30.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 322/1

Reviderad uppförandekod för ett effektivt genomförande av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap

2009/C 322/01

EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, FÖRSAMLADE I RÅDET,

SOM BEAKTAR konventionen av den 23 juli 1990 om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (nedan kallad skiljemannakonventionen),

SOM INSER medlemsstaternas, i egenskap av kontrahenter vid undertecknandet av skiljemannakonventionen, och skattebetalarnas behov av mer detaljerade regler för att effektivt kunna genomföra skiljemannakonventionen,

SOM NOTERAR kommissionens meddelande av den 14 september 2009 om arbetet i det gemensamma forumet för internprissättning i EU från mars 2007 till mars 2009, vilket baseras på forumets rapporter om påföljder och internprissättning och om tolkningen av vissa bestämmelser i skiljemannakonventionen,

SOM UNDERSTRYKER att denna uppförandekod är ett politiskt åtagande och följaktligen inte påverkar vare sig medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter eller medlemsstaternas och unionens respektive behörigheter enligt fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

SOM INSER att genomförandet av denna uppförandekod inte bör hindra lösningar på ett mer globalt plan,

SOM NOTERAR slutsatserna i forumets rapport om påföljder,

HAR ANTAGIT FÖLJANDE REVIDERADE UPPFÖRANDEKOD:

Utan att det påverkar medlemsstaternas och Europeiska unionens respektive behörighet avser denna reviderade uppförandekod genomförandet av skiljemannakonventionen och vissa därmed sammanhängande frågor rörande förfaranden för ömsesidig överenskommelse inom ramen för dubbelbeskattningsavtal mellan medlemsstater.

1. Skiljemannakonventionens tillämpningsområde

1.1 Fall som avser tresidig internprissättning i EU

Vid tillämpning av denna uppförandekod avses med ett tresidigt fall i EU ett fall där under det första skedet i skiljemannakonventionsförfarandet, två behöriga myndigheter i EU inte till fullo kan lösa ett fall med dubbelbeskattning som uppstått i ett internprissättningsärende genom att tillämpa armlängdsprincipen, därför att ett i en eller flera andra medlemsstater beläget företag i intressegemenskap, vilket identifierats av båda de behöriga myndigheterna i EU (bevisning grundad på en jämförelseanalys inklusive en funktionell analys och andra relaterade fakta), haft ett betydande inflytande på resultatet i form av ett icke-marknadsmässigt pris genom en kedja av relevanta transaktioner eller handelsförbindelser/finansiella förbindelser, och detta erkänns av den skattebetalare som drabbas av dubbelbeskattning och som har begärt att skiljemannakonventionen ska tillämpas.

b)	Skiljemannakonventionen omfattar samtliga transaktioner i EU som avser tresidiga fall mellan medlemsstaterna.

1.2 Underkapitalisering (1)

I skiljemannakonventionen hänvisas det tydligt till inkomster som uppstår genom handelsförbindelser och finansiella förbindelser, men den försöker inte skilja mellan dessa specifika inkomsttyper. Inkomstjusteringar som görs på grund av finansiella förbindelser, inbegripet lån och lånevillkor, och som baseras på armlängdsprincipen ska därför anses omfattas av konventionen.

2. Möjlighet att ta upp ett fall

På grundval av artikel 18 i skiljemannakonventionen rekommenderas medlemsstaterna att anse att ett fall ska omfattas av konventionen om begäran läggs fram i rätt tid efter dagen för ikraftträdandet av nya medlemsstaters anslutning till skiljemannakonventionen, även om justeringen avser tidigare beskattningsår.

3. Allvarliga påföljder

Eftersom artikel 8.1 i konventionen ger flexibilitet i fråga om att vägra tillämpning av skiljemannakonventionen när en allvarlig påföljd kan komma att utdömas, och mot bakgrund av de praktiska erfarenheterna sedan 1995, rekommenderas medlemsstaterna att klargöra eller revidera sina ensidiga förklaringar i bilagan till konventionen, med syfte att tydliggöra att en allvarlig påföljd endast bör utdömas vid exceptionella fall, som bedrägeri.

4. Startdatum för treårsfristen (fristen för att lägga fram en begäran enligt artikel 6.1 i skiljemannakonventionen)

Dagen för ”det första taxeringsbeslutet eller motsvarande som medför eller sannolikt kan medföra dubbelbeskattning enligt artikel 1 i skiljemannakonventionen, t.ex. på grund av en justering av internprissättning” (2), ska anses utgöra startdatum för treårsfristen.

När det gäller internprissättningsärenden rekommenderas medlemsstaterna att tillämpa denna definition även vid fastställandet av den treårsfrist som anges i artikel 25.1 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet och som tillämpas i dubbelbeskattningsavtal mellan medlemsstater.

5. Startdatum för tvåårsfristen (artikel 7.1 i skiljemannakonventionen)

Vid tillämpning av artikel 7.1 i skiljemannakonventionen ska ett fall anses ha lagts fram i enlighet med artikel 6.1 när skattebetalaren har ingett

i)	uppgifter (t.ex. namn, adress, skatteidentifieringsnummer) för identifiering av det företag i en medlemsstat som lägger fram en begäran och av de övriga parterna i de relevanta transaktionerna,

ii)	närmare uppgifter om relevanta fakta och omständigheter i fallet (bl.a. om förhållandet mellan företaget och de övriga parterna i de relevanta transaktionerna),

iii)	uppgift om de berörda beskattningsperioderna,

iv)	kopior av de taxeringsbeslut, den revisionspromemoria eller motsvarande som föranleder den påstådda dubbelbeskattningen,

v)	närmare uppgifter om klagomål och andra rättsliga förfaranden som företaget eller de övriga parterna i de relevanta transaktionerna har inlett och om domstolsavgöranden som rör fallet,

vi)	en förklaring från företaget om varför det anser att principerna i artikel 4 i skiljemannakonventionen inte har iakttagits,

vii)	ett åtagande från företaget att svara så fullständigt och snabbt som möjligt på alla rimliga och ändamålsenliga uppmaningar från en behörig myndighet och att hålla dokumentation tillgänglig för de behöriga myndigheterna, och

viii)

eventuella ytterligare uppgifter som den behöriga myndigheten begär inom två månader från mottagandet av skattebetalarens begäran.

Tvåårsfristen ska börja löpa vid den senaste av följande dagar:

i)	Dagen för taxeringsbeslutet, dvs. ett slutligt beslut av skatteförvaltningen om den ytterligare inkomsten, eller motsvarande.

ii)	Dagen då den behöriga myndigheten mottar begäran och de grundläggande uppgifter som anges i punkt a.

6. Förfaranden för ömsesidig överenskommelse enligt skiljemannakonventionen

6.1 Allmänna bestämmelser

a)	OECD:s armlängdsprincip ska tillämpas utan hänsyn till de omedelbara skattemässiga följderna för någon särskild medlemsstat.

b)	Fall ska avgöras så snabbt som möjligt med beaktande av frågornas komplexitet i det enskilda fallet.

c)	Alla sätt som är ändamålsenliga för att nå en ömsesidig överenskommelse så snabbt som möjligt, däribland personliga möten, ska övervägas. Om det är lämpligt ska företaget uppmanas att lägga fram sin sak inför den behöriga myndigheten.

Mot bakgrund av bestämmelserna i denna uppförandekod bör en ömsesidig överenskommelse nås inom två år från den dag då fallet först lades fram inför någon av de behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 5 b i denna uppförandekod. I vissa situationer (t.ex. nära förestående lösning av fallet, särskilt komplicerade transaktioner eller tresidiga fall) får dock artikel 7.4 i skiljemannakonventionen (om förlängning av tidsfrister) tillämpas för att överenskomma en kort förlängning.

e)	Förfarandet för ömsesidig överenskommelse bör inte medföra några otillbörliga eller onödigt höga kostnader för den person som begär förfarandet eller för någon annan person som är involverad i fallet.

6.2 Fall som avser tresidig internprissättning i EU

Så snart som medlemsstaternas behöriga myndigheter är överens om att ett fall som diskuteras ska betraktas som ett tresidigt fall i EU bör de omedelbart inbjuda de övriga behöriga myndigheterna i EU att delta i förfarandena och diskussionerna som observatörer eller aktiva intressenter och tillsammans med dessa besluta vilket tillvägagångssätt som är bäst. All information bör således delas med de övriga behöriga myndigheterna i EU, exempelvis genom informationsutbyte. De övriga behöriga myndigheterna bör ges tillfälle att bekräfta huruvida deras skattebetalare faktiskt eller eventuellt är involverade.

De behöriga involverade myndigheterna kan använda en av följande metoder för att inom ramen för skiljemannakonventionen lösa dubbelbeskattning som uppstår genom tresidiga fall i EU:

i)	De behöriga myndigheterna kan besluta att använda en multilateral metod (samtliga berörda behöriga myndigheter deltar från början och till fullo).

ii)

De behöriga myndigheterna kan besluta att inleda ett bilateralt förfarande, där de båda parterna i förfarandet utgörs av de behöriga myndigheter som (på grundval av en jämförelseanalys inklusive en funktionell analys och andra relaterade fakta) identifierat ett i en annan medlemsstat beläget företag i intressegemenskap som haft ett betydande inflytande på resultatet i form av ett icke-marknadsmässigt pris genom en kedja av relevanta transaktioner eller handelsförbindelser/finansiella förbindelser, varvid dessa bör inbjuda de övriga behöriga myndigheterna i EU att delta som observatörer i diskussionerna inom förfarandet för ömsesidig överenskommelse.

iii)	De behöriga myndigheterna kan besluta att parallellt inleda mer än ett bilateralt förfarande och bör inbjuda de övriga behöriga myndigheterna i EU att delta som observatörer i respektive diskussion inom förfarandet för ömsesidig överenskommelse.

Medlemsstaterna rekommenderas att använda ett multilateralt förfarande för att lösa denna typ av dubbelbeskattningsfall. Samtliga behöriga myndigheter bör dock alltid vara överens om detta, med utgångspunkt i specifika fakta och omständigheter i fallet. Om en multilateral metod inte är möjlig och två eller flera parallella bilaterala förfaranden inleds, bör samtliga relevanta behöriga myndigheter involveras i det första skedet i skiljemannakonventionsförfarandet, antingen som avtalsslutande stater i den ursprungliga ansökan om tillämpning av skiljemannakonventionen eller som observatörer.

Statusen som observatör kan ändras till status som intressent beroende på hur diskussionerna utvecklas och vilken bevisning som presenteras. Om de övriga behöriga myndigheterna önskar delta i det andra skedet (skiljedom), måste de bli intressenter.

Det faktum att de övriga behöriga myndigheterna i EU under hela förfarandet enbart deltar som observatörer i diskussionerna, har inga effekter på tillämpningen av bestämmelserna i skiljemannakonventionen (t.ex. om tidsfrister och förfarandefrågor).

De övriga behöriga myndigheter som deltar som observatörer är inte bundna av det slutliga resultatet av skiljemannakonventionsförfarandet.

Samtliga informationsutbyten inom förfarandet måste ske i enlighet med gängse rättsliga och administrativa krav och förfaranden.

Skattebetalare bör så snart som möjligt underrätta involverade skatteförvaltningar om att andra parter i andra medlemsstater kan vara involverade i fallet. Inom lämplig tid efter denna underrättelse bör samtliga relevanta fakta och styrkande handlingar läggas fram. Ett sådant tillvägagångssätt leder inte bara till en snabbare lösning utan minskar även risken för att dubbelbeskattningsfall inte kan lösas till följd av skilda förfarandefrister i medlemsstaterna.

6.3 Praktiska bestämmelser och öppenhet

För att i möjligaste mån begränsa kostnader och förseningar till följd av översättning bör förfarandet för ömsesidig överenskommelse, i synnerhet utväxling av ståndpunkter, ske på ett gemensamt arbetsspråk eller på ett sätt som får samma verkan, om de behöriga myndigheterna kan nå en överenskommelse på bilateral (eller multilateral) basis.

b)	Det företag som har begärt ett förfarande för ömsesidig överenskommelse ska av den behöriga myndighet till vilken det lagt fram sin begäran hållas underrättat om alla väsentliga händelser som berör det under förfarandet.

c)	Sekretessen i fråga om personuppgifter som är skyddade enligt en bilateral skattekonvention eller enligt lagen i en medlemsstat ska respekteras.

Den behöriga myndigheten ska bekräfta mottagandet av en skattebetalares begäran att inleda ett förfarande för ömsesidig överenskommelse inom en månad från mottagandet av begäran och samtidigt underrätta de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater som är involverade i fallet samt därvid bifoga en kopia av begäran.

Om den behöriga myndigheten anser att företaget inte har lämnat de grundläggande uppgifter enligt punkt 5 a som behövs för att inleda ett förfarande för ömsesidig överenskommelse, ska den inom två månader från mottagandet av begäran uppmana företaget att inkomma med de specifika ytterligare uppgifter som myndigheten behöver.

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten svarar det företag som lagt fram en begäran på något av följande sätt:

i)	Om den behöriga myndigheten inte bedömer att företagets inkomst ingår eller sannolikt kommer att ingå i den skattepliktiga inkomst som förvärvas av ett företag i en medlemsstat, ska den informera företaget om sina tvivel och uppmana det att lämna ytterligare synpunkter.

ii)	Om den behöriga myndigheten anser att begäran är välgrundad och att den själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, ska den underrätta företaget om detta och så snabbt som möjligt göra sådana justeringar eller medge sådana lättnader som är motiverade.

iii)	Om den behöriga myndigheten anser att begäran är välgrundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, ska den underrätta företaget om att den ska försöka lösa saken genom en ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i någon annan berörd medlemsstat.

Om en behörig myndighet anser att ett fall är välgrundat, bör den inleda ett förfarande för ömsesidig överenskommelse genom att underrätta den behöriga myndigheten i den eller de andra medlemsstaten(erna) om sitt beslut och därvid bifoga en kopia av de uppgifter som anges i punkt 5 a i denna uppförandekod. Samtidigt ska den underrätta den person som åberopar skiljemannakonventionen om att den har inlett förfarandet för ömsesidig överenskommelse. Den behöriga myndighet som inleder förfarandet för ömsesidig överenskommelse ska också – på grundval av tillgängliga uppgifter – underrätta den behöriga myndigheten i den eller de andra medlemsstaten(erna) och den person som lagt fram begäran om huruvida saken lagts fram inom de tidsfrister som anges i artikel 6.1 i konventionen och om startdatum för tvåårsfristen enligt artikel 7.1 i konventionen.

6.4 Utväxling av ståndpunkter

När ett förfarande för ömsesidig överenskommelse har inletts, ska medlemsstaterna se till att den behöriga myndigheten i det land i vilket ett taxeringsbeslut – dvs. ett slutligt beslut av skatteförvaltningen om inkomst, eller motsvarande – har fattats eller kommer att fattas vilket innehåller en justering som medför eller sannolikt kommer att medföra dubbelbeskattning enligt artikel 1 i skiljemannakonventionen, skickar en ståndpunkt till de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater som är involverade i fallet. Denna ståndpunkt ska innehålla följande:

i)	En sakframställan från den person som lagt fram begäran.

ii)	Myndighetens uppfattning om sakförhållandena, t.ex. varför den anser att dubbelbeskattning har skett eller sannolikt kommer att ske.

iii)	Uppgifter om hur saken kan avgöras så att dubbelbeskattning undanröjs samt en fullständig redogörelse för förslaget.

b)	Ståndpunkten ska innefatta en fullständig motivering av taxeringen eller justeringen och åtföljas av grundläggande dokumentation som stöder den behöriga myndighetens uppfattning och en förteckning över alla andra handlingar som ligger till grund för justeringen.

Ståndpunkten ska så snabbt som möjligt översändas till de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater som är involverade i fallet med hänsyn till hur komplicerat det enskilda fallet är och senast fyra månader från den senaste av följande dagar:

i)	Dagen för taxeringsbeslutet, dvs. ett slutligt beslut av skatteförvaltningen om den ytterligare inkomsten, eller motsvarande.

ii)	Dagen då den behöriga myndigheten mottar begäran och de grundläggande uppgifter som anges i punkt 5 a.

Medlemsstaterna ska se till att en behörig myndighet i ett land där inget taxeringsbeslut eller motsvarande har fattats eller kommer att fattas – vilket t.ex. på grund av en justering av internprissättning medför eller sannolikt kommer att medföra dubbelbeskattning enligt artikel 1 i konventionen – som mottar en ståndpunkt från en annan behörig myndighet svarar på denna så fort som möjligt med hänsyn till hur komplicerat det enskilda fallet är och senast sex månader efter mottagandet av ståndpunkten.

Svaret bör ha någon av följande två former:

Om den behöriga myndigheten anser att dubbelbeskattning har skett eller sannolikt kommer att ske och samtycker till de åtgärder som föreslås i ståndpunkten, ska den underrätta den eller de andra behöriga myndigheterna om detta och så snabbt som möjligt göra sådana justeringar eller medge sådana lättnader.

ii)

Om den behöriga myndigheten inte anser att dubbelbeskattning har skett eller sannolikt kommer att ske eller inte samtycker till de åtgärder som föreslås i ståndpunkten, ska den översända sin ståndpunkt till den eller de andra behöriga myndigheterna med en redogörelse för sina skäl och ett förslag till en preliminär tidsplan för handläggningen av fallet med hänsyn till hur komplicerat det är. När det är lämpligt ska förslaget innehålla ett datum för ett personligt möte, vilket bör äga rum senast 18 månader från den senaste av följande dagar:

aa)	Dagen för taxeringsbeslutet, dvs. ett slutligt beslut av skatteförvaltningen om den ytterligare inkomsten, eller motsvarande.

bb)	Dagen då den behöriga myndigheten mottar begäran och de grundläggande uppgifter som anges i punkt 5 a.

Dessutom ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder som kan påskynda förfarandena. I detta syfte bör medlemsstaterna räkna med att regelbundet, och minst en gång om året, anordna personliga möten mellan sina behöriga myndigheter för att diskutera pågående förfaranden för ömsesidig överenskommelse (om antalet fall motiverar sådana regelbundna möten).

6.5 Dubbelbeskattningsavtal mellan medlemsstater

I fall av internprissättning rekommenderas medlemsstaterna att tillämpa bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 även på förfaranden för ömsesidig överenskommelse som inletts i enlighet med artikel 25.1 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet, som tillämpas i dubbelbeskattningsavtal mellan EU:s medlemsstater.

7. Förfaranden under det andra skedet enligt skiljemannakonventionen

7.1 Förteckning över oberoende personer

Medlemsstaterna förbinder sig att utan dröjsmål underrätta generalsekreteraren för rådet om namnen på de fem oberoende personer som är kvalificerade för att bli ledamöter i den rådgivande kommitté som avses i artikel 7.1 i skiljemannakonventionen och på samma villkor underrätta generalsekreteraren om ändringar av förteckningen.

b)	När medlemsstaterna översänder namnen på sina oberoende personer till generalsekreteraren för rådet, ska de bifoga en meritförteckning för dessa personer med uppgifter om bl.a. deras erfarenheter av rättsliga frågor, skatter och i synnerhet internprissättning.

c)	Medlemsstaterna kan också i sin förteckning ange de oberoende personer som uppfyller kraven för att bli valda till ordförande.

d)	Rådets generalsekreterare ska varje år uppmana medlemsstaterna att bekräfta namnen på sina oberoende personer och/eller ange namn på ersättare.

e)	Förteckningen över samtliga oberoende personer ska offentliggöras på rådets webbplats.

f)	De oberoende personerna behöver inte vara medborgare i eller bosatta i den nominerande staten, men måste vara medborgare i en medlemsstat och bosatta på det territorium där skiljemannakonventionen är tillämplig.

g)	De behöriga myndigheterna rekommenderas upprätta en överenskommen förklaring om godtagande av uppdraget och om oberoende i fråga om det särskilda fallet, vilken ska undertecknas av de utvalda oberoende personerna.

7.2 Inrättande av den rådgivande kommittén

Om inte de berörda medlemsstaterna kommer överens om något annat, ska den medlemsstat som meddelade det första taxeringsbeslutet, dvs. ett slutligt beslut av skatteförvaltningen om ytterligare inkomst eller motsvarande som medför eller sannolikt kommer att medföra dubbelbeskattning enligt artikel 1 i skiljemannakonventionen, ta initiativet till att inrätta en rådgivande kommitté och organisera dess möten i samförstånd med den eller de andra medlemsstaterna.

b)	De behöriga myndigheterna bör inrätta en rådgivande kommitté inom sex månader efter utgången av den period som avses i artikel 7 i skiljemannakonventionen. Om en behörig myndighet inte gör detta, kan en annan involverad behörig myndighet ta initiativet.

Den rådgivande kommittén ska normalt bestå av två oberoende personer utöver ordföranden och företrädarna för de behöriga myndigheterna. Vid tresidiga fall och när en rådgivande kommitté ska inrättas enligt den multilaterala metoden ska medlemsstaterna beakta villkoren i artikel 11.2 i skiljemannakonventionen och vid behov införa ytterligare regler för förfarandet, så att kommittén inklusive dess ordförande kan anta sitt yttrande med enkel majoritet av ledamöterna.

Den rådgivande kommittén ska bistås av ett sekretariat, för vilket den medlemsstat som tog initiativet till att inrätta den rådgivande kommittén ska tillhandahålla resurser, om inte de berörda medlemsstaterna kommer överens om något annat. Av oavhängighetsskäl ska sekretariatet stå under överinseende av den rådgivande kommitténs ordförande. Sekretariatets medlemmar ska vara bundna av den tystnadsplikt som föreskrivs i artikel 9.6 i skiljemannakonventionen.

e)	De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna kan på förhand bestämma var den rådgivande kommittén ska hålla sina möten och var den ska avge sitt yttrande.

f)	Medlemsstaterna ska före det första mötet i den rådgivande kommittén förse den med all relevant dokumentation och information, i synnerhet alla handlingar, rapporter, skriftväxlingar och slutsatser som använts under förfarandet för ömsesidig överenskommelse.

7.3 Den rådgivande kommitténs verksamhet

a)	Ett fall ska anses ha lagts fram för den rådgivande kommittén den dag när ordföranden bekräftar att dess ledamöter har fått all relevant dokumentation och information som avses i punkt 7.2 f.

b)	Mötesförhandlingarna i den rådgivande kommittén ska ske på de involverade medlemsstaternas officiella språk, om inte de behöriga myndigheterna genom en ömsesidig överenskommelse beslutar annorlunda, med hänsyn till kommitténs önskemål.

c)	Den rådgivande kommittén kan begära att den part som ingett ett yttrande eller en handling ska ombesörja en översättning till det eller de språk på vilket mötesförhandlingarna sker.

Med iakttagande av artikel 10 i skiljemannakonventionen kan den rådgivande kommittén begära att medlemsstaterna, och i synnerhet den medlemsstat som meddelade det första taxeringsbeslutet, dvs. ett slutligt beslut av skatteförvaltningen om ytterligare inkomst eller motsvarande som medför eller sannolikt kommer att medföra dubbelbeskattning enligt artikel 1 i skiljemannakonventionen, inställer sig inför den rådgivande kommittén.

e)	Kostnaderna för den rådgivande kommitténs arbete ska fördelas lika mellan de berörda medlemsstaterna och bestå av kommitténs administrativa kostnader och de oberoende personernas arvoden och utlägg.

Om inte de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna kommer överens om något annat ska

i)	ersättningen för de oberoende personernas utlägg begränsas till den ersättning som är vedertagen för högre förvaltningstjänstemän i den medlemsstat som har tagit initiativet till att inrätta den rådgivande kommittén, och

ii)	de oberoende personernas arvoden fastställas till 1 000 EUR per person och mötesdag i den rådgivande kommittén, varvid ordföranden ska få ett 10 % högre arvode än de övriga oberoende personerna.

g)	Kostnaderna för förfarandet med en rådgivande kommitté ska betalas av den medlemsstat som har tagit initiativet till att inrätta den rådgivande kommittén, om inte de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna beslutar annorlunda.

7.4 Den rådgivande kommitténs yttrande

Medlemsstaterna kan förvänta sig att yttrandet ska innehålla följande uppgifter:

a)	Namnen på ledamöterna i den rådgivande kommittén.

Begäran, med följande uppgifter:

i)	De involverade företagens namn och adresser.

ii)	De involverade behöriga myndigheterna.

iii)	En beskrivning av tvistens faktiska förhållanden och omständigheter.

iv)	En tydlig redogörelse för vad som begärs.

c)	En kort sammanfattning av mötesförhandlingarna.

d)	De argument och metoder som ligger till grund för beslutet i yttrandet.

e)	Själva yttrandet.

f)	Den plats där yttrandet avges.

g)	Den dag då yttrandet avges.

h)	Underskrifter av den rådgivande kommitténs ledamöter.

De behöriga myndigheternas beslut och den rådgivande kommitténs yttrande ska meddelas på följande sätt:

i)	När beslutet har fattats ska den behöriga myndighet inför vilken saken lades fram skicka en kopia av de behöriga myndigheternas beslut och den rådgivande kommitténs yttrande till vart och ett av de involverade företagen.

ii)

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kan komma överens om att beslutet och yttrandet kan offentliggöras i sin helhet. De kan också komma överens om att offentliggöra beslutet och yttrandet utan att ange de involverade företagens namn eller andra uppgifter som skulle kunna röja dessa företags identitet. I båda fallen krävs företagens samtycke och före offentliggörandet måste företagen skriftligen ha meddelat den behöriga myndighet inför vilken saken lades fram att de inte invänder mot att beslutet och yttrandet offentliggörs.

iii)

Den rådgivande kommitténs yttrande ska upprättas i tre originalversioner (eller fler vid tresidiga fall), varav en ska skickas till respektive behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna och en till rådets generalsekretariat för arkivering. Om det råder enighet om att yttrandet ska offentliggöras, ska detta göras på originalspråket/originalspråken på kommissionens webbplats.

8. Skatteuppbörd och ränteavgifter vid gränsöverskridande tvistlösningsförfaranden

Medlemsstaterna rekommenderas att vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att företag som är involverade i gränsöverskridande tvistlösningsförfaranden enligt skiljemannakonventionen kan beviljas tillfälligt uppskov med skatteuppbörd under ett sådant förfarande på samma villkor som gäller vid inhemska rättsliga förfaranden, även om dessa åtgärder kan komma att kräva lagändringar i vissa medlemsstater. Medlemsstaterna bör utsträcka dessa åtgärder till gränsöverskridande tvistlösningsförfaranden enligt dubbelbeskattningsavtal mellan medlemsstater.

Med tanke på att en skattebetalare under förhandlingarna inom ett förfarande för ömsesidig överenskommelse inte bör drabbas negativt av olika synsätt på ränteavgifter och återbetalningar under den tid det tar att fullfölja förfarandet för ömsesidig överenskommelse, rekommenderas medlemsstaterna att använda en av följande metoder:

i)	Uppbörd av skatt och återbetalning utan ränta.

ii)	Uppbörd av skatt och återbetalning med ränta.

iii)	Prövning av varje fall individuellt i fråga om debitering eller återbetalning av ränta (eventuellt under förfarandet för ömsesidig överenskommelse).

9. Nya medlemsstaters anslutning till skiljemannakonventionen

Medlemsstaterna ska sträva efter att underteckna och ratificera konventioner om nya medlemsstaters anslutning till skiljemannakonventionen så snart som möjligt och under alla omständigheter inom två år efter deras anslutning till EU.

10. Slutbestämmelser

För att säkerställa en enhetlig och effektiv tillämpning av denna uppförandekod uppmanas medlemsstaterna att vartannat år lämna en rapport till kommissionen om dess praktiska tillämpning. På grundval av dessa rapporter avser kommissionen att lämna en rapport till rådet och kan föreslå en översyn av denna uppförandekod.

(1) Reservationer: Bulgarien anser att inkomstjusteringar som görs på grund av en anpassning till priset på ett lån (dvs. räntesatsen) omfattas av skiljemannakonventionen. Däremot anser Bulgarien att konventionen inte täcker fall av inkomstjusteringar som görs på grund av justeringar av finansieringsbelopp. I princip vore skälen för sådana justeringar att söka i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Tillämpningen av skiftande nationella regler och frånvaron av internationellt erkända riktlinjer enligt armlängdsprincipen som ska tillämpas på ett företags kapitalstruktur hotar i hög grad affärsmässigheten i inkomstjusteringar som görs på grund av justeringar av lånebeloppet.

Tjeckien kommer inte att tillämpa förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom ramen för skiljemannakonventionen om detta omfattas av regler för att motverka missbruk i nationell lagstiftning.

Nederländerna stöder uppfattningen att en justering av räntesatsen (lånets prissättning) baserad på nationell lagstiftning som baserar sig på armlängdsprincipen omfattas av skiljemannakonventionen. Justeringar av lånebeloppet liksom justeringar av avdragsmöjligheten för räntan som bygger på en strategi med underkapitalisering enligt armlängdsprincipen eller justeringar som bygger på lagstiftning för att motverka missbruk och som utgår från rent affärsmässiga grunder anses ligga utanför tillämpningsområdet för skiljemannakonventionen. Nederländerna kommer att behålla sin reservation fram till dess att det finns riktlinjer från OECD om hur armlängdsprincipen ska tillämpas på underkapitalisering för företag i intressegemenskap.

Grekland anser att justeringar som omfattas av skiljemannakonventionen är de som avser räntesatsen för ett lån. Justeringar avseende lånebeloppet och avdragsmöjligheter för upplupen ränta för ett lån bör inte gälla för skiljemannakonventionen, beroende på de begränsningar som gäller i den nationella lagstiftningen.

Ungern anser att endast de fall omfattas av skiljemannakonventionen där dubbelbeskattning beror på justering av räntesatsen för lånet och justeringen är baserad på armlängdsprincipen.

Italien anser att skiljemannakonventionen kan åberopas i sådana fall där dubbelbeskattning beror på en prisjustering av en finansiell transaktion som inte överensstämmer med armlängdsprincipen. Omvänt kan den inte åberopas för att lösa dubbelbeskattning som beror på justeringar av lånebelopp, eller dubbelbeskattning som beror på skillnader i nationella regler beträffande tillåtet finansieringsbelopp eller beträffande avdragsmöjligheter för ränta.

Lettlands uppfattning är att skiljemannakonventionen inte kan åberopas vid dubbelbeskattning som beror på tillämpning av allmän nationell lagstiftning om justeringar av lånebelopp eller om avdragsmöjligheter för räntebetalningar, som inte bygger på den armlängdsprincip som föreskrivs i artikel 4 i skiljemannakonventionen.

Endast justeringar av ränteavdrag som görs enligt nationell lagstiftning och som bygger på armlängdsprincipen ska därför enligt Lettlands uppfattning anses omfattas av konventionen.

Polen anser att det förfarande som föreskrivs i skiljemannakonventionen får tillämpas endast för räntejusteringar. Samtidigt bör justeringar avseende lånebeloppet inte täckas av konventionen. Enligt vår uppfattning är det fullkomligt omöjligt att ange hur kapitalstrukturen i praktiken bör vara beskaffad för att uppfylla armlängdsprincipen.

Portugal anser att skiljemannakonventionen inte kan åberopas för att lösa fall av dubbelbeskattning som beror på inkomstjusteringar som görs antingen på grund av korrigeringar av ett belopp för ett lån ingånget mellan företag i intressegemenskap eller av räntebetalningar baserade på nationella bestämmelser för att motverka missbruk. Portugal går dock med på att ompröva sin ståndpunkt så snart ett samförstånd har uppnåtts på internationell nivå, närmare bestämt via OECD:s riktlinjer, om armlängdsprincipens tillämpning på skuldbeloppet (med situationer som avser underkapitalisering) mellan företag i intressegemenskap

Slovakiens uppfattning är att en justering av räntesatsen som görs enligt nationell lagstiftning och som bygger på armlängdsprincipen bör omfattas av tillämpningsområdet för skiljemannakonventionen, men de inkomstjusteringar som görs på grund av tillämpning av regler för att motverka missbruk enligt nationell lagstiftning bör ligga utanför tillämpningsområdet för skiljemannakonventionen.

(2) Reservation: Företrädaren för den italienska skattemyndigheten betraktar ”dagen för det första taxeringsbeslutet eller motsvarande som avspeglar en justering av internprissättningen som medför eller sannolikt kommer att medföra dubbelbeskattning enligt artikel 1” som startdatum för treårsfristen, eftersom tillämpningen av nuvarande skiljemannakonvention bör inskränkas till de fall där en ”justering” av internprissättningen görs.

30.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 322/14

Konferensen mellan organ för EG- och EU-frågor vid medlemsstaternas parlament (Cosac)

Bidrag från COSAC:s XLII:a möte

Stockholm den 4–6 oktober 2009

2009/C 322/04

1. Institutionella frågor och Lissabonfördraget

1.1

I samband med sitt tjugoårsjubileum gläder sig Cosac åt att få en utökad roll som forum för parlamentariskt samarbete och som en plats där demokratiska överläggningar kan komma till uttryck inom Europeiska unionen, vilket ger de nationella parlamenten fler möjligheter att föra dialog med EU-institutionerna och på lämpligt sätt bidra till Europaparlamentets, rådets och kommissionens arbete.

1.2	Under de senaste fem åren har det gjorts framsteg med att utveckla samarbetet mellan de nationella parlamenten och EU-institutionerna. Cosac tackar Margot Wallström, vice ordförande för Europeiska kommissionen, för hennes engagerade arbete för detta ändamål.

1.3

Lissabonfördraget har godkänts av alla kamrar i de nationella parlamenten nomii EU efter överläggningar och debatter. Efter folkomröstningen den 2 oktober 2009 återstår det formella godkännandet i de irländska kamrarna. Cosac anser att den demokratiska legitimiteten i denna process inte kan ifrågasättas och bör erkännas av alla parter. Med respekt för de konstitutionella kraven i alla medlemsstater vill Cosac se att Lissabonfördraget träder i kraft snarast möjligt.

Cosac ser fram emot samarbetet med EU-institutionerna i den form detta får genom fördraget. Cosac välkomnar de nationella parlamentens stärkta roll enligt fördraget och betonar vikten av att det nya fördraget genomförs fullt ut, omedelbart och effektivt så snart det trätt i kraft, samtidigt som man iakttar den tidsfrist som anges i fördragen för att möjliggöra heltäckande och effektiv granskning i de nationella parlamenten och Europaparlamentet.

1.4

Cosac understryker betydelsen av att inrätta välfungerande förfaranden mellan EU-institutionerna och de nationella parlamenten för subsidiaritetskontrollen, den parlamentariska tillsynen över Europol och för utvärderingen av Eurojust. I detta sammanhang upprepar Cosac bidraget från sitt XLI:a möte i Prag.

1.5	Cosac betonar att öppenhet och tillgänglighet också i fortsättningen är avgörande för unionsmedborgarnas känsla av delaktighet. Ökad öppenhet i EU-institutionerna och i de nationella parlamenten är en viktig aspekt för att EU:s åtgärder ska accepteras.

2. Den ekonomiska och finansiella krisen

2.1

Samtidigt som det finns hoppingivande tecken på återhämtning noterar Cosac att man fortsatt måste hantera den finansiella och ekonomiska krisen och garantera tillväxt- och sysselsättningspotentialen på längre sikt. Man måste lindra den nuvarande nedgångens följder och främja åtgärder som underlättar en snabb men ändå hållbar återhämtning. Ytterligare ansträngningar är nödvändiga för att förbättra kredit- och kapitalmarknadernas sätt att fungera. På lång sikt behöver Europa en förnyad strategi för hållbar tillväxt och sysselsättning – en förnyad Lissabonstrategi för att omforma unionen till en ekonomi som kan tillvarata globaliseringens fördelar samtidigt som den bemöter de sociala och miljömässiga utmaningar som globaliseringen medför. Insatser för att förebygga och begränsa förlusten av sysselsättningstillfällen bör utformas som åtgärder som får en hållbar och positiv effekt på sysselsättningen.

2.2	Cosac stöder Europeiska rådets gensvar på krisen i slutsatserna från mötet i juni 2009 och välkomnar de övergripande förberedelserna inför G20-mötet i Pittsburgh den 24 september 2009, inklusive det informella extratoppmöte som hölls den 17 september 2009.

2.3

Cosac noterar med tillfredsställelse att grundliga förberedelser gjorde det möjligt för Europeiska unionen att spela en aktiv roll i Pittsburgh. Unionen bidrog till ett resultat som utgör ett framsteg i fråga om huvuddragen i ett gemensamt regelverk och ett mer hållbart finanssystem, inklusive åtgärder mot osund bonuspraxis.

2.4	Cosac välkomnar kommissionens senaste förslag om en ny struktur för den europeiska finanstillsynen och understryker att den planerade snabba avslutningen av förhandlingarna inte bör hindra den nödvändiga parlamentariska granskningen.

2.5	Inför Europeiska rådets kommande möte den 29–30 oktober 2009 upprepar Cosac sin varning för allt slags ekonomisk protektionism. Öppenheten på världens marknader och en lyckad avslutning på Doharundan är en nyckel till att klara av den världsomfattande krisen.

3. Klimatutmaningen – vägen till Köpenhamn

3.1

Cosac upprepar sin övertygelse om att det ekonomiska läget inte får leda till att EU sänker sina ambitioner i fråga om hållbar utveckling och den klimatstrategi som antagits av Europeiska rådet. Här ingår beredskapen att lämna en rättvis andel till att stödja de minst utvecklade länderna i deras ansträngningar för att minska koldioxidutsläppen och bidra till kampen mot klimatförändringen. Det är viktigt med ett effektivt och hållbart upplägg för att finansiera denna kamp mot klimatförändringen.

3.2

Förhandlingarna i samband med FN:s klimatkonferens COP15 i Köpenhamn i december 2009 är extremt komplicerade. Cosac välkomnar allmänt att EU stärks som global aktör och noterar med tillfredsställelse att unionen framstår som en ambitiös, beslutsam och inflytelserik part i klimatförhandlingarna. Resultatet från toppmötet i Pittsburgh understryker att EU måste behålla en ledarroll inför och under klimattoppmötet. Cosac anmodar alla EU-institutioner och medlemsstater att bidra till att skapa en kraftfull plattform för denna ledarroll.

4. Stockholmsprogrammet

4.1

Cosac noterar att Eurobarometern och andra opinionsundersökningar visar att medborgarna förväntar sig europeiska initiativ inom området med frihet, säkerhet och rättvisa. Här ingår asyl- och invandringspolitik så väl som kampen mot människohandeln och annan gränsöverskridande brottslighet. Cosac betonar att medborgarna bör stå i centrum för det nya fleråriga programmet och betonar behovet av en balans mellan åtgärder för brottsbekämpning och åtgärder för att garantera individuella rättigheter och rättsstatsprincipen.

4.2

Cosac konstaterar att dessa områden är av grundläggande betydelse för unionsmedborgarna och hör till kärnan i parlamentens ansvar. Cosac betonar även vikten av parlamentarisk granskning och aktivt deltagande under förhandlingarna om Stockholmsprogrammet och om alla delar och inslag som man ska besluta om senare. Det övergripande programmet ska enligt planerna antas av Europeiska rådet den 10–11 december 2009.

5. Regionala strategier och grannskapspolitiken

5.1

Den föreslagna strategin för Östersjöområdet syftar inte enbart till att ta itu med ekologiska utmaningar och andra särskilda utmaningar i regionen utan också till att fungera som pilotprojekt för makroregionala strategier. Modellen skulle i framtiden kunna tillämpas i andra regioner med regionala utmaningar, som till exempel i Donauregionen. Cosac ser fram emot att Europeiska rådet enligt planerna ska anta Östersjöstrategin den 29–30 oktober 2009.

5.2	Cosac upprepar sitt långsiktiga stöd till den europeiska grannskapspolitiken inklusive den östliga dimensionen. Cosac välkomnar det möte som Sveriges riksdags utrikesutskott kommer att anordna den 21 oktober 2009 om utformningen av den parlamentariska dimensionen av det östliga partnerskapet.

5.3	Cosac upprepar också sitt stöd till upprättandet av Medelshavsunionen, som är ett viktigt verktyg för att garantera fred, stabilitet och säkerhet i Medelhavsområdet och Mellanöstern, särskilt när det gäller att ta upp invandrings- och energifrågor.

6. Utvidgning

6.1

Cosac understryker den strategiska betydelsen av att fortsätta med EU:s utvidgningsprocess och välkomnar Islands medlemskapsansökan. Ett tydligt medlemskapsperspektiv är ett betydelsefullt incitament för reformer. Cosac betonar att EU måste stå fast vid sina åtaganden och etablerade principer på detta område, särskilt kravet på att Köpenhamnskriterierna måste uppfyllas före en anslutning. Cosac konstaterar med tillfredsställelse den senaste tidens positiva utveckling i de redan pågående utvidningsförhandlingarna.

30.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 322/19

Inbjudan att lämna förslag 2009 – programmet ”Ett Europa för medborgarna” (2007–2013)

Genomförande av programinsatserna: Aktiva medborgare för Europa, Aktivt civilt samhälle i Europa och Aktivt europeiskt ihågkommande

2009/C 322/07

INLEDNING

Denna inbjudan att lämna anbud baseras på Europaparlamentets och rådets beslut av den 12 december 2006 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för åren 2007–2013 i syfte att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap (1). De närmare villkoren för denna inbjudan att lämna förslag finns i programguiden för programmet ”Ett Europa för medborgarna” som offentliggjorts på webbplatsen Europa (se punkt VIII). Programguiden utgör en fullvärdig del av denna inbjudan att lämna förslag.

I. Mål

Programmet ”Ett Europa för medborgarna” har följande särskilda mål:

—	att föra samman människor från orter i hela Europa, så att de kan dela och utbyta erfarenheter, åsikter och värderingar, lära av historien och bygga för framtiden,

—	att främja verksamhet, debatt och reflektion med koppling till EU-medborgarskap, demokrati, gemensamma värderingar och en gemensam historia och kultur genom ett samarbete mellan det civila samhällets organisationer på europeisk nivå,

—	att föra Europa närmare medborgarna genom främjande av Europas värderingar och landvinningar, samtidigt som minnet av det förflutna värnas,

—

att uppmuntra samverkan mellan medborgare och det civila samhällets organisationer från alla deltagande länder, bidra till interkulturell dialog och framhäva såväl Europas mångfald som dess enighet, med särskild uppmärksamhet på verksamhet vars syfte är att utveckla närmare band mellan medborgare från de medlemsstater som ingick i Europeiska unionen den 30 april 2004 och medborgare från medlemsstater som har anslutit sig efter detta datum.

II. Behöriga sökande

Programmet är öppet för alla projektansvariga som är etablerade i något av det länder som deltar i programmet och är

—	offentliga organ, eller

—	organisationer som drivs utan vinstsyfte med rättslig ställning (juridiska personer).

Varje insats som ingår i programmet är dock inriktad på ett mer specifikt antal organisationer. Under vilka förutsättningar sökande organisationer är berättigade till stöd anges därför specifikt i denna programguide för varje åtgärd/underåtgärd.

Följande länder är berättigade till stöd inom ramen för detta program:

—	EU:s medlemsstater (2),

—

Kroatien,

—

Albanien,

—	f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

III. Bidragsberättigande åtgärder

Programmet ”Ett Europa för medborgarna” stöder projekt som främjar ett aktivt europeiskt medborgarskap.

Denna inbjudan omfattar följande insatser inom ramen för programmet ”Ett Europa för medborgarna”:

Insats 1 – Aktiva medborgare för Europa

Åtgärd 1 – Vänortssamarbete

Åtgärd 1.1 – Möten mellan medborgare i vänorter

Denna åtgärd avser verksamhet som inbegriper eller främjar direkt utbyte mellan Europas medborgare genom deltagande i vänortssamarbete och främjar utveckling av nätverk och samarbete mellan vänorter. Ett projekt måste omfatta kommuner från minst två deltagande länder varav minst en EU-medlemsstat. Projektet ska ha minst 25 internationella deltagare som kommer från de inbjudna kommunerna och minst fem deltagare från varje inbjuden kommun. Mötet ska vara i högst 21 dagar. Högsta bidrag som kan beviljas är 22 000 EUR per projekt. Högst 40 000 EUR per projekt kan tilldelas om minst tio städer deltar i projektet. Lägsta bidrag som beviljas är 2 500 EUR.

Bidragen för möten mellan medborgare i vänorter är inriktade på att samfinansiera organisationskostnaderna för värdorten och resekostnaderna för de inbjudna deltagarna. Beräkningen av bidraget baseras på fasta belopp.

Åtgärd 1.2 – Vänorternas tematiska nätverk

Denna åtgärd stöder uppbyggnaden av nätverk som skapats på grundval av vänortsband och har stor betydelse för att säkerställa ett långvarigt, strukturerat, målmedvetet och mångfasetterat samarbete och därmed bidra till att maximera programmets genomslagskraft. Ett projekt måste omfatta minst tre evenemang. Det måste omfatta kommuner från minst fyra deltagande länder varav minst en EU-medlemsstat. Projektet ska ha minst 30 internationella deltagare som kommer från de inbjudna kommunerna. Projektet får ha en löptid på högst 24 månader; varje evenemang ska vara i högst 21 dagar.

Högsta belopp som kan beviljas för ett projekt inom ramen för denna åtgärd är 150 000 EUR. Lägsta bidrag som beviljas är 10 000 EUR. Beräkningen av bidraget baseras på fasta belopp.

Åtgärd 2 – Medborgarprojekt och stödåtgärder

Åtgärd 2.1 – Medborgarprojekt

Denna åtgärd är inriktad på en av Europeiska unionens större utmaningar idag: att överbrygga klyftan mellan medborgarna och unionen. Den syftar till att utforska innovativa tillvägagångssätt för att uppmuntra medborgarnas deltagande och stimulera dialogen mellan de europeiska medborgarna och Europeiska unionens institutioner.

Ett projekt måste omfatta kommuner från minst fem deltagande länder varav minst en EU-medlemsstat. Ett projekt måste omfatta minst 200 deltagare. Projektet får ha en löptid på högst 12 månader.

Bidragsbeloppet kommer att beräknas på grundval av en balanserad, detaljerad preliminär budget, uttryckt i euro. Bidraget utgör högst 60 % av de totala bidragsberättigande kostnaderna för projektet. Lägsta bidragsbelopp är 100 000 EUR. Högsta bidrag som kan beviljas för ett projekt inom ramen för denna åtgärd är 250 000 EUR.

Åtgärd 2.2 – Stödåtgärder

Denna åtgärd är ett verktyg för att utveckla kvaliteten på projekt som lämnats in inom ramen för insats 1 ”Aktiva medborgare för Europa”. Den stöder utbyte av erfarenheter, expertis och god praxis samt verksamheter som kan leda till upprättandet av långvariga partnerskap och nätverk.

Ett projekt måste omfatta kommuner från minst två deltagande länder varav minst en EU-medlemsstat. Löptiden ska vara högst 12 månader. Minst två evenemang per projekt ska vara planerade.

Bidragsbeloppet kommer att beräknas på grundval av en balanserad, detaljerad preliminär budget, uttryckt i euro. Bidraget utgör högst 80 % av de bidragsberättigande kostnaderna för den berörda verksamheten. Lägsta bidrag som beviljas är 30 000 EUR. Högsta bidrag som kan beviljas för ett projekt inom ramen för denna åtgärd är 100 000 EUR.

Insats 2 – Aktivt civilt samhälle i Europa

Åtgärd 3: Stöd till projekt till vilka det civila samhällets organisationer tar initiativet

Syftet med denna åtgärd är att stödja konkreta projekt som genomförs av det civila samhällets organisationer från olika deltagande länder. Dessa projekt bör öka medvetenheten om frågor av europeiskt intresse och bidra till att främja ömsesidig förståelse av olika kulturer och fastställa gemensamma värderingar genom samarbete på europeisk nivå.

Ett projekt måste omfatta kommuner från minst två deltagande länder varav minst en EU-medlemsstat. Projekten får ha en löptid på högst 12 månader.

Bidraget kan beräknas enligt två olika metoder som motsvarar olika tillvägagångssätt och för vilka särskilda regler gäller:

a)	Budgeten baseras på fasta belopp för ”evenemangsprojekt”.

b)	Budgeten baseras på faktiska kostnader för projekt som rör ”produktion och förverkligande”. Det bidrag som begärs får i sådana fall inte överstiga 60 % av de bidragsberättigande kostnaderna för den berörda verksamheten. Högsta bidragsbelopp är 55 000 EUR. Lägsta bidrag som beviljas är 10 000 EUR.

Insats 4 – Aktivt europeiskt ihågkommande

Syftet med projekt som får stöd inom ramen för denna insats är att bevara minnet av offren för nazismen och stalinismen och förbättra dagens och kommande generationers kunskaper och medvetenhet om vad som pågick i koncentrationslägren och på andra platser för massutrotning och varför.

Projektet får ha en löptid på högst 12 månader.

Bidraget kan beräknas enligt två olika metoder:

a)	Budgeten baseras på fasta belopp och schablonbelopp för ”evenemangsprojekt”.

b)	Budgeten baseras på faktiska kostnader för projekt som rör ”produktion och förverkligande”. Det bidrag som begärs får i sådana fall inte överstiga 60 % av de bidragsberättigande kostnaderna för den berörda verksamheten. Högsta bidragsbelopp är 55 000 EUR. Lägsta bidrag som beviljas är 10 000 EUR.

IV. Tilldelningskriterier

Kvalitativa kriterier (80 % av poängen som kan tilldelas)

—	projektets relevans för programmets mål och prioriteringar (25 %),

—	projektets och de föreslagna metodernas lämplighet (25 %),

—	effekt (15 %),

—	synlighet och uppföljning (15 %).

Kvantitativa kriterier (80 % av poängen som kan tilldelas)

—	geografisk effekt (10 %),

—	målgrupp (10 %).

V. Budget

Beräknad budget 2010 för följande insatser

Insats 1 Åtgärd 1.1	Möten mellan medborgare i vänorter	7 000 000 EUR
Insats 1 Åtgärd 1.2	Vänorternas tematiska nätverk	5 165 000 EUR
Insats 1 Åtgärd 2.1	Medborgarprojekt	1 500 000 EUR
Insats 1 Åtgärd 2.2	Stödåtgärder	1 535 000 EUR
Insats 2 Åtgärd 3	Stöd till projekt till vilka det civila samhällets organisationer tar initiativet	3 400 000 EUR
Åtgärd 4	Aktivt europeiskt ihågkommande	1 800 000 EUR

VI. Sista ansökningsdag

Insatser		Sista dag för inlämning av ansökan
Insats 1 Åtgärd 1.1	Möten mellan medborgare i vänorter	1 februari 1 juni 1 september
Insats 1 Åtgärd 1.2	Vänorternas tematiska nätverk	1 februari 1 september
Insats 1 Åtgärd 2.1	Medborgarprojekt	1 juni
Insats 1 Åtgärd 2.2	Stödåtgärder	1 juni
Insats 2 Åtgärd 3	Stöd till projekt till vilka det civila samhällets organisationer tar initiativet	15 februari
Åtgärd 4	Aktivt europeiskt ihågkommande	30 april

Om den sista ansökningsdagen infaller på en lördag eller söndag eller på en helgdag i sökandens land medför detta inte att tidsfristen förlängs, utan de sökande måste ta hänsyn till detta vid planeringen av när de tänker lämna in sin ansökan.

Ansökningar ska skickas till följande adress:

EACEA

Unit P7 Citizenship

Applications — ‘Town Twinning Citizens’ Meetings’

Avenue du Bourget 1 (BOUR 01/17)

1140 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

För att tas upp till behandling måste förslagen vara gjorda på den officiella ansökningsblanketten som fyllts i korrekt och undertecknats av den person som är bemyndigad att binda sökanden juridiskt.

Ansökningar som skickas per fax eller direkt per e-post kommer inte att behandlas.

VII. Ytterligare upplysningar

De närmare villkoren för inlämning av projektförslag och ansökningsblanketterna finns i programguiden för ”Ett Europa för medborgarna” på följande webbplatser:

Generaldirektoratet för utbildning och kultur:

http://ec.europa.eu/citizenship/index_en.html

Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur:

http://eacea.ec.europa.eu/citizenship/index_en.htm

(1) EUT L 378, 27.12.2006, s. 32.

(2) EU:s 27 medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Republiken Tjeckien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tyskland, Ungern, Österrike.

30.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 322/23

Tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Folkrepubliken Kina

2009/C 322/08

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (1) för de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av volframkarbid, volframkarbid blandad med metallpulver och smält volframkarbid med ursprung i Folkrepubliken Kina [nedan kallat Kina eller det berörda landet], mottog kommissionen en begäran om översyn enligt artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (2) [nedan kallad grundförordningen].

1. Begäran om översyn

Klagomålet ingavs den 30 september 2009 av European Association of Metals [Eurometaux] [nedan kallad klaganden] såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens tillverkning av volframkarbid, volframkarbid blandad med metallpulver och smält volframkarbid.

2. Produkt

Den produkt som berörs är volframkarbid, volframkarbid blandad med metallpulver och smält volframkarbid med ursprung i Kina [nedan kallad den berörda produkten], som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2849 90 30 och ex 3824 30 00.

3. Gällande åtgärder

De åtgärder som för närvarande är i kraft är den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 2268/2004 (3), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1275/2005 (4).

4. Grund för översynen

Begäran motiverades med uppfattningen att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphör att gälla.

Med tillämpning av artikel 2.7 i grundförordningen beräknade sökanden normalvärdet för Kina på grundval av priset i ett lämpligt land med marknadsekonomi [se punkt 5.1 d i detta tillkännagivande]. Påståendet om fortsatt dumpning grundas på en jämförelse mellan detta normalvärde och exportpriserna för den berörda produkten vid försäljning på export till gemenskapen.

Av jämförelsen framgår att den beräknade dumpningsmarginalen är betydande.

Sökanden gör också gällande att den skadevållande dumpningen sannolikt kommer att återkomma. Sökanden lägger i detta avseende fram bevisning för att importen av den berörda produkten sannolikt kommer att öka om åtgärderna upphör att gälla, eftersom det finns outnyttjad produktionskapacitet i det berörda landet.

Undanröjandet av skadan beror enligt sökanden huvudsakligen på att åtgärder är i kraft, och om dessa upphör att gälla skulle betydande mängder återigen kunna importeras till dumpade priser från det berörda landet, vilket sannolikt skulle leda till att skadan för gemenskapsindustrin återkommer.

5. Förfarande

Kommissionen har efter samråd med rådgivande kommittén fastslagit att bevisningen är tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång och inleder därför en översyn enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

5.1 Förfarande för fastställande av dumpning och skada

Undersökningen kommer att avgöra om det är sannolikt eller inte att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

a) Stickprovsförfarande

Eftersom ett stort antal parter förefaller vara berörda av förfarandet, kan kommissionen komma att besluta att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

i) Stickprovsförfarande avseende exportörer och tillverkare i Kina

För att kommissionen ska kunna besluta om ett stickprovsförfarande är nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombeds alla exportörer och tillverkare, eller företrädare som agerar på deras vägnar, att inom tidsfristen i punkt 6 b i och på det sätt som anges i punkt 7 ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och lämna följande uppgifter om sitt eller sina företag:

—	Namn, adress, e-postadress, telefonnummer, faxnummer och kontaktperson,

—	Omsättning i lokal valuta och volym i ton av den berörda produkten som sålts på export till gemenskapen under perioden 1 januari 2009–31 december 2009 för var och en av de 27 medlemsstaterna och sammanlagt,

—	Omsättningen i lokal valuta och volymen i ton av den berörda produkten som sålts på den inhemska marknaden under perioden 1 januari 2009–31 december 2009,

—	Försäljning av den berörda produkten till andra tredjeländer under perioden 1 januari 2009–31 december 2009: omsättning (i lokal valuta) och volym (i ton),

—	Noggrann beskrivning av företagets verksamhet på världsmarknaden när det gäller den berörda produkten,

—	Namn på och detaljerade uppgifter om verksamheten hos alla närstående företag (5) som är inbegripna i tillverkning eller försäljning [på exportmarknaden eller hemmamarknaden] av den berörda produkten,

—	Andra relevanta uppgifter som kan vara kommissionen till hjälp vid urvalet.

Genom att lämna ovanstående uppgifter samtycker företaget till att eventuellt ingå i urvalet. Om företaget väljs ut för att ingå i urvalet, innebär det att företaget måste besvara ett frågeformulär och gå med på att svaren kontrolleras på plats. Om företaget uppger att det inte samtycker till att eventuellt ingå i urvalet, anses det inte ha samarbetat i undersökningen. Följderna av att inte samarbeta framgår av punkt 8.

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser vara nödvändiga för att göra ett urval bland exportörerna/tillverkarna kommer den också att kontakta myndigheterna i Kina samt alla kända intresseorganisationer för exportörer/tillverkare.

ii) Stickprovsförfarande avseende importörer

För att kommissionen ska kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande är nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombeds alla importörer, eller företrädare som agerar på deras vägnar, att inom tidsfristen i punkt 6 b i och på de olika sätt som anges i punkt 7 ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och lämna följande uppgifter om sitt eller sina företag:

—	Namn, adress, e-postadress, telefonnummer, faxnummer och kontaktperson,

—	Noggrann beskrivning av företagets verksamhet när det gäller den berörda produkten,

—	Volym i ton och värde i euro av importen till och återförsäljningen på gemenskapsmarknaden under perioden 1 januari 2009–31 december 2009 av den importerade produkten i fråga med ursprung i Kina,

—	Namn på och detaljerade uppgifter om verksamheten hos alla närstående företag (6) som är involverade i tillverkning eller försäljning av den berörda produkten,

—	Andra relevanta uppgifter som kan vara kommissionen till hjälp vid urvalet.

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser vara nödvändiga för att göra ett urval bland importörerna, kommer den också att kontakta alla kända intresseorganisationer för importörer.

iii) Slutligt urval för stickproven

Alla berörda parter som önskar lämna uppgifter som kan vara av betydelse för urvalet för respektive stickprovsförfarande måste göra detta inom tidsfristen i punkt 6 b ii.

Kommissionen avser att göra det slutliga urvalet efter samråd med de berörda parter som har förklarat sig villiga att ingå i urvalet.

De företag som ingår i ett urval måste besvara ett frågeformulär inom tidsfristen i punkt 6 b iii och måste samarbeta med kommissionen i undersökningen.

Om företagen inte samarbetar i tillräcklig utsträckning får kommissionen, i enlighet med artiklarna 17.4 och 18 i grundförordningen, träffa sina avgöranden på grundval av tillgängliga uppgifter. Ett avgörande som träffas på grundval av tillgängliga uppgifter kan, såsom framgår av punkt 8, vara mindre fördelaktigt för den berörda parten.

b) Frågeformulär

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser nödvändiga för sin undersökning kommer frågeformulär att sändas till gemenskapsindustrin och till alla kända intresseorganisationer för tillverkare i gemenskapen, till de exportörer och tillverkare i Kina som ingår i urvalet, till alla kända intresseorganisationer för exportörer och tillverkare, till de importörer som ingår i urvalet, till alla kända intresseorganisationer för importörer samt till myndigheterna i det berörda exportlandet.

c) Insamling av uppgifter samt utfrågningar

Alla berörda parter uppmanas att lämna synpunkter och uppgifter utöver svaren på frågeformuläret samt att lägga fram bevisning till stöd för dessa. Uppgifterna och bevisningen ska ha inkommit till kommissionen inom tidsfristen i punkt 6 a ii.

Kommissionen kan dessutom komma att höra berörda parter, om de lämnar in en begäran om detta och visar att det finns särskilda skäl att höra dem. Denna begäran måste lämnas inom tidsfristen i punkt 6 a iii.

d) Val av land med marknadsekonomi

I den föregående undersökningen användes Förenta staterna som ett lämpligt land med marknadsekonomi för fastställande av normalvärdet för Kina. Kommissionen har för avsikt att använda Förenta staterna igen för detta ändamål. Berörda parter uppmanas att inom den särskilda tidsfristen i punkt 6 c lämna synpunkter på om detta är ett lämpligt val.

5.2 Förfarande för bedömning av gemenskapens intresse

Om det skulle visa sig att det är sannolikt att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer, kommer det i enlighet med artikel 21 i grundförordningen att fattas beslut om det ligger i gemenskapens intresse att behålla antidumpningsåtgärderna. Av denna anledning kan kommissionen komma att sända frågeformulär till gemenskapsindustrin, importörer och deras intresseorganisationer samt representativa användare och representativa konsumentorganisationer. Dessa parter, däribland de som kommissionen inte känner till, får ge sig till känna och lämna uppgifter till kommissionen inom de allmänna tidsfristerna i punkt 6 a ii, under förutsättning att de visar att det finns ett objektivt samband mellan deras verksamhet och den berörda produkten. De parter som handlat i enlighet med föregående mening får inom tidsfristen i punkt 6 a iii begära att bli hörda och ska härvid ange de särskilda skäl som finns att höra dem. Det bör noteras att de uppgifter som lämnas enligt artikel 21 i grundförordningen endast kommer att beaktas om de åtföljs av styrkande handlingar när de lämnas in.

6. Tidsfrister

a) Allmänna tidsfrister

i) För att begära frågeformulär

Alla berörda parter som inte samarbetade i den undersökning som ledde till införandet av de åtgärder som är föremål för denna översyn bör snarast möjligt, dock senast 15 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, begära ett frågeformulär eller ansökningsformulär.

ii) För att ge sig till känna, lämna in svar på frågeformulär eller lämna andra uppgifter

För att de berörda parternas uppgifter ska kunna beaktas vid undersökningen måste parterna, om inget annat anges, ge sig till känna genom att kontakta kommissionen, lämna sina synpunkter, lämna in besvarade frågeformulär och lämna eventuella andra uppgifter inom 37 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Det bör noteras att de flesta av de förfaranderelaterade rättigheter som anges i grundförordningen endast är tillämpliga om parterna ger sig till känna inom denna tidsfrist.

Företag som ingår i ett urval måste lämna in besvarade frågeformulär inom tidsfristen i punkt 6 b iii.

iii) För att begära att bli hörd

Alla berörda parter kan också inom samma tidsfrist på 37 dagar begära att bli hörda av kommissionen.

b) Särskild tidsfrist för stickprovsförfarandet

Kommissionen avser att inom 15 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning samråda med de berörda parter som förklarat sig villiga att ingå i det slutliga urvalet. De uppgifter som avses i punkterna 5.1 a i och 5.1 a ii bör därför ha inkommit till kommissionen inom 21 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

ii)	Alla andra uppgifter av betydelse för urvalet enligt punkt 5.1 a iii ska ha inkommit till kommissionen inom 21 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

iii)	De besvarade frågeformulären från de parter som ingår i urvalet måste vara kommissionen till handa inom 37 dagar efter det att parterna har underrättats om att de ingår i urvalet.

c) Särskild tidsfrist för val av land med marknadsekonomi

Berörda parter som så önskar kan lämna synpunkter på valet av Förenta staterna som ett lämpligt land med marknadsekonomi för fastställandet av normalvärdet för Kina (se punkt 5.1 d). Synpunkterna ska ha inkommit till kommissionen inom 10 dagar efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

7. Skriftliga inlagor, besvarade frågeformulär och korrespondens

Alla inlagor eller framställningar från berörda parter måste inges skriftligen [inte i elektronisk form såvida inte annat anges] och innehålla den berörda partens namn, adress, e-postadress, telefonnummer och faxnummer. Alla skriftliga inlagor, inbegripet sådana uppgifter som begärs i detta tillkännagivande, besvarade frågeformulär och korrespondens som de berörda parterna tillhandahåller konfidentiellt, ska märkas Limited (7) och i enlighet med artikel 19.2 i grundförordningen åtföljas av en icke-konfidentiell sammanfattning som ska märkas For inspection by interested parties.

Kommissionen kan kontaktas på följande adress:

European Commission

Directorate-General for Trade

Directorate H

Office: N-105 04/92

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax +32 22956505

8. Bristande samarbete

Om en berörd part vägrar att ge tillgång till eller underlåter att lämna nödvändiga uppgifter inom de fastställda tidsfristerna eller i betydande mån hindrar undersökningen, får enligt artikel 18 i grundförordningen positiva eller negativa avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

Om det framkommer att en berörd part har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter ska dessa enligt artikel 18 i grundförordningen lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter får användas. Om en berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar och tillgängliga uppgifter därför används, kan resultatet bli mindre gynnsamt för den berörda parten än det hade blivit om denna hade samarbetat.

9. Tidsplan för undersökningen

Undersökningen kommer i enlighet med artikel 11.5 grundförordningen att slutföras inom 15 månader efter det att detta tillkännagivande har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

10. Möjlighet att begära en översyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen

Denna översyn vid giltighetstidens utgång inleds i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen och kommer därför inte att leda till en ändring av nivån på de gällande åtgärderna, utan till att dessa åtgärder bibehålls eller upphävs i enlighet med artikel 11.6 i grundförordningen.

Om någon part i förfarandet anser att det är befogat med en översyn av nivån på de konstaterade dumpningsmarginalerna i syfte att möjliggöra en ändring av dessa [dvs. en höjning eller en sänkning], kan denna part begära en översyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen.

Parter som önskar begära en sådan översyn, vilken kan företas oberoende av den översyn vid giltighetstidens utgång som avses i detta tillkännagivande, kan kontakta kommissionen på den postadress som anges ovan.

11. Behandling av personuppgifter

Alla personuppgifter som samlas in under undersökningens gång kommer att behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (8).

12. Förhörsombud

Om de berörda parterna anser sig ha svårigheter vid utövandet av sina rättigheter att försvara sig, kan de begära att förhörsombudet [Hearing Officer] vid generaldirektoratet för handel [GD Trade] ingriper. Förhörsombudet agerar mellanhand i kontakterna mellan de berörda parterna och kommissionen och fungerar vid behov som medlare i förfarandefrågor som påverkar skyddet av parternas rättigheter, särskilt när det gäller tillgång till handlingarna i ärendet, sekretess, förlängning av tidsfristerna och behandling av skriftliga eller muntliga synpunkter. För närmare information och kontaktuppgifter, se förhörsombudets webbsidor på GD Handels webbplats (http://ec.europa.eu/trade).

(1) EUT C 115, 20.5.2009, s. 18.

(2) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(3) EUT L 395, 31.12.2004, s. 56.

(4) EUT L 202, 3.8.2005, s. 1.

(5) För vägledning beträffande innebörden av närstående företag, se artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).

(6) Se fotnot 5.

(7) Detta innebär att dokumentet endast är för internt bruk. Det är skyddat i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43). Det är ett konfidentiellt dokument i enlighet med artikel 19 i grundförordningen och artikel 6 i WTO-avtalet om tillämpning av artikel VI i allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (antidumpningsavtalet).

(8) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

30.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 322/28

STATLIGT STÖD – ITALIEN

Statligt stöd C 35/09 (ex NN 77/B/01) – Åtgärder till förmån för sysselsättningen i sektorn för fiske och vattenbruk

Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

(Text av betydelse för EES)

2009/C 322/09

Genom den skrivelse, daterad den 19 november 2009, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ovannämnda stöd.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter. Synpunkterna ska sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för fiske

Direktorat MARE/F4 ”Rättsliga frågor”

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax +32 22951942

Synpunkterna kommer att meddelas Italien. Den tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

2001 underrättade Italien kommissionen om en regional stödordning för Sardinien. Den regionala lag som utgör den rättsliga grunden för den stödordningen har upphävt en lag från 1984 genom vilken en tidigare regional stödordning hade införts. Kommissionen underrättades aldrig om den lagen, och det stöd som beviljades i enlighet med den bör därför betraktas som olagligt i enlighet med rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 (nu 88) i fördraget (1).

När stöd beviljas för sektorerna för fiske och jordbruk skiljer sig bestämmelserna för bedömningen av sådant stöd från dem som gäller för andra sektorer. Av det skälet måste separata analyser göras.

Stöd som beviljats enligt denna ordning skulle ha kunnat beviljas från och med 1984. Med tanke på att det finns en gräns på tio år för återkrav av stöd anser kommissionen emellertid att det är meningslöst att bedöma det stöd som beviljades mer än tio år innan kommissionen vidtog några åtgärder rörande den ordningen. Mot den bakgrunden har en bedömning av stödet gjorts med avseende på det stöd som beviljades mellan 1991 och 1999 då denna ordning slutade att tillämpas.

Syftet med ordningen var att bevilja stöd till förmån för sysselsättningen på Sardinien. I praktiken beviljades stödet emellertid för konstruktion av fiskefartyg och etablering av nya vattenbruksföretag.

Följande stöd beviljades:

—	Direktstöd på 60 % för fiskefartyg och 80 % för vattenbruksföretag.

—	Kostnadstäckning för räntor på lån som tagits för betalning av mellanskillnaden.

—	Delvis täckning av operativa kostnader under de första åren.

Detta stöd har bedömts mot bakgrund av de riktlinjer för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk som gällde när det beviljades. Riktlinjerna för 1988, 1992, 1994 och 1997 tillämpades alltså. På grundval av dessa riktlinjer, som hänvisar till rådets förordning om gemenskapens strukturåtgärder inom fiskesektorn som gällde vid tidpunkten i fråga, tvivlar kommissionen starkt på om detta stöd är förenligt med reglerna när det gäller stöd till investeringar som överskrider 60 % av kostnaden för investeringen och stöd till operativa kostnader.

Om kommissionens beslut i slutet av förfarandet blir negativt bör detta beslut, i enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999, innebära att Italien bör återkräva stödet. Kommissionen uppmanar emellertid Italien och tredje parter att lägga fram synpunkter som, i ljuset av EU-domstolens rättspraxis, skulle kunna vara till nytta vid utvärderingen av vilka konsekvenser en försenad bedömning av denna stödordning skulle kunna ha för möjligheterna till återkrav av oförenligt stöd.

TEXTEN TILL SKRIVELSEN

”La Commissione, dopo aver esaminato le informazioni fornite dalle autorità italiane sulle misure in oggetto, comunica al governo dell'Italia la propria decisione di avviare il procedimento d'indagine formale previsto all'articolo 93 (ora articolo 88), paragrafo 2, del trattato CE e al regolamento (CE) n. 659/1999 del Consiglio, del 22 marzo 1999, recante modalità di applicazione dell'articolo 93 del trattato CE (2).

1. PROCEDIMENTO

Con lettera del 10 agosto 2001, l'Italia ha notificato alla Commissione un progetto di regime di aiuti a finalità regionale da attuare nella regione Sardegna. Questo regime di aiuti era stato protocollato come nuovo aiuto con il numero N 569/01.

Esaminando il regime di aiuti di cui sopra, la Commissione ha constatato che la legge n. 201/2001 del 7 agosto 2001 della regione Sardegna, che istituiva questo regime di aiuti, ha abrogato la legge regionale n. 28 del 7 giugno 1984; la legge del 1984, tuttavia, non è mai stata notificata alla Commissione. Gli aiuti concessi in applicazione della suddetta legge regionale dovevano quindi essere considerati aiuti illegali ai sensi dell'articolo 1, lettera f), del regolamento (CE) n. 659/1999. La Commissione li ha protocollati come tali il 16 agosto 2001.

La Commissione ha effettuato l'esame di questo regime di aiuti illegale protocollato con il numero NN 77/01. La Commissione, considerate le caratteristiche del regime di aiuti in questione e dato che le disposizioni applicabili all'analisi degli aiuti concessi al settore dell'agricoltura, così come al settore della pesca e dell'acquacoltura, sono diverse da quelle degli aiuti concessi alle imprese degli altri settori di attività economica, ha quindi ritenuto necessario effettuare un esame specifico per questi due settori particolari. Per tale motivo la Commissione ha infine protocollato questo regime di aiuti con tre numeri distinti, in base ai settori di attività economica cui si applica il regime: n. 77/B/01 per il settore della pesca e dell'acquacoltura, n. 77/C/01 per il settore dell'agricoltura e n. 77/A/01 per tutti gli altri settori d'attività.

Con lettera C(2001) 3464 def. del 13 novembre 2001, la Commissione ha informato l'Italia che il regime di aiuti NN 77/A/01 era compatibile con il mercato comune per gli aiuti concessi alle imprese dei settori economici diversi da quello dell'agricoltura o della pesca e dell'acquacoltura (regime di aiuti analizzato infine con il numero NN 77/B/01).

Quanto all'applicazione del suddetto regime di aiuti al settore della pesca e dell'acquacoltura, è stato protocollato con il numero NN 77/B/01: questo regime di aiuti costituisce l'oggetto della presente lettera.

Con lettera del 10 dicembre 2001 la Commissione ha chiesto informazioni supplementari all'Italia, la quale ha trasmesso le sue risposte con lettera del 4 giugno 2003. Successivamente, il 6 novembre 2003, presso gli uffici della Commissione si è tenuta una riunione di lavoro con le autorità regionali della Sardegna, su richiesta di queste ultime, per esaminare le informazioni che le stesse dovevano trasmettere alla Commissione.

Nel mese di maggio 2004 le autorità della Sardegna hanno allora trasmesso direttamente e in modo informale alcune informazioni complementari alla Commissione. Poiché queste informazioni non sono state oggetto di trasmissione formale da parte dell'Italia, la Commissione ha invitato l'Italia a notificare in tempi brevi la sua autorizzazione a inserire tali informazioni nel fascicolo, comunicandole che, in assenza di risposta nei tempi stabiliti, avrebbe provveduto a farlo. Dal momento che l'Italia non ha risposto alla lettera, la Commissione ha inserito queste informazioni nel fascicolo.

Le autorità italiane hanno successivamente trasmesso ulteriori informazioni complementari con lettere del 12 gennaio e del 28 febbraio 2005.

2. DESCRIZIONE

Periodo di esame degli aiuti

Dal momento che la legge regionale che istituisce questi aiuti è del 1984, gli aiuti concessi in applicazione della legge in questione possono risalire fino al 1984. Questo regime di aiuti è stato in vigore fino al 31 dicembre 1999.

Il regolamento (CE) n. 659/1999 del Consiglio recante modalità di applicazione dell'articolo 93 del trattato CE (3) non indica un termine per l'esame degli aiuti illegali ai sensi dell'articolo 1, lettera f), ovvero gli aiuti cui è stata data esecuzione senza che la Commissione abbia potuto pronunciarsi sulla compatibilità con il mercato comune. Tuttavia l'articolo 15 del suddetto regolamento stabilisce che i poteri della Commissione per quanto riguarda il recupero degli aiuti sono soggetti ad un periodo limite di dieci anni e che questo periodo limite inizia il giorno in cui l'aiuto illegale viene concesso al beneficiario ed è interrotto da qualsiasi azione intrapresa dalla Commissione. La Commissione non ritiene quindi opportuno esaminare gli aiuti che beneficiano di questa prescrizione, vale a dire concessi oltre dieci anni prima di qualsiasi azione intrapresa al riguardo dalla Commissione.

La Commissione considera che questo periodo sia stato interrotto il 16 agosto 2001, quando la Commissione ha accertato l'esistenza degli aiuti illegali concessi in applicazione della legge del 7 giugno 1984 e li ha protocollati. Di conseguenza, la prescrizione si applica agli aiuti concessi ai beneficiari prima del 16 agosto 1991. Nel suo esame la Commissione prende quindi in considerazione gli aiuti concessi a decorrere da questa data fino al 31 dicembre 1999, termine di attuazione del regime di aiuti.

Oggetto degli aiuti

Questo regime di aiuti aveva per oggetto gli aiuti a favore delle piccole e medie imprese (4) della Sardegna. L'obiettivo dichiarato di questo regime era promuovere la creazione e lo sviluppo dell'occupazione a favore dei giovani tra i 18 e i 35 anni, delle donne e delle categorie sociali svantaggiate attraverso misure di sviluppo regionale. In pratica, per il settore della pesca e dell'acquacoltura, questi aiuti sono stati concessi sotto forma di aiuti agli investimenti, accompagnati da aiuti al funzionamento connessi agli investimenti effettuati.

L'Italia ha fornito informazioni dettagliate sugli aiuti che sono stati concessi in applicazione del suddetto regime nel periodo 1991-1999 a favore della pesca e dell'acquacoltura. In totale sono state adottate 32 decisioni di concessione di aiuti: 13 a favore della pesca e 19 a favore dell'acquacoltura.

Aiuti a favore della pesca

Gli aiuti concessi a favore della pesca sono legati in pratica alla costruzione di pescherecci.

Tali aiuti sono stati concessi nelle seguenti forme:

—	aiuto diretto agli investimenti, compreso lo studio di fattibilità del progetto, corrispondente al 60 % del costo;

—	aiuto corrispondente all'assunzione a carico degli interessi sui prestiti effettuati per il pagamento del saldo; questi interessi sono stati calcolati a partire da un periodo uniforme di preammortamento di 18 mesi, seguito da 18 rate semestrali di ammortamento a un tasso di interesse del 7,5 %;

—	aiuto per l'assunzione parziale dei costi operativi durante i primi anni.

L'importo complessivo di questi aiuti, che ammonta a 11 111 999 035 ITL, pari a circa 5,7 milioni EUR, può essere così ripartito: 9 786 117 284 ITL, pari a circa 5 milioni EUR, per aiuti agli investimenti e l'assunzione a carico degli interessi e 1 325 881 751 ITL, ossia circa 0,7 milioni EUR, per l'assunzione dei costi operativi durante i primi anni.

Aiuti a favore dell'acquacoltura

Gli aiuti concessi a favore dell'acquacoltura sono connessi alla costruzione di impianti di acquacoltura.

Tali aiuti sono stati concessi nelle stesse forme di quelli destinati al settore della pesca, ossia:

—	aiuto diretto agli investimenti, compreso lo studio di fattibilità del progetto, corrispondente all'80 % del costo;

—	aiuto corrispondente all'assunzione a carico degli interessi sui prestiti effettuati per il pagamento del saldo; questi interessi sono stati calcolati a partire da un periodo uniforme di preammortamento di 18 mesi, seguito da 18 rate semestrali di ammortamento;

—	aiuto per l'assunzione parziale dei costi operativi durante i primi anni.

L'importo complessivo di questi aiuti, che ammonta a 30 379 121 874 ITL, pari a circa 15,7 milioni EUR, può essere così ripartito: 28 330 582 621 ITL, pari a circa 14,6 milioni EUR, per aiuti agli investimenti e l'assunzione a carico degli interessi e 2 048 539 253 ITL, ossia circa 1,1 milioni EUR, per l'assunzione dei costi operativi durante i primi anni.

3. VALUTAZIONE

Esistenza di aiuti di Stato

L'articolo 87, paragrafo 1, del trattato CE prevede che “salvo deroghe contemplate dal presente trattato, sono incompatibili con il mercato comune, nella misura in cui incidano sugli scambi tra Stati membri, gli aiuti concessi dagli Stati, ovvero mediante risorse statali, sotto qualsiasi forma che, favorendo talune imprese o talune produzioni, falsino o minaccino di falsare la concorrenza”.

Gli aiuti esaminati nella presente decisione sono stati concessi mediante fondi pubblici messi a disposizione dalla regione Sardegna. Si tratta pertanto di risorse statali.

Questi aiuti hanno conferito un vantaggio finanziario a imprese operanti nel settore della pesca e dell'acquacoltura e hanno rafforzato la loro posizione sul mercato comunitario rispetto alle imprese degli altri Stati membri. Poiché il commercio intracomunitario dei prodotti della pesca e dell'acquacoltura è significativo, questo vantaggio finanziario ha inciso sugli scambi tra gli Stati membri e ha falsato o minacciato di falsare la concorrenza sul mercato interno tra le imprese di pesca e di acquacoltura.

Questi aiuti costituiscono pertanto aiuti di Stato ai sensi dell'articolo 87 del trattato. Dal momento che gli aiuti sono stati concessi senza che la Commissione abbia potuto pronunciarsi sulla loro compatibilità con il mercato comune, si tratta di aiuti illegali ai sensi dell'articolo 1, lettera f), del regolamento (CE) n. 659/1999.

Tale regime di aiuti può essere ritenuto compatibile con il mercato comune solo se beneficia di una delle deroghe previste dal trattato.

Compatibilità con il mercato comune

Poiché questi aiuti favoriscono alcune imprese del settore della pesca e dell'acquacoltura, la loro compatibilità con il mercato comune deve essere valutata alla luce degli orientamenti per l'esame degli aiuti di Stato nel settore della pesca e dell'acquacoltura.

Conformemente al paragrafo 5.3 degli orientamenti adottati nel 2008 e applicabili a decorrere dal 1o aprile 2008 (5), gli aiuti illegali sono valutati alla luce degli orientamenti applicabili al momento dell'entrata in vigore dell'atto amministrativo che istituisce l'aiuto. Poiché gli aiuti esaminati sono stati concessi tra il 1991 e il 1999, è opportuno valutarli alla luce degli orientamenti applicabili al momento della loro concessione. Sono quindi gli orientamenti di seguito indicati ad essere applicabili: orientamenti 1988 (6) applicabili agli aiuti concessi fino al 17 giugno 1992, orientamenti 1992 (7) applicabili agli aiuti concessi fino al 17 settembre 1994, orientamenti 1994 (8) per gli aiuti concessi fino al 27 marzo 1997 e orientamenti 1997 (9) per quelli concessi fino al 1999.

Tutti questi orientamenti contengono disposizioni costanti in merito agli aiuti del presente regime:

—	gli aiuti agli investimenti per la costruzione di pescherecci o per la costruzione di impianti di acquacoltura sono compatibili con il mercato comune solo se viene rispettata la percentuale di aiuto definita dai regolamenti relativi alle azioni strutturali della Comunità nel settore della pesca;

—	gli aiuti al funzionamento sono di norma incompatibili con il mercato comune; possono essere considerati compatibili solo se legati a un piano di ristrutturazione ritenuto compatibile con il mercato comune.

Aiuti agli investimenti per la costruzione di pescherecci

I regolamenti relativi alle azioni strutturali prevedevano una percentuale massima di aiuto del 60 %: regolamento (CEE) n. 4028/86 modificato dal regolamento (CEE) n. 3944/90 del 20 dicembre 1990 (10) nell'allegato II, paragrafo 1; regolamento (CE) n. 3699/93 del 21 dicembre 1993 (11) nell'allegato IV, paragrafo 2.1 e regolamento (CE) n. 2468/98 del 3 novembre 1998 (12) nell'allegato III, paragrafo 2.1. La percentuale di aiuto diretto concessa dall'Italia al settore della pesca per questi investimenti, pari al 60 % del costo, è quindi conforme a quanto era possibile concedere in applicazione dei suddetti regolamenti.

Tuttavia a questo 60 % si aggiunge l'aiuto corrispondente all'assunzione a carico degli interessi sui prestiti effettuati per il pagamento del saldo. L'aiuto concesso per questi investimenti ha quindi superato la percentuale massima del 60 % ed è pertanto incompatibile con il mercato comune.

L'aiuto in questione potrebbe indubbiamente anche essere considerato un aiuto autonomo, ovvero non legato a questo investimento ma in tal caso dovrebbe, per natura, essere esaminato come aiuto al funzionamento. L'aiuto in questione non è però connesso a un piano di ristrutturazione e non può quindi essere giustificato dall'esistenza di un piano del genere. Per questo motivo se fosse valutato come aiuto autonomo, dovrebbe essere considerato incompatibile.

Ne consegue che l'aiuto concesso dalla regione Sardegna per la costruzione di pescherecci sembra non poter essere ritenuto compatibile con il mercato comune per quanto riguarda l'assunzione a carico degli interessi che determinano un'intensità di aiuto superiore al 60 %.

Aiuti agli investimenti per la costruzione di impianti di acquacoltura

I medesimi regolamenti, negli stessi allegati e paragrafi, prevedevano una percentuale massima di aiuto del 60 % anche per gli investimenti nel settore dell'acquacoltura.

Poiché l'aiuto diretto concesso dalla regione Sardegna ha rappresentato l'80 % del costo dell'investimento, sembra che non possa essere ritenuto compatibile con il mercato comune per la parte che supera il 60 %.

D'altra parte, il ragionamento precedentemente espresso in merito alla compatibilità dell'assunzione a carico degli interessi per quanto riguarda l'investimento nei pescherecci può essere applicato in termini identici agli investimenti nel settore dell'acquacoltura.

Ne consegue che l'aiuto concesso dalla regione Sardegna per la costruzione di impianti di acquacoltura sembra non poter essere ritenuto compatibile con il mercato comune per quanto riguarda la parte dell'aiuto diretto superiore al massimale del 60 % e l'assunzione a carico degli interessi.

Aiuti per l'assunzione dei costi operativi

Conformemente a quanto precede, in base al principio definito dagli orientamenti successivi applicabili, secondo cui gli aiuti al funzionamento sono di norma incompatibili e che possono essere considerati compatibili con il mercato comune solo nella misura in cui sono legati a un piano di ristrutturazione anch'esso ritenuto compatibile con il mercato comune, questo aiuto sembra, ad un primo esame, incompatibile con il mercato comune. Non sembra che ci siano state circostanze particolari tali da giustificare la concessione di simili aiuti.

4. CONCLUSIONI

In questa fase della valutazione preliminare prevista all'articolo 6 del regolamento (CE) n. 659/1999, esistono seri dubbi circa la compatibilità di queste misure di aiuto con il mercato comune, sia per quanto riguarda gli aiuti agli investimenti per la parte dell'aiuto superiore al massimale del 60 % del costo dell'investimento, sia per quanto riguarda l'aiuto per l'assunzione dei costi operativi.

Alla luce delle considerazioni che precedono, la Commissione, nell'ambito del procedimento previsto all'articolo 88, paragrafo 2, del trattato CE, invita l'Italia a presentarle le sue osservazioni e a fornirle tutte le informazioni utili e necessarie per valutare l'aiuto in questione nel termine di un mese a decorrere dal ricevimento della presente lettera. La Commissione invita le autorità italiane a trasmettere immediatamente una copia della presente lettera ai potenziali beneficiari dell'aiuto. La Commissione chiede inoltre informazioni relative all'importo dell'aiuto concesso ai beneficiari del regime.

La Commissione ha altresì invitato l'Italia e i terzi interessati a presentare osservazioni e a fornire qualsiasi elemento utile per stabilire, alla luce dell'articolo 14, paragrafo 1, del regolamento (CE) n. 659/1999 e della giurisprudenza della Corte di giustizia (13), le potenziali implicazioni del ritardo accumulato nell'esame di questo regime di aiuti in merito all'eventuale recupero degli aiuti incompatibili.

Con la presente la Commissione comunica al governo italiano che informerà gli interessati mediante pubblicazione della presente lettera e di una sintesi della stessa nella Gazzetta ufficiale delle Comunità europee. Informerà inoltre gli interessati nei paesi EFTA firmatari dell'accordo SEE tramite pubblicazione di una comunicazione nel supplemento SEE della Gazzetta ufficiale delle Comunità europee e l'Autorità di vigilanza EFTA mediante invio di una copia della presente. Tutti i summenzionati interessati saranno invitati a trasmettere le loro osservazioni entro il termine di un mese a decorrere dalla data di detta pubblicazione.”

(1) EUT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(2) GU L 83 del 27.3.1999, pag. 1.

(3) GU L 83 del 27.3.1999, pag. 1.

(4) Si tratta di piccole e medie imprese definite secondo i criteri del fatturato e del numero di posti di lavoro. Le autorità italiane hanno dichiarato che questo regime è sempre stato destinato a imprese molto piccole nei confronti delle quali la definizione di cui alla raccomandazione della Commissione del 3 aprile 1996 (GU L 107 del 30.4.1996, pag. 4) è sempre stata rispettata.

(5) GU C 84 del 3.4.2008, pag. 10.

(6) GU C 313 dell'8.12.1988, pag. 21.

(7) GU C 152 del 17.6.1992, pag. 2.

(8) GU C 260 del 17.9.1994, pag. 3.

(9) GU C 100 del 27.3.1997, pag. 12.

(10) GU L 380 del 31.12.1990, pag. 1.

(11) GU L 346 del 31.12.1993, pag. 1.

(12) GU L 312 del 20.11.1998, pag. 19.

(13) In particolare la sentenza della Corte del 24 settembre 2002 pronunciata nelle cause riunite C-74/00P e C-75/00P, Falck e Acciaierie di Bolzano/Commissione, Racc. 2002, pag. I-7869.

30.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 322/33

Offentliggörande av en ansökan om ändring i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2009/C 322/10

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006. Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

ANSÖKAN OM ÄNDRING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

Ansökan om ändring enligt artikel 9

”PROSCIUTTO TOSCANO”

EG-nr: IT-PDO-0217-1494-10.06.2005

SGB ( ) SUB ( X )

1. Rubrik i produktspecifikationen som berörs av ändringen:

—		Produktens beteckning
—		Produktbeskrivning
—		Geografiskt område
—		Bevis på ursprung
—		Framställningsmetod
—		Samband
—		Märkning
—		Nationella krav
—		Annat (specificera)

2. Typ av ändring(ar):

—		Ändring av sammanfattande dokument eller sammanfattning
—		Ändring i specifikationen för en registrerad SUB eller SGB för vilken varken det sammanfattande dokumentet eller sammanfattningen har offentliggjorts
—		Ändring i specifikationen som inte kräver någon ändring i det offentliggjorda sammanfattande dokumentet [artikel 9.3 i förordning (EG) nr 510/2006]
—		Tillfällig ändring i specifikationen till följd av att myndigheter har infört obligatoriska sanitära eller fytosanitära åtgärder [artikel 9.4 i förordning (EG) nr 510/2006].

3. Ändring(ar):

3.1 Produktbeskrivning:

I produktbeskrivningen förklaras tydligare vilka kemiska och kemisk-fysiska egenskaper den färdiga produkten ska ha och det definieras i enlighet med förordning (EG) nr 510/2006 hur produkten ska förpackas.

Det förklaras mer ingående vilka egenskaper råvaran ska ha, vilket görs i syfte att förtydliga vilka egenskaper som kontrollorganet ska kontrollera hos den färdiga produkten.

Det föreskrivs att skinkorna ska förses med ett metallsigill innan bearbetningen inleds, så att de kan identifieras och spårbarheten säkras.

När det gäller putsningen av skinkan definieras exakt hur tjockt köttlagret får vara i förhållande till lårbenet. Detta görs i syfte att säkra att skinkorna ges ett harmoniskt och enhetligt utseende och att konsumenterna lätt kan känna igen dem.

Det föreskrivs att den färdiga produkten ska brännmärkas, vilket ger ytterligare en garanti för produktens ursprung och dess spårbarhet.

3.2 Framställningsmetod:

Det anses lämpligt att specificera att skivning och förpackning ska äga rum i produktionsområdet för att bevara produktens goda rykte genom att det härigenom garanteras att produkten är autentisk och att den är av god kvalitet och har de typiska egenskaperna. Konsumenterna uppskattar att Prosciutto Toscano är vällagrad, kompakt och fri från brottlinjer mellan de olika muskelskikten; vidare uppskattas att skinkan har en definierad vattenhalt vilket ger fasta och inte sladdriga skivor. Dessa egenskaper bör vara desamma hos samtliga skinkor med beteckningen Prosciutto Toscano som saluförs till slutkonsumenterna och alla de skivade och styckade produkter som saluförs förpackade bör ha samma egenskaper som en skiva eller ett stycke som skärs direkt från en hel skinka. För att säkra att skinkan har dessa egenskaper anges det i produktionsmetoden för Prosciutto Toscano att de skinkor som är avsedda för skivning ska lagras i ytterligare två månader.

Om det skulle tillåtas att skinka som är avsedd för skivning eller styckning i benfria bitar förvaras under okänd tid under andra förhållanden än de föreskrivna, skulle detta kunna leda till att skinkan får helt andra egenskaper än de som den är känd för. Till exempel skulle det kunna bildas mögel, proteinerna skulle kunna försämras och protolysindexet skulle kunna förändras. Dessutom skulle fettet kunna härskna, vilket skulle ge upphov till annan doft och smak än vad skinkan historiskt sett är känd för. Härskningsprocessen beror på ett antal miljöfaktorer, som till exempel höga temperaturer och den hastighet med vilken luft cirkulerar i mognadslagringslokalerna. Härskningsprocessen innebär att fettkanten på skinkan försämras avsevärt. Bland annat kan den gulna, dess konsistens kan förändras och det kan uppkomma flyktiga organiska ämnen som ger upphov till härsken lukt. Sådana förändringar innebär kraftiga försämringar av de typiska egenskaperna hos Prosciutto Toscano, särskilt vad gäller fettkantens färg, skinkans kompakta konsistens och vad gäller hur tätt fettkanten sluter intill muskelmassan. Om skinkans snittyta eller en skiva skinka exponeras för ljus och luft före förpackningen kan detta leda till en kraftig oxidering, till att skinkan blir brun till färgen och till att den torkar eller blir sladdrig till konsistensen om den utsätts för för hög fuktighet.

3.3 Märkning:

Det införs bestämmelser om märkning med logotypen på råvarorna och på de skinkor som uppfyller kraven i produktspecifikationen, så att det är möjligt att säkra spårbarheten längs hela produktionskedjan.

SAMMANFATTNING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”PROSCIUTTO TOSCANO”

EG-nr: IT-PDO-0217-1494-10.06.2005

SGB ( ) SUB ( X )

I denna sammanfattning anges de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen i informationssyfte.

1. Behörig myndighet i medlemsstaten:

Namn:

Ministero delle politiche agricole e forestali

Adress:

Via XX Settembre 20

00187 Roma RM

ITALIA

Tfn

+39 0646655104

Fax

+39 0646655306

E-post:

saco7@politicheagricole.gov.it

2. Grupp:

Namn:

Consorzio del Prosciutto Toscano

Adress:

Via G. Marignolli 21/23

50127 Firenze FI

ITALIA

Tfn

+39 0553215115

Fax

+39 0553215115

E-post:

—

Sammansättning:

Producenter/bearbetningsföretag ( X ) Annan ( )

3. Produkttyp:

Klass 1.2. –

Kött och köttprodukter

4. Produktspecifikation:

[sammanfattning av kraven enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 510/2006]

4.1 Beteckning:

”Prosciutto Toscano”

4.2 Beskrivning:

Vid saluföringen ska Prosciutto Toscano ha följande fysiska, organoleptiska, kemiska och kemisk-fysiska egenskaper: Formen ska vara rundad i toppen och köttlagret får inte vara tjockare än 8 cm i förhållande till lårbenets topp. Skinkorna ska väga mellan 8 och 9 kg och får inte vägra mindre än 7,5 kg. Snittytans färg är röd till ljusröd med få inslag av intramuskulärt fett. Underhudsfettet är vitt med små rosa skiftningar, kompakt, fritt från brottlinjer mellan de olika muskelskikten; underhudsfettet sitter tätt samman med själva muskeln.

Smaken är god och lagom kraftig och doften är god och karakteristisk, tack vare de traditionella metoder för bearbetning och mognadslagring som används.

Skinkan ska ha följande kemiska och kemisk-fysiska egenskaper:

Salthalt (uttryckt som NaCl):	%	Högst 8,3
Vattenhalt:	%	Högst 61
Protolysindex:	%	Högst 30
Halt av nitrater och nitriter:	Högst 95 ppm.

4.3 Geografiskt område:

De anläggningar som föder upp grisar för produktion av Prosciutto Toscano ska vara belägna i regionerna Lombardiet, Emilia-Romagna, Marche, Umbrien, Latium och Toskana.

Skinkan ska produceras, skivas och förpackas i det traditionella produktionsområdet, dvs. hela regionen Toskana.

4.4 Bevis på ursprung:

Spårbarheten garanteras genom kontroller som utförs av kontrollorganet längs hela produktionskedjan i enlighet med förordning (EG) nr 510/2006.

4.5 Framställningsmetod:

För framställningen används grisar som fötts, fötts upp och slaktats i det område som anges i punkt 4.3 och djuren ska väga minst 160 kg med en tolerans på +/– 10 % och de får inte vara yngre än nio månader. Prosciutto Toscano ska framställas av färska skinkor från tunga svin, renrasiga eller hybrider, ur de traditionella raserna Large White och Landrace.

Omedelbart efter slakten ska skinkorna separeras från slaktkroppen och kylas under minst 24 timmar vid en temperatur mellan - 2 ° och + 2 °C. Därefter ska skinkorna putsas. En färsk putsad skinka får inte väga mindre än 11,8 kg.

Innan bearbetning påbörjas ska producenten kontrollera att skinkorna uppfyller de föreskrivna kraven och därefter ska producenten förse varje skinka med ett metallsigill som består av en rund platta i rostfritt stål med förkortningen P.T. i relief och på vilket det datum då bearbetningen inleds anges i form av en uppgift om månad (romerska siffror) och året (med två arabiska siffror). Sigillet ska utformas på ett sådant sätt att det, om det fästs på lämpligt sätt, inte kan avlägsnas.

Därefter saltas skinkorna. Saltningen ska äga rum senast 120 timmar efter slakten. Skinkorna torrsaltas med salt, peppar och naturliga vegetabiliska aromämnen. Efter saltningen får skinkorna vila under en period som ska vara tillräckligt lång för att skinkorna ska hinna torka på ett enhetligt sätt innan de tvättas. Därefter tvättas de med ljummet vatten utan desinfekteringsmedel. Efter tvätten får skinkorna torka i lämpliga lokaler i vilka temperatur och vattenhalt kontrolleras. Den sista fasen i bearbetningen är den så kallade poleringen som innebär att den del av skinkan som inte täcks av svål bestryks med en massa som består av vetemjöl eller rismjöl, salt, peppar och naturliga aromämnen av vegetabiliskt ursprung. Mognadslagringen är rum i lämpliga lokaler med luftväxling och en temperatur på mellan 12 ° och 25 °C. Under mognadslagringsperioden får lokalerna vädras och skinkorna får utsättas för ljus och fukt mot bakgrund av de klimatförhållanden som råder i produktionsområdet. Mognadslagringsperioden, från saltningen till saluföringen, får inte vara kortare än tio månader för skinkor med en slutvikt på mellan 7,5 och 8,5 kg och tolv månader för skinkor med en slutvikt på mer än 8,5 kg.

Skinka som är avsedd att skivas ska dessutom mognadslagras i ytterligare två månader, dvs. under totalt tolv månader för skinkor med en slutvikt på mellan 7,5 och 8,5 kg och fjorton månader för skinkor med en slutvikt på mer än 8,5 kg.

I slutet av mognadslagringen ska producenten, i närvaro av en företrädare för kontrollorganet, brännmärka de skinkor som uppfyller föreskrivna krav med texten ”PROSCIUTTO TOSCANO DOP”. För att säkra spårbarheten får märkningen kompletteras med två siffror som identifierar eventuella andra aktörer i produktionskedjan.

Skivning och förpackning av skinkan ska äga rum efter avslutad mognadslagring och i det produktionsområde som anges i punkt 4.3, så att det är möjligt att ta hänsyn till de olika föreskrivna lagringsperioderna för den skivade produkten och att bevara de typiska egenskaperna, särskilt vattenhalten och snittytans utseende vad gäller förhållandet mellan muskeln och fettkanten enligt punkt 4.2. Om det skulle tillåtas att skinka som är avsedd för skivning eller styckning i benfria bitar förvaras under okänd tid under andra förhållanden än de föreskrivna skulle detta kunna leda till att skinkan får helt andra egenskaper än de som den är känd för. Till exempel skulle det kunna bildas mögel, proteinerna skulle kunna försämras och protolysindexet skulle kunna förändras. Dessutom skulle fettet kunna härskna, vilket skulle ge upphov till annan doft och smak än vad skinkan historiskt sett är känd för. Om skinkans snittyta eller en skiva skinka exponeras för ljus och luft före förpackningen kan detta leda till en kraftig oxidering, till att skinkan blir brun till färgen och till att den torkar eller blir sladdrig till konsistensen om den utsätts för för hög fuktighet.

4.6 Samband:

Den aktuella ursprungsskyddade produktens egenskaper beror på miljö- och naturförhållanden och mänsklig påverkan. Särskilt råvaran är typisk för det avgränsade geografiska området. I det område från vilket råvaran kommer har svinuppfödningen vuxit fram till följd av den omfattande spannmålsodlingen och de bearbetningsmetoder som används i området.

Produktionen av Prosciutto Toscano är beroende av de villkor som råder i det område som definieras i punkt 4.3. Regionen Toskana har de naturliga och geografiska förutsättningar som krävs för produktion av skinka av hög kvalitet. Även klimatet, vilket skiljer sig avsevärt från klimatet i angränsande områden, lämpar sig särskilt väl för optimal mognadslagring av produkten. Klimatet främjar produktionen av typiska lokala produkter, som vin, olja, ost och sist men inte minst, skinka, vilka får mogna på ett långsamt och hälsosamt sätt.

Miljöfaktorerna är nära kopplade till förhållandena i produktionsområdet, som kännetecknas av djupa dalar med många vattendrag och höga kullar med skogar. Detta påverkar klimatet i området och även den färdiga produktens egenskaper. Den socio-ekonomiska utvecklingen i området har varit av avgörande betydelse för utvecklingen av den aktuella råvaran, den aktuella produkten och den aktuella beteckningen.

4.7 Kontrollorgan:

Beteckning:

INEQ — Istituto Nord Est Qualità

Adress:

Via Rodeano 71

33038 S. Daniele del Friuli UD

ITALIA

Tfn

+39 0432940349

Fax

+39 0432943357

E-post:

info@ineq.it

4.8 Märkning:

Texten ”Prosciutto Toscano” måste vara tydlig och outplånlig och särskiljas från andra uppgifter i märkningen och åtföljas av texten ”Denominazione di Origine Protetta” eller förkortningen ”DOP”. Det är förbjudet att lägga till någon som helst information som inte är klart föreskriven. Dock får det anges uppgifter om producentens namn eller firma eller privata märken, förutsatt att de inte innehåller positiva värdeomdömen eller kan vilseleda konsumenterna, samt eventuellt namn på den uppfödningsanläggning som produkten härrör från (på villkor att råvaran till 100 % kommer från anläggningen ifråga). Prosciutto Toscano får saluföras under högst 30 månader efter den dag bearbetningen av de färska skinkorna påbörjas. Prosciutto Toscano får saluföras i form av benfri skinka, i bit av varierande storlek och vikt och i skivad form. För samtliga saluföringsformer gäller att produkten ska saluföras i lämpliga förpackningar eller emballage för livsmedel, vilka förseglas på lämpligt sätt. Vid framställning av hel benfri skinka ska brännmärket finnas kvar. Vid styckning av skinkan i bitar ska varje enskild bit vara brännmärkt. Om skinkans olika delar, från vilka mindre bitar ska styckas till enskilda bitar, inte har brännmärkts vid slutet av mognadslagringen ska dessa brännmärkas innan styckningen inleds, i närvaro av en företrädare från kontrollorganet.

30.12.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 322/39

Offentliggörande av ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2009/C 322/11

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt till invändningar som fastställs genom artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006. Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”GENISSE FLEUR D’AUBRAC”

EG-nr: FR-PGI-005-0257-15.10.2002

SGB ( X ) SUB ( )

1. Benämning:

”Génisse Fleur d’Aubrac”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Frankrike

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 1.1.

Färskt kött (och slaktbiprodukter)

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

”Génisse Fleur d’Aubrac” är en kviga, vars mor är av rasen Aubrac och vars far är av rasen Charolaise och som har slaktats vid en ålder av 24–42 månader.

De viktigaste egenskaperna för slaktkropparna är följande:

—	Minimivikt på 280 kg

—	Konformationsklass: E, U och R i EUROP-systemet

—	Fettansättningsgrad: klass 2 och 3 i EUROP-systemet

—	pH ≤ 6 under 24 timmar efter slakt i muskeln longissimus dorsi i höjd med trettonde ryggkotan

—	Kortast tillåtna lagring: 7 dagar efter slakt

—	Inga synliga brister: ingen ytfettsputsning, inga spår av ektoparasiter eller hematom.

Köttet från ”Génisse Fleur d’Aubrac” utmärks av en starkt röd färg. Det är förhållandvis magert och lätt marmorerat.

Köttet säljs som hela eller halva slaktkroppar (färskt), delar av styckningsdelar (färskt), muskeldelar/styckningsfärdiga delar (färskt eller fryst), muskeldelar/styckade (fryst) och som enskild vara för försäljning till konsumenten (färskt eller fryst).

3.3 Råvaror:

Ej tillämpligt.

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Från födelse till avvänjning

Kalvarna diar sin mor i ladugården och ute på betet. När de släpps ut på betet börjar de beta frivilligt. Avvänjningen sker naturligt och får inte ske tidigare än 6 månader efter födelsen. Artificiell uppfödning är förbjuden. Om klimatförhållandena kräver det får uppfödaren ge ett fodertillskott under några månader innan avvänjningen sker.

Från avvänjning till slutgödning

Huvuddelen av fodret ska komma från jordbruksföretaget, utom vid extrema klimatförhållanden (till exempel torka). Fodret ska vara sammansatt av

—	självsådda växter, ettåriga växter och/eller perenna växter,

—	tillfälliga betesmarker med en grundval av gräsarter, baljväxter eller både och,

—	permanenta och naturliga betesmarker.

Fodret får ätas färskt (gräs), torkat (hö) och/eller som ensilage. Det kompletterande fodertillskottet ska ges tillsammans med fodret och basen ska fortfarande utgöras av foder från jordbruksföretaget.

Det koncentrerade fodertillskottet, som tillhandahålls genom en fodertillverkare eller som produceras på jordbruksföretaget, ska uteslutande baseras på spannmål/mald spannmål eller spannmålsbiprodukter/oljeväxtfröer/oljeväxtprodukter eller oljeväxtbiprodukter (oljekakor)/baljväxtprodukter eller baljväxtbiprodukter/pulpa från rotfrukter, russin eller frukt/melass/torkad lusern/mjölkprodukter/oljor och vegetabiliska fetter/mineraler (karbonater, fosfater, salt, magnesium)/jäster och jästbiprodukter. Endast tillskott som uppfyller bestämmelserna får användas.

Ingen form av majs får användas efter 18 månaders ålder.

Slutgödning

Uppfödningen avslutas med en slutgödningsperiod i stallar eller på bete under minst fyra månader. Kvigorna får ett kompletterande fodertillskott som ska ges tillsammans med fodret och basen ska fortfarande utgöras av foder från jordbruksföretaget. Detta koncentrerade fodertillskott tillhandahålls av en fodertillverkare eller framställs på jordbruksföretaget och ska uteslutande bestå av ingredienser från positivlistan för fasen från avvänjningen till slutgödningen och får inte överskrida 400 kg per djur. Ingen form av majs får användas efter 18 månaders ålder.

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Kvigor av rasen ”Génisses Fleur d’Aubrac” föds, föds upp och slutgöds i det avgränsade geografiska området för den skyddade geografiska beteckningen ”Génisse Fleur d’Aubrac”. Jordbruksföretagets säte, samtliga byggnader och betesmarker, inklusive marker för alternerande beteshållning (som används för produktion av ”Génisses Fleur d’Aubrac”) måste ligga inom området för den skyddade geografiska beteckningen.

”Génisses Fleur d’Aubrac” föds upp hos en enda uppfödare, från födelse till slakt, eller får säljas en enda gång. Den sista uppfödaren måste hålla djuret i minst fyra månader.

”Génisses Fleur d’Aubrac” ska slaktas inom området för den skyddade geografiska beteckningen. Transporten av kvigorna (exklusive eventuella stopp) får inte överskrida fyra timmar. Detta krav ställs för att ta hänsyn till kvigornas välfärd under transporten och för att de inte ska utsättas för långa transportsträckor som orsakar stress. Stressen påverkar dessutom avkastningen från slaktkropparna och köttets kvalitet. Stressen måste alltså minskas så mycket som möjligt för att inte uppfödarnas ansträngningar under produktionsfasen ska ha varit förgäves.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

Ej tillämpligt.

3.7 Särskilda regler för märkning:

Certifikat med ursprungsgaranti (Certificats de Garantie de l’Origine, CGO) och etiketter ska innehålla följande uppgifter:

—	Kategori: Kviga

—	Handelsnamn för produkten ”Génisse Fleur d’Aubrac”

—	Adress och telefonnummer till kontrollorganet

—	Den skyddade geografiska beteckningens logotyp

—	”Kviga. Mor av rasen Aubrac. Far av rasen Charolaise.”

—	”Alternerande uppfödning på bete och i stall”

—	”Kviga född och uppfödd i Pays de l'Aubrac”

—	Djurets nationella identifieringsnummer.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Området för den skyddade geografiska beteckningen ”Génisse Fleur d’Aubrac” omfattar 313 kommuner fördelade på de fyra departementen Aveyron, Cantal, Haute-Loire och Lozère.

Aveyron

Kantonerna Bozouls, Campagnac, Entraygues-sur-Truyère, Espalion, Estaing, Laguiole, Laissac, Mur-de-Barrez, Pont-de-Salars, Rodez-Nord, Saint-Amans-des-Côts, Saint-Chely-d’Aubrac, Saint-Geniez-d’Olt, Sainte-Geneviève-sur-Argence, Salles-Curan och Sévérac-le-Château: samtliga kommuner.

Kantonen Conques: kommunerna Conques, Saint-Félix-de-Lunel och Sénergues.

Kantonen Marcillac-Vallon: kommunerna Muret-le-Château och Salles-la-Source.

Kantonen Rodez-Est: kommunerna Rodez-Est och Sainte-Radegonde.

Kantonen Rodez-Ouest: kommunen Rodez-Ouest.

Kantonen Vézins-de-Lévezou: kommunerna Saint-Laurent-de-Lévézou, Ségur och Vézins-de-Lévézou.

Cantal

Kantonerna Chaudes-Aigues, Pierrefort, Ruynes-en-Margeride, Saint-Flour-Nord, Saint-Flour-Sud: samtliga kommuner.

Kantonen Massiac: kommunerna Bonnac, La Chapelle-Laurent, Ferrières-Saint-Mary, Saint-Mary-le-Plain, Saint-Poncy och Valjouze.

Kantonen Murat: kommunen Neussargues-Moissac.

Haute-Loire

Kantonen Pinols: kommunerna Auvers, La Besseyre-Saint-Mary, Desges och Pinols.

Kantonen Saugues: kommunerna Chanaleilles, Croisances, Esplantas, Grèzes, Saint-Christophe-d’Allier, Saint-Vénérand, Saugues, Thoras, Vazeilles-Près-Saugues och Venteuges.

Lozère

Kantonerna Aumont-Aubrac, Le Bleymard, Chanac, Châteauneuf-de-Randon, Fournels, Grandrieu, Langogne, Le Malzieu-Ville, Marvejols, Mende-Nord, Mende-Sud, Nasbinals, Saint-Alban-sur-Limagnole, Saint-Amans, Saint-Chély-d’Apcher och Saint-Germain-du-Teil: samtliga kommuner.

Kantonen Canourgue: kommunerna Banassac, Canilhac, La Canourgue, Saint-Saturnin och La Tieule.

Kantonen Florac: kommunen Bondons.

Kantonen Massegros: kommunen Recoux.

Kantonen Pont-de-Montvert: kommunerna Fraissinet-de-Lozère, Le Pont-de-Montvert och Saint-Maurice-de-Ventalon.

Kantonen Villefort: kommunerna Altier och La Bastide-Puylaurent.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Området Pays de l’Aubrac omfattar några små naturliga regioner i södra Centralmassivet. Den fysiska miljön präglas av paleozoiska och vulkaniska bergarter. Hela området ligger på mer än 600 meters höjd över havet och utmärks av långa hårda vintrar och en tämligen riklig årsnederbörd. Här finns framför allt betesområden: naturbeten (så kallade devèzes), hedar och betesmarker, skogs- och bergsbeten samt sommarbeten i områden med bergarter som basalt, granit eller skiffer.

Höjden och topografin har lett till att de människor som lever i dessa områden har utvecklat ”herdeekonomier” som bygger på betesmarkerna i bergen.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

Med en mor av rasen Aubrac och en far av rasen Charolaise är kvigan ”Génisse Fleur d’Aubrac” en originell och unik produkt som förenar det bästa hos en lantras och en välkänd köttras. Produktionen förvaltas väl av uppfödarna i Pays de l’Aubrac som har använt denna metod under lång tid. Korsningen ger goda resultat för uppfödningen och gödningen. Dessa kvigor har en hög tillväxttakt och en utmärkt konformation som köttdjur.

Uppfödningsmetoden för ”Génisses Fleur d’Aubrac” utmärks av växlingarna mellan betesgång och uppstallning till följd av de särskilda klimatförhållandena i Pays de l’Aubrac, som styr de två viktiga faserna i uppfödningsverksamheten:

—	Sommarperioden (april/maj–november/december) då djuren får beta fritt.

—	Vinterperioden (november/december–april/maj) du djuren är uppstallade och äter lagrat foder.

”Génisse Fleur d’Aubrac” ger ett klarrött kött som är förhållandevis magert och lätt marmorerat.

5.3 Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

Den skyddade geografiska beteckningen ”Génisse Fleur d’Aubrac” bygger på det kunnande och det anseende som produkten åtnjuter.

Det kunnande som har utvecklats av uppfödarna av ”Génisses Fleur d’Aubrac” har överförts till ett uppfödningssystem som är speciellt för Pays de l’Aubrac. Det utmärks av att man använder den naturliga miljön för betesdrift, med extensiv hållning av mjölkkor. Man har valt lantrasen som grund för systemet och eftersträvar att skapa produkter av ”Génisses Fleur d’Aubrac” med ett stort mervärde.

Grunden för uppfödningssystemet i Pays de l’Aubrac är användningen av betet. Beroende på jordbruksföretagens geografiska placering har uppfödningen vissa särdrag:

—

På högre höjder (omkring 1 000 meter) är bergarterna till övervägande del vulkaniska och riklig och regelbunden nederbörd garanterar en ständig återväxt under hela betesperioden. Jordbruksföretagens marker består till större delen av permanenta betesmarker där djuren får beta. Området är också ett viktigt för sommarbetet.

—

På medelhög höjd (800–1 200 meter), ligger det så kallade granitområdet, som utgör det största arealen (nästan halva Pays de l’Aubrac) och vars bergarter till större delen utgörs av granit. Detta området är utsatt för torka under sommarperioden. Det finns dock flera betesmarker och hedar där djuren kan beta under sommaren.

—	På lägre höjd (under 800 meter), på utlöparna av granitområdet, är markerna torra, vilket leder till en märkbar brist på bete under sommaren, varför djuren måste drivas upp på högre höjder för sommarbete under denna period.

”Génisses Fleur d’Aubrac” måste alltså växla mellan bete och uppstallning under produktionscykeln Huvuddelen av fodret till kvigorna kommer från jordbruksföretagets egna foderresurser.

Till följd av det extensiva betet är avkastningen inte särskilt stor, men den avspeglar den naturliga rikedomen hos det foder som används. Utan några andra tillskott än av kalk (lågt pH i särskilt sura marker) men med en utmärkt förvaltning av organiska gödningsmaterial (gödsel och gödselvatten), uppnår uppfödarna i allmänhet 1 djurenhet (DE)/hektar i basaltområden (de bördigaste områdena) och omkring 0,6–0,8 DE/hektar i områdena med granit, skiffer eller röd sandsten (den naturliga kvantitativa potentialen är något lägre, men markerna är kvalitativt givande som vårbete).

Kor av rasen Aubrac är bäst anpassade till att vända miljöns nackdelar till sin fördel tack vare att de är av lantras. De kan leva på kroppens reserver under svårare perioder (den långa vintern) och sedan bygga upp dem igen under gynnsamma perioder (vår- och sommarbete). De frambringar regelbundet en kalv om året utan risk vid kalvningen. Deras avkommor, som är en korsning med tjurar av rasen Charolais, har sedan nästan 50 år gjort det möjligt för Pays de l’Aubrac att återupprätta en fullständigt ekonomiskt hållbar produktion av nötkött. Strävan efter att skapa ett överlägset mervärde av de bästa djuren (ofta från ett strängt urval) leder allt oftare till att uppfödarna tar fram ”Génisses Fleur d’Aubrac”, som har den bästa konformationen samtidigt som de bevarar den finlemmade benstrukturen och den goda smaken hos köttet från rasen Aubrac.

Sedan antiken finns det vittnesbörd om den stora betydelsen av betessystemet i Pays de l’Aubrac, där sommarbetet är en avgörande faktor. Från början ägnade man sig främst åt ostframställning i bergen, men under 1900-talet inriktade man sig allt mer mot en extensiv köttproduktion. Under 1960-talet blev det snabbt allt vanligare med korsningar mellan den lokala rasen Aubrac och rasen Charolais, vilket gradvis ledde fram till ”Génisse Fleur d’Aubrac”.

”Génisse Fleur d’Aubrac” omnämns i medierna för första gången 1991 när det hölls en särskild festival för produkten. Första gången djur såldes under namnet ”Génisse Fleur d’Aubrac” var i oktober 1991. Sedan dess har ”Génisse Fleur d’Aubrac” regelbundet omnämnts vid ett flertal tillfällen i såväl fackpress som i allmänna medier. År 1997 fick producentföreningen i Aubrac, Association des Produits de l’Aubrac tillsammans med uppfödarna utmärkelsen Label Excellence Terroir av Guide des Produits du Terroir (Editions du Seuil) för ”Génisse Fleur d'Aubrac”. Den 27 maj 2002 samlades över 200 personer, både yrkesverksamma och lokalpolitiker, för att fira att 10 000 kvigor med beteckningen ”Génisse Fleur d’Aubrac” hade sålts, något som även regionala medier rapporterade om. Uppfödarna har deltagit i olika mässor: Internationella jordbruksmässan (Salon International de l’Agriculture) i Paris i mars 2004, slakteri- och smakmässan (Salon de la boucherie et du goût) i Marseille i november 2005, mässan för kvalitetsprodukter och -nätverk (Salon des produits et des filières de qualité) i Marvejols i april 2006. De informerar också konsumenterna om ”Génisse Fleur d’Aubrac” genom affischer (uppsatta i slakteriaffärer), reklamblad och listor på försäljningsställen (delas ut på marknader, mässor, evenemang osv.). ”Génisse Fleur d’Aubrac” har sedan flera år också fått äran att delta i tävlingar och andra årliga evenemang: Fête de la Transhumance (fest i samband med utsläppning på sommarbete), Festival du bœuf gras de Pâques à Laguiole (påskfestivalen i Laguiole) (Aveyron).

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

https://www.inao.gouv.fr/fichier/CDCAnnexesGenisseFleurdAubrac.doc

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2009.322.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 322

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	52 årgången 30 december 2009

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Rådet
2009/C 322/01	Reviderad uppförandekod för ett effektivt genomförande av konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap	1

	Kommissionen
2009/C 322/02	Förklarande anmärkningar till Europeiska gemenskapernas kombinerade nomenklatur	11

2009/C 322/03	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.5421 – Panasonic/Sanyo) ( 1 )	13

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Europaparlamentet
2009/C 322/04	Konferensen mellan organ för EG- och EU-frågor vid medlemsstaternas parlament (Cosac) – Bidrag från COSAC:s XLII:a möte – Stockholm den 4–6 oktober 2009	14

	Kommissionen
2009/C 322/05	Eurons växelkurs	17

2009/C 322/06	Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av kommissionens direktiv 96/60/EG av den 19 september 1996 om genomförande av rådets direktiv 92/75/EEG om energimärkning av kombinerade tvättmaskiner/torktumlare för hushållsbruk(Offentliggörande av titlar och referenser på harmoniserade standarder inom ramen för direktivet) ( 1 )	18

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,4433
JPY	japansk yen	132,44
DKK	dansk krona	7,4415
GBP	pund sterling	0,90270
SEK	svensk krona	10,3550
CHF	schweizisk franc	1,4882
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	8,3285
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	26,413
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	272,54
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,7092
PLN	polsk zloty	4,1463
RON	rumänsk leu	4,2157
TRY	turkisk lira	2,1758
AUD	australisk dollar	1,6069
CAD	kanadensisk dollar	1,4999
HKD	Hongkongdollar	11,1938
NZD	nyzeeländsk dollar	2,0057
SGD	singaporiansk dollar	2,0245
KRW	sydkoreansk won	1 690,93
ZAR	sydafrikansk rand	10,6927
CNY	kinesisk yuan renminbi	9,8569
HRK	kroatisk kuna	7,3050
IDR	indonesisk rupiah	13 624,39
MYR	malaysisk ringgit	4,9541
PHP	filippinsk peso	66,700
RUB	rysk rubel	43,3316
THB	thailändsk baht	48,120
BRL	brasiliansk real	2,5034
MXN	mexikansk peso	18,8058
INR	indisk rupie	67,3800

	V Yttranden
	ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN
	Kommissionen
2009/C 322/07	Inbjudan att lämna förslag 2009 – programmet Ett Europa för medborgarna (2007–2013) – Genomförande av programinsatserna: Aktiva medborgare för Europa, Aktivt civilt samhälle i Europa och Aktivt europeiskt ihågkommande	19

	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV DEN GEMENSAMMA HANDELSPOLITIKEN
	Kommissionen
2009/C 322/08	Tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av volframkarbid och smält volframkarbid med ursprung i Folkrepubliken Kina	23

	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Kommissionen
2009/C 322/09	Statligt stöd – Italien – Statligt stöd C 35/09 (ex NN 77/B/01) – Åtgärder till förmån för sysselsättningen i sektorn för fiske och vattenbruk – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter ( 1 )	28

	ANDRA AKTER
	Kommissionen
2009/C 322/10	Offentliggörande av en ansökan om ändring i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	33

2009/C 322/11	Offentliggörande av ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	39