13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/2

Begäran om förhandsavgörande framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Republiken Polen) den 9 november 2009 — Bogusław Juliusz Dankowski mot Dyrektor Izby Skarbowej w Łodzi

(Mål C-438/09)

2010/C 37/02

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bogusław Juliusz Dankowski

Motpart: Dyrektor Izby Skarbowej w Łodzi

Tolkningsfrågor

Utgör principerna i det gemenskapsrättsliga mervärdesskattesystemet (i synnerhet artikel 17.6 i sjätte mervärdesskattedirektivet (direktiv 77/388/EEG) (1) hinder mot en medlemsstats bestämmelser enligt vilka en skattskyldig person inte har rätt att dra av ingående skatt som fakturerats av en person som inte registrerats som mervärdesskattskyldig?

Är det av betydelse för svaret på fråga 1

a)	att det står utom tvivel att de transaktioner som framgår av den med mervärdesskatt försedda fakturan ska påföras mervärdesskatt och faktiskt har genomförts,

b)	att fakturan innehåller samtliga enligt gemenskapsrätten erforderliga uppgifter,

c)	att begränsningen av rätten att dra av den ingående skatt som framgår av en faktura som utfärdats av en person som inte registrerats fanns reglerad i den nationella rätten redan före dagen för Republiken Polens anslutning till gemenskapen?

3.	Är svaret på fråga 1 beroende av ytterligare kriterier (som till exempel bevis för att den skattskyldiga personen har handlat i god tro)?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/2

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Najwyższy (Polen) den 11 november 2009 — Zakład Ubezpieczeń Społecznych/Stanisława Tomaszewska.

(Mål C-440/09)

2010/C 37/03

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy (Polen)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Zakład Ubezpieczeń Społecznych.

Svarande: Stanisława Tomaszewska

Tolkningsfrågor

Ska artikel 45.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen … [utelämnas], i förening med artikel 15.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen … [utelämnas], tolkas så, att den behöriga institutionen i en medlemsstat, när den konstaterar att en arbetstagare inte i tillräcklig mån uppfyller kraven på fullgjorda försäkringsperioder enligt lagstiftningen i denna medlemsstat för att beviljas en rätt till pensionsförmåner, ska beakta fullgjorda försäkringsperioder i en annan medlemsstat genom att institutionen på nytt beräknar den försäkringsperiod som ligger till grund för beviljandet av rättigheten med tillämpning av de bestämmelser som följer av nationell rätt, och att institutionen därvid ska behandla fullgjorda perioder i en annan medlemsstat på samma sätt som perioder som fullgjorts inom landet, eller ska institutionen lägga till de perioder som fullgjorts i en annan medlemsstat först efter att de inhemska perioderna beräknats i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna?

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/3

Begäran om förhandsavgörande framställd av tribunal de première instance de Liège (Belgien) den 23 november 2009 — Claude Chartry mot État belge

(Mål C-457/09)

2010/C 37/05

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Claude Chartry

Motpart: État belge

Tolkningsfråga

Utgör artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, vilket undertecknades i Maastricht den 7 februari 1992 och trädde i kraft den 1 november 1993, och artikel 234 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen hinder för en nationell lag, som den av den 12 juli 2009 om ändring av artikel 26 i speciallagen om Cour d'arbitrage, i vilken föreskrivs att en nationell domstol som finner att en skattskyldig genom en nationell lag, närmare bestämt artikel 49 i ramlagen av den 9 juli 2004, har berövats sin rätt till ett effektivt domstolsskydd vilken garanteras i artikel 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken införlivats med gemenskapsrätten, är skyldig att först hänskjuta frågan till Cour constitutionnelle, utan att denna domstol omedelbart kan säkerställa gemenskapsrättens direkta effekt i det mål som är anhängiggjort vid den eller göra en prövning av lagens förenlighet med internationella konventioner när Cour constitutionnelle har funnit att den nationella lagen är förenlig med de grundläggande rättigheterna som garanteras i avdelning II i grundlagen?

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/4

Överklagande ingett den 23 november 2009 av The Wellcome Foundation Ltd av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 23 september 2009 i mål T-493/07, The Wellcome Foundation Ltd mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-461/09 P)

2010/C 37/06

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: The Wellcome Foundation Ltd (ombud: R. Gilbey, avocat)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), Serono Genetics Institute S.A

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att förstainstansrätten har åsidosatt de rättsliga kraven i artiklarna 8.1 b och 52.1 a i förordning nr 40/94 (1) genom att fastställa överklagandenämndens beslut, och

—	upphäva den överklagade domen att fastställa överklagandenämndens beslut, såvitt domen innebar att förstainstansrätten vägrade att ogiltigförklara samtliga harmoniseringsbyråns och förstainstansrättens beslut om kostnader, samt besluta att harmoniseringsbyrån ska ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande, på grundval av omständigheterna i målet som de framgår av varumärkesregistren och vad som framkommit inför harmoniseringsbyrån, att förstainstansrätten utan rättslig grund har funnit, att graden av uppmärksamhet hos omsättningskretsen var hög.

Klaganden gör även gällande att förstainstansrätten har vägrat beakta bevisning som har åberopats av klaganden. Denna bevisning innebär endast en utförligare framställning av de argument och den bevisning som redan hade åberopats inför harmoniseringsbyrån och borde därför ha ansetts tillåten.

Klaganden gör vidare gällande att förstainstansrätten, vid beskrivningen av graden av varuslagslikhet mellan varorna använder en terminologi som är otydlig och inkonsekvent och således inte anger precisa, korrekta och konsekventa skäl för domen i fråga.

På grundval av de omständigheter som har lagts fram för förstainstansrätten, gör klaganden gällande att förstainstansrätten har tillämpat felaktiga, ofullständiga och bristfälliga rättsliga kriterier för att komma fram till slutsatsen att överklagandenämnden hade rätt när den fastställde att varuslagslikheten mellan varorna var liten.

Klaganden gör gällande att förstainstansrätten, på grundval av de omständigheter som har lagts fram för förstainstansrätten, har underlåtit att tillämpa rätt kriterium för en omfattande jämförelse av kännetecknen genom slutsatsen att känneteckenslikheten var liten.

Slutligen gör klaganden gällande att förstainstansrätten, genom att ha gjort rättsligt felaktiga, ofullständiga eller bristfälliga prövningar för att definiera omsättningskretsen och bedöma varuslags- och känneteckenslikheten, har grundat sin slutsats om risk för förväxling på felaktiga, ofullständiga eller bristfälliga rättsliga kriterier.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2 s. 3

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/4

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya av den dom som förstainstansrätten meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-465/09 P)

2010/C 37/07

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya (ombud: I. Sáenz-Cortabarría Fernández y M. Morales Isasi, abogados)

Övriga parter i målet: Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava, Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa, Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco, Confederación Empresarial Vasca (Confebask), Europeiska gemenskapernas kommission och Comunidad Autónoma de la Rioja

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att talan om överklagande kan tas upp till prövning och bifalla den,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla talan i första instans,

—	i andra hand, återförvisa målet till förstainstansrätten och, om nödvändigt, ålägga denna att beakta den bevisning som avvisats,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

1.	Förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning i skälen till den överklagade domen genom att dra slutsatsen att talan i mål T-30/01 saknade föremål.

Förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning genom att anse att det krävdes ett uttryckligt beslut av kommissionen (riktat mot den aktuella medlemsstaten) för att det inledande förfarandet avseende undersökningen av den omtvistade åtgärden, vilket ägde rum innan förordning nr 659/1999 trädde i kraft, skulle anses avslutat.

Förstainstansrätten missuppfattade beslutet av den 28 november 2000 genom att anse att detta beslut innebar ett avslut på det inledande förfarande av den omtvistade skatteåtgärden som inleddes genom det klagomål som framställdes år 1994. Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte anse att den omprövning av den omtvistade skatteåtgärden som ägde rum år 2000, borde ha genomförts inom ramen för det förfarande som etablerats för befintliga stöd

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte beakta handläggningsreglerna om bevisbörda och bevisvärdering, särskild med avseende på den bevisning som utgörs av beslutet av den 28 november 2000 (dess trovärdighet och bevisstyrka). Förstainstansrätten åsidosatte rätten till en rättvis rättegång.

Förstainstansrätten åsidosatte handläggningsreglerna om bevisbörda och bevisvärdering vad avser de objektiva, relevanta, överensstämmande och slutgiltiga uppgifter som framlagts i målet, och som utgör stöd för att kommissionen, innan beslutet av den 28 november 2000 fattades, hade slutfört sin preliminära undersökning av den omtvistade skatteåtgärden. Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte fastställa att den omprövningen av den omtvistade skatteåtgärden som ägde rum år 2000 borde ha genomförts inom ramen för det förfarande som etablerats för befintliga stöd.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte iaktta handläggningsreglerna om bevisning, och genom beslutet att inte beakta den bevisning som klaganden åberopat avseende den omständigheten att kommissionen uppvisat vissa handlingar som, mot bakgrund av förstainstansrättens motivering av sitt beslut att ogilla klagandens talan, visat sig vara av betydelse för klagandens möjlighet att försvara sina intressen. Förstainstansrätten åsidosatte principerna om en rättvis rättegång och om jämlikhet i medel, samt skyddet för rätten till försvar.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/5

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-466/09 P)

2010/C 37/08

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava (ombud: I. Sáenz-Cortabarría Fernández y M. Morales Isasi, abogados)

Övriga parter i målet: Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya, Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa, Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco, Confederación Empresarial Vasca (Confebask), Europeiska gemenskapernas kommission och Comunidad Autónoma de la Rioja

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att talan överklagande kan tas upp till prövning och bifalla talan,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla den talan som framställdes i första instans

—	i andra hand, fastställa att målet ska återförvisas till förstainstansrätten och ålägga denna att beakta den bevisning som avvisats, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

1.	Förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning i skälen till den överklagade domen genom att dra slutsatsen att talan i mål T-30/01 saknade föremål.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/6

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-467/09 P)

2010/C 37/09

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa (ombud: I. Sáenz-Cortabarría Fernández och M. Morales Isasi, abogados)

Övriga parter i målet: Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava, Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco, Confederación Empresarial Vasca (Confebask), Europeiska gemenskapernas kommission och Comunidad Autónoma de la Rioja

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	förklara att överklagandet kan tas upp till sakprövning och att det är välgrundat,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla klagandens yrkanden i första instans,

—	i andra hand återförvisa målet till tribunalen och i så fall ålägga denna att tillåta den avvisade bevisningen, och

—	fastställa att kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i förevarande mål.

Grunder och huvudargument

1.	Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid utformningen av skälen i den överklagade domen i den del som avser förstainstansrättens konstaterande att talan i mål T-31/01 har förlorat sitt föremål.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att finna att det innan förordning (EG) nr 659/1999 (1) trädde i kraft krävdes ett uttryckligt beslut från kommissionen (riktat till medlemsstaten) för att det preliminära granskningsförfarandet avseende den omtvistade skatteåtgärden skulle anses avslutat.

Förstainstansrätten har missuppfattat beslutet av den 28 november 2000 genom att anse att detta beslut avslutade ett preliminärt granskningsförfarande avseende den omtvistade skatteåtgärden var avslutat, ett förfarande som enligt klaganden inleddes till följd av en anmälan som registrerades i april 1994. Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte anse att den förnyade granskningen av den omtvistade skatteåtgärden under år 2000 borde ha vidtagits inom ramen för det förfarande som gäller för befintliga stöd.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att den inte följde de processrättsliga reglerna om bevisbörda och bevisvärdering, särskilt vad gäller den skriftliga bevisning som utgjordes av beslutet av den 28 november 2000 (dess tillförlitlighet och beviskraft). Förstainstansrätten har vidare åsidosatt rätten till en rättvis rättegång.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att den inte följde de processrättsliga reglerna om bevisbörda och bevisvärdering vad gäller de objektiva, relevanta, samstämmiga och avgörande indicierna i målet, vilka visar att kommissionen hade genomfört ett preliminärt granskningsförfarande avseende den omtvistade åtgärden och avslutat detta före beslutet av den 28 november 2000. Den har också gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte anse att den förnyade granskningen av den omtvistade skatteåtgärden under år 2000 borde ha vidtagits inom ramen för det förfarande som gäller för befintliga stöd.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att den inte följde de processrättsliga reglerna om bevisupptagning, utan beslutade att avvisa klagandens bevisning i form av vissa dokument från kommissionen, bevisning som, mot bakgrund av förstainstansrättens argument för att ogilla klagandens yrkande, var grundläggande för att klaganden skulle kunna tillvarata sina intressen. Förstainstansrätten har slutligen åsidosatt rätten till en rättvis rättegång, principen om att parterna ska vara likställda i processen och principen om rätten till försvar.

(1) Rådets förordning (EG) br nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/7

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya av den dom som förstainstansrätten meddelade den 9 september 2009 i mål de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-468/09 P)

2010/C 37/10

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya (ombud: I. Sáenz-Cortabarría Fernández och M. Morales Isasi, abogados)

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	ta upp överklagandet till sakprövning och bifalla det,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla den i första instans förda talan, yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 3 i det angripna beslutet,

—	i andra hand återförvisa målet till tribunalen och i så fall ålägga den att tillåta den avvisade bevisningen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna vid förstainstansrätten och vid domstolen samt förlikta intervenienten, Comunidad Autónoma de la Rioja, att ersätta rättegångskostnaderna vid förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att det innan förordning (EG) nr 659/1999 (1) trädde i kraft krävdes ett uttryckligt beslut från kommissionen (riktat till medlemsstaten) för att det preliminära granskningsförfarandet avseende den omtvistade skatteåtgärden skulle anses avslutat.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att bedöma att den omtvistade skatteåtgärd som vidtogs år 1993 utgjorde driftstöd genom att tillämpa den definition av investeringsstöd som gäller enligt 1998 års riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål. Förstainstansrätten har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen och i synnerhet principen om förbud mot retroaktiv tillämpning.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning med avseende på begreppet ”relevanta upplysningar” för den preliminära granskningen av en skatteordning på området för statligt stöd, vilket ledde till att förstainstansrätten bedömde att det preliminära förfarandet inte var orimligt långt.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att bedöma att en tidsperiod om 79 månader, som i det aktuella fallet, inte är en orimligt lång tid för ett preliminärt granskningsförfarande avseende den omtvistade skatteåtgärden och genom att sålunda finna att kommissionen inte har åsidosatt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 mot bakgrund av rättssäkerhetsprincipen.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att bedöma att det i det aktuella fallet inte föreligger exceptionella omständigheter som motiverar berättigade förväntningar på att den omtvistade skatteåtgärden var rättsenlig, vilket utgör hinder för att fatta beslut om återkrav av stödet enligt artikel 14.1 i förordning nr 659/1999. Vidare har förstainstansrätten missuppfattat beslutet.

10.	Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att bedöma att kommissionen i det aktuella fallet inte har åsidosatt principen om likabehandling, vilken utgör hinder för att fatta beslut om återkrav av stödet enligt artikel 14.1 i förordning nr 659/1999.

11.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/8

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava av den dom som förstainstansrätten meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T- T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-469/09 P)

2010/C 37/11

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava (ombud: I. Sáenz-Cortabarría Fernández och M. Morales Isasi, abogados)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att talan om överklagande kan tas upp till prövning och bifalla den,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla talan i första instans, särskilt med avseende på ogiltigförklaringen av artikel 3 i det omtvistade beslutet,

—	i andra hand, återförvisa målet till förstainstansrätten och, om nödvändigt, ålägga denna att beakta den bevisning som avvisats,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande, och förplikta den intervenerande parten, Comunidad Autónoma de la Rioja att bära sina rättegångskostnader i första instans.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att anse att det krävdes ett uttryckligt beslut av kommissionen (riktat mot den aktuella medlemsstaten) för att det inledande förfarandet för undersökning av den omtvistade skatteåtgärden, innan förordning nr 659/1999 trädde i kraft, skulle anses avslutat.

Förstainstansrätten missuppfattade beslutet av den 28 november 2000 genom att anse att detta beslut innebar ett avslut på det inledande förfarandet avseende den omtvistade skatteåtgärden som inleddes genom det klagomål som framställdes år 1994. Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte anse att den omprövning av den omtvistade skatteåtgärden som ägde rum år 2000, borde ha genomförts inom ramen för det förfarande som etablerats för befintliga stöd.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att bekräfta den beteckning som driftstöd som gavs den omtvistade skatteåtgärden som antogs år 1993, genom tillämpning av den definition av investeringsstöd som avses i 1998 års riktlinjer om regionalstöd. Förstainstansrätten åsidosatte principen om rättssäkerhet och särskilt principen om förbud mot retroaktiva påföljder.

6.	Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att, med stöd av begreppet ”relevant information” som gäller för det inledande förfarandet avseende skatteregler på området för statliga stöd, besluta att det inledande förfarandets varaktighet inte var orimligt lång.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att fastställa att en varaktighet av 79 månader inte, i de aktuella omständigheterna, utgjorde en orimligt lång tidsperiod för ett inledande förfarande. Förstainstansrätten ansåg därför att artikel 14.1 i förordning nr 659/1999, jämförd med rättssäkerhetsprincipen, inte hade åsidosatts.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att fastställa att de exceptionella omständigheter som kunde föranleda uppkomsten av berättigade förväntningar avseende lagenligheten av den omtvistade skatteåtgärdens, vilken utgjorde hinder för ett åläggande av återkrav av stödet enligt artikel 14.1 i förordning nr 659/1999, inte förelåg.

10.	Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att finna att principen om likabehandling inte hade åsidosatts i de aktuella omständigheterna. Den principen utgör hinder för ett åläggande av återkrav av stödet enligt artikel 14.1 i förordning nr 659/1999.

11.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte iaktta handläggningsreglerna om bevisning och genom att besluta att inte beakta den bevisning som klaganden åberopat avseende den omständigheten att kommissionen uppvisat vissa handlingar som, mot bakgrund av förstainstansrättens motivering av sitt beslut att ogilla klagandens talan, visat sig vara av stor betydelse för klagandens möjlighet att försvara sina intressen. Förstainstansrätten åsidosatte principerna om en rättvis rättegång och om jämlikhet i medel, samt skyddet för rätten till försvar.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/10

(Mål C-470/09 P)

2010/C 37/12

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa (ombud: I. Sáenz-Cortabarría Fernández och M. Morales Isasi, abogados)

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	förklara att överklagandet kan tas upp till sakprövning och att det är välgrundat,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla klagandens yrkanden i första instans, närmare bestämt yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 3 i det omtvistade beslutet,

—	i andra hand återförvisa målet till tribunalen och i så fall ålägga denna att tillåta den avvisade bevisningen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i överklagandet och förplikta intervenienten, Comunidad Autónoma de la Rioja, att ersätta rättegångskostnaderna i första instans.

Grunder och huvudargument

10.	Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att bedöma att kommissionen i det aktuella fallet inte har åsidosatt principen om likabehandling, vilken utgör hinder för att fatta beslut om återkrav av stödet enligt artikel 14.1 i förordning nr 659/1999.

11.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/11

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-227/01–T-229/01 och T-265/01, T-266/01 och T-270/01, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava och Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-471/09 P)

2010/C 37/13

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya (ombud: advokaterna I. Sáenz-Cortabarría Fernández och M. Morales Isasi)

Övriga parter i målet: Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava, Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa, Confederación Empresarial Vasca (Confebask), Cámara Oficial de Comercio, Industria y Navegación de Vizcaya, Cámara Oficial de Comercio e Industria de Álava, Cámara Oficial de Comercio, Industria y Navegación de Guipúzcoa, Europeiska gemenskapernas kommission och Comunidad Autónoma de la Rioja

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	uppta förevarande överklagande till sakprövning,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla talan i första instans, varmed avses andrahandsyrkandet om ogiltigförklaring av artikel 3 i det angripna beslutet,

—	i andra hand återförvisa målet till tribunalen och såvitt erforderligt förordna att denna upptar den tidigare avvisade bevisningen till prövning, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättgångskostnaderna i förfarandet i första instans och i överklagandet samt förplikta den övriga parten i målet, Comunidad Autónoma de la Rioja, att ersätta rättegångskostnaderna i förfarandet i första instans.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrättens fastställande att det i det förevarande fallet inte föreligger sådana exceptionella omständigheter som ger upphov till berättigade förväntningar om att den omtvistade skattebestämmelsen är lagenlig, vilka förväntningar medför att det inte går att återkräva stöden i enlighet med artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 (1) jämförd med principen om skydd för berättigade förväntningar, utgör en felaktig rättstillämpning. Saken har missuppfattats i första instans och den kontradiktoriska principen har åsidosatts. Den enligt rättspraxis gällande motiveringsskyldigheten har åsidosatts. Förstainstansrätten har underlåtit att iaktta processrättsliga regler om bevisvärdering genom att bortse från det materiella innehållet i handlingarna i målet och därmed gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning.

Varken den formella skillnaden mellan den omtvistade skattebestämmelsen och den bestämmelse som är föremål för beslut 93/337 (2), eller den omständigheten att kommissionen skulle ha kunnat motivera urvalskriteriet på andra grunder än den som uttryckligen anges i beslut 93/337, och inte heller det fastställande av oförenlighet som förekommer i beslut 93/337 utgör tillräcklig rättslig grund för att förstainstansrätten ska underlåta att ta ställning till huruvida det förelåg en exceptionell omständighet som, ensam eller i förening med andra omständigheter enligt handlingarna i målet, hindrar kommissionen från att återkräva de stöd som avses i det angripna beslutet.

Förstainstansrätten har missuppfattat saken i målet mellan parterna eftersom den funnit att de omtvistade bestämmelserna i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02 inte kan likställas med den nu omtvistade skattebestämmelsen av skattetekniska skäl och stödets omfattning. Förstainstansrätten har därigenom även åsidosatt den kontradiktoriska principen och gjort sig skyldig till ett uppenbart åsidosättande av den motiveringsskyldighet som följer av fast rättspraxis.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att slå fast att kommissionens inställning till skattebefrielsen och/eller skattelättnaden år 1993 — sådan denna inställning framgår av handlingarna i målen, vilken förstainstansrätten underlät att beakta varmed den åsidosatte processrättsliga bestämmelser — inte utgör en exceptionell omständighet som skulle ha kunnat motivera någon form av berättigade förväntningar om att den omtvistade skattebestämmelsen är lagenlig, vilket skulle innebära ett hinder mot återkrav av stöden enligt artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 då ett sådant krav skulle strida mot principen om berättigade förväntningar.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning eftersom den underlåtit att iaktta punkt 1 i artikel 14 i förordning nr 659/1999 jämförd med proportionalitetsprincipen, vilket innebär ett hinder mot att återkräva de investeringsstöd som inte överstiger den högsta gränsen för regionala stöd.

Förstainstansrätten har åsidosatt den allmänna proportionalitetsprincipen eftersom den inte funnit att kommissionen åsidosatte denna princip när den återkrävde hela det belopp som beviljats som skattelättnad med 45 procent av investeringarna, i stället för endast den del av beloppet som överstiger den högsta gränsen för regionala stöd i Baskien.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att inte iaktta de processrättsliga reglerna om bevisprövning samt genom att inte tillåta bevisning från klaganden i form av vissa handlingar från kommissionen som med hänsyn till förstainstansrättens grund för att avslå klagandens yrkande, är av central betydelse för försvaret av klagandens intressen. Åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång, av principen om jämlikhet i medel och av rätten till försvar.

Förstainstansrätten har åsidosatt den klagandens grundläggande rätt till en rättvis rättegång, eftersom den inte tillät ett bevis som är av central betydelse för klaganden, och den åsidosatte därmed klagandens rätt till försvar eftersom klagandens yrkande underkändes med argumentet att denne inte lyckats bevisa just det som den avvisade bevisningen var tänkt att styrka. Om inte kommissionens uttryckliga slutgiltiga ståndpunkt avseende ogillandet av en talan år 1994 mot 1993 års skattebestämmelser (inklusive en skattelättnad), vilka bestämmelser i allt väsentligt är identiska med den omtvistade bestämmelsen, utgör en exceptionell omständighet, så är åtminstone kommissionens förhållningssätt en sådan eftersom detta beteende gav upphov till berättigade förvändningar om att 1993 års skattebestämmelser var lagenliga, vilka förväntningar föranledde klaganden att införa den nu omtvistade skattebestämmelsen.

(1) Rådets direktiv nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (AGT L 83, s. 1).

(2) Kommissionen beslut 93/337 av den 10 maj 1993 om ett system av skattestöd vid investeringar i Baskien (EGT L 134, s. 25).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/12

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i mål T-227/01 — T-229/01, T-265/01, T-266/01 och T-270/01, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava och Comunidad Autónoma del País Vasco mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-472/09 P)

2010/C 37/14

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava (ombud: I. Sáenz-Cortabarría Fernández och M. Morales Isasi, abogados)

Övriga parter i målet: Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco, Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya, Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa, Confederación Empresarial Vasca (Confebask), Cámara Oficial de Comercio, Industria y Navegación de Vizcaya, Cámara Oficial de Comercio e Industria de Álava, Cámara Oficial de Comercio, Industria y Navegación de Guipúzcoa och Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ta upp överklagandet till sakprövning och bifalla det,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla den i första instans förda talan, närmare bestämt andrahandsyrkandet om ogiltigförklaring av artikel 3 i det omtvistade beslutet,

—	i andra hand återförvisa målet till tribunalen och förordna att den avvisade bevisningen ska tillåtas,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i både första och andra instans och förplikta Comunidad Autónoma de la Rioja att ersätta rättegångskostnaderna i första instans.

Grunder och huvudargument

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i det förevarande fallet fann att det inte förelåg exceptionella omständigheter som medförde att klaganden fick berättigade förväntningar på att de omtvistade skattebestämmelserna var rättsenliga och som utgjorde hinder för att kräva återbetalning av stödet i enlighet med artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 (1) jämförd med principen om skydd för berättigade förväntningar. Tribunalen har även överskridit ramarna för rättegången och åsidosatt den kontradiktoriska principen. Den har inte heller uppfyllt den motiveringsplikt som följer av rättspraxis. Vidare har den gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte iaktta processuella bestämmelser om bevisprövning då den bortsett från det materiella innehållet i handlingar i målet.

Varken den formella skillnaden mellan de omtvistade skattebestämmelserna och de bestämmelser som var föremål för beslut 93/337 (2) eller den omständigheten att kommissionen kunde ha motiverat urvalskriteriet genom att grunda sig på en annan omständighet än den som uttryckligen angavs i beslut 93/337, liksom inte heller påståendet i beslut 93/337 att bestämmelserna var oförenliga med gemenskapsrätten, utgör tillräckliga skäl för tribunalen att underlåta att pröva huruvida det förelåg en exceptionell omständighet som i sig självt eller i förening med andra omständigheter i förevarande fall utgjorde hinder för kommissionen att besluta om återkrav av det stöd som avses i det omtvistade beslutet.

Tribunalen har överskridit ramarna för rättegången, åsidosatt den kontradiktoriska principen och dessutom uppenbart inte uppfyllt sin motiveringsplikt såsom denna framgår av rättspraxis, när den fann att de omtvistade bestämmelserna i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02 inte var analoga med de omtvistade skattebestämmelserna med anledning av den beskattningsmetod som valts och omfattningen av skattelättnaden.

Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att anse att kommissionens inställning till skattelättnaden och/eller skattetillgodohavandet för år 1993 — enligt handlingarna i målet, vilka inte har prövats av tribunalen, vilken därigenom har åsidosatt processuella bestämmelser — inte utgör en exceptionell omständighet som kan ha motiverat uppkomsten av någon form av berättigade förväntningar på att de omtvistade skattebestämmelserna var rättsenliga och som skulle kunna utgöra hinder för återkrav av stödet i enlighet med artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 på grund av att ett sådant återkrav skulle strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar.

Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att åsidosätta artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 jämförd med proportionalitetsprincipen, som utgör hinder för att besluta om återkrav av investeringsstöd som inte överstiger det högsta tillåtna regionalstödet.

Tribunalen har åsidosatt den allmänna proportionalitetsprincipen genom att inte finna att kommissionen åsidosatte denna princip då den krävde återbetalning av samtliga belopp som beviljats i av ett skattetillgodohavande på 45 procent av det investerade beloppet, i stället för endast de belopp som översteg det högsta tillåtna regionalstödet i Baskien.

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den åsidosatt processuella bestämmelser om bevisprövning och beslutat att inte tillåta den bevisning som klaganden åberopat i form av ingivande av vissa handlingar från kommissionen. Dessa handlingar är av avgörande betydelse för att tillvarata klagandens intressen, med hänsyn till de argument som tribunalen framfört för att ogilla klagandens talan. Tribunalen har gjort sig skyldig till en kränkning av rätten till en rättvis rättegång, principen om likhet i medel och rätten till försvar.

Genom att inte tillåta den åberopade bevisningen har tribunalen kränkt klagandens grundläggande rätt till en rättvis rättegång, då den avvisat bevisning som är av avgörande vikt för klaganden. Tribunalen har därigenom kränkt klagandens rätt till försvar, då dennes talan har ogillats med motiveringen att klaganden inte har styrkt just det som denne önskade styrka genom den avvisade bevisningen, nämligen kommissionens uttryckliga och slutliga ställningstagande till anmälan år 1994 avseende 1993 års skattebestämmelser (däribland bestämmelser om skattetillgodohavande) vilka i sak är identiska med de omtvistade bestämmelserna, vilket innebar att anmälan avslogs och i vart fall utgjorde en exceptionell omständighet då den gett upphov till berättigade förväntningar på att 1993 års skattebestämmelser var rättsenliga och därigenom föranlett antagandet av de omtvistade skattebestämmelserna.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1)

(2) Kommissionens beslut 93/337/EEG av den 10 maj 1993 om ett system för skattestöd vid investeringar i Baskien (EGT L 134, s. 25)

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/14

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-227/01–229/01 och 265/01, T-266/01 samt 270/01 Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava y Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-473/09 P)

2010/C 37/15

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa (ombud: I. Sáenz-Cortabarría Fernández och M. Morales Isasi, abogados)

Övriga parter i målet: Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco, Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava, Confederación Empresarial Vasca (Confebask), Cámara Oficial de Comercio, Industria y Navegación de Vizcaya, Cámara Oficial de Comercio e Industria de Álava, Cámara Oficial de Comercio, Industria y Navegación de Guipúzcoa, Europeiska gemenskapernas kommission och Comunidad Autónoma de la Rioja

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att förevarande talan om överklagande kan tas upp till sakprövning och bifalla talan,

—	ogiltigförklara den överklagade domen,

—	bifalla det yrkande som framställdes i första instans, kort sagt, det andrahandsyrkande om ogiltigförklaring av artikel 3 i det omtvistade beslutet,

—	i andra hand, återförvisa målet till förstainstansrätten och, uppmana den att tillämpa den avvisade bevisningen,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och inför domstolen, samt förplikta Comunidad Autónoma de la Rioja att ersätta rättegångskostnaderna i första instans.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att fastställa att det i förevarande fall inte förelåg några exceptionella omständigheter som motiverade att klaganden hade berättigade förväntningar avseende lagenligheten av den omtvistade skatteåtgärden, vilken utgjorde hinder för ett återkrav av stödet enligt artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 (1), jämförd med principen om skydd för berättigade förväntningar. De begrepp som var föremål för diskussion i första instans missuppfattades och den kontradiktoriska principen, samt rättspraxis avseende motiveringsskyldigheten åsidosattes. Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte iaktta reglerna för bevisvärdering genom att bortse från innehållet i handlingarna i målet.

Vare sig den formella skillnaden mellan den omtvistade skatteåtgärden och den åtgärd som var föremål för beslut nr 92/227 eller den omständigheten att kommissionen skulle ha kunnat grunda sin motivering av selektivitetskriteriet på andra uppgifter än de som förekommer i beslut nr 93/337, eller konstaterandet om oförenlighet i detta beslut, utgjorde en tillräcklig motivering till att förstainstansrätten inte konstaterar att det föreligger en exceptionell omständighet, som ensam eller i förening med andra omständigheter som föreligger i förevarande mål utgör hinder för att kommissionen beslutar om återbetalning av det stöd som avses i det omtvistade beslutet.

Genom att anse att de åtgärder som var i fråga i målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02-T-88/02 inte är analoga till de omtvistade skatteåtgärderna av skattetekniska skäl och med anledning av storleken på det belopp som ska återbetalas, missuppfattade förstainstansrätten villkoren för diskussionen mellan parterna och bortsåg från den kontradiktoriska principen. Den bortsåg dessutom från fast rättspraxis avseende motiveringsskyldigheten.

Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa att kommissionens agerande avseende undantagen från skatteplikt och/eller 1993 års skattelättnad — enligt vad som framgår av handlingar i målet, vilka inte undersöktes av förstainstansrätten i strid med handläggningsreglerna — inte utgör en exceptionell omständighet som kunde ha rättfärdigat någon sorts berättigade förväntningar med avseende på lagenligheten av den omtvistade skatteåtgärden som innebar ett hinder för återkrav av stöden enligt artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 med motiveringen av att detta stred mot principen om skydd för berättigade förväntningar.

Förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att åsidosätta artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 jämförd med proportionalitetsprincipen, vilken utgör hinder för återkrav av stöd knutna till investeringar som inte överstiger maxgränserna för regionalstöd i spanska Baskien

Förstainstansrätten åsidosatte den allmänna proportionalitetsprincipen genom att inte fastställa att kommissionen hade åsidosatt den nämnda principen då den krävde att samtliga utbetalade belopp i form av en skattelättnad på 45 procent av investeringarna återbetalas, i stället för enbart de belopp som översteg maxgränsen för regionalstöd i Baskien.

Förstainstansrätten gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte beakta handläggningsreglerna på området för bevisning eller den bevisning som sökanden framlagt avseende den omständigheten att kommissionen uppvisat vissa handlingar som, mot bakgrund av förstainstansrättens ogillande av klagandens talan, är av stor betydelse för dess möjlighet att försvara sina rättigheter. Klaganden gör även gällande att förstainstansrätten åsidosatte principerna om en rättvis rättegång och om jämlikhet i medel, samt skyddet för rätten till försvar.

Genom att inte beakta den bevisning som åberopats, åsidosatte förstainstansrätten klagandens grundläggande rätt till en rättvis rättegång, eftersom den avvisade bevisning som visat sig vara av stor betydelse för klaganden, och överträdde därmed klagandens rätt till försvar, eftersom klagandens talan ogillades med motiveringen att det som klaganden avsåg att bevisa med den bevisning som förstainstansrätten inte beaktat, inte visats. Bevisningen avsåg nämligen, om än inte kommissionens uttryckliga slutliga ställningstagande till det klagomål som ingavs år 1994 avseende 1993 års skatteregler (inklusive en skattelättnad), det vill säga åtgärder som var identiska med den omtvistade skatteåtgärden, så åtminstone kommissionens förhållningssätt som utgjorde en exceptionell omständighet i den mån detta gav upphov till berättigade förväntningar om att 1993 års skatteåtgärder var lagenliga, på grundval av vilka den omtvistade skatteåtgärden antogs.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 EG.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/15

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-227/01–T-229/01, T-265/01, T-266/01 och T-270/01, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava och Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-474/09 P)

2010/C 37/16

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya (ombud: advokaterna I. Sáenz-Cortabarría Fernández och M. Morales Isasi)

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	förklara att överklagandet kan tas upp till sakprövning och att det är välgrundat,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla det yrkande som framställts i första instans, närmare bestämt andrahandsyrkandet om ogiltigförklaring av artikel 3 i det omtvistade beslutet,

—	i andra hand, återförvisa målet till tribunalen och i så fall ålägga denna att tillåta den avvisade bevisningen,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i överklagandet, och förplikta intervenienten, Comunidad Autónoma de la Rioja, att ersätta rättegångskostnaderna i första instans.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att i det konkreta fallet bedöma att det inte förelåg exceptionella omständigheter som medförde att berättigade förväntningar hade uppstått om att den omtvistade skatteåtgärden var rättsenlig, vilket mot bakgrund av principen om skydd av berättigade förväntningar skulle ha hindrat att beslut om återkrav av stödet fattades, med tillämpning av artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 (1). De faktiska omständigheterna i målet har missuppfattats och den kontradiktoriska principen åsidosatts. Rättspraxis avseende motivering har åsidosatts.

Varken den formella skillnaden mellan den omtvistade skatteåtgärden och den åtgärd som var föremål för beslut 93/337 (2), den omständigheten att kommissionen hade kunnat motivera selektivitetskriteriet med en annan omständighet än den som anges uttryckligen i beslut 93/337, eller den förklaring om oförenlighet som anges i beslut 93/337, utgör tillräckliga rättsliga skäl för att förstainstansrätten inte ska godta förekomsten av exceptionella omständigheter som, i sig eller i kombination med andra omständigheter som sammanfaller vad gäller besluten, hindrar att kommissionen beslutar om återkrav av det stöd som avses i det ifrågasatta beslutet.

Genom att fastslå att de omtvistade åtgärderna i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02 av skattetekniska skäl och skäl som rör storleken på lättnaden inte är jämförbara med den omtvistade skatteåtgärden, har förstainstansrätten missförstått de faktiska omständigheterna i målet, åsidosatt den kontradiktoriska principen och, därutöver, gjort ett uppenbart åsidosättande av fast rättspraxis avseende motivering.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastslå att kommissionens förhållningssätt till 1993 års skatteundantag, liksom till skattelättnaden enligt lag 22/1993, inte utgör en exceptionell omständighet som har kunnat ge upphov till någon form av berättigad förväntan om att den omtvistade skatteåtgärden var rättsenlig, vilket skulle ha hindrat återkrav av stödet enligt artikel 14.1 i förordning 659/1999, med hänsyn till att ett sådant återkrav skulle strida mot principen om skydd av berättigade förväntningar.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte iaktta rättegångsreglerna om bevisning och genom att avvisa av klaganden föreslagen bevisning, avseende företeendet av bestämda handlingar från kommissionen, vilka, mot bakgrund av de skäl som förstainstansrätten angett som skäl för att ogilla klagandens yrkanden, visat sig vara fundamentala för försvaret av klagandens intressen. Förstainstansrätten har åsidosatt rätten till en rättvis rättegång, principen om parternas likställdhet i processen och rätten till försvar.

Genom att inte tillåta den föreslagna bevisningen har förstainstansrätten åsidosatt klagandens grundläggande rätt till en rättvis rättegång, eftersom den avvisade bevisning som har visat sig vara fundamental för klaganden och därigenom åsidosatte dennes rätt till försvar, med hänsyn till att klagandens yrkande ogillades av det skälet att den inte hade visat just det som skulle styrkas med den avvisade bevisningen: Om inte redan kommissionens uttryckliga slutliga ställningstagande avseende ett klagomål år 1994 rörande en i huvudsak identisk åtgärd som hade antagits 1993, vilket kommissionen avslog, utgör en exceptionell omständighet, så utgör åtminstone kommissionens handlande det, i den mån detta handlande förorsakade en berättigad förväntan om att 1993 års skatteåtgärder var rättsenliga, vilket ledde till att den omtvistade skatteåtgärden antogs år 1996.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT, L 83, s. 1)

(2) Kommissionens beslut 93/337/EEG av den 10 maj 1993, om ett system av skattestöd vid investeringar i Baskien (EGT L 134, s. 25)

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/16

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Ávala — Diputación Foral de Ávala av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-227/01–T-229/01, T-265/01, T-266/01 och T-270/01, Territorio Histórico de Ávala — Diputación Foral de Ávala och Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-475/09 P)

2010/C 37/17

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Ávala — Diputación Foral de Ávala (ombud: I. Sáenz-Cortabarría Fernández och M. Morales Isasi, abogados)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	förklara att överklagandet kan tas upp till sakprövning och att det är välgrundat,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla det yrkande som framställts i första instans, närmare bestämt andrahandsyrkandet om ogiltigförklaring av artikel 3 i det omtvistade beslutet,

—	i andra hand, återförvisa målet till tribunalen och i så fall ålägga denna att den avvisade bevisningen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i bägge instanser samt förplikta intervenienten Comunidad Autónoma de la Rioja att ersätta rättegångskostnaderna i första instans.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att i det konkreta fallet slå fast att det inte förelåg några exceptionella omständigheter som medförde berättigade förväntningar på att den omtvistade skatteåtgärden var rättsenlig, vilket mot bakgrund av principen om skydd av berättigade förväntningar skulle ha hindrat att beslut om återkrav av stödet fattades, med tillämpning av artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 (1). De faktiska omständigheterna i målet har missuppfattats och den kontradiktoriska principen åsidosatts. Rättspraxis avseende motivering har åsidosatts.

Varken den formella skillnaden mellan den omtvistade skatteåtgärden och den åtgärd som var föremål för beslut 93/337 (2), den omständigheten att kommissionen hade kunnat motivera selektivitetskriteriet utifrån andra faktorer än dem som uttryckligen framgår av beslut 93/337 eller förklaringen i beslut 93/337 att stödet var oförenligt med den gemensamma marknaden, utgör tillräckliga rättsliga skäl för att förstainstansrätten inte ska godta förekomsten av exceptionella omständigheter som, i sig eller i kombination med andra omständigheter som sammanfaller vad gäller besluten, hindrar att kommissionen beslutar om återkrav av det stöd som avses i det ifrågasatta beslutet.

Förstainstansrätten har, genom att slå fast att de omtvistade åtgärderna i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, av skattetekniska skäl och med hänsyn till storleken på skatteförmånen, inte kan anses vara analoga med den i målet aktuella skatteåtgärden, missuppfattat de faktiska omständigheterna i målet, åsidosatt den kontradiktoriska principen och gjort sig skyldig till ett uppenbart åsidosättande av rättspraxis avseende motivering.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att kommissionens förhållningssätt till 1993 års skatteundantag, liksom till skattelättnaden enligt lag 22/1993, inte utgör en exceptionell omständighet som har kunnat ge upphov till någon form av berättigad förväntan på att den omtvistade skatteåtgärden var rättsenlig, vilket skulle ha hindrat återkrav av stödet enligt artikel 14.1 i förordning 659/1999, med hänsyn till att ett sådant återkrav skulle strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar.

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte iaktta rättegångsreglera om bevisning och avvisa den bevisning som klaganden förebringat i form av vissa handlingar från kommissionen, handlingar som, mot bakgrund av förstainstansrättens skäl för att ogilla klagandens yrkanden har visat sig vara fundamentala för försvaret av klagandens intressen. Vidare har förstainstansrätten åsidosatt rätten till en rättvis rättegång, principen om parternas likställdhet i processen och rätten till försvar.

Genom att avvisa denna bevisning åsidosatte förstainstansrätten klagandens grundläggande rätt till en rättvis rättegång, eftersom den genom att avvisa bevisning som visat sig vara fundamental för klaganden åsidosatte klagandens rätt till försvar. Bevisningen avvisades nämligen av det skälet att den inte hade visat just det som skulle styrkas med den avvisade bevisningen. Om inte kommissionens uttryckliga och slutgiltiga ställningstagande avseende ett klagomål år 1994 rörande en i huvudsak identisk åtgärd som hade antagits år 1993, vilket kommissionen avslog, utgör en exceptionell omständighet, så gör åtminstone kommissionens handlande det, eftersom dess handlande gav upphov till en berättigad förväntan på att 1993 års skatteåtgärder var rättsenliga, vilket ledde till att den omtvistade skatteåtgärden antogs år 1996.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

(2) Kommissionens beslut 93/337/EEG av den 10 maj 1993 om ett system av skattestöd vid investeringar i Baskien (EGT L 134, s. 25).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/17

Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i mål T-227/01-T-229/01 och T-265/01, T-266/01 och T-207/01, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava och Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-476/09 P)

2010/C 37/18

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa (ombud: I. Sáenz-Cortabarría Fernández och M. Morales Isasi, abogados)

Övriga parter i målet: Comunidad Autónoma del País Vasco — Goberno Vasco, Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava, Confederación Empresarial Vasca (Confebask), Cámara Oficial de Comercio, Industria y Navegación de Vizcaya, Cámara Oficial de Comercio, Industria y Navegación de Guipúzcoa, Europeiska gemenskapernas kommission och Comunidad Autónoma de la Rioja

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	förklara att överklagandet kan tas upp till sakprövning och att det är välgrundat,

—	upphäva den överklagade domen,

—	bifalla klagandens yrkanden i första instans, närmare bestämt yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 3 i det omtvistade beslutet,

—	i andra hand återförvisa målet till tribunalen och i så fall ålägga denna att tillåta den avvisade bevisningen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i överklagandet och förplikta intervenienten, Comunidad Autónoma de la Rioja, att ersätta rättegångskostnaderna i första instans.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att i det konkreta fallet bedöma att det inte förelåg exceptionella omständigheter som medförde att berättigade förväntningar hade uppstått om att den omtvistade skatteåtgärden var rättsenlig, vilket mot bakgrund av principen om skydd för berättigade förväntningar skulle ha hindrat att beslut om återkrav av stödet fattades enligt artikel 14.1 i förordning nr 659/1999 (1). Förstainstansrätten har missuppfattat de faktiska omständigheterna i målet och åsidosatt den kontradiktoriska principen. Rättspraxis avseende motivering har åsidosatts.

Genom att fastslå att de omtvistade åtgärderna i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02 av skattetekniska skäl och skäl som rör storleken på lättnaden inte är jämförbara med den omtvistade skatteåtgärden, har förstainstansrätten missuppfattat de faktiska omständigheterna i målet, åsidosatt den kontradiktoriska principen och, därutöver, uppenbart åsidosatt fast rättspraxis avseende motivering.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget

(2) Kommissionens beslut 93/337/EEG av den 10 maj 1993, om ett system av skattestöd vid investeringar i Baskien (EGT L 134, s. 25)

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 25 november 2009 — Charles Defossez mot Christian Wiart, konkursförvaltare för Sotimon SARL, Office national de l’emploi, CGEA de Lille

(Mål C-477/09)

2010/C 37/19

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Charles Defossez

Motpart: Christian Wiart, i egenskap av konkursförvaltare för Sotimon SARL, Office national de l’emploi (fonds fermeture d’entreprises), CGEA de Lille

Tolkningsfrågor

Ska artikel 8a i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens, (1) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG, (2) i vars punkt 1 det föreskrivs att när ett företag som är verksamt på minst två medlemsstaters territorium blir insolvent, ska institutionen i den medlemsstat på vilkens territorium arbetstagarna normalt utför eller utförde sitt arbete vara behörig institution för betalningen av utestående fordringar till arbetstagarna, och i vars punkt 2 det föreskrivs att omfattningen av arbetstagarnas rättigheter ska fastställas i den lagstiftning som gäller för den behöriga garantiinstitutionen, tolkas så, att den föreskriver vilken institution som är behörig, med undantag för varje annan institution? Om nämnda bestämmelse inte ska tolkas på ovan nämnda sätt ska den då, med hänsyn till att direktivets syfte är att förstärka rättigheterna för de arbetstagare som har använt sig av sin rätt till fri rörlighet och med hänsyn till att direktivet enligt artikel 9 första stycket inte ska påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa eller utfärda lagar eller andra författningar som är gynnsammare för arbetstagarna, tolkas så att löntagaren behåller rätten att göra anspråk på den gynnsammaste garantin från den institution vid vilken arbetsgivaren är försäkrad och till vilken denne betalar avgifter enligt nationell rätt, istället för garantin från institutionen enligt artikel 8a direktivet?

(1) EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121.

(2) EGT L 270, s. 10.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Tarragona (Spanien) den 30 november 2009 — Brottmål mot Maguette Gueye

(Mål C-483/09)

2010/C 37/20

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Tarragona

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Maguette Gueye

Övriga parter: Ministerio Fiscal och Eva Caldes

Tolkningsfrågor

Ska brottsoffrets rätt att bli förstådd, som det hänvisas till i skäl 8 i rambeslutet (1), tolkas som en positiv förpliktelse för de statliga myndigheter som ansvarar för att beivra de brottsliga gärningarna att göra det möjligt för brottsoffret att uttrycka sin bedömning, sina tankar och sina åsikter beträffande de eventuella direkta konsekvenser för brottsoffrets liv som kan bli resultatet av påföljder som ådöms den gärningsman som brottsoffret är knutet till genom familjeband eller genom en nära känslomässig relation?

Ska artikel 2 i rambeslutet 2001/220/RIF tolkas så, att medlemsstaternas skyldighet att erkänna brottsoffrens rättigheter och legitima intressen innebär att de måste ta hänsyn till brottsoffrets åsikt när förfarandets straffrättsliga följder omedelbart och grundläggande kan påverka utvecklingen av brottsoffrets rätt till fri personlig utveckling, ett privatliv och ett familjeliv?

Ska artikel 2 i rambeslutet 2001/220/RIF tolkas så, att de statliga myndigheterna inte får underlåta att beakta brottsoffrets fria vilja när brottsoffret motsätter sig att besöksförbud utfärdas och upprätthålls när gärningsmannen är en familjemedlem, det inte föreligger någon objektiv risk för återfall i brott och det bedöms att graden av personlig, social, kulturell och emotionell förmåga utesluter att brottsoffret är underkastat gärningsmannen, eller ska nämnda åtgärd tvärtom anses rättsenlig i samtliga fall, med hänsyn till den särskilda karaktären hos denna typ av brott?

Ska artikel 8 i rambeslutet 2001/220/RIF, i vilken det fastställs att staterna ska säkerställa adekvat skydd för brottsoffren, tolkas så att den innebär att det är tillåtet med en generell och obligatorisk skyldighet att utfärda besöksförbud eller kontaktförbud såsom tilläggsstraff i samtliga fall där den gärning som brottsoffret har blivit utsatt för utgörs av brott inom familjen, med hänsyn till den särskilda karaktären hos denna typ av brott, eller innebär artikel 8 tvärtom att det ska ske en individuell bedömning som gör det möjligt att i varje enskilt fall avgöra vilken skyddsnivå som, med beaktande av föreliggande intressen, ska anses utgöra ett adekvat skydd?

Ska artikel 10 i rambeslutet 2001/220/RIF tolkas så att det är möjligt att generellt utesluta medling i straffrättsliga förfaranden som avser brott inom familjen, med hänsyn till den särskilda karaktären hos denna typ av brott, eller ska medling tvärtom vara tillåten även i sådana förfaranden, med en avvägning i varje enskilt fall mellan föreliggande intressen?

(1) Rådets rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden.(EGT L 82, s. 1)

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal da Relação do Porto (Portugal) den 30 november 2009 — Manuel Carvalho Ferreira Santos mot Companhia Europeia de Seguros S.A.

(Mål C-484/09)

2010/C 37/21

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal da Relação do Porto

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Manuel Carvalho Ferreira Santos

Svarande: Companhia Europeia de Seguros S.A.

Tolkningsfråga

Är möjligheten att fördela ansvaret i proportion till hur mycket var en har bidragit till skadan (artikel 506.1 och 506.2 i civillagen) när fordon kolliderar och skadehändelsen inte kan tillskrivas någon av förarna på grund av culpa, och en av förarna åsamkas person- och sakskador (den skadelidande som begär ersättning), en fördelning som direkt påverkar det ersättningsbelopp som utges till den skadelidande för sakskador och ideella skador som uppkommit till följd av de personskador han har åsamkats eftersom denna ansvarsfördelning innebär motsvarande minskning av ersättningsbeloppet, oförenlig med gemenskapsrätten, och närmare bestämt artikel 3.1 i första direktivet (72/166/EEG) (1), artikel 2.1 i andra direktivet (84/5/EEG) (2) och artikel 1 i tredje direktivet (90/232/EEG) (3), såsom Europeiska gemenskapernas domstol har tolkat dessa bestämmelser?

(1) Rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111).

(2) Rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90).

(3) Rådets tredje direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 129, s. 33; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 189)

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 1 december 2009 — Viamex Agrar Handels GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(Mål C-485/09)

2010/C 37/22

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Viamex Agrar Handels GmbH

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Tolkningsfrågor

Är punkt 48.5 i kapitel VII i bilagan till rådets direktiv 91/628/EEG av den 19 november 1991 om skydd av djur vid transport och om ändring av direktiven 90/425/EEG och 91/496/EEG (1), i dess lydelse enligt rådets direktiv 95/29/EG av den 29 juni 1995 om ändring av direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport (2) tillämplig på järnvägstransporter?

Är den nationella domstolen i sådana fall där åsidosättandet av direktiv 91/628/EEG inte har lett till att djuren har dött skyldig att, i allmänhet, pröva om den behöriga myndigheten i medlemsstaten har tillämpat bestämmelserna i artikel 5.3 i kommissionens förordning (EG) nr 615/98 av den 18 mars 1998 om särskilda tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag när det gäller levande nötkreaturs välbefinnande vid transport (3) i enlighet med proportionalitetsprincipen?

(1) EGT L 340, s. 17

(2) EGT L 148, s. 52

(3) EGT L 82, s. 19

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van Beroep te Gent (Belgien) den 30 november 2009 — Vandoorne BV mot belgiska staten

(Mål C-489/09)

2010/C 37/23

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Beroep te Gent

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Vandoorne BV

Motpart: Belgiska staten

Tolkningsfrågor

Är den belgiska lagstiftningen, särskilt artikel 58.1 jämförd med artikel 77.1.7 i mervärdesskattelagen, förenlig med artikel 27 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG, enligt vilken medlemsstaterna får genomföra förenklingsåtgärder, och/eller med artikel 11 C.1 i samma direktiv, som ger utrymme för en rätt till återbetalning av mervärdesskatt om betalning helt eller delvis uteblir, då den nationella lagstiftningen innebär att 1) uppbörden av mervärdesskatt vid leverans av tobaksvaror förenklas genom att uppbörd sker vid ett enda tillfälle, vid källan, och 2) rätten till återbetalning av mervärdesskatt på grund av helt eller delvis förlorad betalning inte gäller för skattskyldiga i de olika mellanled som erlägger mervärdesskatt på tobaksvaror?

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/21

Talan väckt den 30 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-490/09)

2010/C 37/24

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Rozet och E. Traversa)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 i EG-fördraget genom att vidhålla de aktuella lydelserna av dels artikel 24 i socialförsäkringslagen (Code des assurances sociales), enligt vilken kostnader för biomedicinska analyser som utförts i en annan medlemsstat inte ersätts eftersom dessa analyser endast ersätts genom betalning av tredjeman, dels artikel 12 i föreskrifterna för Union des caisses de maladie, i vilka det föreskrivs att ersättning för kostnader för biomedicinska analyser som utförts i en annan medlemsstat förutsätter att administreringskraven i nationella överenskommelser i Luxemburg har iakttagits till fullo, och

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I sin talan gör kommissionen gällande att svaranden har åsidosatt principen om frihet att tillhandahålla tjänster, som anges i artikel 49 EG, genom att ha vidhållit bestämmelser som utesluter ersättning för analys- och undersökningskostnader från biomedicinska laboratorier i andra medlemsstater eller föreskriver att en dylik ersättning endast får utbetalas om de administreringskrav som uppställs i den luxemburgska lagstiftningen till fullo har iakttagits.

Sökanden gör som exempel gällande att de nationella myndigheterna bara ersätter kostnader för de analyser och undersökningar som utförts i ett avskilt laboratorium som till fullo uppfyller de krav som uppställs i den luxemburgska lagstiftningen. I vissa medlemstater utförs emellertid denna typ av analyser inte i ett laboratorium, utan av läkaren själv.

Enligt kommissionen kan de aktuella inskränkningarna inte motiveras av ett tvingande skäl av allmänintresse och de är inte heller nödvändiga och proportionerliga medel för att uppnå det eftersträvade målet om skydd för folkhälsan.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/21

Talan väckt den 1 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal

(Mål C-493/09)

2010/C 37/25

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och M. Afonso)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63 FEUF och artikel 40 i EES-avtalet, genom att beskatta utdelning till utländska pensionsfonder till en högre skattesats än den som tas ut på utdelning till inhemska pensionsfonder, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt vad som föreskrivs i Estatuto dos Beneficios Fiscais (lag om beskattningsbar utdelning) och i Código do Imposto sobre o Rendimento das Pessoas Colectivas (lag om inkomstskatt för juridiska personer), är utdelning till pensionsfonder som bildats och drivs i enlighet med portugisisk lag helt befriad från skatteplikt till skatt för juridiska personer, medan utdelning till utländska pensionsfonder är skattepliktig till sådan skatt till en skattesats som kan variera mellan 20 och 10 procent, beroende på huruvida det finns ett bilateralt avtal mellan Portugal och den stat där fonden har hemvist och i förekommande fall bestämmelserna i detta avtal. Denna skatt på juridiska personer innehålls som definitiv källskatt.

Den särbehandling som införts genom den portugisiska skattelagstiftningen till nackdel för utländska pensionsfonder gör det mindre lönsamt och attraktivt för dessa fonder att investera i portugisiska bolag. Därför utgör nämnda skattelagstiftning en restriktion som är förbjuden enligt artikel 63 FEUF och artikel 40 i EES-avtalet.

Den diskriminerande behandlingen av utländska pensionsfonder, vilken inverkar skadligt på konkurrensen på finansmarknaderna i Europeiska unionen och minskar vinsterna på pensionsfondernas investeringar, kan inte anses berättigad av något av de skäl som Republiken Portugal har anfört.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/22

Talan väckt den 2 december 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-500/09)

2010/C 37/27

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Lozano Palacios och D. Triantafyllou)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 97/67/EG (1) (i ändrad lydelse), särskilt artikel 9.1 och 9.2, genom att fortsätta att tillämpa ministerförordning A1/44351/3608 av den 12 oktober 2005, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Grekland hindrar den liberalisering av posttjänster som avses i direktiv 97/67. Enligt direktivet får allmänna eller individuella tillstånd införas med stöd av öppna och icke-diskriminerande kriterier.

Enligt den grekiska lagstiftningen krävs att de godkända transportörerna, när tillstånd beviljas för postlastbilar, även ska vara postföretag som är upptagna som innehavare av ett allmänt tillstånd i en relevant förteckning. Detta ställer krav på genomgripande omstruktureringar av postnäten och hindrar de större företagen från att använda sig av franchise-tagare, såvida de inte, eventuellt, låter omvandla sig till företag som hyr ut lastbilar med de kostnader som detta medför.

Vidare tillåter Republiken Grekland tyngre transporter endast med vissa typer av lastbilar som är reserverade för ett reglerat yrke, vilket i sin tur hindrar andra företag från att tillhandahålla samma tjänster.

Republiken Grekland har inte motiverat dessa restriktioner i tillräcklig utsträckning.

(1) EGT L 15, 21.1.1998, s. 14

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Upper Tribunal (Administrative Appeals Chamber, Förenade kungariket) den 4 december 2009 — Lucy Stewart mot Secretary of State for Work and Pensions

(Mål C-503/09)

2010/C 37/28

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal (Administrative Appeals Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lucy Stewart

Motpart: Secretary of State for Work and Pensions

Tolkningsfrågor

1.	Ska förmåner med sådana särdrag som förmåner vid kortvarig arbetsoförmåga för ungdomar anses som förmåner vid sjukdom eller som förmåner vid invaliditet i den mening som avses i förordning nr 1408/71 (1)?

Om svaret på den första frågan är att sådana förmåner ska behandlas som förmåner vid sjukdom

ska en person, såsom klagandens mor, som har upphört att arbeta som anställd eller egenföretagare på grund av pensionering ändå betraktas som anställd i den mening som avses i artikel 19 på grund av hennes tidigare ställning som anställd eller egenföretagare, eller innehåller artiklarna 27-34 (pensionärer) de tillämpliga bestämmelserna?

b)	ska en person, såsom klagandens far, som inte har varit anställd eller egenföretagare sedan år 2001 ändå betraktas som anställd i den mening som avses i artikel 19 på grund av hans tidigare ställning som anställd eller egenföretagare?

ska klaganden betraktas som pensionär i den mening som avses i artikel 28 på grund av att hon har beviljats förmåner som utges enligt artikel 95 b i förordning nr 1408/71, trots att i) klaganden i fråga aldrig har varit anställd enligt artikel 1 a i förordning nr 1408/71, ii) klaganden inte har uppnått pensionsåldern, och iii) klaganden endast ingår i den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1408/71 i egenskap av familjemedlem?

kan en familjemedlem till en pensionär, som omfattas av artikel 28 i förordning nr 1408/71 och som hela tiden har varit bosatt med pensionären i samma medlemsstat som denna, i enlighet med artikel 28.1, jämförd med artikel 29, begära kontantförmån vid sjukdom av den behöriga institution som fastställs enligt artikel 28.2, i de fall där en sådan förmån (om förmån utgår) ska utbetalas till familjemedlemmen (och inte till pensionären)?

Om artiklarna 19 och/eller 28 i förordning nr 1408/71 är tillämpliga (till följd av svaret på de ovan i punkterna a-d nämnda frågorna) är tillämpningen av ett villkor i nationell lagstiftning om social trygghet som innebär en inskränkning av den ursprungliga rätten till förmåner vid sjukdom för dem som har uppfyllt kraven på vistelse i den behöriga medlemsstaten inom en definierad period förenlig med ovannämnda bestämmelser?

Om svaret på den första frågan är att sådana förmåner ska betraktas som förmåner vid invaliditet, ska då ordalydelsen i artkel 10 i förordning nr 1408/71, som hänvisar till förmåner ”vilka förvärvats enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning” tolkas så att medlemsstaterna enligt förordning nr 1408/71 fortfarande kan föreskriva villkor om det ursprungliga förvärvet av rätten till sådana förmåner vid invaliditet som utges på grundval av bosättning i medlemsstaten eller om kraven på vistelse har uppfyllts i medlemsstaten, så att klaganden inte först kan göra anspråk på sådana förmåner i en annan medlemsstat?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGL L 149, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57)

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/24

Talan väckt den 9 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-510/09)

2010/C 37/29

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Patakia och G. Zavvos)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8.1. i direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998, i dess lydelse enligt direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter samt bestämmelser om informationssamhällets tjänster, (1) genom att inte på planeringsstadiet redovisa beslutet av den 13 mars 2006 om nyttjandet av blandningsprodukter som blandas vid användningen och som avses i artikel L.253-1 i den franska landsbygdslagen (code rural) enligt förfarandet som inrättades genom nämnda direktiv.

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europeiska kommissionen gör genom sin talan gällande att svaranden inte, innan det antogs, har underrättat kommissionen om ministerbeslutet i fråga om nyttjandet av vissa blandningsprodukter till växtskyddsmedel som blandas vid användningen, vilka framställs i ett agronomiskt intresse, då detta beslut obestridligen utgör en teknisk bestämmelse i den mening som avses i direktiv 98/34. Republiken Frankrike borde därför på planeringsstadiet ha underrättat kommissionen eftersom beslutet inte omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 10 i samma direktiv.

Enligt kommissionen har svaranden medgett denna överträdelse eftersom de franska myndigheterna, efter att ha mottagit det motiverade yttrandet, har redovisat ett förslag till beslut för kommissionen att upphäva det ifrågasatta ministerbeslutet. Vid den tidpunkt när talan väcktes i detta mål hade emellertid detta förslag till beslut ännu inte antagits av de franska myndigheterna, eller, i vart fall, hade kommissionen ännu inte underrättats om detta.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 217, s. 18).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/24

Överklagande ingett den 4 december 2009 av Dongguan Nanzha Leco Stationery Mfg. Co., Ltd av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 23 september 2009 i mål T-296/06, Dongguan Nanzha Leco Stationery Mfg. Co., Ltd mot Europeiska unionens råd

(Mål C-511/09 P)

2010/C 37/30

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Dongguan Nanzha Leco Stationery Mfg. Co., Ltd (ombud: A. Bentley, QC)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, IML Industria Meccanica Lombarda Srl

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som förstainstansrätten meddelade den 23 september 2009 i mål T-296/06, Dongguan Nanzha Leco Stationery Mfg. Co., Ltd mot Europeiska unionens råd, i den mån som den första delen av klagandens första grund ogillas i första instans,

—	ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 1136/2006 (1), i den mån som den inför en antidumpningstull för de spakmekanismer som tillverkas av sökanden utöver den tull som skulle ha betalats om den omtvistade justeringen av exportpriset inte hade företagits, och

—	förplikta rådet att bära rättegångskostnaderna i förevarande mål, inbegripet kostnaderna i första instans.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att i den överklagade domen ges inte begreppet normalvärde, som definieras i artikel 2.7 a i rådets förordning (EEG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen i dess ändrade lydelse, (2) korrekta rättsverkningar. I den överklagade domen drar följaktligen förstainstansrätten den felaktiga slutsatsen att det motsvarande normalvärde som fastställs i enlighet med denna bestämmelse nödvändigtvis överensstämmer när de relevanta produkterna lämnar produktionskedjan i Kina, trots det att det i den överklagade domen slås fast att det inte var företaget i Kina som hade haft försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för såväl import- och exportförsäljning, utan närstående företag i ett land med marknadsekonomi, nämligen Hong Kong. Genom domen åsidosätts till följd av denna felaktiga slutsats artikel 2.10 i rådets förordning (EG) nr 384/96, i dess ändrade lydelse, genom att institutionernas justering av exportpriset, som avsåg avdrag för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt den vinst som de närstående företagen i Hong Kong haft, bibehålls.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1136/2006 av den 24 juli 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av spakmekanismer med ursprung i Folkrepubliken Kina och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import (EUT L 205, s. 1).

(2) EGT L 56, s. 1.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/25

Talan väckt den 10 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-512/09)

2010/C 37/31

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: Iro Dimitriou och A. Margelis)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 26.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG (1) av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2006/66/EG med nationell rätt löpte ut den 26 september 2008.

(1) EGT L 266, 26.9.2006, s. 1.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/25

Talan väckt den 11 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien

(Mål C-513/09)

2010/C 37/32

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Peere och A. Marghelis)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2006/66/EG löpte ut den 26 september 2008. Vid den tidpunkt då förevarande talan väcktes hade svaranden emellertid ännu inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att införliva direktivet, eller hade åtminstone inte underrättat kommissionen om sådana åtgärder

(1) EUT L 266, s. 1.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/26

Talan väckt den 11 december 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-518/09)

2010/C 37/33

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: I.V. Rogalski och P. Guerra och Andrade)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56 FEUF

—	genom att inte i sin lagstiftning göra åtskillnad mellan företagsetablering och tillfälligt tillhandahållande av tjänster, vad gäller fastighetstransaktioner som utförs av fastighetsbyråer och fastighetsmäklare,

—	genom att ålägga fastighetsbyråer och fastighetsmäklare från andra medlemsstater skyldigheten att göra en fullständig registrering vid det portugisiska bygg- och fastighetsinstitutet (InCI I.P.) för att tillfälligt tillhandahålla tjänster,

—	genom att ålägga fastighetsbyråer och fastighetsmäklare från andra medlemsstater skyldigheten att förfoga över ett positivt eget kapital i den mening som avses i den portugisiska lagstiftningen,

—	genom att föreskriva att fastighetsbyråer och fastighetsmäklare från andra medlemsstater är underkastade InCI I.P.:s disciplinära tillsyn i dess helhet,

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF genom att föreskriva att fastighetsbyråer inte får bedriva annan verksamhet än fastighetsförmedling, med undantag för fastighetsförvaltning för annans räkning, och att fastighetsmäklare inte får bedriva annan verksamhet än fastighetsförmedling, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den portugisiska lagstiftningen om fastighetsförmedling innebär ett stort antal inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster.

Den portugisiska lagstiftningen är tillämplig på all fastighetsförmedling som rör fastigheter i Portugal och som utförs av rättssubjekt vars verkliga säte eller hemvist är beläget i andra medlemsstater.

Enligt portugisisk rätt måste en fastighetsbyrå uppfylla sju villkor, och en fastighetsmäklare fyra villkor, för att få bedriva fastighetsförmedling.

Villkoren avseende byråns rättsliga form och organisation är inskränkande.

Villkoret avseende yrkeskvalifikationer är även det inskränkande.

De portugisiska bestämmelserna om fastighetsförmedling skiljer sig från vad som är utmärkande för traditionell mäklarverksamhet. Det är inte fråga om mäklarverksamhet utan om agenturverksamhet.

Villkoret att ansvarförsäkring ska tecknas i enlighet med portugisisk lagstiftning utgör en omotiverad inskränkning.

Villkoret att ha ett positivt eget kapital i den mening som avses i de portugisiska reglerna om redovisning (Sistema Nacional de Contabilidade) utgör en diskriminerande inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster.

Den omständigheten att fastighetsbyrån eller fastighetsmäklaren är underkastad den portugisiska myndighetens disciplinära tillsyn, vad gäller tillhandahållandet av tjänster, utan att hänsyn tas till den tillsyn som tjänsteleverantören står under i den medlemsstat där denne är etablerad, utgör en inskränkning i den mening som avses i artikel 56 FEUF.

De portugisiska bestämmelser i vilka det föreskrivs att aktörerna inte får ägna sig åt annan verksamhet än fastighetsförmedling medför en inskränkning i etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster.

Villkoren för att få bedriva denna typ av verksamhet är desamma för aktörer som vill etablera sig i Portugal som för aktörer som tillfälligt vill tillhandahålla tjänster, och det finns inga undantag från dessa.

Villkoren i den portugisiska lagstiftningen avseende bedrivande av byggverksamhet är villkor avseende etablering. Det görs i den portugisiska lagstiftningen inte någon åtskillnad mellan etablering och tillfälligt tillhandahållande av tjänster.

De inskränkningar i etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster som följer av de portugisiska bestämmelserna kan inte motiveras av skäl avseende allmän ordning.

Även om hänsyn till konsumentskyddet kan motivera vissa inskränkningar i de grundläggande friheterna avseende tillhandahållande av tjänster och etablering, är de ifrågavarande inskränkningarna inte proportionerliga.

Kravet på etablering för att få tillhandahålla tjänster och kravet på tillstånd som syftar till att kontrollera huruvida villkoren för etablering är uppfyllda är inte proportionerliga när det gäller friheten att tillhandahålla tjänster.

Det är i synnerhet inte rimligt att kräva att aktören ska ha en i mottagarstaten godkänd försäkring.

Det i portugisisk rätt uppställda kravet på ett positivt eget kapital grundar sig inte på hänsyn till behovet av att aktörerna i fråga är solventa.

Det är oproportionerligt att föreskriva att tjänsteleverantörerna ska vara underkastade samma disciplinära tillsyn, i dess helhet, som fastighetsmäklare och fastighetsbyråer som är etablerade i Portugal.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/27

Överklagande ingett den 15 december 2009 av Arkema France SA av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 30 september 2009 i mål T-168/05, Arkema mot kommissionen

(Mål C-520/09 P)

2010/C 37/34

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Arkema France SA (ombud: M. Debroux, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det beslut som förstainstansrätten fattade den 30 september 2009 i mål T-168/05, och

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar klaganden fyra grunder.

Som första grund gör klaganden gällande att förstainstansrätten åsidosatte de regler som styr ett moderbolags ansvar för sitt dotterbolags konkurrensbegränsande verksamhet. Klaganden hävdar att den angripna domen i detta hänseende är motsägelsefull. Förstainstansrätten påpekade i denna dom att presumtionen om att ett moderbolag utövar ett avgörande inflytande på sitt dotterbolags agerande är en enkel presumtion som kan motbevisas genom att moderbolaget och/eller dotterbolaget lägger fram bevisning för att dotterbolaget handlade självständigt. Emellertid påstod förstainstansrätten också att självaste funktionen av ett moderbolag består av att, genom bland annat budgetkontroll, säkerställa en enhetlig drift av dotterbolagen inom en koncern. De jure skapar detta resonemang en icke motbevisbar presumtion om att ett moderbolag utövar ett avgörande inflytande på sina dotterbolag. Med beaktande av förstainstansrättens påstående är det därmed omöjligt för ett dotterbolag att styrka sitt självständiga agerande på marknaden.

Som andra grund gör Arkema gällande ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen. Den icke motbevisbara presumtionen om att ett moderbolag utövar ett avgörande inflytande på sina dotterbolag leder till att deltagarna i en konkurrensbegränsande samverkan behandlas olika beroende på om de tillhör en koncern eller inte.

Som tredje grund gör klaganden gällande att den angripna domen åsidosätter principen om likabehandling och rätten till en rättvis rättegång. När förstainstansrätten prövade grunden som avsåg den otillräckliga motivering som utgjorde ett väsentligt formfel prövades endast de argument som framställts av Elf Aquitaine, som är Arkemas moderbolag. De argument som Arkema själv hade framfört prövades inte. Förstainstansrätten var visserligen inte skyldig att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i tvisten fört. Dock borde det av motiveringen i domen i vart fall ha framgått exakt hur förstainstansrätten resonerade i förhållande till klaganden.

Som fjärde och sista grund gör Arkema gällande ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Kommissionen hade beaktat Arkemas omsättning två gånger när den fastställde beräkningsunderlaget för en påföljd och förstainstansrätten gjorde en felaktig bedömning när den slog fast att kommissionen enligt beräkningsmetoden i riktlinjerna inte hade någon annan valmöjlighet. Förstainstansrättens bedömning innebär att kommissionens riktlinjer ges en bindande verkan som dessa riktlinjer faktiskt inte har. Enligt klaganden ska dylika riktlinjer snarare betraktas som vägledande förhållningsregler än som rättsregler, vilka under alla omständigheter skulle binda förvaltningen.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/28

Överklagande ingett den 15 december 2009 av Elf Aquitaine SA av den dom som förstainstansrätten meddelade den 30 september 2009 i mål T-174/05, Elf Aquitaine mot kommissionen

(Mål C-521/04 P)

2010/C 37/35

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Elf Aquitaine SA (ombud: advokaterna E. Morgan de Rivery och S. Thibault-Liger)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen i första hand ska

—	ogiltigförklara tribunalens beslut av den 30 september 2009 i mål T-174/05, Elf Aquitaine SA mot Europeiska gemenskapernas kommission, i dess helhet med stöd av artikel 256 FEUF och artikel 56 i protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol,

—	bifalla de yrkanden som framställts i första instans,

—	samt följaktligen ogiltigförklara artiklarna 1 d, 2 c, 3 och 4.9 i kommissionens beslut K(2004) 4876, slutlig den 19 januari 2005, om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/E-1/37.773 — AMCA)

och i andra hand ska

—

ogiltigförklara eller sätta ned bötesbeloppet om 45 miljoner euro som solidariskt ålagts Arkema SA och Elf Aquitaine enligt artikel 2 c i det ovannämnda beslutet som kommissionen fattat inom ramen för sin fulla prövningsrätt, på grund av brister i motiveringen och logiken i tribunalens beslut i mål T-174/05, såsom anges i de sex grunderna för detta överklagande, samt

—	i vart fall förplikta Europeiska kommissionen att ersätta alla rättegångskostnader, inklusive Elf Aquitaines kostnader vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar sex grunder till stöd för sin talan.

Som första grund har klaganden gjort gällande att tribunalen har begått en felaktig rättstillämpning genom att inte beakta alla repressiva konsekvenser av sanktionerna i artikel 101 FEUF [81 EG]. Sökanden förebrår särskilt tribunalen för att felaktigt ha uteslutit principerna om oskuldspresumtion och att straff ska vara individuella från tillämpningsområdet genom att tillskriva sökanden ansvaret för en överträdelse som dess dotterbolag har begått fastän de uppgifter som framförts av sökanden visar att denna inte personligen begått någon överträdelse och inte ens kände till den omstridda överträdelsen vid tidpunkten då den begicks.

Som andra grund åberopar Elf Aquitaine att rätten till försvar har åsidosatts på grund av en felaktig tolkning av principerna om ett rättvist förfarande och jämlikhet i medel. Tribunalen har nämligen i den överklagade domen ansett att principen om jämlikhet i medel har efterlevts i förevarande fall eftersom klaganden har kunnat tillkännage sin ståndpunkt under det administrativa förfarandet och först informerades om de invändningar som riktades mot denna i meddelandet om invändningar. Enligt klaganden är denna tolkning felaktig eftersom den består i att förneka nödvändigheten av att respektera klagandens rätt till försvar från och med den inledande undersökningen och förbiser även att kommissionen är skyldig att objektivt genomföra en sådan undersökning — både till för- och nackdel — för varje person som misstänks för en överträdelse.

Som tredje grund anför klaganden att tribunalen har gjort sig skyldig till flertalet rättegångsfel gällande motiveringsskyldigheten. Dessa fel avser såväl bedömningen av kravet på hållbarhet och styrka i kommissionens motivering, som själva innehållet i domen, där flera motsägelsefulla påståenden görs.

Som fjärde grund åberopar Elf Aquitaine att artikel 263 FEUF [230 EG] har åsidosatts i den mån tribunalen har överskridit gränserna för laglighetsprövningen genom att ersätta sin egen bedömning gällande möjligheten att tillskriva ett moderbolag ansvaret för dess dotterbolags överträdelser med den, bristande och kortfattade, bedömningen i kommissionens beslut.

Som femte grund, vilken innehåller fyra delgrunder, framför klaganden att tribunalen felaktigt har tolkat reglerna om tillskrivande av ansvar för konkurrensbegränsande beteende. Tribunalen borde nämligen ha kontrollerat om kommissionen hade inkommit med bevis för att klaganden verkligen var inblandad i dotterbolagets skötsel men var istället långt från att kunna bekräfta presumtionen om ett moderbolags ansvar för sitt dotterbolags handlingar.

Som sjätte och sista grund framhåller klaganden slutligen att om de felaktigheter och åsidosättanden som tribunalen har begått inte leder till att kommissionens beslut ogiltigförklaras ska de åtminstone leda domstolen till att ogiltigförklara eller sätta ned det bötesbelopp som solidariskt har ålagts sökanden.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/29

Begäran om förhandsavgörande framställd av tribunal administratif de Paris (Frankrike) den 12 november 2009 — Ville de Lyon mot Caisse des dépôts et consignations

(Mål C-524/09)

2010/C 37/36

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal administratif de Paris

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ville de Lyon

Motpart: Caisse des dépôts et consignations

Tolkningsfrågor

1.	Kan prövning avseende utlämnande eller nekande till utlämnande av sådana uppgifter som avses i bilaga XVI till förordning (EG) nr 2216/2004 av den 21 december 2004 (1) endast göras av den centrale förvaltaren eller också av registeradministratören för det nationella registret?

För det fall att registeradministratören för det nationella registret är behörig: Ska dessa uppgifter anses vara ”uppgifter om utsläpp i miljön” i den mening som avses i artikel 4 i direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 (2) för vilka ”sekretess som omfattar kommersiell eller industriell information” inte kan utgöra skäl för att vägra utlämning, eller regleras utlämnande av dessa uppgifter genom särskilda sekretessregler?

3.	För det fall att särskilda sekretessregler är tillämpliga: Får dessa uppgifter inte utlämnas innan tidsfristen på fem år löpt ut, eller avser denna tidsfrist endast femårsperioden för tilldelning av utsläppsrättigheter med tillämpning av direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 (3)?

För det fall att denna tidsfrist på fem år är tillämplig: Möjliggör artikel 10 i förordning nr 2216/2004 av den 21 december 2004 att göra undantag från denna tidsfrist, och kan ett nekande att göra undantag på grundval av denna artikel göras gällande gentemot en regional eller lokal myndighet som önskar utlämnande av dessa uppgifter för att förhandla om ett avtal avseende delegation av den allmännyttiga tjänsten fjärrvärme?

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 2216/2004 av den 21 december 2004 om ett standardiserat och skyddat registersystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG (EUT L 386, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, s. 26).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EGT L 275, s. 32).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/30

Talan väckt den 18 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-534/09)

2010/C 37/37

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Patakia och A. Alcover San Pedro)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/1/EG av den 15 januari 2008 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (nedan kallat IPPC-direktivet) genom att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de behöriga myndigheterna med hjälp av tillstånd i överensstämmelse med artiklarna 6 och 8 eller på lämpligt sätt genom en förnyad bedömning av villkoren och, i förekommande fall, genom en uppdatering av villkoren, övervakar att befintliga anläggningar drivs i överensstämmelse med kraven i artiklarna 3, 7, 9, 10, 13 och artikel 14 a och b samt artikel 15.2 senast den 30 oktober 2007, utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda gemenskapsbestämmelser, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det framgår av artikel 5.1 jämförd med artikel 2.4 i IPPC-direktivet att medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna med hjälp av tillstånd i överensstämmelse med artiklarna 6 och 8 eller på lämpligt sätt genom en förnyad bedömning av villkoren och, i förekommande fall, genom en uppdatering av villkoren, övervakar att befintliga anläggningar drivs i överensstämmelse med kraven i direktivet senast den 30 oktober 2007.

Enligt det svar som de grekiska myndigheterna lämnat på kommissionens motiverade yttrande, saknar ungefär 47 procent av de befintliga anläggningar som drivs i Grekland (148 stycken av 317) IPPC-tillstånd. Republiken Grekland medger alltså att den fortsätter att godkänna drift av ett stort antal IPPC-anläggningar utan att bevilja de nödvändiga tillstånden.

Det ska understrykas att Republiken Grekland inte har lämnat någon ytterligare motivering eller förklaring vad gäller expansionen av anläggningarna i fråga och ingen vidare utveckling har redovisats sedan det ovannämnda svaret på det motiverade yttrandet lämnades.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/31

Tribunalens dom av den 17 december 2009 — Solvay mot kommissionen

(Mål T-57/01) (1)

(Konkurrens - Missbruk av dominerande ställning - Sodamarknaden i gemenskapen (med undantag av Förenade kungariket och Irland) - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 82 EG konstateras - Leveransavtal för en alltför lång period - Lojalitetsrabatt - Preskription av kommissionens befogenhet att ålägga böter eller sanktioner - Rimlig tidsfrist - Väsentliga formföreskrifter - Relevant geografisk marknad - Dominerande ställning föreligger - Missbruk av dominerande ställning - Rätten till tillgång till handlingar i ärendet - Böter - Överträdelsens allvar och varaktighet - Försvårande omständigheter - Upprepning av överträdelse - Förmildrande omständigheter)

2010/C 37/38

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Solvay SA (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna L. Simont, P.-A. Foriers, G. Block, F. Louis och A. Vallery)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Oliver och J. Currall, biträdda av advokaten N. Coutrelis)

Saken

I första hand yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2003/6/EG av den 13 december 2000 om ett förfarande enligt artikel 82 (EG) (ärende COMP/33.133-C: sodakarbonat — Solvay) (EUT L 10, 2003, s. 10), och, i andra hand, yrkande om ogiltigförklaring eller nedsättning av de böter sökanden ålagts.

Domslut

1.	De böter som Solvay SA ska betala enligt artikel 2 i kommissionens beslut 2003/6/EG av den 13 december 2000, om ett förfarande enligt artikel 82 (EG) (ärende COMP/33.133-C: sodakarbonat — Solvay), fastställs till 19 miljoner euro.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Sökanden ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta 95 procent av Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

4.	Europeiska kommissionen ska bära 5 procent av sina rättegångskostnader.

(1) EGT C 161, 2.6.2001.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/31

Tribunalens dom av den 17 december 2009 — Solvay mot kommissionen

(Mål T-58/01) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Sodamarknaden inom gemenskapen - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Avtal som garanterar ett företag försäljning av en minimimängd i en medlemsstat samt att de mängder som är nödvändiga för att uppnå denna minimimängd köps upp - Preskription av kommissionens befogenhet att ålägga böter och sanktioner - Rimlig tidsfrist - Väsentliga formkrav - Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna - Rätten att få tillgång till en akt - Böter - Överträdelsens allvar och varaktighet - Försvårande och förmildrande omständigheter)

2010/C 37/39

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Solvay SA (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna L. Simont, P. A. Foriers, G. Block, F. Louis och A. Vallery)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Oliver och J. Currall, biträdda av advokaten N. Coutrelis)

Saken

I första hand talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2003/5/EG av den 13 december 2000 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] (ärende COMP/33.133 — B: Soda — Solvay, CKF) (EUT 2003, L 10, s. 1) och i andra hand talan om ogiltigförklaring eller nedsättning av de böter som sökanden har ålagts.

Domslut

1.	Artikel 1 i kommissionens beslut 2003/5/EG av den 13 december 2000 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] (ärende COMP/33.133 — B: Soda — Solvay, CKF) ogiltigförklaras i den del det fastställs att Solvay SA har åsidosatt bestämmelserna i artikel 81 EG under år 1990.

2.	Det bötesbelopp som har ålagts Solvay fastställs till 2.25 miljoner euro.

3.	Talan ogillas i övrigt.

4.	Sökanden ska bära tre fjärdedelar av sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

5.	Kommissionen ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader och ersätta en fjärdedel av sökandens rättegångskostnader.

(1) EUT C 161, 2.6.2001.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/32

Tribunalens dom av den 18 december 2009 — Arizmendi m.fl. mot rådet och kommissionen

(Mål T-440/03, T-121/04, T-171/04, T-208/04, T-365/04) (1)

(Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Tullunion - Fördragsbrottsförfarande - Motiverat yttrande - Avskaffandet i fransk rätt av den monopolställning som innehades av sammanslutningen för de så kallade courtiers interprètes et conducteurs de navires - Tillräckligt klar överträdelse - Orsakssamband)

2010/C 37/40

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean Arizmendi (Bayonne, Frankrike), och de 60 andra sökande vars namn finns upptagna i bilagan (ombud: advokaterna J.-F. Péricaud, P. Péricaud och M. Tournois i mål T 440/03 och av advokaterna J.-F. Péricaud och M. Tournois i målen T 121/04, T 171/04, T 208/04, T 365/04 och T 484/04)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: inledningsvis J. P. Jacqué och M. Giorgi Fort, därefter F. Florindo Gijón och M. Balta) och Europeiska kommissionen (ombud: X. Lewis, respektive M. Lewis och B. Stromsky i mål T-121/04)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden i mål T-440/03: Chambre nationale des courtiers maritimes de France, (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten J.-F. Péricaud)

Saken

Skadeståndstalan som har väckts enligt artiklarna 235 EG och 288 andra stycket EG, vilken avser förpliktande för gemenskapen att ersätta den skada som har uppkommit genom avskaffandet av den monopolställning som innehades i Frankrike av sammanslutningen för de så kallade courtiers interprètes et conducteurs de navires (vilka är en speciell underkategori av skeppsmäklare i Frankrike).

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Jean Arizmendi och de 60 andra sökande vars namn finns upptagna i bilagan ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska unionens råds och Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.	Chambre nationale des courtiers maritimes de France ska bära sin rättegångskostnad.

4.	Rådet och kommissionen ska bära de av sina rättegångskostnader som hänför sig till Chambre nationale des courtiers maritimes de Frances intervention i målet.

(1) EUT C 59, 6.3.2004.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/32

Tribunalens dom av den 15 december 2009 — EDF mot kommissionen

(Mål T-156/04) (1)

(Statligt stöd - Stöd som beviljats EDF av franska myndigheter - Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och i vilket det förordnas om att stödet ska återkrävas - Stödmottagarens processuella rättigheter - Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna - Kriteriet avseende en privat investerare)

2010/C 37/41

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Électricité de France (EDF) (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten M. Debroux)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Buendía Sierra och C. Giolito)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och A.-L. Vendrolini)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Iberdrola, SA (Bilbao, Spanien) (ombud: advokaterna J. Ruiz Calzado och É. Barbier de La Serre)

Saken

Yrkande om ogiltigförklaring av artiklarna 3 och 4 i kommissionens beslut om stöd som beviljats EDF och sektorerna för el- och gasindustri (K 68/2002, N 504/2003 och K 25/2003), antaget den 16 december 2003

Domslut

1.	Artiklarna 3 och 4 i kommissionens beslut om stöd som beviljats EDF och sektorerna för el- och gasindustri (K 68/2002, N 504/2003 och K 25/2003), antaget den 16 december 2003, ogiltigförklaras.

2.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för Électricité de France (EDF).

3.	Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader.

4.	Iberdrola, SA ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 179, 10.7.2004.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/33

Tribunalens dom av den 10 december 2009 — Cofac mot kommissionen

(Mål T-158/07) (1)

(ESF - Nedsättning av finansiellt stöd - Utbildning - Rätten till försvar - Rätten att yttra sig)

2010/C 37/42

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Cofac — Cooperativa de Formação e Animação Cultural, CRL (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaterna L. Gomes, J. Ortigão och C. Peixoto)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Guerra e Andrade och A. Steiblytė)

Saken

Yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut D(2005) 13066 av den 3 juni 2005, om nedsättning av det stöd ur Europeiska socialfonden (ESF) som sökanden beviljats för utbildningsverksamhet genom beslut K(88) 0831 av den 29 april 1988 (ärende nr 880707 P1).

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Cofac — Cooperativa de Formação e Animação Cultural, CRL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 155, 7.7.2007.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/33

Tribunalens dom av den 10 december 2009 — Cofac mot kommissionen

(Mål T-159/07) (1)

(ESF - Nedsättning av finansiellt stöd - Utbildning - Rätten till försvar - Rätten att yttra sig)

2010/C 37/43

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Cofac — Cooperativa de Formação e Animação Cultural, CRL (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaterna L. Gomes, J. Ortigão och C. Peixoto)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Guerra e Andrade och A. Steiblytė)

Saken

Yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut D(2004) 24253 av den 9 november 2004, om nedsättning av det stöd ur Europeiska socialfonden (ESF) som sökanden beviljats för utbildningsverksamhet genom beslut K(87) 0860 av den 30 april 1987 (ärende nr 870927 P1).

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Cofac — Cooperativa de Formação e Animação Cultural, CRL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 155, 7.7.2007.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/34

Tribunalens dom av den 11 december 2009 — Giannopoulos mot rådet

(Mål T-436/07 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Rekrytering - Placering i lönegrad - Begäran om ändring av placeringen i lönegrad - Artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna)

2010/C 37/44

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Nikos Giannopoulos (Wezembeek–Oppem, Belgien) (ombud: advokaterna S. Rodrigues och C. Bernard-Glanz)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: M. Bauer och I. Šulce)

Saken

Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 20 september 2007 i mål F-111/06, Giannopoulos mot rådet (REGP 2007, s. I-A-0000, s. II-0000), varmed klaganden har yrkat att denna dom ska upphävas.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Nikos Giannopoulos och Europeiska unionens råd ska bära sina respektive rättegångskostnader i denna instans.

(1) EUT C 22, 26.1.2008.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/34

Tribunalens dom av den 17 december 2009 — Notartel mot harmoniseringsbyrån — SAT.1 (R.U.N.)

(Mål T-490/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket R.U.N. - Det äldre gemenskapvarumärket och nationella ordmärket ran - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) - Motiveringsskyldighet - Artikel 73 i förordning nr 40/94 (nu artikel 75 i förordning nr 207/2009) - Delvist avslag på registreringsansökan)

2010/C 37/45

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Notartel SpA — Società informatica del Notariato (Rom, Italien) (ombud: advokaterna M. Bosshard och M. Balestriero)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Sempio)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: SAT.1 SatellitenFernsehen GmbH (Berlin, Tyskland)

Saken

Talan mot det beslut fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 22 oktober 2007 (ärende R 1267/2006-4) gällande ett invändningsförfarande mellan SAT.1 SatellitenFernsehen GmbH och Notartel SpA — Società informatica del Notariato.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Notartel SpA — Società informatica del Notariato förliktas ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 64, 8.3.2008.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/35

Tribunalens dom av den 15 december 2009 — Trubion Pharmaceuticals mot harmoniseringsbyrån — Merck (TRUBION)

(Mål T-412/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket TRUBION - Det äldre gemenskapsfigurmärket TriBion Harmonis - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 37/46

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Trubion Pharmaceuticals, Inc. (Seattle, Washington, Förenta Staterna) (ombud: advokaten C. Hertz-Eichenrode)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Merck KGaA (Darmstadt, Tyskland) (ombud: inledningsvis advokaterna M. Best och R. Freitag, därefter advokaterna M. Best och U. Pfleghar)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnds beslut den 3 juli 2008 (ärende R 1605/2007-2) om ett invändningsförfarande mellan Trubion Pharmaceuticals, Inc. och Merck KGaA.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Trubion Pharmaceuticals, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 301, 22.11.2008.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/35

Tribunalens dom av den 15 december 2009 — Media-Saturn mot harmoniseringsbyrån (BEST BUY)

(Mål T-476/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket BEST BUY - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 37/47

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Media-Saturn-Holding GmbH (Ingolstadt, Tyskland) (ombud: inledningsvis advokaten K. Lewinsky, därefter advokaterna C.-R. Haarmann och E. Warnke)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: G. Schneider)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnds beslut den 28 augusti 2008 (ärende R 591/2008-4) om en ansökan om registrering av figurkännetecknet BEST BUY som gemenskapsvarumärke.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Media-Saturn-Holding GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 327, 20.12.2008.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/36

Tribunalens dom av den 16 december 2009 — Giordano Enterprises mot harmoniseringsbyrån — Dias Magalhães & Filhos (GIORDANO)

(Mål T-483/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket GIORDANO - Det äldre nationella ordmärket GIORDANO - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Delvist avslag på registreringsansökan - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 37/48

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Giordano Enterprises Ltd (F.T. Labuan, Malaysia) (ombud: advokaten M. Nentwig)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: José Dias Magalhães & Filhos Lda (Arrifana Vfr, Portugal) (ombud: advokaten J. M. João)

Saken

Talan väckt mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 28 juli 2008 (ärende R 1864/2007-2) om ett invändningsförfarande mellan José Dias Magalhães & Filhos Lda och Giordano Enterprises Ltd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Giordano Enterprises Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) haft.

(1) EUT C 19, 24.1.2009.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/36

Tribunalens beslut av den 15 december 2009 — Inet Hellas mot kommissionen

(Mål T-107/06) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Inrättande av toppdomänen ”.eu” - Registrering av domänen ”.co” som huvuddomän - Rättshandling mot vilken talan inte kan väckas - Avvisning)

2010/C 37/49

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Inet Hellas Ilektroniki Ipiresia Pliroforion EPE (Inet Hellas) (Aten, Grekland) (ombud: advokaten V. Chatzopoulos)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Zavvos och E. Montaguti)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut som påstås förekomma i skrivelse av den 31 januari 2006, som avser avslag från enheten som ansvarar för organisationen, administreringen och driften av toppdomänen ”.eu”, på sökandens ansökan om registrering av domänen ”.co” som huvuddomän.

Avgörande

1.	Talan avvisas.

2.	Inet Hellas Ilektroniki Ipiresia Pliroforion EPE (Inet Hellas) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 190, 12.8.2006.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/37

Förstainstansrättens beslut av den 9 december 2009 — Deltalinqs och SVZ mot kommissionen

(Mål T-481/07) (1)

(Statligt stöd - Stöd som de belgiska myndigheterna beviljat intermodala transporter på vattenvägar - Kommissionens beslut att inte göra invändningar - Talan om ogiltigförklaring väckt av intresseföreningar för företag etablerade inom hamnområdet i Rotterdam - Konkurrensställningen påverkas inte väsentligt - Uppenbart att talan ska avvisas)

2010/C 37/50

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Deltalinqs (Rotterdam, Nederländerna) och SVZ, Havenondernemersvereniging (Rotterdam) (ombud: advokaten M. Meulenbelt)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Conte och S. Noë)

Parter som intervenerat till stöd för svaranden: Vlaams Gewest (Bryssel, Belgien) och Waterwegen en Zeekanaal NV (Willebroek, Belgien) (ombud: advokaten Y. van Gerven)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2007) 1939 slutlig av den 10 maj 2007, att inte göra invändningar efter det inledande prövningsförfarandet enligt artikel 88.3 EG avseende det statliga stöd till intermodala transporter på vattenvägar (Statligt stöd N 682/2006 — Belgien) som Vlaams Gewest (Regionen Flandern, Belgien) planerade.

Avgörande

1.	Talan avvisas då det är uppenbart att den inte kan tas upp till sakprövning.

2.	Deltalinqs och SVZ, Havenondernemersvereniging Rotterdam, ska bära sina och kommissionens rättegångskostnader.

3.	Vlaams Gewest och Waterwegen en Zeekanaal NV ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 64, 8.3.2008.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/37

Tribunalens beslut av den 16 december 2009 — Cattin mot kommissionen

(Mål T-194/08) (1)

(Utomobligatoriskt ansvar - EUF - Lista över exportörer som är berättigade att erhålla betalning av sina fordringar gentemot Centralafrikanska republiken - Anmälan saknas - Preskription - Avvisning)

2010/C 37/51

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökanden: R. Cattin & Cie (Bimbo, Centralafrikanska republiken) och Yves Cattin (Cadiz, Spanien) (ombud: advokaten B. Wägenbaur)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bordes)

Saken

Talan om ersättning för ideell skada som sökandena påstår sig ha lidit till följd av kommissionens påstådda beslut att inte medtaga dem på listan över exportörer som är berättigade att erhålla betalning av sina fordringar gentemot ett statligt organ i Centralafrikanska republiken genom Europeiska utvecklingsfonderna (EUF).

Avgörande

1.	Talan avvisas eftersom det är uppenbart att den inte kan tas upp till prövning.

2.	R. Catting & Cie och Yves Cattin ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 197, 2.8.2008.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/38

Tribunalens beslut av den 17 december 2009 — Nijs mot revisionsrätten

(Mål T-567/08 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Beslut att inte befordra klaganden vid befordringsförfarandet 2005 - Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat)

2010/C 37/52

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Bart Nijs (Bereldange, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Rollinger)

Övrig part i målet: Europeiska revisionsrätten (ombud: T. Kennedy, J.-M. Stenier och G. Corstens)

Saken

Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 9 oktober 2008 i mål F-49/06, Nijs mot revisionsrätten (REGP 2008, s. I-A-1-0000 och s. II-A-1-0000), angående upphävande av den överklagade domen.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Bart Nijs ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska revisionsrättens rättegångskostnader i förevarande mål.

(1) EUT C 55, 7.3.2009.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/38

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 17 december 2009 — Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht mot kommissionen

(Mål T-396/09 R)

(Interimistiskt förfarande - Medlemsstaternas skyldighet att skydda och förbättra luftkvaliteten - Medlemsstat som medgetts undantag - Vägran av kommissionen att ompröva sitt beslut - Ansökan om uppskov med verkställigheten och om interimistiska åtgärder - Avvisning)

2010/C 37/53

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Vereniging Milieudefensie (Amsterdam, Nederländerna) och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht (Utrecht, Nederländerna) (ombud: advokaten A. van den Biesen)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Oliver, W. Roels och A. Alcover San Pedro)

Saken

En ansökan, dels om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 28 juli 2009 i ärende K(2009) 6121 genom vilket kommissionen avvisade en ansökan från sökandena om att kommissionen skulle ompröva sitt beslut av den 7 april 2009 i ärende K(2009) 2560 slutlig att medge Konungariket Nederländerna ett tillfälligt undantag från dess skyldigheter i fråga om bekämpning av luftföroreningar, dels om interimistiska åtgärder för att få Konungariket Nederländerna att snarast respektera dessa skyldigheter.

Avgörande

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2.	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/39

Talan väckt den 9 november 2009 — Escola Superior Agrária de Coimbra mot kommissionen

(Mål T-446/09)

2010/C 37/54

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Escola Superior Agrária de Coimbra (Bencanta, Portugal) (ombud: advokaten J. Pais do Amaral)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut D(2009)224268 av den 9 september 2009, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Bristfällig motivering avseende återbetalningskravet enligt punkt 8 i skrivelsen av den 12 augusti 2009.

Åsidosättande av punkterna 21.2 och 22 i de administrativa standardbestämmelserna avseende de övriga beloppen, eftersom den tid som varje aktör ägnade åt projektet registrerades. Register fördes med aktörernas namn och de verkliga arbetstimmar som varje aktör ägnade åt projektet.

Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom förvaltningen bara får agera om det står klart att de faktiska omständigheterna som läggs till grund för agerandet är riktiga. Det är inte tillräckligt att förvaltningen enbart hyser tvivel avseende huruvida de arbetstider som har angetts i arbetsschemat är riktiga, eftersom kommissionen har bevisbördan.

Felaktig bedömning, eftersom det inte finns någon som helst skriftlig skyldighet att etablera ett system för registrering av arbetstid som går utöver registrering i arbetsscheman. Följaktligen kan inte kommissionen medan kontraktet genomförs — och det därmed är praktiskt taget omöjligt att ändra det valda systemet för registrering av arbetstid, nämligen registreringen i arbetsscheman — rätteligen begära mer än vad som överenskommits eller vad som framgår av kontraktet. För övrigt är det inte skäligt att kräva registrering av arbetstimmarna som har ägnats åt projektet medelst fotografering.

Det angripna beslutet åsidosätter principerna om tro och heder, skydd för berättigade förväntningar, insyn, proportionalitet, skälighet och god förvaltningssed, eftersom bestämmelserna avseende registreringen av de arbetstimmar som har ägnats åt projektet är nya. Detta kan styrkas av att bestämmelserna framgår klart och tydligt i senare versioner av det förevarande programmet.

Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom återbetalningens storlek inte står i proportion till beskaffenheten hos det rättsstridiga handlande som sökanden påstås ha gjort sig skyldig till. Det är inte möjligt att nå de resultat som uppnåtts — och som återspeglas i att projektet har klassats som en av de 10 bästa av cirka 200 projekt — utan att ha ägnat projektet betydligt fler arbetstimmar än vad som följer av den utbetalade ersättningen (med avdrag för vad som ska återbetalas).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/39

Överklagande ingett den 9 november 2009 av Rinse van Arum av den dom som personaldomstolen meddelade den 10 september 2009 i mål F-139/07, Rinse van Arum mot Europaparlamentet

(Mål T-454/09 P)

2010/C 37/55

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Rinse van Arum (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten W. van den Muijsenbergh)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten ska

—	fastställa att de grunder och klagomål som anförts kan tas upp till sakprövning,

—	upphäva den dom som meddelades av personaldomstolen (andra avdelningen) den 10 september 2009 i mål F-139/07,

—	ogiltigförklara beslutet med klagandens betygsrapport, och

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanser.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört följande grunder till stöd för in talan:

—

Artiklarna 1 och 9 i de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna har åsidosatts liksom artikel 15.2 och artikel 87.1 i anställningsvillkoren för övriga anställda samt även bestämmelserna i vägledningen om hur betygssättning ska ske.

—	Artikel 19 i de allmänna genomförandebestämmelserna har åsidosatts liksom motiveringsskyldigheten.

—	Principen om ett kontradiktoriskt förfarande, principen om parternas likhet och principen om rätten till försvar har åsidosatts.

—	Rättsförlust som beror på bristande överensstämmelse mellan bedömningen och poängsättningen, åsidosättande av rätten till försvar och principen om god förvaltningssed.

—	Artikel 90 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts genom att handlingar har använts som inte ingår i processmaterialet samt åsidosättande av principen om ett kontradiktoriskt förfarande och omvänd bevisbörda till men för klaganden samt att motiveringsskyldigheten har åsidosatts.

—	Åsidosättande av omsorgsprincipen genom att den slutlige betygssättaren inte uppvisade erforderlig noggrannhet och angav felaktiga uppgifter samt att principerna om bevisbördans fördelning har åsidosatts.

—	Felaktig rättstillämpning, felaktigt användande av rättspraxis och av rättsprinciper avseende artikel 90 i tjänsteföreskrifterna närmare bestämt omsorgsprincipen, försiktighetsprincipen och principen om god förvaltningssed samt rättsprinciperna om bevisbördan.

—	Rättsförlust till följd av personaldomstolens obegripliga slutsatser och en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna samt åsidosättande av omsorgsplikten och bestämmelserna om god förvaltning.

—	De faktiska omständigheterna har fastställts felaktigt.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/40

Talan väckt den 27 november 2009 — McLoughney mot harmoniseringsbyrån — Kern (Powerball)

(Mål T-484/09)

2010/C 37/56

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Rory McLoughney (Thurles, Irland) (ombud: J. M. Stratford-Lysandrides, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Ernst Kern (Zahling, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 30 september 2009 i ärende R 1547/2006-4,

—	bifalla invändningen mot ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke med nr 3 164 779, och

—	i andra hand återförvisa invändningen till svaranden för en ny bedömning i enlighet med förstainstansrättens dom.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket Powerball för varor i klasserna 10, 25 och 28

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det oregistrerade varumärket POWERBALL, som används i näringsverksamhet i Irland och Förenade kungariket

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 8.3 och 73 i rådets förordning nr 40/94 (nu artiklarna 8.3 respektive 75 i rådets förordning nr 207/2009) samt reglerna 50.2 och 52.1 i kommissionens förordning nr 2868/95 (1), eftersom överklagandenämnden inte bedömde invändningen i enlighet med artikel 8.3 i rådets förordning nr 40/94, trots att överklagandenämnden borde ha tillerkänt sökanden rätten att framställa en invändning mot det aktuella gemenskapsvarumärket. Åsidosättande av artiklarna 8.4 och 73 i rådets förordning nr 40/94 (nu artiklarna 8.4 respektive 75 i rådets förordning nr 207/2009) samt reglerna 50.2 och 52.1 i kommissionens förordning nr 2868/95, eftersom överklagandenämnden inte bedömde invändningen i enlighet med artikel 8.4 i rådets förordning nr 40/94. Överklagandenämnden borde ha funnit att sökanden var innehavare av äldre varumärkesrättigheter och att denne hade använt det varumärke som angavs i invändningen i näringsverksamhet.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, s.1).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/41

Talan väckt den 3 december 2009 — Frankrike mot kommissionen

(Mål T-485/09)

2010/C 37/57

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Republiken Frankrike (ombud: E. Belliard, G. de Bergues, B. Cabouat och R. Loosli-Surrans)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut 2009/726/EG av den 24 september 2009 rörande tillfälliga skyddsåtgärder som Frankrike vidtagit när det gäller införandet på dess territorium av mjölk och mjölkprodukter från en anläggning där ett fall av klassisk skrapie har bekräftats, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan begär sökanden att tribunalen med tillämpning av artikel 263 FEUF ska ogiltigförklara kommissionens beslut 2009/726/EG av den 24 september 2009 rörande tillfälliga skyddsåtgärder som Frankrike vidtagit när det gäller införandet på dess territorium av mjölk och mjölkprodukter från en anläggning där ett fall av klassisk skrapie har bekräftats (1).

I det angripna beslutet åläggs Frankrike att upphöra med de skyddsåtgärder som vidtagits efter att nya vetenskapliga rapporter publicerats i vilka det gjorts gällande att det finns en risk att människor utsätts för klassisk skrapie när de konsumerar mjölk och mjölkprodukter från besättningar av smittade får eller getter. Syftet med skyddsåtgärderna var att förbjuda införandet på Frankrikes territorium av mjölk och mjölkprodukter, för användning som livsmedel, från en anläggning där ett fall av klassisk skrapie har bekräftats

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras eftersom det strider mot försiktighetsprincipen vad avser både bedömningen och hanteringen av risken.

Sökanden gör gällande att kommissionen har åsidosatt försiktighetsprincipen vid bedömningen av risken då man bortsett ifrån den vetenskapliga ovisshet som kvarstår avseende risken för överföring till människor av andra former av transmissibel spongiform encefalopati än bovin spongiform encefalopati.

Sökanden anser att kommissionen även har åsidosatt försiktighetsprincipen vid hanteringen av risken eftersom den inte vidtagit någon åtgärd för att begränsa risken för att människor utsätts för sådana smittämnen genom vilka klassisk skrapie sprids.

(1) EUT L 258, s. 27.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/41

Talan väckt den 7 december 2009 — ReValue Immobilienberatung mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-487/09)

2010/C 37/58

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: ReValue Immobilienberatung GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Fischoeder och M. Schork)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 7 oktober 2009 i ärende R 531/2009-4, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Bildmärket ReValue för tjänster i klasserna 35, 36, 42 och 45 (ansökan nr 6 784 292)

Granskarens beslut: Delvis avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009 (1) eftersom det sökta tecknet inte är beskrivande för tjänsten och har särskiljningsförmåga. Dessutom har artikel 75 i förordning nr 207/2009 åsidosatts då det överklagade beslutet i väsentliga delar inte har eller inte i vederbörlig ordning har motiverats.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT 2009, L 78, s. 1).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/42

Talan väckt den 4 december 2009 — Jager & Polacek mot harmoniseringsbyrån (REDTUBE)

(Mål T-488/09)

2010/C 37/59

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Jager & Polacek GmbH (Wien, Österrike) (ombud: advokaterna A. Renck, V. von Bomhard och T. Dolde)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: RT Mediasolutions s.r.o. (Brno, Republiken Tjeckien)

Sökandenas yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 29 september 2009 (ärende R 442/2009-4),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: RT Mediasolutions s.r.o.

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket REDTUBE för varor och tjänster i klasserna 9, 38 och 41 (ansökan nr 6 096 309)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det oregistrerade varumärket Redtube

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 8.2 i förordning (EG) nr 216/96 (1), jämförd med artikel 63.2 i förordning (EG) nr 207/2009 (2), genom att sökanden inte tillåtits att tillgodoräkna sig en utvidgning.

—	Åsidosättande av artikel 80.1 och 80.2 i förordning nr 207/2009 genom att beslutet rörande huruvida invändningen kan upptas till sakprövning inte återkallats, såsom borde ha skett.

—

Åsidosättande av artikel 83 i förordning nr 207/2009, särskilt med avseende på principen om skydd för berättigade förväntningar, jämförd med artikel 41.3 i samma förordning, regel 17.1 i förordning (EG) nr 2868/95 (3) och artikel 8.3 a och b i förordning (EG) nr 2869/95 (4), genom att sökanden hade berättigade förväntningar på att kunna betala avgiften för invändningsförfarandet genom en senare inbetalning inom föreskriven frist.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 216/96 av den 5 februari 1996 om processordningen för överklagningsnämnderna vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (EGT L 28, s. 11).

(2) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av förordning nr 40/94 (EGT L 303, s. 1).

(4) Kommissionens förordning (EG) nr. 2869/95 av den 13 december 1995 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EGT L 303, s. 33).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/43

Talan väckt den 8 december 2009 — Leali mot kommissionen

(Mål T-489/09)

2010/C 37/60

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Leali SpA (Odolo, Italien) (ombud: advokaten G. Belotti)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	i första hand, ogiltigförklara kommissionens beslut i ärende COMP 37 956 — Runda armeringsjärn, förnyat antagande av beslut — K(2009) 7492 slutlig, antaget av kommissionen den 30 september 2009, eller

—	i andra hand, sätta ned de beslutade böterna, samt

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten motsvarar dem i mål T-472/09, SP mot kommissionen.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/43

Talan väckt den 8 december 2009 — Acciaierie e Ferriere Leali Luigi mot kommissionen

(Mål T-490/09)

2010/C 37/61

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Acciaierie e Ferriere Leali Luigi (Brescia, Italien) (ombud: advokaten G. Belotti)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	I första hand: ogiltigförklara kommissionens beslut i ärende COMP. 37 956 — Armeringsjärn, förnyat antagande av beslut — K(2009) 7492 slutligt, som antogs av kommissionen den 30 september 2009.

—	i andra hand: ogiltigförklara artikel 2 i beslutet i den del sökanden där åläggs att, solidariskt med bolaget Leali S.pA., betala böter med 6,093 miljoner euro,

—	i tredje hand: sätta ned bötesbeloppet,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför liknande grunder och huvudargument som dem som anförts i mål T-472/09, SP mot kommissionen.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/44

Talan väckt den 3 december 2009 — Spanien mot kommissionen

(Mål T-491/09)

2010/C 37/62

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: M. Muñoz Pérez)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut 2009/721/EG av den 24 september 2009 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), i den del detta omfattas av förevarande talan, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar följande grunder till stöd för sin talan:

Åsidosättande, vad beträffar den finansiella korrigeringen av stöden till produktionen av olivolja, av artikel 7.4 i förordning 1258/1999 (1) och av artikel 31.1 i förordning 1290/2005 (2), eftersom det saknades grund för att tillämpa dem i det angripna beslutet då de påstådda oegentligheter som kommissionen har åberopat som motivering för den beslutade finansiella korrigeringen inte är tillräckligt allvarliga.

De oegentligheter som kommissionen har åberopat föreligger inte i fråga om den finansiella korrigeringen av stöden till får- och getbidrag, vilket innebär att det angripna beslutet utgör ett åsidosättande av artikel 7.4 i förordning 1258/1999 och av artikel 31.1 i förordning 1290/2005, eftersom det saknades grund att tillämpas dem i beslutet. Sökanden hävdar i detta avseende att kontrollen på plats skedde under djurhållningsperioden i enlighet med bestämmelserna i artikel 24.2 i förordning 2419/2001 (3), och att de problem som kommissionen påtalat beträffande registren över anläggningarna och det faktum att inspektörerna inte anmärkte på att registren inte uppdaterats, inte inverkar på fastställandet av hur många djur i anläggningen som berättigar till bidrag under hela djurhållningsperioden.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

(2) Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 av den 11 december 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödordningar som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/44

Talan väckt den 7 december 2009 — MEDA Pharma mot harmoniseringsbyrån — Nycomed (ALLERNIL)

(Mål T-492/09)

2010/C 37/63

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: MEDA Pharma GmbH & Co. KG (Bad Homburg, Tyskland) (ombud: advokaterna G. Würtemberger och R. Kunze)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Nycomed GmbH (Konstanz, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden den 29 september 2009 i ärende R 1386/2007-4 angående den invändning grundad på det tyska varumärket nr 1 042 583”ALLERGODIL” som framställts mot den europeiska delen av den internationella varumärkesregistreringen nr 845 934”ALLERNIL”,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av utvidgning av varumärkesskyddet: Nycomed GmbH

Sökt varumärke: Ordmärket ”ALLERNIL” för varor i klass 5 (internationell registrering nr 845 934 som designerar Europeiska gemenskapen)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det tyska ordmärket nr 1 042 583”ALLERGODIL” för varor i klass 5

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), eftersom de varumärkesrättsliga principerna om förväxlingsrisk inte har tillämpats korrekt,

—	Åsidosättande av artikel 75 i förordning nr 207/2009 på grund av att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/45

Talan väckt den 7 december 2009 — LG Electronics mot harmoniseringsbyrån (KOMPRESSOR PLUS)

(Mål T-497/09)

2010/C 37/64

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: LG Electronics, Inc. (Seoul, Republiken Korea) (ombud: advokaten J. Blanchard)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att talan kan tas upp till sakprövning,

—

delvis ogiltigförklara det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 23 september 2009, såvitt beslutet innebar delvis avslag på överklagandet från LG Electronics av beslutet den 5 februari 2009 att vägra registrering av varumärket i ansökan nr 7 282 924 som gemenskapsvarumärke för ”elektriska dammsugare”, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”KOMPRESSOR PLUS” för varor i klass 7 (ansökan nr 7 282 924)

Granskarens beslut: Avslag på ansökan om registrering

Överklagandenämndens beslut: Delvis avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/45

Talan väckt den 14 december 2009 — Evonik Industries mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-499/09)

2010/C 37/65

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Evonik Industries AG (Essen, Tyskland) (ombud: advokaten J. Albrecht)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens (fjärde överklagandenämnden) beslut av den 2 oktober 2009 (ärende R 491/2009-4), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ett bildmärke föreställande en rektangulärliknande figur i färgen Purpur Pantone 513 C för varor och tjänster i klasserna 1-45 (ansökan nr 7 235 179)

Granskarens beslut: Avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Felaktig tillämpning av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 (1) då det sökta varumärket har nödvändig särskiljningsförmåga

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT 2009, L 78, s. 1).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/46

Talan väckt den 7 december 2009 — Italien mot kommissionen

(Mål T-500/09)

2010/C 37/66

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: L. Ventrella, avvocato dello Stato)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

delvis ogiltigförklara kommissionens beslut K (2009) 7044 slutligt av den 24 september 2009, vilket delgetts den 25 september 2009, om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden, i den del vissa utgifter som verkställts av Italien undantas för budgetåren 2005 och 2006.

—	ekonomiska korrigeringar med schablonbelopp (5 procent) för vissa påstådda brister inom sektorn frukt och grönsaker — citrusbearbetning med ett totalt belopp om 3 539 679,81 euro.

Grunder och huvudargument

Republiken Italien gör till stöd för sina yrkanden gällande åsidosättande av väsentliga formföreskrifter (artikel 253 EG), nämligen bristande motivering samt åsidosättande av proportionalitetsprincipen,

Det ska preciseras att kommissionen har korrigerat vissa stöd till citrusbearbetning på grund av att lämpliga kontroller av att samma produkt lämnas till producentorganisationerna och till bearbetningsföretagen samt av att de varor som ska bearbetas och den slutliga produkten är desamma, inte har vidtagits. Den italienska regeringen gör gällande att det under förfarandet har framkommit att kontroller har skett på ett tillfredsställande sätt, såväl vad gäller administrativa kontroller, bokföringskontroller som inspektioner på plats hos såväl producentorganisationer som bearbetningsföretag. Oanmälda kontroller har genomförts (utan att företagen meddelats i förväg) i större andel än vad som krävs enligt förordningen. Den huvudsakliga frågeställning som kommissionen skulle ha motiverat sitt beslut med rör förekomsten av betydande risk för ekonomisk skada för fonden som kan motivera en schablonmässig korrigering med fem procent, något som under alla omständigheter förefaller oproportionerligt.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/46

Talan väckt den 8 december 2009 — PhysioNova mot harmoniseringsbyrån — Flex Equipos de Descanso (FLEX)

(Mål T-501/09)

2010/C 37/67

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: PhysioNova GmbH (Erlangen, Tyskland) (ombud: advokaten J. Klink)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Flex Equipos de Descanso, SA (Madrid, Spanien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd av den 30 september 2009 i ärende R 1/2009-1,

—	ändra det angripna beslutet av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd av den 30 september 2009 i ärende R 1/2009-1 på så sätt att annuleringsenhetens beslut av den 27 oktober 2008 i ärende 2237 C ogiltigförklaras, och

—	förplikta harmoniseringsbryån att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna i samband med överklagandet.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Gemenskapsfigurmärket ”FLEX” nr. 2 275 220 för varor och tjänster i klasserna 6, 10, 17 och 20

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Flex Equipos de Descanso, SA

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Varumärkesrätt som innehas av den som ansökt om ogiltighetsförklaring: De tyska varumärkena nr 39 903 314”PhysioFlex” och nr 39 644 431”Rotoflex”

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på ansökan om ogiltigförklaring

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), då det finns risk för förväxling mellan de aktuella varumärkena

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/47

Talan väckt den 16 december 2009 — Völkl mot harmoniseringsbyrån — Marker Völkl (VÖLKL)

(Mål T-504/09)

2010/C 37/68

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Völkl GmbH & Co. KG (Erding, Tyskland) (ombud: advokaten C. Raßmann)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Marker Völkl International GmbH (Baar, Schweiz)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 30 september 2009 i ärende R 1387/2008-1,

—	ogiltigförklara det beslut som invändningsenheten vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 31 juli 2008 avseende invändning nr B 1 003 153, i den mån invändningen bifölls,

—	avslå invändningen, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden.

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”VÖLKL” för varor i klasserna 3, 9, 18 och 25 (ansökan nr 4 403 705).

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Marker Völkl International GmbH.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Ordmärket ”VÖLKL” (internationellt varumärke nr 571 440) för varor i klasserna 18, 25 och 28.

Invändningsenhetens beslut: Delvis bifall till invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Ogiltigförklaring av invändningsenhetens beslut i den del det avser fastställande av risk för förväxling av de varumärken som ska jämföras och återförvisning till invändningsenheten av beslutet i övriga delar. Avslag på överklagandet avseende beslutet om bevis på användning.

Grunder:

Åsidosättande av dispositionsprincipen (artikel 74.1 andra meningen i förordning (EG) nr 40/94 (1) eftersom överklagandenämnden återförvisade ärendet till invändningsenheten avseende sådana varor som invändningen alls inte avsåg.

Åsidosättande av förbudet mot reformatio in pejus eftersom överklagandenämnden inte kunde återförvisa ärendet till invändningsenheten när det gäller sådana varor som invändningsenheten redan registrerat.

Åsidosättande av principen om rätten till försvar (artiklarna 38.3 och 73.2 i förordning nr 40/94).

Åsidosättande av artiklarna 15.2 a och 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 samt av regel 22.2 i förordning (EG) nr 2868/95 (2) eftersom överklagandenämnden felaktigt fann att det varumärke som invändningen avsåg hade använts på ett rättighetsgrundande sätt.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3)

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken (EGT L 303, s. 1).

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/50

Talan väckt den 17 december 2009 — Bennett m.fl. mot harmoniseringsbyrån

(Mål F-102/09)

2010/C 37/79

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Kelly-Marie Bennett (Mutxamel, Spanien) med flera (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån)

Saken och beskrivning av tvisten

Dels ogiltigförklaring av besluten att säga upp sökandena genom en tillämpning av en uppsägningsklausul kopplad till huruvida sökandena hade klarat ett allmänt uttagningsprov inriktat på immaterialrätt, dels ersättning för ideell skada som sökandena har lidit.

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara besluten av den 12 mars 2009 att säga upp sökandena,

—	i den mån det är nödvändigt, ogiltigförklara beslutet av den 9 oktober 2009, tillkännagivet samma dag, att avslå sökandenas klagomål från den 12 juni 2009,

—

förplikta svaranden att (i) betala skadestånd till sökandena motsvarande deras löner för perioden från det att uppsägningarna av sökandena trädde i kraft till dess de är åter i tjänst genom att de fattade besluten ogiltigförklaras och (ii) återupprätta sökandenas karriärer som rättstridigt har stoppats genom besluten att säga upp sökandena, eller för det fall en återgång i tjänst skulle medföra betydande praktiska svårigheter eller skulle framstå som oskälig med hänsyn till tredje man, att svaranden förpliktas att betala skälig ekonomisk ersättning till följd av de rättsstridiga uppsägningarna. Genom en sådan ersättning bör bland annat beaktas inte bara förlorad lön i det förflutna, utan även den riktiga chans sökandena hade att förbli i harmoniseringsbyråns tjänst fram till pensionsåldern inom ramen för tillsvidareanställningar fullt ut, och deras utveckling i tjänsten,

—	i andra hand ogiltigförklara besluten att säga upp sökandena eftersom uppsägningstiden inte har fastställts med hänsyn till hela anställningstiden i harmoniseringsbyrån för varje sökande,

—	förplikta svaranden att betala skadestånd för den ekonomiska och ideella skada, uppskattad i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 85 000 euro för varje sökande, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/51

Talan väckt den 22 december 2009 — Allen m.fl. mot kommissionen

(Mål F-103/09)

2010/C 37/80

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: John Allen (Oxford, Förenade kungariket) med flera (ombud: P. Lasok, I. Hutton och B. Lask, Barristers)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Skadeståndstalan och talan om ogiltigförklaring av ett beslut att inte ersätta de skador som var och en av de sökande lidit på grund av att ingen av dem anställdes såsom tillfälligt anställd hos gemenskaperna under den tid de arbetade i samarbetsprojektet JET.

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara det beslut som kommissionen fattade den 25 september 2009,

—	fastställa att sökandena hade rätt att betraktas, och skulle ha blivit betraktade, som ”övrig personal” och/eller borde ha anställts som sådan, i enlighet med artikel 8 i JET:s ursprungliga stadgar,

—	fastställa att kommissionen utan sakliga skäl diskriminerade sökandena under den tid som de tjänstgjorde i JET-projektet vad gäller deras lön, deras pensionsrättigheter och anknutna förmåner samt vad gäller garantin för en senare anställning,

—	förplikta kommissionen att ersätta sökandena för utebliven lön och pension, uteblivna ersättningar och förmåner till följd av ovannämnda åsidosättande av gemenskapsrätten, samt vederbörlig ränta på dessa belopp,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	i enlighet med domstolens stadga och/eller personaldomstolens rättegångsregler vidta ytterligare åtgärder och döma ut ytterligare skadestånd om personaldomstolen anser detta vara nödvändigt, befogat eller skäligt.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/51

Talan väckt den 21 december 2009 — Diego Canga Fano mot rådet

(Mål F-104/09)

2010/C 37/81

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Diego Canga Fano (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Rodriguez och C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska unionens råd

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av svarandens beslut att inte ta upp sökanden på förteckningen över de personer som befordrats till lönegrad AD 13 vid befordringsförfarandet 2009.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut att inte ta upp sökanden på förteckningen över de personer som befordrats till lönegrad AD 13 vid befordringsförfarandet 2009,

—	i den mån det är nödvändigt ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut att avslå sökandens klagomål,

—

förplikta tillsättningsmyndighetens att till sökanden utge ersättning för den ideella skada som han lidit till ett belopp som i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) beräknas uppgå till 150 000 euro, jämte dröjsmålsränta enligt lag från och med det datum från vilket sådan kan utkrävas, samt ersättning för den skada i karriären som han lidit till ett belopp som i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) beräknas uppgå till 50 000 euro, jämte dröjsmålsränta enligt lag från och med det datum från vilket sådan kan utkrävas, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/52

Talan väckt den 23 december 2009 — Scheefer mot parlamentet

(Mål F-105/09)

2010/C 37/82

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Séverine Scheefer (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaten R. Adam)

Svarande: Europaparlamentet

Saken och beskrivning av tvisten

Yrkande om ogiltigförklaring av svarandens beslut att inte omvandla sökandens avtal om tillfällig anställning till en tillsvidareanställning enligt artikel 8 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda. Dessutom yrkande om skadestånd för den skada sökanden lidit.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska:

—	Ogiltigförklara parlamentets beslut av den 12 februari 2009,

—	ogiltigförklara parlamentets beslut av den 12 oktober 2009,

—	ogiltigförklara den rättsliga kvalificeringen av det ursprungliga avtalet och dess förfallodag som fastställts till den 31 mars 2009,

—	följaktligen omvandla sökandens anställning till en tillsvidareanställning,

—	ersätta den skada som sökanden lidit till följd av parlamentets handlande,

—	i andra hand och för det fall personaldomstolen omöjligtvis skulle komma fram till att anställningsförhållandet upphört, trots att det uppstått en tillsvidareanställning; utdöma skadestånd för uppsägning utan saklig grund,

—	i tredje hand och för det fall personaldomstolen omöjligtvis skulle komma fram till att det inte är möjligt att omkvalificera avtalet, utdöma skadestånd för den skada som sökanden lidit på grund av Europaparlamentets ansvarsgrundande handlande,

—	fastställa att sökanden har möjlighet att använda sig av alla andra rättigheter, rättsmedel, grunder och förfaranden, i synnerhet att få parlamentet dömt att betala skadestånd för den lidna skadan,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/52

Talan väckt den 30 december 2009 — Pascual García mot kommissionen

(Mål F-106/09)

2010/C 37/83

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Pascual García (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna B. Cortese och C. Cortese)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ersättning för den skada som sökanden åsamkats till följd av utebliven lön och andra ersättningar för perioden den 1 april 2006–1 mars 2009, jämte ränta på det belopp som ska betalas.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	förplikta kommissionen att utge ersättning för den skada som sökanden åsamkats till följd av utebliven lön och andra ersättningar för perioden den 1 april 2006–1 mars 2009, jämte ränta på det belopp som ska betalas,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2010.037.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 37

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	53 årgången 13 februari 2010

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Domstolen
2010/C 037/01	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 24, 30.1.2010	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2010/C 037/02	Mål C-438/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Naczelny Sąd Administracyjny (Republiken Polen) den 9 november 2009 — Bogusław Juliusz Dankowski mot Dyrektor Izby Skarbowej w Łodzi	2

2010/C 037/03	Mål C-440/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Najwyższy (Polen) den 11 november 2009 — Zakład Ubezpieczeń Społecznych/Stanisława Tomaszewska.	2

2010/C 037/04	Mål C-450/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Niedersächsisches Finanzgericht den 19 november 2009 — Ulrich Schröder mot Finanzamt Hameln	3

2010/C 037/05	Mål C-457/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av tribunal de première instance de Liège (Belgien) den 23 november 2009 — Claude Chartry mot État belge	3

2010/C 037/06	Mål C-461/09 P: Överklagande ingett den 23 november 2009 av The Wellcome Foundation Ltd av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 23 september 2009 i mål T-493/07, The Wellcome Foundation Ltd mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)	4

2010/C 037/07	Mål C-465/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya av den dom som förstainstansrätten meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	4

2010/C 037/08	Mål C-466/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	5

2010/C 037/09	Mål C-467/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	6

2010/C 037/10	Mål C-468/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya av den dom som förstainstansrätten meddelade den 9 september 2009 i mål de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	7

2010/C 037/11	Mål C-469/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava av den dom som förstainstansrätten meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T- T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	8

2010/C 037/12	Mål C-470/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-30/01–T-32/01 och T-86/02–T-88/02, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	10

2010/C 037/13	Mål C-471/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-227/01–T-229/01 och T-265/01, T-266/01 och T-270/01, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava och Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	11

2010/C 037/14	Mål C-472/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i mål T-227/01 — T-229/01, T-265/01, T-266/01 och T-270/01, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava och Comunidad Autónoma del País Vasco mot Europeiska gemenskapernas kommission	12

2010/C 037/15	Mål C-473/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-227/01–229/01 och 265/01, T-266/01 samt 270/01 Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava y Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	14

2010/C 037/16	Mål C-474/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Vizcaya — Diputación Foral de Vizcaya av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-227/01–T-229/01, T-265/01, T-266/01 och T-270/01, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava och Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	15

2010/C 037/17	Mål C-475/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Ávala — Diputación Foral de Ávala av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i de förenade målen T-227/01–T-229/01, T-265/01, T-266/01 och T-270/01, Territorio Histórico de Ávala — Diputación Foral de Ávala och Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	16

2010/C 037/18	Mål C-476/09 P: Överklagande ingett den 26 november 2009 av Territorio Histórico de Guipúzcoa — Diputación Foral de Guipúzcoa av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 9 september 2009 i mål T-227/01-T-229/01 och T-265/01, T-266/01 och T-207/01, Territorio Histórico de Álava — Diputación Foral de Álava och Comunidad Autónoma del País Vasco — Gobierno Vasco m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission	17

2010/C 037/19	Mål C-477/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 25 november 2009 — Charles Defossez mot Christian Wiart, konkursförvaltare för Sotimon SARL, Office national de l’emploi, CGEA de Lille	18

2010/C 037/20	Mål C-483/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Tarragona (Spanien) den 30 november 2009 — Brottmål mot Maguette Gueye	19

2010/C 037/21	Mål C-484/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal da Relação do Porto (Portugal) den 30 november 2009 — Manuel Carvalho Ferreira Santos mot Companhia Europeia de Seguros S.A.	20

2010/C 037/22	Mål C-485/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 1 december 2009 — Viamex Agrar Handels GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas	20

2010/C 037/23	Mål C-489/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van Beroep te Gent (Belgien) den 30 november 2009 — Vandoorne BV mot belgiska staten	21

2010/C 037/24	Mål C-490/09: Talan väckt den 30 november 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg	21

2010/C 037/25	Mål C-493/09: Talan väckt den 1 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal	21

2010/C 037/26	Mål C-495/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) den 2 december 2009 — Nokia Corporation mot Her Majesty's Commissioners of Revenue and Customs	22

2010/C 037/27	Mål C-500/09: Talan väckt den 2 december 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland	22

2010/C 037/28	Mål C-503/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av Upper Tribunal (Administrative Appeals Chamber, Förenade kungariket) den 4 december 2009 — Lucy Stewart mot Secretary of State for Work and Pensions	23

2010/C 037/29	Mål C-510/09: Talan väckt den 9 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike	24

2010/C 037/30	Mål C-511/09 P: Överklagande ingett den 4 december 2009 av Dongguan Nanzha Leco Stationery Mfg. Co., Ltd av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 23 september 2009 i mål T-296/06, Dongguan Nanzha Leco Stationery Mfg. Co., Ltd mot Europeiska unionens råd	24

2010/C 037/31	Mål C-512/09: Talan väckt den 10 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland	25

2010/C 037/32	Mål C-513/09: Talan väckt den 11 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien	25

2010/C 037/33	Mål C-518/09: Talan väckt den 11 december 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal	26

2010/C 037/34	Mål C-520/09 P: Överklagande ingett den 15 december 2009 av Arkema France SA av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 30 september 2009 i mål T-168/05, Arkema mot kommissionen	27

2010/C 037/35	Mål C-521/04 P: Överklagande ingett den 15 december 2009 av Elf Aquitaine SA av den dom som förstainstansrätten meddelade den 30 september 2009 i mål T-174/05, Elf Aquitaine mot kommissionen	28

2010/C 037/36	Mål C-524/09: Begäran om förhandsavgörande framställd av tribunal administratif de Paris (Frankrike) den 12 november 2009 — Ville de Lyon mot Caisse des dépôts et consignations	29

2010/C 037/37	Mål C-534/09: Talan väckt den 18 december 2009 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland	30

	Tribunalen
2010/C 037/38	Mål T-57/01: Tribunalens dom av den 17 december 2009 — Solvay mot kommissionen (Konkurrens — Missbruk av dominerande ställning — Sodamarknaden i gemenskapen (med undantag av Förenade kungariket och Irland) — Beslut i vilket en överträdelse av artikel 82 EG konstateras — Leveransavtal för en alltför lång period — Lojalitetsrabatt — Preskription av kommissionens befogenhet att ålägga böter eller sanktioner — Rimlig tidsfrist — Väsentliga formföreskrifter — Relevant geografisk marknad — Dominerande ställning föreligger — Missbruk av dominerande ställning — Rätten till tillgång till handlingar i ärendet — Böter — Överträdelsens allvar och varaktighet — Försvårande omständigheter — Upprepning av överträdelse — Förmildrande omständigheter)	31

2010/C 037/39	Mål T-58/01: Tribunalens dom av den 17 december 2009 — Solvay mot kommissionen (Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Sodamarknaden inom gemenskapen — Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras — Avtal som garanterar ett företag försäljning av en minimimängd i en medlemsstat samt att de mängder som är nödvändiga för att uppnå denna minimimängd köps upp — Preskription av kommissionens befogenhet att ålägga böter och sanktioner — Rimlig tidsfrist — Väsentliga formkrav — Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna — Rätten att få tillgång till en akt — Böter — Överträdelsens allvar och varaktighet — Försvårande och förmildrande omständigheter)	31

2010/C 037/40	Mål T-440/03, T-121/04, T-171/04, T-208/04, T-365/04: Tribunalens dom av den 18 december 2009 — Arizmendi m.fl. mot rådet och kommissionen (Utomobligatoriskt skadeståndsansvar — Tullunion — Fördragsbrottsförfarande — Motiverat yttrande — Avskaffandet i fransk rätt av den monopolställning som innehades av sammanslutningen för de så kallade courtiers interprètes et conducteurs de navires — Tillräckligt klar överträdelse — Orsakssamband)	32

2010/C 037/41	Mål T-156/04: Tribunalens dom av den 15 december 2009 — EDF mot kommissionen (Statligt stöd — Stöd som beviljats EDF av franska myndigheter — Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och i vilket det förordnas om att stödet ska återkrävas — Stödmottagarens processuella rättigheter — Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna — Kriteriet avseende en privat investerare)	32

2010/C 037/42	Mål T-158/07: Tribunalens dom av den 10 december 2009 — Cofac mot kommissionen (ESF — Nedsättning av finansiellt stöd — Utbildning — Rätten till försvar — Rätten att yttra sig)	33

2010/C 037/43	Mål T-159/07: Tribunalens dom av den 10 december 2009 — Cofac mot kommissionen (ESF — Nedsättning av finansiellt stöd — Utbildning — Rätten till försvar — Rätten att yttra sig)	33

2010/C 037/44	Mål T-436/07 P: Tribunalens dom av den 11 december 2009 — Giannopoulos mot rådet (Överklagande — Personalmål — Tjänstemän — Rekrytering — Placering i lönegrad — Begäran om ändring av placeringen i lönegrad — Artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna)	34

2010/C 037/45	Mål T-490/07: Tribunalens dom av den 17 december 2009 — Notartel mot harmoniseringsbyrån — SAT.1 (R.U.N.) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket R.U.N. — Det äldre gemenskapvarumärket och nationella ordmärket ran — Relativt registreringshinder — Förväxlingsrisk — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) — Motiveringsskyldighet — Artikel 73 i förordning nr 40/94 (nu artikel 75 i förordning nr 207/2009) — Delvist avslag på registreringsansökan)	34

2010/C 037/46	Mål T-412/08: Tribunalens dom av den 15 december 2009 — Trubion Pharmaceuticals mot harmoniseringsbyrån — Merck (TRUBION) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket TRUBION — Det äldre gemenskapsfigurmärket TriBion Harmonis — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))	35

2010/C 037/47	Mål T-476/08: Tribunalens dom av den 15 december 2009 — Media-Saturn mot harmoniseringsbyrån (BEST BUY) (Gemenskapsvarumärke — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket BEST BUY — Absolut registreringshinder — Särskiljningsförmåga saknas — Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))	35

2010/C 037/48	Mål T-483/08: Tribunalens dom av den 16 december 2009 — Giordano Enterprises mot harmoniseringsbyrån — Dias Magalhães & Filhos (GIORDANO) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket GIORDANO — Det äldre nationella ordmärket GIORDANO — Relativt registreringshinder — Förväxlingsrisk — Delvist avslag på registreringsansökan — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))	36

2010/C 037/49	Mål T-107/06: Tribunalens beslut av den 15 december 2009 — Inet Hellas mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Inrättande av toppdomänen .eu — Registrering av domänen .co som huvuddomän — Rättshandling mot vilken talan inte kan väckas — Avvisning)	36

2010/C 037/50	Mål T-481/07: Förstainstansrättens beslut av den 9 december 2009 — Deltalinqs och SVZ mot kommissionen (Statligt stöd — Stöd som de belgiska myndigheterna beviljat intermodala transporter på vattenvägar — Kommissionens beslut att inte göra invändningar — Talan om ogiltigförklaring väckt av intresseföreningar för företag etablerade inom hamnområdet i Rotterdam — Konkurrensställningen påverkas inte väsentligt — Uppenbart att talan ska avvisas)	37

2010/C 037/51	Mål T-194/08: Tribunalens beslut av den 16 december 2009 — Cattin mot kommissionen (Utomobligatoriskt ansvar — EUF — Lista över exportörer som är berättigade att erhålla betalning av sina fordringar gentemot Centralafrikanska republiken — Anmälan saknas — Preskription — Avvisning)	37

2010/C 037/52	Mål T-567/08 P: Tribunalens beslut av den 17 december 2009 — Nijs mot revisionsrätten (Överklagande — Personalmål — Tjänstemän — Beslut att inte befordra klaganden vid befordringsförfarandet 2005 — Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat)	38

2010/C 037/53	Mål T-396/09 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 17 december 2009 — Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht mot kommissionen (Interimistiskt förfarande — Medlemsstaternas skyldighet att skydda och förbättra luftkvaliteten — Medlemsstat som medgetts undantag — Vägran av kommissionen att ompröva sitt beslut — Ansökan om uppskov med verkställigheten och om interimistiska åtgärder — Avvisning)	38

2010/C 037/54	Mål T-446/09: Talan väckt den 9 november 2009 — Escola Superior Agrária de Coimbra mot kommissionen	39

2010/C 037/55	Mål T-454/09 P: Överklagande ingett den 9 november 2009 av Rinse van Arum av den dom som personaldomstolen meddelade den 10 september 2009 i mål F-139/07, Rinse van Arum mot Europaparlamentet	39

2010/C 037/56	Mål T-484/09: Talan väckt den 27 november 2009 — McLoughney mot harmoniseringsbyrån — Kern (Powerball)	40

2010/C 037/57	Mål T-485/09: Talan väckt den 3 december 2009 — Frankrike mot kommissionen	41

2010/C 037/58	Mål T-487/09: Talan väckt den 7 december 2009 — ReValue Immobilienberatung mot harmoniseringsbyrån	41

2010/C 037/59	Mål T-488/09: Talan väckt den 4 december 2009 — Jager & Polacek mot harmoniseringsbyrån (REDTUBE)	42

2010/C 037/60	Mål T-489/09: Talan väckt den 8 december 2009 — Leali mot kommissionen	43

2010/C 037/61	Mål T-490/09: Talan väckt den 8 december 2009 — Acciaierie e Ferriere Leali Luigi mot kommissionen	43

2010/C 037/62	Mål T-491/09: Talan väckt den 3 december 2009 — Spanien mot kommissionen	44

2010/C 037/63	Mål T-492/09: Talan väckt den 7 december 2009 — MEDA Pharma mot harmoniseringsbyrån — Nycomed (ALLERNIL)	44

2010/C 037/64	Mål T-497/09: Talan väckt den 7 december 2009 — LG Electronics mot harmoniseringsbyrån (KOMPRESSOR PLUS)	45

2010/C 037/65	Mål T-499/09: Talan väckt den 14 december 2009 — Evonik Industries mot harmoniseringsbyrån	45

2010/C 037/66	Mål T-500/09: Talan väckt den 7 december 2009 — Italien mot kommissionen	46

2010/C 037/67	Mål T-501/09: Talan väckt den 8 december 2009 — PhysioNova mot harmoniseringsbyrån — Flex Equipos de Descanso (FLEX)	46

2010/C 037/68	Mål T-504/09: Talan väckt den 16 december 2009 — Völkl mot harmoniseringsbyrån — Marker Völkl (VÖLKL)	47

2010/C 037/69	Mål T-422/03: Förstainstansrättens beslut av den 18 december 2009 — Enviro Tech Europe och Enviro Tech International mot kommissionen	48

2010/C 037/70	Mål T-76/04: Förstainstansrättens beslut av den 16 december 2009 — Bactria mot kommissionen	48

2010/C 037/71	Mål T-401/04: Förstainstansrättens beslut av den 16 december 2009 — Bactria mot kommissionen	48

2010/C 037/72	Mål T-199/06: Förstainstansrättens beslut av den 17 december 2009 — Akzo Nobel e.a. mot kommissionen	48

2010/C 037/73	Mål T-143/07: Tribunalens beslut av den 14 december 2009 — UMG Recordings mot harmoniseringsbyrån (MOTOWN)	48

2010/C 037/74	Mål T-333/08: Förstainstansrättens beslut av den 16 december 2009 — Bull e.a. mot kommissionen	49

2010/C 037/75	Mål T-555/08: Förstainstansrättens beslut av den 9 december 2009 — IPublish Ganske Interactive Publishing mot harmoniseringsbyrån (återgivning av en apparat för databehandling)	49

2010/C 037/76	Mål T-174/09: Tribunalens beslut av den 18 december 2009 — Complejo Agrícola mot kommissionen	49

2010/C 037/77	Mål T-208/09: Tribunalens beslut av den 14 december 2009 — Mars mot harmoniseringsbyrån — Marc (MARC Marlon Abela Restaurant Corporation)	49

	Personaldomstolen
2010/C 037/78	Mål F-8/09: Personaldomstolens beslut (första avdelningen) av den 15 december 2009 — Apostolov mot kommissionen (Personalmål — Tjänstemän — Talan kan inte tas upp till sakprövning — Dröjsmål)	50

2010/C 037/79	Mål F-102/09: Talan väckt den 17 december 2009 — Bennett m.fl. mot harmoniseringsbyrån	50

2010/C 037/80	Mål F-103/09: Talan väckt den 22 december 2009 — Allen m.fl. mot kommissionen	51

2010/C 037/81	Mål F-104/09: Talan väckt den 21 december 2009 — Diego Canga Fano mot rådet	51

2010/C 037/82	Mål F-105/09: Talan väckt den 23 december 2009 — Scheefer mot parlamentet	52

2010/C 037/83	Mål F-106/09: Talan väckt den 30 december 2009 — Pascual García mot kommissionen	52