9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/1

—

En optimal politik för aktiv integration förutsätter en fjärde, övergripande princip, nämligen social delaktighet.

—

Aktiva insatser är den viktigaste beståndsdelen i en aktiv integration. Aktiv integration vilar på ”Work First-principen”: Varje invånare utan arbete bör involveras i arbete eller utbildning.

—

Ett enhetligt paket av politiska åtgärder bör i första hand utformas och genomföras på regional och lokal nivå. Det huvudsakliga ansvaret för att skapa sysselsättning vilar på företagen och arbetsmarknadens parter i samarbete med lokala och regionala myndigheter som viktiga aktörer på detta område.

—

Vad som avses med tillräckliga inkomster varierar i olika länder, regioner och kommuner. Inkomststödet kan anses räcka om det kan bekämpa strukturell fattigdom. Denna nivå kan definieras som ”tillräcklig”. Man kan inte formulera en allmän regel om vilken finansiell nivå som är tillräcklig för EU som helhet. Nationella, regionala och lokala myndigheter har tillsammans ansvar för en politik som ger ett tillräckligt inkomststöd. På EU-nivå bör denna diskuteras inom ramen för den öppna samordningsmetoden.

—

För socialt och ekonomiskt eftersatta regioner och städer i Europa förutsätter genomförandet av bästa praxis på området politiska åtgärder för aktiv integration av de invånare som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden finansiellt stöd från EU. Europeiska socialfondens budget för lokala och regionala myndigheter måste därför finnas direkt tillgänglig för politiska åtgärder för aktiv integration.

—

Social, subventionerad och skyddad sysselsättning samt sociala företag och kooperativ utgör instrument som kan spela en viktig roll i de politiska åtgärderna på lokal och regional nivå. Dessa företag bör inte bara bedömas enligt de gängse reglerna för en konkurrensutsatt europeisk marknad (det behövs till exempel mer flexibla regler i fråga om offentliga upphandlingar och statliga stöd).

Föredragande

:

Henk Kool (NL–PSE), kommunalråd i Haag, Nederländerna

1.

År 2006 låg 80 miljoner människor (16 % av befolkningen) i Europeiska gemenskapens 25 länder i riskzonen för att drabbas av fattigdom. Aktiv integration och kampen mot fattigdom hänger i hög grad samman med integrationen av de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Det faktum att ett stort antal människor alltjämt riskerar att drabbas av fattigdom och utestängning från arbetsmarknaden är en utmaning som inte kan kringgås när man verkar för att uppnå fördragets mål om social sammanhållning.

2.

Europeiska kommissionen har utformat tre principer för att främja en aktiv integration av de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, nämligen 1) lämpligt och tillräckligt inkomststöd, 2) aktiv integration samt 3) sociala tjänster av hög kvalitet.

3.

En optimal politik för aktiv integration förutsätter dock ytterligare en fjärde, övergripande princip, nämligen social delaktighet.

4.

Aktiv integration förutsätter en integrerad och övergripande strategi för de fyra principerna.

5.

Aktiva insatser är den viktigaste beståndsdelen i en aktiv integration (den andra pelaren). Aktiv integration vilar på ”Work First-principen”: Varje invånare utan arbete bör involveras i arbete eller utbildning. Den första (lämpligt och tillräckligt inkomststöd) och den tredje pelaren (sociala tjänster av hög kvalitet) är stödfaktorer. Den fjärde pelaren (social delaktighet) är den sista utvägen i politiken för en aktiv integration. Invånare som inte kan arbeta bör få inkomststöd och annan hjälp för att delta i samhället. Vi delar kommissionens uppfattning att dessa principer tillsammans utgör en integrerad, övergripande strategi. Varje myndighet bör därför sträva efter rätt balans mellan social välfärd, sociala tjänster, allmännyttiga tjänster och finansiella och icke-finansiella incitament till arbete.

6.

Det är i första hand medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna som ansvarar för strategin och politiken för aktiv integration. För att stimulera utvecklingen och utbytet av dessa strategier utarbetas dock gemensamma principer i enlighet med EU:s mål om social sammanhållning.

7.

De främsta aktörerna när det gäller att utveckla och genomföra strategierna är de lokala och regionala myndigheterna. EU har en stödjande roll. Definitionen av en övergripande strategi för aktiv integration är proportionell och grundar sig på subsidiaritetsprincipen.

8.

De fyra principerna (inkomststöd, en politik för aktiv integration, tillgång till sociala tjänster av hög kvalitet och social delaktighet) hänger samman och bör underbygga varandra. För varje enskild region, målgrupp och individ som berörs av frågan behövs det en optimal blandning av politiska åtgärder från dessa fyra principer. Strategierna för aktiv integration skräddarsys för att ta hänsyn till skillnader mellan målgrupperna och de enskilda personerna. Beroende på den ekonomiska modellen i landet kan den relativa betydelsen hos dessa fyra principer och de politiska instrument som väljs inom var och en av dem variera mellan medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna.

9.

Resultaten av en politik för att integrera de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden är mest uppenbara för de lokala och regionala myndigheterna. Det är också de som drabbas av bristerna i denna politik på lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Ett enhetligt paket av politiska åtgärder bör därför i första hand utformas och genomföras på regional och lokal nivå. De lokala och regionala myndigheterna känner till de lokala förhållandena, arbetsmarknadens särdrag och de många aktörer som kan spela en viktig roll i genomförandet av en övergripande strategi för aktiv integration.

10.

De lokala och regionala myndigheterna bör därför skapa produktiva partnerskap med andra offentliga myndigheter, privata företag, arbetsmarknadsparter, icke-statliga organisationer och representanter för kunderna för att genomföra ett enhetligt paket av politiska åtgärder.

11.

De lokala och regionala myndigheterna behöver stor handlingsfrihet för att de ska kunna utforma och genomföra sådana strategier, som bör utformas och genomföras i samarbete med andra offentliga och privata organ. Politiken på EU-nivå och nationell nivå (t.ex. skatte-, invandrings-, utbildnings-, anställningsavtalspolitiken) bör skräddarsys efter och motsvara de behov som utvecklingen och genomförandet av lokala och regionala strategier medför.

12.

Hinder och olägenheter som orsakas av lagstiftning och praxis på europeisk, nationell, regional och lokal nivå bör avlägsnas.

13.

Det viktigaste instrumentet för integration är att man förbättrar den aktiva integrationen. För att alla individer ska omfattas behövs det en övergripande strategi för aktiv integration. Vidare behövs det integrerade paket av politiska åtgärder för varje region, målgrupp och enskild individ. De lokala och regionala myndigheterna är de främsta aktörerna när det gäller att utveckla och genomföra dessa enhetliga paket av politiska åtgärder med sina partner (t.ex. nationella regeringar, arbetsgivare, andra offentliga myndigheter, icke-statliga organisationer). Kärnan i ett övergripande och integrerat paket av politiska åtgärder är att man undanröjer flaskhalsar för så många människor som möjligt så att man kan integrera dem på arbetsmarknaden. Detta kan ske genom att man ger råd, vägledning och utbildning för betalt arbete och genom att man skapar sysselsättning för skyddade grupper, dvs. sysselsättning för de människor som ännu inte är redo att ta klivet in på den vanliga arbetsmarknaden.

14.

En optimal politik och en övergripande strategi för aktiv integration har följande beståndsdelar:

15.

Effektiva individuella handlingsplaner bidrar till att förbättra den aktiva integrationen.

16.

Målgrupperna är en viktig faktor i det övergripande, integrerade paketet politiska åtgärder. På lokal och regional nivå bör myndigheterna utforma och genomföra strategier som i första hand fokuserar på att aktivt inbegripa alla individer oberoende av bakgrund, men samtidigt undanröja de särskilda hinder som de möts av.

17.

Det huvudsakliga ansvaret för att skapa sysselsättning vilar på företagen och arbetsmarknadens parter i samarbete med lokala och regionala myndigheter som viktiga aktörer på detta område. På nationell och regional nivå har centralregeringen ett ansvar att underlätta detta, t.ex. genom att tillhandahålla optimala ekonomiska grundvillkor, t.ex. god utbildning, effektiv arbetsförmedling, skatteåtgärder och flexicurity (alternativ med social trygghet och flexibla arbetsvillkor). De lokala och regionala myndigheterna, socialtjänsterna och de icke-statliga organisationerna är den sista länken i kedjan, framför allt för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Enskilda personer har naturligtvis också ett personligt ansvar.

18.

Offentliga, sociala och privata arbetsgivare bör starkt uppmuntras att stärka de befintliga arbetstillfällena och skapa nya högkvalitativa arbetstillfällen (med tillräckliga inkomstnivåer, goda arbetsvillkor och utbildning). Det finns framför allt ett behov av praktiskt inriktade arbetstillfällen (för lågkvalificerade). Privata arbetsgivare kan av nationella, regionala och lokala myndigheter stimuleras till att skapa arbetstillfällen genom att man optimerar företagarklimatet.

19.

De lokala och regionala myndigheterna är själva viktiga arbetsgivare, och som sådana bör de också tillämpa principerna i detta dokument.

20.

För personer som står mycket långt ifrån den ordinarie arbetsmarknaden p.g.a. fysiskt eller psykiskt handikapp kan det också finnas ett behov av att skapa och finansiera social, subventionerad sysselsättning samt sysselsättning för skyddade grupper. De lokala och regionala myndigheterna kan här spela en viktig roll genom att de stimulerar sociala företag.

21.

En samtidig förekomst av olika anställningsformer (tillfälligt och flexibelt arbete, deltid och heltid samt möjligheten att arbeta hemifrån) kan hjälpa dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden in i arbetslivet.

22.

Alla former av formella och informella utbildningsmetoder, system för partiell utbildning, godkännande av tidigare utbildning och fokusering på livslångt lärande samt fortbildning bör ingå i de samordnade åtgärder som bör vidtas för att förbättra behörigheten hos de personer som har svårast att komma in på arbetsmarknaden.

23.

Större insatser behövs av de nationella, regionala och lokala myndigheterna för att förbättra kvaliteten på utbildningen så att den motsvarar behoven på arbetsmarknaden. De lokala myndigheterna bör föra en aktivare sysselsättningspolitik och den lokala marknadens behov bör så långt det är möjligt beaktas. I de medlemsstater där arbetsmarknadspolitiken är en lokal uppgift bör de lokala myndigheterna uppmuntras av de nationella regeringarna, med hjälp av EU, att övervaka den lokala arbetsmarknaden.

24.

Det övergripande, integrerade paketet av politiska åtgärder för en aktiv integration bör innefatta incitament som gör det enklare att starta egna företag för de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

25.

De personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden bör få ett tillräckligt stort inkomststöd och andra former av stöd för att kunna leva ett värdigt liv och upprätthålla en sådan prestationsförmåga som krävs för att de ska kunna återintegreras på arbetsmarknaden. Man bör understryka att detta är en grundläggande princip i EU.

26.

Vad som avses med tillräckliga inkomster varierar i olika länder, regioner och kommuner. Detta beror på nivån på inkomststödet, prisnivåerna, de enskilda hushållens särdrag, skatter, utestängningens längd, kulturella, sociala och historiska faktorer osv. Inkomststödet kan anses räcka om det kan bekämpa strukturell fattigdom. Denna nivå kan definieras som ”tillräcklig”. Man kan inte formulera en allmän regel om vilken finansiell nivå som är tillräcklig för EU som helhet. Nationella, regionala och lokala myndigheter har tillsammans ansvar för en politik som ger ett tillräckligt inkomststöd. På EU-nivå bör denna diskuteras inom ramen för den öppna samordningsmetoden.

27.

På EU-nivå skulle man kunna utforma en gemensam princip om att skillnaden mellan minimiinkomsten på arbetsmarknaden och inkomststödet bör vara tillräckligt stor för att uppmuntra enskilda personer och målgrupper till arbete. Denna skillnad utgör en viktig ekonomisk sporre i det övergripande paketet för politiska åtgärder. ”Att göra så att arbete lönar sig” är en viktig princip för kommissionen, många medlemsstater och lokala och regionala myndigheter. De nationella, lokala och regionala myndigheterna bör därför ta hänsyn till den risk som fattigdomsfällan utgör när man utvecklar och tillämpar inkomststödsåtgärder.

28.

Enbart sådana personer bör få inkomststöd som inte har möjlighet att få en inkomst på arbetsmarknaden eller som endast har kapacitet för en inkomst som ligger under existensminimum (t.ex. på grund av låg produktivitet eller tvång att acceptera lågavlönat arbete). Nationella, lokala och regionala myndigheter bör inte störa arbetsmarknadens funktionssätt utan bör utöva en noggrann kontroll och bedömning samt ett strängt urval i de fall där personer ansöker om inkomststöd. Samtidigt bör det finnas aktiva strategier för att nå ut till alla dem som bör omfattas av socialförsäkring, inkomststöd och social delaktighet.

29.

Inkomststödet skulle kunna vara utformat på många olika sätt och i idealfallet skräddarsys på lokal och individuell nivå. Exempel på inkomststöd kan vara: inkomststöd på existensminimumnivå för den del av arbetskraften som inte arbetar eller studerar, naturaförmåner för att förbättra kost, klädsel, utbildning, logi och hälsovård, inkomststöd som kompletterar löneinkomster (om inkomsterna grundar sig på låga produktivitetsnivåer), inkomststöd som täcker höga rörlighetskostnader, inkomststöd som möjliggör en förbättring av kvalifikationer och meriter samt stöd för etablering av eget företag.

30.

Vissa av de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden lider av flera personlighetsrelaterade och fysiska funktionshinder. För dem är en integration på arbetsmarknaden eller skyddad sysselsättning inget realistiskt alternativ. I den övergripande strategin ingår också att de lokala och regionala myndigheterna har omsorg om även dessa invånare. Flera instrument bör användas för att stimulera deras sociala delaktighet.

31.

De lokala och regionala myndigheterna bör utnyttja alla tänkbara former av finansiellt och icke-finansiellt stöd för att underlätta den sociala delaktigheten för dem som inte arbetar. Dessa instrument uppmuntrar personer som annars riskerar social isolering att delta i sociala och kulturella aktiviteter, sport och frivilligaktiviteter.

32.

För att inkomststöd, aktiv integration och social delaktighet ska bli så verkningsfulla som möjligt behövs det individuella handlingsplaner. Genom dessa ser man till att de stödåtgärder som en enskild kund behöver planeras i tid och garanteras. De lokala och regionala myndigheterna behöver medel för att kunna skapa en infrastruktur för tjänster av hög kvalitet samt individuella handlingsplaner.

33.

Behovet av och kännetecknen för individuella handlingsplaner gör att det behövs ett stort antal instrument för lokala och regionala myndigheter.

34.

De lokala och regionala myndigheterna bör uppmuntra användningen av instrument och administrativa metoder som kan förbättra kvaliteten på de sociala tjänsterna (t.ex. allmän tillgång till Internet, s.k. one stop-kundtjänster, lex silentio, bindande och lämpliga tidsfrister för beslut om inkomststöd och icke-finansiellt stöd).

35.

För att strategierna för aktiv integration ska vara framgångsrika måste de inbegripa lokal, regional och nationell politik samt EU-politik. De måste omfatta och kombinera minimiinkomster, aktiva arbetsmarknadsåtgärder, utbildning och sociala tjänster. Det finns många fallgropar som kan förhindra genomförandet av övergripande och integrerade strategier på lokal och regional nivå. Nationella, lokala och regionala myndigheter bör tillsammans stimulera genomförandet av en övergripande strategi.

36.

För socialt och ekonomiskt eftersatta regioner och städer i Europa förutsätter genomförandet av bästa praxis på området politiska åtgärder för aktiv integration av de invånare som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden finansiellt stöd från EU. Europeiska socialfondens budget för lokala och regionala myndigheter måste därför finnas direkt tillgänglig för politiska åtgärder för aktiv integration. Det behövs också en budget på EU-nivå för att finansiera social delaktighet. Interreg-strategin är ett bra exempel på verksamt stöd från EU.

37.

Social, subventionerad och skyddad sysselsättning samt sociala företag och kooperativ utgör instrument som kan spela en viktig roll i de politiska åtgärderna på lokal och regional nivå. Dessa företag bör inte bara bedömas enligt de gängse reglerna för en konkurrensutsatt europeisk marknad (det behövs till exempel mer flexibla regler i fråga om offentliga upphandlingar och statliga stöd).

38.

Den övergripande strategin genomförs huvudsakligen av de lokala och regionala myndigheterna och riktas in på de egna invånarna. Dessa myndigheter bör ha rättsliga möjligheter att rikta in sina strategier för aktiv integration på sina egna invånare.

39.

De lokala och regionala myndigheterna bör ha en ledande roll när det gäller att genomföra politiska åtgärder för aktiv integration. Enligt subsidiaritetsprincipen i EU skulle man kunna utforma en gemensam EU-princip, enligt vilken man i lagstiftning och praxis på nationell nivå och EU-nivå bör beakta behoven på lokal och regional nivå (marginalskatter, förmånssystem, uppmuntran till livslångt lärande, ekonomiska incitament för arbetsgivare, arbetsrätt, antidiskrimineringslagstiftning, differentiering av miniminivån för löner osv.).

40.

Den öppna samordningsmetoden utgör en ram för politisk samordning utan rättsliga begränsningar. Inom denna ram enas medlemsstaterna om att identifiera och främja de effektivaste strategierna på området aktiv integration i syfte att dra lärdom av varandras erfarenheter. Här följer några politiska rekommendationer för hur den öppna samordningsmetoden kan stärkas:

41.

Många av de strategier som syftar till att förbättra den aktiva integrationen av och inkomststödet till de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden är inte tillräckligt effektiva. Det behövs jämförande studier och utvärderingar av hög kvalitet om de regionala och lokala strategierna för aktiv integration för att förbättra dessa strategiers effektivitet och verkningsfullhet. Europeiska kommissionen skulle kunna uppmuntra utarbetandet av sådana studier av hög kvalitet.

42.

Expertgranskningar (peer reviews) av lokala och regionala myndigheter och ett nätverk av lokala och regionala observatörer (Progress) kan förstärka inlärningsprocesserna. Kvaliteten på granskningarna och kvaliteten på och aktiviteterna inom nätverket av lokala och regionala observatörer bör definieras tydligt från början.

43.

Skillnaderna i tillgången och efterfrågan på arbetskraft samt skillnaderna i fråga om lönenivå och inkomststöd i EU skapar ökad rörlighet hos arbetskraften, vilket kan förhindra en aktiv integration av de lokala medborgare som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Den öppna samordningsmetoden kan användas för att diskutera vilken betydelse denna rörlighet har för den aktiva integrationen.

44.

Utveckling och spridning av bästa praxis kan uppmuntras genom att man årligen utser de lokala och regionala myndigheter som varit bäst på aktiv integration och belönar dem med en europeisk utmärkelse. En systematisering av goda exempel skulle kunna ske genom ett arbete liknande det i ESF:s tematiska grupper.

9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/6

—

ReK framhåller att det krävs ett långsiktigt perspektiv om denna mobilisering kring fattigdom och social utestängning ska ge konkreta resultat och att man måste understryka långsiktigheten i de åtgärder som genomförs före eller under 2010.

—

Kommittén efterlyser strukturerade åtgärder för att få till stånd en avgörande förändring i kampen mot fattigdom och alla former av social utestängning, som både hämmar individens frihet och skadar själva samhället. Vi anser att det skulle kunna vara mycket värdefullt att öppna det europeiska året inte bara för medlemsstaterna utan också för lokala och regionala myndigheter eller sammanslutningar av sådana.

—

ReK påpekar att man särskilt måste uppmärksamma barnens situation, eftersom barn som växer upp i fattigdom och utestängning dras in i en ond cirkel som överförs från generation till generation, med allvarliga konsekvenser på lång sikt. Den hindrar barnen från att utveckla hela sin potential och utgör ett hot mot deras personliga utveckling, utbildning och allmänna välbefinnande.

—

ReK uppmanar EU:s institutioner att noga uppmärksamma fattigdomens och utestängningens komplexa och flerdimensionella karaktär och att införa samordnade strategier och förebyggande insatser som syftar till ökad egenmakt (empowerment).

Föredragande

:

Linetta Serri (IT–PSE), kommunfullmäktigeledamot i Armungia

1.

Regionkommittén betraktar lanseringen av år 2010 som Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning med stort intresse.

2.

Kommittén delar den oro som ligger bakom beslutet att utse 2010 till Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning, eftersom den fattigdom och sociala utestängning som 78 miljoner EU-medborgare lever under i första hand måste hanteras av de lokala och regionala myndigheterna.

3.

ReK framhåller att det krävs ett långsiktigt perspektiv om denna mobilisering kring fattigdom och social utestängning ska ge konkreta resultat och att man måste understryka långsiktigheten i de åtgärder som genomförs före eller under 2010.

4.

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna spelar en särskild roll när det gäller att förstå och främja villkoren för ett reellt tillträde till sociala, ekonomiska och kulturella tjänster för människor som lever i fattigdom och social utestängning. De lokala, regionala och nationella myndigheterna har ett grundläggande ansvar för att utarbeta, finansiera och föra en politik som syftar till att garantera integrationen av marginaliserade personer.

5.

Kommittén delar synpunkten att de lokala, regionala och nationella myndigheterna vid genomförandet av socialpolitiken har ett grundläggande ansvar för att utarbeta, finansiera och föra en politik som syftar till att integrera personer som länge stått utanför arbetsmarknaden. Tjänsteleverantörerna – privata, offentliga eller offentlig-privata – är mycket viktiga för att kunna genomföra dessa återgärder på lokal nivå.

6.

Regionkommittén understryker att året för bekämpning av fattigdom måste öka delaktigheten bland dem som drabbats av fattigdom och social utestängning och för deras organisationer. Året måste bekräfta principen om ett samhälle utan socialt utanförskap genom att skapa ett offentligt rum där marginaliserade personer kan mötas, och genom att ta fasta på det väsentliga bidraget från deras organisationer.

7.

Det är viktigt att öka erfarenhetsutbytet mellan medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna och de internationella organisationer som är engagerade i fattigdomsbekämpning, för att få till stånd en process för ömsesidigt lärande.

8.

ReK delar uppfattningen att året bör bekräfta betydelsen av kollektivt ansvar, som inte endast berör beslutsfattarna utan också offentliga och privata aktörer.

9.

ReK påpekar att man bör bekräfta och fortsätta engagemanget för bekämpning av fattigdom och social utestängning på alla förvaltningsnivåer och stärka den politiska viljan att bekämpa dessa företeelser.

10.

Kommittén efterlyser strukturerade åtgärder för att få till stånd en avgörande förändring i kampen mot fattigdom och alla former av social utestängning, som både hämmar individens frihet och skadar själva samhället.

11.

ReK efterlyser större beslutsamhet vid genomförandet av de åtgärder som kompletterar andra gemenskapsinstrument och -insatser för social integration, i synnerhet Progress-programmet, strukturfonderna och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), insatser för att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet och grundläggande rättigheter samt insatser inom utbildning, kultur och interkulturell dialog, ungdomsfrågor, barn- och äldreomsorg, medborgarskap, invandring och asyl samt forskning.

12.

Kommittén anser att man bör bekämpa alla former av diskriminering som ökar fattigdomen och den sociala utestängningen.

13.

ReK anser att det skulle kunna vara mycket värdefullt att öppna det europeiska året inte bara för medlemsstaterna utan också för lokala och regionala myndigheter eller sammanslutningar av sådana.

14.

Man bör stärka den öppna samordningsmetoden för social trygghet, social integration och EU:s sysselsättningsstrategi och öka den lokala och regionala nivåns deltagande. Metodens effektivitet beror i hög grad på de lokala och regionala myndigheternas delaktighet i utformningen av regionala handlingsplaner för kamp mot fattigdom och social utestängning i syfte att främja en mer övergripande strategi som omfattar de tre viktigaste dimensionerna i en aktiv integration.

15.

ReK påpekar att när det gäller att förbättra tillgången till tjänster så är det i de flesta medlemsstaterna de lokala och regionala myndigheterna som tillhandahåller sociala tjänster. Dessa nivåer har således bäst förutsättningar för att utforma och tillämpa nya regelverk för tillhandahållande av tjänster i syfte att underlätta tillgången till dessa tjänster.

16.

ReK påpekar att man särskilt måste uppmärksamma barnens situation, eftersom barn som växer upp i fattigdom och utestängning dras in i en ond cirkel som överförs från generation till generation, med allvarliga konsekvenser på lång sikt. Den hindrar barnen från att utveckla hela sin potential och utgör ett hot mot deras personliga utveckling, utbildning och allmänna välbefinnande. Man måste ägna mer uppmärksamhet åt stora familjer och unga familjer, genom att observera möjliga riskfaktorer som leder till social utestängning.

17.

Kommittén påpekar att ungdomarnas deltagande i första hand beror på deras möjligheter att utbilda sig: den senaste PISA-OECD-rapporten visar på ett starkt samband mellan låg utbildningsnivå och social utestängning. EU-medborgarnas engagemang och delaktighet är avgörande för den sociala sammanhållningen och utvecklingen i Europa.

18.

ReK uppmanar EU:s institutioner att noga uppmärksamma fattigdomens och utestängningens komplexa och flerdimensionella karaktär och att införa samordnade strategier och förebyggande insatser som syftar till ökad egenmakt.

19.

Regionkommittén efterlyser ett större hänsynstagande till de problem som lokala och regionala myndigheter, särskilt i gränsområden nära inresepunkter till EU, möter när det gäller inresa för asylsökande och invandrare utan uppehållstillstånd.

9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/15

—

ReK understryker kravet på en snabb och enhetlig tillämpning av förordningen i hela EU, i enlighet med den europeiska anda som kännetecknar det nya instrumentet.

—

Det faktum att EGTS utgör en rättslig gemenskapsram för regionala samarbetsformer mellan institutionella aktörer på olika nivåer i två eller flera medlemsstater kan utlösa en övergripande europeisk integrationsprocess i enlighet med subsidiaritets- och närhetsprinciperna.

—

Möjligheten att i en enda samarbetsstruktur involvera olika institutionella nivåer banar väg för nya former av flernivåstyre, vilket gör det möjligt för de europeiska regionala och lokala myndigheterna att spela en viktig pådrivande roll när det gäller utarbetande och genomförande av unionens politik, och därmed bidra till ett europeiskt styresskick som i högre grad präglas av öppenhet, deltagande, demokrati, ansvarstagande och transparens.

—

ReK ämnar fylla en nyckelroll vad gäller information om och främjande av EGTS genom politisk mobilisering, kommunikationsinsatser, nätverk för utbyte av erfarenheter och bästa metoder samt studier.

—

ReK uppmanar kommissionen att inleda en strategidiskussion om EGTS i nästa grönbok om den europeiska sammanhållningen.

Föredragande

:

Mercedes Bresso (IT–PSE), regionpresident i Piemonte

1.

Regionkommittén välkomnar varmt antagandet av förordningen om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS). Den utgör ett effektivt svar på det grundläggande behovet av en fördjupad europeisk integrationsprocess med respekt för den regionala mångfalden genom att den anpassar de nuvarande styresformerna till de utmaningar som EU står inför.

2.

EU står inför förändringar som är avgörande för unionens framtid. Man kan bara nämna det nya Lissabonfördraget som undertecknades den 13 december 2007, den senaste utvidgningen av Schengenområdet till nio nya länder, eurons införande i Cypern och Malta i början av 2008 och den pågående översynen av budgeten.

3.

Kommittén gläds i princip åt att den territoriella sammanhållningen har införts som ett av Europeiska unionens mål i artikel 3 i det nya Lissabonfördraget samt åt att man i Lissabonfördraget fastslår att särskild uppmärksamhet ska fästas vid gränsregionerna. Det är ett uttryckligt erkännande av att man i utformningen av unionens politik måste främja en harmonisk och balanserad utveckling av ett polycentriskt europeiskt territorium. Vi uppmanar kommissionen att utarbeta förslag till de åtgärder och verksamheter på europeisk nivå som i framtiden kan omfattas av detta.

4.

Regionkommittén är medveten om att EU:s och dess regioners framtid är avhängig av en ökad samverkan mellan sammanhållningspolitiken och de konkurrensfrämjande strategierna samt av en sektorspolitik som gör det möjligt – särskilt för mindre gynnade regioner – att möta globaliseringens utmaningar med hjälp av ett gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt angreppssätt. Gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete har redan gett och fortsätter att ge ett europeiskt, politiskt, institutionellt, ekonomiskt och sociokulturellt mervärde.

5.

ReK erinrar om att den territoriella sammanhållningen intar en central plats i EU:s territoriella agenda. Där framförs kravet på att den territoriella dimensionen ska spela en mer framträdande roll i den framtida europeiska sammanhållningspolitiken och på övriga gemenskapspolitiska områden.

6.

Den territoriella sammanhållningen är en viktig förutsättning för att målen om ekonomisk tillväxt och solidaritet ska kunna uppnås och för att man ska lyckas skapa en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning, sociala framsteg och hållbar utveckling eftersträvas.

7.

Samtidigt kan den territoriella sammanhållningen stärka konkurrenskraften och hållbarheten i EU:s regioner, i enlighet med målen i den uppdaterade Lissabonstrategi som antogs av medlemsstaterna 2008.

8.

Territoriellt samarbete, och först och främst gränsöverskridande samarbete, är av grundläggande betydelse för den europeiska integrationen och utgör en av EU:s politiska prioriteringar. Det territoriella samarbetet är särskilt viktigt för de yttre randområdena, öar och bergsområden.

9.

ReK uppmanar kommissionen att inleda en strategidiskussion om EGTS i nästa grönbok om den europeiska sammanhållningen.

10.

Regionkommittén stöder det territoriella samarbetet som ett grundläggande verktyg inom sammanhållningspolitiken. Det bidrar till att inom ekonomiskt, socialt, kulturellt och miljömässigt viktiga sektorer lösa frågor med en betydande territoriell dimension.

11.

Det territoriella samarbetet utgör ett effektivt svar på kravet att fördelningen av medlen under programperioden 2007–2013 måste vara mer geografiskt balanserad.

12.

ReK välkomnar att det territoriella samarbetet under denna programperiod har fått en starkare ställning inom sammanhållningspolitiken genom följande åtgärder:

13.

Kommittén anser att förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) är ett viktigt rättsligt instrument som stärker samarbetet mellan de lokala och regionala myndigheterna i EU genom enhetliga gemenskapsbestämmelser som är direkt tillämpliga i alla medlemsstater.

14.

Regionkommittén anser att den potential som kan förutses ökar ytterligare genom en direkt koppling till gemenskapslagstiftningen, vilket ger särskild styrka och möjligheter till rättslig integration samt större djup och dynamik än de klassiska samarbetsinstrumenten.

15.

ReK noterar att den tidigare rättsliga ramen, som för övrigt inte avskaffas genom förordningen, ofta skapade osäkerhet.

16.

ReK gläder sig åt att EGTS-förordningen har införlivat en stor del av den utveckling som Europarådets regelverk har inneburit i fråga om territoriellt samarbete. Det var inom Europarådet som de regionala myndigheternas rätt att samarbeta över nationsgränserna erkändes genom den europeiska ramkonventionen om gränskommunalt samarbete från 1980 och dess tilläggsprotokoll från 1995 och 1998.

17.

EGTS är ett instrument som leder till en europeisk samarbetsstruktur vars syfte är att göra det möjligt att ta itu med och lösa rättsliga och administrativa problem som vanligen hör ihop med genomförandet och förvaltningen av gränsöverskridande, transnationella och interregionala program och projekt samt territoriellt samarbete i allmänhet.

18.

Genom inrättande av samarbetsgrupper med status som juridisk person och med de medel som krävs för att genomföra projekt och insatser med eller utan ekonomiskt bidrag från gemenskapen, bidrar EGTS till att ge initiativen för territoriellt samarbete stadga och säkerhet.

19.

EGTS kan erbjuda en effektiv plattform för samordning och genomförande av europeiska nationella och regionala politikinsatser på en rad viktiga områden som infrastruktur, företagens konkurrenskraft, forskning och innovation, utbildning, miljöskydd och förebyggande av miljörisker, energi- och transportnät, hälsovård och socialfrågor samt hållbar och polycentrisk stadsutveckling.

20.

ReK erinrar om att EU-program som Interreg har lett till att det upprättats ett flertal strukturer, överenskommelser och avtal som ska ligga till grund för olika former av gränsöverskridande och mellanregionalt samarbete mellan lokala och regionala myndigheter kring frågor av gemensamt intresse.

21.

Kommittén anser att EGTS kan innebära en ny möjlighet till rättslig struktur och enhetlig utveckling för euroregionerna, som under flera år har gett avgörande bidrag till att stärka ett verkligt samarbete på många olika områden samt när det gäller grannskapsförbindelserna, att föra befolkningarna närmare varandra, öka kunskapsöverföringen och utbytet av god praxis genom samarbetsinitiativ.

22.

Kommittén betonar att syftet med EGTS-förordningen inte är att upphäva existerande verksamma Euroregioner eller att utgöra en extra administrativ struktur, utan att erbjuda ett trovärdigt alternativ för transeuropeiskt territoriellt samarbete.

23.

Kommittén betonar att EGTS utgör ett kraftfullt instrument för att utöva decentraliserat samarbete i hela EU på ett antal politikområden, med utgångspunkt i stabila strukturer som är kapabla att involvera medborgarna och fatta gemensamma beslut som genomförs fullt ut och till och med leder till strategiskt samarbete på lång sikt.

24.

ReK menar att EGTS kan och bör vara ett prioriterat operativt instrument i syfte att underlätta tillgången till kreditmarknaden för att bekosta infrastruktur eller tjänster av allmänt intresse i olika EU-regioner som i sin tur kommer att generera de inkomster som är nödvändiga för finansieringen av dessa åtgärder.

25.

Kommittén vill understryka att en åtgärd som bör genomföras på gemenskapsnivå är att stimulera användningen av EGTS som främsta samarbetsinstrument, både för de stora fördelar som det innebär i form av förenklad förvaltning av politik, planer och projekt i fråga om samarbete, och för spridningen av bästa förvaltningspraxis i hela EU.

26.

Antagandet av EGTS-instrumentet kan leda till att de befintliga samarbetsstrukturerna kan fungera på ett mer samstämmigt och effektivt sätt med sikte på en mer ändamålsenlig och mindre splittrad fördelning av medlen, och därmed till att resultaten håller högre kvalitet.

27.

ReK menar att EGTS kommer att bidra på ett avgörande sätt till effektiv fördelning och förvaltning av resurser genom de regionala och lokala myndigheternas samt de ekonomiska och sociala aktörernas större delaktighet på regional nivå.

28.

Det faktum att EGTS utgör en rättslig gemenskapsram för regionala samarbetsformer mellan institutionella aktörer på olika nivåer i två eller flera medlemsstater kan utlösa en övergripande europeisk integrationsprocess i enlighet med subsidiaritets- och närhetsprinciperna.

29.

Genom EGTS-instrumentet kan de europeiska regionala och lokala myndigheterna spela en viktig pådrivande roll när det gäller utarbetande och genomförande av unionens politik, och därmed bidra till ett europeiskt styresskick som i högre grad präglas av öppenhet, deltagande, demokrati, ansvarstagande och transparens.

30.

Möjligheten att i en enda samarbetsstruktur involvera olika institutionella nivåer banar väg för nya former av flernivåstyre, där de berörda parterna utifrån sina respektive befogenheter bidrar till projektets samlade framgång.

31.

Valet av en förordning garanterar enhetliga regler för det territoriella samarbetet i alla medlemsstater och minimerar de skillnader som beror på en fragmenterad lagstiftning. För första gången finns det ett gemensamt instrument med denna geografiska räckvidd.

32.

Regionkommittén anser emellertid att genomförandet av förordningen måste samordnas på ett korrekt sätt för att de olika rättsakter som medlemsstaterna utarbetar utifrån förordning 1082/2006 (EG) ska bli förenliga och inte skapa nya hinder.

33.

ReK framhåller kravet på en snabb och enhetlig tillämpning av förordningen i hela EU, i enlighet med den europeiska anda som kännetecknar det nya instrumentet.

34.

I enlighet med de förfaranden som åberopas i ingressen till förordningen om EGTS vill kommittén framhålla hur viktigt det är att även tredjeländer som kommer att ansluta sig till EU görs delaktiga i genomförandet av det nya instrumentet, under lämpliga former och så snart som möjligt.

35.

Kommittén noterar att några medlemsstater redan har antagit förordningens tillämpningsföreskrifter. ReK anser dock att man noggrant måste analysera dessa åtgärder för att bedöma om de överensstämmer med målet om enhetliga bestämmelser och främjandet av territoriellt samarbete.

36.

ReK beklagar att majoriteten av medlemsstaterna ännu inte har vidtagit mått och steg för att anta förordningens tillämpningsföreskrifter, och uppmanar de behöriga myndigheterna att utan dröjsmål och utan att införa ytterligare hinder eller administrativa bördor vidta åtgärder för att EGTS ska kunna lanseras och drivas i full utsträckning.

37.

Kommittén påpekar att EGTS har utformats också i syfte att förenkla förfarandena för att förvalta och genomföra territoriella samarbetsinitiativ, och vi efterlyser därför ett mer omfattande samarbete mellan de olika nationella, regionala och lokala myndigheterna inom varje enskild stat, i enlighet med deras respektive befogenheter.

38.

ReK anser därför att samarbete och ömsesidig information mellan medlemsstaterna i kombination med regionala och lokala myndigheters direkta deltagande har en avgörande betydelse.

39.

Med EGTS-förordningen inrättas i gemenskapsrätten en ny kategori av juridiska personer, som trots viktiga hänvisningar till nationell rätt på det hela taget måste behandlas lika i de enskilda medlemsstaterna i enlighet med principerna om direkt tillämpning och direkt effekt.

40.

Kommittén vill understryka att det i artikel 2 i förordningen fastställs en precis hierarki som utgör grunden inte bara för gemenskapslagstiftningen utan också för bestämmelserna i avtal och stadgar i de grupperingar som bildas, som väger tyngre än den nationella rätten i den stat där grupperingen har sitt säte, som i sin tur endast ska tillämpas på områden som inte alls eller bara delvis regleras i förordningen.

41.

Kommittén vill understryka att förordningens bestämmelser, som inte åberopar nationell rätt, tillämpas direkt i alla de fall då en gruppering inrättas.

42.

ReK anser att förordningen ger blivande medlemmar i en gruppering som finns i minst två medlemsstater en verklig, omedelbart tillämplig rätt att inrätta en gruppering i enlighet med förordningens bestämmelser.

43.

Medlemsstaternas bristande respekt för skyldigheten att anta lämpliga tillämpningsbestämmelser hämmar EGTS-konceptets potential, varför kommittén anmodar kommissionen att uppmana medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden på detta område.

44.

Kommissionen kan spela en avgörande roll för att EGTS ska bli fullt fungerande i enlighet med förordningens grundtanke.

45.

ReK ber kommissionen att uppmana medlemsstaterna att anta de nödvändiga åtgärderna för genomförandet och samtidigt på lämpligt sätt stödja behöriga nationella myndigheter genom att anta riktlinjer, tolkningskriterier och tekniska anvisningar. För detta ändamål skulle kommissionen kunna dra nytta av arbetet i den grupp bestående av EGTS-sakkunniga som upprättats av Regionkommittén.

46.

I fall av fortsatt bristande efterlevnad hoppas Regionkommittén att kommissionen ska överväga möjligheten att inleda nödvändiga överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som utan skäl har brustit i sina skyldigheter att anta de åtgärder som krävs för förordningens genomförande.

47.

Kommittén anser att användningen av europeiska grupperingar för territoriellt samarbete kan främjas genom särskilda gemenskapsåtgärder i fråga om kommunikation, utbildning och på andra områden, inbegripet rättsliga och ekonomiska stimulansåtgärder.

48.

I detta sammanhang anser ReK att de grundläggande ekonomiska incitamenten kan indelas i två stora grupper. Den första gruppen kräver ett särskilt program med gemenskapsfinansiering, framför allt från Eruf, som utbetalas i samband med inrättandet av helt nya grupperingar eller omvandling av planerade samarbetsprojekt som förvaltas enligt gamla konventionella modeller.

49.

Den andra gruppen av ekonomiska incitament skulle förutsätta anbudsinfordringar från kommissionen med krav på större effektivitet i utvärderingen av projekt som syftar till inrättandet av nya EGTS, och en prognos om den långsiktiga hållbarheten när projektet avslutas. På så vis skulle man främja skapandet av en samarbetskultur på medellång och lång sikt som skulle söka nya finansieringsformer vid sidan av gemenskapsbudgeten.

50.

När det gäller de åtgärder av rättslig karaktär som måste vidtas för att detta instrument ska bli framgångsrikt i hela EU menar ReK att den frågan i första hand är kommissionens ansvar, med tekniskt bistånd från Regionkommittén.

51.

ReK föreslår att kommissionen intensifierar den interna informationsverksamheten inom generaldirektoraten för att öka medvetenheten om EGTS-instrumentets möjligheter i genomförandet av EU:s politik på olika områden.

52.

Kommittén är redo att samarbeta med de olika EU-institutionerna i sådana åtgärder som beskrivs ovan.

53.

Kommittén vill påminna om att den i enlighet med artikel 265 i EG-fördraget har specifika rådgivande befogenheter på området transnationellt samarbete.

54.

ReK ämnar fylla en nyckelroll vad gäller information om och främjande av EGTS genom politisk mobilisering, kommunikationsinsatser, nätverk för utbyte av erfarenheter och bästa metoder samt studier.

55.

Det har inrättats en territoriell sakkunniggrupp för EGTS med uppgiften att övervaka hur nationella genomförandebestämmelser genomförs och främja utbyte av erfarenheter om framsteg med avseende på inrättande och ledning av EGTS på territoriell nivå.

56.

Kommittén åtar sig att lyfta fram de möjligheter som lagstiftningen ger i både medlemsländer och de länder som gränsar till EU för att maximalt utnyttja möjligheterna till samarbete mellan de lokala och regionala myndigheterna i EU och i nämnda länder.

57.

Kommittén kommer att utöka sitt samarbete med alleuropeiska regionala organisationer med särskild och långvarig erfarenhet på området transeuropeiskt territoriellt samarbete.

58.

Ett nära interinstitutionellt samarbete i vilket EU-institutionerna, de nationella regeringarna och de regionala och lokala myndigheterna deltar är en viktig förutsättning för att EGTS och det territoriella samarbetet ska bli en framgång.

9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/20

—

Regionkommittén anser att Europeiska unionen snarast möjligt bör utforma en verklig europeisk invandringspolitik och därvid dels ta hänsyn till de olika myndighetsnivåernas befogenheter, dels utöva de befogenheter som EU själv tilldelats.

—

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ att inrätta mekanismer som underlättar en laglig arbetskraftsinvandring, om det föreligger en obalans mellan restriktiva åtgärder för att bekämpa den irreguljära invandringen och de åtgärder som främjar laglig invandring, och uppmanar kommissionen att utveckla en övergripande europeisk migrationspolitik samt se till att åtgärder på EU-nivå innebär ett mervärde, vilket är fallet när det gäller högkvalificerade arbetstagare.

—

Olaglig anställning är en av de viktigaste attraktionsfaktorerna när det gäller den irreguljära invandringen, och därför bör medlemsstaterna fördjupa och öka sina ansträngningar för att med alla medel bekämpa den illegala arbetsmarknaden.

—

Kommittén beklagar att Regionkommitténs roll inte omnämns i något av referensdokumenten och uttrycker oro över att den territoriella dimensionen inte beaktas, trots att man hittills uppmärksammat de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller hanteringen av migrationsfrågor, liksom Regionkommitténs rådgivande roll på detta område.

—

Samtidigt med utvecklingen av migrationspolitikens externa dimension och av EU:s instrument för hantering av migrationsfrågor måste även den territoriella dimensionen stärkas, vilket kräver de lokala och regionala myndigheternas medverkan vid utvecklingen av en helhetsstrategi för migration. Det är därför viktigt att kommissionen verkar för att Regionkommittén ska få en mer proaktiv roll i inledningsskedet av gemenskapens insatser.

—

Kommittén gläder sig över initiativet att främja cirkulär migration och anser att detta kan bli ett positivt bidrag till medlemsstaternas arbetsmarknader och till utvecklingen i migranternas ursprungsländer.

Föredragande

:

Anna Terrón i Cusí (ES–PSE), direktör för den autonoma regionen Kataloniens Brysselkontor

1.

Regionkommittén anser att Europeiska unionen snarast möjligt bör utforma en verklig europeisk invandringspolitik och därvid dels ta hänsyn till de olika myndighetsnivåernas befogenheter, dels utöva de befogenheter som EU själv tilldelats.

2.

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ att inrätta mekanismer som underlättar en laglig arbetskraftsinvandring, om det föreligger en obalans mellan restriktiva åtgärder för att bekämpa den irreguljära invandringen och de åtgärder som främjar laglig invandring, och uppmanar kommissionen att utveckla en övergripande europeisk migrationspolitik samt se till att åtgärder på EU-nivå innebär ett mervärde, vilket är fallet när det gäller högkvalificerade arbetstagare.

3.

Olaglig anställning är en av de viktigaste attraktionsfaktorerna vid irreguljär invandring, och därför bör medlemsstaterna fördjupa och öka sina ansträngningar för att med alla medel bekämpa den illegala arbetsmarknaden.

4.

När det gäller kampen mot den illegala arbetsmarknaden ska fokus i första hand riktas mot dem, arbetsgivare eller enskilda personer, som anställer personer som vistas irreguljärt i ett medlemsland. Immigranten själv befinner sig oftast i en mycket utsatt position och kan utnyttjas på ett omoraliskt och olagligt sätt.

5.

Systemet med ett enda tillstånd är en framkomlig väg för att förebygga irreguljär invandring. Kommittén påminner om att i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastslås rätten till god förvaltning.

6.

Samarbetet med tredjeländer är avgörande för en heltäckande och samlad syn på invandringen, vilket Europeiska rådet erkände i sina slutsatser 2005 där man erinrade om att ”migrationsfrågor utgör en central del av EU:s förbindelser med ett stort antal tredjeländer, i synnerhet de regioner som gränsar till unionen” (1).

7.

Kommittén framhåller att när det gäller att skapa så kallade partnerskap för rörlighet, så ska sådana tredjeländer prioriteras som är beredda att göra betydande insatser för att bekämpa olaglig migration och människohandel.

8.

Kommittén välkomnar förslagen om att fördjupa samarbetet med tredjeländer genom ”partnerskap för rörlighet” eller tekniskt och/eller finansiellt bistånd och uppmanar kommissionen att hitta nya samarbetsformer på jämlik basis med ursprungs- och transitländerna för att på så sätt skapa ett klimat präglat av ömsesidigt förtroende som gör det möjligt för dessa länder att samarbeta i kampen mot irreguljär invandring och inrätta strukturer som reglerar den lagliga invandringen.

9.

De lokala och regionala myndigheterna spelar en mycket viktig roll i förhandlingarna och förbindelserna med ursprungs- och transitländerna, särskilt på områden som utveckling och samarbete. Kommittén erinrar om de lokala och regionala myndigheternas stora betydelse för att bland annat Aeneas-, Meda- och Tacis-programmen kunde genomföras på ett korrekt sätt och betonar de kontakter med ursprungs- och transitländerna och den kunskap om dessa länder som förvärvats tack vare olika invandrargrupper.

10.

Kommittén beklagar att Regionkommitténs roll inte omnämns i något av referensdokumenten och uttrycker oro över att den territoriella dimensionen inte beaktas, trots att man hittills uppmärksammat de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller hanteringen av migrationsfrågor, liksom Regionkommitténs rådgivande roll på detta område.

11.

Samtidigt med utvecklingen av migrationspolitikens externa dimension och av EU:s instrument för hantering av migrationsfrågor måste även den territoriella dimensionen stärkas, vilket kräver de lokala och regionala myndigheternas medverkan vid utvecklingen av en helhetsstrategi för migration. Det är därför viktigt att kommissionen verkar för att Regionkommittén ska få en mer proaktiv roll i inledningsskedet av gemenskapens insatser (2).

12.

De lokala och regionala myndigheterna gör en viktig insats när det gäller integrationspolitiken för invandrare och för att säkerställa att förfarandena för tillträde till arbetsmarknaden fungerar på ett korrekt sätt, och de kan spela en roll i utbildningen av invandrade arbetstagare för deras medverkan på de europeiska arbetsmarknaderna och integrationen på arbetsmarknaderna i ursprungsländerna i de fall de återvänder dit.

13.

De lokala och regionala myndigheterna spelar en avgörande roll när det gäller att tillhandahålla offentliga tjänster för invandrare (lagliga och irreguljära), bland annat i samband med mottagande, hälso- och sjukvård, utbildning samt bostäder. I deklarationen från den femte konferensen för huvudstadsregionernas parlament inom Europeiska unionen (april 2006) framhölls att invandringen medför betydande kostnader för de offentliga tjänsterna i vissa regioner och lokala myndigheter. Man bör därför utveckla nya metoder som gör det möjligt för de lokala och regionala myndigheterna att spela en mer aktiv roll vid utvecklingen av nationella initiativ och strategier som avser tillgång till och inträde på arbetsmarknaden.

14.

Termen ”irreguljär invandring” är att föredra, eftersom termen ”olaglig” är liktydig med en kriminell gärning på många av de officiella språken. Vi avråder under alla omständigheter från bruket av termen ”illegal invandrare”.

15.

Även andra politikområden inom EU som kan beröra migranterna omnämns, exempelvis utvecklingspolitiken, den europeiska sysselsättningsstrategin och politikområden som berör sociala och ekonomiska frågor. Kommittén efterlyser därför en bättre samordning mellan samtliga politikområden som berör invandrarna.

16.

Kommissionen uppmanas att beakta medlemsstaternas prognoser om behovet av arbetskraft utifrån de uppgifter som medlemsstaterna skickar till Eurostat och förteckningar över tjänster som är svåra att tillsätta, för att få mer detaljerad kunskap om insatserna och prognoserna i de olika medlemsstaterna. I samband med detta ska emellertid de nationella befogenheterna i fråga om tredjelandsmedborgares tillträde till arbetsmarknaden beaktas.

17.

Det är viktigt att ha ett pålitligt och uppdaterat statistiskt system som gör det möjligt för medlemsstaterna att frivilligt utbyta information och erfarenheter rörande arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknaden i enlighet med förordning (EG) nr 862/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd (3).

18.

Kommittén betonar den betydelsefulla roll de lokala och regionala myndigheterna kan spela när det gäller att samla in information och statistiska uppgifter, och påpekar att dessa instanser kan lämna ett viktigt bidrag bland annat till en europeisk invandringsportal eller en utvidgning av Eures-nätverkets tjänster. De lokala och regionala myndigheterna driver redan många webbplatser som skulle kunna utgöra ett komplement till dessa initiativ.

19.

Kommittén uttrycker oro över att det inte uttryckligen hänvisas till de internationella avtal som medlemsstaterna undertecknat inom ramen för Internationella arbetsorganisationen (ILO) och påminner om att medlemsstaterna måste respektera deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet (ILO, 1998) och handlingsplanen för migrerande arbetare (ILO, 2004) samt, mera generellt, människors grundläggande rättigheter enligt gällande internationella konventioner.

20.

ReK anser att det är ytterst viktigt att skapa ett nätverk med lokala och regionala myndigheter för att utveckla statistiska instrument och gemensamma indikatorer som möjliggör bättre kännedom om migrationsförhållandena.

21.

Kommittén påpekar hur viktigt det är att främja inrättandet av permanenta arbetsgrupper och forum (konferenser, seminarier etc.) för utbyte av erfarenheter och god praxis för mottagning och integration av invandrare i samhället och arbetslivet.

22.

Kommittén stöder medlemsstaternas ratificering av den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter.

23.

Kommittén gläder sig över initiativet att främja cirkulär migration och anser att detta kan bli ett positivt bidrag till medlemsstaternas arbetsmarknader och till utvecklingen i migranternas ursprungsländer.

24.

Den cirkulära migrationen kan bli en positiv länk mellan ursprungs- och värdlandet och främja dialog, samarbete och ömsesidig förståelse.

25.

Den cirkulära migrationen måste fungera på ett korrekt sätt om den inte ska utnyttjas för irreguljär invandring. Det måste inrättas effektiva kanaler som säkerställer att migranten återvänder till sitt ursprungsland och som underlättar rörlighet i båda riktningarna. Å andra sidan kan cirkulär migration inte ersätta permanent migration och den får heller inte begränsa medlemsstaternas initiativ när det gäller integration av invandrare.

26.

Kommittén efterlyser ett starkare samband mellan invandringspolitiken och EU:s övriga politikområden i syfte att förbättra den ekonomiska och sociala situationen i ursprungsländerna och ”bidra till att minska incitamenten till olaglig migration” (4).

27.

Kommittén välkomnar partnerskapen för rörlighet med tredjeländer och erkänner vikten av att främja associeringsavtal med ursprungsländerna. I sitt meddelande betonar kommissionen att ansvarsfördelningen mellan EU och medlemsstaterna bör beaktas när man sluter partnerskap för rörlighet. Dessa avtal måste innehålla instrument för gemensam förvaltning av migrationsströmmar, åtgärder för att bekämpa irreguljär invandring och underlätta återtagande och återvändande av irreguljära invandrare samt mekanismer som främjar den ekonomiska utvecklingen i dessa länder.

28.

Det är viktigt att upprätta avtal om återtagande med tredjeländer som en del av deras åtaganden, och det är nödvändigt att underlätta denna repatriering med beaktande av invandrarnas rättigheter och internationellt erkända rättigheter.

29.

Regionkommittén framhåller vikten av att erkänna de lokala och regionala myndigheternas roll i det internationella gränsöverskridande samarbetet och stöder dessa myndigheters deltagande i den europeiska grannskapspolitiken. De lokala och regionala myndigheterna uppmanas att samarbeta med de regionala myndigheterna i ursprungsländerna och i detta syfte använda sig av kommissionens program, särskilt det gemensamma pilotprojektet för regionalt samarbete mellan regionerna i de yttersta randområdena och angränsande tredjeländer. ReK erinrar om att det är dessa myndigheter som bäst känner till invandringens ekonomiska och sociala effekter och dess konsekvenser i ursprungsländernas regioner.

30.

Den cirkulära migrationens följder i ursprungsländerna måste analyseras, liksom effekterna av penningöverföringarna. Mot bakgrund av dessa undersökningar måste de verktyg som behövs för att underlätta penningöverföringarna omedelbart tas i bruk.

31.

Man bör undersöka möjligheterna att införliva de städer och regioner som utgör ursprung och mål för migrationsströmmarna i partnerskapen för rörlighet, eftersom det kan underlätta invandrarnas rörlighet och ha ett positivt inflytande på deras integration i samhället.

32.

Det är nödvändigt att stärka de mekanismer som främjar mobiliteten inom EU hos invandrade arbetstagare som bor och arbetar lagligt i en medlemsstat.

33.

Kommittén understryker att tredjeländer som ingått partnerskap för rörlighet ska sträva efter att på ett effektivt sätt stimulera återvändande och återanpassning av migranter genom aktiva insatser för att främja produktiva anställningar och anständiga arbetsförhållanden. Myndigheterna i det mottagande landet bör påpeka detta för de ursprungsländer med vilka de har ingått partnerskap för rörlighet och hjälpa till med råd och andra former av stöd som inte kräver några finansiella medel.

34.

Kommittén ser positivt på idén med viseringar för längre vistelser som ger rätt till flera inresor, vilket främjar cirkulär migration, och vi stöder de initiativ som är ämnade att öka deltagandet på medlemsstaternas arbetsmarknader när det gäller tredjelandsmedborgare som tidigare beviljats rätt till inresa och vistelse som studerande, samt personer som deltagit i åtgärder för cirkulär migration och som har uppfyllt villkoren för återvändande.

35.

Kommittén uppmanar kommissionen att försäkra sig om att cirkulära migranter kan överföra sina intjänade pensionsrättigheter efter återkomsten till ursprungslandet.

36.

Kommittén ser positivt på ökningen av incitament till samarbete med tredjeländer som ett komplement till andra åtgärder och uppmuntrar lokala och regionala myndigheter att delta i utvecklingsprojekt.

37.

Kommittén stöder idén att upprätta gemensamma centrum för visumansökningar i tredjeländer, men framhåller att detta initiativ inte får leda till en ökning av de administrativa förfarandena utan till en förenkling och en effektivisering.

38.

Kommittén stöder kommissionens avsikt att bekämpa illegalt arbete som utförs av tredjelandsmedborgare. Utdömande av påföljder av ekonomisk, av administrativ eller, i allvarligare fall, av straffrättslig karaktär för att upprätthålla gemenskapslagstiftningen åligger medlemsstaterna, med undantag av sanktioner som ska säkerställa EG-rättens effektivitet.

39.

ReK konstaterar att det är nödvändigt att för varje språkversion av direktivet bedöma huruvida det är lämpligt att använda termen ”arbetsgivare” eller ”företagare”. När det i en medlemsstats rättsordning görs åtskillnad mellan dessa termer bör man använda ”arbetsgivare” hellre än ”företagare”, för att skilja på företagande och brottslig verksamhet och för att omfatta situationer i vilka aktörer som inte har rättslig ställning som företagare anställer personer.

40.

Illegalt arbete måste bekämpas med sanktioner mot dem som anlitar illegal arbetskraft, men också genom fler inspektioner på arbetsplatserna och en förbättring av förfarandena för laglig anställning, och genom att man undersöker alternativa system som gör det möjligt att främja bästa praxis. Resultatet av inspektionerna på arbetsplatsen bör offentliggöras för att möjliggöra för konsumenter och eventuella arbetstagare att göra ett informerat val.

41.

Kampen mot illegalt arbete, som är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att dra till sig och behålla de irreguljära migrationsströmmarna, måste prioriteras när det gäller EU:s invandringspolitiska åtgärder. Direktivets rättsliga grund bör följaktligen fokuseras på kampen mot illegalt arbete och som en konsekvens därav en begränsning av den irreguljära invandringen, och inte tvärtom.

42.

De lokala och regionala myndigheterna kan i enlighet med nationell lagstiftning spela en viktig roll i samband med genomförandet av kontroll- och övervakningsåtgärder på arbetsmarknaden, och de mänskliga och materiella resurserna måste vid behov utökas om antalet kontroller ska öka.

43.

Kommittén anser att man i samband med kampen mot illegalt arbete bör ägna särskild uppmärksamhet åt att bekämpa människosmuggling och människohandel, och fördömer maffians och de organiserade kriminella nätverkens roll för den fortsatta irreguljära invandringen rent generellt, men i synnerhet utnyttjandet av arbetskraften som har blivit en lönsam kriminell verksamhet.

44.

Kommittén stöder olika initiativ som syftar till att bekämpa illegalt arbete och gemensamma initiativ mellan olika förvaltningsnivåer (nationella, regionala och lokala) och arbetsmarknadens parter (framför allt arbetsgivare och fackföreningar, men även icke-statliga organisationer och rättighetsorganisationer) inom detta område. Kommittén efterlyser informationskampanjer inom vissa sektorer på arbetsmarknaden i syfte att förmå dem som anlitar arbetskraft på ett olagligt sätt att upphöra med detta och informera dem om fördelarna med att anställa reguljär arbetskraft.

45.

Kommittén instämmer i att det inte vore meningsfullt att utesluta privatpersoner som anställer irreguljära arbetstagare från direktivets tillämpningsområde, men varnar för att det är omöjligt att förebygga denna situation om man inte utarbetar klara, kompletterande förfaranden för laglig anställning för att täcka bristen på arbetskraft på arbetsmarknaden.

46.

Det är viktigt att förbättra flexibiliteten och snabbheten när det gäller tillfälliga anställningar, och kartlägga möjligheterna till säsongsbetonad invandring i enlighet med den strategiska planen för laglig migration från 2005, som faktorer som kan göra det möjligt att undvika att man fortsätter att anställa illegal arbetskraft.

47.

Regionkommittén vill uppmärksamma att många invandrarkvinnor i EU befinner sig i en extremt utsatt situation, både på det arbetsmässiga och personliga planet, och efterlyser större fokus på denna fråga.

48.

Kommittén stöder beslutet att inte utdöma sanktioner mot de tredjelandsmedborgare som berörs av förslaget, även om kravet på ett beslut om återvändande eller utvisning (5) kan betraktas som ett straff. Kommittén ser positivt på de ekonomiska sanktioner som drabbar lagöverträdare, särskilt när det gäller betalning av omkostnaderna för återvändandet. Här skulle man kunna lägga till kost och logi för invandrare tills förfarandet för återvändande är avslutat. Vi betonar att EU måste säkerställa att lagstiftningsinstrument som rör återvändandeåtgärder är inbördes sammanhängande och respekterar de mänskliga rättigheterna.

49.

Kommittén anser att man måste vidta nödvändiga åtgärder för att säkra att de arbetstagare som repatrierats erhåller efterhandsutbetalning av innestående lön.

50.

Utnyttjade arbetstagare behöver få bättre skydd från medlemsstaternas behöriga myndigheter. Möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för längre vistelse bör övervägas, särskilt i mycket allvarliga fall, i linje med direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna.

51.

Regionkommittén välkomnar initiativ som syftar till att främja laglig invandring i EU, liksom försök att harmonisera de olika komplexa mekanismerna för tillträde till medlemsstaternas arbetsmarknader.

52.

Det är nödvändigt att utveckla åtgärder som exempelvis det ”blå kortet” för att göra unionen mer attraktiv som mål för kvalificerade och högt kvalificerade arbetstagare, uppfylla den europeiska arbetsmarknadens behov och säkra genomförandet av Lissabonstrategin. Kommissionen uppmanas dock att lägga fram en tydligare definition av ”kvalificerade” och ”högt kvalificerade” invandrare. ReK föreslår att definitionen också tar hänsyn till invandrarnas utbildningsnivå, arbetslivserfarenheter, språkkunskaper och andra relevanta faktorer.

53.

De okvalificerade eller lågt kvalificerade arbetstagarnas bidrag får emellertid inte förringas på vissa europeiska arbetsmarknader. Vi påminner kommissionen – sedan man analyserat och bedömt möjligheterna att sysselsätta okvalificerad eller lågkvalificerad arbetskraft – om rådets åtaganden om att göra en tillnärmning av andra mottagningsförfaranden för arbetskraftsinvandring, i enlighet med den strategiska planen för laglig migration.

54.

Det ”blå kortet” bör inte enbart utfärdas till kvalificerade arbetstagare som ansöker om inresetillstånd till EU utan även till arbetstagare som redan är bosatta i en medlemsstat.

55.

Kommittén anser att det är absolut nödvändigt att få fram tillförlitlig och grundläggande information om behovet av kvalificerad arbetskraft på medlemsstaternas arbetsmarknader och uppmanar kommissionen att utarbeta en enhetlig, effektiv metod för framtagning och redovisning av statistiska uppgifter på detta område, i enlighet med förordning (EG) nr 862/2007.

56.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att främja de lokala och regionala myndigheternas deltagande när det gäller att fastställa det antal inresetillstånd som utfärdas till tredjelandsmedborgare i samband med erbjudanden om högt kvalificerat arbete. Kommittén beklagar att dessa myndigheters deltagande inte omnämns i förslaget till direktiv.

57.

Man kan fråga sig om inte de högt kvalificerade arbetstagarnas mobilitet på arbetsmarknaden kommer att påverkas av kravet att bo i den första medlemsstaten i minst två år. Kommissionen uppmanas ta fram alternativa lösningar som säkrar rörligheten på arbetsmarknaden och uppfyller de nationella arbetsmarknadernas behov.

58.

Inresevillkoren för högt kvalificerade arbetstagares familjemedlemmar välkomnas, eftersom det kan vara en avgörande faktor vid rekrytering av högt kvalificerad personal, vilket erfarenheter från Australien, Kanada och Förenta staterna har utvisat.

59.

Kommittén erinrar om betydelsen av att undvika kompetensflykt från utvecklingsländerna och uttrycker oro över att programmen för ökad invandring av kvalificerad arbetskraft (bland annat kommissionens nyligen framlagda initiativ om cirkulär migration) tenderar att förstärka problemen med kompetensflykt (6).

60.

Kompetensflykten och dess effekter i ursprungsländerna måste analyseras med hjälp av tillförlitliga uppgifter och statistik för att man tillsammans med ursprungsländerna ska kunna utforma gemensamma lösningar och så långt som möjligt undvika de risker och konsekvenser som kan bli följden.

61.

Kommissionen uppmanas att vidta alla nödvändiga åtgärder för att som ett alternativ till kompetensflykt främja ”kompetenscirkulation”. Enligt detta koncept återvänder migranterna till sina hemländer och delar med sig av de färdigheter de har förvärvat när de har bott och arbetat utomlands (7), vilket gör att förbindelserna mellan ursprungs- och värdlandet kan breddas och fördjupas.

62.

Kommittén välkomnar förslaget om en enda ansökan för ett kombinerat arbets- och uppehållstillstånd och efterlyser en förbättring av de administrativa förfarandena för handläggning av dessa tillstånd.

63.

Alla förslag som innebär en förenkling av förfarandena för tillträde till EU:s arbetsmarknader välkomnas. Kommittén efterlyser snabbare ansöknings- och bifallsförfarandena i syfte att garantera att systemet fungerar på ett effektivt sätt.

64.

Systemet med ett enda tillstånd är ett användbart redskap när det gäller att bekämpa oegentligheter, som är ett betydande problem i medlemsstaterna och utgör ett brott mot den rätt till god förvaltning som fastslås i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

65.

Kommittén välkomnar erkännandet av en gemensam uppsättning bestämmelser för alla som erhållit det kombinerade arbets- och uppehållstillståndet och erinrar om att dessa rättigheters koppling till den internationella ram för arbetarskydd som föreskrivs av ILO måste erkännas.

66.

I yttrandet CdR 233/2006 (8) framhålls vikten av att förbättra förfarandena för erkännande av examina och yrkesutbildningskvalifikationer, och mera generellt invandrarnas yrkeskvalifikationer, i syfte att underlätta deras integration på arbetsmarknaden på det sätt som bäst motsvarar deras kunskaper.

67.

Kommittén välkomnar införandet av garantier i förfarandet för inlämnande av en ansökan om det kombinerade tillståndet, särskilt vad gäller kravet att motivera ett avslag och möjligheten att överklaga i händelse av avslag.

68.

Kommittén betonar att medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen måste involvera de lokala och regionala myndigheterna i utarbetandet av migrationspolitiken, särskilt när det gäller frågor i samband med integrationen på arbetsmarknaden, så att dessa myndigheter kan delta i beslutet om det antal tredjelandsmedborgare som ska få tillstånd att komma till respektive land, liksom deras yrkesprofiler.

9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/26

—

Regionkommittén är övertygad om att demokratins värden och de mänskliga rättigheterna, enligt definitionen i stadgan om grundläggande rättigheter som utgör bilaga till Lissabonfördraget, har utgjort en hörnsten i den europeiska integrationsprocessen. Om EU:s skydd av mänskliga rättigheter förbättras kommer främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter i unionens yttre förbindelser att bli mer trovärdigt.

—

Kommittén påpekar att demokrati och mänskliga rättigheter framför allt är frågor av global betydelse och utgör ”allmän egendom”, och att det i många samhällen är de lokala myndigheterna som bär det största ansvaret för att den enskilda individen ska få åtnjuta dessa rättigheter. Eftersom instrumentet i första hand fokuserar på offentlig institutionsuppbyggnad skulle man kunna lägga större tonvikt på lokala och regionala institutioner.

—

ReK vill även lyfta fram möjligheten att föra in Regionkommitténs valövervakningsstrategi i mål 5 i syfte att stärka uppbyggandet av en gräsrotsdemokrati och få befolkningarna att känna att de medverkar i en demokratisk process.

—

Kommittén anser att valövervakning är en viktig del av demokratiutvecklingen och tycker att EU:s framtida valövervakningsstrategier även bör lägga större tonvikt vid övervakning av lokala och regionala val i tredje land.

—

Kommittén anser att EU:s övervakning av nationella val bör fokusera mer på utvärdering av främjande av demokrati på lokal och regional nivå.

Föredragande

:

Heini Utunen (FI–ALDE)

1.

Regionkommittén är övertygad om att demokratins värden och de mänskliga rättigheterna, enligt definitionen i stadgan om grundläggande rättigheter som utgör bilaga till Lissabonfördraget, har utgjort en hörnsten i den europeiska integrationsprocessen. Om EU:s skydd av mänskliga rättigheter förbättras kommer främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter i unionens yttre förbindelser att bli mer trovärdigt.

2.

Det är ytterst viktigt att man i EU ser demokrati och mänskliga rättigheter som universella värden som bör främjas aktivt runt om i världen, och att man stöder arbetet med att förverkliga dessa värden i tredje land.

3.

ReK erinrar om att kommittén konsekvent har hävdat att det inte kan finnas något verkligt demokratiskt styrelseskick utan omfattande överföring av befogenheter och behörigheter till lokal och regional nivå. Genom att samarbeta för att finna påtagliga lösningar på konkreta vardagsproblem kan lokala och regionala myndigheter bygga upp förtroende mellan människor samt skapa tillit till den lokala demokratin och tro på den interkulturella dialogen. De kan erbjuda mer lokalt egenansvar och stabilare kapacitetsuppbyggnad för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter.

4.

Kommittén påpekar att demokrati och mänskliga rättigheter framför allt är frågor av global betydelse och utgör ”allmän egendom”, och att det i många samhällen är de lokala myndigheterna som bär det största ansvaret för att den enskilda individen ska få åtnjuta dessa rättigheter. Eftersom instrumentet i första hand fokuserar på offentlig institutionsuppbyggnad skulle man kunna lägga större tonvikt på lokala och regionala institutioner.

5.

Kommittén anser att EIDHR har en unik möjlighet att bidra till utvecklingen och konsolideringen av demokrati och rättsstatsprincipen i tredjeländer över hela världen, och att instrumentet har en viktig roll att spela när det gäller att skapa sammanhållna och konsekventa angreppssätt i EU-insatserna på detta område.

6.

ReK anser att EIDHR är en utåt sett tydlig tillgång för Europa och bidrar till en högre europeisk profil i främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter i tredje land. Kommittén betonar att EU:s intention att främja demokrati inte innebär att unionen bör eller kan exportera eller påtvinga tredje länder en modell. EIDHR ger möjlighet att sprida gemensamma principer för individens frihet i större utsträckning. Regionkommittén hänvisar till att Europarådets stadga om lokalt självstyre i hög grad har gett inspiration och vägledning för många nya demokratier i Europa i arbetet med att bygga upp ett väl fungerande lokalt självstyre. Europarådets kommunalkongress nya förslag till stadga om regionalt självstyre kan komma att fungera på samma sätt.

7.

Med beaktande av det strategiska målet att erbjuda bistånd oberoende av tredjelandregeringars samtycke anser kommittén att lokala och regionala myndigheter i länder med demokratiska val bör definieras som partner i strävan att uppnå EIDHR:s mål genom att de i praktiken förs upp på listan över aktörer på samma villkor som det civila samhällets organisationer.

8.

ReK erinrar om att kommittén redan har skapat ett flertal instrument för genomförandet av sin strategi i de länder den har upprättat kontakter med. I synnerhet har skapandet av tre arbetsgrupper – om västra Balkan, Turkiet och Kroatien – samt anordnandet av en rad konferenser om den europeiska grannskapspolitiken möjliggjort en regelbunden politisk dialog och spridning av bästa praxis tillsammans med företrädare för lokala och regionala myndigheter i tredje land.

9.

ReK skulle föredra ett mer långsiktigt strategiskt synsätt på instrumentet och dess mål. De prioriterade områdena har ändrats under varje programperiod, och därför är en långsiktig utveckling och utvärdering av programmet och dess initiativ svår. En detaljerad utvärdering av och exakt rapportering om de färdiga programmen bidrar till utvecklingen av framtida program.

10.

ReK menar att det är nödvändigt att harmonisera ansökningsförfarandena för finansiering via EIDHR och uppmanar till en förenkling av den konkreta driften av programmet så att det blir möjligt för mindre organiserade strukturer att dra nytta av instrumentet och använda det på ett flexibelt sätt. Eftersom EIDHR fortfarande är ett instrument av ganska blygsam omfattning är ett selektivt och strategiskt arbetssätt en förutsättning för att det ska bli framgångsrikt.

11.

Kommittén rekommenderar att utvärderingen och översynen av strategin bör utgå från de lokala och regionala myndigheternas perspektiv och subsidiaritet i tredje land. EIDHR:s administration får inte öka byråkratin så att den blir ett hinder för framför allt projekt som är utmärkande för de lokala aktörerna. Man bör tillåta maximal flexibilitet för att undvika att tunga strukturer leder till diskriminering.

12.

Regionkommitténs åtaganden när det gäller demokrati, gott styrelseskick, europeiska värden och mänskliga rättigheter bildar grund för kommitténs engagemang i strategin som helhet. Bland de fem mål som föreslås bör man i flerårsplanen för perioden 2010-2013 lägga särskild tonvikt på de lokala och regionala myndigheternas medverkan i mål 2. ReK vill även lyfta fram möjligheten att föra in Regionkommitténs valövervakningsstrategi i mål 5 i syfte att stärka uppbyggandet av en gräsrotsdemokrati och få befolkningarna att känna att de medverkar i en demokratisk process.

13.

Kommittén påpekar att även om detta mål riktar sig direkt till icke-statliga organisationer bör man vara medveten om att människorättskämpar och till och med kommunala tjänstemän i en del länder och regioner kan löpa vissa risker på grund av sin ställning och sitt dagliga arbete. Man bör även göra en insats för att stödja dem.

14.

Kommittén anser att integrationsbaserad deltagardemokrati på lokal och regional nivå är bäst för att på lång sikt bygga upp en behovsinriktad och välfungerande medborgardemokrati som grundar sig på goda styresformer och har medborgarnas förtroende och stöd.

15.

ReK efterlyser integrationsbaserade demokratimodeller, t.ex. genom garantier om politisk representation för både män och kvinnor, infödd befolkning när sådan finns och lokala minoriteter. Med avseende på lokala minoriteter och funktionshindrade personer samt barns och ungdomars deltagande är det dessutom mycket viktigt att utbyta bästa praxis och stödja de lokala myndigheterna när det gäller att främja medborgardeltagande.

16.

Kommittén konstaterar att nyckelfaktorn för gott styrelseskick, som grundar sig på bred politisk representation och politiskt deltagande, är att erkänna att de bästa besluten fattas så nära medborgarna som möjligt.

17.

Kommittén påpekar att de demokratiska processerna för ansvarstagande – med början på den lokala och regionala nivån – är viktiga för att skapa insyn i styresformerna och spelar en avgörande roll för att bekämpa korruptionen och minska fattigdomen.

18.

Genom att de lokala och regionala myndigheterna utvecklar direktkontakt mellan människor på en mindre formell nivå och på ett pragmatiskt sätt prioriterar att finna lösningar på medborgarnas vardagsproblem spelar de enligt kommitténs uppfattning en viktig roll när det gäller att stärka det lokala samarbetet mellan grupper med motstridiga intressen.

19.

Kommittén anser att det civila samhället, lokala icke-statliga organisationer och andra lokalt baserade organisationer som verkar för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter samt lokala människorättskämpar kan uppnå bästa möjliga resultat i förverkligandet av politiska, ekonomiska och sociala rättigheter på lokal nivå när de får erkänsla för sitt arbete och när de får arbeta utan hot, trakasserier och osäkerhet. Vidare anser vi att den lokala nivån är särskilt viktig för att främja demokratiska värden och medborgarnas politiska medvetenhet, om dessa kan arbeta tillsammans med kraftfulla lokala och regionala myndigheter.

20.

ReK vill lyfta fram mervärdet av ett lokalt angreppssätt för gränsöverskridande samarbete på olika områden, bl.a. tvistlösning. Den positiva roll som lokala initiativ – som ”stadsdiplomati” genom främjande av interkulturell dialog och förtroendeskapande insatser på lokal nivå – kan spela i konfliktsammanhang bör särskilt understrykas. Därför bör internationella kampanjer för demokrati och mänskliga rättigheter främjas ännu mer, förslagsvis genom ett transnationellt angreppssätt som också innefattar ett tydligt lokalt och regionalt perspektiv.

21.

Även om dialoger om mänskliga rättigheter oftast förs med statliga myndigheter är det tydligt att även aktörer på lokal och regional nivå måste behandla demokratifrågor. Ett fungerande demokratiskt system kan inte skapas och upprätthållas om den lokala och regionala nivån inte deltar och har egenansvar samt bidrar till att utveckla systemet på alla sätt.

22.

Eftersom FN definierar människorättskämpar som personer och organisationer som ägnar sig åt att främja och försvara mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, är det tydligt att beslutsfattare och aktivister på lokal nivå har en viktig roll.

23.

Kommittén är angelägen om att lyfta fram det stora antal tortyrfall som äger rum i lokala fängelser och på lokala polisstationer. Det krävs därför rejäla insatser för att genomföra nationell lagstiftning och internationella åtaganden på lokal nivå. Direkt stöd bör också ges till lokala icke-statliga organisationer som bevakar myndigheternas verksamhet och till utbildning av myndigheter.

24.

Kommittén stöder riktlinjerna för barnens rättigheter och framhåller de lokala myndigheternas betydelse på utbildningsområdet och för tillgången till tillräcklig utbildning och hälsovård, inbegripet särskilda insatser för flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.

25.

ReK stöder kommissionens meddelande ”En särskild plats för barnen i EU:s yttre åtgärder” (KOM(2008) 55 slutlig), i vilket barnen ges en särskild plats i EU:s yttre åtgärder, och vill påminna om behovet av att integrera barnens rättigheter och barnens bästa i EU:s samtliga yttre åtgärder.

26.

Kommittén välkomnar de befintliga samarbetsavtalen med exempelvis Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Internationella brottmålsdomstolen (ICC), och vi skulle uppskatta om det satsades mer på att underlätta lokal demokrati och öka de lokala och regionala myndigheternas kapacitet att förverkliga civila, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

27.

Kommittén betonar barnets rätt att delta, påverka och höras i förhållande till dess ålder och mognad (i enlighet med vad som anges i artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter), framför allt när lokala ärenden avgörs.

28.

På grundval av sina erfarenheter och sitt aktiva bidrag till högutvecklad lokal och regional demokrati, decentralisering och självstyre i Europa anser ReK att garanterad respekt för etablerade lokala och regionala befogenheter från nationella myndigheters och EU-institutionernas sida är avgörande för att främja en äkta demokrati och mänskliga rättigheter världen över.

29.

ReK betonar att valövervakning har blivit ett av flera effektiva verktyg i kommitténs externa politik under de senaste två åren. ReK erkänner i detta sammanhang Europarådets kommunalkongress sakkunskap och mångåriga insatser på detta område, och välkomnar att Regionkommittén nu har fått möjlighet att delta i kommunalkongressens arbete med att stödja och främja lokal och regional demokrati.

30.

Kommittén anser att valövervakning är en viktig del av demokratiutvecklingen och tycker att EU:s framtida valövervakningsstrategier även bör lägga större tonvikt vid övervakning av lokala och regionala val i tredje land.

31.

Kommittén anser att EU:s övervakning av nationella val bör fokusera mer på utvärdering av främjande av demokrati på lokal och regional nivå.

32.

ReK framhåller att den kommande strategin för perioden 2010-2013 bör utformas med beaktande av den roll som lokala och regionala myndigheter kan spela, särskilt när det gäller lokala valprocesser och europeisk sakkunskap om övervakning av sådana val i tredje land.

9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/30

—

Regionkommittén framhåller att de regionala och lokala myndigheterna inom hela EU har ansvar för att skydda och främja den språkliga mångfalden. De har en förmånlig ställning när det gäller att bygga upp ett konstruktivt partnerskap med språkutbildningsinstitutionerna, i syfte att utforma yrkesutbildning i förhållande till särskilda lokala behov och krav.

—

ReK anser att den språkliga mångfalden i EU är av en sådan karaktär att uppbyggnaden av flerspråkiga samhällen bör ske med intentionen att åstadkomma optimala positiva effekter och minimera de negativa effekterna.

—

Kommittén menar att samtidigt som var och en inom EU behåller sitt eget/sina egna språk som en viktig del av det kulturella bagaget, bör han eller hon under hela livet skaffa sig aktiva och passiva kunskaper i ett gemensamt andraspråk och ett tredje språk som väljs mot bakgrund av kulturellt släktskap eller ursprungslandets eller ursprungsregionens krav på social och ekonomisk rörlighet.

—

Regionkommittén betonar att den lokala och regionala nivån bör spela en ledande roll, framför allt vad gäller att genomföra utbildningsprogram, för att målet om ett språk + två (modersmålet plus ytterligare två språk) ska kunna uppnås.

—

ReK föreslår att alla regioner ska uppmanas att inrätta ett eget forum för flerspråkighet för att övervaka lokala sociala, ekonomiska och utbildningsmässiga tendenser och föreslå de informationsinsatser och åtgärder som behövs för att motivera befolkningen till livslång språkinlärning (modersmålet plus ytterligare två språk).

Föredragande

:

Roberto Pella (IT–PPE), fullmäktigeledamot i Biella och vice borgmästare i Valdengo

1.

Kommittén välkomnar att kommissionen har satsat på flerspråkighet genom att den 1 januari 2007 inrätta en portfölj för detta område och anförtro den åt kommissionsledamot Leonard Orban. Eftersom denna portfölj är mycket viktig och utgör en reell utmaning bör den stärkas, så att målsättningarna verkligen kan utvecklas och förverkligas.

2.

ReK vill framhålla att frågan om flerspråkighet är prioriterad på Europas politiska dagordning, och att denna prioritering inbegriper alla delar av Europas sociala och ekonomiska liv samt kulturliv.

3.

Kommittén stöder de riktlinjer för arbetet som dragits upp av kommissionsledamot Orban, som anser att flerspråkighet är en förutsättning för europeisk integration och en mer omfattande kulturell dialog.

4.

Den språkliga mångfalden i EU är av en sådan karaktär att uppbyggnaden av flerspråkiga samhällen bör ske med intentionen att åstadkomma optimala positiva effekter och minimera de negativa effekterna, så att mångfald inte bara är ett medel för att uppnå målet.

5.

Kommittén vill uppmärksamma den analys som gjorts av högnivågruppen för flerspråkighet, som skapades 2005. Vi stöder insatsernas inriktning, som kan sammanfattas på följande sätt:

6.

Kommittén framhåller resultatet av den on-line-undersökning som gjordes i september 2007 och som sammanfattar de viktigaste punkterna i insatserna för flerspråkighet.

7.

Kommittén vill lyfta fram och stödja förslagen från expertgruppen för interkulturell dialog, som inrättats på kommissionens initiativ. Denna grupp leds av Amin Maalouf och framhåller i synnerhet följande:

8.

Kommittén framhåller att främjande och värnande om den kulturella och språkliga mångfalden har hög prioritet. Med flerspråkighet förstås inom EU kunskaper i och användning av:

EU och medlemsstaterna ska främja flerspråkighet inom sina respektive verksamhetsområden.

9.

Inom hela EU har de regionala och lokala myndigheterna ansvar för att skydda och främja den språkliga mångfalden. De regionala och lokala myndigheterna har också behörighet på utbildningsområdet, vilket inbegriper yrkesutbildning och vuxenutbildning, och de är aktörer i det sociala partnerskapet och samordnar den regionala och lokala tillväxten och utvecklingen.

10.

Inom yrkesutbildning som präglas av livslångt lärande får begrepp som ”kunskap” och ”inlärning” mycket stor betydelse, också därför att det krävs större språkkompetens för att få fler valmöjligheter i arbetslivet.

11.

De regionala och lokala myndigheterna har en förmånlig ställning när det gäller att bygga upp ett konstruktivt partnerskap med språkutbildningsinstitutionerna, i syfte att utforma yrkesutbildning i förhållande till särskilda lokala behov och krav.

12.

Kommittén anser därför att de regionala och lokala myndigheterna är bäst lämpade för att uppfylla de olika lokala behoven av språkkunskaper, vilket inte hindrar att de kan erhålla stöd från de centrala/statliga myndigheterna.

13.

Kommittén anser att Europeiska unionen bör låta sin sociala och ekonomiska tillväxt grunda sig på optimalt utnyttjande av de möjligheter som hänger samman med rörlighet, globalisering, europeisk kultur och europeiskt medborgarskap.

14.

Ett viktigt steg i en sådan process är att man undanröjer de språkliga hinder som länderna och de enskilda medborgarna står inför. Man bör därvid tänka på följande:

15.

När det gäller den öppna samordningsmetoden på flerspråkighetens område är det nödvändigt att kommissionen koncentrerar sig på att inte bara involvera de nationella utan även de lokala och regionala myndigheterna, eftersom de senare ofta är ansvariga för genomförande av olika åtgärder i sitt område.

16.

I detta sammanhang är det också nödvändigt att uppmärksamma respekten och ställningen för de icke-officiella språk som talas i minoritetsgrupper och, precis som de officiella språken, utgör en lokal faktor för kulturell mångfald som bör beredas plats i programmen för europeisk integration.

17.

Den gemensamma politiken för språklig mångfald bör utformas inom ramen för målet om ett språk + två (modersmålet plus ytterligare två språk).

18.

Samtidigt som var och en inom EU behåller sitt eget/sina egna språk som en viktig del av det kulturella bagaget, bör han eller hon under hela livet skaffa sig aktiva och passiva kunskaper i ett gemensamt andraspråk och ett tredje språk som väljs mot bakgrund av kulturellt släktskap eller ursprungslandets eller ursprungsregionens krav på social och ekonomisk rörlighet.

19.

Valet av tredje språk bör inte bara omfatta EU:s officiella språk utan även de mindre europeiska språken och framför allt de icke-europeiska språk som ger betydande kulturella, ekonomiska och sociala möjligheter för Europas tillväxt och konkurrenskraft.

20.

Kommittén föreslår att följande centrala budskap ska ingå i den gemensamma politiken för flerspråkighet och omsättas i konkreta insatser som kan motivera befolkningen, bevara mångfalden och sätta fokus på de enskilda lokala och regionala instanserna i valet av utbildningsformer.

21.

Lokala och regionala myndigheter spelar en avgörande roll inte bara för att många har politisk och administrativ behörighet med avseende på utbildnings- och fortbildningsplaner, utan också för att de bäst kan övervaka hur det förhåller sig med flerspråkigheten bland medborgarna och följa utvecklingen vad gäller genomförandet av direktiv och gemenskapsprogram. Det är på lokal och regional nivå som förvärvade färdigheter och vidtagna åtgärder bedöms, och detta kan sedan ge kraftiga impulser till EU-politiken.

22.

För att målet om ett språk + två (modersmålet plus ytterligare två språk) ska kunna uppnås bör den lokala och regionala nivån spela en ledande roll, framför allt vad gäller att genomföra utbildningsprogram.

23.

Inom ett och samma land kan regionerna uppvisa sinsemellan olika historiska, kulturella, samhälleliga, sociala och ekonomiska traditioner.

24.

Den territoriella mångfalden bör uppmuntras. Varje region bör alltså uppmuntras till att erbjuda språkundervisning på grundval av analyser och studier, undersökningar som kommunen eller regionen har genomfört om kulturtraditioner, folkviljan och områdets ekonomiska och sociala behov och framtidsutsikter.

25.

Detta skulle göra det möjligt att övervaka huruvida de lokala behoven överensstämmer med gällande utbildningsprogram genom att utnyttja det lokala och regionala självstyrets flexibilitet för att modifiera de utbildningsinitiativ som inte har gett önskat resultat.

26.

Det främmande språket bör väljas fritt. Om det i en medlemsstat finns mer än ett officiellt EU-språk måste studier i det/de andra språket/språken också uppmuntras.

27.

Politiken för flerspråkighet bör också omfatta ett betydande externt inslag. Främjande av EU-språk utanför unionen är både av kulturellt och ekonomiskt intresse. På samma sätt bör EU visa öppenhet gentemot språken i tredjeländer, t.ex. kinesiska, arabiska, indiska språk och ryska.

28.

Alla regioner bör därför uppmanas att inrätta ett eget forum för flerspråkighet för att övervaka lokala sociala, ekonomiska och utbildningsmässiga tendenser och föreslå de informationsinsatser och åtgärder som behövs för att motivera befolkningen till livslång språkinlärning (modersmålet plus ytterligare två språk).

29.

Dessutom bör en kraftig satsning göras på programmen för integration av invandrare. Kunskaper i de språk som dessa personer och deras barn behöver för att utveckla sin fulla potential i det europeiska samhället måste uppmuntras och främjas, samtidigt som deras rätt att behålla sitt modersmål till fullo respekteras. Ett av de språk de bör lära sig och behärska är det officiella EU-språket i det område där de bor, samt det eller de andra språk som har officiell status i området eller regionen, i enlighet med gällande konstitutionella bestämmelser.

30.

Sammanfattningsvis bör de lokala, regionala och nationella institutionerna uppmuntra skolvärlden att låta ett brett utbud av olika språk ingå i utbildningen. Utbildningssystemen bör erbjuda ett brett spektrum av språk som är anpassat till lokala sociala, ekonomiska och kulturella krav.

31.

Kunskaper i främmande språk är en mycket viktig faktor för konkurrenskraften. Undersökningar har visat att de europeiska företagen tappar marknadsandelar på grund av bristande språkkunskaper.

32.

Regionkommittén uppmanar därför kommissionen att fortsätta sitt arbete på detta område.

33.

Man kan erinra om att mindre språk och de språk som talas av minoritetsgrupper bidrar till att stärka den europeiska kulturens grundläggande värde, dvs. mångfalden, och därför inte får missgynnas i denna process utan tvärtom åtnjuta särskilt skydd.

34.

Benämningen ”minoritetsspråk” eller ”mindre språk” får inte bli en anledning till diskriminering av språket i fråga.

35.

Därför föreslår vi att man tar upp denna fråga till debatt i syfte att införa termer som bättre speglar dagens verklighet.

36.

Det är därför också viktigt att driva på processen för att dessa mindre språk som är ett uttryck för traditioner och kulturyttringar med djupa rötter i EU ska erkännas som officiella språk.

37.

Detta skulle möjliggöra ett erkännande av dessa språk från EU-institutionernas sida, vilket skulle leda till att EU:s texter skulle översättas till fler språk än de nuvarande 23 och att en direkt dialog mellan EU och medborgarna skulle uppmuntras.

38.

En EU-process för officiellt erkännande av språk och regional diversifiering kommer att leda till ökad social integration.

39.

Regionkommittén välkomnar Europeiska rådets slutsatser av den 13 juni 2005 som gör det möjligt att inom EU:s olika organ och institutioner använda andra språk än de som erkänns som officiella språk i förordning nr 1/1958.

40.

Även språk som inte erkänts som officiella vare sig på EU-nivå eller lokal eller regional nivå måste emellertid fortsätta att omfattas av program för skydd av den kulturella identiteten.

41.

Hur ska medborgarna lotsas genom processen för livslångt lärande?

42.

Om det är lättare att styra språkundervisningen under skoltiden och att hjälpa dagens ungdomar att senare i livet inte mista den språkliga interkulturella medvetenhet som de förvärvat i skolbänken, är det svårare när det handlar om generationer som redan i dag sedan länge står utanför inlärningssystemen och som aldrig har lärt sig flera språk. Det är viktigt att man ser till att det finns språkundervisning också för den äldre generationen, där många inte har stött på främmande språk i vare sig privat- eller yrkeslivet. Detta skulle öka deras möjligheter att uttrycka sig vid hög ålder och göra dem till mer engagerade europeiska medborgare.

43.

Därför måste man uppmuntra utbildningssystem som inte bara är ekonomiskt överkomliga (kurskostnaden är ofta ett hinder för äldres deltagande i språkkurser) utan också erbjuder möjligheter till passivt deltagande, så att man kan undvika risken för att rörelsehindrade eller personer som inte kan lägga ner tillräckligt med tid utesluts från utbildning.

44.

Kommittén betonar att man måste bemöda sig om att lära sig ett främmande språk så korrekt som möjligt, särskilt med hänsyn till den ständigt växande gruppen invandrare.

45.

Därför är det viktigt att framhålla att det finns inlärningsmetoder som gör att man på ett enkelt sätt kan skaffa sig tillräckliga språkkunskaper för att uttrycka sig och bli förstådd. Dessa inlärningsmetoder bör främjas av statliga, regionala och lokala utbildningsinstitutioner och finansieras av EU, så att man kan sprida inlärningsmöjligheterna och överbrygga generationsklyftan med avseende på språkutbildning.

46.

Alternativa former för inlärning genom användning av multimedier bör dessutom uppmuntras genom främjande av textade TV-program på originalspråk (TV, bio, filmer, nyheter) samt en ökad användning av språkkurser på nätet och översättningsprogram on-line, alltså ett slags livslångt lärande.

47.

När det gäller barn och ungdomar måste man däremot tidigt väcka språkintresset. Barn bör så tidigt som möjligt få lära sig ett andra språk – så att de vänjer sig vid hur det främmande språket låter – eftersom detta ger bättre förutsättningar för snabb och mångsidig språkinlärning.

48.

De framsteg man gjort när det gäller språkinlärning i grundskola och gymnasium bör utvecklas vidare. Skolsystemet måste ge eleverna ökade möjligheter att tala ett främmande språk i grundskolan och att studera ett tredje språk på gymnasiet.

49.

På universitetet ska man kunna finslipa språkkunskaperna eller lära sig ytterligare språk, också genom en vidareutveckling av Erasmus- och Sokratesprogrammen.

50.

Universiteten måste öppna sina dörrar inte bara för äldre studerande som vill komplettera sina språkkunskaper utan också för företag, som måste stödjas och uppmuntras vad gäller att låta den egna personalen och ledningen våga sig på att lära sig nya ”handelsspråk”. I samband med detta bör man stimulera partnerskap mellan företag och högskolor.

51.

Dessutom måste man utveckla kurser i översättning och tolkning som inte bara berör institutionerna (alltifrån den vanlige medborgaren till regionerna och Europaparlamentet – att främja och premiera de städer som kan presentera en hemsida och extern information på flera språk är ett gott incitament för flerspråkighet inom lokala institutioner) utan också miljöer som har kontakt med allmänheten.

52.

Flerspråkighet kan främjas inte bara genom utbildning och fortbildning utan också genom lek- och fritidsaktiviteter.

53.

Att till exempel lära sig fler språk via kulturen eller idrotten är ett sätt att medvetandegöra många olika befolkningsgrupper, från barn till vuxna.

54.

Musik och sångtexter är redan i sig en internationell och flerspråkig marknad. En positiv insats vore t.ex. att verka för evenemang såsom en europeisk öppet hus-dag för musik där man fokuserar på texterna.

55.

Det bör ske en ökad spridning av litterära verk genom programmet för litterär översättning (utgivning på två språk – original och översättning), inte bara på initiativ från enskilda förlag utan också genom offentliga partnerskap som ska uppmuntra lokala och regionala förvaltningar att stödja privata initiativ för flerspråkighet.

56.

Regionkommittén tvivlar inte på att EU-institutionerna måste vara mångspråkiga. Inom EU:s institutioner måste man därför ofördröjligen se till att åtminstone passiv tolkning sker från EU:s officiella språk, så att de personer som deltar i en diskussion kan uttrycka sig på sitt modersmål.

57.

Regionkommittén är övertygad om att bevarande av den kulturella mångfalden innebär att man säkerställer ett system med officiell eller inofficiell översättning till samtliga officiella EU-språk. Vid främjande av flerspråkighet är det nödvändigt att i alla informella organ garantera bilaterala förbindelser på deltagarnas språk.

58.

I alla formella sammanhang är det nödvändigt att arbetsdokument och officiella dokument översätts till medlemsstaternas samtliga officiella språk. EU måste respektera varje medlemsstat som en hörnsten i unionen och ska i gengäld vara fullständigt tillgängligt och i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser förse samtliga medlemsstater med de dokument som krävs för att deras medborgare ska kunna utöva ett aktivt medborgarskap.

59.

Flerspråkighet bör innebära ökad social och ekonomisk rörlighet inom EU, men bör också göra det möjligt för EU-medborgarna att vara öppna för marknader och kulturer utanför EU.

60.

Vi anser att detta är viktigt bland annat mot bakgrund av de tendenser som driver EU till allt intensivare interaktion med bland annat den kinesiska, ryska och japanska ekonomin och kulturen.

61.

EU:s ökade internationella konkurrenskraft är således också avhängig av en mer professionell utbildning i icke-EU-språk.

62.

De främmande språken bör väljas bland alla de språk som Europa har kontakt med, med särskilt beaktande av icke-medlemsstater som har fått en mer framträdande roll och de kulturella särdragen hos länder med vilka Europa håller på att förstärka sina handelsförbindelser.

9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/36

—

Regionkommittén erinrar om ordförande José Manuel Barrosos principiellt positiva svar på den fråga som ställdes av den europeiska sammanslutningen för folkvalda i bergsregioner (AEM) vid den strukturerade dialogen i anslutning till Regionkommitténs plenarsession den 7 december 2006 om möjligheten att utarbeta en grönbok om EU:s politik för bergsområden.

—

Bergsområdena är å ena sidan regioner med permanenta naturbetingade och geografiska handikapp och å andra sidan regioner med naturtillgångar och mänskliga tillgångar som kan gynna tillväxt och ökad sysselsättning.

—

Kommittén uppmanar EU att genomföra en integrerad europeisk politik för alla bergsregioner med beaktande av deras mångfald.

—

Kommittén kommer att stödja kommissionens och medlemsstaternas strävan att utveckla de allmänna målen i de förnyade strategierna från Lissabon och Göteborg genom en europeisk handlingsplan för konkurrenskraft och hållbar utveckling i bergsområden.

—

Kommittén rekommenderar kommissionen att ta hänsyn till följande tre viktiga politikområden:

Föredragande

:

Luis Durnwalder (IT–PPE), regionpresident i den autonoma provinsen Bolzano/Bozen–Sydtyrolen

1.

Regionkommittén erinrar om ordförande José Manuel Barrosos principiellt positiva svar på den fråga som ställdes av den europeiska sammanslutningen för folkvalda i bergsregioner (AEM) vid den strukturerade dialogen i anslutning till Regionkommitténs plenarsession den 7 december 2006 om möjligheten att utarbeta en grönbok om EU:s politik för bergsområden.

2.

Kommittén konstaterar att nödvändigheten av att särskilt uppmärksamma bergsområden bland övriga regioner med permanenta naturbetingade och geografiska handikapp fastställs i Lissabonfördraget (artikel 158) i definitionen av målet med den territoriella sammanhållningen.

3.

Kommittén framhåller att bergsområdena har stor betydelse för hela befolkningens liv och verksamhet genom sina naturresurser och kulturella resurser, som exempelvis den språkliga mångfalden och den särskilda kompetens som finns här, samt sina ekonomiska resurser, exempelvis jordbruket, industrin och turismen.

4.

Det finns bergsområden i 21 medlemsstater. De täcker 35,69 % av unionens totala yta och 17,73 % av Europas befolkning bor i dessa områden (1).

5.

Bergsområdena utgör 26 % av jordens landområden och 10 % av världens befolkning lever där. De är följaktligen en mycket viktig faktor för en hållbar utveckling i världen, vilket också konstateras i kapitel 13 i Agenda 21 från Rio.

6.

Bergsområdenas tillgänglighet är en avgörande faktor för att en reell inre marknad ska bli verklighet, liksom för den fria rörligheten för personer, varor och tjänster.

7.

Kommittén betonar att bergsregionerna sinsemellan uppvisar ännu större skillnader om man betraktar sammanhängande bergsområden som transregionala, gränsöverskridande och transnationella områden som omfattar både bergsområden, dalar, sluttningar och stads- och landsbygdsområden.

8.

Miljön i bergsområdena kännetecknas av stor biologisk mångfald och är därför mycket sårbar och känslig för klimatförändringar, och den utgör följaktligen ett reellt tidigt varningssystem.

9.

Bergsområden är av tradition försöksområden när det gäller potentiellt innovativ hållbar utveckling mot bakgrund av sina permanenta naturbetingade handikapp.

10.

De lokala och regionala myndigheterna har stor erfarenhet av hållbar utveckling i bergsområden.

11.

Kommittén påminner om den insats Europaparlamentet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har gjort för att genom yttranden och studier sätta fokus på bergsregionerna inom gemenskapspolitiken.

12.

Kommittén fastslår att det fram till dags dato inte finns någon EU-politik eller integrerad gemenskapsstrategi för bergsområden enligt den modell som utarbetats för kust- och stadsområden.

13.

Kommittén konstaterar att de lokala och regionala myndigheterna i bergsområdena är måna om sin självständighet och respekten för subsidiaritetsprincipen, vilket återspeglar ett nedifrån och upp-orienterat förhållningssätt när det gäller EU:s styrelseformer.

14.

Bergsområdena är å ena sidan regioner med permanenta naturbetingade och geografiska handikapp och å andra sidan regioner med naturtillgångar och mänskliga tillgångar som kan gynna tillväxt och ökad sysselsättning.

15.

Det är nödvändigt att förena de olika politiska strategierna till en integrerad strategi för hållbar utveckling som kan anpassas till de varierande förhållandena i bergsområdena.

16.

Kommittén konstaterar att EU snarast möjligt bör göra en balanserad och rättvis insats i syfte att varaktigt utnyttja mångfalden hos europeiska stadsområden, kustområden, områden med mycket låg befolkningstäthet och bergsområden på bästa sätt.

17.

Kommittén påminner om att befolkningen i bergsområdena spelar en viktig roll, och att deras arbete har stor betydelse för bevarandet av landskapet och bergsmiljön.

18.

Kommittén stöder de regionala och lokala myndigheternas åtgärder och de nätverk som för samman dem och arbetar för utbyte av bästa praxis i linje med de förnyade målen från Lissabon och Göteborg för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

19.

Kommittén erinrar om att Lissabonstrategin och riktlinjerna för sammanhållningspolitiken 2007–2013 är lika relevanta för bergsområdena som för övriga områden när det gäller att främja EU:s globala konkurrenskraft.

20.

Kommittén påminner om att EU-politikens gränsöverskridande och transnationella dimension spelar en viktig roll för den europeiska integrationen.

21.

Kommittén framhåller att det europeiska politiska och administrativa systemet måste närma sig medborgarnas dagliga liv.

22.

Kommittén framhåller det mervärde på europeisk nivå som man uppnår om varje bergsområdes gränsöverskridande och transnationella dimension behandlas för sig (Alperna, Pyrenéerna, Karpaterna, bergskedjorna på Iberiska halvön, bergsområdena i Medelhavsområdet, däribland bergiga öar, de skandinaviska bergskedjorna, bergsområdena i Centraleuropa, etc.).

23.

Kommittén konstaterar hur viktiga bergsregionernas naturresurser och kulturella resurser är.

24.

Kommittén påminner om det stora antalet integrerade nationella och regionala strategier till förmån för bergsområdena.

25.

Kommittén noterar arbetet i samband med Alpkonventionen och lanseringen av Karpatkonventionen.

26.

Kommittén värdesätter Euroregionernas och arbetsgemenskapernas arbete i rollen som medlare och pådrivande kraft i gränsregionerna.

27.

Kommittén skulle vilja se en verklig integrerad europeisk strategi för bergsområden för att på ett sektorsövergripande sätt komplettera de förväntade framstegen i den grönbok om territoriell sammanhållning som håller på att utarbetas.

28.

Kommittén framhåller att en EU-politik för bergsområden kommer att inbegripa ett stort antal politikområden som redan delvis omfattas av EU:s lagstiftning men som aldrig samordnats till en integrerad strategi.

29.

Nedan följer en uppställning över viktiga politikområden som man bör ta hänsyn till vid utformningen av en aktiv politik för bergsområden:

30.

Kommittén uppmanar EU att genomföra en integrerad europeisk politik för alla bergsregioner med beaktande av deras mångfald.

31.

Kommittén kommer att stödja kommissionens och medlemsstaternas strävan att utveckla de allmänna målen i de förnyade strategierna från Lissabon och Göteborg genom en europeisk handlingsplan för konkurrenskraft och hållbar utveckling i bergsområden.

32.

Kommittén råder EU-institutionerna att ta hänsyn till dessa områdens särdrag i strategin för ”bättre lagstiftning”.

33.

Kommittén uppmanar kommissionen att erkänna de lokala och regionala myndigheternas olikartade och positiva bidrag på området för hållbar utveckling i bergsområden och att införliva detta med den nya EU-politiken för bergsområden.

34.

Kommittén rekommenderar kommissionen att ta hänsyn till följande tre viktiga politikområden:

35.

Kommittén rekommenderar kommissionen att utse bergsområdena till försöksområden när det gäller innovation, kunskapssamhället och en hållbar utveckling.

36.

Kommittén hoppas att bergsområdena ska kunna fortsätta att utveckla innovationsstrategier som bygger på deras traditioner och förbättra de små och medelstora företagens konkurrenskraft.

37.

Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till regionernas olika behov när det gäller sysselsättning och utbildning.

38.

Kommissionen rekommenderas att med utgångspunkt i naturparkernas erfarenheter utveckla en metod för integrerad förvaltning av isolerade mycket högt och medelhögt belägna bergszoner, och därvid kombinera politik för att bevara naturresurser, framför allt instrumenten inom nätverket ”Natur 2000”, med politik för att uppvärdera bergsområdena och se till att de får en balanserad utveckling.

39.

Kommittén råder EU att ta hänsyn till bergsområdenas specifika behov vid organisation av den civila säkerheten i Europa mot bakgrund av att det är större risk för naturkatastrofer i dessa områden som dessutom har olika typer av begränsningar. Det krävs följaktligen att räddningstjänsten använder sig av annorlunda metoder för civilskydd och vid räddningsinsatser i bergsområden.

40.

Kommittén anser att man i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ska reflektera över den strategiska roll som jordbruk, boskapsskötsel och vinodling i bergsområden har för landskapsvård, vattenkvalitet och framställning av produkter av hög kvalitet, vars ursprung lätt kan härledas till en viss region. Denna nya gemensamma jordbrukspolitik, som är mer lokalt orienterad, kommer att främja produktion av kvalitetsprodukter som ger låg avkastning, vilket är mycket viktigt för det europeiska jordbruket inte minst ur miljösynpunkt.

41.

Kommittén uppmanar kommissionen, Europaparlamentet och rådet att lägga fram ett balanserat åtgärdspaket som ska åtfölja avvecklingen av mjölkkvotregleringen, särskilt i bergsområden och medelhögt belägna bergsområden. Åtgärderna ska finansieras med medel från inte längre utnyttjade marknadsordningsåtgärder och inte tas från direktstödet. Om man ska kunna bevara jordbruket, den extensiva boskapsuppfödningen och mjölkproduktionen i bergsområden och medelhögt belägna bergszoner måste man även utveckla en mer ekonomiskt orienterad strategi under den andra pelaren, bl. a. för att skapa nya avsättningsmöjligheter, och därmed även fortsättningsvis behålla stödet till jordbruk med naturbetingade och geografiska handikapp som ändå har så positiva effekter på natur och miljö.

42.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna att inom ramen för sin egen politik ta hänsyn till att skogarna i bergsområdena och hållbart skogsbruk spelar en strategisk roll för att skydda och bevara dessa trakter och framför allt bebyggelsen i områdena. De bidrar också till att bevara naturresurserna och den biologiska mångfalden, motverka klimatförändringarna och bevara luft- och vattenkvaliteten och landskapet samt till bergsområdenas socioekonomiska utveckling.

43.

Kommittén framhåller att det europeiska skogsbruket för närvarande är underutnyttjat, både i fråga om sin miljöroll och i sina ekonomiska produkter (energi, konstruktion, råmaterial).

44.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna att i sin analys av EU:s territorier inbegripa energiutmaningarna och bergsregionernas produktionskapacitet när det gäller förnybara energikällor (vattenkraft, solenergi, vindkraft, biomassa och trä) och passiva hus.

45.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna, de nationella och regionala allmänna bankerna, samt European Carbon Fund eller Bluenext att ta hänsyn till bergsområdenas positiva bidrag till miljökvaliteten (högt belägna skogar, ängar och betesmarker) när det gäller kolsänkor, vilka skulle kunna värderas ekonomiskt med hjälp av kolcertifikat eller kolkrediter.

46.

Kommittén erinrar om att de transeuropeiska näten inom de tre sektorerna energi, transport och telekommunikationer måste ha en verklig territoriell dimension för att man på så sätt ska kunna ta hänsyn till de olika regionernas geografiska, miljömässiga och mänskliga förutsättningar. Man skulle på så vis få reella europeiska nätverk för kommunikation och utbyte på Europanivå som har befolkningens stöd.

47.

Kommittén har för avsikt att ta del av försöken med lokala integrerade och hållbara transporter i bergsområdenas städer inom ramen för EU:s diskussioner om hållbar rörlighet i städer.

48.

Kommittén understryker behovet av en permanent förbindelse mellan befolkningen i bergsområden och tätbefolkade områden för att uppnå de förnyade EU-målen om tillväxt och sysselsättning.

49.

Kommittén uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att minska den digitala klyftan och ge alla områden och alla unionsmedborgare tillgång till höghastighetstjänster, samt inom kort även överföring med mycket hög hastighet, via kabel eller satellit, bland annat inom ramen för EU:s initiativ i2010 om e-integration.

50.

Kommittén rekommenderar att de aspekter av vissa internationella geopolitiska frågor som berör bergsområden, exempelvis vatten- och naturresurser, respekt för kulturell mångfald och utbildning, en hållbar ekonomisk utveckling samt migrationsströmmar införlivas i utrikes- och grannskapspolitiken.

51.

Kommittén råder kommissionen att anpassa sin kommunikationsstrategi till de olika territorierna för att på så sätt närma sig de europeiska medborgarnas vardagsliv.

52.

EU bör införliva en starkare territoriell dimension i sin politik samt i beslutsprocessen och kommittéförfarandet för att förbättra den europeiska demokratin.

53.

Europaparlamentet uppmanas fastställa budgetkonsekvenserna av unionens åtgärder för varje bergsområde.

54.

Kommittén rekommenderar att sammanhållningspolitiken samordnas på grundval av partnerskap och att varje bergsområde behandlas för sig för att undvika splittring och förstärka strukturåtgärdernas strategiska dimension.

55.

Kommittén föreslår att man vid planeringen av andra politiska strategier med territoriella konsekvenser även enas i frågor som gäller bergsområden för att fastställa sektorsövergripande, integrerade, partnerskapsbaserade strategier.

56.

Kommittén stöder den åtgärd som vidtagits av ministerrådet med ansvar för fysisk planering, nämligen att studera klimatförändringarnas konsekvenser för bergsområdena inom ramen för handlingsplanen för den regionala agendan och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till denna fråga i sitt arbete och i sina lagstiftningsförslag.

57.

Kommittén framhåller sammanhållningspolitikens centrala roll i den europeiska strategin för bergsområden och den ledande roll som den territoriella sammanhållningen och Interregprogrammen spelar.

58.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna och deras parlament att vid antagandet av förordningen om den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS) beakta att ett gemensamt juridiskt instrument har oerhört stor betydelse för att främja det territoriella samarbetet i bergsområden.

59.

Kommittén framhåller nödvändigheten av att inom konkurrenspolitiken och politiken för den inre marknaden ta hänsyn till den avgörande roll som tjänsterna av allmänt intresse och de offentlig-privata partnerskapen har för bergsområdenas ekonomi, samt att få bukt med de ekonomiska och sociala merkostnaderna i regioner med permanenta naturbetingade handikapp för att undvika avfolkning och använda sina tillgångar på bästa sätt.

60.

Kommittén uppmanar kommissionen att samråda med samtliga aktörer och observatörer som berörs av Alpkonventionen och Karpatkonventionen för att studera styresformerna och utvärdera målen, och att med utgångspunkt i detta besluta sig för om man ska ratificera protokollen till Alpkonventionen och underteckna och ratificera Karpatkonventionen eller ej, och att sedan, om svaret är jakande, vara en drivkraft när det gäller dessa transnationella konventioner.

61.

Kommittén föreslår att ett europeiskt år tillägnas bergsregionerna och att kommissionen tillsammans med Regionkommittén organiserar en EU-konferens om bergsområden vartannat år, enligt samma modell som konferensen 2002.

62.

Kommittén uppmanar Europaparlamentet och rådet att på ett identifierbart sätt vid utfrågningen som föregår kommissionsledamöternas utnämning överlåta ansvaret för bergsområden till en enda kommissionsledamot med uppgift att utöver sina övriga ansvarsområden samordna kommissionsledamöternas åtgärder i denna sektorsövergripande, territoriella fråga.

63.

Kommittén uppmanar kommissionen att lägga fram förslag i en grönbok om en EU-politik för bergsområden, vilket är en förutsättning för en integrerad europeisk partnerskapsbaserad strategi för bergsområden, som leds av kommissionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna tillsammans med aktörerna på det socioekonomiska området och miljöområdet, och med stöd av nationella och europeiska organisationer som representerar regionala myndigheter i bergsområden.

9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/41

—

Regionkommittén anser att det är viktigt att stärka kommunikationen med EU-medborgarna och att involvera dem i en fortlöpande dialog som kan göra det möjligt att etablera en demokratisk debatt, som bygger på förtroende och solidaritet, i syfte att främja Europaandan och göra det lättare för EU:s medborgare att ta till sig ett aktivt europeiskt medborgarskap.

—

Kommittén vill framhålla att det är de nationellt, regionalt och lokalt folkvaldas gemensamma ansvar att integrera en europeisk dimension i sin verksamhet. På kommunikationsområdet anser Regionkommittén därför att man bör uppmuntra samarbete mellan EU:s institutioner, de nationella regeringarna, de nationella parlamentsledamöterna och de lokala och regionala myndigheterna i syfte att ge medborgarna ökade kunskaper om EU och föra fram tydliga och objektiva budskap om de åtgärder som vidtas på EU-nivå.

—

Regionkommittén välkomnar den nya fasen i plan D ”Debattera EU” som baseras på den lokala dimensionen och utgör ytterligare ett redskap genom vilket människor kan nås, få kontakt och agera gemensamt i samband med det kommande valet till Europaparlamentet och ratificeringen av Lissabonfördraget.

—

Regionkommittén välkomnar kommissionens beslut att medfinansiera en ny serie projekt för det civila samhället inom ramen för plan D och stöder inriktningen på decentraliserade förslagsomgångar och åtgärder till stöd för lokala projekt. Vi välkomnar det faktum att Regionkommitténs ledamöters delaktighet och främjandet av dialog med lokala beslutsfattare utgör ett centralt inslag i dessa förslagsomgångar. Kommittén uppmanar dock kommissionen att säkerställa att även lokala och regionala myndigheter omfattas av sådana ansökningsomgångar.

—

Vi vill föreslå att Europahusen inte bara ska finnas i medlemsstaternas huvudstäder utan att de under förutsättning att vissa krav uppfylls kan inrättas på initiativ av lokala och regionala myndigheter och städer. Därför välkomnar kommittén kommissionens avsikt att välja ett ännu mer lokalt angreppssätt genom att uppmuntra till debatt utanför Europas huvudstäder via kommissionens representationskontor och den andra generationens Europa direkt-centrum som förväntas öppnas år 2009.

—

Regionkommittén är beredd att aktivt medverka till och delta i initiativ som lanseras av andra institutioner, inklusive medborgarmöten som skulle kunna anordnas av EU:s ordförandeskap.

Föredragande

:

Claude du Granrut (FR–PPE), ledamot av regionfullmäktige i Picardie

1.

Regionkommittén stöder Europeiska kommissionens initiativ att i enlighet med Europeiska rådets önskemål utveckla en ny strategi för kommunikation med medborgarna. Denna politik ska i större utsträckning inbegripa gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna, och den ska även ta hänsyn till betydelsen av de åtgärder som vidtas på lokal och regional nivå.

2.

Regionkommittén anser att det är viktigt att stärka kommunikationen med EU-medborgarna och att involvera dem i en fortlöpande dialog som kan göra det möjligt att etablera en demokratisk debatt, som bygger på förtroende och solidaritet, i syfte att främja Europaandan och göra det lättare för EU:s medborgare att ta till sig ett aktivt europeiskt medborgarskap.

3.

Kommittén vill åter ge uttryck för sin övertygelse att det är ytterst nödvändigt att genom en decentraliserad dialog främja diskussionen om våra gemensamma värderingar, om resultatet av det europeiska integrationsarbetet, om konsekvenserna av gemenskapens politik för medborgarna och om de frågor som gäller EU:s framtid. Likaledes är det viktigt att främja ökad kunskap i Europafrågor bland EU-medborgarna.

4.

Kommittén vill framhålla att det är de nationellt, regionalt och lokalt folkvaldas gemensamma ansvar att integrera en europeisk dimension i sin verksamhet. På kommunikationsområdet anser Regionkommittén därför att man bör uppmuntra samarbete mellan de nationella regeringarna, de nationella parlamentsledamöterna och de lokala och regionala myndigheterna i syfte att ge medborgarna ökade kunskaper om EU och föra fram tydliga och objektiva budskap om de åtgärder som vidtas på EU-nivå.

5.

Kommittén uppmanar följaktligen Europeiska kommissionen att ge medborgarna verkliga möjligheter att delta. I sammanhanget vill vi understryka att de stora och viktiga kommunikationsmedlen, bland annat Internet, kan spela en viktig roll som närhetsverktyg och grundläggande kommunikationsmedel, i synnerhet för de lokala och regionala myndigheterna.

6.

Vi välkomnar kommissionens vilja att stärka samarbetet mellan EU:s institutioner och medlemsstaterna. Framför allt vill vi understryka att det i detta avseende är viktigt att kommitténs och de lokala och regionala myndigheternas roll erkänns. Kommissionen menar att bristen på kunskap om unionen framför allt beror på medlemsstaternas svaga engagemang, men erkänner i gengäld att decentraliserad kommunikation medför positiva effekter och att det finns behov av att agera på lokal och regional nivå.

7.

Regionkommittén välkomnar den nya fasen i plan D ”Debattera EU” som baseras på den lokala dimensionen och utgör ytterligare ett redskap genom vilket människor kan nås, få kontakt och agera gemensamt i samband med det kommande valet till Europaparlamentet och ratificeringen av Lissabonfördraget.

8.

Regionkommittén uppmuntrar Europeiska kommissionen att integrera kommunikationskravet i all EU-politik, och framför allt i sådan politik som påverkar regionerna och kommunerna (exempelvis strukturfonderna). Kommittén anser också att det i EU:s reviderade budget bör finnas ett kapitel om kommunikation med medborgarna.

9.

Regionkommittén anser att man bör utnyttja Lissabonfördragets ratificeringsperiod och tiden före Europavalet för att främja en veritabel debatt om EU. Därför har kommittén inrättat en särskild arbetsgrupp i syfte att optimera sina ledamöters kommunikationskapacitet gentemot EU-medborgarna när det gäller frågor som rör EU.

10.

Vi vill erinra om kommissionär Margot Wallströms anförande, där hon tog upp det regionala perspektivet och den grundläggande roll som de lokala och regionala myndigheterna spelade när det gällde att nå ut till medborgarna och förklara EU-politikens betydelse och dess positiva effekter på den ekonomiska utvecklingen, den territoriella sammanhållningen, miljön, säkerheten och de sociala framstegen i samband med det hundratal evenemang som anordnades i hela EU inom ramen för plan D.

11.

Regionkommittén vill i sammanhanget åter framhålla att man med utgångspunkt i samarbetsavtalet med Europeiska kommissionen, och i synnerhet tillägget om kommunikationspolitiken, gärna vill anordna debatter och evenemang på teman som rör medborgarnas vardag, exempelvis sysselsättningen, säkerheten, migrationen, de grundläggande rättigheterna, miljöskyddet och energiförsörjningen, i syfte att lyfta fram det mervärde som gemenskapspolitiken kan ge när den förenas med den kompetens som de folkvalda i närområdet besitter.

12.

Regionkommittén vill uppmana alla kontaktpersoner vid kommissionens representationskontor, som utsetts i enlighet med samarbetsavtalet mellan Regionkommittén och Europeiska kommissionen och ansvarar för det lokala och regionala genomförandet av de kommunikationsinsatser som den interinstitutionella informationsgruppen beslutar om, att verkligen fungera som informationsförmedlare mellan kommissionen och ReK:s ledamöter. De bör underlätta lokala och regionala myndigheters delaktighet i decentraliserade evenemang och i kommissionsledamöters officiella besök i medlemsländerna.

13.

En ny strategi för kommunikation kräver givetvis större samverkan mellan EU:s institutioner och dess gemenskapsorgan, men det är även viktigt att man tar hänsyn till reaktionerna från fältet, vilka endast kan analyseras och vidarebefordras av de myndigheter som både har ansvaret inför och befinner sig närmast medborgarna och som känner till EU:s beslutsgång. ReK vill i detta sammanhang erinra om protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som ingår i Lissabonfördraget. Där anges att Europeiska kommissionen i sina lagstiftningsförslag måste ta hänsyn till de ekonomiska och administrativa effekter som förslagen får för de lokala och regionala myndigheterna.

14.

De lokala och regionala aktörernas engagemang och de lokala och regionala myndigheternas medverkan i Europeiska kommissionens formella samråd före lagstiftningen stärker städernas och regionernas insatser som informationsspridare i Europeiska unionen och kan ses inom ramen för flernivåstyret, eftersom denna tvåvägskommunikation kan inbegripa de regionala kontoren, de lokala och regionala myndigheterna i Bryssel och de europeiska och nationella sammanslutningarna för lokala och regionala myndigheter.

15.

Regionkommittén vill fästa uppmärksamheten på behovet av att anpassa informationen om EU till olika målgrupper och se till att den motsvarar verkligheten på den regionala nivån.

16.

Man bör dra nytta av erfarenheterna från de evenemang som de lokala och regionala myndigheterna och städerna anordnade inom ramen för plan D och som beskrivs i de två lägesrapporter som Regionkommittén har utarbetat om genomförandet av initiativen till decentraliserad kommunikation.

17.

Regionkommittén välkomnar kommissionens beslut att medfinansiera en ny serie projekt för det civila samhället inom ramen för plan D och stöder inriktningen på decentraliserade förslagsomgångar och åtgärder till stöd för lokala projekt. Vi välkomnar det faktum att Regionkommitténs ledamöters delaktighet och främjandet av dialog med lokala beslutsfattare utgör ett centralt inslag i dessa förslagsomgångar. Kommittén uppmanar dock kommissionen att säkerställa att även lokala och regionala myndigheter omfattas av sådana ansökningsomgångar.

18.

Regionkommittén betonar att man, för att fasen ”Debattera EU” i plan D ska fungera effektivt i samtliga medlemsstater, bör eftersträva större samverkan mellan Europaparlamentariker, lokalt och regionalt valda företrädare, språkrör för nationella regeringar, chefer för Europaparlamentets och kommissionens representationskontor samt företrädare för nationella sammanslutningar av lokala och regionala myndigheter.

19.

Vi vill föreslå att Europahusen, som är offentliga platser som ska locka till sig medborgarna tack vare ett stort aktivitetsutbud, inte bara ska finnas i medlemsstaternas huvudstäder utan att de under förutsättning att vissa krav uppfylls kan inrättas på initiativ av lokala och regionala myndigheter och städer. Därför välkomnar kommittén kommissionens avsikt att välja ett ännu mer lokalt angreppssätt genom att uppmuntra till debatt utanför Europas huvudstäder via kommissionens representationskontor och den andra generationens Europa direkt-centrum som förväntas öppnas år 2009.

20.

Kommunikationen med ungdomarna måste syfta till att förmedla kunskaper om att det borde ligga i deras intresse att engagera sig i utformningen av EU.

21.

Regionkommittén vill uppmana myndigheter på alla nivåer att se till att eleverna under sin skolgång ges grundkunskaper om EU, dess befogenheter, dess sätt att fungera och dess verksamhet. Vidare bör de informera medborgarna om de framtida möjligheter som unionen erbjuder, både på det personliga planet och yrkesmässigt, mot bakgrund av de utmaningar vi står inför under detta århundrade.

22.

Regionkommittén rekommenderar att medlemsstaternas kommunikationsinsatser genomförs i samarbete med folkvalda på lokal och regional nivå, t.ex. i samband med decentraliserade evenemang på lokal och regional nivå, samt regelbundna överläggningar i de regionala och lokala församlingarna om den politik som EU för, om möjligt i närvaro av en EU-parlamentariker och en företrädare för ett av Europeiska kommissionens generaldirektorat, vilket redan är något som förekommer i de nationella parlamenten.

23.

De lokalt och regionalt folkvalda kan spela en avgörande roll när det gäller att genomföra en tvåvägskommunikation som gör det möjligt att informera medborgarna om EU:s roll och verklighet, få dem att reagera på denna information och på så vis sprida mer information om EU på den lokala och regionala nivå där de valts. De har också goda möjligheter att förmedla reaktionerna på fältet, det vill säga den allmänna opinionen på lokal och regional nivå, till dem som ansvarar för att utforma EU:s politiska åtgärder och för att fatta beslut om dem.

24.

Vi vill påpeka att de politiska partierna spelar en viktig roll när det gäller att främja EU-projektet genom kommunikation på lokal och regional nivå. Vi uppmuntrar folkvalda på lokal och regional nivå att utbilda unga manliga och kvinnliga politiker i EU-frågor så att framtidens beslutsfattare kan integrera EU-dimensionen i sitt arbete.

25.

Det är av grundläggande betydelse att man på ett klart och trovärdigt sätt presenterar Lissabonfördraget, dess resultat och dess syften samt de framsteg det innebär för öppenheten, effektiviteten och legitimiteten i Europeiska unionens verksamhet och för medborgarnas inflytande på politiken när denna utarbetas.

26.

Vi förordar att det hålls ett särskilt arbetssammanträde, öppet för ledamöter av Regionkommittén och Europaparlamentet från samma valkrets, i region- och kommunfullmäktige i syfte att diskutera resultaten av den europeiska integrationsprocessen och EU-institutionernas arbetssätt. Detta skulle kunna ske på Europadagen den 9 maj.

27.

Vi kan meddela att Regionkommittén under 2008 planerar följande prioriterade insatser på kommunikationsområdet:

28.

ReK vill bedriva ett nära samarbete med Europeiska kommissionen i utarbetandet av en arbetsplan om grundvalarna för kommunikationsinsatserna inom ramen för det mellaninstitutionella samarbetet, och vi vill öka antalet bilaterala partnerskap med medlemsstaterna för det praktiska genomförandet.

29.

Regionkommittén är beredd att aktivt medverka till och delta i initiativ som lanseras av andra institutioner, inklusive medborgarmöten som skulle kunna anordnas av EU:s ordförandeskap.

30.

Regionkommittén är övertygad om att en mellaninstitutionell ram för information och kommunikation skulle stärka principen om partnerskap mellan EU:s institutioner och organ, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna, och vi anser att denna ram borde förses med lämplig finansiering.

31.

Vi vill understryka det mervärde som kommitténs deltagande i den interinstitutionella informationsgruppen ger. ReK har för avsikt att varje år presentera sitt årliga program för decentraliserad kommunikation, och vi vill därför delta när det mellaninstitutionella programmet på området utarbetas.

32.

Regionkommittén ställer sig positiv till den verksamhet inom den interinstitutionella informationsgruppen som syftar till att fastställa om det går att göra några förbättringar och om det bör inrättas en grupp för att samordna genomförandeåtgärderna för de riktlinjer som informationsgruppen fastställer. Regionkommittén är beredd att delta i detta arbete.

33.

Vidare välkomnar kommittén möjligheten att kunna delta i den årliga mellaninstitutionella kommunikationsdebatten, och begär därför att ReK vid sidan av Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och rådet ska erkännas som en viktig partner som bidrar till strategin för decentraliserad kommunikation.

34.

För att uppnå målet att öka EU-medborgarnas kunskaper om EU måste dagens kommunikationskanaler bli fler, effektivare och mer lättillgängliga. Samarbetet mellan lokala och regionala myndigheter och media behöver utvecklas och ny teknik användas.

35.

Regionkommittén ser positivt på att Europeiska kommissionen lanserar ett projekt om pilotinformationsnätverk 2008 som syftar till att i större utsträckning få med de nationella parlamenten i EU-debatten, och vi vill gärna se att kommittén liksom de regionala parlamenten och de lokalt och regionalt folkvalda deltar i detta initiativ.

36.

Vi vill uppmana Europeiska kommissionen att koppla samman webbplatserna för representationskontoren i de 27 medlemsstaterna med webbplatserna för de nationella sammanslutningarna för lokala och regionala myndigheter och för städerna och regionerna. Den information som överförs bör anpassas till de lokala förhållandena, framför allt när det handlar om tillämpningen av EU-politiken.

37.

Webbplatsen Europa bör innehålla en specifik sida som ägnas åt de lokala och regionala myndigheternas särskilda roll i EU:s beslutsprocess och där det tydligt framgår att närmare 75 % av EU:s lagstiftning genomförs på lokal och regional nivå. På denna bör det även hänvisas till Regionkommitténs webbplats och till webbplatserna för de europeiska och nationella sammanslutningar av regionala och lokala myndigheter som så önskar.

38.

Regionkommittén vill framhålla betydelsen av Europeiska kommissionens initiativ ”e-deltagande” som syftar till att medborgarna ska delta när politiken utarbetas, framför allt på lokal och regional nivå, och uppmanar i sammanhanget de lokala och regionala myndigheterna att utveckla kommunernas och regionernas webbplatser så att medborgarna inom ramen för samråd och samspel på Internet kan uttrycka sina åsikter, framför allt när det gäller deras förväntningar på EU-politiken.

39.

Vi vill uppmana Europeiska kommissionen att ta med de filmer som producerats av Regionkommittén på ”EU Tube”.

40.

Slutligen vill Regionkommittén uppmana Europeiska kommissionen att erbjuda de lokalt och regionalt folkvalda en plattform för debatt på webbplatsen Europa, så att det kan svara på allmänhetens frågor, exempelvis inom ramen för forumet Debate Europe. Detta initiativ skulle kunna öka samspelet mellan kommitténs ledamöter och medborgarna i respektive medlemsstater.

41.

Regionkommittén vill poängtera vikten av en mångfald av informations- och kommunikationskanaler, för att på så sätt ge alla EU-medborgare möjlighet att tillägna sig kunskap om EU och delta på lika villkor.

9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/46

—

Regionkommittén ställer sig positiv till kommissionens initiativ till ett europeiskt år för kreativitet och innovation (2009). Genomförandet av Lissabonmålen, som ska göra Europa till det mest innovativa kunskapsbaserade samhället i världen, grundar sig på Europas kreativa potential.

—

ReK betonar att kultur, kreativitet och innovation i de europeiska städerna, regionerna och på lokal nivå är den grundläggande källan till tillväxt, investeringar och nya arbetstillfällen.

—

Kommittén betonar den särskilda vikten av tidig utbildning före skolgången och före primärskolutbildningen för att människan ska kunna utveckla grundläggande färdigheter, dvs. kunskaper, färdigheter och attityder, som gör att hon med framgång kan leva och arbeta i de moderna europeiska samhällena.

—

ReK betonar att initiativet möjliggör en enastående koppling till året för interkulturell dialog. Genom att koppla samman frågeställningarna för flera europeiska år stöder man målet att dessa effekter på medellång och lång sikt ska uppnå avsedda effekter.

—

ReK noterar att det inte finns några separata budgetmedel avsatta för genomförandet av året. När kreativitet uppfattas som en resurs för utvecklingen av de europeiska samhällena, bör man inte reducera detta till utbildning och kultur. Genom ett ämnesövergripande tänkande uppstår nya, kreativa lösningar.

Föredragande

:

Gerd Harms (DE–PSE), statssekreterare i Brandenburgs delstatsregering med ansvar för federala frågor och Europafrågor

1.

Regionkommittén ställer sig positiv till kommissionens initiativ till ett europeiskt år för kreativitet och innovation (2009). Kreativitet, som i kommissionens förslag med rätta mycket allmänt uppfattas som förmågan att finna nya lösningar på de mest skilda områden av mänsklig verksamhet, är en nödvändig förutsättning för teknisk, kulturell och samhällelig innovation. Genomförandet av Lissabonmålen, som ska göra Europa till det mest innovativa kunskapsbaserade samhället i världen, grundar sig på Europas kreativa potential.

2.

ReK instämmer i kommissionens analys av grundförutsättningarna för utvecklingen av kreativitet och innovation. Kommittén betonar i samband med detta den särskilda vikten av tidig utbildning före skolgången och före primärskolutbildningen för att människan ska kunna utveckla grundläggande färdigheter, dvs. kunskaper, färdigheter och attityder, som gör att hon med framgång kan leva, arbeta och fortbilda sig i de moderna europeiska samhällena.

3.

ReK instämmer i kommissionens uppfattning när det gäller utbildningens roll för att främja kreativitet, och vi anser att kreativitetens betydelse inte får reduceras till förskoleutbildningen och de första skolåren. Estetiska ämnen bör bibehålla sin betydelse under hela skoltiden. Kreativiteten får inte inskränkas till de s.k. ”kreativa ämnena”. Förmågan till kreativ problemlösning och innovativt tänkande måste ingå i alla formella utbildningsprocesser. ReK vill i detta sammanhang framför allt framhäva betydelsen av flerspråkighet.

4.

Regionkommittén betonar också vid sidan av främjandet av kvalitet och topprestationer nödvändigheten av god utbildning för invånarna i varje region som grundval för att säkerställa individuellt och samhälleligt välstånd och regionernas innovationsförmåga.

5.

ReK betonar att kultur, kreativitet och innovation i de europeiska städerna, regionerna och på lokal nivå är den grundläggande källan till tillväxt, investeringar och nya arbetstillfällen. Utvecklingen av en regions kreativa potential och innovationsförmåga är en förutsättning för att den ska lyckas i konkurrensen i Europa och världen. De lokala och regionala myndigheterna har i allmänhet ett ansvar för att organisera det livslånga lärandet, den aktiva arbetsmarknadspolitiken, utvecklingen av regionala innovationsstrategier och främjandet av innovativa och kreativa sektorer i näringslivet.

6.

ReK betonar återigen kraftigt kommunernas och regionernas viktiga roll som utvecklare av innovativa miljöer. Som exempel kan man nämna regional innovationspolitik, teknikcentrum, företagskuvöser, vetenskapsparker och riskkapitalfonder.

7.

ReK pekar på att detta inte bara gäller för den kreativa ekonomin och de vetenskapsbaserade moderna industrierna. De sociala och ekonomiska utmaningarna i de moderna samhällena kräver tvärtom kreativa lösningar på sociala, ekologiska och ekonomiska utmaningar på alla nivåer.

8.

Regionkommittén ställer sig framför allt positiv till att kommissionen i sitt lagstiftningsförslag uttryckligen visar att den uppskattar de lokala och regionala myndigheternas roll genom att framhäva att

9.

ReK instämmer i denna bedömning och verkar för ett brett deltagande från de lokala och regionala myndigheternas sida i Europeiska året för kreativitet och innovation.

10.

ReK stöder de målsättningar som formulerats för året för kreativitet och innovation (artikel 2). Bredden i dessa målsättningar möjliggör en bred syn på utvecklingen och utnyttjandet av Europas kreativa potential så att man inte inskränker sig till konstnärliga och estetiska aspekter. Kommittén betonar vikten av att man under året för kreativitet och innovation framför allt främjar och framhäver övergripande aktiviteter mellan inrättningarna för livslångt lärande, institutionerna och aktörerna inom kulturlivet samt näringslivet, vetenskapen och det civila samhället. Det är också viktigt att främja kreativt lärande, där det gäller att söka och bygga upp kunskap och inte bara att upprepa och memorera.

11.

ReK betonar att initiativet möjliggör en enastående koppling till året för interkulturell dialog. Genom att koppla samman frågeställningarna för flera europeiska år stöder man målet att dessa effekter på medellång och lång sikt ska uppnå avsedda effekter. Verksamheten inom ramen för året för interkulturell dialog syftar till ett mer öppet, tolerant och flexibelt europeiskt samhälle och har en stark koppling till kreativitet och innovation. Just genom att man konfronteras med och möter andra kulturella uttrycksformer och inriktningar kan kreativitet och nya sätt att ta itu med egna frågor stimuleras.

12.

ReK noterar att kommissionen i sitt förslag framför allt tar upp de krav som Europaparlamentet och rådet formulerat när det gäller nyckelkompetenserna för livslångt lärande. Regionkommittén hänvisar till sitt yttrande om denna rekommendation (1), där den framhävde den särskilda vikten av färdigheter inom matematik och naturvetenskap. Samtidigt framhävde ReK vikten av att man främjar kvinnor på dessa områden genom verktygen för livslångt lärande. De euroepiska samhällena kommer i framtiden att i ännu högre grad vara hänvisade till att vinna unga människor, framför allt unga kvinnor, för vetenskapligt-tekniska utbildningar och ingenjörsvetenskapliga studier och karriärer.

13.

ReK noterar att samverkan arbetsliv – samhälle – högre utbildning är en viktig förutsättning för innovation och tillväxt på lokal och regional nivå. Det behövs en infrastruktur som är inkluderande och icke diskriminerade vilken uppmuntrar till ett aktivt medborgarskap och ett gemensamt ansvarstagande för en social sammanhållning och en hållbar utveckling.

14.

ReK förespråkar bättre utbildning, som är nödvändigt för att vi skall kunna ta vara på Europas absolut viktigaste resurs: våra ungdomar. Skolan bör ge stort utrymme åt teknikstudier, i syfte att främja FoU-verksamheten inom EU. Det är också viktigt att våra ungdomar ges en fullgod utbildning i humanistiska ämnen. Skolan bör ägna särskild uppmärksamhet åt undervisning i Europas kultur och historia.

15.

ReK har återigen pekat på den särskilda vikten av att man främjar forskning och utbildning av unga forskare, att man stöder forskarnas rörlighet och det vetenskapliga samarbetet på europeisk nivå. Genom att utveckla ett forskarvänligt klimat, främja patent och skydda dem stöder man innovativa processer inom samhälle och näringsliv.

16.

ReK betonar nödvändigheten av att införa bestämmelser och äganderätt för immateriell egendom samt en europeisk stadga för användningen av immateriell egendom.

17.

ReK betonar i detta sammanhang strukturfondernas och framför allt den regionala utvecklingsfondens avgörande betydelse för att stödja omsättningen av forskningsrön i innovativa produkter och processer.

18.

ReK beklagar att initiativet inte läggs fram förrän nu. Med denna korta framförhållning äventyras framgången med året. Det är därför särskilt viktigt att kommissionen redan nu gör allt som behövs för att involvera så många partner som möjligt i processen.

19.

ReK framhäver den särskilda vikten av audiovisuella media vid utvecklingen av kreativa miljöer. Kopplingen mellan utveckling av talanger, framstående utbildningsinstitutioner och mediasektorn leder i många regioner i Europa till framgångsrika ekonomiska kluster. Inom ramen för året för kreativitet och innovation bör man fästa särskild vikt vid dessa utvecklingstendenser.

20.

ReK beklagar att kommissionen i sitt förslag inte går in på de många möjligheter som de europeiska mobilitetsprogrammen skapar. Mobilitet inom utbildningen och erfarenheten av utbyte mellan Europas regioner kan i stor utsträckning bidra till att frigöra den kreativa och innovativa potentialen hos unga människor.

21.

ReK beklagar vidare att förslaget inte innehåller några ansatser till en uppföljning av hur initiativet lyckas och att man inte heller anger vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att målen ska kunna uppnås.

22.

Året för kreativitet och innovation kan endast bli en framgång, om kommissionen som helhet tar sig an denna uppgift och om alla möjligheter utnyttjas inom alla generaldirektorat. Dessutom behövs det också ett starkt stöd från medlemsstaterna, städerna, regionerna och de lokala myndigheterna. ReK anser därför att inte bara utbildningspolitiken utan också andra politikområden aktivt måste involveras när året utformas.

23.

ReK påpekar att främjandet av kreativitet och innovation ingår i många lokala och regionala utvecklingskoncept. När man genomför Europeiska året för kultur och innovation bör man undvika att ge intryck av att dessa resurser endast får upptäckas genom initiativ från kommissionens sida. Just under detta år borde man framhäva framgångsrika försök i kommunerna, regionerna och medlemsstaterna och stödja spridning av exempel på god praxis. I alla kommissionens initiativ måste man ta hänsyn till subsidiaritetsprincipen.

24.

ReK hänvisar till de mångsidiga erfarenheter som finns hos de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhällets organisationer. Dessa kommer bland annat till uttryck i åtgärderna inom ramen för kommunal- och regionalpolitiken och under de ”Open Days” som ReK anordnar. Dessa erfarenheter visar att det finns många olika sätt att utveckla och stödja kreativitet och innovation som kännetecknar våra europeiska kommuner och regioner.

25.

ReK noterar att det inte finns några separata budgetmedel avsatta för genomförandet av året. Den enda uttryckliga hänvisningen i kommissionens förslag till frågan om finansieringen av aktiviteterna avser programmen ”Livslångt lärande 2007–2013” samt ”Kultur 2007–2013”. De frågor som tas upp, kreativitet och innovation, sträcker sig dock långt bortom dessa program. Man borde framför allt ta upp vetenskaperna, samarbetet mellan näringsliv och vetenskap, mobiliteten i Europa, landsbygdsutvecklingen, socialpolitiken men också andra områden. När kreativitet uppfattas som en resurs för utvecklingen av de europeiska samhällena, bör man inte reducera detta till utbildning och kultur. Genom ett ämnesövergripande tänkande uppstår nya, kreativa lösningar.

26.

Kommissionen talar i sitt förslag om att ”kommunikationsverksamheten riktas in på det europeiska årets teman”. Denna inriktning beskrivs inte närmare i åtgärderna. ReK pekar på nödvändigheten av att samordna dessa åtgärder mellan EU-nivå, nationell, regional och lokal nivå.

27.

ReK erbjuder kommissionen sitt stöd och samarbete vid genomförandet av Europeiska året för kreativitet och innovation. Städerna, regionerna och de lokala myndigheterna är naturliga partner inom dessa projekt och samtidigt de orter där många av de kreativa lösningarna kommer till stånd. Kommittén förväntar sig av kommissionen att bli fullt involverad i aktiviteterna och få fullständig information i god tid om alla åtgärder.

9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/51

—

Regionkommittén vill försäkra sig om att den nya regelramen inte skadar de politiska målen inom kultur- och mediesektorn i medlemsstaterna och att den beaktar de specifika behoven i landsbygdsområden, glesbefolkade områden, de yttersta randområdena och tättbebyggda områden liksom de kulturella och etniska minoriteternas behov.

—

ReK motsätter sig de harmoniseringsåtgärder för radiofrekvensförvaltning som kommissionen föreslagit. Medlemsstaterna bör ha ansvar för förvaltningen samtidigt som de garanterar överensstämmelse med internationella avtal. Det handlar bland annat om att reservera en tillräckligt stor del av spektrumet för radiotjänster så att dessa kan utföra sitt uppdrag vad avser innehåll.

—

Kommittén förkastar det nya förslaget om funktionsseparering av företag och kommissionens vetorätt vad gäller vissa korrektionsåtgärder som vidtagits av nationella tillsynsmyndigheter. Vi uppmanar nationella tillsynsmyndigheter att beakta lokala och regionala kulturella och språkliga skillnader vid analys och kartläggning av relevanta marknader.

—

Kommittén uppskattar kommissionens satsning på att stärka konsumentskyddet och användarnas rättigheter, särskilt genom att ge konsumenter mer information om priser och leveransvillkor, genom att förbättra uppgiftsskydd och säkerhet och underlätta tillgången bland annat till larmtjänster. ReK vill emellertid uttrycka sin oro när det gäller de finansiella och ekonomiska följder som dessa förslag kan få för regionala eller lokala tjänsteaktörer.

—

Regionkommittén anser att inrättandet av en europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation, kombinerad med en avsevärd överföring av befogenheter från medlemsstaterna till kommissionen i samband med regleringen av marknaderna, kommer att skulle leda till en obalans i fördelningen av befogenheterna mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och den europeiska tillsynsmyndigheten. Vi förespråkar därför ett europeiskt organ för tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet som skulle ge dagens Europeiska grupp av tillsynsmyndigheter stöd i gemenskapslagstiftningen.

Föredragande

:

Marc Schaefer (LU–PSE), kommunfullmäktigeledamot i Vianden

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens mål att göra telekommunikationsmarknaderna öppnare för konkurrens och att uppmuntra investeringar i bredbandsnät (samtliga tekniker: fasta nät, mobilnät och satellitteknik) liksom målet att mot bakgrund av digitaliseringen av audiovisuella tjänster säkerställa bästa möjliga förvaltning av spektrumet inom inre marknaden.

2.

Kommittén avser att vaka över att denna nya regelram inte innehåller åtgärder som skulle kunna innebära negativa konsekvenser för de politiska målen inom kultur- och mediesektorn i de olika medlemsstaterna.

3.

Regionkommittén känner sig också manad att vaka över att de kulturella och etniska minoriteternas intressen och de regionala behoven beaktas när de nya regleringsmekanismerna inrättas (framför allt i fråga om förvaltningen av spektrum).

4.

Kommittén skulle gärna se att man inom regelramen föreslår mekanismer för att främja bredbandsutbyggnaden i landsbygdsområden och glesbefolkade områden och de yttersta randområdena. I samband med detta bör man emellertid ta hänsyn till att de lokala och regionala myndigheterna också i tätbebyggda områden kan behöva investera i utbyggnad av IKT och infrastruktur.

5.

Kommittén uppskattar kommissionens satsning på ett förbättrat konsumentskydd, bland annat i fråga om uppgiftsskydd och säkerhet samt rättvisare tillgång till elektroniska kommunikationstjänster och larmtjänster för alla användargrupper, inbegripet funktionshindrade. ReK vill emellertid uttrycka sin oro när det gäller de finansiella och ekonomiska följder som dessa förslag kan få, bland annat för regionala eller lokala tjänsteaktörer.

6.

Kommittén uppskattar kommissionens satsning på att utveckla alleuropeiska tjänster under förutsättning att dessa tjänster utvecklas med hänsyn till den nationella och regionala särarten och de tekniska och ekonomiska behoven hos de ekonomiskt svagaste aktörerna.

7.

Kommittén vill rikta kommissionens uppmärksamhet på de geografiska skillnaderna inom de nationella, regionala och till och med lokala marknaderna, något som kan medföra krav på en differentiering och en mångfald av mekanismer och regleringsförfaranden, till exempel geografisk segmentering.

8.

Kommittén ställer sig skeptisk till huruvida vissa av de planerade åtgärderna skulle medföra något mervärde eftersom dessa skulle påverka samtliga medlemsstater, oberoende av deras särskilda förhållanden och de framsteg som har uppnåtts på det nationella eller regionala planet. Tanken på att överföra större befogenheter till gemenskapsnivå i fråga om reglering av telekommunikationsmarknaden och förvaltningen av spektrum väcker starka farhågor inom ReK.

9.

Kommittén anser att kommissionens förslag öppnar vägen för en mer konsekvent tillämpning av EU-reglerna för att fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation.

10.

Regionkommittén välkomnar kommissionens rekommendation (1) om att avsevärt minska antalet marknader som kan komma i fråga för förhandsreglering och att göra bestämmelserna effektivare och enklare, där de fortfarande behövs, för både operatörer och de nationella tillsynsmyndigheterna.

11.

ReK uppskattar kommissionens förslag om att inrätta bättre samordnings- och harmoniseringsmekanismer för regelramarna i de olika medlemsländerna samt förfaranden för samordning, diskussion och samråd mellan de olika nationella tillsynsmyndigheterna.

12.

Kommittén delar kommissionens åsikt att en effektiv förvaltning av radiospektrumet är viktig om man vill underlätta operatörernas tillgång och främja innovation och kulturell mångfald.

13.

ReK delar kommissionens åsikt i fråga om behovet av samlokalisering och gemensamt utnyttjande av faciliteter för leverantörer av elektroniska kommunikationsnät förutsatt att detta gemensamma utnyttjande är tekniskt möjligt och att kostnaderna kan fördelas rättvist.

14.

Kommittén anser liksom kommissionen att det är viktigt med en harmonisering av nummer inom gemenskapen när detta främjar den inre marknadens funktion eller utvecklingen av alleuropeiska tjänster. ReK menar emellertid att medlemsstaterna är mer lämpade att vidta alla åtgärder i samband med en sådan harmonisering, som kan genomföras inom ramen för den befintliga ”Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter”.

15.

Regionkommittén anser att medlemsstaterna bör ha exklusiva befogenheter att tilldela spektrum för tjänster som syftar till att säkerställa språklig och kulturell mångfald och mediepluralism.

16.

Kommittén anser inte att det finns skäl att föreskriva en funktionell delning som ytterligare en åtgärd för att avreglera marknaden, utan menar att en konkurrens som grundar sig på infrastrukturen är effektivare och att den befintliga regelramen f.ö. redan möjliggör åtgärder som syftar till separation, inklusive funktionell delning.

17.

Kommittén anser att man bör behålla alla hänvisningar till internationella avtal och alla förfaranden som föreskrivs av dessa när det gäller förvaltningen av radiospektrum eftersom dessa överenskommelser redan finns och utgör en vidare regelram än unionens.

18.

Regionkommittén ställer sig bakom kommissionens satsningar på att stärka och förbättra konsumentskyddet och användarnas rättigheter inom sektorn för elektronisk kommunikation, genom att bland annat ge konsumenter mer information om priser och leveransvillkor och underlätta tillträde till och användning av elektronisk kommunikation, inklusive larmtjänster, för användare med funktionshinder.

19.

Kommittén uppskattar förslagen om att förbättra skyddet för enskilda personer med avseende på integritet och behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation, särskilt genom bättre säkerhetsrelaterade bestämmelser och förbättrade genomförandemekanismer.

20.

Kommittén vill rikta kommissionens uppmärksamhet på konsumenternas behov i ekonomiskt svaga regioner och landsbygdsområden samt områden som är geografiskt svårtillgängliga de yttersta randområdena och glest befolkade områden.

21.

ReK vill rikta kommissionens uppmärksamhet på att vissa åtgärder för att säkerställa säkerheten i näten och konsumentskyddet kräver en samordning och ett genomförande på internationell nivå snarare än på gemenskapsnivå.

22.

Kommittén riktar kommissionens uppmärksamhet på att vissa av de åtgärder som föreslås i direktivet kräver avsevärda investeringar i teknisk infrastruktur (t.ex. ett gemensamt larmnummer eller möjligheter att lokalisera telefonanvändaren), investeringar som svårligen kan bäras av små tjänsteoperatörer, exempelvis lokala eller regionala operatörer.

23.

Kommittén uppskattar kommissionens satsningar på att främja nummerportabilitet mellan fasta och mobila nät.

24.

Regionkommittén vill rikta kommissionens uppmärksamhet på de särskilda behoven i landsbygdsregioner som ofta har en mycket begränsad infrastruktur som bygger på det nätverk som den tidigare (statliga) operatören byggt upp. Kommittén efterlyser särskilda åtgärder i dessa fall, till exempel i form av strukturfonder för dessa regioner. Kommittén vill också rikta uppmärksamheten på de begränsningar och strukturella extrakostnader som de yttersta randområdena ständigt drabbas av när det gäller elektroniska kommunikationer. Man bör därför överväga särskilda åtgärder för att medborgarna i dessa områden ska få samma villkor som medborgarna på den europeiska kontinenten.

25.

Kommittén anser att reglerna om sändningsplikt (”must carry”) för radiotjänster bör utvidgas till alla tilläggstjänster och ses över regelbundet.

26.

Regionkommittén anser att inrättandet av en europeisk myndighet för telekommunikationer, som i praktiken skulle läggas till det befintliga institutionella arrangemanget i fråga om regleringen av marknaden för elektronisk kommunikation, inte är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, utan riskerar att öka komplexiteten snarare än att förenkla processen i enlighet med målet för paketet av förslag.

27.

Regionkommittén stöder därför ett europeiskt organ för tillsynsmyndigheter på telekommunikationsområdet. Detta organ skulle kunna utföra många av de uppgifter som presenteras i förslaget om en europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation (EECMA) och i mångt och mycket ha samma uppbyggnad som EECMA i kommissionens förslag, men utan att vara en byrå. Man skulle därmed undvika vissa av de potentiella problemen med EECMA.