24.1.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 18/1

---

Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)

Påföljder i enlighet med nationell lagstiftning för passage utan tillstånd av de yttre gränserna utanför gränsövergångsställena och de fasta öppethållandetiderna – artikel 4.3

(2008/C 18/01)

BELGIEN

Dessa påföljder fastställs i artikel 3 i lagen av den 25 april 2007 om ändring av lagen av den 15 december 1980 om utlänningars inresa, vistelse och etablering och om avvisning och utvisning av utlänningar. Genom denna lag, som offentliggjordes i Moniteur Belge den 10 maj 2007, infördes en ny artikel 4a i lagen av den 15 december 1980.

Dessa ändringar har ännu inte trätt i kraft. I artikel 48 i ovannämnda lag anges att de ska träda i kraft den dag som fastställs av konungen, dock senast den första dagen i den trettonde månaden som följer på den månad under vilken lagen offentliggjordes i Moniteur Belge.

BULGARIEN

I artikel 279.1 i strafflagen föreskrivs följande: ”Den som vid inresa i eller utresa ur landet passerar gränsen utan tillstånd från ansvarig myndighet eller som har ett sådant tillstånd men passerar gränsen på en plats som inte anvisats för detta ändamål, ska dömas till fängelse i högst fem år och böter om minst etthundra och högst trehundra lev.”

Återfall är en försvårande omständighet. Om det är fråga om återfall är för brottet stadgat fängelse i lägst ett och högst sex år och böter om lägst etthundra och högst trehundra lev.

TJECKIEN

Tjeckien har infört påföljder i sin lagstiftning för passage utan tillstånd av de yttre gränserna utanför gränsövergångsställena och de fasta öppetthållandetiderna. Påföljderna räknas upp i § 157 i lag nr 326/1999 om utlänningars vistelse på Tjeckiens territorium.

§ 157

1)   En utlänning begår ett brott om han/hon

a)	passerar statsgränsen på en annan plats än vid ett gränsövergångsställe,

b)	missbrukar en resehandling (§ 108) som har utfärdats för en annan person eller en resehandling som har utfärdats enligt särskilda rättsregler,

c)	undandrar sig bosättningskontroll eller gränskontroll,

n)	passerar gränsen vid ett gränsövergångsställe utanför de fastställa öppethållandetiderna eller i strid med ändamålet med gränsövergångsstället.

2)   Ett bötesstraff på högst 10 000 tjeckiska kronor kan ådömas för något av de brott som anges i 1 a–e, ett bötesstraff på högst 5 000 tjeckiska kronor kan ådömas för något av de brott som anges i 1 f–n och ett bötesstraff på högst 3 000 tjeckiska kronor kan ådömas för något av de brott som anges i 1 o–w.

DANMARK

Enligt § 38 stk. 3 i utlänningslagen får inresa i och utresa ur ett land som inte har anslutit sig till Schengenavtalet generellt endast ske vid ett godkänt gränsövergångsställe under de fasta öppethållandetiderna.

Enligt § 59, stk. 1, 1. pkt ska en utlänning som reser in i landet utan att passera en passkontroll eller som reser in i landet utanför ett gränsövergångsställes öppetthållandetider dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

TYSKLAND

§ 98.3 nr 2 och § § 13.1 och 98.5 i lagen om uppehållstillstånd

§ 98 Bötesregler

1)   Den som på grund av vårdslöshet begår en handling som avses i § 95.1 nr 1 eller 2 eller 95.2 nr 1 b begår en överträdelse.

2)   Det betraktas som en överträdelse att

1.	i strid med § 4.5 första meningen inte medföra identitetshandling,

2.	i strid med § 13.1 andra meningen vägra att underkasta sig den polisiära kontrollen av gränstrafik,

3.	i strid med § 48.1 eller 48.3 första meningen inte alls eller inte i tid uppvisa, inte alls eller inte i tid överlämna eller inte alls eller inte i tid överlåta en urkund eller handling enligt paragrafen.

3)   Den som medvetet eller på grund av vårdslöshet begår någon av nedanstående handlingar begår en överträdelse:

1.	Bryter mot en skyldighet enligt § 12.2 andra meningen eller 12.4 eller mot en geografisk begränsning enligt § 54 a.2 eller § 61.1 första meningen.

2.	I strid med § 13.1 genomför sin in- eller utresa utanför ett tillåtet gränsövergångsställe eller utanför de fastställda klockslagen för trafikering eller inte medför pass eller handling som ersätter pass.

3.	Handlar i strid med en uppmaning enligt § 46.1, § 54 a.1 andra meningen eller 54 a.3 eller § 61.1 andra meningen.

3a.	I strid med § 54 a.1 första meningen underlåter att göra en anmälan, inte gör den korrekt eller gör den för sent.

4.	I strid med § 80.4 underlåter att inkomma med den ansökan som nämns där.

5.	Handlar i strid med en rättslig förordning enligt § 99.1 nr 7 eller nr 10, under förutsättning att förordningen hänvisar till denna bötesbestämmelse för ett visst brottsrekvisit.

4)   I de fall som avses i punkt 2 nr 2 och punkt 3 nr 2 kan ingripanden komma att göras mot försök att begå överträdelser.

5)   Påföljderna för överträdelser kan få följande utformning: Fall som avses i punkt 2.2: böter på högst femtusen euro. Fall som avses i punkterna 1 och 2 nr 1 och 3 och i punkt 3 nr 2: böter på högst tretusen euro. Övriga fall: böter på högst tusen euro.

6)   Artikel 31.1 i avtalet om flyktingars rättsliga status påverkas inte.

§ 13 Gränspassage

1)   Inresa till och utresa från tyskt territorium är endast tillåten vid godkända gränsövergångsställen och mellan de klockslag som fastställts för trafikering, såvida inte undantag medges genom andra bestämmelser eller mellanstatliga överenskommelser. Utländska medborgare är skyldiga att vid inresa och utresa medföra ett godkänt och giltigt pass eller en godkänd och giltig handling som ersätter pass enligt paragraf 3.1 och underställa sig polisiär kontroll av den trafik som passerar gränsen.

2)   En utländsk medborgare har inte rest in vid ett godkänt gränsövergångsställe förrän gränsen och gränsövergångsstället har passerats. Om de myndigheter som ansvarar för den polisiära kontrollen av den trafik som passerar gränsen låter en utländsk medborgare passera gränsövergångsstället i ett visst provisoriskt syfte inför ett beslut om avvisning (§ 15 i denna lag, § § 18 och 18a i asyllagen (”Asylverfahrensgesetz”)) eller under föreberedelserna, säkerställandet eller genomförandet av avvisningen, är det inte fråga om inresa i den mening som avses i punkt 1, så länge som myndigheterna kan kontrollera var den berörda personen uppehåller sig. I övriga fall har en utländsk medborgare rest in i och med att gränsen passerats.

ESTLAND

Olaglig passage av en statsgräns eller en tillfällig gräns i Estland bestraffas enligt § 258 i strafflagen (offentliggjord i Riigi Teataja, Estlands officiella tidning, I 2001, 61, 364; 2007, 2, 7).

Strafflagen

§ 258. Olaglig passage av Republiken Estlands statsgräns eller en tillfällig gräns

1)   Olaglig passage av Republiken Estlands statsgräns eller en tillfällig gräns, om det sker

1)	trots att en gränskontrolltjänsteman givit en stoppsignal eller order,

2)	av en grupp,

3)	med ett transportmedel på en plats som inte är avsedd för gränspassage,

4)	och gärningsmannen har ådömts ett straff för en förseelse som avser samma gärning, bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år.

2)   Samma gärning bestraffas med fängelse i lägst fyra och högst tolv år, om den begås

1)	genom användning av våld, eller

2)	genom orsakande av allvarlig kroppsskada.

Påföljder för överträdelse av gränsordningen och för olaglig passage av Republiken Estlands statsgränser eller tillfälliga gränser föreskrivs i § § 17(1) och 17(2) i lagen om statsgränser (offentliggjord i Riigi Teataja, Estlands officiella tidning, I 1994, 54, 902; 2006, 26, 191):

§ 17. Överträdelse av gränsordning

Överträdelse av gränsordningen bestraffas med böter om högst 200 bötesenheter.

§ 17. Olaglig passage av Republiken Estlands statsgräns eller en tillfällig gräns

Olaglig passage av Republiken Estlands statsgräns eller en tillfällig gräns bestraffas med böter om högst 200 bötesenheter.

GREKLAND

I artikel 83 i lag 3386/2005 föreskrivs påföljder för olaglig gränspassage. Tredjelandsmedborgare som reser in på eller försöker resa in på Greklands territorium utan att följa de formella kraven ska bestraffas med fängelse i minst tre månader och böter om 1 500 euro.

SPANIEN

Följande spanska lagstiftning reglerar sådana situationer och föreskriver lämpliga påföljder.

1)   Utländska medborgare som kvarhållits när de olagligen har försökt resa in i landet vid ett icke-godkänt gränsövergångsställe eller under andra tider än de fasta öppethållandetiderna

I sådana situationer föreskrivs att rättsinstitutet avvisning ska tillämpas (artikel 58 i den organiska lagen 14/2003 av den 20 november 2003 om ändring av den organiska lagen 4/2000 av den 11 januari 2000 om rättigheter och friheter för utländska medborgare i Spanien och om deras sociala integration, i dess lydelse efter ändringar genom den organiska lagen 8/2000 av den 22 december 2000). Detta anses vara den påföljd som ska tillämpas i situationer där utländska medborgare försöker resa in i landet på olaglig väg i den mening som avses i artikel 157.1 b i kungligt dekret 2393/2004, dvs. när utländska medborgare grips vid eller i närheten av gränsen.

Avvisning av utländska medborgare består i att dessa återsänds till sitt ursprungsland eller till det land de anlände från, enligt ett administrativt förfarande som är annorlunda och snabbare än det som används vid utvisning.

2)   Utländska medborgare som har rest in i landet olagligen och som grips på Spaniens territorium

Detta är en överträdelse som enligt artikel 53 i den organiska lagen 14/2003 ska leda till utvisning från det spanska territoriet i enlighet med artikel 57 i samma lag.

FRANKRIKE

De franska rättsreglerna om denna typ av påföljder finns i artiklarna L. 621-1 och L.621-2 samt R. 621-1 i lagen om utlänningars inresa och vistelse och om asyl (Code de l'entrée et du séjour des étrangers et du droit d'asile, CEDESA). De är tillämpliga på tredjelandsmedborgare som inte iakttar villkoren för inresa och vistelse på det franska territoriet.

De påföljder som föreskrivs i artiklarna är fängelse i ett år och böter om 3 750 euro. En utlänning som dömts för detta brott kan dessutom förbjudas att resa in på territoriet på nytt under en period av högst ett år.

ITALIEN

Enligt artikel 1 i lag nr 1278 av den 24 juli 1930 ska alla som lämnar landet utanför godkända gränsövergångsställen i syfte att undgå kontroller bestraffas med en och samma påföljd, även om de innehar ett pass eller motsvarande handling.

I artikel 24 i lag nr 1185/67, som reglerar utfärdande av pass, föreskrivs administrativa påföljder för den som utan giltigt pass eller motsvarande handling lämnar det nationella territoriet (olaglig expatriering).

Denna artikel anger också två försvårande omständigheter:

—	Expatriering utan giltiga dokument, om passansökan har avslagits eller passet har återkallats.

—	Expatriering utan giltiga dokument, om personen i fråga inte följer villkoren för expatriering, vilket ska leda till gripande eller anhållande eller en administrativ påföljd.

CYPERN

Utlännings- och invandringslagen (lag 178 (I)/2004), kap. 105, artikel 19.2) föreskriver att en person som olagligen reser in i Republiken Cypern gör sig skyldig till ett brott som ska bestraffas med fängelse i högst tre år eller böter om högst femtusen pund eller både fängelse och böter. Detta gäller inte om han/hon kan bevisa

a)	att han/hon rest in i republiken på laglig väg innan denna lag trädde i kraft,

b)	att han/hon har rest in i republiken med flyg, inte tidigare befunnits vara en illegal invandrare och var på väg att anmäla sig vid närmaste invandringsmyndighet,

c)	att han/hon har en licens eller ett intyg, som beviljats enligt denna lag eller enligt en förordning som antagits med stöd av denna lag eller av en annan lag, om att han/hon får stanna kvar i republiken, eller

d)	att han/hon sedan licensen eller intyget löpt ut eller återkallats inte har haft rimligt tillfälle att lämna republiken.

LETTLAND

Artikel 194 i Republiken Lettlands lag om administrativa förseelser föreskriver att överträdelser av reglerna för statsgränser, gränsområden, gränskontroller eller gränsövergångsställen anmäls och bestraffas med böter om högst 150 lats eller administrativ häktning i högst 15 dagar.

För uppsåtlig olaglig passage av statsgränsen åläggs böter om lägst 50 och högst 250 lats.

Enligt artikel 284 i Republiken Lettlands strafflag ska en person som uppsåtligen passerar statsgränsen olagligen och upprepar denna gärning inom en period av ett år frihetsberövas i högst tre år, eller häktas, eller åläggas böter om högst 60 minimimånadslöner.

LITAUEN

Påföljderna för olaglig gränspassage beror på överträdelsens svårighetsgrad och varierar mellan ett bötesstraff på lägst 250 och högst 500 litas och fängelse i högst två år.

Om den olagliga gränspassagen har samband med människosmuggling kan fängelsestraffet, beroende på brottets svårighetsgrad, uppgå till högst tio år.

Utdrag ur Republiken Litauens lag om administrativa förseelser

Artikel 205.2. Olaglig passage av statsgräns av oaktsamhet

Olaglig passage av statsgräns av oaktsamhet ska bestraffas med böter om lägst 250 och högst 500 litas.

Utdrag ur strafflagen

Artikel 291. Olaglig passage av statsgräns

1.   En person som har passerat statsgränsen olagligen ska bestraffas med böter eller häktas eller fängslas i högst två år.

2.   En utlänning som har rest in i Republiken Litauen olagligen i syfte att ansöka om asyl ska befrias från straffrättsligt ansvar enligt punkt 1.

3.   En utlänning som har begått den gärning som avses i punkt 1 i syfte att från Republiken Litauen resa vidare till ett tredjeland ska befrias från straffrättsligt ansvar enligt punkt 1, om han/hon enligt fastställda förfaranden avlägsnas från Republiken Litauen till antingen det land från vilket han/hon olagligen passerade statsgränsen till Republiken Litauen, eller det land där han/hon är medborgare.

Artikel 292. Olaglig smuggling av personer över statsgränsen

1.   En person som olagligen har transporterat en utlänning som inte är stadigvarande bosatt i Republiken Litauen över Litauens statsgräns, eller som på Litauens territorium har transporterat eller inhyst en utlänning, som olagligen passerat Litauens statsgräns, ska bestraffas med böter, häktas eller fängslas i högst sex år.

2.   Ett fängelsestraff på högst åtta år ska ådömas en person som begått den gärning som avses i punkt 1, om han/hon har haft oärliga motiv för gärningen eller om gärningen har inneburit fara för människoliv.

3.   Ett fängelsestraff på lägst fyra och högst tio år ska ådömas en person som har organiserat de gärningar som avses i punkt 1.

4.   En juridisk person kan dömas till ansvar för de gärningar som anges i denna artikel.

LUXEMBURG

Eftersom Luxemburgs enda yttre gräns är flygplatsen, har Luxemburg inte några påföljder av detta slag.

UNGERN

Den som reser in olagligen på det nationella territoriet begår en administrativ förseelse.

Ett beslut om utvisning och förbud mot inresa och vistelse eller ett separat förbud mot inresa och vistelse kan fattas som en administrativ påföljd enligt utlänningslagstiftningen mot en utlänning som har överträtt eller försökt överträda reglerna för inresa och vistelse.

Därutöver kan en utlänning som passerar Republiken Ungerns statsgräns utan tillstånd eller på ett otillåtet sätt åläggas böter om högst 100 000 forinter av den myndighet som ansvarar för administrativa förseelser. En utvisad utlänning som utan tillstånd vistas på Ungerns territorium gör sig skyldig till ett brott som enligt strafflagen ska bestraffas med fängelse i högst ett år.

Relevant lagstiftning:

—	Lag XXXIX från 2001 om utlänningars inresa och vistelse, artikel 32.2 a.

—	Strafflagen IV från 1978, artikel 214.

—	Regeringsdekret nr 218/1999 om administrativa förseelser, artikel 22.1.

Den som deltar i, bistår eller lämnar hjälp till olaglig inresa/utresa begår en brottslig gärning.

Medhjälp till otillåten gränspassage är ett brott som ska bestraffas med fängelse i högst tre år.

Straffet är fängelse i högst fem år om medhjälparen agerar för ekonomisk vinning eller hjälper mer än en person.

Straffet är fängelse i lägst två och högst åtta år om medhjälparen använder sig av omänsklig behandling, är beväpnad eller bistår olaglig gränspassage på ett affärsmässigt sätt.

Förberedelse till medhjälp till olaglig gränspassage är också ett brott, som bestraffas med fängelse i högst två år.

Ett beslut om utvisning enligt utlänningslagstiftningen ska fattas mot en utlänning som organiserar eller lämnar hjälp till olaglig inresa eller utresa (som innebär gränspassage) eller vistelse för personer eller grupper eller som ägnar sig åt människosmuggling. Vidare ska ett beslut om utvisning enligt utlänningslagstiftningen fattas mot en utlänning vars inresa och vistelse strider mot eller hotar den allmänna säkerheten.

Relevant lagstiftning:

—	Strafflagen, artikel 218 – människosmuggling.

MALTA

Artikel 5.1 i invandringslagen (kap 217) föreskriver följande:

I artikel 32 i samma lag anges:

NEDERLÄNDERNA

I artikel 108.1 jämförd med artikel 46.2 i utlänningslagen (Vreemdelingenwet) anges att överträdelser av en föreskrift i artikel 46 ska bestraffas med fängelse i högst sex månader eller böter i kategori två. Böter i kategori fyra uppgår till högst 16 750 euro.

Skyldigheten att passera gränsen vid ett gränsövergångsställe finns i artikel 4.4 i utlänningsförordningen (Vreemdelingenbesluit).

Artikel 108.1, 2 och 3 i 2000 års utlänningslag

1.

En överträdelse av ett villkor som föreskrivs i eller med stöd av artiklarna 5.1, 5.2 eller 46.2 (ingress och under b) och handlingar som strider mot artikel 56.1 eller mot en skyldighet som föreskrivs i eller med stöd av artiklarna 6.1, 54, 55, 57.1, 58.1 eller 65.3 ska bestraffas med fängelse i högst sex månader eller böter i kategori 2.

2.	En överträdelse av ett villkor som föreskrivs i eller med stöd av artikel 4.1 eller 4.2 ska bestraffas med fängelse i högst sex månader eller böter i kategori 4.

3.	De gärningar som anges i punkterna 1 och 2 betraktas som brott.

ÖSTERRIKE

Utan att det påverkar undantagen i punkt 2 eller medlemsstaternas skyldigheter i fråga om internationellt skydd ska medlemsstaterna enligt artikel 4.3 i kodexen om Schengengränserna införa sanktioner, i enlighet med sin nationella lagstiftning, för passage utan tillstånd av de yttre gränserna utanför gränsövergångsställena och de fasta öppethållandetiderna. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

§ 120 i Österrikes federala lag om utlänningspolisen och om utfärdande av handlingar för utlänningar och av inresehandlingar (utlänningspolislagen från 2005 – FPG), Österrikes officiella tidning I nr 100/2005.

Otillåten vistelse

1)   En utlänning som

1.	olagligen reser in i Republiken Österrike eller

2.

olagligen stannar kvar på Republiken Österrikes territorium begår en administrativ förseelse som ska leda till böter om högst 2 180 euro eller, om böterna inte betalas, fängelse i högst tre veckor. Platsen för överträdelsen är den plats där inresan skedde eller den senast kända vistelseorten. Om inresa sker med allmänna transportmedel, ska platsen för överträdelsen vara den närmaste på- och avstigningsplats där det enligt transportföretagets tidtabell är möjligt att stiga av den allmänna transporten.

2)   Den som begår en förseelse enligt punkt 1 och genom ett slutligt och bindande beslut redan har bestraffats för en liknande förseelse, ska åläggas böter om högst 4 360 euro eller, om böterna inte betalas, fängelse i högst sex veckor.

3)   En administrativ förseelse enligt punkt 1.2 ska inte föreligga

1.	om det endast vore möjligt att lämna landet genom att resa till ett annat land till vilket utvisning inte är tillåten (§ 50),

2.	om utlänningen har beviljats anstånd med utvisning,

3.	i fall där en gynnad medborgare i ett tredjeland är tillfälligt bosatt utan visering, eller

4.	så länge utlänningen omfattas av inskränkningar i sin personliga frihet.

4)   Om en påföljd åläggs på grundval av punkt 1.2 ska någon påföljd inte åläggas för en administrativ förseelse enligt punkt 1.1 som begås samtidigt.

5)   En administrativ förseelse enligt punkt 1 ska inte föreligga om utlänningen har ansökt om internationellt skydd och det har erkänts att han/hon har rätt till asyl eller subsidiärt skydd i Österrike. Förfarandet för åläggande av administrativa böter ska avbrytas under den tid asylförfarandet pågår.

§ 16 Österrikes federala lag om passkontroller vid gränsövergångar (lagen om gränskontroller – GrekoG), Österrikes officiella tidning 1996/435, i den lydelse som finns i Österrikes officiella tidning 2004/151.

Straffrättsliga bestämmelser

1)   Den som

1.	utan tillstånd avlägsnar, döljer eller ändrar något av de märken som avses i § 5,

2.	passerar gränsen i strid med anvisningarna i § 10,

3.	omfattas av gränskontroller men undandrar sig dessa,

4.	avser att passera, eller har passerat, en gräns som omfattas av gränskontroller och inte håller sig till de vägar som anvisats för gränspassage,

5.	trots en påminnelse vägrar att lämna uppgifter om huruvida han/hon har passerat eller avser att passera en gräns, eller lämnar oriktiga uppgifter, eller

6.	trots en uppfordran om att avstå, handlar i strid med ett arrangemang som gjorts enligt § 11.2 och 11.3 och därmed är ansvarig för att ha hindrat en gränskontroll eller för att ha orsakat förseningar för ett transportmedel som körs enligt en tidtabell,

gör sig skyldig till en administrativ förseelse som ska leda till böter om högst 2 180 euro eller fängelse i högst sex veckor, i enlighet med beslut av de regionala administrativa myndigheterna eller en lokal avdelning av den federala polisen. Detta gäller under förutsättning att gärningen inte uppfyller villkoren för en straffbar gärning som omfattas av domstols behörighet eller enligt en annan lagbestämmelse är belagd med en lika sträng eller strängare påföljd. Förutom i de fall som avses i punkterna 5 och 6 bestraffas även en avsikt att utföra gärningen.

2)   Punkt 1.5 är inte tillämplig om den part som omfattas av skyldigheten att lämna uppgifter vägrar att göra detta eller lämnar oriktiga uppgifter på grund av att han/hon annars skulle erkänna att han/hon begått en straffbar gärning.

POLEN

I Polen har påföljderna i fråga införts och angetts närmare i artikel 264 i den polska strafflagen. Det är fråga om påföljder för personer som olagligen passerar den polska gränsen.

Det finns tre olika typer av påföljder; böter, fängelse i högst två år eller annat frihetsberövande.

Den som passerar den polska gränsen olagligen med användning av våld, hot eller bedrägeri eller i samarbete med andra personer, ska dömas till fängelse i högst tre år.

Den som organiserar en olaglig gränspassage ska dömas till fängelse i lägst sex månader och högst åtta år.

PORTUGAL

I artikel 9 i lagdekret 244/98 av den 8 augusti 1998 anges att ”den som reser in på eller lämnar Portugals territorium ska göra detta vid de gränsövergångsställen som anvisats för detta ändamål och under dessas öppettider, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om fri rörlighet för personer i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet”.

I artikel 136.1 i samma lagdekret anges att ”det är olagligt för utlänningar att resa in på Portugals territorium i strid med artikel 9”.

Enligt artikel 148.2 ”skall underlåtenhet att följa artikel 9 bestraffas med böter om lägst 200 och högst 400 euro”.

RUMÄNIEN

Artikel 70 första stycket i GEO nr 105/2001 om Rumäniens statsgräns föreskriver följande:

SLOVENIEN

Inresa i Republiken Slovenien betraktas som olaglig om utlänningar

—	reser in i landet trots att de har vägrats inresa,

—	undandrar sig gränskontroll,

—	vid inresan använder resehandlingar eller andra handlingar som krävs för inresa, vilka tillhör en annan person, är falska eller på annat sätt ändrade, eller om de lämnar falska uppgifter till gränskontrollmyndigheter (artikel 11 Ztuj).

Utlänningar som begår ett brott genom att resa in i Republiken Slovenien olagligen ska dömas till böter om lägst 20 000 och högst 100 000 tolar (83,46–417,29 euro), se artikel 98 Ztuj.

Fysiska personer som begår ett brott genom att olagligen passera statsgränsen utanför ett gränsövergångsställe eller i strid med den avsedda användningen av ett gränsövergångsställe, eller utanför gränsövergångsställets öppettider eller område, ska dömas till böter om lägst 100 000 tolar (417,29 euro), se artikel 43.1 tredje strecksatsen i lagen om kontroll av statsgränsen (Ur. l. RS No 20/2004).

Medhjälp till utlänningars otillåtna inresa, transitering eller vistelse

Den som möjliggör för eller bistår en utlänning att resa in på, vistas på eller transitera genom Republiken Sloveniens territorium får inte handla i strid med bestämmelserna i lagen om villkor för utlänningars inresa, vistelse eller transitering i Republiken Slovenien (artiklarna 13a och 13b i Ztuj).

Personer som möjliggör för, bistår eller försöker att bistå utlänningar att resa in på, transitera genom eller vistas på Republiken Sloveniens territorium i strid med vad som anges i ovanstående stycke ska dömas till böter om lägst 100 000 och högst 240 000 tolar (417,20–1 001,50 euro).

Juridiska personer som begår en sådan överträdelse som avses ovan ska dömas till böter om lägst 500 000 och högst 1 000 000 tolar (2 086,46–4 172,93 euro) och den fysiska person som är ansvarig för den juridiska personen ska dömas till böter om lägst 150 000 och högst 300 000 tolar (625,94–1 251,88 euro).

SLOVAKIEN

Enligt artikel 76 i lag nr 48/2002 om utlänningars vistelse är otillåten passage av statsgränsen en överträdelse som ska bestraffas med böter om högst 50 000 SKK (artikel 76.2). En utlänning som har rest in på Republiken Slovakiens territorium utan tillstånd ska utvisas efter administrativt beslut av en polismyndighet och vägras att åter resa in i landet under en period av lägst ett och högst fem år (artikel 57.1 i lagen om utlänningars vistelse).

Den 1 januari 2006 trädde lag nr 300/2005 i kraft (strafflagen). I artikel 354 i denna lag (om passage av statsgränsen med användning av våld) anges att ”den som passerar statsgränsen med användning av våld eller hot om omedelbart våld ska dömas till fängelse i lägst tre och högst åtta år”.

I artikel 357 i strafflagen anges att ”den som reser in på Republiken Slovakiens territorium med flygtransport i strid med bestämmelserna om internationella flygningar ska dömas till fängelse i lägst sex månader och högst tre år”.

I artikel 355 i strafflagen föreskrivs påföljder för personer som gör sig skyldiga till brottet människosmuggling:

—	Den som organiserar otillåten passage av statsgränsen ska dömas till fängelse i lägst ett och högst fem år (artikel 355.1).

—

Den som organiserar otillåten passage av statsgränsen i avsikt att utverka ekonomisk eller annan materiell vinning eller som framställer, skaffar fram, tillhandahåller eller innehar en falsk resehandling eller identitetshandling för användning vid otillåten passage av statsgränsen ska dömas till fängelse i lägst tre och högst åtta år (artikel 355.2).

—	Gärningar som kan föranleda strängare straff än de som anges ovan (upp till tjugo års fängelse) anges i artikel 355.3–355.5.

FINLAND

I Finlands strafflag (39/1889) i dess lydelse enligt lag 563/1998 anges följande i 7 § om riksgränsbrott:

(1)   Den som

1)

överskrider eller försöker överskrida Finlands gräns utan att inneha ett pass som berättigar till det eller något annat dokument som utvisar reserätten eller som överskrider eller försöker överskrida gränsen någon annanstans än genom ett tillåtet inrese- eller utreseställe eller i strid med ett på lag grundat förbud,

2)	annars bryter mot bestämmelserna om överskridande av gränsen, eller

3)	olovligen vistas eller färdas inom gränszonen eller inom den vidtar någon åtgärd som är förbjuden enligt lagen om gränszon (403/1947), skall för riksgränsbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

(2)   För riksgränsbrott döms inte en utlänning som med anledning av en sådan gärning som avses i 1 mom. avvisas eller utvisas och inte heller en utlänning som på grund av flyktingskap ansöker om asyl eller uppehållstillstånd i Finland. För riksgränsbrott döms inte heller en utlänning som har begått ett brott enligt 1 mom. till följd av att han eller hon har varit föremål för människohandel enligt 25 kap. 3 eller 3 a § . (650/2004).

7 a § Lindrigt riksgränsbrott (756/2000)

1)   Om riksgränsbrottet, med hänsyn till den olovliga vistelsens eller färdens kortvarighet eller den förbjudna verksamhetens art eller andra omständigheter som hänför sig till brottet, bedömt som en helhet är ringa, ska gärningsmannen för lindrigt riksgränsbrott dömas till böter.

2)   Vad som bestäms i 7 § 2 mom. gäller också en gärning som avses i 1 mom.

SVERIGE

Bestämmelser om straff finns i 20 kap 4 § utlänningslagen.

4 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en utlänning som uppsåtligen på ett otillåtet sätt passerar en yttre gräns enligt Schengenkonventionen.

ISLAND

En generell bestämmelse finns i § 57 i utlänningslagen, nr 96/2002.

Enligt punkt 1 ska böter eller fängelse i högst sex månader ådömas bland annat om en person uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder bestämmelserna i lagen eller några andra regler, förbud, beslut eller villkor som har fastställts i enlighet med lagen. Påföljder för otillåten passage av yttre gränser på andra platser än gränsövergångsställen och vid andra tider än öppethållandetiderna ådöms med stöd av den bestämmelsen. Dessa påföljder ska liksom alla andra påföljder vara effektiva, avskräckande och proportionella.

NORGE

I Norge regleras detta i utlänningslagen (lag om utlänningars inresa till riket och deras uppehåll här av den 24 juni 1988 nr 64) 47 § första stycket punkt a, jämförd med 23 § andra stycket, samt i riksgränslagen (lag om olika åtgärder för utmärkning och övervakning av gränsen av den 14 juli 1950 nr 2) 4 § , jämförd med 3 § första stycket tredje punkten och förordning av den 7 november 1950 nr 4, 4 § punkt c.

I första stycket i utlänningslagens 47 § om Straff föreskrivs följande:

”Med böter eller fängelse i högst sex månader eller bådadera straffas den som

a)	uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder denna lag, eller föreskrifter, förbud, påbud eller villkor som utfärdats i enlighet med lagen […]”.

I andra stycket i utlänningslagens 23 § om Gränspassage och gränskontroll föreskrivs följande:

Påföljder enligt riksgränslagen

I riksgränslagen 4 § anges vilka påföljder som kan komma ifråga. Det konstateras att:

I riksgränslagen 3 § första stycket tredje punkten föreskrivs följande:

I Föreskrift om olika förhållanden vid riksgränsen av den 7 november 1950, utfärdad i enlighet med ovannämnda lag, 4 § punkt c föreskrivs följande:

”Vid eller på riksgränsen mellan Norge och Sovjetunionen (Ryssland) är det förbjudet:

(…)

c)	att passera gränsen till lands, till sjöss eller i luften utan särskilt tillstånd från Norges gränskommissarie för den norsk-sovjetiska (ryska) gränsen.”

---

24.1.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 18/10

---

Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)

Gemensamma kontroller vid gemensamma yttre landgränser enligt artikel 17

(2008/C 18/02)

BELGIEN

Denna bestämmelse gäller inte Belgien.

BULGARIEN

Ett avtal om gemensamma gränskontroller undertecknades den 21 december 2006 mellan Republiken Bulgarien och Rumänien och det trädde i kraft den 1 januari 2007.

TJECKIEN

—

Avtal mellan Republiken Tjeckien och Förbundsrepubliken Tyskland om förenklade gränskontroller för järnvägs-, väg- och vattentrafik, undertecknat den 19 maj 1995 i Furth im Wald (avtalet trädde i kraft den 1 juni 1996 och har offentliggjorts i samlingen med internationella överenskommelser, nr 157/1996).

—	Avtal mellan Republiken Tjeckien och Republiken Polen om samarbete vid gränskontroller, undertecknat i Prag den 25 maj 1999 (avtalet trädde i kraft den 1 november 2002 och har offentliggjorts i samlingen med internationella överenskommelser, nr 140/2002).

—

Avtal mellan Tjeckiska och slovakiska federativa republiken och Republiken Österrike om förenklade gränskontroller för järnvägs-, väg- och vattentrafik, undertecknat i Wien den 17 maj 1991 (avtalet trädde i kraft den 1 oktober 1992 och har offentliggjorts i samlingen med internationella överenskommelser, nr 27/1994).

—	Avtal mellan Republiken Tjeckien och Republiken Slovakien om förenklade gränskontroller för järnvägs-, väg- och vattentrafik, undertecknat den 24 maj 1999 i Bratislava (avtalet trädde i kraft 12 mars 2001 och har offentliggjorts i samlingen med internationella överenskommelser, nr 24/2001).

DANMARK

Denna bestämmelse gäller inte Danmark.

TYSKLAND

—	Fördrag mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Tjeckiska republiken om förenklade gränskontrollförfaranden för järnvägs-, väg- och vattenvägstrafik.

—	Avtal mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Tjeckiska republiken om förenklade gränskontrollförfaranden.

ESTLAND

Ett avtal mellan Estland och Lettland om organisering av gemensamma gränskontroller ingicks och trädde i kraft den 30 augusti 1994 (offentliggjort i Riigi Teataja, Estlands officiella tidning, II 1994, 24, 81).

GREKLAND

Grekland har inte några överenskommelser med andra medlemsstater om gemensam kontroll.

SPANIEN

Spanien har för närvarande inte ingått några överenskommelser av detta slag.

FRANKRIKE

Frankrike berörs inte av denna artikel.

ITALIEN

Italien har inlett förhandlingar med Slovenien.

CYPERN

Artikel 17 gäller inte Cypern eftersom landet inte har några gemensamma landgränser med någon annan medlemsstat.

LETTLAND

Republiken Lettland har ingått avtal om gemensamma gränskontroller med

1.	Republiken Litauen: Avtal mellan Republiken Lettland och Republiken Litauen om samarbete vid gränskontroller vid gemensamma gränsövergångsställen, ingått den 9 juni 1995.

2.	Republiken Estland: Avtal mellan Republiken Lettland och Republiken Estland om organisering av gemensamma gränskontroller, ingått den 30 augusti 2006.

LITAUEN

Litauen har ingått bilaterala överenskommelser enligt artikel 17 med Lettland och Polen.

LUXEMBURG

Denna bestämmelse gäller inte Luxemburg.

UNGERN

Ungern utför gemensamma kontroller med följande länder:

—	Slovakien, på grundval av regeringsdekret nr 91/2005 (V.6) om promulgation av det avtal som undertecknades i Bratislava den 9 oktober 2003 mellan Republiken Ungern och Republiken Slovakien om gränskontroller för väg-, järnvägs- och vattentrafik.

—	Österrike, på grundval av regeringsdekret nr 124/2004 (IV.29) om promulgation av det avtal som undertecknades i Wien den 29 april 2004 mellan Republiken Ungern och Republiken Österrike om gränskontroller för väg-, järnvägs- och vattentrafik.

—	Slovenien, på grundval av regeringsdekret nr 148/2004 (V.7) om promulgation av det avtal som undertecknades i Ljubljana den 16 april 2004 mellan Republiken Ungern och Republiken Slovenien om gränskontroller för väg-, järnvägs- och vattentrafik.

Ungern samarbetar med Österrike i form av en blandad patrulleringstjänst vid gränsområdena på grundval av lag XXXVII från 2006 om promulgation av det avtal som undertecknades i Heiligenbrunn den 6 juni 2004 mellan Republiken Ungern och Republiken Österrike om samarbete när det gäller att förebygga gränsöverskridande brottslighet och bekämpa organiserad brottslighet.

Sådana avtal med Slovakien och Slovenien undertecknades i oktober och träder i kraft 2007.

MALTA

Bestämmelserna i artikel 17.1 gäller inte Malta eftersom Malta inte har några landgränser.

NEDERLÄNDERNA

Nederländerna har ingått följande två fördrag om gemensamma kontroller:

1.	Enschedefördraget, som är ett bilateralt fördrag med Tyskland.

2.	Beneluxfördraget.

ÖSTERRIKE

Republiken Slovakien

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Tjeckiska och slovakiska federativa republiken om förenklad tullklarering för järnvägs-, väg- och vattentrafik, i den version som återges i notväxlingarna av den 22 december 1993 och den 14 januari 1994, Österrikes officiella tidning nr 561/1992.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Slovakien om inrättande av tullklareringskontor och om utförande av tullklarering under transitering för järnvägstransport, Österrikes officiella tidning nr III 36/2004.

Republiken Slovenien

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Slovenien om förenklad tullklarering för järnvägs- och vägtransport, Österrikes officiella tidning nr III 94/2001.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Slovenien om inrättande av gemensamma tullklareringskontor, Österrikes officiella tidning nr III 39/2004.

Republiken Tjeckien

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Tjeckiska och slovakiska federativa republiken om förenklad tullklarering för järnvägs-, väg- och vattentransport, Österrikes officiella tidning nr 561/1992.

—

Avtal enligt artikel 2.4 i avtalet av den 17 juni 1991 mellan Republiken Österrike och Tjeckiska och slovakiska federativa republiken om förenklad tullklarering för järnvägs-, väg- och vattentransport och om inrättande av ett österrikiskt kontor för förhandsklarering vid gränsövergångsstället i Reintal–Poštorná, Österrikes officiella tidning nr 710/1993.

—

Avtal enligt artikel 2.4 i avtalet av den 17 juni 1991 mellan Republiken Österrike och Tjeckiska och slovakiska federativa republiken om förenklad tullklarering för järnvägs-, väg- och vattentransport och om inrättande av ett österrikiskt kontor för förhandsklarering vid gränsövergångsstället i Mitterretzbach-Hnánice, Österrikes officiella tidning nr 711/1993.

—

Avtal enligt artikel 2.4 i avtalet av den 17 juni 1991 mellan Republiken Österrike och Tjeckiska och slovakiska federativa republiken om förenklad tullklarering för järnvägs-, väg- och vattentransport och om inrättande av ett tjeckiskt kontor för förhandsklarering vid gränsövergångsstället i Guglwald–Přední Výtoň, Österrikes officiella tidning nr 712/1993.

—

Avtal enligt artikel 2.4 i avtalet av den 17 juni 1991 mellan Republiken Österrike och Tjeckiska och slovakiska federativa republiken om förenklad tullklarering för järnvägs-, väg- och vattentransport och om inrättande av ett tjeckiskt kontor för förhandsklarering vid gränsövergångsstället i Schöneben–Zadní Zvonková, Österrikes officiella tidning nr 713/1993.

—

Avtal enligt artikel 2.4 i avtalet av den 17 juni 1991 mellan Republiken Österrike och Tjeckiska och slovakiska federativa republiken om förenklad tullklarering för järnvägs-, väg- och vattentransport och om inrättande av kontor för förhandsklarering i centralstationen i Linz och i järnvägsstationerna i Freistadt, Summerau, Horní Dvořiště, Kaplice och České Budějovice samt om tullklarering under transitering på sträckan mellan centralstationen i Linz och stationen i České Budějovice, Österrikes officiella tidning nr 386/1994.

—

Avtal enligt artikel 2.4 i avtalet av den 17 juni 1991 mellan Republiken Österrike och Tjeckiska och slovakiska federativa republiken om förenklad tullklarering för järnvägs-, väg- och vattentransport och om inrättande av ett tjeckiskt kontor för förhandsklarering vid gränsövergångsstället i Gmünd-Bleylebenstraße/České Velenice, Österrikes officiella tidning nr 384/1994.

—

Avtal enligt artikel 2.4 i avtalet av den 17 juni 1991 mellan Republiken Österrike och Tjeckiska och slovakiska federativa republiken om förenklad tullklarering för järnvägs-, väg- och vattentransport och om inrättande av ett tjeckiskt kontor för förhandsklarering vid gränsövergångsstället i Schlag/Chlum u Třeboně, Österrikes officiella tidning nr 385/1994.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Tjeckien om inrättande av ett österrikiskt kontor för förhandsklarering vid gränsövergångsstället i Pyhrabruck–Nové Hrady, Österrikes officiella tidning nr III 135/2000.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Tjeckien om inrättande av ett österrikiskt och ett tjeckiskt kontor för förhandsklarering vid gränsövergångsstället i Gmünd–České Velenice, Österrikes officiella tidning nr III 136/2000.

—

Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Tjeckien om inrättande av kontor för förhandsklarering i järnvägsstationerna i Gmünd och České Velenice och om tullklarering under transitering på sträckan mellan stationerna i Schwarzenau och Veselí på järnvägslinjen till Luznicí, Schwarzenau och Česke Budějovice, Österrikes officiella tidning nr III 166/2002.

—

Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Tjeckien om inrättande av kontor för förhandsklarering i järnvägsstationen Wien Süd och i centralstationerna i Hohenau, Břeclav och Brno-hlavní nádraží/Brünn och om tullklarering under transitering på sträckan mellan järnvägsstationen Wien Süd och centralstationerna i Brno-hlavní nádraží/Brünn, Österrikes officiella tidning nr III 71/2006.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Tjeckien om inrättande av kontor för förhandsklarering vid gränsövergångsstället i Fratres–Slavonice, Österrikes officiella tidning nr III 70/2006.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Tjeckien om inrättande av kontor för förhandsklarering vid gränsövergångsstället i Grametten–Nová Bystřice, Österrikes officiella tidning nr III 72/2006.

Republiken Ungern

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Ungern om tullklarering för järnvägstransport, Österrikes officiella tidning nr 134/1992.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Ungern om tullklarering för väg-, järnvägs- och vattentransport, Österrikes officiella tidning nr 794/1992.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Ungern om tillämpning av avtalet om tullklarering för järnvägstransport, Österrikes officiella tidning nr 327/1993.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Ungern om ändring av avtalet mellan Republiken Österrike och Republiken Ungern om tillämpning av avtalet om tullklarering för järnvägstransport av den 14 april 1993, Österrikes officiella tidning nr 636/1995.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Ungern om inrättande av ett gränsövergångsställe mellan Lutzmannsburg och Zsira och om inrättande av en gemensam gränsstation på Österrikes territorium, Österrikes officiella tidning nr III 245/2001.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Ungern om inrättande av en sjögränsövergång i Fertorákos vid Neusiedlsjön och av en gemensam gränsstation på Ungerns territorium, Österrikes officiella tidning nr III 96/2002.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Ungern om inrättande av en gemensam gränsstation på Österrikes territorium vid gränsövergångsstället i Mörbisch-Fertörakos, Österrikes officiella tidning nr III 97/2002.

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Republiken Ungern om inrättande av gränsstationer och om samarbete vid övervakning av gränstrafik, Österrikes officiella tidning nr III 31/2004.

POLEN

Polen har undertecknat följande bilaterala avtal om förenklad gränskontroll med sina grannländer:

1.	Avtal mellan Republiken Polen och Förbundsrepubliken Tyskland om förenklad gränskontroll, ingått i Warszawa den 29 juli 1992.

2.	Avtal mellan Republiken Polen och Republiken Tjeckien om förenklad gränskontroll, ingått i Prag den 25 maj 1999.

3.	Avtal mellan Republiken Polen och Republiken Slovakien om förenklad gränskontroll, ingått i Stará Ľubovňa den 29 november 2002.

4.	Avtal mellan Republiken Polen och Republiken Litauen om gränsfrågor, ingått i Vilnius den 14 september 1997.

Enligt bestämmelserna i de ovannämnda avtalen och enligt protokollen från bilaterala möten (där den polska gränsbevakningen och företrädare från grannländernas gränskontrollmyndigheter närvarade) kan behöriga myndigheter i de avtalsslutande länderna på sina territorier utföra gemensamma kontroller av trafiken över gemensamma gränser. Polen deltar i sådana gemensamma kontroller av gränstrafiken.

PORTUGAL

Portugal tillämpar artikel 20 i kodexen.

RUMÄNIEN

Rumänien–Ungern

Den 27 april 2004 ingicks konventionen mellan Rumänien och Ungern om kontroll av väg- och järnvägstrafik. Avtalet mellan Rumänien och Ungern om tillämpning av konventionen undertecknades den 21 december 2006.

Rumänien–Bulgarien

Avtalet om gemensam kontroll vid gränsen mellan dessa två stater undertecknades den 21 december 2006.

SLOVENIEN

Bilaterala avtal om förenklade gränskontroller

Avtal med Republiken Österrike

—	Avtal mellan Republiken Slovenien och Republiken Österrike om förenklade gränskontroller för väg- och järnvägstransport (Ur. l. RS No 82/1989).

—	Avtal om inrättande av gemensamma kontor för gränskontroll (Ur. l. RS No 48/2004).

Avtal med Republiken Ungern

—	Avtal mellan Republiken Slovenien och Republiken Ungern om gränskontroller för väg- och järnvägstransport (Ur. l. RS No 125/2000).

—	Avtal mellan Republiken Slovenien och Republiken Ungern om tillämpning på järnvägstransport av avtalet mellan Republiken Slovenien och Republiken Ungern om gränskontroller för väg- och järnvägstransport (Ur. l. RS No 6/2001).

—	Avtal mellan Republiken Slovenien och Republiken Ungern om tillämpning på vägtransport av avtalet mellan Republiken Slovenien och Republiken Ungern om gränskontroller för väg- och järnvägstransport (Ur. l. RS No 59/2004).

Gränskontrollerna vid Sloveniens gräns till Österrike och till Ungern sker enligt principen om en enda kontroll.

SLOVAKIEN

—	Avtal mellan Tjeckiska och slovakiska federativa republiken och Republiken Österrike om förenklade förfaranden för gränskontroll för väg-, järnvägs- och vattentransport, undertecknat i Wien den 17 juni 1991.

—	Avtal mellan Republiken Slovakien och Republiken Österrike om inrättande av gränsstationer och om gränskontroller för järnvägstransport under färd, undertecknat den 28 april 2004.

—	Fördrag mellan Republiken Slovakien och Republiken Ungern om gränskontroller för väg-, järnvägs- och vattentransport, undertecknat i Bratislava den 9 oktober 2003.

—	Avtal mellan Republiken Slovakien och Republiken Ungern om tillämpning av fördraget av den 9 oktober 2003 mellan Republiken Slovakien och Republiken Ungern om gränskontroller för väg-, järnvägs- och vattentransport, undertecknat i Bratislava den 9 oktober 2003.

—	Avtal mellan Republiken Slovakien och Republiken Polen om förenklade gränskontroller för väg- och järnvägstransport, undertecknat i Stará Ľubovňa den 29 juli 2002.

—	Fördrag mellan Republiken Slovakien och Republiken Tjeckien om förenklade gränskontroller för väg-, järnvägs- och vattentransport, undertecknat i Bratislava den 24 maj 1999.

FINLAND

Finland har inte några gemensamma landgränser med någon medlemsstat som inte tillämpar artikel 20.

SVERIGE

Sverige har inga bilaterala överenskommelser enligt artikel 17.1 i kodexen om Schengengränserna.

ISLAND

Island har inga gemensamma landgränser med någon annan medlemsstat och denna bestämmelse är därför inte tillämplig.

NORGE

Norge har inte ingått några sådana bilaterala överenskommelser.

---

24.1.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 18/15

---

Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)

Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c

(2008/C 18/03)

BELGIEN

Denna skyldighet fastställs i artikel 38 i ett kungligt dekret av den 8 oktober 1981 om utlänningars inresa, vistelse och etablering samt om utvisning av utlänningar.

BULGARIEN

Skyldigheten att inneha eller bära på sig särskilda dokument regleras av lagen om bulgariska identitetshandlingar och lagen om EU-medborgares och deras familjemedlemmars inresa till, vistelse i och utresa ur Bulgarien.

1.   Lag om bulgariska identitetshandlingar

Artikel 6: ”Medborgare ska visa upp identitetsbevis på anmodan av vederbörligen bemyndigad tjänsteman.”

Artikel 29.1: ”Alla bulgariska medborgare som är bosatta i Bulgarien ska ansöka om ett identitetskort inom 30 dagar efter det att de har fyllt 14 år.”

Artikel 55.1: ”För en utländsk medborgare som har fyllt 14 år och som har beviljats rätt att vistas i Bulgarien i tre månader eller mer ska det utfärdas en bulgarisk identitetshandling för utländska medborgare.”

Artikel 57.1: ”Bulgariska identitetshandlingar för utländska medborgare ska vara giltiga inom Bulgariens territorium tillsammans med den utländske medborgarens internationella resehandlingar.”

Artikel 57.2: ”Statslösa personer och utländska medborgare som har ansökt om eller som har beviljats skydd enligt asyl- och flyktinglagen behöver endast uppvisa en bulgarisk identitetshandling för att styrka sin identitet.”

Artikel 58: ”Utländska medborgare som vistas på Bulgariens territorium i högst tre månader, med undantag av utländska medborgare som innehar en tillfällig flyktingförklaring, ska styrka sin identitet med de internationella resehandlingar med vilka de reste in i landet.”

2.   Lag om inresa till, vistelse i och utresa ur Bulgarien för medborgare i Europeiska unionen och deras familjemedlemmar

Artikel 4.1: ”Medborgare i Europeiska unionen ska vid inresa till och utresa från Bulgariens territorium uppvisa identitetskort eller pass.”

TJECKIEN

Enligt § 103 d i lag nr 326/1999 om utlänningars vistelse på Tjeckiens territorium är utlänningar skyldiga att visa upp resehandlingar (identitetsbevis) på begäran av polis.

DANMARK

Enligt § 39, stk. 1. i utlänningslagen måste en utlänning vid inresa och vistelse i samt utresa ur landet inneha pass eller resehandlingar, och enligt § 39, stk. 3, 1 pkt. måste passet eller resehandlingarna på begäran visas upp för myndigheterna under vistelsen i landet.

Enligt § 39, stk. 4, 1 pkt. är medborgare i de nordiska länderna undantagna från dessa skyldigheter, och enligt 2. pkt. i samma bestämmelse får integrationsministern undanta andra utlänningar från skyldigheten att bära pass eller andra resehandlingar (se § 5, stk. 2. i utlänningskungörelsen [Udlændingebekendtgørelsen]). De bestämmelser som antas i enlighet med § 5, stk. 2. i utlänningskungörelsen offentliggörs en gång per år i Danmarks officiella tidning (Statstidende).

TYSKLAND

§ 3.1, § 13.1 andra meningen, § § 48 och 82 i lagen om uppehållstillstånd (”Aufenthaltsgesetz”):

§ 3 Passtvång

1)   Utländska medborgare får endast resa in på tyskt territorium om de har ett godkänt och giltigt pass eller en godkänd och giltig handling som ersätter pass, såvida de inte är befriade från passtvång genom rättslig förordning.

2)   Tyska inrikesministeriet, eller en myndighet som utsetts av inrikesministeriet, kan i motiverade enskilda fall före en utländsk medborgares inresa bevilja denne undantag från passtvånget för gränspassage och därpå följande vistelse på upp till sex månader.

§ 13 Gränspassage

1)   Inresa till och utresa från tyskt territorium är endast tillåten vid godkända gränsövergångsställen och mellan de klockslag som fastställts för trafikering, såvida inte undantag medges genom andra bestämmelser eller mellanstatliga överenskommelser. Utländska medborgare är skyldiga att vid inresa och utresa medföra ett godkänt och giltigt pass eller en godkänd och giltig handling som ersätter pass enligt paragraf 3.1 och underställa sig polisiär kontroll av den trafik som passerar gränsen.

2)   En utländsk medborgare har inte rest in vid ett godkänt gränsövergångsställe förrän gränsen och gränsövergångsstället har passerats. Om de myndigheter som ansvarar för den polisiära kontrollen av gränstrafiken låter en utländsk medborgare passera gränsövergångsstället i ett visst provisoriskt syfte inför ett beslut om avvisning (§ 15 i denna lag, § § 18 och 18a i asyllagen [”Asylverfahrensgesetz”]) eller under föreberedelserna, säkerställandet eller genomförandet av avvisningen, är det inte fråga om inresa i den mening som avses i punkt 1 så länge som myndigheterna kan kontrollera var den berörda personen uppehåller sig. I övriga fall har en utländsk medborgare rest in i och med att gränsen passerats.

§ 48 Skyldighet att medföra identitetshandlingar

1)   En utländsk medborgare är skyldig att på begäran av de myndigheter som ansvarar för tillämpningen av denna lag uppvisa, överlämna eller tillfälligt överlåta pass, handling som ersätter pass eller handling som ersätter identitetshandling samt uppehållstillstånd eller intyg om anstånd med utvisning, under förutsättning att detta är nödvändigt för att vidta eller säkerställa åtgärder enligt denna lag.

2)   En utländsk medborgare som varken har pass eller på ett rimligt sätt kan erhålla det fullgör skyldigheten att medföra identitetshandlingar om han uppvisar ett intyg om uppehållstillstånd eller anstånd med utvisning, om dessa är försedda med personuppgifter och ett fotografi samt betecknas som handling som ersätter identitetshandling.

3)   Om en utländsk medborgare saknar giltigt pass eller giltig handling som ersätter pass, är han skyldig att medverka till att skaffa fram identitetshandlingar och andra urkunder och handlingar i sin ägo som kan ha betydelse för att fastställa hans identitet och medborgarskap samt för att fastställa och hävda möjligheten att återsända honom till en annan stat; den utländske medborgaren ska på begäran av de myndigheter med ansvar för tillämpningen av denna lag uppvisa, överlämna och tillfälligt överlåta dessa handlingar. Om den utländske medborgaren inte fullgör sina skyldigheter enligt första meningen och om det finns faktiska tecken på att han förfogar över sådana handlingar, kan han kroppsvisiteras. Den utländske medborgaren är skyldig att underkasta sig denna åtgärd.

§ 82 Den utländske medborgarens medverkan

1)   Den utländske medborgaren är skyldig att omgående hävda sina intressen och för honom själv gynnsamma omständigheter, såvida dessa inte är uppenbara eller kända, under angivande av påvisbara omständigheter samt omgående tillhandahålla erforderliga uppgifter om sina personliga förhållanden, andra erforderliga intyg och tillstånd liksom övriga erforderliga handlingar i sin ägo.

Invandringsmyndigheten kan ställa upp en tidsfrist för detta. Omständigheter och handlingar som åberopas efter det att fristen löpt ut kan förbli obeaktade.

2)   Punkt 1 är på samma sätt tillämplig i invändningsförfaranden.

3)   Den utländske medborgaren ska upplysas om sina skyldigheter enligt punkt 1 och sina lagstadgade rättigheter och skyldigheter enligt denna lag, särskilt skyldigheterna i § § 44a, 48, 49 och 81 samt möjligheten att lämna in en ansökan enligt § 11.1 tredje meningen. Om en tidsfrist ställs upp ska den berörda personen upplysas om vilka följderna kan bli om fristen inte hålls.

4)   Om det är nödvändigt för att förbereda och genomföra åtgärder enligt denna lag eller enligt bestämmelser i andra lagar som rör utländska medborgare, kan det beslutas att en utländsk medborgare personligen ska inställa sig vid de ansvariga myndigheterna och representationen för den stat som denne förmodligen är medborgare i, samt att en läkarundersökning genomförs för att fastställa om personen kan resa. Om den utländske medborgaren inte efterlever ett beslut enligt första meningen kan det verkställas med tvångsmedel. I detta fall är § 40.1 och 40.2 samt § § 41 och 42.1 första och andra meningen i den tyska polislagen tillämpliga.

ESTLAND

Skyldigheten att inneha identitetshandlingar, handlingarnas giltighet samt kontrollen av dessa föreskrivs i artiklarna 5–8 och artiklarna 17 och 18 i lagen om identitetshandlingar (offentliggjord i Riigi Teataja (Estlands officiella tidning) I 1999, 25, 365; 2006, 29, 221.

Skyldigheten att inneha identitetshandlingar vid passage av statsgränsen föreskrivs i artikel 111–112 i lagen om statsgränser (offentliggjord i Riigi Teataja (Estlands officiella tidning) I 1994, 54, 902; 2006, 26, 191).

Anmälan och kontroll rörande utlänningar föreskrivs i artikel 15–151 i utlänningslagen (offentliggjord i Riigi Teataja (Estlands officiella tidning) I 1993, 44, 637; 2007, 9, 44).

GREKLAND

Tredjelandsmedborgares skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar fastställs i artiklarna 6 och 8 i lag 3386/2005, som reglerar utlänningars inresa och vistelse i Grekland. I synnerhet i artikel 6.1 och 6.2 föreskrivs att tredjelandsmedborgare som reser in i Grekland måste inneha pass och visering, om detta krävs enligt gällande internationella konventioner, gemenskapslagstiftningen och nationella bestämmelser. Vidare är tredjelandsmedborgare enligt artikel 8.2 i lag 3386/2005 förbjudna att resa in i Grekland om de inte innehar pass eller andra resehandlingar som ger garantier för att de återvänder till ursprungslandet eller transitlandet, liksom nödvändiga dokument för att styrka syftet med resan.

SPANIEN

Enligt det spanska rättssystemet är både spanska och utländska medborgare skyldiga att inneha och visa upp dokument som styrker deras identitet. Dessa båda skyldigheter fastställs i följande rättsakter:

a)   För spanska medborgare:

I artikel 2 i kungligt dekret 1553/2005 av den 23 december 2005 om utfärdande av nationella identitetshandlingar med tillhörande certifikat för elektronisk signering föreskrivs följande:

1.	”Alla spanska medborgare över 14 år är skyldiga att skaffa en nationell identitetshandling.”

2.	”Alla som är skyldiga att skaffa en nationell identitetshandling är också skyldiga att uppvisa denna på begäran av myndigheterna eller myndigheternas representanter.”

Enligt artikel 9 i den organiska lagen 1/1992 av den 21 februari 1992 om skydd av den allmänna säkerheten har alla spanska medborgare över 14 år rätt att få en nationell identitetshandling utfärdad och skyldighet att skaffa en sådan.

I artikel 20 i samma lag fastställs att representanter för de brottsbekämpande myndigheterna har rätt att i syfte att förhindra eller utreda brottslig verksamhet kräva att personer som befinner sig på offentlig plats legitimerar sig. Vid motstånd eller ogrundad vägran ska strafflagen och straffprocesslagen tillämpas.

b)   För utländska medborgare:

I artikel 4.1 i den organiska lagen 14/2003 av den 20 november 2003 om ändring av Ley Orgánica 4/2000 av den 11 januari 2000 om utländska medborgares rättigheter och friheter i Spanien och om deras sociala integration, ändrad genom Ley Orgánica 8/2000 av den 22 december 2000, fastställs att utländska medborgare som uppehåller sig på spanskt territorium är skyldiga att inneha dokument och handlingar som styrker deras identitet och lagliga rätt att vistas i Spanien.

I artikel 100.2 i kungligt dekret 2393/2004 av den 30 december 2004 om antagande av tillämpningsföreskrifter för den organiska lagen 4/2000 av den 11 januari 2000 om utländska medborgares rättigheter och friheter i Spanien och om deras sociala integration fastställs följande:

I artikel 11 i den organiska lagen 1/1992 av den 21 februari 1992 om skydd av den allmänna säkerheten fastställs att utländska medborgare som uppehåller sig på spanskt territorium är skyldiga att inneha dokument och handlingar som styrker deras identitet och lagliga rätt att vistas i Spanien.

FRANKRIKE

I den franska lagstiftningen föreskrivs denna skyldighet i artikel L.611-1 i lagen om utlänningars inresa och vistelse och om asyl (Code de l'entrée et du séjour des étrangers et du droit d'asile, CESEDA), där det fastställs att personer med utländsk nationalitet, även utanför reguljära identitetskontroller, på begäran av en tjänsteman vid kriminalpolisen eller, under dennes överinseende, på begäran av polis eller polisassistent, ska kunna visa upp dokument och handlingar som styrker deras rätt att resa eller vistas på franskt territorium.

ITALIEN

Möjligheten att få en identitetshandling föreskrivs i den nationella lagstiftningen i artikel 3 i Testo Unico Leggi di Pubblica Sicurezza av den 18 juni 1931 nr 773. I artikeln fastställs att ”borgmästaren ska utfärda identitetshandlingar till personer över 15 år som bor i kommunen och som har ansökt om identitetshandlingar, i enlighet med förlagan från inrikesministeriet”.

När det gäller skyldighet att bära på sig identitetshandlingar föreskrivs det i artikel 4 i ovannämnda lag att polismyndigheten, inom sin jurisdiktion, får ålägga en farlig eller brottsmisstänkt person att bära med sig identitetshandlingar och uppvisa dessa varje gång en polisman begär detta.

Efter genomgång av dessa artiklar har vi kommit fram till att skyldigheten att bära på sig ovannämnda dokument bara gäller en farlig eller brottsmisstänkt person. För övriga (personer som inte är farliga eller misstänkta för brott) gäller endast skyldigheten, enligt artikel 651 i strafflagen, att på begäran upplysa en tjänsteman om sin identitet, allmänna situation eller personliga egenskaper.

Utländska medborgare som är lagligen bosatta i landet har rätt att skriva in sig i den kommun där de bor och erhålla en identitetshandling som dock inte gäller för utresa.

CYPERN

Enligt artikeln om kontroller inom territoriet i förordning (EG) nr 562/2006 ska avskaffandet av gränskontroll vid de inre gränserna inte påverka möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar.

Cypern har en sådan bestämmelse i sin lagstiftning. Enligt lagen om folkbokföring från 2006 (L.13(I)/2006) har poliser i tjänst, ledamöter i en folkbokföringsmyndighet eller andra personer som har skriftligt tillstånd från direktören för invandrings- och folkbokföringsavdelningen, rätt att anmoda en person att visa upp sitt identitetskort. Om personen i fråga inte visar upp sitt identitetskort inom angiven tid har han eller hon gjort sig skyldig till en överträdelse och riskerar upp till ett års fängelse eller böter på högst 1 000 pund, eller både fängelse och böter. Enligt artikel 28 i polislagen (L.73(I)/2004) får poliser vidare stoppa, kontrollera och kroppsvisitera en person som de ser begå eller som de misstänker kommer att begå en handling, eller som de ser eller misstänker inneha något som kräver licens enligt gällande lag, och kan begära att den berörde visar upp en sådan licens.

LETTLAND

Enligt det lettiska ministerkabinettets bestämmelse nr 499 av den 4 november 2002”Bestämmelser om Lettlands gränsområden och Lettlands gränsordning” måste alla personer över 15 år bära på sig personliga identitetshandlingar när de uppehåller sig i gränsområden (vilka sträcker sig högst 2 km från gränsen) utmed Lettlands gräns. I övriga fall är det enligt Lettlands lagstiftning inte tvunget att ständigt bära på sig identitetshandlingar.

LITAUEN

Enligt den litauiska lagstiftningen är litauiska och övriga EU-medborgare inte skyldiga att bära på sig personliga dokument och handlingar.

Enligt artikel 17.5 i lagen om landets gränser och skyddet av dessa måste alla medborgare som uppehåller sig i gränsområden bära på sig identitetshandlingar.

Litauiska medborgare över 16 år måste skaffa och inneha nationellt identitetskort eller pass. Enligt lagen om utlänningars rättsliga ställning måste alla EU-medborgare inneha identitetshandlingar och alla tredjelandsmedborgare inneha och bära på sig identitetshandlingar.

LUXEMBURG

Utländska medborgare är skyldiga att alltid bära på sig sitt uppehållstillstånd.

UNGERN

I artikel 61.3 i lag XXXIX från 2001 om utlänningars inresa och vistelse föreskrivs att alla utlänningar – på begäran av myndigheterna – måste kunna visa upp sina resehandlingar, uppehållstillstånd eller lämpliga dokument för identifiering.

MALTA

Det bör noteras att det enligt invandringslagen (kapitel 217) för närvarande krävs att man visar upp pass eller andra relevanta dokument vid inresan till landet. Det finns emellertid inga rättsliga bestämmelser som föreskriver att man ständigt måste bära på sig sådana handlingar.

I praktiken kan emellertid de nationella myndigheterna kräva att tredjelandsmedborgare visar upp de relevanta dokumenten vid behov. De förväntas därför alltid bära sådana dokument på sig under sin vistelse på Malta.

NEDERLÄNDERNA

I Nederländerna är alla över 14 år skyldiga att vid kontroll direkt kunna identifiera sig enligt lagen om identifieringsskyldighet [Wet op de identificatieplicht]. Detsamma gäller för utländska medborgare.

I artikel 4.21 i utlänningsförordningen [Vreemdelingenbesluit, eller ”V”] anges vilka dokument som kan användas för identifiering i Nederländerna enligt artikel 50.1 i utlänningslagen. Artikeln skiljer mellan följande grupper:

—	Utländska medborgare som lagligen vistas i landet och som har tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd.

—	Utländska medborgare som lagligen vistas i landet i egenskap av EU-medborgare.

—	Personer som har ansökt om asyl för en begränsad period.

—	Andra utländska medborgare än de som beskrivits ovan.

Följande handlingar eller dokument är aktuella:

a.	Utländska medborgare som lagligen vistas i landet och som innehar ett tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd (artikel 8 a–d i utlänningslagen) har som en identitetshandling erhållit ett separat uppehållsdokument i enlighet med tillägg 7a–7d i utlänningsförordningen.

b.

När det gäller utländska medborgare från EU eller EES-länder samt Schweiz som lagligen vistas i landet enligt artikel 8 e i utlänningslagen ska ett giltigt nationellt pass eller giltigt identitetskort uppvisas. När det gäller utländska medborgare som lagligen vistas i landet enligt artikel 8 e i utlänningslagen som familjemedlemmar till medborgare i ett EU- eller EES-land eller i Schweiz, men som är av annan nationalitet ska följande uppvisas: — Ett giltigt nationellt pass med den inresevisering som krävdes, om det har gått mindre än tre månader sedan inresan i landet. — Ett giltigt nationellt pass med inresestämpel, om det inte krävdes visering för inresan och om det har gått mindre än tre månader sedan inresan i landet. — Ett giltigt nationellt pass med ett intyg från den behöriga myndigheten att den berörde har ansökt om uppehållskort, om mindre än sex månader har gått sedan intyget utfärdades. — Ett uppehållskort enligt tillägg 7e i utlänningsförordningen.

c.	Utländska medborgare som har ansökt om asyl för en begränsad period kommer att få identitetshandlingar i enlighet med tillägg 7f i utlänningsförordningen vid asylmottagningen.

d.

Utländska medborgare som lagligen vistas i landet i enlighet med artikel 8j i utlänningslagen på grund av att det föreligger hinder för utvisning enligt artikel 64 i utlänningslagen, och personer som lagligen vistas i landet till följd av att avresan har skjutits upp kommer att som identitetshandling erhålla ett uppehållsdokument enligt tillägg 7f2 i utlänningsförordningen (dokument W2) om de inte redan har ett giltigt dokument för gränspassage.

e.	(Personer som misstänks vara) offer för människohandel som lagligen vistas i landet enligt artikel 8 k i utlänningslagen kommer att erhålla ett uppehållsdokument enligt tillägg 7f2 i utlänningslagen (dokument W2) om de inte redan har ett giltigt dokument för gränspassage.

f.

Ensamkommande minderåriga utländska medborgare som väntar på beslut om en ansökan om förlängd giltighet för eller ändring av ett tidigare utfärdat uppehållstillstånd kommer att erhålla ett uppehållsdokument i enlighet med tillägg 7f2 i utlänningsförordningen (dokument W2) om de inte redan har ett giltigt dokument för gränspassage.

g.	Övriga utländska medborgare.

Övriga utländska medborgare bör ha ett giltigt dokument för gränspassage enligt kravet för inresa till Nederländerna i utlänningsförordningen, eller annat giltigt dokument för gränspassage med giltig visering. De dokument för gränspassage som krävs för inresa till Nederländerna framgår av artikel 2.3 i utlänningsförordningen. Denna bestämmelse gäller inte enbart utländska medborgare som får uppehållstillstånd för den fastställa perioden utan också utländska medborgare som vistas olagligt i landet. Ett W2-dokument får endast utfärdas under mycket speciella omständigheter, mot bakgrund av att den berörde redan har befriats från kravet att inneha pass.

Den särskilda bestämmelsen i artikel 2.4 i utlänningsförordningen gäller transitpassagerare. Utländska medborgare som innehar uppehållstillstånd från en annan medlemsstat som deltar i Schengen får röra sig fritt inom Schengenområdet utan visering under högst tre månader, men de måste inneha giltiga resehandlingar.

Artikel 50 i utlänningslagen

1.   De tjänstemän som är ansvariga för gränskontroll och de tjänstemän som ansvarar för övervakning av utländska medborgare är bemyndigade att kontrollera enskilda personer i syfte att fastställa deras identitet, medborgarskap och ställning när det gäller rätt att vistas i landet, antingen på grundval av fakta och omständigheter som, objektivt sett, ger upphov till skälig misstanke om olaglig vistelse, eller i syfte att förhindra olaglig vistelse efter gränspassage. Den som uppger att han eller hon har nederländskt medborgarskap men inte kan bevisa detta riskerar tvångsåtgärder enligt punkterna 2 och 5. De dokument och handlingar som en utländsk medborgare måste inneha för att hans eller hennes identitet, nationalitet och ställning enligt lagen om rätt att vistas i landet ska kunna fastställas kommer att fastställas i form av ett ministerdekret.

2.   Om det inte är möjligt att direkt fastställa den kontrollerades identitet får han eller hon föras till en förhörslokal. Den berörde kommer att hållas kvar där i högst sex timmar, förutsatt att denna tidsperiod inte omfattar någon tid mellan midnatt och kl. 9 på morgonen.

3.   Om den kontrollerades identitet omedelbart kan fastställas, och om det framgår att han eller hon inte har laglig rätt att vistas i landet, eller om det inte omedelbart framgår att han eller hon har laglig rätt att vistas i landet, får hon eller hon föras till en förhörslokal. Den berörde kommer att hållas kvar där i högst sex timmar, förutsatt att denna tidsperiod inte omfattar någon tid mellan midnatt och kl. 9 på morgonen.

4.   Om det fortfarande finns skäl att misstänka att den kvarhållne inte har laglig rätt att vistas i landet får den tid som anges i punkterna 2 och 3 av utredningsskäl utsträckas till högst 48 timmar av befälhavaren vid Koninklijke Marechaussee eller av den behörige polischefen i den ort där den utländske medborgaren befinner sig.

5.   De tjänstemän som avses i punkt 1 har befogenhet att visitera den kvarhållne och dennes kläder, liksom hans eller hennes personliga tillhörigheter.

6.   Närmare bestämmelser kommer att föreskrivas genom ett ministerdekret avseende tillämpningen av de ovanstående punkterna i denna artikel.

Artikel 4.21 i utlänningsförordningen från 2000

1.   De dokument och handlingar som avses i artikel 50.1 sista meningen i utlänningslagen är följande:

a)	För utländska medborgare som lagligen vistas i landet enligt artikel 8 a–8 d i utlänningslagen: Ett dokument som är utfärdat av de behöriga myndigheterna, enligt en förlaga som fastställs genom en ministerförordning.

b)

För utländska medborgare som lagligen vistas i landet enligt artikel 8 e i utlänningslagen: Ett giltigt nationellt pass eller ett giltigt identitetskort om de är medborgare i en stat enligt definitionen i artikel 8.7.1 eller, om de inte är medborgare i en sådan stat, 1o. ett giltigt nationellt pass med den inresevisering som krävdes, om det har gått mindre än tre månader sedan inresan i landet, 2o. ett giltigt nationellt pass med inresestämpel, om det inte krävdes visering för inresan och om det har gått mindre än tre månader sedan inresan i landet, 3o. ett giltigt nationellt pass med ett intyg från den behöriga myndigheten enligt artikel 8.13 punkt 4, om mindre än sex månader har gått sedan intyget utfärdades, 4o. ett uppehållsdokument som utfärdats av de behöriga myndigheterna enligt artikel 8.13 punkt 5 eller artikel 8.20 punkt 1.

c)	För utländska medborgare som har ansökt om asyl för en begränsad period enligt artikel 28 i utlänningslagen: Ett dokument som är utfärdat av de behöriga myndigheterna, enligt en förlaga som fastställs genom en ministerförordning.

d)

För andra utländska medborgare än de som avses i c, som har laglig rätt att vistas i landet enligt definitionen i artikel 8 f, 8 g, 8 h, 8 j eller 8 k i utlänningslagen och som inte hade några giltiga handlingar eller dokument för gränspassage enligt utlänningslagen: Ett dokument utfärdat av de behöriga myndigheterna enligt en förlaga som fastställs genom en ministerförordning, tillsammans med ett tilläggsblad enligt artikel 4.29 punkt 3, där vederbörandes status enligt lagen om rätt att vistas i landet anges.

e)	För övriga utländska medborgare, ett giltigt dokument för gränspassage som uppfyller kravet för inresa till Nederländerna enligt utlänningslagen, eller annat giltigt dokument för gränspassage med giltig visering eller med en angivelse om status enligt lagen om rätt att vistas i landet.

2.   Inga andra dokument än de som anges i punkt 1 a eller 1 b kommer att utfärdas till barn under 12 år, såvida de enligt ministern inte har ett berättigat intresse av att få ett sådant dokument.

3.   På det dokument som avses i punkt 1 a–d ska det finnas en anteckning om huruvida den utländske medborgaren får lov att arbeta och om det krävs arbetstillstånd för detta arbete enligt lagen om utländsk arbetskraft [Wet arbeid vreemdelingen].

4.   Om vistelsen i Nederländerna för en utländsk medborgare enligt punkt 1 a eller 1 b omfattas av restriktioner enligt artikel 3.4 punkt 4, kommer det att stå på dokumentet att utnyttjande av offentliga medel kan få följder för rätten att vistas i landet [”beroep op de publieke middelen kan gevolgen hebben voor verblijfsrecht”] på dokumentet.

ÖSTERRIKE

§ 2 i Österrikes federala lag om passystemet för österrikiska medborgare (passlagen från 1992), Österrikes officiella tidning (BGBl.) 1992/839 i den lydelse som framgår av Österrikes officiella tidning I 2006/44

Inresa i och utresa ur landet

(1)   Om inte annat framgår av mellanstatliga överenskommelser eller av internationell praxis som motsäger detta måste österrikiska medborgare ha giltiga resehandlingar (pass eller ersättning för pass) för att resa in i eller lämna landets territorium. Oavsett det ansvar som åligger medborgarna enligt artikel 24.1 får en medborgare, som inte innehar giltiga resehandlingar men som kan bevisa sitt medborgarskap och identitet, inte vägras inresa.

(2)   I den mån den federala regeringen har befogenhet att ingå mellanstatliga överenskommelser enligt artikel 66.2 i Österrikes federala konstitution (Bundes-Verfassungsgesetz) har den rätt att, i syfte att förenkla utrikesresor, ingå internationella avtal som ger medborgare rätt att resa till andra stater och att resa in på Österrikes territorium på grundval av andra dokument och handlingar än de som anges i punkt 1. Under förutsättning att de underlättar resandet till gränsområden i Österrikes grannländer får sådana avtal inbegripa specificeringar i denna fråga om att sådana lättnader endast ska tillämpas på medborgare som har sin hemvist eller är bosatta i landets gränsområden.

Avtal enligt § 2.2 i passlagen:

—

Avtal mellan Republiken Österrike och Socialistiska Federativa republiken Jugoslavien om lokal gränstrafik (nu Republiken Slovenien), Österrikes officiella tidning nr 379/1968 i den lydelse som framgår av Österrikes officiella tidning nr 143/1996 – se artiklarna 3, 4 och 7 (för närvarande under revidering).

—	Avtal mellan Republiken Österrike och Schweiziska edsförbundet om gränsövergångar för passagerare i lokal gränstrafik, Österrikes officiella tidning nr 164/1974 – se artiklarna 2–4 och 7–9.

§ 15 i Österrikes federala lag om utlänningspolisens verksamhet, utfärdande av dokument och handlingar för utlänningar samt utfärdande av inresedokument (Lagen om utlänningspolisen från 2005 – FPG), Österrikes officiella tidning I nr 100/2005

Villkor för laglig inresa till den federala republikens territorium

(1)   Om inte annat framgår av bestämmelser i den federala lagen eller internationella avtal eller av internationell praxis, krävs det att utlänningar ska inneha giltiga resehandlingar för laglig inresa till Republiken Österrikes territorium (skyldighet att inneha pass).

Andra resehandlingar som avses i § 15.1 i lagen om utlänningspolisen:

—	Utländska pass (§ § 88–93)

—	Konventionsresehandling (§ 94)

—	Identitetskort med foto för personer som åtnjuter immunitet och privilegier (§ 95)

—	Provisorisk resehandling för medborgare i en av Europeiska unionens medlemsstater (§ 96)

—	Resedokument för återsändande av tredjelandsmedborgare (§ 97)

§ 16 Lagen om utlänningspolisen från 2005 (FPG), Österrikes officiella tidning I nr 100/2005

Allmänna villkor avseende skyldigheten att inneha pass

(1)   Om allmänintresset så kräver, i synnerhet i frågor som rör pass, utlänningspolis och utrikespolitik, har förbundsinrikesministern befogenhet att, i samråd med förbundsutrikesministern, utfärda en förordning enligt vilken vissa typer av resehandlingar som utfärdats av andra stater än de som är parter i fördraget inte kan betecknas som förenliga med skyldigheten att inneha pass.

(2)   Utlänningar som registrerats på gemensam resehandling får resa in i eller ut ur landet enbart i sällskap med innehavaren av den resehandling på vilken de registrerats. Detta gäller inte i fråga om åtgärder som vidtagits i samband med avvisning eller transport utomlands enligt kapitlen 5–10.

(3)   Utlänningar för vilka det utfärdats ett kollektivpass anses fullgöra skyldigheten att inneha pass men de får endast resa in i eller ut ur landet tillsammans. Varje medlem i den grupp som reser tillsammans måste ha ett av myndigheterna utfärdat dokument som visar hans eller hennes identitet. Detta gäller inte i fråga om åtgärder som vidtagits i samband med utvisning eller transport utomlands enligt kapitlen 5–10.

§ 17 Lagen om utlänningspolisen från 2005, Österrikes officiella tidning I nr 100/2005

Inskränkningar i skyldigheten att inneha pass

(1)   I den mån som den federala regeringen har befogenhet att ingå mellanstatliga överenskommelser enligt artikel 66.2 i Österrikes federala konstitution (Bundes-Verfassungsgesetz) har den rätt, med förbehåll för ömsesidighet, att ingå överenskommelser enligt vilka utlänningar som omfattas av skyldigheten att inneha pass får rätt att resa in i landet, att tillfälligt vistas på österrikiskt territorium och att lämna landet på grundval av andra resehandlingar än de som anges i § § 15.1 och 16.3. Dessa utlänningar anses fullgöra skyldigheten att inneha pass.

(2)   I överenskommelser enligt punkt 1, som syftar till att underlätta resor till Österrikes gränsområden, får det specificeras att utlänningar som har rest in i landet med denna typ av resehandling får stanna i Österrikes gränsområden. I sådana fall får det också i den internationella överenskommelsen specificeras att de dokument som är avsedda för inresa eller tillfällig vistelse i eller utresa ur landet måste kontrasigneras av en österrikisk statlig myndighet.

(3)   Om allmänintresset så kräver har förbundsinrikesministern befogenhet att, i samråd med förbundsutrikesministern, utfärda bestämmelser om att vissa utländska medborgare som omfattas av skyldigheten att inneha pass får resa in i Österrike, tillfälligt vistas där och lämna landet på grundval av andra handlingar. Dessa utlänningar anses fullgöra skyldigheten att inneha pass.

(4)   EES-medborgare och schweiziska medborgare kan också anses fullgöra skyldigheten att inneha pass om de innehar ett identitetskort och får resa in i landet, tillfälligt vistas på österrikiskt territorium och resa ut ur landet med denna typ av resehandling.

Överenskommelser som avses i § 17.1 i lagen om utlänningspolisen:

Avtal mellan medlemmarna i North Atlantic Treaty Organization (Nato) gällande statusen för deras styrkor (Statusavtal för Natos styrkor), Österrikes officiella tidning III nr 135/1998 i den lydelse som framgår av Österrikes officiella tidning III nr 96/1999 i samband med avtalet mellan de stater som är parter i Nato och övriga stater som deltar i partnerskapet för fred gällande statusen för deras styrkor (Nato-PFF-avtalet), Österrikes officiella tidning III nr 136/1998 i den lydelse som offentliggjordes i Österrikes officiella tidning III nr 178/1998 – se artikel III.1 i statusavtalet för Natos styrkor.

Avtal som avses i § 17.2 i lagen om utlänningspolisen: (se avtal som avses i § 2.2 i den österrikiska passlagen):

§ 18 Lagen om utlänningspolisen från 2005, Österrikes officiella tidning I nr 100/2005

Undantag från skyldigheten att inneha pass

(1)   Utlänningar omfattas inte av skyldigheten att inneha pass i följande fall:

1.	Om en övertagandeförklaring (§ 19) har utfärdats,

2.	om ett tillstånd för tillfällig vistelse har utfärdats i enlighet med den österrikiska lagen om etableringsrätt och tillfällig vistelse, i de fall där utlänningen inte har några resehandlingar, eller

3.	vid transitering (§ 48).

(2)   Utlänningar som konstateras vara berättigade till asyl eller till status som skyddsbehövande i Österrike och som inte har giltiga resehandlingar men som kan visa upp prima facie-bevis på sin identitet får inte – oavsett deras ansvar enligt § § 120 och 121 – vägras inresa i landet.

§ 19 i lagen om utlänningspolisen – övertagandeförklaring

(1)   En övertagandeförklaring ska upprättas på begäran från en behörig myndighet i en annan stat för en utländsk medborgare som ska utvisas till Österrike från denna stats territorium och som Österrike måste ta emot enligt en internationell överenskommelse (punkt 4), en EG-konvention eller enligt internationell praxis.

(2)   Övertagandeförklaringen måste uttryckligen utformas som ett sådant, och utlänningens identitet och nationalitet måste anges.

(3)   Om inte annat särskilt anges i en internationell överenskommelse eller i en EG-konvention måste övertagandeförklaringens giltighetstid fastställas till den tidsperiod som krävs för återsändandet av utlänningen. En viss gränsövergång eller en viss plats i en stat som är part i fördraget måste anges för inresan till landet.

(4)   I den mån som den federala regeringen har befogenhet att ingå mellanstatliga överenskommelser enligt artikel 66.2 i Österrikes federala konstitution (Bundes-Verfassungsgesetz) har den, med förbehåll för ömsesidighet, rätt att ingå överenskommelser enligt vilka personer som olagligt har rest in på en annan stats territorium eller som inte längre uppfyller kraven för inresa eller vistelse i det landet kan återvända till Österrike (återtagandeavtal).

§ 23 Lagen om utlänningspolisen från 2005, Österrikes officiella tidning I nr 100/2005

Läkarintyg

(1)   I syfte att skydda folkhälsan har förbundsministern för hälsovård och kvinnofrågor rätt att utfärda en förordning med angivande av vissa stater där det finns en betydande risk att smittas av

1.	en anmälningspliktig sjukdom, som lätt smittar vid normal social kontakt (allvarlig sjukdom) i den mening som avses i den österrikiska epidemilagen [Epidimiegesetz] från 1950, Österrikes officiella tidning nr 186/1950,

2.	annan allvarlig smittsam sjukdom som inte är anmälningspliktig eller omfattas av rapporteringsskyldighet, eller

3.	anmälningspliktig tuberkulos i den mening som avses i § 3 a i den österrikiska lagen om tuberkulos Österrikes officiella tidning nr 127/1968,

och det därför finns risk för att ett stort antal personer utsätts för bestående och allvarlig fara.

(2)   Utlänningar som tillfälligt har vistats i den stat som anges i en förordning enligt punkt 1 under de sex månader som omedelbart föregick inresan till Österrike ska ha rätt till visering under förutsättning att de lämnar ett läkarintyg där det anges att de är fria från de sjukdomar som nämns i den förordning som avses i punkt 1.

(3)   I förordningen måste de sjukdomar som avses i punkt 1 anges liksom läkarintygets innehåll och giltighetstid.

POLEN

Polen har inte infört några särskilda förordningar när det gäller skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar.

PORTUGAL

Artikel 2.1 i lag nr 5/95 av den 21 februari 1995 (lag som gör det obligatoriskt att bära på sig identitetshandlingar) enligt vilken ”medborgare över 16 år måste bära på sig identitetshandlingar när de uppehåller sig på allmän plats, platser som är öppna för allmänheten eller står under polisövervakning”.

I artikel 2.2 i samma lag fastställs att ”vid tillämpningen av punkt 1 ska följande anses som identitetshandlingar:

a)	identitetskort eller pass för portugisiska medborgare,

b)	uppehållstillstånd, identitetskort eller pass för medborgare i Europeiska gemenskapens medlemsstater,

c)	uppehållstillstånd, identitetskort eller pass för medborgare i länder utanför EU.”

SLOVENIEN

En utlänning måste styrka sin identitet genom att visa upp en utländsk resehandling, personligt id-kort eller annan lämplig handling som föreskrivs i utlänningens hemland och som styrker dennes identitet, en resehandling för utlänningar, ett personligt id-kort för utlänningar, gränsöverskridande identitetskort, eller annan officiell handling som utfärdats av en myndighet och som är försedd med ett foto och på grundval av vilken utlänningens identitet kan fastställas. Utlänningar måste på polismans begäran styrka sin identitet genom att visa upp ovannämnda handlingar och ett tillstånd som visar att de lagligen har rest in i och lagligen vistas i Slovenien (Artikel 75 Ztuj-1-UPB3, Ur. l. RS [Sloveniens officiella tidning] nr 107/2006).

Utlänningar riskerar böter på 20 000 slovenska tolar (83,46 euro) om de, inte på polismans begäran, kan visa upp en handling som styrker att de har laglig rätt att resa in i och stanna i landet eller styrka sin identitet (artikel 97.3 och 97.4 Ztuj).

SLOVAKIEN

Om gränskontrollerna vid de inre gränserna avskaffas får medlemsstaterna, enligt artikel 21 c och d i kodexen om Schengengränserna, i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar och en skyldighet för tredjelandsmedborgare att anmäla sin närvaro på en medlemsstats territorium i enlighet med bestämmelserna i artikel 22 i Schengenkonventionen. Efter avskaffandet av gränskontrollerna kommer skyldigheten för tredjelandsmedborgare (jämförbar med skyldigheten för slovakiska medborgare) att inneha en giltig resehandling (och, om så krävs, visering, ett identitetskort eller ett uppehållstillstånd för vistelsen på slovakiskt territorium) förmodligen att behållas. Registreringsskyldigheten för utlänningar enligt artikel 49.2 i lag nr 48/2002 Coll. kommer också att behållas.

FINLAND

Utlänningslagen (301/2004) 13 § – Pass

En utlänning som reser in i eller vistas i Finland ska ha ett giltigt pass som har utfärdats av en myndighet i hans eller hennes hem- eller vistelseland. Passet ska på uppmaning visas upp för gränskontrollmyndigheten eller polisen.

Det finns ingen skyldighet att bära på sig dokument och handlingar under ett besök i landet enligt den nationella lagstiftningen.

SVERIGE

De nationella bestämmelserna avseende artikel 21 c finns i 9 kap. 9 § utlänningslagen

§ 9

En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en polisman visa upp pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige. Utlänningen är också skyldig att efter kallelse av Migrationsverket eller polismyndigheten komma till verket eller myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse i landet. Om utlänningen inte gör det, får han eller hon hämtas genom polismyndighetens försorg. Om det på grund av en utlännings personliga förhållanden eller av någon annan anledning kan antas att utlänningen inte skulle följa kallelsen, får han eller hon hämtas utan föregående kallelse.

Kustbevakningen ska medverka i polisens kontrollverksamhet som sägs i första stycket genom kontroll av och i anslutning till sjötrafiken. Om kontrollen utövas av Kustbevakningen, ska pass eller andra handlingar visas upp för tjänstemannen vid Kustbevakningen.

Kontroll enligt första och andra styckena får vidtas endast om det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig i landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.

RUMÄNIEN

I artikel 104 i utlänningslagen nr 194/2002 föreskrivs följande:

1.	Uppehållstillståndet utgör beviset för utlänningens identitet och rätt att vistas i Rumänien, samt för vistelsens varaktighet och det syfte för vistelsen som ligger till grund för beviljandet av denna rätt.

2.	Innehavaren av uppehållstillståndet är skyldig att alltid bära det på sig, att inte överlåta det till någon och att på begäran uppvisa det för de behöriga myndigheterna.

ISLAND

Enligt den nationella lagstiftningen är isländska medborgare enligt lag inte skyldiga att bära på sig identitetshandlingar eller dokument. Polisen får emellertid, enligt artikel 15.5 i polislagen, begära att en person (isländsk eller utländsk medborgare) uppger namn, personligt id-nummer och adress, och uppvisar en identitetshandling som styrker uppgifterna.

Enligt artikel 5.1 i utlänningslagen (lag nr 96/2002) ska en utlänning som anländer till Island, om inte annat anges i bestämmelser från inrikesministeriet, inneha ett pass eller annan identitetshandling som godkänns som resehandling. Enligt artikel 53 i samma lag ska en utlänning på begäran av polis visa upp sina identitetshandlingar och vid behov lämna uppgifter så att hans eller hennes identitet och lagliga rätt att vistas i Island kan fastställas.

Inrikesministeriet får besluta att andra utlänningar än danska, finska, norska och svenska medborgare ska bära på sig pass eller andra personliga identitetshandlingar under vistelsen i Island. Ministern får undanta andra utlänningar från denna skyldighet.

Som framgår av ovanstående har de isländska myndigheterna tillräckliga möjligheter att ålägga en utlänning att inneha eller bära på sig handlingar och dokument, både vid ankomsten till Island och under vistelsen i landet. Avskaffandet av gränskontrollen vid de inre gränserna påverkar inte genomförandet av bestämmelserna ovan.

NORGE

Frågan behandlas i artikel 44 första stycket i utlänningslagen (Lag om utlänningars tillträde till riket och deras vistelse i detta av den 24 juni 1988 nr 64). I denna bestämmelse fastställs följande:

På polisens begäran måste en utländsk medborgare styrka sin identitet och vid behov tillhandahålla uppgifter så att hans eller hennes identitet och lagliga rätt att vistas i landet kan fastställas.

I enlighet med denna bestämmelse är utländska medborgare följaktligen skyldiga att inneha och bära på sig identitetshandlingar. Det finns ingen motsvarande skyldighet för norska medborgare.

---

24.1.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 18/25

---

Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)

Tredjelandsmedborgares skyldighet att anmäla sin närvaro på en medlemsstats territorium enligt artikel 21 d

(2008/C 18/04)

BELGIEN

Denna skyldighet regleras närmare genom följande föreskrifter:

—

Artikel 5 i lag av den 15 december 1980 om utlänningars inresa, vistelse och etablering och om avvisning och utvisning av utlänningar: ”Utlänningar som inte uppehåller sig på en logiplats som enligt lag är skyldig att kontrollera resande ska registrera sig hos den kommun där de vistas inom tre arbetsdagar efter ankomsten till riket, om de inte tillhör någon av de kategorier av utlänningar som kungen har beviljat dispens från denna skyldighet. Kungen beslutar om registreringsmetoden och utformningen av det intyg som utfärdas som bevis på att registrering har skett.”

—

Artikel 18 i kungligt beslut av den 8 oktober 1981 om utlänningars inresa, vistelse och etablering och om avvisning och utvisning av utlänningar: ”Skyldigheten att registrera sig hos kommunen gäller inte 1. en utlänning som har lagts in för vård på sjukhus eller liknande hälsovårdsinrättning under en resa i Belgien, 2. en utlänning som har anhållits och kvarhålls i fängelse eller i en social inrättning.”

—	Artikel 27 i kungligt beslut av den 8 oktober 1981 om utlänningars inresa, vistelse och etablering och om avvisning och utvisning av utlänningar: ”Ett utländskt barn som är under 15 år ska registreras hos kommunen av sin mor eller far eller av den person eller institution som har hand om barnet.”

—

Artikel 28 i kungligt beslut av den 8 oktober 1981 om utlänningars inresa, vistelse och etablering och om avvisning och utvisning av utlänningar: ”Utlänningar som bor i husvagn, bil eller båt ska inom den föreskrivna tiden registrera sig i utlänningsregistret i den kommun där de önskar motta officiella meddelanden. De kommunala myndigheterna ansvarar för att utfärda ett intyg om inskrivning i utlänningsregistret i kommunen i fråga.”

BULGARIEN

Tredjelandsmedborgares skyldighet att anmäla sin närvaro på en medlemsstats territorium enligt artikel 22 i Schengenkonventionen regleras i Bulgariens lag om utländska medborgare: Artikel 18.1:

”Vid inresa i Republiken Bulgarien ska utländska medborgare fylla i ett adresskort, utformat efter en av inrikesministeriet godkänd förlaga, där de uppger syftet med sitt besök och den adress de kommer att uppehålla sig på.”

TJECKIEN

Tredjelandsmedborgares skyldighet att anmäla sin närvaro på Tjeckiens territorium enligt artikel 22 i Schengenkonventionen regleras i lag nr 326/1999 Coll. om utlänningars vistelse på Republiken Tjeckiens territorium (kap. VII, § § 93–102 rörande anmälan om vistelse på territoriet).

Enligt denna lag är varje utlänning skyldig att hos polismyndigheten anmäla sin närvaro på Republiken Tjeckiens territorium inom tre dagar efter ankomsten.

DANMARK

Danmark har valt att inte genomföra artikel 22 i Schengenkonventionen.

Utlänningslagen och utlänningsförordningen innehåller inga bestämmelser om tredjelandsmedborgares skyldighet att anmäla sin närvaro i landet vid inresa från ett annat Schengenland.

TYSKLAND

Enligt artikel 22 i Schengenkonventionen är medborgare i tredjeländer skyldiga att anmäla sin närvaro på en medlemsstats territorium. En motsvarande anmälningsplikt i Tyskland är reglerad i föreskrifterna i § § 11, 14 och 16 och i motsvarande bestämmelser i delstaternas anmälningslagar.

Enligt ramlagen om anmälningsplikt respektive delstaternas i detta avseende likalydande anmälningslagar föreligger allmän anmälningsplikt vid flyttning till landet (anmälningsplikt) och anmälningsplikt vid flyttning utomlands (avanmälningsplikt). Anmälningsplikten ska uppfyllas inom en respektive två veckor vid flytt till respektive från bostaden i landet. Ansvariga myndigheter är de kommunala registreringsmyndigheterna.

Den allmänna anmälningsplikten gäller för såväl tyska som utländska medborgare. Åtskillnad görs inte mellan medborgare i EU-länder och tredjelandsmedborgare.

Den särskilda anmälningsplikt som gäller hotell och pensionat, sjukhus eller vårdhem berörs inte av den allmänna anmälningsplikten.

ESTLAND

Enligt artikel 9 i lagen om statsgränserna (offentliggjord i Riigi Teataja (officiella tidningen) I 1994, 54, 902; 2006, 26, 191), får statsgränser passeras vid gränskontrollstationer. Det är därför inte nödvändigt att anmäla sin närvaro.

GREKLAND

I artikel 87.1 och 87.2 i lag 3386/2005 föreskrivs att tredjelandsmedborgare omedelbart efter inresan till Grekland ska anmäla sin ankomst till de personer som ger dem logi genom uppvisande av pass eller annan av internationella konventioner erkänd resehandling, inresevisering eller uppehållstillstånd. De personer som ger tredjelandsmedborgare logi eller tillfällig bostad ska därefter utan dröjsmål underrätta polismyndigheten och den behöriga utlännings- och immigrationsmyndigheten om de inkvarterade utlänningarnas ankomst och avresa. Utlänningar och andra personer som överträder bestämmelserna i fråga kan ådömas böter om 1 500–3 000 euro.

SPANIEN

Enligt spansk lag är tredjelandsmedborgare i vissa fall skyldiga att anmäla att de har rest in i landet.

Följande föreskrivs i artikel 12 i kunglig förordning 2393/2004 av den 30 december 2004 om antagande av genomförandebestämmelserna till den organiska lagen 4/2000 av den 11 januari 2000 om utländska medborgares rättigheter och friheter i Spanien och om deras sociala integration:

”1.	Utländska medborgare som reser in på spanskt territorium från ett land med vilket Spanien har undertecknat ett avtal om avskaffande av gränskontroller ska personligen anmäla sin inresa till de spanska polismyndigheterna.

2.	Om en sådan anmälan inte görs vid inresan, ska den göras inom tre arbetsdagar från inresedagen vid valfri nationell polisstation eller utlänningsmyndighet.”

FRANKRIKE

I fransk lagstiftning regleras denna skyldighet i artiklarna L. 531–2, R. 211–32, R.211–33, R.212–5 och R.212–6 i lagen om utlänningars inresa och vistelse samt asylrätt (Code de l'entrée et du séjour des étrangers et du droit d'asile, CESEDA), där det föreskrivs att tredjelandsmedborgare ska anmäla sin ankomst vid inresan på moderlandets territorium.

ITALIEN

Uppgifterna kommer att offentliggöras senare.

CYPERN

I förordning 242/72, i dess ändrade lydelse, utfärdad med stöd av invandrings- och utlänningslagen, kapitel 105, i dess ändrade lydelse, styckena 35–36, föreskrivs att alla utlänningar som reser in i Republiken Cypern inom sju dagar efter inresan ska inställa sig vid registreringskontoret i det registreringsdistrikt där de har för avsikt att bosätta sig. Enligt samma bestämmelse ska ett registreringsintyg utfärdas.

LETTLAND

Tredjelandsmedborgare måste ange sin vistelseort när de ansöker om permanent eller tillfälligt uppehållstillstånd i Republiken Lettland.

LITAUEN

Tredjelandsmedborgare har ingen skyldighet att anmäla sin närvaro på Litauens territorium enligt artikel 22 i Schengenkonventionen.

LUXEMBURG

Tredjelandsmedborgare måste inom tre dagar anmäla sin närvaro i landet till den kommun eller det hotell där de uppehåller sig.

UNGERN

Enligt artikel 88 i lag XXXIX från 2001 om utlänningars inresa och vistelse är utlänningar skyldiga att underrätta utlänningspolisen om sin inkvarteringsplats.

MALTA

Tredjelandsmedborgare är i dagsläget endast skyldiga att följa inresekraven i immigrationslagen (Cap. 217) och sekundärlagstiftningen. Lagstiftning enligt artikel 22 i Schengenkonventionen ska genomföras innan Malta ansluter sig till Schengenområdet.

NEDERLÄNDERNA

Enligt artikel 4.4 i utlänningsförordningen ska en utländsk medborgare som reser in i eller ut ur Nederländerna över en yttre gräns anmäla sig till en gränskontrolltjänsteman vid ett gränsövergångsställe vid den yttre gränsen under öppethållandetiderna. Ministern kan under vissa omständigheter medge undantag från detta krav. Ovanstående gäller inte medborgare i Benelux-länderna.

Vid villkorad inresa kan det också ställas krav på registrering. Kravet på registrering innebär i princip följande: Anmälan inom tre dagar till utlänningsavdelningen vid den regionala polismyndighet som ansvarar för den kommun där den utländska medborgaren kommer att vistas. Om den utländska medborgaren inte kan registrera sig inom tre dagar på grund av att dessa infaller en lördag, söndag eller nationell helgdag, görs följande anteckning på gränspassagehandlingen: ”anmälan ska göras senast … (datum)”.

I artikel 4.39 i utlänningsförordningen föreskrivs också att utländska medborgare som inte är lagligen bosatta omedelbart och personligen ska anmäla sig till polischefen vid den regionala polismyndighet som ansvarar för den kommun där den utländska medborgaren vistas.

I artikel 4.47 i utlänningsförordningen föreskrivs följande:

”1.

Utländska medborgare som är lagligen bosatta i landet enligt definitionen i artikel 8.i i utlänningslagen, och har rest in i landet för en vistelse som överstiger tre månader, ska inom tre dagar efter inresan anmäla sig personligen till polischefen inom den regionala polismyndighet som ansvarar för den kommun där de är bosatta.

2.	Vid beräkningen av tremånadersperioden i första punkten beaktas tidigare vistelser i Nederländerna inom en sexmånadersperiod omedelbart före ankomsten.

3.	Om den utländska medborgaren är under 12 år, ska den person som bor eller uppehåller sig tillsammans med honom eller henne göra anmälan.”

I artikel 4.48 i utlänningsförordningen föreskrivs följande:

”1.

Utländska medborgare som är lagligen bosatta i landet enligt definitionen i artikel 8.i i utlänningslagen, och har rest in i landet för en vistelse på högst tre månader, ska inom tre dagar efter inresan anmäla sig personligen till polischefen vid den regionala polismyndighet som ansvarar för den kommun där de är bosatta.

2.	För utländska medborgare som är under 12 år åligger skyldigheten att anmäla enligt föregående punkt den person som dessa bor eller uppehåller sig hos.

3.	Punkt 1 gäller inte utländska medborgare som bor på ett hotell eller liknande vars ägare, besittningshavare eller föreståndare enligt kommunala föreskrifter är skyldiga att meddela de berörda myndigheterna att de erbjuder övernattning åt enskilda.”

I artikel 4.49 i utlänningsförordningen föreskrivs följande:

”1.

En utländsk medborgare som innehar en visering eller en handling för gränspassage som av den behöriga myndigheten har försetts med anteckning om att anmälan ska ske till utlänningspolisen i Nederländerna, ska inom tre dagar efter ankomsten till Nederländerna anmäla sig personligen till polischefen vid den regionala polismyndighet som ansvarar för den kommun som anges i anteckningen.

2.	Punkt 1 gäller inte medborgare i en stat som har undertecknat fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och medborgare i Schweiz.”

I artikel 4.50 i utlänningsförordningen föreskrivs följande:

”1.	Utländska medborgare som reser in i Nederländerna för att söka anställning som sjömän på ett fartyg ska inom tre dagar efter inresan i Nederländerna personligen anmäla sig till polischefen vid den regionala polismyndighet i den kommun där han eller hon söker anställning.

2.	Punkt 1 gäller inte medborgare i en stat som har undertecknat fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen eller avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och medborgare i Schweiz.”

ÖSTERRIKE

§ 5 i den federala lagen om skyldighet att registrera sig hos polisen (lag om anmälan (Meldegesetz) 1991 – MeldeG), Österrikes officiella tidning nr 1992/9 i den version som offentliggjorts i Österrikes officiella tidning nr I 2006/45

Inkvartering i hotell

§ 6 i den federala lagen om skyldighet att registrera sig hos polisen (lag om anmälan (Meldegesetz) 1991 – MeldeG), Österrikes officiella tidning nr 1992/9 i den version som offentliggjorts i Österrikes officiella tidning nr I 2006/45

§ 3 i lag om anmälan (MeldeG) – inkvartering i lägenhet, registrering

§ 4 i lag om anmälan (MeldeG) – inkvartering i lägenhet, avregistrering

§ 1 i lag om anmälan (MeldeG) – Definitioner

§ 11 i lag om anmälan (MeldeG)– Ändring av registrerade uppgifter

POLEN

Enligt artiklarna 23–26 i lagen om folkbokföringsregistret och identitetskort av den 10 april 1974 (officiella tidningen nr 06.139.993 med efterföljande ändringar) är utlänningar skyldiga att anmäla sin närvaro på Republiken Polens territorium.

Utlänningar som inte bor på ett hotell eller i en inkvartering som tillhandahålls i samband med arbete, utbildning, läkarbehandling eller semester, ska anmäla sin tillfälliga närvaro senast fyra dagar efter det att de passerat Polens gräns.

Om den fjärde dagen för deras närvaro är en helgdag, ska påföljande vardag vara sista anmälningsdag.

Turistgrupper som vistas tillfälligt i landet ska anmälas av reseledaren, som är skyldig att ge hotellföreståndaren eller en auktoriserad medlem av hotellpersonalen en förteckning över personerna i turistgruppen och de resehandlingar som ger dem rätt att vistas i landet.

”1.	En utlänning som anmäler en stadigvarande vistelse ska tillhandahålla alla begärda uppgifter samt det uppehållskort som har utfärdats till följd av att han eller hon beviljats bosättningstillstånd, EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, flyktingstatus eller tolererad vistelse.

2.

En utlänning som anmäler en tillfällig vistelse som varar i högst tre månader ska tillhandahålla de begärda uppgifterna och visa fram sin visering och – om han eller hon passerat gränsen i enlighet med ett avtal om avskaffande eller begränsning av viseringsskyldigheten – en resehandling, ett tillfälligt identitetskort för utlänningar, ett uppehållskort, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, ett bosättningstillstånd, ett EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta, ett beslut att bevilja honom eller henne flyktingstatus i Republiken Polen eller ett beslut att bevilja tolererad vistelse.”

PORTUGAL

Enligt artikel 26.1 i lagdekret 244/98 av den 8 augusti 1998, ändrat genom lagdekret 34/2003 av den 25 februari 2003, är det obligatoriskt att anmäla inresa i landet: ”Utlänningar som reser in i landet från en annan medlemsstat över en gräns utan gränskontroll ska anmäla detta inom tre arbetsdagar efter inresan.”

RUMÄNIEN

I artikel 102 i utlänningslagen nr 194/2002 föreskrivs följande:

SLOVENIEN

Metoder och förfaranden för registrering och avregistrering av permanent och tillfällig vistelse och registrering och avregistrering av gäster regleras i lagen om registrering av vistelse (ZPPreb-UPB1, Ur. l. RS No 59/2006), i vilken det föreskrivs att utlänningar ska registrera sig på olika sätt beroende på vistelsens art.

1.   Inkvartering i turistanläggning eller hotell

Turistanläggningar eller hotell är anläggningar avsedda för övernattning eller vila (hotell, motell, hälsohem, pensionat, gästhem, bondgårdar som erbjuder övernattning, semesterbyar, campingplatser, gästhamnar, fjällstugor och andra hus eller byggnader som används för inkvartering eller vila).

Utlänningar som är inkvarterade i en turistanläggning eller ett hotell ska av inkvarteraren registreras vid den berörda polisstationen inom 12 timmar efter sin ankomst och avregistreras inom 12 timmar efter sin avresa (artikel 10.1 ZPPreb).

En inkvarterare är en juridisk person, en enskild näringsidkare eller en fysisk person som erbjuder gäster övernattning eller vila mot betalning, eller tillhandahåller tillfällig inkvartering till privatpersoner som en del av sin näringsverksamhet.

2.   Boende på inkvarteringsanläggning

Inkvarteringsanläggningar utgörs av enpersonsbostäder, studentbostäder, äldrehem, vårdhem och andra anläggningar avsedda för gemensamt boende eller för utförande av aktiviteter som medför dygnetruntboende.

Utlänningar utan uppehållstillstånd som bor på en inkvarteringsanläggning ska av inkvarteraren registreras vid den berörda polisstationen inom 12 timmar efter sin ankomst och avregistreras inom 12 timmar efter sin avresa (artikel 10.2 ZPPreb). Utlänningar med uppehållstillstånd som bor på en inkvarteringsanläggning ska av inkvarteraren registreras vid den lokala myndigheten inom 12 timmar efter sin ankomst och avregistreras inom 12 timmar efter sin avresa (artikel 11.2 ZPPreb).

3.   Annat boende än turistanläggning, hotell eller inkvarteringsanläggning

Utlänningar utan uppehållstillstånd som inte bor på en turistanläggning eller ett hotell ska registrera sig vid den berörda polisstationen inom tre dagar efter det att de har passerat den nationella gränsen eller bytt inkvartering, och de ska avregistrera sig före avresan (artikel 10.3 i ZPPreb). Utlänningar med giltigt uppehållstillstånd som inte har registrerat sin permanenta eller tillfälliga vistelse i Republiken Slovenien vid den lokala myndigheten ska registrera sin tillfälliga bostad hos den lokala myndigheten inom tre dagar efter flytten (artikel 12.3 i ZPPreb).

Utlänningar med uppehållstillstånd ska anmäla sin tillfälliga vistelseort till den lokala myndigheten inom tre dagar efter flytten, om de är tillfälligt inkvarterade eller bosatta utanför sin permanenta eller tillfälliga bostad på anläggningar såsom semesterhem, lägenheter och liknande (med undantag för turistanläggningar, pensionat och hotell) och har för avsikt att stanna där längre än 60 dagar och redan har registrerat en permanent eller tillfällig vistelseort vid den lokala myndigheten (artikel 12.1 ZPPreb).

4.   Vistelse på vårdinrättning

Vårdinrättningar som tar emot utlänningar för behandling ska göra en anmälan till den berörda myndigheten inom 24 timmar efter mottagandet (artikel 84 Ztuj).

SLOVAKIEN

Uppgifterna kommer att offentliggöras senare.

FINLAND

Utlänningslagen (301/2004), 130 § tredje stycket

SVERIGE

Det saknas nationella bestämmelser som hänför sig till artikel 21 d, förutom 6 kap. 13 § utlänningsförordningen, som har följande lydelse:

ISLAND

Enligt § 17 första stycket i utlänningslagen, nr 96/2002, ska en tredjelandsmedborgare som har beviljats uppehållstillstånd i Island inom en vecka efter ankomsten anmäla sin närvaro hos myndigheterna. Detsamma gäller tredjelandsmedborgare som har för avsikt att ansöka om eller är skyldiga att inneha ett uppehållstillstånd.

NORGE

Frågan regleras i § 23 första stycket i utlänningslagen, rörande anmälan av närvaro efter passage av yttre gräns, där följande föreskrivs:

Vidare behandlas utlänningars skyldighet att anmäla sin närvaro i landet till myndigheterna i § 14 första stycket i utlänningslagen, där följande föreskrivs:

---