25.9.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 244/4

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen (Rapport om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG)

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 244/03)

1. INLEDNING

SAFA-programmet (program för säkerhetskontroll av utländska flygplan) har sedan starten 1996 stått under beskydd av Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC) tillsammans med de gemensamma luftfartsmyndigheterna (JAA) och har alltmer visat sig stå i främsta ledet när det gäller att öka säkerheten för luftfarten i Europa, och även internationellt. Detta trots de påtagliga begränsningarna i programmet, såsom mänskliga och tekniska resurser samt den inskränkning som ingår i själva rampinspektionen – programmets hörnsten.

Europeiska gemenskapen (EG) har från början helt och hållet godkänt och stött SAFA-programmet genom att aktivt delta med medlemskap i SAFA:s styrkommitté och även genom att tillhandahålla anslag som ställts till de gemensamma luftfartsmyndigheternas förfogande av Europeiska kommissionen.

Inom ramen för gemenskapens övergripande strategi för att inrätta och upprätthålla en hög enhetlig nivå av säkerhet inom den civila luftfarten i Europa antog gemenskapen den 21 april 2004 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG om säkerhet i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen (1), det så kallade SAFA-direktivet.

Medan medlemsstaternas skyldigheter gentemot gemenskapen enligt direktivet i stor utsträckning skulle kunna fullgöras genom deltagandet i ECAC:s SAFA-program, vars förvaltning hade överlämnats till den gemensamma luftfartsmyndigheten, var inte programmet baserat på en europeisk rättsligt bindande grund utan på ett åtagande av generaldirektörerna från de deltagande medlemsstaterna i ECAC. Inspektionerna med anknytning till utländska luftfartyg omfattar luftfartyg som inte används eller drivs under tillsyn av den behöriga myndigheten i den stat där inspektionen äger rum.

Jämfört med det dittills frivilliga deltagandet I ECAC:s SAFA-program införs genom direktiv 2004/36/EG en klart rättslig skyldighet för EU:s medlemsstater att inspektera luftfartyg från tredje land som landar på deras flygplatser och att delta i insamling och utbyte av information om de rampinspektioner som genomförts. I sådant fall omfattar ”luftfartyg från tredje land” ett luftfartyg som inte används eller drivs under tillsyn av en behörig myndighet i en EU-medlemsstat, även om EU:s medlemsstater genom direktivet inte på något sätt förbjuds att inspektera luftfartyg från andra medlemsstater i EU.

I artikel 13 i SAFA-direktivet anges krav på att kommissionen senast den 30 april 2008 ska lägga fram en rapport inför Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet. Vidare anges att kommissionens rapport, vid behov, får åtföljas av förslag till ändring av direktivet. Det viktigaste syftet med denna rapport är att ange i vilken grad direktivets mål har uppnåtts och i vilken utsträckning tillämpningen av direktivet har bidragit till att öka flygsäkerheten i EU.

För att sätta in diskussionen i sitt sammanhang ska rapporten också innehålla en beskrivning och bedömning av ändringar av förvaltning och utveckling i SAFA-programmet sedan 2004 och sikta på att bedöma i vilken omfattning direktivets regelram har bidragit till dessa förändringar. Detta kvantitativa och kvalitativa arbete kräver en omfattande inventering av de åtgärder som redan vidtagits eller planeras i kommissionens lagstiftningsprogram.

2. GENOMFÖRANDE

Rättsliga aspekter

I direktiv 2004/36/EG anges att EU:s medlemsstater ges en period av två år för att vidta nationella åtgärder i syfte att genomföra bestämmelserna. Medan tidsfristen fram till den 30 april 2006 anges i artikel 11 i direktivet för de dåvarande EU-15 medlemsstaterna, fastställs övergångsperioder för genomförandet av direktivet av de tio nya medlemsstater som anslöts till EU den 1 maj 2004.

Enligt nedanstående tabell 1, trots att ett betydande antal medlemsstater inte vidtog lämpliga genomförandeåtgärder i tid, var det inga större problem för medlemsstaterna att genomföra direktivets bestämmelser – med två obetydliga undantag. Detta berodde främst på att de viktigaste skyldigheterna i direktivet redan i stor utsträckning hade fullgjorts genom deltagandet i ECAC:s SAFA-program.

Tabell 1

Genomförande av medlemsstaterna

Medlemsstat	Tidsfrist för genomförande	Typ av tidsfrist	Inledning av överträdelseförfarande för underlåtenhet att meddela	Aktuellt läge
Österrike	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Målet avslutat den 27 juni 2007
Belgien	30.4.2006	Normal tidsfrist
Bulgarien	1.1.2007	Normal tidsfrist
Cypern	30.4.2006	Övergångsperiod
Republiken Tjeckien	30.4.2006	Övergångsperiod	X	Målet avslutat den 12 oktober 2006
Danmark	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Målet avslutat den 12 oktober 2006
Irland	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Målet avslutat den 11 december 2007
Estland	30.4.2006	Övergångsperiod
Finland	30.4.2006	Normal tidsfrist
Frankrike	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Målet avslutat den 21 mars 2007
Tyskland	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Målet avslutat den 12 oktober 2006
Grekland	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Målet avslutat den 17 oktober 2007
Ungern	30.4.2006	Övergångsperiod	X	Målet avslutat den 27 juni 2007
Italien	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Målet avslutat den 31 januari 2008
Lettland	30.4.2006	Övergångsperiod	X	Målet avslutat 12 oktober 2006
Litauen	30.4.2006	Övergångsperiod
Luxemburg	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Brist på genomförande enligt en dom av EU-domstolen av den 1 april 2008
Malta	30.4.2006	Övergångsperiod	X	Målet avslutat den 27 juni 2007
Nederländerna	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Målet avslutat den 12 december 2006
Polen (2)	30.4.2006	Övergångsperiod	X	Målet är fortfarande under översyn (översänt till EG-domstolen den 28 november 2007)
Portugal	30.4.2006	Normal tidsfrist
Rumänien	1.1.2007	Normal tidsfrist
Slovakien	30.4.2006	Övergångsperiod
Slovenien	30.4.2006	Övergångsperiod	X	Målet avslutat den 12 december 2006
Spanien	30.4.2006	Normal tidsfrist
Sverige	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Målet avslutat den 12 december 2006
Förenade kungariket	30.4.2006	Normal tidsfrist	X	Målet avslutat den 12 oktober 2006

Operativa aspekter

I nästan samtliga medlemsstater är antalet operativa flygningar betydligt mer omfattande än inspektionskapaciteten. Det innebär att endast punktkontroller är möjliga när det gäller rampinspektioner enligt SAFA-programmet. Hittills har dessa därför antingen anordnats slumpvis eller utgående från relevanta upplysningar som gör det möjligt att besluta att koncentrera inspektionen (se 5.2 nedan) enligt specifika kriterier som regelbunden analys av databasen av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) eller rekommendationer från Europeiska kommissionen eller på nationell politik och prioriteringar.

3. DIREKTIVETS KONSEKVENSER

Först och främst fastställs genom direktiv 2004/36/EG inspektion av luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen som en rättslig skyldighet för medlemsstaterna.

För det andra införs genom direktivet harmoniserade metoder för att säkerställa att internationella säkerhetsstandarder verkligen följs i gemenskapen genom att reglerna och förfarandena för rampinspektioner av de luftfartyg från tredje land som landar på flygplatser i gemenskapen harmoniseras. I detta sammanhang läggs också grundstenen till att underlätta harmoniserad utbildning av inspektörer och personal som deltar i programmet, utarbetande av förfaranden och förslag för att förbättra programmet och dess redskap samt rapportering av den insamlade informationen.

Dessutom har direktivet bidragit till följande:

—	det har definitivt bidragit till den betydande ökningen av rampinspektioner enligt SAFA-programmet som har utförts av medlemsstaterna under de senaste åren (se tabell 2 nedan),

—	det har främjat och underlättat utbytet av information med anknytning till luftfartssäkerhet mellan medlemsstaterna själva tillsammans med kommissionen och Europeiska byrån för luftfartssäkerhet och utländska civila luftfartsmyndigheter och internationella organisationer,

—	det har erkänts vara ett allt effektivare avskräckningsmedel gentemot potentiellt osäkra operatörer som flyger till gemenskapen.

Dessutom har det grundliga genomförandet av direktivet visat sig vara en huvudfaktor när det gäller upprättandet, genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 (3), av en förteckning över luftfartyg som har flygförbud i gemenskapen – vanligtvis kallad ”svarta listan”.

Efter det att den ovannämnda förordningen trätt i kraft har rampinspektioner enligt SAFA-programmet och redogörelsen över medlemsstaternas uppföljningsåtgärder fått största vikt som primärt kriterium för undersökningar som leder till förslag till, och eventuellt införande av flera operatörer på gemenskapens ”svarta lista”.

Tabell 2

Antal SAFA-inspektioner per land per år

EU:s medlemsstater 2002–2007

		2002	2003	2004	2005	2006	2007	Totala rapporter
1	Belgique/België	104	92	74	73	84	100	527
2	България				7			7
3	Česká republika	32	28	18	39	40	24	181
4	Danmark	51	50	50	60	60	60	331
5	Deutschland	1 065	992	840	793	786	845	5 321
6	Eesti	10	6	11	18	30	31	106
7	Éire/Ireland	45	52	50	41	59	24	271
8	Ελλάδα	28	3	7	44	105	182	369
9	España	50	4	43	368	1 518	1 513	3 496
10	France	1 129	1 277	1 536	1 468	1 888	2 357	9 655
11	Italia			625	879	854	883	3 241
12	Κύπρος/Kıbrıs					2	9	11
13	Latvija		4	2	3	2	21	32
14	Lietuva	3	1	7	21	24	14	70
15	Luxembourg	4		4	15		2	25
16	Magyarország	2	2	9	36	8	3	60
17	Malta		4	9	13	10	9	45
18	Nederland	113	154	182	243	267	277	1 236
19	Österreich					42	243	285
20	Polska	60	25	111	141	115	135	587
21	Portugal		9	35	100	39	22	205
22	România	28	40	35	108	104	133	448
23	Slovenija	5	8	6	8	8	18	53
24	Slovensko	12	7	4		6	12	41
25	Suomi/Finland	24	7	51	56	113	125	376
26	Sverige	54	52	60	62	102	101	431
27	United Kingdom	194	213	224	197	251	233	1 312
	Totalt	3 013	3 030	3 993	4 793	6 517	7 376	28 722

4. UTÖVANDE AV GEMENSKAPENS BEHÖRIGHET OCH ÖVERFÖRING TILL EUROPEISKA BYRÅN FÖR LUFTFARTSSÄKERHET

Vid ECAC:s generaldirektörers 125:e möte diskuterade ECAC:s medlemsstater SAFA-förfarandets framtid och enades om att överföra det till gemenskapens institutioner (dvs. Europeiska kommissionen och Europeiska byrån för luftfartssäkerhet).

Ett första konkret steg i rätt riktning togs med genomförandet (genom ett kommittéförfarande som anges i artikel 8 i direktiv 2004/36/EG) av kommissionens förordning (EG) nr 768/2006 (4). I förordningen fastställs föreskrifter om överföring till Europeiska byrån för luftfartssäkerhet av uppgifter i samband med SAFA-förfarandet (som hittills hanterats av den gemensamma luftfartsmyndigheten) som i första hand omfattar ansvar för SAFA-databasen, programmets stöttepelare, tillsammans med andra kompletterande verksamheter vars syfte är att säkra gemensamma standarder för rampinspektioner och tillhörande utbildningsverksamhet.

Överföringen genomfördes gradvis under hela 2006 och slutfördes helt vid slutet av året. Kommissionen konstaterar med tillfredsställelse samordningen av den smidiga övergångsprocessen mellan de två enheterna som får ytterligare en betydelse med tanke på de praktiska, tekniska och logistiska hinder som är inblandade för att möjliggöra en sådan flyttning med minsta möjliga avbrott i SAFA-systemets övergripande kontinuitet.

4.1 1 januari 2007 – Europeiska gemenskapens (EG) SAFA-program

Den 1 januari 2007 överfördes därför det fullständiga ansvaret för förvaltning och vidareutveckling av Europeiska gemenskapens (EG) SAFA-program till Europeiska kommissionen med assistans av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

Det fortsatta deltagandet av ECAC.s medlemsstater som inte är medlemsstater i EU, och sålunda programmets övergripande europeiska dimension, har säkerställts genom undertecknandet av ett arbetsavtal mellan varje enskild medlemsstat i ECAC som inte är en EU-medlemsstat och Europeiska byrån för luftfartssäkerhet om insamling och utbyte av information om de luftfartygs säkerhet som använder flygplatser i gemenskapen och flygplatser på en enskild stats territorium.

Inbegripet EU-27 kan därför EG:s SAFA-program för närvarande skryta med 42 deltagande stater. Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Belgien, Bosnien-Hercegovina, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Georgien, Grekland, Island, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Malta, Republiken Moldavien, Monaco, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Schweiz, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ukraina, Ungern och Österrike.

Liksom dess föregångare i ECAC/den gemensamma myndigheten är den främsta principen i EG:s SAFA-program att rampinspektioner av luftfartyg (”tredje land” för EU-stater eller ”utländsk” för ECAC-stater som inte är medlemsstater i EU) kan utföras i varje deltagande SAFA-stat. Dessa inspektioner rör huvudsakligen flygningsdokument och handböcker, besättningens certifikat, luftfartygets synbara tillstånd och kontroll av att obligatorisk säkerhetsutrustning i kabinen är tillgänglig och i gott tillstånd. Hänvisningarna till dessa inspektioner ingår i standarderna för Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) bilagorna 1 (besättningslicenser), 6 (drift av luftfartyg) och 8 (luftvärdighetsbevis för luftfartyg). Dessa kontroller genomförs enligt ett förfarande som är likadant för samtliga deltagande stater. Resultatet redovisas i en rapport som också följer ett gemensamt format. Om betydande oegentligheter konstateras, ska operatören och den berörda luftfartsmyndigheten (operatörens stat eller registreringsstaten) kontaktas i syfte att finna vilka korrigerande åtgärder som ska vidtas inte enbart för det inspekterade luftfartyget utan också med hänsyn till andra luftfartyg som kan vara berörda om det avser en oegentlighet av allmän art. Samtliga uppgifter från rapporten samt extra information (t.ex. en förteckning över vidtagna och slutförda åtgärder efter en inspektion) centraliseras i en databas som inrättas och förvaltas av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet i Köln i Tyskland.

De viktigaste dragen i EG:s SAFA-program kan sammanfattas på följande sätt:

—	det ska tillämpas av samtliga deltagande 42 SAFA-stater i Europa,

—	en bred spridning av inspektionsresultaten genom en centraliserad databas,

—	metod nerifrån och upp – så att programmet huvudsakligen är inriktat på rampinspektioner av luftfartyg,

—	det tillhörande syftet att kontrollera överensstämmelsen med ICAO-standarderna som vanligtvis tillämpas på samtliga inspekterade luftfartyg internationellt.

Driftsstruktur

I enlighet med direktiv 2004/36/EG tillsammans med genomförandet av kraven i förordning (EG) nr 768/2006 omfattar programmets operativa struktur två huvudsakliga organ.

—

kommittén för luftfartssäkerhet som inrättas genom förordning rådets (EG) nr 3922/91: den första operativa faktor som kommissionen räknar med för att anta harmoniserade genomförandeåtgärder till direktiv 2004/36/EG som syftar till att stärka effektiviteten i EG:s SAFA-program, särskilt inspektions-/rapporteringsordningen, i enlighet med artiklarna 8 och 12 i detta direktiv,

—

Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) Den andra operativa faktorn som enligt förordning (EG) nr 768/2006, förutom att genomföra databasrelaterade operativa uppgifter, ger kommissionen och kommittén för luftfartssäkerhet förslag till ytterligare förbättringar och utveckling av EG:s SAFA-program tillsammans med läglig analys (med hjälp av lämpliga analytiska redskap) av rapporter som matas in i databasen.

Vidare har kommissionen, under beskydd av kommittén för luftfartssäkerhet, inrättat en europeisk SAFA-styrgrupp (ESSG) som består av företrädare från samtliga 42 deltagande stater. Utöver att föra samman nationella experter som har en konsultativ roll på begäran från kommissionen och/eller kommittén för luftfartssäkerhet själv utgör denna grupp en ovärderlig kommunikationskanal mellan gemenskapen och de deltagande stater som inte är medlemsstater i EU vilket ytterligare framhäver kommissionens uttalade åtagande gentemot bibehållandet och stärkandet av programmets övergripande europeiska dimension.

5. STÄRKANDE AV EG:s SAFA-PROGRAM

Genom den erfarenhet som uppnåtts efter ikraftträdandet av direktiv 2004/36/EG, dess oupplösliga länk med ”svarta listan”-förordningen (EG) nr 2111/2005 samt överföringen av hela SAFA-programmet till gemenskapens behörighet, som var oförutsedd vid tiden för direktivets antagande, blev det omedelbart uppenbart för kommissionen att de befintliga bestämmelserna i ovanstående direktiv krävde en brådskande översyn för att säkra en smidig funktion och vidare utveckling av programmet.

Under 2007 lade därför kommissionen fram två förslag till nya lagstiftningsinstrument som handlar om förfaranden för att utföra rampinspektioner respektive prioritering av de inspektioner som utförs av medlemsstaterna (se punkt 5.1 och 5.2). Efter omfattande diskussioner i kommittén för luftfartssäkerhet och granskning av de slutliga texterna av Europaparlamentet, antogs de båda lagstiftningsinstrumenten av kommissionen den 16 april 2008 (5).

Andra möjliga förbättringar och kommande utveckling av programmet anges i punkt 5.3 och 5.4.

5.1 Kommissionens direktiv om ändring av bilaga II till direktiv 2004/36/EG

I sin ursprungliga version innehöll bilaga II till direktiv 2004/36/EG endast allmänna kriterier som belyste en bred ram för mer omfattande förfaranden för medlemsstaternas ledning och senare rapportering om rampinspektioner.

Ur ett annat relaterat perspektiv och mot bakgrund av den ökade vikt som kommissionen lägger vid resultaten av rampinspektioner enligt SAFA-programmet och beaktar när den fattar beslut om luftfartyg som ska föras upp på gemenskapens ”svarta lista”, kändes det också nödvändigt att ändra bilagan för att ge rättslig status (och genomförbarhet) åt de viktigaste komponenter som ligger till grundval för förfarandena för medlemsstaternas harmonisering av genomförandet och rapporteringen av rampinspektioner. I den meningen uppfyller den ändrade bilagan till direktivet flera behov som identifierades de föregående månaderna, nämligen följande:

Nödvändigheten att införliva i bilagan viktiga delar till en handbok över EG:s rampinspektioner enligt SAFA-programmet, som nära följer de bestämmelser som anses vara obligatoriska för medlemsstaterna (genom införandet i bilaga II till direktivet), och vilket också är tillämpligt för deltagande stater som inte är medlemsstater i EU genom deras arbetsavtal med Europeiska byrån för luftfartssäkerhet. De viktiga delarna avser följande:

—	kvalifikationskriterier och utbildningskrav för SAFA-inspektorer,

—	relevanta säkerhetsnormer som är viktiga för EG:s SAFA-program,

—	inspektionsförfaranden,

—	kategorisering av resultat,

—	uppföljningsåtgärder som ska vidtas till följd av olika möjliga resultat av rampinspektioner.

2.	Nödvändigheten att ersätta ”SAFA:s checklist” som utgör en del av den ursprungliga bilagan med de aktuella ”SAFA-förfarandena” enligt den senaste uppdateringen.

Nödvändigheten att införa en särskild bestämmelse om skyldighet för samtliga deltagande stater att respektera tidsfristen på senast 15 arbetsdagar mellan dagen för rampinspektion och inmatningen av inspektionsrapporten i den centraliserade databasen för att förbättra exaktheten och relevansen för den analys av de inmatade rapporterna som regelbundet genomförs av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

4.	Nödvändigheten att upprätta ett standardiserat ”inspektionsbevis”, av vilket ett avsnitt överlämnas till den berörda personalen på det luftfartyg som ska inspekteras mot ett undertecknat mottagandebevis.

5.	Nödvändigheten att omarbeta flera delar av ursprungstexten i syfte att förbättra bilagans tydlighet och läsbarhet.

I den ändrade bilagan, kompletterar Europeiska byrån för luftfartssäkerhet dessa viktiga delar genom utarbetandet av vägledningsmaterial som ska tillämpas av medlemsstaterna. I detta syfte ska Europeiska byrån för luftfartssäkerhet upprätta ett öppet förfarande för samråd med de medlemsstater som anlitar tillgängliga experter från medlemsstaternas regleringsmyndigheter för luftfart och genom att, vid behov, blanda in lämpliga experter från relevanta berörda parter. Den kan i detta syfte inrätta en arbetsgrupp.

5.2 Kommissionens förordning om genomförandet av direktiv 2004/36/EG när det gäller prioritering av rampinspektioner av luftfartyg som landar på flygplatser i gemenskapen

Kommissionen har gång på gång upprepat sitt åtagande att göra bästa möjliga bruk av samtliga redskap som den förfogar över för att samla in upplysningar om luftfartssäkerhet i syfte att nå högsta möjliga effektivitet för de begränsade resurser som är tillgängliga för EG:s SAFA-program. Denna åtgärd bemyndigar kommissionen att formellt begära ”kvalitativ målinriktning” genom prioritering av ett antal rampinspektioner som leds av medlemsstaterna om särskilda ämnen identifierade enligt en rad kriterier (fastställda genom förordningen) som är potentiellt möjliga att omfatta säkerhetsbrister.

Kommissionen tror att denna åtgärd rimligen bör utnyttja det slumpmässiga SAFA:s rampinspektionsprogram genom att hjälpa till att i högre grad identifiera potentiellt farliga ämnen samt möjliggöra insamling av vidare uppgifter om sådana ämnen som möjligtvis också leder till framläggning av till och med bättre definierade fall för beslut enligt ”svarta listan”-förordningen (EG) nr 2111/2005.

5.3 Kvantitativ målinriktning

Med hänvisning till ovanstående tabell 2 (se sidan 7) kan man konstatera att sedan 2001 har den övergripande mängden rampinspektioner enligt EG:s SAFA-program mer än fördubblats. Man kan också notera den stora skillnaden när det gäller det olika mängder rampinspektioner som genomförs av de enskilda medlemsstaterna.

Medan kommissionen till fullo bedömer den lika stora skillnad som i många fall finns när det gäller mänskliga och materiella resurser som är tillgängliga för olika medlemsstater, tror kommissionen att oberoende av de resurser som står till deras förfogande gränsar det resultat som registrerats av många medlemsstater när det gäller genomförda årliga inspektioner till det oacceptabla. På basis av stat för stat gäller detta för följande:

—	det aktuella antalet inspektioner i och för sig,

—	antalet inspektioner som genomförs jämfört med trafikvolymen till/från varje särskild medlemsstat.

I detta sammanhang har kommissionen gång på gång upprepat att situationen måste förbättras. Den fortsätter att med Europeiska byrån för luftfartssäkerhet och medlemsstaterna undersöka ett sätt att upprätta minsta antal inspektioner som varje medlemsstat skulle genomföra varje år, naturligtvis på grundval av olika parametrar som antal flygningar, internationella flygplatser, intensiteten hos de kontroller som tidigare genomförts i andra medlemsstater, etc.

5.4 Europeiska byrån för luftfartssäkerhet – Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008

Den 20 februari 2008 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EG) nr 216/2008 (6) om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättandet av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2003/36/EG (härefter hänvisat till som EASA-förordningen). I dess bestämmelser förutses att direktiv 2004/36 (de relaterade genomförande reglerna) ska ersättas med en rad regler som antagits under EASA-förordningen enligt följande:

I artikel 10 i den förordningen – som trädde i kraft den 8 april 2008 – anges åtgärder som hittills omfattades av direktiv 2004/36/EG. Dessutom anges i artikel 10.5 att genomförandeåtgärderna i relation till denna artikel kan antas genom ett kommittéförfarande (”i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 65.4” i förordningen).

Dessutom föreskrivs genom artikel 69 i förordningen att direktiv 2004/36/EG ska upphävas från och med ikraftträdandet av genomförandeåtgärderna enligt artikel 10.5 i förordningen och utan att det påverkar de genomföranderegler som anges i artikel 8.2 i direktiv 2004/36/EG.

Slutligen ska de principer som anges i artikel 10 gälla endast från de datum som anges i respektive genomföranderegler men inte i något fall senare än den 8 april 2012.

6. DEN SAMMANLAGDA SAFA-RAPPORTEN (7)

I artikel 6.2 i direktiv 2004/36/EG anges att kommissionen varje år ska offentliggöra en samlad informationsrapport som är tillgänglig för allmänheten och intressegrupper i branschen och innehåller en analys av samtliga informationer som mottagits genom rapporterna om rampinspektioner som utförts på luftfartyg som landar på flygplatser i gemenskapen. Sådan analys bör vara enkel och lätt att förstå eftersom den anger om det finns en ökad säkerhetsrisk för flygpassagerarna. Den informationskälla för information som en sådan analys innehåller bör vara omlagd för identifiering.

I det avseendet antogs och offentliggjordes en första samlad rapport av kommissionen i februari 2008 som analyserade resultaten från rampinspektioner som utförts inom tidsramen mellan den 30 april 2006 och den 31 december 2006. Under 2008 kommer samma rapport att fasas in på helårsbasis (och årligen därefter) som täcker perioden mellan den 1 januari och 31 december 2007 – den första hela året efter överföringen av ansvaret för förvaltning och utveckling av SAFA-programmet från ECAC och den gemensamma myndigheten till gemenskapens behörighet.

Kommissionen tror att på grund av ökad öppenhet och ökat ansvar med hänsyn till alla aktörer som är inblandade i programmet såväl gentemot Europaparlamentet som den allmänna opinionen rent allmänt, bör kraven i artikel 6.2 i direktiv 2004/36/EG mjukas upp så att de berörda årsrapporterna ger möjlighet att tillhandahålla exaktare information när det gäller säkerhetsgenomförandet av de olika aktörer som är inblandade.

7. SLUTSATSER

På grundval av de SAFA-inspektioner som utförts under de senaste åren visar erfarenheten att de ger en allmän anvisning om utländska operatörers säkerhet. Dessa uppgifter är dock begränsade i den meningen att ingen fullständig bild kan uppnås om säkerheten i ett särskilt luftfartyg eller hos en särskild operatör. Detta beror på att vissa aspekter är svårbedömda under en inspektion (t.ex. resursförvaltning i fråga om besättningen, fullständig status för luftvärdighetsbevis, etc.) på grund av den begränsade tid som är tillgänglig för att utföra en inspektion och följaktligen den begränsade detaljnivå som är möjlig under en sådan inspektion.

En fullständig bedömning av ett särskilt luftfartyg eller en särskild operatör kan endast uppnås genom en kontinuerlig översikt från den ansvariga luftfartsmyndighetens sida (operatörsstat eller registreringsstat). På så sätt är den information som kommer genom EG:s SAFA-program verkligen mycket nyttig:

—

i första hand som ett förebyggande redskap som hjälper till att identifiera potentiellt negativa säkerhetstrender varigenom ett stort antal och/eller återkommande antal resultat om en särskild operatör är en mycket god indikator på potentiella strukturella svagheter både när det gäller den operatörens förvaltning av kvalitetskontroll samt den nivå av säkerhetsöversyn som utövas av de ansvariga nationella civilflygsmyndigheterna i den stat där den operatören är certifierad. Liknande negativa trender kan också identifieras för särskilda luftfartygstyper,

—	SAFA-inspektionerna kan i realtid bidra till säker drift för ett särskilt flygplan som just har inspekterats och påverkar de inspekterande myndigheterna att säkerställa att korrigerande åtgärder vidtas före vidare drift av det flygplanet.

Informationen från samtliga inspektioner som utförs är delad och bidrar sålunda till en fullständigare bild av ett visst luftfartyg, luftfartygstyp, operatör eller alla operatörer från en särskild stat. SAFA:s centraliserade databas är därför relativ användbar eftersom den innehåller ett snabbt flöde av sådan information till alla stater som deltar i EG:s SAFA-program.

Vidare har SAFA-inspektionerna fått ökad betydelse som ett av de kriterier som beaktas av kommissionen när den fattar beslut om införandet av flygplan på gemenskapens förteckning. Så har det varit sedan upprättandet av den första gemenskapsförteckningen i ars 2006 och dess tillhörande regelbundna uppdateringar.

Om man ska summera de slutsatser som man kommit fram till i denna rapport kan man säga att

—

genom direktiv 2004/36/EG fastställs i gemenskapen ett obligatoriskt system, för regelbundna rampinspektioner av luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen samtidigt som grunderna till harmoniserade förfaranden läggs när det gäller skötsel, rapportering och uppföljning av sådana inspektioner samt utbyte av information om inspektionerna mellan medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska byrån för luftfartssäkerhet,

—	med några mindre undantag har det inte funnits några stora problem för medlemsstaterna att införa och genomföra bestämmelserna i direktivet,

—	beslutet att överföra förvaltning och utveckling av hela ECAC:s/JAA:s SAFA-program till gemenskapens behörighet medförde ett brådskande behov av kompletterande lagstiftning i direktivet vars lagstiftning genomfördes lägligt och möjliggjorde på så sätt en smidig överföring av programmet,

—

de viktiga delar som ligger till grund för gemenskapens rampinspektionsordning har gjorts rättsligt bindande genom ändring av bilaga II till direktivet, och därför fördelat harmoniseringen till alla medlemsstater samt till andra 15 SAFA deltagande stater. Denna åtgärd bör förbättra den övergripande kvaliteten på rampinspektionsrapporterna som är av särskild vikt i samband med de undersökningar som har samband med gemenskapens ”svarta lista” över luftfartyg som upprättats enligt förordning (EG) nr 2111/2005,

—	genomförandet av lagstiftningen har föreskrivits vilket fastställer regler och kriterier för att prioritera rampinspektioner av särskilda flygplan som kan identifieras efter fastställda kriterier eftersom de utgör ett potentiellt hot mot luftfartssäkerheten,

—

medan den övergripande mängden rampinspektioner som utförts i gemenskapen har mer än fördubblats sedan 2001 finns det stora olikheter i de olika antalen rampinspektioner som utförts av enskilda medlemsstater. Likaledes undersöker gemenskapen genomförbarheten när det gäller att fastställa minimikvoter för inspektioner som ska genomföras av enskilda medlemsstater,

—

genom antagandet av förordning (EG) nr 216/2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, ska direktiv 2004/36/EG så småningom upphävas – senast den 8 april 2012 – för att gradvis ersätta sav bestämmelserna i artikel 10 i den förordningen och tillhörande genomföranderegler enligt artikel 10.5. I det avseendet planeras att Europeiska byrån för luftfartssäkerhets ansvar för förvaltning och vidare utveckling av programmet påtagligt ska öka.

(1) EUT L 143, 30.4.2004, s. 76.

(2) Polen har anmält en rad reviderade genomförandeåtgärder den 13 mars 2008 som för närvarande ses över av kommissionens rättstjänst.

(3) EUT L 344, 27.12.2005, s. 15.

(4) EUT L 134, 20.5.2006, s. 16.

(5) EUT L 109, 19.4.2008, s. 7 och s. 17.

(6) EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.

(7) EUT C 42, 15.2.2008, s. 1.

25.9.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 244/13

Beslut av gemensamma EES-kommittén för vilka de konstitutionella kraven enligt artikel 103 i EES-avtalet har uppfyllts

(2008/C 244/05)

Sedan mars 2000 anges i en fotnot till varje beslut som fattas av gemensamma EES-kommittén om någon av de avtalsslutande parterna måste uppfylla konstitutionella krav för att beslutet ska träda i kraft. Sådana krav tillkännagavs för besluten i nedanstående förteckning. De avtalsslutande parterna i fråga har nu anmält till övriga avtalsslutande parter att de har avslutat sina interna förfaranden. Datumen för beslutens ikraftträdande anges nedan.

Beslutsnummer	Dag för antagande	Referensnummer vid offentliggörandet	Införlivad(e) rättsakt(er)	Dag för ikraftträdande
082/2004	8.6.2004	25.11.2004 EUT L 349, s. 39, EES-suppl. nr 59, s. 15	Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)	1.2.2006
014/2005	8.2.2005	23.6.2005 EUT L 161, s. 33, EES-suppl. nr 32, s. 19	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar	1.4.2007
023/2005	8.2.2005	23.6.2005 EUT L 161, s. 52, EES-suppl. nr 32, s. 30	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av den 21 april 2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar	19.5.2005
031/2005	11.3.2005	28.7.2005 EUT L 198, s. 20, EES-suppl. nr 38, s. 13	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/22/EG av den 31 mars 2004 om mätinstrument	1.9.2006
064/2005	29.4.2005	15.9.2005 EUT L 239, s. 48, EES-suppl. nr 46, s. 30	Kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser	1.1.2007
065/2005	29.4.2005	15.9.2005 EUT L 239, s. 50, EES-suppl. nr 46, s. 31	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG	1.8.2007
070/2005	29.4.2005	15.9.2005 EUT L 239, s. 61, EES-suppl. nr 46, s. 37	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden	1.8.2007
102/2005	8.7.2005	24.11.2005 EUT L 306, s. 34, EES-suppl. nr 60, s. 21	Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el	1.9.2006
105/2005	8.7.2005	24.11.2005 EUT L 306, s. 41, EES-suppl. nr 60, s. 26	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn	1.9.2006
120/2005	30.9.2005	22.12.2005 EUT L 339, s. 26, EES-suppl. nr 66, s. 15	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG	1.6.2007
146/2005	2.12.2005	23.2.2006 EUT L 53, s. 43, EES-suppl. nr 10, s. 17	Kommissionens beslut 2003/796/EG av den 11 november 2003 om inrättande av Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG	1.6.2007
152/2005	2.12.2005	23.2.2006 EUT L 53, s. 53, EES-suppl. nr 10, s. 24	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den 21 april 2004 om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen	1.3.2007
003/2006	27.1.2006	30.3.2006 EUT L 92, s. 22, EES-suppl. nr 17, s. 4	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/108/EG av den 15 december 2004 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet och om upphävande av direktiv 89/336/EEG	1.3.2007
010/2006	27.1.2006	30.3.2006 EUT L 92, s. 32, EES-suppl. nr 17, s. 11	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för säkerhet i tunnlar som ingår i det transeuropeiska vägnätet	1.12.2006
017/2006	27.1.2006	30.3.2006 EUT L 92, s. 46, EES-suppl. nr 17, s. 22	Europaparlamentets och rådets beslut nr 854/2005/EG av den 11 maj 2005 om inrättandet av ett flerårigt gemenskapsprogram för att främja en säkrare användning av Internet och ny online-teknik	16.5.2006
034/2006	10.3.2006	1.6.2006 EUT L 147, s. 51, EES-suppl. nr 28, s. 20	Kommissionens förordning (EG) nr 884/2005 av den 10 juni 2005 om fastställande av förfaranden för utförande av kommissionens inspektioner på området för sjöfartsskydd	1.4.2007
041/2006	10.3.2006	1.6.2006 EUT L 147, s. 64, EES-suppl. nr 28, s. 28	Europaparlamentets och rådets beslut 2004/387/EG av den 21 april 2004 om interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare (IDABC)	8.6.2006
051/2006	28.4.2006	29.6.2006 EUT L 175, s. 101, EES-suppl. nr 34, s. 13	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1158/2005 av den 6 juli 2005 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1165/98 om konjunkturstatistik Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1161/2005 av den 6 juli 2005 om sammanställning av kvartalsvisa icke-finansiella räkenskaper efter institutionell sektor	1.1.2007
059/2006	2.6.2006	7.9.2006 EUT L 245, s. 5, EES-suppl. nr 44, s. 5	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG	1.6.2007
064/2006	2.6.2006	7.9.2006 EUT L 245, s. 13, EES-suppl. nr 44, s. 11	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG	1.6.2007
065/2006	2.6.2006	7.9.2006 EUT L 245, s. 16, EES-suppl. nr 44, s. 13	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG av den 26 oktober 2005 om ökat hamnskydd	1.4.2007
067/2006	2.6.2006	7.9.2006 EUT L 245, s. 18, EES-suppl. nr 44, s. 15	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 551/2004 av den 10 mars 2004 om organisation och användning av det gemensamma europeiska luftrummet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 552/2004 av den 10 mars 2004 om driftskompatibiliteten hos det europeiska nätverket för flygledningstjänst	1.2.2007
068/2006	2.6.2006	7.9.2006 EUT L 245, s. 22, EES-suppl. nr 44, s. 18	Kommissionens direktiv 2005/51/EG av den 7 september 2005 om ändring av bilaga XX till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG och bilaga VIII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG avseende offentlig upphandling Kommissionens förordning (EG) nr 1564/2005 av den 7 september 2005 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG och 2004/18/EG Kommissionens beslut 2005/15/EG av den 7 januari 2005 om tillämpningsföreskrifter för det förfarande som föreskrivs i artikel 30 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster Kommissionens förordning (EG) nr 1874/2004 av den 28 oktober 2004 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG och 2004/18/EG avseende tröskelvärden för upphandlingsförfaranden Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster	18.4.2007
081/2006	7.7.2006	19.10.2006 EUT L 289, s. 12, EES-suppl. nr 52, s. 11	Kommissionens direktiv 2005/61/EG av den 30 september 2005 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG i fråga om krav på spårbarhet och rapportering av allvarliga biverkningar och avvikande händelser Kommissionens direktiv 2005/62/EG av den 30 september 2005 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG när det gäller gemenskapens standarder och specifikationer angående kvalitetssystem för blodcentraler	1.2.2007
086/2006	7.7.2006	19.10.2006 EUT L 289, s. 21, EES-suppl. nr 52, s. 17	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon	1.3.2008
087/2006	7.7.2006	19.10.2006 EUT L 289, s. 23, EES-suppl. nr 52, s. 19	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism	1.4.2007
088/2006	7.7.2006	19.10.2006 EUT L 289, s. 26, EES-suppl. nr 52, s. 21	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut	12.4.2007
092/2006	7.7.2006	19.10.2006 EUT L 289, s. 33, EES-suppl. nr 52, s. 26	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen	1.6.2007
124/2006	22.9.2006	30.11.2006 EUT L 333, s. 53, EES-suppl. nr 60, s. 40	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (18:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)	1.6.2007
127/2006	22.9.2006	30.11.2006 EUT L 333, s. 59, EES-suppl. nr 60, s. 43	Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar	1.6.2007
136/2006	27.10.2006	21.12.2006 EUT L 366, s. 79, EES-suppl. nr 64, s. 8	Kommissionens förordning (EG) nr 676/2006 av den 2 maj 2006 om ändring av förordning (EG) nr 1980/2003 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC) när det gäller definitioner och uppdaterade definitioner Kommissionens förordning (EG) nr 698/2006 av den 5 maj 2006 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 530/1999 med avseende på kvalitetsutvärdering av strukturstatistiken över arbetskraftskostnader och löner Rådets förordning (EG) nr 701/2006 av den 25 april 2006 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 2494/95 avseende de tidsperioder under vilka prisuppgifter skall samlas in för det harmoniserade konsumentprisindexet	1.6.2007
150/2006	8.12.2006	29.3.2007 EUT L 89, s. 21, EES-suppl. nr 15, s. 17	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/33/EG av den 26 maj 2003 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror	1.10.2007
151/2006	8.12.2006	29.3.2007 EUT L 89, s. 22, EES-suppl. nr 15, s. 18	Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv 92/42/EEG	1.10.2007
153/2006	8.12.2006	29.3.2007 EUT L 89, s. 25, EES-suppl. nr 15, s. 20	Rådets förordning (EG) nr 1419/2006 av den 25 september 2006 om upphävande av förordning (EEG) nr 4056/86 om detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfarten, och om utvidgning av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1/2003 till att även omfatta cabotage och internationell trampfart	1.8.2007
154/2006	8.12.2006	29.3.2007 EUT L 89, s. 27, EES-suppl. nr 15, s. 22	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG	1.5.2008
021/2007	27.4.2007	9.8.2007 EUT L 209, s. 38, EES-suppl. nr 38, s. 26	Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet Kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet	1.6.2008
023/2007	27.4.2007	9.8.2007 EUT L 209, s. 42, EES-suppl. nr 38, s. 28	Kommissionens förordning (EG) nr 851/2006 av den 9 juni 2006 om vilka uppgifter som skall tas upp under de olika rubrikerna i blanketterna för redovisning i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 1108/70	1.7.2007
050/2007	8.6.2007	11.10.2007 EUT L 266, s. 8, EES-suppl. nr 48, s. 6	Kommissionens beslut 2006/891/EG av den 4 december 2006 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder för tredjelandemittenter av värdepapper	1.3.2008
143/2007	26.10.2007	10.4.2008 EUT L 100, s. 84, EES-suppl. nr 19, s. 85	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen och om ändring av direktiv 2002/21/EG	22.12.2007
146/2007	26.10.2007	10.4.2008 EUT L 100, s. 92, EES-suppl. nr 19, s. 90	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG Kommissionens beslut 2006/780/EG av den 13 november 2006 om undvikande av dubbelräkning av minskningar av utsläpp av växthusgaser inom ramen för gemenskapens system för handel med utsläppsrätter när det gäller projektverksamhet enligt Kyotoprotkollet i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG Kommissionens beslut 2004/156/EG av den 29 januari 2004 om riktlinjer för övervakning och rapportering av utsläpp av växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG Kommissionens förordning (EG) nr 2216/2004 av den 21 december 2004 om ett standardiserat och skyddat registersystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/101/EG av den 27 oktober 2004 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, i överensstämmelse med Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer	29.12.2007

25.9.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 244/23

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

(2008/C 244/09)

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

ÖVERSIKT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”ZNOJEMSKÉ PIVO”

EG-nr: CZ-PGI-005/0376-14.10.2004

SGB (X) SUB ( )

I informationssyfte anges i denna sammanfattning de viktigaste uppgifterna i produktspecifikationen.

1. Behörig myndighet i medlemsstaten:

Namn:

Úřad průmyslového vlastnictví

Adress:

Antonína Čermáka 2a

CZ-160 68 Praha 6-Bubeneč

Tfn

(420) 220 38 31 11

Fax

(420) 221 32 47 18

E-post:

posta@upv.cz

2. Grupp:

Namn:

Starobrno, a. s.

Adress:

Hlinky 160/12

CZ-661 47 Brno

Tfn

(420) 543 51 61 11

Fax

(420) 543 21 10 35

E-post:

starobrno@starobrno.cz

Sammansättning:

Producent/bearbetningsföretag (X) Annan ( )

Eftersom det bara finns en producent i det aktuella området, grundar sig ansökan på undantagsbestämmelsen i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 510/2006. Kraven i artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 1898/2006 är uppfyllda, eftersom den sökande för det första är den ende producenten i det avgränsade området. För det andra framställs ”Znojemské pivo” i det avgränsade området på nedan angivet sätt, av råvaror med föreskrivna egenskaper och kvalitet och med användande av lokala vattenkällor, vilket ger ”Znojemské pivo” särskilda egenskaper som skiljer sig från egenskaperna hos öl som produceras i angränsande områden. Produkternas unika karaktär grundar sig på en lång ölbryggartradition i det avgränsade området. Traditionellt förknippas beteckningen ”Znojemské pivo” bara med det angivna området.

3. Produkttyp:

Klass: 2.1 – Öl

4. Produktspecifikation:

(Sammanfattning av kraven enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 510/2006)

4.1 Namn: ”Znojemské pivo”

4.2 Beskrivning: ”Znojemské pivo” kan inledas i olika större produktgrupper: ljust mellanöl, mörkt mellanöl, starköl.

Följande råvaror används vid tillverkningen:

Den använda malten framställs av tvåradigt vårkorn. Malten måste uppvisa följande värden:

Extrakt i torr malt	(vikt-procent)	min.	78,0
Kolbach-index	(%)		38,0 ±3
Diastatisk kraft	(W.-K.-enheter)	min.	220
Grad av verklig förjäsning	(%)	max.	82
Sprödhet (friabilitet)	(%)	min.	80,0

Det använda vattnet kommer från stadens vattenledningsnät.

Den humle som används är ”Žatecký poloraný červeňák” (röd Saaz) och Hallertauer magnum, i form av granulat och extrakt. De ger ölet dess typiskt milda beska.

Ölsorternas egenskaper:

Ljust mellanöl

stamvörtstyrka (% extrakt): 8–10 %,

alkoholhalt (i volymprocent): 3,2–4,0,

beska (i EBC-enheter): 17–25,

färg (i EBC-enheter): 8–12,

kolsyra (i mg/l): 4,8–5,5,

högförjäst mellanöl med mild beska, humledoft, bra skumbildning, harmonisk smak och medelkraftig kolsyra.

Mörkt mellanöl

stamvörtstyrka (% extrakt): 9–10 %,

alkoholhalt (i volymprocent): 3,8–4,0,

beska (i EBC): 18–25,

färg (i EBC-enheter): 35–90,

kolsyra (i mg/l): 4,4–5,5,

mörkt granatrött öl med mindre utpräglad beska, behagligt karamellsöt smak och doft, medelkraftig kolsyra.

Starköl

stamvörtstyrka (% extrakt): 11–12 %,

alkoholhalt (i volymprocent): 4,5–5,0,

beska (i EBC-enheter): 23–30,

färg (i EBC-enheter): 11–14,

kolsyra (i mg/l): 4,4–5,5,

medelförjäst fylligare öl, medelbeskt till utpräglat beskt och med ren doft, balanserad smak, medelfylligt, med kraftigare kolsyra och bra skumbildning.

4.3 Geografiskt område: Distriktet Znojmo

4.4 Bevis på ursprung: Producenten för register över leverantörerna av alla råvaror, avnämarna av slutprodukterna och tillverkningsprocessens kontrollsystem. Kontroller av tillverkningsprocessen och kontroller av produktspecifikationen genomförs av statliga jordbruks- och livsmedelsinspektionens kontor i Brno (Státní zemědělské a potravinářské inspekce). Enligt lag ska varje produkt innehålla en uppgift om producenten. Kontroller av den inhemska humlens ursprung genomförs regelbundet av forskningsinstitutet för humle (Výzkumný ústav chmelařský) i Žatec, som granskar humlens sortrenhet.

4.5 Framställningsmetod: För framställningen av ”Znojemské pivo” används tre basråvaror: kvalitetsmalt av tvåradigt vårkorn med ovan angivna egenskaper, humle av typen ”Žatecký poloraný červeňák” och ”Hallertauer magnum” samt dricksvatten direkt från stadens vattenledningsnät. Tillverkningen startar i brygghuset, där malten först krossas och blandas med vatten. I brygghuset används sedan den klassiska dekoktionsmetoden i två led, för att extrahera ämnen ur malten vid optimal temperatur. Tekniskt viktigast är kokningen av ölet, varvid sötvörten (maltextrakt blandat med vatten) kokas med humle och resulterar i färdig vört, så kallad stamvört. Den varma vörten klaras, kyls ner och jäsningen kan börja. I Znojmo sker huvudjäsningen i en klassisk jäskällare där den kylda vörten luftas, jäst tillsätts och huvudjäsningen sker i öppna jäskar i cirka 7 dagar. Jästen omvandlar då vörtens socker till alkohol, med kolsyra som biprodukt. Den jäst som används är Saccharomyces cerevisiae uvarum – jäst för underjäsning. Efter huvudjäsningen kyls jästanken ner, jästen sedimenterar (därav underjäsning) och ”färskölet” pumpas till en lagerkällare, där det får mogna. Beroende på ölsort pågår denna lagring i 30–90 dagar, där den låga temperaturen på cirka 2 °C är viktig. Syftet med lagringen är att ölet ska få optimala organoleptiska egenskaper, mättas med kolsyra och klarna. Före tappning på fat och flaska måste jästen filtreras bort. Vidare sker stabilisering och pastörisering för att öka ölets kolloida och mikrobiologiska hållbarhet. Ölet mognadslagras i lagerkällare, i anslutning till marken under staden Znojmos historiska centrum. I tappningsanläggningen tappas ölet på flaskor och fat, som placeras i transportförpackningar och levereras till kunderna.

4.6 Samband: Det första omnämnandet av ölbryggning i staden Znojmo härstammar från år 1278. Från Karl IV:s tid har den så kallade ”Losunková kniha” (1363) bevarats, där ett antal hus och medborgare med bryggarrättigheter nämns, bland annat bryggaren Hostan (vars namn blivit symbolen för ”Znojemské pivo” och Znojmobryggeriet). År 1629 nämns två självständiga stadsbryggerier. År 1924 slogs dessa ihop och Znojmo blev bryggericentrumet i nedre Podyjí. Efter privatiseringen 1993 anknyter företaget HOSTAN, s.r.o. till denna tradition av stadsbryggeri. Efter företagets sammanslagning med företaget STAROBRNO, a.s. (2002) fortsätter det företaget tillverkningen av traditionellt ”Znojemské pivo”, som tillverkats i staden Znojmo ända sedan 1200-talet.

I det avgränsade området tillverkas ”Znojemské pivo” på ovan angivet sätt, på lokalt vatten och råvaror med föreskrivna egenskaper och kvalitet, vilket ger ”Znojemské pivo” dess speciella egenskaper. Produktens unika karaktär grundar sig på en lång stadsbryggartradition i det avgränsade området.

På mässan PIVEX placerade sig ”Znojemské pivo” i tre av de fyra tävlingskategorierna på den mest prestigefyllda tävlingen i Tjeckien (1997 och 1998). I tävlingen Cena českých sládků (Tjeckiska bryggarpriset) utsågs ”Znojemské pivo” 1997 till tredje bästa öl med det ljusa starkölet 12 % Premium.

På mässan PIVEX 1999 kom ”Znojemské pivo” på första plats med 12 % Hostan Premium och på andra plats med 10 % Hostan Granát. I tävlingen Cena českých sládků (Tjeckiska bryggarpriset) kom ”Znojemské pivo” på första plats med det ljusa starkölet 11 % Hradní. År 2000 kom ”Znojemské pivo” på första plats i tävlingen Naše pivko (Vårt öl), som ordnas av tidskriften Pivní kurýr. Mest framgångsrikt var år 2001, då ”Znojemské pivo” kom på första plats både i tävlingen Naše pivko och den mest prestigefyllda tävlingen i Tjeckien České pivo (Tjeckiskt öl), i det senare fallet med Hostan–Naše pivko i kategorin mellanöl. ”Znojemské pivo” kom i starkölskategorin på tredje plats med Hostan–Hradní. En ytterligare framgång detta år var att ölet Hostan–Hradní kom på andra plats i tävlingen Cena českých sládků (Tjeckiska bryggarpriset). Åren 2003 och 2004 tilldelades ”Znojemské pivo” för Hostan–Naše pivko kvalitetsutmärkelsen i tävlingen Zlatý pohár PIVEXU (PIVEX guldpokal).

Om alla ölsorter av märket ”Znojemské pivo” på marknaden vet konsumenterna att det alltid bara kan handla om ”Znojemské pivo” som tillverkats i det avgränsade området.

I Tjeckien registrerades ursprungsbeteckningen ”Znojemské pivo” år 2002 och fick registreringsnummer 186.

4.7 Kontrollorgan:

Namn:

Státní zemědělská a potravinářská inspekce, Inspektorát v Brně

Adress:

Běhounská 10

CZ-601 26 Brno

Tfn

(420) 542 42 67 02

Fax

(420) 542 42 67 17

E-post:

epodatelna@szpi.gov.cz

4.8 Märkning: –

(1) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

25.9.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 244/27

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 8.2 i rådets förordning (EG) nr 509/2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel

(2008/C 244/10)

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt till invändningar som fastställs i artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 509/2006 (1). Invändningar måste komma in till kommissionen inom sex månader räknat från dagen för detta offentliggörande.

ANSÖKAN OM REGISTRERING AV EN GARANTERAD TRADITIONELL SPECIALITET

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 509/2006

”OLEJ RYDZOWY”

EG-nr: PL-STG-007-0049-28.12.2006

1. Den ansökande gruppens namn och adress

Namn:

„SemCo” S.G.N.i P. Krystyna Just,

Instytut Włókien Naturalnych — Tłocznia Oleju,

Krzysztof Gałkowski — Zakład Wytłaczania Oleju i Wyrób Kitu,

Zakład Doświadczalno-Dydaktyczny Uprawy Roli i Roślin w Gorzyniu

Adress:

Śmiłowo 16

PL-64-500 Szamotuły

Tfn

(48-61) 292 04 02; (48-60) 313 75 17

E-post:

info@semco.pl

2. Medlemsstat eller tredjeland

Polen

3. Produktspecifikation

3.1 Beteckning som ska registreras: ”Olej rydzowy”

3.2 Ange om benämningen:

	har en särart i sig
	uttrycker särarten hos jordbruksprodukten eller livsmedlet

För framställning av ”olej rydzowy” används växten Camelina sativa, dvs. oljedådra eller dådra. Växtens polska namn är ”lnianka siewna”, men i folkmun kallas den även ”rydz”, ”rydzyk”, ”ryżyk” eller, mer sällan, ”lennica”.

I vissa polska regioner används endast den folkliga benämningen på växten, ”rydz”, som anspelar på växtens ovanligt rostfärgade frön. Deras färg påminner om färgen på svampen Lactarius deliciosus (läcker riska), som kallas rydz på polska och förekommer i hela landet. Det är just på grund av rostfärgen hos oljedådrans frön som den olja som framställs av växtens kallas ”olej rydzowy”.

3.3 Om registrering med förbehåll önskas enligt artikel 13.2 i förordning (EG) nr 509/2006:

	Registrering av benämningen med förbehåll
	Registrering av benämningen utan förbehåll

3.4 Typ av produkt: Klass 1.5 – Oljor och fetter (smör, margarin, oljor etc.)

3.5 Beskrivning av den jordbruksprodukt eller det livsmedel som benämningen under punkt 3.1 avser: ”Olej rydzowy” är en klar, genomskinlig olja med en liten mängd sediment på botten. Oljan är rostfärgad. Dess färg varierar från gyllene till rödbrun beroende på om den variant av oljedådra som används är Camelina sativa eller Camelina silvestris. Färgen påverkas också av den temperatur till vilken fröna hettas upp. ”Olej rydzowy” har en smak av lök och senap, och en stark, fyllig arom.

Följande fysikalisk-kemiska indikatorer är typiska för ”olej rydzowy”:

syratal (mg KOH/g): inte högre än 6,

peroxidtal (mval aktivt syre per kg): inte högre än 6,

jodtal: 140–160,

frystemperatur: mellan – 15 °C och – 18 °C.

”Olej rydzowy” kan förvaras under lång tid, till skillnad från oljor med liknande sammansättning och innehåll av mättade och omättade fettsyror. Det beror på den höga halten av naturliga antioxidanter ur tokoferolgruppen (E-vitamin) ca 550–1 100 mg/kg olja.

Halten av mättade fettsyror är låg (10–11 %), medan halten av omättade fetter är omkring 90 %, varav halten av enkelomättade omkring 36 % och fleromättade mellan 50 % och 60 %.

3.6 Beskrivning av produktionsmetoden för den jordbruksprodukt eller det livsmedel som benämningen under punkt 3.1 avser:

Steg 1

Erhållande av frön:

Fröna erhålls genom odling av oljedådra (Camelina sativa eller Camelina silvestris). Växterna sås på hösten eller våren beroende på vilken art de tillhör.

Växterna skördas i en omgång, när fröna har mognat.

Steg 2

Torkning och rensning av fröna:

Fröna torkas under sex timmar efter skördningen. Torkningen pågår till dess att fukthalten nått en nivå av 7–12 %.

Därefter rensas fröna till dess att en renhetsgrad på över 98 % uppnås.

Steg 3

Förberedelse inför pressningen:

I det första förberedande steget krossas fröna med hjälp av en vals med slät yta.

Steg 4

Uppvärmning av fröna:

De krossade fröna värms upp till 38 °C. Detta kan göras med hjälp av en kittel med värmeväxlare eller uppvärmda tennplattor.

Steg 5

Pressning:

För att erhålla olja med önskade fysikaliska och kemiska egenskaper får pressningen endast utföras med hjälp av pressar som inte höjer de krossade frönas temperatur till över 38 °C.

Steg 6

Rensning av oljan:

Oljan rensas genom sedimentering, dvs. en process som innebär att de tyngre finkeloljorna sjunker till behållarens botten vid rumstemperatur under 7–10 dagar. Därefter är det översta lagret lämpligt för förtäring.

Oljan genomgår inte någon form av förädling.

Steg 7

Lagring av oljan:

Oljan lagras i torra utrymmen utan solljus vid en temperatur på högst 20 °C och lägst 4 °C. Det har betydelse för oljans kvalitet att den förvaras på lämpligt sätt.

Otillåtna åtgärder:

Det är inte tillåtet att under produktionen vidta följande åtgärder i syfte att bevara oljans särskilda egenskaper:

—	uppvärmning av fröna till en temperatur över 38 °C,

—	användning av oljepressar som avsevärt höjer massans temperatur över den fastställda temperaturen på 38 °C,

—	ökning av trycket vid pressningen av oljan över 300 A.

3.7 Särarten hos jordbruksprodukten eller livsmedlet: Särarten hos ”olej rydzowy” beror på en rad av produktens grundläggande egenskaper, nämligen

dess särskilda smak och lukt,

dess färg,

dess fysikalisk-kemiska sammansättning, och

dess långa hållbarhet.

Smak och lukt:

Oljan skiljer sig från andra produkter av denna typ genom sin särskilda smak som har en tydlig anstrykning av lök och senap, samt genom sin behagliga, måttligt starka och rena arom, utan inslag av någon annan doft.

Färg:

”Olej rydzowy” är rostfärgad.

Fysikalisk-kemisk sammansättning:

”Olej rydzowy” är en mycket speciell produkt främst på grund av sitt näringsvärde och sin rika kemiska sammansättning. Oljan innehåller flera beståndsdelar som efterfrågas inom dietetiken, särskilt fleromättade fettsyror.

Halten av dessa fettsyror i oljan uppgår till mellan 50 % och 60 %, varav 35–40 % utgörs av omega 3 och 15–20 % av omega 6. Tack vare dessa egenskaper är ”olej rydzowy” en av de rikaste kända vegetabiliska källorna till omega 3-fettsyror.

Lång användningstid:

”Olej rydzowy” är trots sin höga syrahalt ovanligt hållbar och lämpar sig för användning under sex månader efter tillverkningsdatumet om man följer rekommendationerna för förvaring. Den långa användningstiden beror på att oljan innehåller antioxidanter ur tokoferolgruppen (E-vitamin, ca 550–1 100 mg/kg olja). Detta är ytterligare en egenskap som understryker produktens särskilda karaktär.

3.8 Den traditionella karaktären hos jordbruksprodukten eller livsmedlet:

Traditionell råvara:

Den viktigaste råvara som används för produktion av ”olej rydzowy” är växten oljedådra, som hör till familjen korsblommiga växter (Cruciferae) av släktet Camelina, som omfattar ett antal arter. De två arterna Camelina sativa och Camelina silvestris används för framställning av ”olej rydzowy”. Oljedådran är 30–100 cm hög och har en blomställning i form av en utdragen, gulvit klase. Frukten är en päronformad skida (3–7 mm), som tidigt blir träaktig och hård, och som innehåller omkring 10 rostfärgade eller rostgula frön med en längd av 0,6–2,6 mm. Växten kan odlas på lättare och sandiga jordar.

Den kommer ursprungligen från Mellanöstern. Enligt forskning om odling och pressning av oljedådra, fann man frön från denna växt för första gången på polskt territorium vid utgrävningar från bronsåldern (dvs. från över 3 000 år sedan) i Strzegom Śląski. Dessa upplysningar bekräftas av den 1966 offentliggjorda artikeln Rośliny oleiste (Oljeväxter) av professor F. Dembiński. Även professor Marian Nowiński (botanist) har i sina studier av oljeväxter påpekat att man hittat frön från denna växt vid arkeologiska utgrävningar som rör urslaviska folkgrupper tillhörande den sorbiska kulturen och i Biskupin, som är en bosättning från åttonde århundradet före Kristi födelse och den mest kända arkeologiska utgrävningsplatsen i Centraleuropa.

Det stora antalet polska folkliga namn på växten (”rydz”, ”rydzyk”, ”ryżyk” och ”lennica”) vittnar också om att oljedådrans frön använts under flera århundraden (enligt Szczegółowa uprawa roślin (Växtodling i detalj) redigerad av professor Anatol Listkowski och utgiven 1956).

Talesättet ”lepszy rydz niż nic” (”hellre ’rydz’ än ingenting”, dvs. det bättre att åtminstone ha detta överallt förekommande ”rydz” (dvs. oljedådra) än att gå tomhänt), som används ännu idag, bekräftar också växtens enorma popularitet i samhället.

Växtens popularitet berodde också på de låga kraven när det gäller jordmån och den korta odlingstiden på 70–100 dagar.

Enligt professor Tadeusz Zając dominerade odlingen av oljedådra fram till 1800-talet på sämre jordbruksmark, där det var en mycket populär oljeväxt och dess frön användes för ”olej rydzowy” (artikel i Magazyn Farmerski från juli 2006).

Oljedådrans utbredning ger anledning att förmoda att konsten att pressa olja i århundraden varit känd bland de slaviska folk som bebodde det område som motsvarar dagens Polen. ”Olej rydzowy” användes i samhället under århundraden, även om dess kemiska sammansättning inte var känd.

Traditionell produktionsmetod:

Traditionen att pressa olja av oljedådrans frön sträcker sig långt bak i tiden. Arkeologiska fynd bekräftar att processen att pressa olja från oljedådrans frön redan var känd av invånarna i det forna Biskupin. Man har där vid arkeologiska utgrävningar förutom frön från oljedådra också funnit rester av redskap som användes för pressning av olja.

Andra arkeologiska fynd har bekräftat att man pressade olja från oljedådra också efter den sorbiska kulturens nedgång – vid den tid då slaviska stammar slog sig ned på Polens territorium.

H. Samsonowicz gör i sin bok Olejarnia dworska z XVII w (Herrgårdarnas oljekvarnar på 1600-talet) en ingående beskrivning av oljekvarnarna på herrgårdarna och bondgårdarna under denna period och presenterar de maskiner som på den tiden användes för pressning av olja, såsom kilpressar, samt metoder för nedslagning av kilarna. I boken anges också att olja från oljedådrans frön var populär bland den polska herrgårdsadeln. En ytterligare bekräftelse av dessa uppgifter är den utställning på jordbruksmuseet i Szreniawa av maskiner och verktyg som användes på polska herrgårdar för pressning av olja.

I boken Tradycyjne olejarstwo w Polsce (Traditionell oljeframställning i Polen) skriver H. Olszański att traditionella verktyg för oljepressning, såsom handkvarnar, mortlar och kilkvarnar, på 1800-talet ersattes av uppvärmningssystem med omrörning, maskiner med flera valsar för krossning av fröna och hävstångspressar, och senare hydrauliska pressar drivna av trampkvarnar, och sedan av ångdrivna, motordrivna och idag eldrivna maskiner. Denna typ av maskiner används fortfarande. De grundläggande metoderna för utvinning av olja och för att förhindra att temperaturen överstiger 38 °C har inte förändrats.

Den traditionella karaktären hos framställningen av ”olej rydzowy” vittnar inte bara om en oförändrad produktionsprocess, utan också om hur fulländad denna process är.

3.9 De minimikrav och de kontrollförfaranden som gäller för särarten: Med avseende på de särskilda egenskaperna hos ”olej rydzowy” ska främst följande kontrolleras:

kvaliteten på de råvaror som används i produktionen, dvs.

—	frönas renhet, och

—	krossningen, uppvärmningen och pressningen av fröna.

den framställda produktens kvalitet, dvs.

—	den karakteristiska bismaken av lök och senap,

—	den behagliga, rena aromen utan inblandning av andra dofter, och

—	vätskans klarhet, färgen, som växlar från gyllene till bronsbrun, med en liten utfällning på botten.

Kontrollen utförs minst en gång per år.

4. Myndigheter eller organ som kontrollerar efterlevnaden av produktspecifikationen

4.1 Namn och adress:

Namn:

Główny Inspektorat Jakości Handlowej Artykułów Rolno-Spożywczych

Adress:

ul. Wspólna 30

PL-00-930 Warszawa

Tfn

(48-22) 623 29 01

Fax

(48-22) 623 20 99

E-post:

—

Offentlig myndighet

Privat organ

4.2 Myndighetens eller organets särskilda uppgifter: Den kontrollmyndighet som avses ovan är ansvarig för kontrollen av specifikationen i sin helhet.

(1) EUT L 93, 31.3.2006, s. 1.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 244

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	51 årgången 25 september 2008

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	II Meddelanden
	INTERINSTITUTIONELLA AVTAL
	Europeiska ombudsmannen Europeiska investeringsbanken
2008/C 244/01	Samförståndsavtal mellan Europeiska ombudsmannen och Europeiska investeringsbanken beträffande information om bankens policies, standarder och förfaranden samt hantering av klagomål, inbegripet sådana från medborgare och boende i länder utanför Europeiska unionen	1

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Kommissionen
2008/C 244/02	Eurons växelkurs	3

2008/C 244/03	Rapport från kommissionen – Säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen (Rapport om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG) ( 1 )	4

	Europeisk försvarsbyrå
2008/C 244/04	Offentliggörande av de slutliga räkenskaperna för budgetåret 2007	12

	UPPLYSNINGAR OM EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET
	Gemensamma EES-kommittén
2008/C 244/05	Beslut av gemensamma EES-kommittén för vilka de konstitutionella kraven enligt artikel 103 i EES-avtalet har uppfyllts	13

	Rättelser
2008/C 244/11	Rättelse till kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (EUT C 155, 20.6.2008)	32

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,469
JPY	japansk yen	155,57
DKK	dansk krona	7,4599
GBP	pund sterling	0,79235
SEK	svensk krona	9,6435
CHF	schweizisk franc	1,5951
ISK	isländsk krona	139,91
NOK	norsk krona	8,259
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	24,329
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	241,34
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,7083
PLN	polsk zloty	3,3266
RON	rumänsk leu	3,6755
SKK	slovakisk koruna	30,3
TRY	turkisk lira	1,8266
AUD	australisk dollar	1,7558
CAD	kanadensisk dollar	1,5205
HKD	Hongkongdollar	11,4051
NZD	nyzeeländsk dollar	2,1489
SGD	singaporiansk dollar	2,088
KRW	sydkoreansk won	1 694,49
ZAR	sydafrikansk rand	12,0385
CNY	kinesisk yuan renminbi	10,024
HRK	kroatisk kuna	7,111
IDR	indonesisk rupiah	13 713,12
MYR	malaysisk ringgit	5,0277
PHP	filippinsk peso	68,01
RUB	rysk rubel	36,714
THB	thailändsk baht	49,953
BRL	brasiliansk real	2,7024
MXN	mexikansk peso	15,8108

	V Yttranden
	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Kommissionen
2008/C 244/06	Meddelande från den franska regeringen om Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (Tillkännagivande av ansökningar om exklusiva tillstånd för prospektering efter flytande eller gasformiga kolväten (Languedoc-tillstånd och Plaines du Languedoc-tillstånd)) ( 1 )	19

2008/C 244/07	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.5321 – LAHC/Barclays Life) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	21

2008/C 244/08	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.5285 – Fortis/Delta Lloyd ABN AMRO Verzekeringen Holding BV) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	22

	ANDRA AKTER
	Kommissionen
2008/C 244/09	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel	23

2008/C 244/10	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 8.2 i rådets förordning (EG) nr 509/2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel	27

Punkt	Longitud	Latitud
A	1,30 gr Ö	48,40 gr N
B	0,90 gr Ö	48,40 gr N
C	0,90 gr Ö	48,30 gr N
D	0,60 gr Ö	48,30 gr N
E	0,60 gr Ö	48,20 gr N
F	0,40 gr Ö	48,20 gr N
G	0,40 gr Ö	47,90 gr N

”Kreditkvalitet	Standard and Poor's	Fitch	Moody's	Årlig säkerhetsavgift
Högsta kvalitet	AAA	AAA	Aaa	0,4 %
Mycket stark betalningskapacitet	AA +	AA +	Aa 1	0,4 %
	AA	AA	Aa 2
	AA –	AA –	Aa 3
Stark betalningskapacitet	A +	A +	A 1	0,55 %
	A	A	A 2
	A –	A –	A 3
Tillräcklig betalningskapacitet	BBB +	BBB +	Baa 1	0,8 %
	BBB	BBB	Baa 2
	BBB –	BBB –	Baa 3
Betalningskapaciteten sårbar för negativa omständigheter	BB +	BB +	Ba 1
	BB	BB	Ba 2	2 %
	BB –	BB –	Ba 3
Betalningskapaciteten försvagas sannolikt av negativa omständigheter	B +	B +	B 1	3,8 %
	B	B	B 2
	B –	B –	B 3	6,3 %
Betalningskapaciteten är beroende av fortsatt gynnsamma förhållanden	CCC +	CCC +	Caa 1	Ingen årlig säkerhetsavgift är möjlig
	CCC	CCC	Caa 2
	CCC –	CCC –	Caa 3
	CC	CC
		C
Saknar helt eller nästan helt betalningsförmåga	SD	DDD	Ca	Ingen årlig säkerhetsavgift är möjlig”
	D	DD	C
		D