10.2.2009

Europeiska unionens officiella tidning

CE 33/1

GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 1/2009

antagen av rådet den 17 december 2008

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning …/2009 av den … om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilagorna

(Text av betydelse för EES och för Schweiz)

(2009/C 33 E/01)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 308,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2) och

av följande skäl:

(1)	I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (3) föreskrivs att innehållet i bilagorna II, X och XI till den förordningen ska fastställas före den dag då denna börjar tillämpas.

(2)	Bilagorna I, III, IV, VI, VII, VIII och IX till förordning (EG) nr 883/2004 bör ändras för att ta hänsyn till både uppgifterna för de medlemsstater som har anslutit sig till Europeiska unionen efter det att den förordningen antogs och den senaste utvecklingen i övriga medlemsstater.

(3)

I artiklarna 56.1 och 83 i förordning (EG) nr 883/2004 föreskrivs att särskilda bestämmelser om genomförandet av vissa medlemsstaters lagstiftning ska anges i bilaga XI till förordningen. Bilaga XI är avsedd att beakta särdragen i medlemsstaternas olika sociala trygghetssystem, så att tillämpningen av samordningsreglerna underlättas. Ett antal medlemsstater har begärt att poster som gäller tillämpningen av deras lagstiftning om social trygghet ska införas i denna bilaga och har gett kommissionen juridiska och praktiska förklaringar till sin lagstiftning och sina system.

(4)	För att rationalisera och förenkla behövs ett enhetligt tillvägagångssätt, så att liknande poster och poster med samma syfte för olika medlemsstater i princip behandlas på liknande sätt.

(5)

Eftersom syftet med förordning (EG) nr 883/2004 är att samordna socialförsäkringslagstiftning som är medlemsstaternas exklusiva ansvarar, bör poster som inte kan förenas med dess syfte eller mål och poster som enbart syftar till att klargöra tolkningen av nationell lagstiftning inte tas med i den förordningen.

(6)

Vissa önskemål har väckt frågor som berör flera medlemsstater. I stället för att införa liknande poster i bilaga XI till förordning (EG) nr 883/2004 för flera medlemsstater, bör dessa frågor därför hellre behandlas på ett mer allmänt sätt, antingen genom ett förtydligande i den förordningen eller i någon annan bilaga till förordningen, som därför bör ändras i enlighet med detta, eller genom en bestämmelse i den tillämpningsförordning som avses i artikel 89 i förordning (EG) nr 883/2004.

(7)

Artikel 28 i förordning (EG) nr 883/2004 bör ändras för att klargöra och utvidga räckvidden och för att säkerställa att gränsarbetares familjemedlemmar också kan åtnjuta möjligheten till fortsatt medicinsk behandling i det land där den försäkrade tidigare var anställd efter dennas pensionering, såvida inte den medlemsstat där gränsarbetaren senast utövade sin verksamhet förtecknas i bilaga III.

(8)	Det är också lämpligt att hellre behandla vissa specifika frågor i andra bilagor till förordning (EG) nr 883/2004 än i bilaga XI till denna, med hänsyn till frågornas syfte och innehåll, för att säkerställa samstämmigheten i bilagorna till den förordningen.

(9)	Några av posterna rörande medlemsstaterna i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71 omfattas nu av vissa allmänna bestämmelser i förordning (EG) nr 883/2004. Ett antal poster i bilaga VI i förordning (EEG) nr 1408/71 har därför blivit överflödiga.

(10)

För att medborgarna lättare ska kunna använda förordning (EG) nr 883/2004 när de begär information eller lämnar in ansökningar till institutionerna i medlemsstaterna bör hänvisningarna till de berörda medlemsstaternas lagstiftning vid behov också anges på originalspråket i syfte att undvika eventuella missförstånd.

(11)	Förordning (EG) nr 883/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)	I förordning (EG) nr 883/2004 föreskrivs att den ska tillämpas från och med den dag då tillämpningsförordningen träder i kraft. Den här förordningen bör därför tillämpas från och med samma dag.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Förordning (EG) nr 883/2004 ska ändras på följande sätt:

Följande skäl ska införas efter skäl (17):

”(17a)

När medlemsstatslagstiftning blir tillämplig på en person enligt avdelning II i denna förordning, bör villkoren för anslutning och rätt till förmåner fastställas genom den behöriga medlemsstatens lagstiftning, varvid gemenskapslagstiftningen bör respekteras.”

Följande skäl ska införas efter skäl (18):

”(18a)

Principen om en enda tillämplig lagstiftning är ytterst viktig och bör stärkas. Detta bör emellertid inte innebära att enbart ett beviljande av en förmån, som sker i enlighet med denna förordning och omfattar betalning av försäkringsavgifter eller försäkringsskydd för den förmånsberättigade, medför att lagstiftningen i den medlemsstat vars institution har beviljat förmånen blir den lagstiftning som ska tillämpas på denna person.”

I artikel 1 ska följande led införas:

”va)

vårdförmåner:

enligt avdelning III kapitel 1 (förmåner vid sjukdom, moderskaps- och likvärdiga faderskapsförmåner): vårdförmåner som tillhandahålls enligt en medlemsstats lagstiftning vilka är avsedda att tillhandahålla, tillgängliggöra, direkt betala eller ersätta kostnaden för sjukvård och sjukvårdsprodukter samt sidotjänster till denna vård; Detta inbegriper förmåner vid långvarigt vårdbehov,

ii)	enligt avdelning III kapitel 2 (olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar), alla vårdförmåner relaterade till olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar enligt definitionen i led i ovan vilka tillhandahålls inom ramen för medlemsstaternas system för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar.”

Artikel 3.5 ska ersättas med följande:

”5. Denna förordning ska inte tillämpas på

a)	socialhjälp och medicinsk hjälp, eller

förmåner, avseende vilka en medlemsstat påtar sig ansvaret för personskador och lämnar ersättning, exempelvis förmåner till offer för krig och militära aktioner eller deras följder, offer för brott, mord eller terroristdåd, offer för skador som vållats av medlemsstatens tjänstemän under deras tjänsteutövning eller offer som har lidit skada av politiska eller religiösa skäl eller på grund av sin härkomst.”

Artikel 14.4 ska ersättas med följande:

”4. Om det för anslutning till en frivillig försäkring eller en frivillig fortsättningsförsäkring enligt en medlemsstats lagstiftning ställs krav på bosättning i den medlemsstaten eller på tidigare arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, ska artikel 5 b endast tillämpas på personer som vid något tillfälle tidigare har omfattats av lagstiftningen i den medlemsstaten med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare.”

6.	I artikel 15 ska ”extraanställda” ersättas med ”kontraktsanställda”.

Artikel 18.2 ska ersättas med följande:

”2. En gränsarbetares familjemedlemmar ska ha rätt till vårdförmåner under vistelse i den behöriga medlemsstaten.

Om emellertid den behöriga medlemsstaten är förtecknad i bilaga III, ska de av en gränsarbetares familjemedlemmar vilka är bosatta i samma medlemsstat som gränsarbetaren endast ha rätt till vårdförmåner i den behöriga medlemsstaten enligt de i artikel 19.1 fastställda villkoren.

Förteckningen som anges i bilaga III skall ses över senast den … (4) på grundval av en rapport från den administrativa kommissionen. Mot bakgrund av denna rapport kan den Europeiska kommissionen vid behov lägga fram ett förslag om att revidera förteckningen.”

Artikel 28.1 ska ersättas med följande:

”1. En gränsarbetare som har gått i pension av ålders- eller invaliditetsskäl har rätt att även i fortsättningen få vårdförmåner vid sjukdom i den medlemsstat där denna senast bedrev verksamhet som anställd eller egenföretagare, i den utsträckning det rör sig om fortsatt behandling som har inletts i denna medlemsstat. Med fortsatt behandling avses fortsatt utredning, diagnostisering och behandling av en sjukdom under hela dess varaktighet.

Det första stycket ska i tillämpliga delar gälla den tidigare gränsarbetarens familjemedlemmar, om den medlemsstat där gränsarbetaren senast var verksam inte förtecknas i bilaga III.

Förteckningen i bilaga III skall ses över senast den … (4) på grundval av en rapport från den administrativa kommissionen. Mot bakgrund av denna rapport kan den Europeiska kommissionen vid behov lägga fram ett förslag om att revidera förteckningen.”

9.	Artikel 36.1 ska ersättas med följande: ”1. Om inte annat följer av mer fördelaktiga bestämmelser i punkterna 2 och 2a i denna artikel ska artikel 17 samt artiklarna 18.1, 19.1 och 20.1 också tillämpas på förmåner på grund av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar.”

10.

Följande punkt ska införas i artikel 36:

”2a. Den behöriga institutionen får inte vägra att bevilja tillståndet enligt artikel 20.1 till en anställd eller egenföretagare som har råkat ut för ett olyckfall i arbetet eller ådragit sig en arbetssjukdom och som har rätt till förmåner som ska betalas av den institutionen, om den vård som är lämplig med hänsyn till personens hälsotillstånd inte kan ges i den medlemsstat där personen är bosatt inom den tid som är medicinskt försvarbar med hänsyn till personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.”

11.

Artikel 51.3 ska ersättas med följande:

”3. Om en medlemsstat i sin lagstiftning eller i ett särskilt system för förvärv, bibehållande eller återfående av rätt till förmåner kräver att personen är försäkrad vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffade, ska detta villkor anses vara uppfyllt, om personen tidigare varit försäkrad enligt den medlemsstatens lagstiftning eller särskilda system och vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffade är försäkrad enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat för samma risk eller, om så inte är fallet, ett förmånsbelopp ska betalas ut enligt en annan medlemsstats lagstiftning för samma risk. Det senare villkoret ska emellertid anses vara uppfyllt i de fall som avses i artikel 57.”

12.

Artikel 52.4 ska ersättas med följande:

”4. När beräkningen enligt punkt 1 a i en medlemsstat alltid leder till att den oberoende förmånen uppgår till samma belopp som eller till ett högre belopp än den pro rata-förmån som beräknas enligt punkt 1 b, ska den behöriga institutionen avstå från att göra pro rata-beräkningen under förutsättning att

i)	en sådan situation anges i del 1 i bilaga VIII, och

ii)	ingen lagstiftning innehållande bestämmelser om sammanläggning av förmåner enligt artiklarna 54 och 55 är tillämplig, såvida inte villkoren i artikel 55.2 är uppfyllda, och

iii)	artikel 57 inte är tillämplig på perioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat under de särskilda omständigheterna i det fallet.”

13.

I artikel 52 ska följande punkt läggas till:

”5. Utan hinder av punkterna 1, 2 och 3 ska pro rata-beräkningen inte gälla sådana system som utger förmåner där tidsperioder saknar relevans för beräkningen, under förutsättning att dessa system är förtecknade i del 2 i bilaga VIII. I sådana fall ska den berörda personen ha rätt till den förmån som beräknas i enlighet med den berörda medlemsstatens lagstiftning.”

14.	I artikel 56.1 c ska orden ”om nödvändigt” införas före ”i enlighet med förfarandena i bilaga XI”.

15.

I artikel 56.1 ska följande led läggas till:

”d)

Om punkt 1 c inte är tillämplig, eftersom det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att förmånen ska beräknas utifrån andra faktorer än försäkrings- eller bosättningsperioder som inte har något tidsmässigt samband, ska den behöriga institutionen, med avseende på varje försäkrings- eller bosättningsperiod som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, beakta det ackumulerade kapitalbeloppet, det kapital som anses ha ackumulerats eller varje annan faktor för beräkningen enligt den lagstiftning som institutionen administrerar delad med motsvarande antal periodenheter i det berörda pensionssystemet.”

16.	I artikel 57 ska följande punkt läggas till: ”4. Denna artikel ska inte tillämpas på de system som är förtecknade i del 2 i bilaga VIII.”

17.	I artikel 62.3 ska ”gränsarbetare” ersättas med ”arbetslösa personer”.

18.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 68a

Utgivande av förmåner

Om den person till vilken familjeförmånerna ska utbetalas inte använder dessa förmåner till familjemedlemmarnas försörjning, ska den behöriga institutionen, på begäran av och genom institutionen på familjemedlemmarnas bostadsort eller den institution eller det organ som är utsett därtill av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta, utbetala de förmånerna med befriande verkan med avseende på institutionens rättsliga skyldigheter till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer familjemedlemmarna.”

19.

Artikel 87 ska ändras på följande sätt:

Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Om en person enligt denna förordning omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den som fastställs i enlighet med avdelning II i förordning (EEG) nr 1408/71, ska den lagstiftningen fortsätta tillämpas när den rådande situationen förblir oförändrad och under alla omständigheter under högst 10 år från den dag då denna förordning ska börja tillämpas, om inte personen i fråga ansöker om att omfattas av den lagstiftning som ska tillämpas enligt den här förordningen. Ansökan ska inlämnas inom tre månader från och med den dag då den här förordningen ska börja tillämpas till den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning ska tillämpas enligt den här förordningen, om den berörda personen omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten från och med den dag då denna förordning ska börja tillämpas. Om ansökan görs efter denna tidsfrist, ska bytet av tillämplig lagstiftning ske från och med den första dagen i den månad som följer.”

b)	Följande punkt ska införas: ”10a De poster i bilaga II som hänför sig till Estland, Spanien, Italien, Litauen, Ungern och Nederländerna ska upphöra att gälla fyra år efter den dag då denna förordning ska börja tillämpas.”

20.	Bilagorna ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den dag då tillämpningsförordningen som det hänvisas till i artikel 89 i förordning (EG) nr 883/2008 träder i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

…

Ordförande

På rådets vägnar

…

Ordförande

(1) EUT C 161, 13.7.2007, s. 61.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 9 juli 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 17 december 2008 och Europaparlamentets ståndpunkt av den … (ännu ej offentliggjord i EUT).

(3) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1. Rättad i EUT L 200, 7.6.2004, s. 1.

(4) Fem år efter den dag då denna förordning ska börja tillämpas.

BILAGA

Ändringar till bilagorna till förordning (EG) nr 883/2004

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

I del I (bidragsförskott):

a)	Rubriken ”A. BELGIEN” ska ersättas med ”BELGIEN”

b)	Efter ”BELGIEN” ska följande införas: ”BULGARIEN Underhållsbidrag som utbetalas av staten enligt artikel 92 i familjelagen.”

c)	Rubrikerna ”B. DANMARK” och ”C. TYSKLAND” ska ersättas med ”DANMARK” och ”TYSKLAND”

d)	Efter uppgifterna under rubriken ”TYSKLAND” ska följande införas: ”ESTLAND Underhållsbidrag enligt lagen om underhållsbidrag av den 21 februari 2007. SPANIEN Förskott på underhållsbidrag enligt Kungligt dekret 1618/2007 av den 7 december 2007.”

e)	Rubriken ”D. FRANKRIKE” ska ersättas med ”FRANKRIKE”.

f)	Efter uppgifterna under rubriken ”FRANKRIKE” ska följande införas: ”LITAUEN Betalningar från barnens underhållsfond enligt lagen om barnens underhållsfond. LUXEMBURG Bidragsförskott och indrivning av underhållsbidrag i den mening som avses i lagen av den 26 juli 1980.”

g)	Rubriken ”E. ÖSTERRIKE” ska ersättas med ”ÖSTERRIKE”.

h)	Efter uppgifterna under rubriken ”ÖSTERRIKE” ska följande införas: ”POLEN Förmåner från underhållsfonden enligt lagen om bistånd till personer som har rätt till underhåll.”

i)	Rubriken ”F. PORTUGAL” ska ersättas med ”PORTUGAL”.

Efter uppgifterna under rubriken ”PORTUGAL” ska följande införas:

”SLOVENIEN

Underhållsbidragsersättning enligt lagen om Republiken Sloveniens offentliga garanti- och underhållsbidragsfond av den 25 juli 2006.

SLOVAKIEN

Underhållsbidragsersättning enligt lag nr 452/2004 Coll. om underhållsbidragsersättning, ändrad genom senare lagstiftning.”

k)	Rubrikerna ”G. FINLAND” och ”H. SVERIGE” ska ersättas med ”FINLAND” och ”SVERIGE”.

I del II (särskilda bidrag vid barns födelse och vid adoption):

a)	Rubriken ”A. BELGIEN” ska ersättas med ”BELGIEN”

Efter uppgifterna under rubriken ”BELGIEN” ska följande införas:

”BULGARIEN

Moderskapsbidrag (engångsbelopp) (lagen om familjebidrag för barn).

TJECKIEN

Bidrag vid barns födelse.

ESTLAND

a)	Bidrag vid barns födelse.

b)	Adoptionsbidrag.”

c)	Rubrikerna ”B. SPANIEN” och ”C. FRANKRIKE” ska ersättas med ”SPANIEN” och ”FRANKRIKE”.

d)	Uppgifterna under rubriken ”E. SPANIEN” ska ersättas med följande: ”SPANIEN Engångsbidrag vid barns födelse eller adoption.”

e)	I uppgifterna under rubriken ”FRANKRIKE” ska följande ord läggas till: ”, utom när de betalas ut till en person som fortfarande omfattas av fransk lagstiftning enligt artikel 12 eller artikel 16”.

Efter uppgifterna under rubriken ”FRANKRIKE” ska följande införas:

”LETTLAND

a)	Bidrag vid barns födelse.

b)	Adoptionsbidrag.

LITAUEN

Bidrag vid barns födelse (engångsbelopp).”

g)	Rubriken ”D. LUXEMBURG” ska ersättas med ”LUXEMBURG”.

Efter uppgifterna under rubriken ”LUXEMBURG” ska följande införas:

”UNGERN

Moderskapsbidrag.

POLEN

Engångsbidrag vid barns födelse (lagen om familjeförmåner).

RUMÄNIEN

a)	Bidrag vid barns födelse.

b)	Babyutstyrsel för nyfödda.

SLOVENIEN

Bidrag vid barns födelse.

SLOVAKIEN

a)	Bidrag vid barns födelse.

b)	Tillägg till bidrag vid barns födelse.”

i)	Rubriken ”E. FINLAND” ska ersättas med ”FINLAND”.

Bilaga II ska ersättas med följande:

”BILAGA II

BESTÄMMELSER I KONVENTIONER SOM SKA FORTSÄTTA ATT GÄLLA OCH, I FÖREKOMMANDE FALL, BEGRÄNSAS TILL DE PERSONER SOM OMFATTAS AV DESSA (Artikel 8.1)

Allmänna kommentarer

Det ska noteras att bestämmelserna i bilaterala konventioner som inte faller inom denna förordnings tillämpningsområde och som fortfarande är i kraft mellan medlemsstater inte förtecknas i denna bilaga. Detta inkluderar skyldigheter mellan medlemsstater som uppkommer ur konventioner som till exempel innehåller bestämmelser om försäkringsperioder som fullgjorts i ett tredjeland.

Bestämmelser i socialförsäkringskonventioner som ska fortsätta att gälla:

BELGIEN–TYSKLAND

Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma datum, i enlighet med tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts i vissa gränsområden före, under och efter andra världskriget).

BELGIEN-LUXEMBURG

Konvention av den 24 mars 1994 om social trygghet för gränsarbetare (i samband med den kompletterande ersättningen med standardbelopp).

BULGARIEN–TYSKLAND

Artikel 28.1 b i konventionen om social trygghet av den 17 december 1997 (bibehållande av konventioner ingångna mellan Bulgarien och f.d. Tyska demokratiska republiken för personer som fick pension redan före 1996).

BULGARIEN–ÖSTERRIKE

Artikel 38.3 i konventionen om social trygghet av den 14 april 2005 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den konventionen.

BULGARIEN–SLOVENIEN

Artikel 32 i konventionen om social trygghet av den 18 december 1957 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 31 december 1957).

TJECKIEN–TYSKLAND

Artikel 39.1 b i konventionen om social trygghet av den 27 juli 2001 (bibehållande av konventionen ingången mellan f.d. Tjeckoslovakien och f.d. Tyska demokratiska republiken för personer som fick pension redan före 1996, beräkning av försäkringsperioder fullgjorda i en av de avtalsslutande staterna för personer som fick pension för dessa perioder redan före den 1 september 2002 från den andra avtalsslutande staten, medan försäkringstagaren var bosatt inom dess territorium).

TJECKIEN–CYPERN

Artikel 32.4 i konventionen om social trygghet av den 19 januari 1999 (om fastställande av behörighet för beräkning av perioder av arbete som anställd som fullgjorts i enlighet med den relevanta konventionen från 1976); den bestämmelsen ska endast tillämpas på personer som omfattas av den.

TJECKIEN–LUXEMBURG

Artikel 52.8 i konventionen om social trygghet av den 17 november 2000 (beräkning av pensionsförsäkringsperioder för politiska flyktingar).

TJECKIEN–ÖSTERRIKE

Artikel 32.3 i konventionen om social trygghet av den 20 juli 1999 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961); den bestämmelsen ska endast tillämpas på personer som omfattas av den.

TJECKIEN–SLOVAKIEN

Artiklarna 12, 20 och 33 i konventionen om social trygghet av den 29 oktober 1992 (artikel 12 bestämmer behörighet för utbetalning av överlevande anhörigas förmåner; i artikel 20 fastställs behörigheten för beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts fram till dagen för den tjeckiska och den slovakiska federala republikens upplösning; i artikel 33 fastställs behörigheten för utbetalning av pensioner som beviljats före dagen för den tjeckiska och den slovakiska federala republikens upplösning).

DANMARK–FINLAND

Artikel 7 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003 (avser ersättning för merutgifter för hemresa till bosättningslandet på grund av sjukdom vid vistelse i ett annat nordiskt land).

DANMARK–SVERIGE

TYSKLAND–SPANIEN

Artikel 45.2 i konventionen om social trygghet av den 4 december 1973 (representation genom diplomatiska och konsulära myndigheter).

TYSKLAND–FRANKRIKE

a)	Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma datum, i enlighet med kompletterande avtal nr 2 av den 18 juni 1955 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts mellan den 1 juli 1940 och den 30 juni 1950).

b)	Avdelning I i kompletterande avtal nr 2 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 8 maj 1945).

c)	Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma datum (administrativa överenskommelser).

d)	Avdelningarna II, III och IV i avtalet av den 20 december 1963 (social trygghet i Saarland).

TYSKLAND–LUXEMBURG

Artiklarna 4, 5, 6 och 7 i konventionen av den 11 juli 1959 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts mellan september 1940 och juni 1946).

TYSKLAND–UNGERN

Artikel 40.1 b i konventionen om social trygghet av den 2 maj 1998 (bibehållande av konventionen ingången mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Ungern för personer som redan fick pension före 1996).

TYSKLAND–NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtal nr 4 av den 21 december 1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (om reglering av de rättigheter som förvärvades av nederländska arbetare enligt det tyska socialförsäkringssystemet mellan den 13 maj 1940 och den 1 september 1945).

TYSKLAND–ÖSTERRIKE

Artikel 1.5 och artikel 8 i konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 19 juli 1978 och artikel 10 i slutprotokollet till denna konvention (enligt vilken den tidigare anställningsstaten beviljar arbetslöshetsersättning till gränsarbetare) ska fortsätta att gälla för personer som var gränsarbetare den 1 januari 2005 eller tidigare och som blir arbetslösa före den 1 januari 2011.

Artikel 14.2 g, 14.2 h, 14.2 i och 14.2 j i konventionen om social trygghet av den 4 oktober 1995 (om behörighetsfördelningen mellan de båda länderna i fråga om tidigare försäkringsärenden och fullgjorda försäkringsperioder), tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.

TYSKLAND-POLEN

Konvention av den 9 oktober 1975 om bestämmelser om ålderdom och arbetsskador, i enlighet med de villkor och det tillämpningsområde som fastställs i artikel 27.2–4 i konventionen om social trygghet av den 8 december 1990 (bibehållande av rättslig status, på grundval av 1975 års konvention, av personer som bosatte sig inom Tysklands eller Polens territorium före den 1 januari 1991 och som fortfarande är bosatta där).

Artiklarna 27.5 och 28.2 i konventionen om social trygghet av den 8 december 1990 (bibehållen rätt till pension utbetalad på grundval av 1957 års konvention ingången mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Polen, beräkning av försäkringsperioder fullgjorda av polska anställda i enlighet med 1988 års konvention ingången mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Polen).

TYSKLAND–RUMÄNIEN

Artikel 28.1 b i konventionen om social trygghet av den 8 april 2005 (bibehållande av konvention ingången mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Rumänien för personer som fick pension redan före 1996).

TYSKLAND–SLOVENIEN

Artikel 42 i konventionen om social trygghet av den 24 september 1997 (reglering av rättigheter förvärvade före den 1 januari 1956 under den andra avtalsslutande statens socialförsäkringssystem); tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.

TYSKLAND–SLOVAKIEN

Artikel 29.1 andra och tredje stycket i avtalet av den 12 september 2002 (bibehållande av konventionen mellan f.d. Tjeckoslovakien och f.d. Tyska demokratiska republiken för personer som redan fick pension före 1996; beräkning av försäkringsperioder fullgjorda i en av de avtalsslutande staterna för personer som fick pension för dessa perioder redan före den 1 december 2003 från den andra avtalsslutande staten, medan försäkringstagaren var bosatt inom dess territorium).

TYSKLAND–FÖRENADE KUNGARIKET

a)	Artikel 7.5 och 7.6 i konventionen om social trygghet av den 20 april 1960 (lagstiftning som tillämpas på civila försvarsanställda).

b)	Artikel 5.5 och 5.6 i konventionen om arbetslöshetsersättning av den 20 april 1960 (lagstiftning som tillämpas på civila försvarsanställda).

IRLAND–FÖRENADE KUNGARIKET

Artikel 19.2 i avtalet av den 14 december 2004 om social trygghet (som avser överföring och beräkning av vissa tillägg för funktionshinder).

SPANIEN–PORTUGAL

Artikel 22 i den allmänna konventionen av den 11 juni 1969 (export av arbetslöshetsförmåner). Dessa uppgifter gäller i två år från den dag då denna förordning ska börja tillämpas.

ITALIEN–SLOVENIEN

Avtal om reglering av ömsesidiga skyldigheter inom socialförsäkringen med hänvisning till punkt 7 i bilaga XIV till fredsfördraget, ingånget genom notväxling den 5 februari 1959 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 18 december 1954). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av det avtalet.

b)	Artikel 45.3 i konventionen om social trygghet av den 7 juli 1997 avseende f.d. zon B i fristaten Trieste (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 5 oktober 1956). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den konventionen.

LUXEMBURG-PORTUGAL

Avtal av den 10 mars 1997 (om erkännande av beslut av institutioner i en avtalsslutande part beträffande invaliditetsstatus för personer som ansöker om pensioner från institutioner i den andra avtalsslutande parten).

LUXEMBURG-SLOVAKIEN

Artikel 50.5 i konventionen om social trygghet av den 23 maj 2002 (beräkning av pensionsförsäkringsperioder för politiska flyktingar).

UNGERN–ÖSTERRIKE

Artikel 36.3 i konventionen om social trygghet av den 31 mars 1999 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.

UNGERN-SLOVENIEN

Artikel 31 i konventionen om social trygghet av den 7 oktober 1957 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 29 maj 1956). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.

UNGERN-SLOVAKIEN

Artikel 34.1 i konventionen om social trygghet av den 30 januari 1959 (artikel 34.1 i den konventionen anger att försäkringsperioder som godkänts före den dag då den konventionen undertecknades är försäkringsperioder som tillhör den avtalsslutande stat inom vars territorium den försäkrade personen var bosatt). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.

ÖSTERRIKE-POLEN

Artikel 33.3 i konventionen om social trygghet av den 7 september 1998 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.

ÖSTERRIKE-RUMÄNIEN

Artikel 37.3 i avtalet om social trygghet av den 28 oktober 2005 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.

ÖSTERRIKE-SLOVENIEN

Artikel 37 i konventionen om social trygghet av den 10 mars 1997 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 1 januari 1956). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.

ÖSTERRIKE-SLOVAKIEN

Artikel 34.3 i konventionen om social trygghet av den 21 december 2001 (beräkning av försäkringsperioder fullgjorda före den 27 november 1961). Tillämpningen av den bestämmelsen är fortfarande begränsad till de personer som omfattas av den.

FINLAND-SVERIGE

Bilaga III ska ersättas med följande:

”BILAGA III

BEGRÄNSNINGAR AV VÅRDFÖRMÅNER FÖR GRÄNSARBETARES FAMILJEMEDLEMMAR (som avses i artikel 18.2)

DANMARK

ESTLAND (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)

IRLAND

SPANIEN (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)

ITALIEN (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)

LITAUEN (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)

UNGERN (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)

NEDERLÄNDERNA (dessa uppgifter kommer att gälla under den period som avses i artikel 87.10.a)

FINLAND

SVERIGE

FÖRENADE KUNGARIKET”

Bilaga IV ska ändras på följande sätt:

1.	Efter ”BELGIEN” ska följande införas: ”BULGARIEN TJECKIEN”.

2.	”ITALIEN” utgår.

3.	Efter ”FRANKRIKE” ska ”CYPERN” införas.

4.	Efter ”LUXEMBURG” ska följande införas: ”UNGERN NEDERLÄNDERNA”.

5.	Efter ”ÖSTERRIKE” ska följande införas: ”POLEN SLOVENIEN”.

Bilaga VI ska ändras på följande sätt:

I början av bilagan ska följande införas:

”TJECKIEN

Full invaliditetspension för personer som hade en invaliditetsgrad på 100 % före 18 års ålder och som inte varit försäkrade under den tid som krävs (avsnitt 42 i lagen om pensionsförsäkring nr 155/1995 Coll.).

ESTLAND

a)	Invaliditetspensioner som beviljats före den 1 april 2000 enligt lagen om statliga understöd och som bibehållits enligt lagen om statlig pensionsförsäkring

b)	Statliga pensioner vid invaliditet enligt lagen om statlig pensionsförsäkring.

Invaliditetspensioner som beviljas enligt lagen om anställning vid försvaret, lagen om anställning vid polisväsendet, lagen om åklagarmyndigheten, lagen om domares ställning, lagen om löner, pensioner och annan social trygghet för Riigikogus ledamöter samt lagen om officiella förmåner för republikens president.”

2.	Rubrikerna ”A. GREKLAND” och ”B. IRLAND” ska ersättas med ”GREKLAND” och ”IRLAND”.

3.	Uppgifterna under rubriken ”IRLAND” ska flyttas och återinföras framför uppgifterna ”GREKLAND” och ska ersättas med följande: ”Del 2 kapitel 17 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet.”

4.	Efter uppgifterna under rubriken ”GREKLAND” ska följande införas: ”LETTLAND Invaliditetspensioner (tredje gruppen) enligt artikel 16.1.2 i lagen om statlig pension av den 1 januari 1996.”

Rubriken ”C. FINLAND” ska ersättas med ”FINLAND” och motsvarande uppgifter ska ersättas med följande:

”FINLAND

Folkpension till den som har ett medfött handikapp eller som blir handikappad i unga år (lagen om genomförande av lagen om folkpension, 568/2007).

Invaliditetspensioner fastställda i enlighet med övergångsregler och beviljade före den 1 januari 1994 (lagen om genomförande av lagen om folkpension, 569/2007).”

6.	Rubrikerna ”D. SVERIGE” och ”E. FÖRENADE KUNGARIKET” ska ersättas med ”SVERIGE” och ”FÖRENADE KUNGARIKET”.

Bilaga VII ska ändras på följande sätt:

1.	I tabellerna med rubrikerna ”BELGIEN” och ”FRANKRIKE” ska de rader som avser Luxemburg utgå.

2.	Tabellen med rubriken ”LUXEMBURG” ska utgå.

Bilaga VIII ska ersättas med följande:

”BILAGA VIII

FALL NÄR PRO RATA-BERÄKNINGEN INTE SKA GÖRAS ELLER INTE SKA TILLÄMPAS (artikel 52.4 och 52.5)

Del 1:

Fall där pro rata-beräkningen inte ska göras enligt artikel 52.4

DANMARK

Alla ansökningar om pensioner som avses i lagen om social pension, utom de pensioner som nämns i bilaga IX.

IRLAND

Alla ansökningar om statlig pension (transfererad), statlig pension (avgiftsfinansierad) samt pension till efterlevande make (avgiftsfinansierad).

CYPERN

Alla ansökningar om ålders- och invaliditetspension samt pension till efterlevande make.

LETTLAND

a)	Alla ansökningar om invaliditetspension (lag om statlig pension av den 1 januari 1996).

b)	Alla ansökningar om efterlevandepension (lag om statlig pension av den 1 januari 1996, lag om statligt finansierad pension av den 1 juli 2001).

LITAUEN

Alla ansökningar om efterlevandepension från den statliga socialförsäkringen på grundval av basbeloppet för efterlevandepension (lag om pension från den statliga socialförsäkringen).

NEDERLÄNDERNA

Alla ansökningar om ålderspension enligt lagen om allmän åldersförsäkring (AOW).

ÖSTERRIKE

Alla ansökningar om förmåner enligt lagen av den 9 september 1955 om allmän socialförsäkring – ASVG, lagen av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för egenföretagare verksamma inom handeln – GSVG, lagen av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för jordbrukare – BSVG och lagen av den 30 november 1978 om socialförsäkring för egenföretagare inom de fria yrkena – FSVG.

b)	Alla ansökningar om invaliditetspension grundad på ett pensionskonto enligt lagen om allmän pension – (APG) av den 18 november 2004.

c)	Alla ansökningar om efterlevandepension grundad på ett pensionskonto enligt lagen om allmän pension (APG) av den 18 november 2004, såvida förmånerna inte ska ökas efter beaktande av tillkommande försäkringsmånader enligt artikel 7.2 i lagen om allmän pension (APG).

d)	Alla ansökningar om invaliditets- och efterlevandepension från österrikiska Landesärztekammern grundad på grundgaranti (grundförmåner och eventuella kompletterande förmåner, eller grundpension)

e)	Alla ansökningar om permanent stöd vid yrkesinvaliditet och efterlevandestöd från den österrikiska veterinärkammarens pensionsfond.

f)	Alla ansökningar om förmåner i samband med pension vid yrkesinvaliditet, änke- och barnpension i enlighet med stadgarna för de österrikiska advokatsamfundens institutioner för social omsorg, del A.

POLEN

Alla ansökningar om invaliditets- och ålderspension enligt det fastställda förmånssystemet, samt om efterlevandepension.

PORTUGAL

Alla ansökningar om invaliditets- ålders- eller efterlevandepension, utom när det sammanlagda antalet fullgjorda försäkringsperioder enligt lagstiftningen i mer än en medlemsstat uppgår till minst 21 kalenderår, de nationella försäkringsperioderna uppgår till högst 20 år och beräkningen görs enligt artikel 11 i lagdekret nr 35/2002 av den 19 februari.

SLOVAKIEN

a)	Alla ansökningar om efterlevandepension (pension till efterlevande make samt pension till efterlevande barn) beräknad i enlighet med den före den 1 januari 2004 gällande lagstiftningen, vars belopp härrör från pension som tidigare har betalats till den avlidne/avlidna.

b)	Alla ansökningar om pension beräknad i enlighet med lag nr 461/2003 Coll. om social trygghet i gällande lydelse.

SVERIGE

Alla ansökningar om garantipension i form av ålderspension (lag 1998:702) och ålderspension i form av tilläggspension (lag 1998:674).

FÖRENADE KUNGARIKET

Alla ansökningar om ålderspension, änkepension och efterlevandeförmåner, med undantag för sådana där

under ett beskattningsår som börjar den 6 april 1975 eller senare

i)	den berörda parten har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder enligt Förenade kungarikets och en annan medlemsstats lagstiftning, och ett (eller flera) av beskattningsåren inte betraktas som ett kvalificerande år enligt Förenade kungarikets lagstiftning,

ii)

de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som gäller i Förenade kungariket för perioder före den 5 juli 1948 skulle beaktas vid tillämpningen av artikel 52.1 b i förordningen genom tillämpning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Alla ansökningar om ytterligare pension enligt avsnitt 44 i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act) 1992 och avsnitt 44 i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner för Nordirland (Social Security Contributions and Benefits Act (Northern Ireland)) 1992.

Del 2:

Fall där artikel 52.5 tillämpas

BULGARIEN

Ålderspension från obligatorisk tilläggspensionsförsäkring, enligt del II avdelning II i socialförsäkringslagen.

ESTLAND

Obligatoriskt finansierat system för ålderspension.

FRANKRIKE

Allmänna eller kompletterande system i vilka förmånerna vid ålderdom beräknas på grundval av pensionspoäng.

LETTLAND

Ålderspension (lag om statlig pension av den 1 januari 1996, lag om statligt finansierad pension av den 1 juli 2001).

UNGERN

Pension på grundval av medlemskap i privata pensionsfonder.

ÖSTERRIKE

a)	Ålderspension grundad på ett pensionskonto enligt lagen om allmän pension (APG) av den 18 november 2004.

b)	Obligatoriska bidrag enligt artikel 41 i lagen av den 28 december 2001 - BGBl I nr 154 – om österrikiska farmaceuters allmänna lönefond (Pharmazeutische Gehaltskasse für Österreich).

c)	Ålders- och förtidspension från de österrikiska Landesärtztekammern med grundbelopp (grundförmåner och eventuella kompletterande förmåner, eller grundpension) samt alla pensionsförmåner från de österrikiska Landesärtztekammern med tilläggsbelopp (tilläggspension eller individuell pension).

d)	Åldersstöd från den österrikiska veterinärkammarens pensionsfond.

e)	Förmåner enligt stadgarna för de österrikiska advokatsamfundens institutioner för social omsorg, delarna A och B, med undantag för ansökningar om förmåner från invaliditets-, änke- och barnpensioner enligt stadgarna för de österrikiska advokatsamfundens institutioner för social omsorg, del A.

Förmåner från den federala arkitekt- och ingenjörskonsultkammarens institutioner för social omsorg enligt lagen om den österrikiska civilingenjörskammaren (Ziviltechnikerkammergesetz) från 1993 och stadgarna för dessa institutioner, med undantag för förmåner på grund av yrkesskada och förmåner till efterlevande grundade på dessa förmåner.

g)	Förmåner i enlighet med den federala revisors- och skatterådgivarkammarens stadga för välfärdsinstitutioner i enlighet med Österrikes lag om yrkesverksamma revisorer och skatterådgivare (Wirtschaftstreuhandberufsgesetz).

POLEN

Ålderspensioner enligt det fastställda avgiftssystemet.

SLOVENIEN

Pension från obligatorisk tilläggspensionsförsäkring.

SLOVAKIEN

Obligatoriskt ålderspensionssparande.

SVERIGE

Inkomstgrundad pension och premiepension (lag 1998:674).

FÖRENADE KUNGARIKET

Progressiva pensionsförmåner (graduated retirement benefits), som betalas ut enligt avsnitten 36 och 37 i lagen om allmän försäkring (National Insurance Act) 1965 och avsnitten 35 och 36 i lagen om allmän försäkring för Nordirland (National Insurance Act (Northern Ireland)) 1966.”

Bilaga IX ska ändras på följande sätt:

I del I:

a)	Rubrikerna ”A. BELGIEN”, ”B. DANMARK”,”C. GREKLAND”, ”D. SPANIEN”, ”E. FRANKRIKE”, ”F. IRLAND”, ”G. NEDERLÄNDERNA”, ”H. FINLAND” och ”I. SVERIGE” ska ersättas med ”BELGIEN”, ”DANMARK””GREKLAND”, ”SPANIEN”, ”FRANKRIKE”, ”IRLAND”, ”NEDERLÄNDERNA”, ”FINLAND” och ”SVERIGE”.

b)	Uppgifterna under rubriken ”IRLAND” ska flyttas efter uppgifterna under rubriken ”DANMARK” och före uppgifterna under rubriken ”GREKLAND”.

c)	Efter uppgifterna under rubriken ”FRANKRIKE” ska följande införas: ”LETTLAND Invaliditetspensioner (tredje gruppen) enligt artikel 16.1.2 i lagen om statlig pension av den 1 januari 1996.”

d)	I uppgifterna under rubriken ”NEDERLÄNDERNA”, ska följande text läggas till: ”Lagen av den 10 november 2005 om arbete och inkomst enligt arbetsförmåga (WIA).”

Uppgifterna under rubriken ”FINLAND” ska ersättas med följande:

”Folkpension till den som har ett medfött handikapp eller som blir handikappad i unga år (lagen om genomförande av lagen om folkpension, 568/2007).

Folkpension och efterlevandepension fastställd i enlighet med övergångsbestämmelser och beviljad före den 1 januari 1994 (lagen om genomförande av lagen om folkpension, 569/2007).

Barnförhöjning (barnpensionstillägg) vid beräkningen av oberoende förmån i enlighet med folkpensionslagen (lagen om genomförande av folkpension, 568/2007).”

Uppgifterna under rubriken ”SVERIGE” ska ersättas med följande:

”Svensk inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning (lag 1962:381).

Svensk garantipension och garantiersättning som ersatt sådan oavkortad svensk folkpension som utgavs enligt den lagstiftning om folkpension som var tillämplig före den 1 januari 1993 och oavkortad folkpension som utgavs enligt övergångsbestämmelserna till den lagstiftning som gäller från detta datum.”

I del II:

a)	Rubrikerna ”A. TYSKLAND”, ”B. SPANIEN”, ”C. ITALIEN”, ”D. LUXEMBURG”, ”E. FINLAND” och ”F. SVERIGE” ska ersättas med ”TYSKLAND”, ”SPANIEN”, ”ITALIEN”, ”LUXEMBURG”, ”FINLAND” och ”SVERIGE”.

Efter uppgifterna under rubriken ”ITALIEN” ska följande införas:

”LETTLAND

Efterlevandepension beräknad på grundval av antagna försäkringsperioder (artikel 23.8 i lagen om statlig pension av den 1 januari 1996).

LITAUEN

a)	Pension vid arbetsoförmåga som betalas ut enligt lagen om statliga socialförsäkringspensioner.

b)	Statlig efterlevandepension och barnpension beräknad på grundval av den avlidnes pension vid arbetsoförmåga enligt lagen om statliga socialförsäkringspensioner.”

Efter uppgifterna under rubriken ”LUXEMBURG” ska följande införas:

”SLOVAKIEN

a)	Slovakisk invaliditetspension och efterlevandepension som härleds från denna.

b)	Invaliditetspension för en person som blev invalidiserad som barn och som alltid anses ha fullgjort den försäkringsperiod som krävs (artiklarna 70.2, 72.3 samt 73.3 och 73.4 i lag nr 461/2003 om socialförsäkringar, i dess ändrade lydelse).”

3.	I del III: ”Nordiska konventionen om social trygghet av den 15 juni 1992” ska ersättas med följande: ”Nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003.”

Bilaga X ska ersättas med följande:

”BILAGA X

SÄRSKILDA ICKE AVGIFTSFINANSIERADE KONTANTA FÖRMÅNER (artikel 70.2 c)

BELGIEN

a)	Förmån vid inkomstbortfall (lag av den 27 februari 1987).

b)	Garantiinkomst för äldre (lag av den 22 mars 2001).

BULGARIEN

Social ålderspension (artikel 89 i socialförsäkringslagen).

TJECKIEN

Socialbidrag (lag nr 117/1995 Sb. om statligt socialstöd).

DANMARK

Bostadsstöd för pensionärer (lagen om individuellt bostadsstöd, konsoliderad genom lag nr 204 av den 29 mars 1995).

TYSKLAND

a)	Minimiinkomst för äldre och för personer med nedsatt intjänandeförmåga enligt kapitel 4 i volym XII i lagen om social trygghet – Sozialgesetzbuch.

Förmåner som ska täcka levnadsomkostnader enligt grundgarantin för arbetssökande, såvida inte kraven när det gäller dessa förmåner är uppfyllda för rätt till ett tillfälligt tillägg efter det att arbetslöshetsförmåner har utgetts (artikel 24.1 i volym II i lagen om social trygghet – Sozialgesetzbuch).

ESTLAND

a)	Bidrag till vuxna med funktionshinder (lagen om sociala förmåner för funktionshindrade av den 27 januari 1999).

b)	Statligt arbetslöshetsunderstöd (lagen om arbetsmarknadstjänster och arbetsmarknadsstöd av den 29 september 2005).

IRLAND

a)	Bidrag till arbetssökande (del 3 kapitel 2 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet).

b)	Statlig (icke avgiftsfinansierad) pension (del 3 kapitel 4 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet).

c)	Efterlevandepension (icke avgiftsfinansierad) (del 3 kapitel 6 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet).

d)	Bidrag till funktionshindrade (del 3 kapitel 10 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet).

e)	Färdbidrag (avsnitt 61 i 1970 års hälso- och sjukvårdslag).

f)	Pension för synskadade (del 3 kapitel 5 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet).

GREKLAND

Särskilda förmåner för äldre (lag 1296/82).

SPANIEN

a)	Minimiinkomstgaranti (lag nr 13/82 av den 7 april 1982).

b)	Kontantförmåner till äldre och arbetsoförmögna personer (Kungligt dekret nr 2620/81 av den 24 juli 1981).

i)	Icke avgiftsfinansierade invaliditets- och ålderspensioner enligt artikel 38.1 i den konsoliderade texten till den allmänna lagen om social trygghet, godkänd genom Kungligt lagstiftningsdekret nr 1/1994 av den 20 juni 1994, och

ii)	de förmåner som kompletterar pensionerna ovan, i enlighet med de autonoma gemenskapernas lagstiftning, där sådana tillägg garanterar en minimiinkomst med hänsyn tagen till den ekonomiska och sociala situationen i de berörda autonoma regionerna.

d)	Färdbidrag för ökad rörlighet (lag nr 13/1982 av den 7 april 1982).

FRANKRIKE

Tilläggsbidrag från

i)	den särskilda invaliditetsfonden, och

ii)	solidaritetsfonden för äldre med avseende på förvärvade rättigheter

(lag av den 30 juni 1956, kodifierad i volym VIII i lagen om social trygghet).

b)	Bidrag till vuxna funktionshindrade (lag av den 30 juni 1975, kodifierad i volym VIII i lagen om social trygghet).

c)	Särskilt bidrag (lag av den 10 juli 1952, kodifierad i volym VIII i lagen om social trygghet) med avseende på förvärvade rättigheter.

d)	Solidaritetsbidrag till äldre (förordning av den 24 juni 2004, kodifierad i volym VIII i lagen om social trygghet) från den 1 januari 2006.

ITALIEN

a)	Socialpension för obemedlade personer (lag nr 153 av den 30 april 1969).

b)	Pensioner och bidrag för funktionshindrade eller arbetsoförmögna civilpersoner (lag nr 118 av den 30 mars 1971, nr 18 av den 11 februari 1980 och nr 508 av den 23 november 1988).

c)	Pensioner och bidrag för döva och stumma (lag nr 381 av den 26 maj 1970 och nr 508 av den 23 november 1988).

d)	Pensioner och bidrag för synskadade civilpersoner (lag nr 382 av den 27 maj 1970 och nr 508 av den 23 november 1988).

e)	Förmåner som tillägg till minimipensioner (lag nr 218 av den 4 april 1952, nr 638 av den 11 november 1983 och nr 407 av den 29 december 1990).

f)	Kompletterande förmåner för funktionshindrade (lag nr 222 av den 12 juni 1984).

g)	Socialbidrag (lag nr 335 av den 8 augusti 1995).

h)	Förhöjt socialbidrag (artikel 1.1 och 1.12 i lag nr 544 av den 29 december 1988, i dess ändrade lydelse).

CYPERN

a)	Socialpension (lagen om socialpension från 1995 (lag 25(I)/95), i dess ändrade lydelse.

b)	Bidrag till gravt rörelsehindrade (regeringsbeslut nr 38210 av den 16 oktober 1992, nr 41370 av den 1 augusti 1994, nr 46183 av den 11 juni 1997 och 53675 av den 16 maj 2001).

c)	Särskilt bidrag för synskadade (lagen om särskilda bidrag från 1996 (lag 77(I)/96), i dess ändrade lydelse).

LETTLAND

a)	Statliga socialförsäkringsförmåner (lagen om statliga sociala förmåner av den 1 januari 2003).

b)	Färdbidrag för funktionshindrade med begränsad rörlighet (lagen om statliga sociala förmåner av den 1 januari 2003).

LITAUEN

a)	Socialpension (artikel 5 i 2005 års lag om statliga sociala förmåner).

b)	Särskilt understöd (artikel 15 i lagen från 2005 om statliga sociala förmåner).

c)	Färdbidrag för funktionshindrade med begränsad rörlighet (artikel 7 i lagen om resebidrag från 2000).

LUXEMBURG

Inkomst för gravt funktionshindrade (artikel 1.2 i lag av den 12 september 2003), med undantag för personer som erkänts som funktionshindrade arbetstagare och som är anställda på den öppna arbetsmarknaden eller i skyddat arbete.

UNGERN

a)	Invaliditetslivränta (regeringsdekret nr 83/1987 (XII 27) om invaliditetslivränta).

b)	Icke avgiftsfinansierade förmåner för äldre (lag III från 1993 om socialförvaltning och sociala förmåner).

c)	Färdbidrag (regeringsdekret nr 164/1995 (XII 27) om färdbidrag för gravt funktionshindrade).

MALTA

a)	Inkomststöd (avsnitt 73 i lagen om social trygghet (kapitel 318) 1987).

b)	Ålderspension (lagen om social trygghet (kapitel 318) 1987).

NEDERLÄNDERNA

a)	Lagen om bistånd vid arbetsoförmåga för unga funktionshindrade av den 24 april 1997 (Wajong).

b)	Lagen om tilläggsförmåner av den 6 november 1986 (TW).

ÖSTERRIKE

Tilläggsersättning (federal lag av den 9 september 1955 om allmän socialförsäkring - ASVG, federal lag av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för personer verksamma inom handeln – GSVG och federal lag av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för jordbrukare – BSVG).

POLEN

Socialpension (lag av den 27 juni 2003 om socialpension).

PORTUGAL

a)	Icke avgiftsfinansierad statlig ålders- och invaliditetspension (lagdekret nr 464/80 av den 13 oktober 1980).

b)	Icke avgiftsfinansierad änkepension (förordning nr 52/81 av den 11 november 1981).

c)	Solidaritetstillägg för äldre (lagdekret nr 232/2005 av den 29 december 2005, ändrad genom lagdekret nr 236/2006 av den 11 december 2006).

SLOVENIEN

a)	Statlig pension (lagen om pensions- och invaliditetsförsäkring av den 23 december 1999).

b)	Inkomststöd för pensionärer (lagen om pensions- och invaliditetsförsäkring av den 23 december 1999).

c)	Underhållsbidrag (lag om pensions- och invaliditetsförsäkring av den 23 december 1999).

SLOVAKIEN

a)	Justering beviljad före den 1 januari 2004 av pensioner som enda inkomstkälla.

b)	Socialpension som beviljades före den 1 januari 2004.

FINLAND

a)	Bostadsbidrag för pensionstagare (lagen om bostadsbidrag för pensionstagare 571/2007).

b)	Arbetsmarknadsstöd (lagen om utkomstskydd för arbetslösa 1290/2002).

c)	Särskilt stöd till invandrare (lagen om särskilt stöd till invandrare 1192/2002).

SVERIGE

a)	Bostadstillägg till pensionärer (lag 2001:761).

b)	Äldreförsörjningsstöd (lag 2001:853).

FÖRENADE KUNGARIKET

a)	Statligt pensionstillägg (2002 års lag om statligt pensionstillägg och 2002 års lag om statligt pensionstillägg - Nordirland).

b)	Inkomstbaserade bidrag till arbetssökande (1995 års lag om arbetssökande och 1995 års förordning om arbetssökande – Nordirland).

c)	Inkomststöd (1992 års lag om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner och 1992 års lag om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner – Nordirland).

d)	Färdbidrag för funktionshindrade (1992 års lag om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner och 1992 års lag om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner – Nordirland).”

Bilaga XI ska ersättas med följande:

”BILAGA XI

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM TILLÄMPNINGEN AV MEDLEMSSTATERNAS LAGSTIFTNINGAR (Artiklarna 51.3, 56.1 och 83)

BELGIEN

Inga.

BULGARIEN

Artikel 33.1 i den bulgariska sjukförsäkringslagen ska tillämpas på alla personer för vilka Bulgarien är behörig medlemsstat enligt avdelning III kapitel 1 i denna förordning.

TJECKIEN

För definitionen av familjemedlemmar i enlighet med artikel 1 i omfattar ’make/maka’ även registrerade partner enligt definitionen i tjeckisk lag nr 115/2006 Coll. om registrerat partnerskap.

DANMARK

Vid beräkningen av pensionen enligt lagen om social pension (lov om social pension) ska perioder av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt dansk lagstiftning av en gränsarbetare eller en arbetstagare som rest till Danmark för att utföra ett säsongsbetonat arbete betraktas som bosättningsperioder i Danmark fullgjorda av den efterlevande maken, förutsatt att den efterlevande maken under dessa perioder var gift med ovannämnda person och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och att den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium. Vid tillämpningen av detta led avses med säsongsbetonat arbete sådant arbete som på grund av årstidernas växlingar automatiskt återkommer varje år.

Vid beräkningen av pensionen enligt lagen om social pension (lov om social pension) ska perioder av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt dansk lagstiftning före den 1 januari 1984 av en person på vilken punkt 1 a inte ska tillämpas betraktas som bosättningsperioder i Danmark fullgjorda av den efterlevande maken, förutsatt att den efterlevande maken under dessa perioder var gift med personen och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och att den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium.

Perioder som medräknas enligt leden a och b ska inte beaktas om de sammanfaller med perioder som medräknas vid beräkningen av pension som ska betalas till den berörda personen enligt lagstiftningen om obligatorisk försäkring i en annan medlemsstat eller med de perioder för vilka personen uppbar pension enligt sådan lagstiftning. Sådana perioder ska dock beaktas om det årliga beloppet för denna pension är lägre än halva grundbeloppet för den sociala pensionen.

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 6 i denna förordning ska personer som inte har arbetat som anställda i någon medlemsstat ha rätt till dansk social pension bara om de har varit stadigvarande bosatta i Danmark under minst tre år, med beaktande av de åldersgränser som gäller enligt dansk lagstiftning. Om inget annat följer av artikel 4 i denna förordning, ska artikel 7 inte tillämpas på en dansk social pension som sådana personer har rätt till.

b)	De bestämmelser som anges ovan ska inte gälla rätt till dansk social pension för familjemedlemmar till personer som är eller har varit anställda i Danmark eller för studerande och deras familjemedlemmar.

Den tillfälliga förmånen för arbetslösa personer som har antagits till systemet med flexibelt arbete (ledighedsydelse) enligt lag nr 455 av den 10 juni 1997 ska omfattas av avdelning III kapitel 6 i denna förordning. Arbetslösa personer som reser till en annan medlemsstat ska omfattas av artiklarna 64 och 65 när denna medlemsstat har liknande sysselsättningsåtgärder för samma kategori av personer.

Om en person som får dansk social pension också har rätt till efterlevandepension från en annan medlemsstat, ska dessa pensioner, vid tillämpningen av dansk lagstiftning, betraktas som förmåner av samma slag i den mening som avses i artikel 53.1 i denna förordning, förutsatt att den person vars försäkrings- eller bosättningsperioder ligger till grund för beräkningen av efterlevandepensionen också har rätt till dansk social pension.

TYSKLAND

1.	Utan hinder av artikel 5 a i denna förordning och artikel 5.4.1 i bok VI av socialförsäkringsbalken (Sozialgesetzbuch VI), får en person som uppbär full ålderspension enligt någon annan medlemsstats lagstiftning ansöka om obligatorisk försäkring enligt det tyska pensionsförsäkringssystemet.

Utan hinder av artikel 5 a i denna förordning och artikel 7.1 och 7.3 i bok VI av socialförsäkringsbalken (Sozialgesetzbuch VI), får en person som är obligatoriskt försäkrad i en annan medlemsstat eller uppbär ålderspension enligt en annan medlemsstats lagstiftning ansluta sig till den frivilliga försäkringen i Tyskland.

När kontantförmåner enligt § 47.1 i bok V av socialförsäkringsbalken, § 47.1 i bok VII av socialförsäkringsbalken och § 200.2 i riksförsäkringsordningen (Reichsversicherungsordnung) beviljas försäkrade personer som är bosatta i en annan medlemsstat, beräknas enligt det tyska försäkringssystemet nettolönen, som ligger till grund för beräkningen av förmånerna, som om den försäkrade personen vore bosatt i Tyskland, såvida inte den försäkrade personen begär en beräkning på grundval av den nettolön som han faktiskt uppbär.

Medborgare i andra medlemsstater som har sin bosättningsort eller stadigvarande hemvist utanför Tyskland och som uppfyller de allmänna villkoren för det tyska pensionsförsäkringssystemet får göra frivilliga inbetalningar endast om de vid något tidigare tillfälle har varit frivilligt eller obligatoriskt försäkrade enligt det tyska pensionsförsäkringssystemet. Detta gäller även statslösa personer och flyktingar som har sin bosättningsort eller stadigvarande hemvist i en annan medlemsstat.

5.	Den schablonberäknade tillgodoräknandeperioden (pauschale Anrechnungszeit) enligt artikel 253 i bok VI av socialförsäkringsbalken (Sozialgesetzbuch VI) ska fastställas enbart på grundval av perioder i Tyskland.

6.	I de fall då den tyska pensionslagstiftning som gällde den 31 december 1991 är tillämplig på omräkningen av en pension ska enbart den tyska lagstiftningen tillämpas för tillgodoräknandet av ersättningsperioder (Ersatzzeiten).

Den tyska lagstiftningen om arbetsplatsolyckor och arbetssjukdomar som kompenseras enligt lagen om utländska pensioner och om förmåner för försäkringsperioder som kan tillgodoräknas enligt lagen om utländska pensioner på de territorier som anges i punkt 1.2.3 i lagen om frågor som rör fördrivna personer och flyktingar (Bundesvertriebenengesetz) fortsätter att gälla inom denna förordnings tillämpningsområde utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 i lagen om utländska pensioner (Fremdrentengesetz).

För beräkningen av det teoretiska belopp som avses i artikel 52.1 b i i denna förordning i pensionssystemen för de fria yrkena ska den behöriga institutionen, med avseende på varje försäkringsår som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, utgå från den genomsnittliga årliga pensionsrätt som förvärvats under medlemskapet i behöriga institutioner genom betalning av avgifter.

ESTLAND

Vid beräkningen av föräldraförmåner ska anställningsperioder i andra medlemsstater än Estland anses vara grundade på samma genomsnittliga socialavgiftsbelopp som betalats under de anställningsperioder i Estland med vilka de läggs samman. Om personen under referensåret endast har varit anställd i en annan medlemsstat ska beräkningen av förmånerna anses vara grundad på det genomsnittliga socialavgiftsbelopp som betalats i Estland mellan referensåret och moderskapsledigheten.

IRLAND

Vid beräkningen av en försäkrad persons föreskrivna antagna veckoinkomster för beviljandet av förmåner vid sjukdom eller arbetslöshet enligt irländsk lagstiftning ska, utan hinder av artikel 21.2 och artikel 62, ett belopp som är lika med den genomsnittliga veckolönen för anställda under det föreskrivna året tillgodoräknas den försäkrade personen för varje vecka med arbete som anställd enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat under det föreskrivna året.

I de fall då artikel 46 i denna förordning är tillämplig ska Irland, om den berörda personen är arbetsoförmögen med invaliditet som följd och omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat, vid tillämpningen av avdelning 118.1 a i den konsoliderade lagen om social trygghet (Social Welfare Consolidation Act, 2005), beakta varje period under vilken, med hänsyn till den invaliditet som följde på arbetsoförmågan, personen skulle ha ansetts vara arbetsoförmögen enligt irländsk lagstiftning.

GREKLAND

Lag nr 1469/84 om frivillig anslutning till pensionsförsäkringssystemet för grekiska medborgare och utländska medborgare av grekisk härkomst är tillämplig på medborgare i andra medlemsstater, statslösa personer eller flyktingar, om de berörda personerna, utan hänsyn till deras bosättnings- eller vistelseort, vid något tidigare tillfälle har varit obligatoriskt eller frivilligt anslutna till det grekiska pensionsförsäkringssystemet.

Utan hinder av artikel 5 a i denna förordning och artikel 34 i lag nr 1140/1981 får en person som uppbär pension på grund av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom enligt en annan medlemsstats lagstiftning begära att bli obligatoriskt försäkrad enligt den lagstiftning som tillämpas genom försäkringssystemet för jordbruket (OGA) i den utsträckning som personen bedriver en verksamhet som omfattas av den lagstiftningens tillämpningsområde.

SPANIEN

Vid tillämpningen av artikel 52.1 b i i denna förordning ska de år som arbetstagaren saknar för att uppnå den pensionsålder eller obligatoriska pensionsålder som föreskrivs i artikel 31.4 i den konsoliderade versionen av lagen om statliga pensioner (Ley de Clases Pasivas del Estado) beaktas som faktisk statlig tjänstgöring endast om den förmånsberättigade vid den tidpunkt då det försäkringsfall för vilket invaliditets- eller efterlevandepension betalas ut omfattades av Spaniens särskilda system för offentligt anställda, de väpnade styrkorna eller utförde en verksamhet som assimilerats i det systemet eller om den förmånsberättigade vid tidpunkten för det försäkringsfall för vilket pensionerna betalas ut utförde en verksamhet som skulle ha erfordrat att den berörda personen omfattades av staten särskilda system för offentligt anställda, de väpnade styrkorna eller domarkåren, om verksamheten hade ägt rum i Spanien.

Den teoretiska spanska förmånen i enlighet med artikel 56.1 c i denna förordning ska beräknas på grundval av personens faktiska avgifter under åren närmast före betalningen av den sista avgiften till den spanska socialförsäkringen. Om försäkrings- och/eller bosättningsperioder enligt någon annan medlemsstats lagstiftning måste beaktas vid beräkningen av grundbeloppet för pensionen, ska det avgiftsunderlag i Spanien som tidsmässigt ligger närmast referensperioderna användas för de ovannämnda perioderna, med beaktande av utvecklingen av konsumentprisindex.

b)	Det beräknade pensionsbeloppet ska höjas med beloppet på de höjningar och uppräkningar som beräknats för varje efterföljande år för pensioner av samma slag.

Perioder som fullgjorts i andra medlemsstater och som måste beräknas inom det särskilda systemet för offentligt anställda, de väpnade styrkorna och domstolsförvaltningen, ska vid tillämpningen av artikel 56 i denna förordning behandlas på samma sätt som de perioder som ligger närmast den tid som fullgjorts som offentligt anställd i Spanien.

De åldersgrundade tilläggsbelopp som avses i den andra övergångsbestämmelsen i den allmänna lagen om social trygghet ska tillämpas på alla förmånstagare enligt förordningen som har avgifter i sitt namn enligt spansk lagstiftning före den 1 januari 1967. Det ska inte vara möjligt att genom tillämpning av artikel 5 i denna förordning behandla försäkringsperioder som har tillgodoräknats i en annan medlemsstat före ovannämnda datum som likvärdiga med avgifter som betalats i Spanien, endast för föreliggande syften. Det datum som motsvarar den 1 januari 1967 ska vara den 1 augusti 1970 för det särskilda systemet för sjöfolk och den 1 april 1969 för det särskilda sociala trygghetssystemet för kolindustrin.

FRANKRIKE

Medborgare i andra medlemsstater som har sin bosättningsort eller stadigvarande hemvist utanför Frankrike och som uppfyller de allmänna villkoren för det franska pensionsförsäkringssystemet får göra frivilliga inbetalningar till detta endast om de vid något tidigare tillfälle har varit frivilligt eller obligatoriskt försäkrade enligt det franska pensionsförsäkringssystemet. Detta gäller även statslösa personer och flyktingar som har sin bosättningsort eller stadigvarande hemvist i en annan medlemsstat.

För personer som får vårdförmåner i Frankrike enligt artiklarna 17, 24 eller 26 i denna förordning och som är bosatta i de franska departementen Haut-Rhin, Bas-Rhin eller Moselle, ska de vårdförmåner som utges för en annan medlemsstats institutions räkning, vilken ska stå för kostnaderna för dessa, omfatta förmåner som utges både genom den allmänna sjukförsäkringen och genom den obligatoriska kompletterande lokala sjukförsäkringen i Alsace-Moselle.

Vid tillämpningen av avdelning III kapitel 5 i denna förordning ska den franska lagstiftning som är tillämplig på en person som arbetar eller tidigare har arbetat som anställd eller som bedriver eller tidigare har bedrivit verksamhet som egenföretagare omfatta både det eller de allmänna system för ålderspension och det eller de kompletterande pensionssystem som personen omfattades av.

ITALIEN

Inga.

CYPERN

Vid tillämpning av bestämmelserna i artiklarna 6, 51 och 61 i denna förordning ska, för varje period från och med den 6 oktober 1980, en försäkringsperiod på en vecka enligt cypriotisk lagstiftning fastställas, genom att man delar den totala försäkringsgrundande inkomsten under den aktuella perioden med den lägsta försäkringsgrundande inkomst per vecka som fastställts för det aktuella avgiftsåret, förutsatt att det antal veckor som beräknas på detta sätt inte överstiger antalet kalenderveckor under den aktuella perioden.

LETTLAND

Inga.

LITAUEN

Inga.

LUXEMBURG

Inga.

UNGERN

Inga.

MALTA

Särskilda bestämmelser för offentligt anställda

Personer anställda i enlighet med lagen om väpnade styrkor (kapitel 220 i Maltas lagstiftning, polislagen (kapitel 164 i Maltas lagstiftning) och fängelselagen (kapitel 260 i Maltas lagstiftning) ska behandlas som offentligt anställda endast vad avser tillämpningen av artiklarna 49 och 60 i denna förordning.

b)	Pensioner som betalas i enlighet med de ovan nämnda lagarna och i enlighet med pensionsförordningen (kapitel 93 i Maltas lagstiftning) ska, endast för tillämpningen av artikel 1 e i förordningen, betraktas som ’särskilda system för offentligt anställda’.

NEDERLÄNDERNA

Sjukvårdsförsäkring

När det gäller rätt till vårdförmåner enligt nederländsk lagstiftning, ska personer som har rätt till vårdförmåner vid tillämpningen av avdelning III kapitlen 1 och 2 i förordningen avse

i)	personer som enligt artikel 2 i lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) är skyldiga att teckna en sjukförsäkring, och

ii)	familjemedlemmar till aktiv militär personal bosatta i en annan medlemsstat och personer som är bosatta i en annan medlemsstat och som enligt förordningen har rätt till sjukvård i sin bosättningsstat på Nederländernas bekostnad, om de inte redan omfattas av led i.

b)	De personer som avses i punkt 1 a i måste enligt bestämmelserna i lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) teckna en sjukförsäkring och de personer som avses i punkt 1 a ii måste registrera sig hos sjukvårdsförsäkringsstyrelsen (College voor zorgverzekeringen).

Bestämmelserna om betalning av avgifter enligt lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) och den allmänna lagen om särskilda sjukvårdskostnader (Algemene wet bijzondere ziektekosten) ska tillämpas på de personer som avses i led a och deras familjemedlemmar. Familjemedlemmarnas avgifter ska betalas av den person från vilken rätten till sjukvård härrör, med undantag av familjemedlemmar till militär personal bosatta i en annan medlemsstat, vilka ska betala direkt.

d)	Bestämmelserna om sen anmälan till en försäkring enligt lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) ska, för de personer som avses i punkt 1 a ii, även gälla vid sen registrering hos sjukvårdsförsäkringsstyrelsen (College voor zorgverzekeringen).

Personer som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än Nederländerna och är bosatta eller tillfälligt vistas i Nederländerna ska ha rätt till vårdförmåner enligt de försäkringsvillkor som institutionen på bosättnings- eller vistelseorten erbjuder försäkrade i Nederländerna, med beaktande av artikel 11.1-11.3 och artikel 19.1 i lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet), och till de vårdförmåner som föreskrivs enligt den allmänna lagen om särskilda sjukvårdskostnader (Algemene wet bijzondere ziektekosten).

Vid tillämpningen av artiklarna 23–30 i denna förordning ska följande förmåner (förutom de pensioner som omfattas av avdelning III kapitlen 4 och 5 i denna förordning) betraktas som pension enligt nederländsk lagstiftning:

—	Pension som beviljas enligt lagen av den 6 januari 1966 om pension till offentligt anställda och deras efterlevande (Algemene burgerlijke pensioenwet).

—	Pension som beviljas enligt lagen av den 6 oktober 1966 om pension till militär personal och deras efterlevande (Algemene militaire pensioenwet).

—	Förmåner vid arbetsoförmåga enligt lagen av den 7 juni 1972 om förmåner vid arbetsoförmåga till militär personal (Wet arbeidsongeschiktheidsvoorziening militairen).

—	Pension som beviljas enligt lagen av den 15 februari 1967 om pension till anställda vid de nederländska järnvägarna och till deras efterlevande (Spoorwegpensioenwet).

—	Pension som beviljas enligt anställningsvillkoren vid de nederländska järnvägarna (Reglement Dienstvoorwaarden Nederlandse Spoorwegen).

—

Förmåner som beviljas personer som går i pension innan de uppnår pensionsåldern 65 år enligt ett pensionssystem som ska tillförsäkra tidigare anställda en inkomst under deras ålderdom eller förmåner som utges då någon lämnar arbetsmarknaden i förtid enligt ett av staten inrättat system eller genom ett kollektivavtal för personer från och med 55 års ålder.

—	Förmåner som beviljas militär personal och offentligt anställda vid övertalighet, överårighet och förtidspensionering.

g)	Vid tillämpningen av avdelning III kapitlen 1 och 2 i denna förordning ska den ersättning som enligt det nederländska systemet kan utges då sjukvården endast utnyttjats i begränsad omfattning betraktas som sjukvårdsförmåner.

Tillämpning av den nederländska lagen om allmän ålderspension (Algemene Ouderdomswet, AOW)

Den minskning som avses i artikel 13.1 i den nederländska lagen om allmän ålderspension (Algemene Ouderdomswet, AOW) ska inte tillämpas på kalenderår före den 1 januari 1957 under vilka en förmånsberättigad som inte uppfyller villkoren för att dessa år ska betraktas som försäkringsperioder

—	var bosatt i Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder, eller

—	var bosatt i en annan medlemsstat, men arbetade i Nederländerna hos en arbetsgivare som var etablerad i Nederländerna, eller

—	arbetade i en annan medlemsstat under perioder som betraktas som försäkringsperioder enligt socialförsäkringssystemet i Nederländerna.

Med avvikelse från artikel 7 i AOW ska personer som endast före den 1 januari 1957 var bosatt eller arbetade i Nederländerna enligt ovannämnda villkor också anses ha rätt till pension.

Den minskning som avses i artikel 13.1 i AOW ska inte tillämpas på kalenderår före den 2 augusti 1989 under vilka en person som är eller var gift, mellan 15 och 65 års ålder inte var försäkrad enligt nämnda lagstiftning och var bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Nederländernas, om dessa kalenderår sammanfaller med försäkringsperioder som fullgjorts av personens make enligt den lagstiftningen eller med kalenderår som ska beaktas enligt punkt 2 a, förutsatt att parets äktenskap bestod under dessa perioder.

Med avvikelse från artikel 7 i AOW ska en sådan person anses ha rätt till pension.

Den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW ska inte tillämpas på kalenderår före den 1 januari 1957 under vilka en pensionstagares make som inte uppfyller villkoren för att dessa år ska betraktas som försäkringsperioder

—	var bosatt i Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder, eller

—	var bosatt i en annan medlemsstat, men arbetade i Nederländerna hos en arbetsgivare som var etablerad i Nederländerna, eller

—	arbetade i en annan medlemsstat under perioder som betraktas som försäkringsperioder enligt socialförsäkringssystemet i Nederländerna.

Den minskning som avses i artikel 13.2 i AOW ska inte tillämpas på kalenderår före den 2 augusti 1989 under vilka en pensionstagares make mellan 15 och 65 års ålder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Nederländernas och inte var försäkrad enligt nämnda lagstiftning, om dessa kalenderår sammanfaller med försäkringsperioder som pensionstagaren fullgjort enligt den lagstiftningen eller med kalenderår som ska beaktas enligt punkt 2 a, förutsatt att parets äktenskap bestod under dessa perioder.

Punkt 2 a, b, c och d ska inte tillämpas på perioder som sammanfaller med

—	perioder som kan beaktas vid beräkningen av pensionsrättigheter enligt lagstiftningen om försäkring vid ålderdom i någon annan medlemsstat än Nederländerna, eller

—	perioder för vilka den berörda personen har fått ålderspension enligt en sådan lagstiftning.

Perioder av frivillig försäkring enligt ett system i en annan medlemsstat ska inte beaktas vid tillämpningen av denna bestämmelse.

f)	Punkt 2 a, b, c och d ska tillämpas endast om den berörda personen har varit bosatt i en eller flera medlemsstater under sex år efter 59 års ålder och bara för den tid då personen var bosatt i en av dessa medlemsstater.

Med avvikelse från kapitel IV i AOW ska en person som är bosatt i någon annan medlemsstat än Nederländerna och vars make omfattas av den obligatoriska försäkringen enligt den lagstiftningen ha rätt att teckna en frivillig försäkring enligt den lagstiftningen för de perioder under vilka maken är obligatoriskt försäkrad.

Denna rätt ska inte upphöra att gälla om makens obligatoriska försäkring upphör att gälla på grund av dennes dödsfall och om den efterlevande maken endast får pension enligt den nederländska lagen om allmän efterlevandeförsäkring (Algemene nabestaandenwet).

Rätten till frivillig försäkring upphör under alla omständigheter att gälla den dag då personen fyller 65 år.

Avgiften till den frivilliga försäkringen ska fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till den frivilliga försäkringen enligt AOW. Om den frivilliga försäkringen följer på en sådan försäkringsperiod som avses i punkt 2 b, ska avgiften dock fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgiften till den obligatoriska försäkringen enligt AOW, med beaktande av den inkomst som anses ha uppburits i Nederländerna.

h)	Den rätt som avses i punkt 2 g ska inte beviljas någon som är försäkrad enligt någon annan medlemsstats lagstiftning om pensions- eller efterlevandeförmåner.

i)	Den som vill teckna en sådan frivillig försäkring som avses i punkt 2 g ska ansöka om detta hos socialförsäkringsbanken (Sociale Verzekeringsbank) senast ett år efter den dag då villkoren för försäkringsanslutningen var uppfyllda.

Tillämpning av den nederländska lagen om allmän efterlevandeförsäkring (Algemene nabestaandenwet, ANW)

Om den efterlevande maken enligt artikel 51.3 i denna förordning har rätt till efterlevandepension enligt lagen om allmän efterlevandeförsäkring (Algemene nabestaandenwet, ANW), ska den pensionen beräknas enligt artikel 52.1 b i denna förordning.

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser ska även försäkringsperioder före den 1 oktober 1959 betraktas som försäkringsperioder som fullgjorts enligt nederländsk lagstiftning, om den försäkrade under dessa perioder efter 15 års ålder

—	var bosatt i Nederländerna, eller

—	var bosatt i en annan medlemsstat, men arbetade i Nederländerna hos en arbetsgivare som var etablerad i Nederländerna, eller

—	arbetade i en annan medlemsstat under perioder som betraktas som försäkringsperioder enligt socialförsäkringssystemet i Nederländerna.

b)	Hänsyn ska inte tas till perioder som ska beaktas enligt punkt 3 a vilka sammanfaller med perioder av obligatorisk försäkring som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning om efterlevandepension.

c)	Vid tillämpningen av artikel 52.1 b i denna förordning ska endast försäkringsperioder som fullgjorts enligt nederländsk lagstiftning efter 15 års ålder räknas som försäkringsperioder.

Med avvikelse från artikel 63a.1 ANW ska en person som är bosatt i en annan medlemsstat än Nederländerna och vars make är obligatoriskt försäkrad enligt ANW ha rätt att teckna en frivillig försäkring enligt den lagstiftningen, förutsatt att denna försäkring redan har börjat gälla den dag som denna förordning börjar tillämpas, men endast för de perioder under vilka maken är obligatoriskt försäkrad.

Denna rätt ska upphöra att gälla den dag då makens obligatoriska försäkring enligt ANW upphör att gälla, såvida inte makens obligatoriska försäkring upphör att gälla på grund av dennes dödsfall och den efterlevande maken endast får pension enligt ANW.

Rätten till frivillig försäkring upphör under alla omständigheter att gälla den dag då personen fyller 65 år.

Avgiften till den frivilliga försäkringen ska fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till den frivilliga försäkringen enligt ANW. Om den frivilliga försäkringen följer på en sådan försäkringsperiod som avses i punkt 2 b, ska avgiften dock fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till den obligatoriska försäkringen enligt ANW, med beaktande av den inkomst som anses ha uppburits i Nederländerna.

Tillämpning av den nederländska lagstiftningen om arbetsoförmåga

Om den berörda personen enligt artikel 51.3 i denna förordning har rätt till en nederländsk invaliditetsförmån, ska det belopp som avses i artikel 52.1 b i denna förordning vid beräkningen av förmånen fastställas

om personen innan arbetsoförmågan uppkom senast arbetade som anställd i den mening som avses i artikel 1 a i denna förordning,

—	i enlighet med bestämmelserna i lagen om försäkring vid arbetsoförmåga (Wet op de arbeidsongeschiktheidsverzekering, WAO), om arbetsoförmågan uppkom före den 1 januari 2004, eller

—	i enlighet med bestämmelserna i lagen om arbete och inkomst enligt arbetsförmåga (Wet Werk en inkomen naar arbeidsvermogen, WIA), om arbetsoförmågan uppkom den 1 januari 2004 eller efter detta datum,

ii)

om personen innan arbetsoförmågan uppkom senast bedrev verksamhet som egenföretagare i den mening som avses i artikel 1 b i denna förordning, i enlighet med bestämmelserna i lagen om försäkring vid arbetsoförmåga för egenföretagare (Wet arbeidsongeschiktheidsverzekering zelfstandigen, WAZ), om arbetsoförmågan uppkom före den 1 augusti 2004.

Vid beräkningen av förmåner enligt WAO, WIA eller WAZ ska de nederländska institutionerna beakta

—	perioder av betald anställning eller perioder som behandlas som sådana och som fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967,

—	försäkringsperioder som fullgjorts enligt WAO,

—	försäkringsperioder som den berörda personen har fullgjort efter 15 års ålder enligt den allmänna lagen om arbetsoförmåga (Algemene Arbeidsongeschiktheidswet, AAW) om de inte sammanfaller med försäkringsperioder som fullgjorts enligt WAO,

—	försäkringsperioder som fullgjorts enligt WAZ,

—	försäkringsperioder som fullgjorts enligt WIA.

ÖSTERRIKE

För förvärv av pensionsförsäkringsperioder ska inskrivning vid en skola eller jämförbar utbildningsanstalt i en annan medlemsstat betraktas som likvärdigt med inskrivning vid en skola eller utbildningsanstalt enligt artiklarna 227.1.1 och 228.1.3 i den allmänna socialförsäkringslagen (Allgemeines Sozialversicherungsgesetz, ASVG), artikel 116.7 i lagen om socialförsäkring för egenföretagare (Gewerbliches Sozialversicherungsgesetz, GSVG) och artikel 107.7 i lagen om socialförsäkring för jordbrukare (Bauern-Sozialversicherungsgesetz, BSVG), om den berörda personen vid någon tidpunkt har omfattats av österrikisk lagstiftning med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare och de särskilda avgifter som föreskrivs enligt artikel 227.3 i ASVG, artikel 116.9 i GSVG och artikel 107.9 i BSGV för köp av sådana utbildningsperioder har betalats.

Vid beräkningen av den pro rata-förmån som avses i artikel 52.1 b i denna förordning ska hänsyn inte tas till de särskilda tillägg till avgifterna för tilläggsförsäkring och för tilläggsförmån för gruvarbetare enligt österrikisk lagstiftning. I dessa fall ska den pro rata-förmån som beräknas utan dessa avgifter i lämpliga fall höjas med hela beloppet på de särskilda tilläggen till avgifterna för tilläggsförsäkringen och tilläggsförmånen för gruvarbetare.

Om, i enlighet med artikel 6 i denna förordning, ersättningsperioder har fullgjorts enligt ett österrikiskt pensionsförsäkringssystem vilka inte kan ligga till grund för en beräkning enligt artiklarna 238 och 239 i den allmänna socialförsäkringslagen (ASVG), artiklarna 122 och 123 i lagen om socialförsäkring för egenföretagare (GSVG) eller artiklarna 113 och 114 i lagen om socialförsäkring för jordbrukare (BSVG), ska beräkningsgrunden för barnårsperioder enligt artikel 239 i ASVG, artikel 123 i GSVG och artikel 114 i BSVG tillämpas.

POLEN

Inga.

PORTUGAL

Inga.

RUMÄNIEN

Inga.

SLOVENIEN

Inga.

SLOVAKIEN

Inga.

FINLAND

1.	Vid fastställandet av rätten till förmåner och vid beräkningen av den finska folkpensionen enligt artiklarna 52–54 i denna förordning ska pensionsrätt som förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning behandlas på samma sätt som pension som förvärvats enligt finsk lagstiftning.

Vid tillämpningen av artikel 52.1 b i denna förordning för beräkningen av inkomster under den intjänade perioden enligt finsk lagstiftning om inkomstgrundad pension ska, i de fall då personen har pensionsförsäkringsperioder som grundas på arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare i en annan medlemsstat under en del av referensperioden enligt finsk lagstiftning, inkomsterna för de intjänade perioderna vara lika med summan av inkomsterna under den del av referensperioden som avser Finland, dividerad med antalet månader under vilka det fanns försäkringsperioder i Finland under referensperioden.

SVERIGE

1.	Om föräldrapenning betalas ut enligt artikel 67 i denna förordning till en familjemedlem som inte är anställd, ska föräldrapenningen betalas ut enligt grundnivån eller lägsta nivån.

Vid beräkningen av föräldrapenning i enlighet med 4 kap. 6 § i lagen (1962:381) om allmän försäkring för personer som har rätt till föräldrapenning som utges på grundval av förvärvsarbete ska följande gälla:

För en förälder vars sjukpenninggrundande inkomst beräknas på grundval av inkomst av förvärvsarbete i Sverige ska kravet på att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse har varit försäkrad för en sjukpenning över den lägsta nivån vara uppfyllt, om föräldern under nämnda period haft inkomst av förvärvsarbete motsvarande försäkring över den lägsta nivån i en annan medlemsstat.

Bestämmelserna om sammanläggning av försäkrings- och bosättningsperioder i förordningen ska inte tillämpas på övergångsbestämmelserna i den svenska lagstiftningen om rätt till garantipension för personer födda 1937 eller tidigare som har varit bosatta i Sverige under en fastställd period före pensionsansökan (lag 2000:798).

Vid beräkning av inkomst för antagandeinkomst till inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap. i lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller följande:

Om den försäkrade under referensperioden även har omfattats av en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, ska inkomsterna i den eller de andra medlemsstaterna anses vara desamma som den försäkrades genomsnittliga bruttoinkomst i Sverige under den del av referensperioden som fullgjorts i Sverige, beräknad genom att inkomsterna i Sverige divideras med antalet år under vilka inkomsterna intjänades.

Om förmånerna beräknas enligt artikel 46 i denna förordning och personerna inte är försäkrade i Sverige, ska referensperioden fastställas i enlighet med 8 kap. 2 och 8 §§ i den ovannämnda lagen som om personen vore försäkrad i Sverige. Om personen saknar pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension under denna period, får referensperioden räknas från den tidigare tidpunkt den försäkrade har haft inkomst av verksamhet i Sverige.

Vid beräkning av antagen pensionsbehållning för inkomstbaserad efterlevandepension (lag 2000:461) ska, om kravet för rätt till pension enligt svensk lagstiftning inte är uppfyllt för minst tre av de fem kalenderåren närmast före den försäkrades dödsfall (referensperioden), hänsyn även tas till försäkringsperioder som fullgjorts i andra medlemsstater som om de hade fullgjorts i Sverige. Försäkringsperioderna i de andra medlemsstaterna ska anses vara baserade på genomsnittet av de svenska pensionsunderlagen. Om den berörda personen har endast ett år i Sverige med pensionsunderlag, ska varje försäkringsperiod i en annan medlemsstat anses uppgå till samma belopp.

Vid beräkning av antagna pensionspoäng för änkepension vid dödsfall den 1 januari 2003 eller senare ska, om kravet i den svenska lagstiftningen på pensionspoäng för minst två av de fyra år som närmast föregått den försäkrades dödsfall (referensperioden) inte är uppfyllt och försäkringsperioder har fullgjorts i en annan medlemsstat under referensperioden, dessa år anses vara baserade på samma pensionspoäng som det svenska året.

FÖRENADE KUNGARIKET

När en person enligt Förenade kungarikets lagstiftning kan ha rätt till ålderspension om

a)	en tidigare makes avgifter beaktas som om de vore personens egna avgifter, eller

de gällande avgiftsvillkoren uppfylls av personens make eller tidigare make, ska, om maken eller den tidigare maken är eller har arbetat som anställd eller bedrivit verksamhet som egenföretagare och har omfattats av lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, bestämmelserna i avdelning III kapitel 5 i förordningen tillämpas vid fastställandet av rätten till förmån enligt Förenade kungarikets lagstiftning. I detta fall ska hänvisningarna till ’försäkringsperioder’ i nämnda kapitel 5 betraktas som hänvisningar till försäkringsperioder som har fullgjorts av

en make eller tidigare make, om ansökan lämnas in av

—	en gift kvinna, eller

—	en person vars äktenskap upplösts av annan orsak än makens död, eller

ii)

en tidigare make, om ansökan lämnas in av

—	en änkling som omedelbart före uppnådd pensionsålder inte har rätt till bidrag för efterlevande make med barn, eller

—

en änka som omedelbart före uppnådd pensionsålder inte har rätt till bidrag för änkor med barn, bidrag för efterlevande make med barn eller änkepension, eller som endast har rätt till åldersrelaterad änkepension beräknad enligt artikel 52.1 b i denna förordning (med ’åldersrelaterad änkepension’ avses en sänkt änkepension enligt artikel 39.4 i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act 1992).

Vid tillämpning av artikel 6 i denna förordning på bestämmelserna om rätt till biståndsförmån (attendance allowance), vårdbidrag (carer's allowance) och invaliditetsförmåner (disability living allowance) ska anställningsperioder, bosättningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts inom en annan medlemsstats territorium än Förenade kungarikets i nödvändig utsträckning beaktas för att uppfylla kraven på vistelse i Förenade kungariket före den dag då rätten till den berörda förmånen först uppkommer.

Vid tillämpning av artikel 7 i denna förordning ska, i samband med kontantförmåner vid arbetsoförmåga, ålderdom eller till efterlevande, pension med anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom och ersättning vid dödsfall, alla enligt Förenade kungarikets lagstiftning förmånsberättigade som vistas inom en annan medlemsstats territorium under denna vistelse anses vara bosatta inom den andra medlemstatens territorium.

Vid tillämpningen av artikel 46 i denna förordning ska Förenade kungariket, om den berörda personen drabbades av arbetsoförmåga med invaliditet som följd medan personen omfattades av en annan medlemsstats lagstiftning, vid tillämpningen av avsnitt 30A (5) i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act 1992), beakta alla perioder under vilka personen för denna arbetsoförmåga har fått

i)	kontantförmåner vid sjukdom eller lön i stället för sådana förmåner, eller

ii)

förmåner enligt avdelning III kapitlen 4 och 5 i denna förordning som beviljats för den invaliditet som följde på arbetsoförmågan, enligt lagstiftningen i den andra medlemsstaten, som om de var korta perioder med utbetalning av förmåner vid arbetsoförmåga enligt avsnitten 30A (1)–(4) i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act 1992).

Vid tillämpningen av denna bestämmelse ska endast perioder under vilka personen skulle ha ansetts som arbetsoförmögen enligt Förenade kungarikets lagstiftning beaktas.

Vid beräkningen av en inkomstfaktor för fastställandet av rätt till förmåner enligt Förenade kungarikets lagstiftning ska, för varje påbörjad vecka med arbete som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning under det aktuella beskattningsåret enligt Förenade kungarikets lagstiftning, den berörda personen anses ha betalat avgifter som anställd eller ha inkomster för vilka avgifter har betalats, på grundval av inkomster som motsvarar två tredjedelar av den övre inkomstgränsen för detta år.

Vid tillämpning av artikel 52.1 b ii i denna förordning gäller följande:

Om en person som arbetar som anställd, under något beskattningsår som börjar den 6 april 1975 eller senare, har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder uteslutande i en annan medlemsstat än Förenade kungariket och tillämpningen av punkt 5.1 ovan medför att detta år räknas som kvalifikationsår enligt Förenade kungarikets lagstiftning vid tillämpning av artikel 52.1 b i i denna förordning, ska personen anses ha varit försäkrad i 52 veckor under detta år i den andra medlemsstaten.

Om något beskattningsår som börjar den 6 april 1975 eller senare inte räknas som kvalifikationsår enligt Förenade kungarikets lagstiftning vid tillämpning av artikel 52.1 b i i denna förordning, ska inga försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som fullgjorts under ett sådant år beaktas.

När en inkomstfaktor ska omvandlas till försäkringsperioder ska inkomstfaktorn för det aktuella beskattningsåret enligt Förenade kungarikets lagstiftning divideras med detta års lägsta inkomstgräns. Resultatet ska anges som ett heltal utan decimaler. Det tal som har beräknats på detta sätt ska anses motsvara antalet försäkringsveckor som har fullgjorts enligt Förenade kungarikets lagstiftning under detta år, under förutsättning att det inte överstiger antalet veckor som personen omfattades av den lagstiftningen under det året.”

RÅDETS MOTIVERING

I INLEDNING

Den 29 april 2004 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EG) nr 883/2004 (1) om samordning av de sociala trygghetssystemen (nedan kallad grundförordningen) som är avsedd att ersätta förordning (EEG) nr 1408/71 (2).

Grundförordningen innehåller bilagor med bestämmelser för enskilda medlemsstater. Vissa bilagors innehåll hade ännu inte fastställts när förordningen antogs. Enligt grundförordningen ska innehållet i bilagorna II (bestämmelser i konventioner som ska fortsätta att gälla), X (särskilda icke avgiftsfinansierade kontanta förmåner) och XI (särskilda bestämmelser om tillämpningen av medlemsstaternas lagstiftning), vilka hade lämnas tomma, fastställas före den dag då förordningen börjar tillämpas.

Vidare bör vissa av bilagorna anpassas för att kraven från de medlemsstater som har anslutit sig till Europeiska unionen efter förordningens antagande ska kunna beaktas, liksom den senaste tidens utveckling i andra medlemsstater.

Detta är syftet med följande två förslag till förordningar som kommissionen lade fram den 24 januari 2006 respektive den 3 juli 2007:

—	Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilaga XI.

—	Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av bilagorna till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

De båda förslagen grundar sig på artiklarna 42 och 308 i fördraget.

I enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget antog Europaparlamentet den 9 juli 2008 ett yttrande vid första behandlingen bestående av 77 ändringar av förslaget till förordning om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilaga XI (3). Europaparlamentet ansåg att förfarandet när det gäller det andra förslaget hade löpt ut till följd av att dess innehåll hade införlivats med förfarandet för det första förslaget.

Ekonomiska och sociala kommittén yttrade sig den 26 oktober 2006 (4).

Kommissionen lade fram sina ändrade förslag den 15 oktober 2008. Med beaktande av Europaparlamentets ändring 1 erkänns genom de ändrade förslagen att de båda ursprungliga förslagen har förts samman till en enda text. Kommissionen godtog samtliga ändringar som antagits av Europarlamentet.

I enlighet med artikel 251.2 i EG-fördraget antog rådet med enhällighet sin gemensamma ståndpunkt den 17 december 2008. Även den gemensamma ståndpunkten gäller de båda ursprungliga förslagen som har förts samman till en enda text.

II SYFTE

Förslaget till tillämpningsförordning innehåller övergripande bestämmelser, medan förslaget till förordning om fastställande av innehållet i bilaga XI fastställer kompletterande bestämmelser om särskilda aspekter av enskilda medlemsstaters lagstiftning för att garantera att grundförordningen tillämpas smidigt i de berörda medlemsstaterna. I enlighet med en allmän strävan efter förenkling innehåller förslaget färre punkter än motsvarande bilaga VI till den nu gällande förordningen (EEG) nr 1408/71.

Bilagorna II och X till förordning (EG) nr 883/2004, som hade lämnats tomma, innehåller bestämmelser som har motsvarigheter i bilagorna III och IIa i förordning nr 1408/71. De övriga bilagor som ändras genom detta förslag innehåller redan bestämmelser för flera medlemsstater, men behöver kompletteras med uppgifter för de medlemsstater som har anslutit sig till EU efter den 29 april 2004. För vissa av dessa bilagor finns också motsvarande bestämmelser i förordning nr 1408/71. Bilaga I del 1 (bidragsförskott) och bilagorna III och IV (särskilda bestämmelser om sjukvårdsförmåner) gäller dock endast förordning (EG) nr 883/2004.

III ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

1. Allmänna synpunkter:

a) Kommissionens ändrade förslag

Europaparlamentet antog 77 ändringar av kommissionens förslag. Alla dessa ändringar införlivades med kommissionens ändrade förslag helt, delvis eller med ändrad formulering (ändringarna 1-5, 7-11, 13-24 och 26-78 rev).

b) Rådets gemensamma ståndpunkt:

Rådet kunde godta 70 av de 77 ändringar som helt eller delvis tagits med i kommissionens ändrade förslag, nämligen ändringarna 1-5, 7, 8, 10, 13-19, 21, 22 och 25-77.

Rådet ansåg det emellertid inte tillrådligt att godta ändringarna nr 6, 11, 12, 20, 23, 24 och 78 rev. Dessutom ansåg rådet, även om det i sak instämmer med ändring 9 angående definitionen av vårdförmåner, att denna definition bör klargöras ytterligare (artikel 1.3 va i den gemensamma ståndpunkten).

2. Rådets ståndpunkt när det gäller ändring 20 och andra därmed sammanhängande ändringar

Denna fråga handlar om rätten för familjemedlemmar till en gränsarbetare att få vård i den medlemsstat där gränsarbetaren är anställd, på samma villkor som de som gäller för honom/henne.

I artikel 18.2 i grundförordningen fastställs det att ”en gränsarbetares familjemedlemmar skall ha rätt till vårdförmåner under vistelse i den behöriga medlemsstaten om inte den medlemsstaten är förtecknad i bilaga III”. I bilaga III till grundförordningen förtecknas de sju medlemsstater där rätten till vårdförmåner för en gränsarbetares familjemedlemmar är begränsade.

I Europaparlamentets ändring 20 (till vilken ändringarna 6, 11 och 12 har en nära anknytning) anges det att det bör införas en ny punkt 10a i artikel 87 i grundförordningen där det anges att ”bilaga III ska upphävas fem år efter förordningens tillämpningsdatum”.

Rådet kunde inte nå någon överenskommelse med enhällighet om denna ändring på grund av motståndet från fem delegationer. Dessa delegationer anser av princip att bestämmelsen i artikel 18.2 i grundförordningen inte bör äventyras, särskilt mot bakgrund av bristen på erfarenhet när det gäller tillämpningen av den nya förordningen. De betonar att den känsliga kompromiss som antogs i förordning nr 883/2004, där parlamentet spelade en viktig roll, inte bör ändras. Innan ytterligare åtgärder vidtas skulle de därför föredra att inte utvidga rättigheterna för familjemedlemmar till gränsarbetare när det gäller hälso- och sjukvård utöver vad som föreskrivs i förordning (EEG) nr 1408/71, eftersom de anser att ett beslut att upphäva bilaga III efter en period av fem år skulle vara förhastat i detta skede.

Å andra sidan skulle alla andra delegationer kunna godta denna ändring som en kompromiss. Dessutom intog delegationerna från sex av de medlemsstater som anges i bilaga III till den gemensamma ståndpunkten en ännu mer flexibel ställning eftersom de skulle kunna godta att bilaga III upphävs efter en period av fyra år. I detta sammanhang intog den italienska delegationen, som inte kunde godta ändring 24 eftersom den ansåg det nödvändigt att ha en punkt angående Italien i bilaga III, en kompromissinställning angående ändring 20, eftersom delegationen godtog att giltighetstiden för punkten angående Italien begränsas till fyra år.

Mot bakgrund av detta och med tanke på hur viktig denna fråga är för Europaparlamentet nådde man slutligen med enhällighet fram till en kompromisslösning enligt vilken

—	artiklarna 18.2 och 28.1 i grundförordningen ska ändras för att fastställa att bilaga III ska ses över fem år efter det att den har börjat tillämpas och

—	att en ny punkt 10a ska läggas till i artikel 87 i grundförordningen för att fastställa att giltighetstiden för några av punkterna beträffande medlemsstaterna i bilaga III ska begränsas till fyra år.

Rådet anser att detta utgör en både realistisk och balanserad lösning som tydligt tillmötesgår Europaparlamentets ståndpunkt. Rådet hoppas att Europaparlamentet ska kunna godta den.

3. Rådets ståndpunkt när det gäller ändring 23

Ändring 23 gäller bilaga II till grundförordningen (bestämmelser i konventionen som ska fortsätta att gälla och, i förekommande fall, begränsas till de personer som omfattas av dessa). I punkt 36 i denna bilaga, under punkten om Portugal-Förenade kungariket, har parlamentet infört en hänvisning till artikel 2.1 i protokollet om sjukvård av den 15 november 1978, som redan omfattas av bilaga III till rådets förordning (EEG) nr 1408/71.

Detta protokoll finns inte med i bilaga II i rådets gemensamma ståndpunkt, eftersom de båda berörda medlemsstaterna har meddelat att de har beslutat att från och med den 1 september 2008 inte tillämpa artikel 2.1 i detta protokoll.

4. Rådets ståndpunkt när det gäller ändring 78 rev

Ändring 78 rev syftar bl.a. till att behålla punkten ”Italien” i bilaga IV till grundförordningen, där det föreskrivs att de medlemsstater som tas upp i denna bilaga kommer att ge fler rättigheter för pensionstagare som återvänder till den behöriga medlemsstaten (artikel 27.2 i grundförordningen). Beträffanden denna punkt kunde denna ändring inte godtas av rådet med enhällighet.

Efter antagandet av grundförordningen omprövade behöriga italienska myndigheterna sin ståndpunkt och föredrog att för närvarande inte bevilja pensionärer ytterligare rättigheter. Mot bakgrund av den nya utvecklingen föreslog kommissionen, i sitt ursprungliga förslag om ändring av bilagorna till förordning (EG) nr 883/2004, att punkten ”Italien” skulle utgå i bilaga IV. Den italienska delegationen kunde gå med på kommissionens förslag.

Kommissionen godtog den gemensamma ståndpunkt som rådet enats om.

5. Särskilda kommentarer

Rådet ansåg det nödvändigt att göra följande ändringar i kommissionens förslag:

—	Artikel 15 i grundförordningen: Begreppet ”extraanställda” har ersatts med ”kontraktsanställda” i den gemensamma ståndpunkten, i enlighet med tjänsteföreskrifterna.

—	Artikel 36.1 i grundförordningen: Rådet ansåg det nödvändigt att föreskriva att artiklarna 17, 18.1, 19.1 och 20.1 också ska tillämpas på förmåner på grund av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdomar.

—	Dessutom ansåg rådet att det bör läggas till en ny punkt i artikel 36 i grundförordningen för att ta med den princip som anges i artikel 33 i kommissionens förslag till förordning om tillämpningsföreskrifter till förordning (EG) nr 883/2004.

—

Artikel 87.8 i grundförordningen: Rådet ansåg det nödvändigt att ersätta den nuvarande punkt 8 med en ny punkt för att ange den längsta tidsperiod under vilken en person ska omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den som fastställs i enlighet med avdelning II i rådets förordning (EEG) nr 1408/71.

IV SAMMANFATTNING

Rådet välkomnade den samarbetsanda som rådde i Europaparlamentet vid första behandlingen av detta betydande inslag i den kompletterande lagstiftningen och som gjorde det möjligt för de båda institutionerna att i mycket stor utsträckning minska omfattningen av eventuella meningsskiljaktigheter.

Rådet uppskattar särskilt Europarlamentets initiativ beträffande sammanslagningen av förslaget om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilaga XI med förslaget om ändring av bilagorna till den förordningen.

Rådet anser att den gemensamma ståndpunkten till stor del tillmötesgår de önskemål som framförts av parlamentet.

Rådet ser fram emot att fortsätta denna konstruktiva diskussion med Europaparlamentet i syfte att nå en slutlig överenskommelse om denna kompletterande lagstiftning så snart som möjligt, med tanke på det övervägande intresset av att hela paketet med nya bestämmelser för modernisering och förenkling av samordningen av de sociala trygghetssystemen börjar tillämpas så snart som möjligt.

(1) EUT L 166, 30.4.2004, rättad version i EUT L 200, 7.6.2004, s. 1.

(2) Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, EGT L 149, 5.7.1971, s. 2. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1992/2006 (EUT L 392, 30.12.2006, s. 1).

(3) Ännu inte offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning.

(4) EUT C 161, 13.7.2007, s. 61

10.2.2009

Europeiska unionens officiella tidning

CE 33/30

GEMENSAM STÅNDPUNKT (EG) nr 2/2009

antagen av rådet den 18 december 2008

inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning …/2009 av den … om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel samt om upphävande av förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004

(Text av betydelse för EES)

(2009/C 33 E/02)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 och artikel 152.4 b,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)	Vetenskapliga och tekniska framsteg har gjort det möjligt att påvisa restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel i allt lägre koncentrationer.

(2)

För att skydda folkhälsan bör gränsvärden för högsta tillåtna resthalter (MRL-värden) fastställas i enlighet med allmänt erkända principer för säkerhetsbedömning där man beaktar toxikologiska risker, förorening av miljön och de mikrobiologiska och farmakologiska effekterna av restsubstanserna. Hänsyn bör även tas till andra vetenskapliga bedömningar av de berörda ämnenas säkerhet, som gjorts av internationella organisationer eller av vetenskapliga organ som är etablerade i gemenskapen.

(3)

Denna förordning berör folkhälsan direkt och har betydelse för den inre marknadens funktion när det gäller animaliska produkter som anges i bilaga I till fördraget. Det är därför nödvändigt att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna resthalter (MRL-värden) för farmakologiskt verksamma ämnen i flera animaliska livsmedel, inklusive kött, fisk, mjölk, ägg och honung.

(4)

Genom rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung (3), infördes gemenskapsförfaranden för att utvärdera säkerheten för resthalter av farmakologiskt verksamma ämnen i enlighet med kraven på livsmedelssäkerhet. Ett farmakologiskt verksamt ämne kan användas till livsmedelsproducerande djur endast om det utvärderats med positivt resultat. När det anses nödvändigt för att skydda folkhälsan fastställs MRL-värden för sådana ämnen.

(5)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (4), föreskrivs att veterinärmedicinska läkemedel får godkännas och användas till livsmedelsproducerande djur endast om de ingående farmakologiskt verksamma ämnena har bedömts som säkra i enlighet med förordning (EEG) nr 2377/90. Det direktivet innehåller också regler för dokumentation om användning, icke avsedd användning (”off-label”-användning), förskrivning och distribution av veterinärmedicinska läkemedel avsedda att ges till livsmedelsproducerande djur.

(6)

Mot bakgrund av Europaparlamentets resolution av den 3 maj 2001 om tillgängligheten av veterinärmedicinska produkter (5), kommissionens offentliga samråd 2004 och dess bedömning av de erfarenheter som gjorts, framgår att det är nödvändigt att ändra förfarandena för att fastställa MRL-värden, samtidigt som det övergripande systemet för fastställandet av sådana gränsvärden behålls.

(7)

MRL-värdena ligger till grund för de karenstider som enligt direktiv 2001/82/EG ska anges i godkännanden för försäljning av veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur samt för den kontroll av resthalter i animaliska livsmedel som görs i medlemsstaterna och vid gränskontrollstationer.

(8)

Genom rådets direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan samt av ß-agonister vid animalieproduktion (6), förbjuds användningen av vissa substanser avsedda för specifika syften till livsmedelsproducerande djur. Den här förordningen bör tillämpas utan att det påverkar gemenskapslagstiftning som förbjuder användningen av vissa substanser med hormonella verkningar till livsmedelsproducerande djur.

(9)	Rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel (7), innehåller särskilda regler för ämnen som inte tillsatts avsiktligt. Dessa ämnen bör inte omfattas av MRL-lagstiftning.

(10)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (8), fastställs en gemenskapsram för livsmedelslagstiftningen tillsammans med definitioner på området. Det är lämpligt att dessa definitioner gäller även för MRL-lagstiftningen.

(11)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (9), fastställs allmänna regler för livsmedelskontroll i gemenskapen tillsammans med definitioner på området. Det är lämpligt att dessa regler och definitioner även gäller för MRL-lagstiftning. Prioritet bör ges till avslöjande av olaglig användning av substanser och en del prov bör väljas ut enligt en riskbaserad analys.

(12)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (10), har Europeiska läkemedelsmyndigheten (läkemedelsmyndigheten) till uppgift att ge råd om vilka MRL-värden för veterinärmedicinska läkemedel som kan accepteras i animaliska livsmedel.

(13)	MRL-värden bör fastställas för farmakologiskt verksamma ämnen som används eller är avsedda att användas i veterinärmedicinska läkemedel som släpps ut på gemenskapsmarknaden.

(14)	Det offentliga samrådet och det faktum att endast ett fåtal veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur har godkänts på senare år visar att förordning (EEG) nr 2377/90 har lett till att sådana läkemedel blivit mindre lättillgängliga.

(15)	För att kunna säkerställa djurens hälsa och välbefinnande måste det finnas läkemedel för att behandla vissa sjukdomar. Det bristande urvalet av lämpliga veterinärmedicinska läkemedel för en viss behandling av en bestämd art kan bidra till felaktigt eller olagligt bruk av ämnen.

(16)

Det system som inrättas genom förordning (EEG) nr 2377/90 bör därför ändras för att öka urvalet av veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur. För att uppnå detta syfte bör det föreskrivas att läkemedelsmyndigheten systematiskt ska överväga om ett MRL-värde som fastställts för en viss art eller ett visst livsmedel kan tillämpas på en annan art eller ett annat livsmedel. I det sammanhanget bör lämpligheten hos de säkerhetsfaktorer som redan finns i systemet övervägas så att livsmedelssäkerhet och djurhälsa inte äventyras.

(17)

Det är allmänt känt att vetenskapliga riskvärderingar i vissa fall inte i sig kan ge all information som bör ligga till grund för riskhanteringsbeslut och att det kan vara befogat att ta med andra för den aktuella frågan relevanta faktorer i bedömningen, bland annat de tekniska aspekterna på livsmedelsproduktionen och möjligheten att genomföra kontroller. Läkemedelsmyndigheten bör därför avge ett yttrande som innehåller en vetenskaplig riskvärdering och rekommendationer för riskhantering avseende resthalter av farmakologiskt verksamma ämnen.

(18)	För att regelsystemet med MRL-värden i sin helhet ska kunna fungera smidigt behövs detaljerade bestämmelser om vilken form och vilket innehåll ansökningarna om fastställande av gränsvärden ska ha samt om metodologiska principer för riskbedömning och rekommendationer för riskhantering.

(19)

Förutom veterinärmedicinska läkemedel används inom djurhållningen andra produkter som inte är föremål för specifik lagstiftning om resthalter, till exempel biocidprodukter. Dessa biocidprodukter definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (11). Dessutom kan läkemedel som inte får säljas i gemenskapen vara tillåtna i länder utanför gemenskapen. Detta kan bero på att andra sjukdomar och djurarter är vanligare i andra regioner, eller på att företagen väljer att inte marknadsföra en viss produkt i gemenskapen. Att en produkt inte är godkänd i gemenskapen behöver inte betyda att den inte är säker. Kommissionen bör, efter ett yttrande från läkemedelsmyndigheten, ha möjlighet att fastställa gränsvärden för restsubstanser i livsmedel av farmakologiskt verksamma ämnen från sådana produkter enligt samma principer som gäller för farmakologiskt verksamma ämnen avsedda att användas i veterinärmedicinska läkemedel. Det är även nödvändigt att ändra förordning (EG) nr 726/2004 så att rådgivning om gränsvärden för resthalter av verksamma ämnen i biocidprodukter kommer att innefattas i läkemedelsmyndighetens uppgifter.

(20)

Enligt det system som fastställs genom direktiv 98/8/EG är aktörer som har släppt ut eller vill släppa ut biocidprodukter på marknaden skyldiga att betala avgifter för de utvärderingar som genomförs i samband med de olika förfarandena i det direktivet. I den här förordningen fastställs att läkemedelsmyndigheten ska genomföra utvärderingar i samband med fastställande av MRL-värden för farmakologiskt verksamma ämnen avsedda att användas i en biocidprodukt. Följaktligen bör det i denna förordning klargöras hur de utvärderingarna ska finansieras, så att de avgifter som redan tagits ut för de utvärderingar som genomförts eller ska genomföras enligt det direktivet vederbörligen beaktas.

(21)

Gemenskapen bidrar, inom ramen för Codex Alimentarius, till att ta fram internationella standarder för MRL-värden, samtidigt som den säkerställer att den höga hälsoskyddsnivån i gemenskapen bibehålls. Gemenskapen bör därför utan ytterligare riskbedömning kunna överta de MRL-värden i Codex Alimentarius som den förordat vid de berörda mötena i Codex Alimentarius-kommissionen. Detta kommer ytterligare att öka överensstämmelsen mellan internationella standarder och gemenskapens lagstiftning om gränsvärden för resthalter i livsmedel.

(22)

Livsmedel kontrolleras med avseende på restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004. Även om inga gränsvärden fastställts för sådana substanser i den här förordningen, kan resthalter förekomma som miljöförorening eller som naturlig metabolit hos djuret. Med laboratoriemetoder kan man spåra sådana resthalter vid allt lägre nivåer. Sådana resthalter har föranlett olika kontrollrutiner i medlemsstaterna.

(23)

Enligt rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (12) krävs att alla sändningar som importeras från tredje land ska genomgå veterinärkontroller och i kommissionens beslut 2005/34/EG av den 11 januari 2005 (13) fastställs harmoniserade standarder för bestämning av vissa restsubstanser i produkter av animaliskt ursprung som importerats från tredjeländer. Det är lämpligt att utvidga bestämmelserna i beslut 2005/34/EG till att omfatta alla produkter av animaliskt ursprung som släpps ut på marknaden i gemenskapen.

(24)

Ett antal farmakologiskt verksamma ämnen förbjuds eller är för närvarande inte godkända enligt förordning (EEG) nr 2377/90, direktiv 96/22/EG eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (14). Resthalter av farmakologiskt verksamma ämnen i produkter av animaliskt ursprung som härrör från olaglig användning eller från förorening av miljön bör kontrolleras och övervakas noga i enlighet med rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav (15), oavsett produktens ursprung.

(25)

För att underlätta handel mellan medlemsstaterna och import bör gemenskapen föreskriva förfaranden för att fastställa referensvärden för åtgärder, som sätts till resthalter som är tekniskt möjliga att fastställa i en laboratorieanalys, utan att undergräva en hög nivå av skydd för människors hälsa i gemenskapen. Fastställandet av referensvärden för åtgärder bör dock inte tjäna som förevändning för att tolerera olaglig användning av förbjudna eller icke tillåtna ämnen för behandling av livsmedelsproducerande djur. Alla resthalter av dessa ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung ska därför anses vara icke önskvärda.

(26)

Det är också lämpligt att gemenskapen fastställer ett harmoniserat tillvägagångssätt om medlemsstaterna skulle se tecken på ett återkommande problem, eftersom det skulle kunna tyda på ett systematiskt missbruk av ett särskilt ämne eller brist på respekt för de garantier som tredjeländer lämnar i fråga om produktion av livsmedel avsedd för import till gemenskapen. Medlemsstaterna bör också underrätta kommissionen om återkommande problem och lämpliga uppföljningsåtgärder bör vidtas.

(27)	Den nuvarande MRL-lagstiftningen bör förenklas genom att alla beslut om klassificering av farmakologiskt verksamma ämnen samlas i en enda kommissionsförordning.

(28)	De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (16).

(29)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta metodologiska principer för riskbedömning och rekommendationer för riskhantering när det gäller fastställandet av MRL-värden, regler om villkoren för extrapolering, bestämmelser för fastställande av referensvärden för åtgärder, inbegripet åtgärder för översyn av dessa referensvärden, samt metodologiska principer och vetenskapliga metoder för fastställande av referensvärden för åtgärder. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(30)

När det, på grund av tvingande, brådskande skäl, inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll, bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG för antagande av bestämmelser för att fastställa referensvärden för åtgärder och för översyn av dessa referensvärden.

(31)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skydda människors och djurs hälsa och att säkerställa tillgången på lämpliga veterinärmedicinska läkemedel, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av denna förordnings omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(32)	För tydlighetens skull är det därför nödvändigt att ersätta förordning (EEG) nr 2377/90 med en ny förordning.

(33)

Det är lämpligt att föreskriva en övergångsperiod så att kommissionen kan utarbeta och anta en förordning där de farmakologiskt verksamma ämnena och deras klassificering med avseende på MRL-värden i bilagorna I–IV till förordning (EEG) nr 2377/90 införs, liksom vissa tillämpningsföreskrifter för den nya förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. För att kunna garantera livsmedelssäkerheten föreskrivs i denna förordning regler och förfaranden för att fastställa

a)	den högsta resthalt av ett farmakologiskt verksamt ämne som kan tillåtas i animaliska livsmedel (MRL-värde),

b)	för vissa ämnen, för vilka ett MRL-värde inte har fastställts enligt denna förordning, en nivå för resthalter av ett farmakologiskt verksamt ämne som har fastställts för kontrollsyfte, (referensvärde för åtgärd).

2. Denna förordning ska inte tillämpas på

a)	aktiva beståndsdelar av biologiskt ursprung som är avsedda att framkalla aktiv eller passiv immunitet eller att diagnostisera ett immuntillstånd som används i immunologiska veterinärmedicinska läkemedel,

b)	ämnen som omfattas av förordning (EEG) nr 315/93.

3. Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslagstiftning som förbjuder användningen av vissa substanser med hormonell eller tyreostatisk verkan och av beta-agonister för livsmedelsproducerande djur enligt direktiv 96/22/EG.

Artikel 2

Definitioner

Utöver definitionerna i artikel 1 i direktiv 2001/82/EG, artikel 2 i förordning (EG) nr 882/2004 och artiklarna 2 och 3 i förordning (EG) nr 178/2002 ska följande definitioner tillämpas i denna förordning:

a)	resthalter av farmakologiskt verksamma ämnen: alla farmakologiskt verksamma ämnen, uttryckt som mg/kg eller μg/kg färskvara, vare sig det gäller verksamma ämnen, hjälpämnen eller nedbrytningsprodukter, och deras metaboliter, som finns kvar i animaliska livsmedel.

b)	livsmedelsproducerande djur: djur som avlas, föds upp, hålls, slaktas eller skördas med avseende på livsmedelsproduktion.

AVDELNING II

HÖGSTA TILLÅTNA RESTHALTER

KAPITEL I

Riskbedömning och riskhantering

Avsnitt 1

Farmakologiskt verksamma ämnen som är avsedda att användas i veterinärmedicinska läkemedel i gemenskapen

Artikel 3

Ansökan om yttrande från läkemedelsmyndigheten

Utom i de fall förfarande enligt Codex Alimentarius som avses i artikel 14.3 i denna förordning är tillämpligt, ska Europeiska läkemedelsmyndigheten (läkemedelsmyndigheten), inrättad genom artikel 55 i förordning (EG) nr 726/2004, lämna ett yttrande om högsta tillåtna resthalt, utarbetat av kommittén för veterinärmedicinska läkemedel (läkemedelskommittén), inrättad genom artikel 30 i den förordningen, om alla farmakologiskt verksamma ämnen som är avsedda att användas i gemenskapen i veterinärmedicinska läkemedel som är avsedda att ges till livsmedelsproducerande djur.

En ansökan om yttrande ska lämnas in till läkemedelsmyndigheten av den som ansöker om ett godkännande för försäljning av ett veterinärmedicinskt läkemedel där ett sådant ämne ingår, av en person som avser att söka ett sådant godkännande för försäljning, eller i förekommande fall, av innehavaren av sådant godkännande för försäljning.

Artikel 4

Läkemedelsmyndighetens yttrande

1. Läkemedelsmyndighetens yttrande ska innehålla en vetenskaplig riskbedömning och rekommendationer för riskhantering.

2. Den vetenskapliga riskbedömningen och rekommendationerna för riskhantering ska syfta till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor, samtidigt som folkhälsan, djurhälsan och djurskyddet inte påverkas negativt av bristen på lämpliga veterinärmedicinska läkemedel. I yttrandet ska hänsyn tas till alla relevanta vetenskapliga rön från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet som inrättades genom artikel 22 i förordning (EG) nr 178/2002.

Artikel 5

Extrapolering

För att se till att det finns tillgång till godkända veterinärmedicinska läkemedel för sjukdomstillstånd hos livsmedelsproducerande djur, ska läkemedelsmyndigheten när den genomför de vetenskapliga riskbedömningarna och utarbetar rekommendationer för riskhantering, samtidigt som den garanterar en hög hälsoskyddsnivå för människor, överväga att tillämpa de MRL-värden som fastställts för ett farmakologiskt aktivt ämne för ett visst livsmedel på ett annat livsmedel som härrör från samma djurart, eller de MRL-värden som fastställts för ett farmakologiskt aktivt ämne för en eller flera djurarter på en annan djurart.

Artikel 6

Vetenskaplig riskbedömning

1. Vid den vetenskapliga riskbedömningen ska man beakta metabolism och utsöndring av farmakologiskt verksamma ämnen hos relevanta djurarter samt typ och mängd av restsubstanser som människor kan förtära under en livstid utan märkbara hälsorisker, uttryckt som acceptabelt dagligt intag (ADI). Andra metoder än ADI-värden får användas, om de har fastställts av kommissionen i enlighet med artikel 13.2.

2. Den vetenskapliga riskbedömningen ska gälla

a)	typ och mängd av restsubstanser som anses ofarliga för människors hälsa,

b)	risken för toxikologiska, farmakologiska eller mikrobiologiska effekter hos människor,

c)	restsubstanser som förekommer i vegetabiliska livsmedel eller i miljön.

3. Om ämnets metabolism och utsöndring inte kan bedömas, får den vetenskapliga riskbedömningen grundas på övervaknings- eller exponeringsuppgifter.

Artikel 7

Rekommendationer för riskhantering

Rekommendationerna för riskhantering ska grundas på den vetenskapliga riskbedömning som gjorts i enlighet med artikel 6 och omfatta en bedömning av

a)	tillgången till alternativa ämnen för behandling av djurarten i fråga eller behovet av det ämne som bedömts för att undvika onödigt lidande för djuren eller för att säkerställa säkerheten för dem som behandlar djuren,

andra relevanta faktorer, som tekniska aspekter på livsmedels- och foderproduktionen, möjlighet till kontroll, villkor för användning av farmakologiskt verksamma ämnen i veterinärmedicinska läkemedel, bra praxis vid användning av veterinärmedicinska produkter och biocidprodukter och risken för felaktig eller olaglig användning,

c)	huruvida ett MRL-värde eller ett provisoriskt MRL-värde bör fastställas för ett farmakologiskt verksamt ämne i veterinärmedicinska läkemedel, nivån på MRL-värdet och i förekommande fall eventuella villkor eller begränsningar för användningen av ämnet i fråga,

om föreliggande uppgifter inte är tillräckliga för att ange en säker gräns, eller om man på grund av brist på vetenskaplig information inte kan fastställa några definitiva slutsatser avseende människors hälsa när det gäller resthalter av ett visst ämne. För båda fallen gäller att något MRL-värde inte får rekommenderas.

Artikel 8

Ansökningar och förfaranden

1. Den ansökan som avses i artikel 3 ska överensstämma med det format och innehåll som kommissionen fastställt i enlighet med artikel 13.1 och åtföljas av den avgift som ska betalas till läkemedelsmyndigheten.

2. Läkemedelsmyndigheten ska säkerställa att läkemedelskommitténs yttrande lämnas inom 210 dagar från mottagandet av en giltig ansökan i enlighet med artikel 3 och punkt 1 i den här artikeln. Om läkemedelsmyndigheten kräver att kompletterande information om ämnet i fråga lämnas inom en viss period ska denna tidsfrist tillfälligt sluta löpa tills den begärda kompletterande informationen lämnats in.

3. Läkemedelsmyndigheten ska vidarebefordra det yttrande som avses i artikel 4 till sökanden. Sökanden får inom 15 dagar från mottagandet av yttrandet skriftligen begära att läkemedelsmyndigheten omprövar yttrandet. Sökanden ska i så fall inom 60 dagar från mottagandet av yttrandet för läkemedelsmyndigheten utförligt redovisa skälen till begäran.

Senast 60 dagar efter mottagandet av sökandens skäl till begäran om omprövning ska läkemedelskommittén besluta om yttrandet ska omprövas och avge ett slutligt yttrande. Skälen till slutsatsen avseende begäran ska bifogas det slutliga yttrandet.

4. Läkemedelsmyndigheten ska inom 15 dagar från det att det slutliga yttrandet avgetts sända det till kommissionen och den sökande, och där ange skälen till slutsatserna.

Avsnitt 2

Övriga farmakologiskt aktiva ämnen för vilka ett yttrande från läkemedelsmyndigheten kan begäras

Artikel 9

Yttrande från läkemedelsmyndigheten på begäran av kommissionen eller medlemsstaterna

1. Kommissionen eller en medlemsstat får begära att läkemedelsmyndigheten yttrar sig om MRL-värdet i något av följande fall:

a)	Det berörda ämnet är godkänt för användning i en veterinärmedicinsk produkt i ett tredje land och ingen ansökan om fastställande av MRL-värdet för det ämnet i det berörda livsmedlet eller de berörda djurarterna har lämnats in enligt artikel 3.

b)	Det berörda ämnet är godkänt för användning i en medicinsk produkt avsedd att användas enligt artikel 11 i direktiv 2001/82/EG och ingen ansökan om fastställande av MRL-värdet för det ämnet i det berörda livsmedlet eller de berörda djurarterna har lämnats in enligt artikel 3 i den här förordningen.

Under de omständigheter som anges i första stycket b får denna begäran, när det gäller numerärt begränsade djurarter eller begränsad användning, lämnas in till läkemedelsmyndigheten av en berörd part eller organisation.

Artiklarna 4–7 ska tillämpas.

Den begäran som avses i första stycket i denna punkt ska överensstämma med det format och innehåll som kommissionen har fastställt i enlighet med artikel 13.1.

2. Läkemedelsmyndigheten ska se till att läkemedelskommitténs yttrande lämnas inom 210 dagar från mottagande av kommissionens eller en medlemsstats eller en berörd parts eller en organisations begäran. Om läkemedelsmyndigheten kräver att kompletterande information om ämnet i fråga lämnas inom en viss period ska denna tidsfrist tillfälligt sluta löpa till dess att den begärda kompletterande informationen lämnats in.

3. Läkemedelsmyndigheten ska inom 15 dagar från det att det slutliga yttrandet avgetts sända det till kommission och, i förekommande fall, till den medlemsstat eller den berörda parten eller organisation som inkom med begäran, och där ange skälen till slutsatserna.

Artikel 10

Farmakologiskt verksamma ämnen som ingår i biocidprodukter som används vid djurhållning

1. Vid tillämpning av artikel 10.2 ii i direktiv 98/8/EG ska MRL-värdet för farmakologiskt verksamma ämnen avsedda att användas i en biocidprodukt som används vid djurhållning fastställas

enligt det förfarande som avses i artikel 9 i denna förordning för

i)	aktiva ämnen/produkttypskombinationer som omfattas av det tioåriga arbetsprogrammet i artikel 16.2 i direktiv 98/8/EG,

ii)	aktiva ämnen/produkttypskombinationer som ska omfattas av bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG för vilka den behöriga myndigheten godtagit dokumentationen enligt artikel 11.1 b i det direktivet före den … (17),

enligt det förfarande som avses i artikel 8 i denna förordning och på grundval av en ansökan som lämnats in i enlighet med artikel 3 i denna förordning för alla andra aktiva ämnen/produkttypskombinationer som ska införas i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG för vilka det enligt medlemsstaterna eller kommissionen är nödvändigt att fastställa ett MRL-värde.

2. Kommissionen ska klassificera de farmakologiskt verksamma ämnen som avses i punkt 1 i enlighet med artikel 14. Kommissionen ska anta en förordning enligt artikel 17.1 för klassificeringen.

Särskilda bestämmelser om villkoren för användning av ämnen som klassificerats i enlighet med första stycket i denna punkt ska i förekommande fall fastställas i enlighet med artikel 10.2 i direktiv 98/8/EG.

3. Läkemedelsmyndighetens kostnader till följd av utvärderingar som begärs i enlighet med punkt 1 a i denna artikel ska belasta myndighetens budget enligt artikel 67 i förordning (EG) nr 726/2004. Detta ska dock inte gälla utvärderingskostnaderna för en rapportör som utsetts i enlighet med artikel 62.1 i den förordningen för att fastställa ett MRL-värde, om den rapportören har utsetts av en medlemsstat som redan har tagit ut en avgift för den utvärderingen med stöd av artikel 25 i direktiv 98/8/EG.

Avgifterna för utvärderingar som genomförs av läkemedelsmyndigheten och av rapportören efter en begäran enligt punkt 1 b i denna artikel, ska fastställas i enlighet med artikel 70 i förordning (EG) nr 726/2004. Rådets förordning (EG) nr 297/95 av den 10 februari 1995 om de avgifter som skall betalas till Europeiska läkemedelsmyndigheten för värdering av läkemedel (18) ska tillämpas.

Avsnitt 3

Gemensamma bestämmelser

Artikel 11

Omprövning av ett yttrande

Om kommissionen, den sökande enligt artikel 3 eller en medlemsstat, mot bakgrund av ny information, anser det nödvändigt med en omprövning av ett yttrande för att skydda människors eller djurs hälsa, får denne begära att läkemedelsmyndigheten lämnar ett nytt yttrande om ämnena i fråga.

Om ett MRL-värde fastställts i enlighet med denna förordning för vissa livsmedel eller djurarter, ska artiklarna 3 och 9 tillämpas vid fastställandet av ett MRL-värde för det ämnet för andra livsmedel eller djurarter.

Begäran som avses i första stycket ska åtföljas av uppgifter som förklarar vad som ska ses över. Artikel 8.2–8.4 eller i förekommande fall artikel 9.2 och 9.3, ska tillämpas för det nya yttrandet.

Artikel 12

Offentliggörande av yttranden

Läkemedelsmyndigheten ska offentliggöra de yttrande som avses i artiklarna 4, 9 och 11, efter att ha avlägsnat alla uppgifter som rör affärshemligheter.

Artikel 13

Tillämpningsåtgärder

1. Kommissionen ska, i samråd med läkemedelsmyndigheten, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 25.2 anta åtgärder beträffande vilken form och vilket innehåll som ansökningarna ska ha och de begäranden som avses i artiklarna 3 och 9.

2. Kommissionen ska i samråd med läkemedelsmyndigheten, medlemsstaterna och berörda parter anta åtgärder beträffande

a)	metodologiska principer för den riskbedömning och de rekommendationer för riskhantering som avses i artiklarna 6 och 7, inklusive tekniska krav i överensstämmelse med internationella standarder,

bestämmelser för användningen av ett MRL-värde som fastställts för ett farmakologiskt aktivt ämne för ett visst livsmedel för ett annat livsmedel som härrör från samma art, eller ett MRL-värde som fastställts för ett farmakologiskt aktivt ämne för en eller flera djurarter för en annan djurart enligt artikel 5. Dessa bestämmelser ska ange hur och under vilka omständigheter vetenskapliga data om resthalter i ett visst livsmedel, eller för en eller flera djurarter, kan användas för att fastställa ett MRL-värde för andra livsmedel eller djurarter.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 25.3.

KAPITEL II

Klassificering

Artikel 14

Klassificering av farmakologiskt verksamma ämnen

1. Kommissionen ska klassificera de farmakologiskt verksamma ämnena efter ett yttrande från läkemedelsmyndigheten om MRL-värdet i enlighet, beroende på omständigheterna, med artikel 4, 9 eller 11.

2. Klassificeringen ska innehålla en förteckning över de farmakologiskt verksamma ämnena där det också anges vilken terapeutisk grupp de tillhör. Genom klassificeringen ska för vart och ett av ämnena, och i förekommande fall specifika livsmedel eller djurarter, också fastställas antingen

a)	ett MRL-värde,

b)	ett provisoriskt MRL-värde,

c)	att behov av att fastställa ett MRL-värde inte föreligger, eller

d)	ett förbud mot att administrera ämnet.

3. Ett MRL-värde ska fastställas om det anses nödvändigt för att skydda människors hälsa

a)	efter ett yttrande från läkemedelsmyndigheten i enlighet, beroende på omständigheterna, med artikel 4, 9 eller 11, eller,

efter det att Codex Alimentarius-kommissionen, utan invändningar från gemenskapens delegation, har fattat ett beslut om att förorda ett MRL-värde för ett farmakologiskt verksamt ämne avsett att användas i veterinärmedicinska läkemedel, förutsatt att de vetenskapliga uppgifter som beaktats har delgivits kommissionens delegation före Codex Alimentarius-kommissionens beslut. I det fallet ska en ytterligare bedömning av läkemedelsmyndigheten inte krävas.

4. Ett provisoriskt MRL-värde får fastställas i fall där vetenskapliga data inte är kompletta, förutsatt att det inte finns några skäl att anta att resthalter av det ämnet vid det föreslagna gränsvärdet utgör någon fara för människors hälsa.

Det provisoriska MRL-värdet ska gälla för en bestämd period som högst får vara fem år. Den perioden får förlängas en gång med högst två år om det kan visas att en sådan förlängning gör det möjligt att slutföra pågående vetenskapliga studier.

5. Det ska inte anges något MRL-värde om det enligt ett yttrande i överensstämmelse, beroende på omständigheterna, med artikel 4, 9 eller 11, inte är nödvändigt för att skydda människors hälsa.

6. Administrering av ett ämne till livsmedelsproducerande djur ska förbjudas efter ett yttrande i enlighet, beroende på omständigheterna, med artikel 4, 9 eller 11, i något av följande fall:

a)	Om varje förekomst av ett farmakologiskt verksamt ämne eller resthalter av detta i livsmedel av animaliskt ursprung kan utgöra en fara för människors hälsa.

b)	Om slutgiltiga slutsatser angående inverkan på människors hälsa av resthalter av ämnet inte kan dras.

7. Om det framstår som nödvändigt för att skydda människors hälsa ska klassificeringen omfatta villkor och begränsningar för användning av ett farmakologiskt verksamt ämne i veterinärmedicinska läkemedel för vilket ett MRL-värde ska tillämpas, eller för vilket det inte har fastställts något MRL-värde.

Artikel 15

Påskyndat förfarande för yttrande från läkemedelsmyndigheten

1. I särskilda fall, när det med hänvisning till behovet att skydda människors eller djurs hälsa eller djurens välbefinnande krävs ett skyndsamt godkännande av ett veterinärmedicinskt läkemedel eller en biocidprodukt, får kommissionen, en person som begärt ett yttrande enligt artikel 3 eller en medlemsstat begära att läkemedelsmyndigheten tillämpar ett påskyndat förfarande för att utvärdera MRL-värdet för det farmakologiskt aktiva ämnet i dessa produkter.

2. Kommissionen ska i enlighet med artikel 13.1 fastställa format och innehåll för den ansökning som avses i punkt 1 i den här artikeln.

3. Genom undantag från de tidsfrister som föreskrivs artiklarna 8.2 och 9.2 ska läkemedelsmyndigheten se till att kommitténs yttrande lämnas inom 120 dagar efter mottagande av ansökningen.

Artikel 16

Administration av ämnen till livsmedelsproducerande djur

1. Endast de farmakologiskt verksamma ämnen som har klassificerats i enlighet med artikel 14.2 a, b eller c får administreras till livsmedelsproducerande djur inom gemenskapen, under förutsättning att denna administrering överensstämmer med direktiv 2001/82/EG.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas på kliniska prövningar som har godkänts av de behöriga myndigheterna efter anmälan eller bemyndigande i enlighet med gällande lagstiftning och som inte leder till att livsmedel som erhållits från djurbesättningar som deltagit i sådana prövningar innehåller resthalter som medför en fara för människors hälsa.

Artikel 17

Förfarande

1. För den klassificering som avses i artikel 14 ska kommissionen utarbeta ett förslag till förordning inom 30 dagar från mottagandet av läkemedelsmyndighetens yttrande enligt, beroende på omständigheterna, artikel 4, 9 eller 11. Kommissionen ska även utarbeta ett förslag till förordning inom 30 dagar från mottagandet av Codex Alimentarius-kommissionens beslut, utan invändningar från gemenskapens delegation, om tillstyrkande av fastställande av ett MRL-värde som avses i artikel 14.3.

Om det krävs ett yttrande från läkemedelsmyndigheten och förslaget till förordning inte följer detta yttrande, ska kommissionen ingående redovisa orsakerna till avvikelserna.

2. Den förordning som avses i punkt 1 i den här artikeln ska antas av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 25.2 och senast 30 dagar efter det att detta förfarande avslutats.

3. Vid ett påskyndat förfarande enligt artikel 15, ska kommissionen anta den förordning som avses i punkt 1 i denna artikel i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 25.2 och senast 15 dagar efter det att det förfarandet avslutats.

AVDELNING III

REFERENSVÄRDEN FÖR ÅTGÄRDER

Artikel 18

Fastställande och översyn

Om det behövs för att säkerställa fungerande kontroller av livsmedel av animaliskt ursprung som importeras eller släpps ut på marknaden i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004, får kommissionen fastställa referensvärden för åtgärder med avseende på resthalter av farmakologiskt verksamma ämnen som inte behöver klassificeras enligt artikel 14.2 a, b eller c.

Referensvärdena för åtgärder ska regelbundet ses över mot bakgrund av nya vetenskapliga rön om livsmedelssäkerhet, resultaten av utredningar och de analyser som avses i artikel 24 och den tekniska utvecklingen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 26.3. När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 26.4.

Artikel 19

Metoder för att fastställa referensvärden för åtgärder

1. Referensvärdena för åtgärder som ska fastställas i enlighet med artikel 18 ska grundas på innehållet av en analyt i ett prov som ett officiellt laboratorium, utsett i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004, kan påvisa och bekräfta med hjälp av en analysmetod som validerats i enlighet med gemenskapskrav. Referensvärdet för åtgärder bör fastställas med hänsyn till den lägsta resthalt som kan kvantifieras med en analysmetod som validerats i enlighet med gemenskapskrav. Relevant referenslaboratorium i gemenskapen ska informera kommissionen om analysmetodernas prestanda.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 29.1 andra stycket i förordning (EG) nr 178/2002 ska kommissionen i förekommande fall lämna in en begäran till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet om en riskbedömning för att avgöra om referensvärdena för åtgärder är adekvata för att skydda människors hälsa. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ska i dessa fall se till att deras yttrande lämnas till kommissionen senast 210 dagar efter mottagandet av begäran.

3. Principerna för riskbedömning måste beaktas för att en hög hälsoskyddsnivå ska kunna garanteras. Riskbedömningen ska bygga på de metodologiska principer och vetenskapliga metoder som kommissionen ska anta i samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

Artikel 20

Gemenskapens bidrag till stödåtgärder avseende referensvärdena för åtgärder

Om det för tillämpningen av bestämmelserna i denna avdelning krävs att gemenskapen finansierar åtgärder till stöd för fastställandet av referensvärde för åtgärder och dessas funktion, ska artikel 66.1 c i förordning (EG) nr 882/2004 tillämpas.

AVDELNING IV

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 21

Analysmetoder

Läkemedelsmyndigheten ska samråda med gemenskapens referenslaboratorier för restsubstanser som utsetts av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004, om lämpliga analysmetoder för att påvisa resthalter av farmakologiskt verksamma ämnen för vilka MRL-värden har fastställts i enlighet med artikel 14 i denna förordning. För harmoniserade kontroller ska läkemedelsmyndigheten se till att gemenskapens referenslaboratorier och nationella referenslaboratorier som utsetts i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004, får information om dessa metoder.

Artikel 22

Handel med livsmedel

Medlemsstaterna får inte förbjuda eller förhindra import eller utsläppande på marknaden av animaliska livsmedel på grunder som gäller MRL-värden eller referensvärden för åtgärder, om denna förordning och dess tillämpningsföreskrifter har följts.

Artikel 23

Utsläppande på marknaden

Livsmedel av animaliskt ursprung som innehåller resthalter av ett farmakologiskt verksamt ämne

a)	som har klassificerats i enlighet med artikel 14.2 a, b eller c med halter som överskrider det MRL-värde som har fastställts enligt denna förordning, eller

b)	som inte har klassificerats i enlighet med artikel 14.2 a, b eller c, utom när ett referensvärde för åtgärder har fastställts för det ämnet enligt denna förordning och nivån på resthalterna inte motsvarar eller överstiger detta referensvärde för åtgärder,

ska inte anses uppfylla gemenskapens lagstiftning.

Detaljerade bestämmelser om det MRL-värde som ska beaktas för kontrollsyfte när det gäller livsmedel som härrör från djur som har behandlats enligt artikel 11 i direktiv 2001/82/EG ska antas av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 26.2 i denna förordning.

Artikel 24

Åtgärder vid bekräftad förekomst av ett förbjudet eller otillåtet ämne

1. När resultaten av analyserna underskrider referensvärdena för åtgärder ska den behöriga myndigheten genomföra de utredningar som anges i direktiv 96/23/EG för att fastställa huruvida det har förekommit olaglig administrering av en förbjuden eller otillåten farmakologiskt aktiv substans och ska, när det är motiverat, tillämpa de sanktioner som föreskrivs.

2. När resultaten av dessa utredningar eller analyser av produkter med samma ursprung uppvisar ett återkommande mönster som tyder på ett potentiellt problem, ska den behöriga myndigheten föra register över resultaten och underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna i Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som nämns i artikel 26.

3. I förekommande fall ska kommissionen lägga fram förslag, och beträffande produkter från tredje land, göra den behöriga myndigheten i det berörda landet eller de berörda länderna uppmärksam på detta och begära klargörande när det gäller den återkommande förekomsten av resthalter.

4. Detaljerade bestämmelser om tillämpningen av denna artikel ska antas. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 26.3.

AVDELNING V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 25

Ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel

1. Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 26

Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa

1. Kommissionen ska biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.2, 5a.4 och 5a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 27

Klassificering av farmakologiskt verksamma ämnen enligt förordning (EEG) nr 2377/90

1. Senast den … (19) ska kommissionen, i enlighet med det föreskrivande förfarandet som avses i artikel 25.2, anta en förordning där de farmakologiskt verksamma ämnena och deras klassificering med avseende på MRL-värden i bilagorna I-IV till förordning (EEG) nr 2377/90 införlivas utan ändringar.

2. För varje ämne som avses i punkt 1 för vilket ett MRL-värde har fastställts enligt förordning (EEG) nr 2377/90 får kommissionen eller en medlemsstat också begära att läkemedelsmyndigheten yttrar sig om extrapolering till andra djurarter eller vävnader i enlighet med artikel 5.

Artikel 17 ska tillämpas.

Artikel 28

Rapportering

1. Senast den … (20) ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet.

2. Rapporten ska särskilt innehålla en redogörelse för de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av denna förordning, bland annat erfarenheter av ämnen med flerfaldig användning som klassificerats i enlighet med denna förordning.

3. Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

Artikel 29

Upphävande

Förordning (EEG) nr 2377/90 ska upphöra att gälla.

Bilagorna I–IV till den förordningen ska fortsätta att gälla till dess att den förordning som avses i artikel 27.1 i denna förordning träder i kraft, och bilaga V till den upphävda förordningen ska fortsätta att gälla till dess att de åtgärder som avses i artikel 13.1 i denna förordning träder i kraft.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen eller, i förekommande fall, som hänvisningar till den förordning som avses i artikel 27.1 i den här förordningen.

Artikel 30

Ändringar till direktiv 2001/82/EG

Direktiv 2001/82/EG ska ändras på följande sätt:

Artikel 10.3 ska ersättas med följande:

”3. Genom undantag från artikel 11 ska kommissionen fastställa en förteckning över substanser

—	som är oundgängliga vid behandling av hästdjur eller

—	som medför ytterligare kliniska fördelar jämfört med andra behandlingsalternativ som finns för hästdjur

och för vilka den karenstiden uppgår till minst sex månader enligt den kontrollmekanism som föreskrivs i beslut 93/623/EEG och 2000/68/EG.

Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 89.2a.”

Artikel 11.2 tredje stycket ska ersättas med följande:

”Kommissionen får ändra dessa karenstider eller fastställa andra karenstider och kommissionen får i samband därmed differentiera mellan livsmedel, djurarter, administreringsvägar och bilagor till förordning (EEG) nr 2377/90. Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 89.2a.”

Artikel 31

Ändringar till förordning (EG) nr 726/2004

Artikel 57.1 g i förordning (EG) nr 726/2004 ska ersättas med följande:

”g)

ge råd om vilka resthalter av veterinärmedicinska läkemedel eller biocidprodukter använda vid djurhållning som kan accepteras i animaliska livsmedel i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2009 av den … om gemenskapsförfaranden för att fastställa MRL-värden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel (21).

Artikel 32

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar

…

Ordförande

På rådets vägnar

…

Ordförande

(1) EUT C 10, 15.1.2008, s. 51.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 17 juni 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets gemensamma ståndpunkt av den 18 december 2008.

(3) EGT L 224, 18.8.1990, s. 1.

(4) EGT L 311, 28.11.2001, s. 1.

(5) EGT C 27 E, 31.1.2002, s. 80.

(6) EGT L 125, 23.5.1996, s. 3.

(7) EGT L 37, 13.2.1993, s. 1.

(8) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

(9) EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. Rättad version i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.

(10) EUT L 136, 30.4.2004, s. 1.

(11) EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.

(12) EGT L 24, 30.1.1998, s. 9.

(13) EUT L 16, 20.1.2005, s. 61.

(14) EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(15) EGT L 125, 23.5.1996, s. 10.

(16) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(17) Datum för ikraftträdande för denna förordning.

(18) EGT L 35, 15.2.1995, s. 1.

(19) 60 dagar efter det att denna förordning har trätt ikraft.

(20) Fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(21) EUT L …”

RÅDETS MOTIVERING

I INLEDNING

1.	Den 17 april 2007 förelade kommissionen rådet ovannämnda förslag, som grundar sig på artikel 152.4 b i EG-fördraget (medbeslutande).

2.	Europaparlamentet avgav den 17 juni 2008 sitt yttrande efter första behandlingen. Ekonomiska och sociala kommittén avgav sitt yttrande den 26 september 2007. Regionkommittén har beslutat att inte avge något yttrande om förslaget.

3.	Rådet avslutade sin första behandling och antog sin gemensamma ståndpunkt vid mötet den 18 december 2008 i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget.

II MÅL

Förslaget syftar till att revidera och komplettera befintliga bestämmelser om fastställandet av gränsvärden för resthalter (MRL-värden) för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel. De viktigaste målen är följande:

—	att förbättra tillgången på veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur och samtidigt säkerställa en hög hälsoskyddsnivå,

—	att skapa en särskild rättslig ram för att fastställa MRL-värden för farmakologiskt verksamma ämnen som inte ar avsedda för användning i veterinärmedicinska läkemedel i EU,

—	att förbättra överensstämmelsen mellan EU:s lagstiftning och internationella standarder genom införande av kravet på att införa de MRL-värden som anges i Codex Almentarius i gemenskapslagstiftningen när dessa godkänns av gemenskapen,

—	att fastställa tydliga referensnivåer av kontrollskäl (dvs. referensvärde för åtgärder) i vissa fall då MRL-värden inte har fastställts.

2.	Förslaget innebär också vissa förbättringar när det gäller förenkling och bättre lagstiftning.

III ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

A. Allmänna iakttagelser

Rådets gemensamma ståndpunkt överensstämmer i stort sett med de ståndpunkter som kommissionen och Europaparlamentet intagit, såtillvida som den

—	bekräftar målen och de flesta bestämmelser som kommissionen föreslagit och som Europaparlamentet stöder,

—	inbegriper ett mycket stort antal ändringar som antogs vid första behandlingen i Europaparlamentet.

Rådet ansåg också att det var lämpligt att införa ett antal ändringar utöver de som gjordes på Europaparlamentets förslag - antingen för att klargöra syftet med vissa bestämmelser, eller för att göra förordningens ordalydelse tydligare och garantera rättslig säkerhet eller för att öka överensstämmelsen med andra gemenskapsinstrument.

B. Särskilda kommentarer

1. De viktigaste ändringarna i kommissionens förslag

a) Förbättrad tillgång på veterinärmedicinska läkemedel

På Europaparlamentets förslag ändrades några få bestämmelser som ett försök att förbättra tillgången på veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur, särskilt när det gäller mindre arter eller begränsad användning (t.ex. artiklarna 9 och 30).

Närmare bestämt ville rådet när det gäller artikel 9 klargöra de fall då medlemsstaterna och kommissionen kan begära ett yttrande av läkemedelsmyndigheten om MRL-värden. I sak föreslås samma omfattning som den som anges i Europaparlamentets yttrande. Dessutom önskade rådet ett tillägg av bestämmelser för finansiering av utvärderingar av MRL-värden när det gäller verksamma ämnen i biocidprodukter. Det huvudsakliga skälet var att skilja mellan ämnen i produkter som redan finns på marknaden och nya ämnen samt att ta vederbörlig hänsyn till avgifter som redan tagits ut för den utvärdering som genomförts eller ska genomföras enligt direktiv 98/8/EG.

Dessutom erinrade rådet om vikten av att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå och gjorde vissa ändringar för att betona denna aspekt (t.ex. artiklarna 5, 7 d eller 16).

b) Fastställande/översyn av referensvärden för åtgärder och deras funktion

Efter en serie parlamentsändringar anpassades flera bestämmelser för att klargöra kommissionens förslag, särskilt när det gäller definitionen av referensvärden för åtgärder och på vilka villkor de ska fastställas och ses över. Vidare specificerades villkoren för utsläppande på marknaden av animaliska livsmedel. De åtgärder som ska vidtas när ett förbjudet eller otillåtet ämne upptäcks fastställdes också.

c) Rapport till Europaparlamentet och rådet

Rådet stödde också Europaparlamentets begäran att kommissionen ska lägga fram en rapport om de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av förordningen senast fem år efter det att den trätt ikraft. Dessutom begärde rådet att rapporten framför allt ska behandla ämnen som klassificerats i enlighet med denna förordning och som har flerfaldig användning.

2. Rådets ståndpunkt avseende Europaparlamentets ändringar

Rådet införde följande ändringar i oförändrad form i den gemensamma ståndpunkten:

—	4, 6, 9, 10, 14 och 16,

och införde följande ändringar delvis eller tog hänsyn till principen i dem:

—	2, 3, 5, 45, 8, 11, 15, 17, 18, 21, 23, 24, 25, 26, 28, 30, 31, 32, 34, 35, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43 och 44.

Rådet liksom kommissionen kunde inte godta följande ändringar och införde dem inte:

—	1, 20, 27, 33, och 36.

När det gäller ändring 1 ansåg rådet i motsats till Europaparlamentet att det är väsentligt att behålla en dubbel rättslig grund eftersom förslaget är relevant för hur den inre marknaden fungerar för produkter av animaliskt ursprung som omfattas av bilaga I till fördraget.

I stället för ändring 20 föredrog rådet ändring 31 där det också fastställs ett brådskande förfarande men fortfarande med en förhandsbedömning från läkemedelsmyndigheten.

När det gäller ändring 27 kunde rådet inte godta den ordalydelse som Europaparlamentet föreslagit eftersom det inte skulle vara möjligt att genomföra ett förbud mot förekomsten av ett farmakologiskt verksamt ämne (t.ex. en naturlig metabolit hos djuret).

När det gäller ändring 33 kunde rådet inte godta kommittéförfarandet med kontroll med tanke på att fastställandet av MRL-värdena för särskilda ämnen endast är en genomförandeåtgärd utan kvasilagstiftningskaraktär.

I fråga om ändring 36 kunde rådet inte godta att klausulen om fri rörlighet stryks helt och hållet. Dessutom bedömdes den ordalydelse som Europaparlamentet föreslagit ogenomförbar eftersom det inte är möjligt att vid tidpunkten för importkontrollen med säkerhet fastställa att den resthalt som upptäckts är ett resultat av olaglig administrering. Rådet kunde emellertid samtycka till redaktionella förbättringar för att göra klausulen om fri rörlighet tydligare.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 33E

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	52 årgången 10 februari 2009

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	III Förberedande rättsakter
	RÅDET
2009/C 033E/01	Gemensam ståndpunkt (EG) nr 1/2009 av den 17 december 2008, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilagorna ( 1 )	1

2009/C 033E/02	Gemensam ståndpunkt (EG) nr 2/2009 av den 18 december 2008, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel samt om upphävande av förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 ( 2 )	30


	(1) Text av betydelse för EES och Schweiz
	(2) Text av betydelse för EES