7.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 2/1

1.

Avståndet mellan de båda anläggningarna och närmaste angränsande medlemsstat, i det här fallet Italien, är ungefär 110 km, medan det till Spanien är 230 km.

2.

Under normala förhållanden kommer flytande och gasformiga radioaktiva utsläpp från de båda anläggningarna inte att leda till någon exponering som kan påverka hälsan hos befolkningen i en annan medlemsstat.

3.

Fast radioaktivt avfall från de båda anläggningarna kommer tillfälligt att lagras på plats innan det transporteras till en avfallsanläggning som godkänts av den franska regeringen. Utbränt kärnbränsle från forskningsreaktorn kommer tillfälligt att lagras på plats innan det transporteras till upparbetningsanläggningen i La Hague.

4.

Skulle oplanerade radioaktiva utsläpp ske från någon av anläggningarna till följd av olyckor av den art och omfattning som behandlas i de allmänna upplysningarna, torde de doser som befolkningen i en annan medlemsstat utsätts för inte påverka hälsan.

7.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 2/2

1.

Den 4 mars 2008 översände kommissionen förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett flerårigt gemenskapsprogram för att skydda barn som använder Internet och annan kommunikationsteknik (nedan kallat förslaget) till Europeiska datatillsynsmannen för samråd i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001. Detta samråd bör uttryckligen nämnas i ingressen till beslutet.

2.

Det nya fleråriga programmet (nedan kallat programmet) läggs fram som en fortsättning på handlingsplanen för ett säkrare Internet (1999–2004) och programmet ”Safer Internet plus” (2005–2008).

3.

Fyra inriktningar definieras:

4.

Programmet uppges vara förenligt med gemenskapens berörda politik, program och insatser, som det ska komplettera. Med tanke på det nuvarande antalet regleringsåtgärder för att skydda barn i samband med ny teknik är detta program mer inriktat på åtgärder än på reglering. Tyngdpunkten ligger på de planerade initiativens effektivitet och ändamålsenlighet och anpassning till framväxten av ny teknik. Man räknar i detta sammanhang med att utbytet av information och bästa praxis ska öka.

5.

Eftersom programmet är ett raminstrument går man inte närmare in på de åtgärder som ska vidtas, men lämnar utrymme för inbjudningar att lämna förslag och anbudsförfaranden avseende de fyra fastställda inriktningarna.

6.

Programmets allmänna inriktningar behandlar skyddet av barn som använder Internet och annan kommunikationsteknik utan särskild tonvikt på integritetsaspekterna (3). Datatillsynsmannen stöder helt och hållet förslagets syfte men vill i detta yttrande lyfta fram dessa integritetsaspekter.

7.

Datatillsynsmannen anser det vara viktigt att de planerade initiativen är förenliga med det gällande regelverket såsom det anförs i förslaget (4), särskilt direktiv 2000/31 om elektronisk handel, direktiv 2002/58 om integritet och elektronisk kommunikation och direktiv 95/46 om skyddet av uppgifter (5).

8.

Skyddet av personuppgifter bör beaktas med avseende på de olika aspekter och aktörer som ska ingår i programmet: Huvudsyftet är naturligtvis att skydda barns personuppgifter, men detta är inte det enda syftet. Även personuppgifter avseende personer och innehåll som övervakas för att skydda barn bör beaktas.

9.

Dessa frågor kommer att tas upp på följande sätt i detta yttrande:

10.

Europeiska datatillsynsmannen stöder helt och hållet programmet och de riktlinjer som anges för att förbättra skyddet av barn på nätet. Särskilt gäller att en minskning av det olagliga eller skadliga innehållet och en ökad medvetenhet hos barn och andra aktörer är avgörande åtgärder som bör vidareutvecklas.

11.

Datatillsynsmannen vill erinra om att ett lämpligt skydd av den personliga information om barn är en viktig första åtgärd för att sörja för säkerhet när på nätet. Detta samband mellan barns integritet och säkerhet framhålls uttryckligen i ministerkommitténs uttalande nyligen om skyddet av barns värdighet, säkerhet och integritet när de använder Internet (6). I uttalandet erinras om att barn har rätt till värdighet, särskilt skydd och den omsorg som krävs för deras välbefinnande liksom ”skydd mot alla former av diskriminering eller godtycklig eller olaglig inblandning i sina privatliv och mot alla olagliga angrepp mot deras heder eller rykte”.

12.

Som exempel på risker när det gäller att skydda barns integritet nämns i uttalandet möjligheten att spåra barns aktiviteter, vilket kan medföra risker för att de blir föremål för brottslig verksamhet som till exempel sexuell antastning eller annan olaglig verksamhet. Profilering och lagring av personuppgifter om barns aktiviteter uppges också medföra risk för missbruk i t.ex. kommersiellt syfte eller genom utbildningsanstalters och framtida arbetsgivares sökningar. I uttalandet krävs därför att innehåll och spår som härrör från barn på nätet ska avlägsnas eller raderas efter rimligt kort tid och att information riktad till barn ska tas fram och främjas, särskilt information om kompetent användning av verktyg som ger tillgång till information, utveckling av förmågan till kritisk analys av innehåll och inhämtning av tillräckliga kommunikationskunskaper.

13.

Europeiska datatillsynsmannen stöder dessa slutsatser. Han anser i synnerhet att det är viktigt att öka barnets medvetenhet om riskerna i samband med att man spontant tillhandahåller sådana personuppgifter som verkligt namn, ålder och bostadsort.

14.

Punkt 3 i de åtgärder (7) som föreslås i det fleråriga programmet är särskilt avsedda att ”öka medvetenheten hos allmänheten” genom åtgärder som riktar sig till barn, föräldrar, vårdnadshavare och lärare och rör möjligheter och risker i samband med användningen av onlineteknik samt ”hur man kan ta sig fram säkert på Internet”. Bland de metoder som nämns i förslaget är spridningen av lämplig information och tillhandahållandet av kontaktpunkter där föräldrar och barn kan få svar på frågor om hur man sörjer för sin säkerhet på nätet två användbara verktyg som uttryckligen bör omfatta denna dimension av skyddet av barns personuppgifter.

15.

Europeiska datatillsynsmannen vill betona att dataskyddsmyndigheterna är relevanta samtalspartner i detta sammanhang. De bör omnämnas i denna egenskap i förslaget, särskilt när tanken är att samarbete och utbyte av information, erfarenheter och god praxis ska främjas nationellt och på europeisk nivå (8).

16.

Flera initiativ kan nämnas för att illustrera de insatser som gjorts med denna inriktning på senare tid i medlemsstaterna eller EES-länderna. Den svenska dataskyddsmyndigheten utför en årlig undersökning om barn och ungdomars inställning till Internet och övervakning, precis som den brittiska dataskyddsmyndigheten, (9) som genomfört en enkät riktad till 2 000 barn mellan 14 och 21 år. Den norska dataskyddsmyndigheten inledde i januari 2007 tillsammans med kunskapsdepartementet en utbildningskampanj riktad till skolorna (10). I Portugal har ett protokoll undertecknats mellan dataskyddsmyndigheten och utbildningsministeriet om att främja dataskyddstänkande på Internet och särskilt i sociala nätverk (11). Detta projekt har lett till att de portugisiska sociala nätverken har integrerat ett gränssnitt och en maskot som särskilt riktar sig till barn mellan 10 och 15 år.

17.

Dessa exempel visar den aktiva och avgörande roll som aktörerna inom dataskyddet spelar när det gäller att skydda barn på nätet och behovet att uttryckligen se dem som samtalspartner i de fleråriga programmen.

18.

Den första punkten i förslaget (Minska det olagliga innehållet och bekämpa skadligt beteende online  (12)) innehåller som en huvudåtgärd att man ska erbjuda kontaktpunkter för rapportering av olagligt innehåll och skadligt beteende på nätet. Det råder ingen tvekan om att de behöriga myndigheterna måste få kännedom om olagligt innehåll eller skadligt beteende om det ska kunna bekämpas. Kontaktpunkter har redan skapats för skydd av barn, men också för att bekämpa skräppost (13).

19.

Europeiska datatillsynsmannen noterar dock att det fortfarande är oklart vad som avses med skadligt innehåll: Det saknas uppgift om vem som ska ansvara för att definiera skadligt innehåll och om vilka kriterier som ska gälla. Detta är än mer oroväckande med tanke på konsekvenserna av en eventuell rapportering av sådant innehåll.

20.

Såsom redan framhållits berörs inom ramen för ett program av denna typ inte bara barns personuppgifter utan även personuppgifter för samtliga personer som på ett eller annat sätt har anknytning till den information som sprids på nätet. Det kan till exempel röra sig om den person som misstänks för oegentligheter och har rapporterats som misstänkt, men även den som rapporterat misstänkt beteende eller innehåll eller den som drabbats av missbruket. Denna information är visserligen nödvändig för ett effektivt rapporteringssystem, men Europeiska datatillsynsmannen anser det vara viktigt att erinra om att den alltid bör behandlas i enlighet med dataskyddsprinciperna.

21.

En del berörda uppgifter kan till och med vara i behov av särskilt skydd, om de kan anses vara känsliga uppgifter enligt artikel 8 i direktiv 95/46/EG. Så kan vara fallet när det gäller uppgifter om dem som begått överträdelser och offer för missbruk, särskilt i fråga om barnpornografi. Det bör noteras att vissa rapporteringssystem på nationell nivå har krävt en ändring av dataskyddslagstiftningen för att rättsliga uppgifter om misstänkta brottslingar eller offer ska få behandlas (14). Europeiska datatillsynsmannen insisterar på att de rapporteringssystem som införs måste ta hänsyn till gällande regelverk om dataskydd. Om detta regelverk ska följas är det av avgörande betydelse att principiellt brottsbekämpningsmyndigheterna kan påvisa ett allmänintresse och ge garantier för att systemet övervakas.

22.

Användning av tekniska verktyg främjas som en av lösningarna för att komma till rätta med olagligt innehåll och skadligt beteende (15). Exempel på sådana verktyg ges i konsekvensbedömningen (16), bland annat fastställande av ålder, identifiering av ansikten (för brottsbekämpningsmyndigheters identifiering av offer) eller filtreringsteknik. Dessa verktyg bör enligt förslaget bättre anpassas till de praktiska behoven och vara åtkomliga för de berörda intressenterna.

23.

Europeiska datatillsynsmannen har redan tydligt tagit ställning (17) för att ny teknik används för att stärka skyddet av de enskildas rättigheter. Han anser att principen om att skydd av privatlivet ska ingå som en del av utformningen bör vara en integrerade del i den tekniska utveckling som innebär behandling av personuppgifter. Datatillsynsmannen stöder därför beslutsamt utvecklingen av projekt som syftar till framtagande av sådan teknik.

24.

Det är särskilt viktigt att ta fram system som så långt som möjligt begränsar exponeringen av barns personuppgifter och ger dem tillräckligt skydd, samt att i enlighet därmed ge dem möjlighet att använda nya verktyg i informationssamhället som sociala nätverk på ett säkrare sätt.

25.

Det bör icke desto mindre erinras om att tekniska verktyg, beroende på hur de används, kan påverka människor på vitt skilda sätt. Om de används för att filtrera eller blockera information kan de hindra att barn får tillgång till innehåll som kan vara skadligt, men de kan även hindra människor från att ta del av berättigad information.

26.

Även om det stora problemet här handlar om fri tillgång till information påverkas ändå integriteten. Filtrering kan i synnerhet i sin nyaste form med identitetshantering fungera på grundval av bestämda kriterier, bland annat personuppgifter som den uppkopplades ålder (för att hindra att vuxna eller barn kommer åt visst innehåll), informationsinnehållet och trafikuppgifter med anknytning av upphovsmannens identitet. Beroende på hur denna personliga information behandlas – vilket sker automatiskt – kan den enskildes rätt att kommunicera på nätet påverkas.

27.

Användningen av filtrerings- eller blockeringsverktyg för kontroll av åtkomsten till nät måste därför användas återhållsamt, med beaktande av deras eventuella negativa följder och med full användning av de integritetsstärkande möjligheter som tekniken erbjuder.

28.

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar den precisering som ges i konsekvensbedömningen (18) om att inget av de föreslagna alternativen får påverka rätten till integritet och yttrandefriheten. Han delar också den däri framförda uppfattningen att ett av huvudmålen är egenmakt för användaren, dvs. de egna möjligheterna att göra bättre val och vidta lämpliga åtgärder för att skydda barn (19).

29.

Enligt förslaget måste alla intressenter samarbeta om man vill öka skyddet för barn när de använder kommunikationsteknik. Man räknar i förslaget (20) med att dessa intressenter samarbetar och deltar genom i synnerhet självreglering inom branschen.

30.

Eftersom branschen ansvarar för tillhandahållandet av tele- och innehållstjänster, kan den i viss mån påverka rapporteringen, filtreringen eller blockeringen av information som anses olaglig eller skadlig. Ur rättslig synvinkel kan det emellertid diskuteras i vilken omfattning den faktiskt kan anförtros denna uppgift.

31.

Samarbetet inom branschen när det gäller att skapa medvetenhet bland barn och andra aktörer, t.ex. föräldrar eller lärare, är naturligtvis positivt. Att inrätta varningssystem och värdar på nätplatser, så att olämpligt innehåll kan hållas borta, är också en viktig aspekt av tjänsteleverantörernas ansvar.

32.

När det gäller leverantörerna av teletjänster, kan man emellertid ifrågasätta övervakningen av telekommunikationer med inriktning antingen på kontroll över innehåll som är immaterialrättsligt skyddad eller annat olagligt innehåll. Problemet leder till frågan om huruvida en näringsidkare som erbjuder en viss tjänst (telekommunikation) bör ingripa på ett område där den i princip bör avstå från ingripande, dvs. i och med att det rör kontroll av telekommunikationens innehåll. Europeiska datatillsynsmannen erinrar om att denna kontroll i princip inte bör utföras av tjänsteleverantörer och i vilket fall inte systematiskt. När detta under vissa omständigheter är nödvändigt, bör det i princip vara brottsbekämpningsmyndigheternas uppgift.

33.

Artikel 29-gruppen har i denna fråga i sitt yttrande av den 18 januari 2005 (21) erinrat om att enligt artikel 15 i direktiv 2000/31/EG om elektronisk handel får Internetleverantörer inte åläggas någon systematisk övervaknings- och samarbetsskyldighet. Man framhåller att enligt artikel 8 i direktivet om skydd av uppgifter får behandling av uppgifter om lagöverträdelser, brottmålsdomar eller säkerhetsåtgärder endast utföras på stränga villkor i enlighet med medlemsstaternas tillämpning. Enskilda personer har naturligtvis rätt att behandla rättsliga uppgifter som part i ett rättsligt förfarande, men principen är inte tillräckligt omfattande för att tredje man ska få utföra närmare utredningar, insamling och centralisering av personuppgifter, vilket i synnerhet gäller systematisk generell sökning genom t.ex. genomsökning av Internet. För denna typ av utredningar, framhåller man, är det de rättsliga myndigheterna som har behörighet.

34.

På ett område som är avgörande för yttrandefriheten, tillgången till information, integritet och andra rättigheter aktualiseras frågan om proportionaliteten hos de metoder som används. Europaparlamentet antog nyligen en resolution där man betonar behovet av en lösning som är förenlig med de personliga grundläggande rättigheterna (22). I punkt 23 i resolutionen framhåller parlamentet att ”Internet erbjuder en bred plattform för kulturyttringar samt tillgång till kunskaper och demokratiskt deltagande i utövandet av Europas skaparkraft och sammanför generationerna genom informationssamhället. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att avhålla sig från att vidta åtgärder som strider mot de medborgerliga friheterna och de mänskliga rättigheterna och principerna om proportionalitet, effektivitet och avskräckande verkan, exempelvis avstängning av tillträdet till Internet”.

35.

Europeiska datatillsynsmannen anser att det måste göras en avvägning mellan det berättigade syftet att bekämpa olagligt innehåll och de använda metodernas lämplighet. Han påminner om att det bör vara brottsbekämpningsmyndigheternas uppgift att vid behov i enskilda fall vidta eventuella åtgärder för att övervaka telenäten.

36.

Europeiska datatillsynsmannen stöder förslaget om ett flerårigt program för att skydda barn som använder Internet och annan kommunikationsteknik. Han välkomnar att detta program är tänkt att fokusera på utvecklingen av ny teknik och utformningen av konkreta åtgärder för att effektivare skydda barnen.

37.

Datatillsynsmannen erinrar om att skyddet av personuppgifter är en viktig förutsättning för barns säkerhet online. Missbruket av barns personliga information måste förhindras genom de riktlinjer som föreslås i programmet, särskilt följande:

38.

Dessa åtgärder bör utarbetas utan att förbise det faktum att skyddet av barn genomförs i en miljö där andra rättigheter kan hotas. Initiativ till insamling, blockering eller rapportering av information bör tas endast med iakttagande av alla inblandade människors grundläggande rättigheter och i enlighet med dataskyddsregelverket. Han påminner särskilt om att det bör vara brottsbekämpningsmyndigheternas uppgift att vid behov under specifika omständigheter vidta eventuella åtgärder för att övervaka telenäten.

39.

Europeiska datatillsynsmannen noterar att programmet ger en allmän ram för fortsatta konkreta insatser. Han anser att vissa iakttagelser i detta yttrande utgör ett första steg som kan utvecklas praktiskt genom hänvisning till de projekt som återstår att förverkliga, i linje med programmets inriktning. Han rekommenderar en nära medverkan av dataskyddsmyndigheterna när dessa praktiska projekt ska fastställas. Han hänvisar också till artikel 29-gruppens arbete på området, särskilt arbetsgruppens nuvarande arbete med de sociala nätverken (23).

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1),

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37),

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

7.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 2/7

1.

Den 30 april 2008 antog kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (nedan kallat förslaget) (3) Förslaget översändes av kommissionen till datatillsynsmannen för samråd i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och mottogs av datatillsynsmannen den 15 maj 2008.

2.

Syftet med förslaget är att göra ett antal materiella ändringar i förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (4). I sin motivering presenterar kommissionen skälen till att den befintliga förordningen bör ses över. Den nämner ”det europeiska initiativet för att främja öppenhet” (5), förordningen om tillämpning av Århuskonventionen (6) på Europeiska gemenskapens institutioner och organ, som är kopplad till förordning (EG) nr 1049/2001 när det gäller tillgång till handlingar som innehåller miljöinformation, samt domstolens rättspraxis och klagomål som behandlats av Europeiska ombudsmannen med avseende på förordning (EG) nr 1049/2001.

3.

Datatillsynsmannen välkomnar att samråd hålls och rekommenderar att det ska hänvisas till detta samråd i skälen till förslaget på samma sätt som i ett antal andra lagstiftningstexter där samråd har hållits med datatillsynsmannen i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

4.

Datatillsynsmannen har särskilt uppmärksammat att förslaget innehåller en bestämmelse om det känsliga förhållandet mellan tillgång till handlingar och rätten till integritet och skydd för personuppgifter, nämligen den föreslagna artikel 4.5. Analysen av denna bestämmelse kommer att utgöra den centrala delen av detta yttrande.

5.

Yttrandet kommer emellertid inte att begränsas till denna analys. Analysen kommer att föregås av synpunkter på förslagets bakgrund och tillämpningsområde. Efter analysen av artikel 4.5 kommer andra frågor att behandlas, exempelvis rätten till tillgång till personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001.

6.

Förslaget föregicks av ett offentligt samråd. I motiveringen nämner kommissionen att den har beaktat synpunkterna från flertalet av deltagarna i detta offentliga samråd.

7.

Efter det att förslaget hade antagits, den 2 juni 2008, anordnade utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor en offentlig utfrågning i Europaparlamentet. Detta gav att antal berörda aktörer tillfälle att yttra sig om förslaget. Datatillsynsmannen lämnade också några preliminära synpunkter. Vid detta tillfälle svarade kommissionens företrädare på de olika synpunkterna genom att betona att förslaget återspeglade kommissionens inställning i dagsläget, men att den var öppen för att diskutera texten och överväga förslag till förbättringar av förslaget, inklusive andra alternativ.

8.

Datatillsynsmannen ser detta öppna tillvägagångssätt som en möjlighet och planerar att bidra till diskussionen med en alternativ text till den föreslagna artikel 4.5. Ett sådant öppet tillvägagångssätt överensstämmer dessutom fullkomligt med begreppet transparens: att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta (se t.ex. artikel 15.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

9.

Trots att det råder osäkerhet om Lissabonfördragets öde när detta yttrande avges, bör man inte bortse från perspektivet i den rättsliga ramen enligt det nya fördraget.

10.

Förslaget grundar sig på artikel 255 i EG-fördraget, som ger rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. När Lissabonfördraget träder i kraft kommer denna artikel att ersättas av artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Artikel 15 utsträcker rätten till tillgång till alla unionens institutioners, organs, kontors och byråers handlingar. Den ändrar artikel 255 bl.a. genom att införa en allmän princip om öppenhet (artikel 15.1) och genom att förplikta Europaparlamentet och rådet att säkerställa att handlingar som rör lagstiftningsförfaranden offentliggörs.

11.

Förslaget ska tillämpas på alla handlingar enligt definitionen i förslaget till artikel 3 a. Denna definition har följande lydelse: ”handling: allt innehåll, oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form, ljud- och bildupptagningar samt audiovisuella upptagningar) som upprättats av en institution och formellt överlämnats till en eller flera mottagare eller på annat sätt diarieförts eller mottagits av en institution; elektroniskt lagrade uppgifter, system för behandling och återvinning av uppgifter är att betrakta som handlingar om informationen kan skrivas ut eller kopieras elektroniskt med de verktyg som finns tillgängliga för att hantera systemet”.

12.

Skälet till att denna definition citeras i sin helhet är att den ger upphov till följande väsentliga frågor angående förordningens tillämpningsområde:

13.

Förordningens utgångspunkt är tillgång till handlingar, inte tillgång till information som sådan. Det är detta begrepp som fastställs i artikel 255 i EG-fördraget. Lissabonfördraget skulle inte innebära någon ändring i sak. Det nya fördraget klargör enbart att handlingarnas medium inte är avgörande. Men som förstainstansrätten framhöll i WWF-målet skulle det ”strida mot det krav på öppenhet som följer av förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar om institutionerna åberopade att handlingar inte existerar för att undgå en tillämpning av förordningen” (7). Enligt domstolen måste de berörda institutionerna i möjligaste mån och på ett sätt som inte är godtyckligt utan förutsebart, upprätta och bevara dokumentation över sin verksamhet. Annars är ett faktiskt utövande av rätten till tillgång till handlingar inte möjligt.

14.

Mot denna bakgrund inbegriper begreppet handling enligt förslaget på ena sidan uttryckligen uppgifter i elektroniska system för lagring, behandling och återvinning, om dessa uppgifter kan skrivas ut eller kopieras. Datatillsynsmannen noterar att denna definition nära överensstämmer med definitionen av behandling av personuppgifter i förordning (EG) nr 45/2001 och utvidgar den möjliga överlappningen med förordning (EG) nr 1049/2001. Det är troligt att antalet begäranden om tillgång till enkla namnförteckningar och/eller andra personuppgifter kommer att öka – även mot bakgrund av utvecklingen av de verktyg som är tillgängliga för att utnyttja elektroniska system – och det är därför ännu viktigare att ta itu med möjliga konfliktområden mellan förordningarna samt deras förhållande till andra tillgängliga instrument, exempelvis rätten till tillgång till personuppgifter (se punkterna 64–67 nedan).

15.

På andra sidan föreslår kommissionen att en handling ”existerar” enbart om den har översänts till mottagare eller cirkulerat inom institutionen eller på annat sätt diarieförts. Datatillsynsmannen noterar att det inte alls står klart i vilken utsträckning denna formulering skulle begränsa förordningens tillämpningsområde och därför strida mot principerna om öppenhet och allmänhetens deltagande. Tyvärr ger motiveringen endast begränsad vägledning i detta hänseende. Datatillsynsmannen föreslår därför att begreppet ”handling” ska förtydligas i kommissionens förslag, i själva bestämmelsen eller i ett skäl.

16.

Utan att göra en ingående analys av möjliga tolkningar av dessa mycket viktiga bestämmelser vill datatillsynsmannen påpeka att trots de ändringar av begreppet ”handling” som kommissionen föreslår finns det fortfarande en skillnad när det gäller räckvidden mellan förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 45/2001. Enligt artikel 3.2 i den sistnämnda förordningen är denna endast tillämplig på ”sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg samt på annan behandling än automatisk av sådana personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register”. Förordning (EG) nr 1049/2001 är tillämplig på alla handlingar som en institution innehar.

17.

Även om manuell behandling av personuppgifter minskar i betydelse är det nödvändigt att ta hänsyn till att pappersregister fortfarande används inom Europeiska unionens institutioner och organ. Om sådana pappersregister inte är strukturerade är det möjligt att de inte fullt ut omfattas av förordning (EG) nr 45/2001. Sådana handlingar kan emellertid innehålla personuppgifter och det måste garanteras att undantaget i artikel 4.5 kan tillämpas även i dessa fall.

18.

Denna skillnad i räckvidd bör vederbörligen beaktas för att garantera att man tar hänsyn till de rättmätiga intressen hos den person som berörs av uppgifterna även när det gäller pappersregister. Detta är ytterligare ett skäl till att det inte är tillfredsställande att enbart ”hänvisa” till förordning (EG) nr 45/2001 (såsom förklaras nedan, se punkterna 38–40), eftersom det inte skulle ge någon vägledning i de fall där personuppgifter i handlingar inte omfattas av förordning (EG) nr 45/2001.

19.

Den föreslagna artikel 4.5 behandlar förhållandet mellan tillgång till handlingar och rätten till integritet och skyddet av personuppgifter och ersätter den nuvarande artikel 4.1 b som allmänt kritiserades för att vara oklar när det gäller det exakta förhållandet mellan dessa grundläggande rättigheter. Den nuvarande artikeln har också ifrågasatts i förstainstansrätten (8). En överklagan på grund av lagskäl har nu lämnats till domstolen (9).

20.

Mot denna bakgrund finns det goda skäl att ersätta artikel 4.1 b. Datatillsynsmannen förstår att kommissionen har utnyttjat detta tillfälle till att föreslå en ändring i artikel 4.1 b. Datatillsynsmannen stöder emellertid inte det förslag till bestämmelse som kommissionen har utarbetat.

21.

För det första är datatillsynsmannen inte övertygad om att detta är rätt tillfälle att göra en ändring, eftersom domstolen ännu inte har fattat något beslut om överklagan. I denna överklagan står grundläggande frågor på spel.

22.

För det andra, och vilket är viktigare: förslaget utgör ingen lämplig lösning. Det består av en allmän regel (artikel 4.5 andra meningen) som

Dessutom består det av en specifik regel (artikel 4.5 första meningen) som i princip är tydligt angiven, men vars räckvidd är alldeles för begränsad.

23.

Datatillsynsmannen är fullt medveten om det möjliga samspelet – och möjliga konflikter – mellan tillgången till handlingar och rätten till integritet och skyddet av personuppgifter. I sitt bakgrundsdokument om allmänhetens tillgång till handlingar och dataskydd, som offentliggjordes i juli 2005, gjorde han en grundlig analys av de frågor som uppkommer genom att förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 45/2001 tillämpas samtidigt.

24.

Datatillsynsmannen betonade att allmänhetens tillgång till handlingar på ena sidan och integritet och uppgiftsskydd på andra sidan är grundläggande rättigheter som är fastställda i olika rättsliga instrument på europeisk nivå och som är väsentliga för ”god förvaltning”. Det finns ingen hierarkisk ordning mellan dessa rättigheter och i vissa fall leder det faktum att förordningarna tillämpas samtidigt inte till någon tydligt svar. Enligt datatillsynsmannens bakgrundsdokument kan lösningen vara det integritetsundantag som fastställs i nuvarande artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1049/2001. Såsom klargörs i bakgrundsdokumentet ställer denna bestämmelse tre villkor som alla måste vara uppfyllda för att undantaget från allmänhetens tillgång till handlingar ska tillämpas, nämligen följande:

25.

Huvudlinjerna i datatillsynsmannens analys bekräftades av förstainstansrätten i Bavarian Lager-målet, där förstinstansrätten ombads tolka förhållandet mellan förordning (EG) nr 45/2001 och förordning (EG) nr 1049/2001 och undantaget när det gäller skydd av personuppgifter i den sistnämnda förordningen. De viktigaste punkterna i denna dom kommer att användas för att underbygga detta yttrande. Kommissionen beslutade att överklaga förstainstansrättens dom. Målet behandlas för närvarande av domstolen. I detta mål vid domstolen är datatillsynsmannens ståndpunkt att förstainstansrättens dom bör fastställas.

26.

Man kan därför ifrågasätta om detta är rätt tillfälle att ändra bestämmelsen om förhållandet mellan tillgång till handlingar och skydd av personuppgifter eftersom domstolen ännu inte har lämnat något avgörande i målet. Detta mål gäller inte bara tolkningen av den nuvarande lydelsen i artikel 4.1 b (10) utan ger även upphov till mer grundläggande frågor som rör avvägningen mellan de grundläggande rättigheter som står på spel (11). Under dessa omständigheter vore det bättre att invänta domen innan förordningen antas.

27.

Ett annat skäl till att datatillsynsmannen föredrar att invänta domstolens dom är innehållet i förslaget till bestämmelse. I sin motivering hävdar kommissionen att förslagen till ändringar också syftar till att komma till rätta med förstainstansrättens dom i Bavarian Lager-målet. Ändringen återspeglar emellertid inte förstainstansrättens ståndpunkt.

28.

Datatillsynsmannen noterar särskilt att man i kommissionens förslag har strukit alla hänvisningar till skada som åsamkas den enskildes ”privatliv och integritet” som ett nödvändigt villkor för att vägra tillgång till handlingar som innehåller personuppgifter. Därigenom innebär kommissionens förslag en stor förändring av den avvägning som lagstiftaren hittills uppnått enligt förstinstansrättens tolkning. Genom förslaget flyttas fokus när det gäller tillgång till handlingar som innehåller personuppgifter från förordning (EG) nr 1049/2001 till förordning (EG) nr 45/2001.

29.

Åtminstone så länge som förstainstansrättens dom utgör referenspunkten på detta känsliga område är det viktigt att de föreslagna ändringarna verkligen tar hänsyn till denna dom och inte innebär några väsentliga avvikelser från den. Förstainstansrättens dom ger inte enbart en tolkning av några relevanta bestämmelser i både förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 45/2001, utan gör även en korrekt avvägning mellan de rättigheter som skyddas av dessa båda förordningar. Datatillsynsmannen understryker vikten av att lagstiftaren upprätthåller denna avvägning, men eventuellt förtydligar de relevanta bestämmelserna.

30.

I de följande styckena i yttrandet kommer datatillsynsmannen att ytterligare klargöra varför förslaget till artikel 4.5 – tvärtemot kommissionens åsikt – inte återspeglar domstolens rättspraxis.

31.

Artikel 4.5 andra meningen har följande lydelse: ”Övriga personuppgifter ska lämnas ut om det är förenligt med villkoren för laglig behandling av personuppgifter enligt EG-rättens bestämmelser om skydd för enskilda i samband med behandling av personuppgifter”.

32.

Denna bestämmelse innebär att den myndighet som beslutar om en begäran om tillgång till handlingar måste grunda sitt beslut inte på förordning (EG) nr 1049/2001 utan på förordning (EG) nr 45/2001. Bestämmelsen innehåller alltså den så kallade hänvisningsteori (12) som kommissionen försvarade inför förstainstansrätten i Bavarian Lager.

33.

Denna teori avvisades av domstolen på grundval av den nuvarande lydelsen i artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1049/2001. Domstolen grundade avvisandet på denna lydelse: en ansökan om utlämnande av en handling kan avslås endast om ett utlämnande skulle äventyra skyddet av en persons privatliv och integritet. Domstolens resonemang är emellertid inte enbart en tolkning av texten utan återspeglar resultatet av en avvägning mellan de två grundläggande rättigheter som står på spel: allmänhetens tillgång till handlingar och uppgiftsskyddet.

34.

Behovet av en korrekt avvägning mellan dessa grundläggande rättigheter – eller ett ”väl avvägt förhållningssätt” som det vanligen kallas – har också betonats i ett antal dokument som handlar om konflikten mellan dessa båda rättigheter. Detta var exempelvis fallet i yttrande nr 5/2001 från arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter (13) och i datatillsynsmannens bakgrundsdokument. En liknande infallsvinkel finns i utkastet till Europarådets konvention om tillgång till officiella handlingar, där det fastställs att parterna i ett avtal får begränsa rätten till tillgång till officiella handlingar i syfte att skydda bl.a. ”den personliga integriteten och andra rättmätiga privata intressen” (14).

35.

På ena sidan måste allmänhetens rätt till tillgång till handlingar respekteras, vilket under alla omständigheter innebär följande:

36.

På andra sidan måste rätten till uppgiftsskydd respekteras:

37.

En sådan avvägning kan inte garanteras genom att enbart hänvisa till förordning (EG) nr 45/2001, som ”syftar till att säkerställa skyddet för fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till skydd för privatlivet, vid behandlingen av personuppgifter” (20). Denna lösning respekterar visserligen rätten till uppgiftsskydd, men respekterar inte allmänhetens rätt till tillgång till handlingar.

38.

Förordning (EG) nr 45/2001 ger inget tydligt svar när en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan måste besluta om en begäran om tillgång till handlingar. Sammanfattningsvis (21) tillåter artikel 5 i förordningen behandling av personuppgifter om den är ”nödvändig för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse” eller om den är ”nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den registeransvarige”. Med andra ord bestäms inte behandlingens laglighet av uppgiftsskyddsintresset i sig utan av att behandlingen är nödvändig på grund av ett annat intresse (oavsett om detta är fastställt i en rättslig skyldighet eller inte). Detta leder till slutsatsen att eftersom nödvändigheten inte fastställs av artikel 5 i förordning (EG) nr 45/2001 (eller någon annan bestämmelse i den förordningen) bör den lag vars syfte är att skydda det andra intresset – i detta fall rätten till tillgång till handlingar – ge tillräcklig vägledning.

39.

Enligt förslaget bör emellertid alla begäranden om tillgång till handlingar som innehåller personuppgifter bedömas på grundval av en hänvisning till förordning (EG) nr 45/2001, såvida inte den speciella bestämmelsen i artikel 4.5 första meningen är tillämpbar. En sådan hänvisning skulle inte ge den nödvändiga vägledningen för en avvägning mellan de olika intressena. Detta skulle få ett icke önskvärt resultat (en ”moment 22”-situation).

40.

Slutligen bör det noteras att hänvisningen till förordning (EG) nr 45/2001 inte löser problemet med oförenligheten mellan allmänhetens rätt till tillgång till handlingar och skyldigheten att bevisa att det är nödvändigt att överföra personuppgifter i enlighet med artikel 8 b i förordning (EG) nr 45/2001. Såsom förstainstansrätten anger i Bavarian Lager: ”Att kräva att den som har ansökt om att handlingarna skall lämnas ut skall styrka att ett utlämnande är nödvändigt innebär enligt förordning (EG) nr 45/2001 att det ställs upp ett tilläggsvillkor. Detta skulle stå i strid med ändamålet för förordning (EG) nr 1049/2001, vilket är att ge allmänheten största möjliga tillgång till de handlingar som förvaras hos institutionerna” (22).

41.

Artikel 4.5 första meningen i förslaget har följande lydelse: ”Namn, titel och befattning avseende politiskt tillsatta personer, tjänstemän och företrädare för intresseorganisationer som agerar på tjänstens vägnar ska lämnas ut, om inte detta med tanke på de särskilda omständigheterna skulle påverka de berörda personerna negativt”. Den ger en särskild regel för vissa typer av uppgifter som rör en angiven grupp personer.

42.

Som en första preliminär kommentar noterar datatillsynsmannen att det inte råder någon tvekan om att artikel 4.5 första meningen respekterar allmänhetens rätt till tillgång till handlingar. I de situationer som tas upp i denna mening kommer allmänheten vanligen att ges tillgång till handlingar. Datatillsynsmannen anser också att bestämmelsen respekterar rätten till uppgiftsskydd. Den är tillämpbar på den situation som förstainstansrätten behandlar i Bavarian Lager, liksom jämförbara situationer. Enligt domstolen leder utlämnande av namn inte till något intrång i privatlivet i dessa situationer, och dessa personer hade ingen anledning att förmoda att de var föremål för konfidentiell behandling (23).

43.

Som en andra preliminär kommentar kan nämnas att bestämmelsen i princip är klar och tydlig och att den uppfyller kravet på rättslig förutsebarhet. Bestämmelsen fastställer de olika befattningar som omfattas och begränsar de personuppgifter som kan lämnas ut. Oavsett om dessa begränsningar är lämpliga eller inte, så är de tydligt formulerade. De är också förenliga med förordning (EG) nr 45/2001: utlämnandet av uppgifterna utgör laglig behandling – eftersom det grundar sig på den rättsliga skyldighet som fastställs i artikel 4.5 – och syftet är begränsat, nämligen att ge allmänheten tillgång till handlingar.

44.

När det gäller begränsningen av tillämpningsområdet till en personkrets (ratione personae), måste uppgifter om vissa personer som har offentliga befattningar, offentligt anställda och företrädare för andra intressen lämnas ut. Det förefaller som om syftet med bestämmelsen enbart är att komma till rätta med konsekvenserna av förstainstansrättens dom i Bavarian Lager. Frågan uppkommer varför bestämmelsen inte omfattar en större kategori registrerade i samband med deras yrkesverksamhet. Argumenten till stöd för antagandet att personuppgifter normalt bör lämnas ut i detta sammanhang gäller t.ex. även

45.

Dessa exempel tyder på att det skulle ha varit lämpligt att försöka åstadkomma en vidare bestämmelse som omfattar uppgifter om olika kategorier av personer i samband med deras yrkesverksamhet.

46.

En andra begränsning – det materiella tillämpningsområdet (ratione materiae) – i artikel 4.5 första meningen i förslaget, gäller uppgifterna. Endast namn, titlar och befattningar ska lämnas ut. Detta innebär att uppgifter som rör de berörda personernas privata situation undantas, även om dessa uppgifter inte uppfyller kraven för känsliga uppgifter i den mening som avses i förordning (EG) nr 45/2001. Det skulle exempelvis kunna röra sig om höga tjänstemäns eller politikers hemadress, telefonnummer och e-postadress, eller andra uppgifter som löner och omkostnader.

47.

Det innebär emellertid också att sådana uppgifter undantas som inte har något att göra med den berörda personens privata situation, t.ex. kontorsadress (fysisk och e-post) samt mer allmän information som rör personens befattning.

48.

Ett mer grundläggande problem med lösningen i förslaget är att ett namn sällan förekommer ensamt i en handling. Namnet är vanligen kopplat till andra uppgifter om personen. Bavarian Lager gällde exempelvis tillgång till ett protokoll från ett sammanträde. Man kan föreställa sig att protokollet inte enbart innehåller namnen på de personer som var närvarande vid mötet utan även deras bidrag till diskussionen under mötet. Detta bidrag skulle ibland t.o.m. kunna betraktas som känsliga uppgifter i den mening som avses i artikel 10 i förordning (EG) nr 45/2001, t.ex. om det ger uttryck för en politisk uppfattning. Det är därför tveksamt om vissa uppgifter kan behandlas separat.

49.

Förordning (EG) nr 1049/2001 bör i sig ge vägledning till institutioner och organ som behandlar begäranden från allmänheten om tillgång till handlingar som innehåller personuppgifter, samtidigt som den rätta avvägningen mellan de två grundläggande rättigheter som står på spel respekteras fullt ut.

50.

Enligt datatillsynsmannen krävs det ytterligare diskussioner om hur denna vägledning ska omvandlas till en särskild rättslig bestämmelse. Tidigare erfarenheter visar att detta är en fråga som innebär svåra och grundläggande övervägningar. Bestämmelsen bör formuleras så noggrant som möjligt, med medverkan av de olika berörda aktörerna.

51.

Som ett bidrag till diskussionen föreslår datatillsynsmannen följande bestämmelse om allmänhetens tillgång till personuppgifter:

52.

Denna bestämmelse kan förklaras på följande sätt:

53.

Den första delen av punkt 1 anger grundregeln och återspeglar behovet av en korrekt avvägning mellan de grundläggande rättigheter som står på spel. Undantaget från allmänhetens rätt till tillgång handlingar ska endast gälla om den berörda personens rätt till privatliv och integritet skulle skadas om de lämnas ut. Bestämmelsen hänvisar till privatlivet (respekt för privatlivet och familjelivet i enlighet med artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) och inte till uppgiftsskyddet (i den mening som avses i artikel 8 i stadgan).

54.

Rätten till skydd för personuppgifter – som fastställs i ett system med kontroller och avvägningar för att skydda den registrerade, se även punkt 36 ovan – beaktas emellertid fullt ut. I bestämmelsen anges den rättsliga skyldigheten att lämna ut personuppgifter i enlighet med artikel 5 b i förordning (EG) nr 45/2001.

55.

Det bör noteras att förordning (EG) nr 45/2001 inte förbjuder behandling av personuppgifter, om det finns en rättslig grund för behandlingen enligt artikel 5 b i förordning (EG) nr 45/2001. Tillämpningen av en sådan rättslig grund i det enskilda fallet ska prövas mot bakgrund av artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I detta sammanhang hänvisas till domstolens dom i Österreichischer Rundfunk  (24). Införandet av formuleringen ”skada den berörda personens rätt till privatliv och integritet” i punkt 1 i bestämmelsen anger att det är just denna prövning som avgör om allmänheten ska ges tillgång till personuppgifter.

56.

Termen integritet finns också i den nuvarande texten i artikel 4.1 b och avser en persons fysiska integritet. Detta kan ha ett mervärde exempelvis om utlämnandet av personuppgifter skulle kunna leda till att personens fysiska integritet hotas utan att det har något direkt samband med dennes rätt till privatliv.

57.

Syftet med den andra delen av punkt 1 i den föreslagna bestämmelsen är att ge vägledning till den institution eller det organ som beslutar om en begäran om tillgång till handlingar. Tre situationer särskiljs där utlämnande av personuppgifter vanligen inte kommer att leda till att den registrerade skadas.

58.

I punkt 2 erkänns att det kan finnas ett övervägande intresse som kräver att allmänheten ges tillgång till handlingar. Vissa uppgifter kan vara absolut nödvändiga för att allmänheten ska kunna bilda sig en väl underbyggd uppfattning om lagstiftningsprocessen eller de europeiska institutionernas funktionssätt i allmänhet. Det kan exempelvis gälla de (ekonomiska) förbindelserna mellan en institution och vissa lobbygrupper. Eftersom denna punkt innehåller ett undantag till ett undantag har ytterligare skyddsåtgärder införts. Institutionen eller organet måste precisera tillämpningen av bestämmelsen i varje enskilt fall.

59.

Genom punkt 3 införs en skyldighet för institutionen eller organet att överväga att delvis lämna ut en handling – t.ex. genom att ta bort namnen – som ytterligare ett instrument för att garantera en korrekt avvägning mellan de grundläggande rättigheter som står på spel, vilket bör användas endast om det finns skäl att vägra att lämna ut handlingen.

60.

Slutligen understryker datatillsynsmannen att denna lösning skulle innebära att man undviker den ”moment 22”-situation som nämns i punkt 39 ovan.

61.

Som en följd av förstainstansrättens dom i Bavarian Lager finns det också ett akut behov av att förtydliga förhållandet mellan allmänhetens tillgång till handlingar och uppgiftsskyddet på grund av de olika tolkningar som i detta sammanhang kan göras av artikel 8 b i förordning (EG) nr 45/2001. Tvisten, bl.a. i Bavarian Lager-målet vid förstainstansrätten, gäller innebörden av ”visar att det är nödvändigt att personuppgifterna överförs” i samband med allmänhetens tillgång till handlingar. Om man tolkar denna fras bokstavligt skulle det betyda att en person som ansöker om en handling enligt förordning (EG) nr 1049/2001 skulle vara tvungen att visa ett övertygande skäl till att han eller hon behöver denna handling, vilket skulle strida mot ett av syftena med förordningen om allmänhetens tillgång till handlingar, nämligen största möjliga tillgång till institutionernas handlingar (25). För att lösa detta problem beslutade förstainstansrätten att den som ansöker om handlingarna inte behöver styrka att ett utlämnande är nödvändigt när personuppgifter överförs för att ge verkan åt rätten till tillgång till handlingar. Förstainstansrätten fastställde också att överföring av uppgifter som inte omfattas av undantaget i artikel 4.1 b inte kan skada den registrerades legitima intressen (26).

62.

Denna lösning behövdes för att sammanjämka de båda förordningarna på ett tillfredsställande sätt, men den ifrågasätts av kommissionen i dess överklagan till domstolen. Kommissionen framhåller att ”det föreskrivs inte i förordning (EG) nr 45/2001 eller förordning (EG) nr 1049/2001 att den ovannämna bestämmelsen (artikel 8 b) skall lämnas utan avseende, eller att det skulle vara tillåtet att lämna den utan avseende, i syfte ge kraft åt en bestämmelse i förordning (EG) nr 1049/2001” (27).

63.

Enligt datatillsynsmannen är det bästa sättet att lösa denna konflikt att lägga till ett skäl i den ändrade förordning (EG) nr 1049/2001 och därigenom kodifiera förstainstansrättens beslut. Ett sådant skäl kan ha följande lydelse: ”Om personuppgifter överförs för att ge verkan åt rätten till tillgång till handlingar behöver den sökande inte bevisa att ett utlämnande är nödvändigt i enlighet med artikel 8 b i förordning (EG) nr 45/2001”.

64.

Rätten till tillgång till handlingar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 måste särskiljas från artikel 13 i förordning (EG) nr 45/2001. Den rätt till tillgång till handlingar som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001 ger en allmän rätt till tillgång till handlingar för alla i syfte att garantera offentliga organs öppenhet. Artikel 13 i förordning (EG) nr 45/2001 är mer begränsad när det gäller vem som kan dra nytta av rätten till tillgång till handlingar, eftersom den ger denna rätt endast till den berörda personen när det gäller information som rör honom eller henne, särskilt för att registrerade ska kunna kontrollera uppgifter som rör dem. Dessutom hänvisar artikel 8.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna till rätten till tillgång till handlingar enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 45/2001.

65.

Datatillsynsmannen anser därför att man i förordning (EG) nr 1049/2001 bör förtydliga att det faktum att det finns en rätt till tillgång till handlingar inte påverkar rätten till tillgång till egna personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001.

66.

Dessutom rekommenderar datatillsynsmannen att lagstiftaren överväger att införa ex officio-tillgång till den registrerades egna personuppgifter. I praktiken händer det nämligen att en person kanske inte är medveten om att han/hon har rätt till tillgång till sina egna personuppgifter i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 45/2001 och därför begär tillgång på grundval av förordning (EG) nr 1049/2001. De kan vägras tillgång till handlingen om något av undantagen i förordning (EG) nr 1049/2001 är tillämpliga eller på grund av att det anses att en begäran om särskild tillgång inte omfattas av den förordningen. Om institutionen eller organet i sådana fall känner till syftet med en sådan begäran om tillgång till handlingar (dvs. tillgång till den ansökandes egna personuppgifter) bör institutionen vara skyldig att ge tillgång ex officio till den ansökandes personuppgifter.

67.

Båda aspekterna kan klargöras genom att specifika formuleringar införs i skälen till den ändrade förordning (EG) nr 1049/2001, eventuellt i samband med skäl 11 i den befintliga förordningen. I ett första skäl (eller del av ett skäl) kan det anges att allmänhetens rätt till tillgång till handlingar inte påverkar rätten till tillgång till personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001. Ett andra skäl (eller del av ett skäl) skulle kunna innefatta begreppet ex officio-tillgång för en ansökande till hans eller hennes egna personuppgifter. Om en person begär tillgång till sina egna personuppgifter bör institutionen på eget initiativ undersöka huruvida den personen har rätt till tillgång enligt förordning (EG) nr 45/2001.

68.

En annan fråga som måste övervägas och eventuellt förtydligas i kommissionens förslag är vidareanvändningen av personuppgifter i offentliga handlingar. När tillgång till handlingar beviljas, kan nämligen användningen av de personuppgifter som finns i dessa omfattas av de tillämpliga bestämmelserna om skydd för personuppgifter, särskilt förordning (EG) nr 45/2001, och den nationella lagstiftning som genomför direktiv 95/46. Vidareutnyttjande, spridning och vidare behandling av dessa personuppgifter som utförs av den ansökande, av de institutioner som beviljar tillgång eller av tredje parter som har tillgång till handlingen bör genomföras inom ramen för tillämplig dataskyddslagstiftning.

69.

Om exempelvis en förteckning med namn och kontaktuppgifter för offentliga tjänstemän lämnas ut till följd av en begäran om tillgång till handlingar, bör denna förteckning inte användas för att rikta en marknadsföringskampanj till de berörda tjänstemännen eller för att skapa en profil av dem, såvida det inte sker i enlighet med den tillämpliga dataskyddslagstiftningen.

70.

Det vore därför lämpligt att lagstiftaren utnyttjar detta tillfälle till att framhäva detta samband. Detta tillvägagångssätt skulle överensstämma med lagstiftarens val i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. I detta direktiv är nämligen full överensstämmelse med principerna för skyddet av personuppgifter i enlighet med direktiv 95/46/EG ett av de villkor som uttryckligen nämns för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (28).

71.

Mot denna bakgrund föreslår datatillsynsmannen att man lägger till ett skäl med följande lydelse: ”När tillgång till handlingar beviljas omfattas vidareanvändning av personuppgifter i dessa av tillämpliga bestämmelser om skydd för personuppgifter, särskilt nationell lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG”.

72.

Datatillsynsmannen har särskilt uppmärksammat att förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar innehåller en bestämmelse om det känsliga sambandet mellan tillgång till handlingar och rätten till integritet och skydd för personuppgifter, nämligen den föreslagna artikel 4.5. Yttrandet ställer sig i viss utsträckning bakom skälen till att den nuvarande artikel 4.1 b ersätts av en ny bestämmelse, men stöder inte själva bestämmelsen.

73.

Bestämmelsen kritiseras av följande skäl:

74.

Som ett bidrag till diskussionen föreslår datatillsynsmannen följande undantag från allmänhetens tillgång till personuppgifter:

75.

I yttrandet urskiljs flera andra punkter där förordningen om allmänhetens tillgång till handlingar behöver förtydligas, särskilt när det gäller förhållandet till bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001. Man kan åstadkomma dessa förtydliganden genom att lägga till skäl eller eventuellt lagbestämmelser om följande ämnen:

7.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 2/18

7.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 2/21

7.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 2/23

7.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 2/25

7.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 2/s3