24.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 70/1

(1)

Den 10 mars 2009 granskade rådet Italiens uppdaterade stabilitetsprogram för perioden 2008-2011.

(2)

Under flera år har långvariga strukturella svagheter förhindrat en tillfredsställande italiensk produktivitetstillväxt. Till detta kommer nu den världsomspännande konjunkturnedgången som drabbar den italienska ekonomin hårt, även om den privata sektorns låga skuldsättningsgrad och det finansiella systemets relativa soliditet hittills har gett visst skydd mot de direkta verkningarna av finanskrisen. En tydlig avmattning av den reala BNP-tillväxten hade redan inträtt i Italien under mitten av år 2007, långt innan krisen på de finansiella marknaderna hade förvärrats. Under andra halvåret 2008 utvecklades den till en recession under inflytande av svikande inhemsk efterfrågan och sjunkande export. De viktigaste uppgifterna på kort sikt är därför nu att återställa förtroendet hos företag och konsumenter, säkerställa tillgången till krediter, särskilt för små och medelstora företag och underlätta anpassningar på arbetsmarknaden i syfte att angripa den ökande arbetslösheten och skapa bättre förutsättningar för produktivitetstillväxt och kostnadskonkurrens. Med hänsyn till den stora offentliga skulden och de räntekostnader detta för med sig måste den italienska regeringen finna en välavvägd lösning på dessa uppgifter om inte de offentliga finanserna ska försämras avsevärt. Den finanspolitik som planeras för 2009 är i stort sett neutral. Inom ramen för denna antog regeringen i november 2008 ett återhämtningspaket som överensstämmer med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa och syftar till att stödja hushåll och företag med låga inkomster och öka takten i de offentliga investeringarna. Ytterligare åtgärder antogs i februari 2009 för att stödja efterfrågan på energieffektiva varaktiga varor. Den ekonomiska nedgången utsätter ändå de italienska offentliga finanserna för hårt tryck.

(3)

Enligt det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmet kommer reala BNP efter att ha fallit med 0,6 % under 2008 att försvagas ytterligare med 2 % under 2009. Under 2010 väntas dock en svag ökning till 0,3 % och därefter under 2011 mer påtagligt till 1 %. I dessa makroekonomiska beräkningar beaktas de återhämtningsåtgärder som antogs den 28 november men deras förväntade ekonomiska effekter har dock inte kvantifierats. Nu tillgänglig information (2) som släppts efter slutdatumet för programprognoserna tyder på att den ekonomiska tillväxten kan komma att bli ännu lägre än vad som antas i programmet. Mot samma bakgrund förefaller även programmets sysselsättningsprognoser för 2009 relativt optimistiska, särskilt i fråga om arbetade timmar. Däremot framstår inflationsprognoserna som realistiska. Mot bakgrund av dessa och den underliggande måttliga tillväxten av enhetsarbetskostnaderna på medellång sikt tyder på att den förlust av konkurrenskraft som Italien har fått vidkännas sedan slutet av 1990-talet hålls tillbaka i viss utsträckning.

(4)

Enligt kommissionens interimsprognos från januari 2009 beräknas underskottet i de offentliga finanserna till 2,8 % av BNP under 2008 vilket överstiger underskottsmålet 2,2 % i den uppdatering av programmet som lades fram i november 2007. Detta högre än förväntade resultat har noterats trots den positiva baseffekten, då 2007 års underskott nu rapporteras till 1,6 % av BNP mot beräknade 2,4 % i det föregående programmet. Det bättre utgångsläget 2007 räckte inte till för att kompensera utvecklingen under 2008 som delvis var betingad av de ogynnsamma ekonomiska klimatet. Dessutom förde ökningen av räntesatserna med sig högre lånekostnader. Intäkter har uteblivit i en utsträckning som överstiger effekterna av den ekonomiska avmattningen till följd av flera diskretionära åtgärder som genomförts. Det rör sig om arbetsgivarnas utnyttjande under 2008 av minskningen av progressiviteten i arbetsgivaravgifterna (för tillsvidareanställda) som skulle träda i kraft under 2007, det fullständiga avskaffandet av fastighetsskatten på primärbostäder och senareläggningen till 2009 av vissa tidsfrister för skattebetalningar som antogs i och med den ekonomiska återhämtningspaketet i slutet av 2008. Det strukturella underskottet – dvs. det konjunkturrensade underskottet exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder – beräknas ha ökat med en halv procentenhet av BNP från 2007. Detta ska jämföras med den förbättring med en kvarts procentenhet som förutsågs i uppdateringen av programmet från november 2007.

(5)

Programmets underskottsmål är en ökning till 3,7 % av BNP för 2009, över referensvärdet 3 %, från 2,6 % av BNP under 2008. Som jämförelse förutses ett underskott på 3,8 % i kommissionens interimsprognos. Ökningen av underskottet är en följd av de automatiska stabilisatorernas inverkan, medan den planerade finanspolitiken i stort sett är neutral. I synnerhet antas ökningen av de primära utgifterna, även om den historiskt sett är måttlig (nominellt 3,1 % mot i genomsnitt 4,5 % under 1999–2007), klart överstiga den nominella BNP-tillväxten. Inkomstökningen antas mattas av betydligt, men mindre än skattebasen: detta är också är en följd av en kombination av diskretionära engångsåtgärder och permanenta åtgärder som antogs i samband med återhämtningspaketet och det treåriga finanspolitiska paketet och av en positiv utveckling på socialförsäkringsområdet. Lägre räntesatser skulle ge marginellt lägre räntekostnader (trots ökad skuldsättning) och därigenom vissa begränsade lättnader för de offentliga finanserna. Till följd av utvecklingen på dessa områden skulle det strukturella saldot, omräknat av kommissionen utifrån uppgifterna i programmet, förbättras med en kvarts procentenhet av BNP jämfört med 2008.

(6)

Vad gäller den finanspolitiska strategin på medellång sikt bekräftas i programmet det medelfristiga målet på ett strukturellt balanserat budgetläge, men inte tidsfristen 2011 för att uppnå det. Konjunkturnedgången orsakar förseningar i den finanspolitiska konsolideringsplan som ingår i det treårspaket som antogs under sommaren 2008. Åtagandet att åstadkomma en utgiftsbaserad korrigering som uttrycktes i det åtgärdspaketet upprepas, bl.a. genom att de medelfristiga beräkningarna för enskilda utgiftskategorier och åtgärderna för att uppnå målet i stort sett bekräftas. Även om återhämtningspaketet beräknats vara budgetneutralt innebär det dock att den utgiftsbaserade korrigeringen i viss utsträckning senareläggs på grund av den ökade investeringstakten och engångsbetalningarna till hushållen under 2009. Efter den kraftiga ökning som beräknas för 2009 skulle den primära utgiftskvoten gradvis återgå till en nivå motsvarande den som beräknats för 2008 på grund av ett förbättrat ekonomiskt klimat och eftersom de planerade årliga utgiftsökningarna 2010–2011 är mycket måttliga (nominellt i genomsnitt 0,8 %). Inkomstkvoten beräknas öka något mellan 2008 och 2011. Efter en topp under 2009 planeras det totala underskottet minska till 3,3 % av BNP 2010 och 2,9 % 2011. Räntekostnaderna beräknas åter öka från och med 2010, vilket innebär att det primära saldot planeras förbättras i snabbare takt. Det omräknade strukturella saldot skulle fortsätta att förbättras under 2010 och 2011 med, kumulerat, 1 % av BNP. Den mycket höga offentliga skuldsättningen begränsar handlingsutrymmet för den planerade konsolideringen av de offentliga finanserna under 2010–2011. Den offentliga bruttoskuldkvoten ökade till strax under 106 % av BNP under 2008, också beroende på att den italienska centralbanken som en försiktighetsåtgärd ackumulerade likvida tillgångar. Den beräknas fortsätta att öka under 2009 och 2010 till som högst 112 % av BNP, varefter den minskar något till 111,6 % 2011. Denna utveckling drivs huvudsakligen fram av de planerade låga primära överskotten och den dämpade nominella BNP-tillväxten. Stock-/flödesjusteringen i programmet är relativt liten men omfattar inte ett eventuellt genomförande av det program för rekapitalisering av bankerna som antogs i samband med återhämtningspaketet eftersom detta ännu inte har utnyttjats.

(7)

Underskottssiffrorna kan komma att bli högre än vad som beräknats i programmet under hela den period som omfattas. För det första kan den ekonomiska tillväxten bli lägre. För det andra krävs, för att ökningen av de primära utgifterna ska bli dämpad som planerat under 2010–2011, att den utgiftsbaserade korrigering som ligger till grund för det treårspaket som antogs under sommaren 2008 genomförs strikt på alla förvaltningsnivåer. För det tredje kan de sociala avgifterna, särskilt under 2009, komma att utvecklas annorlunda än vad som beräknats i programmet, också med hänsyn till att de underliggande antagandena om sysselsättningstillväxten är ganska optimistiska. Slutligen kan återhämtningspaketet från november 2008 och de nya skattestimulanserna för inköp av varaktiga varor, som antogs i februari 2009 (och som inte ingår i beräkningarna i programmet) påverka utfallet av 2009 års budget, även om de planerats vara fullständigt finansierade. Av samma orsaker kan också skuldkvoten komma att utvecklas mindre gynnsamt från och med 2009 än vad som beräknats i programmet. Bruttoskuldkvoten kan också komma att påverkas av eventuella kapitaltillskott till banksektorn.

(8)

De långfristiga budgeteffekterna av åldrandet är lägre än EU-genomsnittet i Italien, med pensionsutgifter som ökar mindre än genomsnittet i EU tack vare de pensionsreformer som beslutats. Pensionsutgifternas andel av BNP är ändå en av de högsta i EU och prognoserna bygger på antagandet att de nyligen antagna reformerna genomförs till fullo, i synnerhet att de reviderade försäkringstekniska koefficienterna som är helt förenliga med den princip om avgiftsfinansiering som ligger till grund för det reformerade pensionssystemet genomförs från och med 2010. Ytterligare åtgärder skulle kunna övervägas, bland annat en ytterligare höjning av pensionsåldern, särskilt för kvinnor. Detta skulle göra det möjligt att omfördela de sociala utgifterna i riktning mot ett mer omfattande och enhetligt arbetslöshetsförsäkringssystem som skapar lämpliga incitament till arbete och effektiva program för aktivering av arbetslösa. Budgetläget för 2008 är enligt beräkningarna i programmet sämre än utgångsläget för det föregående programmet. Den skulle dock vara tillräcklig för att stabilisera den nuvarande skuldkvoten men inte kunna bidra till att kompensera den demografiska utvecklingens prognostiserade långsiktiga effekter på de offentliga finanserna. Dessutom ligger den nuvarande bruttoskulden klart över fördragets referensvärde. De medelstora hoten mot de offentliga finansernas hållbarhet kan begränsas om stora primära överskott byggs upp och vidmakthålls på medellång sikt.

(9)

Betydande framsteg har gjorts på senare tid när det gäller att förbättra de finanspolitiska ramarna, en viktig förutsättning för en trovärdig medelfristig strategi för en utgiftsbaserad korrigering, stödd av ökad kostnadseffektivitet och bättre riktad offentlig utgiftspolitik. Det treåriga finanspolitiska paketet som antogs under sommaren 2008 stärker de medelfristiga finanspolitiska ramarna genom att precisera detaljerade årliga utgiftstak för enskilda utgiftsposter och stödja dem med omfattande åtgärder. Flera andra initiativ har inletts för att förbättra de offentliga finansiella organens funktion. Statsbudgetens struktur har rationaliserats genom införande av en programbaserad klassificering som medger en förbättrad resursallokering i linje med regeringens politiska mål. Fackministerierna ges ökad flexibilitet att omfördela resurser mellan utgiftsprogram i enlighet med prioriteringarna. En pilotundersökning av utgifterna har gjorts på fem ministerier för att bedöma de offentliga utgifternas kostnadseffektivitet, och avsikten är nu att detta ska ingå som en integrerad del i budgetprocessen. Genomförandemekanismerna har förstärkts inom den nationella stabilitetspakten som reglerar de finanspolitiska relationerna mellan olika förvaltningsnivåer. Slutligen genomförs betydande åtgärder för ändamålsenligare organisation och kostnadseffektivitet inom offentlig förvaltning, bl.a. genom att främja en rationellare användning av tillgängliga resurser och premiering av goda prestationer. En viktig kommande utmaning för ekonomistyrningen är att utforma nya federala finanspolitiska ramar som säkerställer ansvar på lokal nivå och främjar effektivitet.

(10)

I slutet av 2008 antog de italienska myndigheterna, som svar på den globala finanskrisen, en rad åtgärder som syftade till att skydda spararna och upprätthålla tillräckliga likviditets- och kapitaliseringsnivåer i bankerna. Därigenom kan regeringen fram till utgången av 2009 ge kapitaltillskott till banker med otillräcklig kapitalbas och garantera nya åtaganden för bankerna i upp till fem år. Dessutom infördes en kompletterande statlig insättningsgaranti. Därigenom förstärktes Italiens redan relativt höga skyddsnivå som garanteras av interbanksystemet för garanti av insättningar (som ger täckning för belopp upp till drygt 100 000 EUR). Slutligen har ekonomi- och finansministeriet, i syfte att förstärka banksystemets övergripande förmåga att finansiera ekonomisk verksamhet, tillåtits att teckna finansiella instrument som emitterats av sunda börsnoterade banker och som kan användas för att täcka de lagstadgade kapitalkraven.

Denna offentliga intervention, som i programmet beräknas omfatta 10 miljarder EUR (cirka 0,7 % av BNP), är avsedd som en tillfällig åtgärd, och banker som utnyttjar den måste åta sig att ge hushåll och små och medelstora företag lån på lämpliga villkor.

(11)

I linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa och inom ramen för en i stort sett neutral finanspolitik har regeringen vidtagit åtgärder för att stödja ekonomin motsvarande cirka 0,4 % av BNP under 2009 och 0,2 % under 2010. Budgetkonsekvenserna av dessa åtgärder kompenseras enligt officiella beräkningar helt av engångsintäkter och vissa permanenta skattehöjningar som huvudsakligen hänger samman med bekämpningen av skatteflykt och skatteundandragande. Bland åtgärderna till stöd för hushållens disponibla inkomster och för återställt förtroende hos konsumenterna återfinns en engångstransferering av kontanter till hushåll med låga inkomster, utvidgning av förmåner vid arbetslöshet till ”atypiska arbetstagare” och frysningar av vissa tariffer för samhällsomfattande tjänster. Stödet till företagen ges huvudsakligen genom förlängning av tidsfristerna för skattebetalningar och minskningar av bolagsskatten. Skattelättnader för prestationsrelaterade ersättningar syftar till att främja produktivitet och minska arbetskostnader. Slutligen söker regeringen omfördela tillgängliga EU-medel eller nationella medel för att påskynda genomförandet av prioriterade infrastrukturprojekt. Åtgärderna är riktade och sätts in snabbt, förutsatt att den planerade ökade takten i de offentliga investeringarna kan förverkligas, och de flesta av dem är av tillfällig natur. De kan därför återtas, om än inte fullständigt. Paketet är ett lämpligt svar på den ekonomiska nedgången med hänsyn till landets mycket höga skuldkvot. I detta sammanhang är det av särskild betydelse för Italien att genomföra strukturreformer, bl.a. förstärkt konkurrenslagstiftning, också på grund av behovet av att gripa sig an produktivitetsproblemen och förbättra landets internationella konkurrenskraft. Ett antal aviserade strukturella åtgärder kan, om de redan verkställs under 2009, ytterligare stödja återhämtningen och öka ekonomins återhämtningsförmåga. Till dessa hör initiativ för att främja innovationer i näringslivet, användning av förnybara energikällor och energisparande samt minska den administrativa bördan. De steg som nyligen tagits av arbetsmarknadens parter för att ändra ramarna för löneförhandlingarna, och som stöds av de nämnda skattemässiga incitamenten till prestationsrelaterad ersättning, kan leda till att löne- och produktivitetsutvecklingen håller jämnare steg. Dessa åtgärder har samband med det reformprogram på medellång sikt och de landsspecifika rekommendationer som kommissionen föreslog den 28 januari 2009 inom Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

(12)

Efter en ytterligare ökning under 2009 väntas underskottet gradvis minska under programperioden. För att det totala underskottet ska kunna minskas till under 3 % av BNP senast 2011 enligt programmet kommer det dock att krävas ett kraftfullt åtagande om budgetdisciplin och beredskap att vidta ytterligare åtgärder när så krävs. Skuldkvoten kommer att öka under programperioden och avlägsna sig ytterligare från referensvärdet.

(13)

Programmet innehåller alla obligatoriska och de flesta frivilliga uppgifter som föreskrivs i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram (3).

i)

genomföra finanspolitiken för 2009 som planerat och beslutsamt verkställa den planerade justeringen under programperioden, så att den mycket höga skuldkvoten fås att minska stadigt och långsiktig hållbarhet säkerställs i de offentliga finanserna,

ii)

fortsätta arbetet med att förbättra ekonomistyrningen och arbetet med nya federala finanspolitiska ramar som säkerställer ansvarighet inom lokal förvaltning och stöder budgetdisciplin, och

iii)

sträva efter att förbättra de offentliga finansernas kvalitet genom en inriktning på kostnadseffektivitet och utgiftsprioriteringar, också genom en omfördelning av de sociala utgifterna för att skapa utrymme för ett mer omfattande och enhetligt system för förmåner vid arbetslöshet som säkerställer lämpliga incitament till arbete och effektiva program för aktivering av arbetslösa utan att konsolideringen av de offentliga finanserna äventyras.

24.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 70/8

(1)

Den 10 mars 2009 granskade rådet Litauens uppdaterade konvergensprogram, som omfattar perioden 2008–2011.

(2)

Litauens ekonomi började bromsa in kraftigt 2008 efter en långvarig boom koncentrerad till en ökande inhemsk efterfrågan som inleddes 2003. Inom ramen för sedelfondssystemet skärptes valuta- och kreditvillkoren 2008 på grund av att landrisken bedömdes stiga och den reala effektiva växelkursen fortsatte att apprecieras. Den senaste tidens höga tillväxt har skapat ett stort överhettningstryck. De makroekonomiska obalanserna ökade, med toppar för både inflationen och underskottet i bytesbalansen under det första halvåret 2008. Löneökningarna översteg produktivitetstillväxten avsevärt, vilket försvagade landets konkurrenskraft. Finanspolitiken var expansiv under hela boomen, och inga reserver byggdes upp som en förberedelse för ändrade konjunkturförhållanden. Litauens stora externa obalanser har förstärkt landets sårbarhet för de skärpta globala kreditvillkoren och den lägre tillväxten på exportmarknaderna. Den globala finanskrisen och den svaga externa efterfrågan förväntas förvärra den pågående nedgången av den inhemska efterfrågan och bidra till att ekonomin krymper. Den omedelbara utmaningen för Litauens ekonomiska politik är att hantera den ekonomiska nedgången så att den makroekonomiska stabiliteten bibehålls. Med hänsyn till behovet av att korrigera landets stora obalanser, antog myndigheterna i december 2008 ett ekonomiskt åtstramningspaket för att underlätta anpassningen och upprätthålla marknadens förtroende. Detta bör även begränsa ökningen av underskottet i de offentliga finanserna under nedgången.

(3)

Enligt det makroekonomiska scenario som programmet bygger på beräknas real BNP ha ökat med 3,5 % 2008. Ett kraftigt fall med 4,8 % förutspås 2009 och ytterligare en liten minskning med 0,2 % 2010, varefter tillväxten ökas till 4,5 % 2011. Utifrån tillgängliga uppgifter (2) förefaller scenariot bygga på rimliga tillväxtantaganden fram till 2009, men mycket optimistiska därefter. Tillväxtantagandena förefaller optimistiska från och med 2010 med tanke på att de försämrade tillväxtutsikterna i handelspartnerländer och för den inhemska efterfrågan i Litauen på grund av kreditåtstramningen troligen blir mer uttalade och långdragna än vad programmet anger. Den beräknade potentiella tillväxten 2011 är något hög. Programmets prognoser för inflationen är realistiska för 2009 men kan ligga i underkant för 2010, särskilt som Litauen står inför en energiprishöjning efter att kärnkraftverket Ignalina stängts vid slutet av 2009. Jämfört med kommissionens interimsprognos från januari 2009 beräknas i programmet en mycket snabbare upplösning av de externa obalanserna 2009 på grund av den svåra åtstramning av den inhemska efterfrågan och den gynnsammare utveckling på exportmarknaderna som förutses i konvergensprogrammet.

(4)

Enligt kommissionens interimsprognos för 2008 beräknas underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgå till 2,9 % av BNP, vilket kan jämföras med målet på 0,5 % av BNP i den föregående uppdateringen av konvergensprogrammet. Detta resultat, som var betydligt sämre än förväntat, återspeglar betydande överskridanden av utgiftstaken för löner inom den offentliga sektorn och för sociala transfereringar för familjer och pensionärer efter politiska beslut som fattades under året och därför inte ingår i 2008 års budget, och i mindre utsträckning lägre skatteintäkter än vad som inledningsvis beräknades av myndigheterna, särskilt på grund av en kraftigt inbromsande ekonomisk aktivitet mot slutet av året. Investeringsutgifterna och utnyttjandet av EU-medel var lägre än planerat.

(5)

Den nya regering som tillträdde den 9 december 2008 antog ett program för betydande finanspolitisk åtstramning. I enlighet med detta inkluderar 2009 års budget, som antogs av parlamentet den 22 december 2008, ett budgetkonsolideringspaket som syftar till att återställa marknadens förtroende och begränsa regeringens finansieringsbehov. Konsolideringen av de offentliga finanserna baseras på en omfattande skattereform och stora nedskärningar i budgetutgifterna, vilket förväntas bidra till budgetkonsolidering i samma utsträckning. Målet för de offentliga finanserna är ett underskott i den offentliga sektorns finanser på 2,1 % av BNP, vilket i brist på konsolideringsåtgärder skulle ha blivit betydligt högre. Skatteförändringar syftar till att växla skattebördan från direkta till indirekta skatter och från arbete till kapital, och att bredda skattebasen genom att avskaffa undantag. De huvudsakliga åtgärderna på inkomstsidan är bland andra 1 procentenhets ökning av momsen och punktskatterna, 3 procentenheters sänkning av inkomstskattesatsen och minskat grundavdrag, 5 procentenheters ökning av bolagsskattesatsen, avlägsnande av de flesta moms- och inkomstskattelättnader och breddande av skattebasen, särskilt genom att inkludera fler personer i socialförsäkringssystemet. Den beräknade nettoeffekten av dessa skatteförändringar enligt programmet är runt 1,8 % av BNP. I budgeten planeras även betydande utgiftssänkningar, beräknade till cirka 2 % av BNP, bland annat av löner i den offentliga sektorn, andra löpande utgifter och planerade investeringar.

Vissa åtgärder som budgeten bygger på har dock avvisats av parlamentet, antingen fullständigt eller delvis, och behöver därför ersättas av nya åtgärder. På det hela taget förväntas finanspolitiken för 2009, med hänsyn till minskningen på 3 % i det strukturella saldot (konjunkturrensade exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) bli mycket restriktiv (3).

(6)

Programmets finanspolitiska strategi syftar på medellång sikt främst till ett underskott i den offentliga sektorns finanser på 1 % av BNP 2010, för att därefter uppnå ett totalt saldo i balans. Underskottet i den offentliga sektorns finanser förväntas minska till 1,0 % av BNP 2010 och vara i balans 2011. Anpassningen beräknas kunna uppnås genom en betydande ökning i inkomstkvoten och en måttlig minskning av utgiftskvoten. En mer detaljerad översyn av löpande utgifter, inklusive anställningar inom den offentliga sektorn, har inletts av regeringen, och kan leda till ytterligare utgiftsbesparingar som kommer att föreslås under kommande år. En högre intäktsökning kan huvudsakligen förklaras med de skatteförändringar som infördes i 2009 års budget. I programmet konstateras det dock uttryckligen att det krävs ytterligare åtgärder på cirka 0,5 % av BNP 2010 och cirka 1,5 % av BNP 2011 om de finanspolitiska mål som presenteras i programmet ska uppnås.

(7)

Det finns betydande risker för budgetutfallen för samtliga år under programmet. För år 2009 är den största risken att intäkterna blir betydligt lägre än vad som anges i programmet, främst på grund av risken att diskretionära intäktsökande åtgärder, särskilt indirekta skattehöjningar, inte leder till högre skatteintäkter i den utsträckning som anges i programmet, och att alla föreslagna utgiftssänkningar, särskilt avseende bidrag och ersättning till anställda i den offentliga sektorn, kanske inte genomförs. År 2010 och 2011 består risken i att den beräknade budgetkonsolideringen baseras på klart optimistiska tillväxtantaganden och att ytterligare åtgärder krävs för att underbygga de finanspolitiska målen.

(8)

Åldrandets långfristiga finanspolitiska effekter är mindre än för genomsnittet i EU som ett resultat av den redan genomförda pensionsreformen. De offentliga finanserna 2008, enligt beräkningarna i programmet, har dock försämrats betydligt jämfört med utgångspunkten för det föregående programmet, och innefattar hur den finanspolitiska effekten av åldrandet påverkar hållbarhetsklyftorna. Om de primära överskotten på medellång sikt som förutses i programmet uppnås, skulle detta därför bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet.

(9)

Litauens medelfristiga finanspolitiska ramverk har inte lyckats förhindra överskridanden av utgiftstaken under senare år. En mycket kraftig inkomsttillväxt har underlättat upprepade uppjusteringar av utgiftsmålen, och valrörelsen har satt ytterligare tryck på ramverket, vilket visat sig genom den aktuella försämringen av underskottet. I syfte att stärka ramverket antogs en lag om budgetdisciplin i november 2007, inklusive en utgiftsregel. Lagen inriktades dock på förberedelse och genomförande av den årliga budgeten och införde inte i sig mer framåtriktade medelfristiga inslag. Därför är det aktuella ramverket fortfarande ganska svagt när det gäller medelfristig planering och kontroll av de offentliga finanserna. Det finns utrymme att förbättra planeringen och göra utgiftstaken på medellång sikt mer bindande, vilket skulle bidra till att hålla tillbaka utgiftsökningen. Dessutom behöver ramverket säkra konsolideringen av de offentliga finanserna i goda ekonomiska tider, genom att förhindra att ytterligare intäkter ger högre utgifter. Insynen i hela budgetgenomförandet, till exempel ifråga om rapporteringen av inkomst- och utgiftsgenomförande, förblir dålig, även när det gäller jämförbarheten mellan budgetindikatorerna beräknade enligt kontantprincipen och periodiseringsprincipen.

(10)

I syfte att stabilisera finanssektorn har de litauiska myndigheterna ökat insättningsgarantin från motsvarande 22 000 EUR till 100 000 EUR i oktober 2008, och kvoten har ökats till 100 %. I programmet konstateras en möjlig risk i förening med insättningsgarantin, eftersom det totala belopp som omfattades av garantin vid slutet av 2008 var cirka 30 % av BNP.

(11)

I enlighet med den ekonomiska återhämtningsplan för Europa som Europeiska rådet beslutade om i december, antog Litauen, som står inför betydande externa och interna obalanser, en finanspolitik som syftar till att korrigera sådana obalanser. Med hänsyn till behovet av att korrigera ekonomiska obalanser och svårigheten att säkra ny finansiering till acceptabla villkor på grund av marknadens riskovilja, är den planerade restriktiva finanspolitiken 2009-2011 ett lämpligt svar på den makroekonomiska och finanspolitiska situationen. En omfattande skattereform och många olika kostnadsbesparande åtgärder, inklusive lönesänkningar i den offentliga sektorn 2009, har vidtagits. Dessutom planerar de litauiska myndigheterna att anta ett omfattande åtgärdspaket för företagsstöd genom att reducera de administrativa bördorna, förbättra tillgången till finansiering och underlätta export och investeringar. En av prioriteringarna är en modernisering av byggnader från Sovjettiden för att förbättra energieffektiviteten. Därför avser Litauen att påskynda (och förenkla) utnyttjandet av EU:s strukturfonder i de fall där möjligheterna att finansiera sådana investeringar förbättras till följd av kommissionens förslag om den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Dessa åtgärder avser den medelfristiga reformagendan och de landspecifika rekommendationer som kommissionen föreslog den 28 januari 2009 enligt Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

(12)

Litauen har antagit ett konsolideringsprogram som är ett lämpligt svar på behovet att korrigera makroekonomiska obalanser. Det finns dock betydande risker för budgetutfallen. Dessutom bör anpassningen underbyggas med åtgärder, särskilt under programmets sista år. Även om säkerhetsmarginalen för normala konjunktursvängningar enligt programmet verkar respekteras under alla år från och med 2009 kan detta bli otillräckligt på grund av riskerna, inklusive den kraftiga ekonomiska nedgången för att förhindra att tröskelvärdet på 3 % för 2009 och 2010 överskrids. Finanspolitiken förväntas vara restriktiv 2009–2011 mätt som förändringen i det strukturella (primära) saldot. Med tanke på Litauens deltagande i ERM II och behovet att förbättra ekonomins konkurrenskraft kan en korrigering av tidigare höga löneökningar bli nödvändig.

(13)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram innehåller programmet samtliga obligatoriska uppgifter och de flesta av de frivilliga uppgifterna (4).

i)

genomföra åtgärder som behövs för att uppnå de finanspolitiska målen för 2009 genom att prioritera utgifter och fortsätta den riktade budgetkonsolideringen på medellång sikt,

ii)

införa en försiktig lönepolitik i den offentliga sektorn för att stödja anpassningen av lönenivån till produktiviteten och stärka konkurrenskraften, och

iii)

stärka den finanspolitiska styrningen och öppenheten genom att förbättra det finanspolitiska ramverket på medellång sikt och förstärka utgiftsdisciplinen.

24.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 70/13

(1)

Den 10 mars 2009 granskade rådet Luxemburgs uppdaterade stabilitetsprogram för perioden 2008–2010 (2).

(2)

Den ekonomiska aktiviteten avtog betydligt till följd av den globala ekonomiska nedgången och finanskrisen och den reala BNP-tillväxten sjönk från 5,2 % 2007 till cirka 1 % 2008. Under 2009 förväntas den ekonomiska aktiviteten minska med 0,9 % enligt kommissionens interimsprognos från januari 2009. Luxemburgs ekonomi, som är mycket öppen och beroende av finanssektorns resultat, kommer att drabbas hårt av finanskrisen och den beräknade nedgången i världshandeln, medan de offentliga utgifterna och i viss utsträckning den privata konsumtionen väntas utgöra det enda stödet för tillväxten. De stora politiska utmaningarna under nedgången gäller finanssektorn, där aktiviteten är mycket internationaliserad, och stödet för den inhemska efterfrågan. Nedgången kommer att ha en betydande inverkan på de offentliga finanserna, eftersom det stora överskott som beräknas för 2008 förväntas bli ett underskott 2009, som blir än större 2010. Försämringen av de offentliga finanserna beräknas mot bakgrund av de stödåtgärder som det beslutats om under de senaste månaderna, vilka i huvudsak rör betydande skattesänkningar, särskilt av inkomstskatten för privatpersoner, och ett väsentligt snabbare genomförande av offentliga investeringsprojekt. Mot bakgrund av den gynnsamma utgångspunkten för de offentliga finanserna och den mycket låga offentliga skulden, är dessa åtgärder lämpliga och välkomna.

(3)

Enligt det makroekonomiska scenario som programmet bygger på, ändrats genom tillägget, beräknas real BNP, efter en minskad tillväxt från 5,2 % 2007 till 1,0 % 2008, sjunka med 0,9 % 2009, innan den återhämtar sig något och stiger med 1,4 % 2010. Mot bakgrund av tillgängliga uppgifter (3) verkar scenariot bygga på rimliga tillväxtantaganden för perioden 2008–2010. Det är helt i linje med kommissionens interimsprognos från januari 2009. Programmets beräkningar av inflation och löneutveckling förefaller också vara realistiska.

(4)

Enligt tillägget till programmet beräknas överskottet i den offentliga sektorns finanser för 2008 uppgå till 2,0 % av BNP, vilket kan jämföras med målet på 0,8 % av BNP i den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet. Detta resultat är bättre än förväntat jämfört med den föregående uppdateringen och beror till stor del på baseffekten av en ändrad beräkning av överskottet i den offentliga sektorns finanser 2007 från 1 % av BNP till 3,2 % av BNP, främst till följd av överraskningar på inkomstsidan.

För 2008 uppvägdes delvis denna oväntat positiva utgångspunkt av en oväntat hög utgiftsutveckling, särskilt inom offentliga konsumtionsutgifter och investeringar och sociala transfereringar. Den snabbare ökningen av den offentliga konsumtionen kan delvis förklaras med att ny personal behövde anställas för utvecklingen av Luxemburgs universitet och andra offentliga forskningscentrum.

(5)

I programmet beräknas att saldot i de offentliga finanserna kommer att försämras från ett överskott på 2 % av BNP 2008 till ett underskott på 0,6 % av BNP 2009. Detta kan delvis förklaras med den ekonomiska nedgångens inverkan och de automatiska stabilisatorerna, särskilt avseende skatteintäkter från finanssektorn. Underskottet 2009 kommer även att bero på diskretionära åtgärder i 2009 års budget, inklusive åtgärder som är ett svar på den ekonomiska nedgången och ligger i linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, som uppgår till 1,75 % av BNP. I 2009 års budget finns betydande skattesänkningar, särskilt av inkomstskatten för privatpersoner, vilka beräknas motsvara cirka 1,25 % av BNP, medan offentliga investeringsprojekt som planerats för 2010 kommer att tidigareläggas. Intäkterna beräknas minska med cirka 0,5 % av BNP 2009. Detta inbegriper en minskning på 1 % av BNP i direkta skatter som en följd av skattesänkningarna och krisens inverkan, medan sociala avgifter respektive kapitalinkomster ökar med vardera cirka 0,25 % av BNP tack vare de övervältringseffekter som beror på en ännu hög sysselsättningsökning till slutet av 2008 och räntorna från lån som beviljats för att stödja finanssektorn. Samtidigt planeras de offentliga utgifterna 2009 öka med 2,25 % av BNP, främst som ett resultat av betydande ökningar av offentlig konsumtion och offentliga investeringar samt sociala transfereringar, där det senare delvis beror på att skattereduktionen för barn ersatts av ett system med skattekredit men även på den prognostiserade ökningen av arbetslösheten under året.

(6)

Enligt programmet förutspås det att det nominella underskottet i de offentliga finanserna förvärras ytterligare från 0,6 % av BNP 2009 till 1,5 % av BNP 2010, medan det primära underskottet ökar från 0,3 % av BNP till 1,2 % av BNP. Luxemburgs medelfristiga mål för de offentliga finanserna är ett strukturellt (konjunkturrensat exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) underskott på 0,75 % av BNP. Mot bakgrund av programmets makroekonomiska scenario och beräkningarna av de offentliga finanserna planeras detta medelfristiga mål respekteras under hela perioden. Det strukturella saldot, som räknats om enligt den allmänt vedertagna metoden baserat på uppgifterna i programmet, beräknas förbli positivt, med en liten nedgång från ett överskott på 0,6 % av BNP 2009 till ett överskott på 0,4 % av BNP 2010. Bruttoskulden, som fördubblades från 7 % av BNP 2007 till 14,4 % av BNP 2008 som en följd av finansieringen av stödlån till luxemburgska dotterbolag till systemrelevanta utländska banker, beräknas öka till 15 % av BNP 2009 och 17 % 2010. Trots att bruttoskulden fördubblades 2008 kommer den emellertid att förbli den överlägset lägsta inom euroområdet.

(7)

Riskerna i programmets beräkningar av de offentliga finanserna förefaller på det hela taget uppväga varandra. Å ena sidan kan risker för det makroekonomiska scenariot förverkligas. Särskilt den privata konsumtionen kan bli mindre motståndskraftig än vad prognosen visar. Dessutom kan krisens inverkan på skatteintäkterna, särskilt från finanssektorn, bli större än vad som för närvarande väntas. Å andra sidan kan resultatet för 2008 bli bättre än beräknat i programmet (vilket var fallet 2007), eftersom beräkningarna av de offentliga finanserna i Luxemburg är kända för att vara försiktiga.

(8)

Det främsta bekymret för Luxemburgs offentliga finanser förblir deras långfristiga hållbarhet, på grund av den beräknat mycket stora ökningen av de åldersrelaterade offentliga utgifterna och det faktum att inga åtgärder hittills har vidtagits för att åtgärda detta. Åldrandets långfristiga inverkan på de offentliga finanserna är bland de största inom EU, särskilt genom den beräknade betydande ökningen av pensionsutgifterna. Situationen för de offentliga finanserna 2008 enligt programmet, vilken är bättre än utgångsläget i det föregående programmet, den låga skuldkvoten, de betydande tillgångar som ackumulerats i socialförsäkringssystemet samt ett strukturellt primärt överskott bidrar till att uppväga den åldrande befolkningens beräknade långfristiga effekter på de offentliga finanserna. Detta är dock inte tillräckligt för att kompensera den stora ökningen av de åldersrelaterade utgifterna. Om man uppnår höga primära överskott på medellång sikt och, vilket myndigheterna insett, genomför åtgärder för att begränsa den betydande ökningen av åldersrelaterade utgifter, inbegripet genom att höja den faktiska pensionsåldern, skulle detta minska den medelhöga risken för de offentliga finansernas hållbarhet. De risker för hållbarheten som härrör från stödet till finanssektorn under de senaste månaderna verkar inte vara betydande för tillfället, trots den stora ökningen av den offentliga skulden som dessa åtgärder krävt, även om potentiella skulder kan bli jämförelsevis stora på grund av finanssektorns betydande storlek. Dessutom skulle en stor del av kostnaden (eller till och med samtliga kostnader) som stödåtgärderna medför kunna tas igen i framtiden.

(9)

De offentliga finansernas struktur verkar jämförelsevis gynnsamma för Luxemburg. De offentliga utgifterna och skattetrycket är relativt låga och såväl utgifts- som intäktssystem verkar relativt effektiva, jämfört med andra medlemsstater. Särskilt den offentliga konsumtionen och beskattningen av arbetsinkomster är jämförelsevis låga, medan de offentliga investeringarna är bland de högsta inom EU.

(10)

I syfte att stabilisera finanssektorn beslutade Luxemburgs regering i september och oktober 2008 att bevilja ett konvertibelt lån till två stora utländska bankers lokala dotterbolag med ett belopp på 2,776 miljarder EUR (7,6 % av BNP). För att förbättra sektorns tillgång till finansiering beslutade man även att garantera de nya åtaganden som en av bankerna gjort gentemot institutionella investerare med en maximal löptid på tre år. Slutligen höjdes det belopp som omfattas av insättningsgarantin från 20 000 EUR till 100 000 EUR per insättning för att återställa insättarnas förtroende. Det bör påpekas att staten besitter stora finansiella tillgångar som ackumulerats från de återkommande överskott som noterats under de senaste decennierna och ökats genom de lån som i slutet av 2008 beviljats till dessa två stora utländska bankers dotterbolag. Dessa tillgångar uppgick till cirka 32 % av BNP 2008, varav cirka en tredjedel tillhörde staten och två tredjedelar socialförsäkringssystemet. Följaktligen är statens finansiella nettoställning mycket positiv.

(11)

Man hade redan beslutat om vissa finanspolitiska stödåtgärder i 2009 års budget, som utarbetades innan finanskrisen förvärrades. De bestod till största delen av inkomstskattesänkningar och kostnaden för dessa beräknas enligt programmet motsvara cirka 1,2 % av BNP. I budgeten förutsågs också en sänkning av bolagsskattesatsen, vilken kommer att påverka intäkterna från och med 2010. I linje med den ekonomiska återhämtningsplan för Europa som Europeiska rådet beslutade om i december 2008 antog Luxemburg dessutom andra stödåtgärder, där de viktigaste innebär en gradvis ökning av de offentliga investeringarna samt bidrag för köp av energieffektiva kapitalvaror och energibesparande investeringar. Dessutom kommer arbetsgivarens del av arbetslöshetsersättningen vid deltidsarbetslöshet att återbetalas av staten till och med slutet av 2009. Sammanlagt uppgår dessa stimulansåtgärder till cirka 1,75 % av BNP. Tack vare det icke-försumbara överskott som noterades för 2008 och den mycket låga offentliga skulden är manöverutrymmet särskilt stort i Luxemburg. Det finanspolitiska stimulanspaketet för 2009 och 2010 verkar utgöra ett lämpligt svar på den nuvarande ekonomiska nedgången, även om en stor del av stimulansåtgärderna inte är avsedda att vara tillfälliga, särskilt sänkningen av inkomstskatten, som främst var avsedd som en kompensation för att inkomstskatteskalan inte indexerats sedan 2001. Luxemburg har också vidtagit flera åtgärder för att göra det ekonomiska klimatet mer attraktivt och genomföra energi- och klimatförändringspaketet och ytterligare åtgärder kommer att vidtas under de kommande åren. Dessa åtgärder är knutna till det medelfristiga reformpaket som kommissionen föreslog den 28 januari 2009 enligt Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

(12)

Det strukturella saldot, som beräknats enligt den allmänt vedertagna metoden, beräknas förbli ett överskott, som minskar från 1,5 % av BNP 2008 till 0,6 % av BNP 2009 och 0,4 % av BNP 2010. Finanspolitikens inriktning är överlag expansiv 2009, vilket återspeglar den luxemburgska regeringens svar på nedgången, och något expansiv 2010, trots att förändringarna i det strukturella saldot är något mindre än de stimulansåtgärder som vidtagits. Det medelfristiga målet beräknas respekteras under hela perioden.

(13)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram, saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (4). I tillägget till programmet, som delvis ersätter det ursprungliga makroekonomiska och finanspolitiska scenariot, finns dessutom inga beräkningar för 2011 (5).

i)

genomföra de finanspolitiska planerna, inbegripet stimulansåtgärderna i överensstämmelse med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa och inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten,

ii)

förbättra de offentliga finansernas långfristiga hållbarhet genom strukturreformer, särskilt inom pensionsområdet.

24.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 70/19

—

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32009M5427. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet (http://eur-lex.europa.eu).

24.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 70/20

24.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 70/22

24.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 70/24

24.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 70/25

24.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 70/27

—

Csongráds län: Makó, Királyhegyes, Apátfalva, Kövegy, Pitvaros, Magyarcsanád, Csanádpalota, Csanádalberti, Ambrózfalva, Nagyér, Földeák, Maroslele, Klárafalva, Ferencszállás, Kiszombor, Nagylak

—

Békés län: Tótkomlós, Békéssámson.

24.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 70/32