor som bortfördes från centret under polisrazzian den 4 december 2008 och som innehåller ovärderliga uppgifter om mer än 50 000 offer för Stalintidens förtryck.

6.   Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på den allt kraftigare trenden med våld, som resulterat i att mer än 100 människor dödats under 2008 på grund av sin ras, nationalitet, religion eller sexuella läggning enligt Moskvabyrån för de mänskliga rättigheterna och på avsaknaden av kraftiga fördömanden från de ryska myndigheternas sida av sådana hatbrott.

7.   Europaparlamentet noterar med oro vissa tendenser att rehabilitera Stalinistregimen och understryker att Ryssland enbart kan upprätta en verklig demokratisk kultur om man tar itu med sitt tragiska förflutna.

8.   Europaparlamentet är bestört över mordförsöket i oktober 2008 på människorättsadvokaten Karinna Moskalenko och hennes familj och vädjar till både de franska och ryska myndigheterna att identifiera förövarna och deras motiv.

9.   Europaparlamentet är övertygat om att den verksamhet som utförs av människorättsadvokater, vilka agerar i fall av påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna och som måste ta stora personliga risker när det fortsätter sina uppdrag, bör visas största respekt, skyddas av staten och stödjas av det internationella samfundet.

10.   Europaparlamentet förblir ytterst oroat över lagstiftningen om extremism, som kan påverka det fria informationsflödet och kan leda de ryska myndigheterna till att ytterligare begränsa rätten till yttrandefrihet för försvarare av mänskliga rättigheter.

11.   Europaparlamentet noterar att det är två år sedan den ryska oberoende journalisten Anna Politkovskaya, som blivit en symbol för pressfriheten, mördades. Parlamentet påminner om sin ovan nämnda resolution av den 25 oktober 2006 och hyllar hennes mod och det värv som denna symbol för ärlighet och hederlighet utförde. Hennes livsverk behöver få fortsatt stöd och erkännande.

12.   Europaparlamentet är bestört över att rättegången bara är öppen för ett begränsat antal journalister och stängd för TV-journalister. Domstolen uppmanas att till fullo respektera juryns beslut och att öppna rättegången för alla journalister och medier. Parlamentet väntar sig att domstolen inte bara fastställer vem som begick eller medverkade vid mordet utan också vem som beordrade mordet på Anna Politkovskaya.

13.   Europaparlamentet välkomnar att ODIHR 2006 upprättade en kontaktpunkt för försvarare av mänskliga rättigheter som övervakar situationen för dessa i hela det territorium som täcks av OSSE. Parlamentet uppmuntrar kraftigt EU-institutionerna att i praktiken genomföra sitt stöd för människorättsaktivisterna genom att inrätta kontaktpunkter för dessa i samtliga tre institutioner för att bättre samordna sina åtgärder med andra internationella och europeiska organisationer.

14.   Europaparlamentet uttrycker sin oro med anledning av de fortsatta och storskaliga övergreppen på värnpliktiga i de ryska väpnade styrkorna och uppmanar de ryska myndigheterna att undersöka och ställa de ansvariga inför rätta samt att få slut på övergreppen inom de väpnade styrkorna och visa beslutsamhet när det gäller att modernisera den förhärskande kulturen.

15.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ryska federationens regering och parlament samt till OSSE och Europarådet.

---

(1)  EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 271.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0309.

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/95

---

Ändring i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning

P6_TA(2008)0617

Europaparlamentets beslut av den 18 december 2008 om ett ändringsförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (2008/2320(ACI))

(2010/C 45 E/18)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1), särskilt punkt 25,

—	med beaktande av kommissionens ändringsförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2008)0834),

—	med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om ett ändringsförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (2),

—	med beaktande av artiklarna 120.1 och 43.1 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0509/2008), och av följande skäl:

A.	Budgetutskottet rekommenderar att det föreslagna ändringsförslaget till ovan nämnda interinstitutionella avtal av den 17 maj 2006 ska antas.

B.	Ändringsförslaget föranleder inga problem med avseende på fördragen eller Europaparlamentets arbetsordning.

1.   Europaparlamentet godkänner det ändringsförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (2007–2013) som bifogas detta beslut.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut och bilagan till rådet och kommissionen.

---

(1)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0618.

---

---

23.2.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/97

---

Ändringförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006

P6_TA(2008)0618

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om ändringsförslag till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (2008/2325(INI))

(2010/C 45 E/19)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1), särskilt punkt 25,

—	med beaktande av resultaten från medlingssammanträdet med rådet den 21 november 2008,

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0834),

—	med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 december 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (2),

—	med beaktande av artikel 45 och bilaga VI avsnitt IV punkterna 1 och 2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0504/2008).

A.	Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens initiativ att inrätta en ny snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (”livsmedelsmekanismen”), en idé som också stöddes av Europeiska rådet den 19 och 20 juni 2008.

B.	Vid medlingssammanträdet den 21 november 2008 kom Europaparlamentet och rådet överens om att bevilja totalt 1 miljard euro under tre år för finansieringen av ”livsmedelsmekanismen”.

C.	I det ursprungliga förslaget från kommissionen planerades en finansiering av ”livsmedelsmekanismen” från marginalen i rubrik 2 i den fleråriga budgetramen men detta tillvägagångssätt tillbakavisades av både Europaparlamentet och rådet.

D.	Europaparlamentet ansåg att den lämpligaste lösningen skulle vara en revidering av taket för rubrik 4 i den fleråriga budgetramen men rådet avvisade detta alternativ.

E.	De två grenarna av budgetmyndigheten kom slutligen överens om att finansiera ”livsmedelsmekanismen” genom en optimal kombination av reserven för katastrofbistånd, flexibilitetsmekanismen och en omfördelning inom rubrik 4 från stabilitetsinstrumentet.

F.

Enligt denna överenskommelse ska reserven för katastrofbistånd bidra till finansieringen av ”livsmedelsmekanismen” med totalt 340 miljoner euro, varav 22 miljoner från de anslag som fortfarande finns tillgängliga i 2008 års budget, 78 miljoner från anslagen för 2009 och 240 miljoner genom en engångsökning av reserven för katastrofbistånd som budgeteras för 2008.

G.	Denna ökning kräver en ändring av punkt 25 i det interinstitutionella avtalet så att tillgängliga medel för reserven för katastrofbistånd för 2008 ökar till 479 218 000 euro (i löpande priser).

H.	Denna ändring kräver godkännande från budgetmyndighetens båda grenar, något som förutsätter enhällighet bland alla medlemsstaterna i rådet.

1.   Europaparlamentet välkomnar ändringen av punkt 25 i sitt beslut av den 18 december 2008 (3), där tillgängliga medel i reserven för katastrofbistånd för 2008 ökar till 479 218 000 euro (i löpande priser).

2.   Europaparlamentet upprepar dock sin oro över det faktum att rubrik 4 varit under ständigt tryck till följd av sin begränsade tillgängliga marginal, vilket nödvändiggör utnyttjande av undantagsmekanismer för att hantera brådskande oförutsedda situationer. Europaparlamentet uppmanar till en grundlig utvärdering av nödvändigheten att öka de tillgängliga beloppen under denna rubrik för att möjliggöra en smidig utveckling av långsiktig planeringsbar verksamhet inom detta område och säkra unionens kapacitet att till fullo spela sin roll som global aktör på den internationella scenen.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

---

(1)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0576.

(3)  Antagna texter, P6_TA(2008)0617.

---