19.8.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/1

1.

Den 7 juli 2009 granskade rådet Sloveniens uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2008–2011.

2.

Sloveniens stabila ekonomiska tillväxt de senaste åren, som i genomsnitt varit 5 % under 2004–2008, har präglats av starka resultat vad gäller export och investeringar. På grund av den höga graden av öppenhet har ekonomin drabbats hårt av den globala krisen. Aktiviteten minskade markant under 2008, med en skarp nedgång under sista kvartalet. Samtidigt uppvisade ekonomin en ökning av enhetsarbetskostnaderna. Den privata konsumtionen stimulerades visserligen av den starka ökningen av sysselsättning och löner, men hölls tillbaka av hög inflation och minskat konsumentförtroende. För att använda det finanspolitiska manöverutrymme som erbjöds genom de måttliga underskotts- och skuldnivåerna vid krisens början, har myndigheterna antagit åtgärder för att stödja ekonomin, som syftar till att stabilisera finanssystemet, bevara arbetstillfällen och förbättra tillväxtpotentialen, samtidigt som företagen gynnas av skattelättnader som beslutades före krisen. Mot bakgrund av att de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet måste förbättras har konsolideringsåtgärder vidtagits och beslut fattats om ytterligare besparingar efter det att programmet lades fram (i den tilläggsbudget som antogs av regeringen den 17 juni) för att hejda den snabba ökningen av underskottet i de offentliga finanserna, från under 1 % av BNP 2008 till över 5 % av BNP 2009 (omkring hälften av försämringen speglar de automatiska stabilisatorernas effekter). Avskaffandet av finanspolitisk stimulans och återgången till budgetkonsolidering är en viktig utmaning framöver, tillsammans med behovet av att förbättra den långsiktiga hållbarheten genom en reform av pensionssystemet. Med tanke på löne- och produktivitetsutvecklingen under den senaste tiden: en annan utmaning är att förbättra konkurrenskraften genom en väl avvägd lönepolitik och insatser inom området forskning och innovation som bör bidra till att öka tillverkningssektorns teknikintensitet.

3.

Enligt programmets bakomliggande makroekonomiska scenario beräknas Sloveniens reala BNP, efter att ha ökat med 3,5 % under 2008, minska med 4 % 2009 innan den återhämtar sig till positiv och ökande tillväxt under resten av programperioden. Utifrån tillgängliga uppgifter (2), i synnerhet de uppgifter för första kvartalet 2009 om real BNP som lades fram efter det att programmet lämnades in, förefaller detta scenario bygga på optimistiska tillväxtantaganden. Den ekonomiska tillväxten 2009 kan bli lägre än vad som anges i programmet och återhämtningen kan bli mer dämpad 2010. Mot bakgrund av detta kan också arbetslösheten komma att öka något snabbare än vad som förutsågs i det uppdaterade programmet. Programmets inflationsberäkningar, som går ut på att inflationen dämpas betydligt från sin topp 2008, tycks realistiska. Uppdateringen räknar med en mer uttalad minskning av det externa underskottet än vad kommissionen gör för 2009 (från 5,6 % av BNP 2008) mot bakgrund av en betydande nedåtjustering av löneökningarna i den privata sektorn.

4.

Enligt rapporten om de offentliga finanserna våren 2009 beräknas underskottet i de offentliga finanserna för 2008 till 0,9 % av BNP, i linje med det mål som fastställs i den tidigare uppdateringen av stabilitetsprogrammet, men mot en lägre BNP-ökning än väntat (ett utfall på 3,5 % mot 4,6 % som planerat). Budgetgenomförandet präglades av utgiftsöverskridanden. Dessa har förhindrat det överträffande av målet för 2008 som skulle ha varit möjligt med hänsyn till i) att utfallet för 2007 var mer än en procentenhet av BNP bättre än vad som förutsetts i det föregående programmet och ii) en starkare intäktsökning 2008 än budgeterat. Intäkterna ökade med 7,1 % i stället för med 6,4 % som planerat, med positiv utveckling när det gäller inkomstskatten för privatpersoner, sociala avgifter och andra intäkter än skatteintäkter. Utgifterna ökade med 10,7 % i stället för 7,4 %, med överskridanden när det gäller offentliga investeringar, sociala transfereringar och ersättning till arbetstagare.

5.

Enligt det uppdaterade programmet väntas underskottet i de offentliga finanserna öka avsevärt under 2009, till 5,1 % av BNP, vilket speglar effekterna av de automatiska stabilisatorerna och olika diskretionära åtgärder samt den starka dynamiken av sociala transfereringar (i synnerhet från indexeringssystem) och ersättning till arbetstagare (på grund av överenskommelsen om att åtgärda löneskillnader). Enligt programmet skulle de åtgärder för att stödja ekonomin som fastställs i regeringens stimulanspaket samt expansiva åtgärder som vidtagits före krisen (huvudsakligen skattelättnader för företag) tillsammans uppgå till nästan 2 % av BNP. Samtidigt har konsolideringsåtgärder antagits i form av höjda punktskatter och en minskning av utgifterna för offentliga lönekostnader, insatsförbrukning och investeringar. Detta aviserades i stabilitetsprogrammet och bekräftades sedan endast delvis i den kompletterande budgeten. Programmet förutser att det strukturella underskottet, dvs. det konjunkturrensade underskottet exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, kommer att öka med 1¼ procentenheter av BNP (beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden), vilket visar på en expansiv finanspolitisk inriktning.

6.

Programmets strategi på medellång sikt är att minska underskottet i de offentliga finanserna genom korrigeringar i början av programperioden, från strax över 5 % av BNP 2009 till 3,4 % av BNP 2011. Det primära underskottet skulle förbättras en aning snabbare med tanke att räntekostnaderna väntas öka. Programmet bekräftar att målet på medellång sikt när det gäller Sloveniens offentliga finanser är ett strukturellt underskott på 1 % av BNP, men även om framsteg mot detta mål väntas från och med 2010 beräknas det inte uppnås under programperioden. Till följd av strävan att ”upphäva den finanspolitiska stimulansen till 2011”, faller den planerade konsolideringen huvudsakligen på utgiftssidan, beroende på att bidragen minskat med 1 procentenhet av BNP mellan 2009 och 2011. Lönebidragssystemet bör fasas ut under 2010 och de återstående stimulansåtgärderna på utgiftssidan under 2011. Den beräknade ökningen av räntekostnaderna med ¼ procentenheter av BNP under programperioden uppvägs i stor utsträckning att ersättningarna till anställda minskat som andel av BNP. Man planerar att frysa anslaget till sociala transfereringar till slutet av 2010 (på den nivå som uppnåddes första halvåret 2009).

Intäkterna beräknas öka med cirka ½ % av BNP 2010. Den offentliga bruttoskulden, som uppskattas till 22,8 % av BNP 2008, beräknas öka med 13,5 procentenheter under programperioden. Mer än halva ökningen av skuldkvoten beror på den betydande ökningen av det primära underskottet, men snöbollseffekten och betydande stock-/flödesjusteringar 2009 som beror på kapitaltillskott och likviditetsåtgärder för att stödja den finansiella sektorn bidrar också.

7.

De offentliga finanserna är förknippade med nedåtrisker under hela programperioden. För det första kan den ekonomiska tillväxten bli lägre än enligt programmet. För det andra är det möjligt att de utgiftsminskningar avseende insatsförbrukning och investeringar som aviseras i stabilitetsprogrammet för 2009 inte förverkligas helt, såsom anges i den kompletterande budget som antogs efter att programmet lämnats in. Det finns också risker för utgiftsöverskridanden: Exempelvis måste man fortfarande förhandla fram den planerade begränsningen av löneökningarna med arbetsmarknadens parter. Det kan också bli svårt att säkerställa det planerade upphävandet av stimulansåtgärderna på utgiftssidan, som huvudsakligen består av bidrag. För det tredje kan, utöver effekterna av eventuell lägre ekonomisk tillväxt, intäktsbortfall uppstå från och med 2010, särskilt i fråga om indirekta skatter. Slutligen utgör de betydande statliga garantier som tillhandahålls som ett led i åtgärderna för att stödja den finansiella sektorn en ytterligare risk i förhållande till budgetmålen (utgifterna ökar om och när garantierna tas i anspråk). De negativa riskerna för budgetmålen som förvärras av osäkerheten om stock-/flödesjusteringarna innebär att skuldkvoten kan komma att öka snabbare än enligt programmet.

8.

I Slovenien har befolkningens åldrande långsiktigt klart större effekter på de offentliga finanserna än EU-genomsnittet, framför allt på grund av den beräknade relativt stora ökningen av pensionsutgifternas andel av BNP under de närmaste årtiondena. Situationen för de offentliga finanserna 2008 enligt programmet, som är sämre än utgångsläget i det föregående programmet, förvärrar de finanspolitiska effekter som den demografiska utvecklingen har på hållbarhetsgapet. Att minska det höga primära underskottet på medellång sikt i enlighet med programmet, och genomföra ytterligare en pensionsreform för att begränsa den betydande ökningen av de åldersrelaterade utgifterna, i synnerhet genom att uppmuntra ett förlängt arbetsliv, skulle bidra till att minska de höga riskerna för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

9.

Sloveniens finanspolitiska ramverk skulle kunna förbättras, i synnerhet när det gäller utgiftskontroll med tanke på att konsolideringsstrategin bygger på utgiftsbegränsningar. Samtidigt skulle de offentliga utgifternas effektivitet och ändamålsenlighet kunna förbättras, t.ex. inom hälso- och sjukvårdssektorn, så att det kan säkerställa att utgiftsbegränsningarna inte hotar tjänsternas kvalitet. För att uppnå detta mål planerar regeringen att införa resultatbaserad budgetering från och med nästa budgetcykel (2010–2011), men programmet innehåller inga detaljer om hur detta ska göras i praktiken.

10.

Slovenien har vidtagit flera åtgärder för att upprätthålla stabiliteten i finanssektorn. Hösten 2008 infördes en obegränsad statlig insättningsgaranti för privatpersoner. Regeringen har dessutom rätt att tillämpa följande typer av åtgärder: i) Lån till och kapitalinvesteringar i kreditinstitutioner, (åter-)försäkringsbolag och pensionsföretag. ii) Statliga garantier till kreditinstitutioner för refinansieringstransaktioner. iii) Inköp av fordringar från kreditinstitutioner. Enligt planeringen ska dessa åtgärder fasas ut till slutet av 2010. Taket för den totala volymen statliga garantier har fastställts till 12 miljarder EUR (33 % av BNP). En andra uppsättning åtgärder, som antogs i början av 2009, består av ett statligt garantisystem för banklån till företag och kapitaltillskott till den slovenska export- och utvecklingsbanken och företagarfonden (som tillsammans uppgår till 0,6 % av BNP). Slutligen har staten gjort tillfälliga insättningar i bank av intäkterna från några obligationsemissioner på senare tid.

11.

Slovenien har också antagit två stimulanspaket för 2008, i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa som godkändes av Europeiska rådet i december. Tillsammans med skattelättnader för företag som beslutades före krisen skulle stimulansåtgärderna uppgå till nästan 2 % av BNP och delvis finansieras genom de redan antagna och aviserade konsolideringsåtgärderna. På grundval av tilläggsbudgeten uppgår nettoeffekten till cirka ¾ % av BNP. Åtgärderna tycks vara en lämplig reaktion på konjunkturnedgången med tanke på att det finanspolitiska manöverutrymme som erbjuds genom det måttliga underskottet och de måttliga skuldnivåerna vid krisens början begränsas av de långsiktiga hållbarhetsutmaningarna.

Stimulansåtgärderna kan anses komma i rätt tid och vara målinriktade eftersom de inriktas på att motverka försämringen på arbetsmarknaden och på att förbättra tillväxtpotentialen och konkurrenskraften genom att främja investering i ny teknik och FoU. En tredje uppsättning åtgärder, som omfördelar delar av medlen från de tidigare två paketen mot bakgrund av det låga utnyttjandet av lönebidragssystemet, antogs av regeringen efter det att programmet lagts fram. Det omfattar ytterligare stöd till arbetsmarknaden och transferering av en klumpsumma till mindre gynnade personer. De utgiftsrelaterade stimulansåtgärderna (huvudsakligen bidrag) är avsedda att vara tillfälliga och ska gälla under ett eller två år, men de återstående åtgärderna, inbegripet den skattelättnad som beslutades tidigare, ska vara permanenta. Pågående infrastrukturinvesteringar bidra ytterligare till återhämtningen. De åtgärder som antagits av myndigheterna är kopplade till reformagendan på medellång sikt och de landspecifika rekommendationer som kommissionen föreslog den 28 januari 2009 inom ramen för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och som godkändes vid Europeiska rådets vårmöte den 19 mars.

12.

Efter den starka ökningen 2009 beräknas underskottet minska gradvis, särskilt under 2010. Med beaktande av riskerna i förhållande till budgetmålen kommer man inte att kunna få ner underskottet till under referensvärdet på 3 % av BNP före programperiodens utgång (2011). Underskottet kommer förmodligen att öka betydligt 2009, eventuellt mer än programmålet. Programmets finanspolitiska inriktning för 2010 och 2011 skulle inte säkerställa den strukturförbättring som krävs med tanke på den långsiktiga hållbarhetsutmaningen, om inte pensionsreformen drivs vidare och ovannämnda risker i förhållande till budgetmålen åtgärdas, t.ex. genom att man på lämpligt sätt upphäver stimulansen när återhämtningen börjar verka, genomför ytterligare konsolideringsåtgärder och säkrar en strikt kontroll av utgifterna. Dessutom skulle den planerade justeringen 2011 kunna påskyndas mot bakgrund av att den ekonomiska tillväxten beräknas bli starkare.

13.

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (3).

i)

genomföra stimulansåtgärderna 2009 i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa och inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten,

ii)

under 2010 börja vända den finanspolitiska stimulansen, såsom planeras i programmet, och genomföra en betydande konsolidering därefter via konkreta åtgärder; därvid bör de statliga utgifterna kontrolleras strikt, bl.a. via genomförande av planerade förbättringar i budgetramen,

iii)

med hänsyn till den beräknade ökningen av de åldersrelaterade utgifterna, förbättra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet, i synnerhet genom fortsatta reformer av pensionssystemet och genom att uppmuntra ett förlängt arbetsliv.

19.8.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/6

19.8.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/8

Food Safety and Inspection Service (FSIS) of the United States Department of Agriculture (USDA)

Washington D.C., 20250

UNITED STATES OF AMERICA

19.8.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/9

1.

Vid sina möten den 20 mars 2009 och den 18–19 juni 2009 bekräftade Europeiska rådet sin vilja att vidta åtgärder för att återupprätta förtroendet för finansmarknaderna och få dessa att fungera väl, vilket är en nödvändig förutsättning för en återhämtning från den rådande finansiella och ekonomiska krisen. Eftersom det rör sig om en systemkris och finanssektorn är en sammanlänkad sektor har det vidtagits ett antal åtgärder på gemenskapsnivå för att återupprätta förtroendet för det finansiella systemet, värna den inre marknaden och garantera långivningen i ekonomin (1).

2.

Dessa initiativ behöver kompletteras med åtgärder som riktar sig till enskilda finansinstitut för att göra det möjligt för dessa att hantera den rådande krisen och återställa en långsiktig icke-statsstödd lönsamhet, så att deras utlåningsverksamhet kan vila på en sundare grund. Kommissionen handlägger redan ett antal ärenden om statligt stöd som är resultatet av ingripanden från medlemsstaternas sida för att undvika likviditets-, solvens- och utlåningsproblem. Kommissionen har genom tre meddelanden givit vägledning om utformningen och genomförandet av statligt stöd till banker (2). I dessa meddelanden fastslås det att krisen är tillräckligt allvarlig för att det ska vara berättigat att bevilja stöd, som kan anses som förenligt med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 87.3 b i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Meddelandena utgör även en enhetlig ram för medlemsstaterna när det gäller statliga garantier, rekapitalisering och övertagande av värdeminskade tillgångar. Det viktigaste syftet med dessa regler är att säkerställa att undsättningsåtgärder verkligen leder till finansiell stabilitet och bibehållna kreditflöden, samtidigt som man upprätthåller lika konkurrensvillkor mellan banker (3), både mellan banker i olika medlemsstater och mellan banker som får statligt stöd och sådana som inte får stöd, undviker skadlig subventionskapplöpning, förhindrar ett överdrivet risktagande och säkrar konkurrenskraften och effektiviteten för europeiska banker, både på gemenskapsmarknaden och på internationella marknader.

3.

Bestämmelserna om statligt stöd utgör ett verktyg för att skapa konsekvens i de åtgärder som vidtas av de medlemsstater som beslutar sig för att agera. Ansvaret för beslut om att använda offentliga medel för att till exempel skydda banker i fall av värdeminskade tillgångar vilar dock fortfarande på medlemsstaterna. I vissa fall klarar finansinstituten av att hantera den rådande krisen utan några större anpassningar eller något ytterligare stöd. I andra fall kan det bli nödvändigt med statligt stöd i form av garantier, rekapitalisering eller övertagande av värdeminskade tillgångar.

4.

När ett finansinstitut har fått statligt stöd bör den berörda medlemsstaten ge in en lönsamhetsplan eller en mer genomgripande omstruktureringsplan, i syfte att bekräfta eller återställa en långsiktig icke-statsstödd lönsamhet för enskilda banker. Det har redan fastställts kriterier för att klargöra under vilka omständigheter det kan bli nödvändigt med en mer omfattande omstrukturering av en bank och krävas åtgärder för att motverka snedvridningar av konkurrensen till följd av stödet (4). Detta meddelande har ingen inverkan på dessa kriterier. Det utgör ett komplement till dem som har till syfte att öka förutsägbarheten och skapa en enhetlig strategi genom att förklara hur kommissionen kommer att bedöma förenligheten av omstruktureringsstöd (5) som medlemsstaterna beviljar finansinstitut under den aktuella systemkrisen, i enlighet med artikel 87.3 b i fördraget.

5.

I bankmeddelandet, rekapitaliseringsmeddelandet och meddelandet om värdeminskade tillgångar erinras om de grundläggande principer som anges i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (6). Dessa principer innebär först och främst att omstruktureringsstöd bör leda till att återställa det berörda företagets långsiktiga, icke-statstödda, lönsamhet. De innebär även att omstruktureringsstöd, så långt som möjligt, ska kombineras med en lämplig ansvarsfördelning och åtgärder för att minimera snedvridningar av konkurrensen, vilka på lång sikt skulle leda till att försvaga den relevanta marknadens struktur och funktion.

6.

Den inre marknadens integritet och utvecklingen av banker i gemenskapen måste vara av avgörande betydelse vid tillämpningen av dessa principer. Fragmentering och uppdelning av marknaden bör undvikas. De europeiska bankerna bör ha en stark position globalt sett när den aktuella krisen väl är över tack vare den inre finansmarknaden. Kommissionen bekräftar även att det är nödvändigt att man förutser och hanterar förändringar på ett socialt ansvarsfullt sätt samt understryker att nationell lagstiftning för införlivande av gemenskapsdirektiv om information till och samråd med arbetstagarna måste efterlevas (7).

7.

I detta meddelande redogörs för hur kommissionen kommer att undersöka omstruktureringsstöd till banker under den rådande krisen, med beaktande av behovet av att anpassa bästa praxis till krisens särskilda natur och globala omfattning, till banksektorns betydelse för ekonomin i dess helhet och till de systemeffekter som kan uppstå till följd av att ett antal banker måste omstruktureras på samma gång.

8.

Avsnitt 2 är tillämpligt i de fall medlemsstaten är skyldig att anmäla en omstruktureringsplan (9). De principer som ligger till grund för avsnitt 2 gäller analogt för fall där medlemsstaten inte har någon formell skyldighet att anmäla en omstruktureringsplan men ändå måste kunna påvisa att den stödmottagande banken är lönsam (10). I det sistnämnda fallet, med undantag för fall där det råder tvivel, kommer kommissionen normalt sett att begära mindre detaljerad information (11). I fall där det råder tvivel kommer kommissionen främst att söka bevis för att en lämplig stresstestning ägt rum i enlighet med punkt 13 och för att behörig nationell myndighet validerat resultaten av stresstestningen. Avsnitten 3, 4 och 5 är endast tillämpliga på fall där medlemsstaten är skyldig att anmäla en omstruktureringsplan. Avsnitt 6 behandlar detta meddelandes tidsmässiga tillämpningsområde och gäller både medlemsstater som är skyldiga att anmäla en omstruktureringsplan och medlemsstater som endast behöver påvisa att stödmottagarna är lönsamma.

9.

De omstruktureringsplaner som medlemsstaterna är skyldiga att lägga fram enligt tidigare vägledning eller beslut från kommissionen (12) bör vara omfattande, detaljerade och bygga på enhetliga principer. De bör visa hur bankerna kommer att gå till väga för att så snabbt som möjligt återställa en långsiktig, icke-statsstödd, lönsamhet (13). Anmälan av en omstruktureringsplan bör innehålla en jämförelse med andra alternativ, inbegripet uppstyckning eller uppgående i en annan bank, för att göra det möjligt för kommissionen att bedöma (14) om det finns andra mer marknadsorienterade, billigare eller mindre snedvridande lösningar som skulle uppfylla målet att bibehålla den finansiella stabiliteten. Om det inte går att återställa lönsamheten för en bank bör omstruktureringsplanen ange hur banken kan avvecklas under ordnade former.

10.

Omstruktureringsplanen bör identifiera orsakerna till bankens svårigheter och bankens egna brister samt förklara hur de föreslagna omstruktureringsåtgärderna kommer att lösa bankens underliggande problem.

11.

Omstruktureringsplanen bör innehålla uppgifter om stödmottagarens affärsmodell, inbegripet dess organisationsstruktur, finansiering (det bör påvisas att finansieringsstrukturen på kort och lång sikt är bärkraftig (15), ägarkontroll (det bör påvisas att intressekonflikter förebyggs och att nödvändiga ledningsändringar företas (16), riskhantering (inbegripet information om värdeminskade tillgångar och avsättningar enligt försiktighetsprincipen till förväntade nödlidande tillgångar), aktiv styrning av balansräkningen, generering av kassaflöde (som bör nå en tillräcklig nivå utan statligt stöd), ställda säkerheter och ansvarsförbindelser (de bör uppvisa hållbarhet och soliditet när banken har hög riskexponering (17), skuldsättningsgrad, aktuell och framtida kapitaltäckning i enlighet med tillämpliga tillsynsregler (baserat på försiktig värdering och tillräckliga avsättningar) och bonussystem (18) (redogörelse för hur detta främjar den långsiktiga lönsamheten).

12.

Lönsamheten för varje affärsverksamhet och resultatenhet bör analyseras och en fördelning göras. Återställandet av en banks lönsamhet bör huvudsakligen härröra från interna åtgärder. Det kan också bygga på externa faktorer, såsom pris- och efterfrågeförändringar, som företaget inte har något större inflytande över, under förutsättning att marknadsantagandena är allmänt erkända. Omstrukturering innebär att man måste överge verksamheter som skulle fortsätta att vara förlustbringande på medellång sikt av strukturella skäl.

13.

Långsiktig lönsamhet har uppnåtts när en bank kan täcka alla sina kostnader, inbegripet avskrivningar och finansiella kostnader, och uppvisa en rimlig avkastning på eget kapital, med beaktande av bankens riskprofil. En omstrukturerad bank bör vara i stånd att konkurrera på kapitalmarknaden av egen kraft, med iakttagande av relevanta rättsregler. Det förväntade resultatet av den planerade omstruktureringen måste redovisas både i form av ett basscenario och olika stresscenarier. Omstruktureringsplanen måste således ta hänsyn till bland annat nuläget och den framtida utvecklingen på finansmarknaden, både på grundval av ett basscenario och ett scenario med värsta tänkbara utfall. Stresstestning bör omfatta en rad scenarier, inbegripet en kombination av olika stresshändelser och en utdragen global konjunkturnedgång. De antaganden som ligger till grund för scenarierna bör jämföras med lämpliga sektorsövergripande riktmärken som anpassats för att ta hänsyn till de nya inslagen i den rådande krisen på finansmarknaderna. Planen bör omfatta åtgärder för att avhjälpa problem som framkommer vid stresstestningen. Stresstestningen bör så långt som möjligt grunda sig på gemensamma parametrar som överenskommits på gemenskapsnivå (såsom metoder som utarbetats av kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter), och vid behov anpassats till land- eller bankspecifika omständigheter.

14.

Under den rådande krisen har stater rekapitaliserat banker i första hand för att säkra den finansiella stabiliteten, vilket innebär att andra villkor gällt än de som skulle ha ställts av en privat investerare. Långsiktig lönsamhet förutsätter således att allt statligt stöd antingen återbetalas på sikt, såsom planerat vid tidpunkten för beviljandet, eller att ersättning erläggs på normala marknadsvillkor så att det garanteras att allt ytterligare statligt stöd upphör. Eftersom fördraget är neutralt med avseende på egendomsordningen är bestämmelserna om statligt stöd tillämpliga såväl på privatägda som på statsägda banker.

15.

Även om omstruktureringsperioden bör vara så kort som möjligt så att lönsamheten snabbt kan återställas, kommer kommissionen att ta hänsyn till omständigheterna i denna kris och kan därför komma att tillåta en längre genomförandetid för vissa strukturåtgärder än vad som vanligtvis är fallet, främst i syfte att undvika att marknaden sätts under tryck till följd av akuta utförsäljningar (19). Omstruktureringen bör dock genomföras så snabbt som möjligt och den bör inte pågå längre än fem år (20) för att den ska vara effektiv och möjliggöra ett trovärdigt återställande av lönsamheten för den omstrukturerade banken.

16.

Om det under omstruktureringsperioden skulle bli nödvändigt med ytterligare statligt stöd utöver det som angivits i den anmälda omstruktureringsplanen för att återställa lönsamheten, ska det göras en individuell förhandsanmälan och stödet i fråga kommer att beaktas i kommissionens slutliga beslut.

17.

Försäljning av en nödlidande bank till ett annat finansinstitut kan bidra till att återställa den långsiktiga lönsamheten, om köparen är lönsam och klarar av att överta den nödlidande banken, och till att återupprätta förtroendet på marknaden. En sådan försäljning kan även bidra till att konsolidera finanssektorn. För detta ändamål bör köparen visa att den integrerade enheten kommer att vara lönsam. Vid en försäljning måste man även iaktta kraven avseende lönsamhet, eget bidrag och begränsning av snedvridningar av konkurrensen.

18.

Det bör generellt säkerställas att försäljningsprocessen är öppen, objektiv, ovillkorad, icke-diskriminerande och konkurrensutsatt, i syfte att ge alla potentiella köpare lika möjligheter (21).

19.

Utan att det påverkar det system för kontroll av företagskoncentrationer som kan vara tillämpligt, och med hänsyn till att försäljningen av en nödlidande bank till en konkurrent både kan bidra till att återställa den långsiktiga lönsamheten och till en ytterligare konsolidering inom finanssektorn, bör sådan försäljning inte vara tillåten om den vid första påseendet leder till att en effektiv konkurrens påtagligt hämmas, såvida inte stödet åtföljs av lämpliga åtgärder för att avhjälpa snedvridningar av konkurrensen.

20.

Försäljningen av en bank kan även omfatta statligt stöd till köparen och/eller den enhet som säljs (22). Om försäljningen sker i form av ett öppet, ovillkorat och konkurrensutsatt anbudsförfarande och tillgångarna säljs till den som lämnar det högsta budet anses försäljningspriset utgöra marknadspriset och förekomsten av statligt stöd till köparen kan uteslutas (23). Ett negativt försäljningspris (eller ett ekonomiskt bidrag för att kompensera för ett negativt pris) kan undantagsvis godtas som ett fall där det inte förekommer statligt stöd, om en likvidation skulle ha inneburit högre kostnader för säljaren (24). Vid beräkning av likvidationskostnaderna i ett sådant fall kommer kommissionen endast att beakta förpliktelser som skulle ha ingåtts av en investerare som agerar enligt marknadsekonomiska principer (25). Detta utesluter förpliktelser som härrör från statligt stöd (26).

21.

En avveckling under ordnade former eller en utauktionering av en konkursdrabbad bank bör alltid övervägas när det inte är troligt att en bank kan återställa sin långsiktiga lönsamhet. Regeringarna bör uppmuntra att icke-lönsamma aktörer avvecklas, och samtidigt tillåta att avvecklingsprocessen sker inom en lämplig tidsram som bevarar den finansiella stabiliteten. I bankmeddelandet fastställs förfarandet för sådan avveckling under ordnade former (27). Förvärv av ”goda” tillgångar och skulder från en bank i svårigheter kan också vara ett alternativ för en sund bank, eftersom detta kan vara ett kostnadseffektivt sätt att utöka inlåningen och knyta goda kontakter med tillförlitliga låntagare. Inrättandet av en självständig ”god” bank utifrån en kombination av en befintlig banks ”goda” tillgångar och skulder kan också vara ett godtagbart sätt att återställa lönsamheten, under förutsättning att den nyskapade enheten inte är i position att otillbörligen snedvrida konkurrensen.

22.

För att begränsa snedvridningar av konkurrensen och hindra ett överdrivet risktagande bör stöd begränsas till vad som är absolut nödvändigt och stödmottagaren bör lämna ett eget bidrag till omstruktureringskostnaderna. Banken och dess kapitalägare bör i största möjliga utsträckning bidra med egna medel till omstruktureringen. Detta är nödvändigt för att säkra att undsatta banker tar ett rimligt ansvar för konsekvenserna av sitt tidigare beteende och för att skapa lämpliga incitament för deras framtida beteende.

23.

Omstruktureringsstöd bör begränsas till att täcka de kostnader som är nödvändiga för att återställa lönsamheten. Detta innebär att ett företag inte bör få offentliga medel som skulle kunna användas till att finansiera marknadssnedvridande verksamheter som inte har anknytning till omstruktureringen. Till exempel bör förvärv av aktier i andra företag eller nya investeringar inte finansieras genom statligt stöd, såvida detta inte är av avgörande betydelse för att återställa företagets lönsamhet (28).

24.

För att begränsa stödbeloppet till vad som är absolut nödvändigt bör bankerna i första hand använda sina egna medel för att finansiera omstruktureringen. Detta kan till exempel innebära försäljning av tillgångar. Statligt stöd bör beviljas på villkor som innebär en lämplig ansvarsfördelning av kostnaderna (29). Detta betyder att kostnaderna i samband med omstruktureringen inte bara bärs av staten utan även av dem som investerat i banken genom att de täcker förluster med tillgängligt kapital och betalar en rimlig ersättning för det statliga ingripandet (30). Kommissionen anser emellertid att det inte är lämpligt att fastställa trösklar för ansvarsfördelningen på förhand i samband med den rådande systemkrisen, med hänsyn till målet att underlätta tillgången till privat kapital och en återgång till normala marknadsförhållanden.

25.

Varje avvikelse från en lämplig på förhand fastställd ansvarsfördelning som undantagsvis kan ha beviljats under undsättningsfasen för att skapa finansiell stabilitet, måste kompenseras genom ytterligare bidrag i ett senare skede av omstruktureringen, till exempel i form av klausuler om återbetalning (claw-back clause) eller genom en mer omfattande omstrukturering som åtföljs av ytterligare åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen (31).

26.

Banker bör kunna ge ersättning för kapital, även i form av utdelning och kuponger på utestående efterställda skulder, med vinstmedel från sin verksamhet. Bankerna bör dock inte använda statligt stöd till ersättning för egna medel (eget kapital och efterställda skulder) om denna verksamhet inte ger tillräcklig avkastning. I samband med en omstrukturering är därför skönmässig uppvägning av förluster (till exempel genom upplösning av reserver eller minskning av det egna kapitalet) från den stödmottagande bankens sida för att kunna klara av att betala utdelning och kuponger för utestående efterställda skulder i princip inte förenlig med målet om ansvarsfördelning (32). Som motvikt till detta kan man behöva garantera bankens refinansieringsförmåga och utträdesincitamenten (33). I syfte att främja den stödmottagande bankens refinansiering kan kommissionen ställa sig positiv till kupongbetalningar för nyemitterade hybridinstrument med förmånsrättsordning före befintliga efterställda skulder. Under alla omständigheter bör banker normalt sett inte tillåtas köpa sina egna aktier under omstruktureringsfasen.

27.

Det bör vara möjligt att bevilja ytterligare stöd under omstruktureringsperioden om detta är berättigat för att säkra den finansiella stabiliteten. Allt ytterligare stöd bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att säkra lönsamheten.

28.

Även om statligt stöd kan skapa finansiell stabilitet vid en systemkris, och ge positiva spridningseffekter, kan det samtidigt på olika sätt ge upphov till snedvridningar av konkurrensen. I de fall banker konkurrerar med varandra på grundval av kvaliteten på sina produkter och tjänster kommer de som tar alltför stora risker eller har en affärsmodell som inte är hållbar till slut att förlora marknadsandelar och, eventuellt, försvinna från marknaden, medan effektivare konkurrenter kommer att kunna expandera eller gå in på de berörda marknaderna. Statligt stöd förlänger befintliga snedvridningar av konkurrensen som är följden av ett alltför högt risktagande och ohållbara affärsmodeller, eftersom det innebär ett konstlat stöd till stödmottagarnas marknadsstyrka. På så sätt kan stödet uppmuntra stödmottagarna till ett överdrivet risktagande samtidigt som de som inte får stöd får mindre incitament att konkurrera, investera och ägna sig åt innovation. Statligt stöd kan slutligen undergräva den inre marknaden genom att flytta en otillbörligt stor del av bördan av strukturanpassningen och de därmed sammanhängande sociala och ekonomiska problemen till andra medlemsstater och samtidigt skapa hinder för inträde på marknaden och undergräva incitamenten till gränsöverskridande verksamhet.

29.

Även om stöd som ges till finanssektorn i samband med en systemkris alltid har som övergripande mål att skapa finansiell stabilitet, får detta skydd på kort sikt av finanssystemet inte på lång sikt leda till en negativ inverkan på de lika konkurrensvillkoren eller till mindre konkurrensutsatta marknader. I detta sammanhang spelar åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen till följd av statligt stöd en viktig roll, bland annat av följande skäl. För det första har banker inom hela gemenskapen drabbats av krisen i mycket olika grad och det statliga undsättnings- och omstruktureringsstöd som givits till de nödlidande bankerna kan skada i grunden sunda banker, vilket i sin tur kan inverka negativa på den finansiella stabiliteten. I ett läge med både finanskris, ekonomisk kris och budgetkris blir skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller förmågan att ge statligt stöd ännu mer uttalade, vilket inverkar negativt på konkurrensvillkoren på den inre marknaden. För det andra är de nationella ingripanden som görs i samband med den rådande krisen till sin natur sådana att de nationella marknaderna hamnar i fokus och detta kan leda till att man förskansar sig bakom sina nationella gränser och till en fragmentering av den inre marknaden. Stödmottagarnas marknadsnärvaro måste bedömas med hänsyn tagen till att det behövs en effektiv konkurrens och att stödet inte får ge marknadsstyrka eller leda till hinder för inträde på marknaden eller avskräcka från gränsöverskridande verksamhet till skada för europeiska företag och konsumenter. För det tredje gör omfattningen av de statliga ingripandena för att säkra den finansiella stabiliteten i samband med den aktuella krisen, och de begränsade möjligheterna till en normal ansvarsfördelning, att man oundvikligen kommer att få fler fall av överdrivet risktagande. Detta är ett beteende som måste korrigeras så att man undviker att på nytt få en situation med skeva incitament och en extrem riskbenägenhet och i stället banar väg för en snabb återgång till en situation med normala marknadsvillkor där det inte förekommer något statligt stöd.

30.

Åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen bör vara särskilt anpassade för att ta itu med de snedvridningar som identifierats på de marknader där den stödmottagande banken är verksam efter återgången till lönsamhet efter omstruktureringen, samtidigt som de bör följa en gemensam strategi och gemensamma principer. Kommissionen grundar sin bedömning av behovet av sådana åtgärder på storleken, omfattningen och räckvidden på den verksamhet som den berörda banken skulle ha efter genomförandet av en trovärdig omstruktureringsplan i enlighet med vad som anges i avsnitt 2. Beroende på vilken typ av konkurrenssnedvridning det rör sig om kan åtgärder inriktade på skulder och/eller på tillgångar användas för att avhjälpa den (34). Valet av typ och form av sådana åtgärder kommer att vara beroende av två kriterier: för det första stödbeloppets storlek och de villkor och omständigheter på grundval av vilka stödet beviljats och för det andra särdragen på den eller de marknader där den stödmottaganden banken kommer att bedriva sin verksamhet.

31.

Vad gäller det första kriteriet kommer åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen att variera betydligt beroende på stödbeloppets storlek, graden av ansvarsfördelning och prissättningsnivån. I detta sammanhang kommer storleken på det statliga stödet att mätas både i absoluta tal (mottaget kapital, stödinslaget i garantier och vid övertagandet av värdeminskade tillgångar) och i förhållande till bankens riskvägda tillgångar. Kommissionen kommer att beakta det totala stödbelopp som beviljats mottagaren, inbegripet allt slags undsättningsstöd. På motsvarande sätt kommer kommissionen att beakta storleken på stödmottagarens eget bidrag och ansvarsfördelningen under omstruktureringsperioden. Allmänt sett gäller att när ansvarsfördelningen är mer omfattande och det egna bidraget högre förekommer färre negativa konsekvenser till följd av ett överdrivet risktagande. Följaktligen finns det inte ett lika stort behov av ytterligare åtgärder (35).

32.

Vad gäller det andra kriteriet kommer kommissionen att undersöka de sannolika verkningarna av stödet på de marknader där den stödmottagande banken kommer att driva verksamhet efter omstruktureringen. Först kommer den att undersöka den berörda bankens storlek och relativa betydelse på sin eller sina marknader efter det att den återställt sin lönsamhet. Om banken endast har en begränsad marknadsnärvaro efter omstruktureringen är det mindre sannolikt att det kommer att behövas ytterligare begränsningar i form av avyttringar eller beteendemässiga åtaganden. Åtgärdernas utformning kommer att anpassas till marknadernas kännetecken (36) i syfte att bevara en effektiv konkurrens. På andra områden kan avyttringar få negativa verkningar och är kanske inte heller nödvändiga för att man ska uppnå önskat resultat och i dessa fall kan begränsningar av organisk tillväxt vara att föredra framför avyttringar. I vissa andra fall, särskilt om det rör sig om nationella marknader med höga inträdeshinder, kan det vara nödvändigt med avyttringar för att göra det möjligt för konkurrenter att gå in eller expandera på berörda marknader. Åtgärder som begränsar snedvridningar av konkurrensen bör inte inkräkta på bankens utsikter att återställa sin lönsamhet.

33.

Slutligen kommer kommissionen att beakta risken för att omstruktureringsåtgärder undergräver den inre marknaden och den kommer att ställa sig positiv till åtgärder som bidrar till att hålla nationella marknader öppna och konkurrensutsatta. När stöd som beviljas för att upprätthålla den finansiella stabiliteten och utlåningen till den reala ekonomin i den stödgivande medlemsstaten även är förenat med villkoret att den stödmottagande banken ska iaktta vissa utlåningsmål i andra medlemsstater än den stödgivande staten, kan detta anses utgöra en viktig ytterligare positiv effekt av stödet. Detta gäller särskilt om utlåningsmålen är betydande i förhållande till en trovärdig kontrafaktisk situation, när det finns en tillfredsställande övervakning av att dessa mål uppnås (till exempel genom ett samarbete mellan hemlandets och värdlandets tillsynsmyndigheter), om värdlandets banksystem domineras av banker som har sitt huvudkontor utomlands och om dessa utlåningsåtaganden samordnas på gemenskapsnivå (till exempel inom ramen för förhandlingar om likviditetsstöd).

34.

En lämplig ersättning för ett statligt ingripande är generellt ett av de bästa sätten att begränsa snedvridningar av konkurrensen, eftersom det begränsar storleken på stödbeloppet. Om man i syfte att bevara den finansiella stabiliteten fastställer ingångsersättningen till en nivå som betydligt understiger marknadspriset bör det säkerställas att villkoren för det ekonomiska stödet ses över i omstruktureringsplanen (37) så att de snedvridande effekterna av bidraget minskar.

35.

På grundval av en bedömning i enlighet med de kriterier som anges i detta avsnitt kan banker som fått statligt stöd bli tvungna att avyttra dotterbolag eller filialer, kundbaser eller affärsenheter eller att vidta någon annan liknande åtgärd (38), även på stödmottagarens inhemska marknad för privat- och företagskunder. För att sådana åtgärder ska leda till ökad konkurrens och bidra till den inre marknaden bör de främja marknadsinträde för konkurrenter och gränsöverskridande verksamhet (39). I linje med kravet om återgång till lönsamhet kommer kommissionen att ställa sig positiv till sådana strukturåtgärder om de vidtas utan diskriminering mellan verksamheter i olika medlemsstater och därmed bidrar till bevarandet av en inre marknad för finansiella tjänster.

36.

Det kan dessutom fordras restriktioner avseende bankens expansion inom vissa affärsområden eller geografiska områden, till exempel i form av marknadsorienterade korrigerande åtgärder såsom särskilda kapitalkrav, i de fall direkta restriktioner avseende expansion och ett överdrivet risktagande skulle leda till minskad konkurrens på marknaden. Kommissionen kommer samtidigt att ta särskild hänsyn till behovet av att undvika en förskansning bakom de nationella gränserna och en fragmentering av den inre marknaden.

37.

När det på objektiva grunder förefaller vara svårt att hitta en köpare av dotterbolag eller annan verksamhet kommer kommissionen att förlänga genomförandetiden för de berörda åtgärderna, under förutsättning att det lämnas en bindande tidsplan för en nedskärning av verksamheten (inbegripet avskiljning av verksamhetsgrenar). Genomförandetiden för åtgärderna bör dock inte överstiga fem år.

38.

Vid bedömningen av vilken räckvidd strukturåtgärder för att avhjälpa snedvridningar av konkurrensen i ett visst fall bör ha, och med beaktande av principen om likabehandling, kommer kommissionen att ta hänsyn till åtgärder som vidtagits vid samma tidpunkt i ärenden som avser samma marknad eller marknadssegment.

39.

Statligt stöd får inte användas till skada för konkurrenter som inte åtnjuter liknande offentligt stöd (40).

40.

Om inte annat följer av punkt 41 bör banker inte använda statligt stöd för förvärv av konkurrerande verksamheter (41). Detta villkor bör gälla i minst tre år och får fortsätta att gälla fram till slutet av omstruktureringsperioden, beroende på stödets räckvidd, storlek och varaktighet.

41.

I undantagsfall, och efter anmälan, kan förvärv godkännas av kommissionen i de fall de ingår som ett led i en konsolideringsprocess som är nödvändig för att återställa den finansiella stabiliteten eller för att säkerställa en effektiv konkurrens. Förvärvet bör ske med iakttagande av principerna om lika möjlighet för alla potentiella förvärvare och bör leda till ett slutresultat som garanterar en effektiv konkurrens på de relevanta marknaderna.

42.

När det inte är lämpligt med ålägganden om avyttringar och/eller förbud mot förvärv kan kommissionen godkänna att den berörda medlemsstaten inför en återbetalningsmekanism (claw-back), till exempel i form av en avgift för stödmottagarna. Detta skulle göra det möjligt att återvinna en del av stödet från banken efter det att den har återställt sin lönsamhet.

43.

I de fall en bank som får statligt stöd måste uppfylla vissa villkor när det gäller utlåningen till den reala ekonomin måste bankens utlåning ske på marknadsmässiga villkor (42).

44.

Statligt stöd får inte användas för att erbjuda villkor (till exempel avseende räntesatser eller säkerhet) som konkurrenter som inte får statligt stöd inte har möjlighet att erbjuda. När det inte är lämpligt med begränsningar rörande stödmottagarens prissättning, till exempel då sådana begränsningar kan leda till en minskad effektiv konkurrens, bör medlemsstaterna föreslå andra, lämpligare korrigerande åtgärder för att säkerställa en effektiv konkurrens, såsom åtgärder som främjar marknadsinträde. På samma sätt får banker inte använda sig av statligt stöd som en konkurrensfördel när den marknadsför sina finansiella tjänster (43). Dessa begränsningar bör gälla under en period av mellan tre år och omstruktureringsperiodens hela varaktighet, beroende på stödets räckvidd, storlek och varaktighet. De skulle då även utgöra ett tydligt incitament att återbetala staten så snart som möjligt.

45.

Kommissionen kommer även att undersöka graden av marknadsöppning och sektorns förmåga att hantera bankkonkurser. I sin samlade bedömning kan kommissionen komma att överväga eventuella åtaganden från stödmottagarens eller den berörda medlemsstatens sida beträffande antagande av åtgärder (44) som skulle främja sundare och mer konkurrensutsatta marknader, till exempel åtgärder för att främja inträde och utträde. Sådana initiativ skulle under vissa omständigheter kunna åtföljas av andra struktur- eller beteendeåtgärder som normalt sett skulle krävas av stödmottagaren. Kommissionen kan komma att ställa sig positiv till medlemsstatens åtagande att införa mekanismer för att på ett tidigt stadium hantera bankers svårigheter, eftersom dessa åtgärder främjar en sund och konkurrensutsatt marknad.

46.

För att kunna kontrollera att omstruktureringsplanen genomförs på ett korrekt sätt kommer kommissionen att begära in detaljerade regelbundna rapporter. Den första rapporten måste normalt ges in till kommissionen senast sex månader efter det att omstruktureringsplanen har godkänts.

47.

Efter det att omstruktureringsplanen anmälts måste kommissionen bedöma om den sannolikt kommer att leda till att den långsiktiga lönsamheten återställs och till att snedvridningar av konkurrensen begränsas i tillräcklig utsträckning. Om kommissionen hyser allvarliga tvivel i fråga om huruvida omstruktureringsplanen är förenlig med relevanta krav måste den inleda ett formellt granskningsförfarande så att tredje parter ges tillfälle att lämna synpunkter på åtgärden, vilket garanterar ett öppet och sammanhängande tillvägagångssätt samtidigt som de sekretessbestämmelser som gäller vid förfaranden för statligt stöd iakttas (45).

48.

Kommissionen behöver emellertid inte inleda något formellt granskningsförfarande om omstruktureringsplanen är fullständig och de föreslagna åtgärderna är sådana att kommissionen inte hyser några ytterligare tvivel om deras förenlighet i den mening som avses i artikel 4.4. i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (46). Detta kan framförallt vara fallet när en medlemsstat har anmält ett stöd till kommissionen som åtföljs av en omstruktureringsplan som uppfyller samtliga villkor som anges i detta meddelande, i syfte att erhålla rättslig förutsebarhet när det gäller vilken uppföljning som är nödvändig. I sådana fall kan kommissionen anta ett slutligt beslut i vilket den anger att både undsättningsstödet och omstruktureringsstödet är förenliga med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 b i fördraget.

49.

Detta meddelande motiveras av den rådande, exceptionella finanskrisen och bör därför endast tillämpas under en begränsad tid. Kommissionen kommer att tillämpa detta meddelande för sin bedömning av omstruktureringsstöd som anmälts till kommissionen senast den 31 december 2010. När det gäller icke anmält stöd kommer kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (47) att tillämpas. Kommissionen kommer därför att tillämpa detta meddelande vid sin bedömning av förenligheten av icke anmält stöd som beviljats senast den 31 december 2010.

50.

Med hänsyn till att detta meddelande grundas på artikel 87.3 b i fördraget kan kommissionen se över dess innehåll och varaktighet beroende på utvecklingen av marknadsförhållandena, erfarenheterna från ärendehandläggningen och det övergripande intresset av att bevara den finansiella stabiliteten.

19.8.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/21

19.8.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/22

1.

Kommissionen mottog den 12 augusti 2009 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Dong Naturgas A/S kontrollerat av Dong Energy A/S (Dong, Danmark), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen förvärvar fullständig kontroll över företaget Kom-Strom AG (Kom-Strom, Tyskland) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301 eller 22967244) eller per post, med angivande av referens COMP/M.5604 – Dong/Kom-Strom, till

19.8.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/23

1.

Kommissionen mottog den 11 augusti 2009 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Panasonic Corporation (Panasonic, Japan) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen förvärvar fullständig kontroll över företaget Sanyo Electric Co., Ltd. (Sanyo, Japan) genom ett offentligt bud.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301 eller 22967244) eller per post, med angivande av referens COMP/M.5421 – Panasonic/Sanyo, till