5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/1

---

Nedanstående text ersätter till följd av ikraftträdandet av Lissabonfördraget det informationsmeddelande som offentliggjordes i EUT C 143, 11.6.2005, s. 1, och kompletteringen till det meddelande som offentliggjordes i EUT C 64, 8.3.2008.

INFORMATIONSMEDDELANDE

Begäran om förhandsavgörande från nationella domstolar

2009/C 297/01

I.   Allmänna bestämmelser

1.	Systemet med begäran om förhandsavgörande är en mekanism av grundläggande betydelse i unionsrätten. Det har till syfte att ge de nationella domstolarna möjlighet att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av unionsrätten i samtliga medlemsstater.

2.

Europeiska unionens domstol är behörig att meddela förhandsavgöranden angående tolkningen av unionsrätten och giltigheten av rättsakter som antagits av unionens institutioner, organ eller byråer. Domstolen har denna allmänna behörighet enligt artikel 19.3 b i fördraget om Europeiska unionen (EUT C 115, 2008, s. 13) (nedan kallat EU-fördraget) och artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 115, 2008, s. 47) (nedan kallat EUF-fördraget).

3.

Enligt artikel 256.3 i EUF-fördraget ska tribunalen vara behörig att pröva och avgöra frågor som hänskjutits för förhandsavgörande enligt artikel 267 i EUF-fördraget på särskilda områden som fastställs i stadgan. Då stadgan inte har anpassats i detta avseende, är det fortfarande endast domstolen som är behörig att pröva och avgöra frågor som hänskjutits för förhandsavgörande.

4.

Även om domstolen enligt artikel 267 i EUF-fördraget ges en allmän behörighet, anges emellertid i ett flertal bestämmelser undantag eller inskränkningar av denna behörighet. Här kan särskilt nämnas artiklarna 275 och 276 i EUF-fördraget samt artikel 10 i protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser, som är fogat till Lissabonfördraget (EUT C 115, 2008, s. 322).

5.	Förfarandet för förhandsavgörande bygger på samarbetet mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna. För att säkerställa att detta samarbete fungerar effektivt synes det lämpligt att lämna nedanstående upplysningar till de nationella domstolarna.

6.	Dessa praktiska anvisningar är på intet sätt bindande utan har till syfte att ge de nationella domstolarna vägledning i fråga om när det är lämpligt att begära förhandsavgörande och i förekommande fall att hjälpa dem att formulera och framställa frågor till EU-domstolen.

Domstolens roll i förfarandet för förhandsavgörande

7.

Domstolens roll i förfarandet för förhandsavgörande är att tillhandahålla en tolkning av unionsrätten eller att pröva dess giltighet. Att tillämpa unionsrätten på de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen är en uppgift för den sistnämnda domstolen. Det ankommer inte på EU-domstolen att pröva frågor som rör de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen eller att avgöra meningsskiljaktigheter om tolkningen eller tillämpningen av nationella rättsregler.

8.

EU-domstolen uttalar sig om tolkningen eller giltigheten av unionsrätten, och den försöker därvid att ge ett användbart svar för lösningen av tvisten vid den nationella domstolen. Det är emellertid den nationella domstolen som ska dra konsekvenserna av EU-domstolens svar, i förekommande fall genom att underlåta att tillämpa den aktuella nationella rättsregeln.

Beslutet att begära förhandsavgörande från EU-domstolen

Domstolen som begär förhandsavgörande

9.

Enligt artikel 267 i EUF-fördraget får i princip samtliga domstolar i medlemsstaterna, under förutsättning att de ska fälla avgörande inom ramen för ett förfarande som är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär, begära förhandsavgörande från EU-domstolen. (1) EU-domstolen tolkar begreppet domstol som ett självständigt unionsrättsligt begrepp.

10.	Det ankommer uteslutande på den nationella domstolen att besluta huruvida en begäran om förhandsavgörande ska inges till EU-domstolen, oavsett om parterna i målet har eller inte har begärt att så ska ske.

Tolkningsfrågor

11.	Varje domstol har rätt att ställa en fråga till domstolen angående tolkningen av en unionsrättslig regel, när den anser detta nödvändigt för att avgöra en tvist som är anhängig vid den.

12.

En domstol vars avgöranden inte kan överklagas enligt den nationella rättsordningen är emellertid i princip skyldig att hänskjuta en sådan fråga till EU-domstolen, utom när frågan redan har avgjorts i rättspraxis (och det eventuellt nya sammanhanget inte ger upphov till konkret tvivel beträffande möjligheten att tillämpa denna rättspraxis) eller när det framstår som uppenbart hur den aktuella unionsrättsliga regeln ska tolkas.

13.

En domstol vars avgöranden kan överklagas får således, särskilt om den anser sig ha funnit tillräckliga upplysningar i domstolens rättspraxis, själv besluta om den korrekta tolkningen av unionsrätten och hur den ska tillämpas på de faktiska omständigheterna i målet. Förutsatt att den framställs i ett lämpligt skede av förfarandet kan en begäran om förhandsavgörande emellertid visa sig vara särskilt användbar när det rör sig om en ny tolkningsfråga som har ett allmänt intresse för unionsrättens enhetliga tolkning i samtliga medlemsstater eller när befintlig rättspraxis inte förefaller vara tillämplig på ett nytt faktiskt sammanhang.

14.	Den nationella domstolen ska ange på vilket sätt den begärda tolkningen är nödvändig för att den ska kunna döma i saken.

Giltighetsfrågor

15.	De nationella domstolarna kan underkänna de grunder för ogiltighet som åberopas inför dem, men det är endast EU-domstolen som har rätt att ogiltigförklara en rättsakt som har antagits av någon av unionens institutioner eller byråer eller något av dess organ.

16.	En nationell domstol måste således hänskjuta en fråga till EU-domstolen när den är osäker på huruvida en rättsakt som har antagits av någon av unionens institutioner eller byråer eller något av dess organ är giltig, varvid den ska ange de skäl som talar för att rättsakten är ogiltig.

17.

En nationell domstol kan, när den hyser allvarliga tvivel om giltigheten av en unionsrättsakt som ligger till grund för en intern rättsakt, i undantagsfall interimistiskt besluta om uppskov med tillämpningen av den interna rättsakten eller vidta andra interimistiska åtgärder med avseende på denna. Den nationella domstolen är i sådana fall skyldig att föra giltighetsfrågan vidare till EU-domstolen och därvid ange skälen till att den anser att unionsrättsakten inte är giltig.

Tidpunkten för begäran om förhandsavgörande

18.

Den nationella domstolen kan hänskjuta en fråga till EU-domstolen så snart den konstaterar att ett avgörande i en eller flera tolknings- eller giltighetsfrågor är nödvändigt för att den ska kunna döma i saken. Det är den nationella domstolen som bäst kan avgöra i vilket skede av förfarandet som en sådan fråga bör ställas.

19.

Det är emellertid önskvärt att beslutet att begära förhandsavgörande (nedan kallat beslutet om hänskjutande) fattas i ett skede av förfarandet då den nationella domstolen kan redogöra för de faktiska omständigheter och rättsregler som utgör bakgrunden till problemet, så att EU-domstolen får tillgång till samtliga uppgifter som är nödvändiga för att den, i förekommande fall, ska kunna kontrollera att unionsrätten är tillämplig i målet vid den nationella domstolen. Det kan även vara lämpligt att frågan ställs efter det att parterna beretts tillfälle att yttra sig i saken.

Formen för begäran om förhandsavgörande

20.

Den nationella domstolens beslut att hänskjuta en fråga till EU-domstolen kan ges vilken form som helst som är tillåten enligt nationell rätt för beslut under rättegången. Det är emellertid viktigt att tänka på att det är detta beslut som ligger till grund för förfarandet vid EU-domstolen och att domstolen måste ha tillgång till uppgifter som gör det möjligt för den att lämna ett användbart svar till den nationella domstolen. Det är dessutom endast begäran om förhandsavgörande som delges berörda som har rätt att inkomma med yttrande till EU-domstolen – bland annat medlemsstaterna och institutionerna – och som översätts.

21.	Kravet på översättning påkallar att begäran skrivs i enkla, klara och precisa ordalag, utan överflödiga uppgifter.

22.

Det behövs ofta inte mer än ett tiotal sidor för att redogöra för bakgrunden till begäran om förhandsavgörande på ett riktigt sätt. Samtidigt som beslutet om hänskjutande bör vara kortfattat måste det likväl vara tillräckligt utförligt och innehålla samtliga relevanta upplysningar så att EU-domstolen, och de som har rätt att inkomma med yttrande till domstolen, kan få en god förståelse av bakgrunden och de tillämpliga bestämmelserna i målet vid den nationella domstolen. I synnerhet ska den nationella domstolen i beslutet om hänskjutande — lämna en kort redogörelse för föremålet för tvisten och de relevanta fastställda faktiska omständigheterna eller åtminstone förklara de faktiska antaganden som ligger till grund för frågan eller frågorna, — återge de nationella bestämmelser som kan vara tillämpliga och i förekommande fall relevant nationell rättspraxis, alltid med exakta hänvisningar (till exempel sidnummer i en officiell tidning eller i en viss författnings- eller rättsfallssamling, eventuellt även med hänvisningar till Internet), — så exakt som möjligt ange vilka unionsrättsliga bestämmelser som är relevanta i det aktuella fallet, — klart och tydligt ange varför domstolen är osäker på tolkningen eller giltigheten av vissa unionsrättsliga bestämmelser samt vilket samband som den anser finns mellan dessa bestämmelser och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det aktuella målet, och — i förekommande fall, sammanfatta de väsentliga delarna av de relevanta argument som åberopats av parterna i målet. För att göra det lättare att läsa beslutet om hänskjutande och att hänvisa till det, är det lämpligt att de olika punkterna eller styckena i beslutet är numrerade.

23.	Slutligen får den nationella domstolen kortfattat redogöra för sin ståndpunkt när det gäller svaret på frågan eller frågorna, under förutsättning att den anser sig kunna göra detta.

24.

Själva frågan eller frågorna bör finnas i en avskild och tydligt angiven del av beslutet om hänskjutande, vanligtvis i början eller slutet av detsamma. Frågorna måste kunna förstås utan hänvisning till skälen för begäran om förhandsavgörande. Skälen ska emellertid ge den bakgrund som behövs för att göra en riktig bedömning.

Verkningarna av begäran om förhandsavgörande för det nationella förfarandet

25.	När en fråga hänskjuts till EU-domstolen måste målet vid den nationella domstolen förklaras vilande till dess att EU-domstolen har avgjort frågan.

26.	Den nationella domstolen är emellertid behörig att besluta om interimistiska åtgärder, särskilt i samband med en begäran om förhandsavgörande rörande rättsakters giltighet (punkt 17 ovan).

Rättegångskostnader och rättshjälp

27.	Förfarandet för förhandsavgörande vid EU-domstolen är kostnadsfritt och domstolen beslutar inte om rättegångskostnaderna i målet vid den nationella domstolen. Det ankommer på den nationella domstolen att besluta om detta.

28.

Den hänskjutande domstolen kan, om detta är tillåtet enligt de nationella reglerna, bevilja rättshjälp till en part som saknar tillräckliga medel för att täcka sina kostnader, bland annat ombudskostnader, vid EU-domstolen. EU-domstolen kan även själv bevilja sådan rättshjälp, om en part inte redan har beviljats rättshjälp på nationell nivå eller i den mån den rättshjälpen inte, eller endast delvis, täcker kostnaderna vid EU-domstolen.

Kontakterna mellan den nationella domstolen och EU-domstolen

29.	Beslutet om hänskjutande och relevanta handlingar (i förekommande fall särskilt akten i målet, eventuellt i form av en kopia) ska sändas direkt till domstolen i rekommenderat brev (adress: ”Greffe de la Cour de justice, L-2925 Luxembourg”, telefon: +352 4303-1).

30.	Fram till dess att förhandsavgörande meddelas står EU-domstolens kansli i kontakt med den nationella domstolen och översänder kopior av rättegångshandlingar till den.

31.	EU-domstolen översänder sitt avgörande till den hänskjutande domstolen. EU-domstolen är tacksam om den nationella domstolen underrättar den om hur detta avgörande tillämpats i det nationella målet och, i förekommande fall, översänder sitt slutliga avgörande.

II.   Förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande

32.

I det följande ges praktiska upplysningar om förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande, som är tillämpligt på begäran om förhandsavgörande som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta förfarande regleras av artikel 23a i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol (EUT C 115, 2008, s. 210) och 104b i domstolens rättegångsregler. Möjligheten att ansöka om att detta förfarande ska tillämpas existerar jämsides med möjligheten att ansökan om att begäran om förhandsavgörande ska handläggas skyndsamt i enlighet med artikel 23a i protokollet och artikel 104a i rättegångsreglerna.

Villkoren för att tillämpa förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande

33.	Förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande kan endast tillämpas på de områden som omfattas av avdelning V i tredje delen i EUF-fördraget, som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa.

34.

Det är EU-domstolen som beslutar huruvida förfarandet för brådskande mål ska tillämpas. Ett sådant beslut fattas i princip endast på motiverad ansökan av den hänskjutande domstolen. I undantagsfall kan domstolen ex officio besluta att en begäran om förhandsavgörande ska handläggas enligt förfarandet för brådskande mål när detta förefaller vara nödvändigt.

35.	Genom förfarandet för brådskande mål förenklas de olika stegen i förfarandet vid domstolen. Tillämpningen av detta förfarande medför emellertid betydande begränsningar för domstolen, liksom för parterna och andra intressenter som deltar i förfarandet, i synnerhet medlemsstaterna.

36.

En ansökan om att detta förfarande ska tillämpas får således endast framställas under sådana omständigheter där det är absolut nödvändigt att domstolen prövar begäran om förhandsavgörande snarast möjligt. Det är inte möjligt att här på ett uttömmande sätt räkna upp sådana situationer, bland annat på grund av att de unionsrättsliga bestämmelserna som reglerar området med frihet, säkerhet och rättvisa är av varierande och föränderlig karaktär. Som exempel på situationer där en nationell domstol skulle kunna överväga att ansöka om handläggning enligt förfarandet för brådskande mål kan dock nämnas följande: När en person är häktad eller på annat sätt frihetsberövad och svaret på den uppkomna frågan är avgörande för bedömningen av denna persons rättsliga ställning (se artikel 267 fjärde stycket i EUF-fördraget), eller när det i ett mål om föräldraansvar eller vårdnad där talan har väckts med stöd av unionsrätten uppkommer fråga om den nationella domstolens behörighet och svaret på den frågan är beroende av svaret på den fråga som ställts i begäran om förhandsavgörande.

Ansökan om att förfarandet för brådskande mål ska tillämpas

37.

För att EU-domstolen snabbt ska kunna besluta huruvida målet bör handläggas enligt förfarandet för brådskande mål, måste den nationella domstolen i sin ansökan redogöra för de rättsliga och faktiska omständigheter som medför att målet är brådskande och i synnerhet ange vilka risker som uppkommer om begäran om förhandsavgörande handläggs enligt det normala förfarandet för sådana mål.

38.

Den hänskjutande domstolen ska i den mån det är möjligt kortfattat ange hur den anser att den eller de frågor som den ställer ska besvaras. Detta gör det lättare för parter och övriga intressenter som deltar i förfarandet att ta ställning och för domstolen att fatta sitt avgörande, vilket således bidrar till att handläggningen går snabbt.

39.

En ansökan om handläggning enligt förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande ska framställas i en sådan form att domstolens kansli omedelbart kan konstatera att ärendet ska ges en särskild behandling. För detta ändamål är det lämpligt att den nationella domstolen framställer sin ansökan i en handling som är särskiljd från själva beslutet om hänskjutande, eller i ett följebrev där denna ansökan uttryckligen framställs.

40.	När det gäller själva beslutet om hänskjutande bör det erinras om att det i en brådskande situation är än viktigare att beslutet om hänskjutande är kortfattat, eftersom detta bidrar till att målet kan handläggas snabbt.

Kommunikation mellan EU-domstolen, den nationella domstolen och parterna

41.

För att underlätta EU-domstolens kommunikation med den nationella domstolen och parterna i målet vid densamma, ombeds nationella domstolar som framställer en ansökan om handläggning enligt förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande att ange den e-postadress, och eventuellt det faxnummer, som domstolen kan använda. De bör även ange e postadresser, och eventuella faxnummer, till parternas ombud.

42.

En kopia av det undertecknade beslutet om hänskjutande, med en ansökan om handläggning enligt förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande, kan skickas i förväg till domstolen med e-post (ECJ-Registry@curia.europa.eu) eller telefax (+352 43 37 66). Handläggningen av begäran om förhandsavgörande och av ansökan om handläggning enligt förfarandet för brådskande mål kan påbörjas så snart en sådan kopia har inkommit till domstolens kansli. Dessa handlingar i original måste emellertid översändas till kansliet snarast möjligt.

---

(1)  Enligt artikel 10.1–3 i protokoll nr 36 ska domstolens befogenheter i fråga om rättsakter som antagits före ikraftträdandet av Lissabonfördraget (EUT C 306, 2007, s. 1) enligt avdelning VI i EU-fördraget, på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, och som inte ändrats därefter emellertid vara oförändrade under en period av högst fem år efter dagen för ikraftträdandet av Lissabonfördraget (den 1 december 2009). Under denna period kan följaktligen sådana rättsakter endast bli föremål för en begäran om förhandsavgörande från domstolar i medlemsstater som har godtagit EU-domstolens behörighet. Det är upp till varje medlemsstat att bestämma huruvida möjligheten att hänskjuta frågor till domstolen ska vara öppen för samtliga domstolar i denna stat eller endast för dem som dömer i sista instans hand.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/6

---

2009/C 297/02

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 282, 21.11.2009

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 267, 7.11.2009

EUT C 256, 24.10.2009

EUT C 244, 10.10.2009

EUT C 233, 26.9.2009

EUT C 220, 12.9.2009

EUT C 205, 29.8.2009

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/7

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Baden-Württemberg — Tyskland) — Grundstücksgemeinschaft Busley och Cibrian Fernandez mot Finanzamt Stuttgart-Körperschaften

(Mål C-35/08) (1)

(Fri rörlighet för kapital - Fast egendom - Inkomstskatt - Avdrag för underskott av uthyrning från en skattskyldig persons skattepliktiga inkomst - Användning av degressiv avskrivning på kostnaden för förvärv eller uppförande - En förmånligare skattemässig behandling är endast förbehållen fast egendom som är belägen i landet)

2009/C 297/03

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Baden-Württemberg — Tyskland

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Grundstücksgemeinschaft Busley och Cibrian Fernandez

Motpart: Finanzamt Stuttgart-Körperschaften

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Finanzgericht Baden-Württemberg — Tolkning av artiklarna 18 och 56 i EG-fördraget — Nationell lagstiftning om inkomstskatt enligt vilken avdragsrätten för förluster av uthyrning av fast egendom begränsas till att endast avse förluster hänförliga till egendom belägen inom landet, och enligt vilken endast denna egendom omfattas av ett förmånligare avskrivningssystem

Domslut

Artikel 56 EG utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning om inkomstskatt enligt vilken det krävs att fast egendom ska vara belägen i landet för att fysiska personer, som har hemvist och som är obegränsat skattskyldiga där, ska ha rätt att från beskattningsunderlaget göra avdrag för underskott av uthyrning och utarrendering av fast egendom under det år då underskotten uppstår samt att använda degressiv avskrivning vid fastställandet av intäkterna från sådan egendom.

---

(1)  EUT C 92 av den 12.4.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/7

---

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Cour de Cassation- Luxemburg) — Audiolux SA, BIP Investment Partners SA, Jean-Paul Felten, Joseph Weyland, Luxiprivilège SA, Foyer SA, Investas ASBL, Claudie Stein-Lambert, Christiane Worre-Lambert, Baron Antoine De Schorlemer, Jacques Funck og Jean Petitdidier mot Groupe Bruxelles Lambert SA (GBL), RTL Group, Juan Abello Gallo, Didier Bellens, André Desmarais, Gérald Frère, Jocelyn Lefebvre, Onno Ruding, Gilles Samyn, Martin Taylor, Bertelsmann AG, Siegfried Luther, Thomas Middelhoff, Ewald Wagenbach, Rolf Schmidt-Holz, Erich Schumann, WAZ Finanzierungs-GmbH och Westdeutsche Allgemeine Zeitungsverlagsgesellschaft E. Brost & J. Funke GmbH & Co (WAZ)

(Mål C-101/08) (1)

(Direktiven 77/91/EEG, 79/279/EEG och 2004/25/EG - Förekomsten av en allmän gemenskapsrättslig princip om skydd för minoritetsaktieägare - Saknas - Bolagsrätt - Övertagande av kontrollen - Budplikt - Rekommendation 77/534/EEG - Uppförandekodex)

2009/C 297/04

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de Cassation- Luxemburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Audiolux SA, BIP Investment Partners SA, Jean-Paul Felten, Joseph Weyland, Luxiprivilège SA, Foyer SA, Investas ASBL, Claudie Stein-Lambert, Christiane Worre-Lambert, Baron Antoine De Schorlemer, Jacques Funck og Jean Petitdidier

Motpart: Groupe Bruxelles Lambert SA (GBL), RTL Group, Juan Abello Gallo, Didier Bellens, André Desmarais, Gérald Frère, Jocelyn Lefebvre, Onno Ruding, Gilles Samyn, Martin Taylor, Bertelsmann AG, Siegfried Luther, Thomas Middelhoff, Ewald Wagenbach, Rolf Schmidt-Holz, Erich Schumann, WAZ Finanzierungs-GmbH och Westdeutsche Allgemeine Zeitungsverlagsgesellschaft E. Brost & J. Funke GmbH & Co (WAZ)

Saken

1.

Fördragsbrott — Cour de Cassation — Tolkning av artiklarna 20 och 42 i rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av […] bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EGT L 26, s. 1: svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 7), av kommissionens rekommendation 77/534/EEG av den 25 juli 1977 om europeiska etiska regler för handel med värdepapper (EGT L 212, s. 37), av rådets direktiv 79/279/EEG av den 5 mars 1979 om samordning av villkoren för upptagande av värdepapper till officiell notering vid fondbörs (EGT L 66, s. 21; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 34) och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (EUT L 142, s. 12) — Finns det en gemenskapsrättslig princip som innebär att alla aktieägare är lika? — Om ja, hur begränsas denna princip tid och i rum?

Domslut

Det finns inte en allmän gemenskapsrättslig princip enligt vilken minoritetsaktieägare skyddas av en skyldighet för den huvudaktieägare som förvärvar eller stärker sin kontroll över ett bolag att erbjuda minoritetsaktieägarna att lösa ut deras aktier på samma villkor som de som överenskommits när huvudägaren förvärvade eller styrkte det aktieinnehav som gav honom kontroll över bolaget.

---

(1)  EUT C 116, av den 9.5.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/8

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie van België — Belgien) — C. Meerte mot Proost NV

(Mål C-116/08) (1)

(Direktiv 96/34/EG - Ramavtal om föräldraledighet undertecknat av UNICE, CEEP och EFS - Tolkning av 2 § punkterna 6 och 7 - Föräldraledighet på deltid - Uppsägning av arbetstagare före föräldraledighetens slut utan att lagstadgad uppsägningstid iakttagits - Beräkning av ersättningen)

2009/C 297/05

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie van België

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: C. Meerte

Motpart: Proost NV

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hof van Cassatie van België — Tolkning av 2 § punkterna 4–7 i ramavtalet om föräldraledighet, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 145, s. 4) — Föräldraledighet på deltid — Uppsägning av arbetstagare före föräldraledighetens slut utan att några grova skäl föreligger och utan att den obligatoriska uppsägningstiden iakttas — Beräkning av ersättningen

Domslut

2 § punkterna 6 och 7 i ramavtalet om föräldraledighet, slutet den 14 december 1995, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/75/EG av den 15 december 1997, ska tolkas på så sätt att 2 § utgör hinder — då arbetsgivaren ensidigt säger upp anställningsavtalet med en arbetstagare som är tillsvidareanställd på heltid men föräldraledig på deltid utan att några grova skäl föreligger och utan att den lagstadgade uppsägningstiden iakttas — mot att ersättningen till den arbetstagaren beräknas på grundval av den lägre lön som arbetstagaren uppbär då uppsägningen sker.

---

(1)  EUT C 128, 24.5.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/9

---

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Ítélőtábla — Republiken Ungern) — Hochtief AG och Linde-Kca-Dresden GmbH mot Közbeszerzések Tanácsa Közbeszerzési Döntőbizottság

(Mål C-138/08) (1)

(Förfaranden vid offentlig upphandling av byggentreprenader - Upphandling som inletts efter det att direktiv 2004/18/EG trätt i kraft och innan fristen för att införliva detsamma gått ut - Förhandlade förfaranden med publicering av meddelande om upphandling - Skyldighet att bjuda in ett minsta antal lämpliga anbudssökande - Skyldighet att garantera verklig konkurrens)

2009/C 297/06

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Ítélőtábla

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hochtief AG och Linde-Kca-Dresden GmbH

Motpart: Közbeszerzések Tanácsa Közbeszerzési Döntőbizottság

Ytterligare deltagare i rättegången: Budapest Főváros Önkormányzata

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Fővárosi Ítélőtábla — Tolkning av artikel 22.2 och 22.3 i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader (EGT L 199, s. 54), och av artikel 44.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114) — Möjlighet att fortsätta ett förhandlat förfarande inom ramen för en offentlig upphandling där ett meddelande om upphandling publicerats om antalet lämpliga anbudssökande inte når upp till den minimigräns som föreskrivs i meddelandet om upphandling och till den minimigräns som föreskrivs i detta avseende i nämnda direktiv

Domslut

1.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster är inte tillämpligt på ett beslut som fattats av en upphandlande myndighet i samband med en offentlig upphandling av byggentreprenader innan fristen för att införliva direktivet har löpt ut.

2.

Artikel 22.3 i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997, ska tolkas så, att då den upphandlande myndigheten upphandlar genom förhandlat förfarande och då antalet lämpliga anbudssökande inte når upp till den minimigräns som föreskrivs för det aktuella förfarandet, får den upphandlande myndigheten dock fortsätta upphandlingen genom att bjuda in den eller de anbudssökande som bedömts vara lämpliga till att förhandla fram kontraktsvillkoren.

3.	Direktiv 93/37, i dess lydelse enligt direktiv 97/52, ska tolkas så, att skyldigheten att garantera verklig konkurrens har uppfyllts då den upphandlande myndigheten upphandlar genom ett förhandlat förfarande enligt de villkor som avses i artikel 7.2 i direktivet.

---

(1)  EUT C 183, 19.7.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/9

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per la Sicilia — Italien) — Acoset SpA mot Conferenza Sindaci e Presidenza Prov. Reg. ATO Idrico Ragusa, Comune di Comiso (RG), Comune di Modica (RG), Provincia Regionale di Ragusa, Comune di Acate (RG), Comune di Chiaramonte Gulfi (RG), Comune di Giarratana (RG), Comune di Ispica (RG), Comune di Monterosso Almo (RG), Comune di Pozzallo (RG), Comune di Ragusa, Comune di Vittoria (RG), Comune di Santa Croce Camerina (RG), Comune di Scicli (RG)

(Mål C-196/08) (1)

(Artiklarna 43 EG, 49 EG och 86 EG - Upphandlingsförfaranden - Tilldelning av vattenförsörjningstjänster till ett bolag som har både privata och offentliga ägare - Konkurrensutsatt förfarande - Val av en privat delägare som ska ansvara för tillhandahållandet av tjänsten - Tilldelning som inte omfattas av bestämmelserna om offentlig upphandling)

2009/C 297/07

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Sicilia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Acoset SpA

Motparter: Conferenza Sindaci e Presidenza Prov. Reg. ATO Idrico Ragusa, Comune di Comiso (RG), Comune di Modica (RG), Provincia Regionale di Ragusa, Comune di Acate (RG), Comune di Chiaramonte Gulfi (RG), Comune di Giarratana (RG), Comune di Ispica (RG), Comune di Monterosso Almo (RG), Comune di Pozzallo (RG), Comune di Ragusa, Comune di Vittoria (RG), Comune di Santa Croce Camerina (RG), Comune di Scicli (RG)

Ytterligare deltagare i rättegången: Saceccav Depurazioni Sacede SpA

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale Amministrativo Regionale per la Sicilia — Tolkning av artiklarna 43, 49 och 86 EG — Tilldelning av kontrakt avseende en vattenförsörjningstjänst till ett halvoffentligt bolag varvid bolagets privata delägare, som ska vara ansvarig för tillhandahållandet av tjänsten, utses genom ett konkurrensutsatt förfarande — Tilldelning som inte omfattas av bestämmelserna om offentlig upphandling

Domslut

Artiklarna 43 EG, 49 EG och 86 EG utgör inte hinder för en direkt tilldelning av uppdraget att tillhandahålla en offentlig tjänst som förutsätter att vissa bygg- och anläggningsarbeten utförs dessförinnan, såsom är fallet i målet vid den nationella domstolen, till ett bolag som har både privata och offentliga ägare och som har bildats specifikt för att tillhandahålla en offentlig tjänst, vilket utgör bolagets enda verksamhetsföremål, och vars privata delägare väljs ut genom ett offentligt anbudsförfarande, efter att det kontrollerats att denne uppfyller de finansiella, tekniska, operativa och administrativa kraven med avseende på den tjänst som ska tillhandahållas och efter att innehållet i anbudet avseende de specifika prestationer som ska utföras har beaktats, under förutsättning att det aktuella upphandlingsförfarandet överensstämmer med principerna om fri konkurrens, insyn och likabehandling som enligt fördraget gäller för koncessioner.

---

(1)  EUT C 197, 2.8.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/10

---

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 15 oktober 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-232/08) (1)

(Fördragsbrott - Förordning [EG] nr 850/1998 - Artikel 29.2 - Begränsningar för fiske av rödspätta - Högsta tillåtna maskineffekt - Förordning [EEG] nr 2847/93 - Artikel 2.1 - Förordning [EG] nr 2371/2002 - Artikel 23 - Genomförande av kontroller och tillämpande av reglerna)

2009/C 297/08

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. Van Rijn och K. Banks)

Svarande: Konungariket Nederländerna (ombud: M. de Grave och C. Wissels)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 29.2 i rådets förordning (EG) nr 850/98 om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av maritima organismer, av artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och av artikel 2.1 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken — Fiske av rödspätta — Inspektioner och kontroll av fiskefartyg och deras verksamhet — Medlemsstaternas ansvar

Domslut

1.

Konungariket Nederländerna har genom att tillåta fiske med fartyg vars högsta tillåtna maskineffekt överskrids enligt artikel 29.2 i rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av maritima organismer, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2166/2005 av den 20 december 2005, underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeriresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken och enligt artikel 2.1 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 768/2005 av den 26 april 2005.

2.	Konungariket Nederländerna ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 209 av den 15.08.2008

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/10

---

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof — Tyskland) — Swiss Re Germany Holding GmbH mot Finanzamt München für Körperschaften

(Mål C-242/08) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 9.2 e femte strecksatsen samt artikel 13 B a, 13 B c och 13 B d punkterna 2 och 3 - Begreppen försäkrings- och återförsäkringstransaktioner - Överlåtelse mot vederlag av avtal om återförsäkring av livförsäkring till rättssubjekt i tredjeland - Fastställande av platsen för överlåtelsen - Undantag från skatteplikt)

2009/C 297/09

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Swiss Re Germany Holding GmbH

Motpart: Finanzamt München für Körperschaften

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesfinanzhof — Tolkning av artikel 9.2 e femte strecksatsen samt artikel 13 B a, 13 B c och 13 B d punkterna 2 och 3 i direktiv 77/388/EEG: Rådets sjätte direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1 s. 28) — Överlåtelse mot vederlag, som betalas av en förvärvare i tredjeland, av ett bestånd med avtal om återförsäkring av livförsäkring med försäkringstagarnas tillstånd, vilken medför att rättigheterna och förpliktelserna enligt de överlåtna avtalen överförs men inte en överföring av andra ekonomiska tillgångar — Fastställande av platsen för den skattemässiga anknytningen — Tillämpning av ett av undantagsfallen i de ovannämnda bestämmelserna i artikel 13 B i direktiv 77/388/EEG på transaktionen

Domslut

1.

En överlåtelse mot vederlag av ett bestånd med avtal om återförsäkring av livförsäkring, som skett mellan ett bolag etablerat i en medlemsstat och ett försäkringsbolag etablerat i tredjeland, vilken medför att nämnda försäkringsbolag — med försäkringstagarnas samtycke — övertar samtliga rättigheter och förpliktelser enligt avtalen, utgör inte en transaktion enligt artikel 9.2 e femte strecksatsen och artikel 13 B a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, och inte heller en transaktion enligt punkterna 2 och 3 i artikel 13 B d jämförda med varandra.

2.	Svaret på den första frågan påverkas inte av att det, vid överlåtelse mot vederlag av 195 avtal om återförsäkring av livförsäkring, inte är förvärvaren utan överlåtaren som utger ersättning, som i förevarande fall åsattes ett negativ värde, för övertagandet av 18 av dessa avtal.

3.	Artikel 13 B c i sjätte direktivet 77/388 ska tolkas så att den inte är tillämplig på en sådan överlåtelse mot vederlag av ett bestånd med avtal om återförsäkring av livförsäkring som den i målet vid den nationella domstolen.

---

(1)  EUT C 223, 30.8.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/11

---

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 15 oktober 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-255/08) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 85/337/EEG - Bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt - Fastställande av tröskelvärden - Projektets storlek - Ofullständigt införlivande)

2009/C 297/10

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. van Beek och J. -B. Laignelot)

Svarande: Konungariket Nederländerna (ombud: C. M. Wissels och M. Noort)

Saken

Fördragsbrott — Felaktigt införlivande av artikel 4.2 och 4.3 jämförd med bilaga I och III i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt direktiv 97/11/EG och direktiv 2003/35/EG)EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226)

Domslut

1.

Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.2 och 4.3 jämförd med bilaga II och III i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt direktiv 97/11/EG och direktiv 2003/35/EG genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2.	Konungariket Nederländerna ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 223, av den 30.8.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/12

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Murcia — Spanien) — María Julia Zurita García (C-261/08), Aurelio Choque Cabrera (C-348/08) mot Delegado del Gobierno en la Región de Murcia

(Förenade målen C-261/08 och C-348/08) (1)

(Visering, asyl och invandring - Åtgärder som avser passage av de yttre gränserna - Artikel 62.1 och 62.2 a EG - Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet - Artiklarna 6b och 23 - Förordning [EG] nr 562/2006 - Artiklarna 5, 11 och 13 - Presumtion om vistelsens varaktighet - Tredjelandsmedborgare som utan rätt därtill uppehåller sig på en medlemsstats territorium - Nationell lagstiftning enligt vilken det är möjligt att, beroende på omständigheterna, besluta om antingen böter eller avlägsnande)

2009/C 297/11

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Murcia (Spanien)

Parter i målen vid den nationella domstolen

Klagande: María Julia Zurita García (C-261/08), Aurelio Choque Cabrera (C-348/08)

Motpart: Delegado del Gobierno en la Región de Murcia

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Superior de Justicia de Murcia — Tolkning av artikel 62.1 och 62.2 a EG och av artiklarna 5, 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, s. 1) — Nationell lagstiftning enligt vilken påföljden avlägsnande kan ersättas med böter

Domslut

Artiklarna 6b och 23 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2133/2004 av den 13 december 2004 om skyldighet för medlemsstaternas behöriga myndigheter att systematiskt förse tredjelandsmedborgares resehandlingar med stämpel då medlemsstaternas yttre gränser passeras och om ändring i detta syfte av bestämmelserna i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och den gemensamma handboken, samt artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) ska tolkas på så sätt att en medlemsstat inte är skyldig att fatta ett avlägsnandebeslut beträffande en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaten på grund av att han eller hon inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, de villkor för vistelsens varaktighet som är tillämpliga i nämnda medlemsstat.

---

(1)  EUT C 209, 15.8.2008

EUT C 260, 11.10.2008

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/12

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen [Sverige]) — Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening mot Stockholms kommun genom dess marknämnd

(Mål C-263/08) (1)

(Direktiv 85/337/EEG - Allmänhetens deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet - Rätt att föra talan mot beslut om tillstånd för projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan)

2009/C 297/12

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening

Motpart: Stockholms kommun genom dess marknämnd

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Högsta domstolen — Tolkning av artiklarna 1.2, 6.4 och 10a i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG — Uttalande från kommissionen (EUT L 156, s. 17) samt av punkt 10 i bilaga II till förstnämnda direktiv — Lokalt etablerad ideell förenings deltagande i tillståndsförfarandet för ett projekt som kan antas medföra betydande miljöpåverkan — Nationell lagstiftning om att en ideell förening endast kan överklaga beslut om tillstånd till sådana projekt, under förutsättning att föreningen enligt sina stadgar har till ändamål att tillvarata miljöskyddsintressen samt att den har bedrivit verksamhet under minst tre år och har minst 2 000 medlemmar

Domslut

1.

Ett sådant projekt som det i målet vid den nationella domstolen, som avser bortledning av inläckande grundvatten från en kraftledningstunnel och infiltration av vatten i jord eller berg för att kompensera för eventuell grundvattensänkning samt utförande och bibehållande av anläggningar för bortledandet och infiltrationen, omfattas av punkt 10 l i bilaga II till rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003, oberoende av för vilken slutanvändning grundvattnet är avsett och, i synnerhet, oberoende av huruvida vattnet är föremål för någon senare användning.

2.

Medlemmar av den berörda allmänheten, i den mening som avses i artiklarna 1.2 och 10a i direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, ska ha rätt att föra talan mot beslut genom vilka en instans, som ingår i en medlemsstats domstolsväsende, har tagit ställning till en ansökan om tillstånd för ett projekt, oberoende av vilken roll de, genom att delta i förfarandet i nämnda instans och yttra sig där, kan ha haft vid handläggningen av nämnda ansökan.

3.

Artikel 10a i direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 2003/35, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning genom vilken rätten till rättslig prövning av ett beslut angående en verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för nämnda direktiv, i dess ändrade lydelse, förbehålls miljöskyddsföreningar som har minst 2 000 medlemmar.

---

(1)  EUT C 209, 15.8.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/13

---

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 oktober 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-275/08) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 93/36/EEG - Offentlig upphandling av varor - Tillhandahållande av en programvara för hanteringen av fordonsregistreringar - Förhandlat förfarande utan föregående publicering av ett meddelande om upphandling)

2009/C 297/13

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Wilms och D. Kukovec)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma N. Graf Vitzthum)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 6 jämförd artikel 9 i rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT L 199, s. 1) — Kontrakt avseende leverans av en programvara för hanteringen av fordonsregistreringar, vilket ingåtts utan upphandlingsförfarande mellan två offentliga organisationer som ansvarar för tjänster avseende databehandling för kommunerna

Domslut

1.

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor genom att efter ett förhandlat förfarande utan föregående publicering av något meddelande om upphandling, tilldela Datenzentrale Baden-Württemberg ett kontrakt avseende leverans av en programvara för hanteringen av fordonsregistreringar.

2.	Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 223 av den 30.8.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/13

---

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation, Luxemburg) — Irène Bogiatzi, gift Ventouras, mot Deutscher Luftpool, Société Luxair, société luxembourgeoise de navigation aérienne SA, Europeiska gemenskaperna, Storhertigdömet Luxembourg, Foyer Assurances SA

(Mål C-301/08) (1)

(Transportpolitik - Förordning [EG] nr 2027/97 - Warszawakonventionen - Lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor - Frist för väckande av talan om skadestånd)

2009/C 297/14

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Irène Bogiatzi

Motparter: Deutscher Luftpool, Société Luxair, société luxembourgeoise de navigation aérienne SA, Europeiska gemenskaperna, Storhertigdömet Luxemburg, Foyer Assurances SA

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Cour de cassation (Luxemburg) — Tolkning av artiklarna 5.1 och 5.3 i rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor (EGT L 285, s. 1), jämförda med artikel 29 i konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929, i dess lydelse efter ändringarna i Haag den 28 september 1955

Domslut

1.

Konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929, i dess lydelse enligt de fyra tilläggsprotokoll som undertecknades i Montreal den 25 september 1975, utgör inte en del av de bestämmelser i gemenskapens rättsordning som domstolen är behörig att tolka enligt artikel 234 EG.

2.

Rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor ska tolkas så, att den inte utgör hinder för tillämpningen av artikel 29 i konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929, i dess lydelse enligt de fyra tilläggsprotokoll som undertecknades i Montreal den 25 september 1975, i en situation där en passagerare gör gällande att lufttrafikföretaget är skyldigt att utge ersättning för den skada som passageraren lidit i samband med en flygning mellan Europeiska gemenskapens medlemsstater.

---

(1)  EUT C 236, 13.9.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/14

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna)) — Makro Zelfbedieningsgroothandel C.V., Metro Cash & Carry B.V., Remo Zaandam B.V. mot Diesel S.P.A.

(Mål C-324/08) (1)

(Direktiv 89/104/EEG - Varumärkesrätt - Konsumtion av varumärkesinnehavarens rättigheter - Tredje man har fört ut varor på marknaden i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet - Underförstått samtycke - Villkor)

2009/C 297/15

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Makro Zelfbedieningsgroothandel C.V., Metro Cash & Carry B.V., Remo Zaandam B.V.

Svarande: Diesel S.P.A.

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hoge Raad der Nederlanden Den Haag — Tolkningen av artikel 7.1 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178) — Konsumtion av varumärkesrättigheter — Vara som av innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på marknaden inom gemenskapen eller EES — Underförstått samtycke — Villkor

Domslut

Artikel 7.1 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar, i dess lydelse enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992, ska tolkas så, att en varumärkesinnehavares samtycke till att en tredje man som inte har några ekonomiska band till denne varumärkesinnehavare saluför varor försedda med innehavarens varumärke direkt inom EES kan vara underförstått, under förutsättning att samtycket följer av omständigheter vilka har inträffat före, samtidigt med eller efter utsläppandet på marknaden inom detta område och av vilka det, enligt den nationella domstolens bedömning, med säkerhet framgår att varumärkesinnehavaren avstår från sin ensamrätt.

---

(1)  EUT C 272, 25.10.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/14

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État) — Enviro Tech (Europe) Ltd mot État belge

(Mål C-425/08) (1)

(Miljö- och konsumentskydd - Klassificering, förpackning och märkning av n-propylbromid som farligt ämne - Direktiv 2004/73/EG - Direktiv 67/548/EEG - Skyldighet att införliva)

2009/C 297/16

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d’État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Enviro Tech (Europe) Ltd

Motpart: État belge

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Conseil d'État (Belgien) — Giltigheten av kommissionens direktiv 2004/73/EG av den 29 april 2004 om anpassning till tekniska framsteg för tjugonionde gången av rådets direktiv 67/548/EEG (EUT 152, s. 1) med hänsyn till rådets ramdirektiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 1967, 196, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 19), i synnerhet bilagorna V (punkt A.9) och VI (punkt 4.2.3) — Nationella bestämmelsers rättsstridighet på grund av de införlivar ett direktiv som påstås strida mot ramdirektivet — Klassificering av ämnet n-propylbromid som mycket brandfarligt och toxiskt

Domslut

Vid prövningen av de hänskjutna frågorna har det inte framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av kommissionens direktiv 2004/73/EG av den 29 april 2004 om anpassning till tekniska framsteg för tjugonionde gången av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen, i den del n-propylbromid därigenom klassificeras som ett mycket brandfarligt (R 11) och reproduktionstoxiskt ämne enligt kategori 2 (R 60).

---

(1)  EUT C 327, 20.10.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/15

---

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 oktober 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-438/08) (1)

(Fördragsbrott - Etableringsfrihet - Direktiv 96/96/EG - Nationell lagstiftning - Restriktiva villkor för tillträde till fordonsbesiktningsverksamhet - Artikel 45 EG - Verksamhet som är förenad med offentlig maktutövning - Trafiksäkerhet - Proportionalitet)

2009/C 297/17

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Traversa och M. Teles Romão)

Svarande: Republiken Portugal (ombud: L. Fernandes och A. Pereira de Miranda)

Saken

Fördragsbrott — Överträdelse av artikel 43 EG — Lagstiftning som innebär inskränkningar i etableringsfriheten för rättssubjekt som önskar bedriva fordonsbesiktningsverksamhet i Portugal.

Domslut

1.

Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 43 EG genom att införa inskränkningar i etableringsfriheten för rättssubjekt i andra medlemsstater som önskar bedriva fordonsbesiktningsverksamhet i Portugal, inskränkningar som består i krav på allmänintresse för beviljande av auktorisation, krav på ett eget kapital på minst 100 000 euro, begränsning av föremålet för företagens verksamhet och regler om förbud för delägare, företagsledare och styrelseledamöter att bedriva oförenlig verksamhet.

2.	Republiken Portugal ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 313, 6.12.2008

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/15

---

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 22 oktober 2009 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het Bedrijfsleven — Nederländerna) — G. Elbertsen mot Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

(Mål C-449/08) (1)

(Gemensam jordbrukspolitik - Integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem - Förordning [EG] nr 1782/2003 - Systemet med samlat gårdsstöd - Fastställande av referensbeloppet - Jordbrukare som befinner sig i en särskild situation - Nationella reserven)

2009/C 297/18

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het Bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: G. Elbertsen

Motpart: Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

Saken

Begäran om förhandsavgörande — College van Beroep voor het Bedrijfsleven — Tolkning av artikel 42.4 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1) och av artikel 21 i kommissionens förordning (EG) nr 795/2004 av den 21 april 2004 om tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårdsstöd som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 141, s. 1) — Integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem — System med samlat gårdsstöd — Fastställande av referensbeloppet — Ej beviljande av stödrättigheter i vissa situationer

Domslut

1.

Artikel 42.4 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 ska tolkas så, att medlemsstaterna enligt den bestämmelsen ges ett utrymme för skönsmässig bedömning som gör det möjligt för dem att fastställa referensbeloppet till 0 euro och att inte tilldela jordbrukare som befinner sig i en sådan särskild situation som den som avses i artikel 21 i kommissionens förordning (EG) nr 795/2004 av den 21 april 2004 om tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårdsstöd som föreskrivs i förordning nr 1782/2003, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1974/2004 av den 29 oktober 2004, stödrättigheter ur den nationella reserven, under förutsättning att referensbeloppet fastställs i enlighet med objektiva kriterier och på ett sådant sätt att likabehandling av jordbrukare kan garanteras och snedvridning av marknaden och konkurrensen undviks.

2.

Gemenskapsrätten utgör inte hinder mot tillämpningen av en nationell bestämmelse enligt vilken det före fastställandet av det referensbelopp som ligger till grund för tilldelningen av stödrättigheter ur den nationella reserven ska göras ett avdrag på 500 euro från det belopp med vilket det ytterligare stöd som följer av en investering i produktionskapacitet eller köp av mark höjs.

---

(1)  EUT C 6, 10.1.2009.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/16

---

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 15 oktober 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-30/09) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 96/82/EG - Artikel 11 - Extern plan för räddningsinsatser)

2009/C 297/19

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Sipos och P. Guerra e Andrade)

Svarande: Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 11 i rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (EGT L 10, s. 13), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG (EGT L 345, s. 97) — Underlåtenhet att utarbeta externa planer för räddningsinsatser för vissa anläggningar.

Domslut

1.

Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11 i rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003, genom att inte genomföra de åtgärder som föreskrivs i den nämnda artikeln.

2.	Republiken Portugal ska bära rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 82 du 04.04.2009.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/16

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski gradski sad (Bulgarien) den 19 maj 2009 — Canon Kabushiki Kaisha mot IPN Bulgaria OOD

(Mål C-181/09)

2009/C 297/20

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski gradski sad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Canon Kabushiki Kaisha

Motpart: IPN Bulgaria OOD

Domstolen (femte avdelningen) har genom beslut av den 17 september 2009 förklarat att det är uppenbart att begäran om förhandsavgörande ska avvisas.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/17

---

Talan väckt den 14 augusti 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Estland

(Mål C-328/09)

2009/C 297/21

Rättegångsspråk: Estniska.

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. van Beek och K. Saaremäel-Stoilov)

Svarande: Republiken Estland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Estland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 17 i rådets direktiv 2004/113/EG (1) av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att införliva direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med nationell rätt löpte ut den 21 december 2007.

---

(1)  EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/17

---

Överklagande ingett den 7 september 2009 av DSV Road NV av den dom som förstainstansrätten meddelade den 8 juli 2009 i mål T-219/07, DSV Road NV mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-358/09 P)

2009/C 297/22

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: DSV Road NV (ombud: A. Poelmans och G. Preckler, advocaten)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	uppta överklagandet till sakprövning och bifalla detta,

—	upphäva förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 i mål T-219/07 i sin helhet,

För det fall domstolen vid ett upphävande skulle besluta att själv avgöra det förevarande målet yrkar klaganden att domstolen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 24 april 2007 angående Konungariket Belgiens ansökan i ärende REC 05/02, C(2007) 1776, genom vilket det fastställdes att importtull motsvarande 168 004,65 euro, som är föremål för Konungariket Belgiens ansökan av den 12 augusti 2002, måste bokföras i efterhand och genom vilket det fastställdes att det inte var motiverat att efterge importtullar motsvarande 168 004,65 euro, som är föremål för Konungariket Belgiens ansökan av den 12 augusti 2002.

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

1.

Vad gäller artikel 220.2 b i tullkodexen (1) Den första grunden. Förstainstansrätten har vid tillämpning av artikel 220.2 b i tullkodexen inte beaktat den tolkning som domstolen gett denna artikel i dom av den 9 mars 2006 (2), särskilt vad gäller bevisbördan för att felaktiga licenser har utfärdats med stöd av felaktiga uppgifter från exportören, och förstainstansrätten har inte bara slagit fast att bevisbördan otvivelaktigt åligger tullmyndigheterna som vill bokföra i efterhand utan även att denna bevisning ska ske genom att åberopa objektiva originalhandlingar. Förstainstansrätten har således missuppfattat artikel 220.2 b i tullkodexen och tillämpat gemenskapsrätten på ett felaktigt sätt och därmed åsidosatt denna. Det ankommer således på domstolen att avhjälpa denna felaktiga rättstillämpning. Den andra grunden. Vid bevisvärderingen har förstainstansrätten i vart fall gjort en oriktig bedömning, eftersom bevisningen i fråga inte uppfyllde kraven enligt artikel 220.2 b i tullkodexen så som dessa har tolkats av domstolen i domen av den 9 mars 2006 i det ovannämnda målet (3). Förstainstansrätten kvalificerade härvid den åberopade bevisningen på ett i rättsligt hänseende felaktigt sätt och åsidosatte således gemenskapsrätten. (4) Det kan vidare konstateras att förstainstansrätten vid bevisvärderingen inte fattade ett enhälligt beslut och således meddelade en paradoxal dom, eftersom den ansåg att den föreliggande bevisningen å ena sidan var tillräcklig såvitt avser kommissionens bevisbörda för att visa att de felaktiga licenserna hade utfärdats på grundval av felaktiga uppgifter från exportören, och å andra sidan otillräcklig såvitt avser klagandens bevisbörda för att de thailändska tullmyndigheterna kände till, eller åtminstone rimligen borde ha känt till, att varorna inte kunde komma ifråga för någon förmånsbehandling. Det åligger domstolen att mot bakgrund av förstainstansrättens oriktiga tolkning och bedömning av de handlingar i målet som åberopats som bevisning konstatera att förstainstansrätten lämnat en bristande motivering. (5)

2.

Vad gäller artikel 239 i tullkodexen Den första och enda grunden. Förstainstansrätten har felaktigt grundat sig på en felaktig tillämpning av artikel 220.2 b i tullkodexen eller på den oriktiga bedömningen av de handlingar i målet som åberopats som bevisning när den konstaterade att den situation som klaganden befinner sig i inte utgör en särskild situation i den mening som avses i artikel 239 i tullkodexen.

---

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1).

(2)  Domstolens dom av den 9 mars 2006 i mål C-293/04, Beemsterboer, REG 2006, s. I-2263.

(3)  Se fotnot 2.

(4)  Domstolens beslut av den 11 juli 1996 i mål C-325/94 P, An Taisce och WWF UK mot kommissionen, REG 1996, s. I-3739-3740, punkterna 28 och 30.

(5)  Domstolens dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/95 P, kommissionen mot Lisrestal m.fl., REG 1996, s. I-5399, punkt 40.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/18

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Bonn (Tyskland) den 9 september 2009 — Pfleiderer AG mot Bundeskartellamt

(Mål C-360/09)

2009/C 297/23

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Bonn

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pfleiderer AG

Motpart: Bundeskartellamt

Tolkningsfråga

Ska gemenskapens konkurrensregler, särskilt artiklarna 11 och 12 i förordning nr 1/2003 (1) samt artikel 10 andra stycket EG jämförd med artikel 3.1 g EG tolkas så, att om den som lider skada av en konkurrensbegränsande samverkan ska kunna hävda civilrättsliga anspråk på grund av detta, får denne inte lämnas insyn i akten såvitt avser ansökningar om förmånlig behandling eller upplysningar och handlingar som sådana sökande frivilligt har överlämnat och som en nationell konkurrensmyndighet i en medlemsstat har mottagit enligt ett nationellt program för förmånlig behandling inom ramen för ett sanktionsförfarande som (även) syftar till tillämpning av artikel 81 EG?

---

(1)  EGT L 1, 2003, s. 1.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/18

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van beroep te Antwerpen (Belgien) den 8 september 2009 — Belgisch Interventie- en Restitutiebureau mot SGS Belgium NV, Firme Derwa NV och Centraal Beheer Achmea NV

(Mål C-367/09)

2009/C 297/24

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van beroep te Antwerpen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Belgisch Interventie- en Restitutiebureau

Svarande: SGS Belgium NV, Firme Derwa NV, Centraal Beheer Achmea NV

Tolkningsfrågor

1.

Har bestämmelserna i artiklarna 5 och 7 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (1) av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen direkt rättsverkan i medlemsstaternas nationella rättsordningar vid överträdelse av dessa medlemsstaters utrymme för skönsmässig bedömning och utan att de nationella instanserna behöver fastställa genomförandeåtgärder?

2.

Kan ett företag som är specialiserat på kontroll och tillsyn på internationell nivå, som är erkänt i den medlemsstat där tullhanteringen för export genomfördes, i detta fall Belgien, och som har lämnat ett oriktigt lossningsintyg i den mening som avses i artikel 18.2 c i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 (2), betraktas som ekonomisk aktör i den mening som avses i artikel 1 i rådets förordning nr 2988/95, respektive som en person som har deltagit i genomförandet av oegentligheten eller som är skyldig att stå till svars för oegentligheten eller förhindra att den begås, i den mening som avses i artikel 7 i ovan nämnda förordning?

3.

Kan ett konstaterande i rapport från en undersökning som har utförts av myndigheten för övervakning av näringsverksamhet, en skrivelse i vilken kompletterande handlingar för att styrka övergången till fri konsumtion efterfrågas eller ett rekommenderat brev i vilket en straffavgift påförs, anses utgöra en åtgärd i syfte att utreda eller beivra en oegentlighet i den mening som avses i [artikel 3.1 tredje stycket i] rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995?

---

(1)  EGT L 312, s. 1.

(2)  Kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216).

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/19

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Najwyższy (Republiken Polen) den 23 september 2009 — Prezes Urzędu Ochrony Konkurencji i Konsumentów mot Tele2 Polska Spółka sp. z o.o., nu Netia S.A.

(Mål C-375/09)

2009/C 297/25

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Najwyższy

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Prezes Urzędu Ochrony Konkurencji i Konsumentów

Motpart: Tele2 Polska Spółka sp. z o.o., nu Netia S.A.

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (1) tolkas på så sätt att den nationella konkurrensmyndigheten inte kan fatta ett beslut om att det inte föreligger någon konkurrensbegränsande verksamhet i den mening som avses i artikel 82 EG, när den efter att ha genomfört ett förfarande konstaterar att företaget inte har brutit mot förbudet mot missbruk av dominerande ställning i den mening som avses i denna fördragsbestämmelse?

2.

För det fall att fråga 1 ska besvaras jakande, ska då artikel 5 tredje meningen i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget tolkas på så sätt att den, i ett fall där den nationella konkurrensmyndigheten — om det konstaterats att företagets agerande inte strider mot förbudet i artikel 82 EG — endast kan avsluta ett kartellförfarande genom ett beslut om att det inte föreligger någon konkurrensbegränsande verksamhet, utgör en direkt rättslig grund för ett beslut av denna myndighet om att ”det inte finns skäl för dem att ingripa”?

---

(1)  EGT L 1, 2003, s. 1.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/19

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākās tiesas Senāts (Republiken Lettland) den 28 september 2009 — SIA Stils Met mot Valsts ieņēmumu dienests

(Mål C-382/09)

2009/C 297/26

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākās tiesas Senāts

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: SIA Stils Met

Svarande: Valsts ieņēmumu dienests

Tolkningsfrågor

1

Ska TARIC-nummer 7312108219, 7312108419 y 7312108619 tolkas så att produkter av stål med ovan nämnda tvärmått — tvinnad tråd, linor och kablar, som är icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, av bland annat legerat stål (men inte av rostfritt stål) — och vilka inte importerats från Moldavien eller Marocko, skulle åren 2004 och 2005 ha klassificerats oberoende av deras kemiska sammansättning?

2.

Ska artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (1) av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, tolkas så att den utgör hinder för åläggande av en påföljd (böter) av samma belopp som antidumpningstullarnas totala belopp enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning (artikel 32.2 i den lettiska lagen om skatter och avgifter), vid åsidosättande av skattelagstiftningen?

---

(1)  EGT L 56, s. 1.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/20

---

Förstainstansrättens dom av den 28 oktober 2009 — Juwel Aquarium mot harmoniseringsbyrån — Potschak (Panorama)

(Mål T-339/07) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsordmärket Panorama - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artiklarna 7.1 c och 51.1 a i förordning (EG) nr 40/94 [nu artiklarna 7.1 c och 52.1 a i förordning [EG] nr 207/2009])

2009/C 297/27

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Juwel Aquarium GmbH & Co. KG (Rotenburg, Tyskland) (ombud: advokaterna P. Mes, C. Graf von der Groeben, G. Rother, J. Bühling, A. Verhauwen, J. Künzel, D. Jestaedt och M. Bergermann)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Christian Potschak (Bobingen, Tyskland) (ombud: advokaten D. Donath)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 28 juni 2007 (ärende R 214/2006-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan Christian Potschak och Juwel Aquarium GmbH & Co. KG.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Juwel Aquarium GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 269, 10.11.2007.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/20

---

Förstainstansrättens dom av den 28 oktober 2009 — CureVac GmbH mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-80/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket RNAiFect - Det äldre gemenskapsordmärket RNActive - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning [EG] nr 40/94 [nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009])

2009/C 297/28

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: CureVac GmbH (Tübingen (Tyskland)) (ombud: advokaten F. Graf von Stosch)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: inledningsvis M. Kicia, därefter S. Schäffner)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Qiagen GmbH (Hilden (Tyskland) (ombud: inledningsvis advokaten E. Krings, därefter advokaterna V. von Bomhard, A. Renck och T. Dolde)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 11 december 2007 (ärende R 1219/2006 1) om ett invändningsförfarande mellan CureVac GmbH och Qiagen GmbH

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	CureVac GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 107, 26.4.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/21

---

Förstainstansrättens dom av den 28 oktober 2009 — BCS mot harmoniseringsbyrån — Deere (färgkombinationen grönt och gult)

(Mål T-137/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsvarumärke som består av en kombination av färgerna grönt och gult - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning - Artiklarna 7.3 och 51.1 a i förordning [EG] nr 40/94 [nu artiklarna 7.3 och 52.1 a i förordning [EG] nr 207/2009] - Relativt registreringshinder - Äldre nationellt icke-registrerat varumärke som består av en kombination av färgerna grönt och gult - Artiklarna 8.4 och 52.1 c i förordning nr 40/94 [nu artiklarna 8.4 och 53.1 c i förordning nr 207/2009] - Motiveringsskyldighet - Artikel 73 i förordning nr 40/94 [nu artikel 75 i förordning nr 207/2009])

2009/C 297/29

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BCS (Milano, Italien) (ombud: advokaterna M. Franzosi, V. Jandoli och F. Santonocito)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Botis)

Motpart vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, som intervenerat vid förstainstansrätten: Deere & Company (Wilmington, USA) (ombud: J. Gray, solicitor, och advokaten A. Tornato)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 16 januari 2008 (ärende R 222/2007-2) om ett ogiltighetsförfarande mellan BCS SpA och Deere & Company

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	BCS SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 142, 7.6.2008

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/21

---

Förstainstansrättens dom av den 20 oktober 2009 — Aldi Einkauf mot harmoniseringsbyrån — Goya Importaciones y Distribuciones (4 OUT Living)

(Mål T-307/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket 4 OUT Living - Det äldre nationella figurmärket Living & Co - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning [EG] nr 40/94 [nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009])

2009/C 297/30

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aldi Einkauf GmbH & Co. OHG (Essen, Tyskland) (ombud: advokaterna N. Lützenrath, U. Rademacher och L. Kolks och C. Fürsen)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: R. Manea och G. Schneider)

Motpart vid överklagandenämnden: Goya Importaciones y Distribuciones SL (Cuarte de Huerva, Spanien)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 7 maj 2008 (ärende R 1199/2007-1) om ett invändningsförfarande mellan Goya Importaciones y Distribuciones, SL och Aldi Einkauf GmbH & Co. OHG.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Aldi Einkauf GmbH & Co. OHG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 260, 11.10.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/21

---

Talan väckt den 27 mars 2009 — Phoenix-Reisen och DRV mot kommissionen

(Mål T-120/09)

2009/C 297/31

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Phoenix-Reisen GmbH (Bonn, Tyskland) och Deutscher Reiseverband eV (DRV) (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Gerharz och A. Funke)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 13 februari 2009 att inte ingripa mot statligt stöd som betalts av Förbundsrepubliken Tyskland i form av stöd till företag på obestånd,

—	som preventiv åtgärd, omvandla talan om ogiltigförklaring till en passivitetstalan om förstainstansrätten anser att en sådan talan är lämpligare.

Grunder och huvudargument

Sökanden har kritiserat kommissionens skrivelse D/50594 av den 13 februari 2009 angående sökandens klagomål beträffande stöd till företag på obestånd och finansieringen av stödet till företag på obestånd i Förbundsrepubliken Tyskland (CP 79/2007 — Förmodat stöd genom utbetalningar till företag på obestånd). I denna skrivelse upprepade kommissionen sin ståndpunkt att det inte förelåg något åsidosättande av bestämmelserna om statligt stöd.

Sökanden har till stöd för sin talan gjort gällande att de angripna åtgärderna inte är motiverade enligt direktiv 80/987/EEG (1). Vidare strider kommissionens beslut att inte vidta åtgärder mot gemenskapsrätten. Beslutet att inte vidta åtgärder kan inte heller motiveras med stöd av beslut som fattats av Bundessozialgericht.

---

(1)  Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, s. 23).

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/22

---

Talan väckt den 22 september 2009 — Sociedade Quinta do Portal, SA mot harmoniseringsbyrån — Vallegre-Vinhos do Porto (PORTO ALEGRE)

(Mål T-369/09)

2009/C 297/32

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Sociedade Quinta do Portal, SA (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaten B. Belchior)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Vallegre-Vinhos do Porto, SA (Sabrosa, Portugal)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 18 juni 2009 i ärende R 1012/2008-1, om avslag på sökandens överklagande av annuleringsenhetens beslut att ogiltigförklara gemenskapsordmärket PORTO ALEGRE, och

—	förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som varit föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: PORTO ALEGRE för varor i klass 33

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärkesrätt som innehas av den som ansökt om ogiltighetsförklaring: Det äldre portugisiska ordmärket VISTA ALEGRE för varor i klass 33

Annulleringsenhetens beslut: Ogiltigförklaring av gemenskapsordmärket PORTO ALEGRE

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, då överklagandenämnden inte gjorde en korrekt tolkning av denna bestämmelse och därför felaktigt fann att det förelåg risk för förväxling mellan de aktuella varumärkena

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/22

---

Talan väckt den 25 september 2009 — RWE Transgas mot kommissionen

(Mål T-381/09)

2009/C 297/33

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: RWE Transgas a.s. (Prag, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaterna W. Deselaers, D. Seeliger och S. Einhaus)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara punkt 89 bokstav a tredje meningen i kommissionens beslut K(2009)4694 av den 12 juni 2009, i den del sökandens och Gazproms reservationer ska betraktas samfällt och tillsammans inte får överstiga 50 procent så länge det mellan parterna finns långfristiga och väsentliga gasleveransavtal,

—	i andra hand ogiltigförklara beslutet i dess helhet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, gasimportör i Republiken Tjeckien, har väckt talan mot kommissionens skrivelse till den tyska energitillsynsmyndigheten, Bundesnetzagentur, av den 12 juni 2009, i vilken Bundesnetzagentur uppmanas att ändra vissa aspekter i de undantag som beviljats gasledningsprojektet Ostseepipeline-Anbindungsleitung (nedan kallad OPAL) i enlighet med artikel 22 i direktiv 2003/55/EG (1). Sökanden har invänt mot att ett av kommissionens villkor medför att sökandens tillgång till transport- och uttagskapaciteten i OPAL inskränks eller förhindras i Republiken Tjeckien.

Till stöd för sin talan har sökanden för det första gjort gällande att kommissionen åsidosatt dess rätt att bli hörd genom att det inte ha beretts tillfälle att ta ställning till de för detta företag betungande villkoren innan de antogs.

För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatt dess rätt till tillgång till handlingarna genom att företaget inte beretts tillfälle att läsa igenom handlingarna i förfarandet.

Till sist har sökanden gjort gällande att kommissionen tillämpat artikel 22.4 i direktiv 2003/55/EG felaktigt och åsidosatt proportionalitetsprincipen, likabehandlingsprincipen och motiveringsskyldigheten (artikel 253 EG).

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG (EUT L 176, s. 57).

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/23

---

Talan väckt den 30 september 2009 — ERGO Versicherungsgruppe mot harmoniseringsbyrån — DeguDent (ERGO)

(Mål T-382/09)

2009/C 297/34

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: ERGO Versicherungsgruppe AG (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna V. von Bomhard, A. Renck, T. Dolde och J. Pause)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: DeguDent GmbH (Hanau/Main, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 23 juli 2009 i ärende R 44/2008-4 och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, och för det fall motparten har intervenerat till stöd för svaranden förplikta intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”ERGO” för varor och tjänster i klasserna 1–45 (ansökan nr 3 292 638)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: DeguDent GmbH

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det tyska ordmärket nr 39 832 880 och gemenskapsvarumärket nr 1 064 674”CERGO” för varor i klass 10, varvid invändningen enbart riktar sig mot registreringen för varor i klasserna 5 och 10.

Invändningsenhetens beslut: Invändningen bifalls.

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet avslås.

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 42.5 första meningen i förening med artiklarna 64.1 första meningen och 76.1 i förordning (EG) nr 207/2009 (1), eftersom överklagandenämnden inte avgjorde alla delar av föremålet för överklagandet.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, eftersom det inte föreligger någon förväxlingsrisk mellan de aktuella varumärkena.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EGT L 78, 2009, s. 1).

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/23

---

Talan väckt den 1 oktober 2009 — SKW Stahl-Metallurgie Holding och SKW Stahl-Metallurgie mot kommissionen

(Mål T-384/09)

2009/C 297/35

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: SKW Stahl-Metallurgie Holding AG (Unterneukirchen, Tyskland) och SKW Stahl-Metallurgie GmBH (Unterneukirchen, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Birnstiel, S. Janka och S. Dierckens)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det avser sökandena,

—	i andra hand ändra artikel 2 i det angripna beslutet, enligt vilken sökandena åläggs att betala böter, på så sätt att sökandena befrias från skyldigheten att betala böterna eller att beloppet sätts ned avsevärt, och

—	förplikta svaranden att bära sina egna och ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökandena vänder sig mot kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 i ärende COMP/39.396 — kalciumkarbid och reagenser baserade på magnesium för stål- och gasindustrin. Genom det angripna beslutet förpliktades sökandena och ytterligare bolag att betala böter på grund av att bestämmelserna i artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet hade överträtts. Sökandena hade enligt kommissionens uppfattning deltagit i enda fortlöpande överträdelse inom kalciumkarbid- och magnesiumsektorn inom EES, bortsett från i Spanien, Portugal, Irland och i Förenade kungariket. Denna överträdelse ska ha bestått i marknadsuppdelning, avtal om kvoter, uppdelning av kunder, prissättning, utbyte av hemlig information om priser, kunder och försäljningsvolymer.

Till stöd för talan gör sökandena gällande sex grunder.

För det första gör sökandena gällande att svaranden har åsidosatt sökandenas rätt att yttra sig genom att de inte har beretts tillfälle att framföra sina argument även muntligen.

För det andra gör sökandena gällande att kommissionen har tillämpat artikel 81.1 EG på ett rättstridigt sätt. Sökandena gör i detta hänseende gällande att svaranden lagt skulden på SKW Stahl-Metallurgie Holding AG för SKW Stahl-Metallurgie GmbHs agerande. Vidare anför sökandena att beviskraven för att vederlägga påståendet att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande över sitt dotterbolag är omöjliga att uppfylla. Samtidigt strider svarandens agerande mot principen om utredningsskyldighet.

Sökandena gör för det tredje gällande att kommissionen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet enligt artikel 253 EG då kommissionen inte har förklarat varför sökandenas yttrande inte skulle vara tillräckligt för att vederlägga påståendet att SKW Stahl-Metallurgie Holding AG utövar ett avgörande inflytande över SKW Stahl-Metallurgie GmBH.

Vidare gör sökandena gällande att svaranden på flera sätt har åsidosatt likabehandlingsprincipen i samband med att böterna beräknats.

För det femte gör sökandena gällande att kommissionen, i samband med beräkningen av böterna, har åsidosatt artikel 7 och artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003 (1), proportionalitetsprincipen och principen att straff måste ha laglig grund.

Slutligen gör sökandena gällande att svaranden har åsidosatt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 då kommissionen har fastställt böterna för SKW Stahl-Metallurgie Holding GmbH till ett belopp som överstiger 10 % av bolagets omsättning.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1 2003, s. 1)

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/24

---

Talan väckt den 5 oktober 2009 — Evonik Degussa och AlzChem Hart mot kommissionen

(Mål T-391/09)

2009/C 297/36

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Evonik Degussa GmbH (Essen, Tyskland) och AlzChem Hart GmbH (Trostberg, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Steinle, O. Andresen och I. Hermeneit)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 (ärende COMP/39.396 — kalciumkarbid och reagenser baserade på magnesium för stål- och gasindustrin) såvitt beslutet avser sökandena,

—	i andra hand sätta ned det belopp som sökandena har förpliktats att betala genom artikel 2 g och h i det angripna beslutet,

—	i andra hand om det första yrkandet ogillas, ändra artikel 2 g och h i det angripna beslutet så att SKW Stahl-Metallurgie GmbH blir solidariskt ansvarigt för hela det fastställda bötesbeloppet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena vänder sig mot kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 i ärende COMP/39.396 — kalciumkarbid och reagenser baserade på magnesium för stål- och gasindustrin. Genom det angripna beslutet förpliktades sökandena och ytterligare bolag att betala böter på grund av att bestämmelserna i artikel 81 EG och artikel 53 i EES avtalet hade överträtts. Sökandena hade enligt kommissionens uppfattning deltagit i en enda fortlöpande överträdelse inom kalciumkarbid- och magnesiumsektorn inom EES, bortsett från i Spanien, Portugal, Irland och i Förenade kungariket. Denna överträdelse ska ha bestått i marknadsuppdelning, avtal om kvoter, uppdelning av kunder, prissättning, utbyte av hemlig information om priser, kunder och försäljningsvolymer.

Till stöd för talan gör sökandena för det första gällande att de inte har överträtt artikel 81 EG. I detta hänseende gör sökandena särskilt gällande de inte kan göras ansvariga för en överträdelse som deras tidigare dotterbolag SKW Stahl-Metallurgie GmbH har begått, då de, respektive deras föregångare inte har utgjort någon rättslig enhet med dotterbolaget. Tvärtom har sökandena visat att deras föregångare inte har utövat något avgörande inflytande över SKW Stahl-Metallurgie GmbH. Därmed har svaranden även gjort sig skyldig till brott mot principen om personligt ansvar, oskuldspresumtionen, skuldprincipen och kravet på vållande.

Vidare vänder sig sökandena mot det bötesbelopp som de har förpliktats att betala. I detta hänseende gör de gällande att det angripna beslutet strider mot artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003 (1), riktlinjerna för beräkning av böter (2) och dessutom mot meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (3), likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen.

Slutligen gör sökandena gällande att kommission har åsidosatt sin motiveringskyldighet enligt artikel 253 EG i samband med kommissionens slutsatser beträffande SKW Stahl-Metallurgie GmbHs solidariska ansvar.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1 2003, s. 1)

(2)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, s. 2)

(3)  Kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, s. 3)

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/25

---

Talan väckt den 2 oktober 2009 — 1. garantovaná mot kommissionen

(Mål T-392/09)

2009/C 297/37

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: 1. garantovaná a.s. (Bratislava, Republiken Slovakien) (ombud: M. Powell, solicitor och A. Sutton och G. Forwood, barristers)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut av den 22 juli 2009 avseende ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 EES-avtalet i ärende COMP/F/39.396 — kalciumkarbid och reagenser baserade på magnesium för stål- och gasindustrin, i den del det riktar sig till sökanden,

—	i andra hand sätta ned de böter som sökanden har förpliktats att betala enligt artikel 2 i det angripna beslutet avseende ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 EES-avtalet i ärende COMP/F/39.396 — kalciumkarbid och reagenser baserade på magnesium för stål- och gasindustrin, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom sin talan yrkar sökanden att kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 delvis ogiltigförklaras. Enligt beslutet förelåg en kartell inom kalciumkarbid- och magnesiumsektorerna, vilket innebar att artikel 81 EG hade överträtts. För denna överträdelse hölls sökanden tillsammans med Novácke chemické závody a.s. (”NCHZ”) solidariskt ansvariga.

Sökanden baserar sin talan på i huvudsak två grunder.

För det första gör sökanden gällande att kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna då sökanden lagts NCHZ's agerande till last, både genom att kommissionen har lagt över bevisbördan på sökanden och genom att kommissionen inte har uppfyllt sin bevisskyldighet. Sökanden gör gällande att kommissionen felaktigt har tillämpat presumtionen som gäller för moderbolag med helägda dotterbolag på sökanden, som var majoritetsägare i ett bolag som var direkt involverat i en överträdelse av konkurrensbestämmelserna. Sökanden gör i alla händelser gällande att kommissionen har underlåtit att visa att sökanden har utövat ett faktiskt och avgörande inflytande över NCHZ under perioden då överträdelsen skedde.

För det andra, och i andra hand, om domstolen skulle fastställa sökandens ansvar, yrkar sökanden att böterna, som sökanden har förpliktats att betala solidariskt tillsammans med NCHZ sätts ned med stöd av domstolens obegränsade behörighet enligt artikel 229 EG tillsammans med artikel 31 i förordning (EG) nr 1/2003 (1), då kommissionen har tillämpat gränsen på 10 % av omsättningen i artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003 felaktigt. Enligt sökanden har kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att utgå från år 2007 som referensår istället för år 2008 för att beräkna gränsen på 10 % av omsättningen.

Därutöver gör sökanden gällande att kommissionens beslut att avvika från den allmänna regeln i artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 innebär ett avsteg från ett väsentligt krav på förfarandet eftersom kommissionen hade en skyldighet att respektera sökandens rätt att yttra sig innan kommissionen gjorde denna avvikelse.

Vidare anför sökanden att det angripna beslutet är rättstridigt eftersom kommissionen inte har angett skälen för att avvika från den allmänna regeln att använda det föregående räkenskapsåret för att fastställa gränsen på 10 % av omsättningen.

Sökanden gör gällande att nivån på böterna är oproportionerlig med hänsyn till det berättigade syftet med böterna, nämligen att säkerställa att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. Enligt sökanden kommer nivån på böterna att reducera antalet konkurrenter och stärka positionen på marknaden för det dominerande bolaget, Akzo Nobel, vilket skulle strida mot det syfte som anges i artikel 3 EG.

Slutligen anför sökanden att kommissionen har agerat felaktigt genom att inte beakta dess egna riktlinjer för beräkning av böter (2) i fråga om sökandens förmåga att betala böterna. Sökanden gör särskilt gällande att kommissionens beslut att förkasta sökandens invändning rörande förmågan att betala böterna är rättsstridigt genom att det saknar tillräcklig grund och är uppenbart orimligt, då kommissionen enligt sökanden inte beaktat de objektiva bevis som inkommit om att förpliktelsen att betala böterna oåterkalleligen skulle äventyra bolagets ekonomiska bärkraft och orsaka att alla dess tillgångar förlorade hela sitt värde.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1 2003, s. 1)

(2)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, s. 2)

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/26

---

Talan väckt den 2 oktober 2009 — NEC Display Solutions Europe mot harmoniseringsbyrån — Nokia (NaViKey)

(Mål T-393/09)

2009/C 297/38

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: NEC Display Solutions Europe GmbH (München, Tyskland) (ombud: advokaten P. Munzinger)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Nokia Corp. (Helsingfors, Finland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 16 juni i ärende R 1143/2008-2,

—	avslå invändningen som motparten vid överklagandenämnden gjorde mot registreringen av det berörda gemenskapsvarumärket,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta kostnaderna, inklusive sökandens kostnader i samband med förfarandet vid överklagandenämnden, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden, om den intervenerar i detta mål, att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive sökandens kostnader i samband med förfarandet vid överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ormärket ”NaViKey” för varor i klass 9

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsregistreringen av ordmärket ”NAVI” för varor och tjänster i klasserna 9 och 38, det registrerade finska ordmärket ”NAVI” för varor i klass 9

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslag av överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009 i den mån överklagandenämnden 1) felaktigt bedömde den omsättningskrets vars uppfattning måste beaktas, 2) felaktigt uppskattade likheten mellan de berörda varumärkena och de varor för vilka registreringen gäller och 3) underlät att beakta att motparten vid överklagandenämnden saknar befogenhet att förhindra användningen av senare ordmärken som innehåller beståndsdelen ”NAVI”, eftersom denna beståndsdel saknar särskiljningsförmåga eller har otillräcklig särskiljningsförmåga, varför motparten inte kan åberopa artikel 8.1 b i rådets förordning 207/2009 för att utverka ett avslag till ansökan om registrering av det berörda gemenskapsvarumärket, åsidosättande av artikel 75 i rådets förordning nr 207/2009 i den mån överklagandenämnden underlät att ange en motivering till sin bedömning att det förelåg en förväxlingsrisk mellan de berörda varumärkena.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/26

---

Talan väckt den 5 oktober 2009 — General Bearing mot harmoniseringsbyrån (GENERAL BEARING CORPORATION)

(Mål T-394/09)

2009/C 297/39

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: General Bearing Corp. (West Nyack, Förenta staterna) (ombud: advokaten A. Dellmeier-Beschorner)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 16 juli 2009 i ärende R 73/2009-1,

—	förplikta svaranden att registrera det sökta gemenskapsvarumärket,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	fastställa datum för muntlig förhandling om en sådan anses nödvändig.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket GENERAL BEARING CORPORATION för varor i klasserna 7 och 12

Granskarens beslut: Avslag på ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b, 7.1 c och 7.2 i rådets förordning 207/2009, samt av allmänna varumärkesrättsliga principer, då överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den fann att det sökta gemenskapsvarumärket inte får registreras på grund av dess renodlat beskrivande karaktär.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/27

---

Talan väckt den 6 oktober 2009 — Arques Industries mot kommissionen

(Mål T-395/09)

2009/C 297/40

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Arques Industries AG (Starnberg, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Grave, B. Meyring och A. Scheidtmann)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara artiklarna 1, 2, 3 och 4 i kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 i ärende COMP/39.396 — bland annat kalciumkarbid, såvitt beslutet riktar sig till sökanden,

—	alternativt sätta ned det belopp som sökanden har förpliktats att betala genom artikel 2 f i beslutet,

—	alternativt ogiltigförklara artiklarna 1 och 3 i beslutet såvitt de avser sökanden, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden vänder sig mot kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 i ärende COMP/39.396 — kalciumkarbid och reagenser baserade på magnesium för stål- och gasindustrin. Genom det angripna beslutet förpliktades sökanden och ytterligare bolag att betala böter på grund av att bestämmelserna i artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet hade överträtts. Sökanden hade enligt kommissionens uppfattning deltagit i enda fortlöpande överträdelse inom kalciumkarbid- och magnesiumsektorn inom EES, bortsett från i Spanien, Portugal, Irland och i Förenade kungariket. Denna överträdelse ska ha bestått i marknadsuppdelning, avtal om kvoter, uppdelning av kunder, prissättning, utbyte av hemlig information om priser, kunder och försäljningsvolymer.

Till stöd för talan gör sökanden gällande åtta grunder som kan grupperas i tre delar.

Genom den första delen yrkar sökanden att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del sökanden görs solidariskt ansvarig för SKW Stahl-Metallurgie GmbHs agerande. Sökanden stödjer detta yrkande på följande grunder:

—	att artikel 81 1 EG och artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 (1) har tillämpats felaktigt genom att kommissionen har ansett sökanden vara solidariskt ansvarig tillsammans med SKW Stahl-Metallurgie GmbH,

—	att artikel 235 har åsidosatts genom att kommissionen inte har motiverat sin skönsmässiga bedömning med hänsyn till ansvaret för sökanden som tidigare moderbolag, och

—	att artikel 81 har tillämpats felaktigt då svaranden på ett rättstridigt sätt funnit att det förelegat en enda fortlöpande överträdelse.

Genom den andra delen yrkar sökanden alternativt att det bötesbelopp som sökanden har förpliktats att betala sätts ned. Sökanden stödjer detta yrkande på följande grunder:

—	att artikel 235 EG har åsidosatts då det angripna beslutet vad avser nivån på bötesbeloppet i sig är motstridigt,

—	att artikel 23 i förordning nr 1/2003 har åsidosatts då kommissionen har bedömt allvaret och varaktigheten av överträdelsen felaktigt,

—	att den allmänna likabehandlingsprincipn har åsidosatts när det gäller kommissionens bedömning av allvaret och varaktigheten av överträdelsen, och

—	att artikel 23 i förordning nr 1/2003 har åsidosatts då svaranden inte som en förmildrande omständighet har beaktat den omständighet att sökanden uttryckligen inte har bestritt svarandens slutsatser i det administrativa förfarandet.

Genom den tredje delen yrkar sökanden alternativt att artiklarna 1 och 3 i det angripna beslutet ogiltigförklaras, såvitt det rör sökanden, då beslutet är baserat på en felaktig tillämpning av artiklarna 81 EG och artikel 7 i förordning nr 1/2003 och då beslutet innebär att artikel 253 EG åsidosätts.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1 2003, s. 1)

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/28

---

Talan väckt den 6 oktober 2009 — Vereniging Mileudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-396/09)

2009/C 297/41

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Vereniging Mileudefensie (Amsterdam, Nederländerna) och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht (Utrecht, Nederländerna) (ombud: advokaten A. van den Biesen)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	bifalla talan,

—	ogiltigförklara kommissionens i förevarande mål angripna beslut av den 28 juli 2009 C(2009) 6121,

—	ålägga kommissionen att i sak pröva begäran om intern omprövning inom den frist som förstainstansrätten fastställer,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena är två nederländska miljöorganisationer som med stöd av artikel 10.1 i förordning nr 1367/2006 (1) har begärt att kommissionen ska ompröva beslut K(2009)2560 av den 7 april 2009. Enligt detta beslut gav kommissionen Nederländerna tillstånd att uppfylla sina skyldigheter att förbättra luftkvaliteten i enlighet med direktiv 2008/50/EG (2) vid en senare tidpunkt. Sökandena har ifrågasatt kommissionens beslut att avslå deras begäran om omprövning av kommissionens tidigare beslut riktat till Nederländerna.

Till stöd för sin talan har sökandena anfört att kommissionen i det angripna beslutet inte åberopade att tillämpningsområdet för förordning nr 1367/2006 är begränsat i enlighet med artikel 2.1 c i denna förordning och att beslutet av den 7 april 2009 därmed inte fattades av en lagstiftande myndighet.

Sökandena har vidare anfört att beslutet av den 7 april 2009 har individuell och inte allmän räckvidd.

Sökandena har slutligen anfört att om gemenskapens sekundärrätt inte är förenlig med den av rådet godkända Århuskonventionen (3), måste de ifrågavarande bestämmelserna tolkas i enlighet med den ovannämnda konventionen och om detta inte är möjligt ska gemenskapens institutioner och organ tillämpa konventionen direkt. Enligt sökandena ska artikel 2.1 g i förordning nr 1367/2006 därvid inte tillämpas.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, s. 13).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (EUT L 152, s. 1).

(3)  2005/370/EG: Rådets beslut av den 17 februari 2005 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (EUT L 124, s. 1).

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/29

---

Talan väckt den 6 oktober 2009 — Prins av Hannover, hertig av Braunschweig och Lüneburg mot harmoniseringsbyrån (ett figurmärke som föreställer ett vapen)

(Mål T-397/09)

2009/C 297/42

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Ernst August, prins av Hannover, hertig av Braunschweig och Lüneburg (Hannover, Tyskland) (ombud: R. Stötzel och J. Hilger, Rechtsanwälte)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 23 juli 2009 i ärende R 1361/2008-1 angående ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 5 627 245 och tillåta att ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 5 627 245 offentliggörs i Bulletinen för gemenskapsvarumärken, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: ett figurmärke i färg, som föreställer ett vapen, för varor och tjänster i klasserna 16, 25, 28, 32, 33, 35, 39, 41 och 43 (ansökan nr 5 627 245)

Granskarens beslut: avslag på ansökan

Överklagandenämndens beslut: avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 h i förordning nr 207/2009, (1) eftersom det sökta varumärket varken är identiskt med det statsemblem som har åberopats som hinder för registrering eller, ur heraldisk synpunkt, utgör en efterbildning av detta.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/29

---

Talan väckt den 6 oktober 2009 — ECKA Granulate och non ferrum Metallpulver mot kommissionen

(Mål T-400/09)

2009/C 297/43

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: ECKA Granulate GmbH & Co. (Fürth, Tyskland) och non ferrum Metallpulver GmbH & Co. KG (St. Georgen bei Salzburg, Österrike) (ombud: advokaterna H. Janssen och M. Franz)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet såvitt det avser sökandena,

—	i andra hand i rimlig omfattning sätta ned det belopp sökandena ska betala i böter, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena vänder sig mot kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 i ärende COMP/39.396 — kalciumkarbid och reagenser baserade på magnesium för stål- och gasindustrin. Genom det angripna beslutet förpliktades sökandena och ytterligare bolag att betala böter på grund av att bestämmelserna i artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet hade överträtts. Sökandena hade enligt kommissionens uppfattning deltagit i en enda fortlöpande överträdelse inom kalciumkarbid- och magnesiumsektorn inom EES, bortsett från i Spanien, Portugal, Irland och i Förenade kungariket. Denna överträdelse ska ha bestått i marknadsuppdelning, avtal om kvoter, uppdelning av kunder, prissättning, utbyte av hemlig information om priser, kunder och försäljningsvolymer.

Till stöd för sin talan gör sökandena gällande följande grunder.

—	att artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003 (1) strider mot precisionsprincipen då kommissionen vid fastställande av böterna har ett närmast obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning,

—	att böterna har fastställts på ett rättsstridigt sätt då riktlinjerna för beräkning av böter (2) ger kommissionen ett närmast obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställande av dessa böter,

—	att nivån på böterna är oproportionerlig då svaranden inte har beaktat sökandenas effektiva samarbete,

—	att nivån böterna är oproportionerlig då svaranden inte har beaktat att sökandena inte hade någon erfarenhet av överträdelser av förbudet mot karteller,

—	att nivån på böterna är oproportionerlig då svaranden inte som en förmildrande omständighet har beaktat att sökandena hade inlett ”complianceåtgärder” och då det av personliga skäl inte finns någon risk för upprepning,

—	att nivån på böterna är oproportionerlig då svarandena inte som en förmildrande omständighet har beaktat att sökandena inte har minskat utbudet av magnesium, och

—	att nivån på böterna är oproportionerlig då det inte har beaktats att sökandena saknar betalningsförmåga.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1 2003, s. 1)

(2)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, s. 2)

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/30

---

Talan väckt den 5 oktober 2009 — Marcuccio mot Europeiska gemenskapernas domstol

(Mål T-401/09)

2009/C 297/44

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska gemenskapernas domstol

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut, oavsett form, genom vilket svaranden avvisade sökandens ansökan av den 24 maj 2009,

—	ogiltigförklara meddelandet av den 15 juni 2009 från domstolens kansli,

—	förplikta svaranden att till sökanden utbetala 10 000 euro, eller ett större eller mindre belopp som förstainstansrätten finner skäligt, som ersättning för den skada som åsamkats,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Föremålet för talan utgörs av svarandens avslag på sökandens ansökan om skadestånd på grund av en påstådd skada som ska ha uppkommit genom att kommissionens överklagande av personaldomstolens dom i vilken sökandens yrkanden delvis bifölls, delgavs en advokat som inte längre var behörig att motta det.

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden gällande bristande motivering, åsidosättande av principen om god förvaltningssed och åsidosättande av gällande rätt samt en uppenbart oriktig bedömning i det aktuella fallet.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/30

---

Överklagande ingett den 7 oktober 2009 av Luigi Marcuccio av det beslut som personaldomstolen meddelade den 20 juli 2009 i mål F-86/07, Marcuccio mot kommissionen

(Mål T-402/09 P)

2009/C 297/45

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten ska

—	under alla omständigheter, upphäva det överklagade beslutet i dess helhet och utan undantag,

—	fastslå att talan i första instans, vilken gav upphov till det överklagade beslutet, sin helhet och utan undantag kan tas upp till sakprövning,

—	i första hand, bifalla sökandens yrkanden i första instans i sin helhet och utan undantag,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga sökandens kostnader i första instans och i målet om överklagande,

—	i andra hand, återförvisa målet till personaldomstolen i annan sammansättning för avgörande i sak.

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande avser det beslut som meddelades av personaldomstolen den 20 juli 2009 i mål F-86/08. I nämnda beslut fastslog personaldomstolen dels att det var uppenbart att den talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avslå sökandens begäran om inledande av en undersökning med avseende på den mobbning som han blev utsatt för under sin placering vid kommissionens delegation i Angola, samt talan om skadestånd för nämnda mobbning, inte kunde tas upp till sakprövning, dels att nämnda talan var uppenbart ogrundad.

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden gällande följande grunder:

—	Felaktig tolkning och tillämpning av begreppet undersökning i artikel 17.2 i de gemensamma reglerna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, och av begreppet undersökning i syfte att fastställa huruvida en tjänsteman har blivit utsatt för mobbning.

—	Felaktig rättstillämpning när begäran om ogiltigförklaring av beslutet att avslå begäran om att inleda en undersökning avvisades, samt felaktig tolkning av begreppet att talan inte längre har något föremål.

—	Felaktig rättstillämpning genom att talan om ogiltigförklaring av IDOC:s rapport avvisades, samt avsaknad av motivering, underlåtenhet att ta ställning till en grundläggande fråga i tvisten och felaktig tillämpning i det aktuella fallet av begreppet förberedande rättsakt.

—	Felaktig tolkning av begreppet mobbning samt att bevisbördan ankommer på den som utsatts för denna mobbning.

—	Fullständig avsaknad av motivering vad gäller avvisning av skadeståndstalan.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/31

---

Talan väckt den 7 oktober 2009 — Tecnoprocess mot Europeiska kommissionens delegation i Marocko m.fl.

(Mål T-403/09)

2009/C 297/46

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Tecnoprocess (Rom, Italien) (ombud: advokaten A. Majoli)

Svarande: Europeiska kommissionens delegation i Marocko, Europeiska kommissionens delegation i Nigeria och Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	fastställa att delegationerna i Abuja och Rabat samt Europeiska kommissionen gjort en obehörig vinst,

—	förplikta delegationerna i Abuja och Rabat samt Europeiska kommissionen att solidariskt till sökanden utge ett belopp på 114 069,94 euro jämte ränta tills betalning sker, eller det belopp som förstainstansrätten finner skäligt jämte ränta tills betalning sker, och

—	förplikta delegationerna i Abuja och Rabat samt Europeiska kommissionen att solidariskt ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandebolaget i förevarande förfarande, som är detsamma som i mål T-264/09, Tecnoprocess mot kommissionen och Europeiska kommissionens delegation i Marocko, och i mål T-367/09, Tecnoprocess mot kommissionen och Europeiska kommissionens delegation i Nigeria, hävdar att de ovannämnda delegationerna och Europeiska kommissionen, vid utförandet av de avtal som ingåtts med de marockanska och nigerianska myndigheterna och som utgör föremålet för de nämnda två målen, oriktigt har vägrat att nå överenskommelser om de olika frågorna rörande de aktuella avtalen, trots att sökanden flera gånger erbjudit sig att kompensera gemenskapsinstitutionerna för tillgångar och skulder beträffande dessa avtal.

Till följd av denna situation har delegationerna och kommissionen obehörigen kunnat behålla avsevärda belopp som borde ha betalats tillbaka till sökanden, vilket utgör obehörig vinst.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/31

---

Talan väckt den 9 oktober 2009 — Deutsche Bahn mot harmoniseringsbyrån (kombination av färgerna grå och röd)

(Mål T-404/09)

2009/C 297/47

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Bahn AG (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaterna U. Hildebrandt, K. Schmidt-Hern och B. Weichhaus)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 23 juli 2009 (ärende R 372/2009-1),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ett varumärke bestående av en kombination av färgerna grå och röd för tjänster i klass 39 (ansökan nr 6 733 315)

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Vid prövningen av ansökan har svaranden använt ett kriterium som inte är förenligt med förstainstansrättens rättspraxis. Harmoniseringsbyrån har särskilt underlåtit att beakta att andra kriterier gäller vid prövning av ansökningar om registrering av färgmärken för tjänster än vid prövning av ansökningar om registrering av färgmärken för varor.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/32

---

Talan väckt den 9 oktober 2009 — Deutsche Bahn mot harmoniseringsbyrån (kombination av färgerna grå och röd)

(Mål T-405/09)

2009/C 297/48

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Bahn AG (ombud: advokaterna U. Hildebrandt, K. Schmidt-Hern och B. Weichhaus)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 23 juli 2009 (ärende R 372/2009-1),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ett varumärke bestående av en kombination av färgerna grå och röd för tjänster i klass 39 (ansökan nr 6 735 401)

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Vid prövningen av ansökan har svaranden använt ett kriterium som inte är förenligt med förstainstansrättens rättspraxis. Harmoniseringsbyrån har särskilt underlåtit att beakta att andra kriterier gäller vid prövning av ansökningar om registrering av färgmärken för tjänster än vid prövning av ansökningar om registrering av färgmärken för varor.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/32

---

Talan väckt den 14 oktober 2009 — New Yorker SHK Jeans mot harmoniseringsbyrån — Vallis K — Vallis A (FISHBONE)

(Mål T-415/09)

2009/C 297/49

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: New Yorker SHK Jeans GmbH (Braunschweig, Tyskland) (ombud: A. Gaul, S. Kirchstein-Freund och V. Spitz, lawyers)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Vallis K — Vallis A & Co. OE (Aten, Grekland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ändra det beslut första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 30 juli 2009 i ärende R 1051/2008-1 och bifalla överklagandet samt att invändningen ska avvisas vad avser varor i klass 25, eller

—	ogiltigförklara det beslut första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 30 juli 2009 i ärende R 1051/2008-1 i den del överklagandet avslogs och invändningen vad avser varor i klass 25 bifölls, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna inklusive sökandens kostnader i samband med förfarandet vid överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”FISHBONE” för varor i klasserna 18 och 25

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det grekiska registrerade varumärket ”FISHBONE BEACHWEAR” för varor i klass 25, det tidigare märket ”Fishbone” (ord och figur) som använts i den grekiska handeln för ”klädesplagg i allmänhet, skor och huvudbonader”

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Delvis bifall till överklagandet och avslag i resterande del

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 43.2 och 74.2 i rådets förordning nr 40/94 (nu artiklarna 42.2 och 76.2 i rådets förordning nr 207/2009) samt regel 22.2 i kommissionens förordning nr 2868/95 (1) i den mån överklagandenämnden felaktigt bedömde att den hade befogenhet att beakta de kataloger som ingavs den 15 januari 2007, åsidosättande av artikel 73 i rådets förordning nr 40/94 (nu artikel 75 i rådets förordning nr 207/2009) i den mån överklagandenämnden inte angav någon motivering till att katalogerna som ingavs den 15 januari 2007 beaktades, åsidosättande av artikel 43.2 och 43.5, samt artikel 15.1 och 15.2 a i rådets förordning nr 40/94 (nu artiklarna 42.2, 42.5 och 15.1, första och andra stycket, a i rådets förordning nr 207/2009) i den mån överklagandenämnden felaktigt fastställde att det var styrkt att invändningsmärket varit föremål för verklig användning, åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009) i den mån överklagandenämnden felaktigt antog att det förelåg en förväxlingsrisk mellan de berörda varumärkena.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke(EGT 1995 L 303, s. 1)

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/33

---

Talan väckt den 16 oktober 2009 — Poslovni Sistem Mercator mot harmoniseringsbyrån — Mercator Multihull (MERCATOR STUDIOS)

(Mål T-417/09)

2009/C 297/50

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Poslovni Sistem Mercator, d.d. (Ljubljana, Slovenien) (ombud: M. Curell Aguila och J. Güell Serra, lawyers)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Mercator Multihull, Inc. (Vancouver, Kanada)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) fattade den 16 juli 2009 i ärende R 1031/2008-1 och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”MERCATOR STUDIOS” för varor i klass 42

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det slovenska registrerade figurmärket ”Mercator” för tjänster i klasserna 35, 36, 39, 41 och 42, samt för varor i klasserna 1–6, 8–11, 13–34, det slovenska registrerade figurmärkena ”Mercator Slovenska Košarica” för varor och tjänster i klasserna 1–6, 8–11, 13–34, 39, 41, 43 och 44, det internationellt registrerade varumärket ”Mercator” för varor i klasserna 1–6, 8–11, 13, 14, 16–18, 20–33 och tjänster i klasserna 36, 41 och 42

Invändningsenhetens beslut: Avvisning av invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag till överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 8.1 b och 8.5 i rådets förordning nr 40/94 (nu artiklarna 8.1 b och 8.5 i rådets förordning nr 207/2009) i den mån överklagandenämnden underlät att genomföra en global analys av de relevanta omständigheterna och istället avvisade invändningen med anledning av att tjänsterna är olika samt felaktigt bedömde grunden för invändningen enligt den senare bestämmelsen

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/33

---

Talan väckt den 19 oktober 2009 — São Paulo Alpargatas mot harmoniseringsbyrån (BAHIANAS LAS ORIGINALES)

(Mål T-422/09)

2009/C 297/51

Ansökan är avfattad på spanska

Parter

Sökande: São Paulo Alpargatas, SA (ombud: advokaten P. Merino Baylos)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Enrique Fischer

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	bifalla talan genom att ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 17 augusti 2009, med de rättsverkningar som följer av gemenskapsrätten,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Enrique Fischer

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke som innehåller orden BAHIANAS (LAS ORIGINALES) (ansökan om registrering nr 5024591) för varor i klass 25

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det gemenskapsfigurmärke som innehåller ordet havaianas (nr 3772431), det spanska figurmärke som innehåller ordet havaianas (M 2341904) och det spanska ordmärket HAVAIANAS (M 2341905), som alla avser varor i klass 25

Invändningsenhetens beslut: Avslag på ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke i sin helhet

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av det angripna beslutet

Grunder: Felaktig tolkning av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/35

---

Personaldomstolens dom av den 10 september 2009 — Behmer mot Europaparlamentet

(Mål F-16/08) (1)

(Tjänstemän - Europaparlamentets förfarande för tilldelning av meritpoäng - Åsidosättande av motiveringsskyldigheten - Motivering anförs under rättegången)

2009/C 297/52

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Joachim Behmer (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och É. Marchal)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: C. Burgos och R. Ignătescu)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslutet att tilldela sökanden två meritpoäng år 2004 och år 2006.

Domslut

1.	Det saknas anledning att pröva talan i den del den är riktad mot Europaparlamentets beslut av den 4 juni 2007 att tilldela Joachim Behmer två meritpoäng för år 2004.

2.	Europaparlamentets beslut av den 26 juni 2007 att tilldela Joachim Behmer två meritpoäng för år 2006 ogiltigförklaras.

3.	Europaparlamentet ska bära sin rättegångskostnad och ersätta hälften av Joachim Behmers rättegångskostnad.

4.	Joachim Behmer ska bära hälften av sin rättegångskostand.

---

(1)  EUT C 116, 9.5.2008, s. 32.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/35

---

Personaldomstolens dom av den 7 oktober 2009 — Y mot kommissionen

(Mål F-29/08) (1)

(Kontraktsanställda - Uppsägning på grund av uppenbar olämplighet - Otillfredsställande uppförande i tjänsten)

2009/C 297/53

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Y (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten N. Lhoëst)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.-P. Keppenne och L. Lozano Palacios)

Saken

Ogiltigförklaring av det beslut som den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal fattade den 24 maj 2007 att säga upp sökanden som kontraktsanställd till följd av påstått otillfredsställande uppträdande i tjänsten, samt ersättning för ekonomisk och ideell skada

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Y ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 116, s. 35.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/35

---

Personaldomstolens dom (första avdelningen) av den 21 oktober 2009 — V mot kommissionen

(Mål F-33/08) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Rekrytering - Beslut att inte anställa grundat på fysisk olämplighet för tjänsteutövningen - Huruvida förfarandet gått rätt till - Huruvida den läkarundersökning som är ett villkor för anställning gått rätt till - Förberedande åtgärder)

2009/C 297/54

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: V (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna C. Ronzi, A. Grauling och É. Boigelot)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Lozano Palacios och D. Martin)

Saken

Personalmål — Ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 15 maj 2007, genom vilket sökanden informerades om att denne inte uppfyllde kraven på fysisk lämplighet för tjänsteutövningen, samt yrkande om ersättning för ideell och materiell skada.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska gemenskapernas kommission ska bära sin rättegångskostnad och ersätta hälften av V:s rättegångskostnad.

3.	V ska bära halva sin rättegångskostnad.

---

(1)  EUT C 158, s. 26, 21.6.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/36

---

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 oktober 2009 — Ramaekers-Jørgensen mot kommissionen

(Mål F-74/08) (1)

(Tjänstemän - Gemenskapsskatt - Beräkning - Sammanläggning av lön och efterlevandepension - Metoder för uppbörd av skatt - Uppbördstidpunkt)

2009/C 297/55

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Dominique Ramaekers-Jørgensen (Genval, Belgien) (ombud: advokaten L. Vogel)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och D. Martin)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska unionens råd (ombud: K. Zieleśkiewicz och M. Bauer)

Saken

Dels ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut att beräkna sökandens gemenskapsskatt genom att lägga samman hennes lön och efterlevandepension, samt av beslutet om avslag på ansökan om att gemenskapsskatten på hennes efterlevandepension inte ska tas ut från hennes lön i förskott, innan dess att efterlevandepensionen utbetalats, dels fastställande av att artiklarna 3 och 4 i rådets förordning nr 260/68 är rättsstridiga.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Dominique Ramaekers-Jørgensenska ska bära sin rättegångskostnad och ersätta Europeiska gemenskapernas kommissions rättegångskostnad.

3.	Europeiska unionens råd ska bära sin rättegångskostnad.

---

(1)  EUT C 272, s. 52, 25.10.2008.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/36

---

Talan väckt den 14 september 2009 — Cusack-Gard'ner mot kommissionen

(Mål F-76/09)

2009/C 297/56

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Carolyn Cusack-Gard'ner (Wavre, Belgien) (ombud: Dr John Temple Lang, Solicitor)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 22 juni 2009 om avslag på sökandens begäran att kunna få fullständig ersättning för de kostnader som uppkommit i samband med behandlingen av hennes sjukdom

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 22 juni 2009 om avslag på sökandens begäran,

—

fastställa att kapitel 3 i avdelning II i kommissionens beslut av den 2 juli 2007 om allmänna genomförandebestämmelser för ersättning för sjukvårdskostnader inte är tillämplig enligt artikel 241 EG, — i den mån det i beslutet föreskrivs att kostnader för kost och logi för en hemsjukvårdare inte ersätts, och — i den mån det i beslutet föreskrivs ett tak för ersättning avseende kostnaderna för en hemsjukvårdare, samt

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

---

5.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/37

---

Talan väckt den 16 oktober 2009 — Nolin mot kommissionen

(Mål F-82/09)

2009/C 297/57

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Michel Nolin (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 19 december 2008 gällande indragning av sökandens befordrings- och prioritetspoäng.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara det beslut generaldirektören vid DG ADMIN fattade den 19 december 2008,

—

förplikta kommissionen att betala sökanden ett belopp på 3 000 euro i skadestånd som ersättning för den ideella skada sökanden åsamkats till följd av kommissionens sårande och trakasserande uppträdande samt åsidosättande av principen om berättigade förväntningar vilket har medfört att sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel inte har beaktats, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

---