14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/1

A.

För andra gången i historien anordnar FN en internationell konferens om utvecklingsfinansiering, vilken kommer att hållas i Doha 29 november – december 2008, med målsättningen att samla stats- och regeringschefer samt utvecklingsministrar, finansministrar och företrädare från internationella finansorganisationer, privata banker, näringslivet och civilsamhället, för att granska de framsteg som har nåtts sedan Monterreykonferensen.

B.

Det krävs avsevärda ökningar av finansieringen för att nå millennieutvecklingsmålen.

C.

Utvecklingsfinansiering bör betraktas som det mest kostnadseffektiva sättet för att bemöta världens utvecklingsbehov och globala osäkerhetsfaktorer.

D.

Behovet av lämpliga, förutsägbara och hållbara finansiella resurser är mer angeläget än någonsin, särskilt med tanke på utmaningen med klimatförändringen och dess följder, däribland naturkatastrofer, och med tanke på utvecklingsländernas särskilda sårbarhet.

E.

EU är världens största biståndsgivare, en betydande aktieägare i internationella finansinstitutioner och utvecklingsländernas största handelspartner.

F.

EU har åtagit sig att följa en klart fastställd och bindande tidsplan för att nå målet på 0,56 procent av BNI till 2010 och målet på 0,7 procent av BNI till 2015.

G.

Om den nuvarande utvecklingen av medlemsstaternas nivåer av offentligt utvecklingsbistånd håller i sig kommer vissa medlemsstater inte att nå de mål som de har åtagit sig på 0,51 procent för EU 15 (dvs. EU:s medlemsstater före utvidgningen 2004) och 0,17 procent för EU 12+ (dvs. de medlemsstater som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 och den 1 januari 2007) av BNI till 2010.

H.

Det programplanerade biståndet till Afrika ökar trots den allmänna minskningen av det offentliga utvecklingsbiståndet under 2007.

I.

Betydande nya utvecklingsutmaningar har nyligen uppstått, bland annat klimatförändringen, strukturförändringar på varumarknader och särskilt på marknaderna för livsmedel och olja, och viktiga nya tendenser i syd-syd samarbetet, däribland Kinas bistånd till infrastruktur i Afrika och utlåningen av den brasilianska utvecklingsbanken BNDES i Latinamerika.

J.

De finansiella tjänsterna är underutvecklade i många utvecklingsländer, vilket beror på många faktorer, bland annat restriktioner för tjänsteleverantörer och brister i rättssäkerheten och äganderätten.

1.

Europaparlamentet bekräftar återigen sitt åtagande att utrota fattigdomen, att uppnå en hållbar utveckling och att nå millennieutvecklingsmålen som det enda sättet att skapa social rättvisa och förbättrad livskvalitet för de omkring en miljard människor i världen som lever i extrem fattigdom, vilket enligt definitionen innebär en inkomst på mindre än 1 US-dollar om dagen.

2.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en tydlig uppdelning av utgifter för utvecklingsbistånd och utgifter för utrikespolitiska intressen och betonar i detta avseende att det offentliga utvecklingsbiståndet bör överensstämma med de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen for ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD/DAC) och OECD/DAC:s rekommendationer om obundet offentligt utvecklingsbistånd.

3.

Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt att EU strävar efter största möjliga samordning för att uppnå överensstämmelse med övrig gemenskapspolitik (miljö, migration, mänskliga rättigheter, jordbruk etc.) och för att undvika dubbelarbete och inkonsekventa verksamheter.

4.

Europaparlamentet påminner om att de omedelbara och nödvändiga åtgärder som EU måste vidta för att hantera de dramatiska konsekvenserna av de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna inte får tolkas eller genomföras som en del av de finansiella insatserna i Monterreysamförståndet. Parlamentet ser därför fram emot ett konkret förslag från kommissionen om användningen av krisfonderna.

5.

Europaparlamentet betonar att den orimliga och oproportionerliga administrativa bördan i vissa partnerländer försämrar effektiviteten i utvecklingsbiståndet. Parlamentet befarar att denna börda kan få till följd att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen inte uppnås.

6.

Europaparlamentet konstaterar att EU ännu inte har funnit rätt balans mellan de två motstridiga synsätten kring utvecklingsbiståndet: å ena sidan att överlämna åt partnerländerna att fördela medlen på lämpligt sätt och hjälpa deras förvaltningar att utveckla rätt instrument för användningen av medlen, och å andra sidan att öronmärka det ekonomiska stödet för att undvika missbruk eller ineffektiv fördelning av biståndet.

7.

Europaparlamentet påpekar att EU är världens främsta givare av offentligt utvecklingsbistånd med omkring 60 procent, och välkomnar att gemenskapens andel av det offentliga utvecklingsbiståndet har ökat med åren. Trots detta uppmanar parlamentet kommissionen att ta fram klara och tydliga uppgifter om utvecklingsbiståndets andel av EU-budgeten för att kunna analysera uppföljningen av Monterreysamförståndet för alla europeiska givare. Parlamentet beklagar även den bristande insynen när det gäller nivån på EU:s finansiella bidrag till utvecklingsländerna, och uppmanar kommissionen att utveckla lämpliga och målinriktade kommunikations- och informationsinstrument för att öka synligheten för EU:s utvecklingsbistånd.

8.

Europaparlamentet välkomnar att EU har nått sitt bindande mål för det offentliga utvecklingsbiståndet på ett genomsnitt för EU på 0,39 procent av BNI till 2006, men noterar den oroande minskningen av EU:s bistånd under 2007 från 47,7 miljarder euro 2006 (0,41 procent av EU:s sammanlagda BNI) till 46,1 miljarder euro 2007 (0,38 procent av EU:s sammanlagda BNI), och uppmanar medlemsstaterna att öka andelen offentligt utvecklingsbistånd för att nå det uppsatta målet på 0,56 procent av BNI 2010.

9.

Europaparlamentet betonar att minskningar av medlemsstaternas rapporterade offentliga utvecklingsbistånd inte får upprepas. Parlamentet påpekar att EU under perioden 2005–2010 kommer att ha gett 75 miljarder euro mindre än utlovat om den aktuella trenden håller i sig.

10.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över att en majoritet av medlemsstaterna (18 av 27, framför allt Lettland, Italien, Portugal, Grekland och Tjeckien) inte kan öka nivån på sitt offentliga utvecklingsbistånd 2006–2007 och att det till och med har skett en kraftig minskning med över 10 procent i ett antal länder såsom Belgien, Frankrike och Storbritannien. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina åtagna volymer av offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att några medlemsstater (Danmark, Irland, Luxemburg, Spanien, Sverige och Nederländerna) är säkra på att de kommer att nå målen för det offentliga utvecklingsbiståndet för 2010 och är övertygat om att dessa medlemsstater kommer att upprätthålla sina höga nivåer av offentligt utvecklingsbistånd.

11.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens orubbliga politik om att insatserna ska koncentreras på både kvantiteten och kvaliteten av medlemsstaternas utvecklingsbistånd, och stöder på den bestämdaste kommissionens varning om eventuella mycket negativa konsekvenser för medlemsstater som inte uppfyller sina ekonomiska åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja sin expertis och auktoritet för att övertyga andra offentliga och privata givare om att infria sina ekonomiska löften.

12.

Europaparlamentet är ytterst oroat över att vissa medlemsstater skjuter upp ökningar av det offentliga utvecklingsbiståndet, vilket leder till en nettoförlust för utvecklingsländerna på mer än 17 miljarder euro.

13.

Europaparlamentet välkomnar att några medlemsstater har tagit fram bindande, fleråriga tidsplaner för att öka nivåerna av offentligt utvecklingsbistånd i syfte att nå FN målet på 0,7 procent till 2015. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort detta att redovisa sina fleråriga tidsplaner så snart som möjligt och betonar att medlemsstaterna bör anta dessa tidsplaner före den ovannämnda internationella uppföljningskonferensen om utvecklingsfinansiering som ska hållas i Doha och uppfylla sina åtaganden.

14.

Europaparlamentet konstaterar att minskningarna av de rapporterade biståndsnivåerna 2007 i vissa fall beror på en artificiell ökning av siffrorna för 2006 till följd av att skuldlättnader har räknats med, och uppmanar medlemsstaterna att öka nivåerna av offentligt utvecklingsbistånd på ett hållbart sätt genom att koncentrera sig på siffror där skuldlättnader inte är medräknade.

15.

Europaparlamentet anser att skillnaden mellan de många utfästelserna om ökat finansiellt bistånd och de avsevärt lägre belopp som verkligen betalas ut är fullständigt oacceptabel och är bekymrat över att vissa medlemsstater uppvisar biståndströtthet.

16.

Europaparlamentet betonar att samråd med partnerregeringar, nationella parlament och det civila samhällets organisationer är avgörande när man fattar beslut om det offentliga utvecklingsbiståndets omfattning och ändamål.

17.

Europaparlamentet betonar att bistånd måste ges i rätt tid och uttrycker sitt missnöje över de onödiga förseningarna i utbetalningarna av bistånd.

18.

Europaparlamentet betonar behovet av att balansera flexibiliteten i utbetalningarna av samarbetsmedel för att bemöta föränderliga omständigheter som ökande livsmedelspriser, och understryker att förutsägbarhet i finansieringen är ett absolut nödvändigt krav för att partnerländerna ska kunna planera för hållbar utveckling och anpassa sig till och lindra effekterna av klimatförändringen.

19.

Europaparlamentet efterlyser med eftertryck ett tydligt åtagande om att följa principen om ansvarsfull utlåning och finansiering för att göra utlåning och finansiering hållbara inom den ekonomiska och ekologiska utvecklingen, tillsammans och i linje med de så kallade ekvatorprinciperna. Parlamentet uppmanar kommissionen att delta i arbetet för att fastställa sådana principer och att inom ramen för de internationella forumen verka bindande åtgärder och genomföra dem så att de även täcker nya utvecklingsaktörer från de offentliga och privata sektorerna.

20.

Europaparlamentet stöder helhjärtat utvecklingsländernas insatser för att skapa långsiktig hållbarhet i skulderna och genomföra HIPC-initiativet (initiativet för skuldlättnad för kraftigt skuldtyngda fattiga länder), som är av central vikt om det ska vara möjligt att nå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet beklagar emellertid att skuldlättnadsplanerna utesluter många länder för vilka skulder ändå är ett hinder för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet insisterar på en omedelbar internationell debatt om att utsträcka minskningen av de internationella åtgärderna till flera skuldsatta länder som i detta nu inte omfattas av HIPC-initiativet.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behandla frågan om oetiska och ogiltiga skulder, vilket innebär skulder som har orsakats av oansvarig, egennyttig, vårdslös eller orättvis utlåning, och principerna om ansvarsfull finansiering i bilaterala och multilaterala förhandlingar om skuldlättnader. Parlamentet välkomnar kommissionens uppmaning om åtgärder för att begränsa kommersiella kreditgivares rättigheter samt återbetalning av s.k. ”blodsugarmedel” vid rättstvister.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ansluta sig till ramen för hållbara skuldbördor och verka för att man vid dess utveckling tar hänsyn till ett lands inhemska skuld och finansiella behov. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att erkänna att kreditgivarens ansvar inte bara inbegriper efterlevnad av hållbarhetsramen, utan också innebär att

23.

Parlamentet uppmanar EU att främja internationella insatser som syftar till att inrätta någon form av internationella insolvensförfaranden eller rättvisa och öppna medlingsförfaranden för att effektivt och rättvist kunna hantera eventuella framtida skuldkriser.

24.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte mer betonar mobiliseringen av interna resurser för att finansiera utvecklingen, eftersom dessa källor ger utvecklingsländerna större självständighet. Parlamentet uppmanar staterna att till fullo delta i utvinningsindustrins öppenhetsinitiativ och att verka för att detta stärkts. Kommissionen uppmanas att be IASB (Accounting Standard Board) att i de internationella redovisningsnormerna inkludera ett landsvis rapporteringskrav om multinationella företags verksamhet inom alla sektorer.

25.

Europaparlamentet beklagar att kommissionens meddelande om biståndseffektivitet (KOM(2008)0177) inte innehåller några hänvisningar till kapitalflykt som en riskfaktor för utvecklingsländernas ekonomier. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att kapitalflykt allvarligt skadar utvecklingen av hållbara ekonomiska system i utvecklingsländerna och påpekar att skattebedrägerier varje år kostar utvecklingsländerna mer än vad de mottar i offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa åtgärder för att förhindra kapitalflykt i sin politik, vilket begärs i Monterreyöverenskommelsen, inklusive en uppriktig analys av orsakerna till kapitalflykt, med målet att stänga skatteparadis, av vilka vissa finns inom EU eller verkar i nära samarbete med medlemsstaterna.

26.

Europaparlamentet noterar särskilt att den olagliga delen i denna kapitalflykt enligt Världsbanken uppgår till 1 000 av 1 600 miljarder US dollar varje år, av vilket hälften kommer från utvecklingsländerna. Parlamentet välkomnar de internationella insatserna för frysning och återbetalning av stulna tillgångar och ber de medlemsstater som inte har gjort detta att ratificera FN:s konvention mot korruption. Parlamentet beklagar att liknande insatser inte görs för att bekämpa skattebedrägerier och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en global utvidgning av principen om automatiskt utbyte av skatteinformation, att verka för att uppförandekoden för skattebedrägeri som för närvarande upprättas av FN:s ekonomiska och sociala råd (Ecosoc) bifogas Dohadeklarationen och att stödja omformningen av FN:s Expertkommitté för internationellt samarbete beträffande skattefrågor till ett verkligt mellanstatligt organ med ytterligare resurser, med ansvar för att parallellt med OECD bedriva en internationell kamp mot skattebedrägeri.

27.

Europaparlamentet välkomnar de förslag om innovativa finansieringsmekanismer som lagts fram av medlemsstaterna och uppmanar kommissionen att granska dessa förslag mot bakgrund av riktmärkena för praktisk genomförbarhet, hållbarhet, additionalitet, transaktionskostnader och effektivitet. Parlamentet efterlyser finansieringsmekanismer och instrument som ger upphov till nya medel och inte riskerar framtida finansiella flöden.

28.

Europaparlamentet efterlyser finansiella mekanismer och instrument som omfattar åtgärder för att öka effekterna av privata medel enligt Monterreyöverenskommelsen och utveckla kreditgarantier.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kraftigt öka finansieringen av anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder i fråga om klimatförändringar i utvecklingsländerna, särskilt för den globala klimatförändringsalliansen. Parlamentet betonar det akuta behovet av finansiering utöver aktuella offentliga biståndsflöden, eftersom det offentliga utvecklingsbiståndet i sig inte bör utgöra ett stöd för anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder i fråga om klimatförändringar i utvecklingsländer. Parlamentet betonar att innovativa finansieringsmekanismer brådskande bör utvecklas i detta syfte, såsom skatter på flyg och oljehandel samt genom att öronmärka auktionsintäkter från EU:s system för utsläppshandel.

30.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att inrätta en global klimatfinansieringsmekanism, som grundas på principen om förhandstilldelning av bidrag för finansiella anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder i utvecklingsländer. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att göra konkreta finansiella åtaganden för att brådskande genomföra förslaget.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öronmärka åtminstone 25 procent av framtida auktionsintäkter från EU:s system för utsläppshandel för att finansiera anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder i fråga om klimatförändringar i utvecklingsländer.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra småföretagares och småjordbrukares tillgång till finansiering som ett hjälpmedel för att öka livsmedelsproduktionen och utforma en hållbar lösning på livsmedelskrisen.

33.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken (EIB) att undersöka möjligheterna att omedelbart inrätta en garantifond till stöd för mikrokreditprogram och riskgarderingsprogram som väl motsvarar de lokala livsmedelsproducenternas behov i fattigare utvecklingsländer.

34.

Europaparlamentet välkomnar det förslag om att inrätta en genusfond med flera givare som lagts fram av FN och skulle förvaltas av FN:s utvecklingsfond för kvinnor, UNIFEM, med syfte att främja och finansiera politik för jämställdhet mellan kvinnor och män i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att undersöka och stödja detta internationella initiativ.

35.

Europaparlamentet anser att insatserna för att främja utvecklingen av finansiella tjänster måste ökas, med tanke på att banksektorn har förutsättningar att kunna frigöra lokal finansiering för utveckling och att en stabil sektor för finansiella tjänster är bästa sättet att bekämpa kapitalflykt.

36.

Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att till fullo inse den enorma potentialen i inkomster från naturresurser. I detta avseende är det avgörande att råvaruindustrier är öppna för insyn. Samtidigt som utvinningsindustrins öppenhetsinitiativ och Kimberleyprocessen är steg i rätt riktning, behöver mycket mer göras för att uppmuntra en öppen förvaltning av råvaruindustrier och deras inkomster.

37.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inbegripa Europeiska utvecklingsfonden i EU:s budget vid halvtidsöversynen 2008–2009 för att öka den demokratiska legitimiteten av en viktig del av EU:s utvecklingspolitik och dess budget.

38.

Europaparlamentet noterar det första steget, som togs i april 2008, mot en bättre representation för utvecklingsländerna inom Internationella valutafonden (IMF). Parlamentet beklagar att ett välståndsbaserat tänkande fortsätter att styra uppdelningen av rösträtter i IMF. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att meddela sitt intresse för beslutsfattande med dubbel majoritet (aktieägare/stater) inom den ansvariga institutionen för internationell finansiell stabilitet – IMF.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja det tillfälle som erbjuds i och med den internationella uppföljningskonferensen om utvecklingsfinansiering, som ska hållas i Doha, för att lägga fram en gemensam EU-ståndpunkt om utveckling för att nå millennieutvecklingsmålen genom en hållbar strategi.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en snabb och ambitiös reform av Världsbanken så att de som berörs mest direkt av dess program blir bättre företrädda.

41.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare och ordförandena för Världshandelsorganisationen (WTO), Internationella valutafonden (IMF), Världsbanksgruppen och Ecosoc.

14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/7

A.

Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av resultattavlan för den inre marknaden, som bidrar till att minska underskottet vad gäller införlivandet.

B.

Alla medlemsstater har en rättslig skyldighet att införliva alla direktiv för den inre marknaden inom de tidsfrister som fastställts.

C.

Resultattavlan syftar främst till att få medlemsstaterna att se till att införlivandet sker i rätt tid.

D.

Det aktuella underskottet på 1,2 procent ligger under det framtida mål på 1,0 procent som stats- och regeringscheferna enades om 2007.

E.

Splittringsfaktorn är 8 procent, vilket innebär att 124 direktiv inte har införlivats i åtminstone en medlemsstat.

F.

Graden av införlivande skiljer sig mellan olika medlemsstater.

G.

Även om ett direktiv snabbt har införlivats på ett korrekt sätt är det inte givet att det får avsedd verkan, särskilt om genomförandet leder till situationer av rättsosäkerhet som blir föremål för förfaranden inför EG-domstolen och som inverkar menligt på den inre marknadens funktion.

H.

Antalet pågående överträdelseförfaranden är fortfarande mycket högt och många av överträdelserna gäller underlåtenhet att införliva eller felaktigt införlivande.

I.

Otillbörliga fördelar kan uppnås genom att vissa direktiv kringgås, inte införlivas eller införlivas på ett felaktigt sätt.

J.

Genomförandet av direktiven om den inre marknaden är avgörande för att man ska kunna uppfylla strategin för en hållbar utveckling från Lissabon och Göteborg.

K.

Det tar i genomsnitt mer än 20 månader att väcka talan om överträdelse vid EG-domstolen.

L.

Vissa medlemsstater respekterar inte EG-domstolens domar i överträdelseärenden, till ytterligare skada för den inre marknadens funktion.

M.

Den administrativa bördan är alltför betungande i medlemsstaterna vilket är en följd av både nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning.

1.

Europaparlamentet betonar att genomförande i rätt tid, korrekt införlivande och korrekt tillämpning av direktiven om den inre marknaden är en förutsättning för att den inre marknaden ska fungera effektivt. Det har också konsekvenser för konkurrenskraften och för den ekonomiska och sociala balansen inom EU.

2.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med egenansvar över den inre marknaden på såväl lokal och regional som nationell nivå. Parlamentet betonar kommissionens roll när det gäller att främja partnerskap i det politiska arbetet mot detta mål.

3.

Europaparlamentet påminner om att målet för införlivandeunderskottet är satt till 1,0 procent från 2009 och uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta åtgärder för att nå detta mål.

4.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de medlemsstater som har ett särskilt högt underskott att vidta omedelbara åtgärder och uppmanar med kraft kommissionen att ha ett nära samarbete med dessa stater för att förbättra situationen. Parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater har visat att det är möjligt att markant och snabbt minska underskottet.

5.

Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna och kommissionen snarast måste ta itu med den höga splittringsfaktorn.

6.

Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna ibland lägger till ytterligare krav när de införlivar direktiv i den nationella lagstiftningen. Parlamentet anser att sådan praxis (s.k. ”gold-plating”) motverkar den inre marknadens funktion.

7.

Europaparlamentet anser att en stark, öppen och konkurrensutsatt inre marknad utgör en väsentlig del av EU:s svar på globaliseringens utmaningar genom att den främjar det europeiska näringslivets konkurrenskraft, stärker incitamenten för utländska investeringar och säkerställer konsumenternas rättigheter inom EU. Den yttre dimensionen bör beaktas av kommissionen när den tar nya initiativ för den inre marknaden.

8.

Europaparlamentet erinrar om att i en öppen och konkurrensutsatt inre marknad krävs mer målinriktade och ändamålsenliga verktyg för att förbättra kampen mot förfalskningar och piratkopiering.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast se till att direktiven om den inre marknaden införlivas och tillämpas korrekt genom att använda befintliga riktlinjer och bästa praxis. Parlamentet anser att mer ändamålsenliga verktyg snarast bör utvecklas för att hantera underskottet.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda förfarandet för att lösa tvister i ett tidigt stadium och att uppmärksamma de överträdelser som kan komma att få de allvarligaste följderna för unionsmedborgare. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att sammanställa en förteckning över de överträdelseförfaranden som inletts med EG-domstolen i syfte att ge detaljerad kännedom om överträdelserna i fråga.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter i enlighet med EG-domstolens avgöranden.

12.

Europaparlamentet anser att resultattavlan, trots att den främst bör syfta till att uppmuntra korrekt införlivande i rätt tid, kan vidareutvecklas som ett verktyg till stöd för politiska beslutsfattare för att de ska kunna identifiera hinder och precisera var nya initiativ behövs. Parlamentet uppmanar kommissionen att bredda och fördjupa den information och de indikatorer som resultattavlan innefattar, bland annat i fråga om kvalitet, arbetstagarnas sociala villkor och miljö- och klimatpåverkan.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att foga en lättbegriplig sammanfattning till framtida resultattavlor för att göra dem mer tillgängliga för medborgarna och andra intresserade parter. Parlamentet uppmuntrar berörda organ inom EU och nationella organ att offentliggöra resultattavlan på sina webbplatser och att ta ytterligare steg för att uppmuntra medierna att uppmärksamma resultattavlan.

14.

Europaparlamentet beklagar att resultattavlan inte ger information om direktiv som inte har införlivats. Parlamentet anser att vissa direktiv, till exempel Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (3), är viktigare än andra för att den inre marknaden ska fungera effektivt. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga indikatorer som bättre speglar de olika direktivens relativa betydelse för näringslivet och medborgarna inom olika sektorer. Parlamentet anser att konsekvensbedömningar som utförs av kommissionen kan vara användbara i detta sammanhang.

15.

Europaparlamentet erinrar om att kvaliteten på gemenskapens lagstiftning och dess tillämpning spelar en viktig roll för att den inre marknaden ska kunna fungera korrekt, och att antalet mål som EG-domstolen har att behandla i ärenden som rör otydliga bestämmelser och felaktig tillämpning av den sekundära lagstiftningen visar på behovet på att utarbeta mer exakt gemenskapslagstiftning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i resultattavlan införa indikatorer på antalet förfaranden vid EG-domstolen som rör kvaliteten på sekundärlagstiftning liksom felaktigt genomförande av denna.

16.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att införa en mer systematisk strategi för att kontrollera hur viktiga marknader för varor och tjänster fungerar, för att upptäcka marknadsmisslyckanden och främja effektivare politiska instrument. Parlamentet anser därför att man bör inkludera mer sektorsspecifik och medlemsstatsspecifik information samt exakta uppgifter i resultattavlan. Parlamentet efterlyser även indikatorer som gäller gränsöverskridande aspekter av offentlig upphandling.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med artikel 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning säkerställa att alla dess förslag till direktiv innehåller en särskild bestämmelse som ålägger medlemsstaterna att upprätta egna tabeller som visar sambandet mellan direktivet i fråga och införlivandeåtgärderna samt att översända dessa tabeller till kommissionen. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att medlemsstaterna urvattnar kommissionens och parlamentets ansträngningar för att skapa större insyn genom att motsätta sig denna artikel eller inkludera den som ett icke-bindande skäl.

18.

Europaparlamentet anser att uppfyllandet av strategin för en hållbar utveckling från Lissabon och Göteborg är en politisk prioritering och betonar särskilt vikten av att genomföra de direktiv som är nödvändiga för detta. Parlamentet uppmanar rådet att ge inre marknadsfrågor en framskjuten plats i den reviderade strategin för perioden efter 2010.

19.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utveckla instrument som förbättrar inre marknadspolitiken och tillhörande verktyg genom att göra inre marknadspolitiken mer faktabaserad, målinriktad, decentraliserad och tillgänglig, och att förbättra informationen om denna politik.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom branschutredningar, enkäter bland företag, konsumentundersökningar eller andra medel, utvärdera kvaliteten och samstämmigheten i medlemsstaternas genomförande, för att garantera att lagstiftningen fungerar på ett verkningsfullt sätt.

21.

Europaparlamentet understryker att försenat och felaktigt genomförande berövar konsumenter och företag deras rättigheter, skadar EU:s ekonomi och undergräver förtroendet för den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram indikatorer för att mäta de kostnader som uppkommer för medborgare och näringslivet som en följd av försenat och felaktigt införlivande. Parlamentet uppmanar kommissionen vidare att ta fram indikatorer som speglar förhållandet mellan resultaten av införlivandet och de överträdelseförfaranden som inletts mot medlemsstaterna.

22.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att föreslå ytterligare initiativ för bättre lagstiftning, särskilt i fråga om att förbättra konsekvensbedömningen och minska den administrativa bördan, eftersom detta skulle bidra till att den inre marknaden fungerar mer effektivt. Parlamentet anser att det arbete som bedrivs inom dessa olika områden är sammanlänkade och måste utföras på ett enhetligt sätt.

23.

Europaparlamentet välkomnar målet att minska den administrativa bördan inom EU med 25 procent senast 2012. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att uppnå detta mål. Parlamentet anser att resultattavlan bör ge mått på de ansträngningar som görs och de resultat som uppnås i detta hänseende på såväl nationell nivå som gemenskapsnivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över möjligheten att införa ett kapitel om detta i resultattavlan.

24.

Europaparlamentet beklagar att medborgarna fortfarande möter många hinder för den fria rörligheten inom den inre marknaden. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att 15 procent av Solvit-fallen under 2007 gällde frågor om fri rörlighet för personer och unionsmedborgarskap. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att öka sina ansträngningar för att säkra den fria rörligheten för personer. Parlamentet uppmanar särskilt medlemsstaterna att inrätta samordnade informationskontor (s.k. ”one-stop shops”) för att bistå människor med alla juridiska och praktiska frågor som kan uppstå vid förflyttningar inom den inre marknaden. Vidare uppmanas kommissionen att utveckla indikatorer för resultattavlan som anger mått på hinder för den fria rörligheten för personer.

25.

Europaparlamentet upprepar målsättningen att få lagstiftningen om den inre marknaden att fungera bättre. Parlamentet anser att förbättrat genomförande även beror på utveckling av praktiskt samarbete och partnerskap mellan förvaltningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fördjupa arbetet med att utveckla system för utbyte av bästa praxis. Mängden av myndigheter på lokal, regional och nationell nivå gör att man aktivt måste främja och stödja administrativt samarbete och enklare administrativa rutiner. Parlamentet påpekar att informationssystemet för den inre marknaden kan spela en viktig roll i detta syfte.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nationella center för den inre marknaden med uppgift att främja samordning, enklare rutiner och politisk insyn i deras arbete för att få den inre marknaden att fungera. Parlamentet understryker att dessa center bör inrättas inom ramen för befintliga enheter, exempelvis den gemensamma kontaktpunkt som finns i varje medlemsstat. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att tjänstemän på alla nivåer i den nationella förvaltningen får bättre praktisk kunskap om EU:s lagstiftning, för att se till att medborgare och företag inte möter onödiga bördor och hinder på grund av bristande kännedom om gällande regler.

27.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete för att inrätta partnerskap med medlemsstaterna i genomförandeprocessen genom arbetsgrupper, nätverk inom särskilda sektorer, möten med nationella experter och riktlinjer för genomförande. Parlamentet anser att kommissionens arbete med genomförandet av direktiv 2006/123/EG kommer att visa sig vara en framgång som förtjänar att upprepas i framtiden. Parlamentet understryker att parlamentet fortlöpande bör informeras om genomförandeprocesser.

28.

Europaparlamentet påpekar att genomförandeproblem ofta upptäcks genom Solvit-nätverket. Parlamentet noterar med oro att Solvit-centren ofta är underbemannade och att den genomsnittliga behandlingstiden för ett ärende ligger på över tio veckor Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att Solvit-centren har tillräckligt med personal och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att förbättra den administrativa effektiviteten för att i stor utsträckning förkorta handläggningstiden. Medlemsstaterna uppmanas vidare att anstränga sig ytterligare för att främja Solvit-nätverkets tjänster genom lämpliga informationskanaler och på så vis öka medborgarnas och företagens kännedom om Solvit.

29.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att filtrera frågor och klagomål från företag och medborgare genom Solvit och andra stödtjänster för inremarknadsfrågor, för att se till att de omgående översänds till rätt administrativ enhet oavsett vilket nätverk de inkommit genom. Parlamentet understryker att erfarenheterna från Solvit bör beaktas vid beslutsfattande på nationell nivå och EU-nivå och att dessa vid behov bör ligga till grund för strukturella eller lagstiftningsmässiga ändringar.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med parlamentet och rådets ordförandeskap hålla ett årligt forum för den inre marknaden med deltagande av medlemsstaterna och andra intressenter, för att uppnå ett tydligare åtagande om korrekt genomförande i rätt tid och för att tillhandahålla en arena för riktmärkning och utbyte av bästa praxis.

31.

Europaparlamentet uppmanar rådet att ge högre prioritet åt inremarknadsfrågor, antingen genom att skapa en ny rådskonstellation med ansvar för dessa frågor eller genom att ge dem högsta prioritet på dagordningen för den existerande rådskonstellationen (konkurrenskraft).

32.

Europaparlamentet påminner om sin ovan nämnda resolution om översynen av den inre marknaden, där parlamentet uppmanade kommissionen att inrätta ett ”inremarknadstest”. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att inrätta ett sådant test.

33.

Europaparlamentet anser att resultattavlan för den inre marknaden och resultattavlan för konsumentmarknaderna båda främjar en förbättrad inre marknad till fördel för medborgare och konsumenter.

34.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att se till att informationen om den inre marknaden förbättras och anser att de två resultattavlorna är viktiga steg i denna riktning.

35.

Europaparlamentet understryker att de två resultattavlorna är sammankopplade och att det är viktigt att främja en samstämmig utveckling av dessa dokument. De har emellertid olika målgrupper och bör därför hållas åtskilda och ha olika uppsättningar indikatorer.

36.

Europaparlamentet anser att man regelbundet bör göra en översyn av de indikatorer som används samt förhållandet mellan de två resultattavlorna, för att anpassa dem till den inre marknadens utveckling samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

37.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/12

A.

Utbildning och fortbildning av hög kvalitet ger en rad olika fördelar förutom att de bidrar till att skapa arbetstillfällen och stärka konkurrenskraften, samt är viktiga inslag i det livslånga lärandet.

B.

Vi behöver utbilda människor till att bli självständiga, välinformerade personer som engagerar sig för social sammanhållning. Kvaliteten på undervisningen är en central faktor som bidrar till EU:s sociala och ekonomiska sammanhållning samt till att skapa arbetstillfällen, konkurrenskraft och tillväxtpotential i en alltmer globaliserad värld.

C.

Europeiska socialfonden kan spela en viktig roll för att främja utvecklingen på utbildningsområdet och bidra till att förbättra lärarutbildningen.

D.

Lärarutbildningens kvalitet sätter sin prägel på undervisningen. Den påverkar direkt elevernas kunskapsnivå och formar deras personlighet, i synnerhet under de första skolåren.

E.

De utmaningar som läraryrket står inför ökar i takt med att undervisningsmiljön blir alltmer sammansatt och heterogen. Dessa utmaningar omfattar utvecklingen inom informations- och kommunikationstekniken (IKT), förändringar av samhällsstrukturer och familjestrukturer samt en ökande mångfald i många skolor till följd av ökad invandring och framväxten av mångkulturella samhällen, att lärare genom skolornas ökade självständighet får fler arbetsuppgifter samt behovet av att ta större hänsyn till enskilda elevers inlärningsbehov.

F.

Det finns ett tydligt positivt samband mellan högkvalitativ lärarutbildning och goda elevresultat.

G.

Utbudet av information växer sig allt större, och tillvaron blir alltmer digital. Detta kräver en förmåga att effektivt använda medier och medieinnehåll på ett sätt som gagnar människors mål och behov. Medieutbildning är ett sätt att pedagogiskt hantera medier och bör göra att användarna kan tillägna sig ett kritiskt och eftertänksamt förhållningssätt till alla typer av medier.

H.

I EU är andelen kvinnor över 80 procent bland lärare på primärstadiet, och 97 procent bland förskollärare. På gymnasienivå är motsvarande andel bara 60 procent.

I.

Lärarutbildningens kvalitet har betydelse för andelen elever som slutar skolan i förtid och för äldre elevers läsförmåga.

J.

Utbildning på förskole- och primärstadiet har en särskilt avgörande inverkan på barns slutliga utbildningsnivå.

K.

Det finns mer än 27 olika utbildningssystem för lärare inom unionen, men de utmaningar som läraryrket står inför är i stort sett gemensamma för alla medlemsstater.

L.

Läraryrket är ett kall där tillfredsställelsen i arbetet måste vara hög för att bra personal ska stanna kvar.

M.

Det vore orättvist att lägga hela ansvaret för hur skolundervisningen ser ut på lärarna själva. Det ska framhållas att lärarnas förmåga att erbjuda samtliga elever en god utbildning, skapa en tolerant miljö och minska våldsbenägenheten är beroende av undervisningsförhållandena, tillgången på stödåtgärder, antalet elever med inlärningssvårigheter per klass, den sociala och kulturella skolmiljön, att familjer samarbetar och att det finns ett socialt stöd att tillgå. Samhällets engagemang för utbildning avgör till stor del hur engagerade lärarna själva är, och undervisningens kvalitet bestäms av samverkan mellan dessa båda faktorer.

N.

Vi måste göra vårt yttersta för att låta lärare känna att de utövar ett respekterat och värdefullt yrke, eftersom yrkesidentiteten till stor del är beroende av hur man upplever att andra ser på yrket.

O.

För att locka högpresterande sökande till läraryrket krävs ett högt socialt erkännande, hög status och hög lön.

P.

Lärare är betydelsefulla förebilder med en viktig social och utvecklande roll som går utöver traditionella ämnesgränser.

Q.

Målet ”lika möjligheter för alla” är förankrat i EG-fördraget, framför allt i artikel 13 som syftar till att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

R.

Skolornas kvalitet beror i stor utsträckning på hur stort utrymme de har att självständigt planera och styra sin verksamhet.

S.

Att idrottslärare har lämplig yrkesutbildning är mycket viktigt för barnens fysiska och mentala utveckling, och för att uppmuntra dem till sunda levnadsvanor.

1.

Europaparlamentet stöder eftertryckligen slutsatsen att en kvalitetshöjning av lärarutbildningen leder till kraftigt förbättrade resultat hos eleverna.

2.

Europaparlamentet anser att mer lärarutbildning av högre kvalitet tillsammans med en politik som syftar till att anta de bästa kandidaterna till läraryrket bör vara nyckelprioriteringar för alla utbildningsministerier.

3.

Europaparlamentet anser att ökade resurser till utbildning i första hand bör satsas på de områden som ger störst resultatförbättringar hos eleverna.

4.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste fästa större vikt vid lärarutbildningen och anslå mer resurser till denna om betydande framsteg ska kunna göras när det gäller att nå målen i Lissabonstrategins ”Utbildning 2010”, nämligen att höja utbildningskvaliteten och stärka det livslånga lärandet inom hela unionen.

5.

Europaparlamentet förespråkar eftertryckligen främjandet av en kontinuerlig och sammanhängande fortbildning för lärare under hela karriären. Parlamentet rekommenderar att alla lärare regelbundet bör ges akademisk och ekonomisk möjlighet, exempelvis genom statliga stipendier, att förbättra och uppdatera sina färdigheter och kvalifikationer samt sina pedagogiska kunskaper. Dessa fortbildningsmöjligheter bör vara utformade så att kvalifikationerna erkänns i samtliga medlemsstater.

6.

Europaparlamentet framhåller att det behövs mer dialog och utbyte av erfarenheter över gränserna. Detta gäller särskilt utbudet och nyttan av löpande fortbildning för lärare i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan.

7.

Europaparlamentet kräver att särskild uppmärksamhet ska riktas mot den inledande introduktionen av nyanställda lärare. Parlamentet uppmuntrar till utveckling av stödjande nätverk och handledarprogram där lärare med dokumenterad erfarenhet och kompetens kan spela en nyckelroll i utbildningen av nya kollegor och föra vidare kunskaper som förvärvats under framgångsrika karriärer, främja inlärning i grupp och bidra till att komma till rätta med bortfallsfrekvensen bland nyanställda. Parlamentet anser att lärarna kan hjälpa till att förbättra skolans resultat och den allmänna inlärningsmiljön genom att samarbeta och lära sig tillsammans.

8.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att lärarkårens sammansättning speglar samhällets sociala och kulturella mångfald på alla utbildningsstadier, samtidigt som målet också i fortsättningen måste vara att anställa och behålla de bästa lärarna, framför allt genom att göra yrket tillräckligt attraktivt.

9.

Europaparlamentet betonar den nära kopplingen mellan säkerställandet av att undervisning är ett attraktivt och tillfredställande yrke med goda karriärmöjligheter å den ena sidan och en framgångsrik rekrytering av motiverade, högpresterande nyutexaminerade och yrkesverksamma lärare å den andra sidan. Medlemsstaterna uppmanas att vidta ytterligare stimulansåtgärder för att få högpresterande personer att välja läraryrket.

10.

Europaparlamentet betonar den särskilda vikten av jämställdhetspolitik och av att se till att lärare på förskole- och primärstadierna håller en hög kvalitet och att de får det sociala och professionella stöd som deras ansvarsområden kräver.

11.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att lärare fortlöpande deltar i arbets- och diskussionsgrupper med anknytning till undervisningen. Sådana insatser bör stödjas av handledare och utbildningsmyndigheter. Möjligheten att kritiskt reflektera över undervisningen borde göra lärarna mer intresserade av sitt yrke, vilket i sin tur förbättrar deras prestation.

12.

Europaparlamentet understryker skolans stora betydelse för barns sociala förmåga och inlärning, liksom för att förse dem med kunskap och färdigheter som gör att de kan delta i demokratin. Det är viktigt att kvalificerade, kompetenta och erfarna lärare medverkar vid utvecklingen av verksamma utbildningsmetoder för lärarpedagogik.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sörja för att enbart idrottslärare med lämpliga kvalifikationer får undervisa i idrott i skolor som drivs i offentlig regi.

14.

Europaparlamentet understryker de påtagliga skillnader som finns när det gäller lärares genomsnittslöner, inte bara mellan olika medlemsstater utan också jämfört med nationella genomsnittslöner och BNP per capita. Parlamentet anser att lärare bör ges bra lönepaket som motsvarar deras viktiga roll i samhället och att åtgärder bör vidtas för att motverka problemet med att de bästa lärarna lämnar undervisningen för bättre betalda tjänster inom den privata sektorn, särskilt inom naturvetenskap och teknik.

15.

Europaparlamentet betonar att lärarna måste bli bättre rustade för att möta de nya krav som ställs på dem. Parlamentet noterar de utmaningar som utvecklingen inom IKT utgör för lärarna, men ser också möjligheterna med denna utveckling. Parlamentet anser att IKT-utbildning bör prioriteras under såväl grundutbildning som påföljande fortbildning för att garantera att lärarna har aktuella kunskaper om den senaste tekniska utvecklingen och hur den kan tillämpas i undervisningen, och de kunskaper som krävs för att utnyttja denna i klassrummet.

16.

Europaparlamentet anser att utbildningen bland annat bör syfta till att förse lärarna med den ram för nytänkande som de behöver för att låta miljöfrågor ta plats i undervisningen och i nya ämnesområden. Parlamentet förespråkar lokala seminarier inriktade på att uppfylla behov som upptäckts i specifika sammanhang, och kurser för medarbetare i enskilda skolor som vill genomföra konkreta projekt som tar hänsyn till den berörda skolans behov och specifika situation.

17.

Europaparlamentet framhåller att lärarrörlighet, samarbete och laganda skulle kunna stimulera till kreativa och nyskapande undervisningsmetoder och underlätta inlärningen genom att bästa praxis tillämpas.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka anslagen till stöd för lärarutbildning inom programmet för livslångt lärande, särskilt för lärarutbyte mellan skolor i angränsande länder och regioner. Rörlighet underlättar spridningen av idéer och bästa metoder inom undervisningen samt främjar bättre kunskaper i främmande språk och kännedom om andra kulturer. Lärarna bör ges bättre möjligheter till språkinlärning under hela sin karriär, vilket bland annat skulle maximera de möjligheter som EU:s program för rörlighet skapar.

19.

Europaparlamentet kräver att undervisning i mediekunskap blir ett prioriterat ämne vid lärarutbildningen och anser att de kurser i mediekunskap som redan finns bör bli en viktig byggsten i lärarnas grundutbildning.

20.

Europaparlamentet framhåller att Comenius och Comenius Regio-partnerskapen spelar en central roll i detta ramverk för lärarrörlighet.

21.

Europaparlamentet anser bestämt att undervisning i främmande språk bör ges från en mycket tidig ålder och att alla läroplaner för primärstadiet bör omfatta språkundervisning. Tillräckliga investeringar i rekrytering och utbildning av språklärare är nödvändigt för att nå detta mål.

22.

Europaparlamentet framhåller att alla lärare måste behärska sitt eget språk på en föredömligt hög nivå. Språket är ett oumbärligt verktyg för korrekt kunskapsöverföring och underlättar elevernas inlärning av övriga ämnen. Samtidigt utvecklar eleverna sin kommunikationsförmåga, som blir allt viktigare i en rad yrkesmässiga sammanhang.

23.

Europaparlamentet understryker att lärare i alla medlemsstaterna ska kunna uppvisa intyg på att de behärskar minst ett främmande språk.

24.

Europaparlamentet efterlyser insatser för att stärka lärarnas mediekompetens under, efter och utanför deras utbildning, inom ramen för medieutbildning och livslångt lärande, genom samarbete mellan offentliga organ och näringslivet.

25.

Europaparlamentet understryker att inget kan ersätta den tid som lärarna använder i klassrummet med eleverna och oroar sig för att ökad administration och mer pappersarbete kan minska både denna tid och den tid som ägnas åt att förbereda lektionerna.

26.

Europaparlamentet önskar se samhällsutbildning som ett obligatoriskt ämne såväl i lärarutbildningen som i skolan. Syftet är att både lärare och elever ska ha tillräckligt goda kunskaper om sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter och om EU för att kunna analysera och kritiskt bedöma aktuella politiska och sociala förhållanden och händelser.

27.

Europaparlamentet anser att varje skola har ett unikt förhållande till sitt lokalsamhälle och att skolornas ledning bör ha större beslutsrätt för att kunna ta itu med utmaningarna inom undervisningen och de undervisningskrav som präglar just deras miljö, i samarbete med föräldrar och lokala företrädare. Parlamentet framhåller att invandringen av människor med mycket olika bakgrund gör att lärarkåren behöver bli särskilt medveten om frågor och processer som påverkas av interkulturella faktorer. Detta gäller inte bara i skolan, utan också vid kontakter med elevernas familjer och lokalsamhällena, som är starkt präglade av denna mångfald.

28.

Europaparlamentet framhåller att Comeniusprogrammet har ytterst positiva följder för lärarna och för lokalsamhällena, i synnerhet i socialt och ekonomiskt utsatta områden, genom att det främjar integration och en större medvetenhet om de europeiska aspekterna på utbildningsområdet.

29.

Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas överenskommelse om att samarbeta för att stärka samordningen av politiken för lärarutbildning, särskilt genom den öppna samordningsmetoden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja denna möjlighet att lära av varandra och begär att parlamentet ska rådfrågas om tidsplanen och utvecklingen på detta område.

30.

Europaparlamentet understryker behovet av bättre statistik om lärarutbildning i hela unionen i syfte att uppmuntra till informationsutbyte, mer samarbete och utbyte av bästa praxis. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna, i samarbete med kommissionen, ska inrätta system där jämförbara uppgifter om lärarutbildningen för förskolan, grundskolan och gymnasiet ställs till förfogande.

31.

Europaparlamentet anser att en förutsättning för att kunna minska våldet i skolorna är att rektorer och föräldrar samarbetar närmare, och att man skapar de verktyg och metoder som krävs för att effektivt motverka fenomenet.

32.

Europaparlamentet framhåller vikten av en jämställdhetsmedveten pedagogik och att jämställdhetsaspekterna är betydelsefulla inslag i lärarutbildningen.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sprida kunskap om medlemsstaternas bästa praxis för projekt i skolans regi som förbättrar elevernas förmåga att ta makten över sina liv. Det kan handla om sund kost, idrott, hemkunskap och privatekonomisk planering.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera program för konfliktlösning i lärarutbildningen, så att lärarna får nya strategier för att lösa alla slags konflikter som kan uppstå i klassrummet och för att hantera våld och aggressivitet.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera grundläggande kunskaper om EU, dess institutioner och funktionssätt i lärarutbildningen, och sörja för att lärarkandidater kan genomföra studiebesök på EU:s institutioner.

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, samt till OECD, Unesco och Europarådet.

14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/18

A.

Bolognaprocessens mål är att skapa ett europeiskt område för högre utbildning fram till 2010, vilket inbegriper reformer på området för högre utbildning, avlägsnande av återstående hinder för studenters och lärares rörlighet samt förbättring av den högre utbildningens kvalitet, attraktionskraft och konkurrenskraft i Europa.

B.

Studenternas rörlighet och utbildningens kvalitet måste fortsätta att tillhöra de viktigaste aspekterna i Bolognaprocessen.

C.

Studentrörligheten ger upphov till nya kulturella, sociala och akademiska värderingar och skapar möjligheter till personlig utveckling, högre akademiska standarder och förbättrad anställbarhet på nationell och internationell nivå.

D.

Rörlighet är fortfarande ouppnåeligt för många studenter, forskare och annan personal, i synnerhet i de nya medlemsstaterna och främst på grund av bristen på finansiering, samtidigt som hindren är välkända och har påpekats upprepade gånger av de många berörda parter som har deltagit i diskussionen.

E.

Man bör särskilt beakta lämplig finansiering av studenternas lärande, levnadskostnader och rörlighet.

F.

Studenters rörlighet har länge varit en budgetprioritering för parlamentet, som även försöker säkerställa en rimlig finansieringsnivå för gemenskapsprogram på utbildningsområdet. Parlamentets bestämda ståndpunkt i denna fråga ledde till en ökning av de anslag till programmen Livslångt lärande och Erasmus Mundus som förhandlats fram inom ramen för den fleråriga budgetramen 2007–2013 och i de senaste budgetförfarandena, trots de nedskärningar som rådet gjort i kommissionens förslag.

G.

Det krävs tillförlitliga statistiska uppgifter om studentrörligheten för att man ska kunna observera, jämföra och utvärdera samt utveckla lämpliga strategier och åtgärder.

H.

Erkännandet av informellt och icke-formellt lärande är hörnstenen i en strategi för livslångt lärande, och vuxenutbildningens betydelse i denna process behöver erkännas.

I.

Valet att åka utomlands bör inte hindras av administrativa, ekonomiska eller språkliga barriärer.

J.

Rörlighet främjar inlärning av främmande språk och förbättrar kommunikationsförmågan generellt.

K.

Det är viktigt att snarast reformera och modernisera universiteten med avseende på kvalitet, kursstruktur, innovation och flexibilitet.

L.

Undervisningens kvalitet är lika viktig som forskningens och dessa områden är intimt förknippade. Därför bör undervisningen reformeras och moderniseras i hela EU.

M.

Olika nationella system för erkännande är ett stort hinder för likabehandling av studenter och för deras framsteg inom det europeiska området för högre utbildning och på den europeiska arbetsmarknaden.

N.

Rörligheten kan försvåras både av att genomgångna kurser inte erkänns fullt ut eller på rätt sätt och av bristande överensstämmelse mellan betyg.

O.

Det är brådskande att genomföra, samordna och främja en sammanhållen metod för alla länder som har undertecknat Bolognaprocessen.

P.

Bolognaprocessen måste leda till att en ny progressiv utbildningsmodell inrättas, som garanterar tillgång till utbildning för alla, där det huvudsakliga målet är att överföra kunskap och värderingar samt skapa ett hållbart samhälle för framtiden, präglat av självinsikt och befriat från sociala orättvisor.

1.

Europaparlamentet anser att ökad studentrörlighet och de olika utbildningssystemens kvalitet bör vara en prioritet i samband med fastställandet av Bolognaprocessens viktigaste mål efter 2010.

2.

Europaparlamentet betonar att man för att kunna uppnå studentrörlighet måste vidta åtgärder på olika politikområden. Vissa rörlighetsaspekter omfattar mer än enbart högre utbildning och berör sociala frågor, ekonomi samt invandrings- och viseringspolitik.

3.

Mot bakgrund av det begränsade manöverutrymmet till följd av de små marginaler som återstår i rubrik 1a i budgetramen välkomnar Europaparlamentet de insatser medlemsstaterna gör inom ramen för det mellanstatliga samarbetet för att förbättra utbildningens kvalitet och konkurrenskraft inom EU, i synnerhet genom att främja rörlighet samt garantera erkännande av kvalifikationer och kvalitetssäkring.

4.

Europaparlamentet är övertygat om att den samrådsmetod som används av alla berörda parter som deltar i processen bör fortsätta. Institutionerna såväl som studentföreträdarna bör ha ett nära samarbete i syfte att ta itu med de återstående hindren för rörlighet och problemen med kvaliteten och genomförandet av Bolognaprocessen.

5.

Europaparlamentet påpekar att man vid genomförandet av Bolognaprocessen särskilt bör eftersträva ett nära och intensivt samarbete och samordning med Europeiska området för forskningsverksamhet.

6.

Europaparlamentet understryker det akuta behovet av jämförbar och tillförlitlig statistik om studentrörlighet och studenternas socioekonomiska profil, t.ex. gemensamma indikatorer, kriterier och riktmärken, i syfte att komma till rätta med den rådande bristen på uppgifter och främja utbytet av bra metoder.

7.

Europaparlamentet uppmanar universiteten att förbättra kvaliteten på den information som ges, både till nya studenter och studenter som ska avsluta sin utbildning. Parlamentet uppmanar universiteten och de nationella Erasmuskontoren att samarbeta med studentorganisationer i syfte att förmedla all nödvändig information i tid. Parlamentet uppmanar universiteten att stödja studenternas rättigheter, i enlighet med de åtaganden de har gjort genom att ansluta sig till EUC (Erasmus University Charter).

8.

Europaparlamentet betonar att för att Bolognaprocessens mål ska kunna nås måste flödet av studenter och forskare vara ömsesidigt. Parlamentet understryker den obalans som råder i dag, särskilt den dåliga rörligheten till de medlemsstater som gick med i EU 2004 och 2007.

9.

Europaparlamentet påpekar att mentorskap har stor betydelse för att nya studenter ska integreras socialt, kulturellt och språkligt.

10.

Europaparlamentet betonar att bättre språkkunskaper är en viktig tillgång och en av anledningarna till studenters rörlighet och att det är viktigt att erbjuda nya studenter intensivkurser i språk före och/eller under Erasmusstudierna.

11.

Europaparlamentet uppmanar universiteten i Europeiska unionen att genomföra innovativa och långtgående metodiska reformer av kursplanerna. Ett ambitiöst innehåll av hög kvalitet och en omstrukturerad organisation är nödvändigt för att skapa studentrörlighet och större flexibilitet. Man bör införa en ”studieperiod med rörlighet” i samtliga examensprogram för att göra det möjligt för studenterna att studera utomlands.

12.

Europaparlamentet kräver att man uppmärksammar behovet av gemensamma europeiska doktorandprogram som främjar rörlighet för doktorander och inrättandet av ramar för en europeisk doktorsexamen.

13.

Europaparlamentet betonar den viktiga roll som lärarnas kvalitet spelar. Kvalificerade lärare inom alla studieområden och utveckling och fortbildning för lärare är nödvändigt för att attrahera studenter, för att höja effektiviteten och för att uppnå målen för Bolognaprocessen.

14.

Europaparlamentet upprepar på nytt behovet av ökad dialog över gränserna och utbyte av information och erfarenheter för att underlätta samordning av lärarutbildningen, även för låg- och mellanstadielärare, samt en effektiv och fortlöpande yrkesmässig utveckling.

15.

Europaparlamentet anser att studenter från mindre gynnade samhällsgrupper bör erbjudas särskilt stöd, t.ex. billigt och godtagbart boende. Ofta behövs extra stöd direkt efter ankomsten.

16.

Europaparlamentet föreslår att ett harmoniserat europeiskt student-id-kort skapas för att underlätta rörlighet och göra det möjligt för studenter att sänka sina kostnader för boende och uppehälle.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna att se till att möjligheterna till rörlighet blir rättvisa och lika för alla genom enkla, flexibla och öppna bidragsförfaranden och genom kompletterande ekonomiskt stöd för högkostnadsdestinationer och för de studenter som behöver det. Parlamentet anser att det är viktigt att studenter får detta stöd innan de reser, för att inte den ekonomiska bördan ska bli alltför tung.

18.

Europaparlamentet uppmärksammar att man i samband med den halvtidsöversyn av den fleråriga budgetramen som föreskrivs i den förklaring som åtföljer det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning av den 17 maj 2006, skulle kunna överväga att utöka den planerade finansieringsramen för programmen inom utbildningsområdet, och framför allt för Erasmusstipendierna, beroende på resultaten av övervakningen och utvärderingen av programmen.

19.

Europaparlamentet påpekar att man bör införa och stödja nya sätt att finansiera studentrörligheten, t.ex. räntefria lån och överförbara lån.

20.

Europaparlamentet uppmanar de europeiska universiteten att samarbeta med den privata sektorn (t.ex. ekonomiska organisationer eller näringslivsorganisationer som handelskamrar) i syfte att finna nya effektiva mekanismer för medfinansiering av studentrörligheten vid olika steg i utbildningen (kandidat, magister och doktor), och därigenom höja utbildningssystemens kvalitet.

21.

Europaparlamentet föreslår att en givande dialog och ett ömsesidigt utbyte bör inledas mellan företag och universitet i syfte att skapa innovativa partnerskap och undersöka nya samarbetssätt.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med genomförandet av de europeiska referensramarna (Bolognaprocessens referensram för kvalifikationer, den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande, de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring samt konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning) i syfte att skapa det europeiska området för högre utbildning.

23.

Europaparlamentet betonar därför att man så snart som möjligt bör genomföra det heltäckande, enhetliga och effektiva systemet för överföring av studiemeriter, ECTS. Det bör finnas en gemensam ram som gör det lätt att överföra studenters och forskares meriter inom hela Europa.

24.

Europaparlamentet betonar att trestegssystemet (kandidat, magister och doktor) kan bli mer flexibelt, särskilt om man använder systemet ”4 + 1” i stället för ”3 + 2” för första och andra steget. För vissa studier kan detta vara mer lämpligt för att öka akademikernas rörlighet och anställbarhet.

25.

Europaparlamentet anser att ECTS-poäng bör beviljas för praktik och andra informella och icke-formella erfarenheter som erkänns av universiteten, och att dessa erfarenheter bör erkännas som en integrerad del av kursplanerna.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas behöriga myndigheter och de europeiska universiteten att uppmuntra och främja utbytet av bästa metoder och medvetandehöjande initiativ.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta viseringsförfarandena och minska kostnaderna för rörliga studenter, särskilt när det gäller medlemsstater och kandidatländer i östra EU, i enlighet med EU:s direktiv om viseringar.

28.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/22

A.

För att förbättra lagstiftningens kvalitet blir det i allt högre grad nödvändigt att till kommissionen delegera utvecklingen av lagstiftningens icke väsentliga och mer tekniska aspekter, liksom den snabba anpassningen av densamma för att ta hänsyn till tekniskt framåtskridande och ekonomiska förändringar. Delegeringen av befogenheter måste underlättas genom att lagstiftaren ges de institutionella medlen att kontrollera hur dessa befogenheter utövas.

B.

Hittills har unionens lagstiftare inte haft någon annan möjlighet än att tillämpa artikel 202 i EG-fördraget för att utföra sådan delegering. Tillämpningen av bestämmelsen har emellertid inte varit tillfredsställande eftersom den avser kommissionens genomförandebefogenheter och de kontrollförfaranden som sådana befogenheter är föremål för och som rådet fastställer genom enhälligt beslut efter att endast ha hört parlamentet. Dessa kontrollförfaranden bygger i allt väsentligt på verksamheten i kommittéer som består av statstjänstemän från medlemsstaterna, och parlamentet var utestängt från alla sådana förfaranden fram till antagandet av rådets beslut av den 28 juni 1999, ändrat genom beslut 2006/512/EG.

C.

I och med artikel 2.2 i kommittébeslutet införs åtgärder om det i en grundläggande rättsakt som har antagits genom medbeslutande föreskrivs åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av den rättsakten, bland annat genom att stryka vissa av dessa delar eller komplettera rättsakten med nya icke väsentliga delar. Det är upp till unionens lagstiftare att i varje enskilt fall fastställa de väsentliga delarna av respektive lagstiftningsakt, som kan ändras endast genom ett lagstiftningsförfarande.

D.

Genom kommittébeslutet omfattas vad som benämns ”lagstiftningsliknande” åtgärder av ett föreskrivande förfarande med kontroll enligt vilket parlamentet medverkar fullt ut i kontrollen av sådana åtgärder och kan motsätta sig utkast till åtgärder från kommissionen vilka överskrider de genomförandebefogenheter som anges i den grundläggande rättsakten eller ett utkast som inte är förenligt med den grundläggande rättsaktens syfte eller innehåll eller som inte respekterar subsidiaritets- eller proportionalitetsprincipen.

E.

Det nya förfarandet garanterar demokratisk kontroll av genomförandeåtgärder när de är lagstiftningsliknande till sin natur genom att jämställa de två medlagstiftarna – parlamentet och rådet – och därigenom undanröjs en av de allvarligaste aspekterna av det demokratiska underskottet i unionen. Kommittébeslutet kommer att göra det möjligt att delegera lagstiftningens mest tekniska aspekter och anpassningen av densamma till kommissionen för att därigenom se till att lagstiftaren koncentrerar sig på de väsentliga aspekterna och på att förbättra gemenskapsrättens kvalitet.

F.

Det nya föreskrivande förfarandet med kontroll är inte frivilligt utan obligatoriskt när genomförandeåtgärderna har de särdrag som anges i artikel 2.2 i kommittébeslutet.

G.

Den nuvarande anpassningen av regelverket till det nya kommittébeslutet är ännu inte fullbordad, eftersom det fortfarande finns rättsakter som föreskriver genomförandeåtgärder för vilka det nya föreskrivande förfarandet med kontroll bör tillämpas.

H.

Inte bara genomförandeåtgärder som hittills omfattats av det föreskrivande förfarandet, utan även vissa åtgärder som omfattas av förvaltnings- eller samrådsförfarandena kan omfattas av kraven i artikel 2.2 i kommittébeslutet.

I.

Med Lissabonfördraget införs en normhierarki och införs begreppet ”den delegerade akten”, då det ”genom en lagstiftningsakt … till kommissionen delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten”. Genom Lissabonfördraget behandlas även genomförandeakter på ett nytt sätt och medbeslutande mellan parlamentet och rådet föreskrivs som förfarandet för att anta förordningen om medlemsstaternas kontroll över genomförandeakter.

J.

Genomförandet av de motsvarande bestämmelserna i Lissabonfördraget kommer att kräva en intensiv och komplex förhandlingsprocess mellan institutionerna. Den nuvarande anpassningsprocessen bör därför slutföras snarast möjligt och i alla händelser innan Lissabonfördraget träder i kraft.

K.

Om Lissabonfördraget träder i kraft blir det nödvändigt att genomföra en ny – mer komplex – anpassning av regelverket till bestämmelserna i artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om delegering av lagstiftning. Även om definitionen av en delegerad akt i Lissabonfördraget liknar begreppet ”lagstiftningsliknande” åtgärd, som ingår i kommittébeslutet, är de båda begreppen inte identiska och förfarandesystemen i de båda rättsakterna är helt olika. Det nuvarande anpassningsarbetet kan därför inte anses utgöra något exakt prejudikat för framtiden.

L.

Av samma skäl kan resultaten av den pågående anpassningen av de respektive enskilda rättsakterna inte betraktas som ett prejudikat för framtiden.

M.

Det ter sig ändamålsenligt att institutionerna enas om en standardpassage för delegerade akter vilken kommissionen konsekvent skulle infoga i utkastet till lagstiftningsakt, även om det fortfarande skulle stå lagstiftaren fritt att ändra den. Det är nödvändigt att genom medbeslutande anta förordningen om medlemsstaternas kontroll av genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av lämpliga artiklar i EG-fördraget för parlamentet lägga fram lagstiftningsförslag för att slutföra kommittéförfarandeanpassningen. Parlamentet begär att dessa förslag utarbetas mot bakgrund av institutionernas diskussioner och att i synnerhet förteckningen över lagstiftningsakter i bilagan till denna resolution tas upp.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram de motsvarande lagstiftningsförslagen så att de återstående rättsakterna anpassas till kommittébeslutet, särskilt de som förtecknas i bilagan till denna resolution.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram, ifall de nuvarande anpassningsförfarandena inte avslutas innan Lissabonföredraget träder i kraft, de relevanta lagstiftningsförslag som behövs för att anpassa de rättsakter som då ännu inte har anpassats till det nya systemet enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla händelser, efter Lissabonfördragets ikraftträdande, lägga fram de relevanta lagstiftningsförslag som behövs för att anpassa gemenskapens hela regelverk till det nya systemet.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram utkastet till lagstiftningsförslag till förordning om i förväg fastställda allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, i enlighet med artikel 291.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

6.

Europaparlamentet begär att parlamentet avsätter ytterligare resurser för alla kommittéförfaranden, inte bara under den pågående övergångsperioden, utan även som en förberedelse inför ett eventuellt ikraftträdande av Lissabonfördraget, i syfte att säkerställa att alla kommittéförfaranden mellan de tre institutionerna fungerar tillfredsställande.

7.

Europaparlamentet bekräftar att dessa uppmaningar innebär att subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter respekteras.

8.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och den åtföljande förteckningen till kommissionen och rådet och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/26

A.

I dagens läge finns det nationell reglering och EU-reglering av finansiella marknader som direkt eller indirekt gäller för hedgefonder och private equity, dock inte uteslutande.

B.

Medlemsstaterna och kommissionen bör se till att denna reglering genomförs och tillämpas på ett konsekvent sätt. Alla ytterligare ändringar av existerande lagstiftning bör bli föremål för en fullgod kostnadsnyttoanalys och vara icke-diskriminerande.

C.

Kommissionen har inte svarat positivt på parlamentets alla tidigare synpunkter, inbegripet dem i ovannämnda resolutioner av den 15 januari 2004, 27 april 2006, 11 juli 2007 och 13 december 2007.

D.

Hedgefonder och private equity är av väldigt olika karaktär, och det finns inte någon entydig definition för någon av dem, men båda är investeringsinstrument som snarare utnyttjas av avancerade investerare än av privata konsumenter och småföretagare. De kan inte på ett lämpligt sätt behandlas som en enda kategori när det gäller produktspecifik reglering.

E.

Hedgefonder och private equity är allt viktigare alternativa investeringsverktyg som inte bara står för en betydande och ökande andel av de globala förvaltade tillgångarna utan som också höjer finansmarknadernas effektivitet genom att skapa nya placeringsmöjligheter.

F.

Flera globala, EU-baserade och nationella institutioner har analyserat potentiella problem kring hedgefonder och private equity, och detta långt före dagens finanskris, när det gäller finansiell stabilitet, standarder för riskhantering, överdriven belåning (hävstångseffekt) och värdering av illikvida och komplexa finansiella instrument.

G.

Slutsatserna från den analys som forumet för finansiell stabilitet genomförde 2007 var att problematiken kring finansiell stabilitet lämpligast skulle tas itu med genom förstärkt tillsyn över alla aktörer.

H.

I sin rapport om den globala finansiella stabiliteten (”Global Financial Stability Report”) från april 2008 drog Internationella valutafonden (IMF) slutsatsen att man kollektivt har misslyckats med att uppskatta den skuldnivå som en lång rad institut – banker, återförsäkrare av obligationslån (monolinebolag), statsstödda enheter och hedgefonder – uppnått och de risker som förknippas med en okontrollerad avveckling.

I.

För att förverkliga Lissabonagendan krävs långfristiga investeringar i tillväxt och sysselsättning.

J.

Sådana långsiktiga investeringar kräver välfungerande stabila finansiella marknader i EU och globalt för att kunna bidra till den reala ekonomin och detta kan endast uppnås genom att se till att det i EU finns en konkurrenskraftig och innovativ finansbransch.

K.

Hedgefonder och private equity skapar i många fall likviditet, främjar marknadsdiversifiering och marknadseffektivitet genom att skapa efterfrågan på innovativa produkter samt understöder prisbildningsprocessen.

L.

En ytterligare förutsättning för finansiell stabilitet är bättre samarbete mellan tillsynsorgan, även globalt, något som i sin tur kräver fortlöpande förbättringar av EU:s nuvarande tillsynsarrangemang, med regelbundet informationsutbyte och ökad transparens i institutionella investerares verksamhet.

M.

Kommissionen bör undersöka möjligheterna att reglera offshore-marknadsaktörer globalt.

N.

Lämplig transparensnivå gentemot investerare och tillsynsmyndigheter är avgörande för att skapa sådana välfungerande och stabila finansmarknader och för att främja konkurrensen mellan marknadens aktörer och produkter.

O.

Kommissionen bör övervaka och analysera effekterna av den verksamhet som bedrivs av hedgefonder och private equity och överväga att lägga fram ett direktiv om minimiregler för transparensen kring investeringars finansiering i framtiden, riskhantering, bedömningsmetoder, chefskvalifikationer och möjliga intressekonflikter samt öppen redovisning av ägarstrukturer och registrering av hedgefonder.

P.

För att tillgodose behovet av att övervaka marknaden i tillsynssyfte bör behöriga tillsynsmyndigheter få tillgång till information om hedgefonders exponering och lån, utan att detta skapar överdrivna bördor.

Q.

Fondbranschen förväntas att i högre grad omfattas av bindande åtgärder för företagsstyrning i syfte att åstadkomma större transparens som också måste tillkomma allmänheten. Kontrollmekanismer bör förbättras.

R.

Medlemsstaterna bör utnyttja bästa praxis för att se till företagspensioner som förvärvats av anställda skyddas vid konkurser.

S.

Kommissionen bör överväga att i definitionen av ”försiktighetsprincipen”, där principen finns införlivad i existerande gemenskapslagstiftning, även ta med kravet att investerarna kontrollerar att de alternativa investeringsfonder i vilka de investerar respekterar tillämplig lagstiftning och lever upp till branschens standarder för bästa praxis.

T.

De många olika definitionerna av ”private placement” i medlemsstaterna utgör ett hinder för den inre marknaden och skapar incitament för spridning av högriskprodukter till marknaden för privatpersoner och småföretagare.

U.

En samlingswebbplats för uppförandekoder bör skapas, inbegripet en förteckning över de företag som följer koderna, och redovisningar och förklaringar från dem som inte följer koderna. Skälen till att koderna inte följs kan också vara lärorika. Denna webbplats bör inrättas för EU och främjas internationellt.

V.

I Global Financial Stability Report från april 2008 varnade IMF för att marknaden för företagslån framstår som utsatt då fallissemangen kommer att öka, på grund av såväl makroekonomiska som strukturella faktorer.

W.

De ökande private equity-transaktionerna under senare tid har lett till betydligt fler anställda vars arbeten i slutändan kontrolleras av private equity-fonder. Därför bör vederbörlig hänsyn tas till befintlig nationell arbetslagstiftning och gemenskapens arbetslagstiftning (särskilt direktiv 2001/23/EG) som utarbetades när så inte var fallet. Nationell arbetslagstiftning och gemenskapens arbetslagstiftning bör gälla på icke-diskriminerande basis, med en rättvis och korrekt behandling av alla ekonomiska aktörer med liknande ansvar gentemot sina anställda.

X.

Enligt flera rättssystem betraktas hedgefonder och private equity som äger och kontrollerar företag inte som arbetsgivare och är därför befriade från de rättsliga åtaganden som gäller för arbetsgivare.

Y.

Vid extrema låneskulder får företagen en högre riskprofil.

Z.

Som i många andra fall kan intressekonflikter uppstå från hedgefonders och private equitys affärsmodeller eller från förhållandena mellan dessa verktyg och andra aktörer på de finansiella marknaderna. Ansträngningar för att förstärka befintlig gemenskapslagstiftning bör inte vara begränsade till hedgefonder och private equity och bör vara förenliga med globala standarder såsom IOSCO-principerna för fondföretags och marknadsmellanhänders hantering av intressekonflikter.

AA.

Ersättningssystemen för hedgefond- och private equity-förvaltare kan leda till olämpliga incitament som i sin tur leder till oansvarigt risktagande.

AB.

Hedgefonder fanns bland dem som investerade i de komplexa strukturerade produkter som blev en faktor i kreditkrisen, och därigenom ådrog sig förluster liksom andra investerare.

AC.

För att minimera risken för framtida finanskriser, och mot bakgrund av det starka samspelet över marknader och mellan marknadsaktörer samt målet om lika villkor över gränserna och mellan reglerade och oreglerade marknadsaktörer, är flera initiativ på gång, inom EU och på global nivå, inbegripet en översyn av kapitalkravsdirektiven och ett förslag för ett direktiv om kreditvärderingsinstitut, i syfte att säkerställa en mer konsekvent och harmoniserad reglering över hela linjen.

AD.

Principbaserad reglering är det lämpliga angreppssättet för reglering av finansmarknaderna, då detta gör det lättare att hålla jämna steg med marknadsutvecklingen.

AE.

Det finns ett handlingsbehov på EU-nivå på grundval av följande sju principer för finansiella institut och marknader:

AF.

Sådana åtgärder skulle skapa en universell och heltäckande rättslig grund som omfattar alla finansiella institut över en viss storlek, med ömsesidigt beaktande av internationell tillsyns- och regleringspraxis.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artiklarna 44, 47.2 eller 95 i EG-fördraget och före utgången av 2008 förelägga parlamentet ett eller flera förslag till rättsakt som täcker alla relevanta aktörer på finansmarknaderna, inbegripet hedgefonder och private equity, i enlighet med de sju principerna i skäl AE och de detaljerade rekommendationerna nedan.

2.

Europaparlamentet bekräftar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

3.

Europaparlamentet anser att förslagets ekonomiska konsekvenser bör täckas av EU:s budgetanslag.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/34

A.

Alternativa investeringsinstrument såsom hedgefonder och private equity kan erbjuda förmögenhetsförvaltare nya diversifieringsfördelar, öka marknadens likviditet, ge investerarna möjligheter till hög avkastning, bidra till prisbildningsprocessen, riskdiversifiering och finansiell integration samt förbättra marknadseffektiviteten.

B.

Hedgefonder och private equity är distinkta investeringsinstrument som skiljer sig åt när det gäller investeringens karaktär och investeringsstrategi.

C.

EU-baserade hedgefonder och private equity behöver en lagstiftningsram som tar hänsyn till deras innovativa strategier så att de kan förbli internationellt konkurrenskraftiga samtidigt som effekterna av en eventuell negativ marknadsdynamik mildras. Det finns en risk för att produktspecifik lagstiftning skulle kunna bli oflexibel och kväva innovationen.

D.

Hedgefonder och private equity vars förvaltningsbolag har sitt säte i EU måste uppfylla befintlig och framtida gemenskapslagstiftning. Även företag som är baserade utanför EU måste uppfylla denna lagstiftning för viss verksamhet.

E.

Hedgefonder, hedgefondförvaltare och private equity-bolag inom EU omfattas av gällande lagstiftning, framför allt om marknadsmissbruk. De omfattas även indirekt av regleringar, dels via motparterna och dels då relaterade investeringsprodukter i reglerade instrument säljs.

F.

I vissa medlemsstater lyder hedgefonder och private equity under nationella bestämmelser och olika former av genomförande av befintliga EU-direktiv. Dessa olikartade nationella bestämmelser skapar risk för fragmenterad reglering på den inre marknaden, något som skulle kunna begränsa den gränsöverskridande utvecklingen av denna verksamhet i Europa.

G.

Direktiv tycks vara det lämpligaste rättsliga instrumentet för att ta itu med frågor i samband med hedgefonder och private equity. En analys och bedömning av konsekvenserna för hedgefonder och private equity av lagstiftning som redan har trätt i kraft i medlemsstaterna och i EU bör föregå varje direktiv om transparens. En sådan lagstiftning bör vara utgångspunkten för en harmonisering. De nuvarande bestämmelserna kan behöva anpassas men man bör undvika ändringar som medför obefogade skillnader.

H.

En av de viktigaste frågorna är behovet av och analysen av transparens och de fall då transparensen kan förbättras. Transparensbehovet rymmer flera aspekter, som hedgefondernas, och alltefter omständigheterna private equitys, transparens gentemot de företag vars aktier de förvärvar eller äger, liksom gentemot mäklare, institutionella investerare såsom pensionsfonder eller banker, icke-professionella investerare, affärspartner och reglerande organ och myndigheter. Ett av de största problemen när det gäller transparens är förhållandet mellan å ena sidan hedgefonder och alltefter omständigheterna private equity och å andra sidan de företag vilkas aktier de förvärvar eller äger.

I.

Erfarenheterna från Förenta staterna är att lagstiftningen om informationsfrihet har utnyttjats av konkurrenter för att få reda på investeringsdetaljer om fonder på en nivå som endast var avsedd för investerarna, vilket har skadat både investerarna och fonden.

J.

Ett inkonsekvent genomförande av transparensdirektivet har lett till skilda transparensnivåer inom EU och till för höga kostnader för investerare.

K.

Transparens är ett nödvändigt villkor för investerares förtroende och förståelse för komplexa finansiella produkter och bidrar därför till ett optimalt funktionssätt för de finansiella marknaderna och stabiliteten på dessa. Transparens är ett komplement till, och inte en ersättning för tillbörlig aktsamhet.

L.

Dagens subprimekris kan inte primärt tillskrivas en viss enskild sektor. Det kommer att ta lång tid att fullt ut förstå de samlade orsakerna till och följderna av denna kris. Det finns många orsaker till krisen, bl.a.

M.

Gemenskapslagstiftningen föreskriver mekanismer som kommittéförfaranden och Lamfalussyförfaranden, som med hjälp av genomförandebestämmelser medger flexibla reaktioner på förändringar i affärsklimatet. Detta system kommer att förbättras genom instrumentet för delegerade akter i Lissabonfördraget.

N.

Ett flertal olika hedgefonder och private equity-initiativ och organisationer såsom International Organisation for Securities Commissions (IOSCO), Internationella valutafonden, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt branschorgan, bland dem även organ med anknytning till hedgefonder och private equity, har infört principer och bästa praxis, vilka skulle kunna komplettera och tjäna som förebilder för gemenskapslagstiftningen. Förutom att uppfylla EU:s lagstiftning bör företag och företagarorganisationer uppmuntras att ansluta sig till dessa koder enligt principen ”följ eller förklara”, och närmare uppgifter om huruvida koderna följts och hur detta förklarats bör offentliggöras och bedömas i vederbörlig ordning.

O.

OTC-instrument bör handlas via öppnare eller synligare handelssystem för att i så hög grad som möjligt utnyttja löpande marknadsprissättning och för att ge en indikation på eventuella ägarförändringar. Ett mer allmänt avvecklingssystem för OTC-instrument är intressant av tillsyns- och riskbedömningsskäl. För att lika villkor på global nivå ska kunna garanteras bör dock alla nya system införas på internationell basis.

P.

Branschövergripande övervakning och rapportering spelar en viktig roll när det gäller att ta allmänhetens oro på allvar och för att förstå de ekonomiska konsekvenserna av private equity. Privata och offentliga bolag är redan ålagda att samråda med sina anställda i frågor som påverkar dem. Parlamentet betonar att man inte får skapa någon obalans mellan den affärsinformation som krävs av private equity-bolag och den som krävs av andra privata bolag.

Q.

Produktrelaterad lagstiftning förefaller inte vara den rätta typen av reglering för att hantera denna innovativa sektor.

R.

En central webbplats (”one-stop-shop”) för alla uppförandekoder skulle vara till stor nytta och bör skapas för EU och marknadsföras internationellt. Denna webbplats skulle innehålla en förteckning över de marknadsaktörer som uppfyller uppförandekoderna, deras offentliggjorda information och förklaringar till varför koderna inte följts. Skälen till varför företag inte följer uppförandekoderna kan också vara lärorika.

S.

Det finns ett behov av att övervinna hindren för gränsöverskridande distribution av alternativa investeringar genom att inrätta en europeisk private placement-ordning för institutionella investerare.

T.

När det gäller private equity måste kostnaderna för varje ytterligare redovisningskrav, särskilt om det gäller mer frekvent redovisning, vara motiverade och stå i proportion till nyttan av dem. Under alla omständigheter behövs det en starkare koppling mellan ersättningspaket och långsiktiga resultat.

U.

Inget förslag håller på att utarbetas på detta område.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på grundval av artiklarna 44, 47.2 eller 95 i EG-fördraget, beroende på ämnesområde, för parlamentet lägga fram ett eller flera lagstiftningsförslag om hedgefonders och private equitys transparens. Dessa förslag bör utformas mot bakgrund av interinstitutionella diskussioner och i enlighet med de detaljerade rekommendationer som bifogas.

2.

Europarlamentet bekräftar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

3.

Europaparlamentet anser att de begärda förslagen inte får några ekonomiska konsekvenser.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/41

A.

Framställningsprocessen är utomordentligt viktig eftersom den ger enskilda personer möjlighet att göra Europaparlamentet uppmärksamt på problem som direkt berör dem och som hör till unionens verksamhetsområde.

B.

Utskottet för framställningar bör ständigt sträva efter att öka sin effektivitet för att bättre tjäna EU-medborgarna och möta deras förväntningar.

C.

Trots att det har skett stora framsteg i utvecklingen av unionens strukturer och politik under denna period upplever medborgarna ofta brister i tillämpningen av unionens politik och program som påverkar dem direkt.

D.

Enligt EG-fördraget har EU-medborgare rätt att inge framställningar till Europaparlamentet, men de kan också kanalisera sina klagomål till andra EU-institutioner eller organ, särskilt kommissionen.

E.

Åtgärder för att främja och informera om medborgarnas rätt att inge framställningar till Europaparlamentet är alltid nödvändiga på nationell nivå för att väcka allmänhetens intresse och i synnerhet för att undvika en sammanblandning mellan olika klagomålsförfaranden.

F.

Medlemsstaterna ansvarar för tillämpningen av gemenskapens förordningar och direktiv och får delegera detta ansvar till regionala och lokala politiska myndigheter i enlighet med sin konstitutionella ordning.

G.

Europaparlamentet har rätt att, med beaktande av den viktiga subsidiaritetsprincipen, utöva demokratisk tillsyn över unionens politik för att se till att unionens lagar genomförs och tolkas korrekt och fyller det syfte för vilket de utformades, debatterades och antogs av unionens behöriga institutioner.

H.

EU-medborgare och personer bosatta i unionen kan aktivt medverka i denna tillsyn genom att utöva sin rätt att inge framställningar till parlamentet i vetskap om att de kommer att behandlas och utredas av ansvarigt utskott och besvaras på lämpligt sätt.

I.

De befintliga fördragen innehåller redan åtaganden om att som grundläggande europeiska samhällsvärderingar respektera mänsklig värdighet, frihet, demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, jämställdhet och minoriteters rättigheter. De nya fördragen om Europeiska unionen och Europeiska unionens funktionssätt kommer, om de ratificeras av alla 27 medlemsstater, att förstärka åtagandena ytterligare genom införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna, bestämmelsen om att unionen ska ansluta sig till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och införandet av en rättslig grund för medborgares lagstiftningsinitiativ och ett särskilt förvaltningsrättsligt system för EU-institutionerna.

J.

I artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen fastställs förfaranden varigenom unionen kan vidta åtgärder mot medlemsstater som allvarligt och ihållande bryter mot de principer som ligger till grund för unionen och som fastställs i artikel 6 i samma fördrag.

K.

I detta sammanhang erinras om att EU-medborgare ofta inger framställningar till parlamentet för att få upprättelse om de upplever att deras fördragsenliga rättigheter har kränkts och om de anser att tillgängliga rättsmedel är olämpliga, ogenomförbara, tar för lång tid eller, vilket ofta är fallet, är för kostsamma.

L.

Utskottet för framställningar har som ansvarigt utskott inte bara skyldighet att svara på enskilda framställningar, utan ska även försöka hitta praktiska lösningar på framställarnas problem, inom en lämplig tidsram. Detta är huvudsyftet med dess arbete.

M.

Lösningar på framställarnas problem är i allmänhet ett resultat av ett lojalt samarbete mellan utskottet för framställningar, å ena sidan, och kommissionen, medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter, å andra sidan, som tillsammans kan erbjuda lösningar utanför domstol.

N.

Ibland saknas dock en tydlig vilja från medlemsstaters och regionala eller lokala myndigheters sida att hitta praktiska lösningar på de problem som tas upp av framställarna.

O.

Även om framställarnas påståenden inte alltid är välgrundade har framställarna rätt att förvänta sig en förklaring och ett svar från det ansvariga utskottet.

P.

Förstärkt interinstitutionell samordning bör göra omstyrningen av otillåtliga framställningar till nationella myndigheter mer effektiv.

Q.

Framställningarna får förklaras vara otillåtliga om de inte hör till Europeiska unionens verksamhetsområde. Framställningsprocessen ska inte utnyttjas av medborgarna som ett sätt att överklaga beslut som har fattats av behöriga nationella rättsliga eller politiska myndigheter och som de ogillar.

R.

Det är viktigt att parlamentet ser till att det har vad som krävs i fråga om faktisk auktoritet, regler, förfaranden och resurser för att effektivt och inom rimlig tid svara på ingivna framställningar.

S.

Framställningsprocessen kan bidra positivt till bättre lagstiftning genom att identifiera områden som tas upp av framställarna där den befintliga EU-lagstiftningen är svag eller inte fyller avsedda mål. Sådana situationer kan åtgärdas genom att de berörda rättsakterna ändras med det berörda lagstiftningsutskottets medverkan och under dess ledning.

T.

Framställningsprocessen bidrar också på ett betydande sätt till att identifiera fall där medlemsstaterna inte tillämpar gemenskapslagstiftningen på rätt sätt, vilket ofta leder till att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande i enlighet med artikel 226 i EG-fördraget.

U.

Syftet med överträdelseförfarandet är att se till att den berörda medlemsstaten följer befintlig gemenskapslagstiftning. Endast kommissionen kan fatta beslut om att inleda ett förfarande. Det finns ingen bestämmelse om att parlamentet ska vara direkt inblandat i denna process. Ungefär en tredjedel av överträdelserna rör emellertid frågor som har tagits upp i framställningar ingivna till parlamentet.

V.

Även om ett överträdelseförfarande bekräftar att en överträdelse har ägt rum är det inte säkert att detta direkt leder till att enskilda framställare får upprättelse, vilket skadar medborgarnas förtroende för EU-institutionernas kapacitet att uppfylla deras förväntningar.

W.

Under 2007, då antalet ledamöter i utskottet ökade från 25 till 40, registrerade parlamentet 1 506 framställningar (vilket var en ökning med 50 procent jämfört med 2006), varav 1 089 förklarades tillåtliga.

X.

Under 2007 deltog totalt 159 framställare i framställningsutskottets sammanträden, förutom många andra som närvarade för att följa förhandlingarna.

Y.

Sex studiebesök organiserades under 2007 till Tyskland, Spanien, Irland, Polen, Frankrike och Cypern. Dessa besök ledde till rapporter och rekommendationer som senare skickades till alla berörda parter och framför allt till framställarna.

Z.

Nio fulltaliga utskottsmöten hölls då mer än 500 enskilda framställningar diskuterades, med värdefullt bistånd från företrädare för kommissionen. Samtliga framställare informerades om vad man kommit fram till under utskottsmötena.

AA.

Följande frågor är av störst intresse för EU-medborgarna enligt vad som framkommer i framställningsprocessen: miljö och miljöskydd, inbegripet brister i direktivet om miljökonsekvensbedömning, vattenramdirektivet, dricksvattendirektivet, avfallsdirektiven, livsmiljödirektivet, fågeldirektivet, penningtvättsdirektivet m.fl., samt en allmän oro över föroreningar och klimatförändring, enskildas rättigheter och privat äganderätt, finansiella tjänster, arbetstagares fria rörlighet och rättigheter, inbegripet pensionsrättigheter och andra socialförsäkringsbestämmelser, fri rörlighet för varor och beskattning, erkännande av yrkeskvalifikationer, etableringsfrihet, samt diskriminering på grund av nationalitet eller kön eller diskriminering av minoritetsgrupper.

AB.

Innehållet i framställningarna och behandlingen av dem under 2007 berörde viktiga samtidsfrågor som klimatförändring, förlust av biologisk mångfald, vattenbrist, reglering av finansiella tjänster och Europeiska unionens energiförsörjning.

AC.

Det har etablerats permanenta och konstruktiva förbindelser mellan Europeiska ombudsmannen, som ansvarar för att utreda medborgarnas klagomål om administrativa missförhållanden inom EU-institutionerna, och utskottet för framställningar, som regelbundet rapporterar till parlamentet om ombudsmannens årsrapport och om särskilda rapporter, som är Europeiska ombudsmannens sista åtgärd om hans rekommendationer inte följs, varav en offentliggjordes 2007.

AD.

En begäran från det ansvariga utskottet i juni 2005 om tillstånd att utarbeta ett betänkande om en särskild rapport från ombudsmannen till parlamentet om administrativa missförhållanden inom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning avslogs genom ett beslut av talmanskonferensen den 15 november 2007.

AE.

I framtiden kommer EU-medborgarna att bli ännu mer delaktiga i Europeiska unionens verksamhet och arbete, särskilt genom det ”medborgarinitiativ” som det föreskrivs om i Lissabonfördraget och som, om det fördraget ratificeras av samtliga 27 medlemsstater, kommer att innebära att en grupp enskilda medborgare från flera medlemsstater som uppgår till minst en miljon personer har rätt att kräva nya lagförslag. Detta förutsätter att särskilda förfaranden införs som omfattar kommissionen, till vilken sådana förslag först ska ställas, men även Europaparlamentet och rådet.

AF.

Om framställningsutskottets verksamhet är effektiv och ändamålsenlig sänder detta en tydlig signal till medborgarna att deras berättigade intressen beaktas, och detta skapar ett verkligt band mellan medborgarna och EU. Om det å andra sidan förekommer oacceptabla förseningar och medlemsstaterna är ovilliga att genomföra de krävda rekommendationerna i enlighet med gemenskapslagstiftningen, blir avståndet mellan EU och dess medborgare bara större och bekräftar i flera fall medborgarnas åsikt om att det finns ett demokratiskt underskott.

AG.

Under 2007 kunde ledamöterna i utskottet för framställningar dra nytta av den betydande förbättringen av den databas och det administrationsverktyg som baseras på programvaran e-Petition, som sekretariatet har utvecklat i samarbete med IT-avdelningen för att ge alla utskottets ledamöter och de politiska grupperna direkt tillgång till framställningar och tillhörande handlingar och därmed göra det lättare för dem att hjälpa framställarna på ett effektivt sätt.

AH.

Parlamentet lyckades emellertid inte anskaffa de medel som begärdes i förra årets resolution om arbetet i utskottet för framställningar och som behövs för att förbättra webbfunktionerna för framställningsprocessen och genomföra artikel 192.2 i parlamentets arbetsordning, enligt vilken det ska ”inrättas ett elektroniskt register i vilket medborgarna kan ansluta sig till framställaren genom att med sin egen elektroniska underskrift skriva på en framställning som har förklarats tillåtlig och som har upptagits i registret”.

AI.

Det är viktigt att EU-medborgarna får korrekt information om arbetet i utskottet för framställningar när de gör sig redo att rösta fram ett nytt parlament i de kommande val som ska hållas i juni 2009.

1.

Europaparlamentet välkomnar det nära samarbete som utskottet för framställningar och dess sekretariat har med kommissionen och ombudsmannen samt samarbetsklimatet mellan de två institutionerna, som båda försöker vara lyhörda för EU-medborgarnas problem. Parlamentet är emellertid övertygat om att en prioriterad fråga bör vara att ge utskottet för framställningar utökade utredningsmöjligheter, framför allt genom att förstärka utskottets sekretariat och juridiska expertis. Parlamentet förbinder sig att ytterligare effektivisera framställningsutskottets interna förfaranden för att ytterligare underlätta framställningsprocessen, särskilt när det gäller den tidsram inom vilken behandlingen av framställningar ska avslutas, framställningarnas tillåtlighet, utredningen och uppföljningen av framställningar, anordnandet av utskottssammanträden, samarbete med andra parlamentariska utskott som kan ha ett intresse av eller behörighet när det gäller vissa framställningar samt sådana utskottsinitiativ som undersökningsuppdrag.

2.

Europaparlamentet betonar att den rättsliga räckvidden för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna kommer att erkännas om Lissabonfördraget ratificeras av alla, och att detta formellt kommer att fastställa stadgans oberoende bindande karaktär. Parlamentet påminner om nödvändigheten att planera konkreta åtgärder för att fastställa vilken effekt detta kommer att ha på medborgarnas rättigheter och, som en följd av detta, på framställningsutskottets arbete och behörighet.

3.

Europaparlamentet upprepar sin begäran till generalsekreteraren om en omgående översyn av medborgarportalen på parlamentets webbplats så att portalen blir mer synlig vad gäller rätten att inge framställningar och så att medborgarna har möjlighet att tillfoga sina elektroniska underskrifter till stöd för framställningar, i enlighet med artikel 192.2 i arbetsordningen. Parlamentet framhåller att medborgarportalen måste garantera att de mjukvaror som används som webbläsare är kompatibla så att medborgarna ges lika tillträdesrätt i detta avseende.

4.

Europaparlamentet anser att det nuvarande förfarandet för registrering av framställningar leder till onödiga dröjsmål i behandlingen av dem och är bekymrat över att detta kan uppfattas som en viss brist på lyhördhet gentemot framställarna. Parlamentet uppmanar därför sin generalsekreterare att vidta nödvändiga åtgärder för att överföra registreringen av framställningar från generaldirektoratet för parlamentets ledning till det ansvariga utskottets sekretariat.

5.

Europaparlamentet uppmanar till förhandlingar mellan parlamentet och kommissionen i syfte att bättre samordna deras arbete kring klagomålen på ett sätt som underlättar, förenklar och rationaliserar klagomålsförfarandena och gör dem snabbare och mera öppna för insyn. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att rapportera tillbaka till framställningsutskottet inom sex månader.

6.

Europaparlamentet stöder formaliseringen av ett förfarande varigenom framställningar som rör den inre marknaden överförs till Solvit-nätverket, i syfte att märkbart förkorta framställningsförfarandena när det gäller frågor som berör den inre marknaden, såsom bilskatt, erkännande av yrkeskvalifikationer, uppehållstillstånd, gränskontroller och tillgång till utbildning, samtidigt som parlamentet behåller rätten att pröva frågan när en tillfredsställande lösning inte går att finna via Solvit.

7.

Europaparlamentet upprepar behovet av ett större engagemang från rådet och från medlemsstaternas permanenta representanter i framställningsutskottets verksamhet, och uppmanar dem att öka sin närvaro och sitt deltagande, eftersom detta skulle vara i medborgarnas intresse.

8.

I anslutning till en förstärkning av framställningsutskottets sekretariat och till en utveckling av framställningssystemet anser Europaparlamentet att inrättandet av ett elektroniskt system där framställarna via nätet kan följa med framställningarnas gång, skulle hjälpa till att skapa en mera öppen och effektiv process, bland annat genom regelbundna statusuppdateringar och begäranden om ytterligare information. Parlamentet konstaterar att en sådan åtgärd bättre skulle motsvara EU-medborgarnas förväntningar och samtidigt ge bättre resultat när det gäller fullgörandet av de förpliktelser som åligger parlamentet och dess utskott för framställningar.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta rekommendationerna från utskottet för framställningar när den fattar beslut om att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater, och upprepar sitt krav på att framställningsutskottet ska underrättas direkt och officiellt av kommissionen när ett överträdelseförfarande inleds som har anknytning till en framställning som är under behandling av utskottet.

10.

Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang framställningsutskottets representativa funktion och den institutionella roll och plikt det spelar och uppfyller gentemot EU:s medborgare och invånare.

11.

Europaparlamentet är oroat över att det tar för lång tid för kommissionen och EG-domstolen, om och när domstolen är involverad, att avsluta överträdelseförfaranden. Detta beror ofta på långsam handläggning eller förhalning av berörda myndigheter i medlemsstaterna, och parlamentet efterlyser därför strängare tidsramar. Parlamentet betvivlar att det s.k. horisontella överträdelseförfarandet, som tar längre tid, är effektivt, och efterlyser en översyn av överträdelseförfarandet för att skapa större respekt för tillämpningen av EG:s rättsakter.

12.

Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att utnyttja förfarandet på ett bättre sätt för att se till att gemenskapslagstiftningen respekteras fullt ut och beklagar djupt att de långsamma förfarandena och försöken att ofta förvilla begreppen leder till faktiska överträdelser av gemenskapslagstiftningen av medlemsstater, som alltså kan agera på detta sätt ostraffat och i strid med intressena hos direkt berörda lokala grupper som har ingett en framställning till parlamentet.

13.

Europaparlamentet anser att det är problematiskt att det nuvarande systemet för övervakning av gemenskapslagstiftningen gör att medlemsstaterna kan vänta med att följa lagstiftningen tills de hotas med böter och även då undgå ansvar för tidigare avsiktliga överträdelser, och att medborgarna ofta verkar sakna tillgång till tillräckliga rättsmedel på nationell nivå även när EG-domstolen har funnit att en medlemsstat har underlåtit att respektera medborgarnas rättigheter enligt gemenskapslagstiftningen.

14.

Europaparlamentet rekommenderar att prioritet ges för att garantera att framställningsutskottet i sin verksamhet är effektivt och ändamålsenligt i alla avseenden, från början till slut, eftersom detta utgör ett verkligt och påtagligt åtagande i förhållande till medborgarna och det vittnar om att EU är villigt och kapabelt att beakta medborgarnas befogade intressen.

15.

Europaparlamentet är oroat och bestört över att framställare rapporterar att de, även när innehållet i deras framställningar har fått stöd från utskottet för framställningar, alltför ofta har stora svårigheter att få gottgörelse från inblandade myndigheter och nationella domstolar. Parlamentet anser att sådana brister i systemet måste utredas ytterligare, särskilt i den mån de berör sektorn för finansiella tjänster, vilket var fallet med undersökningsutskottets utredning av Equitable Lifes kollaps i anslutning till framställningar ingivna till parlamentet och som behandlades i en rapport 2007.

16.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen och EG-domstolen, bland annat genom ett föreläggande, agerade snabbt under 2007 för att förhindra att ett område i Rospudadalen som skyddas av EU:s livsmiljödirektiv inom en snar framtid skulle förstöras på grund av vägkorridoren Via Baltica. Om detta hade utskottet för framställningar genomfört en egen oberoende utredning, gjort ett studiebesök och lämnat särskilda rekommendationer. Parlamentet beklagar att det inte fanns fler liknande exempel.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i anslutning till framställningar och klagomål som rör miljöpolitiken – som är en av de viktigaste frågorna för framställarna i EU – att vara redo att agera snabbt för att förhindra brott mot gemenskapslagstiftningen. Parlamentet konstaterar att ”försiktighetsprincipen” i praktiken inte har tillräcklig juridisk kraft och alltför ofta ignoreras av ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna, trots att dessa är skyldiga att tillämpa EG-fördraget.

18.

Europaparlamentet beklagar bristen på stöd från kommissionen till utskottet för framställningar när det, särskilt i samband med studiebesök, framkommer övertygande bevis för underlåtenhet att respektera de medborgerliga rättigheter som fastställs i fördraget, eller underlåtenhet att tillämpa lagstiftning, och efterlyser nya förfaranden som gör det möjligt för parlamentet att i sådana fall väcka talan direkt vid EG-domstolen.

19.

Europaparlamentet inser till fullo att framställningsprocessen, såsom den erkänns i fördraget, emellertid i första hand har som mål att finna lösningar utanför domstol och lösningar på de problem som tas upp av EU-medborgarna genom den politiska processen och välkomnar i detta sammanhang det faktum att tillfredsställande resultat i många fall kan uppnås.

20.

Europaparlamentet inser också att det i många fall inte är möjligt att finna lösningar som är tillfredsställande för framställarna på grund av brister i själva gemenskapslagstiftningen.

21.

Europaparlamentet uppmanar ansvariga lagstiftningsutskott att noga uppmärksamma de problem som rapporteras genom framställningsprocessen när de bereder och förhandlar fram nya eller ändrade rättsakter.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att visa större intresse för användningen av sammanhållningsfonderna i delar av EU där stora infrastrukturprojekt får betydande effekter för miljön, och uppmanar medlemsstaterna att se till att EU-medel inriktas på en hållbar utveckling som gagnar lokala samhällen. Allt fler lokala grupper inger framställningar till parlamentet för att protestera mot att sådana prioriteringar inte alltid respekteras av regionala och lokala myndigheter. Parlamentet välkomnar det arbete som i detta sammanhang görs av budgetkontrollutskottet och revisionsrätten.

23.

Europaparlamentet konstaterar att allt fler framställningar från framför allt medborgare från de nya medlemsstaterna handlar om återlämnande av egendom, trots att detta är en fråga som egentligen omfattas av medlemsstaternas behörighet. Parlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att se till att deras lagstiftning om rätt till egendom efter regimskiften är helt förenlig med kraven i fördraget och bestämmelserna i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, vilket även krävs i artikel 6 i EU-fördraget, ändrat genom Lissabonfördraget. Parlamentet betonar att framställningarna om denna fråga inte handlar om systemet för äganderätt, utan om rätten till lagligt förvärvad egendom och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att inte bara vara vaksam på situationen i nuvarande medlemsstater utan även i sina förhandlingar med kandidatländer.

24.

Europaparlamentet upprepar sitt åtagande att försvara erkännandet av EU-medborgares rätt till lagligt förvärvad privat egendom och fördömer alla försök att frånta familjer deras egendom utan föregående rättslig prövning, skälig kompensation eller respekt för deras personliga integritet. Parlamentet noterar en ökning av antalet framställningar som har mottagits om detta problem, under 2007 särskilt beträffande Spanien, och noterar också rapporten och rekommendationerna från det studiebesök som utskottet för framställningar gjorde för att utreda problemet en tredje gång. Parlamentet noterar att överträdelseförfarandena beträffande upphandlingsdirektiven ännu inte har avslutats.

25.

Europaparlamentet noterar också den kritik som framfördes av utskottet för framställningar efter studiebesöket i Loiret i Frankrike 2007, och uppmanar i synnerhet de franska myndigheterna att agera kraftfullt för att säkerställa efterlevnad av EU-direktiv som riskerar att överträdas om en del planerade brobyggnadsprojekt vid Loirefloden tillåts, eftersom Loiredalen inte bara skyddas enligt livsmiljödirektivet och fågeldirektivet, utan även finns med på Unescos lista över världsarven och är ett av Europas sista orörda flodsystem.

26.

Europaparlamentet är fortfarande oroat över det bristfälliga genomförande av dricksvattendirektivet i Irland, över avsaknaden av en utvärdering som grund för beslutet 2007 att flytta ett nationellt monument beläget på den planerade M3-motorvägen nära Tara i Lismullen i grevskapet Meath, vilket ledde till kommissionens beslut att väcka talan mot Irland vid EG-domstolen med den motiveringen att Irlands friare syn på flyttning av nationella monument, i sådana situationer som den i Lismullin, inte till fullo respekterar kraven i direktiv 85/337/EEG (2), lokala gruppers problem i Limerick och andra problem som tas upp i rapporten om det studiebesök i Irland som genomfördes av utskottet för framställningar 2007. Parlamentet noterar att några av dessa frågor är föremål för pågående överträdelseförfaranden.

27.

Europaparlamentet noterar rapporten från studiebesöket i Polen som innehåller rekommendationer om skyddet av Rospudadalen och Europas sista urskog. Parlamentet uppmanar kommissionen att i linje med rekommendationerna i utskottets betänkande fortsätta att arbeta med de polska myndigheterna för att finna en annan dragning av Via Balticas vägnät och järnvägsnät. Parlamentet uppmuntrar också kommissionen att ställa medel till förfogande för att minska belastningen av vägsystemet i Augustow så att lokalbefolkningen och miljön i området skyddas.

28.

Europaparlamentet noterar det studiebesök i Cypern som ordföranden och ledamöter i utskottet för framställningar gjorde i november 2007 och uppmanar berörda myndigheter att fortsätta ansträngningarna att nå en förhandlingslösning på ännu olösta problem som tagits upp av framställare, särskilt beträffande den avstängda delen av Famagusta som bör återlämnas till de lagliga ägarna inom ramen för en övergripande uppgörelse. Parlamentet välkomnar det faktum att båda parterna på Cypern för samtal som ett led i förnyade ansträngningar att lösa Cypernproblemet. Parlamentet betonar dessutom vikten av att omedelbart genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 550 (1984), i vilken fastställs åtagandet att återbörda staden Famagusta till dess lagliga invånare.

29.

Europaparlamentet noterar att allt fler framställningar och brev till utskottet för framställningar handlar om den mycket känsliga frågan vårdnadsrätt, som det är mycket svårt att agera i, såsom exempelvis när det gäller framställningar om de tyska sociala myndigheterna med ansvar för barn- och ungdomsfrågor (Jugendamt), eftersom domstolar är inblandade i många fall, och eftersom det är svårt att hävda att EU har någon behörighet, utom när föräldrarna kommer från olika EU-länder.

30.

Europaparlamentet konstaterar att många brittiska framställare som fick sin egendom beslagtagen av de brittiska tull- och punktskattemyndigheterna under 2007 ännu inte har fått gottgörelse trots att överträdelseförfarandet mot Storbritannien för underlåtenhet att fullgöra skyldigheten enligt fördraget att tillåta fri rörlighet för varor avbröts av kommissionen. Parlamentet uppmanar de brittiska myndigheterna att försöka hitta en rättvis lösning som omfattar ex gratia-ersättning till framställare som led allvarlig ekonomisk skada innan myndigheterna såg över sin praxis och, enligt kommissionen, började agera i enlighet med relevanta direktiv.

31.

Europaparlamentet konstaterar också att tullmyndigheterna i Grekland fortsätter att beslagta, enbart som en extraordinär åtgärd, bilar med utländska registreringsskyltar som tillhör grekiska medborgare som är tillfälligt i utlandet och som återvänder till Grekland. Många av dem har beskyllts för smuggling och har inte har fått sitt ärende rättsligt prövat, vilket framställningsutskottet tidigare har rapporterat till parlamentet. Parlamentet uppmanar de grekiska myndigheterna att betala ersättning till de framställare som har drabbats av detta agerande. Parlamentet noterar EG-domstolens avgörande i mål C-156/04 av den 7 juni 2007, som fastslår att de flesta av de förklaringar som tillhandahållits av de grekiska myndigheterna är tillfredsställande i detta fall. Parlamentet välkomnar genomförandet av den nya lagstiftning som Grekland antagit för att komma tillrätta med de brister som konstaterades i det ovannämnda avgörandet.

32.

Europaparlamentet beklagar att en av de äldsta framställningarna som fortfarande är under behandling, fallet med ”Lettori”, de utländska språklärarna i Italien, ännu inte har fått någon lösning trots två beslut av EG-domstolen och trots att kommissionen och framställningsutskottets stöder deras sak och klagomål. Parlamentet uppmanar de italienska myndigheterna och enskilda berörda universitet – bland annat universiteten i Genua, Padua och Neapel – att agera för att hitta en rättvis lösning beträffande dessa rättmätiga krav.

33.

Europaparlamentet konstaterar att en av de framställningar som utskottet för framställningar behandlade under 2007 – nämligen en framställning som ingavs 2006 – handlade om att parlamentet endast bör ha ”ett säte” i Bryssel, ett krav som fick stöd av 1,25 miljoner EU-medborgare. Parlamentet konstaterar att talmannen i oktober 2007 skickade tillbaka framställningen till utskottet, som därefter uppmanade parlamentet att avge ett yttrande med tanke på att institutionens säte styrs av bestämmelserna i fördraget och att det är medlemsstaterna som måste fatta ett beslut i denna fråga.

34.

Europaparlamentet föresätter sig att ompröva namnet på utskottet för framställningar, såsom det översätts till alla officiella EU-språk, inför nästa lagstiftningsperiod, för att se till att det på ett begripligt sätt förmedlar vad utskottet är, eftersom detta tydligen inte är fallet på vissa språk för närvarande, och för att understryka inslaget av deltagande demokrati i rätten att inge framställningar. Parlamentet menar att namnet ”utskottet för medborgarnas framställningar” skulle vara mer begripligt.

35.

Europaparlamentet är oroat över antalet framställningar som handlar om problemen med valregistrering för EU-medborgare som är bosatta utomlands eller har minoritetsställning i en medlemsstat. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att se över de resurser som ställs till förfogande för alla EU-medborgare och röstberättigade EU-invånare för att se till att de kan delta i de kommande valen till Europaparlamentet.

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament, deras utskott för framställningar och nationella ombudsmän eller liknande behöriga organ.

14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/49

A.

Bergsregioner utgör 40 procent av Europas areal, och 19 procent av de europeiska medborgarna är bosatta i bergsregioner.

B.

I medlemsstater som Grekland, Spanien, Italien, Österrike och Portugal utgörs mer än 50 procent av territoriet av bergsregioner, och i dessa områden spelar jordbruksbefolkningen fortfarande en viktig roll.

C.

Bergsregioner (särskilt höga och medelhöga bergsområden) är kulturlandskap som ger uttryck för ett harmoniskt samspel mellan människa och ekologiska system och tillhör det ekologiska världsarvet.

D.

Bergsregioner drabbas hårt av klimatförändringarna och extrema väderförhållanden såsom torka och skogsbränder.

E.

Bergsregioner utgör ingen homogen landskapstyp utan omfattar många olika bergsområden med olika höjder (höga och medelhöga berg, glaciärer och improduktiva områden).

F.

Vissa faktorer (som marklutning, höjdskillnader, svårtillgänglighet, tillväxtfaktorer, kortare odlingssäsong, lägre jordklassificering, väderlek och särskilda klimatförhållanden) gör att bergsregioner skiljer sig från andra landskapsformer i Europeiska unionen och är i flera avseenden ”missgynnade” på grund av varaktiga naturbetingade nackdelar. I vissa bergsregioner leder detta till en progressiv ökenspridning och minskad jordbruksproduktion.

G.

Bergsregioner (särskilt höga och medelhöga bergsområden) har en potential och kan tjäna som föredömen på områden som tillverkning av kvalitetsprodukter, högkvalificerade tjänster samt rekreationsområden. Denna potential kan utnyttjas hållbart endast genom att använda resurser och traditioner integrerat och långsiktigt.

H.

I bergsregionerna (särskilt i höga och medelhöga bergsområden) framställs djurprodukter som kännetecknas av mycket hög kvalitet, och vid denna framställning utnyttjas i stor utsträckning hållbara naturresurser, betesmarker, särskilt anpassade betesväxtsorter och även traditionella tekniker.

I.

Bergsregioner (framför allt höga och medelhöga bergsområden) är ”mångfunktionella” livsmiljöer där närings- och jordbruksverksamhet utövas i ett nära samspel med sociala, kulturella och ekologiska faktorer. Därför är det nödvändigt att bevilja dessa regioner lämpligt finansiellt stöd.

J.

På grund av varaktiga strukturella nackdelar är jordbruket i bergsregioner särskilt känsligt för konjunktursvängningar och på lång sikt beroende av att produktionsprocessen diversifieras och specialiseras.

K.

Genom konventionen om skydd av alperna av den 7 november 1991 (Alpkonventionen) och ramkonventionen om skydd av och hållbar utveckling i Karpaterna av den 22 maj 2003 (Karpatkonventionen) finns det redan europeiska konventioner som skyddar vissa bergsregioner, och som är viktiga instrument för en heltäckande politik för bergsregioner, även om de ännu inte har fullständigt ratificerats och genomförts.

L.

Jordbruk, skogsbruk och betesmarker i bergsregioner, som ofta fyller flera funktioner, är ett exempel på ekologisk balans som bör beaktas.

M.

De flesta jordbruksföretag i bergsregionerna är familjeföretag som löper en större ekonomisk risk.

1.

Europaparlamentet påpekar att bergsregioner (särskilt höga och medelhöga bergsområden) behandlas mycket olika av medlemsstaterna. Åtgärderna präglas inte av ett helhetstänkande, utan inriktas helt på utvecklingen i enskilda sektorer. Det saknas en integrerad ram på EU nivå, av den typ som till exempel omfattar den europeiska havspolitiken (KOM(2007)0574).

2.

Europaparlamentet understryker att det i artikel 158 (sammanhållningspolitiken) i EG-fördraget, i dess lydelse enligt Lissabonfördraget, fastställs att bergsregionerna trots mångfalden i dessa områden lider av naturbetingade nackdelar av permanent slag, och med detta i åtanke ber parlamentet om att speciell hänsyn tas till dessa regioner. Parlamentet beklagar emellertid att kommissionen ännu inte har kunnat upprätta en omfattande strategi för effektivt stöd till bergsregioner och andra regioner som har permanenta naturliga nackdelar, trots att detta många gånger har begärts av parlamentet.

3.

Europaparlamentet betonar behovet av en bra samordning av de olika typerna av gemenskapspolitik för att säkra en harmonisk utveckling, särskilt i regioner såsom bergsregioner, som har permanenta naturliga nackdelar. Parlamentet ställer sig i detta sammanhang tvivlande till nyttan i att åtskilja gemenskapens sammanhållningspolitik från landsbygdsutvecklingen under den aktuella programplaneringsperioden 2007–2013 (på grund av integreringen av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP)). Parlamentet anser att denna nya strategi behöver kontrolleras noga så att man utvärderar dess påverkan på den regionala utvecklingen.

4.

Europaparlamentet påpekar att bergsregioner har nackdelar som gör jordbruket mer svåranpassat till konkurrensvillkoren och som leder till merkostnader. Därför kan detta jordbruk inte producera mycket konkurrenskraftiga produkter till ett lågt pris.

5.

Europaparlamentet föreslår med anledning av den grönbok om territoriell sammanhållning som kommer att antas på hösten 2008, och i överensstämmelse med målen i den territoriella agendan och utvecklingsprogrammet för det europeiska området, att kommissionen i samarbete med medlemsstaterna antar en territoriell strategi för att ta itu med de olika problemen i bergsområden och för in sådana åtgärder i nästa lagstiftningspaket om strukturfonderna.

6.

Europaparlamentet önskar att kommission utvecklar en verklig övergripande EU-strategi för bergsregioner, och anser att offentliggörandet av en grönbok om bergsregioner är ett viktigt första steg i denna riktning. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett omfattande offentligt samråd med regionala och lokala myndigheter, socioekonomiska aktörer och miljöaktörer, samt nationella och europeiska föreningar som företräder regionala myndigheter i bergsregioner, för att bättre kunna kartlägga situationen i dessa regioner.

7.

Europaparlamentet välkomnar grönboken om territoriell sammanhållning som en utgångspunkt för hur de olika geografiska områdena i Europeiska unionen bör behandlas, och efterlyser i samband med detta en GJP som består av en första och en andra pelare så att de ekonomiska ramarna kan anpassas till de internationella utmaningarna i EU på ett sådant sätt att ett mångfunktionellt jordbruk kan bedrivas i bergsregionerna. För detta behövs även de instrument som är knutna till produktionen, inklusive mjölktransporter.

8.

Samtidigt uppmanar Europaparlamentet kommissionen att inom ramen för sina befogenheter, inom sex månader efter att denna resolution antagits, utarbeta en integrerad EU-strategi för hållbar utveckling och användning av resurser i bergsregioner (EU-strategi för bergsregioner). Parlamentet kräver vidare att nationella handlingsprogram med konkreta genomförandeåtgärder utarbetas med denna strategi som utgångspunkt efter samråd med regionala myndigheter och företrädare för civilsamhället, som känner till och företräder de lokala förhållandena och behoven (exempelvis de olika typerna av bergsområden). I samband med detta ska hänsyn tas till redan befintliga regionala initiativ.

9.

Europaparlamentet betonar att avgränsningen av bergsregionerna är en viktig förutsättning för mer kraftfullt riktade åtgärder från medlemsstaternas sida baserat på områdenas aktuella gränser, framför allt för jordbruket i bergsregionerna och för behovet av en lämplig differentiering av dessa områden utifrån deras grad av naturbetingade nackdelar.

10.

I syfte att främja kunskapsöverföring och innovation begär Europaparlamentet att kommissionen ska göra en sammanställning över alla EU-finansierade program och projekt som berör bergsregioner.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i samband med ESPON:s (observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering) arbetsprogram, att särskilt uppmärksamma situationen i regioner som har permanenta naturliga nackdelar, såsom bergsregioner. Parlamentet anser att en ordentlig och grundlig kännedom om bergsregionernas situation är avgörande för att kunna upprätta differentierade åtgärder som bättre hanterar problemen i dessa regioner.

12.

Europaparlamentet framhåller att jordbruket i bergsregioner utgör en betydelsefull faktor för produktionen och för ett sektorsövergripande bevarande och utnyttjande av landskapet samt som mångfunktionell grund för andra näringsgrenar och som ett inslag som format traditionella kulturlandskap och samhällsformer.

13.

Europaparlamentet påpekar att många bergsregioner är attraktiva turistmål och utsätts därför för ett urbaniseringstryck, samtidigt som de har ett ansvar för att bevara det traditionella landskap som förlorar den jordbrukskaraktär, skönhet och det värde som är av största betydelse för ekosystemet.

14.

Europaparlamentet konstaterar att jordbruk i bergsregioner (framför allt i höga och medelhöga bergsområden) av naturbetingade orsaker och risker kräver större insatser (bland annat i form av hög arbetsintensitet och behovet av manuellt arbete) och ger upphov till högre kostnader (bland annat behov av särskilda maskiner och höga transportkostnader).

15.

Europaparlamentet kräver att man i framtida reformer av GJP specifikt och på ett kraftfullare sätt ska ta hänsyn till den mångfunktionalitet som jordbruket i bergsregionerna uppvisar genom att anpassa ramdirektiven för landsbygdsutveckling och de nationella programmen till bergsjordbrukarnas roll som producenter och även som ekonomiska pionjärer för andra sektorer. Det bör även skapas möjligheter till synergisamarbete (exempelvis finansiering av program för ekoturism, marknadsföring av kvalitetsprodukter osv.). Parlamentet framhåller framför allt behovet av ekonomisk kompensation för ekologisk jordbruksproduktion i bergsregioner.

16.

Europaparlamentet lovordar det arbete som utförs av jordbrukare i bergsområden. Parlamentet konstaterar att förutsättningarna för jordbruket i bergsregioner (framför allt möjligheten att få extra inkomster, balansen mellan arbete och familj samt möjligheten till familjebildning) inte får försvåras genom byråkrati, utan måste förbättras genom samordnade sektorpolitiska åtgärder. När det gäller befintliga och framtida föreskrifter (framför allt om registreringsplikt) inom ramen för initiativet om bättre lagstiftning uppmanas kommissionen och ansvariga kommittéer (kommittéförfarandet) att granska och underlätta en omfattande förenkling av förvaltningsförfarandena.

17.

Europaparlamentet betonar att kompensationsbidrag till bergsregioner (framför allt höga och medelhöga bergsområden) bör fortsätta och i fortsättningen endast ska användas för att kompensera för varaktiga naturbetingade nackdelar och merkostnader kopplade till svårigheter att bedriva jordbruk. Sådana betalningar är motiverade även på längre sikt, eftersom det saknas alternativa produktionsmöjligheter. Om stödet frikopplas fullständigt skulle det leda till en systematisk minskning av verksamheten inom alla sektorer. Parlamentet betonar att bergsregionernas behov inte kan täckas endast genom finansiering från fonden för landsbygdsutveckling.

18.

Europaparlamentet kräver ökat stöd till yngre jordbrukare och att lika möjligheter för kvinnor och män främjas (särskilt genom åtgärder som underlättar familjelivet, bestämmelser om hel- och deltidsarbete, olika former av lönesubventioner, bisysslor, balansen mellan arbete och familj samt möjligheten till familjebildning). Dessa faktorer är av avgörande betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med de berörda parterna utarbeta strategier inom ramen för reflektionerna och projekten om ”flexicurity”.

19.

Europaparlamentet kräver att den demografiska jämvikten ska bevaras i områden som ofta har problem med att befolkningen flyttar därifrån.

20.

Europaparlamentet är övertygat om betydelsen av att bibehålla en tillräcklig befolkningstäthet i bergsregionerna och om behovet av åtgärder för att bekämpa ökenspridning och för att locka nya människor.

21.

Europaparlamentet betonar vikten av att garantera en hög nivå på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, att förbättra tillgängligheten i och sammankopplingen av bergsområden samt att förse dessa regioner med nödvändig infrastruktur, särskilt inom områdena passagerar- och godstransporter, utbildning, kunskapsekonomi och kommunikation (inbegripet bredbandsuppkoppling), för att underlätta förbindelser till marknader i bergsområden och stadsområden. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att främja offentlig-privata partnerskap för att uppnå dessa mål.

22.

Europaparlamentet betonar att producentgrupper, jordbrukskooperativ, gemensamma marknadsföringsinitiativ från jordbrukare och sektorsövergripande partnerskap, som genom en integrerad utvecklingssyn (exempelvis Leadergrupper) ger ett mervärde i regionerna och i linje med hållbara driftskoncept bidrar till en mer inkomstrelevant positionering av jordbruksproduktion på marknaderna och därför bör erhålla ett ökat stöd.

23.

Europaparlamentet kräver ett särskilt ekonomiskt stöd till mejerisektorn (mjölkföretag och mjölkförädlingsföretag), som spelar en central roll i bergsregioner (särskilt i höga och medelhöga bergsområden) där det saknas alternativ produktion. Inom ramen för reformen av mjölkkvoterna kräver parlamentet en strategi som låter bergsregionerna ”mjuklanda”, samt kompletterande åtgärder (särskilda betalningar) för att lindra de negativa följderna. Detta skapar möjligheter att inleda anpassningsprocesser som bevarar grunden för att bedriva jordbruk. Ytterligare medel ska ställas till förfogande från första pelaren, särskilt i form av en mjölkkopremie.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med betoning på stöd till ett hållbart och anpassat jordbruk i bergsregioner införa ett extra hektarbidrag för ekologiskt jordbruk och extensivt betande samt stöd till investeringar i artspecifika djurhållningsanläggningar.

25.

Europaparlamentet påminner om att företagen i bergsregioner tillverkar kvalitetsprodukter genom att tillämpa traditionella kunskaper och tillverkningsmetoder på ett modernt sätt. Dessa företag är av största betydelse för sysselsättningen och bör därför beaktas i EU:s stödsystem.

26.

Till följd av de ökade kostnaderna och den ökade arbetsinsatsen, särskilt vid leverans av mjölk och mjölkprodukter från och till dalar, kräver Europaparlamentet att det ska vidtas särskilda stödåtgärder. Parlamentet upprepar sitt krav på att det ska införas en mjölkkopremie i bergsregioner.

27.

Europaparlamentet betonar att typiska regionala och traditionella (kvalitets)produkter är viktiga för många sektorer. Parlamentet kräver att EU-strategin för bergsregioner ska inbegripa åtgärder för att skydda och främja dessa produkter respektive deras tillverkningsmetoder och certifiering (såsom enligt rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel (5) och rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (6)) samt för att skydda produkterna mot imitationer. Parlamentet kräver att det i EU:s stödprogram ska införas en särskild bestämmelse för möjligheten till stöd för livsmedel av hög kvalitet (exempelvis ost från fäbods- och gårdsmejerier med egen osttillverkning samt kvalitetskött).

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hjälpa jordbrukssammanslutningar och lokalsamhällen att införa en regional kvalitetsmärkning i enlighet med punkt 27. Hjälpen bör ges i form av förbättrad information och lämplig utbildning för jordbrukare och lokala livsmedelsproducenter samt i form av finansiellt stöd för att inrätta lokala livsmedelsprocessindustrier och i form av lanseringskampanjer.

29.

Europaparlamentet kräver att en fond inrättas till stöd för mindre gynnade områden (däribland bergsregioner). Fonden kan finansieras bland annat med medel från andra pelaren som förblivit outnyttjade på grund av utebliven nationell samfinansiering.

30.

Europaparlamentet kräver att bergsregioner garanteras riktat speciellt ekonomiskt stöd genom artikel 69 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (7), att de får en konkret, obyråkratisk tillgång till detta stöd och att gränsen för kvarhållna medel enligt artikel 69 höjs till 20 procent.

31.

Europaparlamentet påminner om att bergsregioner kan tillhandahålla jordbruksprodukter av hög kvalitet, bidra till en större bredd av jordbruksprodukterna på EU:s marknad, bibehålla vissa djur- och växtarter, bevara traditioner, industriverksamhet och turistnäring. Bergsregionerna kan även bidra till att bekämpa klimatförändringarna genom att skydda den biologiska mångfalden och minska koldioxidutsläppen med hjälp av permanenta ängsmarker och skogar. Ett hållbart skogsbruk kommer att möjliggöra energiproduktion med hjälp av träflis.

32.

Djuravel och djurhållning i bergsregioner – framför allt av alla ursprungsraser – har särskilda behov. Europaparlamentet kräver med hänsyn till de rådande riskerna och begränsningarna att dessa behov beaktas då bestämmelser om djurhälsa, djurskydd och avelsstöd (avelsprogram, bokföring av hjordar, resultatkontroll osv.) utformas.

33.

Europaparlamentet betonar med eftertryck att kommissionens åtgärder inom ramen för konkurrenspolitiken och internationell handel påverkar bergsregionernas utveckling. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att vid framtida anpassningar – särskilt inom ramen för WTO-förhandlingarna – på ett målinriktat och mer behovsanpassat sätt beakta behoven i dessa områden, när det gäller flexibiliteten i samband med bestämmelserna för statligt stöd och när det gäller att ta hänsyn till tjänster av allmänt intresse inom ramen för konkurrensrätten.

34.

Europaparlamentet kräver att man särskilt ska uppmärksamma djuravel i de bergsregioner som har drabbats av skogsbränder då dessa områden endast i begränsad utsträckning och under iakttagande av största försiktighet kan användas som betesmark under de närmaste fem åren.

35.

Europaparlamentet kräver att man inom ramen för ”strategin” särskilt beaktar bergsregionernas typiska landskapsformer (alpängar, skyddade skogar, höga och medelhöga bergsmassiv, ängar och områden med stort naturvärde) och fastställer incitament för att skydda alpängar, betesmarker, skogsområden och andra missgynnade, känsliga områden samt även principer för ett hållbart utnyttjande av dessa, för att bidra till att områdena värdesätts, regenereras och skyddas från erosion och till att vattnet utnyttjas på ett rationellt sätt, och för att förebygga oönskade fenomen (såsom att betesmark inte längre används till bete, med påföljande förvildning, eller att den överbetas).

36.

Mot bakgrund av bevarandet av artmångfalden understryker Europaparlamentet att det är nödvändigt att upprätta artbanker för att bevara ursprungliga växt- och djurarters genmaterial, särskilt naturaliserade avelsdjur och floran i bergsregionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om och hur initiativ från en internationell handlingsplan kan inledas.

37.

Europaparlamentet betonar att i vissa av EU:s bergsregioner, framför allt i de nyare medlemsstaterna, växer problemet med avfolkning och minskad social aktivitet bland den bofasta befolkningen i dessa områden, och dessa regioner hotas dessutom av en stagnation eller t.o.m. nedläggning av jordbruksverksamheten, vilket troligtvis leder till ett förändrat landskap och förändrade ekosystem.

38.

Europaparlamentet betonar att vallpremien har stor betydelse för bevarandet av jordbruksverksamhet i bergsregioner och därför måste fortsätta.

39.

Europaparlamentet framhåller vikten av att en långsiktig strategi tas fram för skogsbruket, där man beaktar klimatförändringens effekter, det ekologiska kretsloppet och skogsbiotopens naturliga struktur och inrättar mekanismer för att undvika och bekämpa kriser och för att kompensera för deras följder (exempelvis efter storm och skogsbrand) och incitament till integrerat skogsbruk. Parlamentet framhåller möjligheten att man på ett hållbart sätt på lokalnivå bearbetar och utnyttjar trä och träprodukter från bergsregioner (i egenskap av kvalitetsprodukter med låga transportkostnader och därmed minskade koldioxidutsläpp, byggmaterial och andra generationens biobränslen).

40.

Europaparlamentet understryker vikten av frågan om vattenförvaltning i bergsregioner, och uppmanar kommissionen att uppmuntra lokala och regionala myndigheter att skapa lojalitet mellan användare uppströms och nedströms, och att även genom lämpliga finansieringssätt stödja ett hållbart utnyttjande av vattenresurserna i dessa områden.

41.

Europaparlamentet betonar att bergsregioner är särskilt sårbara för klimatförändringarnas följder, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och behöriga regionala och lokala myndigheter att verka för ett omedelbart genomförande av skyddsåtgärder mot naturkatastrofer, särskilt skogsbränder, i dessa regioner.

42.

Europaparlamentet påpekar att bergsregioner kräver nya sätt att skydda områden mot översvämningar (med betoning på förebyggande av översvämningar), samtidigt som jordbrukare och skogsbrukare kan bidra till översvämningsförebyggande åtgärder genom de direkta arealstöd som de får via den gemensamma jordbrukspolitiken.

43.

Europaparlamentet påpekar att ett grundligt och omfattande skydd mot erosion för jord, byggnader och bevarande av vattenförande lager måste ingå i jordbruks- och skogsbruksrutinerna för att minimera risken för översvämningar och markerosion och förhindra torka och skogsbränder, och även i syfte att öka mängden grundvatten och ytvatten på landsbygden.

44.

Europaparlamentet framhåller att det är särskilt viktigt att värna om löv- och barrskogsbestånd eftersom dessa har betydelse för näringslivet, som rekreationsområden och som biotoper. Ett icke hållbart skogsbruk ger upphov till ekologiska hot och säkerhetsrisker (såsom stenras och jordskred), som kräver att åtgärder vidtas.

45.

Europaparlamentet påminner om förslaget i punkt 15 i sin resolution av den 16 februari 2006 om att man bör sträva efter att främja en uppdelning mellan betesmarker och skogsområden i bergsregioner. Samtidigt är det motiverat av säkerhetsskäl att införa ett krav på att endast stigar får användas.

46.

Europaparlamentet påminner om att bergsområden utgör naturliga barriärer, och ofta även nationella barriärer, och att det därför är viktigt med gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete. Detta behöver även främjas för att hantera gemensamma problem som klimatförändringar, epizootier och förlust av biologisk mångfald.

47.

Europaparlamentet välkomnar insatserna när det gäller hållbar turism och för att genom nya hållbara och samtidigt traditionella fritids- och idrottsaktiviteter med hänsyn till dessa områdens särdrag effektivt utnyttja den ”ekonomiska fördel” som naturen utgör. Parlamentet betonar vidare att människor som vistas i naturen kan bidra till sin egen hälsa samtidigt som de behandlar naturen med respekt.

48.

Europaparlamentet uppmanar till bättre samordning av landsbygdsutveckling och strukturstöd och utvecklingen av gemensamma program.

49.

Europaparlamentet föreslår att landsbygdsutvecklingen och strukturstödet ska kombineras och att enhetliga program ska utvecklas.

50.

Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att utforma en integrerad strategi för beslutsfattande och administrativa förfaranden såsom regional planering, tillstånd för byggprojekt och renovering av bostäder genom rutiner i samband med miljö, kulturarv och stadsplanering, i syfte att säkra en hållbar utveckling i bergsregioner. Parlamentet rekommenderar att bergsregionernas potential utnyttjas för att främja omfattande utveckling av turism och innovativ markförvaltning och uppmuntrar därför till lokala och decentraliserade initiativ samt till samarbete mellan bergsregionerna.

51.

Europaparlamentet framhåller att brandrisk, erosion, förlust av den biologiska mångfalden och förvildning av områden som är olämpliga för jordbruk och tillverkning kan förebyggas genom skogsvård, hållbar jakt och hållbart fiske m.m.

52.

Europaparlamentet framhåller bergsregionernas (framför allt höga och medelhöga bergsområden) betydelse på områdena naturskydd, biologisk mångfald och vård av livsmiljöer. Parlamentet betonar emellertid särskilt att det är nödvändigt att höja anseendet för jord- och skogsbruk i ”Natura 2000”-områden och naturskyddsområden, och kräver en förstärkt koppling mellan dessa områden genom införandet av en minimistandard för ekologiska kompensationsområden i jordbruksregioner (eventuellt 5 procent).

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo verka för att bergsregioner förtecknas som världsnaturarv och att utnyttja sina internationella möjligheter att skydda bergsregioner.

54.

Europaparlamentet framhåller den unika förekomsten av vatten och källvatten i bergsområden, som kan tjäna som hållbara källor för bevattning, dricksvatten , energiproduktion och hälsoturism. Parlamentet betonar med eftertryck den nödvändiga solidariteten mellan områden som ligger uppströms och nedströms vid förvaltningen av denna förekomst. Parlamentet lyfter i detta sammanhang fram nödvändigheten av att genom samarbete utarbeta lösningar för hur vattentillgångarna ska användas ”från källa till dal”, något som även är viktigt för att undvika eventuella konflikter.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att driva på genomförandet av Alpkonventionens protokoll om jordbruk i bergsregioner i nära samarbete med Alpkonventionens institutioner, att på bästa möjliga sätt stödja sammankopplingen av jordbruket i bergsregionerna med andra politikområden och i detta sammanhang vidta de steg som krävs för att se till att alla protokoll till Alpkonventionen som ännu inte har införlivats med gemenskapens regelverk ingås och att EU biträder Karpatkonventionen som avtalspart.

56.

Europaparlamentet betonar de frivilliga insatsernas betydelse för tjänstesektorn och för det kulturella och ekologiska arvet i bergsområdena. Här avses särskilt bergräddning, katastrofskydd och välgörenhetsorganisationer.

57.

Europaparlamentet lovordar det arbete som utförs av organisationer och forskningsinstitut som engagerar sig för bergsregionerna och betonar att man måste utnyttja deras expertis och motivation vid utarbetandet av en EU-strategi för bergsregioner och liknande åtgärder.

58.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att främja möjligheterna till yrkesutbildning och fortbildning och – inom ramen för diversifieringen av yrkesmässig förmåga och yrkesmöjligheter – initiativ och projekt för livslångt lärande.

59.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att investera i lokala, avancerade utbildningscentrum för jordbruksekonomi i bergsområden, så att man utbildar yrkesmän med förmåga att bedriva verksamhet i en bergsmiljö, skydda marken och utveckla jordbruket.

60.

Europaparlamentet kräver att särskild uppmärksamhet ägnas åt att landskapet bevaras, att infrastrukturer i otillgängliga bergsregioner moderniseras, att den digitala klyftan överbryggs och att rönen från ramprogrammen för forskning görs tillgängliga (exempelvis för e-demokrati).

61.

Europaparlamentet betonar att det behövs effektiva tjänster i närområdet för att befolkningsnivåerna och konkurrenskraften ska kunna upprätthållas. Parlamentet kräver att lokala organ ska få särskilt stöd för att tillhandahålla tjänster i allmänhetens intresse.

62.

Europaparlamentet framhåller vikten av att satsa på hållbara lösningar för samfärdseln. Här krävs en integrerad strategi för att samordna transnationella behov (genomfartsresor, vägkorridorer) med lokala behov (exempelvis stadstrafik och att kunna ta sig till områden på mycket olika höjd).

63.

Europaparlamentet kräver att bergsregioner får stöd för att hantera trafikbelastning, bullerskydd och landskapsvård genom åtgärder enligt principen ”bort från vägnätet”, så att man på detta sätt skapar en grund för livskvalitet och hållbar turism. Detta kan exempelvis ske genom att utöka de ”känsliga områdena” i ”vägavgiftsdirektivet” (8).

64.

Europaparlamentet betonar den betydelse som ”gränsområdet” mellan slätter och bergsregioner har när det gäller att tillhandahålla privata och offentliga infrastrukturinrättningar och tjänster på hög nivå (exempelvis universitet, flygplatser och sjukhus). Parlamentet kräver stöd för att göra det lättare att ta sig till dessa inrättningar, särskilt med allmänna kommunikationsmedel.

65.

Europaparlamentet framhåller att bergsområden utnyttjar ett flertal mycket olikartade energikällor på ett intelligent sätt. De kan därför vara ett föredöme på områden som diversifierad energiförbrukning, energisnåla byggmetoder och andra generationens biobränslen. Ytterligare forskningsprojekt med sådan inriktning måste stödjas. Parlamentet betonar emellertid att utvecklandet av andra generationens biobränslen inte får leda till konkurrens mellan de områden som är avsedda för produktion av dessa bränslen (trädesåkrar, lågskog osv.) och områden som används som betesmarker.

66.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna förbättrar strukturen och rutinerna för ekonomiskt stöd till förmån för utvecklingen i bergsregioner och samtidigt förenklar administrativa rutiner och tillgången till resurser för att stödja skydd och hållbart utnyttjande av områdens tillgångar: kulturarv, naturresurser och mänskliga resurser.

67.

Europarlamentet anser att ett hållbart, modernt och multifunktionellt jordbruk är nödvändigt för att skydda övrig verksamhet, såsom utvecklingen av biobränsle och landsbygdsturism vilket ökar inkomsterna för den lokala befolkningen, och uppmanar kommissionen och rådet att i GJP och i regionalpolitiken särskilt beakta bergsregionernas behov: ankomst av nya jordbrukare, kompensation för extra kostnader i samband med problem med tillgänglighet, till exempel med avseende på uppsamling av mjölk, upprätthållande av tjänster i landsbygdsområden, utveckling av transportinfrastruktur etc.

68.

Europaparlamentet påpekar att berg och glaciärer på grund av sina topografiska särdrag och strukturella nackdelar är utsatta för klimatförändringar. Men de är också potentiella ”testlaboratorier” för tekniska innovationer på klimatområdet som följer naturens egna principer. Kommissionen uppmanas att utarbeta en differentierad klimatstrategi för bergsregioner och grunda denna på befintlig kunskap (exempelvis Alp- och Karpatkonventionerna). Parlamentet begär att forskning ska bedrivas och att övergångsåtgärder ska vidtas på detta område.

69.

Europaparlamentet kräver att bergsregioner och missgynnade områden ska samordnas funktionellt med GJP och den andra pelaren – landsbygdsutveckling.

70.

Europaparlamentet betonar att ett hållbart jordbruk och utvecklingen av bergsregionerna är av stor betydelse för befolkningen, inte endast i dessa regioner utan även i angränsande regioner (exempelvis på slätterna), och att EU-strategin för bergsregioner även bör påverka hållbarheten i dessa angränsande regioner när det gäller vattenförsörjning, stabil miljö, biologisk mångfald, välbalanserad befolkningsfördelning och kulturell mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av EU-strategin för bergsregioner undersöka hur befintliga initiativ för att integrera bergsregioner och angränsande regioner med fördel kan införlivas i strategin.

71.

Europaparlamentet uppdrar åt utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att följa upp behandlingen av denna resolution i rådet och kommissionen.

72.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/57

A.

Molotov-Ribbentroppakten, som ingicks mellan Sovjetunionen och Tyskland den 23 augusti 1939, delade genom hemliga tilläggsprotokoll upp Europa i två intressesfärer.

B.

De massdeportationer, mord och det slaveri som ägde rum i samband med stalinisternas och nazisternas aggressionshandlingar faller under kategorin krigsförbrytelser och brott mot de mänskliga rättigheterna.

C.

Enligt folkrätten preskriberas inte krigsförbrytelser och brott mot de mänskliga rättigheterna.

D.

Det sovjetiska systemets och den sovjetiska ockupationens inverkan på och innebörd för medborgarna i de postkommunistiska länderna är föga kända.

E.

Programmet ”Ett Europa för medborgarna”, som inrättades för att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap genom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1904/2006/EG av den 12 december 2006 (1), införde en insats ”Aktivt europeiskt ihågkommande” som syftar till att förhindra att de brott som begicks av nazisterna och stalinisterna upprepas.

1.

Europaparlamentet föreslår att den 23 augusti utses till en europeisk minnesdag för att hedra minnet av stalinismens och nazismens offer och för att minnas dem som fallit offer för massdeportationer och utrensningar samt för att samtidigt ytterligare befästa demokratin och stärka freden och stabiliteten på vår kontinent.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna till medlemsstaternas parlament.

14.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 8/60

A.

Övergången från analog till digital marksänd television före utgången av 2012 kommer tack vare den digitala teknikens överlägsna överföringskapacitet att frigöra spektrum i EU och således göra det möjligt att omfördela spektrum och skapa nya möjligheter för marknadstillväxt och bättre kundservice och urval.

B.

Nyttan med radiospektrum kommer att maximeras med hjälp av samordnade åtgärder på EU-nivå för att se till att det används så effektivt som möjligt.

C.

Radiospektrum är nyckeln till ett stort antal tjänster och till utvecklingen av teknikdrivna marknader vars värde uppskattas till 2,2 procent av EU:s BNP. Det är därför nyckelfaktorn för tillväxt, produktivitet och utveckling inom EU:s näringsliv i enlighet med Lissabonstrategin.

D.

Radiospektrum är både en knapp naturresurs och en kollektiv nyttighet och en effektiv användning av spektrumet är avgörande för att säkerställa åtkomst till spektrum för olika berörda parter som vill erbjuda relaterade tjänster.

E.

En stor del av spektrumet används för närvarande för militära ändamål med analog teknik, och därför kommer den stora ökningen av det totala spektrumet som är tillgängligt för offentliga elektroniska kommunikationer även att inbegripa denna del efter övergången till digital teknik.

F.

Medlemsstaterna har ingen gemensam tidsplan för den digitala övergången. Många medlemsstater har långt utvecklade planer för den digitala övergången, medan andra redan har genomfört den.

G.

Kommissionens meddelande om ett gemensamt sätt att hantera spektrum är en integrerad del av det paket om elektroniska kommunikationer vilket kommissionen antog i november 2007 och handlar om en reform av lagstiftningsramen kring elektroniska kommunikationer.

H.

I många medlemsstater pågår just nu omfördelningen av sändningsfrekvenser till digitala sändningsföretag, vilket innebär att frekvenserna fördelas så att de blir upptagna för flera år framöver.

I.

Nyckeln till främjandet av driftskompatibiliteten heter teknikneutralitet och teknikneutraliteten är också viktig för att man av omsorg om det allmänna bästa ska kunna ha en flexiblare politik med bättre insyn för övergången till digitala sändningar.

J.

Rådet har uppmanat medlemsstaterna att så långt det är möjligt slutföra övergången till digitala sändningar före 2012.

K.

Alla medlemsstater har offentliggjort sina förslag i fråga om övergången till digitala sändningar.

1.

Europaparlamentet bekräftar betydelsen av i2010-initiativet, som ingår i den förnyade Lissabonstrategin, och understryker vikten av effektiv åtkomst till och användning av spektrum för att uppnå Lissabonmålen. Parlamentet påpekar i detta sammanhang vikten av bredbandstjänster för att man ska kunna överbrygga den ”digitala klyftan”.

2.

Europaparlamentet framhåller behovet av en övergång till digitalteknik, något som tillsammans med utvecklingen av ny informations- och kommunikationsteknik och den digitala utdelningen kommer att bidra till att överbrygga den digitala klyftan samt till att Lissabonmålen uppnås.

3.

Europaparlamentet noterar skillnaderna i nationella system för tilldelning och utnyttjande av spektrum och även att dessa skillnader kan utgöra hinder för att det uppnås en effektivt fungerande inre marknad.

4.

Europaparlamentet betonar att storleken på den digitala utdelningen kommer att variera medlemsstaterna emellan på grund av nationella omständigheter och till följd av nationell politik för medier och audiovisuella medier.

5.

Europaparlamentet erkänner att omkring 100 MHz av den digitala utdelningen tack vare den ökade spektrumeffektiviteten i digital marksänd television kommer att kunna omfördelas till mobila bredbandstjänster och andra tjänster (såsom tjänster för offentlig säkerhet, radiofrekvensidentifiering, trafiksäkerhetstillämpningar), och samtidigt garantera en fortsatt blomstring för sändningstjänsterna.

6.

Europaparlamentet noterar att de flesta medlemsstater i dag släpar efter andra utvecklade länder när det gäller investeringar i den nya generationens kommunikationsinfrastrukturer, och betonar att det för Europeiska unionens konkurrenskraft och sammanhållning på den internationella arenan är av yttersta vikt att man når en ledande ställning inom utvecklingen av bredband och Internet, särskilt utvecklingen av interaktiva digitala plattformar och tillhandahållandet av nya tjänster, såsom e-handel, e-hälsovård, e-utbildning och e-myndighetsservice. Parlamentet betonar vidare att det bör investeras mer på nationell nivå och EU-nivå för att uppmuntra utnyttjandet av innovativa produkter och tjänster och understryker att arbetet med att trygga tillgången till bredbandstjänster inte bör inriktas enbart på den digitala utdelningen.

7.

Europaparlamentet är övertygat om att nya paket med flera tjänster, som innehåller innovativa tekniker och tjänster, snart kan komma att erbjudas tack vare ökad teknisk konvergens, och konstaterar samtidigt att det för att dessa erbjudanden ska kunna göras krävs tillgång till ett värdefullt spektrum och ny interaktiv teknik som möjliggör obehindrad interoperabilitet, driftskompatibilitet och täckning, såsom mobil multimedieteknik och trådlös teknik för tillgång till bredband.

8.

Europaparlamentet konstaterar att den tekniska konvergensen är en realitet som innebär nya verktyg och möjligheter för traditionella tjänster. Nya tjänster kan uppstå om man ger tillgång till de delar av spektrumet som tidigare har reserverats för radio och TV, under förutsättning att spektrumet förvaltas så effektivt som möjligt för att inte störa tillhandahållandet av högkvalitativa program som sänds digitalt.

9.

Europaparlamentet efterlyser ett nära samarbete bland medlemsstaterna för att det ska uppnås en effektiv, öppen och konkurrenskraftig inre marknad för elektroniska kommunikationer så att det går att ta i bruk ny teknik för nätverk.

10.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är ur strategisk synvinkel att Europeiska unionen erbjuder en miljö där plats för innovationer, ny teknik, nya tjänster och nya aktörer garanteras, så att Europas konkurrenskraft och sammanhållning ska kunna stärkas. Det är avgörande att ge slutanvändarna valfrihet vad avser produkter och tjänster för att marknader och teknik ska kunna utvecklas på ett dynamiskt sätt i Europeiska unionen.

11.

Europaparlamentet understryker att den digitala utdelningen ger Europeiska unionen ett unikt tillfälle att utveckla nya tjänster såsom mobil television och trådlös tillgång till Internet och att behålla positionen som världsledande inom mobil multimedieteknik samtidigt som den digitala klyftan överbryggs, och att erbjuda nya möjligheter för medborgare, tjänster, medier och kulturell mångfald i hela Europeiska unionen.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, med full respekt för deras suveränitet på detta område, att analysera effekterna av övergången till digital teknik i det spektrum som används för militära ändamål, och vid behov omfördela en del av den digitala utdelningen till nya civila tillämpningar.

13.

Europaparlamentet instämmer i att en samordning på gemenskapsnivå vore ägnad att uppmuntra till utveckling, stimulera den digitala ekonomin och göra informationssamhället tillgängligt för alla medborgare till överkomligt pris och på likvärdiga villkor.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att frigöra sin digitala utdelning så snabbt som möjligt, så att unionsmedborgarna i Europa kan dra nytta av utvecklingen av nya, innovativa och konkurrenskraftiga tjänster. Parlamentet understryker att det i detta syfte krävs att medlemsstaterna aktivt samarbetar för att undanröja hindren på nationell nivå för en effektiv (om)fördelning av den digitala utdelningen.

15.

Europaparlamentet betonar programföretagens viktiga roll i arbetet med att skydda pluralistiska och demokratiska principer och anser definitivt att de möjligheter som den digitala utdelningen för med sig kommer att göra det möjligt för offentliga och privata programföretag att erbjuda många fler program som ligger i linje med de mål av allmänt intresse som fastställs i den nationella lagstiftningen, såsom exempelvis främjande av kulturell och språklig mångfald.

16.

Europaparlamentet anser att den digitala utdelningen bör ge sändningsföretagen en möjlighet att utveckla och utöka sina tjänster, samtidigt som man tar hänsyn till andra potentiella sociala, kulturella och ekonomiska användningsområden, t.ex. nya och öppna bredbandstekniker och tilläggstjänster avsedda att överbrygga den’digitala klyftan och motverka hinder för driftskompatibilitet.

17.

Europaparlamentet betonar de potentiella fördelarna med en samordnad användning av spektrum inom EU när det gäller storskalighet, utveckling av driftskompatibla och trådlösa tjänster och undvika fragmentering, som leder till att denna knappa resurs inte utnyttjas optimalt. Parlamentet anser att det visserligen behövs ett närmare samarbete och en ökad flexibilitet för att man effektivt ska kunna använda spektrum, men att kommissionen och medlemsstaterna måste nå fram till en lämplig avvägning mellan flexibiliteten och graden av harmonisering för att dra största möjliga nytta av den digitala utdelningen.

18.

Europaparlamentet noterar att det går att uppnå en effektiv fördelning av den digitala utdelningen utan att skada de aktörer som för närvarande innehar spektrumlicenser i UHF-bandet, och att man på ett effektivt sätt kan fortsätta med och utvidga befintliga sändningstjänster samtidigt som man garanterar att ny teknik för tillgång till mobila multimedier och trådlöst bredband ges betydande spektrumresurser i UHF-bandet i syfte att förse unionsmedborgare med nya interaktiva tjänster.

19.

Europaparlamentet anser att när auktioner används för fördelning av frekvenser bör EU:s medlemsstater ha gemensamma villkor och förfaranden för auktionerna och fördelningen av de befintliga resurserna. Kommissionen uppmanas att lägga fram riktlinjer i detta syfte.

20.

Europaparlamentet betonar att det främsta rättesnöret i tilldelningen av den digitala utdelningen ska vara omsorgen om det allmänna bästa genom att garantera det bästa sociala, kulturella och ekonomiska värdet för ett förbättrat och geografiskt utökat utbud av tjänster och digitalt innehåll till allmänheten, och inte enbart att maximera de offentliga intäkterna, utan också skydda de rättigheter som tillkommer nuvarande användare av audiovisuella medietjänster och spegla kulturell och språklig mångfald.

21.

Europaparlamentet understryker att den digitala utdelningen ger Europeiska unionen ett unikt tillfälle att utveckla sin position som världsledande inom mobil multimedieteknik samtidigt som den digitala klyftan överbryggas med ett ökat flöde av information, kunskap och tjänster som förbinder alla unionsmedborgare med varandra och ger nya möjligheter för medier, kultur och mångfald i hela Europeiska unionen.

22.

Europaparlamentet understryker att den digitala utdelningen kan vara ett sätt att bidra till att Lissabonmålen uppnås genom att bredbandstjänsterna blir tillgängliga för allmänheten och ekonomiska aktörer i hela EU och att den digitala klyftan överbryggs genom att man skapar fördelar för missgynnade och avlägsna områden eller jordbruksområden och garanterar allmän täckning i medlemsstaterna.

23.

Europaparlamentet beklagar att unionsmedborgarna inte har jämlik tillgång till digitala tjänster, framför allt radio- och TV-tjänster. Parlamentet noterar att områden på landsbygden och i avlägsna trakter är särskilt missgynnade (beträffande snabbhet, valmöjligheter och kvalitet) inom utvecklingen av digitala tjänster samt uppmanar med kraft medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att göra allt som står i deras makt för att övergången till digitala sändningar ska ske snabbt och rättvist för deras medborgare.

24.

Europaparlamentet understryker att den ”digitala klyftan” inte är en fråga som bara berör landsbygden och betonar att det kan vara svårt att utrusta vissa äldre höghus med den infrastruktur som behövs för de nya näten. Parlamentet understryker att spektrum kan bli till hjälp för att överbrygga den ”digitala klyftan” både i städerna och på landet.

25.

Europaparlamentet understryker att den digitala utdelningen kan bidra till att skapa förbättrade driftskompatibla sociala tjänster för medborgarna såsom e-förvaltning, e-hälsovård och e-utbildning, framför allt för dem som bor i missgynnade och isolerade områden, såsom på landsbygden, i mindre utvecklade områden och på öar.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sina åtgärder för att den digitala utdelningen ska bli till största nytta för användare som har funktionshinder, hög ålder eller särskilda samhälleliga behov.

27.

Europaparlamentet bekräftar vilket värde offentliga säkerhetstjänster har för samhället samt att man, då spektrum läggs om till följd av att UHF-bandet ordnas på nytt i och med att de analoga tjänsterna frångås, också måste ta hänsyn till de krav som driften av sådana tjänster ställer.

28.

Europaparlamentet understryker att den viktigaste prioriteringen inom politiken för maximal nytta av den digitala utdelningen i Europa består i att konsumenternas rättigheter oavkortat respekteras samtidigt som de får dra nytta av tjänster med god kvalitet och stort urval, med hänsyn tagen till att det spektrum som frigjorts i samband med övergången till digitala sändningar används effektivt.

29.

Europaparlamentet betonar att den digitala utdelningen ger nya möjligheter för de audiovisuella och mediepolitiska målen. Parlamentet är därför övertygat om att besluten angående förvaltning av den digitala utdelningen bör främja och skydda mål av allmänt intresse när det gäller audiovisuell politik och mediepolitik, såsom yttrandefrihet, mångfald inom medierna, kulturell och språklig mångfald och minoriteters rättigheter.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna det sociala, kulturella och ekonomiska värdet av att tillåta licensfria användare att få åtkomst till utdelningen, framför allt små och medelstora företag samt den ideella sektorn så att frekvenserna inom spektret används effektivare genom att denna licensfria användning i ökad grad koncentreras till frekvenser som för närvarande står outnyttjade (så kallade vita fläckar).

31.

Europaparlamentet kräver ett stegvis tillvägagångssätt på området och anser att effekterna för mindre nätverk – särskilt lokala trådlösa nätverk – för vilka inga licenskrav för närvarande gäller måste beaktas och att allmän tillgång till bredband bör främjas, särskilt i landsbygdsområden.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stöda åtgärder till förmån för ett ökat samarbete mellan de spektrumförvaltande myndigheterna för att avgöra inom vilka områden fördelning av licensfria vita fläckar inom spektrum skulle kunna göra det möjligt för ny teknik och nya tjänster att växa fram för att främja innovation.

33.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i samband med fördelningen av vita fläckar ta hänsyn till att icke-kommersiella tjänsteleverantörer och leverantörer av utbildningstjänster samt lokalsamhällen som anförtrotts uppgifter som faller inom offentlig förvaltning, behöver få öppen och licensfri åtkomst till spektrum.

34.

Europaparlamentet understryker att en av grundtankarna då användare licensfritt får ta del av den digitala utdelningen bör vara att det ska kunna tas hänsyn till behoven hos sådana grupper i samhället som hotas av utestängning, framför allt användare som har funktionshinder, hög ålder eller särskilda samhälleliga behov.

35.

Europaparlamentet inser nyttan med ny teknik, såsom WiFi och Bluetooth som uppkommit på det licensfria bandet 2,4 GHz samt att särskilda frekvenser lämpar sig bäst för särskilda tjänster och anser att en fördelning av en smärre mängd licensfritt spektrum inom övriga låga frekvensområden kunde uppmuntra till ännu mera innovation i fråga om nya tjänster.

36.

Europaparlamentet framhåller därför att frekvenser bör tilldelas på ett öppet sätt och med hänsyn till alla tänkbara användningsområden för det nya spektrumet och deras nytta för samhället.

37.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ingående bedöma det samhälleliga och ekonomiska värdet av frekvensområden som eventuellt frigörs genom övergången från analog till digital sändningsteknik.

38.

Europaparlamentet erkänner värdet av bidraget från ITU:s Genève 2006-överenskommelse (regionala radiokommunikationskonferensen 2006) och de nationella frekvensutdelningsplanerna samt besluten från världsradiokonferensen 2007 (WRC-07) för omorganiseringen av UHF-bandet.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att senast vid utgången av 2009 utveckla nationella digitala utdelningsstrategier enligt en gemensam metod. Parlamentet begär att kommissionen stöder medlemsstaterna i utvecklingen av deras nationella digitala utdelningsstrategier samt främjar bästa praxis på EU-nivå.

40.

Europaparlamentet understryker att den omedelbara övergången i vissa medlemsstater och skillnaderna i de nationella övergångsplanerna kräver ett gensvar på EU-nivå som inte kan vänta tills reformdirektiven träder i kraft.

41.

Europaparlamentet erkänner medlemsstaternas rätt att bestämma hur den digitala utdelningen ska användas, men menar också att ett samordnat synsätt på EU-nivå starkt understryker utdelningens värde och är det effektivaste sättet att undvika skadliga störningar mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och tredjeländer.

42.

Europaparlamentet upprepar att det är i unionsmedborgarnas intresse att den digitala utdelningen styrs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt för att undvika konflikter med högkvalitativa digitala tv-program till ett ökat antal medborgare och för att respektera konsumenternas rättigheter och intressen och deras investeringar i utrustning.

43.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna kan överväga teknikneutrala auktioner för att fördela frekvenser som blivit fria genom den digitala utdelningen och för att göra det möjligt att handla med dessa frekvenser. Parlamentet anser dock att detta förfarande helt och hållet bör stämma överens med ITU:s regler för radio, den nationella frekvensplaneringen och nationella politiska mål för att undvika skadliga störningar mellan de tjänster som tillhandahålls. Dock varnar parlamentet för en fragmentisering av spektrumet, vilket leder till en att knappa resurser inte används optimalt. Kommissionen uppmanas att se till att en framtida samordnad spektrumplan inte skapar nya hinder för framtida innovationer.

44.

Europaparlamentet stöder en gemensam och välavvägd metod för den digitala utdelningen som gör det möjligt både för sändningsföretag att fortsätta att erbjuda och utöka sina tjänster och för elektroniska kommunikationsföretag att använda denna resurs till att utveckla nya tjänster för andra viktiga sociala och ekonomiska användningsområden. Parlamentet betonar dock att den digitala utdelningen under alla omständigheter bör fördelas på en teknikneutral grund.

45.

Europaparlamentet understryker att spektrumpolitik måste vara dynamisk så att sändningsföretagen och kommunikationsoperatörerna kan sätta in ny teknik och utveckla nya tjänster och på det sättet fortsätta spela en nyckelroll för att vi ska uppnå de kultur- och mediapolitiska målen och samtidigt tillhandahålla nya kommunikationstjänster med god kvalitet.

46.

Europaparlamentet framhäver de möjliga fördelarna med storskalighet, innovation, driftskompatibilitet och tillhandahållande av potentiella alleuropeiska tjänster genom en mer samordnad och integrerad spektrumplanering på gemenskapsnivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta och att tillsammans med kommissionen fastställa gemensamma delband i den digitala utdelningen för olika tillämpningskluster som kan harmoniseras på teknikneutral grund.

47.

Europaparlamentet anser att klusterbildningen inom UHF-bandet inte bör toppstyras, utan ske ”nedifrån upp”, enligt de nationella marknadernas särdrag, med samtidig hänsyn tagen till att det sker en harmonisering på gemenskapsnivå vid alla tillfällen då detta skapar ett klart mervärde.

48.

Europaparlamentet stöder en samordningsmetod på gemenskapsnivå för att åstadkomma en effektivare användning av spektrumet och underlätta utvecklingen av innovativa och framgångsrika nationella, gränsöverskridande och alleuropeiska tjänster. Denna metod baseras på olika kluster i UHF-spektrumet för enkelriktade och dubbelriktade tjänster och tar hänsyn till potentiella skadliga störningar när olika typer av nätverk samexisterar i samma band, resultaten från ITU Genève RRC 06 och WRC 07 och de befintliga tillstånden.

49.

Europaparlamentet anser att den del av det harmoniserade spektrumet som på EU-nivå anvisats för räddningstjänster bör kunna erbjuda tillgång till framtida bredbandsteknik för sökning och överföring av sådan information som behövs för att skydda människoliv tack vare effektivare svar från räddningstjänsternas sida.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna genomföra ändamålsenliga tekniska och socioekonomiska studier och kostnadsnyttoanalyser för att fastställa storleken på och egenskaperna hos de delband som skulle kunna samordnas eller harmoniseras på gemenskapsnivå. I dessa studier bör det tas hänsyn till att utdelningarna inte är något statiskt utan att tekniken hela tiden går framåt. Genomförandet av nya tekniker ska också tillåta att UHF-bandet används för nya typer av innovativa sociala, kulturella och ekonomiska tjänster vid sidan av radiotjänster och bredbandstjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna bidrar till dessa studier så att man kan identifiera gemensamma band som kan harmoniseras på europeisk nivå för klart fastställda och driftskompatibla alleuropeiska tjänster samt för fördelning av dessa band.

51.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att eftersträva ett samarbete med grannländerna till medlemsstaterna så att de antar liknande frekvensplaner eller samordnar sin egen frekvensfördelning med EU så att driften av tillämpningar inom telekommunikationerna kan ske ostört.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en studie av konflikter mellan användare av programvara med öppen källkod och certifieringsmyndigheter i fråga om programvarudefinierade radior.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen föreslå åtgärder att minska det juridiska ansvaret i samband med tillhandahållande av tjänster på trådlösa nätverk.