ISSN 1725-2504

Europeiska unionens

officiella tidning

C 140
European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

50 årgången
23 juni 2007

Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN

 

Domstolen

2007/C 140/01

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning
EUT C 129, 9.6.2007

1

 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

Domstolen

2007/C 140/02

Mål C-391/04: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 maj 2007 (begäran om förhandsavgörande från Symvoulio tis Epikrateias) – Ypourgos Oikonomikon, Proïstamenos DOY Amfissas mot Charilaos Georgakis (Direktiv 89/592/EEG – Insiderhandel – Begreppen insiderinformation och utnyttjande av insiderinformation – I förväg överenskomna börstransaktioner som genomförs inom en grupp av personer som kan förfoga över insiderinformation – Konstlad höjning av kursen för de avyttrade överlåtbara värdepapperen)

2

2007/C 140/03

Mål C-508/04: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 maj 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike (Fördragsbrott – Direktiv 92/43/EEG – Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter – Införlivandeåtgärder)

2

2007/C 140/04

Mål C-252/05: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 maj 2007 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) (Förenade kungariket)) – Thames Water Utilities Ltd, Regina mot South East London Division, Bromley Magistrates' Court (Avfall – Direktiven 75/442/EEG, 91/156/EEG och 91/271/EEG – Avloppsvatten som läcker ut ur ledningsnätet – Kvalificering – Tillämpningsområde för direktiven 75/442/EEG och 91/271/EEG)

3

2007/C 140/05

Mål C-303/05: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 3 maj 2007 (begäran om förhandsavgörande från Arbitragehof – Belgien) – Advocaten voor de Wereld VZW mot Leden van de Ministerraad (Polissamarbete och straffrättsligt samarbete – Artiklarna 6.2 EU och 34.2 b EU – Rambeslut 2002/584/RIF – Den europeiska arresteringsordern och överlämnande mellan medlemsstaterna – Tillnärmning av nationell lagstiftning – Slopande av kontrollen av om det föreligger dubbel straffbarhet – Giltighet)

3

2007/C 140/06

Mål C-328/05 P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 maj 2007 – SGL Carbon AG mot Europeiska gemenskapernas kommission (Överklagande – Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Riktlinjer för beräkning av böter – Meddelande om samarbete – Principen non bis in idem)

4

2007/C 140/07

Mål C-386/05: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 maj 2007 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof (Österrike)) – Color Drack GmbH mot Lexx International Vertriebs GmbH (Domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning (EG) nr 44/2001 – Särskilda behörighetsregler – Artikel 5.1 b första strecksatsen – Domstolen i uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser – Försäljning av varor – Varor levererade till olika orter i samma medlemsstat)

4

2007/C 140/08

Mål C-391/06: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 3 maj 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Irland (Fördragsbrott – Direktiv 2003/4/EG – Rätt att ta del av information – Uppgifter om miljön – Underlåtenhet att införliva inom föreskriven frist)

5

2007/C 140/09

Mål C-407/06: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 10 maj 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien (Fördragsbrott – Direktiv 2003/105/EG – Skydd för arbetstagare – Följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår – Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

5

2007/C 140/10

Mål C-33/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Dâmboviţa (Rumänien) den 24 januari 2007 – Ministerul Administraţiei și Internelor – Direcţia Generală de Pașapoarte București (ministeriet för administration och inrikes frågor – generaldirektoratet för passfrågor, Bukarest) mot Gheorghe Jipa

6

2007/C 140/11

Mål C-139/07 P: Överklagande ingett den 8 mars 2007 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 14 december 2006 i mål T-237/02, Technische Glaswerke Ilmenaus mot Europeiska gemenskapernas kommission

6

2007/C 140/12

Mål C-152/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 20 mars 2007 – Arcor AG & Co. KG mot Bundesrepublik Deutschland

7

2007/C 140/13

Mål C-153/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 20 mars 2007 – Communication Services TELE2 GmbH mot Bundesrepublik Deutschland

8

2007/C 140/14

Mål C-154/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 20 mars 2007 – Firma 01051 Telekom GmbH mot Bundesrepublik Deutschland

8

2007/C 140/15

Mål C-156/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 21 mars 2007 – Salvatore Aiello m.fl. mot Comune di Milano, Sindaco di Milano, Comitato tecnico–scientifico per l'emergenza del traffico e della mobilità nella città di Milano, Provincia di Milano, Regione Lombardia, Ministero delle Infrastrutture e dei Trasporti, Ministero dell'Interno, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Euromilano SpA, Metropolitana milanese SpA

9

2007/C 140/16

Mål C-161/07: Talan väckt den 23 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike

9

2007/C 140/17

Mål C-162/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 26 mars 2007 – Ampliscientifica Srl, Amplifin SpA mot Ministero dell'Economia e delle Finanze, Agenzia delle Entrate

10

2007/C 140/18

Mål C-171/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht des Saarlandes den 30 mars 2007 – Apothekerkammer des Saarlandes, Marion Schneider, Michael Holzapfel, Dr. Fritz Trennheuser och Deutscher Apothekerverband e.V. mot delstaten Saarland och justitie-, hälso- och socialministeriet, övrig part: DocMorris N.V.

11

2007/C 140/19

Mål C-172/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht des Saarlandes den 30 mars 2007 – apotekaren Helga Neumann-Seiwert mot delstaten Saarland och justitie-, hälso- och socialministeriet, övrig part: DocMorris N.V.

11

2007/C 140/20

Mål C-174/07: Talan väckt den 30 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

12

2007/C 140/21

Mål C-194/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato den 4 april 2007 – SAVA e C. Srl, SIEME Srl, GRADED SpA mot Mostra d'Oltremare SpA m.fl.

13

2007/C 140/22

Mål C-204/07 P: Överklagande ingett den 16 april 2007 av C.A.S. SpA av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 6 februari 2007 i mål T-23/03, C.A.S. SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

13

2007/C 140/23

Mål C-205/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av hof van beroep te Gent (Belgien) den 19 april 2007 – Brottmål mot Lodewijk Gysbrechts och Santurel Inter BVBA

14

2007/C 140/24

Mål C-207/07: Talan väckt den 19 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

15

2007/C 140/25

Mål C-209/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Supreme Court (Irland) den 20 april 2007 – Competition Authority mot Beef Industry Development Society Ltd och Barry Brothers (Carrigmore) Meats Ltd

15

2007/C 140/26

Mål C-213/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 23 april 2007 – Michaniki A.E. mot Ethniko Symvoulio Radiotileorasis, Ypourgos Epikrateias, Pantechniki Α.Ε. och Syndesmos Epicheiriseon Periodikou Tipou

16

2007/C 140/27

Mål C-223/07: Talan väckt den 3 maj 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Sverige

17

2007/C 140/28

Mål C-235/07: Talan väckt den 10 maj 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

17

 

Förstainstansrätten

2007/C 140/29

Mål T-357/02: Förstainstansrättens dom av den 3 maj 2007 – Freistaat Sachsen mot Europeiska gemenskapernas kommission (Statligt stöd – Stöd som beviljats av Freistaat Sachsen – Stödordningar till små och medelstora företag – Skyndsamt förfarande för godkännande – Tillämpning i tiden av gemenskapsriktlinjerna och undantagsförordningen med avseende på stöd till små och medelstora företag – Stöd som har anmälts innan undantagsförordningen trädde i kraft – Berättigade förväntningar – Rättssäkerhet – Fullständig anmälan)

19

2007/C 140/30

Mål T-219/04: Förstainstansrättens dom av den 3 maj 2007 – Spanien mot kommissionen (Fiske – Utvecklingen av fiskekapaciteten i medlemsstaternas fiskeflottor – System för in- och utträde – Kommittén för fiske och vattenbruk – Språkregler)

19

2007/C 140/31

Mål T-255/04: Förstainstansrättens dom av den 10 maj 2007 – Monique Negenmann mot Europeiska gemenskapernas kommission (Personalmål – Tjänstemän – Mammaledighet – Planerad tidpunkt för nedkomst – Tidpunkten när mammaledighet inleddes )

19

2007/C 140/32

Mål T-261/04: Förstainstansrättens dom av den 3 maj 2007 – Crespinet mot kommissionen (Tjänstemän – Befordran – Befordringsomgång år 2003 – Tilldelning av prioritetspoäng)

20

2007/C 140/33

Mål T-271/04: Förstainstansrättens dom av den 8 maj 2007 – Citymo mot kommissionen (Avtalsrättsligt skadeståndsansvar – Skiljedomsklausul – Hyresavtal – Avvisning – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Förhandlingar som föregår ingående av avtal – Invändning om rättsstridighet – Berättigade förväntningar – God tro – Rättsmissbruk – Ekonomisk skada – Förlust av möjlighet)

20

2007/C 140/34

Mål T-343/04: Förstainstansrättens dom av den 3 maj 2007 – Tsarnavas mot kommissionen (Tjänstemän – Betygsrapport – Invaliditet – Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Skadeståndstalan – Avvisning)

21

2007/C 140/35

Mål T-99/05: Förstainstansrättens dom av den 10 maj 2007 – Spanien mot kommissionen (Fiske – Förordning (EG) nr 494/2002 – Bevarande av havets resurser – Rättslig grund – Icke-diskrimineringsprincipen – Motiveringsskyldighet)

21

2007/C 140/36

De förenade målen T-239/05, T-240/05, T-245/05–T-247/05, T-255/05, T-274/05, T-280/05: Förstainstansrättens dom av den 15 maj 2007 – Black & Decker mot harmoniseringsbyrån – Atlas Copco (tredimensionell återgivning av ett gult och svart elektriskt verktyg) (Gemenskapsmärke – Invändningsförfarande – Tidsfrist för inleda invändningsförfarandet – Överföring genom telefax – Upptagande till sakprövning – Klar angivelse av det äldre varumärket – Regel 18.1 i förordning (EG) nr 2868/95)

21

2007/C 140/37

Mål T-47/06: Förstainstansrättens dom av den 10 maj 2007 – Antartica mot harmoniseringsbyrån (Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket nasdaq – Det äldre gemenskapsvarumärket NASDAQ – Registreringshinder – Renommé – Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 40/94)

22

2007/C 140/38

Mål T-30/03: Förstainstansrättens beslut av den 23 april 2007 – SID mot kommissionen (Statligt stöd – Beslut att inte göra invändningar – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Begreppet berörd part – Arbetstagarorganisation)

22

2007/C 140/39

Mål T-387/04: Förstainstansrättens beslut av den 30 april 2007 – EnBW Energie Baden-Württemberg mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring – Direktiv 2003/87/EG – System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser – Tysklands nationella fördelningsplan för tilldelning av utsläppsrätter – Statligt stöd – Berättigat intresse av att få saken prövad – Avvisning)

23

2007/C 140/40

Mål T-415/04: Förstainstansrättens beslut av den 26 april 2007 – Tebaldi m.fl. mot kommissionen (Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsomgången 2003 – Nekad befordran – Tilldelning av befordringspoäng – Uppenbart att talan skall avvisas)

23

2007/C 140/41

Mål T-297/05 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 2 maj 2007 – IPK International World Tourism Marketing Consultants mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Artikel 256 EG – Föremål för talan – Upptagande till sakprövning – Krav på skyndsamhet föreligger inte)

24

2007/C 140/42

Mål T-12/07 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 3 maj 2007 – Polimeri Europa mot kommissionen (Interimistiskt förfarande – Konkurrens – Ansökan om interimistiska åtgärder – Föreläggande till tredje man – Avvisning)

24

2007/C 140/43

Mål T-71/07 R: Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 4 maj 2007 – Icuna.com mot europaparlamentet (Offentlig upphandling – Gemenskapsförfarande vid anbudsinfordran – Interimistiskt förfarande – Krav på skyndsamhet saknas)

24

2007/C 140/44

Mål T-103/07: Talan väckt den 2 april 2007 – Fratex Indústria e Comércio mot harmoniseringsbyrån – USA Track & Field (TRACK & FIELD USA)

25

2007/C 140/45

Mål T-109/07: Talan väckt den 11 april 2007 – L'Oréal mot harmoniseringsbyrån – Spa Monopole (SPA THERAPY)

25

2007/C 140/46

Mål T-110/07: Talan väckt den 16 april 2007 – Siemens mot kommissionen

26

2007/C 140/47

Mål T-113/07: Talan väckt den 18 april 2007 – Toshiba mot kommissionen

26

2007/C 140/48

Mål T-116/07: Talan väckt den 17 april 2007 – Frankrike mot kommissionen

27

2007/C 140/49

Mål T-117/07: Talan väckt den 18 april 2007 – Areva m.fl. mot kommissionen

28

2007/C 140/50

Mål T-120/07: Talan väckt den 16 april 2007 – MB Immobilien och MB System mot kommissionen

29

2007/C 140/51

Mål T-121/07: Talan väckt den 18 april 2007 – Alstom mot Europeiska gemenskapernas kommission

30

2007/C 140/52

Mål T-122/07: Talan väckt den 17 april 2007 – Siemens och VA TECH Transmission & Distribution mot kommissionen

31

2007/C 140/53

Mål T-123/07: Talan väckt den 17 april 2007 – Siemens Transmission & Distribution mot kommissionen

31

2007/C 140/54

Mål T-124/07: Talan väckt den 17 april 2007 – Siemens Transmission & Distribution och Nuova Magrini Galileo mot kommissionen

32

2007/C 140/55

Mål T-125/07: Talan väckt den 16 april 2007 – Scientific and Technological Committee m.fl. mot Potocnik m.fl., ledamöter av kommissionen

33

2007/C 140/56

Mål T-126/07: Talan väckt den 20 april 2007 – Allos Walter Lang mot harmoniseringsbyrån – Kokoriko (Coco Rico)

33

2007/C 140/57

Mål T-127/07 P: Överklagande ingett den 20 april 2007 av Bligny av det beslut som personaldomstolen meddelade den 15 februari 2007 i mål F-142/06, Bligny mot kommissionen

34

2007/C 140/58

Mål T-128/07: Talan väckt den 23 april 2007 – Suez mot harmoniseringsbyrån

34

2007/C 140/59

Mål T-129/07: Talan väckt den 17 april 2007 – Irland mot kommissionen

35

2007/C 140/60

Mål T-130/07: Talan väckt den 19 april 2007 – Aughinish Alumina mot kommissionen

35

2007/C 140/61

Mål T-132/07: Talan väckt den 19 april 2007 – Fuji Electric Holdings och Fuji Electric Systems mot kommissionen

36

2007/C 140/62

Mål T-133/07: Talan väckt den 18 april 2007 – Mitsubishi Electric Corp. mot Europeiska gemenskapernas kommission

37

2007/C 140/63

Mål T-135/07: Talan väckt den 19 april 2007 – Italien mot kommissionen

38

2007/C 140/64

Mål T-136/07: Talan väckt den 30 april 2007 – Colgate-Palmolive mot harmoniseringsbyrån – CMS Hasche Sigle (VISIBLE WHITE)

39

2007/C 140/65

Mål T-141/07: Talan väckt den 4 maj 2007 – General Technic-Otis mot kommissionen

39

2007/C 140/66

Mål T-142/07: Talan väckt den 4 maj 2007 – General Technic mot kommissionen

40

2007/C 140/67

Mål T-143/07: Talan väckt den 30 april 2007 – UMG Recordings mot harmoniseringsbyrån – Osman (MOTOWN)

41

2007/C 140/68

Mål T-155/07: Talan väckt den 4 maj 2007 – Euro-Information mot harmoniseringsbyrån (CYBERBOURSE)

42

2007/C 140/69

Mål T-156/07: Talan väckt den 9 maj 2007 – Spanien mot kommissionen

42

2007/C 140/70

Mål T-157/07: Talan väckt den 9 maj 2007 – Iranska folkets mujahedin mot Europeiska unionens råd

43

2007/C 140/71

Mål T-160/07: Talan väckt den 7 maj 2007 – Lancôme mot harmoniseringsbyrån – CMS Hasche Sigle (COLOR EDITION)

43

 

Europeiska unionens personaldomstol

2007/C 140/72

Mål F-35/07: Talan väckt den 16 april 2007 – Klug mot Europeiska läkemedelsmyndigheten

45

2007/C 140/73

Mål F-38/07: Talan väckt den 20 april 2007 – Caleprico mot kommissionen

45

2007/C 140/74

Mål F-41/07: Talan väckt den 2 maj 2007 – Fernandez García och Garcia Rato mot EG-domstolen

46

2007/C 140/75

Mål F-42/07: Talan väckt den 10 maj 2007 – Prieto mot parlamentet

47

SV

 

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN

Domstolen

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/1

(2007/C 140/01)

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 129, 9.6.2007

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 117, 26.5.2007

EUT C 96, 28.4.2007

EUT C 95, 28.4.2007

EUT C 82, 14.4.2007

EUT C 69, 24.3.2007

EUT C 56, 10.3.2007

Dessa texter är tillgängliga på:

 

EUR-Lex:http://eur-lex.europa.eu

V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/2

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 maj 2007 (begäran om förhandsavgörande från Symvoulio tis Epikrateias) – Ypourgos Oikonomikon, Proïstamenos DOY Amfissas mot Charilaos Georgakis

(Mål C-391/04) (1)

(Direktiv 89/592/EEG - Insiderhandel - Begreppen insiderinformation och utnyttjande av insiderinformation - I förväg överenskomna börstransaktioner som genomförs inom en grupp av personer som kan förfoga över insiderinformation - Konstlad höjning av kursen för de avyttrade överlåtbara värdepapperen)

(2007/C 140/02)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Symvoulio tis Epikrateias

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ypourgos Oikonomikon, Proïstamenos DOY Amfissas

Motpart: Charilaos Georgakis

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Symvoulio tis Epikrateias – Tolkning av artiklarna 1–4 i rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om samordning av föreskrifter om insiderhandel (EGT L 334, s. 30; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 10) – Begreppet ”tillgång till och utnyttjande av insiderinformation”

Domslut

Artiklarna 1 och 2 i rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om samordning av föreskrifter om insiderhandel skall tolkas så, att ett bolags huvudägare och styrelseledamöter skall anses förfoga över insiderinformation som de inte drar nytta av med full insikt i förhållandena vid börstransaktioner avseende överlåtbara värdepapper utgivna av detta bolag, när de kommit överens om att genomföra dessa transaktioner med varandra i syfte att åstadkomma en konstlad höjning av bolagets aktiekurs.

(1)  EUT C 273, 6.11.2004.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/2

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 maj 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike

(Mål C-508/04) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 92/43/EEG - Bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter - Införlivandeåtgärder)

(2007/C 140/03)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. van Beek och B. Schima, biträdda av M. Lang, rechtsanwalt)

Svarande: Republiken Österrike (ombud: E. Riedl och H. Dossi)

Saken

Fördragsbrott – Ofullständigt och bristfälligt införlivande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114)

Domslut

1)

Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 1 e, g och i, samt artiklarna 6.1, 6.2, 12, 13, 16.1 och 22 b i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Republiken Österrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 45, 19.02.2005.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/3

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 maj 2007 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) (Förenade kungariket)) – Thames Water Utilities Ltd, Regina mot South East London Division, Bromley Magistrates' Court

(Mål C-252/05) (1)

(Avfall - Direktiven 75/442/EEG, 91/156/EEG och 91/271/EEG - Avloppsvatten som läcker ut ur ledningsnätet - Kvalificering - Tillämpningsområde för direktiven 75/442/EEG och 91/271/EEG)

(2007/C 140/04)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Thames Water Utilities Ltd, Regina

Motpart: South East London Division, Bromley Magistrates' Court

Ytterligare deltagare i rättegången: Environment Agency

Saken

Begäran om förhandsavgörande – High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) – Tolkning av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93) och av rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66) – Begreppet avfall – Avloppsvatten som läcker ut ur ett ledningsnät

Domslut

1)

Avloppsvatten som läckt ut ur ett ledningsnät som sköts av ett i lag reglerat avloppsföretag med tillämpning av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och den lagstiftning som har utfärdats för att införliva direktivet utgör avfall i den mening som avses i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991.

2)

Direktiv 91/271 utgör inte annan lagstiftning i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktiv 75/442, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG. Det ankommer på den nationella domstolen att, mot bakgrund av de kriterier som fastslagits i förevarande dom, pröva huruvida den nationella lagstiftningen kan anses utgöra annan lagstiftning i den mening som avses i denna bestämmelse. Så är fallet om denna nationella lagstiftning innehåller precisa bestämmelser som organiserar hanteringen av det aktuella avfallet och om den leder till en miljöskyddsnivå som är likvärdig med den som följer av direktiv 75/442, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG, närmare bestämt av artiklarna 4, 8 och 15 i detta direktiv.

3)

Direktiv 91/271 kan, i fråga om hanteringen av avloppsvatten som läckt ut ur ett ledningssystem, inte betraktas som lex specialis i förhållande till direktiv 75/442, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG, och kan således inte finna tillämpning enligt artikel 2.2 i sistnämnda direktiv.

(1)  EUT C 205, 20.8.2005.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/3

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 3 maj 2007 (begäran om förhandsavgörande från Arbitragehof – Belgien) – Advocaten voor de Wereld VZW mot Leden van de Ministerraad

(Mål C-303/05) (1)

(Polissamarbete och straffrättsligt samarbete - Artiklarna 6.2 EU och 34.2 b EU - Rambeslut 2002/584/RIF - Den europeiska arresteringsordern och överlämnande mellan medlemsstaterna - Tillnärmning av nationell lagstiftning - Slopande av kontrollen av om det föreligger dubbel straffbarhet - Giltighet)

(2007/C 140/05)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Arbitragehof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Advocaten voor de Wereld VZW

Svarande: Leden van de Ministerraad

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Arbitragehof – Giltigheten av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1) – Förenlighet med artikel 34.2 b EU – Slopande av kontrollen av om det föreligger dubbel straffbarhet för de brott som räknas upp i artikel 2.2 i beslutet – Förenlighet med artikel 6.2 EU

Domslut

Vid prövningen av de hänskjutna frågorna har det inte framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna.

(1)  EUT C 271, 29.10.2005.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/4

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 maj 2007 – SGL Carbon AG mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-328/05 P) (1)

(Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Riktlinjer för beräkning av böter - Meddelande om samarbete - Principen non bis in idem)

(2007/C 140/06)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: SGL Carbon AG (ombud: M. Klusmann och F. Wiemer, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: F. Castillo de la Torre, M. Schneider och W. Mölls samt H. Gading)

Saken

Överklagande av förstainstansrättens (andra avdelningen) dom av den 15 juni 2005 i de förenade målen T-71/03, T-74/03, T-87/03 och T-91/03, SGL Carbon mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten delvis ogillat talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2002) 5083 slutligt av den 17 december 2002 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget – Samordnat förfarande på marknaden för specialgrafit

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

SGL Carbon AG förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 281, 12.11.2005.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/4

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 maj 2007 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof (Österrike)) – Color Drack GmbH mot Lexx International Vertriebs GmbH

(Mål C-386/05) (1)

(Domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område - Förordning (EG) nr 44/2001 - Särskilda behörighetsregler - Artikel 5.1 b första strecksatsen - Domstolen i uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser - Försäljning av varor - Varor levererade till olika orter i samma medlemsstat)

(2007/C 140/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof (Österrike)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Color Drack GmbH

Svarande: Lexx International Vertriebs GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Oberster Gerichtshof – Tolkning av artikel 5.1 b i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) – Särskilda behörighetsregler – Den ort dit varorna enligt ett köpeavtal levererats – Flera leveransorter

Domslut

Artikel 5.1 b första strecksatsen i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område skall tolkas så, att den är tillämplig när leverans sker till flera orter i en och samma medlemsstat. I ett sådant fall utgörs den domstol som är behörig att pröva alla yrkanden som grundas på avtalet om försäljning av varor av den domstol inom vars domsaga den huvudsakliga leveransorten är belägen, vilken måste bestämmas utifrån ekonomiska kriterier. Om det inte är möjligt att bestämma den huvudsakliga leveransorten kan käranden välja att väcka talan mot svaranden vid domstolen i vilken som helst av leveransorterna.

(1)  EUT C 10, 14.1.2006.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/5

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 3 maj 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Irland

(Mål C-391/06) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2003/4/EG - Rätt att ta del av information - Uppgifter om miljön - Underlåtenhet att införliva inom föreskriven frist)

(2007/C 140/08)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Lawunmi och U. Wölker)

Svarande: Irland (ombud: D. O'Hagan)

Saken

Fördragsbrott – Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, s. 26)

Domslut

1)

Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)

Irland skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 294, 2.12.2006.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/5

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 10 maj 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-407/06) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2003/105/EG - Skydd för arbetstagare - Följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

(2007/C 140/09)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima och J. Hottiaux)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: D. Haven)

Saken

Fördragsbrott – Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003 om ändring av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (EUT L 345, s. 97)

Domslut

1)

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003 om ändring av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, genom att inte inom den angivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)

Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 281, 18.11.2006.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Dâmboviţa (Rumänien) den 24 januari 2007 – Ministerul Administraţiei și Internelor – Direcţia Generală de Pașapoarte București (ministeriet för administration och inrikes frågor – generaldirektoratet för passfrågor, Bukarest) mot Gheorghe Jipa

(Mål C-33/07)

(2007/C 140/10)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunal Dâmboviţa (Rumänien)

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Ministerul Administraţiei și Internelor – Direcţia Generală de Pașapoarte București (ministeriet för administration och inrikes frågor – generaldirektoratet för passfrågor, Bukarest)

Svarande: Gheorghe Jipa

Tolkningsfrågor

1)

Skall artikel 18 EG (konsoliderad version publicerad i EGT C 325, 24.12.2002) tolkas så, att den utgör hinder för den lagstiftning som är i kraft i Rumänien (artiklarna 38 och 39 i lag 248/2005 om fri rörlighet för rumänska medborgare i utlandet) som medger inskränkningar av den fria rörligheten för personer?

2)

a)

Utgör artiklarna 38 och 39 i lag 248/205 (nationell lagstiftning), enligt vilka en person (en rumänsk medborgare och, numera, unionsmedborgare) inte får röra sig fritt i en annan stat (i det aktuella fallet en medlemsstat i Europeiska unionen), en begränsning av den fria rörlighet för personer som föreskrivs i artikel 18 EG?

b)

Kan en medlemsstat i Europeiska unionen (i detta fall Rumänien) ställa upp begränsningar för sina medborgares fria rörlighet inom en annan medlemsstats territorium?

3)

a)

Skall ”illegal vistelse” i den mening som avses i den aktuella nationella bestämmelsen i regeringsdekret nr 825/2005 om ratificering av Avtalet mellan Rumäniens regering å ena sidan och Konungariket Belgiens regering, Storhertigdömet Luxemburgs regering och Konungariket Nederländernas regering å andra sidan om beviljande av återinresa för personer som befinner sig i en illegal situation (den bestämmelse enligt vilken svaranden, som befann sig i en ”illegal situation” beviljades återinresa) anses utgöra en fara för ”allmän ordning” eller ”[allmän] säkerhet” i den mening som avses i artikel 27 i direktiv 2004/38/EG och därmed kunna utgöra grund för en begränsning av nämnda persons fria rörlighet?

b)

Om föregående fråga besvaras jakande, skall då artikel 27 i direktiv 2004/38/EG (1) om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier tolkas så, att medlemsstaterna får begränsa en unionsmedborgares fria rörlighet och rätten till bosättning av hänsyn till ”allmän ordning” eller ”[allmän] säkerhet” automatiskt, utan att göra en bedömning av dennes ”personliga beteende”?

(1)  EUT L 158, s. 77.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/6

Överklagande ingett den 8 mars 2007 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 14 december 2006 i mål T-237/02, Technische Glaswerke Ilmenaus mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-139/07 P)

(2007/C 140/11)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Kreusnitsch och P. Aalto)

Övriga parter i målet: Technische Glaswerke Ilmenau, Schott Glas, Konungariket Sverige och Republiken Finland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—

upphäva förstainstansrättens dom av den 14 december 2006 (1) i mål T-237/02, Technische Glaswerke Ilmenau GmbH mot kommissionen, i den del kommissionens beslut av den 28 maj 2002 ogiltigförklaras i den del som ansökan om tillgång till handlingar som rör granskningsförfarandena avseende stöd som beviljats Technische Glaswerke Ilmenau GmbH avslås, och

—

förplikta Technische Glaswerke Ilmenau GmbH att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att förstainstansrättens dom av den 14 december 2006 i mål T-237/02 skall upphävas, i den del kommissionens beslut av den 28 maj 2002 ogiltigförklaras i den del som ansökan om tillgång till handlingar som rör granskningsförfarandena avseende stöd som beviljats Technische Glaswerke Ilmenau GmbH avslås.

Enligt förstainstansrättens och domstolens fasta rättspraxis har parterna och stödmottagaren inte rätt att få tillgång till handlingarna i ett granskningsförfarande rörande stöd. Förstainstansrätten har därför gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att i punkterna 87–89 i den överklagade domen ange att det inte föreligger några särskilda omständigheter av sådant slag att det är uppenbart att kommissionen gjorde rätt när den inte lämnade tillgång till handlingarna. Av fast rättspraxis framgår tvärtom tydligt att handlingarna i fråga alltigenom är undantagna från rätten till tillgång och det därför saknas anledning att göra en individuell prövning från handling till handling.

Dessutom är granskingsförfarandet rörande stöd ett förfarande som riktas mot den medlemsstat som har beviljat stöd, eftersom stödmottagaren inte har rätt till statligt stöd. Följaktligen måste i fråga om tillgång till handlingar samma sak gälla som i fördragsbrottsförfaranden enligt artikel 226 EG, nämligen att ingen rätt till tillgång till handlingarna föreligger.

Den överklagade domen leder dessutom till det absurda resultatet att allmänheten genom att åberopa en rättsakt som syftar till öppenhet, nämligen förordning nr 1049/2001 (2), får större möjlighet att få tillgång till handlingarna än den direkt berörde stödmottagaren har, trots att denne har rätt att väcka talan mot det beslut som fattas efter förfarandet, just för att denne berörs direkt och personligen i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG. Domen leder till en än mer oförklarlig konsekvens, nämligen att en ansökan om tillgång från stödmottagaren skall avslås i enlighet med fast rättspraxis, medan en ansökan från stödmottagaren eller en icke berörd tredje person med stöd av öppenhetsförordningen skall prövas.

Kommissionen gör i sin tredje grund gällande att samma begrepp, ordet ”handling” i singularis i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 och artikel 6 i samma förordning har givits olika betydelse. I artikel 4.2 betyder detta ord att prövningen skall ske handling för handling, medan förstainstansrätten tolkar artikel 6 så, att begreppet även kan avse samtliga handlingar i ett förvaltningsärende.

Kommissionen gör i den fjärde grunden gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artikel 255 EG genom att inte grunda sitt avgörande på den aktuella rättsaktens ordalydelse utan på ett på egen hand formulerat postulat utan stöd i rättsaktens ordalydelse.

Kommissionen gör slutligen gällande att förstainstansrätten felaktigt har fastställt att de två granskningsförfarandena rörande stöd till Technische Glaswerke Ilmenau GmbH vid tidpunkten för beslutet rörande tillgång till handlingarna redan hade avslutats, så att kommissionen inte kunde hänvisa till handläggningssekretess, vilket delvis är felaktigt, eftersom talan hade väckts mot förfarandet vid förstainstansrätten. Förstainstansrätten tycks också felaktigt tro att förordning nr 1049/2001 har gjort tidigare rättspraxis och entydiga processrättsliga bestämmelser rörande granskningsförfaranden rörande statligt stöd obsoleta.

(1)  EUT C 331,s. 29.

(2)  EUT L 145, s. 43.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 20 mars 2007 – Arcor AG & Co. KG mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-152/07)

(2007/C 140/12)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Arcor AG & Co. KG

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Tolkningsfrågor

Skall kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (konkurrensdirektivet (1)) och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät (samtrafiksdirektivet (2)) tolkas så, att nationella regleringsmyndigheter inte får förplikta en operatör av ett telenät (Verbindungsnetz) som kopplats samman med ett allmänt tillgängligt accessnät att under år 2003 utge en avgift till den marknadsdominerande operatören av accessnätet som kompensation för det underskott som tillhandahållandet av accessnätet har gett upphov till?

För det fall den första frågan besvaras jakande:

Skall den nationella domstolen i ett förfarande rörande tillståndet att utta ett sådant bidrag från nätoperatören beakta att en skyldighet att utge sådant bidrag enligt nationell rätt strider mot gemenskapsrätten?

(1)  EGT L 192, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 221.

(2)  EGT L 199, s. 32.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 20 mars 2007 – Communication Services TELE2 GmbH mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-153/07)

(2007/C 140/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Communication Services TELE2 GmbH

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Intervenient: Deutsche Telekom AG

Tolkningsfrågor

Skall kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (konkurrensdirektivet (1)) och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät (samtrafiksdirektivet (2)) tolkas så, att nationella regleringsmyndigheter inte får förplikta en operatör av ett telenät (Verbindungsnetz) som kopplats samman med ett allmänt tillgängligt accessnät att under år 2003 utge en avgift till den marknadsdominerande operatören av accessnätet som kompensation för det underskott som tillhandahållandet av accessnätet har gett upphov till?

För det fall den första frågan besvaras jakande:

Skall den nationella domstolen i ett förfarande rörande tillståndet att utta ett sådant bidrag från nätoperatören beakta att en skyldighet att utge sådant bidrag enligt nationell rätt strider mot gemenskapsrätten?

(1)  EGT L 129, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 221.

(2)  EGT L 199, s. 32.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 20 mars 2007 – Firma 01051 Telekom GmbH mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-154/07)

(2007/C 140/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Firma 01051 Telekom GmbH

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Intervenient: Deutsche Telekom AG

Tolkningsfrågor

Skall kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster (konkurrensdirektivet (1)) och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät (samtrafiksdirektivet (2)) tolkas så, att nationella regleringsmyndigheter inte får förplikta en operatör av ett telenät (Verbindungsnetz) som kopplats samman med ett allmänt tillgängligt accessnät att under år 2003 utge en avgift till den marknadsdominerande operatören av accessnätet som kompensation för det underskott som tillhandahållandet av accessnätet har gett upphov till?

För det fall den första frågan besvaras jakande:

Skall den nationella domstolen i ett förfarande rörande tillståndet att utta ett sådant bidrag från nätoperatören beakta att en skyldighet att utge sådant bidrag enligt nationell rätt strider mot gemenskapsrätten?

(1)  EGT L 192, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 221.

(2)  EGT L 199, s. 32.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 21 mars 2007 – Salvatore Aiello m.fl. mot Comune di Milano, Sindaco di Milano, Comitato tecnico–scientifico per l'emergenza del traffico e della mobilità nella città di Milano, Provincia di Milano, Regione Lombardia, Ministero delle Infrastrutture e dei Trasporti, Ministero dell'Interno, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Euromilano SpA, Metropolitana milanese SpA

(Mål C-156/07)

(2007/C 140/15)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Salvatore Aiello m.fl.

Motparter: Comune di Milano, Sindaco di Milano, Comitato tecnico–scientifico per l'emergenza del traffico e della mobilità nella città di Milano, Provincia di Milano, Regione Lombardia, Ministero delle Infrastrutture e dei Trasporti, Ministero dell'Interno, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Euromilano SpA, Metropolitana milanese SpA

Tolkningsfrågor

1)

Skall artikel 2 i direktiv 85/337, (1) där det anges att projekt som kan medföra en betydande miljöpåverkan skall bli föremål för en bedömning av inverkan på miljön och att dessa projekt anges i artikel 4, tolkas på så sätt att varje projekt som har en betydande miljöpåverkan skall bli föremål för en bedömning av inverkan på miljön, även om projektet inte omfattas av bilaga 1 eller bilaga 2 till direktivet, eller tvärtom tolkas på så sätt att endast de projekt som anges i bilagorna 1 och 2 till direktivet skall bli föremål för en bedömning av inverkan på miljön?

2)

Innebär artikel 4 i direktiv 85/337, enligt vilken medlemsstaterna ges möjlighet att föreskriva att projekten i bilaga 2 skall bli föremål för en bedömning av inverkan på miljön, antingen utifrån en bedömning från fall till fall eller enligt förutbestämda kriterier, varvid hänsyn även tas till kriterierna i bilaga 3, att det uppstår en noga angiven skyldighet eller endast en möjlighet för medlemsstaterna att beakta alla de kriterier som anges i bilaga 3?

3)

Har den italienska lagstiftaren införlivat artikel 4 i direktiv 85/337 och bilaga 3 till nämnda direktiv på ett korrekt sätt genom artikel 1 i presidentdekretet av den 12 april 1996, trots att det kriterium om förening med andra projekt som avses i bilaga 3 till direktivet inte föreskrivs däri som ett kriterium för att projekten i bilaga 2 till direktivet skall bli föremål för en bedömning av inverkan på miljön?

(1)  EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/9

Talan väckt den 23 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike

(Mål C-161/07)

(2007/C 140/16)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Traversa och G. Braun)

Svarande: Republiken Österrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

har åsidosatt artikel 43 EG genom att för registrering av företag i företagsregistret efter ansökan av medborgare i EU:s nya medlemsstater – med undantag för Malta och Cypern – kräva att arbetsförmedlingen fastställer att nämnda medborgare har ställning som egenföretagare eller att ett intyg om befrielse företes, varvid ställningen som egenföretagare i fråga om delägare i ett personbolag och i fråga om minoritetsdelägare i ett bolag med begränsat ansvar, vilka utför sådana arbetsuppgifter åt bolaget som typiskt sett utförs inom ramen för ett anställningsförhållande, skall fastställas genom ett förfarande som kan vara högst tre månader och under vilket verksamhet som egenföretagare inte får utövas,

—

förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 43 första stycket EG har varje medborgare i en medlemsstat rätt att etablera sig i en annan medlemsstat för att utöva verksamhet som egenföretagare liksom att bilda och driva företag i en annan medlemsstat. Som ett uttryck för det allmänna diskrimineringsförbudet i artikel 12 EG innehåller artikel 43 EG ett förbud mot diskriminering på grund av nationalitet avseende egenföretagare. I artikel 43 andra stycket EG föreskrivs ett krav på att medborgare från andra medlemsstater skall behandlas likadant som medlemsstatens egna medborgare. Enligt denna bestämmelse innefattar etableringsfriheten rätt att starta och utöva all slags verksamhet som egenföretagare samt rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag, i en annan medlemsstat på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare.

För att ett företag bildat enligt österrikisk rätt skall kunna registreras efter ansökan av en medborgare i en av de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 – med undantag för Malta och Cypern – kräver domstolarna för bolagsregister (Firmenbuchgericht) att nämnde medborgares ställning som egenföretagare fastställs. Det avgörande kriteriet för att göra åtskillnad mellan egenföretagare och anställda är huruvida ”verksamheten verkligen är av ekonomisk art”. Enligt den österrikiska lagstiftningen avses med anställda delägare i ett personbolag och delägare i ett bolag med begränsat ansvar som äger mindre än 25 procent av kapitalet, vilka utför sådana arbetsuppgifter som typiskt sett utförs inom ramen för ett anställningsförhållande. Denna presumtion gäller till dess att den regionala arbetsförmedlingen, efter ansökan av delägaren, fastställer att denne har ett väsentligt inflytande på företagets verksamhet. Det är den som inger ansökan som skall förebringa bevis för att han är egenföretagare. Innan ställningen som egenföretagare fastställts genom beslut, vilket skall ske inom tre månader, får den berörde inte bedriva sin verksamhet.

Denna bestämmelse är oförenlig med etableringsfriheten i artikel 43 EG. Den hindrar egenföretagare från åtta nya medlemsstater från att utöva sin rätt att etablera sig i Österrike genom att den gör det avsevärt svårare att bilda företag, utan att det finns skäl för detta hinder. Även om den ifrågavarande bestämmelsen endast har ett begränsat tillämpningsområde är den likväl diskriminerande. Även om medborgare från de åtta berörda medlemsstaterna inte alltid och undantagslöst måste inge en ansökan, är det avgörande att österrikiska medborgare och medborgare från de andra medlemsstaterna aldrig behöver inge en sådan ansökan. I övergångsbestämmelserna till anslutningsfördragen föreskrivs inskränkningar endast i fråga om den fria rörligheten för arbetstagare. Sådana inskränkningar är över huvud taget inte möjliga i fråga om etableringsfriheten. Att syftet med den aktuella lagstiftningen är att förhindra ett kringgående av övergångsbestämmelserna angående den fria rörligheten för arbetstagare påverkar inte det faktum att nämnda lagstiftning innebär en inskränkning av etableringsfriheten.

Inskränkningar av etableringsfriheten kan enligt artikel 46 EG endast vara grundade på hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa och, när det gäller indirekt diskriminerande åtgärder, på tvingande hänsyn till allmänintresset. Eftersom det rör sig om en inskränkning av en grundläggande frihet måste sådana åtgärder i vart fall vara ägnade att nå det eftersträvade målet och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta. De aktuella österrikiska bestämmelserna uppfyller inte dessa krav på motivering.

Det finns nämligen inte något stöd för att medborgare i de åtta berörda medlemsstaterna, så som den österrikiska regeringen fruktar, skulle kringgå övergångsbestämmelserna i sådan omfattning att den österrikiska arbetsmarknadens funktionssätt i grunden äventyras. Dessutom är de två kriterierna för att bedöma verksamhetens art – arbetsuppgiftens art och inflytande på företagsdriften – inte lämpliga för att göra åtskillnad mellan anställningsförhållanden och verksamhet som egenföretagare. Vad gäller behovet av inskränkningen, framgår det inte av den österrikiska regeringens framställning varför det inte skulle vara möjligt att nå det eftersträvade målet genom en kontroll av företaget efter registrering, vilket skulle vara en mindre ingripande åtgärd.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 26 mars 2007 – Ampliscientifica Srl, Amplifin SpA mot Ministero dell'Economia e delle Finanze, Agenzia delle Entrate

(Mål C-162/07)

(2007/C 140/17)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ampliscientifica Srl, Amplifin SpA

Motparter: Ministero dell'Economia e delle Finanze, Agenzia delle Entrate

Tolkningsfrågor

1)

Skall artikel 4.4. sista stycket i rådets direktiv 77/388/EEG (1) av den 17 maj 1977 tolkas så, att det är en bestämmelse som inte är tillräckligt precis och att medlemsstaterna får tillämpa de regler som föreskrivs däri i särskilda fall då det föreligger ekonomiska, finansiella eller juridiska band mellan flera personer, eller att det är en bestämmelse som är tillräckligt precis och som således kräver att dessa regler skall vara tillämpliga i samtliga de fall som anges däri, när medlemsstaten väl har beslutat att införa dessa regler?

2)

Oavsett svaret på fråga 1: Utgör bestämmelsen om tidsbegränsning, enligt vilken bandet skall föreligga sedan en längre tid tillbaka, som en förutsättning för att tillämpa reglerna, utan att berörda personer ges möjlighet att bevisa att det föreligger ett godtagbart kommersiellt skäl för att bandet uppstått, en åtgärd som är oproportionerlig i förhållande till direktivets mål och iakttagandet av principen om förbud mot rättsmissbruk? Skall dessa bestämmelser under alla omständigheter anses strida mot principen om mervärdesskattens neutralitet?

(1)  EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht des Saarlandes den 30 mars 2007 – Apothekerkammer des Saarlandes, Marion Schneider, Michael Holzapfel, Dr. Fritz Trennheuser och Deutscher Apothekerverband e.V. mot delstaten Saarland och justitie-, hälso- och socialministeriet, övrig part: DocMorris N.V.

(Mål C-171/07)

(2007/C 140/18)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht des Saarlandes.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Apothekerkammer des Saarlandes, Marion Schneider, Michael Holzapfel, Dr. Fritz Trennheuser och Deutscher Apothekerverband e.V.

Svarande: delstaten Saarland och justitie-, hälso- och socialministeriet

Övrig part: DocMorris N.V.

Tolkningsfrågor

1.

Skall bestämmelserna om etableringsrätten för bolag med begränsat ansvar (artiklarna 43 EG och 48 EG) tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser om förbud mot utlandsägda apotek, såsom 2 § punkt 2 nummer 1–4 och 7 och 7 § första meningen och 8 § första meningen i Gesetz über das Apothekenwesen – ApoG – i dess lydelse av den 15 oktober 1980 (BGBl. I, s. 1993), senast ändrad genom artikel 34 i förordning av den 31 oktober 2006 (BGBl. I, s. 2407).

2.

För det fall att den första frågan besvaras jakande:

Har en nationell myndighet enligt gemenskapsrättens, särskilt artikel 10 EG och principen om gemenskapsrättens ändamålsenliga verkan, rätt och skyldighet att inte tillämpa nationella bestämmelser som den anser strida mot gemenskapsrätten, även om det inte är fråga om en uppenbar överträdelse av gemenskapsrätten och EG-domstolen inte har fastställt att bestämmelserna strider mot gemenskapsrätten?

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht des Saarlandes den 30 mars 2007 – apotekaren Helga Neumann-Seiwert mot delstaten Saarland och justitie-, hälso- och socialministeriet, övrig part: DocMorris N.V.

(Mål C-172/07)

(2007/C 140/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht des Saarlandes.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: apotekaren Helga Neumann-Seiwert

Svarande: delstaten Saarland och justitie-, hälso- och socialministeriet

Övrig part: DocMorris N.V.

Tolkningsfrågor

1.

Skall bestämmelserna om etableringsrätten för bolag med begränsat ansvar (artiklarna 43 EG och 48 EG) tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser om förbud mot utlandsägda apotek, såsom 2 § punkt 2 nummer 1–4 och 7 och 7 § första meningen och 8 § första meningen i Gesetz über das Apothekenwesen – ApoG – i dess lydelse av den 15 oktober 1980 (BGBl. I, s. 1993), senast ändrad genom artikel 34 i förordning av den 31 oktober 2006 (BGBl. I, s. 2407).

2.

För det fall att den första frågan besvaras jakande:

Har en nationell myndighet enligt gemenskapsrättens, särskilt artikel 10 EG och principen om gemenskapsrättens ändamålsenliga verkan, rätt och skyldighet att inte tillämpa nationella bestämmelser som den anser strida mot gemenskapsrätten, även om det inte är fråga om en uppenbar överträdelse av gemenskapsrätten och EG-domstolen inte har fastställt att bestämmelserna strider mot gemenskapsrätten?

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/12

Talan väckt den 30 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-174/07)

(2007/C 140/20)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Traversa och M. Afonso)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

Fastställa att Republiken Italien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.1 a, c och d och artiklarna 193–273 i avdelning XI i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1), varigenom artiklarna 2 och 22 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (2) upphävs och ersätts från den 1 januari 2007, jämförda med artikel 10 EG genom att med artikel 2.44 i lag nr 350 av den 24 december 2003 (budgetlagen för år 2004) utvidga skatteamnestin enligt artiklarna 8 och 9 i lag nr 289 av den 27 december 2002 (budgetlagen för år 2003) till år 2002 och genom att uttryckligen och generellt föreskriva att de skattepliktiga transaktioner som genomförts under taxeringsperioden för år 2002 inte skall granskas,

—

förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.

Kommissionen erinrar om att gemenskapslagstiftaren ålagt medlemsstaterna en dubbel skyldighet, inte bara att offentliggöra all den nationella lagstiftning som krävs för att genomföra sjätte mervärdesskattedirektivet, utan även att vidta alla de administrativa åtgärder som krävs för att säkerställa att de skattskyldiga i mervärdesskattehänseende uppfyller sina skyldigheter enligt detta sjätte direktiv, främst skyldigheten att betala den skatt som åläggs till följd av skattepliktiga transaktioner under loppet av en viss tidsperiod. Den harmoniseringen av mervärdesskatten som gemenskapslagstiftaren föreskrivit skulle sakna mening, och all praktisk betydelse, om de nationella skattemyndigheterna inte var skyldiga att genomföra en effektiv granskning och kontroll för att säkerställa ”att uppbörden sker på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater”, såsom anges i fjortonde skälet i sjätte direktivet.

2.

De bestämmelser som införts genom artiklarna 8 och 9 i den italienska lagen nr 289/2002 överskrider klart det utrymme för skönsmässig bedömning i administrativt hänseende som gemenskapslagstiftaren gett medlemsstaterna. I stället för att använda det utrymmet för att uppnå en mer effektiv skattekontroll, har den italienska staten genom den ovannämnda lagen fullständigt och preventivt avskaffat all granskning och kontroll i mervärdesskattehänseende och därigenom direkt åsidosatt artikel 22 i sjätte direktivet och följaktligen den allmänna skyldigheten enligt artikel 2 att ta ut mervärdesskatt på alla skattepliktiga transaktioner. Den italienska lagstiftaren har erbjudit alla skattskyldiga i mervärdesskattehänseende som är underkastade dess beskattningsmakt en möjlighet att för en följd av taxeringsperioder helt utesluta en eventuell skattekontroll. Skattebetalaren kan erhålla en sådan avsevärd fördel genom att betala ett schablonbelopp som saknar samband med den mervärdesskatt som skulle ha betalats på vederlaget för den skattskyldiges leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster under taxeringsperioden i fråga.

3.

Detta radikala avsteg från den skatt som skall åläggas enligt de ordinarie mervärdesskattereglerna och det belopp som skall erläggas för att bli aktuell för en efterskänkning (condono tombale) framgår särskilt tydligt när den skattskyldige helt har underlåtit att lämna in sin deklaration. Skattebetalaren kan reglera sin situation för varje taxeringsår genom att betala in 1 500 euro, för fysiska personer, eller 3 000 euro, för bolag. En motsvarande avsaknad av koppling till beräkningsgrunden avseende den genomförda (icke-deklarerade) transaktionen kännetecknar även denna efterskänkning, som inträder när en komplett deklaration lämnas in. Det belopp som avkrävs den skattebetalare som avser att utnyttja denna efterskänkning beräknas som en procentsats (2 procent) att tillämpa på den mervärdesskatt skulle ha ålagts den leverans av varor eller det tillhandahållande av tjänster som utförts under varje taxeringsår (eller på mervärdesskatten för förvärv som oriktigt dragits av under samma taxeringsperiod).

4.

Detta allmänna, preventiva avskaffande av all granskning leder till allvarliga störningar i tillämpningen av det gemensamma systemet för mervärdesskatt. I synnerhet blir följden att principen om skatteneutralitet, som utgör hinder för att ekonomiska aktörer som genomför samma transaktioner behandlas olika i mervärdesskattehänseende, åsidosätts. Varje undantag från regeln om effektiv tillämpning och av mervärdesskatten medför å ena sidan allvarlig skada för de företag, både i Italien och i andra medlemsstater, som är underkastade de normala mervärdesskattereglerna, och å andra sidan ett allvarligt åsidosättande av principen om en ”sund konkurrens” inom den gemensamma marknaden, som kommer till uttryck i fjärde skälet i sjätte direktivet.

(1)  EUT L 347, s. 1.

(2)  EGT L 145, s. 1 (svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato den 4 april 2007 – SAVA e C. Srl, SIEME Srl, GRADED SpA mot Mostra d'Oltremare SpA m.fl.

(Mål C-194/07)

(2007/C 140/21)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SAVA e C. Srl, SIEME Srl, GRADED SpA

Motpart: Mostra d'Oltremare SpA m.fl.

Tolkningsfråga

Skall artikel 1 i rådets direktiv 89/665/EEG (1) av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/50/EEG (2) av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster, tolkas så, att den utgör hinder mot att en enskild medlem i ett tillfälligt konsortium, som inte är en juridisk person, vilket i denna egenskap har deltagit i ett offentligt upphandlingsförfarande utan att tilldelas kontraktet, enligt nationell rätt kan överklaga ett beslut om tilldelningen av kontraktet?

(1)  EUT L 395, s. 33.

(2)  EUT L 209, s. 1.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/13

Överklagande ingett den 16 april 2007 av C.A.S. SpA av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 6 februari 2007 i mål T-23/03, C.A.S. SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-204/07 P)

(2007/C 140/22)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: C.A.S. SpA (ombud: D. Ehle, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—

upphäva förstainstansrättens dom av den 6 februari 2007 i mål T-23/03 (1),

—

bifalla yrkandena i första instans, eller i andra hand återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande,

—

bifalla yrkandena om åtgärder för processledning som klaganden framställt i skrivelser av den 28 januari 2003, den 4 augusti 2003 och den 11 augusti 2003, samt

—

förplikta svaranden i första instans att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har till stöd för överklagandet anfört följande grunder i vilka det görs gällande att den överklagade domen är behäftad med felaktigheter:

Den första överklagandegrunden avser den omständigheten att förstainstansrätten fann att det uteslutande var turkiska myndigheter som hade behörighet att fastställa om de A.TR.1-varucertifikat som ställts ut av dessa myndigheter och som användes vid expeditionen av importerade varor, var ”äkta” eller ”falska” respektive ”riktiga” eller ”oriktiga”. Klaganden anser att den exklusiva behörigheten för exportlandets tullmyndigheter bortfaller i det fall det föreligger tillräckliga och slutgiltiga objektiva belägg för att de behöriga tullmyndigheterna i utförsellandet medverkade till oegentligheter vid utfärdandet (utgivandet av formulär, stämplar och underskrifter) av varucertifikaten samt vid expeditionen av varorna på grundval av dessa varucertifikat. De förklaringar som turkiska myndigheter senare avgett angående varucertifikaten kan inte anse som trovärdiga och i sig ha avgörande betydelse.

Med den andra överklagandegrunden har klaganden kritiserat det sätt som den överklagade domen avfattats på vad gäller en sökandes rätt till insyn i akten och rätt till försvar. Rätten till insyn i akten skall inte endast gälla handlingar som kommissionen efter ett internt beslut och egna uppgifter har lagt till grund för det beslut som ifrågasätts, utan rätten till insyn i akten gäller även för andra hemliga och icke hemliga handlingar som kan vara av betydelse för klagandens talan vad gäller bedömningen av faktiska och rättsliga omständigheter.

I den tredje överklagandegrunden har klaganden anfört att förstainstansrätten ålade klaganden hela bevisbördan för sådana faktiska omständigheter som utgör en ”särskild situation” i den mening som avses i artikel 239 i tullkodexen och artikel 905 i tillämpningsföreskrifterna för tullkodexen. Klaganden anser att bevisbördan flyttas över eller minskar i vissa situationer. Klaganden har inte vid något tillfälle bevisbördan för vissa av klaganden anförda omständigheter i tredjeland (här Turkiet), vilka bäst bör och kan undersökas av kommissionen/OLAF inom ramen för de möjligheter som dessa myndigheter har. Det samma gäller sådana faktiska omständigheter som omfattas av kommissionens verksamhets- och inflytandeområde.

Med den fjärde överklagandegrunden har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten även med hänsyn till den fulla bevisbörda som pålagts klaganden i den överklagade domen på ett felaktigt sätt har underlåtit att vidta de åtgärder för processledning som klaganden begärt, särskilt genomförandet av den begärda bevisupptagningen. I stället ansågs den åberopade bevisningen vara irrelevant.

Med den femte överklagandegrunden har klaganden anfört att förstainstansrätten gjorde en oriktig rättslig bedömning och tolkning av de av klaganden åberopade handlingar, faktiska omständigheter och indicier som talade för att turkiska myndigheter hade medverkat till (påstått) ”oäkta” (men i verkligheten ”oriktiga”) A.TR.1-varucertifikat. Förstainstansrättens slutsatser får därvid felaktiga rättsföljder. Dessutom beaktade förstainstansrätten överhuvudtaget inte väsentliga omständigheter som på ett klart sätt anförts av klaganden.

I den sjätte överklagandegrunden har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten inte ansåg att den omständigheten att kommissionen inte hade vänt sig till tullkommittén/associeringsrådet innebar att kommissionen handlat felaktigt.

Den sjunde överklagandegrunden består i att förstainstansrätten felbedömde klagandens berättigade intresse av att få det till viss del ifrågasatta kommissionsbeslutet ogiltigförklarat i förhållande till ett visst A.TR.1-varucertifikat.

I den åttonde överklagandegrunden har klaganden gjort gällande förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den underlät att företa en konkret skälighets- och riskavvägning. Därigenom missbedömde förstainstansrätten det förhållandet att det även vid ett antagande om att ett A.TR.1-varucertifikat är oäkta, mot bakgrund av de turkiska myndigheternas och kommissionens mycket felaktiga handlande vad gäller förhållandet mellan näringsidkare och förvaltning, är oskäligt att låta klaganden i egenskap av näringsidkare stå hela risken för en skada som den inte skulle ha lidit om förfarandet hade handlagts korrekt.

I den nionde överklagandegrunden har klaganden kritiserat det förhållandet att det med stöd av artikel 220 andra stycket b i tullkodexen och grundval av de åberopade och fastställda faktiska omständigheterna i den överklagade domen inte godtogs att de turkiska tullmyndigheterna aktivt skulle ha medverkat till utfärdandet och användningen av den omtvistade 32 A.TR.1-certifikaten.

(1)  EUT C 82, s. 30.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av hof van beroep te Gent (Belgien) den 19 april 2007 – Brottmål mot Lodewijk Gysbrechts och Santurel Inter BVBA

(Mål C-205/07)

(2007/C 140/23)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van beroep te Gent

Parter i målet vid den nationella domstolen

Tilltalade: Lodewijk Gysbrechts och Santurel Inter BVBA

Tolkningsfrågor

Utgör den belgiska lagen av den 14 juli 1991 om affärsmetoder samt upplysning och skydd av konsumenter en förbjuden åtgärd med motsvarande verkan i enlighet med artiklarna 28 EG–30 EG, såvitt avser förbudet i artikel 80.3 i denna nationella lagstiftning att begära förskott eller betalning från konsumenten under den tvingande ångerfristen, vilket medför att lagen av den 14 juli 1991 om affärsmetoder samt upplysning och skydd av konsumenter inte påverkar avsättningen av inhemska varor på samma sätt som den påverkar handeln med medborgare i en annan medlemsstat, och uppkommer det därvid en faktisk begränsning av den i artikel 23 EG skyddade fria rörligheten för varor?

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/15

Talan väckt den 19 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-207/07)

(2007/C 140/24)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Støvlbæk och R. Vidal Puig)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 56 och 43 i EG-fördraget, genom att anta punkt 1 andra stycket i den enda artikeln i lagdekret 4/2006 av den 24 februari, som medför ändring av den fjortonde uppgiften för Comisión Nacional de Energía som föreskrivs i elfte tilläggsbestämmelsen 3.1 i lag 34/1998 av den 7 oktober, inom sektorn för kolväten, enligt vilken det skall krävas att Comisión Nacional de Energía skall lämna förhandstillstånd till visst andelsägande i företag som bedriver viss reglerad verksamhet inom energisektorn samt till förvärv av tillgångar som krävs för att driva sådan verksamhet,

—

förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.

Enligt den ifrågasatta spanska lagstiftningen krävs förhandstillstånd av Comisión Nacional de Energía (nedan kallat CNE) för följande transaktioner:

—

Förvärv av andelar som motsvarar mer än 10 procent av kapitalet eller en annan procentandel som medför att förvärvaren får ett betydande inflytande, som görs av en person i ett företag som, självt eller via andra företag som tillhör samma koncern, driver viss verksamhet inom energisektorn.

—

Förvärv av tillgångar som krävs för att driva sådan verksamhet.

2.

Kommissionen anser att den ifrågasatta lagstiftningen strider mot artikel 56 i EG-fördraget av följande skäl:

—

Förvärv av andelar i företag som driver verksamhet inom energisektorn och förvärv av tillgångar som krävs för att driva sådan verksamhet utgör ”kapitalrörelser” i den mening som avses i artikel 56 EG.

—

Kravet på förhandstillstånd av CNE utgör en restriktion för kapitalrörelser som i princip är förbjuden enligt artikel 56 EG.

—

Nämnda restriktion är inte motiverad enligt fördraget.

3.

Kommissionen anser konkret att den ifrågasatta lagstiftningen inte är motiverad av hänsyn till ändamålet att trygga energiförsörjningen av följande skäl:

—

Den ifrågasatta metoden är inte en ändamålsenlig metod för att trygga energiförsörjningen, utan det föreligger andra mer ändamålsenliga metoder.

—

Den ifrågasatta metoden är i vilket fall som helst oproportionerlig, eftersom kravet på förhandstillstånd inte är begränsat till viss särskild verksamhet avseende förvaltningen av det andelsägda företaget eller av tillgångarna.

—

Möjligheten för CNE att inte bevilja tillstånd eller att förena tillståndet med villkor grundar sig inte på objektiva och tillräckligt tydliga kriterier, som kan bli föremål för en effektiv domstolskontroll.

Kommissionen anser även att den ifrågasatta lagstiftningen utgör en restriktion mot etableringsfriheten som strider mot artikel 43 EG. Inte heller denna restriktion är motiverad av hänsyn till ändamålet att trygga energiförsörjningen, av samma skäl som de som anförts ovan med avseende på artikel 56 EG.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supreme Court (Irland) den 20 april 2007 – Competition Authority mot Beef Industry Development Society Ltd och Barry Brothers (Carrigmore) Meats Ltd

(Mål C-209/07)

(2007/C 140/25)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court (Irland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Competition Authority

Motparter: Beef Industry Development Society Ltd och Barry Brothers (Carrigmore) Meats Ltd

Tolkningsfråga

När rätten finner det styrkt att

a)

det föreligger överkapacitet i industrin vad gäller nötköttsförädling, som vid produktionstoppen kan beräknas till 32 procent,

b)

effekten av denna överkapacitet kommer att få allvarliga konsekvenser för lönsamheten i industrin som helhet på medellång sikt,

c)

även om effekterna av överskottskraven såsom angetts i och för sig ännu inte har märkts av i någon nämnvärd utsträckning, har oberoende konsulter påpekat att överkapaciteten på kort sikt inte torde försvinna genom normala marknadsåtgärder men över tid kommer att leda till mycket omfattande förluster och slutligen till att förädlare och anläggningar försvinner från industrin,

d)

nötköttsförädlare som tillsammans svarar för omkring 93 procent av denna industris produktion av nötkött har kommit överens om att vidta åtgärder för att eliminera överkapaciteten och är beredda att betala en avgift för att finansiera betalning till förädlare som är beredda att upphöra med sin produktion, och

dessa förädlare, tio företag, bildar ett bolag (nedan kallat bolaget) i syfte att genomföra åtgärder med följande kännetecken:

1.

Anläggningar (kallade de företag som lämnar marknaden) som slaktar och förädlar 420 000 djur per år, vilket är ungefär 25 procent av den aktiva kapaciteten, ingår avtal med de kvarstående företagen om att lämna industrin och iaktta följande villkor:

2.

De företag som lämnar marknaden förbinder sig att inte konkurrera inom nötköttsförädlingssektorn på ön Irland under två år.

3.

Dessa företags anläggningar avvecklas.

4.

Mark knuten till de avvecklade anläggningarna skall inte användas för förädling av nötkött på fem år.

5.

Kompensation betalas till de företag som lämnar marknaden genom avbetalning, genom lån från de kvarstående företagen till bolaget.

6.

Alla kvarstående företag betalar en frivillig avgift till bolaget på 2 euro per djur för dessa företags traditionella slaktnivå och 11 euro per djur för slakt utöver den nivån.

7.

Avgiften används till att återbetala de kvarstående företagens lån. När lånet har återbetalats upphör avgifterna att tas ut.

8.

Utrustningen för primär nötköttsförädling tillhörande de företag som lämnar marknaden säljs endast till kvarstående företag för att användas som reservutrustning eller reservdelar eller säljs utanför ön Irland.

9.

De kvarstående företagen frihet angående produktion, prissättning, försäljningsvillkor, import och export, kapacitetsökning och övrigt påverkas inte.

och det är ostridigt att en sådan överenskommelse torde kunna påverka handeln mellan medlemsstater i den mening som avses i artikel 81.1 EG, skall då dessa åtgärder anses ha till syfte, till skillnad från som resultat, att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden och därmed vara oförenliga med artikel 81.1 i Fördraget om upprättande av europeiska gemenskapen?

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 23 april 2007 – Michaniki A.E. mot Ethniko Symvoulio Radiotileorasis, Ypourgos Epikrateias, Pantechniki Α.Ε. och Syndesmos Epicheiriseon Periodikou Tipou

(Mål C-213/07)

(2007/C 140/26)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Symvoulio tis Epikrateias (högsta förvaltningsdomstolen)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Michaniki Α.Ε.

Motparter: Ethniko Symvoulio Radiotileorasis (grekiska radio- och TV-verket), Ypourgos Epikrateias, Pantechniki Α.Ε. och Syndesmos Epicheiriseon Periodikou Tipou (sammanslutning inom tidskriftsbranschen).

Tolkningsfrågor

1)

Är den förteckning över skäl för att utesluta entreprenörer från deltagande i en offentlig upphandling avseende bygg- och anläggningsarbeten som anges i artikel 24 i rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 199, 1993, s. 54) uttömmande?

2)

Om förteckningen inte skall anses uttömmande, önskas svar på följande fråga: Skall en bestämmelse i vilken det, för att säkerställa insyn i statens ekonomiska verksamhet, föreskrivs att ställningen som ägare, delägare, huvudaktieägare eller företagsledare i ett medieföretag är oförenlig med ställningen som ägare, delägare, huvudaktieägare eller företagsledare i ett företag som av staten, eller av en juridisk person inom den offentliga sektorn i vid bemärkelse, har tilldelats ett kontrakt för att utföra bygg- och anläggningsarbeten, leverera varor eller tillhandahålla tjänster, anses tjäna syften som är förenliga med de allmänna principerna i gemenskapsrätten, och är det absoluta förbudet mot att tilldela sådana företag offentliga upphandlingskontrakt förenligt med den gemenskapsrättsliga proportionalitetsprincipen?

3)

Om artikel 24 i direktiv 93/37/EEG skall tolkas så, att de skäl för att utesluta entreprenörer från deltagande i upphandling som anges däri utgör en uttömmande förteckning, eller om den aktuella nationella bestämmelsen inte kan tolkas som att den tjänar syften som är förenliga med de allmänna principerna i gemenskapsrätten eller, slutligen, om det förbud som föreskrivs däri inte är förenligt med den gemenskapsrättsliga proportionalitetsprincipen, skall det ovannämnda direktivet anses strida mot de allmänna principerna om skydd för konkurrens och insyn samt mot artikel 5 andra stycket EG, vari subsidiaritetsprincipen föreskrivs, genom att direktivet förbjuder att det, som skäl för att utesluta en entreprenör från förfarandet för tilldelning av ett offentligt upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten, införs en bestämmelse som avser det fallet att entreprenören själv eller en person med ledande befattning i företaget (såsom ägaren av det aktuella företaget, huvudaktieägaren, en delägare eller företagsledare), eller personer som utgör mellanhänder åt nämnda personer med ledande befattningar, är verksamma i medieföretag som på ett otillbörligt sätt kan påverka förfarandet för tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten genom det generella inflytande de har?

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/17

Talan väckt den 3 maj 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Sverige

(Mål C-223/07)

(2007/C 140/27)

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: N. Yerrell och P. Dejmek, ombud)

Svarande: Konungariket Sverige

Yrkanden

—

fastställa att Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 200l/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/50/EG av den 29 april 2004 om ändring av rådets direktiv 96/48/EG om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/16/EG om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg (2) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga for att följa dessa direktiv eller, i vart fall, genom att inte underrätta kommissionen om detta,

—

förplikta Konungariket Sverige att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 30 april 2006.

(1)  EUT L 164, s. 44

(2)  EUT L 164, s.114

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/17

Talan väckt den 10 maj 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-235/07)

(2007/C 140/28)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Braun och P. Dejmek)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget och europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG (1) av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG (2) om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG (3) om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—

förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Införlivandefristen löpte ut den 30 april 2006.

(1)  EUT L 164, s. 44.

(2)  EGT L 143, s. 70.

(3)  EGT L 75, s. 29.

Förstainstansrätten

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/19

Förstainstansrättens dom av den 3 maj 2007 – Freistaat Sachsen mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-357/02) (1)

(Statligt stöd - Stöd som beviljats av Freistaat Sachsen - Stödordningar till små och medelstora företag - Skyndsamt förfarande för godkännande - Tillämpning i tiden av gemenskapsriktlinjerna och undantagsförordningen med avseende på stöd till små och medelstora företag - Stöd som har anmälts innan undantagsförordningen trädde i kraft - Berättigade förväntningar - Rättssäkerhet - Fullständig anmälan)

(2007/C 140/29)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Freistaat Sachsen (Tyskland) (ombud: advokaten T. Lübbig)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Kreuschitz och J. Flett)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av artikel 2 andra stycket och artiklarna 3 och 4 i kommissionens beslut 2003/226/EG av den 24 september 2002 om ett planerat stödprogram i Tyskland, ”Riktlinjer för stöd till små och medelstora företag – Förbättring av företagens resultat i Sachsen” – Delprogram 1 (Rådgivning till företag), 4 (Deltagande i mässor), 5 (Samarbete) och 7 (Stöd till formgivning) (EUT L 91, 2003, s. 13).

Domslut

1)

Artikel 2 andra stycket och artiklarna 3 och 4 i kommissionens beslut 2003/226/EG av den 24 september 2002 om ett planerat stödprogram i Tyskland, ”Riktlinjer för stöd till små och medelstora företag” – ”Förbättring av företagens resultat i Sachsen” – Delprogram 1 (Rådgivning till företag), 4 (Deltagande i mässor), 5 (Samarbete) och 7 (Stöd till formgivning) ogiltigförklaras.

2)

Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 31 av den 8.2.2003 .

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/19

Förstainstansrättens dom av den 3 maj 2007 – Spanien mot kommissionen

(Mål T-219/04) (1)

(Fiske - Utvecklingen av fiskekapaciteten i medlemsstaternas fiskeflottor - System för in- och utträde - Kommittén för fiske och vattenbruk - Språkregler)

(2007/C 140/30)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. van Rijn och S. Pardo Quintillán)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 1438/2003 av den 12 augusti 2003 om genomförandebestämmelser för gemenskapens flottpolitik enligt definitionen i kapitel III i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 (EUT L 204, s. 21)

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 7 av den 10.1.2004 (tidigare mål C-464/03)

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/19

Förstainstansrättens dom av den 10 maj 2007 – Monique Negenmann mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-255/04) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Mammaledighet - Planerad tidpunkt för nedkomst - Tidpunkten när mammaledighet inleddes )

(2007/C 140/31)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Monique Negenmann (Roosendaal, Nederländerna) (ombud: advokaten L. Vogel)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis av D. Waelbroeck, därefter av H. Tserepa-Lacombe, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten N. Rampal)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut i vilket angavs när mammaledigheten inleddes och avslutades med stöd av artikel 58 i tjänsteföreskrifterna och dels ett yrkade om skadestånd.

Domslut

1)

Kommissionens beslut av den 23 oktober 2003 i vilket det angavs när mammaledigheten inleddes och avslutades ogiltigförklaras.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 228 av den 11.9.2004 .

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/20

Förstainstansrättens dom av den 3 maj 2007 – Crespinet mot kommissionen

(Mål T-261/04) (1)

(Tjänstemän - Befordran - Befordringsomgång år 2003 - Tilldelning av prioritetspoäng)

(2007/C 140/32)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alain Crespinet (Rosières, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Tserepa-Lacombe och C. Berardis-Kayser)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut genom vilket prioritetspoäng tilldelades sökanden med avseende på befordringsomgång år 2003, och av beslutet att inte uppföra sökandens namn på listan över tjänstemän som befordrats till lönegrad A5 för samma befordringsomgång.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Vardera parten skall bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 273, 6.11.2004.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/20

Förstainstansrättens dom av den 8 maj 2007 – Citymo mot kommissionen

(Mål T-271/04) (1)

(Avtalsrättsligt skadeståndsansvar - Skiljedomsklausul - Hyresavtal - Avvisning - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Förhandlingar som föregår ingående av avtal - Invändning om rättsstridighet - Berättigade förväntningar - God tro - Rättsmissbruk - Ekonomisk skada - Förlust av möjlighet)

(2007/C 140/33)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Citymo SA (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna P. Van Ommeslaghe, I. Heenen och P.-M. Louis)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Parpala och E. Manhaeve, biträdda av advokaterna D. Philippe och M. Gouden)

Saken

I första hand talan om avtalsrättsligt skadeståndsansvar i syfte att ålägga kommissionen att erlägga skadestånd till sökanden med anledning av att kommissionen sagt upp ett hyresavtal som sökanden anser sig ha ingått med Europeiska gemenskapen, företrädd av kommissionen, och i andra hand talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar i syfte att erhålla ersättning för den skada som sökanden anser sig ha lidit till följd av kommissionens beslut att avbryta förhandlingarna inför ingåendet av nämnda hyresavtal.

Domslut

1)

Kommissionen skall erlägga 20 000 euro jämte löpande dröjsmålsränta från det datum då domen avkunnas till dess att betalning sker, till en årlig räntesats som motsvarar Europeiska centralbankens räntesats för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, höjd med två punkter, under förutsättning att räntesatsen inte är högre än 6 procent.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Vardera parten skall bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 262, 23.10.2004.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/21

Förstainstansrättens dom av den 3 maj 2007 – Tsarnavas mot kommissionen

(Mål T-343/04) (1)

(Tjänstemän - Betygsrapport - Invaliditet - Talan om ogiltigförklaring - Berättigat intresse av att få saken prövad - Skadeståndstalan - Avvisning)

(2007/C 140/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Vassilios Tsarnavas (Volos, Grekland) (ombud: advokaterna N. Lhoëst och B. d'Orléans)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Berardis-Kayser och D. Martin)

Saken

Talan dels om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av den andre betygssättaren den 4 augusti om upprättande av en slutlig betygsrapport avseende sökanden för perioden mellan den 1 juli 1997 och den 30 juni 1999, dels om skadestånd för den ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av att hans betygsrapport upprättats för sent och till följd av de trakasserier han utsatts för.

Domslut

1)

Den andre betygssättarens beslut av den 4 augusti 2003 om upprättande av en slutlig betygsrapport avseende sökanden för perioden mellan den 1 juli 1997 och den 30 juni 1999 ogiltigförklaras.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad och ersätta hälften av sökandens rättegångkostnad.

(1)  EUT C 262, 23.10.2004.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/21

Förstainstansrättens dom av den 10 maj 2007 – Spanien mot kommissionen

(Mål T-99/05) (1)

(Fiske - Förordning (EG) nr 494/2002 - Bevarande av havets resurser - Rättslig grund - Icke-diskrimineringsprincipen - Motiveringsskyldighet)

(2007/C 140/35)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. van Rijn, F. Jimeno Fernández och S. Pardo Quintillán)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 494/2002 av den 19 mars 2002 om fastställande av ytterligare tekniska åtgärder för kummelbeståndets återhämtning i ICES-delområden III, IV, V, VI och VII samt i ICES-områden VIII a, b, d och e (EGT L 77, s. 8)

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Konungariket Spanien skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

(1)  EUT C 144 av den 15.6.2002 (tidigare mål C-165/02)

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/21

Förstainstansrättens dom av den 15 maj 2007 – Black & Decker mot harmoniseringsbyrån – Atlas Copco (tredimensionell återgivning av ett gult och svart elektriskt verktyg)

(De förenade målen T-239/05, T-240/05, T-245/05–T-247/05, T-255/05, T-274/05, T-280/05) (1)

(Gemenskapsmärke - Invändningsförfarande - Tidsfrist för inleda invändningsförfarandet - Överföring genom telefax - Upptagande till sakprövning - Klar angivelse av det äldre varumärket - Regel 18.1 i förordning (EG) nr 2868/95)

(2007/C 140/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: The Black & Decker Corporation (Towson, Maryland, Förenta staterna) (ombud: H. Carr, QC, och P. Harris, solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Atlas Copco AB (Stockholm, Sverige) (ombud: R. Meade, barrister, och M. Gilbert, solicitor)

Saken

Talan mot vart och ett av de tretton beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 19 april 2005 (ärendena R 727/2004-1, R 729/2004-1, R 723/2004-1, R 730/2004-1 och R 724/2004-1), den 27 april 2005 (ärende R 722/2004-1) respektive den 3 maj 2005 (ärendena R 788/2004-1, R 789/2004-1, R 790/2004-1, R 791/2004-1, R 792/2004-1, R 793/2004-1 och R 794/2004-1) om invändningsförfaranden mellan Atlas Copco AB och The Black Decker Corporation

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna

(1)  EUT C 205, 20.8.2005.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/22

Förstainstansrättens dom av den 10 maj 2007 – Antartica mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-47/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket nasdaq - Det äldre gemenskapsvarumärket NASDAQ - Registreringshinder - Renommé - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 40/94)

(2007/C 140/37)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Antartica Srl (Rom, Italien) (ombud: advokaten E. Racca)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: The Nasdaq Stock Market, Inc. (Washington DC, Förenta Staterna) (ombud: advokaterna J. van Manen och J. Hofhuis

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 7 december 2005 (ärende R 752/2004-2) i ett invändningsförfarande mellan The Nasdaq Stock Market, Inc. och Antartica Srl.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Antartica Srl skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 74, 25.3.2006.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/22

Förstainstansrättens beslut av den 23 april 2007 – SID mot kommissionen

(Mål T-30/03) (1)

(Statligt stöd - Beslut att inte göra invändningar - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning - Begreppet berörd part - Arbetstagarorganisation)

(2007/C 140/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Specialarbejderforbundet i Danmark (SID) (Köpenhamn, Danmark) (ombud: advokaterna P. Bentley, QC, A. Worsøe och F. Ragolle)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis H. van Vliet, därefter N. Khan)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Danmark (ombud: J. Molde) och Konungariket Norge (ombud: I. Høyland)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2002) 4370 slutligt av den 13 november 2002 att inte göra invändningar mot de danska skattebestämmelser som är tillämpliga på sjöfolk som är anställda på fartyg som är registrerade i det danska internationella fartygsregistret.

Avgörande

1)

Talan avvisas.

2)

Sökanden skall bära sin egen rättegångskostnad och skall ersätta kommissionens rättegångskostnad.

3)

Vardera parten skall bära den rättegångskostnad som är hänförlig till interventionen.

(1)  EUT C 70, de 22.3.2003.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/23

Förstainstansrättens beslut av den 30 april 2007 – EnBW Energie Baden-Württemberg mot kommissionen

(Mål T-387/04) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Direktiv 2003/87/EG - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - Tysklands nationella fördelningsplan för tilldelning av utsläppsrätter - Statligt stöd - Berättigat intresse av att få saken prövad - Avvisning)

(2007/C 140/39)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: EnBW Energie Baden-Württemberg (Karlsruhe, Tyskland) (ombud: advokaterna C.-D. Ehlermann, M. Seyfarth, A. Gutermuth och M. Wissmann)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: U. Wölker, M. Niejahr och T. Scharf)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: W.-D. Plessing och U. Forsthoff, biträdda av advokaterna D. Sellner och U. Karpenstein)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 7 juli 2004 riktat till Tyskland om sådan tilldelning av utsläppsrätter för växthusgaser som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EGT L 275, s. 32)

Avgörande

1)

Talan avvisas.

2)

Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta svarandens rättegångskostnad.

3)

Den part som har intervenerat skall bära sin rättegångskostnad.

(1)  EUT C 6, 8.1.2005.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/23

Förstainstansrättens beslut av den 26 april 2007 – Tebaldi m.fl. mot kommissionen

(Mål T-415/04) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Befordran - Befordringsomgången 2003 - Nekad befordran - Tilldelning av befordringspoäng - Uppenbart att talan skall avvisas)

(2007/C 140/40)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Vittoria Tebaldi (Bryssel, Belgien), Vicente Tejero Gazo (Tervuren, Belgien), Victor Gonzalez Martinez (Bryssel), och Alessandro Giovannetti (Ernster, Luxemburg) (ombud: inledningsvis advokaterna G. Bounéou och F. Frabetti, därefter F. Frabetti)

Svarande: kommissionen (ombud: advokaterna G. Berscheid och H. Kramer)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av i första hand förteckningen över vilka tjänstemän som befordrats vid 2003 års befordringsomgång, vilken inte innehåller sökandenas namn, liksom de förberedande handlingar som har föregått detta beslut, och i andra hand, beslutet om tilldelningen av befordringspoäng vid 2003 års befordringsomgång.

Avgörande

1)

Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

2)

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1)  EUT C 300, 4.12.2004.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/24

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 2 maj 2007 – IPK International World Tourism Marketing Consultants mot kommissionen

(Mål T-297/05 R)

(Interimistiskt förfarande - Artikel 256 EG - Föremål för talan - Upptagande till sakprövning - Krav på skyndsamhet föreligger inte)

(2007/C 140/41)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: IPK International World Tourism Marketing Consultants (München, Tyskland) (ombud: advokaten C. Pitschas)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima, biträdd av advokaten C. Arhold)

Saken

Ansökan om uppskov av verkställigheten av kommissionens beslut K (1006) 6452 av den 4 december 2006 om återbetalning av ett belopp på 318 000 euro som sökanden fått som ett förskott för projektet Ecodata.

Avgörande

1)

Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)

Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/24

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 3 maj 2007 – Polimeri Europa mot kommissionen

(Mål T-12/07 R)

(Interimistiskt förfarande - Konkurrens - Ansökan om interimistiska åtgärder - Föreläggande till tredje man - Avvisning)

(2007/C 140/42)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Polimeri Europa SpA (Brindisi, Italien) (ombud: advokaterna M. Siragusa, F. Moretti och L. Nascimbene)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Di Bucci, F. Amato och V. Bottka)

Saken

Ansökan om interimistiska åtgärder i syfte att kommissionen skall åläggas att vid straffansvar förbjuda Manufacture française des pneumatiques Michelin från att på något sätt eller i något syfte använda de upplysningar som framgår av den icke- konfidentiella versionen av det meddelande om invändningar av den 6 april 2006 som antagits inom ramen för ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F38.638 – butadiengummi och styrenbutadiengummi av emulsionstyp), vilket tillställdes nämnda bolag efter antagandet av kommissionens beslut COMP/F2/D (2006) 1095 av den 6 november 2006, och därefter att kommissionen skall åläggas att tillsända Manufacture française des pneumatiques Michelin en kopia av det beslut som skall meddelas, samt slutligen att förstainstansrättens ordförande skall förordna om varje annan åtgärd som befinns nödvändig

Avgörande

1)

Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)

Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/24

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 4 maj 2007 – Icuna.com mot europaparlamentet

(Mål T-71/07 R)

(Offentlig upphandling - Gemenskapsförfarande vid anbudsinfordran - Interimistiskt förfarande - Krav på skyndsamhet saknas)

(2007/C 140/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Icuna.com (Braine-le Château, Belgien) (ombud: advokaterna J. Windey och P. de Bandt)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: O. Caisou-Rosseau och M. Ecker)

Saken

Ansökan om uppskov med verkställigheten av Europaparlamentets beslut av den 31 januari 2007 om ogiltigförklaring av anbudsförfarande EP/DGINFO/WEBTV/2006/0003, i den mån det avser parti 2, till dess att förstainstansrätten har avgjort målet i sak.

Avgörande

1)

Ansökan om uppskov med verkställigheten avslås.

2)

Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/25

Talan väckt den 2 april 2007 – Fratex Indústria e Comércio mot harmoniseringsbyrån – USA Track & Field (TRACK & FIELD USA)

(Mål T-103/07)

(2007/C 140/44)

Ansökan är avfattad på portugisiska

Parter

Sökande: Fratex Indústria e Comércio Lda. (São Paulo, Brasilien) (ombud: advokaten B. Braga da Cruz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: USA Track & Field Inc.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 18 januari 2007 (R. 1061/2005-4),

—

i enlighet härmed ålägga harmoniseringsbyrån att avslå ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 168088, såvitt avser varor i klass 25,

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: USA Track & Field Inc.

Sökt gemenskapsvarumärke: Det sammansatta varumärket USA TRACK & FIELD

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: TRACK & FIELD

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Bifall till USA Track & Field Inc:s överklagande.

Grunder: Sökanden anser att det angripna beslutet strider mot artikel 8.1 i förordning nr 40/94 (1) då det finns en risk att konsumenterna skulle förväxla de motstående varumärkena om båda förekom på marknaden, med hänsyn till att båda innehåller orden TRACK & FIELD. De varor som avses med varumärkena i fråga är nämligen identiska och även om det inte existerar en förväxlingsrisk i egentlig mening föreligger det likväl en sådan risk med hänsyn till att det finns en associeringsrisk, som omfattas av begreppet förväxlingsrisk, i enlighet med artikel 8.1 b in fine i nämnda förordning.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 1, s. 1).

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/25

Talan väckt den 11 april 2007 – L'Oréal mot harmoniseringsbyrån – Spa Monopole (SPA THERAPY)

(Mål T-109/07)

(2007/C 140/45)

Ansökan är avfattad på franska

Parter

Sökande: L'Oréal SA (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten E. Baud)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: SA Spa Monopole, Compagnie fermière de Spa, förkortat SA Spa Monopole NV (Spa, Belgien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som meddelats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 24 januari 2007 (ärende R 468/2005-4), och

—

förplikta svaranden, och i förekommande fall intervenienten, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: L'Oréal SA

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”SPA THERAPY” för varor i klass 3 – ansökan nr 1 975 283

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: SA Spa Monopole, Compagnie fermière de Spa, förkortat SA Spa Monopole NV

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det beneluxiska ordmärket ”SPA” för varor i klass 3

Invändningsenhetens beslut: Invändningen godtogs beträffande samtliga berörda varor

Överklagandenämndens beslut: Avslag på sökandens överklagande

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (1), eftersom överklagandenämnden med orätt har funnit att de aktuella kännetecknen liknar varandra, och eftersom det enligt klaganden inte föreligger någon risk för förväxling i det aktuella fallet.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 2004, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/26

Talan väckt den 16 april 2007 – Siemens mot kommissionen

(Mål T-110/07)

(2007/C 140/46)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Siemens AG (Berlin och München, Tyskland) (ombud: I. Brinker, T. Loest och C. Steinle, Rechtsanwälte)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 24 januari 2007 (ärende COMP/F/38.899 – gasisolerade ställverk) i enlighet med artikel 231.1 EG,

—

i andra hand att sätta ner det i artikel 2m i beslutet angivna bötesbeloppet, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Sökanden har överklagat kommissionens beslut K (2006) 6762 slutg. av den 24 januari 2007 i ärendet COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk. I det överklagade beslutet ådömdes sökanden och andra företag att erlägga böter på grund av en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet. Sökanden skall enligt kommissionens uppfattning ha deltagit i ett antal avtal och samordnade förfaranden avseende marknaden för ”gasisolerade ställverk”.

Sökanden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan.

För det första anklagar sökanden svaranden för att ha försummat att konkret och detaljerat beskriva och bevisa de överträdelser som läggs sökanden till last. Kommissionen har framförallt underlåtit att beskriva och bevisa effekterna av den påstådda överträdelsen på den gemensamma marknaden och EES-området under den första fasen av den påstådda överträdelsen fram till och med år 1999.

För det andra gör sökanden g att kommissionen felaktigt har utgått från en enda kontinuerlig överträdelse och gjort en felaktig bedömning av överträdelsens längd. Enligt sökanden har svaranden inte kunnat bevisa att sökanden har varit delaktig i den påstådda överträdelsen efter den 22 april 1999. Därutöver har artikel 25 i förordning 1/2003 (1) åsidosatts eftersom sökandens delaktighet i den påstådda överträdelsens första fas 1999 enligt sökandens uppfattning har preskriberats.

Till sist gör sökanden gällande att kommissionen begått allvarliga rättsliga fel när den fastställde bötesbeloppets storlek. I detta avseende anför sökanden till exempel att kommissionen gjort en felaktig bedömning av överträdelsens allvar och dess längd och uppenbarligen har valt en för hög ”avskräckande multiplikationsfaktor”. Därutöver har svaranden felaktigt funnit att sökanden haft en pådrivande roll och felaktigt underlåtit att ta hänsyn till sökandens samarbete med kommissionen.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/26

Talan väckt den 18 april 2007 – Toshiba mot kommissionen

(Mål T-113/07)

(2007/C 140/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Toshiba Corp. (Tokyo, Japan) (ombud: J. MacLennan, Solicitor samt advokaterna A. Schulz och J. Borum)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 24 januari 2007 – ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerad kopplingsutrustning, eller

—

ogiltigförklara kommissionens beslut i den del det berör Toshiba, eller

—

ändra artiklarna 1 och 2 i beslutet genom att upphäva eller avsevärt sätta ned de böter som ålagts Toshiba, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för bankgarantin.

Grunder och huvudargument

Sökanden har i enlighet med artikel 230 EG väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 24 januari 2007 (ärende COMP/F/38.899) – Gasisolerad kopplingsutrustning – K(2006) 6762 slutligt) genom vilket kommissionen fann att sökanden tillsammans med andra företag överträtt bestämmelserna i artikel 81.1 EG och från den 1 januari 1994 även bestämmelserna i artikel 53 EES i det att man inom sektorn för gasisolerad kopplingsutrustning ingått ett antal avtal och samordnade förfaranden avseende a) uppdelning av marknaden, b) tilldelning av kvoter och bibehållande av respektive marknadsandelar, c) tilldelningen av specifika projekt för tillverkning av gasisolerad kopplingsutrustning (anbudsuppgörelser) till bestämda producenter och manipulering av anbudsförfarandet för dessa projekt, d) fastställande av priser, e) överenskommelse om att sluta teckna licensavtal med parter utanför kartellen och f) utbyte av känslig marknadsinformation. Alternativt yrkar sökanden att de böter som ålagts skall upphävas eller nedsättas.

Enligt sökanden har kommissionen grundat sitt beslut på tre överenskommelser vilka ska ha visat på förekomsten av en världsomspännande kartell. Sökanden anför att även om så varit fallet saknar kommissionen behörighet att besluta om åtgärder vilka skulle kunna ha konkurrenshämmande effekt utanför EES.

Sökanden hävdar att kommissionen inte styrkt att sökanden varit delaktig i avtal eller samordnade förfaranden om att inte sälja i Europa och inte heller styrkt dess delaktighet i avtal eller samordnade förfaranden om att europeiska leverantörer av gasisolerad kopplingsutrustning skulle kompensera japanska företag för att de inte gått in på den europeiska marknaden genom att ”fylla på med” europeiska projekt i den europeiska kvoten för utrustning. Vidare gör sökanden gällande att kommissionen litat till indirekt, vag och ogrundad bevisning huvudsakligen bestående av det samarbetande företagets muntliga utsagor för att styrka anklagelserna. Enligt sökanden har kommissionen dessutom bortsett ifrån bevisning som syftat till att motbevisa anklagelserna.

Även om sökanden inte bestrider att han var part till avtalet om utfyllnad av den europeiska kvoten för utrustning, bestrider sökanden att det var ett världsomspännande avtal som också omfattade Europa och kommissionen saknade därför behörighet. Sökanden gör gällande att kommissionen för att sökanden skulle falla under dess behörighet fokuserat sin rättsliga bedömning på huruvida en ”gemensam överenskommelse” (att de japanska företagen inte skulle gå in på den europeiska marknaden och att europeiska företag likaledes inte skulle konkurrera med de japanska på den japanska marknaden) förelegat och huruvida europeiska projekt systematiskt tilldelats de japanska företagen eller ”fyllts på” i den europeiska kvoten för utrustning som en del av den ”gemensamma överenskommelsen”. Således har kommissionen inte styrkt att sökanden överträtt de ovan nämnda bestämmelserna och kommissionen har dessutom gjort en uppenbart oriktig bedömning.

Det anförs vidare att beslutet är befattat med brister i förfarandet. Sökanden anför att dess rätt till försvar har åsidosatts då kommissionen underlåtit att tillräckligt motivera sitt beslut, underlåtit att ge tillgång till bevismaterial och förvanskat bevisning.

Alternativt gör sökanden gällande att kommissionen inte fördelat ansvaret mellan de europeiska och japanska företagen på ett korrekt sätt vilket lett till att den metod som använts för fastställande av böter för de berörda företagen är ogiltig. Sökanden gör därför gällande att kommissionen inte tillräckligt utrett vare sig omfattningen av överträdelsen eller under hur lång tid den pågått och därför har handlat på ett diskriminerande sätt gentemot sökanden.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/27

Talan väckt den 17 april 2007 – Frankrike mot kommissionen

(Mål T-116/07)

(2007/C 140/48)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och S. Ramet)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det angripna beslutet i dess helhet,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom beslut av den 30 juni 1997 som antogs på kommissionens förslag enligt det förfarande som föreskrivs i direktiv 92/81/EEG (1) tillät rådet medlemsstaterna att beträffande vissa mineraloljor som används för särskilda ändamål tillämpa eller fortsätta att tillämpa befintliga nedsättningar av punktskatter eller skattebefrielser. Genom fyra därpå följande beslut förlängde rådet detta tillstånd. Den senaste tillståndsperioden löpte ut den 31 december 2006. Frankrike hade rätt att tillämpa dessa nedsatta skattesatser eller skattebefrielser på tjock eldningsolja som används som bränsle för produktion av aluminiumoxid i Gardanne-regionen.

Genom skrivelse av den 30 december 2001 underrättade kommissionen Frankrike om att den beslutat att inleda det förfarande som avses i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende punktskattebefrielsen för mineraloljor som används som bränsle för produktion av aluminiumoxid i Gardanne-regionen (2). Till följd av detta förfarande antog kommissionen den 7 december 2005 beslut 2006/323/EG enligt vilket befrielsen från punktskatt på mineraloljor som används som bränsle för produktion av aluminiumoxid i Gardanne-regionen, Shannon-regionen och på Sardinien, som genomförs av Frankrike, Irland respektive Italien, utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 EG som är delvis oförenligt med den gemensamma marknaden. Kommissionen uppmanade sålunda de berörda medlemsstaterna att återkräva det nämnda stödet (3). Genom talan som väckts den 17 februari 2006 talan har Frankrike yrkat att beslutet skall ogiltigförklaras i de delar som avser den skattebefrielse som Frankrike har beviljat Gardanne-regionen (4).

Kommissionen beslutade att utöka sin granskning rörande skattebefrielser på tjock eldningsolja som används som bränsle för produktion av aluminiumoxid avseende tiden från den 1 januari 2004. Efter att ha gett medlemsstaterna och berörda parter tillfälle att yttra sig antog kommissionen beslut K (2007) 286 slutligt av den 7 februari 2007 om den befrielse från punktskatt på mineraloljor som används som bränsle vid framställningen av aluminiumoxid i regionerna Gardanne och Shannon samt på Sardinien, och som tillämpas av Frankrike, Irland och Italien (statligt stöd nr C 78-79-80/2001). Det är mot detta beslut som talan väckts i förevarande förfarande.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder, varav den första avser åsidosättande av begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG. Sökanden gör gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i det att den fann att det förelåg ett statligt stöd trots att samtliga rekvisit som fastställts i domen i Altmark-målet (5) för att statligt stöd skall anses förekomma inte var uppfyllda. Sökanden gör dessutom gällande att rådet har antagit besluten att tillåta skattebefrielserna till och med den 31 december 2006 på förslag av kommissionen. Innan kommissionen lade fram ett sådant förslag borde den enligt sökanden ha förvissat sig om att ett tillstånd inte skulle medföra en snedvridning av konkurrensen. Sökanden anser därför att kommissionen inte kunde, å ena sidan, föreslå att rådet skulle anta ett beslut att tillåta en punktskattebefrielse och inte motsätta sig en förlängning av denna befrielse till och med den 31 december 2006 och, å andra sidan, konstatera att nämnda befrielse utgjorde ett statligt stöd som var oförenligt med den gemensamma marknaden från den 1 januari 2004.

Sökanden anför som andra grund att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat i det att kommissionen inte har redogjort för hur den aktuella marknaden ser ut eller för de olika företagens ställning på denna marknad och inte heller för på vilket sätt konkurrensen snedvrids eller handeln påverkas.

(1)  Rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor

(2)  Offentliggjort i EGT C 30 av den 2 februari 2002

(3)  Beslut K (2005) 4436 slutligt, statligt stöd nr C 78-79-80/2001, EUT L 119, 2006, s. 12

(4)  Mål T-56/06, Frankrike mot kommissionen, meddelande offentliggjort i EUT C 96, 22 april 2006, s. 21

(5)  Domstolens dom av den 24 juli 2004 i mål C-280/00, Altmark Trans, REG 2004, s. I-7747

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/28

Talan väckt den 18 april 2007 – Areva m.fl. mot kommissionen

(Mål T-117/07)

(2007/C 140/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AREVA SA, AREVA T&D HOLDING SA, AREVA T&D SA (Paris, Frankrike) och AREVA T&D AG (Oberentfelden, Schweiz) (ombud: A. Schild, Rechtsanwältin, och advokaten J.-M. Cot)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut av den 24 januari 2007 i de delar som AREVA T&D SA och ALSTOM SA i den bestämmelsen hålls solidariskt ansvariga för konkurrensbegränsande förfaranden som ägt rum mellan den 7 december 1992 och den 8 januari 2004 och som AREVA T&D SA, AREVA T&D AG, AREVA T&D HOLDING SA och AREVA SA i den bestämmelsen hålls solidariskt ansvariga för konkurrensbegränsande förfaranden som ägt rum mellan den 9 januari 2004 och den 11 maj 2004,

—

i andra hand, ogiltigförklara eller i väsentlig mån sätta ned de böter som har ålagts AREVA T&D SA, AREVA T&D AG, AREVA T&D HOLDING SA och AREVA SA,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar genom förevarande talan att kommissionens beslut K(2006) 6762 slutlig av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 EES (ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk) skall ogiltigförklaras. Kommissionens beslut avser en konkurrensbegränsande samverkan på området för gasisolerade ställverk, vilken rör manipulationer av offentliga upphandlingar avseende sådana anläggningar, fastställande av minimipriser för anbud, tilldelning av kvoter och projekt och utbyte av upplysningar. Sökandena yrkar i andra hand att beloppet för de böter som de ålagts genom det angripna beslutet skall sättas ned.

Sökandena åberopar sju grunder till stöd för sin talan.

Den första grunden avser ett påstående om att kommissionen har åsidosatt den i artikel 253 EG föreskrivna motiveringsskyldigheten, eftersom motiveringen är motsägelsefull och otillräcklig i de delar som avser vem som skall hållas ansvarig för de konkurrensbegränsande förfarandena, det solidariska ansvaret tillsammans med ALSTOM SA och den ökning som skett av grundbeloppet till följd av att AREVA T&D SA haft en ledande roll vid överträdelsen.

I den andra grunden klandrar sökandena kommissionen för att den har åsidosatt artikel 81 EG och i synnerhet de rättsregler som styr vem som skall hållas ansvarig för en överträdelse genom att hålla AREVA T&D SA och AREVA T&D AG ansvariga för konkurrensbegränsande förfaranden som ägt rum före det att ALSTOM SA överlät dessa bolag, trots att kommissionen funnit att bolagen i fråga inte var oberoende av ALSTOM SA före överlåtelsen.

Sökandena åberopar som tredje grund ett åsidosättande av artikel 81 EG genom att kommissionen har hållit AREVA SA och AREVA T&D HOLDING SA ansvariga för konkurrensbegränsande förfaranden som hänför sig till deras direkta eller indirekta dotterbolag AREVA T&D SA och AREVA T&D AG, trots att kommissionen enligt sökandena inte har visat att de förstnämnda bolagen verkligen kontrollerade dessa dotterbolag under den tid som överträdelsen pågick.

Den fjärde och den femte grunden avser påståenden om åsidosättanden av artiklarna 7 och 81 EG, i synnerhet reglerna om solidariskt ansvar för en överträdelse. Sökandena gör gällande att kommissionen inte kan hålla AREVA T&D SA och ALSTOM SA solidariskt ansvariga, eftersom dessa bolag inte bildar någon ekonomisk enhet och ett sådant solidariskt ansvar innebär en olaglig delegation av kommissionens befogenhet att utfärda sanktioner samt ett åsidosättande av de allmänna principerna om likabehandling, rättssäkerhet och domstolsskydd.

I den sjätte grunden klandrar sökandena kommissionen för att den i det angripna beslutet felaktigt har tillämpat begreppet ledande roll och därigenom åsidosatt artikel 81 EG, riktlinjerna för beräkning av böter (1) och ett flertal allmänna rättsprinciper.

Sökandena gör i den sista grunden gällande att kommissionen har gjort en oriktig bedömning av omfattningen av det samarbete som lämnats av sökandena under utredningsförfarandet och att den sålunda åsidosatt artikel 81 och riktlinjerna om samarbetet i meddelandet om immunitet från böter och nedsättning av böter i kartellärenden (2).

(1)  EGT C 9 av den 14.1.1998, s. 3.

(2)  EGT C 45 av den 19.2.2002, s. 3.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/29

Talan väckt den 16 april 2007 – MB Immobilien och MB System mot kommissionen

(Mål T-120/07)

(2007/C 140/50)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: MB Immobilien Verwaltungs GmbH (Neukirch/Lausitz, Tyskland) och MB System GmbH & Co. KG (Nordhausen, Tyskland) (ombud: advokaten G. Brüggen)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut K (2007) 130 slutligt av den 24 januari 2007 om det statliga stöd nr C 38/2005 (f.d. NN 52/2004) som Tyskland beviljat Biriakoncernen,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena väcker talan mot kommissionens beslut K (2007) 130 slutligt av den 24 januari 2007 i vilket kommissionen slog fast att de tre statliga stödåtgärder som Tyskland beviljat Bike Systems GmbH & Co. Thüringer Zweiradwerk KG, Sachsen Zweirad GmbH och Biria GmbH (tidigare Biria AG) är oförenliga med den gemensamma marknaden.

Den första sökanden har efterträtt Biria AG och den andra sökanden har efterträtt Bike Systems GmbH & Co. Thüringer Zweiradwerk KG. Sökandena gör gällande att de är direkt och personligen berörda av kommissionens beslut.

Till stöd för sin talan gör sökandena för det första gällande att gemenskapsrätten har åsidosatts till följd av en felaktig tolkning av en godkänd stödordning. De gör därvid gällande att kommissionen till grund för bedömningen i sitt beslut inte lade den definition av ett företag i svårigheter som framgick av den godkända stödordningen.

Kommissionen har dessutom gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och har därigenom åsidosatt gemenskapsrätten. Sökandena gör härvidlag gällande att de företag som berörs av det angripna beslutet, till skillnad från vad kommissionen har anfört, inte befann sig i svårigheter vid den tidpunkt då stödet beviljades.

Slutligen gör sökandena gällande att det har skett ett åsidosättande av gemenskapsrätten till följd av allvarliga fel i motiveringen.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/30

Talan väckt den 18 april 2007 – Alstom mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-121/07)

(2007/C 140/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alstom (Levallois Perret, Frankrike) (ombud: advokaten J. Derenne, W. Broere, Solicitor samt advokaterna A. Müller-Rappard och C. Guirado)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artiklarna 1 b, 2 b och 2 c i det angripna beslutet,

—

i andra hand väsentligt sänka de böter som Alstom ålagts, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har genom förevarande talan yrkat delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K (2006) 6762 slutlig av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk) angående en konkurrensbegränsande samverkan på området för projekt avseende gasisolerade ställverk avseende hanteringen av anbudsinfordringar beträffande dessa projekt, fastställelse av minimipris för anbuden, tilldelning av kvoter och projekt samt informationsutbyte. Sökanden har i andra hand yrkat ogiltigförklaring eller nedsättning av de böter som ålagts genom det angripna beslutet.

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat åtta grunder.

Den första grunden avser åsidosättande av bestämmelserna om det rättsliga skyddet och den allmänna principen om ”rätten till ett effektivt rättsmedel”, eftersom kommissionen, genom att ålägga två såväl rättsligt som ekonomiskt oberoende bolag solidariska böter, har framkallat en situation där sökandens eventuella fördel av att föra talan mot det angripna beslutet uteslutande beror på utgången av den talan som en oberoende tredjeman för.

Den andra grunden avser åsidosättande av rättsregler som är tillämpliga på solidariskt ansvar, eftersom kommissionen, med åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen att påföljder skall vara individuella, har gjort två bolag som inte har några rättsliga band solidariskt ansvariga för en enda överträdelse.

Genom den tredje grunden har sökanden klandrat kommissionen för att ha åsidosatt artikel 253 EG genom att inte förklara varför de upplysningar sökandebolaget gav in för att visa att detta inte haft något avgörande inflytande på de filialer det ägde till 100 procent inte var tillräckliga för att kullkasta presumtionen i detta avseende.

Sökandens fjärde grund avser åsidosättande av artikel 81 EG och särskilt bestämmelserna om när moderbolag kan göras ansvariga för filialernas överträdelser och om överföring av ansvar för överträdelser.

I den femte grunden har sökanden gjort gällande att bestämmelserna om medgivande av försvårande omständigheter för verksamhet som ”ledare för samverkan”, jämförda med principen om likabehandling åsidosattes genom det angripna beslutet. Sökanden har hävdat att kommissionen felaktigt har gett sökanden rollen som ledare och att dennes roll som ”europasekreterare” för samverkan var helt administrativ och inte kunde ge denne en viktigare ställning än övriga deltagare i samverkan. Sökanden har därför hävdat att kommissionen gjort en oriktig bedömning, har åsidosatt tillämpliga bestämmelser och inte har motiverat beslutet tillräckligt i detta avseende.

Sökanden har vidare hävdat att kommissionen åsidosatte rättsregler avseende bevisning om kontinuiteten i överträdelsen genom att inte förebringa bevisning för omständigheter som ligger tillräckligt nära i tiden för att slå fast att överträdelsen varit kontinuerlig.

Sökandens sjunde grund avser åsidosättande av rätten till försvar, genom att det angripna beslutet enligt sökanden har grundats på vissa uppgifter som inte togs in i kommissionens meddelande om invändningar och beträffande vilka kommissionen inte upplyste sökanden om vilka slutsatser den hade för avsikt att dra i beslutet.

I den åttonde grunden har sökanden slutligen hävdat att kommissionen åsidosatte bestämmelserna om beräkning av grundbeloppet för böter, eftersom det i det angripna beslutet fastställdes ett bötesbelopp för hela överträdelseperioden på grundval av omsättningen i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, trots att EES-avtalet trädde i kraft först den 1 januari 1994.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/31

Talan väckt den 17 april 2007 – Siemens och VA TECH Transmission & Distribution mot kommissionen

(Mål T-122/07)

(2007/C 140/52)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Siemens Aktiengesellschaft Österreich (Wien, Österrike) och VA TECH Transmission & Distribution (Wien, Österrike) (ombud: advokaterna H. Wollmann och F. Urlesberger)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet, i den del som sökanden anses ha åsidosatt artikel 81 EG och/eller artikel 53 i EES-avtalet under perioderna den 20 september 1998–13 december 2000, den 1 april 2002–9 oktober 2002 och den 21 januari 2004–11 maj 2004,

—

ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet, i den del som rör sökanden,

—

i andra nedsätta sökandens böter enligt artikel 2.l i beslutet till ett lägre belopp än 1 980 000 euro och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden vänder sig mot kommissionens beslut K (2006) 6762 slutligt av den 24 januari 2007 i ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk. Sökanden och ett antal andra företag har i det angripna beslutet ådömts böter på grund av att de åsidosatt artikel 81 EG och artikel i 53 EES-avtalet. Sökanden har enligt kommissionen deltagit i ett samordnat förfarande inom sektorn gasisolerade ställverk.

Sökanden har till stöd för sin ansökan för det första gjort gällande att artikel 81.1 EG och artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003 (1) har åsidosatts. I detta sammanhang hävdar sökanden att de böter som ålagts VA TECH Transmission & Distribution GmbH & Co KEG är oproportionerligt stora jämfört med de andra företagen. Dessutom har kommissionen åsidosatt principen non bis in idem genom det sätt som denna har försökt att dela upp ett gemensamt bötesbelopp på flera olika företag. Sökandena gör också gällande att svaranden gjort en felaktig bedömning av överträdelsens varaktighet. Vidare har kommissionen utan stöd i bevisning fastställt att den påstådda överträdelsen direkt eller indirekt lett till att konkurrensen inom gemenskapen snedvridits fram till den 13 december 2000. Sökandena gör slutligen i sin första grund gällande att kommissionen när den beräknat böterna varken beaktat mildrande omständigheter eller meddelandet om förmånlig behandling.

Sökandena gör för det andra gällande att svaranden har åsidosatt väsentliga formföreskrifter. Sökandena hävdar härvid att kommissionen har åsidosatt rätten att yttra sig.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/31

Talan väckt den 17 april 2007 – Siemens Transmission & Distribution mot kommissionen

(Mål T-123/07)

(2007/C 140/53)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Siemens Transmission & Distribution Ltd (Manchester, Förenade kungariket) (ombud: Advokaterna H. Wollmann och F. Urlesberger)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artikel 1 i det överklagade beslutet i den mån som sökanden under perioden 15 april 1988 till 13 december 2000, perioden 1 april 2002 till 9 oktober 2002 och 21 januari 2004 till 11 maj 2004 hålls ansvarig för en överträdelse av artikel 81 EG och/eller artikel 53 i EES-avtalet,

—

ogiltigförklara artikel 2 i det överklagade beslutet i den mån som den berör klaganden,

—

eller att sätta ned böterna som ådömts sökanden enligt artikel 2l i beslutet till ett belopp som inte överstiger 1 100 000 euro och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har överklagat kommissionens beslut K (2006) 6762 slutg. av den 24 januari 2007 i ärendet COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk. I det överklagade beslutet ådömdes sökanden och andra företag att erlägga böter på grund av en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet. Sökanden skall enligt kommissionens uppfattning ha deltagit i ett antal avtal och samordnade förfaranden avseende marknaden för ”gasisolerade ställverk”.

Till grund för sin talan gör sökanden i första hand gällande att artikel 81.1 EG, artikel 23.2 och artikel 23.3 samt artikel 25 i förordning nr. 1/2003 (1) har åsidosatts. I detta sammanhang vänder sig sökanden mot att bötesbeloppet som de skall betala överstiger 10 procent av sökandens sammanlagda omsättning under räkenskapsåret som föregick kommissionens beslut. Dessutom har kommissionen inte när bötesbeloppet fastställdes tagit hänsyn till sökandens enskilda omständigheter. Sökanden gör kompletteringsvis gällande att svaranden har gjort en felaktig bedömning av överträdelsens längd. Därutöver omfattades perioden före den 16 juli 1986 av preskription. Kommissionen har vidare utan någon relevant bevisning fastställt att den förmodade överträdelsen så länge som till den 13 december 2000 hade som syfte eller som resultat att begränsa konkurrensen inom gemenskapen. Till sist gör sökanden inom ramen för den första grunden gällande att det felaktigt lagts sökanden till last att sökanden själv skall ha deltagit i överträdelsen efter år 2002.

För det andra gör klaganden gällande att svaranden har åsidosatt väsentliga formföreskrifter. I detta sammanhang gör sökanden gällande att rätten att yttra sig har åsidosatts.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/32

Talan väckt den 17 april 2007 – Siemens Transmission & Distribution och Nuova Magrini Galileo mot kommissionen

(Mål T-124/07)

(2007/C 140/54)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Siemens Transmission & Distribution SA (Grenoble, Frankrike) och Nuova Magrini Galileo SpA (Bergamo, Italien) (ombud: advokaterna H. Wollmann och F. Urlesberger)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet, i den del sökandena under perioderna den 15 april 1988 – den 13 december 2000, den 1 april 2002 – 9 oktober 2002 och den 21 januari 2004 – den 11 maj 2004 anses ha åsidosatt artikel 81 EG och/eller artikel 53 i EES-avtalet,

—

ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet, i den del den avser sökandena,

—

alternativt, sätta ned de böter klagandena ålagts i artikel 2.1 i beslutet till ett belopp som inte överstiger 2 750 000 euro för den första sökanden och 1 100 000 för den andra sökanden,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena kritiserar kommissionens beslut K (2006) 6762 slutligt av den 24 januari 2007 i ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk. Genom det angripna beslutet åläggs sökandena och andra företag böter för att ha åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet. Enligt kommissionen har sökandena deltagit i en mängd avtal och samordnade förfaranden inom sektorn för gasisolerade ställverk.

Sökandena anför till stöd för sin talan för det första att artikel 81.1 EG samt artiklarna 23.2, 23.3 och 25 i förordning (EG) nr 1/2003 (1) har åsidosatts. De gör härvid gällande att de böter de ålagts överskrider 10 procent av deras respektive omsättning under det räkenskapsåret som föregick det år då beslutet fattades. Kommissionen har dessutom vid fastställandet av bötesbeloppen inte tagit hänsyn till sökandenas individuella situation. Sökandena gör dessutom gällande att kommissionen har fastställt vilka företag som skall anses vara solidariskt ansvariga, och vilka bötesbelopp som skall åläggas respektive solidariskt ansvariga företag, på ett obegripligt och felaktigt sätt. Kommissionen har dessutom överskattat varaktigheten av den påstådda överträdelsen och inte beaktat att den till övervägande del är preskriberad. Slutligen gör sökandena inom ramen för den första grunden gällande att kommissionen utan övertygande bevisning fastslagit att den påstådda överträdelsen hade till syfte eller resultat att snedvrida konkurrensen inom gemenskapen till och med den 13 december 2000.

Sökandena anför för det andra att kommissionen åsidosatt väsentliga formföreskrifter. De gör i detta avseende gällande att deras rätt att yttra sig har åsidosatts.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/33

Talan väckt den 16 april 2007 – Scientific and Technological Committee m.fl. mot Potocnik m.fl., ledamöter av kommissionen

(Mål T-125/07)

(2007/C 140/55)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Scientific and Technological Committee m.fl. (Kraków, Republiken Polen) (ombud: advokaten A. Żuraniewski)

Svarande: J. Potocnik, S. Dimas och A. Piebalgs, ledamöter av Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

fastställa att ledamöterna av Europeiska gemenskapernas kommission J. Potocnik, S. Dimas och A. Piebalgs, efter att ha erhållit tre handlingar med information om de faror som är förknippade med tekniken att lagra CO2 i geologiska skikt i jordskorpan, har gjort sig skyldiga till underlåtenhet att vidta åtgärder och därmed utsatt befolkningen inom Europeiska unionen för en befintlig och pågående fara för liv och hälsa samt en fara för en ekologisk katastrof genom att inte omedelbart vidta åtgärder för att skydda befolkningens liv och hälsa inom Europeiska unionen,

—

påpeka att det är nödvändigt att genomföra de förslagna undersökningarna,

—

påpeka att det är nödvändigt att helt finansiera de föreslagna undersökningarna, vilka inte är av kommersiell art utan syftar till att skydda befolkningen inom Europeiska unionen såvitt avser deras säkerhet samt liv och hälsa,

—

påpeka att det är nödvändigt att ställa in ytterligare injektioner av CO2 i geologiska skikt i jordskorpan till dess att de föreslagna undersökningarna har avslutats.

Grunder och huvudargument

Sökandena har yrkat att förstainstansrätten skall fastställa att nämnda ledamöter av Europeiska kommissionen – efter det att sökandena underrättat dem om de faror för människors hälsa och för miljön som härrör från lagring av koldioxid utan behållare i geologiska skikt i jordskorpan – har gjort sig skyldiga till underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder i syfte att förhindra de negativa följderna av att använda denna teknik. Sökandena krävde att de kritiserade ledamöterna skulle vidta lämpliga åtgärder och tillse att de av sökandena föreslagna undersökningarna genomfördes avseende följderna av att lagra koldioxid i ytskiktet av jordskorpan. Nämnda ledamöter tog dock inte ställning till de problem som anförts i de klagomål som riktades till dem. Denna underlåtelse att vidta åtgärder strider mot Europeiska unionens rättsordning och mot kommissionsledamöternas skyldigheter.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/33

Talan väckt den 20 april 2007 – Allos Walter Lang mot harmoniseringsbyrån – Kokoriko (Coco Rico)

(Mål T-126/07)

(2007/C 140/56)

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Allos Walter Lang GmbH (Mariendrebber, Förbundsrepubliken Tyskland) (ombud: advokaten H. Heldt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: KOKORIKO, Ltda

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

vilandeförklara målet till dess att harmoniseringsbyrån genom lagakraftvunnet beslut avgjort ansökan om ogiltigförklaring i ärendena 2069 C och 2070 C,

—

ogiltigförklara beslut B 696684 som fattats av invändningsenheten den 31 maj 2006 och beslut R 1047/2006-2 som fattats av andra överklagandenämnden den 16 februari 2007, samt återförvisa ärendet till överklagandenämnden för avgörande,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”Coco Rico” för varor i klass 30 (ansökan 2 949 899)

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: KOKRIKO, Ltda

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Ordmärket ”KOKORIKO” (gemenskapsvarumärke nr 101 386) för varor och tjänster i klasserna 29, 30 och 42, samt bildmärket ”KOKORIKO” (gemenskapsvarumärke nr 101 626) för varor och tjänster i klasserna 29, 30 och 42.

Invändningsenhetens beslut: Invändningen bifalls och registreringsansökan avslås.

Överklagandenämndens beslut: Överklagandet avslås.

Grunder: Överklagandenämnden har i sitt beslut inte beaktat sökandens ansökan om förklaring av att de varumärken som åberopats till stöd för invändningen är ogiltiga. Om dessa varumärken förklaras ogiltiga föreligger enligt sökanden inte längre något registreringshinder enligt artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (1) beträffande det av sökanden sökta varumärket.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3)

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/34

Överklagande ingett den 20 april 2007 av Bligny av det beslut som personaldomstolen meddelade den 15 februari 2007 i mål F-142/06, Bligny mot kommissionen

(Mål T-127/07 P)

(2007/C 140/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Francesco Bligny (Tassin La Demi Lune, Frankrike) (ombud: P. Lebel-Nourissant, advokat)

Övriga part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att personaldomstolen har gjort en felaktig bedömning av ansökningsformuläret avseende kravet att en sökande skall bifoga ett bevis för sitt medborgarskap,

—

fastställa att personaldomstolen inte har besvarat klagandens grunder att principen om berättigade förväntningar och principen om god förvaltningssed, som åligger juryn i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/26/05, har åsidosatts,

—

upphäva personaldomstolens beslut av den 15 februari 2007 i mål F-142/06 och

—

genom en ny dom ogiltigförklara de beslut som uttagningskommittén i uttagningsprov EPSO/AD/06/05 fattade den 7 december 2006 och den 23 november 2006 att inte ge sökanden tillträde till uttagningsprovet och således att inte rätta hans skriftliga prov och fastställa att det ansökningsformulär för sökande till uttagningsprovet som den 15 maj 2006 offentliggjordes på EPSO:s webbplats är oriktigt, samt

—

i andra hand att återförvisa målet till personaldomstolen för att den skall pröva målet och att förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

I sitt överklagande yrkar klaganden att personaldomstolens beslut, i vilket hans yrkande att uttagningskommitténs beslut att inte rätta hans skriftliga prov på grund av att han inte bifogat ansökan något bevis för sitt medborgarskap skulle ogiltigförklaras ogillades, skall upphävas.

Till stöd för sitt överklagande, gör klaganden gällande att personaldomstolen har missuppfattat de omständigheter som lagts fram inför den och gjort en felaktig tolkning av ansökningsformuläret som skall fyllas i av sökanden vilket lett till en felbedömning av dokumentet. Klaganden åberopar vidare att det överklagade beslutet inte är tillräckligt motiverat i den mån som personaldomstolen inte har prövat klagandens samtliga grunder och yrkanden i första instans.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/34

Talan väckt den 23 april 2007 – Suez mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-128/07)

(2007/C 140/58)

Ansökan är avfattad på franska

Parter

Sökande: Suez SA (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten P. Combeau)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—

förplikta Harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”Delivering the essentials of life” för varor och tjänster i klasserna 1, 9, 11, 16, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41 och 42 (ansökan nr 4 102 497).

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan.

Överklagandenämndens beslut: Talan ogillas.

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1b i rådets direktiv nr 40/94 (1) eftersom det märke som avses i ansökan, i motsats till vad Harmoniseringsbyråns överklagandenämnd slog fast i sitt nu angripna beslut, saknar en rent lovprisande konnotation och eftersom det inte beskriver ett kännetecken eller en egenskap hos de varor och tjänster som märket är avsett att utpeka.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s.1).

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/35

Talan väckt den 17 april 2007 – Irland mot kommissionen

(Mål T-129/07)

(2007/C 140/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Irland (ombud: D. O'Hagan och E. Alkin samt P. McGarry, Barrister)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten

—

helt eller delvis skall ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 286 slutligt av den 7 februari 2007 om den befrielse från punktskatt på mineraloljor som används som bränsle vid framställningen av aluminiumoxid i regionerna Gardanne och Shannon samt på Sardinien, och som tillämpas av Frankrike, Irland och Italien, i den del det berör befrielse från punktskatt på mineraloljor som används som bränsle vid framställningen av aluminiumoxid i regionen Shannon och som tillämpas av Irland, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 286 slutligt av den 7 februari 2007 där kommissionen fann att den befrielse från punktskatt på mineraloljor som Frankrike, Irland och Italien beviljat vad gäller tunga förbränningsoljor som används vid framställningen av aluminiumoxid med verkan från och med den 1 januari 2004 utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG och att en del av detta stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Sökanden har anfört fyra grunder till stöd för sina yrkanden.

Sökanden menar för det första att kommissionen hade fel när den ansåg att Irland inte hade visat att undantagen passar in i det nationella skattesystemets natur och logik.

Sökanden hävdar för det andra att kommission inte har gjort en korrekt konkurrensanalys till stöd för sin slutsats att Irlands åtgärd kan antas påverka handeln inom gemenskapen och direkt eller potentiellt förvrida konkurrensen.

Sökanden påstår för det tredje att det ifrågasatta beslutet strider mot rättsäkerhetsprincipen, eftersom rådet redan har godkänt undantaget till slutet av år 2006.

Sökanden hävdar slutligen att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att det statliga stödet ifråga utgör ett nytt stöd och inte ett befintligt stöd.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/35

Talan väckt den 19 april 2007 – Aughinish Alumina mot kommissionen

(Mål T-130/07)

(2007/C 140/60)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aughinish Alumina Ltd (Askeaton, Irland) (ombud: J. Handoll och C. Waterson, solicitors)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 7 februari 2007 avseende undantag från punktskatter på mineraloljor som används som bränsle för framställning av aluminiumoxid i Gardanne-regionen, Shannon-regionen och på Sardinien, i den del beslutet rör sökanden,

—

förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader i förevarande mål.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar genom denna ansökan delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2007)286 slutlig av den 7 februari 2007 avseende undantag från punktskatter på mineraloljor som används som bränsle för framställning av aluminiumoxid i Gardanne-regionen, Shannon-regionen och på Sardinien, som genomförts av Frankriken, Irland och Italien, i den del beslutet rör Aughinish Alumina Ltd (nedan kallat AAL).

Till stöd för sina yrkanden gör sökanden gällande följande:

För det första att kommissionen underlät att beakta att undantaget omfattas av det Irländska skattesystemets art och logik och därför inte utgör stöd.

För det andra att kommissionen inte på ett riktigt sätt har analyserat de relevanta marknaderna och konkurrensstrukturen på dessa. Mot bakgrund av att kommissionen tidigare ansett att det inte förelåg någon snedvridning av konkurrensen, och att rådet godtagit undantagen till och med den 31 december 2006, gör sökanden gällande att kommissionen skulle ha visat att den hade vidtagit en djupgående ekonomisk analys av vilken det framgår att det förelåg en faktiskt eller potentiell snedvridning av konkurrensen. Sökanden hävdar därför att kommissionen inte visat att undantaget utgjorde stöd.

För det tredje att om undantaget trots allt skulle anses utgöra stöd, har kommissionen underlåtit att behandla detta stöd som befintligt stöd som omfattas av artikel 88.1 EG. Detta stöd var föremål för en bindande förpliktelse som anmäldes i januari 1983, före Irlands anslutning till Europeiska gemenskaperna. Eftersom kommissionen inte vidtog några åtgärder före den 17 juli 2000, hade den tioåriga tidsfristen löpt ut. Återbetalning var därför inte längre möjligt. Sökanden gör gällande att stödet inte kan anses utgöra en stödordning.

För det fjärde att kommissionen skulle ha beaktat det gemenskapsrättsliga regelverket rörande harmonisering av punktskatter, för att avgöra om och hur den skall utöva sin behörighet i enlighet med bestämmelserna om statsstöd i EG-fördraget. Det görs även gällande att det ifrågasatta beslutet utgör ett allvarligt åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen eftersom det undergräver rådets beslut att utfärda tillstånd enligt artikel 93 EG på grundval av förslag från kommissionen. Sökanden anför dessutom att kommissionen underlät att beakta att de åtgärder som rådet vidtog med stöd av artikel 93 EG utgjorde lex specialis som skulle ha haft företräde vid en inkonsekvent tillämpning av reglerna om statsstöd. Sökanden påstår vidare att kommissionen har underlåtit att tillämpa de förfaranden som föreskrivs i artikel 8 i direktiv 92/81/EEG för att lösa frågor avseende statsstöd och andra frågeställningar, eller att eftersträva att de relevant rådsbesluten ogiltigförklaras och har därför undergrävt den ändamålsenliga verkan av rådets åtgärder.

För det femte att kommissionen, genom att fatta det angripna beslutet, underlät att beakta de grundläggande kraven i artikel 3 och 157 EG att gemenskapsindustrins konkurrenskraft skall stärkas och att det skall säkerställas att det finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrensförmåga.

För det sjätte att kommissionen genom att fastställa att 20 procent av den undantagna punktskatten utgjorde stöd underlät att beakta att sökanden var skyldig att följa ett antal miljökrav. Kommissionen underlät även att beakta åtgärder som skulle ha haft samma stimulerande verkan som ett krav på betalning av en väsentlig del av den nationella skatten.

För det sjunde att det angripna beslutet utgör ett åsidosättande av principen om berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen.

För det åttonde att förfarandet enligt artikel 88.2 EG tagit överdrivet lång tid i anspråk och därmed innebär ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed och rättssäkerhetsprincipen. Förfarandets längd utgör ett desto allvarligare åsidosättande eftersom kommissionen, innan den inledde förfarandet, hade underlåtit att agera i enlighet med 1983-års anmälan.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/36

Talan väckt den 19 april 2007 – Fuji Electric Holdings och Fuji Electric Systems mot kommissionen

(Mål T-132/07)

(2007/C 140/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Fuji Electric Holdings Co., Ltd. (Kawasaki, Japan) och Fuji Electric Systems Co., Ltd. (Tokyo, Japan) (ombud: P. Chapatte och P. Walter, solicitors)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artikel 1 g i beslutet i den del som det i den bestämmelsen slås fast att den överträdelse som FEH hållits ansvarig för pågick efter september 2000,

—

ogiltigförklara artikel 1 h i beslutet i dess helhet,

—

ogiltigförklara artikel 2 d i beslutet i den del som FEH enligt den bestämmelsen är solidariskt ansvarig för de ålagda böterna,

—

ogiltigförklara artikel 2 f i beslutet i den del som Fuji enligt den bestämmelsen är solidariskt ansvarig för de ålagda böterna,

—

sätta ned de böter som har ålagts Fuji, och

—

förplikta kommissionen att bära sin rättegångskostnad och ersätta Fujis rättegångskostnad.

Grunder och huvudargument

Sökandena har väckt talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG mot kommissionens beslut av den 24 januari 2007 (ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk – K(2006) 6762 slutlig). I det beslutet fann kommissionen att sökandena och ett antal andra företag hade gjort sig skyldiga till överträdelser av artiklarna 81 EG och 53 EES (angående sistnämnda bestämmelse från och med den 1 januari 1994) i branschen för gasisolerade ställverk (nedan kallade GIS) genom en uppsättning av avtal och samordnade förfaranden vilka bestod i: (a) marknadsuppdelning, (b) tilldelning av kvoter och bibehållande av företagens respektive marknadsandelar, (c) tilldelning av enskilda GIS-projekt (anbudsmanipulation) till utsedda tillverkare och manipulation av upphandlingsförfarandena för dessa projekt, (d) fastställande av priser, (e) avtal om att avsluta licensavtal med parter som inte var medlemmar i kartellen och (f) utbyte av känsliga marknadsupplysningar. Sökandena yrkar alternativt att de böter som ålagts dem skall sättas ned i väsentlig mån.

I beslutet hålls Fuji Electric Systems (nedan kallat FES) ansvarigt för att ha deltagit i överträdelsen från den 15 april 1988 till den 30 september 2002. FES bestrider emellertid att bolaget deltog i GQ-avtalet och hävdar att det fram till den 1 juli 2001 inte var inblandat i försäljningen av GIS, vilket var omkring nio månader efter att Fuji Electric Holdings (nedan kallat FEH) hade slutat att delta i kartellen. Sökandena påstår att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning samt gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning beträffande bevisbördan och likabehandlingsprincipen genom att finna att FEH fortsatte sitt deltagande i GQ-avtalet efter det att mötet med de japanska medlemmarna hade ägt rum omkring september 2000.

Fuji anför vidare att bolaget inte skall vara solidariskt ansvarig för Japan AE Power Systems Corporations (nedan kallat JAEPS) inblandning i kartellen, eftersom det inte hade förmågan att utöva ett bestämmande inflytande över JAEPS och saknade kännedom om JAEPS påstådda deltagande i kartellen. Sökandena påstår därför att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning av FES överträdelse.

Fuji gör slutligen gällande att det häftar uppenbart oriktiga bedömningar vid beslutet i fråga om överträdelsens längd och i fråga om ansvaret för den överträdelse som påståtts ha begåtts av JAEPS. Kommissionen har dessutom bedömt värdet av de uppgifter som lämnats av sökandena felaktigt, genom att finna att uppgifterna i fråga inte berättigade till någon nedsättning i enlighet med meddelandet om samarbete av de böter som ålagts sökandena. Fuji yrkar att böterna skall sättas ned i väsentlig mån.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/37

Talan väckt den 18 april 2007 – Mitsubishi Electric Corp. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-133/07)

(2007/C 140/62)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Mitsubishi Electric Corp. (Tokyo, Japan) (ombud: R. Denton, solicitor, och K. Haegeman, advokat)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara beslutet, särskilt artiklarna 1 och 4 i nämnda beslut, i den mån det avser sökanden och TMT&D under den tid då sökanden tillsammans med Toshiba har gemensamt och solidariskt ansvar för den verksamhet som bedrevs inom TMT&D,

—

ogiltigförklara artikel 2g och 2h i beslutet i den mån det avser sökanden,

—

ändra artikel 2 i beslutet i den mån det avser sökanden på så sätt att sökandens böter i första hand upphävs och i andra hand i väsentlig utsträckning sätts ned, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har väckt talan om ogiltigförklaring, enligt artiklarna 229 EG och 230 EG, av kommissionens beslut av den 24 januari 2007 (Ärende COMP/F/38.899) – Gasisolerade ställverk – K(2006) 6762 slutlig). Kommissionen fastställde i det beslutet att bland annat sökanden hade överträtt artikel 81.1 EG och från och med den 1 januari 1994 även artikel 53 EES på området för gasisolerade ställverk (nedan kallat GIS) genom avtal och samordnade förfaranden som bestod i a) uppdelning av marknaden, b) tilldelning av försäljningskvoter och upprätthållande av marknadsandelar, c) fördelning av individuella GIS-projekt (anbudsuppgörelser) till utsedda producenter och manipulering av anbudsförfarandet med avseende på de projekten, d) fastställande av priser, e) avtal om att säga upp licensavtal med företag som inte är medlemmar i kartellen och f) utbyte av känslig marknadsinformation. Sökanden gör alternativt gällande att de böter som ålagts skall upphävas eller sättas ned.

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande följande.

Kommissionen har inte bevisat att sökanden överträtt artikel 81 EG genom att delta i en kartell med målsättning eller verkan att begränsa konkurrensen inom EES.

Kommissionen har inte bevisat förekomsten av ett avtal som sökanden var part i och som utgjorde en överträdelse av artikel 81 EG.

Kommissionen gjorde vidare en felaktig bedömning då den bortsåg från tekniska och ekonomiska bevis som förklarade varför sökanden inte var verksam på den europeiska marknaden och som styrkte att sökanden hade svårigheter att ta sig in på denna marknad.

Kommissionen iakttog inte bevisbördereglerna då den på ett omotiverat sätt lade bevisbördan på sökanden. Vidare åsidosatte kommissionen oskuldspresumtionen.

Kommissionen åsidosatte dessutom likabehandlingsprincipen och proportionalitetsprincipen på ett flertal sätt. Den fastställde starten för beräkningen av böterna utifrån 2001 års omsättning istället för 2003 års omsättning. Den gjorde fel då den fastställde multiplikationsfaktorn för sökanden och då den definierade den världsomspännande GIS-marknaden och sökanden andel av denna marknad. Kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen genom att ålägga sökanden böter för dess delaktighet i GQ (1)-avtalet på samma sätt som för de europeiska producenter som var delaktiga i både GQ- och EQ (2)-avtalen.

Kommissionen åsidosatte motiveringsskyldigheten då den kom fram till att sökandens böter skulle beräknas utifrån 2001 års omsättning och att sökanden har 15-20 procent av den världsomspännande GIS-omsättningen.

Kommissionen åsidosatte principen om god förvaltningssed då den beräknande GIS totala marknadsvärde.

Kommissionen gjorde fel då den underlät att beakta ekonomisk och teknisk bevisning då den bedömde betydelsen av sökandens agerande och då den bestämde sökandens böter. Kommissionen gjorde också fel då den fastställde den påstådda kartellens varaktighet.

Kommissionen åsidosatte sökandens rätt till försvar och rätt till rättvist förfarande genom att inte låta sökanden ta del av viktig bevisning som talade till sökandens nackdel och fördel. Slutligen underlät kommissionen att låta sökanden under det administrativa förfarandet ta del av kommissionens slutsatser om kompensationsteorin, och därigenom åsidosattes sökandens rätt till försvar.

(1)  ”G” står för ”gear” och ”Q” står för ”quota”.

(2)  ”E” står för ”European” och ”Q” står för ”quota”. I det angripna beslutet hänvisas annars till EQ-avtalet som ”E-Group Operation Agreement for GQ-Agreement”.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/38

Talan väckt den 19 april 2007 – Italien mot kommissionen

(Mål T-135/07)

(2007/C 140/63)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: advokaten G. Aiello)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

med stöd av artikel 230 i EG-fördraget ogiltigförklara beslutet i skrivelsen av den 7 februari 2007, prot. nr 3585 från generaldirektören för kommissionens generaldirektorat Jordbruk,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Italiens regering har väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt och yrkat att förstainstansrätten, med stöd av artikel 230 i EG-fördraget skall ogiltigförklara beslutet, i skrivelsen av den 7 februari 2007, prot. nr 3585 från generaldirektören för kommissionens generaldirektorat Jordbruk, att avslå de italienska myndigheternas begäran om vissa extraordinära åtgärder för att stödja den italienska marknaden för fjäderfäkött i den mening som avses i artikel 14 i rådets förordning (EEG) nr 2777/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för fjäderfäkött (1) vad gäller kycklingar som avlivats i områden som drabbats av fågelinfluensan och som utgjorde föremål för veterinära begränsande åtgärder avseende förflyttning under perioden december 1999–september 2003.

Till stöd för sin talan har den italienska regeringen gjort gällande följande:

—

Förbudet mot diskriminering av gemenskapsvaror enligt artikel 34.2 andra stycket EG har åsidosatts, eftersom svaranden har beviljat extraordinära åtgärder för att stödja marknaden för ägg, medan analoga åtgärder har nekats för att stödja marknaden för fjäderfäkött.

—

Kommissionen har gjort sig skyldig till maktmissbruk och en uppenbart oriktig bedömning.

Sökanden gör gällande att kommissionen, för att uppnå det syfte som eftersträvas med förordning nr 2777/75, borde ha vidtagit extraordinära åtgärder för att stödja den italienska marknaden för fjäderfäkött, som är den del av fjäderfämarknaden som har drabbats hårdast i Italien. Trots att sökanden har upprepat sin begäran har kommissionen vägrat att vidta sådana åtgärder och istället endast beviljat åtgärder till stöd för marknaden för kläckningsägg som har drabbats minst av de begränsande åtgärderna i Italien och som huvudsakligen är den enda marknad som har drabbats i Nederländerna. Det är tydligt att kommissionen därigenom avsåg att de nederländska producenterna skulle erhålla den största delen av tillgängliga medel genom att begränsa den ersättning som beviljades italienska producenter till ett minimum.

—

Artikel 14 i förordning nr 2777/75 har tolkats felaktigt och åsidosatts och det har gjorts en felaktig bedömning.

Sökanden gör gällande att artikel 14 i den aktuella förordningen skall tillämpas inte endast när den omständigheten att producenter som befinner sig inom ett övervakat och skyddat område inte har tillgång till marknaden utanför detta område skapar obalans på marknaden, vilket kommissionen har bestridit. Enligt sökanden kan nämligen kommissionen vidta extraordinära stödåtgärder för att återskapa balansen en marknad som påverkats av begränsningar av den fria omsättningen till följd av åtgärder för att förhindra spridning av djursjukdomar, oberoende av huruvida dessa begränsningar avser produkter som förs in i eller ut ur ett visst område.

—

Principen om god förvaltningssed, principen om objektivitet, skälighetsprincipen och principen om öppenhet har åsidosatts.

(1)  EGT L 282, s. 77; svensk specialutgåva, område 3, volym 6, s. 213.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/39

Talan väckt den 30 april 2007 – Colgate-Palmolive mot harmoniseringsbyrån – CMS Hasche Sigle (VISIBLE WHITE)

(Mål T-136/07)

(2007/C 140/64)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Colgate-Palmolive Co. (New York, Förenta staterna) (ombud: juristerna M. Zintler, H. Harmeling och K.-U. Plath)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: CMS Hasche Sigle (Köln, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara fjärde överklagandenämndens beslut av den 15 februari 2007,

—

fastställa annuleringsenhetens beslut och förklara att registreringen av gemenskapsvarumärke nr 802 793 VISIBLE WHITE skall bestå, och

—

tilldöma sökanden ersättning för kostnaderna i samband med ansökan om ogiltigförklaring, ogiltigförklara överklagandenämndens beslut avseende fördelningen av kostnaderna och tilldöma sökanden ersättning för kostnaderna i samband med förevarande ansökan.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring: Ordmärket VISIBLE WHITE för varor i klass 3 – Gemenskapsvarumärke nr 802 793

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket: CMS Hasche Sigle

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på ansökan om ogiltigförklaring

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av annuleringsenhetens beslut och ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, eftersom överklagandenämnden felaktigt ansåg att både ordelementet VISIBLE och ordelementet WHITE var beskrivande i förhållande till såväl ”tandkräm” som ”munvatten” och ansåg att kombinationen som helhet var beskrivande och saknade särskiljningsförmåga.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/39

Talan väckt den 4 maj 2007 – General Technic-Otis mot kommissionen

(Mål T-141/07)

(2007/C 140/65)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: General Technic-Otis Sàrl (GTO) (Howald, Storhertigdömet Luxemburg) (ombud: advokaten M. Nosbusch)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara, i enlighet med artikel 230 EG det beslut som kommissionen fattat den 21 februari 2007 om ett förfarande i enlighet med artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet i ärende COMP/E-1/38.823 – Elevators and Escalators, i den del beslutet berör GTO, eller

—

i andra hand upphäva eller nedsätta, i enlighet med artikel 229 EG de böter som sökanden ålagts, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i sin helhet.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2007) 512 slutligt av den 21 februari 2007 om ett förfarande i enlighet med artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/E-1/38.823 – PO/Elevators and Escalators) beträffande en kartell för installation och service av hissar och rulltrappor i Belgien, Tyskland, Luxemburg och Nederländerna avseende manipulation av anbudsförfaranden, uppdelning av marknader, fastställande av priser, tilldelande av projekt och avtal för försäljning, installation, service och modernisering av hissar och rulltrappor och utbyte av information, i den del beslutet berör sökanden. Alternativt yrkar sökanden att de böter som ålagts sökanden genom det ifrågasatt beslutet skall upphävas eller nedsättas.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Som första grund gör sökanden gällande att kommissionen grundat sitt beslut på en felaktig rättstillämpning och felaktiga faktiska omständigheter då man tillämpat bestämmelserna för beräknande av bötesbeloppet, i det att kommissionen ansett att de ifrågasatta förfarandena utgjorde en ”allvarlig” överträdelse. Sökanden påstår att utgångsbeloppet för böterna ska minskas som en följd av den geografiskt begränsade marknaden och som en följd av den begränsade inverkan som det ifrågasatta förfarandet haft på denna marknad.

Som andra grund påstår sökanden att kommissionen grundat sitt beslut på en felaktig rättstillämpning och felaktiga faktiska omständigheter då man inte tagit hänsyn till sökandens faktiska ekonomiska kapacitet att orsaka skada. Sökanden hävdar att kommissionen vid fastställandet av bötesbeloppet skulle ha tagit hänsyn till att sökanden är ett litet eller medelstort företag vilket drivs självständigt och därför inte kan orsaka omfattande skada på marknaden.

Som tredje grund gör sökanden gällande att kommissionen grundat sitt beslut på en felaktig rättstillämpning och felaktiga faktiska omständigheter då man inte begränsat bötesbeloppet till 10 % av sökandens omsättning och då sökandens maximala bötesbelopp inte skall baseras på moderbolagets omsättning.

Sökanden åberopar som fjärde grund att kommissionen åsidosatt principen om likabehandling då man inte avkrävt alla medlemmar av kartellen samma ansvar. Sökanden gör gällande att kommissionen hållit sökanden ansvarig för dess moderbolags förfaranden medan man inte gjort detsamma med något av de andra företag vilka omfattas as kommissionens beslut, trots att dessa företag befunnit sig i en med sökanden jämförbar situation vad gäller moderbolagets inflytande.

Som femte grund gör sökanden gällande att kommissionen grundat sitt beslut på felaktiga faktiska omständigheter då man inte reducerat sökandens bötesbelopp med 50 % såsom föreskrivits i meddelandet om samarbete (1). Sökanden hävdar att den haft ett kontinuerligt, tätt samarbete med kommissionen under en längre tid och därför gjort sig berättigad till den maximala nedsättning av böterna om 50 % om vilken föreskrivits i meddelandet om samarbete.

Sökanden åberopar som sjätte grund att kommissionen åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar då man inte reducerat sökandens böter med 10 %, trots att sökanden inte bestritt de faktiska omständigheterna. Sökanden påstår att meddelandet om anmärkningar såväl som kommissionens beslutspraxis, hos sökandens ledning fött hoppet om att få de ålagda böterna reducerade med 10 % och inte enbart med 1 % såsom beviljats i det angripna beslutet.

Som sjunde grund åberopar sökanden åsidosättandet av principen om att påföljder skall vara proportionerliga eftersom de böter vilka ålagts sökanden inte är i paritet med förevarande överträdelse, framförallt med beaktande av dess begränsade inverkan på marknaden och med tanke på att de begåtts av ett företag av begränsad storlek.

(1)  Kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden, EUT C 45, 2002, s. 3.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/40

Talan väckt den 4 maj 2007 – General Technic mot kommissionen

(Mål T-142/07)

(2007/C 140/66)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: General Technic Sàrl (Luxemburg, Storhertigdömet Luxemburg) (ombud: advokaten M. Nosbusch)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara, i enlighet med artikel 230 EG det beslut som kommissionen fattat den 21 februari 2007 om ett förfarande i enlighet med artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet i ärende COMP/E-1/38.823 – Elevators and Escalators, i den del beslutet berör GT, eller

—

i andra hand upphäva eller nedsätta, i enlighet med artikel 229 EG de böter som sökanden ålagts, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i sin helhet.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2007) 512 slutligt av den 21 februari 2007 om ett förfarande i enlighet med artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/E-1/38.823 – PO/Elevators and Escalators) beträffande en kartell för installation och service av hissar och rulltrappor i Belgien, Tyskland, Luxemburg och Nederländerna avseende manipulation av anbudsförfaranden, uppdelning av marknader, fastställande av priser, tilldelande av projekt och avtal för försäljning, installation, service och modernisering av hissar och rulltrappor och utbyte av information, i den del beslutet berör sökanden. I andra hand yrkar sökanden att de böter som ålagts sökanden genom det angripna beslutet skall upphävas eller nedsättas.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att kommissionen saknade fog för att ålägga sökanden solidariskt ansvar för betalning av de böter som har ålagts dess dotterbolag, som var medlem i kartellen. Sökanden hävdar att kommissionen har misstagit sig när det gäller beskaffenheten och omfattningen av bolagets andel i dotterbolagets aktiekapital, såtillvida att sökanden är ett rent finansieringsbolag utan egen affärsverksamhet och att det har en minoritetsandel av dotterbolagets aktiekapital som inte går utöver vad som är nödvändigt för att skydda dess ekonomiska intressen. Sökanden gör likaledes gällande att kommissionen inte har lämnat en tillräcklig motivering till bedömningen att nämnda bolag har medverkat i den aktuella kartellen, till skillnad från den personliga roll som bolagets aktieägare haft i sin egenskap av affärsledande delägare i dotterbolaget.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/41

Talan väckt den 30 april 2007 – UMG Recordings mot harmoniseringsbyrån – Osman (MOTOWN)

(Mål T-143/07)

(2007/C 140/67)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: UMG Recordings, Inc. (Santa Monica, Förenta staterna) (ombud: advokaterna E. Armijo Chávarri och A. Castán Pérez-Gómez)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Jimmy Osman (London, Förenade Kungariket)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

uppta dess inlaga och de där till bifogade handlingarna till sakprövning och fastslå att överklagandet av beslutet av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd av den 15 februari 2007 i ärende nr R-523/2006-2 inkommit i tid och vederbörlig ordning och efter avslutat förfarande ogiltigförklara nämnda beslut, och

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring: Gemenskapsordmärket MOTOWN för varor och tjänster i klasserna 9, 25, 41 och 42 – ansökan nr 206 243

Innehavare av gemenskapsvarumärket: UMG Recordings

Part som ansökt om ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket: Jimmy Osman

Annulleringsenhetens beslut: Ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket för tjänster i klassen 42 och avslag på ansökan om ogiltigförklaring för tjänster i klassen 41

Överklagandenämndens beslut: Ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket i enlighet med Jimmy Osmans överklagande

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 15.1 och 50.1 i rådets förordning (EG) nr 40/94.

Sökanden hävdar att nämnden gjort en felaktig bedömning av den bevisning som förebringats i syfte att bevisa användningen av sökandens varumärke för tjänster i klass 41.

Sökanden hävdar att nämnden inte beaktat att det ifrågasatta varumärket användes av både den registrerade innehavaren och av tredje part med innehavarens samtycke, för de ifrågasatta tjänsterna.

Vidare hävdar sökanden att nämnden sammanblandade ”diskotekverksamhet” med ”anordnande av musikevenemang” i det att man inte beaktat att de tillhör olika tjänstekategorier.

Slutligen hävdar sökanden att även om denne inte vare sig direkt eller indirekt deltog i ”diskotekverksamhet” och/eller ”anordnande av musikevenemang” skulle sökanden ha förklarats tillhandahålla specifika tjänster vilka tillhörde de tidigare nämnda kategorierna och att tillhandahållandet av dessa ”bitjänster” gjorde att kravet att använda varumärket för så kallade generella tjänstekategorier (det vill säga de ifrågasatta tjänsterna) bortföll.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/42

Talan väckt den 4 maj 2007 – Euro-Information mot harmoniseringsbyrån (CYBERBOURSE)

(Mål T-155/07)

(2007/C 140/68)

Ansökan är avfattad på franska

Parter

Sökande: Européenne de traitement de l'Information (Euro-Information) (Strasbourg, Frankrike) (ombud: advokaterna P. Greffe och J. Schouman)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 28 februari 2007 och som delgavs den 8 mars 2007 i ärende R 1046/2006-1 om att avslå sökandens ansökan om registrering av gemenskapsvarumärket CYBERBOURSE (nr 4 114 682) för vissa av de varor och tjänster i klasserna 9, 36 och 38 som angivits i ansökan,

—

bifalla ansökan om registrering av gemenskapsvarumärket CYBERBOURSE nr 4 114 682 för samtliga varor och tjänster som angivits i ansökan.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket CYBERBOURSE för varor och tjänster i klasserna 9, 36 och 38 (ansökan nr 4 114 682)

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: I motsats till vad harmoniseringsbyråns överklagandenämnd har funnit i det angripna beslutet gör sökanden gällande att varumärket i fråga är godtyckligt och har den tillräckliga särskiljningsförmågan med avseende på de varor och tjänster som angivits i ansökan som erfordras enligt förordning nr 40/94 (1).

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 11, s. 3)

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/42

Talan väckt den 9 maj 2007 – Spanien mot kommissionen

(Mål T-156/07)

(2007/C 140/69)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: F. Díez Moreno)

Svarande: Europeiska gemenskapens kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara meddelandet om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/94/07 som Europeiska rekryteringsbyrån (EPSO) offentliggjorde i EUT C 45 A av den 28 februari 2007,

—

förplikta kommissionen att offentliggöra alla uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän till gemenskapernas institutioner på samtliga språk i Europeiska unionens officiella tidning, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser meddelandet om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/94/07 som Europeiska rekryteringsbyrån (EPSO) offentliggjorde i EUT C 45 A av den 28 februari 2007 eftersom nämnda meddelande endast offentliggjordes i den engelska, den franska och den tyska versionen av Europeiska unionens officiella tidning.

Sökanden anser att svaranden genom detta förfaringssätt har åsidosatt rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen och förordning nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna. Likaså skall principerna om likabehandling och icke-diskrimiering av gemenskapsmedborgarna ha åsidosatts liksom de i EG-fördraget stadgade proportionalitets- och rättssäkerhetsprinciperna vilka också erkänts i EG-domstolens rättspraxis.

När det konkret gäller rättssäkerhetsprincipen påpekar sökanden att det i bilaga III till tjänsteföreskrifterna föreskrivs att meddelanden om allmänt uttagningsprov skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Enligt artikel 5 i rådets förordning nr 1/58 gäller vidare att nämnda officiella tidning skall offentliggöras på de tjugotre officiella språken. Trots detta har meddelandet om uttagningsprovet offentliggjorts endast på tre officiella språk.

Sökanden anser slutligen att rådets exklusiva behörighet att efter enhälligt beslut ändra språkordningen har åsidosatts.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/43

Talan väckt den 9 maj 2007 – Iranska folkets mujahedin mot Europeiska unionens råd

(Mål T-157/07)

(2007/C 140/70)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Iranska folkets mujahedin (Auvers sur Oise, Frankrike) (ombud: J.P. Spitzer, lawyer och D. Vaughan QC)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara rådets kontinuerliga beslut

—

att inte inom sex månader eller senare revidera rådets beslut 2006/379 med avseende på sökanden,

—

att till den dagen och därefter låta sökanden stå kvar i den förteckning över terroristorganisationer som ställdes samman i rådets beslut av den 29 maj 2006 med verkan från beslutets dag, i strid med domstolens dom i mål T-228/02 av den 12 december 2006 och rådets skyldigheter enligt artikel 233EG,

—

förplikta svaranden att agera i enlighet med sina lagenliga skyldigheter på lämpligt sätt,

—

förplikta svaranden att utge skadestånd till sökanden med 1 090 000 EUR enligt bilaga 18 och följande, jämte ränta,

—

förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnad.

Grunder och huvudargument

Sökanden begär att vissa av rådets skrivelser skall ogiltigförklaras och yrkar skadestånd, eftersom rådet inte efter sex månader reviderade förteckningen i rådets beslut 2006/379/EG (1) över personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 (2) om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, det vill säga att frysa kapital och andra finansiella tillgångar, är tillämplig och eftersom rådet låtit sökanden stå kvar i denna förteckning.

Enligt sökanden har rådet skylighet att revidera förteckningen över personer som finns uppförda i någon förteckning över terroristorganisationer och att göra detta regelbundet och minst var sjätte månad. Sökanden gör gällande att rådet inte har gjort detta med avseende på att sökandens namn fördes in i förteckningen över terroristorganisationer.

Sökanden hävdar vidare att rådet enligt förstainstansrättens dom av den 12 december 2006 i mål T-228/02, Organisation des Modjahedines du peuple d'Iran mot rådet, REG 2006, s. II-0000, har skyldighet att ta bort sökandens namn från den ovannämnda förteckningen.

(1)  Rådets beslut 2006/379/EG av den 29 maj 2006 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut 2005/930/EG (EUT L 144, s. 21).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, s. 70).

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/43

Talan väckt den 7 maj 2007 – Lancôme mot harmoniseringsbyrån – CMS Hasche Sigle (COLOR EDITION)

(Mål T-160/07)

(2007/C 140/71)

Ansökan är avfattad på franska

Parter

Sökande: Lancôme Parfums et Beauté & Cie (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten E. Baud)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: CMS Hasche Sigle (Köln, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd fattade den 26 februari 2007 i ärende R 231/2006-2, och

—

förplikta svaranden, och i förekommande fall intervenienten, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring: ordmärket COLOR EDITION, för varor i klass 3 – gemenskapsvarumärke nr 2 965 804

Innehavare av gemenskapsvarumärket: sökanden

Part som ansökt om ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket: CMS Hasche Sigle

Annulleringsenhetens beslut: avslag på ansökan om ogiltigförklaring

Överklagandenämndens beslut: upphävande av annulleringsenhetens beslut

Grunder: åsidosättande av artikel 55.1 a i rådets förordning nr 40/94 (1) genom att överklagandenämnden bedömde att den ansökan om ogiltigförklaring som ingetts av CMS Hasche Sigle kunde upptas till sakprövning, samt åsidosättande av artikel 7.1 c i nämnda förordning genom att det i det angripna beslutet fastslogs att det omtvistade varumärket COLOR EDITION var beskrivande.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

Europeiska unionens personaldomstol

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/45

Talan väckt den 16 april 2007 – Klug mot Europeiska läkemedelsmyndigheten

(Mål F-35/07)

(2007/C 140/72)

Rättegångsspråk: Tyska

Parter

Sökande: Klug (London, Förenade kungadömet) (ombud: W. G. Grupp, advokat)

Svarande: Europeiska läkemedelsmyndigheten

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

förplikta svaranden att förlänga anställningsavtalet av den 7 februari 2002,

—

förplikta svaranden att till sökanden utge skadestånd på 200 000 euro, och

—

förplikta svaranden att upphäva dess bedömning av sökanden mellan den 31 december 2004 och den 31 december 2006 och fatta ett nytt beslut med hänsyn till personaldomstolens bedömning.

Grunder och huvudargument

Som grund för sin talan hänvisar sökanden till artikel 12a i avdelning II i tjänsteföreskrifterna (mobbning). Sökanden gör gällande att svaranden har utnyttjat sitt utrymme för skönsmässig bedömning felaktigt avseende sökanden, att myndighetens regler för förfarandet vid upprättandet av en bedömning har åsidosatts och att det som en följd av detta var rättsstridigt att inte förlänga anställningsavtalet.

Sökanden åberopar till stöd för sin talan att arbetet vid bedömningen bedömdes som mycket dåligt på grund av mobbning och bristande objektivitet och det var anledningen till att avtalet som ingåtts för en period om fem år inte förlängdes.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/45

Talan väckt den 20 april 2007 – Caleprico mot kommissionen

(Mål F-38/07)

(2007/C 140/73)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Francesco Caleprico (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten V. Guagliulmi)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

fastställa att artiklarna 12 och 13 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna enligt artikel 241 EG inte skall tillämpas, då de är rättsstridiga,

—

ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens tysta avslag på sökandens klagomål mot beslutet av den 12 juni 2006,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 12 juni 2006 i den del tillsättningsmyndigheten placerade sökanden i lönegrad AD6, löneklass 2, i stället för lönegrad AD8, löneklass 3,

—

förplikta kommissionen att ersätta den angripna delen av beslutet av den 12 juni 2006 med en del där sökanden med retroaktiv verkan (från den 1 juli 2006) placeras i lönegrad AD8, löneklass 3,

—

förplikta kommissionen att utbetala alla de belopp till sökanden som denne inte erhållit på grund av att de angripna besluten är rättsstridiga, jämte den ränta som har förfallit och kommer att förfalla,

—

förplikta kommissionen att gottgöra alla eventuella andra skador som personaldomstolen finner att sökanden lidit i detta fall, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som uppförts på reservförteckningen i uttagningsprov EUR/A/155/2000 (1) för lönegraderna A6 och A7, anställdes efter att rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (2) hade trätt i kraft och placerades i lönegrad AD6, löneklass 2.

Till stöd för sin talan gör sökande gällande två grunder:

För det första hävdar han att beslutet av den 12 juni 2006 innehåller en motsägelse mellan å ena sidan hänvisningen i skälen till artikel 31 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken de sökande som valts ut skall tillsättas i den lönegrad och tjänstegrupp som angavs i meddelandet om uttagningsprovet, och å andra sidan avgörandet i nämnda beslut, där han placerats i lönegrad AD6, löneklass 2.

För det andra gör han gällande att beslutet i fråga i alla händelser är rättsstridigt, eftersom det vilar på en underförstådd rättslig grund (artiklarna 12 och 13 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna) som är rättsstridig i följande avseenden:

—

Oförenlighet med rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar.

—

Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen och likabehandlingsprincipen.

—

Åsidosättande av skälighetsprincipen, med hänsyn till att tillämpningen av de nya bestämmelserna beror på en helt godtycklig omständighet, nämligen huruvida en person har rekryterats före eller efter ett visst datum, utan några skäl som motiverar denna regel.

—

Åsidosättande av principen om god förvaltningssed.

—

I andra hand oförenlighet med motiveringsskyldigheten för gemenskapsrättsakter enligt artikel 251 EG.

(1)  EGT C 147 A, 25.5.2000, s. 10.

(2)  EUT L 124, 27.4.2004, s. 1.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/46

Talan väckt den 2 maj 2007 – Fernandez García och Garcia Rato mot EG-domstolen

(Mål F-41/07)

(2007/C 140/74)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Brígida Fernandez García och Carolina Garcia Rato (Luxemburg (Luxemburg)) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europeiska gemenskapernas domstol

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara besluten att utnämna sökandena till tjänsteman för Europeiska gemenskaperna i den del deras lönegrad däri fastställs med tillämpning av artikel 13 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena är upptagna i förteckningen över godkända sökande från uttagningsprov CJ/LA/25 (1), vilket meddelades före den 1 maj 2004, och de rekryterades efter att rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (2) trätt i kraft.

Sökandena gör i sin talan gällande att de ifrågasatta besluten innebär ett åsidosättande av den rättsliga ram som uppställts genom meddelandet om uttagningsprov. Enligt sökandena har de nämligen med tillämpning av artikel 13 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna rekryterats till en lägre tjänstegrad än den som angavs i meddelandet om uttagningsprov.

Sökandena anser även att de ifrågasatta besluten innebär ett åsidosättande av artiklarna 5, 29 och 31 i tjänsteföreskrifterna samt av principen om likabehandling och icke-diskrimineringsprincipen. Personer som upptagits på förteckningen över godkända sökande i samma uttagningsprov eller uttagningsprov för samma nivå har placerats i olika lönegrader beroende på om de har anställts före eller efter att förordning nr 732/2004 trädde i kraft.

Sökandena hävdar också att principen om skydd för berättigade förväntningar åsidosatts i det att sökandena hade berättigade förväntningar att vid anställning placeras i den lönegrad som angavs i meddelandet om allmänt uttagningsprov och för vilken anställning de anmälde sig som sökande.

(1)  EGT C 182 A av den 31.7.2002, s. 8.

(2)  EUT L 124 av den 27.04.2004, s. 1.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 140/47

Talan väckt den 10 maj 2007 – Prieto mot parlamentet

(Mål F-42/07)

(2007/C 140/75)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Antonio Prieto (Bousval, Belgien) (ombud: advokaten E. Boigelot)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara Europaparlamentets beslut av den 9 juni 2006 att utnämna sökanden till provanställd tjänsteman i lönegrad AST 2, löneklass 3, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som har godkänts i det interna uttagningsprovet C/348 för karriär C5-4, var tillfälligt anställd vid kommissionen i lönegrad AST 3 (tidigare lönegrad C4), när han utnämndes till provanställd tjänsteman i lönegrad AST 2.

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att beslutet att utnämna honom till tjänsteman i en lägre lönegrad än den i vilken han var placerad när han var tillfälligt anställd strider mot artikel 5.4 i bilaga XIII i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

Sökanden påstår vidare att principen om likabehandling och icke-diskriminering har åsidosatts. Av de godkända deltagarna i uttagningsprovet är det nämligen endast de som tidigare tillhörde karriär D i egenskap av tillfälligt anställda som har fått behålla den tidigare, mer förmånliga, placeringen, vid tjänstemannautnämningen.

Sökanden hävdar slutligen att det angripna beslutet också strider mot rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar samt principerna om sund förvaltning och god förvaltningssed.