16.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/3

Kommissionens meddelande om kriterier för en ingående bedömning av regionalstöd till stora investeringsprojekt

2009/C 223/02

1. INLEDNING

1.1. Allmänna regler för regionala stödåtgärder

I kommissionens riktlinjer för statligt regionalstöd för 2007–2013 (1) (nedan kallade riktlinjerna) klargörs kommissionens allmänna inställning vad gäller statligt regionalstöd. Enligt villkoren i riktlinjerna , och utan hinder av de negativa effekter som statligt regionalstöd kan ha på handel och konkurrens, kan kommissionen betrakta statligt stöd som förenligt med den gemensamma marknaden om det beviljas för att främja den ekonomiska utvecklingen i vissa mindre gynnade områden i Europeiska unionen.

I allmänhet tas i riktlinjerna hänsyn till hur allvarliga problemen är som påverkar utvecklingen i de berörda regionerna genom att man inför särskilda regionala stödtak. Dessa högsta stödnivåer uppgår till mellan 10 % och 50 % av de stödberättigande kostnaderna, vilka främst grundas på de berörda regionernas BNP per capita, men ger också medlemsstaterna viss flexibilitet när det gäller att ta hänsyn till lokala villkor. De regionala stödkartorna för varje medlemsstat offentliggörs på webbplatsen Europa (2). Dessa graderade stödnivåer speglar i grunden den avvägning kommissionen måste göra mellan, å ena sidan, de positiva effekter som det regionala investeringsstödet kan få, särskilt när det gäller att främja sammanhållning genom att dra till sig investeringar till mindre gynnade områden och, å andra sidan, begränsningen av de potentiella negativa effekter som kan uppstå när sådant stöd ges till enskilda företag, exempelvis negativa effekter för andra ekonomiska aktörer och för regioner vars relativa konkurrensfördel minskar på motsvarande sätt.

Ett stort investeringsprojekt är en nyinvestering med stödberättigande kostnader som överstiger 50 miljoner EUR (3). Stora investeringsprojekt påverkas mindre av de nackdelar som kännetecknar mindre gynnade områden än investeringsprojekt av en mindre omfattning. Det finns en ökad risk för att handeln påverkas av stora investeringsprojekt och därmed en risk för en kraftigare snedvridning gentemot konkurrenter i andra regioner. Vid stora investeringar finns också en risk för att stödbeloppet i dessa projekt överstiger det minimum som krävs för att kompensera de regionala nackdelarna och att statligt stöd till dessa projekt kan ge upphov till snedvridande effekter (såsom ineffektiva lokaliseringsval), till en ökad snedvridning av konkurrensen och, eftersom stöd innebär en kostsam överföring från skattebetalarna till stödmottagarna, till nettoförluster för välfärden, med andra ord att stödets kostnad är större än värdet av dess fördelar för konsumenter och producenter.

I riktlinjerna anges särskilda regler för regionalstöd till stora investeringsprojekt (4). I riktlinjerna föreskrivs att de regionala stödtaken för dessa stora investeringsprojekt automatiskt och gradvist ska justeras nedåt för att begränsa snedvridningen av konkurrensen till en nivå som generellt kan antas uppvägas av de fördelar stödet ger i form av utveckling för de berörda regionerna (5).

Vidare ska medlemsstaterna göra en individuell anmälan av allt stöd som ges till investeringsprojekt om det föreslagna stödet överstiger det högsta tillåtna stödbelopp som kan beviljas för en investering med stödberättigande utgifter på 100 miljoner EUR enligt tillämpliga regler (tröskelvärden för anmälningar) (6). I dessa anmälda ärenden kontrollerar kommissionen särskilt stödnivåerna, förenligheten med de allmänna kriterierna i riktlinjerna och om den anmälda investeringen leder till en betydande ökning av produktionskapaciteten, samtidigt som den riktar sig till en underpresterande marknad eller t.o.m. en marknad på tillbakagång, eller gynnar företag med höga marknadsandelar.

1.2. Regionala stödåtgärder som omfattas av en ingående bedömning

Trots den automatiska nedtrappningen kan regionalstöd för stora investeringsprojekt som omfattar stora belopp i vissa fall ändå ha betydande påverkan på handeln och leda till påtagliga snedvridningar av konkurrensen. Av denna orsak var det tidigare kommissionens politik att inte bevilja stöd för stora investeringsprojekt som översteg följande gränsvärden (7):

—	Stödmottagaren har mer än 25 % av försäljningen av berörda produkter på berörda marknader, eller

—	den produktionskapacitet som skapas genom projektet motsvarar mer än 5 % av marknaden, medan den genomsnittliga årliga tillväxttakten på berörda marknader legat under den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten inom EES.

I de nuvarande riktlinjerna har kommissionen valt en mer skräddarsydd strategi för att på ett så konkret sätt som möjligt kunna överväga sammanhållning och andra fördelar från dessa projekt. Dessa eventuella fördelar måste dock vägas mot de sannolika negativa effekterna på handel och konkurrens, som också bör identifieras på ett så konkret sätt som möjligt. I punkt 68 i riktlinjerna anges därför att kommissionen kommer att genomföra ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 88.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen för ärenden som överstiger gränsvärdena för anmälningar och som uppfyller ett eller båda villkoren i punkt 68 a och b i riktlinjerna (gränsvärdena för en ingående bedömning som är desamma som de gränsvärden som beskrivs i punkt 6 i detta meddelande). I dessa fall är syftet med det formella granskningsförfarandet att i detalj kontrollera ”att stödet är nödvändigt för att skapa en stimulanseffekt på investeringen och att fördelarna med stödåtgärden uppväger den snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln mellan medlemsstater som blir följden” (8).

I fotnot 63 i riktlinjerna tillkännager kommissionen sin avsikt att ”utarbeta ytterligare vägledning om vilka kriterier den kommer att ta hänsyn till vid denna bedömning”. På följande sidor ger kommissionen vägledning om vilken typ av information den kan tänkas kräva in, och vilken metodik den kommer att välja för åtgärder som ska detaljbedömas. I enlighet med handlingsplanen för statligt stöd (9) kommer kommissionen att genomföra en övergripande bedömning av stödet på grundval av dess positiva och negativa effekter för att avgöra om stödåtgärden kan godkännas i sin helhet.

Detaljbedömningen bör stå i proportion till de potentiella snedvridningar som stödet kan ge upphov till. Det innebär att bedömningens omfattning kommer att bero på typ av ärende. Det slags bevisföring och den nivå som krävs kommer också att bero på det enskilda ärendets egenskaper. Kommissionen kan bland annat, utan att frångå bestämmelserna som reglerar genomförandet av den formella granskningen enligt artiklarna 6 och 7 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (10), uppmana medlemsstaterna att lämna oberoende studier som bekräftar uppgifterna i anmälan eller söka råd från andra ekonomiska aktörer som är verksamma på de relevanta marknaderna eller från experter inom regional utveckling. Vidare välkomnas synpunkter från berörda parter under den formella granskningen. Kommissionen kommer att fastställa de huvudfrågor där den söker råd vid inledningen av förfarandet.

10.	Detta meddelande är avsett att säkra insyn och förutsägbarhet vid kommissionens beslutsfattande och lika behandling av medlemsstaterna. Kommissionen förbehåller sig möjligheten att ändra och se över dessa riktlinjer mot bakgrund av sina erfarenheter.

2. STÖDETS POSITIVA EFFEKTER

2.1. Stödets syfte

11.

Regionalstödet har en målsättning i det gemensammas intresse som återspeglar en en strävan till lika fördelning, nämligen att främja ekonomisk sammanhållning genom att bidra till att minska skillnaden mellan utvecklingsnivåerna inom gemenskapens olika regioner. I punkt 2 i riktlinjerna anges följande: ”Genom att det statliga regionalstödet kompenserar för de nackdelar de mindre gynnade områdena lider av främjas den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i medlemsstaterna och i Europeiska unionen i dess helhet”. I punkt 3 i riktlinjerna anges följande: ”Statligt regionalt investeringsstöd har till syfte att stödja utvecklingen av mindre gynnade områden genom att främja investeringar och skapandet av sysselsättning. Sådant stöd gynnar utvidgning och diversifiering av den ekonomiska verksamhet som bedrivs av företag i de mindre gynnade områdena, särskilt genom att det främjar etablering av nya företag.”

12.

För de stora investeringsprojekt som uppfyller gränsvärdena för en ingående bedömning kommer medlemsstaterna att uppmanas att påvisa att stödet kommer att riktas för att uppfylla målet om likafördelning. Medlemsstaten kommer därför att behöva motivera investeringsprojektets bidrag till utvecklingen av den berörda regionen.

13.

Även om regionalstöd i första hand syftar till att främja målen om likafördelning, såsom i fråga om ekonomisk sammanhållning, kan regionalstöd också användas för att lösa frågor som gäller marknadsmisslyckanden. Regionala nackdelar kan kopplas till marknadsmisslyckanden som ofullständig information, samordningsproblem, svårigheter för stödmottagaren att tillgodogöra sig investeringar i kollektiva nyttigheter eller externa effekter från investeringar. När ett regionalstöd, förutom syftet med likafördelning, försöker komma till rätta med effektivitetsproblem, kommer stödets övergripande positiva effekt att betraktas som större.

14.

Följande icke uttömmande förteckning över indikativa kriterier kan användas för att påvisa stödets regionala bidrag, i den utsträckning det drar till sig ytterligare investeringar och verksamhet till regionen. Dessa positiva effekter till följd av stödet kan vara både direkta (det skapar t.ex. arbetstillfällen) och indirekta (t.ex. lokal innovation).

—	Antalet direkta arbetstillfällen som skapas genom investeringen är en viktig indikator på bidraget till den regionala utvecklingen. Hänsyn ska också tas till kvaliteten på de arbetstillfällen som skapas och den kompetensnivå som krävs.

—

Ett ännu större antal nya arbetstillfällen kan skapas i det lokala nätverket av (under-)leverantörer, vilket bidrar till att bättre integrera investeringen i den berörda regionen och säkerställa mer omfattande spillovereffekter. Hänsyn kommer därför också att tas till det antal indirekta arbetstillfällen som skapas.

—

Ett åtagande från stödmottagaren om att inleda vittomfattande utbildningsverksamhet för att förbättra arbetsstyrkans kompetens (allmän och särskild) kommer att betraktas som en faktor som bidrar till regional utveckling. Tonvikt kommer att läggas på utbildning som förbättrar kunskaperna och anställningsbarheten för anställda utanför företaget. Allmän eller särskild utbildning för vilken utbildningsstöd har godkänts kommer inte att räknas som en positiv effekt till följd av regionalstödet för att undvika att det räknas dubbelt.

—

Externa stordriftsfördelar eller andra fördelar från en regional utvecklingssynvinkel kan uppstå till följd av närhet (klustereffekt). Kluster eller en anhopning av företag inom samma bransch gör det möjligt för individuella anläggningar att specialisera sig mer, vilket leder till ökad effektivitet. Fysisk närhet underlättar utbytet av information, idéer och kunskap mellan företag. En koncentration av ekonomisk verksamhet drar till sig många arbetssökande, vilket säkerställer att företagen får tillgång till en stor grupp av anställda med olika kompetenser. Tillgång till rättsliga och kommersiella tjänster garanteras, vilket ökar produktiviteten. I allmänhet kan en koncentration av ekonomiska verksamheter igen dra till sig andra investeringar som i sin tur ökar de positiva spillovereffekterna (självförstärkande process).

—

I investeringarna ingår teknisk kunskap som kan utgöra en källa till en omfattande tekniköverföring (spillovereffekter i form av kunskaper). Det är mer sannolikt att tekniköverföring till den mottagande regionen äger rum när investeringar görs i teknikintensiva branscher. Nivån och selektiviteten på kunskapsspridningen är också viktig i detta avseende.

—	Projektets bidrag till regionens förmåga att skapa ny teknik genom lokal innovation kan också komma att övervägas. Den nya produktionsanläggningens samarbete med lokala högre utbildningsinstitutioner kan betraktas som positiv i detta avseende.

—	Investeringens varaktighet och eventuella framtida uppföljningsinvesteringar utgör en indikation på att ett företags engagemang i regionen är hållbart.

15.

Medlemsstaterna uppmanas särskilt att förlita sig på utvärderingar från tidigare statliga stödordningar eller stödåtgärder, konsekvensbedömningar som utförts av de beviljande myndigheterna, expertutlåtanden och andra eventuella studier relaterade till det investeringsprojekt som håller på att bedömas. Stödmottagarens affärsplan kan ge information om antal arbetstillfällen som skapats, lön som betalats (ökning i hushållssparandet som en spillovereffekt), försäljningsvolym från lokala producenter, omsättning som investeringen genererat och som regionen eventuellt gynnats av genom ytterligare skatteintäkter.

16.

Om så är lämpligt ska också övervägas hur det planerade investeringsprojektet förhåller sig till den nationella strategiska referensramen, liksom förhållandet mellan projektet och de verksamhetsprogram som samfinansieras med strukturfonderna. I detta avseende kan kommissionen komma att ta särskild hänsyn till eventuella kommissionsbeslut avseende stödåtgärden mot bakgrund av bedömningen av större projekt som ingår i strukturfonderna eller Sammanhållningsfonden (11). Ett sådant beslut baseras bland annat på en ”kostnads-nyttoanalys, inbegripet en riskbedömning och den förväntade effekten på den berörda sektorn och på den socioekonomiska situationen i medlemsstaten och/eller i regionen samt om möjligt och vid behov i andra regioner i gemenskapen.”

2.2. Instrumentets lämplighet

17.

Statligt stöd i form av investeringsstöd är inte det enda politiska instrumentet som medlemsstaterna har tillgång till för att stödja investeringar och skapandet av arbetstillfällen i mindre gynnade områden. Medlemsstaterna kan använda allmänna stödåtgärder som infrastrukturutveckling, ökad kvalitet på utbildning och träning, eller förbättringar i den allmänna affärsmiljön.

18.

Om medlemsstaten har övervägt andra politiska alternativa åtgärder, men visar kommissionen vilka fördelarna är med att använda ett selektivt instrument av typen statligt stöd för ett specifikt företag, anses åtgärden vara ett lämpligt instrument. Kommissionen kommer särskilt att ta hänsyn till eventuella konsekvensbedömningar som medlemsstaten gjort av den föreslagna åtgärden.

2.3. Stimulanseffekt

19.

Ett av de viktigaste inslagen i den ingående bedömningen av regionalstöd till stora investeringsprojekt är att bedöma stödåtgärdens stimulanseffekt. Kommissionen kommer att bedöma om det föreslagna stödet är nödvändigt för att producera ”en stimulanseffekt som uppmuntrar till investeringar som annars inte hade gjorts i stödområdena” (12). Denna bedömning kommer att genomföras på två nivåer: i första hand på en allmän förfarandenivå och i andra hand på en mer detaljerad ekonomisk nivå.

20.	I punkt 38 i riktlinjerna finns allmänna kriterier för att göra en formell bedömning av regionalstödets stimulanseffekt. Dessa kriterier tillämpas på alla regionalstöd, inte bara regionalstöd för stora investeringsprojekt.

21.

När det gäller regionalstöd till stora investeringsprojekt som omfattas av detta meddelande kommer kommissionen att kontrollera i detalj ”att stödet är nödvändigt för att skapa en stimulanseffekt på investeringen” (13). Syftet med denna detaljbedömning är att avgöra om stödet faktiskt bidrar till att ändra stödmottagarens beteende, så att denne genomför (ytterligare) investeringar i den berörda stödregionen. Det finns många giltiga skäl för ett företag att lokalisera sig i en viss region, även om inget stöd beviljas.

22.

Med hänsyn tagen till målet om likafördelning som härrör från sammanhållningspolitiken och i den omfattning stödet bidrar till att uppnå detta mål kan en stimulanseffekt bevisas genom två möjliga scenarion:

1.	Stödet ger ett incitament att fatta ett positivt investeringsbeslut då en investering som annars inte skulle vara lönsam för företaget någonstans kan genomföras i en stödberättigad region (14).

2.	Stödet ger ett incitament att välja att lokalisera en planerad investering i den relevanta regionen istället för någon annanstans, eftersom det uppväger för de nackdelar och kostnader netto som är kopplade till en lokalisering i en stödberättigad region.

23.

Medlemsstaten bör för kommissionen kunna påvisa förekomsten av en stimulanseffekt av stödet. Den måste kunna lämna tydliga bevis på att stödet faktiskt påverkar valet av investering eller lokalisering. Medlemsstaten måste kunna specificera vilket scenario som gäller. För att möjliggöra en omfattande bedömning måste medlemsstaten inte bara lämna information avseende det projekt som stöds, utan också en omfattande beskrivning av det kontrafaktiska scenariot, enligt vilket inget stöd beviljas av medlemsstaten till stödmottagaren.

24.	Enligt scenario 1 kan medlemsstaten lämna belägg för stödets stimulanseffekt genom att lämna handlingar från företaget som visar att investeringen inte skulle vara lönsam utan stödet och att ingen annan lokalisering än den berörda stödberättigande regionen kan komma att övervägas.

25.

Enligt scenario 2 kan medlemsstaten lämna belägg för stödets stimulanseffekt genom att lämna handlingar från företaget som visar att en jämförelse har gjorts mellan kostnader och intäkter till följd av lokaliseringen i den berörda stödberättigade regionen i förhållande till en alternativ region. Kommissionen måste dock anse sådana komparativa scenarion som realistiska.

26.

Medlemsstaterna uppmanas särskilt att förlita sig på riskbedömningar (inklusive bedömningen av lokaliseringsspecifika risker), finansiella rapporter, interna affärsplaner, expertutlåtanden och andra studier relaterade till det investeringsprojekt som håller på att bedömas. Handlingar som innehåller information om efterfrågeprognoser, kostnadsprognoser, finansiella prognoser, handlingar som läggs fram för en investeringskommitté och som utformar olika investeringsscenarion eller handlingar som lämnas till finansmarknaderna kan bidra till att kontrollera stimulanseffekten.

27.

I detta sammanhang, och särskilt vad gäller scenario 1, kan lönsamhetsnivån utvärderas med hänvisning till metoder som är sedvanlig praxis i den berörda branschen, och som kan inkludera följande: metoder för att utvärdera projektets nettonuvärde (NPV), internränta (IRR) eller räntabilitet på sysselsatt kapital (ROCE).

28.

Om stödet inte ändrar stödmottagarens beteende genom att stimulera (ytterligare) investeringar i den berörda stödberättigade regionen, uteblir den stimulanseffekt som krävs för att nå det regionala målet. Om stimulanseffekten uteblir kan stödet betraktas som pengar som företaget får gratis. I en ingående bedömning av regionalstöd till stora investeringsprojekt kommer därför stöd inte att godkännas i fall som tyder på att samma investering skulle ha gjorts i regionen också utan stöd.

2.4. Stödets proportionalitet

29.	För att regionalstödet ska vara proportionerligt måste stödbeloppet och stödnivån begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att investeringen ska göras i den stödberättigade regionen.

30.

I riktlinjerna garanteras generellt att regionalstödet står i proportion till hur allvarliga problemen är i de stödberättigade regionerna genom att man tillämpar regionala stödtak i allmänhet och en automatiskt, gradvis nedtrappning av dessa regionala stödtak för stora investeringsprojekt (se punkterna 1 och 3).

31.	För regionala stödärenden som kräver en ingående bedömning krävs en mer detaljerad kontroll av denna allmänna proportionalitetsprincip som finns i riktlinjerna.

32.

I scenario 1, för ett investeringsincitament, kommer stödet i allmänhet att anses vara proportionerligt om räntabiliteten, på grund av stödet, ligger i linje med den normala avkastning som företaget använder i andra investeringsprojekt, med företagets kapitalkostnader som helhet eller med en avkastning som är vanligt förekommande i den berörda branschen.

33.

I scenario 2, för ett lokaliseringsincitament, kommer stödet i allmänhet att anses vara proportionerligt om det motsvarar skillnaden mellan nettokostnaderna för det stödmottagande företaget att investera i den stödberättigande regionen och nettokostnaderna för att investera i alternativa regioner. Hänsyn måste tas tas till samtliga dessa kostnader och intäkter, som bland annat inkluderar administrativa kostnader, transportkostnader, utbildningskostnader som inte omfattas av utbildningsstöd och också löneskillnader.

34.	I sista hand leder dessa nettokostnader, som anses vara relaterade till de regionala nackdelarna, till att investeringen får en lägre lönsamhet. Av denna orsak kan de beräkningar som används för att bedöma stimulanseffekten också användas för att bedöma om stödet är proportionerligt.

35.	Medlemsstaterna bör kunna påvisa proportionaliteten på grundval av lämpliga handlingar, som de som nämns i punkt 26.

36.	Inte i något fall får stödnivån överstiga de regionala stödtaken korrigerade genom den nedtrappningsmekanism som anges i riktlinjerna.

3. STÖDETS NEGATIVA EFFEKTER

37.

För att bedöma marknadsandelar och potentiell överkapacitet på en marknad med strukturell nedgång behöver kommissionen definiera den relevanta produktmarknaden och den geografiska marknaden. Vanligtvis (15) har de relevanta marknaderna redan definierats för regionalstödsåtgärder som omfattas av en ingående bedömning.

38.

Två viktiga indikatorer på potentiella negativa effekter till följd av stödet har redan identifierats i punkt 68 i riktlinjerna, nämligen höga marknadsandelar och potentiell överkapacitet på en marknad på strukturell tillbakagång. De är kopplade till två teorier om skada i konkurrenssammanhang, genom skapandet av marknadsinflytande respektive genom skapandet eller upprätthållandet av ineffektiva marknadsstrukturer. En första mätning av dessa två indikatorer kommer redan att ha gjorts innan granskningsförfarandet inleds. För att alla inslag ska tas med i den slutliga avvägningen kommer bedömningen av de två indikatorerna att förfinas vid den ingående bedömningen. En tredje indikator på potentiella negativa effekter till följd av stödet som kommer att bedömas ingående är stödets påverkan på handeln. Även om dessa tre indikatorer anses utgöra de viktigaste negativa effekterna som potentiellt följer av regionalstöd till ett stort investeringsprojekt utesluter inte kommissionen att andra indikatorer också kan vara relevanta i särskilda fall.

39.	Kommissionen kommer att lägga särskild vikt vid de negativa effekter som är kopplade till begreppet marknadsinflytande och överkapacitet i ärenden där stödet ger ett incitament till ändring av investeringsbeslutet, så att ingen investering skulle ha gjorts utan stöd (scenario 1, stimulanseffekten).

40.

Om det av den kontrafaktiska analysen framgår att investeringen skulle ha gjorts även utan stöd, fast eventuellt på en annan ort (scenario 2) och om stödet är proportionerligt, skulle eventuella indikationer på snedvridning, som en hög marknadsandel och en kapacitetsökning på en underpresterande marknad, i princip vara desamma oberoende av stödet.

3.1. Risken för utträngning av privata investerare

3.1.1. Marknadsinflytande

41.

När företagen fastställer sina optimala investeringsnivåer på marknader med ett begränsat antal marknadsaktörer (en situation som är vanligt förekommande vid stora investeringsprojekt) tar varje företag hänsyn till de investeringar som deras konkurrenter har gjort. Om ett stöd leder till att ett specifikt företag investerar mer, kan konkurrenterna reagera med att minska sina egna utgifter i det området. Stödet leder i så fall till en utträngning av privata investerare. Om detta i sin tur leder till att dessa konkurrenter försvagas eller måste träda ut från marknaden snedvrider stödet konkurrensen. Enligt vad som anges i punkt 38 görs det skillnad i riktlinjerna mellan ärenden där stödmottagaren har marknadsinflytande och ärenden där stödet leder till en betydande kapacitetsökning på en marknad i nedgång.

42.

Generellt är det mer sannolikt att ett stöd till en stödmottagare på en koncentrerad marknad snedvrider konkurrensen, eftersom varje företags beslut sannolikt påverkar dess konkurrenter mer direkt. Det gäller särskilt om en dominerande marknadsaktör får motta subventioner. Om stödet leder till att stödmottagaren kan behålla eller öka sitt marknadsinflytande (16) kan regionalstöd för stora investeringsprojekt få en avskräckande effekt på konkurrenternas investeringsbeslut och ge upphov till snedvridningar av konkurrensen. Eftersom det skulle vara till skada för konsumenterna vill kommissionen begränsa statligt stöd till företag med marknadsinflytande.

43.

För alla regionala stödärenden som utlöser gränsvärden för anmälningar (punkt 64 i riktlinjerna), måste kommissionen bedöma (punkt 68 a i riktlinjerna) stödmottagarens (eller den företagsgrupp den tillhör) andel av försäljningen av berörda produkter på relevanta produktmarknader och geografiska marknader. Marknadsandelarna ger dock bara en preliminär indikation på eventuella problem. I en ingående bedömning tar kommissionen därför hänsyn till andra faktorer där det är relevant, som exempelvis inkluderar marknadsstrukturen genom att verifiera koncentrationen på marknaden (17), eventuella inträdeshinder (18), köparstyrka (19) och utträdeshinder.

44.

Kommissionen kommer att ta hänsyn till marknadsandelarna och andra relaterade faktorer före och efter investeringen (vanligtvis året före det att investeringen inleds och året efter det att full produktion har uppnåtts). När negativa effekter bedöms i detalj tar kommissionen hänsyn till att merparten av de stora investeringsprojekten har en mycket längre varaktighet än vissa andra investeringsprojekt som genomförs under en relativt kort tidsperiod på ett eller två år. I de flesta fall är det därför nödvändigt med långsiktiga bedömningar av marknadsutvecklingen. Kommissionen medger dock det faktum att dessa långsiktiga bedömningar är mer hypotetiska, särskilt i fallet med volatila marknader eller marknader som genomgår snabba tekniska förändringar. Desto mer långsiktig och därmed mer hypotetisk bedömningen är, desto mindre vikt kommer att läggas vid marknadsinflytandets eventuella negativa effekt eller vid ett eventuellt utestängande beteende.

3.1.2. Skapandet eller bibehållandet av ineffektiva marknadsstrukturer

45.

Det är ett tecken på effektiv konkurrens om ineffektiva företag tvingas att träda ut från en marknad. På lång sikt främjar denna process tekniska framsteg och en effektiv användning av knappa resurser i en ekonomi. En betydande kapacitetsökning till följd av statligt stöd på en underpresterande marknad kan leda till en otillbörlig snedvridning av konkurrensen, då den överkapacitet som skapats kan leda till pressade vinstmarginaler och en minskning av konkurrenternas kapacitet eller till ett utträde från marknaden. Det kan leda till en situation där konkurrenter som annars skulle ha kunnat fortsätta tvingas ut från marknaden till följd av statligt stöd. Det kan också förhindra företag med låga kostnader från att träda in på marknaden och försvaga konkurrenternas incitament till innovation. Det leder till ineffektiva marknadsstrukturer som också är till skada för konsumenterna på lång sikt.

46.

För att utvärdera om stödet kan användas till att skapa eller bibehålla ineffektiva marknadsstrukturer, som påpekas ovan, kommer kommissionen att ta hänsyn till den ytterligare produktionskapacitet som skapas genom projekten och om marknaden underpresterar (20). Enligt riktlinjerna anses ytterligare kapacitet bara som problematisk om den skapas på en underpresterande marknad och om den ytterligare kapaciteten är högre än fem procentandelar av den berörda marknaden.

47.

Eftersomkapacitet som skapas på en marknad som definitivt är på tillbakagång vanligtvis blir mer snedvridande för konkurrensen än kapacitet som skapas på en marknad med relativ tillbakagång skiljer kommissionen mellan ärenden där den relevanta marknaden på lång sikt är på strukturell tillbakagång (dvs. visar en negativ tillväxttakt) och ärenden där den relevanta marknaden är på relativ tillbakagång (dvs. visar en positiv tillväxttakt, men överstiger inte en referenstillväxttakt [se punkt 48]). När den kapacitet som skapas genom projektet äger rum på en marknad som strukturellt befinner sig på absolut nedgång anser kommissionen det som ett negativt inslag i avvägningstestet som med all sannolikhet inte kommer att uppvägas av något positivt inslag. Den långsiktiga fördelen för den berörda regionen är också mer tvivelaktig i ett sådant ärende.

48.

Underprestation på marknaden mäts vanligtvis i förhållande till BNP-tillväxten inom EES under de senaste fem åren innan projektet inleddes (referenstillväxt). Det är lättare att få tillgång till uppgifter om tidigare resultat och dessa är mindre hypotetiska än framtidsprognoser. Vid den ingående bedömningen kan kommissionen dock ta hänsyn till framtida trender, eftersom effekten av kapacitetsökningen kommer att visa sig under de år som följer på investeringen. Indikatorer kan utgöras av förväntad framtida tillväxt på den berörda marknaden och de förväntade kapacitetsutnyttjandegraderna, samt kapacitetsökningens sannolika påverkan på konkurrenter genom dess effekter på priser och vinstmarginaler.

49.

Erfarenheterna visar också att i vissa fall kan den berörda produktens tillväxt på EES-marknaden visa sig vara ett olämpligt referensvärde för att bedöma stödets effekter, särskilt om marknaden är världsomfattande och det bara finns en begränsad produktion eller konsumtion av de berörda produkterna inom EES. I dessa fall antar kommissionen ett vidare perspektiv på stödets effekt på marknadsstrukturerna, särskilt med avseende på dess potential att utestänga producenter inom EES.

3.2. Negativa effekter på handeln

50.

I punkt 2 i riktlinjerna förklaras att regionalstödets geografiska begränsning leder till att det skiljer sig från andra former av branschövergripande stöd. En särskild egenskap hos regionalstödet är att det är avsett att påverka det val som investerarna gör när det gäller var investeringsprojektet ska lokaliseras. När regionalstödet uppväger de ytterligare kostnader som härrör från de regionala nackdelarna och stödjer ytterligare investeringar i stödområdena, bidrar det inte bara till utveckling av regionen, utan också till sammanhållning och gynnar sammantaget hela gemenskapen (21). I riktlinjerna och de regionala stödkartorna medges och begränsas redan regionalstödets potentiella negativa lokaliseringseffekter genom att det på ett uttömmande sätt fastställs vilka områden som är berättigade att bevilja regionalstöd, med hänsyn tagen till likafördelning och målen med sammanhållningspolitiken samt de berättigade stödnivåerna. Stöd får inte beviljas för att dra till sig investeringar utanför dessa områden. Vid bedömningen av stora investeringsprojekt enligt denna vägledning bör kommissionen förfoga över alla upplysningar som krävs för att överväga om statligt stöd skulle kunna leda till en betydande förlust av arbetstillfällen inom befintliga lokaliseringar i gemenskapen.

51.

Mer konkret finns det en risk för att produktion eller investeringar i andra regioner inom gemenskapen kan påverkas negativt när statligt stöd ger möjlighet till investeringar som ökar produktionskapaciteten på en marknad. Det är särskilt sannolikt om kapacitetsökningen överstiger marknadstillväxten, vilket generellt blir fallet vid stora investeringsprojekt som uppfyller det andra kriteriet i punkt 68 i riktlinjerna. De negativa effekterna på handeln, som motsvarar den näringsverksamhet som förloras i de regioner som påverkas av stödet, kan bli kännbara genom förlust av arbetstillfällen på de berörda marknaderna samt på underleverantörsnivå (22), och leda till förlorade positiva externa effekter (som t.ex. klustereffekt, spillovereffekter i form av kunskap, utbildning och träning).

4. AVVÄGNING AV STÖDETS EFFEKTER

52.

Efter att ha fastställt att stödet är nödvändigt som ett incitament för att genomföra investeringen i den berörda regionen gör kommissionen en avvägning av de positiva effekterna av det regionala investeringsstödet för ett stort investeringsprojekt gentemot dess negativa effekter. De övergripande effekterna av stödet vad gäller sammanhållningen inom gemenskapen kommer att prövas noga. Kommissionen kommer inte mekaniskt att använda de kriterier som fastställs i detta meddelande, utan att göra en övergripande bedömning av deras relativa betydelse. Ingen faktor är avgörande i sig vid avvägningen, och inte heller kan en viss grupp av dem betraktas som tillräcklig för att säkerställa att en åtgärd är förenlig.

53.

Kommissionen anser att det är mer fördelaktigt för sammanhållningen inom gemenskapen att en investering dras till en fattigare region (som definieras av det högre regionala stödtaket) än om samma investering lokaliseras till en mer gynnad region. Enligt scenario 2, där bevis måste lämnas på en alternativ lokalisering, kommer en bedömning som visar att utan stöd skulle investeringen ha lokaliserats till en fattigare region (mer regionala nackdelar – högre högsta tillåtna regionala stödnivå) eller till en region som anses ha samma regionala nackdelar som målregionen (samma högsta regionala stödnivå) att utgöra ett negativt inslag i det övergripande avvägningstestet som sannolikt inte kommer att uppvägas av några positiva inslag, eftersom det strider mot själva logiken med regionalstöd. Under avvägningstestet kommer, å andra sidan, vanligtvis regionalstödets positiva effekter som enbart kompenserar skillnaden i nettokostnader i förhållande till en mer utvecklad alternativ investeringslokalisering (och som därmed uppfyller proportionalitetstestet ovan, utöver kravet på ”positiva effekter” som målsättning, lämplighet och stimulanseffekt) att anses uppväga eventuella negativa effekter när det gäller den alternativa lokaliseringen vid nya investeringar.

54.

När det finns trovärdiga belägg för att det statliga stödet skulle leda till betydande förluster av arbetstillfällen i befintliga lokaliseringar inom EU, som annars sannolikt skulle ha kunnat bibehållas på medellång sikt, kommer hänsyn tas till de sociala och ekonomiska effekterna på den befintliga lokaliseringen vid avvägningstestet.

55.	Kommissionen kan, efter det formella granskningsförfarandet enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 659/1999, avsluta förfarandet med ett beslut i enlighet med artikel 7 i den förordningen.

56.

Kommissionen kan endera besluta att godkänna, villkora eller förbjuda stödet (23). Om kommissionen antar ett villkorligt beslut i enlighet med artikel 7.4 i den förordningen kan den ställa vissa villkor för att begränsa en potentiell snedvridning av konkurrensen och säkerställa proportionalitet. Den kan särskilt minska det anmälda stödbeloppet eller stödnivån till en nivå som anses vara proportionerlig och som därmed är förenlig med den gemensamma marknaden.

(1) EUT C 54, 4.3.2006, s. 13.

(2) http://ec.europa.eu/comm/competition/state_aid/regional_aid/regional_aid.html

(3) Enligt definitionen i punkt 60 och fotnoterna 54 och 55 i riktlinjerna.

(4) Se avsnitt 4.3 i riktlinjerna.

(5) Se punkt 67 i riktlinjerna.

(6) Se punkt 64 i riktlinjerna.

(7) Se punkt 24 i de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt från 2002 (EGT C 70, 19.3.2002, s. 8, i den ändrade lydelsen i EUT C 263, 1.11.2003, s. 3).

(8) Se punkt 68 i riktlinjerna.

(9) Se punkterna 11 och 20 i handlingsplanen för statligt stöd (KOM[2005] 107 slutlig).

(10) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(11) Se avsnitt 2 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 31.7.2006, s. 25).

(12) Se punkt 38 i riktlinjerna.

(13) Se punkt 68 i riktlinjerna.

(14) Dessa investeringar kan skapa villkor som möjliggör ytterligare investeringar som kan överleva utan ytterligare stöd.

(15) Om tvivel kvarstår vad gäller den lämpliga definitionen på de relevanta marknaderna kommer kommissionen att fastställa dessa i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet i enlighet med artikel 88.2 i fördraget.

(16) Med marknadsinflytande avses makten att påverka marknadspriserna, produktionen, utbudet eller kvaliteten på varor och tjänster, eller andra konkurrensparametrar på marknaden under en längre period.

(17) För detta ändamål kan kommissionen överväga att använda Herfindahl-Hirschman indexet (HHI). Detta index ger ett underlag vid bedömningen av marknadsstrukturen. På en marknad med ett fåtal marknadsaktörer där flera av dem har en relativt hög marknadsandel, kan en hög marknadsandel för stödmottagaren leda till mindre konkurrensfarhågor.

(18) Dessa inträdeshinder inkluderar rättsliga hinder (särskilt immateriell äganderätt), stordriftsfördelar, hinder för tillgång till nätverk och infrastruktur. När stödet avser en marknad där stödmottagaren har en dominerande ställning, kan eventuella inträdeshinder förvärra stödmottagarens potentiella marknadsinflytande och därmed marknadsinflytandets eventuella negativa effekter.

(19) Om det finns starka köpare på marknaden är det mindre sannolikt att en stödmottagare kan höja priserna gentemot de starka köparna.

(20) En marknad anses ”underprestera” om dess genomsnittliga årliga tillväxt under referensperioden inte överstiger BNP-tillväxten inom EES.

(21) Särskilt kan ytterligare verksamhet eller ökad levnadsstandard i stödområdet öka efterfrågan på produkter och tjänster med ursprung i andra delar av gemenskapen.

(22) Särskilt om de bedriver verksamhet på lokala marknader i regionen.

(23) När stödet beviljats på grundval av en befintlig regional stödordning ska det påpekas att medlemsstaten behåller möjligheten att bevilja detta stöd upp till den nivå som motsvarar det högsta tillåtna belopp som en investering med stödberättigande utgifter på 100 miljoner EUR får ta emot enligt tillämpliga regler.

16.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/15

STATLIGT STÖD – FRANKRIKE

Statligt stöd C 4/09 (f.d. N 679/97) – Förändrad stödordning för radioutsändningar

Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

(Text av betydelse för EES)

2009/C 223/09

Genom den skrivelse, daterad den 11 februari 2009, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Frankrike om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ovannämnda stöd.

Berörda parter kan inkomma med sina synpunkter inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen. Synpunkterna ska sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

SPA 3 6/5

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax +32 22961242

E-mail: stateaidgreffe@ec.europa.eu

Synpunkterna kommer att meddelas Frankrike. Den berörda part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

1. FÖRFARANDE

Genom en skrivelse av den 2 oktober 1997, registrerad dagen därpå, från Frankrikes ständiga representation vid Europeiska unionen, har den franska regeringen anmält ett förslag till dekret enligt artikel 93.3 i EG-fördraget – senare artikel 88.3 i EG-fördraget –, som syftar till att ändra den stödordning för radiousändningar som infördes genom dekret 92-1053 av den 30 september 1992.

Genom en skrivelse av den 10 november 1997 (SG(97) D/9265) har kommissionen informerat Frankrike om sitt beslut att inte inkomma med invändningar mot de anmälda ändringarna av ordningen. Detta beslut gällde fram till kommissionens beslut av den 28 juli 2003 avseende stödordning nr NN 42/03 (f.d. N 752/02) genom vilket man förklarade att lagförslaget som syftade till att ändra den stödordning för radioutsändningar som godkändes genom beslutet av den 10 november 1997 var förenligt med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 87.3 c i EG-fördraget.

I sitt beslut av den 22 december 2008 (mål C-333/07 Régie Networks, ännu ej offentliggjort) har EG-domstolen ogiltigförklarat kommissionens beslut av den 10 november 1997. Berörda parter uppmanas att beakta motiveringen till detta beslut.

2. NÄRMARE BESKRIVNING AV STÖDET

2.1. Stödmottagare

Genom det förslag som anmälts av de franska myndigheterna tillämpas den stödordning som föreskrivs i artikel 80 i lag nr. 86-1067 av den 30 september 1986 avseende kommunikationsfrihet, ändrad genom artikel 25 i lag nr. 89-25 av den 17 januari 1989, och artikel 27 i lag nr. 90-1170 av den 29 december 1990, som föreskriver följande:

”Ljudradioföretag vars kommersiella intäkter från radiomeddelanden av varumärkes- eller sponsorreklam understiger 20 procent av deras totala omsättning beviljas stöd på det sätt som fastställs i dekretet i Conseil d'État.”

2.2. Stödordningens finansiering

Enligt artikel 1 i det förslag som anmälts av de franska myndigheterna, senare dekret nr 97-1263 av den 29 december 1997 (offentliggjort i Journal Officiel de la République Française den 30 december 1997, s. 19194), har en skatteliknande avgift införts och en fond till förmån för radioutsändningar upprättats.

Artikel 2 föreskriver att avgiften ska baseras på de summor som betalas av annonsörerna för spridning av deras reklammeddelanden i Frankrike och betalas av reklamföretagen. De summor som betalas ut till kanaler som sänder från andra medlemsstater än Frankrike är således beskattningsbara.

3. PRELIMINÄR UTVÄRDERING AV DE ANMÄLDA ÅTGÄRDERNA

3.1. Förekomsten av statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget

Stödordningen finansieras med intäkter från en skatteliknande avgift som fastställts i lagar och andra författningar och som uppbärs av skattemyndigheterna, det vill säga med statliga medel från den franska statskassan.

Stödordningen gäller endast marksända ljudradioföretag. Stödmottagarna är leverantörer vars reklamintäkter är mindre än 20 % av deras totala omsättning. Dessa ljudradioföretag konkurrerar om lyssnarsiffror och reklamintäkter, och då framförallt med andra typer av ljudradiotjänster i Frankrike. Utbytet mellan medlemsstaterna riskerar att påverkas av den anmälda stödordningen.

Även om de franska myndigheternas anmälda stödordning för radioutsändningar omfattas av bestämmelserna i artikel 87.1 i EG-fördraget, är kommissionen skyldig att granska om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

3.2. Bedömning av stödets förenlighet mot bakgrund av artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget

Stödordningen har som mål att främja mångfalden av radiostationer som tillhandahåller ljudradiotjänster, och att i Frankrike garantera mångfalden i mediautbudet, vilket är ett allmänt ekonomiskt rimligt mål. Stödåtgärden kan därför granskas mot bakgrund av de villkor som anges i artikel 87.3 c i EG-fördraget.

Sättet att finansiera stödordningen genom en skatteliknande avgift utgör emellertid en integrerad del av själva åtgärden, vilket domstolen förövrigt redan har konstaterat i målet mot Régie Networks (punkterna 99-112). Därav följer att kommissionen måste ta med den nämnda avgiften i beräkningen i sin granskning av huruvida stödordningen är förenlig med den gemensamma marknaden.

Med det i åtanke förefaller den avgift som läggs på reklamföretagen ifråga strida mot den allmänna princip som kommissionen vid upprepade gånger har tillämpat och som domstolen har fastslagit i sin dom av den 25 juni 1970 i målet Frankrike mot kommissionen (47/69, REG 1970, s. 487), enligt vilken importerade varor eller tjänster ska vara undantagna från skatteliknande avgifter som syftar till att finansiera en stödordning enligt vilken endast nationella företag kan beviljas stöd, vilket också domstolen har fastslagit i sin dom rörande Régie Networks mot Direction de contrôle fiscal Rhône-Alpes Bourgogne (punkt 115).

Under dessa omständigheter betvivlar kommissionen i detta skede att den anmälda stödordningen är förenlig med den gemensamma marknaden, i synnerhet mot bakgrund av de kriterier som anges i artikel 87.3 c i EG-fördraget. Kommissionen noterar att om stödordningens finansiering är rättstridig var stödordningen redan från början och till alla delar rättsstridig.

I enlighet med artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (1) kan allt olagligt stöd komma att återkrävas från mottagaren.

SJÄLVA SKRIVELSEN

”Par la présente, la Commission européenne a l’honneur d’informer la République française qu’après avoir examiné les informations fournies par vos autorités, elle a décidé d’ouvrir la procédure prévue à l’article 88, paragraphe 2, du traité CE.

1. PROCÉDURE

Par lettre du 2 octobre 1997 de la Représentation Permanente de la France auprès de l'Union européenne, enregistrée le lendemain, le gouvernement français a notifié au titre de l'article 93, paragraphe 3 du Traité CE — devenu depuis l'article 88, paragraphe 3 du Traité CE — un projet de décret visant à modifier le régime d'aide à l'expression radiophonique qui avait été mis en place par le décret 92-1053 du 30 septembre 1992.

Par lettre du 10 novembre 1997 [SG(97) D/9265], la Commission a informé la République française de sa décision de ne pas soulever d'objection aux modifications du régime, telles que notifiées. Cette décision a produit ses effets jusqu'à la décision de la Commission en date du 28 juillet 2003, relative à la mesure d'aide NN 42/03 (ex N 752/02) qui a déclaré compatible avec le marché commun au titre de l'article 87, paragraphe 3 alinéa c) CE, le projet de loi visant à modifier le régime d'aides à l'expression radiophonique ayant été approuvé par la décision du 10 novembre 1997.

Par son arrêt du 22 décembre 2008 (affaire C-333/07 Régie Networks, non encore publié au recueil), la Cour de Justice des Communautés européennes a déclaré invalide la décision de la Commission du 10 novembre 1997.

La déclaration d'invalidité de la Cour amène la Commission à prendre toutes les mesures nécessaires pour remédier à l'illégalité constatée et donc à réexaminer les informations ci-dessus fournies par les autorités françaises.

2. DESCRIPTION DÉTAILLÉE DE L’AIDE

2.1. Bénéficiaires du régime d'aides

Le projet notifié par les autorités françaises met en application le régime d'aides prévu à l’article 80 de la loi no 86-1067, du 30 septembre 1986, relative à la liberté de communication, tel que modifié par les articles 25 de la loi no 89-25, du 17 janvier 1989, et 27 de la loi no 90-1170, du 29 décembre 1990, qui dispose:

«Les services de radiodiffusion sonore par voie hertzienne dont les ressources commerciales provenant de messages diffusés à l’antenne et présentant le caractère de publicité de marque ou de parrainage sont inférieures à 20 % de leur chiffre d’affaires total bénéficient d’une aide selon les modalités fixées par décret en Conseil d’État.

Le financement de cette aide est assuré par un prélèvement sur les ressources provenant de la publicité diffusée par voie de radiodiffusion sonore et de télévision.

La rémunération perçue par les services de radiodiffusion sonore par voie hertzienne lors de la diffusion de messages destinés à soutenir des actions collectives ou d’intérêt général n’est pas prise en compte pour la détermination du seuil visé à l’alinéa 1er du présent article».

2.2. Mode de financement du régime d'aides

Pour ce qui est du volet financement du régime d'aides, l'article 1 du projet notifié par les autorités françaises le 2 Octobre 1997, qui est devenu le décret no 97-1263, du 29 décembre 1997, portant création d’une taxe parafiscale au profit d’un fonds de soutien à l’expression radiophonique (JORF du 30 décembre 1997, p. 19194), dispose:

«Il est institué, à compter du 1er janvier 1998 et pour une durée de cinq ans, une taxe parafiscale sur la publicité diffusée par voie de radiodiffusion sonore et de télévision [(ci-après la “taxe sur les régies publicitaires”)] destinée à financer un fonds d’aide aux titulaires d’une autorisation de service de radiodiffusion sonore par voie hertzienne dont les ressources commerciales provenant de messages diffusés à l’antenne et présentant le caractère de publicité de marque ou de parrainage sont inférieures à 20 % de leur chiffre d’affaires total. Cette taxe a pour objet de favoriser l’expression radiophonique.»

L’article 2 de du projet de décret dispose:

«La taxe est assise sur les sommes, hors commission d’agence et hors taxe sur la valeur ajoutée, payées par les annonceurs pour la diffusion de leurs messages publicitaires à destination du territoire français.

Elle est due par les personnes qui assurent la régie de ces messages publicitaires.

Un arrêté conjoint des ministres chargés du budget et de la communication fixe le tarif d’imposition par paliers de recettes trimestrielles perçues par les régies assujetties dans les limites suivantes:

[…]»

L’article 4 de ce même projet de décret prévoit que cette taxe est assise, liquidée et recouvrée par la direction générale des impôts pour le compte du Fonds de soutien à l’expression radiophonique selon les mêmes règles, garanties et sanctions que celles qui sont prévues pour la taxe sur la valeur ajoutée.

3. EVALUATION DES MESURES NOTIFIEES

3.1. Présence d’aide au sens de l’article 87, paragraphe 1, du traité CE

L’article 87, paragraphe 1 du traité CE dispose que:

«Sauf dérogations prévues par le présent traité, sont incompatibles avec le marché commun, dans la mesure où elles affectent les échanges entre États membres, les aides accordées par les États ou au moyen de ressources d'État sous quelque forme que ce soit qui faussent ou qui menacent de fausser la concurrence en favorisant certaines entreprises ou certaines productions».

Ces conditions d'application sont examinées ci-après.

Aide accordée par l'État au moyen de ressources d'État

Le régime d'aides est financé au moyen de ressources provenant d'une taxe parafiscale prévue par des dispositions législatives et règlementaires et perçue par l'administration fiscale, qui grève la publicité diffusée par voie de radiodiffusion sonore et de télévision.

Les aides sont donc accordées au moyen de ressources publiques de l'État français.

L’effet de fausser ou menacer de fausser la concurrence en favorisant certaines entreprises ou productions

Le régime d'aides favorise uniquement la prestation de services de radiodiffusion sonore par voie hertzienne. Les bénéficiaires du régime d'aides sont des prestataires de tels services dont les ressources publicitaires sont inférieures à 20 % de leur chiffre d’affaires total. Ces services sont en situation de concurrence quant à la captation d'audience et de recettes publicitaires, notamment avec d'autres services de radiodiffusion sonore sur le territoire français dont les ressources commerciales dépassent ce seuil et qui, eux, ne bénéficient pas du soutient publique au titre du régime d'aides.

Les aides en question faussent donc ou, à tout le moins, menacent de fausser la concurrence entre ces deux catégories de prestataires de services.

Affectation des échanges entre États membres

Les services de radiodiffusion sonore par voie hertzienne émis à partir du territoire français, notamment par les bénéficiaires du régime d'aides, peuvent être captés dans d'autres États membres, fût-ce seulement dans des zones transfrontalières. De même, il apparaît que la taxe parafiscale prévue par les dispositions législatives et règlementaires notifiées grève aussi les ressources publicitaires de services prestés à partir d'autres États membres vers le territoire français.

Il en résulte que les échanges entre États membres sont ou risquent d'être affectés par le régime d'aides notifié.

Conclusion sur la présence d'aide d'État

Dans ces conditions, à ce stade et sous réserve des observations de la France et des tiers intéressés, la Commission estime que le régime d'aide à l'expression radiophonique objet de la notification des autorités françaises tombe sous le coup des dispositions prévues par l'article 87, paragraphe 1 du traité CE. Pour autant que cette mesure constitue une aide d'État, la Commission se doit d'analyser sa compatibilité avec le marché commun.

3.2. Compatibilité de l’aide à la lumière de l’article 87, paragraphes 2 et 3 du traité CE

De par son objet et son champ d'application, la mesure d'aide notifiée ne satisfait manifestement pas aux dérogations prévues dans le paragraphe 2 de l'article 87 du traité CE ni dans les alinéas a) et b) du paragraphe 3 dudit article.

De par son but de favoriser la pluralité des stations prestant des services de radiodiffusion sonore par voie hertzienne sur le territoire français, notamment en soutenant celles dont les ressources publicitaires sont les plus faibles, le régime d'aide vise à garantir la pluralité des médias sur le territoire français, qui est un objectif économique général légitime. Ainsi, l'examen du volet d'aide aux bénéficiaires pourrait être fait au regard des conditions énoncées dans l'alinéa c) du paragraphe 3 de l'article 87 du traité CE. Celui-ci dispose que: «Peuvent être considérées comme compatibles avec le marché commun: (…) les aides destinées à faciliter le développement de certaines activités ou de certaines régions économiques, quand elles n'altèrent pas les conditions des échanges dans une mesure contraire à l'intérêt commun (…)».

Toutefois, il ressort de l'examen de l'information fournie par les autorités françaises que le mode de financement du régime d'aides au moyen de la taxe parafiscale en question fait partie intégrante de la mesure, comme l'a constaté par ailleurs la Cour dans son arrêt Régie Networks (points 99 à 112).

En effet, ainsi qu'elle a pu le rappeler dans son arrêt Régie Networks (point 89): «la Cour a jugé que le mode de financement d’une aide peut rendre l’ensemble du régime d’aides qu’il sert à financer incompatible avec le marché commun. Dès lors, l’examen d’une aide ne saurait être séparé des effets de son mode de financement. Tout au contraire, l’examen d’une mesure d’aide par la Commission doit nécessairement aussi prendre en considération le mode de financement de l’aide dans le cas où ce dernier fait partie intégrante de la mesure (voir en ce sens, notamment, arrêts van Calster e.a., précité, point 49, ainsi que du 15 juillet 2004, Pearle e.a., C-345/02, Rec. p. I7139, point 29)».

Il en résulte que la Commission se doit de prendre en considération ladite taxe lors de son examen de la compatibilité du régime d'aides avec le marché commun. A cet égard, la taxe sur les régies publicitaires en cause apparaît contraire au principe général, régulièrement réaffirmé par la Commission et confirmé par la Cour dans son arrêt du 25 juin 1970, France/Commission (47/69, Rec. p. 487), selon lequel les produits ou services importés doivent être exonérés de toute taxe parafiscale destinée à financer un régime d’aides dont seules bénéficient des entreprises nationales, comme l'a constaté la Cour dans son arrêt Régie Networks (point 115).

La Commission considère à ce stade que la non exonération des services de radiodiffusion sonore par voie hertzienne prestés en France à partir de stations sises dans d'autres États membres et qui ne peuvent en aucun cas prétendre bénéficier des aides octroyées au titre du régime notifié altère les conditions des échanges dans une mesure contraire à l'intérêt commun. Quand bien même le but général du volet d'aide aux bénéficiaires visé par le régime notifié est légitime et pourrait être déclaré compatible avec le marché commun, il en est tout autrement du mode de financement du régime, qui n'est pas dissociable de celui-là dans l'examen de la compatibilité.

Conclusion sur la compatibilité de l'aide d'État avec le marché commun

Dans ces conditions, à ce stade, la Commission a des doutes quant à la compatibilité avec le marché commun du régime d'aides notifié, notamment à l'aune des critères énoncés dans l'article 87, paragraphe 3, alinéa c) CE. La Commission note qu'une illégalité du mode de financement entacherait d'illégalité ab initio le régime d'aides.

4. CONCLUSION

Compte tenu des considérations qui précèdent, la Commission a des doutes sérieux que la mesure en cause soit compatible avec le marché commun. Par conséquent, la Commission invite la France, dans le cadre de la procédure prévue à l’article 88, paragraphe 2, du traité CE, à présenter ses observations et à fournir toute information utile pour l’évaluation des mesures dans un délai d’un mois à compter de la date de réception de la présente.

La Commission rappelle à la France que toute aide incompatible pourra faire l’objet d’une récupération auprès de son bénéficiaire.

La Commission invite la République française à lui transmettre ses observations, notamment sur les aspects suivants:

—	Le rendement annuel de la taxe parafiscale finançant le régime et, dans la mesure où celui-ci différerait, le montant total des aides versées par an entre 1998 et 2002.

—	Une description des bénéficiaires du régime d'aides suivant une typologie par catégories et selon des critères objectifs quant au chiffre d'affaires, domaine d'activité (émissions culturelles, musicales, associatives etc.) et l'estimation de leur nombre par catégorie entre 1998 et 2002.

—

Le nombre des contributeurs à la taxe parafiscale finançant le régime assorti de fourchettes de contribution moyenne annuelle entre 1998 et 2002 en identifiant, parmi ceux-ci, ceux prestant en France des services de radiodiffusion sonore par voie hertzienne à partir de stations sises dans d'autres États membres.

—

Les mesures qu'envisagerait éventuellement de prendre la République française pour ce qui est du remboursement de la taxe parafiscale payée entre 1998 et 2002 par les opérateurs prestant en France des services de radiodiffusion à partir de stations ou régies sises dans d'autres États membres, notamment au regard des modifications concernant la taxe parafiscale finançant le régime d'aides, qui ont fait l'objet de la décision de la Commission du 28 juillet 2003, (Aide d'État NN 42/03 (ex N 752/02) déclarant compatible avec le marché commun ledit régime tel que modifié au titre de l'article 87, paragraphe 3 alinéa c) CE.

—

Toute argumentation concernant les circonstances exceptionnelles ou les considérations de sécurité juridique intervenant dans l'espèce qui pourraient être invoquées par rapport au recouvrement des aides versées pendant la période couverte par l'invalidité de la décision du 10 novembre 1997 de la Commission.

Par la présente, la Commission avise la France qu’elle informera les intéressés par la publication de la présente lettre et d'un résumé de celle-ci au Journal officiel de l’Union européenne. Elle informera également les intéressés dans les pays de l’AELE signataires de l’accord EEE par la publication d’une communication dans le supplément EEE du Journal officiel, ainsi que l’autorité de surveillance de l’AELE en leur envoyant une copie de la présente. Tous les intéressés susmentionnés seront invités à présenter leurs observations dans un délai d’un mois à compter de la date de cette publication.”

(1) EUT L 83, 27.3.1999, s. 1

16.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/20

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2009/C 223/10

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006. Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTNING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”HOPFEN AUS DER HALLERTAU”

EG nr: DE-PGI-005-0529-14.03.2006

SUB ( ) SGB ( X )

I denna sammanfattning anges de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen i informationssyfte.

1. Behörig myndighet i medlemsstaten:

Namn:

Bundesministerium der Justiz

Adress:

Mohrenstraße 37

10117 Berlin

DEUTSCHLAND

Tfn

+49 3020259333

Fax

+49 3020258251

E-post:

—

2. Grupp:

Namn:

Hopfenpflanzerverband Hallertau e.V.

Adress:

Kellerstraße 1

85283 Wolnzach

DEUTSCHLAND

Tfn

+49 8442957200

Fax

+49 8442957270

E-post:

info@deutscher-hopfen.de

Sammansättning:

Producenter/bearbetningsföretag ( X ) Annan ( )

3. Produkttyp:

Humle, klass 1.8:

Övriga produkter i bilaga I

4. Produktspecifikation:

(sammanfattning av kraven enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 510/2006)

4.1. Beteckning:

”Hopfen aus der Hallertau”

4.2. Beskrivning:

Botanik:

Humle hör till släktet hampväxter (cannabinaceae) och ordningen Urticales. Arten är tvåbyggare, dvs. den har han- och honblommor på skilda plantor. Endast honplantorna ger frukter, som kallas kottar (lupuli strobulus).

Produkter:

Det skydd enligt förordning (EG) nr 510/2006 som begärs för beteckningen av humle från Hallertau avser uteslutande de torkade humlekottarna och deras bearbetningsprodukter i form av humlepellets eller humleextrakt. Till de konventionella humleprodukterna räknas bland annat pellets av typ 90 och lupulianrikade pellets av typ 45, liksom koldioxid-humleextrakt och etanol-humleextrakt. Vid framställningen av pellets mals humlen, och formpressas. Vid extraktion löses ingredienserna ur pelletsen med hjälp av lösningsmedlen koldioxid och etanol.

Användning:

Hopfen aus der Hallertau och dess bearbetningsprodukter används till 99 % i ölbryggningen, och bitterämnena och de eteriska oljorna i humlesorterna från Hallertau påverkar därvid vörtstyrkan på ett avgörande sätt.

I Hallertau, som är världens största sammanhängande humleodlingsområde, odlas i dag cirka en tredjedel av världsproduktionen av humle. Området har därför också ett brett spektrum av humlesorter, både i fråga om beska och aromatiska sorter.

Beska sorter som odlas i Hallertau är bland annat följande:

—	Hallertauer Magnum

—	Hallertauer Taurus

—

Herkules

—	Northern Brewer

Aromatiska sorter som odlas i Hallertau är bland annat följande:

—	Hallertauer Tradition

—

Perle

—	Spalter Select

—

Saphir

—	Hallertauer Mittelfrüh

—	Hersbrucker Spät

4.3. Geografiskt område:

Det geografiska humlodlingsområdet Hallertau utgörs av länen (Landkreis) Eichstätt, Freising, Kehlheim, Landshut, Nürnberger Land och Pfaffenhofen.

4.4. Bevis på ursprung:

Tack vare det befintliga officiella märkningsförfarandet för sort, årgång och odlingsområde kan man i dag garantera officiellt övervakad spårbarhet i hela produktionskedjan, från odling hos humleodlaren via bearbetning till bryggerierna. För varje saluförings- och bearbetningssteg genomförs ett officiellt intygsförfarande, som registreras av den behöriga myndigheten. Efter skörd kontrolleras alla humlepartier av ett laboratorium, och efter det officiella märkningsförfarandet övertas humlen av humlehandlar- och bearbetningsföretagen.

4.5. Framställningsmetod:

Humleodling:

”Hallertauer Hopfen” odlas på humleställningar i odlingsområdet. Vårarbetet börjar i mars. Humlen skärs, ståltråd spänns upp, sedan följer arbetet med att leda plantorna uppför ställningarna, ansa dem och skydda dem mot skadeinsekter, och även den mekaniska markbehandlingen. Beroende på sort skördas humlen mellan slutet av augusti och mitten av september.

Bearbetning:

För att säkra kvaliteten på ”Hallertauer Hopfen” måste humlen lagras kallt så snart den skördats och efter förpackning i det första salutföringssteget. Den internationella humlehandeln har därför byggt lämpliga lager i odlingsområdet Hallertau. Efter den kylda lagringen av råhumlen bearbetas den till humleprodukter som pellets och extrakt. Vid pelletering mals de torkade humlekottarna och pressas till pellets. Delvis bearbetas dessa pellets sedan till extrakt genom att beståndsdelarna extraheras ur pelletsen.

4.6. Samband:

Humleodlingen i Hallertau har pågått i över 1 100 år, och dokumenteras för första gången år 860. Området har gynnsamma mark- och klimatförhållanden för humleodling Det ligger i ett kulligt område med skikt från tertiärtiden och djupa, luckra jordar. Området är frostfritt från slutet av april, har en medeltemperatur på 7,7° C, måttliga 1 673 timmar sol per år och rik nederbörd på 816 mm per år. Allt detta är av stor betydelse för odlingen. På grund av sina särpräglade klimat- och markförhållanden uppskattas Hallertau särskilt av den internationella bryggarbranschen. Humleodlarna i Hallertau har en kunskap som utvecklats under generationer, men kan också stödja sig på ständig, kvalificerad rådgivning, vilket är av största vikt för odlingen, som till 70 % exportteras till över 100 länder i världen. För de flesta bryggerier i världen är ”Hallertauer Hopfen” numera ett kvalitetsbegrepp som åtnjuter högsta aktning, både nationellt och internationellt. Den noggranna och skonsamma bearbetningen bidrar till det goda rykte som ”Hallertauer Hopfen” har i den internationella bryggeribranschen. Den höga kvaliteten gör att många kunder inte kan tänka sig ölproduktion utan ”Hallertauer Hopfen” längre. Odlingsområdet får dessutom en mycket egen charm genom de traditionella humle- och folkfesterna, t.ex. Wolnzacher Volksfest i augusti, eller Mainburger Gallimarkt i början av oktober, eller den årliga humledrottningstävlingen.

4.7. Kontrollorgan:

Namn:

Bayerische Landesanstalt für Landwirtschaft, Institut für Ernährungswirtschaft und Markt

Adress:

Menzinger Strasse 54

80638 München

DEUTSCHLAND

Tfn

+49 8917800333

Fax

+49 8917800332

E-post:

—

4.8. Märkning:

—

16.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/23

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2009/C 223/11

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”TARTA DE SANTIAGO”

EG-nr: ES-PGI-0005-0616-03.07.2007

SGB ( X ) SUB ( )

1. Beteckning:

”Tarta de Santiago”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Spanien

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp (samma som i bilaga II):

Klass 2.4

Bröd, konditorivaror, konfekt, skorpor och andra bagerivaror

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

En traditionell galicisk kaka som bakas av mandel, socker och ägg enligt beskrivningen i avsnitt 3.3 nedan.

Organoleptiska egenskaper:

—	Form: rund med ett tunt skikt florsocker vari Santiagoordens kors avbildas, vilket är ett tydligt kännetecken.

—	Arom: äggula och mandel.

—	Färg: vit på ytan tack vare det dekorativa skiktet av florsocker, och gyllengul inuti.

—	Smak: mandel.

—	Konsistens: porös och kornig.

Presentation: Det finns två grundutföranden, en kaka med botten och en utan botten. Kakorna kan sedan ha olika utformning beroende på storlek.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

Följande ingredienser används för att tillverka ”Tarta de Santiago” (kaka utan botten eller fyllning när det gäller kaka med botten):

—

Mandel av hög kvalitet, som måste utgöra minst 33 % av blandningens totala vikt. Mandeln måste ha en fetthalt på mer än 50 % av den oskalade mandeln. Detta krav uppfylls i allmänhet av de mandelsorter som finns vid Medelhavet (t.ex. ”Comuna”, ”Marcona”, ”Mollar”, ”Largueta” och ”Planeta”), som är de sorter som normalt sett används.

—	Raffinerat socker (sackaros), som måste utgöra minst 33 % av blandningens totala vikt.

—	Ägg, som måste utgöra minst 25 % av blandningens totala vikt.

—	Citronskal och florsocker, sött vin, brandy eller sprit av druvrester, beroende på vilket recept som används.

När det gäller kakor med botten får denna inte utgöra mer än 25 % av kakans vikt och den ska tillverkas av

—	smördeg av vetemjöl, smör, vatten och salt, eller

—	mördeg (”masa quebrada”) av vetemjöl, smör, raffinerat socker (sackaros), hela ägg, mjölk och salt.

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

—

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Tillverkningen och dekoreringen av ”Tarta de Santiago”.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

Produkten måste förpackas på de produktionsanläggningar som finns upptagna i det register som förs av kontrollorganet. Förpackningen måste ske på produktionsplatsen, framför allt eftersom det är en mycket ömtålig kaka som lätt faller sönder och som har ett skikt av florsocker, vilket gör att den är svår att hantera och transportera utan det skydd som själva förpackningen ger. Andra skäl är att bevara hygienen och undvika att produkten förorenas. Förpackningsprocessen kan därför sägas vara en del av tillverkningsprocessen.

De förpackningar som används måste vara nya och rena och av lämpligt material för lagring och transport av produkten. Varje enhet måste förpackas separat.

3.7 Särskilda regler för märkning:

Kakor som saluförs med den skyddade geografiska beteckningen ”Tarta de Santiago” måste, efter att det certifierats att de uppfyller varuspecifikationen, förses med en försegling, etikett eller numrerad kontrolletikett med alfanumerisk kod och löpnummer, som kontrollorganet har godkänt och tilldelat, och den officiella symbolen för skyddade geografiska beteckningen (se nedan).

På etiketterna och kontrolletiketterna måste följande vara angivet: ”Indicación Geográfica Protegida ’Tarta de Santiago’ ”. Orden ”Indicación Geográfica Protegida ’Tarta de Santiago’ ” måste vara framträdande på etiketterna och förpackningen tillsammans med de övriga allmänna uppgifter som krävs enligt lagstiftningen.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Det geografiska området för den skyddade geografiska beteckningen ”Tarta de Santiago” omfattar hela regionen Galicien.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Produkter som framställs av mandel har konsumerats i Galicien sedan urminnes tider. Dessa har gett upphov till en traditionell kaka som nu ingår i det galiciska köket, trots att det i själva regionen finns få mandelträd.

Ursprungligen var det överklassen som åt dessa mandelbaserade produkter. De kom sedan att bli populära bland befolkningen i stort och kakorna är nu en typisk och traditionell galicisk dessert. ”Tarta de Santiago” är en av de äldsta traditionella specialiteterna bland de galiciska konditorivarorna.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

”Tarta de Santiago” är en dessert som är mycket karakterisitisk när det gäller både utseende och smak. Även dess färg och porösa och korniga konsistens är mycket karakterisistisk. Dess form och Santiagoordens kors på ovansidan gör att kakan är lätt att känna igen.

5.3 Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

Den äldsta hänvisningen till tillverkning och konsumtion av den mandelsockerkaka som i dag kallas ”Tarta de Santiago” hänför sig till 1577. Kakan nämns i samband med Don Pedro de Portocarreros besök vid Santiago de Compostelas universitet och hans undersökning av de mellanmål och måltider som serverades professorerna i samband med examensceremonierna.

De första pålitliga recepten fanns i Cuaderno de confitería, som sammanställdes av Luis Bartolomé de Leybar runt 1838, och i Eduardo Meríns bok El confitero y el pastelero, som varit mycket användbar för kockar, värdshusvärdar och konfekttillverkare. Dessa dokuments ålder och deras tydliga galiciska ursprung bekräftar både att produkten tillverkats under lång tid och att den är knuten till de lokala gastronomiska traditionerna. Det faktum att kakan inte fanns med i kokböcker från andra delar av Spanien förrän på 1900-talet visar att den inte ansågs vara en del av landets tradition av konditorivaror och att den under lång tid betraktades som en regional specialitet. Allt detta stöder argumentet att kakan har sitt ursprung i Galicien och stärker dess tydliga band till traditionen, gastronomin och smakriktningen i Galicien.

I traditionella konditorier görs dessutom ”Tarta de Santiago” enligt recept från åtminstone slutet av 1800-talet. Grundaren av ”Casa Mora”, ett konditori i Santiago de Compostela, började dekorera mandelkakorna med en siluett av Sankt Jakobskorset 1924. Detta blev en stor succé och idén spred sig över hela Galicien.

Slutligen kan nämnas att i den spanska förteckningen över traditionella produkter som offentliggjordes av ministeriet för jordbruk, fiske och livsmedel 1996 finns ”Tarta de Santiago” med i avsnittet om konditorivaror, vilket också visar på produktens samband med regionen Galicien.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

Beslut av den 29 december 2006 om godkännande av ansökan om registrering av den skyddade geografiska beteckningen ”Tarta de Santiago”.

Galiciens officiella tidning nr 5 av den 8 januari 2007.

http://www.xunta.es/doc/Dog2007.nsf/a6d9af76b0474e95c1257251004554c3/9eff9ab5be0f8a9ec125725a004cf842/$FILE/00500D006P012.PDF

16.9.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/26

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2009/C 223/12

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006. Invändningar ska komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTNING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”PEMENTO DE OÍMBRA”

EG nr: ES-PGI-0005-0486-20.07.2005

SUB ( ) SGB ( X )

I denna sammanfattning anges de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen i informationssyfte.

1. Behörig Myndighet I Medlemsstaten:

Namn:

Subdirección General de Calidad y Agricultura ecológica — Dirección General de Industrias y Mercados Agroalimentarios — Secretaría General de Medio Rural del Ministerio de Medio Ambiente, y Medio Rural y Marino de España

Adress:

Paseo Infanta Isabel, 1

28071 Madrid

ESPAÑA

Tfn

+34 913475394

Fax

+34 913475410

E-post:

sgcaae@mapya.es

2. Grupp:

Namn:

Hortoflor 2 SCG

Adress:

Barbantes-estación

32454 Cenlle (Ourense)

ESPAÑA

Tfn

+34 988280402

Fax

+34 988280399

E-post:

hortoflor@hortoflor.com

Sammansättning:

Producenter/bearbetningsföretag ( X ) Annan ( )

3. Produkttyp:

Klass 1.6 –

Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade.

4. Produktspecifikation:

(sammanfattning av kraven enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 510/2006)

4.1 Beteckning:

”Pemento de Oímbra”

4.2 Beskrivning:

Den paprika som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen (SGB) ”Pemento de Oímbra” är frukter av den ekotyp av arten spanskpeppar Capsicum annuum L. som traditionellt odlas i produktionsområdet. Den är avsedd som livsmedel och saluförs färsk innan frukten är mogen.

Produkten har följande egenskaper:

Fysiska och organoleptiska egenskaper:

—	Form: regelbunden, avlång, med ett fröhus som har 3–4 rum utan tydliga strängar.

—	Vikt: 100–200 g per frukt.

—	Längd: 10–20 cm.

—	Basens bredd: 6–8 cm.

—	Tvärsnitt med 3–4 rum.

—	Spetsens form: spetsig eller rundad.

—	Skal: slätt och glänsande, ljusgrönt med skiftningar åt gult.

—	Fruktväggens tjocklek: 6–8 mm.

—	Organoleptiska egenskaper: söt smak utan hetta eftersom capsaicin saknas, medelstark arom.

Kemiska egenskaper (medelvärden):

—	Kemisk sammansättning: vattenhalt 93 %, proteiner 1,3 g/100 g (färskvikt).

4.3 Geografiskt område:

Produktionsområdet omfattar distriktet Verín i Ourense och består av följande kommuner: Oímbra, Verín, Castrelo do Val, Monterrei, Cualedro, Laza, Riós och Vilardevós.

Genom området löper Támegaflodens dalgång vars mark- och klimatförhållanden är mycket lämpliga för paprikaodling.

4.4 Bevis på ursprung:

Produktens spårbarhet garanteras genom att den kan identifieras i varje produktions- och saluföringsled.

För sin granskning av om produktspecifikationen följs ska kontrollorganet föra ett uppdaterat register över producenter och odlingar.

Endast paprika som odlas i enlighet med produktspecifikationen och kompletterande normer på de odlingar och av de producenter som är inskrivna i registret får omfattas av den skyddade geografiska beteckningen ”Pemento de Oímbra”.

De producenter som är inskrivna i registret har skyldighet att deklarera producerade och saluförda kvantiteter paprika med den skyddade geografiska beteckningen genom noteringar i särskilda register. Kontrollorganet ska kontrollera att de kvantiteter som saluförs av förpackarna överensstämmer med de kvantiteter som odlarna levererar och att de levererade kvantiteterna överensstämmer med avkastningen från de registrerade odlingarna.

Alla registrerade fysiska eller juridiska personer samt odlingar, lager, bearbetningsanläggningar och produkter ska omfattas av kontrollorganets inspektioner och kontroller. Syftet är att granska om de skyddade produkterna uppfyller kraven i produktspecifikationen och kompletterande normer. Kontrollerna ska grundas på inspektioner av odlingar, lager och bearbetningsanläggningar samt på granskning av dokumentation. Dessutom kontrolleras de fysiska egenskaper som beskrivs i punkt 4.2 i detta dokument och att de skördade paprikorna är hela, saknar sjukdomar, är rena och saknar defekter och skador. Dessutom kan resthaltsanalyser genomföras för att kontrollera att halterna av bekämpningsmedel ligger under gällande gränsvärden.

4.5 Framställningsmetod:

Urvalet av plantor och frukter som används för att få fram utsäde genomförs på traditionellt sätt av odlarna själva, som på grundval av sin erfarenhet väljer ut de som har de bästa egenskaperna (storlek, form och utseende) för odling av paprika av högsta kvalitet.

Framställningen sker på följande sätt:

—

Förökning och utplantering:

Den mogna frukten (röd) torkas och fröna tas ut. Såbäddarna iordningställs i början av mars. Utplanteringen på jordbruksskiftena sker från och med mitten av maj med ett planteringsmönster på ca 50 × 40 cm. Plantorna ska härstamma från godkända producenter som är inskrivna i motsvarande register.

—	Produktionsbegränsningar: Den skyddade ursprungsbeteckningen ”Pemento de Oímbra” omfattar både frilandsodlad paprika och sådan som odlas övertäckt. Maximal tillåten avkastning är i allmänhet 4,5 kg/m2.

—

Odlingsinsatser:

Bevattning är grundläggande för grödan ska utvecklas optimalt och måste utföras så nära jordnivån som möjligt för att undvika att blomman eller frukten skadas.

Organisk gödsel tillförs vid ett tillfälle som grundgödsling med ko- eller hönsgödsel.

Skadegörare och sjukdomar bekämpas huvudsakligen med metoder som desinfektion av utsäde, behandling av såbäddar och minskad bevattning. Om det är nödvändigt att använda växtskyddsmedel, ska de verksamma ämnena ha liten miljöpåverkan, hög effektivitet och låg giftighet och medföra låga resthalter, liten påverkan på nyttodjur och små problem med resistensutveckling.

—

Skörd:

Skörden sker manuellt när frukten är halvmogen och när den enligt jordbrukarnas erfarenhet är lämplig för saluföring och har de fysiska egenskaper som beskrivs i punkt 4.2. Skörden sker i så många omgångar som krävs, med utrustning (redskap, lådor eller behållare etc.) och mänskliga insatser som inte skadar produkten.

—	Transport och lagring: Paprikorna förflyttas i fasta behållare för att undvika att de kläms. Lossningen sker så att fritt fall i möjligaste mån undviks. Lagringsutrymmena ska luftas rätt.

—

Saluföring:

Produkten saluförs i nätpåsar om 1–5 kg eller i kartonger om 5–10 kg. Det använda materialet ska vara godkänt enligt gällande livsmedelslagstiftning. Innehållet i varje förpackning ska ha samma kvalitet, mognadsgrad och färg. Även andra presentationsformer är tänkbara, förutsatt att de inte inverkar negativt på produktens kvalitet. Saluföringsperioden ska vara mellan den 15 juni och den 15 oktober, men perioden kan ändras om väderförhållandena under säsongen gör detta lämpligt för produktens egenskaper.

4.6 Samband:

Denna paprika är en lokal ekotyp som har odlats i mycket lång tid av jordbrukarna i det avgränsade geografiska området. Dess begränsade produktion och obetydliga spridning under årens lopp har gjort att odlingen inte brett ut sig utanför detta område, utan detta är ännu i dag det enda ställe där denna paprika produceras.

På grund av paprikans berömdhet och popularitet föddes 1998 ”Feira do Pemento”, en gastronomisk festlighet som hyllar ”Pemento de Oímbra”. Den firas varje år i början av augusti, och utöver avsmakning och marknadsföring av produkten anordnas gastronomiska tävlingar och tekniska konferenser för producenterna. Paprikans berömdhet understryks av att så många restauranger i Veríndistriktet har ”Pemento de Oímbra” på menyn och att de ser ett stort kommersiellt värde i dess kulinariska kvaliteter och de många olika sätt den kan tillagas på.

Det goda anseendet är resultatet av flera samverkande faktorer, däribland växtmaterialet, jordmånen och mikroklimatet i de dalgångar där paprikan odlas.

Växtmaterial

Odlarnas traditionella metoder att bevara och välja ut de bästa plantorna, samtidigt som de anpassat produktionstekniken till områdets villkor, har resulterat i en produkt med speciella egenskaper och en kvalitet som gjort att paprikan från Oímbra har fått ett mycket gott anseende.

Markförhållanden

Markförhållandena förstärker områdets lämplighet för paprikaodling genom dominansen av leriga till sandiga jordar som är rika på organiskt material. Jordarna är väldränerade och ger en god vatteninfiltration, vilket gör att de tål regelbunden bevattning (växten är känslig för torka varför marken måste hållas fuktig) utan att marken blir vattensjuk (vilket kan leda till kvävning och toppröta på frukten).

Klimatförhållanden

Områdets klimatförhållanden är särskilt lämpliga för odling av ekotypen Oímbra och förklarar odlingens långvariga tradition i området och paprikans speciella egenskaper.

”Pemento de Oímbra” är liksom de flesta söta paprikor mycket ljuskrävande och trivs bra i det sydostvända odlingsområdet som också har optimala temperaturförhållanden för grödans alla utvecklingsskeden.

För groningen krävs en temperatur på minst 13 °C, vilket i detta område uppnås från och med april. Den optimala temperaturen för fruktens utveckling är 20–25 °C (dagtid) och 16–18 °C (nattetid), vilket är de normala temperaturerna i området under juli och augusti. De flesta år är nattemperaturen i september för låg (genomsnitt 14,4 °C) för frilandsodling av söta paprikor av hög kvalitet, vilket gör att odlingstunnlar används ganska allmänt.

4.7 Kontrollorgan:

Namn:

Instituto Galego da Calidade Alimentaria (INGACAL)

Adress:

Rúa Fonte dos Concheiros, 11 bajo

15703 Santiago de Compostela

ESPAÑA

Tfn

+34 881997276

Fax

+34 981546676

E-post:

ingacal@xunta.es

INGACAL är ett offentligt organ, underställt den galiciska regionregeringens landsbygdsdepartement.

4.8 Märkning:

Saluförd paprika med den skyddade geografiska beteckningen ”Pemento de Oímbra” ska ha en för handelsbruk avsedd etikett med den aktuella odlarens/förpackarens varumärke och en kontrolletikett med alfanumerisk kod med löpande numrering, godkänd av kontrollorganet och med logotypen för den skyddade geografiska beteckningen. Uppgiften Indicación Geográfica Protegida ”Pemento de Oímbra” ska finnas både på etiketten och på kontrolletiketten.

		ISSN 1725-2504 doi:10.3000/17252504.C_2009.223.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 223

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	52 årgången 16 september 2009

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Kommissionen
2009/C 223/01	Tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget – Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar ( 1 )	1

2009/C 223/02	Kommissionens meddelande om kriterier för en ingående bedömning av regionalstöd till stora investeringsprojekt	3

2009/C 223/03	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.5582 – Gonvarri/Severstal/JV) ( 1 )	11

2009/C 223/04	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.5518 – Fiat/Chrysler) ( 1 )	11

2009/C 223/05	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.5585 – Centrica/Venture Production) ( 1 )	12

2009/C 223/06	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.5609 – ISP/RDM/Manucor) ( 1 )	12

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Kommissionen
2009/C 223/07	Eurons växelkurs	13

Datum för antagande av beslutet	12.5.2009
Referensnummer för statligt stöd	N 241/09
Medlemsstat	Irland
Region	—
Benämning (och/eller stödmottagarens namn)	Allied Irish Bank
Rättslig grund	The Credit Institutions (Financial Support) Act 2008
Typ av stödåtgärd	Individuellt stöd
Syfte	Stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i ekonomin
Stödform	Andra tillskott av eget kapital
Budget	Beräknade utgifter per år: 3 500 miljoner EUR
Stödnivå	—
Varaktighet	12.5.2009–12.11.2009
Ekonomisk sektor	Finansförmedling
Den beviljande myndighetens namn och adress	The Minister, acting on behalf of the Government, in accordance with the Act. Department of Finance, Government Building, Upper Merrion Street, Dublin 2, IRELAND
Övriga upplysningar	—

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,4611
JPY	japansk yen	133,26
DKK	dansk krona	7,4430
GBP	pund sterling	0,88690
SEK	svensk krona	10,2438
CHF	schweizisk franc	1,5162
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	8,6390
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,351
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	272,02
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,7023
PLN	polsk zloty	4,1635
RON	rumänsk leu	4,2678
TRY	turkisk lira	2,1781
AUD	australisk dollar	1,7014
CAD	kanadensisk dollar	1,5869
HKD	Hongkongdollar	11,3235
NZD	nyzeeländsk dollar	2,0883
SGD	singaporiansk dollar	2,0796
KRW	sydkoreansk won	1 780,25
ZAR	sydafrikansk rand	10,8246
CNY	kinesisk yuan renminbi	9,9777
HRK	kroatisk kuna	7,3252
IDR	indonesisk rupiah	14 502,11
MYR	malaysisk ringgit	5,1175
PHP	filippinsk peso	70,622
RUB	rysk rubel	45,0950
THB	thailändsk baht	49,524
BRL	brasiliansk real	2,6464
MXN	mexikansk peso	19,4908
INR	indisk rupie	71,0680

	V Yttranden
	ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN
	Kommissionen
2009/C 223/08	Utbildning i EG:s konkurrensrätt för nationella domare och rättsligt samarbete mellan nationella domare	14

	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Kommissionen
2009/C 223/09	Statligt stöd – Frankrike – Statligt stöd C 4/09 (f.d. N 679/97) – Förändrad stödordning för radioutsändningar – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter ( 1 )	15

	ANDRA AKTER
	Kommissionen
2009/C 223/10	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	20

2009/C 223/11	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	23

2009/C 223/12	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	26