22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/1

---

Att förbättra konsumenternas utbildning och medvetenhet om lån och finansiering

P6_TA(2008)0539

Europaparlamentets resolution av den 18 november 2008 om konsumentskydd: Att förbättra konsumenternas utbildning och medvetenhet om lån och finansiering (2007/2288(INI))

(2010/C 16 E/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 december 2007 om finansiell utbildning (KOM(2007)0808),

—	med beaktande av kommissionens grönbok om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden (KOM(2007)0226),

—	med beaktande av sin ståndpunkt vid den andra behandlingen av den 16 januari 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 juli 2007 om politiken för finansiella tjänster (2005–2010) – vitboken (2),

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0393/2008), och av följande skäl:

A.

Å ena sidan växer finansmarknaderna snabbt och har blivit oerhört dynamiska och komplexa. Å andra sidan innebär samhällsförändringarna och förändrade livsstilar att det finns ett behov av sund förvaltning av de privata finanserna och av att regelbundet anpassa de privata finanserna till nya arbets- och familjesituationer.

B.

Beslutsfattare på både medlemsstatsnivå och EU-nivå bör prioritera åtgärder för att öka konsumenternas finansiella kunskaper, inte bara på grund av de fördelar detta innebär för enskilda utan även på grund av de fördelar det innebär för samhället och ekonomin, till exempel genom att nivån problematisk skuldsättning minskar, sparandet ökar, konkurrensen ökar, försäkringsprodukter används på lämpligt sätt och lämpliga förberedelser inför pensioneringen görs.

C.	Undersökningar visar att konsumenterna tenderar att överskatta sina kunskaper om finansiella tjänster och att de måste informeras om att de inte har så goda finansiella kunskaper som de tror och om följderna därav.

D.

Högkvalitativa program för finansiell utbildning, som riktar sig till särskilda målgrupper och om så är lämpligt är så personligt anpassade som möjligt, kan bidra till att förbättra de finansiella kunskaperna så att det blir möjligt för konsumenterna att fatta initierade beslut, vilket i sin tur bidrar till att finansmarknaderna fungerar effektivt.

E.	Betydelsen av gränsöverskridande finansiella tjänster ökar ständigt, och kommissionen bör ta initiativ på EU-nivå för att främja gränsöverskridande och vid behov jämförbar information om finansiell utbildning.

F.	Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utbildningsbehoven hos sårbara konsumenter och även åt unga konsumenter som står i begrepp att ta beslut som påverkar deras ekonomiska utsikter i ett livsperspektiv.

G.	Forskningen visar att de som i ett tidigt skede lär sig de grundläggande aspekterna av personliga finanser har bättre finansiella kunskaper. Det finns ett nära samband mellan finansiell utbildning och undervisning i grundläggande färdigheter (matematik och läsning).

1.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ på området finansiell utbildning för konsumenter, framför allt upprättandet nyligen av expertgruppen för finansiell utbildning och dess avsikt att skapa en Internetdatabas över system för och forskning om finansiell utbildning inom EU. Parlamentet anser att expertgruppen bör ha tydliga ansvarsområden och befogenheter och föreslår att expertgruppen särskilt ombes att undersöka mervärdet av och bästa praxis för finansiell utbildning i EU och gränsöverskridande finansiella tjänster.

2.   Europaparlamentet betonar att målet för konsumenternas utbildning och medvetenhet om lån och finansiering är att göra konsumenterna mer medvetna om den ekonomiska och den finansiella verkligheten så att de kan förstå ekonomiska åtaganden och förhindra onödiga risker, överskuldsättning och ekonomisk utslagning. Utbildnings- och informationsåtgärderna syftar till att ge konsumenterna möjlighet att agera på ett oberoende sätt, baserat på deras eget omdöme, med avseende på de finansprodukter som erbjuds eller som de överväger att utnyttja.

3.   Europaparlamentet betonar att krisen med högriskbolån visar faran med otillräcklig information till låntagarna, men också otillräcklig förståelse för och kunskap om sådan information, något som i förlängningen leder till att konsumenterna inte tillräckligt beaktar riskerna med insolvens och överskuldsättning.

4.   Europaparlamentet betonar att självständiga och utbildade konsumenter främjar konkurrensen, kvaliteten och innovationen inom bank- och finanstjänstesektorn samt erinrar om att utbildade och säkra investerare kan tillföra ytterligare likviditet till kapitalmarknaderna för investeringar och tillväxt.

5.   Europaparlamentet understryker vikten av att man fastställer den finansiella kunskapsnivån i medlemsstaterna och skaffar sig insikter om det mervärde EU kan ge och utbildningsbehoven hos särskilda målgrupper i samhället, utifrån en rad olika kriterier såsom ålder, inkomst och utbildningsnivå.

6.   Europaparlamentet erkänner den roll som privata initiativ, sektorn för finansiella tjänster och konsumentorganisationerna spelar på gemenskapsnivå och nationell nivå när det gäller att fastställa målgruppernas särskilda behov av finansiell utbildning, identifiera svagheter och brister i befintliga utbildningssystem och förse konsumenterna med finansiell information, till exempel via Internetbaserade verktyg, medier och utbildningskampanjer etc. för finansiell planering.

7.   Europaparlamentet anser att program för finansiell utbildning blir effektivast om de skräddarsys för de specifika målgruppernas behov och om de, där så är lämpligt, är personligt anpassade. Parlamentet anser dessutom att alla programmen för finansiell utbildning bör bidra till en bättre medveten och realistisk hantering av varje individs finansiella möjligheter. Program bör utvecklas som förbättrar vuxnas finansiella förmåga.

8.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna utveckla utbildningsprogram på EU-nivå på området personliga finanser. Programmen bör baseras på gemensamma regler och principer som kan anpassas till behoven och tillämpas i alla medlemsstater, som fastställer normer och främjar utbyte av bästa praxis.

9.   Europaparlamentet betonar att finansiell utbildning kan komplettera men inte ersätta konsekventa konsumentskyddsregler i lagstiftning om finansiella tjänster samt reglering och strikt kontroll av finansinstitut.

10.   Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som den privata sektorn, framför allt finansinstitut, spelar när det gäller att tillhandahålla information om finansiella tjänster. Parlamentet betonar dock att finansiell utbildning bör tillhandahållas på ett rättvist, objektivt och öppet sätt så att den tjänar konsumenternas intressen, och att den tydligt bör skilja sig från kommersiell rådgivning och reklam. För att kunna uppnå detta mål uppmuntrar parlamentet finansinstituten att utveckla uppförandekoder för personalen.

11.   Europaparlamentet framhåller att en känslig balans måste upprätthållas mellan att tillhandahålla de kunskaper konsumenterna behöver för att fatta initierade finansiella beslut och att utsätta dem för informationsöverflöd. Parlamentet förordar kvalitet framför kvantitet, till exempel högkvalitativ information som är tillgänglig, konkret och lätt att förstå och vars syfte är att förbättra konsumentens förmåga att fatta initierade och ansvarsfulla beslut.

12.   Europaparlamentet anser att det behövs en effektiv, tydlig och förståelig information, i synnerhet i reklam för finansprodukter, och att finansinstituten bör ge tillräckligt med information före ingåendet av avtal och i synnerhet strikt tillämpa reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (3) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal (4). Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett enhetligt sätt lägga fram särskilda lagstiftningsförslag om ett harmoniserat system för information till och skydd av konsumenter, i synnerhet inom ramen för hypotekskrediter (såsom ett harmoniserat, enkelt och jämförbart europeiskt standardiserat informationsformulär som inbegriper gemensamma uppgifter om årliga procentsatser m. m.).

13.   Europaparlamentet rekommenderar att systemen för finansiell utbildning inriktas på viktiga aspekter som är relaterade till livsplanering, till exempel grundläggande besparingar, skulder, försäkringar och pensioner.

14.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med sina insatser för att främja dialogen mellan aktörer.

15.   Europaparlamentet föreslår en ökning av budgetpost 17 02 02 för finansiering av verksamhet på EU-nivå i syfte att förbättra konsumenternas finansiella utbildning och kunskaper. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att öka medvetenheten på EU-nivå genom att stödja anordnandet av nationella och regionala konferenser, seminarier, mediekampanjer och kampanjer för ökad medvetenhet samt utbildningsprogram med gränsöverskridande deltagande, särskilt på områdena för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag och för låne- och skuldhantering i privata hushåll.

16.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla och uppgradera webbplatsen Dolceta och att tillhandahålla denna tjänst på alla officiella EU-språk. Parlamentet föreslår att kommissionen lägger till en länk på webbplatsen Dolceta till den Internetdatabas över befintliga regionala och nationella system för finansiell utbildning som den avser att skapa. Parlamentet föreslår att webbplatsen Dolceta ska omfatta länkar, uppdelade per land, till webbplatser för offentliga och privata organ som är verksamma på området finansiell utbildning.

17.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa indikatorer som anger tillgänglighet och kvalitet på finansiell utbildning på resultattavlan för konsumentmarknaderna.

18.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att starta informationskampanjer för att öka konsumenternas medvetenhet om vilka rättigheter de har enligt EU-lagstiftningen på området för tillhandahållande av finansiella tjänster.

19.   Europaparlamentet understryker behovet av att medlemsstaterna, med stöd av kommissionen, genomför regelbundna undersökningar i samarbete med de olika socialgrupperna och befolkningsgrupperna i medlemsstaterna, om olika nivåer av finansiella kunskaper hos allmänheten. Syftet är att fastställa prioriteringsområden för åtgärder och därmed säkerställa ett adekvat, snabbt och effektivt genomförande av program för finansiell utbildning till hjälp för allmänheten.

20.   Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa finansiell utbildning i grundskolans och gymnasiets läroplan som utarbetas av de behöriga institutionerna, för att utveckla de färdigheter som behövs i vardagen, och att anordna systematisk utbildning för lärare i detta ämne.

21.   Europaparlamentet betonar behovet av en fortlöpande dubbelriktad utbildningsprocess för båda parterna, det vill säga för de finansiella rådgivarna och för konsumenterna, för att man ska kunna garantera att aktuell information ges i takt med den senaste utvecklingen i sektorn för finansiella tjänster.

22.   Europaparlamentet anser att synergieffekterna mellan olika utbildningsorganisationer inte utnyttjas i tillräckligt stor utsträckning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att upprätta ett nätverk för finansiell utbildning där både den statliga och icke-statliga sektorn deltar, samt att uppmuntra samarbete och dialog mellan alla aktörer.

23.   Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt utbildningsbehoven hos pensionärer och personer som befinner sig i slutet av sin yrkesbana och som riskerar att drabbas av ekonomiskt utanförskap, och även åt unga människor som börjar sin yrkesbana och som måste bestämma sig för hur de på ett lämpligt sätt bör använda sin nya inkomst.

24.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta utbildningsprogram inom ekonomi och finansiella tjänster för socialarbetare eftersom de är i kontakt med människor som riskerar att drabbas av fattigdom eller bli kraftigt skuldsatta.

25.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

---

(1)  Antagna texter, P6_TA(2008)0011.

(2)  EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 392.

(3)  EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(4)  EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/5

---

Resultattavlan för konsumentmarknaderna

P6_TA(2008)0540

Europaparlamentets resolution av den 18 november 2008 om resultattavlan för konsumentmarknaderna (2008/2057(INI))

(2010/C 16 E/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktandet av kommissionens meddelande av den 29 januari 2008”Övervakning av den inre marknadens konsekvenser för konsumenten: resultattavlan för konsumentmarknaderna” (KOM(2008)0031),

—	med beaktande av resultattavlan för den inre marknaden nr 16a av den 14 februari 2008 (SEK(2008)0076),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 september 2007 om grönboken om översynen av konsumentregelverket (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om resultattavlan för den inre marknaden (3),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2007”En inre marknad för framtidens Europa” (KOM(2007)0724),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2007 med titeln ”Tjänster av allmänt intresse, däribland sociala tjänster av allmänt intresse: ett nytt europeiskt åtagande” (KOM(2007)0725), som ansluter till meddelandet om en inre marknad för framtidens Europa,

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Genomförande av en ny metod för övervakning av marknader och sektorer för produkter: resultat av en första sektorsgranskning” (SEK(2007)1517), som ansluter till meddelandet om en inre marknad för framtidens Europa,

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0392/2008), och av följande skäl:

A.	Resultattavlan för konsumentmarknaderna (nedan kallad resultattavlan), som syftar till att göra den inre marknaden mer lyhörd för medborgarnas förväntningar och problem, har tillkännagivits.

B.	Det är mycket viktigt att konsumentmarknaderna är konkurrenskraftiga och fungerar effektivt för att garantera att medborgarna har förtroende för den inre marknaden.

C.	Resultattavlan måste kompletteras med andra former av övervakning.

D.	Tanken med indikatorerna i resultattavlan är att de ska bidra till att identifiera sektorer som måste granskas närmare.

E.	Resultattavlan bör främja en debatt om konsumentpolitiska frågor.

F.	Studier och analyser som har gjorts av nationella konsument- och konkurrensmyndigheter kan vara av relevans för en vidareutveckling av resultattavlan.

Inledning

1.   Europaparlamentet betonar betydelsen av att låta medborgarna dra full nytta av den inre marknadens fördelar, och anser att resultattavlan är ett viktigt medel för att uppnå detta mål.

2.   Europaparlamentet välkomnar de fem huvudindikatorerna i resultattavlan som rör klagomål, prisnivå, tillfredsställelse, byte och säkerhet.

3.   Europaparlamentet betonar att resultattavlan är i sin linda och att den måste vidareutvecklas med mer fullständig information, mer detaljerad statistik och ytterligare analyser grundade på de olika indikatorerna.

4.   Europaparlamentet understryker att när en tillfredsställande utveckling har uppmätts enligt resultattavlans fem basindikatorer bör nya indikatorer utarbetas som ser till att den inre marknaden på ett bättre sätt speglar medborgarnas förväntningar och intressen.

5.   Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att tillräcklig finansiering och personal står till förfogande för de syften som avses i punkterna 3 och 4.

6.   Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att sörja för att dess olika enheter arbetar på ett samordnat och konsekvent sätt så att man undviker dubbelarbete och motsägelsefulla resultat av dataanalyser.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en lättfattlig sammanfattning och tydliga slutsatser och rekommendationer i framtida resultattavlor, översatta till alla officiella språk i Europeiska unionen.

Utveckling av indikatorerna

8.   Europaparlamentet anser att det totala antalet indikatorer bör vara begränsat för att garantera att resultattavlan är fokuserad.

9.   Europaparlamentet anser att det behövs en indikator som rör klagomål för att förstå konsumenttillfredsställelse. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för en harmonisering av de klassificeringssystem för klagomål som används av de behöriga myndigheterna och de organ som bistår konsumenterna i medlemsstaterna och på gemenskapsnivå samt att inrätta en EU-omfattande databas för konsumentklagomål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra konsumenterna mer medvetna om systemen för klagomål och att förbättra hanteringen av klagomål i syfte att ge de ekonomiska aktörerna tillfälle att erbjuda ett bredare urval av bättre tjänster.

10.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla indikatorer som rör gränsöverskridande rättsliga förfaranden och skadeersättning till konsumenter genom rättslig prövning och förfaranden utanför domstol, samt genom befintliga nationella prövningsmekanismer.

11.   Europaparlamentet anser att indikatorer som rör konsumentkunskap och ålder (t. ex. utbildningsnivå, datakunskaper och kunskaper i främmande språk) skulle kunna inkluderas i resultattavlan. Parlamentet understryker emellertid att det är viktigt att skilja mellan indikatorer som grundar sig på ”mjuka” uppgifter från konsumentundersökningar och ”hårda” uppgifter från andra källor.

12.   Europaparlamentet medger att det är väldigt komplicerat att utveckla exakta och korrekta prisindikatorer eftersom skilda prisnivåer kan bero på många olika saker och förekomsten av sådana skillnader inte i sig är ett bevis på marknadsmisslyckande. Parlamentet anser emellertid att resultattavlan måste innehålla prisindikatorer, eftersom priser är av centralt intresse för konsumenter, och prisindikatorer är viktiga för att stimulera debatten och garantera mediernas medvetenhet om brister i marknadens funktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta såväl det makroekonomiska klimatet som konsumenternas köpkraft och priserna före skatt i medlemsstaterna.

13.   Europaparlamentet välkomnar de insatser som har gjorts för att ta fram mer sofistikerade prisindikatorer, men efterlyser även att andra indikatorer som rör effektivt fungerande marknader ska användas innan det ges särskilda politiska rekommendationer.

14.   Europaparlamentet påminner om att etiska och miljömässiga frågor blir allt viktigare för konsumenterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att mäta tillgången på information om sådana frågor på olika marknader.

Förbättrad informationsbas

15.   Europaparlamentet betonar betydelsen av ett nära samarbete mellan medlemsstaternas statistikmyndigheter, Eurostat och andra tjänster vid kommissionen för att garantera att siffrorna är kompletta och av god kvalitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att underlätta för ett sådant samarbete.

16.   Europaparlamentet påminner om att nationella konsument- och konkurrensmyndigheter ofta genomför fallstudier eller förfogar över andra uppgifter som rör de olika marknadernas funktionssätt, och uppmanar därför kommissionen att utnyttja befintliga nationella uppgifter och aktivt samråda med nationella experter i arbetet med att vidareutveckla resultattavlan.

17.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka möjligheten att tillsätta en särskild konsumentombudsman. Parlamentet konstaterar att flera medlemsstater har konsumentombudsmän inom ett antal sektorer som hjälper konsumenterna i kontakterna med ekonomiska aktörer.

18.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna se till att de europeiska informationscentrumen för konsumenter får mer resurser och att de har den personal som krävs för att på ett effektivt sätt bemöta det växande antalet gränsöverskridande klagomål från konsumenter och minska handläggningstiden för sådana klagomål.

Ökad medvetenhet

19.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka medvetenheten om resultattavlan, bl. a. genom att garantera att den är lättillgänglig och synlig på relevanta webbsidor, och att öka insatserna för att marknadsföra resultattavlan för medierna, hos offentliga myndigheter och bland konsumentorganisationer.

Förhållande till resultattavlan för den inre marknaden

20.   Europaparlamentet anser att resultattavlan för den inre marknaden och resultattavlan för konsumentmarknaderna båda främjar en förbättrad inre marknad till fördel för medborgare och konsumenter.

21.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att se till att informationen om den inre marknaden förbättras och anser att de två resultattavlorna är viktiga steg i denna riktning.

22.   Europaparlamentet understryker att de två resultattavlorna är sammankopplade och att det är viktigt att främja en samstämd utveckling av dessa dokument. De har emellertid olika målgrupper och bör därför hållas åtskilda och ha olika uppsättningar indikatorer.

23.   Europaparlamentet anser att man regelbundet bör göra en översyn av de indikatorer som används samt förhållandet mellan de två resultattavlorna, för att anpassa dem till den inre marknadens utveckling.

*

* *

24.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 231.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0211.

(3)  Antagna texter, P6_TA(2008)0421.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/8

---

EMU@10: Ekonomiska och monetära unionens första tio år och framtida utmaningar

P6_TA(2008)0543

Europaparlamentets resolution av den 18 november 2008 om EMU@10: Den ekonomiska och monetära unionenens första tio år och framtida utmaningar (2008/2156(INI))

(2010/C 16 E/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 maj 2008 om EMU@10: Framsteg och utmaningar efter 10 år av den ekonomiska och monetära unionen (KOM(2008)0238) (meddelandet om EMU@10),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juni 2008 om de offentliga finanserna i EMU 2008 (KOM(2008)0387),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 oktober 2008 med titeln ”Från finanskris till återhämtning: ram för åtgärder på EU-nivå” (KOM(2008)0706),

—	med beaktande av kommissionens ekonomiska prognos för hösten 2008 av den 3 november 2008,

—	med beaktande av Europeiska rådets möte den 15–16 oktober 2008,

—	med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2008 om Europeiska rådets möte den 15–16 oktober 2008 (1),

—	med beaktande av Eurogruppens krismöte den 12 oktober 2008 om regeringsgarantier för interbanklån,

—	med beaktande av slutsatserna från rådets möte den 4 november 2008,

—	med beaktande av resultatet av det informella mötet mellan stats- och regeringschefer den 7 november 2008,

—	med beaktande av sin resolution av den 14 november 2006 om årsrapporten 2006 om euroområdet (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om årsrapporten 2007 om euroområdet (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte 2008 (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om det europeiska intresset – för framgång i en globaliserad värld (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om situationen för Europas ekonomi: förberedande betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för 2007 (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 22 februari 2005 om offentliga finanser inom EMU – 2004 (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 april 2007 om de offentliga finanserna i EMU 2006 (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2008 om ECB:s årsrapport för 2007 (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om utvidgningen av euroområdet (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 juni 2007 om förbättring av samrådet med Europaparlamentet i samband med utvidgningar av euroområdet (11),

—	med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 juni 2008 om förslaget till rådets beslut i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Slovakiens införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2009 (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2006 om den internationella valutafondens strategiska översyn (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2005 om en informations- och kommunikationsstrategi för euron och Ekonomiska och monetära unionen (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity (15),

—	med beaktande av Europeiska rådets resolution av den 13 december 1997 om samordning av den ekonomiska politiken under den tredje etappen av EMU och om artiklarna 109 och 109b i EG-fördraget (16),

—	med beaktande av rådets (ekonomiska och finansiella frågor) bidrag av den 12 februari 2008 till slutsatserna från Europeiska rådets vårmöte,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 7 oktober 2008 om en samordnad reaktion i EU på den ekonomiska avmattningen,

—	med beaktande av samförståndsavtalet av den 1 juni 2008 om samarbete mellan finansiella tillsynsmyndigheter, centralbanker och EU:s finansministerier rörande gränsöverskridande finansiell stabilitet,

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A6-0420/2008), och av följande skäl:

A.	Den 1 januari 1999 antog elva medlemsstater – Belgien, Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal och Finland – Europeiska unionens gemensamma valuta.

B.	Fyra andra medlemsstater har anslutit sig till euroområdet sedan starten: Grekland 2001, Slovenien 2007 samt Cypern och Malta 2008.

C.	Euroområdet kommer att bli ännu större eftersom de flesta av de medlemsstater som befinner sig utanför euroområdet förbereder sig på en anslutning någon gång i framtiden. Slovakien kommer att ansluta sig till euroområdet den 1 januari 2009.

D.	Europeiska monetära unionen (EMU) har på många sätt varit en framgång, där den gemensamma valutan har ökat den ekonomiska stabiliteten i medlemsstaterna, särskilt med tanke på den pågående finanskrisen.

E.

Ett medlemskap i euroområdet innebär en hög grad av ömsesidigt ekonomiskt beroende mellan medlemmarna och kräver därför en närmare samordning av den ekonomiska politiken, och också att en effektiv roll för global ekonomisk och finansiell styrning spelas, så att man ska kunna dra full nytta av den gemensamma valutan och möta framtida utmaningar, såsom ökad konkurrens om naturresurser, globala ekonomiska obalanser, tillväxtmarknadernas allt större ekonomiska vikt, klimatförändringar och en åldrande befolkning i Europa.

F.

Den genomsnittliga inflationen under de första tio åren av euroområdet låg i stort i linje med Europeiska centralbankens (ECB:s) mål om prisstabilitet, dvs. nära men lägre än 2 procent. Inflationen har under den senaste tiden stigit en bra bit över denna nivå på grund av globala strukturförändringar, särskilt ökade energi- och livsmedelspriser, den mindre strikta penningpolitiken i Förenta staterna och den bristande vaksamheten från ett antal centralbanker utanför EU.

G.

Den kraftigt ökade efterfrågan på knappa energiresurser och andra råvaror från tillväxtekonomiernas sida har pressat upp utbudet till kapacitetsgränserna. Pressen uppåt på priserna har förvärrats av det faktum att råvaror i allt högre grad anses vara finansiella tillgångar eftersom de kan användas som värdesäkrare.

H.

Euroområdets öppenhet välkomnas. Dagens appreciering av euron kan anses få möjliga negativa effekter, nämligen att den drabbar exporten och favoriserar importen till den inre marknaden, men också positiva effekter i och med att den hjälper EU:s ekonomi att klara av den dramatiska oljeprisökningen och den pågående finanskrisen.

I.

De globala ekonomiska förutsättningarna har varit gynnsamma för sysselsättningen under de första tio åren med euron. Detta har lett till att närmare 16 miljoner arbetstillfällen har skapats, dock utan att kvaliteten på dessa beaktas, och arbetslösheten har minskat från 9 procent 1999 till 7,3 procent 2008.

J.	Europeiska unionen går in i en ekonomisk avmattning där tillväxten minskar från 3,1 procent 2006 till en reviderad prognos från 2 till 1,4 procent 2008 och 0,2 procent 2009. Samtidigt blir arbetslöshet och socialt utanförskap ett allt större problem.

K.	Den ekonomiska tillväxten och produktivitetstillväxten har varit nedslående. Produktionstillväxten per arbetare har halverats från 1,5 procent under perioden 1989–1998 till uppskattningsvis 0,75 procent under perioden 1999–2008.

L.

Euron har snabbt blivit den näst viktigaste internationella valutan vid sidan av dollarn och spelar en viktig roll som referensvaluta för många länder i världen. Eurons potential är otillräckligt utnyttjad på global nivå eftersom euroområdet varken har en riktigt definierad internationell strategi eller en effektiv internationell representation.

Eurons tio första år

1.   Europaparlamentet delar uppfattningen att den gemensamma valutan har blivit en symbol för Europa och har visat att Europa kan fatta vittgående beslut för en gemensam och framgångsrik framtid.

2.   Europaparlamentet välkomnar att euron har medfört stabilitet och främjat ekonomisk integration i euroområdet. Parlamentet välkomnar de stabiliserande effekter som euron har på världens valutamarknader, särskilt i kristider. Interna ekonomiska skillnader har ännu inte minskat som förväntat och produktiviteten har inte utvecklats tillfredsställande i alla delar av euroområdet.

3.   Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att inrättandet av andra valutaunioner övervägs i andra delar av världen.

4.   Ett flertal studier visar på den avgörande kopplingen mellan penningpolitik och handelspolitik på global nivå, vilket har visats i en rad studier. Europaparlamentet betonar den positiva roll som stabila valutakurser har för en hållbar tillväxt av internationell handel.

5.   Europaparlamentet påpekar att den tilltagande användningen av euron som internationell handelsvaluta särskilt kommer medlemsstaterna i euroområdet till godo, eftersom den minskar växelkursriskerna och därmed deras företags kostnader för internationell handel.

6.   Europaparlamentet påminner om att parlamentet under EMU:s tio första år har spelat en aktiv roll i såväl ekonomiska som monetära frågor, och har gjort så mycket som möjligt för att öka transparensen och den demokratiska ansvarigheten.

7.   Europaparlamentet betonar att mer behöver göras för att dra full nytta av EMU, till exempel att möjliggöra för medlemsstater och regioner med BNP under genomsnittet att komma ifatt, och att stärka medborgarnas förståelse för och bindningar till den gemensamma valutan.

8.   Europaparlamentet föreslår följande moment och konkreta åtgärder för en önskvärd EMU-färdplan:

Ekonomiska skillnader, strukturreformer och offentliga finanser

9.   Europaparlamentet anser att effektiviserade och mer konsekventa och kompletterande ekonomiska reformer som samordnas i god tid på grundval av de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning och Lissabonstrategins kombinationsmetod för penning- och finanspolitik (policy-mix) skulle kunna minska de ekonomiska skillnaderna och vara till stor hjälp för en ekonomisk återhämtning från den pågående finanskrisen. Parlamentet betonar behovet av att förbättra och förenkla förfarandena och metoderna för att granska och utvärdera genomförandet av dessa riktlinjer i slutet av varje år.

10.   När det gäller moderniseringsinsatser och ekonomisk effektivitet betonar Europaparlamentet att de medlemsstater som är mest framgångsrika kombinerar framtidsorienterade och välbalanserade strukturreformer med investeringar över genomsnittet i forskning och utveckling, utbildning, livslångt lärande och barnomsorg samt i förnyelse av solida sociala nätverk. Parlamentet konstaterar att samma medlemsstater för det mesta har en högeffektiv och transparent förvaltning med budgetöverskott och skulder som ligger under genomsnittet samt effektiva och målinriktade offentliga utgifter, samtidigt som dessa medlemsstater uppvisar ett nästan dubbelt så högt bidrag jämfört med EU-genomsnittet till den nationella tillväxten från tekniska framsteg. Dessa ”förebildsmedlemsstater” är, tack vare deras höga sysselsättningsgrad, inbegripet kvinnor och äldre arbetskraft, och deras särskilt höga födelsetal, de som är de bäst rustade att hantera ett åldrande samhälle och att garantera en hög konkurrenskraft.

11.   Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att ömsesidigt stärka stabilitet och en tillväxtorienterad makroekonomisk politik genom att göra en balanserad politik och investeringar till en gemensam fråga, nämligen behovet av att noga följa de offentliga balanserna genom en effektiv förvaltning av skattepolitiken och utgifter och deras effekter på efterfrågesidan och samtidigt komma överens om att skapa en gynnsam miljö för företagens gränsöverskridande verksamhet.

12.   Europaparlamentet noterar att den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten har visat sitt värde och att en stark budgetkonsolidering måste iakttas. Demografiska förändringar och en möjlig minskning av den ekonomiska tillväxten skulle kunna leda till budgetproblem för medlemsstaterna i euroområdet, något som skulle kunna få negativa effekter på stabiliteten i euroområdet i dess helhet. Europaparlamentet kritiserar den bristande disciplinen när det gäller att bekämpa budgetunderskott under perioder av ekonomisk tillväxt och betonar att medlemsstaterna måste verka mer effektivt för en anticyklisk finanspolitik, särskilt för att vara bättre rustad för externa chocker. Parlamentet betonar därför behovet av en strategi på kort sikt för att minska den nationella skuldnivån och av hållbara och sunda tillväxtstrategier som gör det möjligt att minska den nationella skuldnivån till maximalt 60 procent på lång sikt.

13.   De centrala delarna i stabilitets- och tillväxtpakten måste konsekvent följas i framtiden, eftersom tröskelvärdena på 3 procent för statsbudgetens underskott och på 60 procent för statsskulden i förhållande till bruttonationalprodukten fastställdes på grundval av de ekonomiska förutsättningarna under 1990-talet. Europaparlamentet anser att stabilitets- och tillväxtpakten strikt måste följas av medlemsstaterna och övervakas av kommissionen. Båda målen bör behandlas som maximigränser som ska undvikas. En verkningsfull samordning av ekonomisk och finansiell politik är en förutsättning för att EMU ska bli ekonomiskt framgångsrik, men en sådan samordning måste respektera subsidiaritetsprincipen. Kommissionen uppmanas att undersöka alla möjliga sätt på vilka stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva aspekt kan stärkas. Kommissionen måste använda de existerande tillsynsinstrumenten bättre och Eurogruppens granskning av nationella budgetar på medellång sikt måste stärkas.

14.   Europaparlamentet stöder kommissionens åsikt att den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten ger en viktig policyram i tider av mycket pressade ekonomiska omständigheter, och betonar att genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten bör säkerställa att varje försämring av statsfinanserna åtföljs av åtgärder för att hantera situationen, samtidigt som man ser till att hållbara positioner återupprättas. Parlamentet anser dessutom att budgetpolitiken fullt ut bör utnyttja den flexibilitet som tillåts genom den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten och ber kommissionen att ge medlemsstaterna tydliga riktlinjer om hur de ska tillämpa denna flexibilitet.

15.   Parlamentet anser att en hållbar och stabil makroekonomisk miljö kräver förbättringar av kvaliteten på de offentliga finanserna och ytterligare budgetkonsolidering, hög effektivitet i de offentliga utgifterna och förbättrade investeringar i utbildning, humankapital, forskning och utveckling och infrastruktur som främjar tillväxt och kan stimulera sysselsättningen och som tar itu med viktiga samhällsproblem, såsom klimatförändringen, i enlighet med målen i klimatförändrings- och energipaketet och ekonomisk återhämtning från den pågående finanskrisen.

16.   Europaparlamentet anser att strukturreformer bör fokusera på att öka produktiviteten genom en bättre kombination av ekonomisk och social politik, samtidigt som en social dialog i enlighet med Lissabonstrategin säkerställs.

17.   Europaparlamentet noterar att konkurrenspolitiken bör komplettera strukturpolitiken och förespråkar en omstrukturering av ekonomin.

18.   Europaparlamentet varnar för ett fokus på i huvudsak måttlig löneutveckling som ett sätt att uppnå prisstabilitet. Ökad konkurrens till följd av globaliseringen har redan lett till lönepress nedåt, samtidigt som den importerade inflationen som utlösts av prisökningarna på olja och andra råvaror redan har lett till förlorad köpkraft för konsumenterna. Parlamentet upprepar än en gång sin övertygelse att denna fråga i synnerhet bör regleras genom en rättvisare förmögenhetsfördelning.

19.   Europaparlamentet anser att löne- och skattepolitik är effektiva instrument både för ekonomisk stabilisering och tillväxt. Reallöneökningar i nivå med inflationen och produktiviteten bör säkerställas och en samordning av skattepolitiken bör utnyttjas selektivt för att uppnå ekonomiska mål. Kampen mot skattebedrägeri, både för direkta och indirekta skatter, är särskilt viktig, och detta arbete bör intensifieras. Parlamentet betonar det akuta behovet av att stärka en kultur av uppmuntran och delaktighet inom ramen för bolagsstyrningen och företagens sociala ansvar.

20.   Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med rättvisa regler för den inre marknaden. Parlamentet anser därför att tävlingen om att erbjuda den lägsta bolagsbeskattningen är kontraproduktiv.

21.   Europaparlamentet begär att medlemsstaterna i euroområdet stärker den effektiva samordningen av ekonomisk och finansiell politik, särskilt genom att utveckla en konsekvent gemensam strategi inom Eurogruppen. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att begära medelfristiga ramprogram från medlemsstaterna för deras ekonomiska och finansiella politik och att kontrollera genomförandet. Europaparlamentet betonar att varje medlemsstat måste ta ansvar för att ta itu med strukturreformer och förbättra konkurrenskraften på ett samarbetsvilligt sätt så att förtroendet och acceptansen för euron upprätthålls.

22.   Olika strukturreformsmönster och öppenhetsgrader har bidragit till att euroområdets medlemmar uppvisar så olika resultat. Europaparlamentet stöder slutsatserna i kommissionens meddelande om EMU@10 vad avser den otillräckliga upphämtningen från flera ekonomier i euroområdet och de ökade skillnaderna mellan olika medlemsstater i euroområdet. Parlamentet efterlyser regelbundna diskussioner och samarbetsformer inom euroområdet i syfte att uppnå det gemensamma målet om att påskynda konvergeringsprocessen.

23.   Europaparlamentet begär att kommissionen på ett enhetligt sätt hanterar de gemensamma kriterierna för att bedöma ekonomiska och finanspolitiska uppgifter. Parlamentet hänvisar till kommissionens och medlemsstaternas ansvar för tillförlitligheten i de statistiska uppgifterna och begär att framtida beslut enbart ska fattas om det inte finns några tvivel kring de tillgängliga uppgifternas validitet och korrekthet. Parlamentet efterlyser också en möjlighet att inleda utredningar om det under ett antal år uppvisas en stor skillnad mellan de prognostiserade uppgifterna enligt stabilitets- och konvergensprogrammen och de uppgifter som realistiskt sett kan förväntas.

Penningpolitik

24.   Europaparlamentet påminner om sin starka uppslutning för ECB:s oberoende.

25.   ECB:s regelbundna rapporter till Europaparlamentet, särskilt till utskottet för ekonomi och valutafrågor, bidrar till transparensen i penningpolitiken. Parlamentet välkomnar möjligheten för Europaparlamentets ledamöter att ställa skriftliga frågor till ECB om penningpolitiken och därmed förbättra ECB:s ansvarighet gentemot EU:s medborgare. Europaparlamentet stöder kravet på en intensivare debatt om framtiden för den gemensamma penning- och valutapolitiken i euroområdet.

26.   Europaparlamentet anser att den monetära dialogen mellan parlamentet och ECB har varit en framgång som man bör bygga vidare på. Parlamentet förväntar sig en förbättring av den monetära dialogen på ett flertal punkter, såsom en samordning av dagarna för de regelbundna utfrågningarna av ECB:s ordförande med ECB:s tidsschema för penningpolitiska beslut så att analysen av besluten kan förbättras, samtidigt som möjligheten finns kvar att vid behov bjuda in ECB:s ordförande för att diskutera aktuella ämnen.

27.   Europaparlamentet noterar att huvudmålet för ECB:s penningpolitik är att upprätthålla prisstabilitet och att ECB eftersträvar en inflationstakt på mindre än, men nära 2 procent på medellång sikt. Målsättningen om prisstabilitet kan endast uppnås effektivt om de underliggande orsakerna till inflationen verkligen tas itu med. Parlamentet påminner om att artikel 105 i EG-fördraget också ger i uppdrag till ECB att stödja gemenskapens allmänna ekonomiska politik.

28.   Europaparlamentet anser att ECB successivt bör övergå till ett direktsystem för inflationsmål där ett punktuellt inflationsmål kompletteras av ett spektrum av tillåtna fluktuationer kring målinflationen. ECB uppmanas att offentliggöra sina inflationsprognoser. En sådan övergång till ett direktsystem för inflationsmål bör inte innebära att fokus bortfaller från de monetära aggregatens dynamik, så att nya bubblor i tillgångsvärden kan undvikas.

29.   Europaparlamentet anser att inflationen har blivit en global realitet och att kampen mot denna i en öppen ekonomi inte enbart kan föras genom EU:s penningpolitik.

30.   Europaparlamentet betonar sin beredskap att undersöka möjliga förbättringar i förfarandet för att utse ledamöter till ECB:s direktion före 2010. Parlamentet anser att det är viktigt att breda akademiska och yrkesmässiga erfarenheter och många olika bakgrunder från den ekonomiska, monetära och finansiella sektorn finns representerade bland direktionsledamöterna. Parlamentet uppmärksammar sina krav på en direktion med nio ledamöter med exklusivt ansvar att fastställa räntenivåerna som således skulle ersätta dagens system och innebära att den ännu mer komplicerade lösning som beslutats för framtiden undviks. Europaparlamentet begär att en sådan förändring av fördraget antas.

Integration och tillsyn av finansiella marknader

31.   Europaparlamentet anser att finansiell integration borde innebära högre ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft och dessutom mer stabilitet och likviditet på den inre marknaden.

32.   Europaparlamentet noterar att det viktigaste finansiella centrumet inom EU ligger utanför euroområdet. Parlamentet påminner dock om att EG-lagstiftningen omfattar alla medlemsstater och marknadsaktörer på den inre marknaden. EU bör utan dröjsmål förbättra sin tillsynsstruktur med beaktande av ECB:s särskilda roll.

33.   Europaparlamentet anser att mycket återstår att göra när det gäller clearing och avveckling för gränsöverskridande värdepapperstransaktioner, där det hittills inte skett någon verklig integration.

34.   Europaparlamentet betonar att mer integration behövs för tjänster som riktas till privatpersoner och mindre företag och att detta inte får skada konsumentskyddet. Kundrörlighet, finansiell allmänbildning, tillgång till grundläggande tjänster och produkters jämförbarhet måste förbättras.

35.   Europaparlamentet anser att det på medellång sikt krävs en europeisering av finansiella tillsynsstrukturer, finansmarknadstransparens, effektiva konkurrensregler och en adekvat reglering, i syfte att förbättra krishantering och samarbete mellan Europeiska centralbankssystemet (ECBS), tillsynsmyndigheter, regeringar och marknadsaktörer. Europaparlamentet anser att en integrerad, heltäckande (för alla finansiella sektorer), enhetlig och konsekvent tillsynsram, med utgångspunkt i en balanserad metod för reglera gränsöverskridande spridning av finansiell risk och på grundval av en harmoniserad lagstiftning, skulle minska kostnaderna för att uppfylla reglerna för verksamhet som sker inom många jurisdiktioner. ”Gold plating” (reglering som går längre än minimikraven enligt EG-lagstiftning) och regleringsarbitrage bör undvikas. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag om översyn av de existerande tillsynsstrukturerna enligt dessa principer. Europaparlamentet anser att varje tillsynsroll för ECB bör utvidgas utöver euroområdets gränser via ECBS.

36.   Europaparlamentet välkomnar det samförståndsavtal mellan finansiella tillsynsmyndigheter, centralbanker och EU:s finansministrar om samarbete och gränsöverskridande finansiell stabilitet som ingicks våren 2008. Samförståndsavtalet är dock endast icke-bindande lagstiftning och grundar sig på medlemsstaternas beredskap att samarbeta med varandra. Även om regler om bördefördelning är svåra att fastställa i förväg anser parlamentet att arbetet i fråga om krishantering måste fortsätta.

37.   Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen, såsom världens största ekonomiska område med de största finansiella marknaderna, bör spela en ledande roll på internationell nivå när det gäller att reformera regleringssystemet för finansiella tjänster, till gagn för alla berörda länder och den övergripande stabiliteten. Finansiell stabilitet bör bli ett grundläggande mål för politiskt beslutsfattande i en värld med allt mer integrerade finansmarknader och finansiella innovationer som ibland kan få destabiliserande effekter på den reala ekonomin och medföra systemrisker. Europaparlamentet är övertygat om att varje ambitiöst beslut som antas på EU-nivå kommer att uppmuntra andra länder att följa exemplet och betonar här ansvaret för att också ta itu med globala eller ”offshore”-relaterade problem. Europaparlamentet anser att den politiska ansvarigheten för internationella regleringsorgan behöver tas upp parallellt med ett sådant regleringsarbete.

38.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att skapa europeiska obligationer och utveckla en långsiktig strategi som gör det möjligt att utfärda sådana obligationer inom euroområdet, vid sidan av medlemsstaternas nationella obligationer. Parlamentet uppmärksammar behovet av att utvärdera konsekvenserna för både de internationella finansiella marknaderna och EMU.

Utvidgning av euroområdet

39.   Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater utanför euroområdet att respektera Maastrichtkriterierna och den reformerade och generellt sett flexibla stabilitets- och tillväxtpakten. Kommissionen måste se till att stabilitets- och tillväxtpakten tolkas strikt och att uteslutningskriterierna tillämpas innan en anslutning kan komma i fråga. Det måste säkerställas att de medlemsstater som befinner sig i euroområdet och de medlemsstater som önskar ansluta sig behandlas lika. Euroområdets långsiktiga stabilitet måste anses vara ett mål av gemensamt intresse och utvidgning och stabilitet måste gå hand i hand. Medlemsstaterna i euroområdet och de som har en särställning måste strikt uppfylla sina förpliktelser och det får inte finnas några tvivel om de gemensamma målen prisstabilitet, ECB:s oberoende och budgetdisciplin eller om hur dessa mål främjar tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft.

40.   Europaparlamentet anser att de medlemsstater utanför euroområdet som uppfyller Maastrichtkriterierna och som inte har något undantag i fördraget ska införa den gemensamma valutan vid första bästa tillfälle.

41.   Europaparlamentet betonar att ett medlemskap i euroområdet kräver ett fullständigt iakttagande av Maastrichtkriterierna i enlighet med vad som anges i fördraget och protokollet om artikel 121 i fördraget, nämligen en hög grad av uppmätt prisstabilitet liksom dess hållbarhet, offentliga finanser utan alltför stora underskott, minst två års medlemskap i det europeiska monetära systemets växelkursmekanism ERM II, iakttagelse av normala fluktuationsmarginaler, konvergens i den långfristiga räntenivån, ett rättssystem som är förenligt med Maastrichtfördraget vad avser EMU och en oberoende centralbank.

42.   Europaparlamentet anser att en av de största utmaningarna med att ansluta sig till euroområdet är att säkerställa Maastrichtkriteriernas hållbarhet. Parlamentet betonar dock att Maastrichtkriterierna samtidigt är ett första steg mot att kunna hålla reformprocessen på rätt spår, inbegripet ytterligare åtaganden och ansträngningar vad avser strukturreformer, investeringar och ekonomisk samordning.

43.   Europaparlamentet välkomnar den striktare och effektivare tillsynen över medlemsstater som deltar i ERM II och som önskar ansluta sig till euroområdet och över deras ekonomiska utveckling. Ett framgångsrikt deltagande i ERM II måste förbli en verklig förutsättning och inte bara ett sekundärt krav för medlemskap i euroområdet. Samma anslutningskrav måste tillämpas på alla medlemsstater som ansluter sig till euroområdet.

44.   Europaparlamentet anser att en varaktig och framgångsrik utvidgning av euroområdet är en stor utmaning för de kommande åren. Både ECB:s institutionella standarder och dess beslutsprocess måste anpassas till denna förändring. Rotationsmodellen måste beakta den ekonomiska vikten av den enskilda medlemsstaten.

45.   I samband med utvidgningen av euroområdet betonar Europaparlamentet att det är önskvärt med en hög grad av konvergens i den reala ekonomin så att påfrestningarna kan begränsas, både för euroområdet och de medlemsstater som önskar ansluta sig till detta. Parlamentet anser att det bör inrättas instrument till förmån för de medlemsstater som deltar i euroområdet och där den gemensamma penningpolitiken skulle kunna få en särskilt åtstramande verkan.

46.   Europaparlamentet betonar vikten av att med tanke på framtida utvidgningar inrätta riktade interventioner för att stödja medlemsstater utanför euroområdet som drabbats särskilt hårt av den pågående finanskrisen.

Kommunikation

47.   Visserligen har en hög grad av prisstabilitet upprätthållits i euroområdet, men den upplevda inflationen avviker avsevärt från den lägre inflation som faktiskt uppmätts under de senaste tio åren. Europaparlamentet begär därför bättre information och klarlägganden av fakta för befolkningen om varför EMU behövs och om hur EMU fungerar, särskilt när det gäller prisstabilitet, internationella finansiella marknader och fördelarna med stabilitet inom euroområdet under internationella finanskriser.

48.   Europaparlamentet anser att den gemensamma valutan förblir en kommunikationsprioritet för Europeiska unionen. Parlamentet anser att fördelarna med euron och EMU – prisstabilitet, låga bolåneräntor, enklare resor och skydd mot växelkursfluktuationer och mot externa chocker – även i fortsättningen måste förmedlas till och förklaras för allmänheten i detalj. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid att informera och uppdatera europeiska medborgare, konsumenter och små och medelstora företag som inte har tillräcklig kapacitet att genast anpassa sig till nya utvecklingstendenser och utmaningar för euron.

49.   Europaparlamentet uppmanar ECB att i sin årsrapport eller i en särskild rapport göra en årlig kvantitativ analys av de fördelar som euron har inneburit för vanliga medborgare, med konkreta exempel på hur användningen av euron har fått positiva effekter på folks dagliga liv.

50.   Europaparlamentet anser att kommunikation är av yttersta vikt för att förbereda införandet av euron i medlemsstater som planerar att ansluta sig till euroområdet. Europaparlamentet noterar att kommunikation om utvidgningen av euroområdet också är viktig för medlemsstaterna i euroområdet.

51.   Europaparlamentet anser att kommissionen måste koncentrera sina insatser på att hjälpa de nya medlemsstaterna att förbereda sina medborgare på införandet av euron genom att lansera en intensiv informationskampanj, att övervaka genomförandet där en sådan kampanj redan pågår och att regelbundet rapportera om bästa praxis för genomförandet av de nationella handlingsplanerna för införandet av euron. Europaparlamentet anser att bästa praxis och erfarenheter från de tidigare övergångarna sannolikt är värdefulla för de nya medlemsstaternas övergångar och för de kommande utvidgningarna och de nya kandidatländernas förberedelser.

Eurons internationella roll och dess externa representation

52.   Europaparlamentet välkomnar att euron snabbt utvecklats till den näst viktigaste reserv- och transaktionsvalutan efter den amerikanska dollarn. Eurons andel av de globala valutareserverna är nu 25 procent. Särskilt i länderna som angränsar till euroområdet spelar euron en viktig roll som finansieringsvaluta, och dessa länders valutakurser är knutna till euron. Europaparlamentet stöder uttryckligen ECB:s uppfattning att införandet av euron är det sista steget mot en strukturerad konvergensprocess inom Europeiska unionen, och att det endast är enligt EG-fördraget som euron kan införas.

53.   Europaparlamentet anser att agendan för EMU-politiken under kommande årtionde kommer att kännetecknas bland annat av utmaningarna från tillväxtekonomierna i Asien och den pågående globala finanskrisen. Europaparlamentet beklagar att trots den ökande globala rollen för euron har försöken att förbättra euroområdets externa representation i finansiella och monetära frågor inte varit särskilt framgångsrika. Euroområdet måste därför utveckla en internationell strategi som står i proportion till dess valutas internationella ställning.

54.   Det mest effektiva sättet för euroområdet att få ett inflytande som motsvarar dess ekonomiska tyngd är att utveckla gemensamma ståndpunkter och konsolidera sin representation, i slutändan genom en gemensam representation i de relevanta internationella institutionerna och forumen. Europaparlamentet uppmanar euroområdets medlemmar att bland annat tala med en röst om växelkurspolitiken.

55.   Europaparlamentet betonar att euron används som nationell valuta utanför euroområdet. Effekterna av en sådan användning behöver analyseras.

56.   Eurons viktiga roll på de internationella finansmarknaderna innebär en förpliktelse. Effekterna av såväl penning- som tillväxtpolitik inom euroområdet har således globala effekter. Eurons ökande internationella vikt för handel och tjänster fungerar som en stabiliserande faktor i den globala miljön, som en motor för integration av finansmarknaderna och som en grund för att öka direktinvesteringar och gränsöverskridande företagsfusioner, då transaktionskostnaderna har minskat betydligt. Europaparlamentet efterlyser en studie om globala obalanser och eurons roll samt möjliga anpassningsscenarier för att förebereda Europeiska unionen på att hantera större externa chocker.

57.   Europaparlamentet föreslår ett starkare framåtblickande samarbete och en förstärkt internationell dialog mellan de ansvariga myndigheterna för de tre viktigaste ”valutablocken”, i syfte att förbättra hanteringen av internationella kriser och bemästra följderna av valutarörelser på den reala ekonomin. Parlamentet påminner om den framgångsrika krishanteringen under den första fasen av den senaste amerikanska subprimekrisen och krisen direkt efter händelserna den 11 september 2001, något som bidrog till att förebygga ett direkt sammanbrott för den amerikanska dollarn.

58.   Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att stärka EMU:s inflytande i internationella finansiella institutioner med en gemensam EU-ståndpunkt som företräds av utvalda representanter, såsom Eurogruppens ordförande, kommissionen och ECB:s ordförande. Enligt tidigare praxis kan Eurogruppens ordförande, kommissionen och ECB:s ordförande redan delta som observatörer i de viktigaste internationella finansiella institutionerna. Europaparlamentet begär dock en bättre samordning av europeiska ståndpunkter så att den gemensamma europeiska monetära politiken i framtiden kan företrädas av dess legitima representanter. Europaparlamentet förväntar sig att en ståndpunkt från euroområdet om dess viktigaste partners växelkurspolitik kommer att framföras. Eurogruppens ordförande uppmanas att företräda euroområdet i forumet för finansiell stabilitet. Parlamentet föreslår att Internationella valutafondens (IMF) stadga ändras så att ekonomiska block och organisationer kan få en representation.

59.   Europaparlamentet betonar att en gemensam vision för Europeiska unionen behövs för en reform av internationella finansiella institutioner, vilken bör beakta utmaningarna för den globala ekonom, inbegripet framväxten av nya ekonomiska krafter.

60.   Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt meddelande om EMU@10 inte genomfört en mer detaljerad och precis analys av eurons internationella roll. Kommissionen uppmanas att utarbeta en utförlig rapport om den externa dimensionen av den gemensamma monetära politiken och om dess återverkningar på de ekonomiska och handelsrelaterade resultaten inom euroområdet.

61.   Europaparlamentet betonar att vissa av EU:s partnerländer för en penningpolitik som syftar till att undervärdera sina valutor. Detta är ett illojalt sätt att påverka den internationella handeln och skulle kunna anses vara ett icke-tariffärt handelshinder.

EMU:s ekonomiska instrument och styrning

62.   Europaparlamentet anser att alla berörda parter – Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Eurogruppen och arbetsmarknadens parter på EU-nivå och nationell nivå – bör arbeta tillsammans för att stärka EMU:s framtida funktionssätt när det gäller ekonomisk styrning på grundval av följande förslag:

a)

Med de integrerade riktlinjerna, som är en viktig del av Lissabonstrategin och det centrala ekonomiska instrumentet och som syftar till en balanserad kombination av ekonomisk-politiska åtgärder (policy-mix), bör ömsesidigt inspirerande reformer eftersträvas för sysselsättning, miljö och social trygghet.

b)

De integrerade riktlinjerna bör skapa allmänna ramar för en närmare samordning av den ekonomiska politiken så att de nationella reformprogrammen kan anpassas till varandra, dock med hänsyn till ekonomiska skillnader och olikartade nationella traditioner. Ett obligatoriskt förfarande för samråd med nationella parlament om stabilitets- och konvergensprogram och nationella reformprogram bör inrättas.

c)

Det bör skapas starkare kopplingar mellan de integrerade riktlinjerna, särskilt de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, och stabilitets- och konvergensprogrammen. Stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen bör läggas fram samtidigt (i början på varje höst) efter en debatt i de nationella parlamenten. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken skulle kunna innehålla gemensamma budgetmål i linje med stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva aspekt.

d)

Vid beslut om sina nationella budgetar bör medlemsstaternas regeringar beakta de integrerade riktlinjerna och de länderspecifika rekommendationerna liksom den övergripande budgetsituationen i euroområdet. De olika nationella skattetidsplanerna och de huvudsakliga antagandena i de underliggande prognoserna bör harmoniseras för att undvika skillnader på grund av att det används olika makroekonomiska prognoser (global tillväxt, EU-tillväxt, oljepris, räntor) och andra parametrar. Kommissionen, Eurostat och medlemsstaterna uppmanas att arbeta för att det fastställs verktyg som förbättrar jämförbarheten mellan nationella budgetar när det gäller utgifter i olika kategorier.

e)

I möjligaste mån bör man använda mer formella rekommendationer för medlemsstaterna i euroområdet, såsom mål för utgifter på medellång sikt, specifika strukturreformer, investeringar och de offentliga finansernas kvalitet. En mer standardiserad rapporteringsstruktur inom ramen för de nationella reformprogrammen bör också eftersträvas, dock utan att nationella reformprioriteringar störs. Alla åtaganden, mål och riktmärken bör helt och hållet införlivas i de integrerade riktlinjerna och de nationella reformprogrammen så att den ekonomiska styrningen blir mer konsekvent och effektiv.

f)	En långsiktig strategi, i goda tider, för att minska den nationella skuldnivån till maximalt 60 procent av BNP bör tas med i ramarna för den ekonomiska styrningen, eftersom detta skulle minska de löpande kostnaderna för skulderna och sänka kapitalkostnaderna för privata investeringar.

g)	Det bör inrättas bindande former för euroområdets medlemsstater att konsultera varandra och kommissionen innan viktiga beslut inom den ekonomiska politiken fattas, t. ex. åtgärder för att ta itu med högre livsmedels- och energipriser.

h)

Ekonomisk samordning av skattepolitiken bör ta formen av en integrerad ”europeisk strategi för ekonomi och sysselsättning” på grundval av de existerande ekonomisk-politiska instrumenten, i synnerhet Lissabonstrategin, de integrerade riktlinjerna, strategin för hållbar utveckling samt konvergens- och stabilitetsprogrammen. Medlemsstaternas regeringar, under ledning av Eurogruppens ordförande, uppmanas att stödja den ekonomiska aktiviteten på ett konsekvent sätt, vid samma tidpunkt och i samma riktning.

i)	Den europeiska strategi för ekonomi och sysselsättning som avses i punkt h bör beakta potentialen i ny teknologi och miljöteknik som en av hörnstenarna för ekonomisk tillväxt, tillsammans med en makroekonomisk policy-mix.

j)	Finansieringen av innovativa företag, särskilt små- och medelstora företag, bör underlättas bland annat genom att Europeiska investeringsbanken inrättar en europeisk fond för ”smart” tillväxt.

k)	Årsrapporten om euroområdet bör tillhandahålla en mer praktisk uppsättning av instrument och utvärderingar så att en mer detaljerad dialog kan föras mellan de olika EU-organ som är involverade i ekonomisk styrning.

l)	Det bör inrättas en uppförandekod mellan parlamentet, rådet och kommissionen som säkerställer att de tre EU-institutionerna samarbetar ordentligt och deltar fullt ut när det gäller att hantera de integrerade riktlinjerna i fortsättningen, då centrala ekonomiska instrument behöver skapas.

m)

Den institutionella ramen för samordningen av den ekonomiska politiken bör stärkas på följande sätt: — ”Eurogruppformationer” bör också skapas för konkurrenskraft/industri, miljö, sysselsättning och utbildning. — Eurogruppen bör ges en starkare institutionell ram och mer personalresurser. — Mandatet för Eurogruppens ordförande bör ligga i linje med de ekonomiska cyklerna i de integrerade riktlinjerna. — Kommittén för ekonomisk politik bör uppgå i Ekonomiska och finansiella kommittén så att ett centralt och samordnat förberedande organ skapas för rådet (ekonomiska och finansiella frågor). — En representant för parlamentet bör få observatörsstatus inom Eurogruppen och vid informella rådsmöten. — Möten mellan trojkan, parlamentet och kommissionen bör anordnas fyra gånger om året, vid behov med Eurogruppen.

n)

En mer regelbunden och strukturerad dialog om makroekonomiska frågor mellan parlamentet, kommissionen och Eurogruppen, i likhet med den monetära dialogen mellan parlamentet och ECB, bör inrättas och äga rum minst en gång per kvartal, i syfte att fördjupa de existerande ramarna och debattera de utmaningar som euroområdets ekonomi står inför.

o)	En aktiv dialog behöver inrättas mellan parlamentet, Eurogruppen, ECB och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i syfte att diskutera den lämpliga policymixen.

63.   Europaparlamentet anser att EMU:s politiska agenda för det kommande årtiondet i synnerhet kommer att präglas av utmaningarna till följd av den senaste tidens finansiella oro och dess konsekvenser för den reala ekonomin. Parlamentet välkomnar att medlemsstaterna inom euroområdet nu är bättre rustade att möta större chocker än tidigare tack vare en gemensam penningpolitik och de reformer som genomförts under de senaste åren. I syfte att i hög grad kunna motverka den ekonomiska avmattningen och hög inflation efterlyser Europaparlamentet emellertid

a)	en samordnad insats på EU-nivå, grundad på en gemensam förståelse för problemen och gemensamma uppföljningsåtgärder, samtidigt som vissa nationella särdrag accepteras, inbegripet samordning av de nationella reformprogrammen,

b)

ambitiösa och anpassade nationella reformprogram och ett åtagande för deras genomförande, inbegripet en översyn av nationella budgetar för att reagera på de senaste ekonomiska prognoserna, motverka ekonomisk recession och främja tillväxt, samtidigt som en intensiv dialog med arbetsmarknadens parter upprättas,

c)	åtgärder för att i synnerhet stödja små och medelstora företag, för att komplettera Europeiska investeringsbankens senaste åtgärder och säkerställa hållbar kreditgivning till små och medelstora företag genom banksystemet,

d)	ett fastställande av riktade åtgärder för att skydda sårbara grupper från effekterna av den pågående finanskrisen,

e)	ett fullständigt genomförande i god tid av färdplanen för finansiella tjänster, inbegripet uppföljningsåtgärder och mer ändamålsenlig tillsyn vad avser dagens finansiella oro,

f)	förstärkning av krishanteringslösningar genom att förbättra EU:s bestämmelser om likvidation och att inrätta klart definierade och enhälligt accepterade förfaranden för hur bördorna ska delas mellan de berörda medlemsstaterna i händelse av insolvens inom gränsöverskridande finanskoncerner,

g)

färdigställande av instrumenten för att utforma penningpolitiken genom en grundlig analys av de faktorer som påverkar det finansiella systemets stabilitet och funktionssätt, bland annat i fråga om överföringen av penningpolitiken, utvecklingen av kredit- och finanstillgångar, nya produkters egenskaper och koncentrationen av risk och likviditet,

h)	en proaktiv europeisk insats inom internationella forum, särskilt forumet för finansiell stabilitet och IMF, och fler gemensamma politiska beslutsprocesser,

i)	formulering av en enda ståndpunkt från Europeiska unionen inom G8 och funderingar om EU:s roll som ett effektivare globalt ekonomiskt beslutsorgan, samtidigt som en sådan roll anpassas till globaliseringen och dess konsekvenser och till mer dominerande globala finansiella marknader,

j)	en bättre och effektivare samordning mellan Världshandelsorganisationen och de så kallade Bretton Woods-organen (IMF och Världsbanksgruppen) för att motverka spekulation och ta sig an utmaningarna till följd av den allvarliga krisen,

k)	en global världskonferens under överinseende av IMF som organiseras, med tanke på dagens allvarliga monetära turbulens, för globala konsultationer i monetära frågor, och en genomförandeanalys av att inrätta en tvistlösningsmekanism för monetära frågor inom ramen för IMF.

*

* *

64.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Eurogruppens ordförande samt medlemsstaterna regeringar och parlament.

---

(1)  Antagna texter, P6_TA(2008)0506.

(2)  EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 125.

(3)  EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 569.

(4)  Antagna texter, P6_TA(2008)0057.

(5)  EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 422.

(6)  EUT C 287 E, 29.1.2007, s. 535.

(7)  EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 132.

(8)  EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 780.

(9)  Antagna texter, P6_TA(2008)0357.

(10)  EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 249.

(11)  EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 251.

(12)  Antagna texter, P6_TA(2008)0287.

(13)  EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 118.

(14)  EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 73.

(15)  Antagna texter, P6_TA(2008)0425.

(16)  EGT C 35, 2.2.1998, s. 1.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/21

---

Rekommendationer om tillämpningen av principen om likalön för kvinnor och män

P6_TA(2008)0544

Europaparlamentets resolution av den 18 november 2008 med rekommendationer till kommissionen om tillämpningen av principen om likalön för kvinnor och män (2008/2012(INI))

(2010/C 16 E/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 192, andra stycket, i EG-fördraget,

—	med beaktande av artiklarna 2 och 141, tredje stycket, i EG-fördraget,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2007”Utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män” (KOM(2007)0424),

—	med beaktande av rapporten från februari 2007 från kommissionens nätverk av juridiska experter på områdena sysselsättning, sociala frågor och jämställdhet med titeln ”Rättsliga aspekter kring löneskillnaderna mellan kvinnor och män”,

—	med beaktande av den europeiska jämställdhetspakt som antogs av Europeiska rådet vid dess möte i Bryssel den 23 och 24 mars 2006,

—	med beaktande av rättsfall i EG-domstolen grundade på artikel 141 i EG-fördraget,

—	med beaktande av bestämmelserna i Internationella arbetsorganisationens konvention om deltidsarbete från 1994 måste länderna i sina offentliga upphandlingar införa en arbetsklausul, som inbegriper frågan om lika lön,

—	med beaktande av artikel 11.1 d i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, antagen genom generalförsamlingens resolution 34/180 av den 18 december 1979,

—	med beaktande av det ramprogram för jämställdhet som antagits av EU:s arbetsmarknadsparter den 1 mars 2005, samt dess uppföljningsrapporter,

—	med beaktande av sina resolutioner av den 13 mars 2007 om en färdplan för jämställdhet (2006–2010) (1) och av den 3 september 2008 om jämställdhet – 2008 (2),

—	med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0389/2008), och av följande skäl:

A.

Kvinnor tjänar i allmänhet 15 procent mindre än män inom EU och upp till 25 procent mindre inom den privata sektorn. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män varierar mellan 4 och mer än 25 procent i medlemsstaterna, och det finns inget som tyder på att denna skillnad kommer att jämnas ut i någon större utsträckning.

B.	En kvinna måste arbeta till den 22 februari (det vill säga 418 kalenderdagar) för att tjäna lika mycket som en man gör under ett år.

C.	För att åstadkomma jämställdhet måste principen om lika lön för lika arbete och för likvärdigt arbete genomföras.

D.

Tillgängliga uppgifter visar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män kvarstår och att framstegen går mycket långsamt (från 17 % 1995 till 15 % 2005), trots den omfattande lagstiftning som varit gällande i mer än 30 år, de åtgärder som vidtagits och de medel som använts för att försöka jämna ut dem. Därför är det nödvändigt att undersöka orsakerna till löneskillnaderna och den segregering som de medför på arbetsmarknaden för kvinnor och försöka utveckla målinriktade metoder för att komma till rätta med dem.

E.	I samtliga medlemsstater lyckas kvinnorna bättre med sina studier än männen, och majoriteten av de utexaminerade från universitet och högskolor är kvinnor, men utan att löneskillnaderna utjämnas på ett jämförbart sätt.

F.	Löneskillnaderna är ett resultat av direkt och indirekt diskriminering, sociala och ekonomiska faktorer, segregation på arbetsmarknaden och hela lönestrukturen. De beror även på en rad olika faktorer, såväl juridiska som sociala och ekonomiska, som inte bara gäller lika lön för lika arbete.

G.

Löneklyftan bör inte beräknas enbart utifrån skillnader i bruttotimlön, utan man måste även ta med faktorer som individuella lönetillägg, yrkesklassificering, arbetsorganisation, yrkeserfarenhet och produktivitet. Dessa bör mätas inte bara i kvantitativa termer (timmar då arbetstagaren är fysiskt närvarande på arbetsplatsen) utan även i kvalitativa, samt med hänsyn till hur arbetstidsminskning, tjänstledighet och sjukfrånvaro påverkar lönen.

H.	Att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män var ett av målen i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, men det har inte behandlats tillräckligt ingående av de flesta medlemsstater.

I.	En förbättring av EU:s rättsliga ram bör göra det möjligt för medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att bättre fastställa orsakerna till varför löneskillnaderna mellan kvinnor och män kvarstår.

J.	Kvinnodominerade yrken och traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter tenderar att anses mindre värda än de där männen är i majoritet, utan att det nödvändigtvis kan motiveras objektivt.

K.	Det finns en digital klyfta grundad på kön som leder till klara löneskillnader.

L.

Det lönesystem där antal tjänsteår ingår i beräkningen av lönen är till nackdel för kvinnor som (vid flera tillfällen) i samband med yttre faktorer, såsom barnrelaterade avbrott i arbetet, annat yrkesval eller kortare arbetstid. Dessa kvinnor hamnar ständigt, och på ett strukturellt sätt, på efterkälken.

M.

Uppgifter visar att kvinnors kvalifikationer och erfarenheter belönas ekonomiskt lägre än männens. Förutom att principen om ”lika lön för likvärdigt arbete” inte får snedvridas på grund av könsstereotypa föreställningar, måste man frigöra sig från de sociala roller som hittills i hög grad har påverkat utbildnings- och karriärmöjligheterna. Mammaledighet och föräldraledighet bör inte medföra diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden.

N.

Löneskillnaderna påverkar i hög grad kvinnors ekonomiska och sociala ställning under hela deras arbetsliv och även efteråt. Eftersom kvinnor bidrar till samhället på ett annat sätt än genom arbete, t. ex. genom att ta hand om barn eller äldre släktingar, löper många kvinnor följaktligen större risk att drabbas av fattigdom och är mindre ekonomiskt oberoende.

O.	Löneskillnaderna är ännu mer framträdande bland invandrarkvinnor, kvinnor med funktionshinder, kvinnor som tillhör minoriteter och lågutbildade kvinnor.

P.	Det är mycket viktigt att ha tillgång till uppgifter som är uppdelade efter kön och en moderniserad lagstiftning som beaktar jämställdhetsperspektivet och som gör det möjligt att ta upp orsakerna till lönediskrimineringen.

Q.	Det är möjligt och nödvändigt att genom utbildning verka för att de stereotypa föreställningarna i samhället om kön undanröjs.

R.	Kommissionen har vid upprepade tillfällen uppmanats att vidta åtgärder, inklusive att granska gällande lagstiftning, för att hjälpa till att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män, eliminera risken för pensionärer att drabbas av fattigdom och garantera dessa en rimlig levnadsstandard.

S.

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (3) fastställs det att principen om likalön för lika eller likvärdigt arbete är en viktig och oundgänglig del av gemenskapen regelverk, inklusive Europeiska domstolens rättspraxis mot könsdiskriminering, och man måste därför utarbeta ytterligare bestämmelser för genomförandet av denna princip.

T.

De åtgärder som medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och jämställdhetsorganisationerna vidtar, bland annat de åtgärder som anges i det ovannämnda ramprogrammet för jämställdhet av den 1 mars 2005, skulle leda till en reell minskning av löneklyftan genom en effektiv tillämpning av den sociala dialogen.

U.

En strategi för att komma till rätta med löneklyftan, den horisontella och vertikala segregeringen på arbetsmarknaden samt den stereotypa synen på kvinnodominerade arbeten och sektorer förutsätter en lagstiftnings- och åtgärdsram på olika nivåer där man skiljer mellan lönediskriminering och löneskillnader som baseras på andra faktorer än direkt eller indirekt diskriminering, eftersom lönediskriminering omfattas direkt av lagstiftningens tillämpningsområde medan andra löneskillnader måste hanteras med målinriktad politik och specifika åtgärder.

V.	Såsom anges i kommissionens ovannämnda meddelande av den 18 juli 2007 håller kommissionen under 2008 på att analysera EU:s rättsliga ram för lika lön. Alla berörda aktörer kommer att medverka i denna analys. Resultaten av denna analys bör ges tillbörlig uppmärksamhet.

W.	Jämställda pensioner, bl. a. vad gäller pensionsålder, har satts som mål.

X.	Det Europeiska jämställdhetsinstitutet kan spela en mycket viktig roll vad gäller att övervaka hur löneskillnaderna mellan könen utvecklas och att analysera anledningarna till dessa skillnader samt att bedöma lagstiftningens inverkan.

1.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på grundval av artikel 141 i EG-fördraget och före den 31 december 2009, förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt om granskning av den befintliga lagstiftningen om tillämpningen av principen om likalön för kvinnor och män (4), i enlighet med de detaljerade rekommendationerna som bifogas denna resolution.

2.   Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

3.   Europaparlamentet anser att det begärda förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.

4.   Europaparlamentet är övertygat om att det är viktigt att garantera ett bättre och snabbare genomförande av direktiv 2006/54/EG i förhållande till jämställdhetsorganisationer och social dialog för att utjämna löneskillnaderna genom att se till att medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och jämställdhetsorganisationerna vidtar åtgärder, exempelvis de som har fastställts i det ovannämnda ramprogrammet för jämställdhet av den 1 mars 2005. För detta bör man bland annat sprida information och riktlinjer om praktiska hjälpmedel (framför allt för små och medelstora företag) för att utjämna löneklyftan, bland annat genom kollektivavtal på nationell nivå eller sektorsvis.

5.   Europaparlamentet betonar vikten av kollektivförhandlingar och kollektivavtal i bekämpningen av diskrimineringen av kvinnor, bl. a. i fråga om tillgång till anställning, löne- och arbetsvillkor, karriär och fortbildning.

6.   Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att organisera en europeisk dag för lika lön – den dag då Europas kvinnor (i genomsnitt) har tjänat ihop den lön som män tjänar under ett år (i genomsnitt) – som måste bidra till att öka medvetenheten om den löneklyfta som finns och få alla berörda aktörer att ta flera initiativ för att eliminera löneklyftan.

7.   Arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer uppmanas att tillsammans ta fram objektiva arbetsvärderingsinstrument för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

8.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 56.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0399.

(3)  EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(4)  Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tilllämpningen av principen om likalön för kvinnor och män (EGT L 45, 19.2.1975, s. 19) har införlivats i direktiv 2006/54/EG. I enlighet med bestämmelserna i direktiv 2006/54/EG ska direktiv 75/117/EEG upphöra att gälla från och med den 15 augusti 2009, vilket också är sista datum för genomförandet av detta direktiv.

---

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/28

---

Stöd till tidig demonstration av hållbar energiutvinning från fossila bränslen

P6_TA(2008)0545

Europaparlamentets resolution av den 18 november 2008 om stöd till tidig demonstration av hållbar energiutvinning från fossila bränslen (2008/2140(INI))

(2010/C 16 E/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 januari 2008 med titeln ”Stöd till tidig demonstration av hållbar energiutvinning från fossila bränslen” (KOM(2008)0013) och det åtföljande kommissionens arbetsdokument om konsekvensbedömning (SEK(2008)0047),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapens system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (KOM(2008)0016) och det åtföljande kommissionens arbetsdokument om konsekvensbedömning (SEK(2008)0052),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, 96/61/EG, direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och förordning (EG) nr 1013/2006 (KOM(2008)0018) och det åtföljande kommissionens arbetsdokument om konsekvensbedömning (SEK(2008)0054),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2007 med titeln En europeisk strategisk plan för energiteknik (SET-plan) – Mot en framtid med låga koldioxidutsläpp (KOM(2007)0723) och det åtföljande kommissionens arbetsdokument om en tekniköversikt (SEK(2007)1510) samt en kapacitetsöversikt (SEK(2007)1511),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 januari 2008 med titeln ”Mot 20–20 till 2020 – Europas möjligheter i samband med klimatförändringarna” (KOM(2008)0030),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 med titeln ”En energipolitik för Europa” (KOM(2007)0001),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (1),

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0418/2008), och av följande skäl:

A.	Enligt de senaste vetenskapliga och tekniska rönen kommer EU, utan kraftiga investeringar i forskning och utveckling i andra tekniker, att behöva använda fossila bränslen i ytterligare många årtionden för att säkra energiförsörjningstryggheten.

B.	Kol är den enda fossila energikälla tillgänglig i EU som kan begränsa det ökande beroendet av olje- och gasimporter från instabila tredjeländer och som därmed har en strategisk betydelse.

C.	I många medlemsstater spelar kol en stor roll i energimixen, men kolkraftverken behöver övergripande moderniseringar och betydande investeringar för att växthusgasutsläppen ska minska.

D.	Många medlemsstater förfogar över stora kolfyndigheter, som beräknas räcka långt in i nästa århundrade.

E.

En bred användning av tekniker för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) – i kraftverk och på lång sikt också i industrisektorer med stora koldioxidutsläpp – kan bidra till att uppnå EU:s ambitiösa klimatmål för 2020 och därefter, och användning av dessa tekniker kompletterar insatserna på området för energieffektivitet på utbuds- och efterfrågesidan liksom på området för förnybar energi.

F.	Energiproduktionen i många av världens tillväxtekonomier är beroende av kol. En lyckad klimatpolitik i dessa regioner hänger mycket nära samman med möjligheterna till utsläppssnål kolanvändning.

G.	Användning av CCS-tekniker i kraftverk från 2020 kommer bara att bli möjlig om man genom demonstrationsprojekt tar fram ny och nödvändig teknikutveckling, och förbättrar effektiviteten och lönsamheten samtidigt som man säkerställer att miljön respekteras.

H.	Förseningar vid uppförandet av demonstrationsanläggningarna äventyrar tillämpningen av CCS-tekniker i kraftverken och därmed uppnåendet av de klimatpolitiska målen.

I.	Det finns hittills ingen adekvat och nödvändig lagstiftningsram för tillämpningen av CCS-tekniker.

J.	Gällande gemenskapslagstiftning inom detta område måste så snart som möjligt införlivas med nationella eller regionala bestämmelser och kompletteras med nya lagstiftningsförslag, särskilt när det gäller att bygga transportinfrastruktur.

K.	Brist på lagstiftning försvårar för företagen att fatta investeringsbeslut och för potentiella investerare att agera på finansmarknaderna.

L.	Uppförandet av minst tolv demonstrationsanläggningar måste stödjas, och demonstrationsprojekten på EU-nivå bör väljas ut på grundval av huruvida de kommer att ge de resultat som behövs när det gäller enskilda tekniker och de olika transport- och lagringsalternativen.

1.   Europaparlamentet understryker att målet för EU:s klimatpolitik bör vara en global minskning av växthusgasutsläppen.

2.   Europaparlamentet erinrar om 2005 års särskilda rapport om CCS från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), i vilken CCS betecknas som en lovande teknik för en snabb minskning av de globala växthusgasutsläppen, med en minskningspotential på upp till 55 % fram till år 2100.

3.   Europaparlamentet erinrar om att tillämpning av CCS-tekniker kan bidra till att EU:s angivna klimatmål till efter 2020 uppnås. Parlamentet påpekar emellertid att stödet till användning av CCS-tekniker kompletterar insatserna som gjorts för att förbättra energieffektiviteten och öka användningen av förnybar energi.

4.   Europaparlamentet erinrar om Europeiska rådets åtagande av den 8–9 mars 2007 om att stimulera byggandet och ibruktagandet fram till 2015 av upp till tolv demonstrationsanläggningar för teknik för hållbara fossila bränslen vid kommersiell energiproduktion.

5.   Europaparlamentet understryker behovet av att föra nationella debatter och att involvera alla experter på området för att visa på betydelsen av tidig demonstration av hållbar energiproduktion från fossila bränslen.

6.   Europaparlamentet instämmer i uppfattningen att man behöver uppföra minst tolv demonstrationsanläggningar i EU för att uppnå den önskade tillämpningen av CCS-tekniker i kraftverk och att säkerställa lagring av koldioxid från 2020. Parlamentet anser i detta sammanhang att demonstration av CCS-teknikerna, om möjligt, också ska stödjas i andra industrianläggningar före 2020. Parlamentet påpekar att demonstration av CCS-processer under avskiljnings-, transport- och lagringsfaserna ska visa huruvida CCS-teknikerna kan användas på ett säkert sätt och huruvida de är en kostnadseffektiv lösning på problemet med klimatförändringarna.

7.   Europaparlamentet anser att vidareutveckling och tillämpning av CCS-teknikerna är ett sätt att uppnå framsteg på väg mot målen försörjningstrygghet, klimatskydd och konkurrenskraft på en och samma gång.

8.   Europaparlamentet anser att CCS-teknikerna i EU, mot bakgrund av den roll de fossila bränslena spelar för energimixen i många länder i världen, kan bidra till att uppnå försörjningstrygghet och ett bättre klimatskydd, vid sidan om de insatser som görs för att öka energieffektiviteten och användningen av förnybar energi.

9.   Europaparlamentet poängterar att det bör fastställas bindande och strikta kriterier för lagringsanläggningarnas säkerhet och prestanda på lång sikt.

10.   Europaparlamentet anser att lagring under havsbottnen kan skada de marina ekosystemen i händelse av olyckor.

11.   Europaparlamentet anser att de åtgärder kommissionen beskriver inte räcker för att ge de incitament som önskas för att minst tolv demonstrationsanläggningar ska uppföras till 2015.

12.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ingående uppskattning av kostnaden, samt hur stor andel som finansieras privat respektive offentligt, för var och en av de tolv demonstrationsanläggningarna.

13.   Europaparlamentet anser att det behövs ett direkt finansiellt åtagande för att garantera att de tolv demonstrationsanläggningarna uppförs.

14.   Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på att investeringsbeslut och anskaffande av kapital för demonstrationsanläggningar på kapitalmarknaderna försvåras genom bristen på lagstiftning, särskilt på nationell och regional nivå, liksom genom osäkerheten om den kommande utvecklingen av priserna i handeln med utsläppsrätterna.

15.   Europaparlamentet anser att fördröjningen mellan det potentiella stödet från handeln med utsläppsrätter från och med 2013 och den nödvändiga planerings- och uppförandefasen för demonstrationsanläggningarna kan överbryggas genom att finansiella medel ställs till förfogande.

16.   Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang att de medel som hållits tillbaka ur finansieringsfaciliteten med riskdelning efter antagandet av sjunde ramprogrammet fram till halvtidsöversynen ska anslås till CCS-demonstrationsanläggningar, för att ställa medel till förfogande till stöd för dessa projekt genast, och att om möjligt, vilket kommissionen föreslår, komplettera dem med andra medel i samarbete med Europeiska investeringsbanken.

17.   Europaparlamentet anser dessutom, i samband med EU:s system för handel med utsläppsrätter, att incitamenten för produktion med CCS-teknik bör ökas, genom tilldelning, inom systemet för handel med utsläppsrätter, av utsläppsrätter för den förväntade produktionen med CCS-tekniker på minst 25 procent från och med 2013, men anser också att sådana utsläppsrätter bör fördelas minst två år före uppförandet så att de kan bli föremål för handel. Parlamentet anser att man som ett alternativ bör överväga en tilldelning av 500 miljoner utsläppsrätter för att stödja projekten inom EU. Parlamentet uppmuntrar dessutom medlemsstaterna att använda intäkter från auktioner av utsläppsrätter, inom ramen för EU:s system för handel med utsläppsrätter, för att stödja CCS-tekniker och den infrastruktur som behövs.

18.   Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att de minst tolv demonstrationsanläggningar som ska stödjas omfattar alla möjliga kombinationer mellan de tre CCS-teknikerna och de olika energikällorna och de olika lagringsalternativen och att man vid urvalet strävar efter maximal geografisk spridning av anläggningarna inom EU.

19.   Europaparlamentet rekommenderar med eftertryck att sådana kraftverksprojekt bör komma ifråga som föreslås få en storlek på minst 180 MW.

20.   Europaparlamentet anser att de förutsättningar som behövs för tillståndsförfaranden för transport och lagring ska skapas på nationell och regional nivå utan dröjsmål.

21.   Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare ett EU-åtagande för att underlätta utvecklingen av de nödvändiga transportinfrastrukturerna, och noterar i detta avseende att förfaranden för tillstånd i de enskilda medlemsstaterna för andra transportinfrastrukturer kan ta flera år, och pekar i detta sammanhang på vikten av att förkorta dessa förfaranden för att garantera ett uppförande senast 2020.

22.   Europaparlamentet ser möjligheten att använda strukturfondsmedel för CCS-demonstrationsanläggningar som ett alternativ bara om enskilda regioner hittills inte bundit anslagen eller lagt fram några förslag i fråga om andra långsiktiga projekt, och betonar att acceptansen för insatser för klimatskyddet kommer att avta om anslagen för att förbättra den ekonomiska och sociala sammanhållningen måste konkurrera med klimatskyddsåtgärder.

23.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/33

---

Särskild rapport från Europeiska ombudsmannen med anledning av det förslag till rekommendation som riktats till Europeiska unionens råd i klagomål 1487/2005/GG

P6_TA(2008)0555

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen till följd av förslaget till rekommendation till Europeiska unionens råd i fråga om klagomål 1487/2005/GG (2008/2072(INI))

(2010/C 16 E/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet,

—	med beaktande av artikel 195.1 andra stycket i EG-fördraget,

—	med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (1), särskilt artikel 3.7,

—	med beaktande av Europeiska kommissionens undersökningar om språkens spridning i Europeiska unionen, som publicerats i Eurobarometers specialnummer 237 och 243,

—	med beaktande av artikel 3.5 i ombudsmannens stadga, där det fastställs att ombudsmannen så långt det är möjligt ska försöka att tillsammans med institutionen i fråga nå en lösning som rättar till felet eller gottgör försummelsen och som tillfredsställer klaganden,

—	med beaktande av artikel 195.2 första meningen i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6-0395/2008), och av följande skäl:

A.	Att förbättra öppenheten, främja flerspråkigheten och tillhandahålla allmänheten korrekt information är mål som högprioriteras av EU och institutionerna.

B.	Att så många EU-medborgare som möjligt på ett enkelt sätt kan få tillgång till information är en viktig förutsättning för och en grundläggande beståndsdel av de allmänna principerna om demokratisk legitimitet och öppenhet.

C.	Det är önskvärt att så många medborgare som möjligt ges direkt tillgång till information om verksamheten i EU:s organ i alla deras former.

D.	Denna önskan måste vägas mot den logistiska utmaning som ligger i det stora antalet officiella EU-språk.

E.	Internet är ett allt viktigare medel för att skaffa information, och därför måste även Europeiska unionen använda sig av Internet i sina insatser för öppenhet och information.

1.   Europaparlamentet godkänner ombudsmannens slutsatser, där han säger följande:

a)	I likhet med varje annat EU-organ ansvarar rådet i första hand självt för sina webbsidor för ordförandeskapen och de språk som används där.

b)	Den ordning som råder på dessa webbsidor bör inte få vara av ett slag som är fullkomligt frikopplat från en enhetlig ordning som tillämpas av EU:s organ i alla deras former.

c)	Det vore idealiskt om informationen på dessa webbsidor i god tid fanns tillgänglig på gemenskapens samtliga officiella språk.

d)	Om antalet tillgängliga språk begränsas, måste språkurvalet grundas på kriterier som avser objektivitet, rimlighet, insynsvänlighet och hanterbarhet.

e)	Rådets vägran att ta ställning i sak till klagandens önskemål utgör ett administrativt missförhållande.

2.   I detta sammanhang noterar Europaparlamentet med förvåning att rådet inte anser sig behörigt att ägna sig åt denna fråga, trots att den berör samtliga medlemsstater och rådet skulle kunna utfärda rekommendationer till alla kommande ordförandeskap.

3.   Europaparlamentet beklagar att rådet, till skillnad från andra institutioner såsom kommissionen och parlamentet, som väsentligt förbättrat språkutbudet i sin kommunikation med medborgarna, hittills undvikit att överhuvudtaget befatta sig med frågan om språkutbudet på webbsidorna för rådets ordförandeskap.

4.   Europaparlamentet uppmanar rådet att i sin helhet behandla frågan om att utöka språkutbudet på webbsidorna för rådets ordförandeskap, oberoende av frågan om ansvaret eller behörigheten för dessa webbsidor, så att så många EU-medborgare som möjligt ges enkel direkttillgång till information om verksamheten. Parlamentet uppmanar rådet att informera det om resultaten av överläggningarna.

5.   Europaparlamentet betonar att varje begränsning av språkutbudet som eventuellt kan visa sig vara nödvändig måste ske enligt objektiva och tillräckligt motiverade kriterier och måste tillkännages offentligt. Endast respektive ordförandeskaps språk får förmånsbehandlas under ordförandeskapsperioden.

6.   Europaparlamentet stöder ombudsmannens rekommendation till rådet att behandla klagandens önskemål om att rådsordförandeskapens webbsidor ska tillhandahållas även på tyska.

7.   I motsats till ordförandeskapens hittillsvarande praxis att tillhandahålla webbsidorna endast på engelska, franska och respektive ordförandelands språk erbjuder det franska ordförandeskapet sina officiella webbsidor på de av Europeiska unionens officiella språk som har flest talare (engelska, tyska, franska, italienska och spanska), vilket Europaparlamentet välkomnar.

8.   Europaparlamentet vänder sig till alla framtida ordförandeskap med en förväntan om att de ska erbjuda sina webbsidor på så många språk som möjligt och att de, om antalet språk begränsas, använder sig av de officiella språk som har flest talare och tillämpar en prioriteringsordning.

9.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

---

(1)  EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/35

---

Framtiden för socialförsäkringssystemen och pensionerna: deras finansiering och trenden mot individualisering

P6_TA(2008)0556

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om framtiden för socialförsäkringssystemen och pensionerna: deras finansiering och trenden mot individualisering (2007/2290(INI))

(2010/C 16 E/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 oktober 2006 om de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt i EU (KOM(2006)0574),

—	med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 99 och 141,

—	med beaktande av EG-domstolens domar, särskilt domstolens dom av den 17 maj 1990 i målet Douglas Harvey Barber mot Guardian Royal Exchange Assurance Group (1),

—	med beaktande av den rättsligt bindande konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), som antogs 1979 av FN:s generalförsamling, särskilt artikel 11.1 d och e, och artikel 11.2 c,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 mars 2006 om en färdplan för jämställdhet 2006–2010 (KOM(2006)0092),

—	med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 13 och 14 mars 2008,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 oktober 2007 om modernisering av det sociala skyddet för ökad social rättvisa och ekonomisk sammanhållning: en satsning på aktiv integration av de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden (KOM(2007)0620),

—	med beaktande av ILO:s (Internationella arbetsorganisationen) konvention om social trygghet (miniminormer) från 1952,

—

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens tjänsteavdelningar av den 11 april 2008 om genomförandet av artikel 8 och sammanhängande bestämmelser i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, rörande kompletterande pensionssystem utanför de nationella författningsreglerade socialförsäkringssystemen för ett eller flera företag (SEK(2008)0475),

—	med beaktande av rekommendationerna från den europeiska arbetsmarknadens parter i rapporten av den 18 oktober 2007 med titeln ”Key Challenges facing European Labour Markets – A Joint Analysis of European Social Partners”,

—	med beaktande av kommissionens grönbok om en modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar (KOM(2006)0708) och av parlamentets resolution av den 11 juli 2007 i denna fråga (2),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 februari 2007 med titeln ”Kartläggning av den sociala verkligheten – delrapport till Europeiska rådets vårmöte 2007” (KOM(2007)0063) och av parlamentets resolution av den 15 november 2007 om kartläggning av den sociala verkligheten (3),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2007 om att främja solidariteten mellan generationerna (KOM(2007)0244), och av parlamentets resolution av den 21 februari 2008 om Europas demografiska framtid (4),

—	med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, och av yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0409/2008), och av följande skäl:

A.

Socialförsäkringar — inrättas, regleras, förvaltas och finansieras (oftast delvis) av staten och även kollektivt genom skatter eller avgifter som erläggs av de försäkrade, och staten har ett allmänt ansvar för att uppfylla medborgarnas socialförsäkringsbehov, — kännetecknas av ansvarighet och ett tillräckligt grundskydd för alla, — bygger på solidaritetsprincipen, — omfattar nio (9) områden i den ovan nämnda ILO-konventionen, — syftar till att ge grundtrygghet när det gäller sysselsättning (arbetslöshetsförsäkring), inkomst (pensioner) och förvärvsförmåga (sjukförsäkring).

B.	Den totala folkmängden i Europeiska unionen förväntas växa något fram till 2025 och minska en aning efter 2025. År 2050 kommer invånarna vara något färre och betydligt äldre.

C.

Om invandringen fortsätter att ligga på den nivå den gör idag kommer arbetskraften att minska från 227 miljoner 2005 till 183 miljoner 2050, och sysselsättningsgraden att stiga till 70 procent 2020. Huvudsakligen beror detta på att andelen sysselsatta kvinnor ökar. Det totala antalet sysselsatta kommer att öka med 20 miljoner fram till 2017, men därefter minska med 30 miljoner fram till 2050. Förhållandet mellan antal människor över 65 år och antal människor i arbetsför ålder kommer att öka från 1:4 2005 till 1:2 2050.

D.	En allmän höjning av pensionsåldern baserad på den allmänna trenden mot ökad medellivslängd skulle inte ta tilläcklig hänsyn till att det fortfarande finns flera industrigrenar där arbetstagarnas förväntade livslängd är betydligt kortare än genomsnittet.

E.

Arbetsmarknadens parter i allmänhet, och framför allt i industrigrenar där arbetstagarna har en medellivslängd under genomsnittet, har ett stort ansvar när det gäller in- och utflödet av arbetstagare och kan spela en framträdande roll när det gäller att säkerställa en effektiv åldersmedveten personalpolitik.

F.	Eftersom färre kommer att vara arbetslösa kommer utgifterna för arbetslöshetsersättning att minska med omkring 0,6 procentenheter av BNP fram till 2050, en mycket blygsam minskning som inte kan uppväga de ökade utgifterna inom andra områden.

G.	Utgifterna för social trygghet uppgår till 27,2 procent av Europeiska unionens BNP (2008). Den största andelen härav, 46 procent, utgörs av ålders- och pensionsförmåner.

H.

Begreppet socialförsäkring handlar inte om förhållandet mellan inkomster och utgifter utan är snarare ett socialt avtal som medför rättigheter och skyldigheter för både medborgarna och staten, och som bör hanteras som ett sådant. Socialförsäkringens budgetmässiga karaktär bör dock under inga omständigheter förringas.

I.	Om nuvarande politik fortsätter i de flesta medlemsstater väntas de offentliga utgifterna fram till 2050 att öka i takt med att befolkningen åldras. Merparten av ökningen gäller pensioner, hälso- och sjukvård och långtidsvård, med en topp under perioden mellan 2020 och 2040.

J.	Lissabonstrategins mål beträffande sysselsättning för kvinnor, ungdomar och äldre, såväl som Barcelonamålen om barnomsorg, är fundamentala för att pensionssystemen ska fungera.

K.	Enligt FN:s millennieutvecklingsmål från 2000, särskilt mål 3, ska det råda jämställdhet mellan kvinnor och män.

L.

Kvinnor tenderar generellt sett att ha fler avbrott under sitt yrkesliv och en långsammare löneutveckling medan män vanligtvis har en jämnare yrkesbana och en stabilare löneutveckling, vilket betyder att avgifterna till respektive pensionssystem skiljer sig åt och leder till en ökad fattigdomsrisk för kvinnor, och eftersom kvinnor har en högre medellivslängd håller dessutom risken i sig längre.

Allmänna frågor

1.   Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att, med beaktande av Lissabonstrategin och av behovet att täcka sociala risker och säkerställa socialförsäkrings- och pensionssystemens hållbarhet samt bevara kärnan i de europeiska sociala modellerna, arbeta för att åstadkomma en balans mellan sociala utgifter och social aktivering och att dessutom locka fler människor till och behålla dem i trygga kvalitetsarbeten med socialförsäkring genom att skapa tillväxt, sysselsättning och tillgång till anställning på basis av öppnare marknader, att modernisera de sociala skyddsnäten (t. ex. genom större skillnader i ersättningar och finansieringsmekanismer) och att öka investeringarna i humankapital genom att främja forskning, utveckling och innovation och genom bättre utbildning och yrkesutbildning inom ramen för livslångt lärande för alla.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant följa medlemsstaternas reformer av socialförsäkrings- och pensionssystemen och jämföra hur dessa system hittills har påverkat kvinnors sysselsättning, och koncentrera sig på de metoder som visat sig vara bäst, särskilt för att minska löneklyftorna mellan kvinnor och män och förena familjeliv och yrkesliv.

3.   Europaparlamentet framhåller att den ekonomiska tillväxten kommer att drivas på andra sätt till följd av demografiska förändringar och att en ökad arbetskraftsproduktivitet och teknisk innovation blir källor till ekonomisk tillväxt. För att bibehålla en hög produktivitet konstaterar parlamentet att det krävs ökade investeringar i forskning och utveckling samt i bättre förvaltningsmetoder, där synergin mellan teknisk och social innovation ges högsta prioritet.

4.   Europaparlamentet framhåller att den aktuella demografiska, ekonomiska och sociala utvecklingen samt förebyggandet av konflikter mellan generationer och sociala grupper kräver nya metoder för att effektivt och rättvist fördela kostnader och förmåner mellan en krympande ekonomiskt aktiv befolkning och en växande ekonomiskt inaktiv befolkning på europeisk och nationell nivå bör målet vara att upprätthålla balansen mellan socialförsäkrings- och pensionssystemens hållbarhet å ena sidan och täcka sociala risker å andra sidan.

5.   Europaparlamentet påminner om att gemenskapslagstiftningen på arbetsmarknadsområdet bör, för att främja ett hållbart socialt trygghetssystem, göra anställningsavtal på tillsvidarebasis till den sedvanliga anställningsformen för att säkerställa ett tillräckligt socialt skydd och hälsoskydd samt respekt för arbetstagarens grundläggande rättigheter. Parlamentet inser emellertid att man också måste trygga rättigheterna för personer med andra arbetsmönster, inbegripet rätten till en pension som gör att de pensionerade har möjligt att leva ett värdigt liv.

6.   Europaparlamentet påminner om att solidaritetsprincipen mellan generationerna och de sociala grupperna är grundbulten i de europeiska sociala modellerna och att den främst finansieras genom arbetsrelaterade inkomster såsom avgifter från arbetstagare och arbetsgivare, samt genom skatt på arbete. Parlamentet påpekar dock att en åldrande befolkning kommer att utgöra en tung börda för de förvärvsarbetande och att det bör vara en politisk prioritering att hitta lösningar på den demografiska förändringen. Parlamentet betonar att de demografiska förändringarna annars kommer att äventyra solidaritetsprincipen och därmed de europeiska sociala modellerna. Parlamentet understryker också att det därför också är mycket viktigt att stärka solidaritetsprincipen, inbegripet en rättvis ekonomisk ersättning.

7.   Europaparlamentet påminner om att åtgärder kan vidtas i enlighet med artikel 141 i EG-fördraget för att aktivt åstadkomma lika löner och att socialförsäkringsavgifter enligt gemenskapens rättspraxis betraktas som en del av lönen.

8.   Europaparlamentet konstaterar att man till följd av de demografiska förändringarna uppskattar att förhållandet mellan de aktiva och de icke aktiva personerna kommer att vara 2:1 år 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla strategier för att se till att vårdare, som i många fall tvingas lämna arbetsmarknaden på grund av sitt vårdansvar, inte påverkas negativt av osäkerheten kring pensionsrättigheterna.

9.   Europaparlamentet påminner om att trenden mot individualisering bidrar till en modernisering av den andra och tredje pelaren, utan att ifrågasätta första pelarens system för social trygghet. Härigenom ges människor, särskilt kvinnor och andra utsatta grupper, större valutrymme och oberoende att bygga upp sin egen tilläggspension.

10.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra mer detaljerad forskning och studier om hur individualiseringen av bidragssystemen påverkar jämställdheten.

11.   Europaparlamentet anser att jämställdhet måste vara ett av målen när socialförsäkrings- och pensionssystemen reformeras. Bristen på jämställdhet i dessa system beror framför allt på indirekta orättvisor som uppkommit till följd av den fortsatta bristen på jämställdhet på arbetsmarknaden vad gäller såväl löner och karriärmöjligheter som fördelningen av familje- och hushållsansvar, och kan därför endast åtgärdas till fullo med övergripande åtgärder.

12.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka medvetenheten bland (yngre) vuxna om vikten av att tidigt bygga upp pensionsrättigheter.

Arbetskraft

13.   Europaparlamentet antar att en krympande arbetskraft, givet att den nuvarande situationen består, leder till färre arbetade timmar. För att vända trenden anser parlamentet att åtgärder kan vidtas för att minska arbetslösheten och öka rekryteringen (kombinerat med utbildning och omskolning), även bland personer med en hög arbetsförmåga, såsom funktionshindrade, kvinnor och äldre. Parlamentet understryker vikten av att införa flexibel pensionering på frivillig basis, förändra organisationen av arbetet, samt att på ett intelligent sätt utnyttja ny teknik. Parlamentet betonar även att det är nödvändigt att förbättra tjänster och tjänster rörande vård av barn och anhöriga för att minska antalet deltidsarbetande på frivillig basis.

14.   Europaparlamentet påminner om att en ökad sysselsättning är starkt beroende av att samtliga grupper aktiveras, särskilt de grupper som är utestängda från arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller därför att det är viktigt att bekämpa diskriminering på arbetsmarknaden och att erbjuda arbete till icke aktiva personer i arbetskraften. Dessutom understryker parlamentet behovet av att tillhandahålla rimligt boende som kan underlätta anställning av funktionshindrade och av personer med allvarliga hälsoproblem och att säkerställa att funktionshindrade och psykiskt sjuka har tillgång till anställning.

15.   Europaparlamentet betonar därför nödvändigheten av en aktiv sysselsättningspolitik för kvinnor, ungdomar och äldre, för att fullt ut utnyttja arbetskraften och företagandet och säkerställa att bl. a. avgifterna till pensionssystemen möjliggör en skälig pension till pensionärer.

16.   Europaparlamentet framhåller att man på nationell nivå bör diskutera en höjning av den lagstadgade pensionsåldern. Parlamentet anser att det oberoende av de olika lagstadgade pensionsåldrarna i medlemsstaterna är nödvändigt att faktiskt uppmuntra arbetstagare att fortsätta arbeta på frivillig basis, så länge omständigheterna tillåter, upp till den tillämpliga åldern eller längre.

17.   Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att bland annat på grundval av förvärvad erfarenhet i olika sektorer förhandla fram skräddarsydda sektorsbaserade åtgärder med avseende på äldre arbetstagare i allmänhet och en åldersmedveten personalpolitik i synnerhet.

18.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa ekonomiska och sociala incitament för att uppmuntra arbetstagare att frivilligt fortsätta att arbeta även efter det att de uppnått den lagstadgade pensionsåldern.

19.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedriva en aktiv politik för att förbättra förutsättningarna för säkra arbetsförhållanden, i syfte att minska riskerna i vissa yrken och undvika att många kvalificerade arbetstagare förtidspensioneras.

20.   Europaparlamentet påminner om att all proaktiv politik för ekonomisk migration, som särskilt riktar sig till potentiella invandrare i arbetsför ålder, och som erbjuder särskilt kvalificerade sökande snabb handläggning av invandringsärenden, behöver kompletteras genom att integrera invandrarna bättre både på arbetsmarknaden och i samhället som helhet. Parlamentet betonar att större ansträngningar för att öka invandringen kan orsaka kunskapsflykt från ursprungsländerna, vilket i sin tur kan påverka ekonomin och samhällsutvecklingen i dessa länder negativt och utlösa en ny våg av okontrollerad migration.

21.   Europaparlamentet inser att kompetensslöseri också kan vara ett problem, både för ekonomin som helhet och för de berörda personerna, när kvalificerade migrerande arbetstagare anställs för att tillgodose efterfrågan på mindre kvalificerad arbetskraft. Parlamentet betonar att migrerande arbetstagare måste kunna dra nytta av sina inbetalningar till pensionssystemen.

22.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att unionsmedborgare som bor och arbetar i en värdmedlemsstat inte går miste om en del av eller samtliga sina socialförsäkringsrättigheter.

23.   Europaparlamentet anser att invandringens långsiktiga effekt på befolkningens åldrande är osäker eftersom den beror på hur migrationsströmmarna ser ut, i vilken mån familjer återförenas och födelsetalet bland invandrarna. Parlamentet anser att invandrare kan skapa bättre balans i socialförsäkringssystemen, förutsatt att de är lagligt anställda och sålunda bidrar till finansieringen av systemet.

Pensioner

24.   Europaparlamentet påpekar att alla sårbara grupper diskrimineras i fråga om tillträdet till och villkoren på arbetsmarknaden, särskilt personer i anställningar utan obligatoriska socialförsäkringsavgifter. Detta leder till lägre sysselsättning och lägre löner, vilket i sin tur gör att dessa grupper inte får lika goda möjligheter att bygga upp en tillräcklig pension. Parlamentet kräver lika möjligheter för alla, genom att säkerställa högre sysselsättning, lika lön och tillräckliga pensionsrättigheter.

25.   Europaparlamentet konstaterar att allmänna pensionssystem stärker social solidaritet och är medlemsstaternas ansvar, och att upprätthålla dessa system bör vara en politisk prioritet. Parlamentet anser att en ökad användning av alternativ till statlig pension, såsom tilläggspension, skulle kunna vara ett hållbart alternativ. Parlamentet framhåller att privatpensioner kan omfatta arbetsgivarnas eller andra kollektiva organs och föreningars kompletterande tjänstepensionssystem, samt individuella kompletterande pensionssystem baserade på sparkapital. Parlamentet understryker att privatpensioner skulle öka behovet av särskild lagstiftning för privata pensionsfonder, för överföring av sådana pensioner och för främjande och modernisering av (bl. a. flexibilitet) dessa alternativ. Parlamentet anser att man i detta sammanhang bör beakta risken att kvinnor i det nuvarande statliga pensionssystemet kan förlora försäkringstäckning om privatpensioner skulle ersätta detta system, men att denna risk kan reduceras genom att låta mammaledighet, föräldraledighet och avbrott i yrkeslivet av personliga skäl ge pensionsrättigheter.

26.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta det stora behovet av att förändra de traditionella pensionssystem som bygger på en systematisk riskvärdering och som utgår ifrån ett traditionellt levnadsmönster, och att anpassa socialförsäkringssystemet efter reformen av pensionssystemet, givet att det förmodade traditionella levnadsmönster snabbt förändras och ”spretiga” meritförteckningar blir allt vanligare. Den allt större oförutsägbarheten kan innebära ett nytt socialt risktagande för många enskilda personer, särskilt för utsatta grupper som invandrare, lågutbildade arbetstagare och ensamstående föräldrar, samt personer med annat vårdansvar. Parlamentet understryker att detta kan medföra att de tidigt lämnar arbetsmarknaden eller deltar i begränsad utsträckning. Parlamentet påpekar att en förändring av pensionssystemet också är nödvändig för att åstadkomma en flexibel arbetsmarknad.

27.   Europaparlamentet konstaterar att ett hållbart pensionssystem måste anpassas till demografiska och ekonomiska utmaningar och betonar att trepelarstrukturen är en väl avvägd lösning, förutsatt att det är ett öppet tillträde. Parlamentet föreslår att de lagstadgade tjänstepensionerna (första pelaren) kompletteras med kollektivt finansierade tjänstepensionssystem (andra pelaren) och individuella tilläggsprodukter inom den tredje pelaren. Parlamentet betonar värdet av pensionssystem där solidaritet kombineras med en ofta hög avkastning tack vare stora volymer samt långsiktiga och försiktiga, men lönsamma, investeringsstrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbereda en lämplig och användbar ram för reglering och övervakning av alleuropeiska pensionsprodukter. Parlamentet understryker att en inre marknad för tjänstepensioner och pensioner inom den tredje pelaren skulle ge enskilda personer möjlighet att utnyttja överförbara tjänstepensionsarrangemang, stimulera konkurrensen och minska kostnaderna för pensionssparandet.

28.   Europaparlamentet konstaterar att det främst är kvinnor som tar hand om barnen, de äldre, sjuka eller funktionshindrade i en familj. Detta kan ske frivilligt eller ofrivilligt, på grund av kulturella attityder och samhällsnormer, eller för att barnomsorgen och andra vårdinrättningar (långsiktiga strukturer) är undermåliga eller helt saknas, vilket betyder att kvinnor har fler avbrott under sitt yrkesliv. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att kompensera för kvinnornas yrkeskarriärer och sörja för att de får en reell möjlighet att välja att skaffa barn och att ta ett vårdansvar, utan att behöva frukta att det går ut över deras ekonomi eller att deras karriärutsikter försämras. Parlamentet välkomnar åtgärder från medlemsstaternas sida som förhindrar och kompenserar denna situation, t. ex. genom att erkänna perioder av vård av barn och familj i den lagstadgade pensionsförsäkringen.

29.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och företrädare för kvinnoorganisationer att vara särskilt uppmärksamma på eventuella eller konkreta konsekvenser av reformen av pensionssystemen för jämställdheten samt att se till att motåtgärder vid behov vidtas för att garantera likabehandling.

30.   Europaparlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna utan dröjsmål vidtar åtgärder för att förbjuda direkt diskriminering i tjänstepensionssystemen, inbegripet att beräkna pensionsnivå och pensionsavgifter på grundval av könsbundna försäkringstekniska faktorer.

31.   Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 21 februari 1997 om situationen för medhjälpande makor och makar till egna företagare (5) vilken bland annat krävde individuell anslutning till pensionsförsäkringen för medhjälpande makor och makar till egna företagare.

32.   Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 12 mars 2008 om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden (6), och uppmanar än en gång kommissionen att före utgången av 2008 lägga fram ett förslag till ändring av direktiv 86/613/EEG av den 11 december 1986 om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse under havandeskap och moderskap (7) som föreskriver individuella bidrag och pensionsrättigheter för kvinnor som hjälper till inom jordbruksföretag.

33.   Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) (8), och betonar vikten av att man utvecklar en öppen och flexibel europeisk socialförsäkrings- och pensionsmarknad genom att minska skattehindren och hindren för överföring av pensionsrättigheter från en medlemsstat till en annan. Parlamentet anser att inrättandet av en inre marknad för pensioner förutsätter ett europeiskt regelverk för reglering av pensionsprodukter.

34.   Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att omgående se över Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (9) för att, utifrån de råd som lämnats av kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner samt en noggrann effektstudie, upprätta ett solitt solvenssystem som lämpar sig för sådana tjänstepensionsinstitut och utreda frågor om lika villkor relaterade till olika beräkningssätt och underliggande antaganden som ligger till grund för att mäta åtaganden. Parlamentet betonar att ett sådant system kan grundas på en utvidgning av vissa delar av kommissionens ändrade förslag av den 26 februari 2008 till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (KOM(2008)0119) till pensionsfonder, men att hänsyn måste tas till de särskilda förutsättningar som gäller för tjänstepensionsinstituten, t. ex. långsiktigheten i de pensionsplaner de förvaltar och den typ av risktäckning och garantier som pensionsfonder kräver. Parlamentet anser att ett sådant särskilt solvenssystem skulle stärka den finansiella stabiliteten och förhindra regleringsarbitrage.

35.   Europaparlamentet erinrar om att EG-domstolen har underkänt hinder för skattebefrielse för gränsöverskridande pensionsinbetalningar. Parlamentet understryker att skattelättnader utgör det bästa incitamentet till ett långsiktigt sparande och att det kan behövas ytterligare harmonisering för att undanröja alla hinder för gränsöverskridande inbetalningar till pensionsplaner.

36.   Europaparlamentet noterar den rådande trenden bort från förmånsbestämda pensionssystem till avgiftsbestämda pensionssystem och oroar sig över den minskning av arbetsgivaravgifter som denna trend uppenbart för med sig. Parlamentet betonar att arbetstagarna i större utsträckning måste delta i och bidra till de rådande pensionssystemen, för att se till att varje person får en tillräcklig pensionsinkomst, och betonar att arbetsgivarna måste fortsätta betala tillräckliga avgifter, särskilt när det gäller de avgiftsbestämda pensionssystemen. Parlamentet är oroat över att den planerade översynen av den internationella redovisningsstandarden (IAS) 19 om anställdas förmåner, t. ex. om ett eventuellt avskaffande av den s. k. korridormetoden, kan leda till avgörande förändringar av pensionssystemen, vilka noggrant måste bedömas, särskilt huruvida de förmånsbestämda pensionssystemen härigenom blir mindre attraktiva.

37.   Europaparlamentet konstaterar att man för att säkerställa anständiga levnadsvillkor för funktionshindrade och för att undvika ”stödfällan” måste kompensera för de extra levnadskostnader som är förbundna med funktionshinder och att anpassa pensionssystemen och politiken för social integration till dessa kostnader.

Finansiell hållbarhet

38.   Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste fortsätta att i tillräcklig utsträckning finansiera sina socialförsäkrings- och pensionssystem, hitta alternativa och beständiga skattebaser när konkurrensen ökar till följd av globaliseringen. Parlamentet framhåller att det är viktigt att minska skatten på arbete för att göra medlemsstaternas ekonomier mer konkurrenskraftiga och öka arbetsincitamentet. Parlamentet inser att övergången till kapitalinkomstbeskattning är komplicerad, eftersom skattebasen vid kapitalinkomstbeskattning är mindre och kapitalet mer lättrörligt. Parlamentet föreslår att man bör gå över till nya former av beskattning och/eller överväga andra alternativ för att förbättra den ekonomiska hållbarheten i de sociala utgifterna vilket skulle minska skattebördan för låginkomsttagare. Parlamentet vidhåller att arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter innebär en investering eftersom de resulterar i ökad produktivitet, vilket också är skälet till att länder med höga sociala utgifter också är de mest konkurrenskraftiga.

39.   Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste inrikta sig på stabilitets- och tillväxtpaktens medel- och långfristiga mål och se till att de offentliga finanserna kan klara de ökade påfrestningar som en åldrande befolkning medför. Parlamentet noterar att Ekofinrådets informella möte i Brno den 5 april 2008 enades om att fokus i fråga om sociala utgifter bör flyttas från utgiftsvolym till framsteg och resultat. Parlamentet rekommenderar att rådet överväger ytterligare förbättringar av stabilitets- och tillväxtpakten, till exempel genom att tillåta att mer långsiktiga investeringar redovisas under längre tid.

40.   Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör utforma sin finanspolitik på ett hållbart sätt genom att fördela skattebördan rättvist mellan arbetstagare, konsumenter, företag och kapitalinkomster samt mellan generationer.

41.   Europaparlamentet anser att lagstiftningen bör syfta till att trygga solvensen i och skyddet av tjänstepensionssystem, inte minst i samband med företagsköp eller andra betydande förändringar i ägandeskap eller ledning.

42.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin årliga budget anslå medel för utbetalning av framtida pensioner.

43.   Europaparlamentet betonar behovet av att överväga en gradvis övergång från avgiftsbaserade pensionssystem till kapitaliserande sådana.

Hälso- och sjukvård och långtidsvård

44.   Europaparlamentet är övertygat om att åtgärder för att förbättra medborgarnas hälsa kräver investeringar som kan bidra till att minska kostnaderna för den åldrande befolkningen och göra statsfinanserna mer solida. Parlamentet kräver att de värderingar och principer som samtliga hälso- och sjukvårdssystem i EU bygger på bibehålls, det vill säga att de omfattar alla, finansieras solidariskt, ger rättvis tillgång till vård och att vården håller hög kvalitet, trots behovet av att använda begränsade resurser rationellt. Parlamentet understryker att genom att förbättra organisationen och tillhandahållandet av tjänster i enlighet med subsidiaritetsprincipen skapas möjligheter att förbättra hälsotjänsternas kvalitet och ekonomiska effektivitet.

45.   Europaparlamentet anser att de förväntade ökade kostnaderna för hälso- och sjukvård och långtidsvård gör att medlemsstaterna bör se över finansieringen och beakta att utbudet av icke professionell vård kan minska då familjerna blir mindre och andelen sysselsatta kvinnor på arbetsmarknaden ökar, och att behovet av långtidsvård då kan bli större än beräknat.

46.   Europaparlamentet framhåller att särskild uppmärksamhet bör ägnas personer som är i behov av dyr vård eller långtidsvård, personer och grupper av personer som har särskilda problem med tillträde, såsom etniska minoriteter och låginkomsttagare, vård av personer som lider av kroniska sjukdomar samt utveckling av öppna strukturer för rehabilitering, social integration och stöd för personer med fysiska eller psykiska funktionshinder och för äldre personer, i syfte att undvika institutionalisering och hjälpa dessa personer att leva ett självständigt liv.

47.   Europaparlamentet konstaterar att den offentliga finansieringen av hälso- och sjukvården hjälper till att skydda mot ekonomiska risker, oberoende av personliga risker, och således främjar jämställdhet och social trygghet, medan i system med privat finansiering är riskspridningen liten eller obefintlig, och i allmänhet får sjukdomsrisk och betalningsförmåga styra avgiftsivån, samtidigt som en hållbar finansiering garanteras oavsett demografiska förändringar.

48.   Europaparlamentet erkänner den offentliga finansieringens betydelse för att uppfylla solidaritetsmålet, och inser att det råder stora nivåskillnader mellan offentlig och privat finansiering av hälso- och sjukvård i medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar kommissionen att bedriva forskning för att fastställa nivån på och/eller omfattningen av offentlig finansiering som uppfyller solidaritetsmålet, både för systemet som helhet och för särskilda tjänsteområden.

49.   Europaparlamentet inser att det är allt mer populärt att tillgripa marknadsbaserade lösningar och privatisering i samband med finansiering av hälso- och sjukvården som en patentlösning för att ta itu med skenande kostnader och ineffektivitet samt problem i vårdkvalitet, framför allt i de nya medlemsstaterna. Parlamentet noterar att bevisen för att den funktionella privatiseringen av sociala sjukförsäkringssystem ökar, inriktningen på vinst och konkurrens mellan finansiella mellanhänder i allmänhet gör förvaltningen av hälso- och sjukvårdssystem dyrare, samtidigt som det råder tvivel om dessa åtgärders positiva effekter på kostnadsbegränsning, effektivitet och vårdkvalitet. Av denna orsak rekommenderar parlamentet de medlemsstater som följer en modell med en enda betalare att behålla denna modell.

50.   Europaparlamentet konstaterar att hälso- och sjukvårdssystem som huvudsakligen finansieras via sociala avgifter på anställdas löner kan dra fördel av att intäktsbasen breddas till att även omfatta andra inkomster än lön.

51.   Europaparlamentet konstaterar att det mot bakgrund av principen om frihet att tillhandahålla tjänster och rätten för dem som omfattas av sjukförsäkring att fritt välja läkare eller inrättning inte är acceptabelt att medlemsstaterna vägrar att ersätta sina medborgare för vård de fått utomlands, men att medlemsstaterna får införa (fastställda) individualiserade tak för kostnaderna och är inte skyldiga att ersätta behandlingar som deras medborgare inte skulle ha fått hemma.

52.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undvika ett rent ekonomiskt angreppssätt vid antagandet av reformpolitik som syftar till en omarbetning av den rättsliga ram som utgör grunden för deras nationella hälso- och sjukvårdssystem.

53.   Europaparlamentet är fast övertygat om att utgångspunkten för alla reformer bör vara en noggrann analys av det befintliga hälso- och sjukvårdssystemet (och dess finansiering) i syfte att fastställa svagheter och problemområden. Denna analys bör kombineras med förståelse för de faktorer som i sammanhanget kan bidra till eller hindra en lyckad reform. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna är fullt medvetna om den betydande inverkan som hälso- och sjukvårdsreformer har på driften av samt kapaciteten och effektiviteten hos deras hälso- och sjukvårdssystem, samt om de hot som otillräckligt eller olämpligt planerade reformåtgärder kan utgöra för hälso- och sjukvårdstjänsternas kvalitet och tillgänglighet, för medborgarnas hälsa och sålunda för medborgarnas anställbarhet.

54.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta alla olika funktioner och strategier för finansiering av hälso- och sjukvårdssystem snarare än att fokusera enbart på avgiftsmekanismerna. Parlamentet är övertygat om att en höjning av nivån på anställningsbaserade avgifter eller en höjning av patienters privata avgifter för att täcka kostnaderna för hälso- och sjukvårdstjänsterna är missriktade strategier som kan få katastrofala följder eftersom de på ett oacceptabelt sätt begränsar tillgången till alla former av hälso- och sjukvårdstjänster för medborgare med låga inkomster.

55.   Europaparlamentet är övertygat om att tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet för låginkomsttagare helt klart bör ses som en prioriterad fråga, att den närmast är kopplad till de europeiska värdena solidaritet och lika rättigheter och att den är en nödvändig förutsättning för att Lissabonmålen om full sysselsättning ska kunna uppnås.

56.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till att unionsmedborgares lika rätt till hälso- och sjukvårdssystem av hög kvalitet, och att inkludera nödvändiga garantier mot diskriminering av medborgare på ekonomisk grund i översynen av gemenskapslagstiftning mot diskriminering och i andra nya lagstiftningsinstrument som har att göra med tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster.

57.   Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna bidrar till effektivitet och rättvisa i sina respektive hälso- och sjukvårdssystem genom att minska antalet riskpooler eller – ännu hellre– genom att skapa en enda nationell pool som kan underlätta den strategiska styrningen och samordningen i hela hälso- och sjukvårdssystemet.

*

* *

58.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Ständiga kommittén för sysselsättningen, Kommittén för socialt skydd och till regeringar och parlament i medlemsstaterna och i kandidatländerna.

---

(1)  Mål C-262/88 Rec. [1990], I-1889.

(2)  EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 401.

(3)  EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 463.

(4)  Antagna texter, P6_TA(2008)0066.

(5)  EGT C 85, 17.3.1997, s. 186.

(6)  Antagna texter, P6_TA(2008)0094.

(7)  EGT L 359, 19.12.1986, s. 56.

(8)  EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 392.

(9)  EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/44

---

Europeiska unionen och passageraruppgifter

P6_TA(2008)0561

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om förslaget till rådets rambeslut om användande av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) i brottsbekämpningssyfte

(2010/C 16 E/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förklaring under den debatt som hölls den 21 oktober 2008 till följd av den muntliga frågan B6-0476/2008 om förslaget till rådets rambeslut om användande av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) i brottsbekämpningssyfte (KOM(2007)0654),

—	med beaktande av de pågående debatterna om ovannämnda förslag på minister- och arbetsgruppsnivå,

—	med beaktande av yttrandena från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europeiska datatillsynsmannen, artikel 29-arbetsgruppen samt arbetsgruppen om polis och rättsväsende,

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner (1) om avtalen om passageraruppgifter mellan EU och Förenta staterna (2), EU och Kanada (3) samt EU och Australien (4),

—	med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.

EU-institutionerna och medlemsstaterna måste respektera vissa principer om uppgiftsskydd, vilka beskrivs i artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artiklarna 7 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 286 i EG-fördraget, artikel 5 i Europarådets konvention 108 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (konvention 108) samt i sekundärrättens direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (5) och utkastet till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

B.	All ny EU-lagstiftning bör överensstämma med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna enligt artikel 5 i EG-fördraget och dess protokoll 30.

Förfarandemässiga aspekter

1.   Europaparlamentet konstaterar att det behövs ett bättre samarbete på gemenskapsnivå och på internationell nivå i kampen mot terrorism och grov brottslighet. Insamling och behandling av uppgifter kan vara ett värdefullt redskap i brottsbekämpningssyfte.

2.   Europaparlamentet anser att brottsbekämpande myndigheter ska få alla de verktyg de behöver för att utföra sina uppdrag på lämpligt sätt, inklusive tillgång till uppgifter. Parlamentet vill ändå betona att eftersom sådana åtgärder i hög grad påverkar unionsmedborgarnas privatliv måste det på ett övertygande sätt kunna styrkas att åtgärderna är nödvändiga, proportionerliga och lämpliga för att uppnå de fastställda målen, och det måste finnas fungerande garantier för privatlivet och det rättsliga skyddet. Detta är en förutsättning för att erhålla den politiska legitimitet som krävs för åtgärder som medborgarna kan betrakta som ett obefogat intrång i privatlivet.

3.   Europaparlamentet beklagar att kommissionens förslag är formulerat och underbyggt på ett sådant sätt att det medför stor juridisk osäkerhet vad gäller dess förenlighet med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, liksom förslagets rättsliga grund, som väckt frågor om lämplig roll för Europaparlamentet i lagstiftningsförfarandet. Parlamentet konstaterar att samma tveksamhet gällande bristen på rättssäkerhet i förslaget

—	tas upp i yttrandena från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europeiska datatillsynsmannen, artikel 29-arbetsgruppen samt arbetsgruppen om polis och rättsväsende,

—	har föranlett rådet att göra en grundlig översyn av tillämpningsområdet för och effekten av ett framtida EU-initiativ på detta område, samt att införliva stora mängder tilläggsinformation, inklusive ovan nämnda yttranden.

4.   Under dessa förutsättningar måste Europaparlamentet avvakta med att avge sitt formella yttrande i enlighet med det formella samrådsförfarandet till dess att de frågor som förs fram i denna resolution tagits upp ordentligt och parlamentet har fått den information som krävs.

5.   Trots de muntliga och skriftliga förklaringar och förtydliganden som kommissionen och rådet hittills har lämnat, vidhåller Europaparlamentet sina starka reservationer vad gäller behovet och nyttan av förslaget om att upprätta ett PNR-system i EU och vad gäller systemets garantier. Många av de frågor som tagits upp av Europaparlamentet, artikel 29-arbetsgruppen, arbetsgruppen om polis och rättsväsende, Europeiska datatillsynsmannen samt Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har dessutom inte besvarats på ett tillfredsställande sätt.

6.   Europaparlamentet håller med byrån för grundläggande rättigheter som menar att endast det faktum att kommersiella uppgifter finns tillgängliga inte automatiskt motiverar att de används i brottsbekämpningssyften, och dessutom skulle samma eller till och med bättre resultat kunna uppnås genom en förbättring av den ömsesidiga rättsliga hjälpen mellan de brottsbekämpande myndigheterna.

7.   Europaparlamentet uppmanar rådet, om det avser att fortsätta sin behandling av kommissionens förslag, att ta hänsyn till rekommendationerna i denna resolution och att vederbörligen ange de tvingande sociala hänsyn som skulle göra detta nya EU-initiativ ”nödvändigt” i enlighet med artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Detta är minimivillkor för parlamentets stöd för införandet av ett PNR-system i EU. Parlamentet är redo att på samtliga nivåer bidra till och delta i detta arbete.

8.   Europaparlamentet upprepar sin begäran om ett klargörande rörande sambandet mellan ett eventuellt PNR-system i EU och andra åtgärder såsom rådets direktiv 2004/82/EG av den 29 april 2004 om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare (6), det föreslagna systemet för inresa och utresa, det elektroniska systemet för resetillstånd, biometriska uppgifter i pass och resehandlingar, SIS, VIS, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten (7), samt de nationella gränsskyddssystemen. Det är beklagligt att genomförandet av några av dessa åtgärder är mycket försenat, och parlamentet anser att en fullständig och systematisk utvärdering av EU:s och Schengenområdets nuvarande mekanismer och system för säkerhetssamarbete för luftfartsskydd, skydd av de yttre gränserna och bekämpning av terrorism skulle kunna göra det lättare att fastställa mervärdet av det föreslagna PNR-systemet i EU.

9.   Europaparlamentet påminner om att en diskussion om lämplig rättslig grund för förslaget fortfarande pågår och upprepar att rättsakter inom ramen för det straffrättsliga samarbetet och polissamarbetet enligt artikel 47 i EU-fördraget bör kompletteras med nödvändiga kompletterande gemenskapsåtgärder som ska antas genom medbeslutandeförfarandet tillsammans med Europaparlamentet avseende alla aspekter som hör till första pelaren, särskilt de som beskriver de ekonomiska aktörernas skyldigheter (8).

10.   EG-domstolen har redan ifrågasatt EU:s och Förenta staternas avtal om passageraruppgifter eftersom dess rättsliga grund är felaktig. Därför uppmanar Europaparlamentet kommissionen att noggrant undersöka vilken rättslig grund förslaget bör ha.

11.   Europaparlamentet anser att de nationella parlamenten måste involveras fullt ut i lagstiftningsprocessen när ny lagstiftning ska antas, med tanke på förslagens inverkan både på medborgarna och på medlemsstaternas nationella rättsordningar.

12.   Europaparlamentet understryker att eventuell framtida lagstiftning som innebär att ett PNR-system införs i EU som en ny ram för EU:s polissamarbete bör innehålla bestämmelser om regelbunden utvärdering av dess genomförande, tillämpning, nytta och åsidosättande av garantier. Parlamentet anser att de nationella parlamenten, Europeiska datatillsynsmannen, artikel 29-arbetsgruppen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter bör inbjudas att medverka vid såväl översyn som utvärdering. Därför bör den nya rättsakten innehålla en förfalloklausul.

13.   Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att varje medlemsstat bär det inledande ansvaret för insamlandet av passageraruppgifter och för skyddet av dessa. Det måste finnas garantier när dessa passageraruppgifter sedan överlämnas, byts eller överförs till eller mellan andra medlemsstater. Därför anser parlamentet att passageraruppgifter som byts mellan medlemsstaterna endast får vara tillgängliga för de myndigheter som arbetar med terroristbekämpning och organiserad brottslighet. Andra brottsbekämpande organ skulle kunna beviljas tillträde till uppgifterna efter godkännande av en rättsvårdande myndighet.

Subsidiaritetsprincipen

14.   Europaparlamentet noterar med oro att behovet av en gemenskapsåtgärd ännu inte har påvisats i tillräckligt hög grad. Parlamentet ifrågasätter kommissionens påstående om att förslagets syfte är att harmonisera de nationella systemen, med tanke på att endast ett fåtal medlemsstater har ett system för användande av passageraruppgifter i brottsbekämpningssyfte, eller ens planer på ett sådant system. Kommissionens förslag leder därmed inte till någon harmonisering av nationella system (eftersom de inte existerar), utan innebär endast att samtliga medlemsstater måste inrätta ett sådant system.

15.   Europaparlamentet konstaterar att kommissionen föreslår ett ”decentraliserat” system, vilket gör EU-mervärdet ännu otydligare.

Proportionalitetsprincipen

16.   Enligt artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna måste så omfattande kränkningar av rätten till skydd av personuppgifter vara legitima och motiveras av tvingande sociala hänsyn. De måste även vara lagstadgade och stå i proportion till det syfte som eftersträvas, vilket måste vara nödvändigt och reellt i ett demokratiskt samhälle. Europaparlamentet beklagar att syftet för detta planerade polissamarbete inte har en tydlig begränsning till att endast avse frågor som rör bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet.

17.   Europaparlamentet är oroat över att förslaget i grunden ger de brottsbekämpande myndigheterna tillgång till samtliga uppgifter utan särskilt tillstånd. Kommissionen har inte visat att det verkligen finns ett behov av nya brottsbekämpningsbefogenheter, och inte heller att detta mål inte skulle kunna uppnås med mindre långtgående åtgärder. Parlamentet ställer sig kritiskt till att det inte finns någon information om på vilket sätt de befintliga brottsbekämpningsbefogenheterna är otillräckliga för att uppfylla behoven, och om var och när det varit uppenbart att myndigheterna inte haft de befogenheter som krävts för det uttalade syftet. Nedanstående befintliga åtgärder bör utvärderas innan man fortsätter arbetet med att utveckla ett PNR-system i EU.

18.   Europaparlamentet noterar att kommissionen hävdar att EU har ”kunnat bedöma värdet av PNR-uppgifter och utnyttja dem i brottsbekämpningen”, men betonar att det än så länge inte kunnat bevisas att så är fallet:

—	De uppgifter som Förenta staterna hittills lagt fram är anekdotiska, och Förenta staterna har aldrig kunnat lägga fram slutgiltiga bevis på att en omfattande och systematisk användning av passageraruppgifter är nödvändig i kampen mot terrorism och grov brottslighet.

—	Det har endast gjorts en gemensam översyn av EU:s och Förenta staternas avtal om passageraruppgifter, och vid det tillfället utvärderades endast genomförandet och inte resultaten.

—

De preliminära slutsatserna från Förenade kungarikets system för användning av passageraruppgifter refererar till andra brottsbekämpningssyften än att motverka terrorism, vilket ligger utanför kommissionsförslagets räckvidd, och till användning av passageraruppgifter i enskilda fall i samband med pågående utredningar, varvid man ska ha fullmakt och saklig grund. Såtillvida visar de inte att omfattande insamling och användning av passageraruppgifter är ett effektivt verktyg i kampen mot terrorism.

Begränsning av syftet

19.   Europaparlamentet betonar att principen om begränsning av syftet är en av de grundläggande principerna för dataskydd. Av konvention 108 framgår att personuppgifter ska ”lagras för särskilt angivna och lagliga ändamål och inte användas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål” (artikel 5 b). Avvikelser från denna princip är tillåtna bara om det föreskrivs i lag och utgör en nödvändig åtgärd i ett demokratiskt samhälle, bl. a. ”för brottsbekämpning” (artikel 9). Enligt Europadomstolens rättspraxis har det klargjorts att dessa avvikelser ska vara proportionerliga, precisa och förutsägbara enligt artikel 8.2 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

20.   Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon tydlig begränsning av syftet, eftersom en sådan begränsning utgör en grundläggande garanti vid införandet av restriktiva åtgärder. Ett sådant skydd är särskilt viktigt i fråga om åtgärder som avser hemlig övervakning, med tanke på den ökade risken för godtycklighet under sådana omständigheter. Eftersom de syften och definitioner som fastställts inte är entydiga och slutgiltiga bör de klargöras noggrant för att undvika att PNR-systemet i EU ifrågasätts ur rättslig synvinkel.

21.   Europaparlamentet upprepar att passageraruppgifter kan vara mycket användbara som stödjande och kompletterande bevis i en specifik utredning rörande personer som misstänks för terrorism och deras medbrottslingar. Däremot finns det inga bevis för att passageraruppgifter kan komma till nytta vid omfattande automatiserade sökningar och analyser på grundval av riskkriterier och riskmönster (till exempel för att skapa profiler eller finna information) för att söka potentiella terrorister (9).

22.   Europaparlamentet betonar vidare att det enligt EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd finns restriktioner för användning av profiler utifrån personuppgifter (artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). Parlamentet delar därför byrån för grundläggande rättigheters uppfattning att skapandet av profiler som grundar sig på passageraruppgifter måste vara underrättelsestyrd och grundas på enskilda fall och objektiva parametrar.

23.   Europaparlamentet upprepar sin oro för de åtgärder som tyder på godtycklig användning av passageraruppgifter för att skapa profiler och definiera parametrar för riskanalys. Parlamentet påminner om att allt slags profilskapande baserat på etnisk tillhörighet, nationalitet, religion, sexuell läggning, kön, ålder eller medicinsk kondition uttryckligen bör förbjudas, eftersom det inte är förenligt med det förbud mot varje form av diskriminering som finns i fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna.

24.   Europaparlamentet upprepar att vid varje form av utvidgning av förslagets tillämpningsområde bör kommissionen och rådet för varje uttalat syfte ange exakt hur passageraruppgifterna kommer att användas och på vilket sätt de befintliga brottsbekämpningsbefogenheterna inte är tillräckliga. För varje enskilt syfte måste en lämplig rättslig grund anges.

Skydd av personuppgifter

25.   Europaparlamentet betonar att för att ett PNR-system ska kunna införas i EU måste en dataskyddslagstiftning först antas under den tredje pelaren, liksom specifika bestämmelser om överföring och användning av passageraruppgifter som inte omfattas av EU:s dataskyddslagstiftning under första och tredje pelaren. Parlamentet betonar att man måste klargöra vilka dataskyddsbestämmelser som gäller för enheterna för passagerarinformation och garantera att all tillgång till respektive överföring och användning av passageraruppgifterna går att spåra.

26.   Europaparlamentet betonar att känsliga uppgifter får användas endast från fall till fall i samband med vanliga utredningar eller åtal, efter tillståndsgivande. Flygbolagen har uttryckt oro över att det inte går att filtrera bort känsliga uppgifter från allmänna kommentarer. Parlamentet efterlyser därför fastställande av strikta villkor för passagerarinformationsenheternas behandling av dessa uppgifter, i enlighet med vad byrån för grundläggande rättigheter framförde i sitt yttrande.

Genomförandet

27.   Europaparlamentet påpekar att kommissionen inte motiverar den föreslagna lagringstiden. För syftet att utveckla riskindikatorer och upprätta rese- och beteendemönster bör det dock räcka med anonyma uppgifter. Om PNR-systemets tillämpningsområde utvidgas måste lagringstiderna motiveras för varje enskilt syfte.

28.   Europaparlamentet upprepar att uppgifter bör överföras uteslutande genom sändmetoden, och att tredjeländer inte bör ha direkt tillgång till passageraruppgifterna i EU:s bokningssystem.

29.   Enligt förslaget bör namnen på samtliga enheter som har tillgång till passageraruppgifter tas upp i en fullständig förteckning. Europaparlamentet välkomnar detta.

30.   Europaparlamentet betonar att uppgifter inte får överföras till tredjeländer, såvida inte de berörda tredje parterna (enligt konvention 108) kan säkerställa en adekvat skyddsnivå (enligt direktiv 95/46/EG och de rättsakter som inrättar Europol och Eurojust) eller ge ändamålsenliga garantier, och att beslut om sådan överföring bör fattas endast från fall till fall.

31.   Europaparlamentet upprepar att passagerarna måste få fullständig och lättillgänglig information om systemet och om sina rättigheter och att medlemsstaternas myndigheter ansvarar för att tillhandahålla denna information. Parlamentet föreslår att man använder flygplatsernas exempel på nekad ombordstigning. Grundläggande är att man fastställer passagerarnas rätt till uppgiftstillgång, korrigering och överklagande.

32.   Europaparlamentet begär att det antas detaljerade och harmoniserade bestämmelser om säkra passageraruppgifter, både vad gäller it-lösningar och bestämmelser om tillstånd och tillgång.

Konsekvenser för transportörerna

33.   Flygbolagen samlar in passageraruppgifter i kommersiellt syfte och de samlar inte in uppgifter systematiskt för att fylla i alla PNR-fält. Europaparlamentet hävdar att flygbolagen inte bör åläggas att samla in andra uppgifter än de bolagen tar in för sitt kommersiella syfte. Flygbolagen bör inte göras ansvariga för att kontrollera om uppgifterna är fullständiga och korrekta, och inte heller bör några påföljder tillämpas för ofullständiga eller inkorrekta uppgifter. Det krävs en tydlig analys av vilka kostnader som följer av ett PNR-system i EU. Alla tilläggskostnader ska bäras av de parter som vill ha uppgifterna.

Mellanhänder/Enheter för passagerarinformation

34.   Europaparlamentet önskar en klar definition av den roll och de befogenheter som enheterna för passagerarinformation ska ha, särskilt i fråga om insyn och demokratiskt ansvar och för att fastställa lämpliga dataskyddsbestämmelser. Enheterna för passagerarinformation bör endast ha i uppgift att överföra uppgifter till behöriga myndigheter. Detta för att se till att riskbedömningar endast kan utföras av behöriga myndigheter och i samband med en utredning. Det behövs ett klargörande av den lagstiftning som ska reglera den riskbedömning som utförs av enheterna för passagerarinformation och av dataskyddsmyndigheternas ansvar i de fall då flera medlemsstater samarbetar för att inrätta en gemensam enhet för passageraruppgifter.

*

* *

35.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament, samt till Europeiska datatillsynsmannen, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, artikel 29-arbetsgruppen och arbetsgruppen om polis och rättsväsende.

---

(1)  EUT C 61 E, 10.3.2004, s. 381, EUT C 81 E, 31.3.2004, s. 105, EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 665, EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 464, EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 250, EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 349, EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 564, Antagna texter, 22.10.2008, P6_TA(2008)0512.

(2)  EU:s och Förenta staternas avtal om passageraruppgifter: EUT L 204, 4.8.2007, s. 18.

(3)  EU:s och Kanadas avtal om passageraruppgifter: EUT L 82, 21.3.2006, s. 15.

(4)  EU:s och Australiens avtal om passageraruppgifter: EUT L 213, 8.8.2008, s. 49.

(5)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(6)  EUT L 261, 6.8.2004, s. 24.

(7)  EGT L 355, 30.12.2002, s. 1.

(8)  Se särskilt yttrandet från rådets juridiska avdelning i denna fråga och generaladvokatens förslag till avgörande av den 14 oktober 2008 i mål C-301/06, Irland mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd om direktiv 2006/24/EG om lagring av uppgifter.

(9)  CRS-rapport till den amerikanska kongressen, ”Data Mining and Homeland Security: An Overview” av Jeffrey Seifert; ”Effective Counter-terrorism and the Limited Role of Predicative Data Mining” av CATO Institute; ”Protecting Individual Privacy in the Struggle Against Terrorists: A Framework for Program Assessment”; ”No dream ticket to security” av Frank Kuipers, Clingendael Institute, augusti 2008.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/49

---

Ekonomiskt stöd till medlemsstaternas betalningsbalans

P6_TA(2008)0562

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans

(2010/C 16 E/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 31 oktober 2008 till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 332/2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (KOM(2008)0717),

—	med beaktande av kommissionens rekommendation av den 31 oktober 2008 till rådets beslut om ömsesidigt bistånd till Ungern och förslaget till rådets beslut om medelfristigt ekonomiskt gemenskapsstöd till Ungern (KOM(2008)0716),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (1) och Europaparlamentets resolution av den 6 september 2001 om medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (2),

—	med beaktande av artiklarna 100 och 119 i EG-fördraget,

—	med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Kommissionen rekommenderar att Ungern beviljas ett medelfristigt ekonomiskt stöd på högst 6 500 000 000 euro på grundval av artikel 119 i fördraget, i kombination med ett IMF-arrangemang.

B.	En samlad strategi för medelfristigt ekonomiskt stöd för samtliga medlemsstater är att föredra.

C.	Följderna av den pågående globala finansiella och ekonomiska krisen ska beaktas.

D.	Ekonomierna i de medlemsstater som på senare tid anslutit sig till Europeiska unionen drar inte nytta av fördelarna med att ha en reservvaluta som sin egen.

E.	Valutorna i dessa medlemsstater har nyligen varit föremål för våldsamma spekulativa angrepp och de stora externa obalanser som nu föreligger har huvudsakligen drivits fram av en kraftig expansion av icke-statliga krediter.

F.	Det finns ett behov av åtgärder för att ta itu med de specifika problemen i dessa medlemsstaters ekonomier mot bakgrund av den globala finanskrisen och den recession som breder ut sig i Europa.

G.	Budgetpolitikens handlingsutrymme för att ta itu med stora externa obalanser och förhindra finansiell instabilitet kan vara ganska begränsat med tanke på den nuvarande ekonomiska recession som sprider sig över hela Europeiska unionen.

1.   Europaparlamentet anser att medlemsstater utanför euroområdet bör uppmuntras att inom gemenskapen söka efter potentiellt medelfristigt ekonomiskt stöd vid underskott i sina betalningsbalanser innan de söker stöd på internationell nivå.

2.   Europaparlamentet anser att den nuvarande situationen är ett ytterligare bevis för eurons relevans när det gäller att skydda medlemsstaterna i euroområdet och uppmanar medlemsstaterna utanför euroområdet att ansluta sig till det så snart som de uppfyller Maastrichtkriterierna.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detalj analysera på vilket sätt enskilda bankers beteende, genom att de flyttade sina tillgångar från Ungern efter att andra medlemsstater antagit räddningsplaner, har påverkat Ungerns betalningsbalans.

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka de spekulativa angreppen (blankning) mot valutorna i de medlemsstater som anslutit sig på senare tid och vad som skulle kunna göras för att förhindra en drastisk minskning av förtroendet för dessa valutor och de lokala banksystemen.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överlämna resultaten av dessa analyser till Larosière-gruppen och till Europaparlamentets ansvariga utskott.

6.   Europaparlamentet medger att det är nödvändigt att väsentligt höja taket för det utestående lånebelopp som kan beviljas medlemsstater enligt förordning (EG) nr 332/2002, eftersom antalet medlemsstater som står utanför euroområdet har ökat avsevärt sedan förordningen antogs. Parlamentet betonar att en sådan ökning också skulle förbättra gemenskapens flexibilitet när det gäller att tillmötesgå ytterligare önskemål om medelfristigt ekonomiskt stöd, t. ex. i samband med den pågående globala finanskrisen.

7.   Europaparlamentet noterar att det inte skulle uppstå några budgetmässiga följder av en sådan höjning av lånetaket, eftersom lånen skulle lånas upp av kommissionen på finansmarknaderna och de medlemsstatar som får lånen skulle vara tvungna att betala tillbaka dem. Parlamentet betonar att budgetmässiga följder bara skulle kunna uppstå om en medlemsstat inte fullgör sina betalningsskyldigheter.

8.   Europaparlamentet påminner om att före Ungerns nuvarande ekonomiska svårigheter hade förordning (EG) nr 332/2002 inte tillämpats sedan den antogs 2002, och att dess föregångare, förordning (EEG) 1969/88 (3) om genomförande av den mekanism som föreskrivs i artikel 119 i fördraget, tillämpades två gånger, en gång för Grekland 1991 och en gång för Italien 1993, och att Grekland och Italien till fullo respekterat sina åtaganden gentemot kommissionen.

9.   Europaparlamentet påminner om att det begärde att rådet, på grundval av en rapport från kommissionen och efter att ha hört parlamentet samt efter att Ekonomiska och finansiella kommitténs avgett ett yttrande, vartannat år skulle pröva om det system som upprättats fortfarande uppfyller de behov som föranledde dess införande. Parlamentet undrar om sådana rapporter upprättats sedan förordning (EG) nr 332/2002 antogs.

10.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken, eurogruppen och medlemsstaternas regeringar.

---

(1)  EGT L 53, 23.2.2002, s. 1.

(2)  EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 312.

(3)  EGT L 178, 8.7.1988, s. 1.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/51

---

EU:s reaktion på den försämrade situationen i östra Demokratiska republiken Kongo

P6_TA(2008)0563

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om EU:s reaktion på den försämrade situationen i östra Demokratiska republiken Kongo

(2010/C 16 E/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av slutsatserna från Europeiska unionens råd om situationen i Demokratiska republiken Kongo av den 11 november 2008,

—	med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2008 om sammandrabbningar i Demokratiska republiken Kongos östra gränsområden (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 om Norra Kivu (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt som en krigsförbrytelse (3), och av sina tidigare resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo,

—	med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om EU:s hantering av instabila situationer i utvecklingsländer (4),

—	med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 22 november 2007 om situationen i Demokratiska republiken Kongo, särskilt de östra delarna, och dess konsekvenser för regionen,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2007 med titeln ”EU:s hantering av instabila situationer – insatser för hållbar utveckling, stabilitet och fred i svåra förhållanden” (KOM(2007)0643), och tillhörande arbetsdokument (SEK(2007)1417),

—	med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 60/1 av den 24 oktober 2005 om resultaten från 2005 års världstoppmöte, särskilt punkterna 138–140 om skyldigheten att skydda befolkningar,

—	med beaktande av slutsatserna från toppmötet inom södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) då man sade sig vara beredd att sända fredsbevarande styrkor till Norra Kivu ”om det visar sig vara nödvändigt”,

—	med beaktande av rådets uttalande av den 10 oktober 2008 om situationen i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo,

—	med beaktande av rapporten från parlamentets utskott för utveckling om sin resa till Norra Kivu 2008,

—	med beaktande av samförståndet om humanitärt bistånd som undertecknades den 18 december 2007,

—	med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Striderna mellan Demokratiska republiken Kongos armé, mai mai-milisen, den avsatte generalen Laurent Nkundas rebeller (Nationella kongressen för folkets försvar, CNDP), Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR) och ugandiska trupper från Herrens motståndsarmé (LRA) har trappats upp och innebär fortsatta mycket svåra prövningar för civilbefolkningen i Norra Kivu.

B.

Den förre nigerianske presidenten och FN-sändebudet Olusegun Obasanjo lyckades inom ramen för sitt uppdrag söndagen den 16 november 2008 nå en överenskommelse med rebelledaren Laurent Nkunda om inrättandet av en trepartskommitté för att övervaka vapenvilan mellan armén och rebellerna. Kommittén behöver akut stöd från de grupper som står bakom de stater som berörs av konflikten för att få fram en lösning.

C.

Det pågår intensiva internationella diplomatiska ansträngningar med regionala och europeiska företrädare för att förhindra att striderna i Norra Kivu breder ut sig och blir en upprepning av det utbredda Kongokriget 1998–2003 som omfattade sex grannländer. Ett regionalt toppmöte om krisen i östra Demokratiska republiken Kongo anordnades den 7 november 2008 i Nairobi.

D.

Sedan våldsamheterna inleddes har miljontals människor dödats eller tvingats på flykt. Uppskattningsvis har 250 000 människor tvingats fly sedan general Laurent Nkunda återupptog striderna i Demokratiska republiken Kongo i augusti 2008 och förorsakade en humanitär katastrof i de östra delarna av landet.

E.

Trots sitt mandat i enlighet med kapitel VII i FN-stadgan, vilket innebär att alla nödvändiga medel får användas för att förhindra alla försök att tillgripa våld och se till att civila skyddas har FN:s fredsbevarande styrka i Demokratiska republiken Kongo, Monuc — inte haft tillräckliga resurser för att skydda civila efter det att stridigheterna nyligen återupptogs i östra Demokratiska republiken Kongo eller för att avväpna och förflytta hutusoldater från Rwanda som befinner sig på Demokratiska republiken Kongos territorium, — tvingats vänta på klartecken från Indien och Pakistan innan de skickar indiska och pakistanska soldater i krig trots att det är orsaken till att trupperna utplacerats här och trots de bestämmelser i mandatet som utgör grunden för Monucs vistelse i Demokratiska republiken Kongos territorium, — inte ingripit för att stoppa massakern på mer än 200 människor som ägde rum den 5 november 2008 i Kiwandja trots att Monuc har en av sina militärbaser där.

F.	Den 11 november 2008 behandlade FN:s säkerhetsråd på nytt situationen i östra Demokratiska republiken Kongo men enades inte om att bifalla Monucs begäran om ett stärkt mandat med ytterligare 3 000 soldater.

G.	Endast 6 000 av totalt 17 000 Monuc-soldater som är närvarande på Demokratiska republiken Kongos territorium har utplacerats i Norra Kivu.

H.	Medlemsstaterna i FN:s säkerhetsråd, vilka inbegriper Belgien, Frankrike, Italien och Förenade kungariket, har alltid vägrat att ge Monuc extra resurser så att styrkan ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Europeiska unionens råd efterlyser förstärkt samarbete mellan EU, medlemsstaterna och Monuc.

I.

På initiativ av kommissionsledamot Louis Michel anordnades ett regionalt toppmöte i Nairobi. Under mötet kom Demokratiska republiken Kongos president Joseph Kabila och Rwandas president Paul Kagame överens om att omedelbart genomföra alla överenskommelser som tidigare ingåtts för att säkerställa fred och långsiktig politisk stabilitet.

J.	Inget omedelbart eldupphör kom dock till stånd i östra Demokratiska republiken Kongo efter mötet. Våldsamma strider fortsatte mellan parterna i konflikten, något som allvarligt drabbade civilbefolkningen.

K.	Monuc har bevis på att Laurent Nkundas soldater får stöd från Rwanda. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har uppmanat de afrikanska ledarna att i detta kritiska skede ta sitt historiska ansvar för regionen, för Afrika och för världen.

L.

De humanitära organisationerna tar för närvarande hand om 200 000 flyktingar i lägren kring staden Goma och beräknar att upp till en miljon civila gömmer sig i bushen för att undkomma våldet. Situationen i flyktinglägren förvärras för var dag som går och FN:s flyktingkommissarie är orolig för att flyktinglägren kan komma att militariseras.

M.	Rekryteringen av barnsoldater har ökat märkbart i östra Demokratiska republiken Kongo sedan konflikten trappades upp.

N.	Det förefaller som om både trupper från Demokratiska republiken Kongo och soldater från FDLR exploaterar och säljer mineraler i östra Demokratiska republiken Kongo.

O.	Planen för att få ett slut på krisen i östra Demokratiska republiken Kongo fastställdes av kongolesiska parlamentariker. I planen efterlyste man en allmän mobilisering till förmån för en militär, politisk och diplomatisk dialog mellan parterna i konflikten.

P.

Frankrikes och Förenade kungarikets utrikesministrar, Bernard Kouchner och David Miliband, har rekommenderat att Monuc stärks i stället för att en europeisk styrka skickas till Norra Kivu, men har samtidigt framhållit att det inte är uteslutet att en europeisk styrka skickas om situationen kräver det.

Q.	Epidemierna förvärras i Norra Kivu och antalet fall av kolera, mässlingen och kikhosta ökar ständigt på grund av att stora delar av den befolkning som tvingats på flykt bor i tillfälliga bostäder.

1.   Europaparlamentet är djupt oroat över de upptrappade striderna i norra Kivu och konsekvenserna för befolkningen i östra Demokratiska republiken Kongo och regionen som helhet. Parlamentet oroar sig särskilt för de humanitära konsekvenserna till följd av den offensiv som CNDP nyligen genomförde och som ledde till att många människor i Norra Kivu dödades eller tvingades fly.

2.   Europaparlamentet uttrycker sin djupa bestörtning över massakrerna, brotten mot mänskligheten och det sexuella våldet mot kvinnor och flickor i de östra provinserna av Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet uppmanar alla behöriga nationella och internationella myndigheter att systematiskt ställa gärningsmännen inför rätta. Parlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att utan dröjsmål vidta alla åtgärder som verkligen kan förhindra ytterligare angrepp mot civilbefolkningen i de östra provinserna av Demokratiska republiken Kongo.

3.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas beslut att öka det humanitära biståndet till den civilbefolkning som drabbats av krisen. Parlamentet uppmärksammar olika humanitära organisationers svårigheter att få fram det humanitära biståndet på grund av säkerhetsläget i Norra Kivu. Parlamentet uppmanar alla parter att garantera tillträdet till utsatta samhällen och säkerheten för biståndsarbetarna i syfte att slå vakt om det ”humanitära utrymmet”. Parlamentet påminner om att militära medel och resurser endast bör användas under mycket speciella omständigheter till stöd för humanitära hjälpinsatser, och som en sista utväg.

4.   Europaparlamentet upprepar än en gång sin övertygelse om att Amani- och Nairobiprocesserna fortfarande är det lämpligaste sättet för att på lång sikt stabilisera läget i östra Demokratiska republiken Kongo.

5.   Europaparlamentet uppmanar med kraft Laurent Nkunda att respektera sin egen förklaring där han uttrycker sitt stöd för fredsprocessen i östra Demokratiska republiken Kongo, vilken lämnades efter samtal med FN:s generalsekreterares speciella sändebud, tillika Nigerias förre president, Olusegun Obasanjo. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang CNDP att omedelbart ansluta sig till Amani-fredsprocessen. Parlamentet uttrycker på nytt sitt stöd för myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo i deras strävan efter en politisk lösning på krisen. Parlamentet välkomnar den plan som de kongolesiska parlamentarikerna presenterat och där man efterlyser en allmän mobilisering till förmån för en militär, politisk och diplomatisk dialog.

6.   Europaparlamentet anser att det bör hållas en internationell konferens om de stora sjöarna för att hitta en fungerande politisk lösning på konflikten och främja en säker regional ekonomisk integration som gynnar alla länder i regionen.

7.   Europaparlamentet understryker behovet av ytterligare ansträngningar för att få ett slut på utländska beväpnade gruppers aktiviteter i östra Demokratiska republiken Kongo, särskilt FDLR:s aktiviteter. Parlamentet uppmanar regeringen i Demokratiska republiken Kongo och regeringarna i andra länder i regionen att för detta ändamål vidta nödvändiga åtgärder. Europaparlamentet välkomnar det avtal mellan Demokratiska republiken Kongo och Rwanda som tillkännagivits av de två ländernas utrikesministrar och som gör det möjligt för underrättelsegrupper från Rwanda att samarbeta i Demokratiska republiken Kongo med detta lands armé för att FDLR:s närvaro regionen ska upphöra.

8.   Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen, FN:s säkerhetsråd och internationella nyckelaktörer, inbegripet EU, Förenta staterna och Kina, att öka påtryckningarna mot alla parter för att driva fredsprocessen framåt, och hitta en lösning på problemet med kontrollen av mineralresurser och uppnå ett brett fredsavtal snarare än enbart ett eldupphör. Parlamentet uppmanar vidare dessa aktörer att utöva påtryckningar på Rwanda och Uganda för att förmå länderna att sätta stopp för Nkundas trupper, så att dessa inte längre kan röra sig fritt eller vara verksamma på ländernas territorium.

9.   Europaparlamentet uppmanar alla aktörer att återupprätta rättsstaten och bekämpa straffriheten, framför allt med avseende på massvåldtäkterna på kvinnor och flickor och rekryteringen av barnsoldater.

10.   Europaparlamentet uppmanar Demokratiska republiken Kongos regering att tillsammans med Rwanda och Monuc utarbeta en plan för att isolera och gripa de FDLR-ledare som ledde folkmordet samt erbjuda återbosättning i Demokratiska republiken Kongo eller återintegrering i Rwanda för dem som inte var inblandade i folkmordet och som går med på att demobiliseras.

11.   Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att omedelbart sätta stopp för den plundring och de våldsdåd som regeringens soldater gör sig skyldiga till, och som har bevittnats av FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA).

12.   Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att tillämpa rekommendationen från FN:s panelexpert om den olagliga exploateringen av naturtillgångar i Demokratiska republiken Kongo, inklusive sanktioner mot de personer och företag som bevisligen har deltagit i plundringen, för att bidra till landets stabilisering.

13.   Europaparlamentet påpekar att den olagliga exploateringen av naturtillgångar i östra Demokratiska republiken Kongo är en källa till finansiering för rebellgrupper och därför en orsak till instabilitet i regionen. Parlamentet upprepar än en gång vikten av att bekämpa rebellgruppers och regeringars olagliga exploatering i regionen. Parlamentet uppmanar i detta avseende myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att i samarbete med Monuc stänga rebellgruppernas ekonomiska baser genom att förhindra tillträde till mineraltillgångar (särskilt tenn, koltan och guld) och handelsnätverk.

14.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att insistera på samtal med regeringen i Demokratiska republiken Kongo och regeringarna i grannländerna om att genomföra effektiva system för spårbarhet och ursprung av naturtillgångarna, dvs. guld, kassiterit (tennsten), koltan, kobolt, diamanter, pyroklor och timmer, vilket bör inbegripa att acceptera att övervakare med FN-mandat som övervakar importen av naturtillgångar från Demokratiska republiken Kongo placeras ut på deras territorium, samt att se till att dessa övervakare med FN-mandat skyddas.

15.   Europaparlamentet kräver ännu en gång att kontrollmekanismer införs, i likhet med Kimberleyprocessen, för att certifiera ursprunget för de naturtillgångar från Demokratiska republiken Kongo som importeras till EU.

16.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att europeiska företag inte handlar med, hanterar eller importerar produkter som är tillverkade av mineraler som exploaterats på ett sätt som gynnar väpnade grupper i Demokratiska republiken Kongo och att ställa sådana företag som fortsätter med detta till svars.

17.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra allt för att finna en politisk lösning, vilket är det enda sättet att få ett slut på konflikten i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet välkomnar i detta avseende det initiativ som kommissionsledamot Louis Michel tog om att anordna ett möte mellan Demokratiska republiken Kongos president och Rwandas president i Nairobi. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontakta myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo i syfte att genomföra överenskommelsen om att sända tillbaka FDLR-soldater till Rwanda. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo och Rwanda att förbättra samarbetet för att kunna genomföra de åtaganden som man enades om i Nairobi och att prioritera dialog och samråd för att uppnå varaktig fred i östra Demokratiska republiken Kongo och stabilitet i regionen.

18.   Europaparlamentet kräver nolltolerans för sexuellt våld mot flickor och kvinnor, vilket används som vapen i krigföringen, och kräver stränga straff för dem som begår sådana brott. Parlamentet framhåller vikten av tillgång till hälsotjänster i konfliktsituationer och i flyktingläger, särskilt med tanke på de senaste utbrotten av kolera, kikhosta och mässling.

19.   Europaparlamentet återupprepar sitt stöd för Monuc, vars närvaro under dessa dramatiska omständigheter, trots brister, är en nödvändig förutsättning, och kräver att allt görs för att Monuc ska kunna fullgöra sitt uppdrag, och att man tar till vapen för att skydda de som hotas. Parlamentet uppmanar rådet och särskilt Belgien, Frankrike, Italien och Förenade kungariket att spela en ledande roll när det gäller att få FN:s säkerhetsråd och avdelningen för fredsbevarande insatser att stödja Monuc genom att öka dess verksamhetskapacitet i form av lämplig utrustning och personal.

20.   Europaparlamentet uppmanar rådet att med kraft uppmana FN:s säkerhetsråd att förse Monuc med det mandat och de resurser som styrkan behöver för att få bukt med väpnade gruppers exploatering av mineraler, inbegripet genom att övervaka och kontrollera viktiga gränsstationer, start- och landningsbanor, särskilda gruvområden och transportrutter.

21.   Europaparlamentet vidhåller att om ytterligare militära styrkor används bör deras mandat vara inriktat på att skydda civila och att stödja och bidra till respekten för nya fredsöverenskommelser som kan komma att slutas.

22.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans med regeringen i Demokratiska republiken Kongo, FN och övriga stora givare, utarbeta en ny plan för avväpning, demobilisering och återintegrering i stor skala i Demokratiska republiken Kongo utifrån EU-konceptet till stöd för avväpning, demobilisering och återintegration och en omfattande strategi för en reform av säkerhetssektorn i landet baserad på EU:s politiska ram för en reform av säkerhetssektorn. Både dessa projekt bör finansieras på ett ändamålsenligt sätt med hjälp av både gemenskapsmedel och Gusp-medel.

23.   Europaparlamentet uppmanar regeringen i Demokratiska republiken Kongo att göra allt för att ta reda på vem som är ansvariga för krigsbrotten i regionen och att ställa dem inför rätta.

24.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att med omedelbar verkan införa omfattande humanitära och medicinska biståndsprogram och återintegreringsprogram för civilbefolkningen i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, med särskilt fokus på stöd till kvinnor och flickor som utsatts för sexuellt våld, för att tillgodose de omedelbara behoven och påbörja det återuppbyggnadsarbete som kommer att bli nödvändigt. Parlamentet konstaterar att kvinnor har en central roll i återuppbyggnaden av sönderslagna samhällen.

25.   Europaparlamentet noterar med intresse att man utsett en grupp företrädare som bland annat omfattar Nigerias förre president Olusegun Obasanjo och Tanzanias förre president Benjamin Mkapa. Parlamentet uppmanar rådet att samarbeta med den internationella konferensen för området kring de stora sjöarna och Afrikanska unionen för att stabilisera läget i östra Demokratiska republiken Kongo.

26.   Europaparlamentet uppmanar rådet att samarbeta med internationella och regionala medlare för att hantera frågan om den ekonomiska agendan för de stridande parterna, framför allt i samband med pågående medlingsförsök.

27.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att på nära håll följa den humanitära situationen och säkerhetsläget i östra Demokratiska republiken Kongo för att mer i detalj kunna fastställa vilka olika åtgärder som skulle kunna vidtas under rådande omständigheter.

28.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, ordföranden i Afrikanska unionens kommission, det panafrikanska parlamentets talman och regeringarna och parlamenten i Demokratiska republiken Kongo och övriga medlemsstater i SADC.

---

(1)  Antagna texter, P6_TA(2008)0526.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0072.

(3)  Antagna texter, P6_TA(2008)0022.

(4)  EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 460.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/57

---

Den europeiska rymdpolitiken: Att ta ner rymden på jorden

P6_TA(2008)0564

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om den europeiska rymdpolitiken: att ta ner rymden på jorden

(2010/C 16 E/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets resolution av den 26 september 2008 om att gå vidare med den europeiska rymdpolitiken (1),

—	med beaktande av FN-avtalet om principer för medlemsstaternas verksamhet i utforskningen och användningen av yttre rymden, inklusive månen och andra himlakroppar (resolution 2222 (XXI)–Rymdavtalet),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 10 juli 2008 om världsrymden och säkerheten (2) och den 29 januari 2004 om handlingsplanen för genomförande av den europeiska rymdpolitiken (3), och av övervägandena vid den offentliga utfrågning som utskottet för industrifrågor, forskning och energi genomförde den 16 juli 2007,

—	med beaktande av rådets resolution av den 21 maj 2007 om den europeiska rymdpolitiken (4),

—	med beaktande av kommissionens dokument av den 11 september 2008”Lägesrapport om den europeiska rymdpolitiken” (KOM(2008)0561),

—	med beaktande av rådets beslut av den 7 oktober 2003 om undertecknandet av ramavtalet mellan EG och Europeiska rymdorganisationen,

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om Europeiska unionen, ändrat genom utkastet till Lissabonfördraget, och tillämpliga bestämmelser i den europeiska rymdpolitiken (artikel 189 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt),

—	med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.	Rymden är en strategisk tillgång av grundläggande vikt för Europas oberoende, säkerhet och välstånd och rådet måste tillsammans med Europaparlamentet leda den politiska utvecklingen på detta område.

B.	I över 30 år har EU och ett antal av dess medlemsstater finansierat och utvecklat rymdteknik och rymdforskning, vilket har resulterat i att man har fastställt en vision om en europeisk rymdpolitik och haft ett fruktbart samarbete med ESA.

C.	Det finns ett växande intresse för att EU ska inta en stark och ledande roll i en europeisk rymdpolitik för att främja lösningar inom miljö, transport, forskning, försvar och säkerhet.

D.

En stark europeisk rymdpolitik, i synnerhet i form av tillämpningar, tjänster och därtill hörande infrastruktur, kommer att bidra till EU:s samhälleliga, kulturella, ekonomiska och vetenskapliga inflytande, hjälpa till att utveckla EU:s industriella och vetenskapliga grundval, bidra till EU:s tillväxt och sysselsättning och säkerställa EU:s politiska och tekniska oberoende på ett konsekvent och realistiskt sätt.

E.	Inom all europeisk rymdverksamhet respekterar man till fullo principen att utforskning och användning av yttre rymden är till nytta och gagn för alla länder och erkänner yttre rymden som ett område för hela mänskligheten som enbart ska användas för fredliga syften.

F.	EU har åtagit sig att främja internationellt samarbete inom utforskning och användning av yttre rymden och delar rådets ståndpunkt att Europa bör vidta sina åtgärder beträffande utforskning av rymden inom ett världsomspännande program.

G.	För den europeiska rymdpolitikens utveckling är det viktigt att stärka allmänhetens förståelse och stöd för utveckling av rymdteknik, säkerställa komplementaritet mellan olika åtgärder och maximera synergieffekterna med icke rymdbaserad utveckling.

H.	Europa måste av strategiska skäl säkerställa en fortsatt självständig, pålitlig, hållbar och kostnadseffektiv tillgång till rymden genom såväl ett antal lämpliga och konkurrenskraftiga bärraketer av världsklass som en operativ europeisk rymdhamn.

I.

Det är nödvändigt att finna lämpliga EU-instrument och finansieringsmetoder till den europeiska rymdpolitiken för att komplettera anslagen från sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (2007–2013), så att de olika ekonomiska aktörerna kan planera sina insatser på medellång och lång sikt.

J.

En lämplig förvaltningsmodell inom den europeiska rymdpolitiken och rymdverksamheten och ett lämpligt regelverk för att underlätta en snabb framväxt av innovativa och konkurrenskraftiga följdverksamheter, särskilt i syfte att garantera fortsatt tillgång till spektrum för alla rymdbaserade tillämpningar, är grundläggande för att den europeiska rymdpolitiken ska ge resultat och motsvara ambitionerna inom EU, ESA och deras respektive medlemsstater.

K.	Det är nödvändigt att fastställa en exakt tidsplan för att uppfylla målen med Galileo, Egnos och programmet för global övervakning av miljö och säkerhet, vilket döpts om till Kopernikus, och att utarbeta en färdplan för de olika organ som har del i genomförandet av dessa program.

L.

Rymden utgör ett unikt medel för omedelbar insamling och global utsändning av stora mängder data i dagens samhälle och ett mycket viktigt medel för kunskap om och övervakning av den globala klimatförändringen, ett område där Europa går i spetsen och uppmanar de andra internationella aktörerna att inta en mer ansvarsfull inställning gentemot kommande generationer.

M.	Det är möjligt att åstadkomma viktiga genombrott beträffande säkerhetsaspekter i rymden, huvudsakligen inom telekommunikation, övervakning och jordobservation.

N.	Resolutionen från det fjärde mötet i rymdrådet (dvs. mötet mellan Europeiska unionens råd och ESA-rådet) den 22 maj 2007 efterlyser en optimering av beslutsprocesser på rymdområdet inom Europeiska unionens råd och andra EU-institutioner.

O.	I nästa budgetplan bör hänsyn tas till lämpliga EU-instrument och finansieringsmetoder för att möjliggöra gemenskapsinvesteringar på lång sikt för rymdrelaterad forskning och för driften av hållbara rymdbaserade tillämpningar till gagn för Europa och dess medborgare.

P.	EU behöver stärka samarbetet med utvecklingsländerna.

1.   Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 26 september 2008 som ett värdefullt politiskt åtagande för att utarbeta en framväxande europeisk rymdpolitik som på ett avgörande sätt bidrar till att skapa en europeisk identitet och upprepar på nytt sin avsikt att vara konstruktiv och fullt ut delta i genomförandet av denna, som om utkastet till Lissabonfördraget hade trätt i kraft.

2.   Europaparlamentet delar rådets uppfattning att de nuvarande prioriteringarna är genomförandet av programmen Galileo, Egnos, GMES/Kopernikus.

3.   Europaparlamentet välkomnar särskilt skapandet av en interinstitutionell panel för Galileo som kan tjäna som modell för utvecklingen av en europeisk rymdpolitik.

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fastställa en exakt tidsplan för upprättande av en effektiv ledningsstruktur för programmet GMES/Kopernikus och att utarbeta en tydlig färdplan för detta program i syfte att göra dem effektivare och ange deras respektive budgetanslag.

5.   Europaparlamentet betonar GMES/Kopernikus avgörande roll som ett användarstyrt initiativ som kunnat genomföras tack vare det betydande bidraget från infrastrukturerna för jord- och rymdbaserad in-situ-observation, framhåller att data- och tjänstekontinuitet är oumbärlig och anser i synnerhet att kommissionen först ska åta sig att se till att det genomförs en konsekvensbedömning av de möjliga fördelarna, de uppkomna kostnaderna och utvecklingen av programmet GMES/Kopernikus på lång sikt, och sedan överlämna en handlingsplan till Europaparlamentet och rådet som bland annat täcker följande aspekter:

—	rättsliga ramar för programmet GMES/Kopernikus

—	förvaltning av programmet GMES/Kopernikus, inbegripet funktionen för organ i och utanför EU

—	finansiering av programmet GMES/Kopernikus

—	genomförandeplan

—	funktionen för liknande men kompletterande initiativ, både mellanstatliga och multilaterala

—	internationella aspekter av programmet GMES/Kopernikus, och nödvändigt samarbete till följd av dem.

6.   Europaparlamentet beklagar att man, trots tydliga rekommendationer från användarna, inte garanterar fortsatt tillhandahållande av altimeterdata från satelliter med låg inklination efter att den redan uppskjutna satelliten Jason-2 är uttjänt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med finansieringsproblemen kring Jason-3, vilka på kort sikt riskerar att äventyra Kopernikustjänsternas hållbarhet, och att meddela parlamentet om de beslut som tas i detta avseende.

7.   Europaparlamentet efterlyser en strukturerad dialog mellan EU:s institutionella och mellanstatliga aktörer, som garanterar alla medlemsstater en öppen och rättvis tillgång till de fördelar som den europeiska rymdpolitiken ger.

8.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att främja synergieffekterna mellan den civila och säkerhetsmässiga utvecklingen på rymdområdet. Den europeiska säkerhets- och försvarsförmågan är bl. a. beroende av tillgängligheten till satellitbaserade system, och tillgången till dessa är avgörande för Europeiska unionen.

9.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortskrida i frågan om internationella förbindelser, nämligen beträffande konkurrens på internationella kommersiella och statliga marknader, i syfte att se till att Europa talar med en röst och följer en överenskommen strategi.

10.   Europaparlamentet håller med rådet om att internationellt rymdsamarbete måste se till Europas intressen och på så sätt bidra till globala initiativ, och betonar vikten av att garantera Europas politiska, tekniska och operativa oberoende.

11.   Europaparlamentet påminner rådet och kommissionen om deras uttalade avsikter att inom ramen för genomförandeplanen för den europeiska rymdpolitiken lägga fram särskilda rekommendationer eller förslag för Europaparlamentet, med hänsyn till följande fyra prioriterade områden:

—	rymden och klimatförändringarna

—	den europeiska rymdpolitikens bidrag till Lissabonstrategin

—	rymden och säkerheten, på grundval av Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2008

—	utforskning av rymden, inbegripet förekomsten av mänskligt liv och bemannade rymdfärder.

12.   Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla en rymdrelaterad industripolitik, och en avgörande del i denna politik är det rymdrelaterade regelverk och det standardiseringsprogram som bidrar till att skapa nya europeiska marknader i efterföljande led, och påminner om att Galileo-förordningen utgör ett riktmärke för små och medelstora företags delaktighet i europeisk rymdrelaterad industripolitik.

13.   Europaparlamentet erkänner att rymdprogrammen, som både ger global och långsiktig täckning, på ett unikt sätt bidrar med viktiga data som görs tillgängliga för forskning om klimatförändringar och att de utgör en faktabas för viktiga beslut i miljöfrågor.

14.   Europaparlamentet erkänner att rymdpolitiken kan bidra till att Lissabonmålen uppnås och således till att uppfylla EU:s ekonomiska, utbildningsmässiga, sociala och miljömässiga ambitioner och medborgarnas förväntningar.

15.   Europaparlamentet inser behovet av att EU vidtar praktiska åtgärder för att fortsätta minska Europas beroende för utvald kritisk rymdteknik, komponenter och operationer.

16.   Europaparlamentet anser att Europa ska utveckla en gemensam vision och en långsiktig strategisk plan för utforskning av rymden för att kunna spela en viktig roll i internationella program (såsom ”Global Exploration Strategy”) för bemannad och obemannad utforskning, däribland en eventuell bemannad expedition till Mars.

17.   Europaparlamentet begär att man överväger ett nytt särskilt budgetkapitel för den europeiska rymdpolitiken i EU-budgeten för att återspegla det starka åtagandet från EU:s sida för den europeiska rymdpolitiken och öka insynen och öppenheten i denna politik, utifall att Lissabonfördragets bestämmelser för rymdpolitiken träder i kraft.

18.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja investeringar i rymdrelaterad vetenskap och teknik.

19.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att utveckla användningen av rymden för insamling och spridning av information och insisterar på behovet av att främja teknisk utveckling inom övervakning och observation av rymden.

20.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att undvika föroreningar i yttre rymden.

21.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning av rymdturismens inverkan och vilken form av trygghet, säkerhet och regelverk som behövs i detta sammanhang.

22.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta initiativ till en omfattande reflektion kring utforskning, för att fastställa en vision om vilken roll Europa ska spela och vilka resurser Europa ska bidra med i framtida världsomspännande forskningsinsatser på rymdområdet. I detta avseende önskar Europaparlamentet vara nära knutet till den kommande högnivåkonferensen om utforskning som föreslagits av kommissionen.

23.   Europaparlamentet understryker värdet av rymdutforskning som inspiration för att unga européer ska välja en karriär inom vetenskap och teknik och för att stärka denna forskningskapacitet i Europa.

24.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska rymdorganisationen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och FN:s generalsekreterare.

---

(1)  EUT C 268, 23.10.2008, s. 1.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0365.

(3)  EUT C 96 E, 21.4.2004, s. 136.

(4)  EUT C 136, 20.6.2007, s. 1.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/61

---

Konventionen mot multipelbomber

P6_TA(2008)0565

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om konventionen om multipelbomber

(2010/C 16 E/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av konventionen om multipelbomber som antogs av 107 länder vid den diplomatiska konferensen i Dublin den 19–30 maj 2008,

—	med beaktande av att FN:s generalsekreterare i ett meddelande av den 30 maj 2008 uppmuntrade staterna att så snart som möjligt underteckna och ratificera detta viktiga avtal och uttalade att han ser fram emot att det kommer att träda i kraft inom kort,

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 med titeln ”På väg mot ett globalt avtal om förbud mot alla typer av multipelbomber” (1)

—	med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Konventionen om multipelbomber kommer stå öppen för undertecknande i Oslo den 3 december 2008 och därefter vid FN:s högkvarter i New York, och den kommer att träda i kraft den första dagen i den sjätte månaden efter det att den har ratificerats av 30 stater,

B.	Konventionen om multipelbomber kommer att förbjuda användning, tillverkning, lagring och överföring av multipelbomber, och förbudet kommer att avse hela vapenkategorin.

C.	Enligt konventionen om multipelbomber måste de undertecknande staterna förstöra de multipelbomber som de har i lager.

D.	Konventionen om multipelbomber fastställer nya humanitära normer rörande stöd till offer, och ålägger staterna att avlägsna alla rester av odetonerade multipelbomber efter konflikter.

1.   Europaparlamentet välkomnar det arbete som det civila samhället, särskilt multipelbombskoalitionen (”Cluster Munitions Coalition”), utför för att försöka få ett slut på det mänskliga lidande som orsakas av multipelbomber,

2.   Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att så snart som möjligt underteckna, ratificera och genomföra konventionen om multipelbomber.

3.   Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att vidta åtgärder på nationell nivå för att inleda genomförandet av konventionen om multipelbomber redan innan den undertecknats och ratificerats.

4.   Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att inte använda, investera i, lagra, tillverka, överföra eller exportera multipelbomber fram till dess att konventionen om multipelbomber har trätt i kraft.

5.   Europaparlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater som har använt multipelbomber att tillhandahålla stöd till de drabbade befolkningarna, och uppmanar kommissionen att genom alla tillgängliga instrument utöka det ekonomiska biståndet till folkgrupper och enskilda personer som drabbats av odetonerade multipelbomber.

6.   Europaparlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater som har använt multipelbomber att tillhandahålla tekniskt och ekonomiskt bistånd för att avlägsna och förstöra rester av multipelbomber, och uppmanar kommissionen att genom alla tillgängliga instrument utöka det ekonomiska biståndet i samma syfte.

7.   Europaparlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater att inte vidta några åtgärder som kan innebära att konventionen om multipelbomber och dess bestämmelser kringgås eller äventyras. Parlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater att särskilt inte anta, stödja eller ratificera ett eventuellt protokoll till konventionen om konventionella vapen, som tillåter användning av multipelbomber, eftersom detta inte skulle vara förenligt med det förbud mot multipelbomber som föreskrivs i artiklarna 1 och 2 i konventionen om multipelbomber.

8.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Cluster Munitiones Coalition.

---

(1)  EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 648.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/62

---

Hiv/aids: tidig diagnos och behandling

P6_TA(2008)0566

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om hiv/aids: tidig diagnos och behandling

(2010/C 16 E/13)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sin resolution av den 24 april 2007 om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009 (1),

—	med beaktande av Bremenförklaringen av den 13 mars 2007 om ansvar och partnerskap – tillsammans mot hiv/aids,

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om hiv/aids: dags att leverera (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 30 november 2006 om aids (3),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 6 juni 2005 om kampen mot hiv/aids,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2005 om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009 (KOM(2005)0654),

—

med beaktande av Dublinförklaringen om partnerskap för att bekämpa hiv/aids i Europa och Centralasien, som antogs vid ministerkonferensen ”Att bryta barriärerna – Partnerskap för kamp mot hiv/aids i Europa och Centralasien”, som hölls inom ramen för det irländska ordförandeskapet den 23–24 februari 2004,

—	med beaktande av Unaids (Joint United Nations Programme on HIV/AIDS) och WHO:s Europarapport ”Progress on implementing the Dublin Declaration on Partnership to Fight HIV/AIDS in Europe and Central Asia” från 2008,

—

med beaktande av Vilniusförklaringen om åtgärder för att stärka insatserna mot hiv/aids i Europeiska unionen och i angränsade grannländerna, antagen av ministrar och regeringsföreträdare i Europeiska unionen och angränsade grannländerna vid konferensen ”Europa och hiv/aids – nya utmaningar, nya möjligheter”, som hölls i Vilnius, Litauen, den 16–17 september 2004,

—	med beaktande av WHO:s program mot hiv/aids ”Mot allmän tillgång senast 2010”, från 2006,

—	med beaktande av Eurobarometerundersökningen om aidsförebyggande insatser från februari 2006,

—	med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	EuroHIV:s rapport från slutet av 2006 visar att 269 152 människor i Europeiska unionen hade fått diagnosen hiv under 1999–2006 och att 806 258 människor i WHO:s europeiska region hade fått diagnosen hiv.

B.	I Europeiska unionen är 11 procent av alla nya hiv-infektioner unga människor under 25 år, enligt EuroHIV:s rapport från slutet av 2006.

C.	Rapporterna från EuroHIV och Unaids bekräftar att antalet nya hiv-infektioner i EU och grannländerna fortsätter att stiga i skrämmande takt. I vissa länder uppskattas det faktiska antalet smittade vara tre gånger så högt som det officiella antalet.

D.	Trots det ökande antalet hiv-infektioner fortsatte de senaste årens minskning av antalet diagnostiserade aidsfall under 2006, med 40 procent färre fall diagnostiserade i EU 2006 jämfört med 1999, enligt EuroHIV:s rapport från slutet av 2006.

E.	En stor andel av hiv-infektionerna upptäcks aldrig. Många människor vet inte om de är smittade eller inte, och kommer antagligen att upptäcka det först när de drabbas av hiv/aids-relaterade sjukdomar.

F.	Infektiviteten för hiv ökar avsevärt i samband med andra sexuellt överförbara sjukdomar (t. ex. gonorré, klamydia, herpes och syfilis),

G.	Epidemin bland sprutnarkomaner är en av orsakerna till den snabba spridningen av hiv i många östeuropeiska länder.

H.	Hiv/aids är en smittsam sjukdom och personer med oupptäckt smitta riskerar därför att sprida sjukdomen.

I.

Enligt Unaids/WHO:s Europarapport ”Progress on implementing the Dublin Declaration on Partnership to Fight HIV/AIDS in Europe and Central Asia” hade enbart ett fåtal av de 53 länderna i den europeiska regionen någon policy när det gäller att ta sig an stigmatisering, diskriminering och mänskliga rättigheter som motsvarar deras åtaganden enligt Dublinförklaringen.

J.	Fullständigt skydd för de mänskliga rättigheterna är absolut nödvändigt i alla aspekter av kampen mot hiv.

K.	Det finns ett skriande behov av gränsöverskridande samarbete för att komma till rätta med epidemin.

L.	Effektiva folkhälsoåtgärder som underlättar tidig hivdiagnos måste införas.

1.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta en strategi för hiv som

—	främjar tidig diagnos och minskar hindren för provtagning samt

—	garanterar tidig behandling och information om fördelarna med tidig behandling.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar på lämpligt sätt följer upp och bevakar frågan, bland annat i form av mer exakta uppskattningar av den odiagnostiserade populationen (storlek, särdrag osv.), med respekt för konfidentialitet och skydd av personuppgifter.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att satsa stora politiska, ekonomiska och mänskliga resurser på att genomföra en sådan strategi.

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det finns möjlighet till provtagning, som måste förbli kostnadsfri och anonym.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en strategi för minskning av risken för hiv/aids med inriktning på sårbara grupper och grupper med konstaterat hög risk.

6.   Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att kommissionen utarbetar rådets rekommendationer om tillämpning av riktlinjer för evidensbaserad provtagning och behandling i varje medlemsstat.

7.   Europaparlamentet uppmanar rådet att uppdra åt kommissionen att se till att bevakningen av hur kampen mot hiv/aids framskrider i EU och grannländerna i framtiden inbegriper indikatorer som direkt rör och behandlar människorättsfrågor på hiv/aids-området.

8.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella rättsordningar anta bestämmelser som innebär ett fullständigt förbud mot diskriminering av människor med hiv/aids, inbegripet inskränkningar av deras rörelsefrihet.

9.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram fler informationskampanjer om förebyggande, provtagning och behandling av hiv/aids.

10.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, FN:s generalsekreterare, Unaids och WHO.

---

(1)  EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 348.

(2)  EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 871.

(3)  EUT C 316 E, 20.12.2006, s. 366.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/65

---

Situationen inom biodlingssektorn

P6_TA(2008)0567

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om situationen inom biodlingssektorn

(2010/C 16 E/14)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Biodlingssektorn i världen, och framför allt i Europa, står inför stora svårigheter.

B.	Biodlingen inverkar positivt på hela ekosystemet och är av vital betydelse för jordbrukets ekosystem.

C.	Den biologiska mångfalden måste skyddas och biodlingen bidrar i stor utsträckning till detta genom korsbefruktningen.

D.	Europas biodlingar har funnits i tusentals år och ingår fullt ut i kulturarvet från jordbruket.

E.	Biodlingens produkter har stort närings- och läkemedelsmässigt värde.

F.	Tack vare de europeiska biodlarnas know-how och de många olika klimatmässiga förhållandena finns det många olika sorters honung och andra biodlingsprodukter av hög kvalitet såsom drottninggelé, propolis, bigift och bivax.

G.	Sektorn påverkas av illojal konkurrens från produkter från tredjeländer som importeras till gemenskapsmarknaden.

H.	Honung kan importeras från olika regioner i världen, men endast bin i tillräckliga mängder kan garantera pollineringen.

I.	Den avsevärda minskningen av tillgången på pollen och nektar utgör ett allvarligt hot mot bistammarna.

J.	Antalet bisamhällen har minskat drastiskt i hela världen.

K.	Krisen inom biodlingen beror bland annat på den ständiga förekomsten i bikuporna av parasiten Varroa, CCD (colony collapse disorder) och spridningen av Nosema ceranae.

L.	76 procent av livsmedelsproduktionen för mänsklig konsumtion är beroende av biodlingssektorn.

M.	84 procent av de växtsorter som odlas i Europa är beroende av pollineringen.

N.	Regler och god praxis för användning av biocider ignoreras allt för ofta.

O.	Det finns ännu inga medel för att utrota vissa bisjukdomar, som försvagar binas motståndskraft och medför en förlust av antalet bisamhällen.

1.   Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att omedelbart ta itu med hälsokrisen inom biodlingen på lämpligt sätt och med effektiva medel.

2.   Europaparlamentet anser att man måste tackla den illojala konkurrensen från biodlingsprodukter från tredjeländer till följd av bland annat lägre produktionskostnader, särskilt när det gäller sockerpriset och kostnaderna för arbetskraft.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart utöka forskningen om parasiter och sjukdomar samt andra potentiella orsaker, till exempel utarmning av den genetiska mångfalden och odling av genetiskt modifierade grödor, som decimerar bipopulationerna, genom att ställa kompletterande budgetmedel till förfogande för denna forskning.

4.   Europaparlamentet anser att det måste införas en skyldighet att på etiketten ange det land där bihonungen har producerats.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder inom ramen för hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken för att främja inrättandet av ekologiska kompensationsområden (såsom träda till förmån för biodlingen), särskilt i större jordbruksproduktionsområden. Dessa områden bör placeras i de delar som är mest svårodlade, där växter såsom phacelia, gurkört, åkersenap och vit klöver kan växa och bilda stora nektarkällor i binas polleninsamlingsområden.

6.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i inom ramen för alla diskussioner och framtida lagstiftningsåtgärder beträffande odling av genetiskt modifierade grödor i Europeiska unionen ta hänsyn till binas hälsa, möjligheterna att marknadsföra biprodukter och de ekonomiska konsekvenserna för biodlingssektorn.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att begränsa riskerna för en otillräcklig pollinering, både för biodlarna och jordbrukarna, vars produktion skulle kunna öka avsevärt.

8.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ytvattenkvaliteten kontrolleras och övervakas, eftersom bin är mycket känsliga för all försämring av miljön.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda forskning om kopplingen mellan dödligheten bland bin och användningen av bekämpningsmedel såsom thiamethoxam, imidacloprid, klotianidin och fipronil, för att vid behov kunna vidta lämpliga åtgärder bland annat i fråga om godkännande av dessa produkter.

10.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna all information om denna situation som för närvarande finns tillgänglig i medlemsstaterna. Parlamentet vill att kommissionen samarbetar med godkända organisationer för utbyten av vetenskaplig information om effekterna av bekämpningsmedel på bin.

11.   Europaparlamentet anser att det måste införas en skyldighet att analysera importerad honung för att påvisa en eventuell förekomst av den amerikanska bipestbakterien.

12.   Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att föreslå ett system för ekonomiskt stöd till biodlare som drabbats av problem på grund av dödligheten bland deras bistammar.

13.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera forskning och bekämpning av bisjukdomar i politiken på det veterinära området.

14.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att be alla medlemsstater att omedelbart vidta stödåtgärder till förmån för biodlingssektorn.

15.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/67

---

Miljötillsyn i medlemsstaterna

P6_TA(2008)0568

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om översynen av rekommendation 2001/331/EG om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna

(2010/C 16 E/15)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/331/EG av den 4 april 2001 om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna (1),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 november 2007 om översynen av rekommendation 2001/331/EG om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna (KOM(2007)0707,

—	med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen.

A.	Europaparlamentet och rådet antog år 2001 rekommendation 2001/331/EG med icke bindande kriterier för planering, genomförande, uppföljning av och rapportering om miljötillsyn efter att ha konstaterat att det råder stora skillnader mellan medlemsstaternas tillsynssystem.

B.	Syftet med rekommendationen var att stärka överensstämmelsen med gemenskapens miljölagstiftning och bidra till att denna genomförs och tillämpas mer konsekvent i alla medlemsstater.

C.	I det ovannämnda meddelandet fastställs kommissionens synpunkter vad avser en vidare utveckling av rekommendationen, bland annat baserat på de rapporter som medlemsstaterna har lämnat om sitt genomförande av rekommendationen.

D.	I detta meddelande noterades att de uppgifter som medlemsstaterna lämnade om hur de genomförde rekommendationen var ”ofullständiga eller svåra att jämföra”.

E.	I de uppgifter som medlemsstaterna lämnade framgick att ”det endast [är] ett fåtal som har uppnått fullständigt genomförande” och att ”miljötillsynen fortfarande sker på mycket olika sätt inom gemenskapen”.

F.	Enligt kommissionen beror denna situation med ofullständigt genomförande delvis på att medlemsstaterna tolkat rekommendationens definitioner och kriterier samt rapporteringskraven på olika sätt.

G.

Kommissionen konstaterar att rekommendationens tillämpningsområde är otillräckligt eftersom det inte inkluderar många viktiga verksamheter som Natura 2000, kontroll av olagliga avfallstransporter, registrering, utvärdering och godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i produkter (t. ex. direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter), handel med utrotningshotade arter samt verksamhet knuten till genetiskt modifierade organismer och producentansvarssystem.

1.   Europaparlamentet uttrycker sin oro över kommissionens slutsats att ett fullständigt genomförande av gemenskapens miljölagstiftning inte kan säkerställa, eftersom detta inte bara leder till fortsatt skada på miljön utan också till konkurrenssnedvridning.

2.   Europaparlamentet betonar att ett korrekt och enhetligt genomförande av gemenskapens miljölagstiftning är av avgörande betydelse och skulle detta inte ske fullt ut, blir följden att allmänhetens förväntningar inte uppfylls och gemenskapens rykte som en effektiv beskyddare av miljön undermineras.

3.   Europaparlamentet motsätter sig kommissionens avsikt att hantera problemet enbart genom en icke bindande rekommendation och genom att det införs särskilda rättsligt bindande tillsynskrav i de sektorsanknutna rättsakterna.

4.   Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i stället före utgången av 2009 lägga fram ett förslag till ett direktiv om miljötillsyn där de definitioner och kriterier som anges i rekommendation 2001/331/EG klarläggs och dess tillämpningsområde utökas.

5.   Europaparlamentet anser det är av avgörande betydelse att Europeiska unionens nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftning (Impel) stärks och uppmanar med kraft kommissionen att före utgången av 2009 rapportera om hur detta kan ske, inbegripet inrättandet av en miljötillsynsstyrka inom gemenskapen.

6.   Europaparlamentet förordar ett större fokus på stöd till informations- och utbildningsverksamhet om miljöskydd, där det exakta innehållet bestäms på lokal, regional eller nationell nivå med utgångspunkt från de förekommande behoven och problemen i de aktuella områdena.

7.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

---

(1)  EGT L 118, 27.4.2001, s. 41.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/68

---

Somalia

P6_TA(2008)0569

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om Somalia

(2010/C 16 E/16)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina resolutioner om situationen i Somalia, särskilt av den 15 november 2007 om Somalia (1) och den 19 juni 2008 om det rutinmässiga dödandet av civila i Somalia (2),

—	med beaktande av Amnesty Internationals rapport av den 1 november 2008 med titeln ”the State of the World's Human Rights”,

—	med beaktande av uttalandet den 8 november 2008 av Radhika Coomaraswamy, FN:s generalsekreterares särskilda representant för barn i väpnade konflikter, i vilket hon fördömde steningen av den 13-åriga Aisha Ibrahim Duhulow,

—	med beaktande av olika regionala människorättsinstrument, särskilt den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981 och det tillhörande protokollet från 2003 om afrikanska kvinnors rättigheter,

—	med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.	Den 27 oktober 2008 stenades en 13-årig flicka, Aisha Ibrahim Duhulow, till döds i Somalia.

B.	Steningen utfördes av en grupp på 50 män inne på ett stadion i den södra delen av Kismayo inför ett tusental åskådare.

C.	Flickan hade åtalats och dömts för att ha begått äktenskapsbrott i strid med islamsk lag, men hade i själva verket våldtagits av tre män.

D.	Det var al-Shabab-milisen, som kontrollerar Kismayo, som fängslade Aisha Ibrahim Duhulow och beordrade att hon skulle avrättas genom stening, men däremot har milisen inte gripit eller fängslat dem som anklagats för att ha våldtagit henne.

E.	I samband med att några av de närvarande försökte rädda Aisha Ibrahim Duholows liv öppnade milismedlemmar eld inne på stadion och sköt ihjäl en pojke som stod och tittade på.

F.	Det finns trovärdiga rapporter om att människorättsaktivister i Kismayo fått ta emot dödshot från al-Shabab-milisen, som anklagar dem för att sprida falsk information om händelsen.

G.

Till följd av den dramatiska situationen i Somalia och det omfattande våld som utövas av vissa fraktioner inom Alliansen för Somalias återbefrielse (de så kallade islamiska domstolarna), som försöker störta Somalias legitima regering, begås dagligen grova brott mot de mänskliga rättigheterna i landet.

H.

Till brotten mot de mänskliga rättigheterna hör även kidnappningen nyligen av två italienska romersk-katolska nunnor från Kenya, som för närvarande hålls fångna i Somalia, liksom de allt vanligare självmordsdåden, som under de senaste veckorna har kostat minst 30 människoliv i de norra delarna av landet.

I.	Personal i en del internationella organisationer som finns på plats i landet har på senare tid varit måltavla för våldtäkter och mord, som i flertalet fall tillskrivits medlemmar ur väpnade oppositionsgrupper, däribland al-Shabab-miliser, och fraktioner av de ”islamiska domstolarna”.

J.	De islamistiska upprorsmännen har genomfört offentliga pryglingar i huvudstaden Mogadishu för att visa sin växande styrka.

K.	Dessa brutala handlingar visar vilka metoder miliserna använder och mer allmänt hur respekten för de mänskliga rättigheterna skulle äventyras vid en utvidgning av deras kontroll över landet.

L.

Somalias federala övergångsregering och Alliansen för Somalias återbefrielse undertecknade den 26 oktober 2008 i Djibouti ett avtal om ett upphörande av stridshandlingarna, och de regionala ledarna för det östafrikanska regionala organet Igad (Inter-Governmental Authority on Development) presenterade en fredsplan för Somalia vid det särskilda toppmötet i Nairobi den 28–29 oktober 2008.

M.	Det är nödvändigt att stödja Somalias federala övergångsregering och dess president, Abdullahi Yusuf.

1.   Europaparlamentet fördömer kraftfullt steningen och avrättningen av Aisha Ibrahim Duhulow och uttrycker sin avsky för detta barbariska dåd mot ett 13-årigt våldtäktsoffer.

2.   Europaparlamentet uppmanar Somalias regering att fördöma denna avrättning och att vidta åtgärder för att förhindra sådana brutala avrättningar i framtiden.

3.   Europaparlamentet uppmanar Somalias regering att utfärda dokument och göra uttalanden för att återupprätta Aisha Ibrahim Duhulows heder postumt.

4.   Europaparlamentet stöder ansträngningarna av Somalias legitima regering att upprätthålla kontrollen över hamnen i Kismayo och kräver att de som anklagats för våldtäkten på Aisha Ibrahim Duhulow ska ställas inför rätta i vederbörlig ordning.

5.   Europaparlamentet uppmanar EU att tillhandahålla allt nödvändigt stöd för att få till stånd en hållbar demokratisk regering i Somalia och att ytterligare hjälpa Somalias regering att upprätthålla kontrollen över hela landet och upprätta rättsstatsprincipen på ett sätt som är förenligt med landets internationella åtaganden om de mänskliga rättigheterna. På så vis ska liknande avrättningar förhindras i framtiden.

6.   Europaparlamentet uppmanar kraftfullt Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) att göra fullt bruk av sitt mandat att skydda civilbefolkningen, med särskilt fokus på kvinnor och barn, och vill att Amisom ska få mandat att övervaka, utreda och rapportera brott mot de mänskliga rättigheterna.

7.   Europaparlamentet uppmanar både de somaliska och de kenyanska myndigheterna att göra allt som står i deras makt och att ta alla politiska och diplomatiska initiativ för att få de två italienska romersk-katolska nunnorna fria.

8.   Europaparlamentet stöder kraftfullt Djiboutiavtalet mellan Somalias federala övergångsregering och Alliansen för Somalias återbefrielse, vilket syftar till att sätta stopp för de mångåriga stridigheterna i Somalia och få till stånd en varaktig lösning i syfte att återupprätta freden och få ett slut på de övergrepp som det hänvisas till i denna resolution.

9.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, FN:s och Afrikanska unionens generalsekreterare, Igad-regeringarna, Amisom och Somalias regering.

---

(1)  EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 479.

(2)  Antagna texter, P6_TA(2008)0313.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/71

---

Dödsstraffet i Nigeria

P6_TA(2008)0570

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om dödsstraffet i Nigeria

(2010/C 16 E/17)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna i Nigeria,

—	med beaktande av att Nigerias förbundsregering utfärdat ett moratorium för tillämpningen av dödsstraffet,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som ratificerades av Nigeria den 29 oktober 1993,

—	med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, som ratificerades av Nigeria den 22 juni 1983,

—	med beaktande av den afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välfärd från 1990, som ratificerades av Nigeria den 23 juli 2001,

—	med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984, som ratificerades av Nigeria den 28 juli 2001,

—	med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979, som ratificerades av Nigeria den 13 juni 1985, och dess fakultativa tilläggsprotokoll från 1999, som ratificerades av Nigeria den 22 november 2004,

—	med beaktande av konventionen om barnets rättigheter från 1989, som ratificerades av Nigeria den 19 april 1991,

—	med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	I dag uppgår antalet dödsdömda i Nigerias fängelser till över 720 män och 11 kvinnor.

B.	Nigerias nationella arbetsgrupp för utredning av dödsstraffet och presidentens kommission för reform av rättsväsendet har kommit fram till att dödsfångarna nästan undantagslöst är fattiga och inte har någon som driver deras sak inför rätta.

C.	Folkrätten förbjuder visserligen att dödsstraffet utdöms mot underåriga förbrytare, men minst 40 av dödsfångarna var mellan 13 och 17 år gamla då de påstådda brotten skulle ha begåtts.

D.	I tolv av Nigerias 36 delstater har de islamiska shariadomstolarna domsrätt i brottmål. Dessa domstolar fortsätter att avkunna dödsdomar, liksom också att döma till spöstraff och amputation.

E.

47 procent av dödsfångarna väntar på att deras överklaganden ska behandlas färdigt. En fjärdedel av fångarnas överklaganden har behandlats i fem år. Sex procent av fångarna vars överklagande ännu inte har avgjorts har varit fängslad i över 20 år och en fånge har varit fängslad i 24 år i avvaktan på sin avrättning.

F.	Nigerias system för rättskipning i brottmål utmärks av florerande rättsröta, slarv och kännbar brist på resurser.

G.	Tortyr är visserligen förbjuden i Nigeria men förekommer ändå dagligen i landet. Nästan 80 procent av internerna i Nigerias fängelser uppger sig ha utsatts för misshandel, vapenhot eller tortyr i polisens celler.

H.	Många som i fängelse väntar på rättegång eller på att avrättas utsätts för utpressning från polisers sida, som vill att de ska betala poliserna för att försättas på fri fot.

I.	I Över hälften av landets 40 000 fängelseinterner har inte fått sin sak prövad eller dömts.

J.	Kroniska sjukdomar, som dock går att förebygga, såsom hiv, malaria, tuberkulos, influensa och lunginflammation förekommer också i fängelserna.

K.

Nigerias myndighet har vidtagit vissa åtgärder för att åtgärda dess rättssystems misslyckanden. Nigerias nationella arbetsgrupp 2004 för utredning av dödsstraffet och presidentens kommission för reform av rättsväsendet 2007 har uttryckt tvivel om att dödsstraffet har bidragit till att minska brottsfrekvensen och den grasserande brottsligheten i landet, men varken förbundsregeringen eller delstatsregeringarna har gjort något åt de akuta problem som påtalats vid de båda undersökningarna.

L.	Nigeria har officiellt inte rapporterat några avrättningar sedan 2002.

M.	Endast sju av Afrikanska unionens 53 medlemsstater har, enligt tillgängliga uppgifter, verkställt några avrättningar under 2007, medan 13 afrikanska länder avskaffat dödsstraffet i sin lagstiftning och ytterligare 22 har avskaffat det i praktiken.

N.	Medan bara 16 länder avskaffat dödsstraffet för alla brott 1977 har i dag 137 av FN:s 192 medlemsstater avskaffat detta straff i sin lagstiftning eller i praktiken.

1.   Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att avskaffa dödsstraffet.

2.   Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att, i avvaktan på att dödsstraffet avskaffas, utfärda ett omedelbart moratorium för alla avrättningar, såsom det föreskrivs i FN:s generalförsamlings resolution nr 62/149 av den 26 februari 2008, och utan dröjsmål omvandla alla dödsstraff till fängelsestraff.

3.   Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att utveckla en helhetssyn på brottsligheten och förklara hur situationen i fråga om brottslighet kommer att åtgärdas.

4.   Europaparlamentet uppmanar med kraft Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att ta bort alla stadganden både i förbundsstatens lagstiftning och i delstaternas lagstiftning enligt vilka dödsdomar kan avkunnas mot personer som ej fyllt 18 år vid tidpunkten då det påstådda brottet skulle ha begåtts.

5.   Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att se till att de mest rigorösa internationellt erkända och konstitutionella normerna för rättvis rättegång respekteras i sådana mål där den åtalade riskerar dödsstraff, framför allt i fråga om att mindre bemedlade interner inte får tillgång till adekvat juridiskt bistånd samt i fråga om att bekännelser eller bevis utverkats genom våld, tvång eller tortyr, att rättegångarna och överklagandena drar orimligt ut på tiden och att underåriga döms.

6.   Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering att ratificera det andra fakultativa tilläggsprotokollet från 1989 till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt det fakultativa tilläggsprotokollet från 2002 till FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

7.   Europaparlamentet uppmanar med kraft Nigerias delstatsregeringar att avskaffa alla stadganden om obligatoriskt utdömande av dödsstraff.

8.   Europaparlamentet uppmanar Nigerias förbundsregering och delstatsregeringar att genomföra rekommendationerna från den nationella arbetsgruppen 2004 för utredning av dödsstraffet och presidentens kommission för reform av rättsväsendet (2007), framför allt att införa ett moratorium för alla avrättningar och omvandla alla dödsstraff.

9.   Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att ge Nigerias myndigheter tekniskt stöd för att de ska kunna se över lagstiftning med stadganden om dödsstraff för att avskaffa dödsstraffet, samt kunna förbättra den nigerianska polisens utredningsarbete.

10.   Europaparlamentet uppmanar till att arbetsgruppen om dödsstraffet inom Afrikanska kommissionen om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter gest bistånd för att utarbeta ett protokoll till den afrikanska stadgan om förbud mot dödsstraffet, så att detta straff inte heller kan återinföras.

11.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas), Nigerias förbundsregering och parlament, Afrikanska unionen och Panafrikanska parlamentet.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/73

---

Fallet med familjen al-Kurd

P6_TA(2008)0571

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 om fallet med familjen al-Kurd

(2010/C 16 E/18)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Mellanöstern,

—	med beaktande av rapporten från sin ad hoc-delegation, som besökte Israel och de palestinska områdena (den 30 maj–2 juni 2008) och slutsatserna i denna rapport,

—	med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen,

—	med beaktande av de relevanta FN-resolutionerna,

—	med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Israel, särskilt dess artikel 2,

—	med beaktande av det uttalande som ordförandeskapet gjorde på Europeiska unionens vägnar den 10 november 2008 om förstörandet av hus i östra Jerusalem,

—	med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Natten söndagen den 9 november 2008 vräkte israelisk polis och soldater familjen al-Kurd från deras hem i bostadsområdet Sheikh Jarrah i östra Jerusalem, där de bott i mer än femtio år. Direkt efteråt lät de bosättare gå in i familjens hus och därefter spärrade de av området.

B.	Avhysningen gjordes på grundval av en order som Israels högsta domstol utfärdat den 16 juli 2008 efter långa och kontroversiella rättsprocesser om ägandetvister inom israeliska domstolar och myndigheter.

C.	FN:s organ för palestinska flyktingar UNRWA (UN Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East) har förklarat att det ska fortsätta att erbjuda familjen hjälp.

D.

Det bör betonas att vräkningen genomfördes trots internationella protester. USA har tagit upp ärendet med de israeliska myndigheterna. Beslutet skulle kunna bana väg för övertagande av ytterligare 26 hus i bostadsområdet Sheikh Jarrah i östra Jerusalem, vilket innebär att 26 familjer kan vräkas från sina hem. Detta ärende är politiskt intrikat eftersom det berör östra Jerusalems framtida status.

E.	Det bör beaktas att FN:s säkerhetsråd utfärdat resolutioner om detta och att det internationella samfundet inte erkänt Israels suveränitet över östra Jerusalem.

F.	En delegation från Europaparlamentet besökte bostadsområdet Sheikh Jarrah och hade möjlighet att träffa familjen al-Kurd den 3 november 2008.

1.   Europaparlamentet uttrycker sin bestörtning över vräkningen av familjen al-Kurd, de israeliska myndigheternas rivningar den senaste tidens av palestinska familjers hus i flera områden i östra Jerusalem och de allvarliga konsekvenser som dessa åtgärder kan få.

2.   Dessa åtgärder påverkar i hög grad livet för dem som bor i områdena. Europaparlamentet påminner om att åtgärderna enligt internationell rätt är olagliga, och uppmanar de israeliska myndigheterna att upphöra med dem så fort som möjligt.

3.   Europaparlamentet respekterar de israeliska domstolarnas domsrätt inom de gränser som är internationellt erkända för staten Israel, men påminner samtidigt om att östra Jerusalem enligt internationell rätt inte lyder under de israeliska domstolarnas jurisdiktion.

4.   Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och det internationella samfundet, inklusive Mellanösternkvartetten, att göra alla ansträngningar som står till buds för att skydda palestinska invånare i Sheikh Jarrah och andra områden i östra Jerusalem, och uppmanar kvartetten att spela en mer aktiv roll i denna riktning.

5.   Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de israeliska myndigheterna att omedelbart stoppa bosättningarnas expansion och byggandet av muren utanför 1967 års gränser, eftersom de strider mot internationell rätt och undergräver insatserna för fred.

6.   Liknande åtgärder kan endast skada chanserna att nå ett fredsavtal mellan palestinierna och israelerna. Israel uppmanas att avstå från alla ensidiga åtgärder som kan påverka resultatet av förhandlingarna om slutlig status, särskilt i Jerusalem.

7.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, medlemsstaternas regeringar och parlament, kvartettens särskilda sändebud till Mellanöstern, Israels regering, Knesset, den palestinska myndighetens ordförande och det palestinska lagstiftande rådet.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/76

---

Begäran om upphävande av Frank Vanheckes immunitet

P6_TA(2008)0537

Europaparlamentets beslut av den 18 november 2008 om begäran om upphävande av Frank Vanheckes immunitet (2008/2092(IMM))

(2010/C 16 E/19)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—	med beaktande av den begäran om upphävande av Frank Vanheckes immunitet som på begäran av åklagarmyndigheten i Dendermonde översänts av Konungariket Belgiens justitieminister och som tillkännagavs i kammaren den 10 april 2008,

—	efter att ha hört Frank Vanhecke i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

—	med beaktande av artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

—	med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och den 10 juli 1986 (1),

—	med beaktande av artiklarna 58 och 59 i Belgiens grundlag,

—	med beaktande av artikel 6.2 och artikel 7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0421/2008).

1.   Europaparlamentet beslutar att upphäva Frank Vanheckes immunitet.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Konungariket Belgien.

---

(1)  Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier (REG 1964, s. 383; svensk specialutgåva, volym 1, s. 203) och mål 149/85, Wybot mot Faure m. fl. (REG 1986, s. 2391; svensk specialutgåva, volym 8, s. 703).

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/77

---

Begäran om upphävande av Massimo D'Alemas immunitet

P6_TA(2008)0538

Europaparlamentets beslut av den 18 november 2008 om begäran om upphävande av Massimo D'Alemas immunitet (2008/2298(IMM))

(2010/C 16 E/20)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—	med beaktande av den begäran av den 30 maj 2008 om upphävande av Massimo D'Alemas immunitet som översänts av åklagarmyndigheten vid distriktsrätten i Milano och som tillkännagavs i kammaren den 16 juni 2008,

—	med beaktande av artikel 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

—	med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och den 10 juli 1986 (1),

—	med beaktande av artikel 6 och artikel 7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0422/2008).

1.   Europaparlamentet beslutar att inte godkänna användningen av de berörda telefonavlyssningarna och att inte upphäva Massimo D'Alemas immunitet.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de berörda italienska myndigheterna.

---

(1)  Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier (REG 1964, s. 383; svensk specialutgåva, volym 1, s. 203) och mål 149/85, Wybot mot Faure m. fl. (REG 1986, s. 2391; svensk specialutgåva, volym 8, s. 703).

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/78

---

Protokollet till avtalet EG/Kazakstan om partnerskap och samarbete *

P6_TA(2008)0528

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 november 2008 om förslaget till rådets och kommissionens beslut om ingående av protokollet till avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan, med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (KOM(2007)0105 – C6-0328/2008 – 2007/0039(CNS))

(2010/C 16 E/21)

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av förslaget till rådets och kommissionens beslut (KOM(2007)0105),

—	med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete med Republiken Kazakstan,

—	med beaktande av artiklarna 44.2, 47.2 sista meningen, 55, 57.2, 71, 80.2, 93, 94, 133, 181a och 300.2 andra meningen i EG-fördraget,

—	med beaktande av artikel 101 i EG-fördraget,

—	med beaktande av artikel 6.2 i anslutningsakten för Bulgarien och Rumänien,

—	med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0328/2008),

—	med beaktande av artiklarna 51, 83.7 och 43.1 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0416/2008).

1.   Europaparlamentet godkänner ingåendet av protokollet.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Kazakstan parlamentets ståndpunkt.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/79

---

Gemensamt företag för utveckling av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (SESAR) *

P6_TA(2008)0529

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 november 2008 om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 219/2007 om bildande av ett gemensamt företag för utveckling av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (SESAR) (KOM(2008)0483 – C6-0305/2008 – 2008/0159(CNS))

(2010/C 16 E/22)

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0483),

—	med beaktande av artiklarna 171 och 172 i EG-fördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0305/2008),

—	med beaktande av artiklarna 51 och 43.1 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0439/2008).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.   Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.   Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/79

---

Föreskrivna märkningar på två- och treh juliga motorfordon (kodifierad version) ***I

P6_TA(2008)0530

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 november 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om föreskrivna märkningar på två- och treh juliga motorfordon (kodifierad version) (KOM(2008)0318 – C6-0205/2008 – 2008/0099(COD))

(2010/C 16 E/23)

(Medbeslutandeförfarandet – kodifiering)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0318),

—	med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0205/2008),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (1),

—	med beaktande av artiklarna 80 och 51 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0382/2008).

A.	Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering som inte ändrar sakinnehållet i de rättsakter som berörs.

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid parlamentet, rådet och kommissionen.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

---

(1)  EGT C 102, 4.4.1996, s. 2.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/80

---

Bolagsrätt om enmansbolag med begränsat ansvar (kodifierad version) ***I

P6_TA(2008)0531

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 november 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bolagsrättens område om enmansbolag med begränsat ansvar (kodifierad version) (KOM(2008)0344 – C6-0217/2008 – 2008/0109(COD))

(2010/C 16 E/24)

(Medbeslutandeförfarandet – kodifiering)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0344),

—	med beaktande av artikel 251.2 och artikel 44 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0217/2008),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (1),

—	med beaktande av artiklarna 80 och 51 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0383/2008).

A.	Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering som inte ändrar sakinnehållet i de rättsakter som berörs.

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid parlamentet, rådet och kommissionen.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

---

(1)  EGT C 102, 4.4.1996, s. 2.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/81

---

Förarsäte på jordbruks- eller skogbrukstraktorer med hjul (kodifierad version) ***I

P6_TA(2008)0532

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 november 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om förarsätet på jordbruks- eller skogbrukstraktorer med hjul (kodifierad version) (KOM(2008)0351 – C6-0243/2008 – 2008/0115(COD))

(2010/C 16 E/25)

(Medbeslutandeförfarandet – kodifiering)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0351),

—	med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0243/2008),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (1),

—	med beaktande av artiklarna 80 och 51 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0384/2008).

A.	Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering som inte ändrar sakinnehållet i de rättsakter som berörs.

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid parlamentet, rådet och kommissionen.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

---

(1)  EGT C 102, 4.4.1996, s. 2.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/82

---

Garantifond för åtgärder avseende tredjeland (kodifierad version) *

P6_TA(2008)0533

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 november 2008 om förslaget till rådets förordning om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredjeland (kodifierad version) (KOM(2008)0365 – C6-0273/2008 – 2008/0117(CNS))

(2010/C 16 E/26)

(Samrådsförfarandet – kodifiering)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0365),

—	med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0273/2008),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (1),

—	med beaktande av artiklarna 80 och 51 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0387/2008).

A.	Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

---

(1)  EGT C 102, 4.4.1996, s. 2.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/82

---

Konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ***

P6_TA(2008)0534

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 november 2008 om utkastet till rådets beslut om ingående av konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (9196/2008 – C6-0215/2008 – 2008/0048(AVC))

(2010/C 16 E/27)

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till rådets beslut (9196/2008),

—	med beaktande av rådets begäran om parlamentets samtycke i enlighet med artikel 300.3 andra stycket i förening med artikel 61 c i EG-fördraget (C6-0215/2008),

—	med beaktande av artiklarna 75 och 83.7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A6-0428/2008).

1.   Europaparlamentet ger sitt samtycke till att konventionen ingås.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna parlamentets ståndpunkt.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/83

---

Det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen ***I

P6_TA(2008)0535

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 november 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2223/96 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter (KOM(2007)0776 – C6-0452/2007 – 2007/0272(COD))

(2010/C 16 E/28)

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0776),

—	med beaktande av artikel 251.2 och artikel 285.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0452/2007),

—	med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0376/2008).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/84

---

Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter

P6_TA(2008)0536

Europaparlamentets resolution av den 18 november 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2008)0609 – C6-0345/2008 – 2008/2286(ACI))

(2010/C 16 E/29)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0609 – C6-0345/2008),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1), särskilt punkt 28,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2),

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0430/2008), och av följande skäl:

A.	Europeiska unionen har inrättat lämpliga lagstiftnings- och budgetinstrument för att ge ytterligare stöd till arbetstagare som drabbas av effekterna av genomgripande strukturförändringar i de globala handelsmönstren och för att underlätta deras återanpassning på arbetsmarknaden.

B.	Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som blivit övertaliga bör vara dynamiskt och ställas till förfogande så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med den gemensamma förklaring som Europaparlamentet, rådet och kommissionen antog under medlingssammanträdet den 17 juli 2008.

C.	Italien har begärt stöd i fyra fall när det gäller uppsägningar inom textilsektorn i Sardinien, Piemonte, Lombardiet och Toscana (3).

1.   Europaparlamentet begär att de berörda institutionerna anstränger sig för att påskynda utnyttjandet av fonden, i enlighet med den ovannämnda gemensamma förklaringen, vilken Europaparlamentet, rådet och kommissionen antog för att bekräfta vikten av ett snabbt förfarande, med vederbörlig respekt för det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, för antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

2.   Europaparlamentet godkänner det beslut som bifogas denna resolution.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att underteckna beslutet tillsammans med rådets ordförande och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

4.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution, inklusive bilagan, till rådet och kommissionen.

---

(1)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(2)  EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.

(3)  EGF/2007/005/IT/Sardinien, EGF/2007/006/IT/Piemonte, EGF/2007/007/IT/Lombardiet och EGF/2008/001/IT/Toscana.

---

---

22.1.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 16/86

---

Allmänna regler för punktskatt *

P6_TA(2008)0541

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 november 2008 om förslaget till rådets direktiv om allmänna regler för punktskatt (KOM(2008)0078 – C6-0099/2008 – 2008/0051(CNS))

(2010/C 16 E/30)

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0078),

—	med beaktande av artikel 93 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0099/2008),

—	med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0417/2008).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.   Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.   Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

KOMMISSIONENS FÖRSLAG	ÄNDRING
Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 2a (nytt)
	2a. För att förbättra den inre marknadens funktion bör ytterligare insatser göras för att åstadkomma en gradvis harmonisering av punktskatterna inom Europeiska unionen, samtidigt som hänsyn tas till frågor som folkhälsa, miljöskydd och budgetöverväganden.
Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 4
(4) Punktskattebelagda varor får underkastas andra indirekta skatter för särskilda ändamål. I sådana fall bör dock medlemsstaterna, för att inte äventyra nyttan av gemenskapsbestämmelser om indirekta skatter, rätta sig efter vissa väsentliga inslag i dessa bestämmelser.	(4) Punktskattebelagda varor får underkastas andra indirekta skatter för särskilda ändamål. I sådana fall bör dock medlemsstaterna, för att inte äventyra nyttan av gemenskapsbestämmelser om indirekta skatter, rätta sig efter vissa väsentliga inslag i dessa bestämmelser, nämligen de som rör skattebas, skatteberäkning, skattskyldighet och övervakning .
Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 4a (nytt)
	(4a) Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna beakta behovet av att trygga en hög skyddsnivå för människors hälsa.
Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 9
(9) Eftersom punktskatt är en skatt på konsumtion av vissa varor bör skatten inte tas ut för punktskattebelagda varor som förstörts eller gått helt förlorade, oavsett omständigheterna i samband med förstörelsen eller förlusten.	(9) Eftersom punktskatt är en skatt på konsumtion av vissa varor bör skatten inte tas ut för punktskattebelagda varor som obestridligen förstörts eller som gått helt förlorade, oavsett omständigheterna i samband med förstörelsen eller förlusten.
Ändring 57 Förslag till direktiv Skäl 14
(14) De situationer där skattefri försäljning till resande som lämnar gemenskapens territorium är tillåten bör tydligt fastställas .	(14) Skattefri försäljning till resande som lämnar gemenskapens territorium landvägen bör fortfarande vara tillåten i den mån skattefria butiker vid gemenskapens gränser kan garantera medlemsstaterna att de uppfyller alla villkor för att förhindra skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk .
Ändring 58 Förslag till direktiv Skäl 14 (nytt)
	(14a) Resande som tar flyg eller båt till ett tredje territorium eller tredjeland och som har en resehandling som visar att slutdestinationen är en flygplats eller hamn belägen på ett tredje territorium eller i ett tredje land bör kunna erhålla undantag från betalning av punktskatt på punktskattebelagda produkter som tillhandahålls av skattefria butiker.
Ändring 59 Förslag till direktiv Skäl 19a (nytt)
	(19a) Reglerna för förflyttning av punktskattebelagda varor med skatteuppskov bör på vissa villkor medge att en fullständig garantiförbindelse lämnas omfattande ett begränsat belopp av punktskatten, eller att ingen garantiförbindelse upprättas.
Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 21a (nytt)
	(21a) För att det datoriserade systemet ska fungera effektivt bör medlemsstaterna inom sina nationella applikationer använda en enhetlig datauppsättning och struktur, för att tillhandahålla de ekonomiska aktörerna ett tillförlitligt gränssnitt.
Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 24
(24) Det bör fastställas vilka förfaranden som ska tillämpas när det datoriserade systemet inte är tillgängligt.	(24) Det bör fastställas vilka förfaranden som ska tillämpas när det datoriserade systemet inte är tillgängligt av orsaker som inte beror på de aktörer som är involverade i flyttningen av punktskattebelagda varor eller av orsaker som ligger utanför deras kontroll .
Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 28a (nytt)
	(28a) När det gäller varor som omfattas av punktskatt eftersom de förvärvats av enskilda personer för deras eget bruk och transporterats av dem bör kvantiteten punktskattebelagda varor preciseras.
Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 36
(36) För att kunna medge en period för anpassning till det elektroniska kontrollsystemet för flyttning av varor med punktskatteuppskov bör medlemsstaterna beviljas en övergångsperiod under vilken sådan flyttning fortfarande får genomföras enligt de formaliteter som anges i direktiv 92/12/EEG.	(36) För att kunna medge en period för anpassning till det elektroniska kontrollsystemet för flyttning av varor med punktskatteuppskov bör medlemsstaterna beviljas en övergångsperiod under vilken sådan flyttning fortfarande får genomföras enligt de formaliteter som anges i direktiv 92/12/EEG. Övergångsperiodens längd bör bestämmas med beaktande av möjligheterna att faktiskt införa datorsystemet i de enskilda medlemsstaterna .
Ändring 9 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 4a (nytt)
	(4a) import av punktskattebelagda varor: införande av punktskattebelagda varor på gemenskapens territorium, såvida dessa inte vid införandet i gemenskapen hänförts till ett suspensivt tullförfarande, eller frisläppande av punktskattebelagda varor från ett sådant suspensivt tullförfarande,
Ändring 10 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 4b (nytt)
	(4b) registrerad mottagare: en fysisk eller juridisk person som av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter fått tillstånd att, på de villkor som dessa myndigheter angett, ta emot punktskattebelagda varor som avsänts från en annan medlemsstat och som omfattas av ett uppskovsförfarande,
Ändring 11 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 4c (nytt)
	(4c) registrerad avsändare: en fysisk eller juridisk person som av importmedlemsstatens behöriga myndigheter fått tillstånd att, på de villkor som dessa myndigheter angett, avsända punktskattebelagda varor som omfattades av ett uppskovsförfarande när dessa övergick till fri omsättning, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (moderniserad tullkodex) (1),
Ändring 12 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 4d (ny)
	(4d) godkänd lagerhavare: en fysisk eller juridisk person som av en medlemsstats behöriga myndigheter fått tillstånd att tillverka, bearbeta, förvara, ta emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin affärsverksamhet, varvid punktskatten är vilande enligt ett uppskovsförfarande,
Ändring 13 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 4e (nytt)
	(4e) skatteupplag: en plats där punktskattebelagda varor som omfattas av ett uppskovsförfarande tillverkas, bearbetas, förvaras, mottas eller avsänds av en godkänd lagerhavare inom ramen för dennes/dennas affärsverksamhet, enligt de särskilda villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget är beläget,
Ändring 14 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 4f (nytt)
	(4f) platsen för importen: den plats där varorna befinner sig när de övergår till fri omsättning i enlighet med förordning (EG) nr 450/2008.
Ändring 15 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 – stycke 1 – led c
c) punktskattebelagda varor importeras.	c) punktskattebelagda varor importeras, även otillåtet, såvida inte de punktskattebelagda varorna efter importen omedelbart hänförs till ett uppskovsförfarande .
Ändring 16 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 4
4. Punktskattebelagda varor ska inte anses ha släppts för konsumtion om de förstörs fullständigt eller går helt förlorade, även förluster som är ofrånkomliga med hänsyn till varornas beskaffenhet .	4. Om de punktskattebelagda varorna i fråga förstörs fullständigt eller går helt förlorade ska detta på ett tillfredsställande sätt kunna påvisas för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där förstörelsen eller förlusten inträffade .
Det ska på ett tillfredsställande sätt kunna påvisas för de behöriga myndigheterna att de punktskattebelagda varorna i fråga förstörts eller förlorats .	Om det vid flyttning av varor som omfattas av ett uppskovsförfarande inte är möjligt att avgöra var de förstörts fullständigt eller gått helt förlorade ska detta anses ha skett i den medlemsstat där upptäckten gjordes .
För tillämpningen av första stycket ska varor anses ha gått helt förlorade när de har gjorts oanvändbara för var och en .	Medlemsstaterna får kräva att en avsiktlig förstörelse av varor som omfattas av ett uppskovsförfarande på förhand ska ha godkänts av de behöriga myndigheterna.
Ändring 17 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1
1. Om en oegentlighet har ägt rum under flyttning med punktskatteuppskov och punktskattebelagda varor därför släppts för konsumtion utan att det kan avgöras var frisläppandet för konsumtion skedde, ska det anses ha skett i avsändarmedlemsstaten.	1. Om en oegentlighet har ägt rum under flyttning med punktskatteuppskov och punktskattebelagda varor därför släppts för konsumtion i enlighet med artikel 7.2 a , utan att det kan avgöras var frisläppandet för konsumtion skedde, ska det anses ha skett i avsändarmedlemsstaten och vid den tidpunkt då oegentligheten upptäcktes .
	Om punktskattebelagda varor som omfattas av ett uppskovsförfarande inte anländer till sin bestämmelseort och den oegentlighet som gett upphov till att varorna frisläppts för konsumtion i enlighet med artikel 7.2 a inte har upptäckts ska frisläppandet för konsumtion anses ha ägt rum i den medlemsstat och vid den tidpunkt där de punktskattebelagda varorna upptäcktes.
Om det, före utgången av en period på tre år från den dag då flyttningen inleddes enligt artikel 19.1, fastställs i vilken medlemsstat frisläppandet för konsumtion faktiskt skedde, ska emellertid den medlemsstaten underrätta de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten.	Om det, före utgången av en period på tre år från den dag då flyttningen inleddes enligt artikel 19.1, fastställs i vilken medlemsstat frisläppandet för konsumtion faktiskt skedde, ska emellertid frisläppandet för konsumtion anses ha ägt rum i den medlemsstaten, som ska underrätta de behöriga myndigheterna i upptäckar- eller avsändarmedlemsstaten.
Om punktskatten tagits ut av avsändarmedlemsstaten ska den återbetalas eller efterges så snart den andra medlemsstaten visat att skatten uppburits .	Om punktskatten tagits ut av upptäckar- eller avsändarmedlemsstaten ska den återbetalas eller efterges så snart den andra medlemsstaten visat att varorna frisläppts för konsumtion .
Ändring 18 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1a (ny)
	1a. I sådana fall där det är möjligt att med hjälp av relevanta bevis fastställa utom rimligt tvivel var en oegentlighet, som ger upphov till att punktskattebelagda varor frisläpps för konsumtion, har ägt rum under flyttning inom ramen för ett uppskovsförfarande, ska punktskatten betalas i den medlemsstat där oegentligheten ägde rum.
Ändring 19 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2a (ny)
	2a. Om det kan bevisas att en oegentlighet ägt rum i en medlemsstat och detta gett upphov till frisläppande för konsumtion av punktskattebelagda varor på vilka destinationsmedlemsstatens punktskattemärken är fästade, ska punktskatten betalas i den medlemsstat där oegentligheten ägde rum först när punktskatten återbetalats av destinationsmedlemsstaten till den ekonomiske aktören.
Ändring 20 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2b (ny)
	2b. I fall av oegentligheter där destinationsmedlemsstaten inte tar ut punktskatt genom punktskattemärken ska punktskatten betalas omedelbart i det medlemsland där oegentligheten ägde rum.
Ändring 21 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 3
3. För tillämpningen av punkt 1 ska med ”oegentlighet” avses en situation där flyttningen inte avslutats i enlighet med artikel 19.2.	3. För tillämpningen av punkt 1 ska med ”oegentlighet” avses en situation som inte omfattas av artikel 7.4 och i vilken en flyttning, eller en del av en flyttning , inte avslutats i enlighet med artikel 19.2.
Ändring 22 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 1 – led ea (nytt)
	ea) leverans till en godkänd forsknings- och utvecklingsfacilitet, laboratorium, offentlig myndighet eller annan godkänd enhet i syfte att genomföra kvalitetstestning, undersökning före utsläppande på marknaden och kontroll av eventuell förfalskning, under förutsättning att de varor som avses inte bedöms vara i kommersiella kvantiteter, när
	i) medlemsstaterna kan fastställa vilka nivåer som gäller för ”kommersiella kvantiteter”,
	ii) medlemsstaterna kan införa förenklade förfaranden för att underlätta flyttning av varor under denna punkt.
Ändring 23 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 2
2. Undantag från skatteplikt ska gälla med förbehåll för de villkor och begränsningar som fastställts av värdmedlemsstaten. Medlemsstaterna får bevilja undantag genom återbetalning av punktskatten.	2. Undantag från skatteplikt ska gälla med förbehåll för de villkor och begränsningar som fastställts av värdmedlemsstaten. Medlemsstaterna får bevilja undantag genom återbetalning av punktskatten. De återbetalningsvillkor som fastställs av medlemsstaterna får inte göra det alltför betungande att utnyttja ett undantag .
Ändringsförslag 54 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 2a (ny)
	2a. Punktskatten, inklusive punktskatt på petroleumoljor, får återbetalas eller efterges i enlighet med det förfarande som fastställts i varje medlemsstat. Medlemsstaterna ska tilllämpa samma förfaranden för inhemska varor som för varor från andra medlemsstater.
Ändring 63/rev Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 1
1. Medlemsstaterna får undanta punktskattebelagda varor som tillhandahålls av skattefria butiker och som medtas i det personliga bagaget av resande vid flyg- eller sjöresa till ett tredjeterritorium eller tredjeland från betalning av punktskatt.	1. Medlemsstaterna får undanta punktskattebelagda varor som tillhandahålls av skattefria butiker och som medtas i det personliga bagaget av resande vid flyg-, sjöresa eller resa över land till ett tredjeterritorium eller tredjeland från betalning av punktskatt.
Ändring 65/rev Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 4
4. I denna artikel avses med	4. I denna artikel avses med:
a) tredjeterritorium: de territorier som avses i artikel 5.2 och 5.3,	a) tredjeterritorium: de territorier som avses i artikel 5.2 och 5.3,
b) skattefri butik: inrättning belägen inom en flygplats eller hamn som uppfyller de villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna, särskilt enligt punkt 3,	b) skattefri butik: inrättning belägen inom en flygplats eller hamn eller på gränsen till ett tredjeland eller tredjeterritorium , som uppfyller de villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna, särskilt enligt punkt 3,
c) resande till ett tredjeterritorium eller tredjeland: passagerare som innehar en färdhandling för flyg- eller sjöresa som anger att den omedelbara destinationen är en flygplats eller hamn i ett tredjeterritorium eller tredjeland.	c) resande till ett tredjeterritorium eller tredjeland: passagerare som innehar en färdhandling för flyg- eller sjöresa som anger att slutdestinationen är en flygplats eller hamn i ett tredjeterritorium eller tredjeland samt passagerare som lämnar gemenskapen landvägen .
Ändring 25 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 2
2. Tillverkning, bearbetning och innehav av punktskattebelagda varor ska anses ske med punktskatteuppskov endast om verksamheten äger rum i lokaler som godkänts enligt punkt 3 .	2. Tillverkning, bearbetning och innehav av punktskattebelagda varor vars punktskatt inte har betalats ska ske i ett skatteupplag .
Ändring 26 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 3
3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska som ”skatteupplag” godkänna lokaler som används för tillverkning, bearbetning och innehav av punktskattebelagda varor, samt för mottagande och avsändande av sådana varor, som omfattas av ett uppskovsförfarande.	utgår
Ändring 27 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 1 – stycken 2 och 3
Godkännande får inte nekas endast med motiveringen att den fysiska eller juridiska personen är etablerad i en annan medlemsstat och har för avsikt att driva skatteupplaget genom en företrädare eller en filial i den medlemsstat som utfärdar godkännandet .	Godkännandet ska omfattas av villkor som myndigheterna får fastställa för att förhindra eventuellt skatteundandragande eller missbruk . Godkännande får emellertid inte nekas endast med motiveringen att den fysiska eller juridiska personen är etablerad i en annan medlemsstat.
Godkännandet ska gälla de verksamheter som avses i artikel 14.3.
Ändring 28 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1 – inledningen
1. Punktskattebelagda varor får flyttas med punktskatteuppskov inom gemenskapens territorium	1. Punktskattebelagda varor får flyttas med punktskatteuppskov mellan två punkter inom gemenskapens territorium, och även genom ett tredjeland eller genom en region i ett tredjeland
Ändring 29 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1 – led a – led ii
ii) en fysisk eller juridisk person som av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter fått tillstånd att, på de villkor som dessa myndigheter angett, ta emot punktskattebelagda varor som avsänts från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglerna, nedan kallad ”registrerad mottagare”	ii) lokaler som tillhör en registrerad mottagare,
Ändring 30 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1 – led b
b) från platsen för importen till någon av de destinationer som avses i a, om varorna avsänds av en fysisk eller juridisk person som godkänts för detta ändamål av de behöriga myndigheterna i importmedlemsstaten på de villkor som dessa myndigheter angett, nedan kallad ”registrerad avsändare”.	b) från platsen för importen till någon av de destinationer eller mottagare som avses i a, om varorna avsänds av en registrerad avsändare.
Ändring 31 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 1 – inledningen
1. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska, på villkor som de anger, kräva att riskerna i samband med flyttning med punktskatteuppskov täcks av en garantiförbindelse som får lämnas av en eller flera av följande personer:	1. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska, på villkor som de anger, kräva att riskerna i samband med flyttning med punktskatteuppskov täcks av en garantiförbindelse som får lämnas av en eller flera av följande personer eller för deras räkning :
Ändring 32 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – stycke 1
2. Garantin ska vara giltig i hela gemenskapen.	2. Garantin ska vara giltig i hela gemenskapen och kan utfärdas
	a) av ett organ med tillstånd att driva verksamhet i kreditinstitut i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2) eller
	b) av ett företag med tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet i enlighet med rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (3)
Ändring 33 Förslag till direktiv Artikel 17a (ny)
	Artikel 17a 1.     På begäran av den person som avses i artikel 17.1 kan de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten, på villkor som de anger, medge att en fullständig garantiförbindelse upprättas omfattande ett begränsat belopp av punktskatten, eller att ingen garantiförbindelse upprättas, under förutsättning att skatteansvaret för transporten garanteras av den som ansvarar för transporten. 2.     Det tillstånd som avses i punkt 1 får endast ges till personer som uppfyller följande villkor: a) De ska vara etablerade i gemenskapens tullområde. b) De ska ha en godtagbar bakgrund när det gäller tillhandahållandet av garantiförbindelser för flyttning av punktskattebelagda varor som omfattas av ett uppskovsförfarande. c) De ska regelbundet lämna garantiförbindelser för flyttning av punktskattebelagda varor som omfattas av ett uppskovsförfarande eller av tullmyndigheterna anses vara i stånd att uppfylla sina skyldigheter med avseende på detta förfarande. 3.     Beslut om de åtgärder som styr tillståndsbeviljande vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska fattas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 40.2.
Ändring 34 Förslag till direktiv Artikel 18 – punkt 2 – stycke 2 – inledningen
En registrerad mottagare som fått tillstånd enligt första stycket ska	En tillfälligt registrerad mottagare som fått tillstånd enligt första stycket ska
Ändring 35 Förslag till direktiv Artikel 19 – punkt 1
1. Flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov ska anses vara påbörjad när varorna lämnar det avsändande skatteupplaget eller platsen för importen.	1. Flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov ska anses vara påbörjad när varorna lämnar det avsändande skatteupplaget eller platsen för importen. Den tidpunkt då varorna lämnar skatteupplaget eller platsen för importen fastställs genom att ett kompletterande informationsmeddelande omedelbart skickas till den behöriga myndigheten av den godkände lagerhavaren eller den godkände avsändaren .
Ändring 36 Förslag till direktiv Artikel 19 – punkt 2
2. Flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov ska anses vara avslutad när mottagaren tagit emot leveransen eller, i det fall som avses i artikel 16.1a iii, när varorna lämnat gemenskapens territorium.	2. Flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov avslutas
	— när mottagaren tagit emot leveransen; den tidpunkt då mottagaren tar emot leveransen av varor fastställs genom att ett kompletterande informationsmeddelande skickas av mottagaren till den behöriga myndigheten omedelbart när varorna anlänt.
	— eller, i det fall som avses i artikel 16.1a iii, när varorna lämnat gemenskapens territorium eller överförts till ett suspensivt tullförfarande.
Ändring 37 Förslag till direktiv Artikel 19a (ny)
	Artikel 19a
	Reglerna för förflyttning av punktskattebelagda varor som omfattas av ett uppskovsförfarande ska medge, på villkor som de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten anger, att en fullständig garantiförbindelse lämnas omfattande lägre punktskatt, eller att ingen garantiförbindelse upprättas, under förutsättning att skatteansvaret för transporten garanteras av den som ansvarar för transporten.
Ändring 38 Förslag till direktiv Artikel 20 – punkt 1
1. En flyttning av punktskattebelagda varor ska anses äga rum med punktskatteuppskov endast om varorna åtföljs av ett elektroniskt administrativt dokument som behandlas i enlighet med punkterna 2 och 3.	1. En flyttning av punktskattebelagda varor ska anses äga rum med punktskatteuppskov endast om varorna åtföljs av ett elektroniskt administrativt dokument som behandlas i enlighet med punkterna 2 och 3. Medlemsstaterna och kommissionen ska därför vidta åtgärder för att på nationell nivå införa ett system med öppna nycklar och garantera driftskompatibiliteten mellan dessa system .
Ändring 39 Förslag till direktiv Artikel 20 – punkt 6
6. Avsändaren ska meddela den administrativa referenskoden till den person som medföljer varorna.	6. Sändningen ska åtföljas av ett formulär som möjliggör identifiering av varorna under förflyttningen.
Koden ska vara tillgänglig under hela flyttningen med punktskatteuppskov.
Ändring 40 Förslag till direktiv Artikel 22
De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten får, på villkor som anges av den medlemsstaten, tillåta att avsändaren, med användning av det datoriserade systemet, delar upp en flyttning av energiprodukter med punktskatteuppskov i två eller flera flyttningar, förutsatt att den sammanlagda kvantiteten punktskattebelagda varor inte ändras.	De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten får, på villkor som anges av den medlemsstaten, tillåta att avsändaren, med användning av det datoriserade systemet, delar upp en flyttning av energiprodukter med punktskatteuppskov i två eller flera flyttningar, förutsatt att
	a) den sammanlagda kvantiteten punktskattebelagda varor inte ändras, och att
	b) uppdelningen genomförs på en medlemsstats territorium i vilken ett sådant förfarande är tillåtet.
Medlemsstaterna får också föreskriva att sådan uppdelning inte får genomföras på deras territorium.	Medlemsstaterna ska informera kommissionen om och enligt vilka villkor de tillåter uppdelning av sändningar på sitt territorium. Kommissionen ska vidarebefordra denna information till de andra medlemsstaterna .
Ändring 41 Förslag till direktiv Artikel 23 – punkt 1 – stycke 1
1. Vid mottagande av punktskattebelagda varor på någon av de bestämmelseorter som avses i artikel 16.1 a i, ii eller iv eller artikel 16.2 ska mottagaren utan dröjsmål lämna en rapport om mottagande av varorna, nedan kallad ”mottagningsrapport”, till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten, med användning av det datoriserade systemet.	1. Vid mottagande av punktskattebelagda varor på någon av de bestämmelseorter som avses i artikel 16.1 a i, ii eller iv eller artikel 16.2 ska mottagaren senast den första arbetsdagen efter mottagningsdagen lämna en rapport om mottagande av varorna, nedan kallad ”mottagningsrapport”, till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten, med användning av det datoriserade systemet.
Ändring 42 Förslag till direktiv Artikel 24 – punkt 3
3. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra exportrapporten till avsändaren.	3. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska vidarebefordra exportrapporten till avsändaren senast den första arbetsdagen efter den dag då det intyg mottogs som anger att de punktskattebelagda varorna lämnat gemenskapens territorium .
Ändring 43 Förslag till direktiv Artikel 26 – punkt 1 – styckena 2 och 3
När systemet åter är tillgängligt ska avsändaren utan dröjsmål lämna ett preliminärt elektroniskt administrativt dokument. Detta dokument ska ersätta det pappersdokument som avses i punkt 1a så snart det behandlats i enlighet med artikel 20.3, och förfarandet för det elektroniska administrativa dokumentet ska tillämpas.	Flyttningen av dessa sändningar, inklusive slutbehandlingen, ska fortsätta i enlighet med reservrutinen, även om det elektroniska systemet åter blir tillgängligt under flyttningen.
Till dess att det elektroniska administrativa dokumentet behandlats i enlighet med artikel 20.3 ska flyttningen anses äga rum med punktskatteuppskov tillsammans med pappersdokumentet.
Ändring 44 Förslag till direktiv Artikel 26 – punkt 2 – stycke 1
2. Om det datoriserade systemet inte är tillgängligt får en godkänd lagerhavare eller en registrerad avsändare lämna de uppgifter som avses i artiklarna 20.8 och 22 på annat sätt. De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska i så fall på den aktuella tidpunkten underrättas om att destinationsändringen eller uppdelningen av flyttningen har inletts.	2. Om det datoriserade systemet inte är tillgängligt får en godkänd lagerhavare eller en registrerad avsändare lämna de uppgifter som avses i artiklarna 20.8 och 22 på annat sätt som fastställts av medlemsstaterna . De behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten ska i så fall på den aktuella tidpunkten underrättas om att destinationsändringen eller uppdelningen av flyttningen har inletts.
Ändring 45 Förslag till direktiv Artikel 28
Medlemsstaterna får införa förenklade förfaranden för flyttningar med punktskatteuppskov som sker helt och hållet på deras eget territorium.	Medlemsstaterna får införa förenklade förfaranden för flyttningar med punktskatteuppskov som sker helt och hållet på deras eget territorium, inbegripet möjligheten att avstå från kravet på elektronisk övervakning av sådana flyttningar .
Ändring 46 Förslag till direktiv Artikel 29 – led 3a (nytt)
	(3a) som sker av varor i enlighet med artikel 11.1ea.
Ändring 47 Förslag till direktiv Artikel 30 – punkt 1 – stycke 2
Första stycket gäller också punktskattebelagda varor, dock ej tobaksvaror, som förvärvas av enskilda personer och som transporteras för deras räkning.	utgår
Ändring 48 Förslag till direktiv Artikel 30 – punkt 2a (ny)
	2a. Vid tillämpningen av punkt 2e får medlemsstaterna fastställa referensnivåer, uteslutande till ledning för bevisningen. Dessa får inte underskrida följande:
	a) Tobaksvaror
	— cigaretter: 400 stycken
	— cigariller (som väger högst 3 gram styck): 200 stycken
	— cigarrer: 100 stycken
	— röktobak: 0,5 kilogram
	b) För alkoholdrycker
	— spritdrycker: 5 liter
	— mellanprodukter: 10 liter
	— vin: 45 liter (varav högst 30 liter mousserande vin)
	— öl: 55 liter.
Ändring 49 Förslag till direktiv Artikel 30 – punkt 2b (ny)
	2b. Medlemsstaterna får också föreskriva att punktskatt tas ut i den medlemsstat där förbrukningen sker vid förvärv av mineraloljor som redan släppts för förbrukning i en annan medlemsstat, om dessa produkter transporteras med ovanliga transportsätt av enskilda individer eller för deras räkning. Med ”ovanliga transportsätt” kan avses transport av bränslen på annat sätt än i fordons tankar eller lämpliga reservdunkar liksom transport av flytande eldningsbränsle på annat sätt än med tankfordon som används vid yrkesmässig handel.
Ändringn 50 Förslag till direktiv Artikel 34 – punkt 4 – led a
a) vara registrerad hos skattemyndigheterna i den medlemsstat varifrån de punktskattebelagda varorna avsänds,	a) vara registrerad hos skattemyndigheterna i den medlemsstat varifrån de punktskattebelagda varorna avsänds och erhålla ett identifikationsdokument från dessa skattemyndigheter ,
Ändring 51 och 52 Förslag till direktiv Artikel 37
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.1 får medlemsstaterna kräva att punktskattebelagda varor bär skattemärken eller nationella identifieringsmärken för fiskala ändamål när de släpps för konsumtion på deras territorium eller, i de fall som avses i artikel 31.1 första stycket och artikel 34.1, när de förs in på deras territorium.	1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.1 får medlemsstaterna kräva att punktskattebelagda varor bär skattemärken, nationella identifieringsmärken eller något annat seriemärke eller kontrollmärke för fiskala ändamål när de släpps för konsumtion på deras territorium eller, i de fall som avses i artikel 31.1 första stycket och artikel 34.1, när de förs in på deras territorium.
2. Varje medlemsstat som kräver användning av sådana skattemärken eller nationella identifieringsmärken som avses i punkt 1 ska göra dem tillgängliga för godkända lagerhavare från övriga medlemsstater.	2. Varje medlemsstat som kräver användning av sådana skattemärken, nationella identifieringsmärken eller något annat seriemärke eller kontrollmärke som avses i punkt 1 ska göra dem tillgängliga för godkända lagerhavare från övriga medlemsstater.
3. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser som kan komma att införas för att säkra en korrekt tillämpning av denna artikel och för att förhindra bedrägeri, skatteundandragande eller missbruk, se till att dessa märken inte skapar hinder för den fria rörligheten för punktskattebelagda varor.	3. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser som kan komma att införas för att säkra en korrekt tillämpning av denna artikel och för att förhindra bedrägeri, skatteundandragande eller missbruk, se till att dessa märken inte skapar hinder för den fria rörligheten för punktskattebelagda varor.
När sådana märken anbringas på punktskattebelagda varor ska alla belopp som betalats eller garanterats för att erhålla sådana märken återbetalas, efterges eller frisläppas av den medlemsstat som utfärdat dem, om skattskyldighet har inträtt och punktskatt uppburits i en annan medlemsstat.	När sådana märken anbringas på punktskattebelagda varor ska alla belopp som betalats eller garanterats för att erhålla sådana märken återbetalas, efterges eller frisläppas av den medlemsstat som utfärdat dem, om skattskyldighet har inträtt och punktskatt uppburits i en annan medlemsstat.
	Den medlemsstat som utfärdade dessa märken får dock kräva bevis för att märkena har tagits bort eller makulerats som villkor för återbetalning, eftergift eller frigörande av de belopp som betalats eller garanterats.
4. Skattemärken eller identifieringsmärken enligt punkt 1 ska vara giltiga i den medlemsstat som utfärdat dem. Medlemsstater får dock komma överens om att erkänna varandras märken.	4. Skattemärken, nationella identifieringsmärken eller andra seriemärken eller kontrollmärken enligt punkt 1 ska vara giltiga i den medlemsstat som utfärdat dem. Medlemsstater får dock komma överens om att erkänna varandras märken.
Ändring 53 Förslag till direktiv Artikel 39
Till dess att rådet har antagit gemenskapsbestämmelser om furnering för fartyg och luftfartyg får medlemsstaterna bibehålla sina nationella bestämmelser på detta område.	Till dess att rådet har antagit gemenskapsbestämmelser om furnering för fartyg och luftfartyg får medlemsstaterna bibehålla sina nationella bestämmelser på detta område. Dessa nationella bestämmelser måste delges andra medlemsstater så att deras ekonomiska aktörer ska kunna dra nytta av dem .

---

(1)   EUT L 145, 4.6.2008, s. 1.

(2)   EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(3)   EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.

---