30.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 145/1

RÅDETS RESOLUTION

av den 25 juni 2007

om en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen (2007–2012)

(2007/C 145/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD BEAKTAR FÖLJANDE

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 februari 2007 om bättre kvalitet och produktivitet i arbetet: en arbetsmiljöstrategi för gemenskapen (2007–2012), som utgör en av punkterna på den europeiska sociala agendan, och

av följande skäl:

(1)	Artikel 137 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har lett till antagandet av en omfattande gemenskapslagstiftning om arbetsmiljö.

(2)	En god arbetsmiljö har inte bara har betydande konsekvenser för den enskilda individen, utan även effekter på ekonomin och medlemsstaterna har i enlighet med Lissabonstrategin bekräftat att arbetsmiljöpolitiken utgör ett viktigt bidrag för att uppnå ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

(3)	Den europeiska sociala modellen grundas på en väl fungerande ekonomi, en hög nivå på det sociala skyddet och en hög utbildningsnivå samt dialog mellan arbetsmarknadens parter och omfattar således en förstärkning av sysselsättningens kvalitet, särskilt arbetsmiljön.

(4)	Europeiska unionen måste förbättra företagens konkurrenskraft mot bakgrund av de pågående demografiska förändringarna, med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Stockholm den 23 och 24 mars 2001, i Barcelona den 15 och 16 mars 2002 och i Bryssel den 8 och 9 mars 2007.

(5)

Den nya arbetsmiljöstrategin för gemenskapen (2007–2012) (nedan kallad ”gemenskapsstrategin”) bör främja ytterligare framsteg genom att bygga på resultaten av gemenskapens tidigare arbetsmiljöstrategi (2002–2006), vilken grundades på en helhetssyn på välbefinnande i arbetet och ledde till en nystart för den förebyggande politiken och betydande förbättringar.

(6)	Genomförandet av befintlig lagstiftning förblir en av de viktigaste skyldigheterna för samtliga medlemsstater, som ett sätt att stimulera skapandet av en hälsosam och säker arbetsmiljö.

(7)	Siffrorna för olycksfall i arbetet och förekomsten av ohälsa relaterad till arbetet varierar mellan olika medlemsstater och är fortfarande alltför höga i absoluta tal inom vissa sektorer och vissa kategorier arbetstagare, och det är därför viktigt att situationen åtgärdas genom den nya strategin.

RÅDET ANTAR DENNA RESOLUTION.

Rådet noterar kommissionens uppfattning att de berörda aktörerna, för att kunna uppnå en fortlöpande, hållbar och konstant minskning av antalet arbetsolyckor och ohälsa relaterad till arbetet, bör sträva efter att förverkliga följande:

a)	Ytterligare tonvikt bör läggas vid genomförandet av gemenskapslagstiftningen.

b)	Stöd till efterlevnad av gemenskapslagstiftningen, särskilt i de sektorer och företag som anses riskfyllda och för de mest sårbara kategorierna av arbetstagare.

c)	En anpassning av lagstiftningen till den utveckling som skett i arbetslivet och en förenkling av densamma.

d)	Främjande av utarbetandet och genomförandet av nationella strategier.

e)	Skapande av ett klimat där förebyggande folkhälsoarbete och riskminskning värdesätts genom uppmuntran till förändringar i arbetstagarnas beteende samtidigt som arbetsgivarna uppmuntras till att inta en attityd där hälsofrågorna är i fokus.

f)	Fastställande av metoder för att kartlägga och bedöma nya potentiella risker.

g)	Utvärdering av genomförandet av denna gemenskapsstrategi.

h)	Främjande på internationell nivå av en god arbetsmiljö.

Rådet noterar kommissionens uppfattning att en övergripande strategi måste vidareutvecklas för att dessa mål skall uppnås, med beaktande av följande åtgärdsområden:

De nationella strategierna bör prioritera genomförandet av ett antal instrument som garanterar att lagstiftningen efterlevs i hög utsträckning, särskilt bland de små och medelstora företagen och i högrisksektorer, nämligen

—	spridning av goda rutiner på lokal nivå,

—	utbildning,

—	utveckling av enkla verktyg och riktlinjer,

—	bättre tillgång till högkvalitativa tjänster för förebyggande arbete,

—	tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för yrkesinspektioner,

—	användning av ekonomiska incitament nationellt och på gemenskapsnivå.

I dessa strategier bör man, om lämpligt och i enlighet med nationella prioriteringar och omständigheter, särskilt ta upp den demografiska utvecklingen, den förebyggande hälsovårdens effektivitet, rehabilitering och återintegrering av arbetstagare, bättre och effektivare genomförande samt att politiken bör göras mer enhetlig.

b)	I de nationella strategierna bör man försöka fastställa mätbara mål för att minska förekomsten av olycksfall och ohälsa relaterad till arbetet för relevanta kategorier av arbetstagare, typer av företag och/eller sektorer.

c)	Förbättringen av det administrativa och institutionella regelverket kommer även i fortsättningen att prioriteras nationellt och på gemenskapsnivå och utvärdering har en viktig roll att spela härvidlag.

d)	Enhetligheten mellan relevanta politikområden som folkhälsa och sysselsättning och arbetsmiljöstrategin måste förstärkas.

Nya och befintliga risker på arbetsplatsen leder till ett behov av mer forskning inom exempelvis följande områden:

—	psykosociala frågor och muskuloskeletala besvär,

—	farliga ämnen, risker för fortplantningen och risker orsakade av ny teknik, t.ex. nanoteknik,

—	risker som uppkommer till följd av nya former för organisationen av arbetet, och

—	arbetsmiljöstyrning,

—	med beaktande av jämställdhetsaspekter.

f)	Arbetsplatser måste därför utformas på ett sådant sätt att arbetstagarnas anställbarhet säkerställs genom hela arbetslivet. Samtidigt bör arbetsplatser skräddarsys så att äldre och invalidiserade arbetstagares individuella behov kan beaktas.

g)	Förändringar i beteendemönster med avseende på arbetsmiljön behöver främjas på alla utbildningsnivåer och alla områden.

h)	Nya instrument för att mäta de resultat som uppnåtts och de insatser som gjorts av alla intressenter på både nationell och europeisk nivå behöver vidareutvecklas, särskilt genom användning av resultattavlor.

i)	Det är nödvändigt att öka det internationella samarbetet och att fortsätta att aktivt samarbeta med Internationella arbetsorganisationen, Världshälsoorganisationen och andra internationella organisationer.

II.

Rådet

1.	välkomnar kommissionens meddelande om en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen (2007-2012),

2.	anser att detta meddelande utgör en värdefull ram för ett fortsatt effektivt genomförande av artikel 137 i EG-fördraget på gemenskapsnivå,

instämmer i kommissionens åsikt att arbetsmiljön inte bara skyddar arbetstagarnas hälsa och ökar arbetstagarnas motivation utan också är av avgörande betydelse för att stärka företagens konkurrenskraft och produktivitet och bidrar till de sociala trygghetssystemens hållbarhet genom att sänka de sociala och ekonomiska kostnaderna för arbetsolycksfall, incidenter och sjukdomar,

4.	framhåller att kollektiva skyddsåtgärder och bekämpning av risker vid källan är grundläggande principer för förebyggande,

5.	anser att målet för gemenskapens arbetsmiljöstrategi, som grundar sig på en helhetssyn på välbefinnande i arbetet, bör vara en fortlöpande, hållbar och konstant minskning av arbetsolycksfall och ohälsa relaterad till arbetet,

6.	stöder kommissionen i dess strävan att minska antalet arbetsolycksfall med 25 % på gemenskapsnivå, med beaktande av medlemsstaternas erfarenheter, omständigheter och möjligheter.

betonar behovet av att

a)	erkänna betydelsen av ”gott arbete” tillsammans med de principer som detta bygger på, dvs. arbetstagares rättigheter och inflytande, lika möjligheter, skydd av arbetsmiljön och en organisation av arbetet som medger kombination av familjeliv och arbete,

b)	beakta nya utmaningar, till exempel de demografiska förändringarna och den allt äldre arbetskraften, nya sysselsättningstendenser och nya och ökande strömmar av migranter till och inom Europa,

—	säkerställa en modern och effektiv lagstiftningsram för arbetsmiljön

—	garantera ett korrekt genomförande av gemenskapslagstiftningen,

—	förenkla gemenskapslagstiftningen utan någon sänkning av den redan införda skyddsnivån, och

—	anpassa gemenskapslagstiftningen till förändringar på arbetsplatsen,

d)	öka medvetenheten hos de berörda om behovet av rehabilitering och återintegrering av arbetstagare som under en längre tid varit frånvarande från arbetet till följd av arbetsolycksfall, ohälsa eller funktionshinder,

e)	göra ytterligare insatser, inklusive lämna ekonomiska incitament, för att bidra till ändrade attityder till förmån för en integrerad hantering av arbetsmiljöfrågor vid företagen som präglas av större delaktighet,

f)	uppmana Europeiska arbetsmiljöbyrån att främja utbyte av information och goda lösningar och att vid sitt riskcentrum ta fram högkvalitativ information om de specifika utmaningarna. Bredare samhällsekonomiska trender och idéer bör beaktas i ökad utsträckning,

uppmanar medlemsstaterna att

utveckla och genomföra enhetliga nationella arbetsmiljöstrategier som är anpassade till nationella omständigheter, i samarbete med arbetsmarknadens parter och, när så är lämpligt, med mätbara mål som skall fastställas i detta sammanhang för att ytterligare minska antalet arbetsolycksfall och förekomsten av ohälsa relaterad till arbetet särskilt inom de verksamhetssektorer där den ligger över genomsnittet,

b)	i lämplig utsträckning ge de nationella systemen för socialt skydd och för sjuk- och hälsovård en aktivare roll när det gäller att förbättra förebyggande insatser och att rehabilitera och återintegrera arbetstagare,

c)	överväga att använda sig av de möjligheter som gemenskapsprogrammet för sysselsättning och social solidaritet (Progress), Europeiska socialfonden och andra gemenskapsfonder erbjuder för att främja gemenskapens strategi,

d)	uppmuntra nationella forskningscentrum att utbyta information och samarbeta om sina program på nationell och europeisk nivå, med tyngdpunkt på problemlösning och snabb förmedling av resultaten till företagen, särskilt små och medelstora företag,

e)	öka medvetenheten genom att förbättra information, utbildning och deltagande för arbetstagare, tillhandahålla enkel vägledning, särskilt för små företag, och genom att analysera och sprida exempel på god praxis, särskilt genom att de berörda parterna arbetar i nätverk på lokal nivå,

f)	främja en systematisk taktik för välbefinnande i arbetet genom initiativ för att uppnå kvalitet i arbetet och genom att särskilt integrera arbetsmiljöfrågor, livslångt lärande och jämställdhetsfrågor i företagsstyrning och på alla utbildningsnivåer,

g)	säkerställa bättre och effektivare genomförande i alla medlemsstater och vidta lämpliga åtgärder för att ge yrkesinspektionerna tillräckliga resurser,

h)	fortsätta genomförandet av Internationella arbetsorganisationens övergripande strategi på arbetsmiljöområdet, som antogs under 2003, med alla lämpliga medel,

i)	ägna särskild uppmärksamhet åt nya tendenser i arbetslivet, som ökat egenföretagande, ökat utnyttjande av outsourcing, underleverantörer och migrerande och utstationerade arbetstagare,

uppmanar kommissionen att

a)	främja arbetsmiljön genom att vidta lämpliga åtgärder med tanke på förändringar i arbetsvärlden,

sörja för bättre samarbete med och mellan olika organisationer och kommittéer, t.ex. rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor, yrkesinspektörskommittén, Europeiska arbetsmiljöbyrån och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor och beakta information från dessa organisationer och kommittéer vid utvecklingen av ny politik och lagstiftning på detta område,

c)	fortsätta att övervaka och stödja genomförandet av lagstiftningen i samtliga medlemsstater,

d)	tillsammans med rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor och arbetsmarknadens parter utarbeta handledningar, särskilt för små och medelstora företag, om hur direktiven bör tillämpas,

e)	förbättra samordningen med annan gemenskapspolitik, särskilt i fråga om tillverkning och marknadsföring av arbetsutrustning och kemikalier samt folkhälsopolitik, utbildningspolitik och politik mot diskriminering,

f)	uppmuntra utbyte av åsikter och erfarenheter i rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor när det gäller nationella strategier,

genom stöd från rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor förbättra genomförandet av artikel 7 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (1) vad avser de förebyggande åtgärdernas kvalitet, omfattning och tillgänglighet,

fastställa gemensamma metoder för utvärdering av de särskilda arbetsmiljödirektiven i nära samarbete med rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor och intensifiera ansträngningarna att ytterligare förbättra och förenkla den administrativa ramen och regelverket, med beaktande av de mål som fastställdes av Europeiska rådet i Bryssel den 8 och 9 mars 2007 och kommissionens verksamhet för att minska de administrativa bördorna, utan att sänka den nuvarande skyddsnivån, med lämplig uppmärksamhet på mikroföretagens behov inom ramen för denna lagstiftning,

i)	säkerställa att ny lagstiftning som följer av denna gemenskapsstrategi är förenlig med de principer om bättre lagstiftning som bekräftades av Europeiska rådet den 8 och 9 mars 2007 och därför om lämpligt åtföljs av en effektiv konsekvensbedömning,

j)	samarbeta med rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor för att utreda hur arbetsgivarna kan samarbeta när flera nivåer av underleverantörer förekommer samtidigt på en arbetsplats,

k)	samarbeta med de lagstiftande myndigheterna vid inrättandet av ett lämpligt europeiskt statistiskt system på arbetsmiljöområdet, varvid hänsyn skall tas till de olika nationella systemen och ytterligare administrativa bördor undvikas,

10.

uppmanar arbetsmarknadens parter att

a)	i samband med den sektoriella dialogen mellan arbetsmarknadens parter utarbeta initiativ och se till att arbetstagarrepresentanterna ges större möjligheter att delta i den systematiska hanteringen av arbetsmiljörisker,

b)	ta aktiv del i spridandet av de grundläggande principerna i gemenskapsstrategin på europeisk, nationell och regional nivå samt vid de enskilda företagen,

c)	aktivt samarbeta med de egna ländernas myndigheter i frågor som rör utveckling och genomförande av nationella arbetsmiljöstrategier,

d)	på arbetsplatsen främja och ge publicitet åt korrekt tillämpning av principerna för förebyggande av arbetsmiljörisker,

e)	fortsätta med förhandlingarna om förebyggande av våld och trakasserier på arbetsplatsen och beakta slutsatserna av utvärderingen av tillämpningen av det europeiska ramavtalet om arbetsrelaterad stress,

f)	både nationellt och på gemenskapsnivå utöka det tekniska biståndet till och utbildningen av arbetstagarrepresentanter med arbetsmiljöuppgifter och arbetsgivare, särskilt små och medelstora företag.

(1) EUT L 183, 29.6.1989, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

30.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 145/5

GEMENSAM FÖRKLARING OM PRAKTISKA BESTÄMMELSER FÖR MEDBESLUTANDEFÖRFARANDET (ARTIKEL 251 I EG-FÖRDRAGET)

(2007/C 145/02)

ALLMÄNNA PRINCIPER

Europaparlamentet, rådet och kommissionen, nedan gemensamt kallade ”institutionerna”, konstaterar att det nuvarande förfarandet med kontakter mellan rådets ordförandeskap, kommissionen och ordförandena i behöriga utskott och/eller Europaparlamentets föredragande och mellan ordförandena i förlikningskommittén, har visat sig vara effektivt.

Institutionerna bekräftar att detta förfarande, som har utvecklats under alla skeden i medbeslutandeförfarandet, även i fortsättningen måste främjas. Institutionerna åtar sig att se över sina arbetsmetoder för att ännu mer effektivt utnyttja alla de möjligheter som medbeslutandeförfarandet ger, såsom detta fastställs i EG-fördraget.

Denna gemensamma förklaring förtydligar dessa arbetsmetoder och förklarar hur de skall tillämpas i praktiken. Den kompletterar det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” (1), särskilt dess bestämmelser om medbeslutandeförfarandet. Institutionerna åtar sig att fullt ut respektera dessa åtaganden i linje med principerna om öppenhet, ansvarighet och effektivitet. Institutionerna bör i detta avseende ägna särskild uppmärksamhet åt att framsteg görs när det gäller förenklingsförslag, med full respekt för gemenskapens regelverk.

4.	Institutionerna skall samarbeta lojalt under hela förfarandet för att så långt möjligt närma sina respektive ståndpunkter till varandra, så att rättsakten i fråga, när det är lämpligt, kan antas i ett tidigt skede av förfarandet.

5.	För att uppnå detta mål skall de samarbeta genom lämpliga interinstitutionella kontakter för att följa hur arbetet utvecklas och analysera graden av överensstämmelse i alla skeden av medbeslutandeförfarandet.

Institutionerna åtar sig att, i enlighet med sina arbetsordningar, regelbundet utbyta information om hur medbeslutandeärendena utvecklas. De skall i största möjliga utsträckning se till att deras respektive arbetsscheman samordnas, så att förfarandena kan genomföras på ett sammanhängande och överensstämmande sätt. De kommer därför att sträva efter att inrätta en vägledande tidtabell över de olika steg som leder fram till det slutliga antagandet av olika lagstiftningsförslag, med full respekt för beslutsfattandets politiska karaktär.

Institutionernas samarbete inom ramen för medbeslutandeförfarandet sker ofta som trepartsmöten. Detta system med trepartsmöten har visat sig vara effektivt och flexibelt eftersom det avsevärt ökar möjligheterna att uppnå enighet vid första och andra behandlingen och bidrar till att förbereda arbetet i förlikningskommittén.

Sådana trepartsmöten är vanligtvis informella. De kan anordnas i alla skeden av förfarandet och med olika företrädare beroende på den diskussion som skall föras. Varje institution kommer att i enlighet med sin arbetsordning utse sina företrädare för varje möte, fastställa sina förhandlingsmandat och i god tid informera övriga institutioner om de praktiska detaljerna för mötena.

9.	Varje utkast till kompromisstext som läggs fram för diskussion vid ett kommande möte skall, så långt det är möjligt, i förväg översändas till samtliga deltagare. För att öka insynen skall trepartsmöten som anordnas inom Europaparlamentet och rådet kungöras, i den mån detta är praktiskt möjligt.

10.	Rådets ordförandeskap kommer att sträva efter att delta i sammanträdena i parlamentsutskotten. Det kommer att ingående behandla varje begäran det mottar om att tillhandahålla information beträffande rådets ståndpunkt, när så är lämpligt.

FÖRSTA BEHANDLINGEN

11.	Institutionerna skall samarbeta lojalt för att så långt som möjligt närma sina respektive ståndpunkter till varandra så att rättsakter om möjligt kan antas vid första behandlingen.

Enighet vid första behandlingen i Europaparlamentet

12.	Lämpliga kontakter skall etableras för att underlätta arbetet vid första behandlingen.

13.	Kommissionen skall underlätta sådana kontakter och utöva sin initiativrätt på ett konstruktivt sätt i syfte att närma Europaparlamentets och rådets ståndpunkter till varandra, med vederbörlig hänsyn till den interinstitutionella balansen och den roll fördraget tilldelar den.

14.

Om enighet uppnås genom informella förhandlingar i trepartsmöten, skall Corepers ordförande, i en skrivelse till ordföranden för det berörda parlamentsutskottet, i detalj redogöra för innehållet i överenskommelsen i form av ändringar av kommissionens förslag. I skrivelsen skall det anges att rådet är villigt att acceptera denna överenskommelse, med förbehåll för juristlingvisternas granskning, om den bekräftas vid omröstningen i plenum. En kopia av skrivelsen skall vidarebefordras till kommissionen.

15.	I detta sammanhang bör, när ett ärende är på väg att avslutas vid första behandlingen, information om avsikten att ingå en överenskommelse lämnas så snabbt som möjligt.

Enighet i samband med utarbetandet av rådets gemensamma ståndpunkt

16.	Om enighet inte har uppnåtts vid Europaparlamentets första behandling kan kontakterna fortsätta för att uppnå enighet i samband med utarbetandet av den gemensamma ståndpunkten.

17.	Kommissionen skall underlätta sådana kontakter och utöva sin initiativrätt på ett konstruktivt sätt i syfte att närma Europaparlamentets och rådets ståndpunkter till varandra, med vederbörlig hänsyn till den interinstitutionella balansen och den roll fördraget tilldelar den.

18.

Om enighet uppnås i detta skede skall det berörda parlamentsutskottets ordförande i en skrivelse till Corepers ordförande ange sin rekommendation till plenarsammanträdet att godkänna rådets gemensamma ståndpunkt utan ändringar, med förbehåll för rådets bekräftelse av den gemensamma ståndpunkten och juristlingvisternas granskning. En kopia av skrivelsen skall vidarebefordras till kommissionen.

ANDRA BEHANDLINGEN

19.	Rådet skall så klart och tydligt som möjligt i sin motivering redogöra för grunderna för antagandet av dess gemensamma ståndpunkt. Europaparlamentet skall vid sin andra behandling ta största möjliga hänsyn till dessa grunder och till kommissionens ståndpunkt.

20.	Innan rådet översänder den gemensamma ståndpunkten skall det sträva efter att i samråd med Europaparlamentet och kommissionen fastställa datum för när den skall översändas i syfte att garantera att lagstiftningsförfarandet blir så effektivt som möjligt vid andra behandlingen.

Enighet vid andra behandlingen i Europaparlamentet

21.	Lämpliga kontakter kommer att fortsätta så snart rådets gemensamma ståndpunkt översänts till Europaparlamentet i syfte att öka förståelsen av de respektive ståndpunkterna och därigenom kunna avsluta lagstiftningsförfarandet så snabbt som möjligt.

22.	Kommissionen skall underlätta sådana kontakter och yttra sig i syfte att närma Europaparlamentets och rådets ståndpunkter till varandra, med vederbörlig hänsyn till den interinstitutionella balansen och den roll fördraget tilldelar den.

23.

Om enighet uppnås genom informella förhandlingar i trepartsmöten, skall Corepers ordförande, i en skrivelse till ordföranden för det berörda parlamentsutskottet, i detalj redogöra för innehållet i överenskommelsen, i form av ändringar av rådets gemensamma ståndpunkt. I skrivelsen skall det anges att rådet är villigt att acceptera denna överenskommelse, med förbehåll för juristlingvisternas granskning, om den bekräftas vid omröstningen i plenum. En kopia av skrivelsen skall vidarebefordras till kommissionen.

FÖRLIKNING

24.

Om det klart framgår att rådet inte kommer att kunna godkänna alla Europaparlamentets ändringar vid andra behandlingen, och när rådet är berett att tillkännage sin ståndpunkt, kommer ett första trepartsmöte att anordnas. Varje institution kommer att i enlighet med sin arbetsordning utse sina företrädare för varje möte och fastställa sina förhandlingsmandat. Kommissionen kommer att så snart som möjligt underrätta de båda delegationerna om hur den avser att yttra sig om Europaparlamentets ändringar vid andra behandlingen.

25.	Trepartsmöten skall hållas under hela förlikningsförfarandet för att lösa de frågor som kvarstår och utarbeta ett underlag för att uppnå enighet i förlikningskommittén. Resultatet av trepartsmötena skall diskuteras och om möjligt godkännas vid de respektive institutionernas sammanträden.

26.	Förlikningskommittén skall sammankallas av rådets ordförande i samförstånd med Europaparlamentets talman och med vederbörlig hänsyn till fördragets bestämmelser.

27.

Kommissionen skall delta i förlikningsförfarandet och ta alla nödvändiga initiativ för att främja ett närmande av Europaparlamentets och rådets ståndpunkter. Sådana initiativ kan inbegripa utkast till kompromisstexter mot bakgrund av Europaparlamentets och rådets ståndpunkter, med vederbörlig hänsyn till den roll fördraget tilldelar kommissionen.

28.	Ordförandeskapet i förlikningskommittén skall utövas gemensamt av Europaparlamentets talman och rådets ordförande. Ordförandena skall växelvis leda förlikningskommitténs sammanträden.

29.

Datum och dagordningar för förlikningskommitténs sammanträden skall fastställas gemensamt av ordförandena för att säkra ett välfungerande arbete inom förlikningskommittén under hela förlikningsförfarandet. Kommissionen skall rådfrågas angående de datum som föreslagits. Europaparlamentet och rådet skall som en vägledning reservera lämpliga datum för förlikningsförfarandet och informera kommissionen om dessa.

30.	Ordförandena kan föra upp flera ärenden på dagordningen för ett möte i förlikningskommittén. Utöver huvudfrågan (B-punkt), där enighet ännu inte uppnåtts, kan förlikningsförfaranden beträffande andra frågor inledas och/eller avslutas utan diskussion om dessa punkter (A-punkt).

31.

Med beaktande av fördragets bestämmelser om tidsfrister skall Europaparlamentet och rådet, så långt som möjligt, ta hänsyn till de krav som tidsscheman ställer, särskilt vad gäller avbrott inom en institutions verksamhet och val till Europaparlamentet. Avbrott i verksamheten skall under alla omständigheter vara så korta som möjligt.

32.	Förlikningskommittén skall växelvis sammanträda i Europaparlamentets och rådets lokaler för att garantera att de båda institutionerna på ett rättvist sätt bidrar med den utrustning som behövs, inbegripet för tolkning.

33.

Förlikningskommittén skall ha tillgång till kommissionens förslag, rådets gemensamma ståndpunkt, kommissionens yttrande över denna, Europaparlamentets föreslagna ändringar, kommissionens yttrande över dessa samt ett gemensamt arbetsdokument från Europaparlamentets och rådets delegationer. Detta arbetsdokument bör göra det möjligt för användarna att lätt identifiera de frågor som skall diskuteras och att hänvisa till dem på ett effektivt sätt. Kommissionen skall, som en allmän regel, yttra sig inom tre veckor efter den tidpunkt när den officiellt erhållit resultatet från Europaparlamentets omröstning och senast när förlikningsförfarandet inleds.

34.	Ordförandena får förelägga förlikningskommittén texter för godkännande.

35.	Enighet om ett gemensamt utkast skall fastställas på ett sammanträde i förlikningskommittén eller senare genom skriftväxling mellan ordförandena. En kopia av dessa skrivelser skall vidarebefordras till kommissionen.

36.

Om förlikningskommittén uppnår enighet om ett gemensamt utkast skall den texten, efter juristlingvisternas slutgranskning, föreläggas ordförandena för formellt godkännande. För att respektera tidsfristerna kan emellertid i undantagsfall ett förslag till gemensamt utkast föreläggas ordförandena för godkännande.

37.

Ordförandena skall översända det godkända gemensamma utkastet till Europaparlamentets talman och rådets ordförande i en gemensamt undertecknad skrivelse. Om förlikningskommittén inte kan enas om ett gemensamt utkast, skall ordförandena meddela Europaparlamentets talman och rådets ordförande detta i en gemensamt undertecknad skrivelse. Sådana skrivelser skall betraktas som officiella handlingar. Kopior av sådana skrivelser skall översändas till kommissionen för kännedom. De arbetsdokument som används i förlikningsarbetet kommer att finnas tillgängliga i varje institutions arkiv så snart förfarandet har avslutats.

38.	Europaparlamentets sekretariat och rådets generalsekretariat skall gemensamt och tillsammans med kommissionens generalsekretariat fungera som förlikningskommitténs sekretariat.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

39.	Om Europaparlamentet eller rådet bedömer det som absolut nödvändigt att förlänga de tidsfrister som avses i artikel 251 i fördraget, skall de meddela detta till ordföranden respektive talmannen i den andra institutionen och kommissionen.

40.	Om enighet uppnås vid första eller andra behandlingen eller vid förlikningen, skall juristlingvistavdelningarna vid Europaparlamentet och rådet i nära samarbete och gemensamt samförstånd slutgranska den överenskomna texten.

41.	Inga ändringar får göras i en text som man uppnått enighet om utan uttryckligt och på vederbörlig nivå avgivet godkännande från såväl Europaparlamentet som rådet.

42.

Slutgranskningen skall göras med vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets och rådets olika förfaranden, särskilt i fråga om tidsfrister för avslutande av interna förfaranden. Institutionerna åtar sig att inte utnyttja de tidsfrister som fastställts för juristlingvisternas slutgranskning av rättsakterna för att på nytt ta upp diskussioner om sakfrågor.

43.	Europaparlamentet och rådet skall komma överens om en gemensam utformning av de texter som utarbetats gemensamt av dessa institutioner.

44.

Institutionerna åtar sig att i största möjliga utsträckning använda gemensamt godkända standardformuleringar i de rättsakter som antagits enligt medbeslutandeförfarandet, särskilt när det gäller bestämmelser om utövande av genomförandebefogenheter (i enlighet med beslutet om kommittéförfarandet (2)), ikraftträdande, införlivande och tillämpning av rättsakter och respekt för kommissionens initiativrätt.

45.	Institutionerna kommer att sträva efter att hålla en gemensam presskonferens för att meddela att lagstiftningsprocessen har utmynnat i ny lagstiftning vid första eller andra behandlingen eller vid förlikningen. De kommer också att sträva efter att utarbeta gemensamma pressmeddelanden.

46.	När Europaparlamentet och rådet har antagit en rättsakt i enlighet med medbeslutandeförfarandet skall texten för undertecknande översändas till Europaparlamentets talman och rådets ordförande och till dessa institutioners generalsekreterare.

47.

Europaparlamentets talman och rådets ordförande skall erhålla texten för undertecknande på sina respektive språk och skall i den utsträckning det är möjligt underteckna texten samtidigt vid en gemensam ceremoni, som skall anordnas varje månad för att underteckna viktiga rättsakter i närvaro av medierna.

48.	Den gemensamt undertecknade texten skall översändas för offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning. Offentliggörandet skall normalt ske inom två månader efter det att Europaparlamentet och rådet har antagit rättsakten.

49.

Om en institution finner ett skrivfel eller uppenbart fel i en text (eller i någon av språkversionerna) skall den genast underrätta de övriga institutionerna. I de fall då felet berör en rättsakt som ännu inte är antagen av vare sig Europaparlamentet eller rådet, skall Europaparlamentets och rådets juristlingvister, i nära samarbete, utarbeta ett nödvändigt corrigendum. I de fall då felet berör en rättsakt som redan är antagen av den ena eller båda av dessa institutioner, oavsett om den är offentliggjord eller inte, skall Europaparlamentet och rådet, efter gemensam överenskommelse, anta ett corrigendum eller en rättelse, som utarbetas enligt deras respektive förfaranden.

Utfärdat i Bryssel, den trettonde juni tjugohundrasju.

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

För Europeiska unionens råd

Ordförande

På Europeiska gemenskapernas kommissions vägnar

Ordförande

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(2) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23). Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 27.7.2006, s. 11).

30.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 145/15

BINDANDE KLASSIFICERINGSBESKED

(2007/C 145/08)

Förteckning över tullmyndigheter som medlemsstaterna utsett för att ta emot ansökningar om bindande klassificeringsbesked eller att utfärda bindande klassificeringsbesked enligt artikel 6.5 i förordning (EEG) nr 2454/93 (1), ändrad genom förordning (EG) nr 214/2007 (2).

Medlemsstat

Tullmyndighet

BELGIEN

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Centrale administratie der douane en accijnzen

Dienst Nomenclatuur (Tarief), Landbouw en Waarde

Cel BTI

North Galaxy – Gebouw A – 8ste verdieping

Koning Albert II laan 33

B-1030 Brussel

Administration centrale des douanes et accises

Service Nomenclature (Tarif), Agriculture et Valeur

Cellule RTC

North Galaxy Bâtiment A – 8ième étage

33, Avenue Albert II

B-1030 Bruxelles

BULGARIEN

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Агенция ”Митници”

Централно Митническо Управление

ул. ”Г. С. Раковски” No. 47

BG-София 1202

CYPERN

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Τμήμα Τελωνείων

Υπουργείο Οικονομικών

Γωνία Μ. Καραολή και Γρ. Αυξεντίου

1096 Λευκωσία

Ταχ. Διεύθυνση: Αρχιτελωνείο

CY-1440 Λευκωσία

DANMARK

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Alla regionala tull-och skattemyndigheter

ESTLAND

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Maksu-ja Tolliamet

Narva mnt 9j

EE-15176 Tallinn

FINLAND

Tullmyndigheter utsedda att utfärda bindande tulltaxeupplysningar

Tullihallitus – Tariffiyksikkö

Erottajankatu 2, PL 512

FIN-00101 Helsinki

Tullstyrelsen Tariffenhet

Skillnadsgatan 2, PB 512

FIN-00101 Helsingfors

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar

Generaltullstyrelsen och alla tullkontor

FÖRENADE KUNGARIKET

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

HM Revenue and Customs

Frontiers, Duty Liability Team

2nd Floor, Alexander House

21 Victoria Avenue

Southend-on-Sea

Essex SS99 1AA

United Kingdom

FRANKRIKE

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Direction générale des Douanes et Droits indirects, bureau E4,

8 rue de la Tour des Dames

F-75436 Paris Cédex 09

GREKLAND

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

ΥΠΟΥΡΓΕΙΟ ΟΙΚΟΝΟΜΙΑΣ & ΟΙΚΟΝΟΜΙΚΩΝ

Γενική Γραμματεία Φορολογικών & Τελωνειακών Θεμάτων

Γενική Διεύθυνση Τελωνείων & Ειδικών Φόρων Κατανάλωσης

Διεύθυνση Δασμολογική (Δ.17)

Τμήμα Α' (Δασμολογικό)

Ταχ. Δ/νση: Λεωφ. Αμαλίας 40

GR-105 58 Αθήνα

IRLAND

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Office of the Revenue Commissioners

Classification Unit

Customs Procedures Branch

Government Offices

Nenagh

Co. Tipperary

Ireland

ITALIEN

Tullmyndigheter utsedda att utfärda bindande tulltaxeupplysningar

Agenzia delle Dogane

Ufficio Applicazione Tributi

Via Mario Carucci, 71

I-00143 Roma

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar

Alla tullkontor

LETTLAND

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Valsts ieņēmumu dienests

Galvenā muitas pārvalde

11.novembra krastmala 17

LV-1841 Rīga

LITAUEN

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Muitinės departamentas prie Lietuvos Respublikos Finansų ministerijos

A. Jakšto g. 1/25,

LT-01105, Vilnius

LUXEMBURG

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Direction des douanes et accises

B.P. 1605

L-1016 Luxembourg

MALTA

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Binding Tariff Information Unit

Customs House

Valletta CMR 02

Malta

NEDERLÄNDERNA

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Belastingdienst/Douane Rotterdam/kantoor Laan op Zuid

t.a.v. Afdeling bindende tarief inlichtingen

Postbus 50966

3007 BJ Rotterdam

Nederland

ÖSTERRIKE

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Zentralstelle für Verbindliche Zolltarifauskünfte

Vordere Zollamtsstraße 5

A-1030 Wien

POLEN

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Izba Celna w Warszawie

ul. Erazma Ciołka 14A

PL-01-443 Warszawa

PORTUGAL

Tullmyndigheter utsedda att utfärda bindande tulltaxeupplysningar

Direcção-Geral das Alfândegas e dos Impostos Especiais sobre o Consumo

Direcção de Serviços de Tributação Aduaneira

Rua da Alfândega, n.o 5

P-1149-006 Lisboa

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar

Alla tullkontor

RUMÄNIEN

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Autoritatea Naţională a Vămilor

Strada Matei Millo, nr. 13, sector 1,

RO-Bucureşti

SLOVAKISKA REPUBLIKEN

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Colny urad Bratislava

Oddelenie colnych tarif

Mileticova 42

SK-824 59 Bratislava

SLOVENIEN

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Republika Slovenija

Ministrstvo za finance

Carinska uprava Republike Slovenije

Generalni carinski urad

Šmartinska 55

SLO-1523 Ljubljana

SPANIEN

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Departamento de Aduanas e Impuestos Especiales

Avda. Llano Castellano 17

E-28071 Madrid

SVERIGE

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Tullverket

Box 12854

S-112 98 Stockholm

TJECKISKA REPUBLIKEN

Tullmyndigheter usedda att utfärda bindande tulltaxeupplysningar

Celní ředitelství Praha

Washingtonova 7

CZ-113 54 Praha 1

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar

Celní ředitelství Praha

Oddělení závazných informací

Washingtonova 7

CZ-113 54 Praha 1

TYSKLAND

Tullmyndigheter utsedda att utfärda bindande tulltaxeupplysningar

Oberfinanzdirektion Cottbus

Zolltechnische Prüfungs- und Lehranstalt Berlin

Grellstraße 18-24

D-10409 Berlin

för varor enligt kapitel 10, 11, 20, 22, 23 såväl som kapitel 86 till 92 och 94 till 97 i tullnomenklaturen

Oberfinanzdirektion Hamburg

Zolltechnische Prüfungs- und Lehranstalt

Baumacker 3

D-22523 Hamburg

för varor enligt kapitel 2, 3, 5, 9, 12 till 16, 18, 24 och 27, nr. 3505 och 3506 såväl som kapitel 38 till 40, 45 och 46 i tullnomenklaturen

Oberfinanzdirektion Koblenz

Zolltechnische Prüfungs- und Lehranstalt Frankfurt am Main

Gutleutstraße 185

D-60327 Frankfurt am Main

för varor enligt kapitel 25, 32, 34 till 37 (förutom nr. 3505 och 3506), 41 till 43 och 50 till 70 i tullnomenklaturen

Oberfinanzdirektion Köln

Zolltechnische Prüfungs- und Lehranstalt

Merianstraße 110

D-50765 Köln

för varor enligt kapitel 17, 26, 28 till 31, 33, 47 till 49, 71 till 83 och 93 i

tullnomenklaturen

Oberfinanzdirektion Nürnberg

Zolltechnische Prüfungs-und Lehranstalt München

Lilienthalstraße 3, D-85570 Markt Schwaben

för varor enligt kapitel 1, 4, 7, 8, 19, 21 i tullnomenklaturen

Sophienstraße 6

D-80333 München

för varor enligt kapitel 6, 44, 84 och 85 i tullnomenklaturen

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar

Alla tullkontor

UNGERN

Tullmyndigheter utsedda att ta emot ansökningar om bindande tulltaxeupplysningar samt utfärda dessa

Vám- és Pénzügyőrség

Vegyvizsgáló Intézete

Hősök fasora 20-24

H-1163 Budapest

(1) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(2) EGT L 62, 1.3.2007, s. 6.

30.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 145/20

Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av rådets direktiv 90/396/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen

(Text av betydelse för EES)

(Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för direktivet)

(2007/C 145/09)

ESO (1)	Titel på och hänvisning till standarden (samt referensdokument)	Hänvisning till den ersatta standarden	Datum då standarden upphör att gälla Anm. 1
CEN	EN 26:1997 Gasutrustning-Varmvattensberedare av genomströmningstyp med atmosfärbrännare	–
	EN 26:1997/A1:2000	Anmärkning 3	Datum passerat (18.7.2001)
	EN 26:1997/A3:2006	Anmärkning 3	Datum passerat (30.4.2007)
	EN 26:1997/AC:1998
CEN	EN 30-1-1:1998 Gasutrustning – Gasspisar – Del 1-1: Säkerhetskrav – Allmänt	–
	EN 30-1-1:1998/A1:1999	Anmärkning 3	Datum passerat (30.9.1999)
	EN 30-1-1:1998/A2:2003	Anmärkning 3	Datum passerat (29.2.2004)
	EN 30-1-1:1998/A3:2005	Anmärkning 3	Datum passerat (31.12.2005)
	EN 30-1-1:1998/A2:2003/AC:2004
CEN	EN 30-1-2:1999 Gasutrustning – Gasspisar – Del 1-2: Säkerhetskrav – Spis med fläktförsedd ugn och/eller grill	–
CEN	EN 30-1-3:2003+A1:2006 Gasutrustning – Gasspisar – Del 1-3: Säkerhetskrav – Spis med keramikhäll	EN 30-1-3:2003	Datum passerat (30.4.2007)
CEN	EN 30-1-4:2002 Gasutrustning – Gasspisar – Del 1-4: Säkerhetskrav – Utrustning med en eller flera brännare och med automatiskt brännarkontrollsystem	–
CEN	EN 30-1-4:2002/A1:2006	Anmärkning 3	Datum passerat (31.5.2007)
CEN	EN 30-2-1:1998 Gasutrustning – Gasspisar – Del 2-1: Verkningsgrad – Allmänt	–
	EN 30-2-1:1998/A1:2003	Anmärkning 3	Datum passerat (10.12.2004)
	EN 30-2-1:1998/A2:2005	Anmärkning 3	Datum passerat (11.11.2005)
	EN 30-2-1:1998/A1:2003/AC:2004
CEN	EN 30-2-2:1999 Gasutrustning – Gasspisar – Del 2-2: Verkningsgrad – Spis med fläktförsedd ugn och/eller grill	–
CEN	EN 88:1991 Gasutrustningar – Tryckregulatorer för inloppstryck mindre än 20 kPa (200 mbar) – Krav – Ändring	–
CEN	EN 88:1991/A1:1996	Anmärkning 3	Datum passerat (17.7.1997)
CEN	EN 89:1999 Gasutrustningar – Gaseldade förrådsberedare för tappvarmvatten	–
	EN 89:1999/A1:1999	Anmärkning 3	Datum passerat (17.10.2000)
	EN 89:1999/A2:2000	Anmärkning 3	Datum passerat (18.7.2001)
	EN 89:1999/A3:2006	Anmärkning 3	Datum passerat (30.4.2007)
	EN 89:1999/A4:2006	Anmärkning 3	Datum passerat (31.5.2007)
CEN	EN 125:1991 Gasutrustningar – Termoelektriska flamövervakningsutrustningar – Krav och provning	–
CEN	EN 125:1991/A1:1996	Anmärkning 3	Datum passerat (17.7.1997)
CEN	EN 126:2004 Gasutrustning – Reglerdon med flera funktioner	EN 126:1995	Datum passerat (10.12.2004)
CEN	EN 161:2007 Gasapparater och gaseldade brännare – Automatiska avstängningsventiler	EN 161:2001	31.7.2007
CEN	EN 203-1:2005 Gasutrustning – Gaseldad utrustning för storkök – Del 2: Energiförbrukning	EN 203-1:1992	31.12.2008
CEN	EN 203-2-1:2005 Gasutrustning – Gaseldad utrustning för restaurangkök – Del 2-1: Särskilda krav på öppna gasbrännare och woktillsatser	EN 203-2:1995	31.12.2008
CEN	EN 203-2-2:2006 Gasutrustning – Gaseldad utrustning för restaurangkök – Del 2-2: Särskilda krav på ugnar	EN 203-2:1995	31.12.2008
CEN	EN 203-2-3:2005 Gasutrustning – Gaseldad utrustning för restaurangkök – Del 2-3: Särskilda krav på kokgrytor	EN 203-2:1995	31.12.2008
CEN	EN 203-2-4:2005 Gasutrustning – Gaseldad utrustning för restaurangkök – Del 4: Särskilda krav på fritöser	EN 203-2:1995	31.12.2008
CEN	EN 203-2-6:2005 Gasutrustning – Gaseldad utrustning för restaurangkök – Del 2-6: Särskilda krav på tillsats för tillagning av drycker	EN 203-2:1995	31.12.2008
CEN	EN 203-2-8:2005 Gasutrustning – Gaseldad utrustning för restaurangkök – Del 2-8: Särskilda krav på stekpannor och paella pannor	EN 203-2:1995	31.12.2008
CEN	EN 203-2-9:2005 Gasutrustning – Gaseldad utrustning för restaurangkök – Del 2-9: Särskilda krav på spishällar, värmehällar och stekhällar	EN 203-2:1995	31.12.2008
CEN	EN 203-2-11:2006 Gasutrustning – Gaseldad utrustning för restaurangkök – Del 2-11: Särskilda krav – Pastakokare	EN 203-2:1995	31.12.2008
CEN	EN 257:1992 Gasutrustningar – Mekaniska termostater – Ändring 1	–
CEN	EN 257:1992/A1:1996	Anmärkning 3	Datum passerat (17.7.1997)
CEN	EN 297:1994 Gaseldade pannor av typ B11 och B11BS utrustade med atmosfäriska gasbrännare med nominell effekttillförsel ej överstigande 70 kW	–
	EN 297:1994/A3:1996	Anmärkning 3	Datum passerat (24.2.1998)
	EN 297:1994/A5:1998	Anmärkning 3	Datum passerat (31.12.1998)
	EN 297:1994/A2:1996	Anmärkning 3	Datum passerat (29.10.2002)
	EN 297:1994/A6:2003	Anmärkning 3	Datum passerat (23.12.2003)
	EN 297:1994/A4:2004	Anmärkning 3	Datum passerat (11.6.2005)
	EN 297:1994/A2:1996/AC:2006
CEN	EN 298:2003 Gasutrustningar – Automatiska styrsystem för gasbrännare och gastillbehör med eller utan fläktar	EN 298:1993	Datum passerat (30.9.2006)
CEN	EN 303-3:1998 Värmepannor – Del 3: Gaseldade värmepannor – Aggregat bestående av panna och fläktbrännare	–
	EN 303-3:1998/A2:2004	Anmärkning 3	Datum passerat (11.6.2005)
	EN 303-3:1998/AC:2006
CEN	EN 303-7:2006 Värmepannor – Del 7: Hetvattenpannor med forcerat drag avsedda för centrala uppvärmningssystem, utrustade med gasbrännare för en nominell eldningseffekt ej överstigande 1000kW	–
CEN	EN 377:1993 Gasutrustningar – Smörjmedel för utrustningar till gasapparater förannat bruk än industriella processer – Ändring 1	–
CEN	EN 377:1993/A1:1996	Anmärkning 3	Datum passerat (11.6.2005)
CEN	EN 416-1:1999 Gasutrustningar – Gaseldade strålningsvärmare (ej lysande) med en brännare för montering vid tak – Del 1: Säkerhet	–
	EN 416-1:1999/A1:2000	Anmärkning 3	Datum passerat (18.7.2001)
	EN 416-1:1999/A2:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.1.2002)
	EN 416-1:1999/A3:2002	Anmärkning 3	Datum passerat (31.10.2002)
CEN	EN 416-2:2006 Gasutrustningar – Gaseldade strålningsvärmare (ej lysande) med en brännare för montering vid tak för andra ändamål än hushållsbruk – Del 2: Effektiv energianvändning	–
CEN	EN 419-1:1999 Gasutrustningar – Gaseldade strålningsvärmare (lysande) för montering vid tak för andra ändamål än hushållsbruk – Del 1: Säkerhet	–
	EN 419-1:1999/A1:2000	Anmärkning 3	Datum passerat (18.7.2001)
	EN 419-1:1999/A2:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.1.2002)
	EN 419-1:1999/A3:2002	Anmärkning 3	Datum passerat (9.9.2003)
CEN	EN 419-2:2006 Gasutrustningar – Gaseldade strålningsvärmare (lysande) för montering vid tak för andra ändamål än hushållsbruk – Del 2: Effektiv energianvändning	–
CEN	EN 437:2003 Referensgaser – Referenstryck – Apparatkategorier	EN 437:1993	Datum passerat (23.12.2003)
CEN	EN 449:2002 Gasutrustningar – Gasolkaminer utan skorstensanslutning för bostäder – Krav och provningsmetoder	EN 449:1996	Datum passerat (2.7.2003)
CEN	EN 461:1999 Gasutrustningar – Varmluftsaggregat för gasol, max. 10 kW, utan skorstensanslutning, för andra ändamål än bostäder – Fordringar	–
CEN	EN 461:1999/A1:2004	Anmärkning 3	Datum passerat (30.9.2004)
CEN	EN 483:1999 Gaseldade värmepannor – Typ C pannor med effekt ej överstigande 70 kW	–
	EN 483:1999/A2:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.1.2002)
	EN 483:1999/A2:2001/AC:2006
CEN	EN 484:1997 Gasutrustningar – Gasolutrustning – Gasolkök med eller utan grill för utomhusbruk – Fordringar	–
CEN	EN 497:1997 Gasutrustning – Gasolutrustning – Brännare för olika ändamål för utomhusbruk	–
CEN	EN 498:1997 Gasapparater – Gasolgrillar för utomhusbruk	–
CEN	EN 509:1999 Gasutrustningar – Värmeutrustning – Konstgjorda brasor	–
	EN 509:1999/A1:2003	Anmärkning 3	Datum passerat (31.12.2003)
	EN 509:1999/A2:2004	Anmärkning 3	Datum passerat (30.6.2005)
CEN	EN 521: 2006 Gasutrustning – Bärbara gasolutrustningar – Säkerhetskrav och provning	EN 521:1998	Datum passerat (31.8.2006)
CEN	EN 525:1997 Gasutrustning – Gaseldade varmluftsaggregat med tvångscirkulationför annan rumsuppvärmning än bostadsuppvärmning, max 300 kW	–
CEN	EN 549:1994 Gasutrustning – Gummimaterial för tätningar och membran för andraändamål än industriella processer	EN 291:1992 EN 279:1991	Datum passerat (31.12.1995)
CEN	EN 613:2000 Gasutrustningar – Gaseldade konvektorer	–
CEN	EN 613:2000/A1:2003	Anmärkning 3	Datum passerat (23.12.2003)
CEN	EN 621:1998 Gasutrustning – Varmluftsaggregat, max 300 kW, för andra ändamål än bostäder, utan rökgasfläkt	–
CEN	EN 621:1998/A1:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.3.2002)
CEN	EN 624:2000 Gasutrustningar – Specifikation för LPG- anordningar – Gasolbrännare i fordon och båtar	–
CEN	EN 625:1995 Gaseldade pannor – Särskilda krav för kombinationspannor för hushållsändamål med effekt max 70 kW	–
CEN	EN 656:1999 Gaseldade värmepannor – Typ B pannor med effekt över 70 kW men ej överstigande 300 kW	–
CEN	EN 676:2003 Gasapparater – Fläktbrännare för gas	EN 676:1996	Datum passerat (8.4.2004)
CEN	EN 677:1998 Gaseldade värmepannor – Särskilda krav för kondenspannor med effekt max 70 kW	–
CEN	EN 732:1998 Gasutrustningar – Gasolutrustningar – Absorptionskylskåp	–
CEN	EN 751-1:1996 Gasutrustningar – Tätningsmaterial för gängade anslutningar i kontakt med gasfamiljerna 1, 2 och 3 eller varmvatten – Del 1: Anaeroba tätningsmedel	–
CEN	EN 751-2:1996 Gasutrustningar – Tätningsmaterial för gängade anslutningar i kontakt med gasfamiljerna 1, 2 och 3 eller varmvatten – Del 2: Icke-härdade tätningsmedel	–
CEN	EN 751-3:1996 Gasutrustningar – Tätningsmaterial för gängade anslutningar i kontakt med gasfamiljerna 1, 2 och 3 eller varmvatten – Del 3: Osintrade PTFE(polytetrafluoreten) band	–
CEN	EN 751-3:1996/AC:1997
CEN	EN 777-1:1999 Gasutrustningar – Gaseldade strålningsvärmare med flera brännare för montering vid tak för andra ändamål än hushållsbruk – Del 1: System D – Säkerhet	–
	EN 777-1:1999/A1:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.8.2001)
	EN 777-1:1999/A2:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.1.2002)
	EN 777-1:1999/A3:2002	Anmärkning 3	Datum passerat (31.10.2002)
CEN	EN 777-2:1999 Gasutrustningar – Gaseldade strålningsvärmare med flera brännare för montering vid tak för andra ändamål än hushållsbruk – Del 2: System E – Säkerhet	–
	EN 777-2:1999/A1:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.8.2001)
	EN 777-2:1999/A2:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.1.2002)
	EN 777-2:1999/A3:2002	Anmärkning 3	Datum passerat (31.10.2002)
CEN	EN 777-3:1999 Gasutrustningar – Gaseldade strålningsvärmare med flera brännare för montering vid tak för andra ändamål än hushållsbruk – Del 3: System F – Säkerhet	–
	EN 777-3:1999/A1:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.8.2001)
	EN 777-3:1999/A2:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.1.2002)
	EN 777-3:1999/A3:2002	Anmärkning 3	Datum passerat (31.10.2002)
CEN	EN 777-4:1999 Gasutrustningar – Gaseldade strålningsvärmare med flera brännare för montering vid tak för andra ändamål än hushållsbruk- Del 4: System H – Säkerhet	–
	EN 777-4:1999/A1:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.8.2001)
	EN 777-4:1999/A2:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.1.2002)
	EN 777-4:1999/A3:2002	Anmärkning 3	Datum passerat (31.10.2002)
CEN	EN 778:1998 Gasutrustning – Varmluftsaggregat, max 70 kW, förbostadsuppvärmning, utan rökgasfläkt	–
CEN	EN 778:1998/A1:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.3.2002)
CEN	EN 1020:1997 Gasutrustning – Varmluftsaggregat, max 300 kW, för andra ändamål än bostäder, med rökgasfläkt	–
CEN	EN 1020:1997/A1:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.3.2002)
CEN	EN 1106:2001 Gasutrustningar – Handmanövrerade ventiler – Krav och provning	–
CEN	EN 1196:1998 Gasapparater – Varmluftsaggregat med kondensation – Krav och provning	–
CEN	EN 1266:2002 Gasapparater – Gaseldade konvektorer med fläkt för transport av förbränningsluft och/eller avgaser	–
CEN	EN 1266:2002/A1:2005	Anmärkning 3	Datum passerat (28.2.2006)
CEN	EN 1319:1998 Gasutrustning- Varmluftsaggregat, max 70 kW, med tvångscirkulation, för bostadsuppvärmning med fläktbrännare	–
	EN 1319:1998/A2:1999	Anmärkning 3	Datum passerat (17.10.2000)
	EN 1319:1998/A1:2001	Anmärkning 3	Datum passerat (31.3.2002)
CEN	EN 1458-1:1999 Gasutrustningar – Torktumlare för hushållsbruk med direkt gasuppvärmning med max effekt 6 kW, av typ B22D och B23D – Del 1: Säkerhet	–
CEN	EN 1458-2:1999 Gasutrustningar – Gaseldade torktumlare för hushåll – Del 2: Verkningsgrad	–
CEN	EN 1596:1998 Gasutrustning – Flyttbara gasoleldade värmare för andra ändamål än hushållsbruk – Fordringar	–
CEN	EN 1596:1998/A1:2004	Anmärkning 3	Datum passerat (10.12.2004)
CEN	EN 1643:2000 Gasutrustning – Övervakningssystem för automatiska stängventiler för gasbrännare och gastillbehör	–
CEN	EN 1854:2006 Gasutrustning – Anordningar för tryckavkänning för gasapparater och gastillbehör	EN 1854:1997	Datum passerat (4.11.2006)
CEN	EN 12067-1:1998 Gasutrustning – Utrustning för reglering av förhållandet gas/luft för gasbrännare och gasapparater – Del 1: Pneumatiskt utförande	–
CEN	EN 12067-1:1998/A1:2003	Anmärkning 3	Datum passerat (23.12.2003)
CEN	EN 12067-2:2004 Gasutrustning – Utrustning för reglering av förhållandet gas/luft för gasbrännare och gasapparater – Del 2: Elektroniskt utförande	–
CEN	EN 12078:1998 Gasutrustning – Nolltrycksregulator – Krav och provning	–
CEN	EN 12244-1:1998 Gasapparater – Tvättmaskiner för hushållsbruk meddirekt gasuppvärmning med max effekt 20 kW – Del 1: Säkerhet	–
CEN	EN 12244-2:1998 Gasapparater – Tvättmaskiner för hushållsbruk meddirekt gasuppvärmning med max effekt 20 kW – Del 2: Verkningsgrad	–
CEN	EN 12309-1:1999 Gaseldade absorptions- och adsorptionsvärmepumpar för luftkonditionering med högsta effekt 70 kW – Del 1: Säkerhet	–
CEN	EN 12309-2:2000 Gaseldade absorptions- och adsorptionsvärmepumpar för luftkonditionering med effekt högst 70 kW – Del 2: Bestämning av verkningsgrad och energiförbrukning	–
CEN	EN 12669:2000 Gasutrustningar – Gaseldade varmluftsfläktar för användning i växthus och som tillsatsvärme för andra ändamål än hushållsbruk	–
CEN	EN 12752-1:1999 Gasutrustningar – Gaseldade torktumlare av typ B, max 20 kW – Del 1: Säkerhet	–
CEN	EN 12752-2:1999 Gasutrustningar – Gaseldade torktumlare av typ B, max 20 kW – Del 2: Bestämning av verkningsgrad och energiförbrukning	–
CEN	EN 12864:2001 Gasutrustningar – Icke justerbara lågtrycksregulatorer med max utloppstryck 200 mbar, och max kapacitet 4 kg/h, med ingående säkerhetsdon för butan, propan jämte blandningar	–
	EN 12864:2001/A1:2003	Anmärkning 3	Datum passerat (10.12.2004)
	EN 12864:2001/A2:2005	Anmärkning 3	Datum passerat (28.2.2006)
CEN	EN 13278:2003 Gaseldade kaminer med öppen förbränningskammare för rumsuppvärmning	–
CEN	EN 13611:2000 Säkerhets- och kontrollanordningar för gasbrännare och gasbrännartillbehör – Allmänna krav	–
CEN	EN 13611:2000/A1:2004	Anmärkning 3	Datum passerat (30.6.2005)
CEN	EN 13785:2005 Regulatorer med max kapacitet 100 kg/h och med max utloppstryck 4 bar, andra än de som beskrivs i EN 12864 med ingående säkerhetsdon för butan, propan jämte blandningar	–
CEN	EN 13785:2005/AC:2007
CEN	EN 13786:2004 Gasutrustningar – Automatiska omkastare med max utloppstryck 4 bar och max kapacitet 100 kg/h, med ingående säkerhetsdon för butan, propan jämte blandningar	–
CEN	EN 13836:2006 Gaseldade värmepannor – Typ B pannor med effect över 300 kW, men ej överstigande 1 000 kW	–
CEN	EN 14438:2006 Gaseldade insatser för uppvärmning av flera rum	–
CEN	EN 14543:2005 Gasutrustningar – Gasolvärmare utan skorstensanslutning för användning utomhus och i välventilerade rum	–
CEN	EN 15033:2006 Gaseldade varmvattenberedare för fordon och båtar	–

Anmärkning 1

Det datum då den ersatta standarden upphör att gälla är i allmänhet det datum då den upphävs av det europeiska standardiseringsorganet. Användare av dessa standarder bör dock vara medvetna om att det i vissa undantagsfall kan vara ett annat datum

Anmärkning 3

Om tillägg förekommer innefattar hänvisningen såväl standarden EN CCCCC:YYYY som eventuella tidigare tillägg och det nya, angivna, tillägget. Den ersatta standarden (kolumn 3) består därför av EN CCCCC:YYYY med eventuella tidigare tillägg, men utan det nya, angivna, tillägget. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att gälla

ANMÄRKNING:

—	Närmare upplysningar om standarderna kan erhållas från de europeiska och nationella standardiseringsorgan som anges i bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG (2), ändrat genom direktiv 98/48/EG (3).

—	Offentliggörandet av hänvisningarna i Europeiska unionens officiella tidning innebär inte att de aktuella standarderna är tillgängliga på alla gemenskapsspråken.

—	Denna förteckning ersätter alla tidigare förteckningar som har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen skall fortlöpande uppdatera denna förteckning.

Mer information återfinns på Europa-servern på Internet:

http://ec.europa.eu/enterprise/newapproach/standardization/harmstds/

(1) ESO: Europeiskt standardiseringsorgan:

—	CEN: rue de Stassart 36, B-1050 Bryssel, Tel. (32-2) 550 08 11; fax (32-2) 550 08 19 (http://www.cenorm.be)

—	CENELEC: rue de Stassart 35, B-1050 Bryssel, Tel. (32-2) 519 68 71; fax (32-2) 519 69 19 (http://www.cenelec.org)

—	ETSI: 650, route des Lucioles, F-06921 Sophia Antipolis, Tel. (33) 492 94 42 00; fax (33) 493 65 47 16 (http://www.etsi.org)

(2) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37

(3) EGT L 217, 5.8.1998, s. 18.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 145

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	50 årgången 30 juni 2007

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Resolutioner, rekommendationer, inställningar och yttranden
	RESOLUTIONER
	Rådet
2007/C 145/01	Rådets resolution av den 25 juni 2007 om en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen (2007–2012)	1

	II Meddelanden
	GEMENSAMMA FÖRKLARINGAR
	Europaparlamentet Rådet Kommissionen
2007/C 145/02	Gemensam förklaring om praktiska bestämmelser för medbeslutandeförfarandet (artikel 251 i EG-fördraget)	5

	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Kommissionen
2007/C 145/03	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.4693 – Veolia/Sulo) ( 1 )	10

2007/C 145/04	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.4663 – voestalpine/Böhler-Uddeholm) ( 1 )	10

2007/C 145/05	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.4704 – Bridgepoint/Gambro Healthcare) ( 1 )	11

2007/C 145/06	Tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget – Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar ( 1 )	12

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Kommissionen
2007/C 145/07	Eurons växelkurs	14

	UPPLYSNINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA
2007/C 145/08	Bindande klassificeringsbesked	15

2007/C 145/09	Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av rådets direktiv 90/396/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen ( 1 )	20

	V Yttranden
	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Kommissionen
2007/C 145/10	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.4771 – Veritas/Golden Gate/Goldman Sachs/Aeroflex) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	31

Datum för antagande av beslutet	21.3.2007
Stöd nr	NN 53/06
Medlemsstat	Malta
Region	—
Benämning (och/eller namn på stödmottagaren)	Għajnuna mil-Istat (obbligi ta' servizz pubbliku) għall-operaturi tal-karozzi tal-linja f'Malta
Rättslig grund	Ftehim bejn il-Gvern ta' Malta u l-ATP ta' l-1995
Åtgärdstyp	Stödordning
Syfte	Ersättning för allmännyttiga tjänster
Det föreslagna stödets form	Ersättning för allmännyttiga tjänster
Budget	Mellan 1,25 och 2,0 miljoner MTL
Stödnivå	100 %
Varaktighet	—
Sektorer som berörs	Persontransporter per buss
Den beviljande myndighetens namn och adress	Il-Gvern Malti
Övriga upplysningar	—

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,3505
JPY	japansk yen	166,63
DKK	dansk krona	7,4422
GBP	pund sterling	0,674
SEK	svensk krona	9,2525
CHF	schweizisk franc	1,6553
ISK	isländsk krona	84,26
NOK	norsk krona	7,9725
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CYP	cypriotiskt pund	0,5837
CZK	tjeckisk koruna	28,718
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	246,15
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,6963
MTL	maltesisk lira	0,4293
PLN	polsk zloty	3,7677
RON	rumänsk leu	3,134
SKK	slovakisk koruna	33,635
TRY	turkisk lira	1,774
AUD	australisk dollar	1,5885
CAD	kanadensisk dollar	1,4245
HKD	Hongkongdollar	10,5569
NZD	nyzeeländsk dollar	1,7502
SGD	singaporiansk dollar	2,0664
KRW	sydkoreansk won	1 247,73
ZAR	sydafrikansk rand	9,5531
CNY	kinesisk yuan renminbi	10,2816
HRK	kroatisk kuna	7,3035
IDR	indonesisk rupiah	12 201,77
MYR	malaysisk ringgit	4,6626
PHP	filippinsk peso	62,461
RUB	rysk rubel	34,807
THB	thailändsk baht	42,615