29.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 287/1

1)

som erinrar om Europeiska gemenskapen mål, särskilt enligt artikel 151 i fördraget,

2)

som hänvisar till bestämmelserna i Unescokonventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

3)

som beaktar kommissionens meddelande av den 10 maj 2007 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld (1),

4)

som erinrar som sina slutsatser av den 24 maj 2007 om den kulturella och den kreativa sektorns bidrag till uppnåendet av Lissabonmålen (2),

5)

som beaktar de erfarenheter som gjorts vid planeringen och genomförandet av rådets arbetsplaner för 2002–2004 och 2005–2007 (3),

6)

som beaktar resultatet av det första forumet för kultur i Europa, som ägde rum i Lissabon 26-27 september 2007,

7)

som är övertygat om att kulturen och dess särställning, inklusive mångspråkigheten, är mycket viktiga komponenter i den europeiska integrationsprocess som grundar sig på gemensamma värderingar och ett gemensamt arv – ett process som erkänner, respekterar och främjar kulturell mångfald och kulturens övergripande roll,

8)

som betonar att kultur och kreativitet är viktiga drivkrafter för personlig utveckling, social sammanhållning, ekonomisk tillväxt, skapandet av arbetstillfällen, innovation och konkurrenskraft,

9)

som delar åsikten att kulturens roll bör ges ett bättre erkännande i den nya omgång av Lissabonagendan som inleds 2008,

10)

som anser att kulturen, som ett medel att stärka det internationella samarbetet, bör ingå som ett viktigt inslag i EU:s yttre förbindelser,

11)

som understryker det nära sambandet mellan kultur och utveckling och välkomnar en mer proaktiv roll för medlemsstaterna och Europeiska gemenskapen inom ramen för deras respektive verksamhet för yttre bistånd i syfte att främja tillkomsten av en dynamisk kultursektor i utvecklingsländerna och som noterar kommissionens förslag att öka och diversifiera finansieringen för att förbättra den lokal befolkningens tillgång till kultur och tillträdet för dessa länders kulturprodukter till de europeiska marknaderna,

12)

som betonar vikten av fördjupad interkulturell dialog på internationell nivå, bland annat med länder som befinner sig i en utsatt situation, och av att icke-statliga aktörer engageras för att främja bättre kunskap och förståelse,

1)

VÄLKOMNAR kommissionens förslag att fastställa en europeiska kulturagenda, vilken uppfattas som ett viktigt steg mot ökat samarbete på kulturområdet för att öka den europeiska verksamhetens konsekvens och synlighet inom området, samtidigt som kulturen övergripande roll stärks,

2)

STÖDER de tre strategiska mål som anges i kommissionens meddelande inför utarbetandet av en gemensam europeiska kulturagenda, dvs. att

3)

ÄR ENIGT OM att dessa tre strategiska mål närmare innebär att

4)

BETONAR att verksamhet i riktning mot dessa mål bör ha verkligt europeiskt mervärde och bedrivas i full respekt för subsidiaritetsprincipen, samt att dessa gemensamma riktlinjer på EU-nivå inte utesluter att medlemsstaterna fastställer och uppfyller sina egna nationella politiska mål,

5)

UNDERSTRYKER att dessa mål bör betraktas som en flexibel ram i syfte att vägleda kommande verksamhet på kulturområdet,

6)

ÄR ENIGT OM att en fortlöpande, mångskiktad och flexibel dialog med kulturintressenter och i samråd med sektorn på alla nivåer – lokal, regional och europeisk nivå – är väsentligt för både utarbetandet och genomförandet av en europeisk kulturagenda,

7)

VÄLKOMNAR kommissionens avsikt att identifiera representativa samtalspartner från sektorn och att kartlägga den i syfte att etablera kommunikationskanaler och strukturera dialogen med intressenterna,

8)

ÄR ENIGT OM att mot bakgrund av det positiva resultatet av den första kulturforumet i Lissabon den 26–27 september 2007 är samspel med och mellan de civila samhällena på såväl nationell som europeisk nivå ett viktigt led vid sammanställningen av intressenternas åsikter inom ramen för den regelbundna rapporteringen,

9)

ANSER att den nya strategi för samarbete på kulturområdet som föreslås av kommissionen, nämligen att den öppna samordningsmetoden används i en särskilt anpassad form och med beaktande av sektorns särdrag, kommer att utgöra en flexibel och icke-tvingande ram för strukturering av samarbetet till förmån för de strategiska målen för den europeiska kulturagendan, samt för att främja utbytet av bästa metoder,

10)

BESLUTAR ATT

11)

ÄR ENIGT OM att i enlighet med punkt 10 c ska arbetsplanerna för 2008–2010 inriktas på de prioriterade åtgärdsområden som anges i bilagan,

12)

framför att rådet i samarbete med kommissionen får se över tillämpningen av den öppna samordningsmetoden på kulturområdet mot bakgrund av gjorda framsteg och med beaktande av rapportering och utvärdering enligt led e ovan, samt att

13)

Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén ska informeras om genomförandet av arbetsplanerna,

14)

ANMODAR kommissionen att fortsätta arbetet med statistiska definitioner och metoder inom kulturområdet, så att det finns jämförbara statistiska uppgifter till grund för faktabelagd politik och verksamhet,

15)

VÄLKOMNAR att kommissionen inrättar en avdelningsövergripande grupp för att, i enlighet med artikel 151.4 i EG-fördraget, se till att de kulturella aspekterna beaktas på ett bättre sätt då den handlar enligt andra bestämmelser i fördraget,

16)

REKOMMENDERAR att gränsytan mellan de kulturella aspekterna och annan gemenskapspolitik utökas genom samordning mellan de berörda rådskonstellationerna i frågor som berör kulturområdet och genom att det skapas en effektiv och konsekvent mekanism för regelbunden rapportering om och uppföljning av de kulturella aspekterna i fråga om andra bestämmelser i fördraget,

17)

ANMODAR Europeiska rådet att godkänna dessa slutsatser som ram för en europeisk kulturagenda.

29.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 287/5

29.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 287/6

1.

Kommissionen inrättade genom beslut 95/319/EG en yrkesinspektörskommitté för att på grundval av ett nära samarbete mellan yrkesinspektörskommitténs ledamöter och kommissionen övervaka ett effektivt och enhetligt genomförande av gemenskapens sekundärrättslagstiftning på arbetsmiljöområdet.

2.

I artikel 5.2 i beslutet föreskrivs att kommitténs ledamöter skall utses av kommissionen på förslag av medlemsstaterna.

3.

I artikel 5.3 föreskrivs att kommittéledamöternas mandatperiod skall vara tre år.

4.

Kommitténs förra mandatperiod löpte ut den 31 december 2006. Det bör därför utses ledamöter för nästa mandatperiod (1 januari 2007 till den 31 december 2009).

5.

Medlemsstaterna har i enlighet med artikel 5.2 lämnat in sina förslag till ledamöter till kommissionen.

6.

I enlighet med medlemsstaternas förslag utnämner kommissionen följande personer till ledamöter i kommittén för en period av tre år från den 1 januari 2007 till den 31 december 2009.

29.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 287/8

29.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 287/10

29.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 287/12

A.

Detta tillkännagivande har utfärdats med stöd i reglerna i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) och avtalet mellan Efta-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (övervakningsavtalet).

B.

Europeiska kommissionen (nedan ”kommissionen”) har utfärdat ett tillkännagivande om handläggningen av klagomål rörande artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (1). Denna icke bindande akt innehåller principer och bestämmelser som kommissionen följer inom konkurrensområdet. Där beskrivs också hur kommissionen har för avsikt att handlägga klagomål.

C.

Eftas övervakningsmyndighet anser att ovannämnda akt är av betydelse för EES. I syfte att upprätthålla lika konkurrensvillkor och säkra en enhetlig tillämpning av EES-avtalets konkurrensbestämmelser i hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) antar Eftas övervakningsmyndighet föreliggande tillkännagivande i enlighet med sina befogenheter enligt artikel 5.2 b i övervakningsavtalet. Eftas övervakningsmyndighet avser att följa de principer och regler som fastställs i detta tillkännagivande vid sin tillämpning av relevanta EES-regler i enskilda ärenden (2).

D.

Syftet med detta tillkännagivande är framför allt att klargöra hur Eftas övervakningsmyndighet har för avsikt att handlägga klagomål om påstådda överträdelser av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet.

E.

Detta tillkännagivande är tillämpligt på ärenden där Eftas övervakningsmyndighet är behörig övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 56 i EES-avtalet.

1.

Genom kapitel II i del I i protokoll 4 till övervakningsavtalet (nedan kallat ”kapitel II”) (3) inrättas ett system där Eftas övervakningsmyndighet och Efta-staternas konkurrensmyndigheter och domstolar kan tillämpa artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet. I kapitel II erkänns särskilt att övervakningsmyndigheten och Efta-staternas konkurrensmyndigheter, som agerar som offentliga verkställande organ, och Efta-staternas domstolar, som beslutar i civilrättsliga processer i avsikt att säkerställa de rättigheter för enskilda som följer av artiklarna 53 och 54, har en kompletterande funktion.

2.

Enligt kapitel II kan dessa offentliga verkställande organ koncentrera sin verksamhet till att utreda allvarliga överträdelser av artiklarna 53 och 54, som ofta är svåra att upptäcka. De drar i sin verkställande verksamhet nytta av information från företag och konsumenter på marknaden.

3.

Eftas övervakningsmyndighet vill därför uppmuntra medborgare och företag att vända sig till dessa offentliga verkställande organ för att ge dem upplysningar om misstänkta överträdelser av konkurrensreglerna. Om de vänder sig till övervakningsmyndigheten kan de göra detta på två olika sätt. Det ena är att ge in ett klagomål enligt artikel 7.2 i kapitel II. Enligt artiklarna 5–9 i kapitel III i del I av protokoll 4 till avtalet mellan Efta-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (nedan kallat ”kapitel III”) (4), måste sådana klagomål uppfylla vissa krav.

4.

Det andra sättet är att lämna marknadsinformation som inte behöver uppfylla kraven på ett klagomål enligt artikel 7.2 i kapitel II. Sådan information om misstänkta överträdelser av artiklarna 53 och 54 kan vara utgångspunkten för en utredning vid Eftas övervakningsmyndighet (5). Information om misstänkta överträdelser kan skickas till följande adress:

5.

Utan att påverka Efta-domstolens tolkning av kapitlen II och III, är avsikten med detta tillkännagivande att ge vägledning till medborgare och företag som söker upprättelse rörande misstänkta överträdelser av konkurrensbestämmelserna. Tillkännagivandet innehåller följande två avsnitt:

6.

Tillkännagivandet tar inte upp följande situationer:

7.

Beroende på vilken typ av klagomål det är fråga om, kan en klagande vända sig till antingen en nationell domstol eller en Efta-stats konkurrensmyndighet som agerar som ett offentligt verkställande organ. Syftet med detta avsnitt av tillkännagivandet är att hjälpa potentiella klagande att fatta ett välgrundat beslut om huruvida de skall vända sig till Eftas övervakningsmyndighet, till en konkurrensmyndighet i en Efta-stat eller till en nationell domstol.

8.

Nationella domstolar har till uppgift att skydda enskildas rättigheter och måste således avgöra ärenden som anhängiggörs inför dem. De offentliga verkställande organen kan däremot inte utreda alla klagomål, utan måste sätta prioriteringar för handläggningen av ärenden. Eftas övervakningsmyndighet, som genom artikel 55.1 i EES-avtalet har anförtrotts att säkerställa tillämpningen av principerna i artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet, har att ange och genomföra inriktningen på EES konkurrenspolitik (7). Enligt EG-domstolens praxis har kommissionen, för att effektivt sköta sina uppgifter rätt att ge olika prioritet åt klagomål som inkommit till den enligt artikel 81 eller 82 i EG-fördraget (8). Övervakningsmyndigheten anser att en liknande princip gäller för övervakningsmyndigheten enligt EES-avtalet.

9.

Genom kapitel II ges Efta-staternas domstolar och konkurrensmyndigheter befogenhet att jämsides med Eftas övervakningsmyndighet tillämpa artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet i deras helhet. En av de huvudsakliga målsättningarna med kapitel II är att Efta-staternas domstolar och konkurrensmyndigheter bör delta effektivt i tillämpningen av artiklarna 53 och 54 (9).

10.

Vidare föreskrivs i artikel 3 i kapitel II att Efta-staternas domstolar och konkurrensmyndigheter skall tillämpa artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet på alla avtal eller förfaranden som kan påverka handeln mellan avtalsslutande parter till EES-avtalet och på vilka de tillämpar sin nationella konkurrenslagstiftning. Genom artiklarna 11 och 15 i kapitel II inrättas dessutom en rad mekanismer för samarbete mellan Efta-staternas domstolar och konkurrensmyndigheter och Eftas övervakningsmyndighet vid tillämpningen av artiklarna 53 och 54.

11.

Inom denna nya lagstiftningsram avser Eftas övervakningsmyndighet att åter koncentrera sina resurser för verkställighet enligt följande:

12.

Gemenskapsdomstolarna har konsekvent hävdat att nationella domstolar är skyldiga att skydda de rättigheter för enskilda som skapas genom den direkta effekten av artikel 81.1 och artikel 82 i EG-fördraget (11). Av artikel 7 i EES-avtalet och protokoll 35 till EES-avtalet följer att EES-lagstiftningen inte innebär någon överföring av lagstiftningsbefogenheter. Därför krävs det enligt EES-lagstiftningen inte att enskilda och ekonomiska aktörer med stöd av icke genomförda EES-regler skall kunna vända sig till nationella domstolar (12). Enligt protokoll 35 förbinder sig Efta-staterna emellertid, för fall när det kan uppstå konflikter mellan genomförda EES-regler och andra författningsbestämmelser, att vid behov införa en författningsbestämmelse som innebär att EES-reglerna skall ha företräde i dessa fall. Enligt Efta-domstolen ligger det i sakens natur att en sådan bestämmelse måste kunna åberopas inför en nationell rättsinstans av enskilda och av ekonomiska aktörer vid konflikt mellan genomförda EES-regler och nationell lagstiftning, och att de måste kunna göra gällande de rättigheter som följer av EES-rättens bestämmelser och som är eller har gjorts till del av respektive nationell rättsordning, om dessa bestämmelser är ovillkorliga och tillräckligt precisa (13).

13.

Nationella domstolar kan besluta om ett avtals giltighet eller ogiltighet och endast nationella domstolar kan utdöma skadestånd till enskilda personer vid en överträdelse av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet. För att säkerställa den fulla verkan av EES konkurrensregler skall varje enskild person kunna begära ersättning för en skada som åsamkats honom genom ett avtal eller ett förfarande som begränsar eller snedvrider konkurrensen. En sådan rätt att föra talan om skadestånd inför en nationell domstol kan på ett väsentligt sätt bidra till att bevara en effektiv konkurrens i det område som omfattas av EES-avtalet, eftersom den avskräcker företag från att ingå eller tillämpa konkurrensbegränsande avtal eller förfaranden (14).

14.

Kapitel II tar uttryckligen hänsyn till det faktum att nationella domstolar spelar en betydelsefull roll vid tillämpningen av EES konkurrensregler (15). Genom att behörigheten att tillämpa artikel 53.3 utvidgas till att även avse nationella domstolar kan företag inte längre blockera ett förfarande inför en nationell domstol genom att lämna in en anmälan till Eftas övervakningsmyndighet. Därigenom undanröjs ett hinder för tvister mellan enskilda som fanns enligt de tidigare reglerna.

15.

Utan att det påverkar nationella domstolars rättighet eller skyldighet att enligt artikel 34 i övervakningsavtalet begära att Efta-domstolen meddelar ett förhandsavgörande, föreskrivs uttryckligen i artikel 15.1 i kapitel II att nationella domstolar får begära upplysningar eller yttranden från Eftas övervakningsmyndighet. Syftet med denna bestämmelse är att underlätta de nationella domstolarnas tillämpning av artiklarna 53 och 54 (16).

16.

Att väcka talan vid en nationell domstol har följande fördelar för klagande:

17.

Det faktum att en klagande kan säkerställa skyddet för sina rättigheter genom en talan inför en nationell domstol är en viktig omständighet som Eftas övervakningsmyndighet kan ta hänsyn till när den prövar vilket intresse enligt EES-avtalet det finns att utreda ett klagomål (20).

18.

Eftas övervakningsmyndighet anser att det nya system för tillämpning av konkurrensreglerna som införs genom kapitel II ökar klagandenas möjligheter att söka och få upprättelse inför nationella domstolar.

19.

Kapitel II skapar ett system där både Eftas övervakningsmyndighet och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter har behörighet att tillämpa artiklarna 53 och 54 i deras helhet (artikel 5). En decentraliserad tillämpning vid medlemsstaternas konkurrensmyndigheter uppmuntras ytterligare genom möjligheterna till informationsutbyte (artikel 12) och bistånd vid utredningar (artikel 22).

20.

Kapitel II reglerar inte arbetsfördelningen mellan Eftas övervakningsmyndighet och Efta-staternas konkurrensmyndigheter, utan lämnar ärendefördelningen till samarbetet mellan övervakningsmyndigheten och Efta-staternas konkurrensmyndigheter inom Eftas konkurrensnätverk. Målsättningen för kapitel II är att uppnå en effektiv tillämpning av artiklarna 53 och 54 genom en flexibel ärendefördelning mellan de offentliga verkställande organen i Efta.

21.

Riktlinjer för arbetsfördelningen mellan Eftas övervakningsmyndighet och Efta-staternas konkurrensmyndigheter ges i ett särskilt tillkännagivande (21). Den vägledning som ges i tillkännagivandet, som rör relationerna mellan de offentliga verkställande organen i Efta som genomdriver konkurrensreglerna, kommer att vara av intresse även för klagande, eftersom den kan hjälpa dem att vända sig till den myndighet som sannolikt är väl lämpad att handlägga deras ärende.

22.

I tillkännagivandet om samarbete inom Eftas nätverk av konkurrensmyndigheter anges särskilt följande (22):

”En myndighet kan anses vara väl lämpad att handlägga ett ärende när alla tre nedanstående villkor är uppfyllda:

Ovanstående kriterier visar att det måste finnas en relevant anknytning mellan överträdelsen och en Efta-stats territorium för att den Efta-statens konkurrensmyndighet skall anses väl lämpad att handlägga ärendet. Det kan antas att myndigheterna i de Efta-stater där konkurrensen påverkas väsentligt av en överträdelse i de flesta fall kommer att anses vara väl lämpade, under förutsättning att de kan bringa överträdelsen att upphöra antingen genom agerande på egen hand eller parallellt, såvida inte Eftas övervakningsmyndighet är bättre lämpad att handlägga ärendet (se […] nedan).

Av detta följer att en enda nationell konkurrensmyndighet som regel är bäst lämpad att ingripa mot avtal eller samordnade förfaranden som väsentligt påverkar konkurrensen huvudsakligen inom den myndighetens behörighetsområde. […]

Att en nationell konkurrensmyndighet handlar på egen hand kan också vara lämpligt i de fall där mer än en nationell konkurrensmyndighet kan anses vara väl lämpad, men det räcker att en nationell konkurrensmyndighet ingriper för att överträdelsen skall bringas att upphöra. […]

Parallellt agerande av två eller tre nationella konkurrensmyndigheter kan vara lämpligt om ett avtal eller ett samordnat förfarande väsentligt påverkar konkurrensen huvudsakligen inom dessa myndigheters respektive behörighetsområden och ingripande från en enda nationell konkurrensmyndighet inte är tillräckligt för att bringa hela överträdelsen att upphöra och/eller för att utdöma adekvat påföljd […]

Myndigheter som handlägger ett ärende parallellt bör sträva efter att samordna arbetet så långt som möjligt. De kan därvidlag anse det lämpligt att utse en myndighet till huvudansvarig myndighet. De kan då komma överens om att delegera vissa uppgifter till den huvudansvariga myndigheten, till exempel samordning av utredningsåtgärder, samtidigt som varje myndighet förblir ansvarig för sitt eget förfarande.

Eftas övervakningsmyndighet är bäst lämpad att handlägga ett ärende om ett eller flera avtal eller samordnade förfaranden, däribland nät av liknande avtal eller samordnade förfaranden, påverkar konkurrensen i två eller fler Efta-stater (gränsöverskridande marknader som omfattar två eller fler Efta-stater eller flera nationella marknader).

Vidare är Eftas övervakningsmyndighet bäst lämpad att handlägga ett ärende om det har nära anknytning till andra EES-bestämmelser som övervakningsmyndigheten är exklusivt behörig att tillämpa eller kan tillämpas effektivare av övervakningsmyndigheten, om EES-intresset kräver att övervakningsmyndigheten fattar beslut därför att en ny fråga uppstår som är av betydelse för utvecklingen av EES konkurrenspolitik eller för att säkra en effektiv tillämpning.”

23.

Inom Eftas konkurrensnätverk kommer information om ärenden som undersöks till följd av ett klagomål hållas tillgänglig för de övriga medlemmarna i nätverket före eller utan dröjsmål efter den första formella utredningsåtgärden (23). Om samma klagomål har lämnats in till flera myndigheter eller om ett ärende inte har anhängiggjorts vid en myndighet som är väl lämpad att handlägga det, kommer medlemmarna i nätverket att sträva efter att inom en ungefärligt angiven tidsfrist på två månader avgöra vilken eller vilka myndigheter som bör ansvara för ärendet.

24.

Klagandena själva har en viktig roll att spela när det gäller att ytterligare minska det potentiella behovet av att flytta över ett ärende som härrör från deras klagomål. De kan göra detta genom att bygga sitt beslut om var de skall ge in sitt klagomål på de riktlinjer om arbetsfördelningen inom nätverket som anges i detta kapitel. Om ett ärende ändå flyttas över inom nätverket underrättar de berörda konkurrensmyndigheterna så snart som möjligt de berörda företagen och den eller de klagande om detta (24).

25.

Eftas övervakningsmyndighet får enligt artikel 13 i kapitel II avvisa ett klagomål på den grunden att det handläggs eller har handlagts av en konkurrensmyndighet i en Efta-stat. Om kommissionen gör detta måste den, enligt artikel 9 i kapitel III, utan dröjsmål underrätta klaganden om vilken nationell konkurrensmyndighet som handlägger eller har handlagt ärendet.

26.

Enligt artikel 7.2 i kapitel II har fysiska och juridiska personer som kan åberopa ett berättigat intresse i saken (25) rätt att ge in ett klagomål för att begära att Eftas övervakningsmyndighet konstaterar en överträdelse av artikel 53 eller 54 i EES-avtalet och ålägger att överträdelsen upphör i enlighet med artikel 7.1 i kapitel II. I detta avsnitt av tillkännagivandet förklaras vilka krav som gäller för klagomål som ges in med stöd av artikel 7.2 i kapitel II, hur de handläggs och vilket förfarande övervakningsmyndigheten följer.

27.

Till skillnad från en tvistemålsdomstol, som skall skydda enskilda personers individuella rättigheter, skall Eftas övervakningsmyndighet som förvaltningsmyndighet handla i det allmännas intresse. I övervakningsmyndighetens uppgift som offentligt verkställande organ ingår en befogenhet att göra en skönsmässig bedömning av vilken prioritering som skall göras mellan de ärenden som kommer under dess prövning (26).

28.

Eftas övervakningsmyndighet har rätt att ge olika prioritet åt klagomål som kommer in till den och kan stödja sig på vilket intresse enligt EES-avtalet ett ärende har som ett kriterium för prioriteringen (27). Övervakningsmyndigheten får avslå ett klagomål om den anser att ärendet inte har ett tillräckligt intresse enligt EES-avtalet för att motivera en vidare utredning. Om övervakningsmyndigheten avslår ett klagomål har klaganden rätt till ett beslut av övervakningsmyndigheten (28) utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.3 i kapitel III.

29.

Ett klagomål enligt artikel 7.2 i kapitel II kan endast ges in angående en påstådd överträdelse av artiklarna 53 eller 54, i syfte att Eftas övervakningsmyndighet skall vidta åtgärder enligt artikel 7.1 i kapitel II. Ett klagomål enligt artikel 7.2 i kapitel II måste följa det formulär C som nämns i artikel 5.1 i kapitel III.

30.

Formulär C finns på http://www.eftasurv.int/fieldsofwork/fieldcompetition/faq/ och är även bifogat detta tillkännagivande. Klagomålet skall ges in i tre pappersexemplar och, om möjligt, ett elektroniskt exemplar. Klaganden skall också ge in en icke-konfidentiell version av klagomålet (artikel 5.2 i kapitel III). Klagomålsformuläret kan skickas till Eftas övervakningsmyndighet elektroniskt via den angivna webbsidan. Pappersexemplaren skickas till följande adress:

31.

Enligt formulär C skall de klagande ge in omfattande upplysningar avseende deras klagomål. De skall också tillhandahålla kopior av relevanta bevishandlingar som rimligen är tillgängliga för dem och i största möjliga utsträckning ange var Eftas övervakningsmyndighet kan få tag på relevanta upplysningar och handlingar som klagandena inte har tillgång till. I vissa fall får övervakningsmyndigheten bevilja undantag från skyldigheten att lämna in uppgifter i samband med delar av de uppgifter som krävs enligt formulär C (artikel 5.1 i kapitel III). Enligt övervakningsmyndighetens mening kan denna möjlighet ha särskild betydelse när det gäller att underlätta för konsumentorganisationer att lämna in klagomål när de, i samband med ett i övrigt välgrundat klagomål, inte har tillgång till vissa uppgifter från de företag som klagomålet avser.

32.

Skriftväxling till Eftas övervakningsmyndighet som inte uppfyller kraven i artikel 5 i kapitel III och därför inte utgör ett klagomål i den mening som avses i artikel 7.2 i kapitel II kommer övervakningsmyndigheten att betrakta som allmän information som, om den är användbar, kan leda till att den inleder en utredning på eget initiativ (se punkt 4 ovan).

33.

Endast fysiska och juridiska personer som kan påvisa ett berättigat intresse i saken har formellt ställning som klagande enligt artikel 7.2 i kapitel II (29). Efta-staterna anses ha ett berättigat intresse i saken för alla klagomål de väljer att ge in.

34.

I många fall råder det inga tvivel kring begreppet berättigat intresse i saken, eftersom de flesta klagande kan påverkas direkt och negativt av den påstådda överträdelsen. Det finns dock situationer där det krävs en ytterligare undersökning för att det skall kunna fastställas att villkoret om ett berättigat intresse i saken i artikel 7.2 är uppfyllt. Användbar vägledning ges bäst genom ett antal exempel, som inte är uttömmande.

35.

Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt har anfört att en företagssammanslutning kan åberopa ett berättigat intresse i saken när den lämnar in ett klagomål avseende dess medlemmars beteende även om den inte är direkt berörd av det påtalade förfarandet i egenskap av företag som är verksamt på den berörda marknaden, dock på villkor att den dels har rätt att företräda sina medlemmars intressen, dels att det anmälda förfarandet skulle kunna skada dessas intressen (30). Omvänt har det konstaterats att kommissionen kan besluta att inte vidta åtgärder med anledning av ett klagomål från en företagssammanslutning vars medlemmar inte ägnar sig åt sådan affärsverksamhet som klagomålet avser (31).

36.

Mot bakgrund denna rättspraxis anser Eftas övervakningsmyndighet att företag (själva eller genom sammanslutningar som har rätt att företräda deras intressen) kan åberopa ett berättigat intresse i saken om de är verksamma på den relevanta marknaden eller om det påtalade beteendet kan påverka deras intressen direkt och negativt. Övervakningsmyndigheten anser att ett berättigat intresse i saken kan åberopas av exempelvis parterna i det avtal eller förfarande som är föremål för klagomålet, av konkurrenter vars intressen påstås ha skadats av det påtalade beteendet eller av företag som utestängts från ett distributionssystem.

37.

Konsumentorganisationer kan också ge in klagomål till Eftas övervakningsmyndighet (32). Övervakningsmyndigheten anser dessutom att enskilda konsumenter vars ekonomiska intressen påverkas direkt och negativt eftersom de köper varor eller tjänster som är föremål för en överträdelse kan vara i stånd att påvisa ett berättigat intresse i saken (33).

38.

Eftas övervakningsmyndighet anser dock att personer eller organisationer som agerar av hänsyn till allmänhetens bästa utan att visa att de eller deras medlemmar kan påverkas direkt och negativt av överträdelsen (pro bono publico) inte har ett berättigat intresse i saken i den mening som avses i artikel 7.2.

39.

Lokala eller regionala myndigheter kan vara i stånd att påvisa ett berättigat intresse i egenskap av köpare eller användare av varor eller tjänster som påverkas av det påtalade beteendet. Omvänt kan de inte anses påvisa ett berättigat intresse i den mening som avses i artikel 7.2 i kapitel II när de för Eftas övervakningsmyndighet påtalar påstådda överträdelser för allmänhetens bästa.

40.

Klagande måste styrka att de har ett berättigat intresse i saken. Om en fysisk eller juridisk person som ger in ett klagomål inte kan styrka ett berättigat intresse i saken, kan Eftas övervakningsmyndighet, utan att det påverkar dess rätt att på eget initiativ inleda ett förfarande för att fastställa en överträdelse, besluta att inte vidta åtgärder med anledning av klagomålet. Övervakningsmyndigheten kan konstatera att detta villkor är uppfyllt i vilket skede av undersökningen som helst (34).

41.

Med hänsyn till gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis och kommissionens praxis, anser Eftas övervakningsmyndighet inte att den är skyldig att göra en utredning i varje enskilt fall (35) och än mindre att fatta ett beslut enligt artikel 5.2 a i övervakningsavtalet beträffande förekomsten av en överträdelse av artiklarna 53 eller 54 (36), utan den har rätt att ge de klagomål som ges in till den olika prioritet och med hänvisning till intresset enligt EES-avtalet avgöra vilken prioritet som skall ges åt de olika klagomål den mottar (37). Endast när klagomålet faller under kommissionens exklusiva behörighet är situationen en annan (38).

42.

Eftas övervakningsmyndighet är dock skyldig att noga undersöka de faktiska och rättsliga omständigheter den fått kännedom om genom klagandeparten för att bedöma vilket intresse enligt EES-avtalet det finns att gå vidare med undersökningen av ett ärende (39).

43.

Bedömningen av intresset enligt EES-avtalet hos ett klagomål är beroende av omständigheterna i varje enskilt fall. Därför är antalet bedömningskriterier som Eftas övervakningsmyndighet kan stödja sig på inte begränsat och övervakningsmyndigheten är inte heller skyldig att uteslutande använda vissa kriterier. Eftersom de faktiska och rättsliga omständigheterna kan variera avsevärt från ärende till ärende, är det tillåtet att beakta kriterier som inte har beaktats tidigare (40). Om det är lämpligt kan övervakningsmyndigheten ge företräde åt ett enda kriterium för att bedöma gemenskapsintresset enligt EES-avtalet (41).

44.

Bland annat följande kriterier har i rättspraxis ansetts vara relevanta för bedömningen av intresset enligt EES-avtalet av att (fortsätta) undersöka ett ärende:

45.

Om övervakningsmyndigheten anser att ett ärende inte har tillräckligt intresse enligt EES-avtalet för att motivera en (fortsatt) utredning, kan den avslå klagomålet på den grunden. Ett sådant beslut kan fattas antingen innan en utredning inleds eller efter det att utredningsåtgärder har vidtagits (48). Övervakningsmyndigheten är dock inte skyldig att lägga ett klagomål åt sidan på grund av bristande intresse enligt EES-avtalet (49).

46.

Prövningen av ett klagomål har två aspekter, en som rör de sakförhållanden som skall fastställas för att bevisa en överträdelse av artiklarna 53 eller 54 och en som rör den rättsliga bedömningen av det påtalade beteendet.

47.

Om klagomålet visserligen uppfyller kraven i artikel 5 i kapitel III och formulär C men inte kan styrka den påstådda överträdelsen, kan det avslås på denna grund (50). För att kunna avslå ett klagomål på den grunden att det påtalade uppträdandet inte strider mot EES konkurrensregler eller inte omfattas av deras tillämpningsområde, är Eftas övervakningsmyndighet dock inte skyldig att beakta omständigheter som den inte har fått kännedom om genom klaganden och som den endast skulle ha kunnat avslöja genom en utredning av ärendet (51).

48.

Kriterierna för den rättsliga bedömningen av avtal eller förfaranden enligt artiklarna 53 och 54 kan inte behandlas uttömmande i detta tillkännagivande. Potentiella klagande bör rådfråga den utförliga vägledning från Eftas övervakningsmyndighet som finns tillgänglig (52), utöver andra källor, särskilt Efta-domstolens och gemenskapsdomstolarnas rättspraxis, samt övervakningsmyndighetens och kommissionens beslutspraxis (53). I följande punkter tas fyra specifika frågor upp, med angivelser av var man kan finna ytterligare vägledning.

49.

Avtal och förfaranden omfattas av tillämpningsområdet för artiklarna 53 och 54 om de kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna till EES-avtalet. Om ett avtal eller förfarande inte uppfyller detta villkor kan nationell konkurrenslagstiftning vara tillämplig, däremot inte EES konkurrenslagstiftning. Utförlig vägledning om detta ges i tillkännagivandet om begreppet påverkan på handeln (54).

50.

Avtal som omfattas av artikel 53 kan vara avtal av mindre betydelse, som inte anses begränsa konkurrensen märkbart. Vägledning om sådana avtal finns i Eftas övervakningsmyndighets tillkännagivande om avtal av mindre betydelse (55).

51.

Avtal som uppfyller villkoren i en gruppundantagsförordning anses uppfylla villkoren i artikel 53.3. För att Eftas övervakningsmyndighet i enlighet med artikel 29 i kapitel II skall kunna återkalla rätten att omfattas av en gruppundantagsförordning måste den vid en individuell bedömning konstatera att ett avtal på vilket undantagsförordningen är tillämplig i ett visst fall har verkningar som är oförenliga med artikel 53.3.

52.

Avtal som begränsar konkurrensen i den mening som avses i artikel 53.1 i EES-avtalet kan uppfylla villkoren i artikel 53.3 i EES-avtalet. Enligt artikel 1.2 i kapitel II och utan att det krävs ett föregående administrativt beslut om detta är sådana avtal inte förbjudna. Vägledning om vilka villkor ett avtal skall uppfylla för att omfattas av artikel 81.3 finns i tillkännagivandet om artikel 53.3 (56).

53.

Som redan angetts är Eftas övervakningsmyndighet inte skyldig att göra en utredning på grund av varje klagomål som ges in till den i syfte att konstatera huruvida en överträdelse har begåtts eller inte. Övervakningsmyndigheten är dock skyldig att noga undersöka de faktiska och rättsliga omständigheter den fått kännedom om genom klaganden, för att bedöma om dessa omständigheter tyder på ett uppträdande som kan strida mot artiklarna 53 eller 54 (57).

54.

Olika skeden av Eftas övervakningsmyndighets förfarande för handläggning av klagomål kan urskiljas (58).

55.

I det första skedet av förfarandet, efter det att klagomålet har lämnats in, prövar Eftas övervakningsmyndighet klagomålet och kan samla in ytterligare upplysningar för att besluta vilka åtgärder den skall vidta med anledning av klagomålet. I detta skede kan övervakningsmyndigheten och klaganden informellt utbyta synpunkter för att klargöra de faktiska och rättsliga förhållanden som klagomålet rör. Övervakningsmyndigheten kan i detta skede ge en första reaktion på klagomålet. Mot bakgrund av denna första reaktion kan klaganden utveckla sina anklagelser.

56.

I det andra skedet kan Eftas övervakningsmyndighet utreda ärendet ytterligare i syfte att inleda ett förfarande enligt artikel 7.1 i kapitel II mot det företag som klagomålet avser. Om övervakningsmyndigheten anser att det inte finns tillräckliga grunder för att vidta åtgärder med anledning av klagomålet kommer den att underrätta klaganden om skälen för detta och ge klaganden möjlighet att framföra ytterligare synpunkter inom en tidsfrist som kommissionen fastställer (artikel 7.1 i kapitel III).

57.

Om klaganden underlåter att framföra synpunkter inom den tidsfrist som Eftas övervakningsmyndighet har fastställt anses klagomålet ha återkallats (artikel 7.3 i kapitel III). I alla andra fall tar kommissionen, i det tredje skedet av förfarandet, del av synpunkterna från klaganden, varefter den antingen inleder ett förfarande mot den mot vilket klagomålet riktas eller fattar ett beslut om att avslå klagomålet (59).

58.

Om Eftas övervakningsmyndighet avvisar ett klagomål enligt artikel 13 i kapitel II på den grunden att en annan myndighet handlägger eller har handlagt ärendet, följer den förfarandet i artikel 9 i kapitel III.

59.

Under hela förfarandet har klaganden en rad rättigheter (se särskilt artiklarna 6–8 i kapitel III). Eftas övervakningsmyndighets förfarande i konkurrensärenden utgör dock inte en kontradiktorisk process mellan klaganden och de företag som klagomålet rör. Härav följer att klagandenas processuella rättigheter inte är lika vidsträckta som den rätt till försvar som tillkommer de företag som är föremål för ett överträdelseförfarande (60).

60.

Eftas övervakningsmyndighet är skyldig att fatta beslut om klagomål inom skälig tid (61). Vad som är skälig tid beror på omständigheterna i varje enskilt fall och särskilt det sammanhang detta fall förekommer i, de olika steg i förfarandet som övervakningsmyndigheten har vidtagit, parternas uppträdande under förfarandets gång, ärendets komplexa karaktär samt dess betydelse för de olika berörda parterna (62).

61.

Eftas övervakningsmyndighet kommer i princip att sträva efter att underrätta klagande om vilka åtgärder den föreslår bör vidtas med anledning av klagomålet inom en ungefärlig tidsram på fyra månader från mottagandet av klagomålet. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet och särskilt beroende på om övervakningsmyndigheten eventuellt behöver begära kompletterande upplysningar från klaganden eller tredje man, innebär detta att den i princip underrättar klaganden inom fyra månader om huruvida den avser att utreda ärendet ytterligare eller inte. Denna tidsfrist utgör inte en bindande lagstadgad frist.

62.

Följaktligen kan Eftas övervakningsmyndighet, inom denna tidsfrist på fyra månader, som en första reaktion underrätta klaganden om vilka åtgärder den föreslår att vidta i det första skedet av förfarandet (se punkt 55 ovan). Om undersökningen av klagomålet har nått det andra skedet (se punkt 56 ovan) får övervakningsmyndigheten också gå direkt till att underrätta klaganden om sin preliminära bedömning genom en skrivelse enligt artikel 7.1 i kapitel III.

63.

För att deras klagomål skall kunna handläggas så snabbt som möjligt är det önskvärt att klagande visar prov på omsorg i samarbetet med Eftas övervakningsmyndighet under förfarandet (63), till exempel genom att underrätta övervakningsmyndigheten om nya händelser.

64.

Om Eftas övervakningsmyndighet riktar ett meddelande om anmärkningar till de företag som klagomålet avser enligt artikel 10.1 i kapitel III har klaganden rätt att få en kopia av detta dokument, efter det att de berörda företagens affärshemligheter och annan konfidentiell information har tagits bort (en icke-konfidentiell version av meddelandet om invändningar, jfr artikel 6.1 i kapitel III). Klaganden ges tillfälle att framföra sina synpunkter på meddelandet om anmärkningar skriftligen. En tidsfrist fastställs för att inkomma med dessa skriftliga synpunkter.

65.

Eftas övervakningsmyndighet får vidare om det är lämpligt ge klagande möjlighet att framföra sina synpunkter vid det muntliga hörandet av de parter som den har riktat ett meddelande om invändningar till, om klagandena så begär i sin skriftliga inlaga (64).

66.

Klagande kan på eget initiativ eller på Eftas övervakningsmyndighets begäran ge in handlingar som innehåller affärshemligheter eller annan konfidentiell information. Övervakningsmyndigheten kommer att skydda konfidentiell information (65). Enligt artikel 16 i kapitel III är klagande skyldiga att ange vilken information som är konfidentiell och skälen för detta samt tillhandahålla en separat icke-konfidentiell version när de framför synpunkter enligt artikel 6.1 och artikel 7.1 i kapitel III och när de i ett senare skede av samma förfarande lämnar ytterligare information. Dessutom får övervakningsmyndigheten i alla andra fall begära att klagande som lägger fram handlingar eller redogörelser anger vilka handlingar eller delar av handlingar eller redogörelser som de anser är konfidentiella. Övervakningsmyndigheten får särskilt fastställa en tidsfrist inom vilken klaganden skall ange varför denne anser att en viss uppgift är konfidentiell och lämna in en icke-konfidentiell version, som även innehåller en kort beskrivning eller en icke-konfidentiell version av varje uppgift som tagits bort.

67.

Att upplysningar klassas som konfidentiella hindrar inte Eftas övervakningsmyndighet från att röja eller använda upplysningar om det är nödvändigt för att bevisa en överträdelse av artiklarna 53 eller 54 (66). Om affärshemligheter och konfidentiell information är nödvändiga för att bevisa en överträdelse, måste övervakningsmyndigheten för varje enskild handling bedöma huruvida behovet av att lämna ut handlingen är större än den skada som utlämnandet kan leda till.

68.

Om Eftas övervakningsmyndighet väljer att inte gå vidare med utredningen av ett klagomål eftersom det inte finns ett tillräckligt intresse enligt EES-avtalet att fortsätta undersökningen av ett ärende eller av andra skäl, underrättar den klaganden om detta i en skrivelse, med angivande av den rättsliga grunden (artikel 7.1 i kapitel III). I skrivelsen anger övervakningsmyndigheten skälen för denna preliminära slutsats och ger klaganden möjlighet att inkomma med ytterligare upplysningar eller synpunkter inom en tidsfrist som övervakningsmyndigheten fastställer. Kommissionen anger också den rättsföljd av att klaganden inte svarar som anges i artikel 7.3 i kapitel III (se nedan).

69.

Enligt artikel 8.1 i kapitel III har klaganden rätt att få tillgång till de uppgifter som ligger till grund för övervakningsmyndighetens preliminära ställning. Detta sker normalt genom att en kopia av de relevanta handlingarna bifogas skrivelsen.

70.

Den tidsfrist inom vilken klaganden får framföra synpunkter på skrivelsen enligt artikel 7.1 i kapitel III kommer att fastställas beroende på omständigheterna i varje enskilt fall. Den kommer inte att vara kortare än fyra veckor (artikel 17.2 i kapitel III). Om klaganden inte svarar inom den fastställda tidsfristen, kommer klagomålet att anses ha återkallats (artikel 7.3 i kapitel III). Klagande kan också återkalla sina klagomål när som helst.

71.

Klaganden kan begära en förlängning av tidsfristen för att framföra synpunkter. Beroende på omständigheterna i fallet kan Eftas övervakningsmyndighet bevilja en sådan förlängning.

72.

Om så är fallet och klaganden ger in ytterligare synpunkter tar Eftas övervakningsmyndighet del av dessa. Om de är av sådan art att de föranleder övervakningsmyndigheten att ändra sitt handlande, kan den inleda ett förfarande mot de företag som klagomålet avser. Under förfarandet har klaganden de ovan beskrivna processuella rättigheterna.

73.

Om klagandens synpunkter inte föranleder en ändring av Eftas övervakningsmyndighets föreslagna handlande avslår övervakningsmyndigheten klagomålet genom beslut (67).

74.

När Eftas övervakningsmyndighet avslår ett klagomål genom beslut enligt artikel 7.2 i kapitel III, skall den motivera detta i enlighet med 16 i övervakningsavtalet, dvs. på ett sätt som är anpassat till rättsaktens beskaffenhet och som beaktar omständigheterna i varje enskilt fall.

75.

Det skall av motiveringen klart och tydligt framgå hur Eftas övervakningsmyndighet har resonerat, så att klaganden kan få kännedom om skälen för beslutet och så att Efta-domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Övervakningsmyndigheten är emellertid inte skyldig att ta ställning till alla argument som klaganden har åberopat till stöd för sitt klagomål. Det är tillräckligt att den framställer de omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för hur beslutet har fattats (68).

76.

Om Eftas övervakningsmyndighet avslår ett klagomål i ett ärende som också leder till ett beslut enligt artikel 10 i kapitel II (konstaterande av icke-tillämplighet av artiklarna 53 eller 54) eller artikel 9 i kapitel II (åtaganden), kan beslutet om att avslå klagomålet hänvisa till det andra beslutet som fattats med stöd av de nämnda bestämmelserna.

77.

Ett beslut om att avslå ett klagomål kan överklagas till Efta-domstolen (69).

78.

Efter ett beslut om avslag på ett klagomål kan klagande inte kräva att ärendet tas upp på nytt, om de inte lägger fram väsentlig ny bevisning. Fortsatt skriftväxling från tidigare klagande om samma påstådda överträdelse kan således inte betraktas som ett nytt klagomål om den inte innebär att väsentlig ny bevisning kommer till Eftas övervakningsmyndighets kännedom. Övervakningsmyndigheten kan dock under vissa omständigheter ta upp ett ärende igen.

79.

Ett beslut om att avslå ett klagomål innebär inte ett avgörande av frågan om förekomsten av en överträdelse av artiklarna 53 eller 54, även om Eftas övervakningsmyndighet har bedömt sakförhållandena på grundval av artiklarna 53 eller 54. Den bedömning övervakningsmyndigheten gör i ett beslut om att avslå ett klagomål utgör därför inte ett hinder för en nationell domstol eller konkurrensmyndighet i en Efta-stat att tillämpa artiklarna 53 och 54 på avtal och förfaranden som de har att pröva. Övervakningsmyndighetens bedömning i avslagsbeslutet utgör sakförhållanden som Efta-staternas domstolar eller konkurrensmyndigheter kan beakta vid prövningen av om avtalen eller förfarandena i fråga är förenliga med artiklarna 53 och 54 (70).

80.

Enligt artikel 8 i kapitel II får Eftas övervakningsmyndighet på eget initiativ förordna om interimistiska åtgärder om konkurrensen riskerar att lida allvarlig och irreparabel skada. Artikeln klargör att klagande enligt artikel 7.2 i kapitel II inte kan ansöka om interimistiska åtgärder. Företag kan ansöka om interimistiska åtgärder vid Efta-staternas domstolar, som är väl lämpade att besluta om sådana åtgärder (71).

81.

Det kan hända att vissa personer vill informera Eftas övervakningsmyndighet om misstänkta överträdelser av artiklarna 53 eller 54 utan att deras identitet avslöjas för de företag som deras anklagelser riktas mot. Sådana personer är välkomna att kontakta övervakningsmyndigheten. Övervakningsmyndigheten måste respektera en begäran om att bevara en uppgiftslämnares anonymitet (72), om inte begäran är uppenbart ogrundad.

29.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 287/27

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för energi och transport

Direktorat A – Allmänna frågor

DM 28, 6/109

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 296 41 04

—

Potentiellt statligt stöd till Flughafen Lübeck GmbH (flygplatsoperatören) för flygplatsverksamheten: Hansastad Lübeck har finansierat flygplatsverksamheten på olika sätt, nämligen genom Loss Transfer Agreement, fördelaktigt leasingavtal och garantier.

—

Potentiellt statligt stöd till Flughafen Lübeck GmbH genom infrastrukturfinansiering: Schleswig-Holstein har via hansastad Lübeck för Flughafen Lübeck GmbH:s räkning finansierat vissa byggnadsinvesteringar i Lübeck flygplats (särskilt uppförandet av klass II instrumentlandningssystem (ILS Cat II)).

—

Potentiellt stöd till Infratil i samband med privatisering av Flughafen Lübeck GmbH: Flughafen Lübeck GmbH ”privatiserades”, när 90 % av aktierna i Flughafen Lübeck GmbH såldes av Lübecks stad till Infratil, en infrastrukturoperatör som är baserad i Nya Zeeland.

—

Potentiellt statligt stöd till RyanAir: I förhållandet mellan Flughafen Lübeck GmbH och lågkostnadsflygbolaget RyanAir, kan det senare ha fått statligt stöd i form av för låga landnings- och passageraravgifter eller kombinerade avgifter samt ett marknadsföringsarrangemang.

—

Att byggandet och nyttjandet av infrastrukturen uppfyller ett klart formulerat mål av allmänekonomiskt intresse (regional utveckling, tillfredsställande kommunikationer, etc.).

—

Att infrastrukturen är nödvändig och proportionerlig i förhållande till det uppsatta målet.

—

Att infrastrukturen har tillfredsställande framtidsutsikter i fråga om nyttjande på medellång sikt, särskilt av den redan befintliga infrastrukturen.

—

Att alla potentiella användare har likvärdigt och icke-diskriminerande tillträde till infrastrukturen.

—

Att handeln inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse.

—

Nya linjer: De tyska myndigheterna har inte visat att stödet är begränsat till nya linjer.

—

Ekonomisk livskraft och gradvis minskning: De tyska myndigheterna har inte visat att stödet är begränsat till nya linjer eller att det kommer att minska gradvis.

—

Stöd kopplat till igångsättningskostnaderna: De tyska myndigheterna har inte visat att stödet är begränsat till igångsättningskostnaderna.

—

Information och icke-diskriminering: De tyska myndigheterna har inte visat att stödet har offentliggjorts eller att det var tillgängligt på ett icke-diskriminerande sätt.

29.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 287/29

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 296 12 42

29.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 287/38

1.

Kommissionen mottog den 16 november 2007 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 och till följd av ett hänskjutande enligt artikel 4.5 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Motorola Inc. (”Motorola”, Förenta staterna), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen, förvärvar fullständig kontroll över företaget Vertex Standard (”Vertex Standard”, Japan) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.4910 – Motorola/Vertex Standard, till

29.11.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 287/39