ISSN 1725-2504

Europeiska unionens

officiella tidning

C 164
European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

50 årgången
18 juli 2007

Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Resolutioner, rekommendationer, inställningar och yttranden

 

REKOMMENDATIONER

 

Rådet

2007/C 164/01

Rådets rekommendation av den 31 maj 2007 om förebyggande av skador och främjande av säkerhet ( 1 )

1

 

II   Meddelanden

 

MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN

 

Kommissionen

2007/C 164/02

Enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen (KN) (Klassificering av varor)

3

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN

 

Kommissionen

2007/C 164/03

Eurons växelkurs

5

 

V   Yttranden

 

ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN

 

Cedefop

2007/C 164/04

Öppen förslagsinfordran – GP/D/ReferNet-FPA/001/07 – ReferNet – Europeiska referens- och expertisnätverket för yrkesutbildning

6

 

FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN

 

Kommissionen

2007/C 164/05

Statligt stöd – Frankrike – Statligt stöd C 17/07 (ex NN 19/07) – Reglerade eltariffer i Frankrike – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter ( 1 )

9

2007/C 164/06

Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.4742 – Oxbow/SSM) ( 1 )

20

2007/C 164/07

Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.4677 – Thornwood/Federal-Mogul) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )

21

 

ANDRA RÄTTSAKTER

 

Kommissionen

2007/C 164/08

Meddelande till företag i Europeiska unionen som under 2008 vill importera kontrollerade ämnen som bryter ned ozonskiktet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet

22

2007/C 164/09

Meddelande riktat till föreslagna exportörer från Europeiska unionen 2008 av kontrollerade ämnen som bryter ned ozonskiktet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet

30

2007/C 164/10

Meddelande angående Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, riktat till användare inom europeiska unionen av kontrollerade ämnen som är tillåtna för viktiga användningsområden

37

 

Rättelser

2007/C 164/11

Rättelse till Uppgifter som meddelas i enlighet med artikel 34 i kodexen om Schengengränserna (EUT C 153, 6.7.2007)

45

 

 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

 

I Resolutioner, rekommendationer, inställningar och yttranden

REKOMMENDATIONER

Rådet

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/1

RÅDETS REKOMMENDATION

av den 31 maj 2007

om förebyggande av skador och främjande av säkerhet

(Text av betydelse för EES)

(2007/C 164/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR UTFÄRDAT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152.4 andra stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Varje år dör ungefär 235 000 medborgare i gemenskapen till följd av olycksfall eller våld. Efter hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och luftvägssjukdomar är skador den fjärde mest vanligt förekommande dödsorsaken i medlemsstaterna.

(2)

Hos barn, ungdomar och unga vuxna är olycksfall och skador den främsta dödsorsaken.

(3)

Många av dem som överlevt svåra skador får livslånga funktionsnedsättningar. Olycksfall och skador är den huvudsakliga orsaken till kroniska funktionshinder hos unga människor som förlorar många levnadsår med god hälsa, vilket i stor utsträckning hade kunnat förhindras.

(4)

Ungefär 6,8 miljoner sjukhusvistelser, motsvarande 11 % av alla sjukhusvistelser i EU, beror på skador.

(5)

Skador utgör en mycket stor ekonomisk belastning för hälso- och välfärdssystemen, ligger till grund för ca 20 % av all sjukledighet och utgör en väsentlig orsak till minskad produktivitet.

(6)

Risken för skador är ojämnt fördelad mellan medlemsstater och socialgrupper, och den varierar beroende på ålder och kön. Risken för att dö av en skada är fem gånger högre i den medlemsstat som har den högsta procentandelen skador än i den medlemsstat som har den lägsta.

(7)

I motsats till många andra orsaker till sjukdom eller för tidig död kan skador förebyggas genom att vi gör vår omgivning, samt de produkter och tjänster vi använder, säkrare. Det finns utförlig dokumentation som visar effektiviteten av olycksförebyggande åtgärder som ännu inte tillämpas över hela EU.

(8)

De flesta av dessa åtgärder har visat sig vara kostnadseffektiva, eftersom fördelarna för sjuk- och hälsovårdssystemen med förebyggande åtgärder ofta är flera gånger större än kostnaderna för insatser.

(9)

De betydande framsteg som har gjorts på en rad områden när det gäller säkerhetsfrågor, t.ex. i fråga om trafik och arbetsmiljö bör fortsätta. Dessutom bör uppmärksamhet ägnas åt andra områden som hittills varit mer eftersatta, t.ex. hem, fritid, idrott, olycksfall och förebyggande åtgärder riktade till barn och äldre medborgare.

(10)

Hänsyn bör också tas till kopplingen mellan alkoholkonsumtionen och narkotika och antalet skador och olycksfall, inbegripet avsiktliga skador, särskilt när det gäller våld i hemmet mot kvinnor och barn.

(11)

Det tycks därför vara nödvändigt att bättre utnyttja befintliga uppgifter och när så är lämpligt utveckla en mekanism för övervakning och rapportering av skador, som skulle kunnas säkerställa en samordnad taktik bland medlemsstaterna för att utveckla och upprätta nationella strategier för att förebygga skador inklusive utbyte av bästa lösningar. En sådan mekanism skulle kunna utvecklas inom ramen för gemenskapens folkhälsoprogram (2), eventuella efterföljande program och andra relevanta gemenskapsprogram och bör bygga på representativa nationella instrument för övervakning och rapportering av skador som skall utvecklas på ett samstämmigt och kompletterande sätt.

(12)

För att rationalisera resurserna inom programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet och andra relevanta gemenskapsprogram och tackla förebyggandet av skador på ett så effektivt sätt som möjligt har prioriterade områden fastställts: barns och ungdomars säkerhet, äldre medborgares säkerhet, oskyddade trafikanters säkerhet, förebyggande av idrotts- och fritidsskador, förebyggande av skador som orsakas av varor och tjänster, förebyggande av självtillfogade skador och förebyggande av våld, särskilt våld i hemmet riktat mot kvinnor och barn. Dessa prioriterade områden har fastställts med hänsyn till skadornas sociala konsekvenser när det gäller skadornas antal och grad, dokumentation om insatsernas effektivitet och hur de framgångsrikt skall kunna genomföras i medlemsstaterna.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

I syfte att säkra en hög nivå av offentlig hälso- och sjukvård bör medlemsstaterna

1.

utnyttja befintliga uppgifter på ett effektivare sätt och när så är lämpligt utveckla representativa instrument för övervakning och rapportering av skador för att erhålla jämförbar information, övervaka utvecklingen av skaderisker och effekterna av förebyggande åtgärder över en viss tid samt bedöma behoven av ytterligare initiativ när det gäller säkerhet för varor och tjänster och på andra områden,

2.

upprätta nationella handlingsplaner eller motsvarande åtgärder, inklusive främjande av allmänhetens medvetenhet om säkerhetsfrågor, för att förebygga olycksfall och skador. Sådana planer och åtgärder bör initiera och främja samarbete mellan ministerier och på ett internationellt plan och bör utnyttja möjligheterna att effektivt finansiera förebyggande åtgärder och främjandet av säkerhet. Vid genomförandet bör särskild uppmärksamhet ägnas könsaspekter och sårbara grupper som barn, äldre, funktionshindrade, oskyddade trafikanter samt idrotts- och fritidsskador, skador som orsakats av varor och tjänster, våld och självtillfogade skador,

3.

uppmuntra införande av åtgärder för att förebygga skador och främja säkerhet i skolorna och i yrkesutbildningen för hälso- och sjukvårdspersonal samt andra yrkeskategorier så att dessa grupper kan fungera som kompetenta aktörer och rådgivare när det gäller förebyggande av skador.

HÄRIGENOM UPPMANAS KOMMISSIONEN ATT

1.

samla, bearbeta och rapportera information om skador, omfattande hela gemenskapen, vilken grundar sig på nationella instrument för övervakning av skador,

2.

underlätta utbyte av information om god praxis och policyåtgärder inom de identifierade prioriterade områden samt sprida information till berörda parter,

3.

ge stöd till medlemsstaterna när det gäller att integrera kunskap om förebyggande av skador i utbildningen för hälso- och sjukvårdspersonal samt annan personal,

4.

genomföra gemenskapsåtgärder i enlighet med ovanstående med hjälp av resurser från programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet och eventuella efterföljande program, det allmänna ramverket för finansiering av gemenskapens åtgärder till stöd för konsumentpolitiken (3) och ramprogrammet för forskning (4), och andra relevanta gemenskapsprogram,

5.

genomföra en utvärderingsrapport fyra år efter antagandet av denna rekommendation så att man kan fastställa om de föreslagna åtgärderna är effektiva och bedöma behovet av ytterligare åtgärder.

Utfärdad i Bryssel den 31 maj 2007

På rådets vägnar

F. MÜNTEFERING

Ordförande

(1)  Ännu ej offentliggjort i EUT.

(2)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008) (EGT L 271, 9.10.2002, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 20/2004/EG av den 8 december 2003 om fastställande av ett allmänt ramverk för finansiering av gemenskapens åtgärder till stöd för konsumentpolitiken under perioden 2004–2007 (EUT L 5, 9.1.2004, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1513/2002/EG av den 27 juni 2002 om sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002–2006) (EGT L 232, 29.8.2002, s. 1).

II Meddelanden

MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN

Kommissionen

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/3

ENHETLIG TILLÄMPNING AV KOMBINERADE NOMENKLATUREN (KN)

(Klassificering av varor)

(2007/C 164/02)

Förklarande anmärkningar som antagits i enlighet med artikel 10.1 i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (1)

De förklarande anmärkningarna till Europeiska gemenskapernas kombinerade nomenklatur (2) skall ändras på följande sätt:

På sidan 354 skall följande text föras in:

”8701 90 11 till 8701 90 90

Andra

Dessa undernummer omfattar så kallade ’terränghjulingar’ avsedda att användas som traktorer, med följande egenskaper:

—

en enda sadel för föraren;

—

draganordning av standardtyp;

—

styrning med hjälp av ett styre försett med två handtag på vilka reglagen är monterade;

—

styrningen sker genom att framhjulen vrids enligt samma princip som vid bilstyrning (Ackermanprincipen);

—

bromsar på alla fyra hjulen;

—

automatisk koppling och backväxel;

—

motor särskilt avsedd för användning i svår terräng genom att den ger tillräcklig dragkapacitet på låga varv för att kunna dra tillkopplad utrustning;

—

motoreffekten överförs till hjulen med hjälp av axlar, och inte med en kedja;

—

samtliga däck som fordonet är utrustat med har grovt utformade mönster lämpliga för körning i svår terräng

—

dragkapacitet för ett icke-bromsat släp med en vikt motsvarande åtminstone två gånger fordonets egen vikt.

Fordon som uppfyller alla dessa kriterier och överensstämmer med de förklarande anmärkningarna till undernummer 8701 90 11 till 8701 90 50 skall klassificeras som jordbruks- eller skogsbrukstraktorer. Annars omfattas de av undernummer 8701 90 90.

Om de inte uppfyller ovanstående kriterier skall de så kallade ’terränghjulingarna’ klassificeras under nummer 8703.

Dessa undernummer omfattar inte heller så kallade ’fyrhjulingar’ eller ’Quads’ (nummer 8703 eller undernummer 9503 00 10 (se de förklarande anmärkningarna till detta undernummer)).”

På sidan 372 skall följande text föras in:

”9403

Andra möbler samt delar till sådana möbler

Bord av olika material klassificeras enligt det material av vilket stommen (ben och ram) tillverkats, såvida inte det material som bordsskivan är gjord av ger bordet dess huvudsakliga karaktär enligt tillämpning av den allmänna regeln 3 b rörande tolkningen av Kombinerade nomenklaturen, exempelvis på grund av att det är av större värde (vilket kan vara fallet om bordsskivan är gjord av ädelmetall, glas, marmor, sällsynta träslag).”

På sidan 375 skall följande text föras in:

”9505

Prydnadsartiklar för högtider, karnevalsartiklar och liknande artiklar, inbegripet trolleri- och skämtartiklar

Utöver vad som nämns i de förklarande anmärkningarna till HS:s anvisning till nummer 9505, avsnitt A, måste varorna för att klassificeras som prydnadsartiklar för högtider vara avsedda som dekoration (utformning och utsmyckning) och uteslutande vara utformade, tillverkade och erkända som prydnadsartiklar för högtider. Sådana varor används en bestämd dag eller särskild tid på året.

Varorna är utifrån hur de är framställda och utformade (tryck, dekorationer, symboler eller inskriptioner) avsedda att användas vid en särskild högtid.

En ’högtid’ är en bestämd dag eller särskild tid på året som en gemenskap firar med karaktäristiska symboler och sedvänjor. En del av dessa högtider firades redan under antiken av religiösa anledningar med särskilda riter, andra firas mer generellt och är viktiga för den nationella identiteten. Exempel på detta är jul, påsk, Halloween, alla hjärtans dag, födelsedagar och bröllop.

Följande varor ska också betraktas som prydnadsartiklar för högtider:

—

Statyetter i festdräkt, som representerar säsongsbetonade teman eller som utövar säsongsbetonad verksamhet;

—

Konstgjorda Halloweenpumpor (även leende);

—

Artiklar som traditionellt används till påsk (t.ex. konstgjorda påskägg [ej sådana som är avsedda som förpackning], gula påskkycklingar och påskharar);

—

Pappersdekorationer, som förknippas med en särskild högtid, till att sätta runt tårtor;

—

Keramikartiklar med högtidsutformning avsedda som dekoration.

Artiklar med nyttofunktion är undantagna, även om de är utformade eller utsmyckade för att användas vid en särskild högtid.

Detta nummer omfattar inte följande:

(a)

Leksaker, även uppstoppade djur och spel;

(b)

Permanentmagneter med utsmyckning (så kallade ’kylskåpsmagneter’);

(c)

Fotoramar;

(d)

Konstgjorda påskägg som används som förpackning;

(e)

Änglastatyer;

(f)

Miniatyrdekorationer (t.ex. i form av handväskor eller klockor) som används som förpackningar för choklad eller annat godis;

(g)

Behållare och askar (t.ex. i form av julgranar eller jultomtar);

(h)

Ljusstakar med högtidsdekorationer;

(ij)

Keramikartiklar med högtidsutformning och nyttofunktion;

(k)

Dukar och servetter med högtidsmotiv;

(l)

Kläder och kostymer.”

(1)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1. Förordning senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 580/2007 (EGT L 138, 30.5.2007, s. 1).

(2)  EGT C 50, 28.2.2006, s. 1.

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN

Kommissionen

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/5

Eurons växelkurs (1)

17 juli 2007

(2007/C 164/03)

1 euro=

 

Valuta

Kurs

USD

US-dollar

1,3771

JPY

japansk yen

168,07

DKK

dansk krona

7,4412

GBP

pund sterling

0,6732

SEK

svensk krona

9,1613

CHF

schweizisk franc

1,6554

ISK

isländsk krona

82,8

NOK

norsk krona

7,8845

BGN

bulgarisk lev

1,9558

CYP

cypriotiskt pund

0,5842

CZK

tjeckisk koruna

28,271

EEK

estnisk krona

15,6466

HUF

ungersk forint

245,83

LTL

litauisk litas

3,4528

LVL

lettisk lats

0,6973

MTL

maltesisk lira

0,4293

PLN

polsk zloty

3,7511

RON

rumänsk leu

3,1279

SKK

slovakisk koruna

33,161

TRY

turkisk lira

1,7617

AUD

australisk dollar

1,5755

CAD

kanadensisk dollar

1,438

HKD

Hongkongdollar

10,7682

NZD

nyzeeländsk dollar

1,7398

SGD

singaporiansk dollar

2,0895

KRW

sydkoreansk won

1 264,45

ZAR

sydafrikansk rand

9,6166

CNY

kinesisk yuan renminbi

10,4149

HRK

kroatisk kuna

7,2925

IDR

indonesisk rupiah

12 469,64

MYR

malaysisk ringgit

4,7441

PHP

filippinsk peso

62,217

RUB

rysk rubel

35,073

THB

thailändsk baht

41,588

(1)  

Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.

V Yttranden

ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN

Cedefop

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/6

ÖPPEN FÖRSLAGSINFORDRAN – GP/D/ReferNet-FPA/001/07

ReferNet – Europeiska referens- och expertisnätverket för yrkesutbildning

(2007/C 164/04)

1.   Mål och beskrivning

Europeiska referens- och expertisnätverket (ReferNet) utgörs av ett nationellt konsortium i varje medlemsstat, Island och Norge, uppbyggt av organisationer som företräder yrkesutbildningsinstitutioner. Varje konsortium styrs av det nationella konsortiets ledare.

För att underlätta dessa verksamheter välkomnas enligt denna infordran förslag från nationella konsortier eller nyckelorganisationer inom yrkesutbildning. För varje medlemsstat, Norge och Island, kommer en mottagare att utses. Det nationella konsortiet kommer att samarbeta med ReferNets nationella företrädare och Cedefop för att förverkliga och validera dessa verksamheter.

Det övergripande målet med denna infordran är att utse och sluta ett fyraårigt ramavtal om partnerskap med en godkänd sökande (en organisation eller ett konsortium) i varje behörigt land för att inrätta och leda ett representativt nationellt konsortium av nyckelorganisationer inom yrkesutbildningsområdet för att stödja Cedefop och tillsammans med konsortiernas partner utföra de verksamheter som varje år avtalas i en årlig handlingsplan (se avsnitt 3). Förverkligandet av ReferNets ramavtal om partnerskap kan, genom Cedefops styrelses beslut under sista kvartalet 2007, komma att ändras i enlighet med det årliga arbetsprogrammet.

Vid sidan av upprättandet av ramavtalet om partnerskap måste de som söker enligt denna inbjudan även föreslå en handlingsplan för 2008.

Verksamheter i varje konsortiums handlingsplan kommer att väljas ut från dem som listas i ”verksamhetsområden”. Observera att trots att konsortiets ledare måste bevisa att konsortiet har kapacitet att utföra samtliga listade verksamheter behöver inte samtliga verksamheter som listas utföras av konsortiet varje år.

Konsortiets årliga åtgärder kommer att finansieras genom ett särskilt bidragsavtal som sluts varje år. Bidraget kommer att variera efter landets storlek och den åtgärd (rad av aktiviteter) som utförs.

2.   Budget och projektperiod

Tillgänglig budget för de fyra år som ramavtalet om partnerskap gäller är uppskattningsvis 4 000 000 EUR, allt efter budgetmyndighetens beslut.

Den totala budget som finns tillgänglig för 2008 års åtgärder (projektlängd: 12 månader) är 925 000 EUR för de 27 medlemsstaterna, Island och Norge.

Den totala tillgängliga budgeten kommer att fördelas på tre grupper av länder vilkas indelning bygger på folkmängd:

—

Landgrupp nr 1: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Slovenien och Island. Högsta bidragsbelopp: 22 580 EUR.

—

Landgrupp nr 2: Belgien, Bulgarien, Danmark, Finland, Grekland, Irland, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Slovakien, Sverige, Tjeckien, Ungern, Österrike och Norge. Högsta bidragsbelopp: 32 590 EUR.

—

Landgrupp nr 3: Frankrike, Förenade kungariket, Italien, Polen, Spanien, Tyskland. Högsta bidragsbelopp: 42 585 EUR.

Gemenskapsstödet är ett ekonomiskt bidrag till mottagarens (och/eller medmottagarnas) kostnader som måste kompletteras med eget ekonomiskt bidrag och/eller lokala, regionala, statliga och/eller privata bidrag. Det totala gemenskapsbidraget skall inte överstiga 70 % av de stödberättigade kostnaderna.

Cedefop förbehåller sig rätten att inte tilldela hela den tillgängliga budgeten.

3.   Stödkriterier

Ansökningar som uppfyller stödkriterierna kommer att bli föremål för bedömning.

3.1.   Behöriga organisationer

För att vara behörig måste den sökande (det nationella konsortiets ledare) uppfylla följande krav:

—

offentlig eller privat organisation som har en rättslig ställning och är en juridisk person (fysiska personer, dvs. individer, får således inte ansöka),

—

leda ett nationellt konsortium vars sammansättning motsvarar mångfalden av intressenter inom landet,

—

förmåga att utföra alla aktiviteter inom området för beskrivningen i avsnitt 3 i den fullständiga texten till förslagsinfordran (insamling och analys av information, forskning, dokumentation och databaser, spridningsverksamhet och distributionsfrämjande åtgärder).

3.2.   Stödberättigade länder

Ansökningar från följande länder kan beviljas bidrag:

—

EU 27 (Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern, Österrike),

—

Norge och Island.

Bidrag kan inte beviljas organisationer som är etablerade i andra länder än de ovan förtecknade.

3.3.   Stödberättigade förslag

Tidsfristen för inlämning och alla övriga formella stödkriterier som anges i avsnitt 13 i den fullständiga texten till förslagsinfordran måste iakttas.

Cedefop förbehåller sig rätten att bortse från förslag som fortfarande är ofullständiga vid tidsfristens utgång. Cedefop förbehåller sig även rätten att begära in ytterligare information som behövs för att fatta ett slutgiltigt beslut om tilldelningen av ekonomiskt stöd.

4.   Sista datum

Ansökningar om ramavtal om partnerskap OCH 2008 års handlingsplan skall skickas senast den 14 september 2007.

Den föreslagna handlingsplanen för 2008 för tilldelning av det särskilda bidragsavtalet för 2008 (se bilaga I i den fullständiga texten till förslagsinfordran) måste starta i januari 2008 för en period av 12 månader.

5.   Mer information

Utförliga anvisningar till förslagsinfordran finns liksom ansökningsblanketten med bilagor på Cedefops webbplats:

http://www.cedefop.europa.eu/index.asp?section=3&sub=2

Ansökningarna skall uppfylla de krav som anges i den fullständiga texten till inbjudan och skickas in på de tillhandahållna officiella blanketterna.

Bedömningen av förslagen kommer att bygga på principerna om insyn och likabehandling.

Alla behöriga ansökningar kommer att bedömas av en kommitté i enlighet med de kvantitativa och kvalitativa tilldelningskriterier som nämns i den fullständiga texten till infordran. Externa experter kommer att inbjudas att medverka i bedömningen.

FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN

Kommissionen

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/9

STATLIGT STÖD – FRANKRIKE

Statligt stöd C 17/07 (ex NN 19/07) – Reglerade eltariffer i Frankrike

Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

(Text av betydelse för EES)

(2007/C 164/05)

Genom den skrivelse av den 13 juni 2007 som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning underrättade kommissionen Frankrike om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende den ovan nämnda stödåtgärden.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med synpunkter på den stödåtgärd avseende vilken kommissionen inleder förfarandet. Synpunkterna ska sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 296 12 42

Synpunkterna kommer att meddelas Frankrike. Berörda parter som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

1.   BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

Slutkonsumenterna av elektricitet i Frankrike kan köpa el via två huvudkanaler, den avreglerade marknaden och den reglerade marknaden.

På den avreglerade marknaden köper konsumenterna sin el från leverantörer som kan vara antingen aktörer som är etablerade sedan länge på marknaden eller aktörer som är nya på marknaden. Den del av priset som rör själva energin är resultatet av fria förhandlingar mellan konsumenten och leverantören. Den delen avspeglar ofta leverantörens kostnader för att köpa el på grossistmarknaden. Utöver energidelen av priset betalar konsumenten kostnaderna för framledning av elektriciteten och för användning av nätet, vilka särskilt täcker kostnaderna för transport och distribution av elektriciteten.

På den reglerade marknaden köper konsumenterna sin el enbart från en av staten utsedd distributör. Det rör sig här i regel om företaget Electricité de France. Priserna utgör integrerade, av staten fullständigt reglerade priser som fastläggs genom ministeriell förordning (arrêté ministériel). Dessa reglerade priser kallas också tarifs (tariffer).

Under de senaste åren har marknadspriserna på el ökat betydligt medan tarifferna har förblivit relativt stabila. Detta har lett till att vissa kategorier av reglerade tariffer nu är klart lägre än marknadspriserna. Det gäller särskilt den s.k. gula tariffen och den s.k. gröna tariffen.

Fram till början av år 2007 kunde konsumenter som hade lämnat den reglerade marknaden inte återkomma till denna: valet av den avreglerade marknaden var oåterkalleligt. De franska myndigheterna har nu gjort en sådan återkomst delvis möjlig, på vissa villkor, genom att de infört ett system med ”återkomsttariffer”.

Inom ramen för detta system kan konsumenter som lämnat den reglerade marknaden och gått över till den avreglerade marknaden begära att på nytt få komma i åtnjutande av en reglerad tariff vid köp av el, under en tvåårsperiod. De blir emellertid tvungna att betala ett påslag på mellan 10 och 23 % i förhållande till den normala reglerade tariffen. Trots detta påslag är de tillämpliga tarifferna – när det gäller den gula tariffen och den gröna tariffen – mycket lägre än marknadspriserna.

För att finansiera detta system har Frankrike infört två avgifter, en som ska betalas av alla franska konsumenter och en som ska betalas av de stora producenterna av kärnkrafts- och vattenkraftselektricitet.

2.   BEDÖMNING AV ÅTGÄRDEN

Kommissionen analyserade stödinslaget i de två systemen med reglerade tariffer såsom dessa tillämpas på icke-hushållskunder. Den konstaterade att de reglerade tarifferna åtminstone till viss del finansieras med statliga medel. Kommissionen drog vidare slutsatsen att de – när det gäller den gula tariffen och den gröna tariffen – ger vissa icke-hushållskunder en selektiv fördel och att de påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Dessa slutsatser är giltiga såväl för de tariffer som tillämpas på de kunder som ännu inte har gjort bruk av sin möjlighet att välja leverantör som för återkomsttarifferna.

Kommissionen undersökte stödet i syfte att fastställa huruvida detta kan anses som förenligt med den gemensamma marknaden. Den anser i det här skedet av sin analys att inget av undantagen i artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget kan tillämpas.

Kommissionen undersökte dessutom stödet i syfte att fastställa huruvida man i detta kan se en ersättning för tillhandahållandet av en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (1) (nedan kallat ”direktivet”).

I artikel 3 i direktivet fastläggs de regler som gäller för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. I artikel 3.3 anges bl.a. följande: ”Medlemsstaterna skall inom sitt territorium se till att alla hushållskunder, och, när medlemsstaterna anser det lämpligt, små företag, det vill säga företag som har färre än 50 anställda, och en årlig omsättning eller balansomslutning som inte överstiger 10 miljoner euro, har rätt till samhällsomfattande tjänster, det vill säga rätt till elleveranser av en bestämd kvalitet till lätt och tydligt jämförbara och rimliga priser av ett slag som medger insyn.”

Med hänsyn till det som anges ovan anser kommissionen i det här skedet av sin analys att de reglerade tarifferna inte kan anses som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse när de tillämpas på andra icke-hushållskunder än små företag. Den noterar också att skyldigheten att leverera el till reglerade tariffer inte är begränsad i tiden eller till särskilda omständigheter. Kommissionen tvivlar därför på att de reglerade tarifferna är förenliga med den gemensamma marknaden när de tillämpas på andra icke-hushållskunder än små företag.

3.   SLUTSATS

Kommissionen inleder ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget avseende den berörda stödåtgärden.

Kommissionen ber Frankrike att tillhandahålla alla uppgifter som kan vara till hjälp vid bedömningen av åtgärden.

I enlighet med artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 kan allt olagligt stöd återkrävas från mottagaren.

Alla berörda parter uppmanas att inom en månad från dagen för detta offentliggörande inkomma med synpunkter på stödåtgärden.

SJÄLVA SKRIVELSEN

”Par la présente, la Commission a l'honneur d'informer la France qu'après avoir examiné les informations fournies par les autorités françaises sur les mesures citées en objet, elle a décidé d'ouvrir la procédure prévue à l'article 88, paragraphe 2, du traité CE.

1.   PROCÉDURE

1.

Dans le cadre de l'examen de mesures d'aides d'État dans le secteur de l'électricité concernant d'autres États membres, la Commission est venue à connaître des modalités du régime de tarifs réglementés de l'électricité en France. La Commission a ouvert un dossier à cet égard le 9 novembre 2006 sous le numéro de registre CP 245/2006.

2.

Par courrier réf. D/59883 du 24 novembre 2006 la Commission a demandé aux autorités françaises des informations sur les mesures en objet. Les autorités françaises ont transmis ces informations par courrier du 26 décembre 2006, enregistré par la Commission le même jour.

2.   DESCRIPTION DES MESURES EN EXAMEN

3.

Le fonctionnement du secteur de l'électricité en France est régi par la loi no 2000-108 du 10 février 2000 relative à la modernisation et au développement du service public de l'électricité (2) (ci-après dénommée “loi no 2000-108”).

4.

Deux catégories de clients finaux coexistent dans ce secteur. les clients éligibles et les clients non éligibles. Les clients éligibles peuvent choisir leur fournisseur d'électricité. En application des dispositions de la directive 2003/54/CE du Parlement européen et du Conseil du 26 juin 2003 concernant des règles communes pour le marché intérieur de l'électricité et abrogeant la directive 96/92/CE (3), tous les clients non résidentiels (4) sont éligibles depuis le 1er juillet 2004. A compter du 1er juillet 2007, tous les clients, y compris les clients résidentiels (5), seront éligibles.

5.

L'article 22 de la loi no 2000-108 dispose que les clients éligibles peuvent choisir librement leur fournisseur d'électricité. Les clients éligibles ayant exercé ce droit (ci-après dénommés “les clients ayant exercé leur éligibilité”) achètent leur électricité dans des conditions de marché, à un prix final dont la part correspondant à l'énergie fournie est le résultat d'une libre négociation entre client et fournisseur. Le prix final contient également une part correspondant à l'acheminement de l'électricité et aux charges d'utilisation du réseau. Le montant de cette part demeure réglementé par l'État.

6.

Pour les clients non éligibles, ainsi que les clients éligibles n'ayant pas exercé leur éligibilité, la loi instaure un “service public de l'électricité”. Le service public de l'électricité est un système de fourniture d'électricité aux clients finaux qui reste intégralement réglementé par l'État. Dans ce système, les clients achètent l'électricité à un fournisseur désigné par l'État et à des prix réglementés, appelé “tarifs réglementés de vente d'électricité”.

7.

L'État désigne les fournisseurs chargés de la distribution d'électricité dans le cadre du service public de l'électricité selon des zones de compétence géographique. Il s'agit dans la très grande majorité des cas (6) de l'entreprise Électricité de France (ci-après dénommée “EDF”). Dans certaines zones d'étendue limitée, d'autres entreprises qu'EDF sont désignées. Ces entreprises sont généralement connues sous le nom de Distributeurs Non Nationalisés (ci-après “DNNs”) ou parfois d' “entreprises locales de distribution”, les deux appellations recouvrant la même notion. Les DNNs sont le plus souvent des régies, des sociétés d'économie mixte ou des sociétés d'intérêt collectif agricole d'électricité.

8.

EDF possède sa propre branche de génération d'électricité. Les DNNs, quant à eux, s'approvisionnent le plus souvent en électricité auprès d'EDF, à des prix eux-mêmes réglementés, appelés “tarifs de cession de l'électricité aux distributeurs non nationalisés”.

9.

Les tarifs réglementés de vente d'électricité sont fixés par arrêté ministériel. Ils font l'objet d'un avis de la Commission de Régulation de l'Énergie (ci-après dénommée “CRE”). La périodicité de leur révision n'est pas systématique. Le dernier arrêté de fixation des tarifs en date est l'arrêté du 10 août 2006 relatif aux prix de l'électricité (7). Les tarifs y étaient augmentés de 1,7 % en moyenne par rapport aux tarifs précédents, qui n'avaient pas été modifiés depuis 2004.

10.

Les tarifs réglementés de vente d'électricité sont segmentés par catégories d'utilisateurs, dites “options tarifaires”. Les options tarifaires sont fonction de paramètres tels que la puissance de raccordement, la durée d'utilisation ou la possibilité d'effacement du client. Certains clients peuvent être couverts par plusieurs options tarifaires et doivent alors choisir entre celles-ci.

11.

Les options sont regroupées en trois grands groupes, appelés tarifs “bleus”, “jaunes” et “verts”.

—

Les tarifs bleus regroupent les clients raccordés au réseau en basse tension, et dont la puissance souscrite est inférieure ou égale à 36 kVA. Il s'agit généralement des clients résidentiels et des petits clients non résidentiels.

—

Les tarifs jaunes regroupent les clients raccordés au réseau en basse tension et dont la puissance souscrite est strictement supérieure à 36 kVA. Il s'agit généralement de clients non résidentiels de taille moyenne.

—

Les tarifs verts regroupent les clients raccordés au réseau en haute tension. Il s'agit généralement de grands clients non résidentiels.

12.

Les tarifs réglementés de vente d'électricité sont des prix intégrés qui incluent le prix de la fourniture d'énergie ainsi que l'ensemble des charges d'acheminement et d'utilisation des réseaux. Selon les autorités françaises, ces prix sont en moyenne de:

Option

Tarif bleu

Tarif jaune

Tarif vert

Du 1.1.2004 au 15.8.2006

87 EUR/MWh

68 EUR/MWh

50 EUR/MWh

Depuis le 16.8.2006

88 EUR/MWh

69 EUR/MWh

52 EUR/MWh

13.

La version originale de la loi no 2000-108 prévoyait que les clients ayant exercé leur éligibilité ne puissent par la suite revenir dans le cadre des tarifs réglementés de vente d'électricité. Le choix du marché libéralisé était donc irréversible.

14.

La loi no 2006-1537 du 7 décembre 2006 relative au secteur de l'énergie (8) a modifié cet état de fait en instaurant le système du “tarif réglementé transitoire d'ajustement du marché” (ci-après dénommé “tarif de retour”).

15.

Le système du tarif de retour permet aux clients ayant exercé leur éligibilité de bénéficier à nouveau de conditions tarifaires réglementées, sous certaines conditions.

16.

Les clients ayant exercé leur éligibilité doivent signaler leur intention de bénéficier des tarifs de retour avant le 1er juillet 2007. Ils bénéficient alors des tarifs de retour pour une période de deux ans à compter de la date de la demande. La loi prévoit qu'un rapport envisageant la prolongation du dispositif au-delà de cette période de deux ans doit être présenté au parlement avant le 31 décembre 2008.

17.

Les clients bénéficiant du tarif de retour gardent le fournisseur qu'ils avaient choisi en application des dispositions de l'article 22 de la loi no 2000-108. Le contrat de fourniture qu'ils avaient conclu avec ce fournisseur reste d'application dans toutes ses dispositions, à l'exception du prix, qui est remplacé par le tarif réglementé transitoire d'ajustement du marché (9).

18.

Comme les tarifs réglementés de vente d'électricité, les tarifs de retour sont des prix intégrés qui incluent le prix de la fourniture d'énergie ainsi que l'ensemble des charges d'acheminement et d'utilisation des réseaux. Leur valeur est fixée par arrêté ministériel, par référence au tarif réglementé de vente d'électricité qui serait applicable à un consommateur présentant les mêmes caractéristiques et qui n'aurait pas exercé son éligibilité. L'arrêté du 3 janvier 2007 fixant le niveau du tarif réglementé transitoire d'ajustement du marché (10) fixe les valeurs relatives suivantes.

—

pour le tarif bleu, 10 % de plus que le tarif réglementé de vente d'électricité,

—

pour le tarif jaune, 20 % de plus que le tarif réglementé de vente d'électricité,

—

pour le tarif vert, 23 % de plus que le tarif réglementé de vente d'électricité.

Il en résulte les valeurs moyennes suivantes:

Tarif bleu

Tarif jaune

Tarif vert

96,8 EUR/MWh

82,8 EUR/MWh

63,96 EUR/MWh

19.

Les fournisseurs d'électricité qui alimentent leurs clients au tarif de retour et qui établissent qu'ils ne peuvent produire eux-mêmes ou se procurer l'électricité en question à un prix inférieur à la part des tarifs de retour correspondant à la fourniture d'énergie bénéficient d'une compensation entre leurs coûts et les recettes provenant du tarif de retour. Cette compensation est plafonnée.

20.

La compensation est financée par le revenu de deux prélèvements.

—

Une part de la “contribution au service public de l'électricité”, charge payable par l'ensemble des clients et instaurée par le I de l'article 5 de la loi no 2000-108. Cette part ne peut excéder 0,55 EUR/MWh.

—

Une contribution due par les producteurs d'électricité exploitant des installations d'une puissance installée totale de plus de 2 GW. Cette contribution est assise sur leur production d'électricité d'origine nucléaire et hydraulique au cours de l'année précédente. Elle ne peut excéder 1,3 EUR/MWh d'origine nucléaire ou hydraulique. Cette contribution est versée à la Caisse des dépôts et consignations.

21.

Dans le cas où les prélèvements ci-dessus ne suffiraient pas à payer la totalité des compensations pour une année donnée, le manque à collecter est ajouté au montant des charges à prélever l'année suivante.

3.   EVALUATION DES MESURES — EXISTENCE D'AIDE D'ÉTAT

22.

Par la suite, les tarifs réglementés de vente d'électricité seront dénommés “tarifs standards”. Les tarifs réglementés transitoires d'ajustement du marché continueront à être dénommés “tarifs de retour”.

23.

La Commission a analysé l'existence d'un élément d'aide d'État au sens de l'article 87, paragraphe 1, du traité CE dans le chef des clients non résidentiels bénéficiant de l'un des deux systèmes de tarifs.

24.

Par ailleurs, pour ce qui concerne les tarifs standards, la Commission a limité son examen à la période commençant à la libéralisation au 1er juillet 2004. C'est en effet à cette date que tous les clients non résidentiels sont devenus éligibles, en application des dispositions de la directive 2003/54/CE. Auparavant, seule une petite minorité d'entreprises étaient éligibles.

25.

Il y a aide d'État au sens de l'article 87, paragraphe 1, du traité CE lorsqu'une mesure accorde un avantage à certains entreprises ou certaines productions, que cette mesure est sélective, qu'elle est financée par des ressources d'État et qu'elle affecte ou menace d'affecter les échanges entre États membres.

3.1.   Avantage

26.

Il y a avantage si une mesure étatique permet à une entreprise de ne pas supporter des charges auxquelles elle devrait normalement faire face en l'absence de la mesure. Le paiement de l'approvisionnement en électricité est clairement une charge dont une entreprise est normalement redevable. Il convient donc d'analyser si les mesures en examen résultent dans un allègement de cette charge.

27.

La Commission a donc analysé si les tarifs standards et de retour permettaient à leurs bénéficiaires de s'approvisionner en électricité à un prix plus avantageux que celui qui prévaudrait en leur absence, c'est à dire les prix du marché.

28.

La Commission note en premier chef que les autorités françaises elles-mêmes semblent estimer que cela est bien le cas. Sur son site web, le Ministère français de l'Industrie indique que “il [le tarif de retour] offre une réponse adaptée aux entreprises confrontées à la hausse récente des prix de l'électricité”. Plus loin, il est écrit que “[le tarif de retour] sera ainsi significativement inférieur au prix constatés actuellement sur les marchés” (11). Par ailleurs, comme les tarifs de retour sont au minimum de 10 % supérieurs aux tarifs standards, l'affirmation qui précède est encore plus valable pour ces derniers.

29.

La Commission a cherché à confirmer cette affirmation déjà claire provenant des autorités françaises elles-mêmes par sa propre analyse.

30.

Pour ce faire, elle a utilisé une courbe de l'évolution des prix de marché de gros de l'électricité transmise par les autorités françaises. Il s'agit d'une estimation des prix de gros de l'électricité pour un contrat annuel en fourniture de base. On peut considérer qu'il s'agit d'une estimation raisonnable du prix de gros payable par un consommateur industriel, et d'une estimation conservatrice du prix de gros payable par les autres types de consommateurs, puisque ces derniers ont un profil d'utilisation marquant un pic en heure de pointe, où l'électricité est plus chère, et un creux durant la nuit, où l'électricité est moins chère.

31.

Selon cette courbe, les prix ont été à peu près stables entre 30 et 35 EUR/MWh durant l'année 2004, puis ont augmenté régulièrement en 2005 pour atteindre plus de 50 EUR/MWh à la fin de l'année 2005. Durant l'année 2006 (12), les prix ont fluctué entre 50 et 60 EUR/MWh avec une moyenne d'environ 55 EUR/MWh. Cette courbe est par ailleurs cohérente avec les données issues du rapport d'activité 2006 de la CRE (13), qui sont reproduites dans le graphe au point 37 ci-dessous pour faciliter les comparaisons numériques.

32.

L'année 2007 est en cours et il est donc impossible de connaître encore l'évolution des prix pour toute l'année, et donc d'en calculer une moyenne. Selon les indications partielles disponibles pour les premiers mois de l'année, les prix de marché pour un contrat annuel en fourniture de base se sont situés autour de 50 EUR/MWh, avec une tendance à la hausse depuis mars.

33.

Ces prix de marché sont des prix de gros, c'est-à-dire hors coûts d'acheminement et d'utilisation du réseau. Pour pouvoir les comparer aux tarifs, qui sont des prix intégrés, il convient de retrancher de ces tarifs la part correspondant à l'acheminement et à l'utilisation du réseau, pour n'en conserver que la part correspondant à la fourniture d'énergie.

34.

L'estimation de la part des tarifs correspondant à l'acheminement et à l'utilisation du réseau est complexe, en raison de la grande variété des options de tarifs. Les autorités françaises n'ont pas fourni d'estimation de ces coûts à la Commission, et se sont contentées d'indiquer qu'il faudrait en tenir compte pour une comparaison significative des prix de gros avec les tarifs.

35.

Selon la Chambre de commerce et d'industrie de Paris, ces coûts représenteraient entre 30 % et plus de 50 % du prix total de l'électricité selon la puissance souscrite et la tension de raccordement (14).

36.

Dans un communiqué de presse du 18 août 2006, la société POWEO estime quant à elle la part des coûts d'acheminement à près de 45 % du tarif pour un client professionnel (15).

37.

Au vu de ce qui précède, la Commission a retenu pour son analyse une valeur estimée de 40 % pour la part des coûts d'acheminement et d'utilisation du réseau sur le prix total de l'électricité dans les tarifs. La Commission en a déduit les estimations suivantes pour la part du tarif correspondant à la fourniture d'énergie.

Option

Part fourniture du tarif standard (EUR/MWh)

Part fourniture du tarif de retour (EUR/MWh)

Jusqu'au 15.6.2006

Depuis le 16.6.2006

Bleu

52,2

52,8

61,6

Jaune

40,8

41,4

55,2

Vert

30

31,2

43,16

Notes Les estimations des tarifs standards sont fondées sur les moyennes données au point 12. Les estimations des tarifs de retour sont fondées sur les moyennes données au point 18. Les parts fournitures sont obtenues en retranchant du tarif concerné 40 % du tarif standard correspondant. La Commission note que les valeurs obtenues, qui sont conservatives, sont cohérentes avec celles de la figure 44 du rapport d'activité cité à la note de bas de page 13.

On reproduit ici le graphe de l'évolution des prix extrait du rapport du CRE mentionné au point 31 pour faciliter les comparaisons numériques (16).

Image

38.

Il résulte de ce qui précède que, même avec cette estimation conservative, les tarifs verts standard sont presque toujours inférieurs aux prix de marché en 2004. A compter de 2005, ils sont systématiquement inférieurs aux prix de marché, et de manière significative. Les tarifs de retour verts sont sensiblement inférieurs aux prix constatés sur les mois de 2007 pour lesquels des données partielles existent d'ores et déjà.

39.

La même conclusion peut être tirée pour les tarifs standards jaunes au moins à compter de mi 2005, dans une ampleur moindre mais néanmoins toujours significative.

40.

Pour ce qui concerne les tarifs de retour jaunes, la comparaison avec les prix de fourniture en base pour les premiers mois de 2007 est moins concluante. Cependant, il faut noter que l'estimation de la part fourniture des tarifs est conservative. De plus, les tarifs jaunes concernant les entreprises moyennes plus susceptibles d'avoir une consommation plus forte en pic. La Commission en conclut qu'il existe à tout le moins de sérieux doutes que les tarifs de retour jaunes soient inférieurs aux prix de marché.

41.

Enfin, pour les tarifs bleus, il ne semble pas que l'on puisse conclure de manière claire. Les tarifs de retour ne semblent pas attractifs. Quand aux tarifs standards, s'ils sont maintenant plutôt dans la tranche basse des prix de marché, ils ont été en revanche longtemps sensiblement supérieurs aux prix de marché. Il en résulte donc qu'ils ne semblent pas constituer un avantage systématique.

42.

Les analyses quantitatives conservatives de la Commission conduisent donc à une claire confirmation des assertions mentionnées au point 28 ci-dessus pour tous les tarifs verts, ainsi que pour les tarifs standards jaunes. La situation est moins tranchée pour les tarifs de retour jaunes ainsi que pour les tarifs bleus standards. Les tarifs de retour bleus semblent être quant à eux au dessus des prix de marché.

43.

Pour finir, la Commission a confronté ces résultats à l'avis de la CRE sur le projet d'arrêté du 10 août 2006 relatif aux prix de l'électricité.

44.

Dans cet avis, la CRE a indiqué que la part fourniture des tarifs standards ne reflétait pas toujours la réalité des coûts de fourniture, et qu'elle est, en particulier, résiduelle, voire négative, pour certains clients aux tarifs verts et jaunes (17).

45.

Au vu de ce qui précède, la Commission conclut qu'à ce stade de son analyse il semble y avoir un avantage, à tout le moins en moyenne, pour les catégories de clients bénéficiant des tarifs standards et de retour verts et jaunes.

3.2.   Sélectivité

46.

Les autorités françaises font valoir que les tarifs réglementés sont accessibles à toutes les entreprises, et constitueraient à ce titre des mesures générales.

47.

La Commission estime que le fait que les mesures soient applicables à toutes les entreprises ne permet pas de conclure automatiquement que ces mesures sont des mesures générales. En effet, pour ce faire, il faut non seulement que les mesures soient applicables à toutes les entreprises, mais aussi que l'avantage qui en découle soit le même pour toutes les entreprises. Il ne doit donc pas y avoir de catégorie spécifique d'entreprises qui bénéficient particulièrement de la mesure.

48.

Or, à ce stade de son analyse, la Commission estime que deux éléments permettent de mettre à jour une sélectivité des mesures en examen.

49.

Premièrement, l'avantage tiré des tarifs est lié à la consommation d'électricité. Il contient donc un élément de sélectivité de facto en faveur des entreprises grandes consommatrices d'électricité, en particulier les entreprises dites “électrointensives”.

50.

Deuxièmement, et c'est sans doute le point le plus important, l'avantage n'est pas proportionnel au volume d'électricité consommé. Les paramètres pour l'applicabilité d'une option tarifaire à un client donné sont prescrits dans le droit Français. Comme il apparaît dans le tableau du point 37, l'avantage par MWh dépend de l'option tarifaire applicable au client (bleu, jaune ou vert, dans le sens de l'avantage par MWh croissant). Ainsi, le droit avantage certains catégories de consommateurs d'électricité devant d'autres, et indépendamment même de la quantité d'électricité consommée, les tarifs jaunes et verts présentent également une importante sélectivité de jure.

51.

Au vu de ce qui précède, à ce stade de son analyse, la Commission conclut que les tarifs standards et de retour jaunes et verts présentent un caractère sélectif.

3.3.   Ressources d'État

3.3.1.   Sur les tarifs standards

52.

Les tarifs standards sont financés par les ressources d'EDF et des DNNs, qui vendent l'électricité à leurs clients à un prix inférieur au prix qui résulterait du libre fonctionnement marché.

53.

La Commission a analysé si ces ressources pouvaient être qualifiées de ressources d'État.

54.

Dans son arrêt Stardust (18), la cour a indiqué que d'utilisation de ressources d'entreprises publiques relevait de l'application de l'article 87, paragraphe 1, du traité CE lorsque le mode d'utilisation de ces ressources est imputable à l'État.

55.

Dans le cas d'espèce, l'imputabilité à l'État est évidente puisque le mécanisme des tarifs standards est mis en place par une loi. De plus, le niveau des tarifs est fixé par arrêté ministériel pour chacune des catégories tarifaires. Les décisions sont donc des décisions étatiques, sur lesquelles les entreprises n'ont aucune prise.

56.

Il reste donc à analyser la nature de la propriété d'EDF et des DNNs.

57.

L'État est largement majoritaire au capital d'EDF. Au 30 janvier 2006, il en possédait 87,3 % (19). EDF est donc sous le contrôle de l'État. Il s'agit d'une entreprise publique, et ses ressources sont donc des ressources d'État. Lorsqu'un consommateur bénéficiant du tarif est fourni par EDF, les décisions légales et réglementaires de l'État mentionnées au paragraphe 55 imposent à EDF de fournir l'électricité à un prix qui est inférieur à celui qui s'appliquerait sur le marché. L'utilisation de ces ressources d'État est donc aussi imputable à l'État, comme cela est expliqué ci-dessus.

58.

Selon les indications à la disposition de la Commission, les DNNs sont au nombre de 168 (20).

59.

144 sur ces 168 DNNs sont sous des régies ou des sociétés d'économie mixte. Les régies sont des établissements publics entièrement contrôlés par les collectivités (par exemple les municipalités). Les sociétés d'économie mixte sont des sociétés anonymes dont le capital est majoritairement détenu par les pouvoirs publics, et ses ressources sont donc des ressources d'état. Ces DNNs sont donc contrôlées directement par l'État. Il y a également un EPIC (Établissement Public à caractère Industriel et Commercial). Les EPIC sont des établissements publics, entièrement propriété de l'État, et ses ressources sont donc des ressources d'état.

60.

D'autres DNNs, comme Électricité de Strasbourg, sont des sociétés anonymes, dont la majorité est détenue conjointement par EDF et/ou par des autorités municipales. Ces sociétés sont donc également sous le contrôle de l'État.

61.

Enfin, une petite minorité de DNNs (20 sur 168) ont une structure de coopérative ou de société d'intérêt collectif agricole d'électricité, dont il est plus difficile de déterminer si l'Etat en exerce le contrôle.

62.

Au vu du fait qu'EDF distribue elle-même l'immense majorité (environ 95 %) du volume total d'énergie concerné par les tarifs standards et qu'une très large majorité des autres distributeurs sont contrôlés eux-mêmes par l'État, la Commission estime que l'on peut conclure, à ce stade de l'analyse, que les sommes mises en jeu représentent, au moins leur quasi-totalité, des ressources d'État.

63.

Cette conclusion est renforcée par le fait que les DNNs achètent le plus souvent l'électricité qu'ils distribuent dans le système des tarifs standards auprès d'EDF, par un système lui-même réglementé par l'État, dit système des “tarifs de cession de l'électricité aux distributeurs non nationalisés”. Par ce système, EDF est soumis a l'obligation de fournir aux DNNs la quantité d'électricité dont ils ont besoin pour remplir leurs obligations de fourniture dans le système des tarifs standards, à un prix leur permettant de vendre l'électricité au tarif standard sans pertes. Les DNNs transfèrent donc au moins une partie de leur charge financière à EDF. La Commission estime qu'il est donc très probable que, in fine, la totalité des ressources impliquées dans le système des tarifs standards proviennent d'entreprises publiques.

64.

Les tarifs de standards sont donc financés par des ressources d'État et imputable à celui-ci.

3.3.2.   Sur les tarifs de retour

65.

Les tarifs de retour sont financés par les revenus de deux contributions imposées par l'État, comme décrit au point 20 ci-dessus.

66.

En application de la pratique constante de la Commission (21), qui suit la jurisprudence de la Cour à cet égard [voir par exemple les arrêts de la Cour dans les affaires C-173/73 (22) et C-78/79 (23)], le revenu de ce type de contributions constitue des ressources d'État lorsque trois conditions cumulatives dont réunies.

67.

Premièrement, les contributions doivent être imposées par l'État. C'est ici le cas puisque les deux contributions sont imposées par la loi no 2000-108.

68.

Deuxièmement, le revenu des contributions doit être versé auprès d'un organisme désigné par l'État. Il s'agit ici de la Caisse des Dépôts et Consignations.

69.

Troisièmement, le revenu des contributions doit être utilisé au bénéfice de certaines entreprises, selon des règles établies par l'État. Ici encore c'est le cas puisque le revenu des contributions est utilisé en application des dispositions de la loi no 2000-108, pour bénéficier in fine aux catégories d'utilisateurs définis par l'État, dans une mesure également définie par lui.

70.

Les tarifs de retour sont donc financés par des ressources d'État.

3.4.   Affectation des échanges

71.

Les tarifs standards et de retour constituent des régimes d'aides, applicables à tous les secteurs de l'économie. La Commission considère que l'impact sur les échanges de tels régimes peut être présumé puisque la plupart des activités économiques font l'objet d'échanges entre États membres.

3.5.   Conclusion

72.

A ce stade de son analyse, la Commission conclut que les tarifs standards jaunes et verts et les tarifs de retour jaunes et verts constituent des aides d'État aux opérateurs économiques qui en bénéficient.

4.   ÉVALUATION DES MESURES — LÉGALITÉ

73.

Aucun des deux systèmes de tarifs n'a été notifié à la Commission au sens de l'article 88, paragraphe 3, du traité CE avant sa mise en œuvre. Les aides sont donc des aides illégales au sens de l'article premier, lettre f), du règlement (CE) no 659/1999 du Conseil du 22 mars 1999 portant modalités d'application de l'article 93 du traité CE (24).

5.   ÉVALUATION DES MESURES — COMPATIBILITÉ

74.

L'article 87, paragraphe 1, du traité CE comporte un principe général d'interdiction des aides d'État dans la Communauté. L'article 87, paragraphes 2 et 3, du traité CE porte des dérogations à ce principe général.

75.

Les dérogations de l'article 87, paragraphe 2, du traité CE, ne semblent pas s'appliquer dans le cas d'espèce. En effet, les aides ne sont pas octroyées aux consommateurs individuels, ne sont pas destinées à remédier aux dommages causés par les calamités naturelles ou par d'autres événements extraordinaires, et ne sont pas octroyées à l'économie de certaines régions de la République fédérale d'Allemagne affectées par la division de l'Allemagne.

76.

Les dérogations prévues à l'article 87, paragraphe 3, lettres a), b) et d), du traité CE ne semblent pas non plus être d'application. En effet, à l'exception de circonstances exceptionnelles qui ne semblent pas réunies dans ce cas, l'article 87, paragraphe 3, lettre a), n'autorise pas d'aides au fonctionnement. De plus, les aides ne sont pas destinées à promouvoir la réalisation d'un projet important d'intérêt européen commun ou à remédier à une perturbation grave de l'économie d'un État membre, ni destinées à promouvoir la culture et la conservation du patrimoine.

77.

L'article 87, paragraphe 3, lettre c), du traité CE, prévoit la possibilité d'autoriser des aides destinées à faciliter le développement de certaines activités ou de certaines régions économiques, quand elles n'altèrent pas les conditions des échanges dans une mesure contraire à l'intérêt commun. La Commission a publié plusieurs lignes directrices et communications destinées à expliquer comment elle appliquerait les dispositions de cet article du traité. A ce stade de son analyse, il semble que les aides en cause ne puissent être autorisées à la lumière d'aucun de ces documents.

6.   ÉVALUATION DES MESURES — SERVICES D'INTÉRÊT ÉCONOMIQUE GÉNÉRAL

78.

En l'absence de possibilité de déclarer l'aide compatible avec le marché commun en application des dispositions de l'article 87, paragraphes 2 et 3, du traité CE, la Commission a analysé dans quelle mesure les dispositions de l'article 86, paragraphe 2, pourraient s'appliquer.

79.

Le traité CE autorise une dérogation à certaines de ses règles, sous certaines conditions, pour la mise en œuvre de Services d'Intérêt Économique Général (ci-après “SIEGs”). La base juridique pour cette dérogation peut être soit les critères définis par la Cour dans l'arrêt Altmark (25), soit l'utilisation directe des dispositions de l'article 86, paragraphe 2, du traité CE. Lorsque les critères de l'arrêt Almark sont remplis, la mesure échappe à la qualification d'aide d'État au sens de l'article 87, paragraphe 1, du traité CE.

80.

La condition préliminaire pour que l'une de ces deux bases légales s'applique est que la mesure concernée vise l'accomplissement d'un SIEG. Les États membres jouissent d'une grande marge de discrétion pour la définition de ce qu'ils considèrent comme des SIEGs. Cependant, dans certains secteurs, cette discrétion est encadrée par la législation communautaire.

81.

A ce stage de son analyse, la Commission estime que cela est le cas dans le secteur de l'électricité.

82.

La directive 2003/54/CE organise le marché intérieur de l'électricité.

83.

Son article 3 fixe les règles applicables aux obligations de service public (qui sont un autre nom pour les SIEG). Le paragraphe 3 de cet article dispose que “Les États membres veillent à ce que tous les clients résidentiels et, lorsqu'ils le jugent approprié, les petites entreprises (à savoir les entreprises employant moins de 50 personnes et ayant un chiffre d'affaire annuel ou un bilan qui n'excède pas 10 millions d'EUR) bénéficient du service universel, c'est-à-dire du droit d'être approvisionnés, sur leur territoire, en électricité d'une qualité bien définie, et ce à des prix raisonnables, aisément et clairement comparables et transparents”.

84.

Les dispositions susmentionnées définissent le périmètre possible du service universel concernant la fourniture d'électricité. Ce périmètre contient l'approvisionnement des clients résidentiels et, lorsque l'État membre le juge approprié, des petites entreprises. Il exclut les entreprises qui ne sont pas des petites entreprises, c'est-à-dire les entreprises moyennes et grandes.

85.

Par ailleurs, le paragraphe 2 de l'article 3 de la directive précitée dispose pour sa part que “en tenant pleinement compte des dispositions pertinentes du traité, en particulier de son article 86, les États membres peuvent imposer aux entreprises du secteur de l'électricité, dans l'intérêt économique général, des obligations de service public qui peuvent porter sur la sécurité, y compris la sécurité l'approvisionnement, la régularité, la qualité et le prix de la fourniture, ainsi que la protection de l'environnement, y compris l'efficacité énergétique et la protection du climat. Ces obligations sont clairement définies, transparentes, non discriminatoires et contrôlables et garantissent aux entreprises d'électricité de l'Union européenne un égal accès aux consommateurs nationaux.”

86.

La Commission note que ce paragraphe permet, entre autres objectifs, l'imposition d'obligations de service public dans l'intérêt économique général qui peuvent porter sur le prix de la fourniture. Elle note que les tarifs réglementés (standards et de retour) constituent des obligations imposées aux entreprises d'électricité qui portent sur le prix de la fourniture, et qui sont notamment clairement définies et contrôlables. Toutefois, compte tenu notamment du fait que l'obligation n'est pas limitée dans le temps ou à des circonstances particulières, la Commission ne peut conclure à ce stade que les obligations n'excèdent pas ce qui est nécessaire pour garantir l'accomplissement de l'éventuelle mission de service public confiée aux entreprises d'électricité, et pour ne pas affecter les échanges dans une mesure contraire à l'intérêt commun dans un système où le jeu de la concurrence devrait en principe entraîner la fixation de prix compétitifs — comme le prévoit l'article 86 du traité CE.

87.

La Commission doit donc à ce stade de l'analyse formuler des doutes sur le fait que les aides puissent bénéficier des dérogations prévues par le traité CE pour l'accomplissement de SIEG, notamment pour ce qui concerne les entreprises qui ne sont pas des petites entreprises.

7.   CONCLUSION

88.

Au vu de ce qui précède, la Commission a des doutes sur la compatibilité avec le marché commun des tarifs standards et des tarifs de retour, tous deux dans leurs composantes jaunes et vertes, pour ce qui concerne leur application après le 1er juillet 2004, et aux clients non résidentiels qui ne sont pas des petites entreprises (26).

89.

Le fait que le périmètre de la présente décision soit restreint à l'approvisionnement en électricité des clients non résidentiels qui ne sont pas des petites entreprises au sens de la directive 2003/54/CE est sans préjudice d'initiatives de la Commission concernant les tarifs dans leur application à d'autres consommateurs. En particulier, la Commission souligne que les autorités françaises n'ont informé la Commission d'aucune mesure adoptée dans le but de remplir obligations de service public comme l'article 3, paragraphe 9, de ladite directive leur en faisait obligation.

90.

Compte tenu des considérations qui précédent, la Commission invite la France, dans le cadre de la procédure de l'article 88, paragraphe 2, du traité CE, à présenter ses observations et à fournir toute information utile pour l'évaluation des aides dans un délai d'un mois à compter de la date de réception de la présente.

91.

La Commission rappelle à la France l'effet suspensif de l'article 88, paragraphe 3, du traité CE et se réfère à l'article 14 du règlement (CE) no 659/1999 du Conseil qui prévoit que toute aide illégale pourra faire l'objet d'une récupération auprès de son bénéficiaire.

92.

Par la présente, la Commission avise la France qu'elle informera les intéressés par la publication de la présente lettre et d'un résumé de celle-ci au Journal officiel de l'Union européenne. Elle informera également les intéressés dans les pays de l'AELE signataires de l'accord EEE par la publication d'une communication dans le supplément EEE du Journal officiel, ainsi que l'autorité de surveillance de l'AELE en leur envoyant une copie de la présente. Tous les intéressés susmentionnés seront invités à présenter leurs observations dans un délai d'un mois à compter de la date de cette publication.”

(1)  EUT L 176, 15.7.2003, s. 37.

(2)  JORF no 35 du 11.2.2000, p. 2143. Cette loi a été modifiée à plusieurs reprises, la dernière fois par la loi no 2007-290 du 5 mars 2007 instituant le droit au logement opposable et portant diverses mesures en faveur de la cohésion sociale (JORF no 55 du 6.3.2007, p. 4190).

(3)  JO L 176 du 15.7.2003, p. 37.

(4)  L'article 2.11 de la directive 2003/54/CE définit les clients non résidentiels comme les personnes physiques ou morales achetant de l'électricité non destinée à leur usage domestique. Cette définition englobe les producteurs et les clients grossistes.

(5)  L'article 2.10 de la directive 2003/54/CE définit les clients non résidentiels comme les clients achetant de l'électricité pour leur propre consommation domestique, ce qui exclut les activités commerciales ou professionnelles.

(6)  EDF indique que sa branche distribution fournit environ 95 % du volume d'électricité concerné. Source: Brochure intitulée “Tarif d'Utilisation de Réseau Public de Distribution d'Électricité”, EDF Réseau Distribution, pp. 4-5.

(7)  JORF no 186 du 12 août 2006, p. 12005.

(8)  JORF no 284 du 8.12.2006, p. 18531. Cette loi est une des modifications de la loi no 2000-108.

(9)  Source: “Note interprétative sur la mise en œuvre du tarif réglementé transitoire d'ajustement du marché”. Ministère de l'Industrie:

http://www.industrie.gouv.fr/energie/electric/note-interpretative-tarif_retour.pdf.

(10)  JORF no 4 du 5 janvier 2007, p. 170.

(11)  http://www.industrie.gouv.fr/energie/electric/tarif-retour.htm.

(12)  La courbe s'arrête au 22.11.2006.

(13)  CRE. Rapport d'activité 2006, 5.7.2006, partie 3: la régulation du marché de l'électricité, p. 58:

http://www.cre.fr/fr/content/download/3625/66567/file/1152782313089.pdf.

(14)  http://www.environnement.ccip.fr/energie/electricite/reseau-transport-electricite.htm.

(15)  Source: POWEO, cité par Companynews:

http://www.companynewsgroup.com/imprimer.asp?co_id=111260.

(16)  Les prix en Allemagne apparaissent uniquement parce que ce graphe était également utilisé par le CRE pour une comparaison France/Allemagne. Ils n'ont pas d'utilité pour la présente décision.

(17)  Avis de la Commission de régulation de l'énergie du 9 août 2006 sur le projet d'arrêté relatif aux prix de vente de l'électricité, section 2.2, deuxième paragraphe:

http://www.cre.fr/imgAdmin/1161595981902.pdf.

(18)  Arrêt de la Cour du 16.5.2002 dans l'affaire C-482/99 (République française c/ Commission).

(19)  http://actionnaires.edf.com/97163i/Accueil-com/Actionnaires/Bourse/Structure-de-l-actionnariat.html.

(20)  Les données datent du 15.4.2002. Quelques modifications mineures peuvent avoir eu lieu depuis lors, comme des regroupements de DNNs de zones proches, mais aucun changement radical.

(21)  Voir par exemple la décision de la Commission dans le cas d'aide d'État N 161/04 — Coûts échoués au Portugal (JO C 250 du 8.10.2005, p. 9).

(22)  Arrêt de la Cour du 2.7.1974 dans l'affaire 173/73, Italie c/ Commission.

(23)  Arrêt de la Cour du 22.3.1997 dans l'affaire 78-76, Steinike c/ République Fédérale d'Allemagne.

(24)  JO L 83 du 27.3.1999, p. 1. L'article 93 du traité CE porte maintenant le numéro 88.

(25)  Arrêt de la Cour du 24.7.2003 dans l'affaire C-280/00.

(26)  Pour des cas similaires, voir les décisions de la Commission dans les cas d'aides d'État C 38/04, C 13/06, C 36/06 et C 3/07.

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/20

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende COMP/M.4742 – Oxbow/SSM)

(Text av betydelse för EES)

(2007/C 164/06)

1.

Kommissionen mottog den 10 juli 2007 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Oxbow Carbon & Minerals LLC (”OCM”), del av företagsgruppen Oxbow Group (”Oxbow”, Förenta staterna), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen, förvärvar fullständig kontroll över företaget SSM Coal B.V. (”SSM”, Nederländerna) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

—

Oxbow: Utvinning, produktion, försäljning och distribution av en rad olika fasta bränslen samt andra kolrelaterade produkter, inklusive kol, kalcinerad koks och petroleumkoks,

—

SSM: Urval, frakt, försäljning och distribution av en rad olika fasta bränslen och andra kolrelaterade produkter, inklusive kol och petroleumkoks.

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna skall ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.4742 – Oxbow/SSM, till

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för företagskoncentrationer

J-70

B-1049 Bryssel

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/21

Förhandsanmälan av en koncentration

(Ärende COMP/M.4677 – Thornwood/Federal-Mogul)

Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande

(Text av betydelse för EES)

(2007/C 164/07)

1.

Kommissionen mottog den 10 juli 2007 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 och till följd av ett hänskjutande enligt artikel 4.5 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Thornwood Associates Limited Partnership (”Thornwood”, Förenta staterna), kontrollerat av Carl C. Icahn, på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen, förvärvar fullständig kontroll över företaget Federal-Mogul Corporation (”Federal-Mogul”, Förenta staterna) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

—

Thornwood: Har hand om Carl Icahns investeringar i ett antal företag som han har andelar i (i EES främst inom livsmedelsindustri, förlags-v verksamhet, tillverkning och försäljning av heminredning och dekoration),

—

Federal-Mogul: Tillhandahåller fordonsdelar, komponenter (motorkomponenter, säkerhetssystem, belysningssystem).

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna skall ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.4677 – Thornwood/Federal-Mogul, till

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för företagskoncentrationer

J-70

B-1049 Bryssel

(1)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

(2)  EUT C 56, 5.3.2005, s. 32.

ANDRA RÄTTSAKTER

Kommissionen

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/22

Meddelande till företag i Europeiska unionen som under 2008 vill importera kontrollerade ämnen som bryter ned ozonskiktet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet

(2007/C 164/08)

I.

Detta meddelande riktar sig till företag som har för avsikt att importera följande ämnen till Europeiska gemenskapen från källor utanför Europeiska gemenskapen under perioden 1 januari 2008–31 december 2008:

Grupp I:

klorfluorkarboner (CFC) 11, 12, 113, 114 eller 115

Grupp II:

andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner

Grupp III:

halon 1211, 1301 eller 2402

Grupp IV:

koltetraklorid

Grupp V:

1,1,1-trikloretan

Grupp VI:

metylbromid

Grupp VII:

bromfluorkolväten

Grupp VIII:

klorfluorkolväten

Grupp IX:

bromklormetan

II.

Enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 (1) skall, för perioden 1 januari 2008–31 december 2008, kvantitativa begränsningar fastställas och kvoter tilldelas producenter och importörer i enlighet med det förfarande som avses i artikel 18.2 för import av ämnen tillhörande grupperna I–IX i bilaga I till detta meddelande (2).

Kvoter skall enligt förfarandet i artikel 18 i förordningen tilldelas för följande ämnen:

a.

Metylbromid som används vid karantänsättning och före transport: i enlighet med den definition som lämnats av parterna i Montrealprotokollet och i enlighet med artikel 4.2 iii i förordningen.

b.

Metylbromid för användningsområden av avgörande betydelse vilka godkänts av kommissionen: i enlighet med besluten IX/6, Ex.I/3, Ex.I/4 och andra relevanta kriterier som parterna i Montrealprotokollet enats om, och i enlighet med artikel 3.2 ii i förordningen. Det bör dock noteras att sedan 2005 är det inte längre importörerna som tilldelas kvoter utan medlemsstaterna, genom ett separat kommissionsbeslut; medlemsstaternas myndigheter skall sedan fördela kvoterna till godkända desinfektionsanläggningar.

c.

Klorfluorkolväten.

d.

Viktiga användningsområden: i enlighet med kriterierna i beslut IV/25 av parterna i Montrealprotokollet och artikel 3.1 i förordningen samt enligt kommissionens godkännande. Ett separat meddelande om viktiga användningsområden har offentliggjorts.

e.

Användning som råmaterial: kontrollerade ämnen som genomgår en kemisk omvandling i en process där deras ursprungliga sammansättning ändras fullständigt, med obetydliga utsläpp.

f.

Agens i tillverkningsprocesser: kontrollerade ämnen som används som agens i kemiska tillverkningsprocesser i sådana tillämpningar som anges i bilaga VI till förordningen, i befintliga anläggningar med obetydliga utsläpp.

g.

Destruktion: kontrollerade ämnen som skall brytas ned med hjälp av teknik som har godkänts av parterna i Montrealprotokollet och som leder till slutgiltig omvandling eller nedbrytning av hela ämnet eller av betydande delar därav.

De kvantiteter som producenter och importörer får släppa ut på marknaden eller själva använda inom Europeiska gemenskapen under 2008 beräknas enligt följande:

—

När det gäller användning av metylbromid vid karantänsättning och före transport skall kvantiteten beräknas på basis av åren 1996–1998 (genomsnitt), i enlighet med artikel 4.2 iii.

—

Genom artikel 4.4 tillåts utsläppande på marknaden samt användning av metylbromid för att tillgodose i artikel 3.2 angivna användares tillåtna behov när det gäller användningsområden av avgörande betydelse. Godkända desinfektionsanläggningar tilldelas kvoter för metylbromid när det gäller användningsområden av avgörande betydelse, och dessa anläggningar kan sedan begära att en importör eller producent tillhandahåller den godkända kvantiteten. Importörer och producenter kommer inte att tilldelas några egna kvoter för metylbromid när det gäller användningsområden av avgörande betydelse.

—

När det gäller klorfluorkolväten skall kvantiteten beräknas i enlighet med artikel 4.3 i.

III.

Företag som importerar klorfluorkolväten kan vara (3)

—

importörer i EU-15 (4) samt Bulgarien och Rumänien som bedrev import under 1999, liksom importörer i EU-10 (5) som bedrev import under 2002 eller 2003, och som önskar släppa ut klorfluorkolväten på EU-marknaden, förutsatt att de inte deltar i produktionen av klorfluorkolväten,

—

producenter i EU-15, Bulgarien och Rumänien som bedrev import under 1999, liksom producenter i EU-10 som under 2002 eller 2003 för egen räkning importerade ytterligare kvantiteter klorfluorkolväten för att släppa ut på EU-marknaden.

IV.

De kvantiteter som importeras mellan den 1 januari 2008 och den 31 december 2008 omfattas av importlicenser. I enlighet med artikel 6 i förordningen får företag endast importera de kontrollerade ämnena om de innehar en importlicens utfärdad av kommissionen.

V.

Enligt artikel 22 i förordningen är import av de nya ämnen som förtecknas i bilaga II till förordningen förbjuden, utom för användning som råmaterial.

VI.

I förordningen uttrycks kvantiteterna med hjälp av ämnenas ozonnedbrytande potential (ODP) (6).

VII.

Kommissionen meddelar härmed att företag som inte innehar någon importkvot för 2007 och som önskar ansöka om en kvot för perioden 1 januari 2008–31 december 2008 senast den 1 september 2007 skall kontakta kommissionen genom att registrera sig med hjälp av den registreringsblankett som finns på följande webbadress:

http://ec.europa.eu/environment/ozone/ods_documents/ods_registration_form.doc.

Efter registreringen i ODS-databasen skall de också följa det förfarande som beskrivs i punkt VIII.

VIII

Företag som tilldelats en kvot för 2007 skall anmäla detta genom att fylla i och tillhandahålla det/de relevanta formulär som återfinns via ODS-databasen på följande webbadress:

http://europa.eu.int/comm/environment/ozone/ods.htm.

Förutom ansökan på webbplatsen skall en undertecknad utskrift av importdeklarationsblanketten sändas till kommissionen på följande adress:

European Commission

Directorate-General Environment

Unit ENV.C.4 – Industrial Emissions & Protection of the ozone layer

BU-5 2/200

B–1049 Bruxelles

Fax (32-2) 292 06 92

E-post: env-ods@ec.europa.eu

En kopia av ansökan bör också sändas till medlemsstatens behöriga myndighet (se bilaga II).

IX.

Endast ansökningar som har kommit in senast den 1 september 2007 kommer att behandlas av kommissionen. Importkvoter kommer att tilldelas för varje importör och producent i samråd med förvaltningskommittén enligt de förfaranden som anges i artikel 18 i förordningen. De tilldelade kvoterna kommer att läggas ut i ODS-databasen på webbadressen http://ec.europa.eu/environment/ozone/ods.htm och alla sökande kommer att informeras om beslutet per post.

X.

För att få importera kontrollerade ämnen under 2008 måste de företag som tilldelats en kvot ansöka om importlicens hos kommissionen, via ODS-databasen med hjälp av det ansökningsformulär för importlicenser som finns på webbplatsen. Om kommissionen anser att ansökan överensstämmer med den beviljade kvoten och uppfyller kraven i förordning (EG) nr 2037/2000, utfärdas en importlicens. Kommissionen förbehåller sig rätten att neka en importlicens, om det ämne som skall importeras inte överensstämmer med beskrivningarna, inte får användas för de ändamål för vilka licens begärts eller inte får importeras enligt förordningen.

XI.

Företag som importerar återvunna eller regenererade ämnen måste i varje licensansökan deklarera ämnets ursprung och bestämmelse, samt vilken behandling som kommer att företas. I vissa fall kan också ett analysintyg begäras in. Endast företag med destruktionsanläggningar som använder teknik som har godkänts av parterna i Montrealprotokollet får tilldelas en importkvot för destruktion.

(1)  EGT L 244, 29.9.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(2)  Kontrollerade ämnen, eller blandningar innehållande sådana ämnen, som importeras i tillverkade produkter (med undantag för behållare som används för transport eller förvaring av dessa ämnen) omfattas inte av detta meddelande.

(3)  Mekanismen för tilldelning av kvoter av klorfluorkolväten till producenter och importörer fastställs i kommissionens beslut 2007/195/EG (EUT L 88, 29.3.2007, s. 51.

(4)  EU-15 utgörs av medlemsstaterna i Europeiska unionen före den 1 maj 2004: Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Österrike, Nederländerna, Portugal, Finland, Sverige och Förenade kungariket.

(5)  EU-10 utgörs av medlemsstaterna i Europeiska unionen som anslöts till EU den 1 maj 2004: Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

(6)  För blandningar skall endast den ingående kvantiteten kontrollerade ämnen medräknas i ODP. 1,1,1-trikloretan släpps alltid ut på marknaden i kombination med stabilisatorer. Importörer bör vända sig till sina leverantörer för att få information om hur många procent stabilisatorer som skall dras av vid beräkningen av den viktade ODP.

BILAGA I

Ämnen som omfattas av förordningen

Grupp

Ämnen

Ozonnedbrytande potential (1)

Grupp I

CFCl3

(CFC 11)

1,0

CF2Cl2

(CFC 12)

1,0

C2F3Cl3

(CFC 113)

0,8

C2F4Cl2

(CFC 114)

1,0

C2F5Cl

(CFC 115)

0,6

Grupp II

CF3Cl

(CFC 13)

1,0

C2FCl5

(CFC 111)

1,0

C2F2Cl4

(CFC 112)

1,0

C3FCl7

(CFC 211)

1,0

C3F2Cl6

(CFC 212)

1,0

C3F3Cl5

(CFC 213)

1,0

C3F4Cl4

(CFC 214)

1,0

C3F5Cl3

(CFC 215)

1,0

C3F6Cl2

(CFC 216)

1,0

C3F7Cl

(CFC 217)

1,0

Grupp III

CF2BrCl

(halon 1211)

3,0

CF3Br

(halon 1301)

10,0

C2F4Br2

(halon 2402)

6,0

Grupp IV

CCl4

(koltetraklorid)

1,1

Grupp V

C2H3Cl3  (2)

(1,1,1-trikloretan)

0,1

Grupp VI

CH3Br

(metylbromid)

0,6

Grupp VII

CHFBr2

 

1,00

CHF2Br

 

0,74

CH2FBr

 

0,73

C2HFBr4

 

0,8

C2HF2Br3

 

1,8

C2HF3Br2

 

1,6

C2HF4Br

 

1,2

C2H2FBr3

 

1,1

C2H2F2Br2

 

1,5

C2H2F3Br

 

1,6

C2H3FBr2

 

1,7

C2H3F2Br

 

1,1

C2H4FBr

 

0,1

C3HFBr6

 

1,5

C3HF2Br5

 

1,9

C3HF3Br4

 

1,8

C3HF4Br3

 

2,2

C3HF5Br2

 

2,0

C3HF6Br

 

3,3

C3H2FBr5

 

1,9

C3H2F2Br4

 

2,1

C3H2F3Br3

 

5,6

C3H2F4Br2

 

7,5

C3H2F5Br

 

1,4

C3H3FBr4

 

1,9

C3H3F2Br3

 

3,1

C3H3F3Br2

 

2,5

C3H3F4Br

 

4,4

C3H4FBr3

 

0,3

C3H4F2Br2

 

1,0

C3H4F3Br

 

0,8

C3H5FBr2

 

0,4

C3H5F2Br

 

0,8

C3H6FBr

 

0,7

Grupp VIII

CHFCl2

(HCFC 21) (3)

0,040

CHF2Cl

(HCFC 22) (3)

0,055

CH2FCl

(HCFC 31)

0,020

C2HFCl4

(HCFC 121)

0,040

C2HF2Cl3

(HCFC 122)

0,080

C2HF3Cl2

(HCFC 123) (3)

0,020

C2HF4Cl

(HCFC 124) (3)

0,022

C2H2FCl3

(HCFC 131)

0,050

C2H2F2Cl2

(HCFC 132)

0,050

C2H2F3Cl

(HCFC 133)

0,060

C2H3FCl2

(HCFC 141)

0,070

CH3CFCl2

(HCFC 141b) (3)

0,110

C2H3F2Cl

(HCFC 142)

0,070

CH3CF2Cl

(HCFC 142b) (3)

0,065

C2H4FCl

(HCFC 151)

0,005

C3HFCl6

(HCFC 221)

0,070

C3HF2Cl5

(HCFC 222)

0,090

C3HF3Cl4

(HCFC 223)

0,080

C3HF4Cl3

(HCFC 224)

0,090

C3HF5Cl2

(HCFC 225)

0,070

CF3CF2CHCl2

(HCFC 225ca) (3)

0,025

CF2ClCF2CHClF

(HCFC 225cb) (3)

0,033

C3HF6Cl

(HCFC 226)

0,100

C3H2FCl5

(HCFC 231)

0,090

C3H2F2Cl4

(HCFC 232)

0,100

C3H2F3Cl3

(HCFC 233)

0,230

C3H2F4Cl2

(HCFC 234)

0,280

C3H2F5Cl

(HCFC 235)

0,520

C3H3FCl4

(HCFC 241)

0,090

C3H3F2Cl3

(HCFC 242)

0,130

C3H3F3Cl2

(HCFC 243)

0,120

C3H3F4Cl

(HCFC 244)

0,140

C3H4FCl3

(HCFC 251)

0,010

C3H4F2Cl2

(HCFC 252)

0,040

C3H4F3Cl

(HCFC 253)

0,030

C3H5FCl2

(HCFC 261)

0,020

C3H5F2Cl

(HCFC 262)

0,020

C3H6FCl

(HCFC 271)

0,030

Grupp IX

CH2BrCl

Halon 1011/ bromklormetan

0,120

(1)  Dessa ozonnedbrytande potentialer är uppskattningar baserade på det aktuella kunskapsläget och kommer att granskas och revideras periodiskt med utgångspunkt i de beslut som fattas av parterna i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

(2)  Denna formel avser inte 1,1,2-trikloretan.

(3)  Det kommersiellt mest bärkraftiga ämnen enligt vad som anges i protokollet.

BILAGA II

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna

BELGIQUE/BELGÏE

Mr Alain Wilmart

Ministère Fédéral des Affaires Sociales de la Santé Publique et de l'Environnement

Place Victor Horta, 40 — Bte 10

B-1060 Bruxelles

БЪЛГАРИЯ

Irina Sirashka

Global Atmospheric Processes Dept

Ministry of Environment and Water

22 Maria-Louisa Str.

BG-1000 Sofia

ČESKÁ REPUBLIKA

Mr Jakub Achrer

Ministry of the Environment of the Czech Republik

Air Pollution Prevention Department

Vršovická 65

CZ-100 10 Prague 10

DANMARK

Mr Mikkel Aaman Sørensen

Miljøstyrelsen (EPA)

Strandgade 29

DK-1401 Copenhagen K

DEUTSCHLAND

Mr Rolf Engelhardt

Ministry for Environment

Dept. IG II 1

P.O. Box 12 06 29

D-53048 Bonn

EESTI

Ms Valentina Laius

Ministry of the Environment of the Republic of Estonia

Narva mnt 7a

EE-Tallinn 15172

ΕΛΛΑΣ

Ms Sotiria Koloutsou-Vakakis

Environmental Engineer Ph.D.

Ministry for the Environment, Physical Planning and Public Works, Directorate for the Environment — Department of Air Quality

147 Patission

GR-112 51 Athens

ESPAÑA

Mr Alberto Moral Gonzalez

Ministerio de Medio Ambiente

Subdirección General de Calidad Ambiental

Pza San Juan de la Cruz s/n

E-28071 Madrid

FRANCE

Mr Vincent Szleper

Ministère de l'Écologie

DPPR/BSPC

20, avenue de Ségur

F-75302 Paris 07 SP

IRELAND

Mr David O'Sullivan

Inspector (Environment)

Dept of Environment, Heritage and Local Government Custom House

Dublin 1

Ireland

ITALIA

Mr Alessandro Giuliano Peru

Ministry for the Environment, Land and Sea

DG per la Ricerca ambientale e lo sviluppo

Via Cristoforo Colombo, 44

I-00147 Roma

ΚΥΠΡΟΣ

Dr. Charalambos Hajipakkos

Environment Service

Ministry of Agriculture, Natural Resources and Environment

CY-Nicosia

LATVIJA

Mr Armands Plate

Ministry of Environment

Environmental Protection Department

Peldu Iela 25

LV-1494 Riga

LIETUVA

Ms Marija Teriosina

Ministry of Environment

Chemicals Management Division

A. Jaksto 4/9

LT-2694 Vilnius

LUXEMBOURG

Mr Pierre Dornseiffer

Administration de l'Environnement

Division Air/Bruit

16, rue Eugène Ruppert

L-2453 Luxembourg

MAGYARORSZÁG

Mr Róbert Tóth

Ministry of Environment and Water

Department of Environmental Development

Fő utca 44-50

H-1011 Budapest

MALTA

Ms Charmaine Ajao Vassallo

Environment and Planning Authority

Environment Protection Directorate

Industrial Estate Kordin

Paola

NEDERLAND

Ms Gudi Alkemade

Climate Change Directorate

Ministry of Environment

PO Box 30945

2500 GX Den Haag

Nederland

ÖSTERREICH

Mr Paul Krajnik

Ministry of the Agriculture, Forestry, Environment and Water Management

Chemicals Department

Stubenbastei 5

A-1010 Wien

POLSKA

Mr Janusz Kozakiewicz

Industrial Chemistry Research Institute

Ozone Layer Protection Unit

8, Rydygiera Street

PL-01-793 Warsaw

PORTUGAL

Dra. Cristina Vaz Nunes

Ministry of Environment, Territorial Planning and Regional Development

Institute of Environment

Rua da Murgueira 9/9A — Zambujal Ap. 785

P-2611-865 Amadora

ROMANIA

Rodica Ella Morohoi

Ministry of Environment and Waters Management

12, Libertății Bv, District 5

Bucharest

SLOVENIJA

Ms Irena Malešič

Ministry of the Environment and Spacial Planning

Environmental Agency of the Republic of Slovenia

Vojkova 1b

SLO-1000 Ljubljana

SLOVENSKO

Mr Lubomir Ziak

Ministry of the Environment

Air Protection Department

Nam. L. Štúra 1

SK-812 35 Bratislava

SUOMI/FINLAND

Mrs Eliisa Irpola

Finnish Environment Institute

P.O.Box 140

FIN-00251 Helsinki

SVERIGE

Ms Maria Ujfalusi

Swedish Environmental Protection Agency

Naturvårdsverket

Blekholmsterassen 36

S-106 48 Stockholm

UNITED KINGDOM

Mr Stephen Reeves

International Climate Change and Ozone Division

UK Dept of Environment, Food and Rural Affairs

3rd floor — zone 3/A3

Ashdown House

123 Victoria Street

London SW1E 6DE

United Kingdom

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/30

Meddelande riktat till föreslagna exportörer från Europeiska unionen 2008 av kontrollerade ämnen som bryter ned ozonskiktet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet

(2007/C 164/09)

I.

Detta meddelande riktar sig till företag som har för avsikt att exportera följande ämnen från Europeiska unionen under perioden 1 januari 2008–31 december 2008:

Grupp I:

klorfluorkarboner (CFC) 11, 12, 113, 114 eller 115

Grupp II:

andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner

Grupp III:

halon 1211, 1301 eller 2402

Grupp IV:

koltetraklorid

Grupp V:

1,1,1-trikloretan

Grupp VI:

metylbromid

Grupp VII:

bromfluorkolväten

Grupp VIII:

klorfluorkolväten

Grupp IX:

bromklormetan

II.

Det är förbjudet att från Europeiska gemenskapen exportera klorfluorkarboner, andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, haloner, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan, bromfluorkolväten eller produkter och utrustning (utom personliga tillhörigheter) som innehåller dessa ämnen eller vars funktion är beroende av tillförsel av dessa ämnen. Detta förbud skall inte tillämpas på export av följande:

(a)

Kontrollerade ämnen enligt artikel 3.6 för att tillgodose parters grundläggande inhemska behov enligt artikel 5 i protokollet.

(b)

Kontrollerade ämnen som har producerats enligt artikel 3.7 för att tillgodose parters behov som gäller viktig användning eller användning som är av avgörande betydelse.

(c)

Produkter och utrustning innehållande kontrollerade ämnen som har producerats enligt artikel 3.5 eller importerats enligt artikel 7 b.

(d)

Återvunnet och regenererat halon som fram till den 31 december 2009 lagras för användningsområden av avgörande betydelse i anläggningar som den behöriga myndigheten har godkänt eller själv sköter, för att tillgodose de behov avseende användning som är av avgörande betydelse enligt bilaga VII till förordningen, samt produkter och utrustning som innehåller haloner, för att tillgodose de behov avseende användning som är av avgörande betydelse enligt bilaga VII till förordningen.

(e)

Kontrollerade ämnen för användning som råmaterial eller som agenser i tillverkningen.

(f)

Dosaerosoler och doseringsmekanismer som innehåller klorfluorkarboner för hermetiskt slutna enheter avsedda att implanteras i människokroppen för att avge uppmätta läkemedelsdoser, och som kan erhålla ett tillfälligt undantag.

(g)

Begagnade produkter och begagnad utrustning som innehåller styv cellplast för isolering eller integralcellplast som har tillverkats med klorfluorkarboner. Detta undantag gäller inte för

—

produkter och utrustning för kylning och luftkonditionering,

—

produkter och utrustning för kylning och luftkonditionering som innehåller klorfluorkarboner som används som köldmedier eller vars funktion är beroende av tillförsel av klorfluorkarboner och som används som köldmedier, i annan utrustning eller andra produkter,

—

cellplast och produkter för byggnadsisolering.

(h)

Produkter och utrustning innehållande klorfluorkolväten som skall exporteras till länder där användningen av klorfluorkolväten i sådana produkter fortfarande är tillåten.

Export från gemenskapen av metylbromid och klorfluorkolväten till stater som inte är parter i protokollet skall vara förbjuden.

III.

Enligt artikel 12 krävs det ett tillstånd för export av de ämnen som ingår i bilaga I. Sådana exporttillstånd utfärdas av Europeiska kommissionen efter kontroll av att artikel 11 har följts.

IV.

Kommissionen meddelar härmed att företag som aldrig har innehaft exporttillstånd förut och som önskar exportera kontrollerade ämnen under perioden 1 januari 2008–31 december 2008 skall kontakta kommissionen senast den 1 september 2007 genom att registrera sig med hjälp av den registreringsblankett som finns på följande webbadress:

http://ec.europa.eu/environment/ozone/ods_documents/ods_registration_form.doc.

Efter registreringen i ODS-databasen skall de också följa det förfarande som beskrivs i punkt V.

V.

Företag som tilldelats ett exporttillstånd för tidigare år skall anmäla detta genom att fylla i och tillhandahålla det/de relevanta formulär som återfinns via ODS-databasen på följande webbadress:

http://europa.eu.int/comm/environment/ozone/ods.htm

Efter ansökan på webbplatsen skall en undertecknad utskrift av exportdeklarationsblanketten sändas till kommissionen på följande adress:

European Commission

Directorate-General Environment

Unit ENV.C.4 – Industrial Emissions & Protection of the ozone layer

BU-5 2/200

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 292 06 92

E-post: env-ods@ec.europa.eu

En kopia av ansökan bör också sändas till medlemsstatens behöriga myndighet (se bilaga II).

VI.

Endast ansökningar som har kommit in senast den 1 september 2007 kommer att behandlas av kommissionen. Inlämnandet av en exportdeklaration i sig ger inte rätt att exportera.

VII.

För att få exportera kontrollerade ämnen under 2008 måste de företag som lämnat in en exportdeklaration ansöka hos kommissionen via ODS-databasen om ett exporttillståndsnummer (EAN) med hjälp av det ansökningsformulär för detta som finns på webbplatsen. Ett exporttillståndsnummer kommer att utfärdas om kommissionen anser att ansökan överensstämmer med deklarationen och uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 (1). Den sökande kommer att meddelas via e-post om godkännandet av begäran. Kommissionen förbehåller sig rätten att neka att utfärda ett exporttillståndsnummer om det ämne som skall exporteras inte överensstämmer med beskrivningarna, inte får användas för de ändamål för vilka licens begärts eller inte får exporteras enligt förordningen.

VIII

För att kontrollera beskrivningen av ämnet och syftet med exporten får kommissionen begära att den sökande lämnar ytterligare uppgifter när den överväger begäran om ett exporttillståndsnummer för export för att uppfylla grundläggande inhemska behov hos parterna eller för att tillgodose behov när det gäller viktig användning eller användning som är av avgörande betydelse för parterna enligt artikel 11.1 a och 11.1 b i förordningen.

Detta rör särskilt

—

en bekräftelse från producenten att ämnet producerades för det angivna syftet,

—

en bekräftelse från producenten att ämnet endast kommer att exporteras för det angivna syftet, och

—

namnet och adressen till den slutliga mottagaren i det land som är slutdestination.

Kommissionen förbehåller sig rätten att utfärda ett sådant exporttillståndsnummer först sedan den behöriga myndigheten i det land som är slutdestination bekräftat syftet med exporten och att exporten inte leder till bristande överensstämmelse med bestämmelserna i Montrealprotokollet.

(1)  EGT L 244, 29.9.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

BILAGA I

Ämnen som omfattas av förordningen

Grupp

Ämnen

Ozonnedbrytande potential (1)

Grupp I

CFCl3

(CFC 11)

1,0

CF2Cl2

(CFC 12)

1,0

C2F3Cl3

(CFC 113)

0,8

C2F4Cl2

(CFC 114)

1,0

C2F5Cl

(CFC 115)

0,6

Grupp II

CF3Cl

(CFC 13)

1,0

C2FCl5

(CFC 111)

1,0

C2F2Cl4

(CFC 112)

1,0

C3FCl7

(CFC 211)

1,0

C3F2Cl6

(CFC 212)

1,0

C3F3Cl5

(CFC 213)

1,0

C3F4Cl4

(CFC 214)

1,0

C3F5Cl3

(CFC 215)

1,0

C3F6Cl2

(CFC 216)

1,0

C3F7Cl

(CFC 217)

1,0

Grupp III

CF2BrCl

(halon 1211)

3,0

CF3Br

(halon 1301)

10,0

C2F4Br2

(halon 2402)

6,0

Grupp IV

CCl4

(koltetraklorid)

1,1

Grupp V

C2H3Cl3  (2)

(1,1,1-trikloretan)

0,1

Grupp VI

CH3Br

(metylbromid)

0,6

Grupp VII

CHFBr2

 

1,00

CHF2Br

 

0,74

CH2FBr

 

0,73

C2HFBr4

 

0,8

C2HF2Br3

 

1,8

C2HF3Br2

 

1,6

C2HF4Br

 

1,2

C2H2FBr3

 

1,1

C2H2F2Br2

 

1,5

C2H2F3Br

 

1,6

C2H3FBr2

 

1,7

C2H3F2Br

 

1,1

C2H4FBr

 

0,1

C3HFBr6

 

1,5

C3HF2Br5

 

1,9

C3HF3Br4

 

1,8

C3HF4Br3

 

2,2

C3HF5Br2

 

2,0

C3HF6Br

 

3,3

C3H2FBr5

 

1,9

C3H2F2Br4

 

2,1

C3H2F3Br3

 

5,6

C3H2F4Br2

 

7,5

C3H2F5Br

 

1,4

C3H3FBr4

 

1,9

C3H3F2Br3

 

3,1

C3H3F3Br2

 

2,5

C3H3F4Br

 

4,4

C3H4FBr3

 

0,3

C3H4F2Br2

 

1,0

C3H4F3Br

 

0,8

C3H5FBr2

 

0,4

C3H5F2Br

 

0,8

C3H6FBr

 

0,7

Grupp VIII

CHFCl2

(HCFC 21) (3)

0,040

CHF2Cl

(HCFC 22) (3)

0,055

CH2FCl

(HCFC 31)

0,020

C2HFCl4

(HCFC 121)

0,040

C2HF2Cl3

(HCFC 122)

0,080

C2HF3Cl2

(HCFC 123) (3)

0,020

C2HF4Cl

(HCFC 124) (3)

0,022

C2H2FCl3

(HCFC 131)

0,050

C2H2F2Cl2

(HCFC 132)

0,050

C2H2F3Cl

(HCFC 133)

0,060

C2H3FCl2

(HCFC 141)

0,070

CH3CFCl2

(HCFC 141b) (3)

0,110

C2H3F2Cl

(HCFC 142)

0,070

CH3CF2Cl

(HCFC 142b) (3)

0,065

C2H4FCl

(HCFC 151)

0,005

C3HFCl6

(HCFC 221)

0,070

C3HF2Cl5

(HCFC 222)

0,090

C3HF3Cl4

(HCFC 223)

0,080

C3HF4Cl3

(HCFC 224)

0,090

C3HF5Cl2

(HCFC 225)

0,070

CF3CF2CHCl2

(HCFC 225ca (3)

0,025

CF2ClCF2CHClF

(HCFC 225cb) (3)

0,033

C3HF6Cl

(HCFC 226)

0,100

C3H2FCl5

(HCFC 231)

0,090

C3H2F2Cl4

(HCFC 232)

0,100

C3H2F3Cl3

(HCFC 233)

0,230

C3H2F4Cl2

(HCFC 234)

0,280

C3H2F5Cl

(HCFC 235)

0,520

C3H3FCl4

(HCFC 241)

0,090

C3H3F2Cl3

(HCFC 242)

0,130

C3H3F3Cl2

(HCFC 243)

0,120

C3H3F4Cl

(HCFC 244)

0,140

C3H4FCl3

(HCFC 251)

0,010

C3H4F2Cl2

(HCFC 252)

0,040

C3H4F3Cl

(HCFC 253)

0,030

C3H5FCl2

(HCFC 261)

0,020

C3H5F2Cl

(HCFC 262)

0,020

C3H6FCl

(HCFC 271)

0,030

Grupp IX

CH2BrCl

Halon 1011/ bromklormetan

0,120

(1)  Dessa ozonnedbrytande potentialer är uppskattningar baserade på det aktuella kunskapsläget och kommer att granskas och revideras periodiskt med utgångspunkt i de beslut som fattas av parterna i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

(2)  Denna formel avser inte 1,1,2-trikloretan.

(3)  Det kommersiellt mest bärkraftiga ämnen enligt vad som anges i protokollet.

BILAGA II

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna

BELGIQUE/BELGÏE

Mr Alain Wilmart

Ministère Fédéral des Affaires Sociales de la Santé Publique et de l'Environnement

Place Victor Horta, 40 — Bte 10

B-1060 Bruxelles

БЪЛГАРИЯ

Irina Sirashka

Global Atmospheric Processes Dept

Ministry of Environment and Water

22 Maria-Louisa Str.

BG-1000 Sofia

ČESKÁ REPUBLIKA

Mr Jakub Achrer

Ministry of the Environment of the Czech Republik

Air Pollution Prevention Department

Vršovická 65

CZ-100 10 Prague 10

DANMARK

Mr Mikkel Aaman Sørensen

Miljøstyrelsen (EPA)

Strandgade 29

DK-1401 Copenhagen K

DEUTSCHLAND

Mr Rolf Engelhardt

Ministry for Environment

Dept. IG II 1

P.O. Box 12 06 29

D-53048 Bonn

EESTI

Ms Valentina Laius

Ministry of the Environment of the Republic of Estonia

Narva mnt 7a

EE-Tallinn 15172

ΕΛΛΑΣ

Ms Sotiria Koloutsou-Vakakis

Environmental Engineer Ph.D.

Ministry for the Environment, Physical Planning and Public Works, Directorate for the Environment — Department of Air Quality

147 Patission

GR-112 51 Athens

ESPAÑA

Mr Alberto Moral Gonzalez

Ministerio de Medio Ambiente

Subdireccíon General de Calidad Ambiental

Pza San Juan de la Cruz s/n

E-28071 Madrid

FRANCE

Mr Vincent Szleper

Ministère de l'Écologie

DPPR/BSPC

20, avenue de Ségur

F-75302 Paris 07 SP

IRELAND

Mr David O'Sullivan

Inspector (Environment)

Dept of Environment, Heritage and Local Government Custom House

Dublin 1

Ireland

ITALIA

Mr Alessandro Giuliano Peru

Ministry for the Environment, Land and Sea

DG per la Ricerca ambientale e lo sviluppo

Via Cristoforo Colombo, 44

I-00147 Roma

ΚΥΠΡΟΣ

Dr. Charalambos Hajipakkos

Environment Service

Ministry of Agriculture, Natural Resources and Environment

CY-Nicosia

LATVIJA

Mr Armands Plate

Ministry of Environment

Environmental Protection Department

Peldu Iela 25

LV-1494 Riga

LIETUVA

Ms Marija Teriosina

Ministry of Environment

Chemicals Management Division

A. Jaksto 4/9

LT-2694 Vilnius

LUXEMBOURG

Mr Pierre Dornseiffer

Administration de l'Environnement

Division Air/Bruit

16, rue Eugene Ruppert

L-2453 Luxembourg

MAGYARORSZÁG

Mr Robert Toth

Ministry of Environment and Water

Department of Environmental Development

Fő utca 44-50

H-1011 Budapest

MALTA

Ms Charmaine Ajao Vassallo

Environment and Planning Authority

Environment Protection Directorate

Industrial Estate Kordin

Paola

NEDERLAND

Ms Gudi Alkemade

Climate Change Directorate

Ministry of Environment

PO Box 30945

2500 GX Den Haag

Nederland

ÖSTERREICH

Mr Paul Krajnik

Ministry of the Agriculture, Forestry, Environment and Water Management

Chemicals Department

Stubenbastei 5

A-1010 Wien

POLSKA

Mr Janusz Kozakiewicz

Industrial Chemistry Research Institute

Ozone Layer Protection Unit

8, Rydygiera Street

PL-01-793 Warsaw

PORTUGAL

Dra. Cristina Vaz Nunes

Ministry of Environment, Territorial Planning and Regional Development

Institute of Environment

Rua da Murgueira 9/9A — Zambujal Ap. 785

P-2611-865 Amadora

ROMANIA

Rodica Ella Morohoi

Ministry of Environment and Waters Management

12, Libertății Bv, District 5

Bucharest

SLOVENIJA

Ms Irena Malešič

Ministry of the Environment and Spacial Planning

Environmental Agency of the Republic of Slovenia

Vojkova 1b

SLO-1000 Ljubljana

SLOVENSKO

Mr Lubomir Ziak

Ministry of the Environment

Air Protection Department

Nam. L. Štúra 1

SK-812 35 Bratislava

SUOMI/FINLAND

Mrs Eliisa Irpola

Finnish Environment Institute

P.O.Box 140

FIN-00251 Helsinki

SVERIGE

Ms Maria Ujfalusi

Swedish Environmental Protection Agency

Naturvårdsverket

Blekholmsterassen 36

S-106 48 Stockolm

UNITED KINGDOM

Mr Stephen Reeves

International Climate Change and Ozone Division

UK Dept of Environment, Food and Rural Affairs

3rd floor — zone 3/A3

Ashdown House

123 Victoria Street

London SW1E 6DE

United Kingdom

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/37

Meddelande angående Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, riktat till användare inom europeiska unionen av kontrollerade ämnen som är tillåtna för viktiga användningsområden

(2007/C 164/10)

I.

Detta meddelande gäller följande ämnen:

Grupp I:

klorfluorkarboner (CFC) 11, 12, 113, 114 och 115

Grupp II:

andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner

Grupp III:

halon 1211, 1301 eller 2402

Grupp IV:

koltetraklorid

Grupp V:

1,1,1-trikloretan

Grupp VI:

metylbromid

Grupp VII:

bromfluorkolväten

Grupp VIII:

klorfluorkolväten

Grupp IX:

bromklormetan

II.

Detta meddelande riktar sig till användare som har för avsikt

1.

att använda ovannämnda ämnen inom gemenskapen för tillverkning av dosaerosoler,

2.

att införskaffa ovannämnda ämnen för laboratorie- och analysändamål direkt från producenten eller genom import till gemenskapen och inte från en återförsäljare i gemenskapen.

III.

Kontrollerade ämnen för viktiga användningsområden får införskaffas från producenter inom gemenskapen och, vid behov, genom import från källor utanför gemenskapen.

IV.

I beslut IV/25 av parterna till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet fastställs kriterier och ett förfarande för fastställandet av vad som skall anses vara ”viktiga användningsområden”, för vilka produktion och förbrukning är tillåten även efter utfasningen.

V.

Enligt artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 (1) skall kommissionen i enlighet med beslut IV/25 av parterna till Montrealprotokollet och om inga lämpliga alternativ kan erhållas fastställa vilka kvantiteter av de ovannämnda kontrollerade ämnena som får användas för viktiga användningsområden i gemenskapen under 2008.

VI.

Parterna till Montrealprotokollet kan i september 2007 komma att fatta ett beslut om godkännande av de högsta produktions- och konsumtionsmängder som behövs för viktiga användningsområden av klorfluorkarboner 2007 i samband med dosaerosoler för behandling av astma och kroniska sjukdomar som medför andningssvårigheter (se bilaga I), under förutsättning att de villkor är uppfyllda som fastställts vid parternas möte enligt punkt 2 i beslut VII/28.

VII.

Genom parternas beslut X/19 tillåts den framställning och förbrukning av kontrollerade ämnen som anges i bilagorna A, B och C till Montrealprotokollet (grupp II- och grupp III-ämnen) som behövs för viktiga användningsområden inom laboratorie- och analysverksamhet enligt bilaga IV till rapporten från parternas sjunde möte, under förutsättning att villkoren i bilaga II till rapporten från parternas sjätte möte,uppfyllda.

VIII.

I enlighet med beslut X/19 av parterna till Montrealprotokollet bör renheten av kontrollerade ämnen för laboratorie- och analysverksamhet vara minst 99,0 % när det gäller 1,1,1-trikloretan och 99,5 % när det gäller klorfluorkarboner och koltetraklorid. Dessa högrena ämnen och blandningar innehållande kontrollerade ämnen får endast levereras i återförslutbara behållare eller högtrycksbehållare på mindre än tre liter eller i glasampuller på högst 10 milliliter. De skall vara tydligt märkta så att det framgår att de innehåller ämnen som bryter ned ozonskiktet, att de bara får användas för laboratorie- och analysverksamhet och att använda eller överblivna ämnen bör samlas in och återvinnas där så är möjligt. Om det inte är möjligt att återvinna ämnena bör materielet destrueras med hjälp av de förfaranden som beskrivs i artikel 16.1 i förordningen.

IX.

Enligt det i december 2005 antagna beslutet XVII/10 av parterna till Montrealprotokollet får de kontrollerade ämnet metylbromid som anges i bilaga E till Montrealprotokollet (grupp I-ämnen) framställas och användas för viktiga användningsområden inom laboratorie- och analysverksamhet enligt bilaga IV till rapporten från parternas sjunde möte under förutsättning att villkoren i bilaga II till rapporten från parternas sjätte möte är uppfyllda. De kategorier av tillåten laboratorie- och analysverksamhet avseende metylbromid som är av avgörande betydelse anges i punkt 2 i beslut XVIII/15. De användningsområden som anges i punkt 6 a och c i beslut VII/11 och beslut XI/15 skall vara undantagna från den tillåtna laboratorie- och analysverksamhet.

X.

Ytterligare information, inbegripet texterna till de relevanta beslut som citeras ovan (beslut IV/25, XI/15, XV/8, XVI/16, XVII/10 och XVIII/15) finns på

http://ec.europa.eu/environment/ozone/pdf/2006_lab.pdf

XI.

Kvantiteter av kontrollerade ämnen för ovannämnda viktiga användningsområden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 och förordning (EG) nr 2038/2000 (2) tilldelas enligt följande:

1.

Företag som inte tilldelats någon kvot för 2007, men som önskar komma i fråga när kommissionen tilldelar kvoter för viktiga användningsområden för tolvmånadersperioden 1 januari–31 december 2008, skall kontakta kommissionen senast den 1 september 2007 genom att skicka in det registreringsformulär som finns tillgängligt i elektronisk form på följande adress:

http://ec.europa.eu/environment/ozone/ods_documents/ods_registration_form.doc:

Efter registrering i ODS-databasen är det nödvändigt att följa det förfarande som beskrivs under punkt 2.

2.

Alla användare av ovannämnda ämnen får ansöka om en kvot för viktiga användningsområden.

För CFC som skall användas i dosaerosoler kommer alla registrerade företag att få ett ansökningsformulär från kommissionen.

För laboratorieändamål skall den sökande söka genom att fylla i det relevanta formuläret elektroniskt via ODS-databasen som finns på följande adress:

http://ec.europa.eu/environment/ozone/ods.htm

Förutom den ansökan som lämnats in via nätet måste en underskriven utskrift av importdeklarationsformuläret skickas till kommissionen.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för miljö

Enhet ENV.C.4 – Industriutsläpp och skydd av ozonskiktet

BU-5 2/200

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 292 06 92

E-post: env-ods@ec.europa.eu

En kopia av ansökan bör dessutom sändas till medlemsstatens behöriga myndighet (se bilaga II för adresser).

XII.

Endast ansökningar som har kommit in senast 1 september 2007 kommer att behandlas av kommissionen.

XIII.

Kommissionen kommer att fastställa kvoter för dessa användare och informera dem om det användningsområde de har beviljats tillstånd för, det ämne de har tillstånd att använda samt kvantiteten av det berörda kontrollerade ämnet.

XIV.

I enlighet med detta förfarande kommer kommissionen att besluta vilka mängder av de kontrollerade ämnena som skall beviljas i gemenskapen för 2008 och underrätta de sökande som har rätt att producera eller importera kontrollerade ämnen.

XV.

De användare som tilldelats en kvot för viktig användning av ett kontrollerat ämne för år 2005 kan rikta en begäran till en producent i gemenskapen via ODS-webbplatsen eller om nödvändigt ansöka hos kommissionen om importtillstånd för att fylla sin kvot av ett kontrollerat ämne. Producenten måste ha tillstånd av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produktionen sker för att få producera den tillåtna kvantiteten av det kontrollerade ämnet. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall informera kommissionen i god tid om varje sådant tillstånd.

(1)  EGT L 244, 29.9.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1791/2006, EUT L 363, 20.12.2006, s. 1.

(2)  EGT L 244, 29.9.2000, s. 25.

BILAGA I

Ämnen som omfattas av förordningen

Grupp

Ämnen

Ozonnedbrytande potential (1)

Grupp I

CFCl3

(CFC 11)

1,0

CF2Cl2

(CFC 12)

1,0

C2F3Cl3

(CFC 113)

0,8

C2F4Cl2

(CFC 114)

1,0

C2F5Cl

(CFC 115)

0,6

Grupp II

CF3Cl

(CFC 13)

1,0

C2FCl5

(CFC 111)

1,0

C2F2Cl4

(CFC 112)

1,0

C3FCl7

(CFC 211)

1,0

C3F2Cl6

(CFC 212)

1,0

C3F3Cl5

(CFC 213)

1,0

C3F4Cl4

(CFC 214)

1,0

C3F5Cl3

(CFC 215)

1,0

C3F6Cl2

(CFC 216)

1,0

C3F7Cl

(CFC 217)

1,0

Grupp III

CF2BrCl

(halon 1211)

3,0

CF3Br

(halon 1301)

10,0

C2F4Br2

(halon 2402)

6,0

Grupp IV

CCl4

(koltetraklorid)

1,1

Grupp V

C2H3Cl3  (2)

(1,1,1-trikloretan)

0,1

Grupp VI

CH3Br

(metylbromid)

0,6

Grupp VII

CHFBr2

 

1,00

CHF2Br

 

0,74

CH2FBr

 

0,73

C2HFBr4

 

0,8

C2HF2Br3

 

1,8

C2HF3Br2

 

1,6

C2HF4Br

 

1,2

C2H2FBr3

 

1,1

C2H2F2Br2

 

1,5

C2H2F3Br

 

1,6

C2H3FBr2

 

1,7

C2H3F2Br

 

1,1

C2H4FBr

 

0,1

C3HFBr6

 

1,5

C3HF2Br5

 

1,9

C3HF3Br4

 

1,8

C3HF4Br3

 

2,2

C3HF5Br2

 

2,0

C3HF6Br

 

3,3

C3H2FBr5

 

1,9

C3H2F2Br4

 

2,1

C3H2F3Br3

 

5,6

C3H2F4Br2

 

7,5

C3H2F5Br

 

1,4

C3H3FBr4

 

1,9

C3H3F2Br3

 

3,1

C3H3F3Br2

 

2,5

C3H3F4Br

 

4,4

C3H4FBr3

 

0,3

C3H4F2Br2

 

1,0

C3H4F3Br

 

0,8

C3H5FBr2

 

0,4

C3H5F2Br

 

0,8

C3H6FBr

 

0,7

Grupp VIII

CHFCl2

(HCFC 21) (3)

0,040

CHF2Cl

(HCFC 22) (3)

0,055

CH2FCl

(HCFC 31)

0,020

C2HFCl4

(HCFC 121)

0,040

C2HF2Cl3

(HCFC 122)

0,080

C2HF3Cl2

(HCFC 123) (3)

0,020

C2HF4Cl

(HCFC 124) (3)

0,022

C2H2FCl3

(HCFC 131)

0,050

C2H2F2Cl2

(HCFC 132)

0,050

C2H2F3Cl

(HCFC 133)

0,060

C2H3FCl2

(HCFC 141)

0,070

CH3CFCl2

(HCFC 141b) (3)

0,110

C2H3F2Cl

(HCFC 142)

0,070

CH3CF2Cl

(HCFC 142b) (3)

0,065

C2H4FCl

(HCFC 151)

0,005

C3HFCl6

(HCFC 221)

0,070

C3HF2Cl5

(HCFC 222)

0,090

C3HF3Cl4

(HCFC 223)

0,080

C3HF4Cl3

(HCFC 224)

0,090

C3HF5Cl2

(HCFC 225)

0,070

CF3CF2CHCl2

(HCFC 225ca) (3)

0,025

CF2ClCF2CHClF

(HCFC 225cb) (3)

0,033

C3HF6Cl

(HCFC 226)

0,100

C3H2FCl5

(HCFC 231)

0,090

C3H2F2Cl4

(HCFC 232)

0,100

C3H2F3Cl3

(HCFC 233)

0,230

C3H2F4Cl2

(HCFC 234)

0,280

C3H2F5Cl

(HCFC 235)

0,520

C3H3FCl4

(HCFC 241)

0,090

C3H3F2Cl3

(HCFC 242)

0,130

C3H3F3Cl2

(HCFC 243)

0,120

C3H3F4Cl

(HCFC 244)

0,140

C3H4FCl3

(HCFC 251)

0,010

C3H4F2Cl2

(HCFC 252)

0,040

C3H4F3Cl

(HCFC 253)

0,030

C3H5FCl2

(HCFC 261)

0,020

C3H5F2Cl

(HCFC 262)

0,020

C3H6FCl

(HCFC 271)

0,030

Grupp IX

CH2BrCl

Halon 1011/ bromklormetan

0,120

(1)  Dessa ozonnedbrytande potentialer är uppskattningar baserade på det aktuella kunskapsläget och kommer att granskas och revideras periodiskt med utgångspunkt i de beslut som fattas av parterna i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

(2)  Denna formel avser inte 1,1,2-trikloretan.

(3)  Det kommersiellt mest bärkraftiga ämnen enligt vad som anges i protokollet.

BILAGA II

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna

BELGIQUE/BELGÏE

Mr Alain Wilmart

Ministère Fédéral des Affaires Sociales de la Santé Publique et de l'Environnement

Place Victor Horta, 40 — Bte 10

B-1060 Bruxelles

БЪЛГАРИЯ

Irina Sirashka

Global Atmospheric Processes Dept

Ministry of Environment and Water

22 Maria-Louisa Str.

BG-1000 Sofia

ČESKÁ REPUBLIKA

Mr Jakub Achrer

Ministry of the Environment of the Czech Republik

Air Pollution Prevention Department

Vršovická 65

CZ-100 10 Prague 10

DANMARK

Mr Mikkel Aaman Sørensen

Miljøstyrelsen (EPA)

Strandgade 29

DK-1401 Copenhagen K

DEUTSCHLAND

Mr Rolf Engelhardt

Ministry for Environment

Dept. IG II 1

P.O. Box 12 06 29

D-53048 Bonn

EESTI

Ms Valentina Laius

Ministry of the Environment of the Republic of Estonia

Narva mnt 7a

EE-Tallinn 15172

ΕΛΛΑΣ

Ms Sotiria Koloutsou-Vakakis

Environmental Engineer Ph.D.

Ministry for the Environment, Physical Planning and Public Works, Directorate for the Environment — Department of Air Quality

147 Patission

GR-112 51 Athens

ESPAÑA

Mr Alberto Moral Gonzalez

Ministerio de Medio Ambiente

Subdirección General de Calidad Ambiental

Pza San Juan de la Cruz s/n

E-28071 Madrid

FRANCE

Mr Vincent Szleper

Ministère de l'Écologie

DPPR/BSPC

20, avenue de Ségur

F-75302 Paris 07 SP

IRELAND

Mr David O'Sullivan

Inspector (Environment)

Dept of Environment, Heritage and Local Government Custom House

Dublin 1

Ireland

ITALIA

Mr Alessandro Giuliano Peru

Ministry for the Environment, Land and Sea

DG per la Ricerca ambientale e lo sviluppo

Via Cristoforo Colombo, 44

I-00147 Roma

ΚΥΠΡΟΣ

Dr. Charalambos Hajipakkos

Environment Service

Ministry of Agriculture, Natural Resources and Environment

CY-Nicosia

LATVIJA

Mr Armands Plate

Ministry of Environment

Environmental Protection Department

Peldu Iela 25

LV-1494 Riga

LIETUVA

Ms Marija Teriosina

Ministry of Environment

Chemicals Management Division

A. Jaksto 4/9

LT-2694 Vilnius

LUXEMBOURG

Mr Pierre Dornseiffer

Administration de l'Environnement

Division Air/Bruit

16, rue Eugène Ruppert

L-2453 Luxembourg

MAGYARORSZÁG

Mr Róbert Tóth

Ministry of Environment and Water

Department of Environmental Development

Fő utca 44-50

H-1011 Budapest

MALTA

Ms Charmaine Ajao Vassallo

Environment and Planning Authority

Environment Protection Directorate

Industrial Estate Kordin

Paola

NEDERLAND

Ms Gudi Alkemade

Climate Change Directorate

Ministry of Environment

PO Box 30945

2500 GX Den Haag

Nederland

ÖSTERREICH

Mr Paul Krajnik

Ministry of the Agriculture, Forestry, Environment and Water Management

Chemicals Department

Stubenbastei 5

A-1010 Wien

POLSKA

Mr Janusz Kozakiewicz

Industrial Chemistry Research Institute

Ozone Layer Protection Unit

8, Rydygiera Street

PL-01-793 Warsaw

PORTUGAL

Dra. Cristina Vaz Nunes

Ministry of Environment, Territorial Planning and Regional Development

Institute of Environment

Rua da Murgueira 9/9A — Zambujal Ap. 785

P-2611-865 Amadora

ROMANIA

Rodica Ella Morohoi

Ministry of Environment and Waters Management

12, Libertății Bv, District 5

Bucharest

SLOVENIJA

Ms Irena Malešič

Ministry of the Environment and Spacial Planning

Environmental Agency of the Republic of Slovenia

Vojkova 1b

SLO-1000 Ljubljana

SLOVENSKO

Mr Lubomir Ziak

Ministry of the Environment

Air Protection Department

Nam. L. Štúra 1

SK-812 35 Bratislava

SUOMI/FINLAND

Mrs Eliisa Irpola

Finnish Environment Institute

P.O.Box 140

FIN-00251 Helsinki

SVERIGE

Ms Maria Ujfalusi

Swedish Environmental Protection Agency

Naturvårdsverket

Blekholmsterassen 36

S-106 48 Stockholm

UNITED KINGDOM

Mr Stephen Reeves

International Climate Change and Ozone Division

UK Dept of Environment, Food and Rural Affairs

3rd floor — zone 3/A3

Ashdown House

123 Victoria Street

London SW1E 6DE

United Kingdom

Rättelser

18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/45

Rättelse till Uppgifter som meddelas i enlighet med artikel 34 i kodexen om Schengengränserna

( Europeiska unionens officiella tidning C 153 av den 6 juli 2007 )

(2007/C 164/11)

På omslagets första sida, i innehållsförteckningen, och på sidan 1, i titeln, skall det

i stället för:

”Anmälan i enlighet med artikel 34 i kodexen gällande Schengengränserna”

vara:

”Anmälan från Bulgarien i enlighet med artikel 34 i kodexen gällande Schengengränserna”.