Meddelande från kommissionen om resultatet av riskbedömningen och strategierna för att begränsa riskerna beträffande ämnena zinkoxid, zinksulfat och trizinkbis(ortofosfat)

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 155/01)

Rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen (1) omfattar uppgiftslämnande, fastställande av prioriteter, riskbedömning och, där så är nödvändigt, utveckling av strategier för att begränsa riskerna med existerande ämnen.

Inom ramen för förordning (EEG) nr 793/93 har följande ämnen identifierats som prioriterade för riskbedömning i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2268/95 (2) om den andra listan över prioriterade ämnen enligt förordning (EEG) nr 793/93:

Den rapporterande medlemsstat som utsetts i enlighet med den förordningen har genomfört de delar av riskbedömningen som avser effekter av ämnena i fråga på människa och miljö i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 av den 28 juni 1994 om principer för bedömningen av risker för människor och miljö av existerande ämnen (3) samt föreslagit en strategi för riskbegränsning i enlighet med förordning (EEG) nr 793/93.

Vetenskapliga kommittén för toxicitet, ekotoxicitet och miljö (SCTEE) och vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker (SCHER) har rådfrågats och avgett yttranden beträffande den rapporterande medlemsstatens riskbedömningar. Dessa yttranden finns på de vetenskapliga kommittéernas webbplats.

I artikel 11.2 i förordning (EEG) nr 793/93 anges att resultaten av riskbedömningen och den rekommenderade strategin för att begränsa riskerna ska fastställas på gemenskapsnivå och offentliggöras av kommissionen. I detta meddelande och i motsvarande rekommendation 2008/468/EG från kommissionen (4) redovisas resultatet av riskbedömningarna (5) och strategierna för att begränsa riskerna med de ovannämnda ämnena.

De resultat av riskbedömningen och de strategier för att begränsa riskerna som anges i detta meddelande är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 15.1 i förordning (EEG) nr 793/93.

(1)  EGT L 84, 5.4.1993, s. 1.

(2)  EGT L 231, 28.9.1995, s. 18.

(3)  EGT L 161, 29.6.1994, s. 3.

(4)  EUT L 161, 20.6.2008.

(5)  Hela riskbedömningsrapporten och en sammanfattning av denna finns på Europeiska kemikaliebyråns webbplats:

http://ecb.jrc.it/existing-substances/

Kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier

(2008/C 155/02)

Detta tillkännagivande ändrar och ersätter kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (EGT C 71, 11.3.2000, s. 14).

1.   INLEDNING

1.1   Bakgrund

Detta tillkännagivande innebär en översyn av kommissionens förhållningssätt när det gäller statligt stöd i form av garantier, och syftet är att ge medlemsstaterna en mer detaljerad vägledning om vilka principer kommissionen avser att lägga till grund för sin tolkning av artiklarna 87 och 88 och tillämpningen av dem på statliga garantier. Dessa principer finns för närvarande fastställda i kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (1). Erfarenheterna av tillämpningen av det tillkännagivandet sedan 2000 visar att kommissionens politik på detta område behöver ses över. I detta sammanhang vill kommissionen bland annat påminna om sin nya praxis i olika beslut som fattats nyligen (2) när det gäller behovet av att göra en individuell bedömning av risken för förluster i samband med varje garanti när det gäller stödordningar. Kommissionen avser att fortsätta göra sin politik på detta område så öppen som möjligt, så att dess beslut är förutsägbara och att likabehandling garanteras. Kommissionen vill framför allt att medlemsstater och små och medelstora företag ska kunna vara säkra på när statliga garantier inte utgör stöd genom att på förhand, för ett givet företag och på grundval av dess kreditvärdighet, ange vilken minimiavgift som bör tas ut för en statlig garanti för att den inte ska anses utgöra statligt stöd som omfattas av artikel 87.1 i fördraget. Motsvarande skulle ett underskott i den avgift som tas ut jämfört med den nivån kunna anses utgöra ett stödinslag.

1.2   Olika typer av garantier

Garantier är i sin vanligaste form knutna till lån eller en annan finansiell förpliktelse som en låntagare avtalar med en långivare. Garantier kan beviljas som enskilda garantier eller inom ramen för garantiordningar.

Det kan dock finnas olika former av garantier, beroende på deras rättsliga grund, typ av transaktion som omfattas, deras varaktighet osv. Bland annat förekommer följande garantiformer:

Särskilt i det sistnämnda fallet leder bristen på relevanta rättsliga handlingar eller räkenskapshandlingar ofta till dålig spårbarhet. Detta gäller både för mottagaren och för det statliga eller offentligrättsliga organ som beviljar garantin och därmed för den information som tredje man har tillgång till.

1.3   Tillkännagivandets struktur och tillämpningsområde

I detta tillkännagivande avses med

Avsnitt 3 och 4 i detta tillkännagivande är avsedda att vara direkt tillämpliga på garantier som sammanhänger med en viss finansiell transaktion, t.ex. ett lån. Kommissionen anser att det är i dessa fall som det är allra nödvändigast att avgöra om garantier ska klassificeras som statligt stöd eller inte, eftersom de förekommer ofta och i regel kan kvantifieras.

Eftersom den transaktion som omfattas av en garanti i de flesta fall är ett lån, används i tillkännagivandet begreppet ”låntagare” om den huvudsakliga mottagaren av garantin och ”långivare” om det organ vars risk minskas tack vare den statliga garantin. Syftet med dessa två specifika termer är också att underlätta förståelsen av den logiska grunden för texten, eftersom den grundläggande principen för ett lån är allmänt känd. Av detta följer dock inte att avsnitt 3 och 4 endast är tillämpliga på en lånegaranti. De är tillämpliga på alla garantier där en liknande risköverföring äger rum, t.ex. en kapitalinvestering, under förutsättning att hänsyn tas till den relevanta riskprofilen (inklusive en eventuell avsaknad av säkerhet).

Det här tillkännagivandet gäller alla ekonomiska sektorer, inklusive jordbruk, fiske och transporter utan att det påverkar särskilda regler som gäller för garantier inom den berörda sektorn.

Det här tillkännagivandet gäller inte exportkreditgarantier.

1.4   Andra typer av garantier

Om vissa garantiformer (se punkt 1.2) omfattar en risköverföring till garantigivaren och om de inte har en eller flera av de särskilda egenskaper som avses i punkt 1.3, t.ex. försäkringsgarantier, måste varje fall undersökas separat, vid behov med tillämpning av relevanta avsnitt och metoder i detta tillkännagivande.

1.5   Neutralitet

Det här tillkännagivandet påverkar inte tillämpningen av artikel 295 i fördraget och ingriper således inte i medlemsstaternas egendomsordning. Kommissionen förhåller sig neutral när det gäller offentligt och privat ägande.

Endast det förhållandet att ett företag till stor del är offentligägt är inte i sig tillräckligt för att utgöra en statlig garanti, under förutsättning att det inte uttryckligen eller underförstått finns inslag av garantier.

2.   TILLÄMPLIGHET AV ARTIKEL 87.1

2.1   Allmänna anmärkningar

Enligt artikel 87.1 i fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Dessa allmänna kriterier är också tillämpliga på garantier. På samma sätt som för andra former av potentiellt stöd kan garantier som ges direkt av staten, dvs. av centrala, regionala eller lokala myndigheter, samt garantier som i form av statliga medel ges av andra statskontrollerade organ, t.ex. företag och som kan tillskrivas myndigheter (3), utgöra statligt stöd.

För att undvika eventuella oklarheter bör begreppet statliga medel således förtydligas när det gäller statliga garantier. Fördelen med en statlig garanti är att staten bär den risk som är knuten till garantin. Normalt sett borde staten få ersättning i form av en lämplig avgift för att den bär risken. Om staten helt eller delvis avstår från en sådan avgift gynnar det företaget samtidigt som statens medel tas i anspråk. Därmed kan det vara fråga om statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget, även om det visar sig att staten aldrig betalar ut några medel inom ramen för en garanti. Stödet beviljas vid den tidpunkt då garantin beviljas, inte då garantin åberopas eller då medel betalas ut enligt villkoren i garantin. Bedömningen av om en garanti utgör statligt stöd eller inte, och hur stort stödbeloppet i så fall är, måste göras vid den tidpunkt då garantin ställs.

I detta sammanhang påpekar kommissionen att en undersökning enligt reglerna om statligt stöd inte påverkar en viss åtgärds förenlighet med andra bestämmelser i fördraget.

2.2   Stöd till låntagaren

Vanligtvis är det låntagaren som är stödmottagare. Såsom anges i punkt 2.1 bör riskbärandet normalt sett ersättas i form av en lämplig avgift. Om låntagaren inte behöver betala en avgift, eller betalar en låg avgift, får denne en fördel. Jämfört med en situation utan garanti ger den statliga garantin låntagaren en möjlighet att få ett lån på finansiella villkor som är bättre än de som normalt kan erhållas på finansmarknaderna. Ofta kan låntagaren tack vare den statliga garantin få lägre räntesatser eller ställa en lägre säkerhet. Utan statlig garanti skulle låntagare i vissa fall inte kunna hitta ett finansinstitut som är redo att bevilja ett lån. Statliga garantier kan därmed underlätta skapandet av nya verksamheter och göra det möjligt för vissa företag att skaffa kapital för att utöva ny verksamhet. En statlig garanti kan också hjälpa ett konkurshotat företag att fortsätta sin verksamhet i stället för att det läggs ned eller omstruktureras, och därmed kan garantin snedvrida konkurrensen.

2.3   Stöd till långivaren

3.   OMSTÄNDIGHETER SOM UTESLUTER FÖREKOMSTEN AV STÖD

3.1   Allmänna överväganden

Om en enskild garanti eller en garantiordning som ingåtts av staten inte ger ett företag någon fördel utgör den inte statligt stöd.

För att avgöra om en förmån beviljas via en garanti eller en garantiordning har EG-domstolen i nyligen meddelade domar (4) bekräftat att kommissionen bör grunda sin bedömning på principen om en privat investerare i en marknadsekonomi (nedan kallad den marknadsekonomiska investerarprincipen). Därför bör det tas hänsyn till vilka möjligheter ett stödmottagande företag i praktiken har att få andra motsvarande ekonomiska resurser genom att vända sig till kapitalmarknaden. Det är inte fråga om statligt stöd om en ny finansieringskälla ställs till förfogande på villkor som en privat aktör skulle kunna godta på normala marknadsekonomiska villkor (5).

För att underlätta bedömningen av om den marknadsekonomiska investerarprincipen har följts när det gäller en viss garantiåtgärd, anger kommissionen i detta avsnitt en rad villkor som är tillräckliga för att stöd inte ska anses föreligga. Enskilda garantier omfattas av punkt 3.2, med ett enklare alternativ för små och medelstora företag i punkt 3.3. Garantiordningar omfattas av punkt 3.4, med ett enklare alternativ för små och medelstora företag i punkt 3.5.

3.2   Enskilda garantier

När det gäller enskilda statliga garantier anser kommissionen att det för att förekomsten av statligt stöd ska kunna uteslutas är tillräckligt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

3.3   Värdering av enskilda garantier för små och medelstora företag

Undantagsvis gäller att om låntagaren är ett litet eller medelstort företag (10) kan kommissionen genom ett undantag från punkt 3.2 d godta en enklare bedömning av om en lånegaranti omfattar stöd eller inte. I det fallet, och förutsatt att övriga villkor i punkterna 3.2 a, b och c är uppfyllda, skulle en statlig garanti inte anses utgöra statligt stöd om den årliga minimiavgift (”säkerhetsavgift” (11)) som anges i följande tabell tas ut på grundval av det belopp som faktiskt garanterats av staten, på grundval av låntagarens kreditvärdighet (12):

Säkerhetsavgifterna är tillämpliga på det belopp för vilket garanti eller motgaranti faktiskt ställs av staten i början av det berörda året. De måste betraktas som det minimum som ska tillämpas för ett företag som har en kreditvärdighet som är minst lika hög som de som anges i tabellen (13).

När det är fråga om en enda garantiavgift som betalas i förskott anses lånegarantin inte omfatta stöd om den minst motsvarar nuvärdet på de framtida garantiavgifterna såsom anges ovan, varvid den diskonteringsränta som används är den motsvarande referensräntan (14).

Såsom framgår av tabellen ovan kan företag med en värdering som motsvarar CCC/Caa eller sämre inte komma i fråga för den här förenklade metoden.

För små och medelstora företag om vilka det inte finns några tidigare kreditupplysningar eller vilka har en kreditvärdering som grundar sig på en balansräkningsmetod, t.ex. företag avsedda för särskilda ändamål eller nystartade företag, är säkerhetsavgiften 3,8 %, men den kan aldrig vara lägre än den som skulle tillämpas på moderbolagen.

Dessa marginaler kan komma att ses över då och då med hänsyn till marknadssituationen.

3.4   Garantiordningar

När det gäller statliga garantiordningar anser kommissionen att det inte är fråga om statligt stöd om samtliga följande villkor är uppfyllda:

3.5   Värdering av garantiordningar för små och medelstora företag.

Med tanke på den särskilda situationen för små och medelstora företag och för att underlätta deras tillgång till finansiering, särskilt genom användning av garantiordningar, finns det två specifika möjligheter för sådana företag:

Följande villkor gäller för dessa möjligheter:

Användning av säkerhetsavgifter i garantiordningar för små och medelstora företag

I linje med vad som föreslås i förenklingssyfte när det gäller enskilda garantier, kan garantiordningar till förmån för små och medelstora företag i princip anses vara självfinansierande och inte utgöra statligt stöd om de minimiavgifter som anges i punkt 3.3 och som grundar sig på kreditvärderingen av företag tillämpas (19). Övriga villkor som anges i punkterna 3.4 a, b och c och i punkt 3.4 g måste fortfarande vara uppfyllda. Vidare anses de villkor som anges i punkterna 3.4 d, e och f vara uppfyllda om de årliga minimiavgifter som anges i punkt 3.3 används.

Användning av en enda avgift i garantiordningar för små och medelstora företag

Kommissionen är medveten om att det är en kostsam process att göra en enskild riskbedömning av varje låntagare, och förfarandet kan vara oändamålsenligt om en ordning omfattar ett stort antal små lån för vilka den är ett verktyg för riskspridning.

Om en ordning endast avser garantier för små och medelstora företag och det garanterade beloppet inte överstiger ett tröskelvärde på 2,5 miljoner euro per företag inom ramen för den berörda ordningen, kan kommissionen därför genom ett undantag från punkt 3.4 d godta en enda årlig garantiavgift för samtliga låntagare. För att garantier som beviljats enligt en sådan ordning inte ska anses utgöra statligt stöd måste ordningen emellertid förbli självfinansierande, och samtliga övriga villkor som anges i punkterna 3.4 a, b och c och punkterna 3.4 e, f och g måste fortfarande vara uppfyllda.

3.6   Ingen automatisk klassificering som statligt stöd

Om något av de villkor som anges i punkterna 3.2–3.5 inte uppfylls, betyder det inte att garantin eller garantiordningen automatiskt betraktas som statligt stöd. Om det råder några som helst tvivel om huruvida en planerad garanti eller garantiordning utgör statligt stöd bör den anmälas till kommissionen.

4.   GARANTIER MED INSLAG AV STÖD

4.1   Allmänt

Om en enskild garanti eller en garantiordning inte är förenlig med den marknadsekonomiska investerarprincipen anses den omfatta statligt stöd. Inslaget av statligt stöd måste därför kvantifieras för att det ska kunna kontrolleras om stödet kan anses förenligt på grundval av ett visst undantag från reglerna om statligt stöd. I princip kommer inslaget av statligt stöd att anses vara skillnaden mellan det rätta marknadspriset på den garanti som beviljas enskilt eller genom en garantiordning och det pris som faktiskt betalas för den åtgärden.

De resulterande årliga kontantbidragsekvivalenterna bör diskonteras till nuvärdet med hjälp av referensräntan och sedan läggas ihop så att den sammanlagda bidragsekvivalenten erhålls.

När kommissionen beräknar stödinslaget i en garanti kommer den att fästa särskild uppmärksamhet vid följande omständigheter:

4.2   Stödinslag i enskilda garantier

För en enskild garanti bör kontantbidragsekvivalenten beräknas som skillnaden mellan marknadspriset för garantin och det pris som faktiskt betalats.

Om marknaden inte ger några garantier för den berörda transaktionstypen finns det inte något marknadspris för garantin. I det fallet bör stödinslaget beräknas på samma sätt som bidragsekvivalenten för ett mjukt lån, nämligen som skillnaden mellan den marknadsmässiga räntesats just detta företag skulle ha måst betala utan garantin och den räntesats som kunnat fås tack vare den statliga garantin efter det att hänsyn tagits till eventuella avgifter som betalats. Om det inte finns någon marknadsmässig räntesats och om medlemsstaten vill använda referensräntesatsen som riktmärke, betonar kommissionen att de villkor som anges i meddelandet om referensräntesatser (21) är giltiga för en beräkning av stödnivån i en enskild garanti. Det betyder att särskild uppmärksamhet måste ägnas det tillägg som ska läggas till basräntesatsen för att beakta den relevanta riskprofil som sammanhänger med den transaktion som omfattas, det företag som beviljats garanti och de säkerheter som ställts.

4.3   Stödinslag i enskilda garantier för små och medelstora företag

För små och medelstora företag kan det förenklade värderingssystem som beskrivs i punkt 3.3 också tillämpas. I det fallet kommer skillnaden mellan denna miniminivå och den avgift som tas ut att betraktas som stöd, om avgiften för en viss garanti inte motsvarar det värde som fastställts som ett minimum för dess kreditvärdighetskategori. Om garantin varar mer än ett år diskonteras de årliga underskotten med hjälp av den tillämpliga referensräntesatsen (22).

Endast i fall där den berörda medlemsstaten lagt fram tydliga bevis och gett en tillräcklig motivering kan kommissionen godkänna ett undantag från dessa regler. En riskbaserad metod måste fortfarande följas i sådana fall.

4.4   Stödinslag i garantiordningar

För garantiordningar är kontantbidragsekvivalenten för varje garanti i garantiordningen skillnaden mellan den (eventuella) avgift som verkligen tas ut och den avgift som borde tas ut inom ramen för en motsvarande icke-stödordning som inrättats enligt villkoren i punkt 3.4. De ovannämnda teoretiska avgifter som ligger till grund för beräkningen av stödinslaget måste därför täcka de normala risker som garantin är förknippad med samt de administrativa kostnaderna och kapitalkostnaderna (23). Syftet med detta sätt att beräkna bidragsekvivalenten är att garantera att det stöd som sammanlagt beviljas inom ramen för garantiordningen också på medellång och lång sikt motsvarar de pengar som myndigheterna skjuter till för att täcka underskottet i garantiordningen.

Eftersom det i fråga om statliga garantiordningar är möjligt att de exakta omständigheterna i de enskilda fallen inte är kända när garantiordningen ska bedömas, måste stödinslaget bedömas med hänvisning till garantiordningens bestämmelser.

Stödinslag i garantiordningar kan också beräknas med metoder som kommissionen redan har godkänt efter att ha anmälts enligt en förordning som kommissionens antagit på området statligt stöd, t.ex. kommissionens förordning (EG) nr 1628/2006 av den 24 oktober 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt regionalt investeringsstöd (24) eller kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 (25), förutsatt att den godkända metoden uttryckligen tillämpas på den typ av garantier och den typ av underliggande transaktioner det är fråga om.

Endast i fall där den berörda medlemsstaten lagt fram tydliga bevis och gett en tillräcklig motivering kan kommissionen godkänna ett undantag från dessa regler. En riskbaserad metod måste fortfarande följas i sådana fall.

4.5   Stödinslag i garantiordningar för små och medelstora företag

De båda förenklingsverktyg som beskrivs i punkt 3.5 och som avser garantiordningar för små och medelstora företag kan också användas till att beräkna stöd. Följande villkor gäller för dessa regler:

Användning av säkerhetsavgifter i garantiordningar för små och medelstora företag

För små och medelstora företag kan det förenklade värderingssystem som beskrivs i punkt 3.5 också tillämpas. I det fallet kommer skillnaden mellan denna miniminivå och den avgift som tas ut att betraktas som stöd (26), om avgiften för en viss kategori i en garantiordning inte motsvarar det värde som fastställts som ett minimum för dess kreditvärdighetskategori (27). Om garantin varar mer än ett år diskonteras de årliga underskotten med hjälp av referensräntesatsen (28).

Användning av en enda avgift i garantiordningar för små och medelstora företag

Med tanke på att konkurrensen kan snedvridas mindre av statligt stöd som ges inom ramen för en garantiordning för små och medelstora företag, anser kommissionen att om en stödordning endast avser garantier för små och medelstora företag där det garanterade beloppet inte överstiger ett tröskelvärde på 2,5 miljoner euro per företag inom ramen för den berörda stödordningen, kan kommissionen genom ett undantag från punkt 4.4 godkänna en värdering av stödnivån i ordningen som sådan, utan att det krävs någon värdering av varje enskild garanti eller riskklass inom ordningen (29).

5.   FÖRENLIGHET MED DEN GEMENSAMMA MARKNADEN HOS STATLIGT STÖD I FORM AV GARANTIER

5.1   Allmänt

Statliga garantier som omfattas av artikel 87.1 i fördraget ska granskas av kommissionen i syfte att avgöra om de är förenliga med den gemensamma marknaden. Innan förenligheten kan bedömas måste stödmottagaren identifieras.

5.2   Bedömning

Huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden kommer att bedömas av kommissionen enligt samma regler som tillämpas för andra former av stödåtgärder. De konkreta kriterierna för bedömningen av förenligheten har klargjorts av kommissionen och anges närmare i rambestämmelser och riktlinjer för branschövergripande stöd, regionalstöd och branschspecifika stöd (30). Vid granskningen beaktas framför allt stödnivån, utmärkande egenskaper hos stödmottagarna och de mål som eftersträvas.

5.3   Villkor

Kommissionen kommer att godkänna garantier endast om utnyttjandet av dem är underställt särskilda avtalsvillkor, vilka kan sträcka sig så långt som till en obligatorisk konkursförklaring av det stödmottagande företaget eller andra liknande förfaranden. Parterna måste komma överens om dessa villkor när garantin beviljas. Om en medlemsstat skulle önska utnyttja garantin enligt andra villkor än de som ursprungligen avtalats vid beviljandet, kommer kommissionen att betrakta utnyttjandet av garantin som ett nytt stöd som måste anmälas enligt artikel 88.3 i fördraget.

6.   RAPPORTER SOM MEDLEMSSTATERNA SKA LÄGGA FRAM FÖR KOMMISSIONEN

I enlighet med allmänna övervakningsskyldigheter (31) och för att ytterligare övervaka den senaste utvecklingen på finansmarknaderna, och eftersom värdet av statliga garantier är svårbedömt och ändras över tiden, är det särskilt viktigt att de statliga garantiordningar som godkänts av kommissionen granskas fortlöpande enligt artikel 88.1 i fördraget. Därför ska medlemsstaterna lämna rapporter till kommissionen.

När det gäller garantiordningar som omfattar stöd måste rapporterna läggas fram åtminstone i slutet av garantiordningens giltighetstid och vid anmälan av en ändrad ordning. Kommissionen kan dock i vissa fall anse det lämpligt att begära in rapporter oftare.

När det gäller garantiordningar som enligt ett beslut av kommissionen inte omfattar stöd, och särskilt om det inte finns några tidigare uppgifter om ordningen i fråga, kan kommissionen när den fattar sitt beslut begära att sådana rapporter läggs fram och därmed klargöra från fall till fall hur ofta rapporter ska lämnas in och vad de ska innehålla.

Rapporterna bör åtminstone innehålla följande uppgifter:

När det gäller enskilda garantier bör de relevanta uppgifterna, främst de som anges i d–g, rapporteras på samma sätt.

I samtliga fall gör kommissionen medlemsstaterna uppmärksamma på att en korrekt rapportering vid ett avlägset datum förutsätter att de nödvändiga uppgifterna samlas in korrekt från det att ordningen börjar tillämpas och att de aggregeras på årsnivå.

Medlemsstaterna görs också uppmärksamma på att när det gäller garantier som inte omfattar stöd och som beviljats enskilt eller inom ramen för en ordning kan kommissionen, t.ex. till följd av ett klagomål, behöva försäkra sig om att garantin eller ordningen inte innehåller några inslag av stöd även om det inte finns någon anmälningsskyldighet. I ett sådant fall kommer kommissionen att begära liknande upplysningar som de som anges ovan för rapporter från den berörda medlemsstaten.

Om rapporter måste läggas fram redan därför att särskilda rapporteringsskyldigheter föreskrivs i gruppundantagsförordningar, riktlinjer eller rambestämmelser som är tillämpliga på området statligt stöd, kommer dessa särskilda rapporter att ersätta de rapporter som ska läggas fram enligt den här skyldigheten att rapportera om garantier, under förutsättning att de uppgifter som anges ovan lämnas i rapporterna.

7.   GENOMFÖRANDEÅTGÄRDER

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att anpassa sina befintliga garantiåtgärder till det här tillkännagivandet före den 1 januari 2010 när det gäller nya garantier.

(1)  EGT C 71, 11.3.2000, s. 14.

(2)  Exempel: Kommissionens beslut 2003/706/EG av den 23 april 2003 om av Tyskland genomförda stödordningar: Delstaten Brandenburgs garantiprogram från 1991 och 1994 – Statligt stöd C 45/98 (f.d. NN 45/97) (EUT L 263, 14.10.2003, s. 1); kommissionens beslut av den 16 december 2003 om garantiordningar avseende fartygsfinansiering – Tyskland (N 512/03) (EUT C 62, 11.3.2004, s. 3) och kommissionens beslut 2006/599/EG av den 6 april 2005 om den stödordning som Italien planerar att genomföra i form av lånegarantier till förmån för varvsindustrin (EUT L 244, 7.9.2006, s. 17).

(3)  Se mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen (Stardust), REG 2002, s. I-4397.

(4)  Se mål C-482/99 som det hänvisas till i fotnot 3.

(5)  Se kommissionens meddelande om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget på statliga ägarandelar (Europeiska gemenskapernas bulletin nr 9-1984), de förenade målen 296/82 och 318/82, Nederländerna och Leeuwarder Papierwarenfabriek BV mot kommissionen, REG 1985, s. 809, punkt 17 samt kommissionens meddelande om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget samt artikel 61 i EES-avtalet på statligt stöd till flygsektorn (EGT C 350, 10.12.1994, s. 5) punkterna 25 och 26.

(6)  EUT C 244, 1.10.2004, s. 2.

(7)  För en definition av skuldebrev, se artikel 2.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2008/22/EG (EUT L 76, 19.3.2008, s. 50).

(8)  Ett sådant uppdrag att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse måste iaktta gemenskapsreglerna, t.ex. kommissionens beslut 2005/842/EG av den 28 november 2005 om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 312, 29.11.2005, s. 67) och gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (EUT C 297, 29.11.2005, s. 4).

(9)  T.ex. tabell 1 om kreditvärderingsinstituts kreditvärderingar i arbetsdokument nr 207 utarbetat av banken för internationell betalningsutjämning, på följande adress:

http://www.bis.org/publ/work207.pdf

(10)  Med små och medelstora företag avses företag enligt definitionen i bilaga I till förordning (EG) nr 70/2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (EGT L 10, 13.1.2001, s. 33). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1976/2006 (EUT L 368, 23.12.2006, s. 85).

(11)  Dessa säkerhetsavgifter fastställs i enlighet med de marginaler som fastställts för lån till företag med samma kreditvärdighet i meddelandet från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (EUT C 14, 19.1.2008, s. 6). En allmän sänkning med 20 räntepunkter har beaktats i enlighet med den studie som kommissionen låtit utföra om detta:

(http://ec.europa.eu/comm/competition/state_aid/studies_reports/full_report.pdf – se sidorna 23 och 156–159 i studien). Sänkningen motsvarar skillnaden när det gäller marginalen för en motsvarande risk mellan ett lån och en garanti för att beakta de extrakostnader som är specifikt förknippade med lån.

(12)  I tabellen tillämpas de kreditvärdighetsklasser som Standard & Poor's, Fitch och Moody's använder, vilka är de kreditvärderingsinstitut som banksektorn oftast använder för att koppla sitt eget kreditvärderingssystem enligt beskrivningen i punkt 3.2 d. Kreditvärderingar måste emellertid inte inhämtas från dessa kreditvärderingsinstitut. Nationella kreditvärderingssystem eller sådana som används av banker för att bedöma risken för betalningsförsummelse är lika godtagbara under förutsättning att de anger den ettåriga sannolikheten för betalningsförsummelse, eftersom denna siffra används av kreditvärderingsinstituten för att värdera företag. Andra system bör ge möjlighet till en motsvarande klassificering genom denna värderingsnyckel.

(13)  T.ex. bör ett företag som en bank ger en kreditvärdighet som motsvarar BBB-/Baa 3 åläggas en årlig garantiavgift på minst 0,8 % av det belopp som faktiskt garanteras av staten i början av året.

(14)  Se det meddelande som det hänvisas till i fotnot 11, i vilket följande anges: ”Referensräntan används också som diskonteringsränta för att beräkna nuvärden. För detta ändamål kommer basräntan höjd med en fast marginal på 100 räntepunkter att användas” (s. 4).

(15)  Se mer om detta i fotnot 12.

(16)  Motsvarar kapitaltäckningskraven i artikel 75 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1) jämförd med bilaga VI (punkt 41 och följande) till det direktivet.

(17)  För en garanti som uppgår till 100 för ett företag med kreditvärdighet BBB uppgår således de reserver som ska upprättas till 8. Om 400 räntepunkter (eller 4 %) tillämpas på detta belopp medför det årliga kapitalkostnader på 8 % × 4 % = 0,32 % av det garanterade beloppet, vilket påverkar priset på garantin i motsvarande grad. Om den ettåriga sannolikhet för betalningsförsummelse som i ordningen förutses för detta företag är t.ex. 0,35 % och de årliga administrativa kostnaderna uppskattas till 0,1 % är priset på den garanti för vilken inget stöd antas föreligga 0,77 % per år.

(18)  I det fallet, och förutsatt att den riskfria räntesatsen anses vara 5 %, kommer den årliga kostnaden för de reserver som ska upprättas att för samma garanti på 100 och reserver på 8 vara 8 × (4 % + 5 %) = 0,72 % av det belopp för vilket garanti har ställts. Enligt samma antagande (sannolikhet för betalningsförsummelse 0,35 % och administrativa kostnader på 0,1 %) skulle priset på garantin vara 0,77 % per år och en kompletterande ersättning på 0,4 % borde betalas till staten av ordningen.

(19)  Detta omfattar bestämmelsen att för små och medelstora företag om vilka det inte finns några tidigare kreditupplysningar eller som har en kreditvärdering som grundar sig på en balansräkningsmetod, är säkerhetsavgiften 3,8 %, men den kan aldrig vara lägre än den som skulle tillämpas på moderbolagen.

(20)  Detta bygger på att företaget ställer motsvarande säkerhet till staten och kreditinstitutet.

(21)  Se det meddelande som det hänvisas till i fotnot 11.

(22)  Se mer om detta i fotnot 14.

(23)  Denna beräkning kan för varje riskklass sammanfattas som skillnaden mellan a) det utestående belopp som garanteras, multiplicerat med riskfaktorn för riskklassen (där ”risken” är sannolikheten för betalningsförsummelse efter det att administrativa kostnader och kapitalkostnader tagits med i beräkningen), vilket utgör den marknadsmässiga avgiften, och b) eventuella betalda avgifter, dvs. (garanterat belopp × risken) – betald avgift.

(24)  EUT L 302, 1.11.2006, s. 29.

(25)  EUT L 358, 16.12.2006, s. 3.

(26)  Detta omfattar möjligheten att för små och medelstora företag om vilka det inte finns några tidigare kreditupplysningar eller som har en kreditvärdering som grundar sig på en balansräkningsmetod, fastställa säkerhetsavgiften till 3,8 %, men den kan aldrig vara lägre än den avgift som skulle tillämpas på moderbolagen.

(27)  Denna beräkning kan för varje riskkategori sammanfattas som det utestående belopp som garanterats multiplicerat med skillnaden mellan a) säkerhetsavgiftens andel av den riskklassen och b) den avgiftsandel som betalats, dvs. det garanterade beloppet × (säkerhetsavgiften – betald avgift).

(28)  Se mer om detta i fotnot 11.

(29)  Denna beräkning kan oberoende av riskklass sammanfattas som skillnaden mellan a) det utestående belopp som garanteras, multiplicerat med riskfaktorn för ordningen (där ”risken” är sannolikheten för betalningsförsummelse efter det att administrativa kostnader och kapitalkostnader tagits med i beräkningen), och b) eventuella betalda avgifter, dvs. (garanterat belopp × risken) – betald avgift.

(30)  Se Competition law applicable to State aid in the European Community:

http://ec.europa.eu/comm/competition/state_aid/legislation/legislation.html

Sektorspecifik lagstiftning om statligt stöd på jordbruksområdet finns på följande adress:

http://ec.europa.eu/agriculture/stateaid/leg/index_sv.htm

och på transportområdet på följande adress:

http://ec.europa.eu/dgs/energy_transport/state_aid/transport_en.htm

(31)  Särskilt de skyldigheter som föreskrivs t.ex. i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EUT L 140, 30.4.2004, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 271/2008 (EUT L 82, 25.3.2008, s. 1).

(32)  Om ordningen har tillämpats mer än tio år ska endast de årliga underskotts- eller överskottsbeloppen för de tio senaste åren anges.

Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration

(Ärende COMP/M.5044 – Bridgepoint/Pret a Manger)

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 155/03)

Kommissionen beslutade den 2 april 2008 att inte göra invändningar mot den anmälda koncentrationen ovan och att förklara den förenlig med den gemensamma marknaden. Beslutet grundar sig på artikel 6.1 b i rådets förordning (EG) nr 139/2004. Beslutet i sin helhet finns endast på engelska och kommer att offentliggöras efter det att alla eventuella affärshemligheter har tagits bort. Det kommer att finnas tillgängligt

Eurons växelkurs (1)

19 juni 2008

(2008/C 155/04)

1 euro=

(1)  

Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.

Uppgifter från medlemsstaterna om statligt stöd som beviljats enligt kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001

(2008/C 155/05)

XA-nummer: XA 273/07

Medlemsstat: Republiken Slovenien

Region: Območje občine Rače-Fram

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som får ett enskilt stöd: Dodeljevanje državnih pomoči za programe razvoja kmetijstva in podeželja v občini Rače-Fram

Rättslig grund: Pravilnik o dodeljevanju državnih pomoči, pomoči de minimis in izvajanju drugih ukrepov razvoja kmetijstva in podeželja v občini Rače-Fram

Stödordningens beräknade utgifter per år eller totalt belopp som beviljats företaget som enskilt stöd:

Högsta tillåtna stödnivå:

1.   Investeringar i jordbruksföretag för primärproduktion:

Stödet beviljas för investeringar för renovering av jordbruksfastigheter och inköp av utrustning för jordbruksproduktion, investeringar i permanenta grödor, markförbättring och anläggande av betesmark.

2.   Bevarande av traditionella landskap och byggnader:

3.   Stöd till försäkringspremier:

4.   Stöd till sammanläggning av skiften:

5.   Stöd för att uppmuntra produktion av kvalitetsprodukter från jordbruket:

6.   Tillhandahållande av tekniskt stöd:

Datum för genomförande: Oktober 2007 (Stöd får beviljas först efter det att sammanfattningen publicerats på Europeiska kommissionens webbplats)

Stödordningens eller det enskilda stödets varaktighet: Till och med den 31 december 2013

Stödets syfte: Stöd till små och medelstora företag

Hänvisning till artiklar i förordning (EG) nr 1857/2006 och stödberättigande kostnader: Andra kapitlet i utkastet till ”regler om beviljande av statligt stöd, de minimis-stöd och genomförande av andra åtgärder på området jordbruks- och landsbygdsutveckling i kommunen Rače-Fram” omfattar åtgärder som utgör statligt stöd enligt följande artiklar i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 (EUT L 358, 16.12.2006, s. 3):

Artikel 4: Investeringar i jordbruksföretag

Artikel 5: Bevarande av traditionella landskap och byggnader

Artikel 12: Stöd till försäkringspremier

Artikel 13: Stöd till sammanläggning av skiften

Artikel 14: Stöd för att uppmuntra produktion av kvalitetsprodukter från jordbruket

Artikel 15: Tillhandahållande av tekniskt stöd

Berörd(a) ekonomisk(a) sektor(er): Jordbruk

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Webbplats: http://www.race-fram.si/dokument.aspx?id=2829

Övriga upplysningar: För stödet till försäkringspremier för försäkring av utsäde och grödor likställs följande väderförhållanden med naturkatastrofer: vårfrost, hagel, blixtnedslag, brand till följd av blixtnedslag, storm och översvämning.

Kommunens planerade åtgärder och fastställda allmänna föreskrifter uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1857/2006 (förfarande för beviljande av stöd, kumulering, öppenhet och övervakning av stödet)

XA-nummer: XA 276/07

Medlemsstat: Republiken Slovenien

Region: Območje občine Kostanjevica na Krki

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som får ett enskilt stöd: Finančna sredstva za ohranjanje in spodbujanje razvoja kmetijstva in podeželja v občini Kostanjevica na Krki

Rättslig grund: Pravilnik o ohranjanju in spodbujanju razvoja kmetijstva in podeželja v občini Kostanjevica na Krki za programsko obdobje 2007–2013

Stödordningens beräknade utgifter per år eller totalt belopp som beviljats företaget som enskilt stöd:

Högsta tillåtna stödnivå:

1.   Investeringar i jordbruksföretag:

2.   Bevarande av traditionella landskap och byggnader:

3.   Stöd till försäkringspremier:

4.   Stöd till sammanläggning av skiften:

5.   Stöd för att uppmuntra produktion av kvalitetsprodukter från jordbruket:

6.   Tillhandahållande av tekniskt stöd inom jordbrukssektorn:

Datum för genomförande: Oktober 2007 (Stöd får beviljas först efter det att sammanfattningen publicerats på Europeiska kommissionens webbplats)

Stödordningens eller det enskilda stödets varaktighet: Till och med den 31 december 2013

Stödets syfte: Stöd till jordbruksföretag, mikroföretag

Hänvisning till artiklar i förordning (EG) nr 1857/2006 och stödberättigande kostnader: Andra kapitlet i utkastet till ”regler om bevarande och främjande av jordbruks- och landsbygdsutveckling i kommunen Kostanjevica na Krki för programperioden 2007–2013” omfattar åtgärder som utgör statligt stöd enligt följande artiklar i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 (EUT L 358, 16.12.2006, s. 3):

Artikel 4: Investeringar i jordbruksföretag

Artikel 5: Bevarande av traditionella landskap och byggnader

Artikel 12: Stöd till försäkringspremier

Artikel 13: Stöd till sammanläggning av skiften

Artikel 14: Stöd för att uppmuntra produktion av kvalitetsprodukter från jordbruket

Artikel 15: Tillhandahållande av tekniskt stöd inom jordbrukssektorn

Berörd(a) ekonomisk(a) sektor(er): Jordbruk

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Webbplats: http://www.uradni-list.si/1/ulonline.jsp?urlid=200787&dhid=91625

Övriga upplysningar: För stödet till försäkringspremier för försäkring av utsäde och grödor likställs följande väderförhållanden med naturkatastrofer: vårfrost, hagel, blixtnedslag, brand till följd av blixtnedslag, storm och översvämning.

Kommunens planerade åtgärder och fastställda allmänna föreskrifter uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1857/2006 (förfarande för beviljande av stöd, kumulering, öppenhet och övervakning av stödet)

Kontaktperson

Župan

Mojmir PUSTOSLEMŠEK

XA-nummer: XA 277/07

Medlemsstat: Republiken Slovenien

Region: Območje občine Videm

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som får ett enskilt stöd: Dodeljevanje državnih pomoči za programe razvoja podeželja v občini Videm

Rättslig grund: Pravilnik o dodeljevanju državnih pomoči in drugih pomoči, ter ukrepov za programe razvoja podeželja v občini Videm

Stödordningens beräknade utgifter per år eller totalt belopp som beviljats företaget som enskilt stöd:

Högsta tillåtna stödnivå:

1.   Investeringar i jordbruksföretag för primärproduktion:

Stödet beviljas för investeringar för renovering av jordbruksfastigheter och inköp av utrustning för jordbruksproduktion, investeringar i permanenta grödor, markförbättring och anläggande av betesmark.

2.   Bevarande av traditionella landskap och byggnader:

3.   Stöd till försäkringspremier:

4.   Stöd till sammanläggning av skiften:

5.   Stöd för att uppmuntra produktion av kvalitetsprodukter från jordbruket:

6.   Tillhandahållande av tekniskt stöd i jordbrukssektorn:

Datum för genomförande: Oktober 2007 (Stöd får beviljas först efter det att sammanfattningen publicerats på Europeiska kommissionens webbplats)

Stödordningens eller det enskilda stödets varaktighet: Till och med den 31 december 2013

Stödets syfte: Stöd till små och medelstora företag

Hänvisning till artiklar i förordning (EG) nr 1857/2006 och stödberättigande kostnader: Andra kapitlet i utkastet till ”regler om beviljande av statligt och annat stöd, och åtgärder för landsbygdsutvecklingsprogrammet för kommunen Videm” omfattar åtgärder som utgör statligt stöd enligt följande artiklar i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 (EUT L 358, 16.12.2006, s. 3):

Artikel 4: Investeringar i jordbruksföretag

Artikel 5: Bevarande av traditionella landskap och byggnader

Artikel 12: Stöd till försäkringspremier

Artikel 13: Stöd till sammanläggning av skiften

Artikel 14: Stöd för att uppmuntra produktion av kvalitetsprodukter från jordbruket

Artikel 15: Tillhandahållande av tekniskt stöd inom jordbrukssektorn

Berörd(a) ekonomisk(a) sektor(er): Jordbruk

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Webbplats: http://ls.lex-localis.info/UradnoGlasiloObcin/VsebinaDokumenta.aspx?SectionID=fddd663f-924f-4244-9a05-d3389bdf4bbc

Övriga upplysningar: För stödet till försäkringspremier för försäkring av utsäde och grödor likställs följande väderförhållanden med naturkatastrofer: vårfrost, hagel, blixtnedslag, brand till följd av blixtnedslag, storm och översvämning.

Vad gäller kommunens planerade åtgärder och fastställda allmänna föreskrifter uppfyööer kommunens regler kraven i förordning (EG) nr 1857/2006 (förfarande för beviljande av stöd, kumulering, öppenhet och övervakning av stödet)

Ansvarig person

Direktorica občinske uprave

občine Videm

Mag. Darinka RATAJC

XA-nummer: XA 278/07

Medlemsstat: Republiken Slovenien

Region: Območje občine Jesenice

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som får ett enskilt stöd: Programi razvoja podeželja v občini Jesenice 2007–2013

Rättslig grund: Pravilnik o dodelitvi pomoči za ohranjanje in razvoj kmetijstva, gozdarstva in podeželja v občini Jesenice (II. poglavje Pravilnika)

Stödordningens beräknade utgifter per år eller totalt belopp som beviljats företaget i form av enskilt stöd: Planerade årsutgifter

2007: 39 642 EUR

2008: 40 476 EUR

2009: 41 312 EUR

2010: 42 147 EUR

2011: 42 981 EUR

2012: 43 884 EUR

2013: 44 805 EUR

Högsta tillåtna stödnivå:

1.   Investeringar i jordbruksföretag för primärproduktion:

Stödet beviljas för investeringar för renovering av jordbruksfastigheter och inköp av utrustning för jordbruksproduktion, investeringar i permanenta grödor, markförbättring och anläggande av betesmark.

2.   Bevarande av traditionella byggnader:

3.   Stöd till försäkringspremier:

4.   Stöd till sammanläggning av skiften:

5.   Tillhandahållande av tekniskt stöd i jordbrukssektorn:

Datum för genomförande: Oktober 2007 (Stöd får beviljas först efter det att sammanfattningen publicerats på Europeiska kommissionens webbplats)

Stödordningens eller det enskilda stödets varaktighet: Till och med den 31 december 2013

Stödets syfte: Stöd till små och medelstora företag

Hänvisning till artiklar i förordning (EG) nr 1857/2006 och stödberättigande kostnader: Andra kapitlet i utkastet till ”regler om beviljande av stöd för bevarande och utveckling av jord- och skogsbruk samt landsbygd i kommunen Jesenice” omfattar åtgärder som utgör statligt stöd enligt följande artiklar i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 (EUT L 358, 16.12.2006, s. 3):

Artikel 4: Investeringar i jordbruksföretag

Artikel 5: Bevarande av traditionella landskap och byggnader

Artikel 12: Stöd till försäkringspremier

Artikel 13: Stöd till sammanläggning av skiften

Artikel 15: Tillhandahållande av tekniskt stöd inom jordbrukssektorn

Berörd(a) ekonomisk(a) sektor(er): Jordbruk

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Webbplats: http://www.uradni-list.si/_pdf/2007/Ur/u2007087.pdf

Övriga upplysningar: För stödet till försäkringspremier för försäkring av utsäde och grödor likställs följande väderförhållanden med naturkatastrofer: vårfrost, hagel, blixtnedslag, brand till följd av blixtnedslag, storm och översvämning.

Kommunens planerade åtgärder och fastställda allmänna föreskrifter uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1857/2006 (förfarande för beviljande av stöd, kumulering, öppenhet och övervakning av stödet)

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende COMP/M.5046 – Friesland/Campina)

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 155/06)

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende COMP/M.5182 – Shell/BP/AFS/GlobeFuel)

Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 155/07)

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

(2)  EUT C 56, 5.3.2005, s. 32.

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende COMP/M.5158 – Strabag/Kirchhoff)

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 155/08)

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende COMP/M.5186 – Investor AB/Altor/Lindorff JV)

Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande

(Text av betydelse för EES)

(2008/C 155/09)

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

(2)  EUT C 56, 5.3.2005, s. 32.