9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/1

(2007/C 129/01)

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 117, 26.5.2007

Senaste listan över offentliggöranden

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/2

Överklagande ingett den 12 februari 2007 av Luciano Lavagnoli av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 23 november 2006 i mål T-422/04, Lavagnoli mot kommissionen

(Mål C-74/07 P)

(2007/C 129/02)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Luciano Lavagnoli (ombud: advokaten F. Frabetti)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och H. Kraemer

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den dom som förstainstansrätten meddelade den 23 november 2006 i mål T-422/04,

—	bifalla de yrkanden som framställdes i första instans och således ta upp talan i mål T-422/04 till prövning och bifalla den,

—	i andra hand, återförvisa målet till förstainstansrätten, och

—	fatta beslut om rättegångskostnader och arvoden och förplikta kommissionen att ersätta dessa.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar tre grunder till stöd för sitt överklagande.

Genom sin första grund gör sökanden gällande att förstainstansrätten gjort en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av de allmänna genomförandebestämmelserna för artikel 45 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och av den administrativa handledningen om utvärdering och befordran av tjänstemän, när den i punkterna 53-75 i den överklagade domen fann att det i de ovannämnda genomförandebestämmelserna inte föreskrivs ett automatiskt samband mellan de prioritetspoäng som generaldirektoraten förfogar över och meritpoängen och att prioritetspoängen i förevarande fall har tilldelats korrekt.

Sökanden gör genom sin andra grund gällande att förstainstansrätten gjort sig skyldig till rättegångsfel när den i punkterna 59-67 i samma dom beslutade att inte bifalla sökandens yrkanden om åtgärder för processledning, nämligen att ålägga kommissionen att redovisa de poäng som tilldelats befordringsbara tjänstemän i förhållande till deras meritpoäng, samt att redogöra för den jämförelsemetod som använts för att jämföra tjänstemännens kvalifikationer.

Genom sin tredje grund gör sökanden slutligen gällande att förstainstansrätten, i punkterna 76-100 i den överklagade domen, har gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte beakta det förfarande för bedömning och befordran som definierats i genomförandebestämmelserna till artiklarna 43 och 45 i tjänsteföreskrifterna och i den allmänna handledningen, och genom att tolka artikel 90 i tjänsteföreskrifterna felaktigt.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/2

Överklagande ingett den 21 februari 2007 av É.R. m.fl. av den dom som förstainstansrätten meddelade den 13 december 2006 i mål T-138/03, É.R. m.fl. mot rådet och kommissionen

(Mål C-100/07 P)

(2007/C 129/03)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: É.R., J.R., A.R., B.R., O.O., T.D., V.D., J.M.D., D.D., D.F., E.E., C.F., H.R., M.R., I.R., B.R., M.R., C.S. (ombud: F. Honnorat, advokat)

Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas råd, europeiska gemenskapernas kommission

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen skall

—	fastställa att överklagandet kan prövas i sak,

—	bifalla överklagandet,

—	upphäva domslutet i förstainstansrättens dom (första avdelningen) av den 13 december 2006 i mål T-138/03, och

—	besluta om återförvisning av målet till förstainstansrätten för ett avgörande i enlighet med sökandenas yrkanden.

Grunder och huvudargument

Sökandena har genom förevarande överklagande yrkat att den överklagade domen, i vilken deras talan delvis avvisades och i övriga delar ogillades, skall upphävas.

Inledningsvis anser sökandena i frågan om målet kan tas upp till sakprövning att förstinstansrättens domskäl är motstridiga och att den, när den fastställde att talan om ersättning för de skador som följt av att H.E.R smittats och sedermera avlidit har väckts efter det att den femåriga preskriptionsfristen löpt ut, har åsidosatt artikel 46 i domstolens stadgar och artikel 6.1 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sökandena gör i detta avseende gällande att förstainstansrätten felaktigt har konstaterat att preskriptionsfristen hade löpt ut, eftersom sökandena när deras yrkanden prövades inte hade tillgång till lämpliga epidemiologiska fakta för att med exakthet kunna ange vid vilken tidpunkt deras nära släktingar blev smittade.

Avseende prövningen av överklagandet i sak, gör sökandena gällande att även förstainstansrättens domskäl är motstridiga och strider mot artikel 6.1 i den ovannämnda konventionen, dels genom att förstainstansrätten har grundat sin dom på gamla rapporter och inte tagit hänsyn till de senaste epidemiologiska rönen, dels genom att den har fastställt att det inte har visats att det föreligger ett orsakssamband mellan den skada som gjorts gällande och det rättsstridiga agerandet som läggs gemenskapsinstitutionernas till last.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/3

Överklagande ingett den 21 februari 2007 av Angel Angelidis av det beslut som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 5 december 2006 i mål T-416/03, Angel Angelidis mot Europaparlamentet

(Mål C-103/07 P)

(2007/C 129/04)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Angel Angelidis (ombud: E. Boigelot, avocat)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	ta upp överklagandet till prövning,

—	upphäva förstainstansrättens beslut av den 5 december 2006 i mål T-416/03, Angelidis mot Europaparlamentet, och

—

avgöra målet och bifalla sökandens talan i mål T-416/03 genom att

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av Europaparlamentets generalsekreterare den 4 mars 2003 om att slutgiltigt fastställa sökandens betygsrapport för verksamhetsåret 2001,

—	ogiltigförklara den ovannämnda betygsrapporten för år 2001,

—

tillerkänna sökanden skadestånd för ideell skada och den skada som dennes karriär åsamkats på grund av väsentliga oegentligheter och den stora förseningen med att upprätta den ovannämnda rapporten för år 2001 i ett sammanhang som var särskilt plågsamt för honom, skadeståndet skall uppskattas till 20 000 euro ex aequo et bono (i överensstämmelse m. rätt och billighet) med förbehåll för ökningar eller minskningar under förfarandets gång,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 87.2 i rättegångreglerna.

Grunder och huvudargument

Genom överklagandet har sökanden i sak klandrat förstainstansrätten för att ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i flera avseenden vid tolkningen av artiklarna 26 och 43 i tjänsteföreskrifterna och de allmänna genomförandebestämmelserna för dessa artiklar. Dessa fel hänför sig särskilt till förstainstansrättens vida tolkning av begränsade antaganden beträffande vilka undantag kan göras från regeln att två överordnade skall sammanställa och fastställa betygsrapporten för en betygsatt tjänsteman och till förstainstansrättens bedömning att det inte varit nödvändigt att rådgöra med denne tjänstemans närmaste tidigare överordnade. Den överklagade domens motivering innehåller ett antal luckor på dessa två punkter och förstainstansrätten har missuppfattat räckvidden av flera skrivelser som sökanden har gett in till rätten.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/4

Överklagande ingett den 23 februari 2007 av Ferrero Deutschland GmbH av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 15 december 2006 i mål T-310/04, Ferrero Deutschland GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) och Cornu SA Fontain

(Mål C-108/07 P)

(2007/C 129/05)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Ferrero Deutschland GmbH (ombud: M. Schaeffer, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), Cornu SA Fontain

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 15 december 2006 i mål T-310/04, Ferrero Deutschland mot harmoniseringsbyrån – Cornu SA Fontain, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar en enda grund till stöd för överklagandet, vilken avser att förstainstansrätten åsidosatte gemenskapsrätten och särskilt att förstainstansrätten gjorde en felaktig tolkning av artikel 8.1 b i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (1). Klaganden anför i det avseendet följande fem argument.

För det första beaktade inte förstainstansrätten det förhållandet att de aktuella salta och söta produkterna tillverkas och saluförs i relevant omfattning av samma företag, däribland intervenienten själv. För det andra gjorde förstainstansrätten en felaktig rättstillämpning genom att slå fast att varuslagslikheten mellan de aktuella produkterna endast var låg, trots att den i detta fall borde ha konstaterat att det förelåg åtminstone en genomsnittlig grad av varuslagslikhet. För det tredje gjorde förstainstansrätten en felaktig rättstillämpning genom att anse att det endast förelåg ”viss varumärkeslikhet ”mellan varumärken ”Ferrero ”och ”Ferro”, trots att de argument som förstainstansrätten själv anförde i sitt avgörande borde ha föranlett slutsatsen att det föreligger en genomsnittlig grad av varumärkeslikhet, eller rent av hög varumärkeslikhet, mellan dessa varumärken. För det fjärde beaktade inte förstainstansrätten i tillräcklig utsträckning de handlingar som klaganden hade ingett för att understryka varumärket ”Ferreros ”höga särskiljningsförmåga. Slutligen gjorde förstainstansrätten en felaktig rättstillämpning genom att, vid bedömningen av en eventuell risk för förväxling, underlåta att beakta de många omständigheter som avses i sjunde skälet i förordning (EG) nr 40/94.

(1) EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado Contencioso-Administrativo no 22 de Madrid (Spanien) den 12 mars 2007 – Ecologistas en Acción – CODA mot Ayuntamiento de Madrid

(Mål C-142/07)

(2007/C 129/06)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado Contencioso-Administrativo no 22 de Madrid (Spanien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ecologistas en Acción – CODA

Motpart: Ayuntamiento de Madrid

Tolkningsfrågor

Skall kraven på ett föreskrivet förfarande för bedömning av inverkan på miljön som följer av rådets direktiv 85/377/EEG av den 27 juni 1985 (1), i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997, tillämpas på projekt för stadsgator med hänsyn till projektets art och storlek, dess inverkan på områden med hög befolkningstäthet eller på landskap med historisk, kulturell eller arkeologisk betydelse?

Skall kraven på ett föreskrivet förfarande för bedömning av inverkan på miljön som följer av rådets direktiv 85/377/EEG av den 27 juni 1985, i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 (2), tillämpas på de projekt som det aktuella målet avser, med hänsyn till deras art och den typ av väg där projekten är planerade att genomföras, deras beskaffenhet, storlek, inverkan på miljön, befolkningstäthet, budget och eventuella uppdelning i förhållande till ett övergripande projekt som innefattar liknande åtgärder på samma väg?

Är de kriterier som anges i EG-domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 mars 2006 i mål C-332/04, närmare bestämt i punkterna 69-88 i domen, tillämpliga på de projekt som det aktuella målet avser, med hänsyn till deras art och den typ av väg där projekten är planerade att genomföras, deras beskaffenhet, storlek, inverkan på miljön, budget och eventuella uppdelning i förhållande till ett övergripande projekt som innefattar liknande åtgärder på samma väg, och skall projekten därmed prövas inom ramen för ett föreskrivet miljöbedömningsförfarande.

Kan det anses att de spanska myndigheterna i praktiken har uppfyllt de skyldigheter som följer av rådets direktiv 85/377/EEG, i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997, när det gäller miljöbedömning med avseende på de projekt som det aktuella målet avser, mot bakgrund av vad som framgår av den administrativa ärendeakten, närmare bestämt de studier och rapporter som ingår i den, även om projekten formellt inte har prövats inom ramen för det miljöbedömningsförfarande som föreskrivs i direktivet?

(1) Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.

(2) Rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 om ändring av direktiv 85/337/EEG, offentliggjort i EGT L 73, s. 5.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/5

Talan väckt den 15 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Polen

(Mål C-149/07)

(2007/C 129/07)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Hottiaux, K. Herrmann)

Svarande: Republiken Polen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—	fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att inte ha antagit särskilda bestämmelser för godkännandet av parallellimport av växtskyddsmedel till Polen, och

—	förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 28 EG är kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan förbjudna mellan medlemsstaterna. Kommissionen anser att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att inte ha antagit särskilda bestämmelser för erhållande av ett godkännande att släppa ut sådana växtskyddsmedel på marknaden som (i den mening som avses i domstolens rättspraxis) är identiska med växtskyddsmedel som redan har godkänts för försäljning i Polen och som införts från andra medlemsstater där de redan godkänts för försäljning.

Enligt domstolens rättspraxis gäller för det fall ett område inte är harmoniserat att ”alla regler antagna av medlemsstaterna som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen utgör åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner”. Domstolen har vidare slagit fast att en nationell lagstiftning eller praxis som medför att importen styrs på ett sådant sätt att endast vissa bestämda företag kan komma i fråga för import medan andra utesluts utgör en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion. Förfaranden för att erhålla ett föregående godkännande för försäljning av importerade varor måste vara reglerat genom allmänna föreskrifter, vilka är bindande även för de nationella myndigheterna. Förfarandet måste vara lättillgängligt och kunna slutföras inom en rimlig tidsfrist. Nationell rätt måste säkerställa sådana grundläggande rättsprinciper, eftersom medborgarna därigenom ges möjlighet att göra gällande de rättigheter de tillerkänns enligt gemenskapsrätten.

De nya ändringsförslagen hade kunnat godtas av kommissionen om de hade trätt i kraft vid utgången av den i det motiverade yttrandet föreskrivna tvåmånadersfristen inom vilken fördragsbrottet skulle upphöra. Enligt fast rättspraxis skall frågan huruvida det föreligger fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den lagstiftning som gällde i medlemsstaten vid utgången av den frist som kommissionen angett i det motiverade yttrandet. Ändringar som gjorts efter denna tidpunkt kan inte beaktas av domstolen.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/5

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 21 mars 2007 – Finanzamt für Körperschaften III in Berlin mot Krankenheim Ruhesitz am Wannsee-Seniorenheimstatt

(Mål C-157/07)

(2007/C 129/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof.

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt für Körperschaften III in Berlin

Motpart: Krankenheim Ruhesitz am Wannsee-Seniorenheimstatt

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1) hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken en person som är hemmahörande i en medlemsstat och som är obegränsat skattskyldig där, visserligen har rätt att på vissa villkor vid beräkningen av den sammanlagda inkomsten dra av underskott som genererats i ett i en annan medlemsstat beläget fast driftställe och som enligt ett dubbelbeskattningsavtal är undantaget från inkomstbeskattning,

—

men enligt vilken avdraget – såvitt det under någon av de påföljande taxeringsperioderna visar sig att den inkomst av näringsverksamhet från i andra medlemsstater belägna fasta driftställen, som enligt dubbelbeskattningsavtalet skall undantas från skatteplikt, totalt uppvisar ett överskott – likväl måste återföras under innevarande taxeringsperiod vid beräkningen av den totala inkomsten,

—

Då det senare dock inte gäller om den skattskyldige visar att de för honom tillämpliga bestämmelserna i den andra medlemsstaten innebär att ett underskott inte ”allmänt ”får utnyttjas under andra år än underskottsåret, vilket är fallet när ett underskottsavdrag visserligen tillåts enligt den andra statens rättsordning men ändock inte tillåts i den konkreta situation i vilken den skattskyldige befinner sig?

Om fråga a) besvaras jakande, påverkas då hemviststaten om begränsningarna i avdragsrätten för underskott i den andra medlemsstaten (än källstaten) för sin del strider mot artikel 31 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eftersom dessa begränsningar missgynnar de skattskyldiga personer som endast är begränsat skattskyldiga för sina inkomster från det fasta driftstället i denna stat i förhållande till de personer som är obegränsat skattskyldiga i nämnda stat?

3)	Om även denna fråga besvaras jakande, skall då hemviststaten avstå från att vid beskattningen ytterligare beakta underskottet i det utländska fasta driftstället när detta annars inte kan dras av i någon medlemsstat för det fall det fasta driftstället i den andra medlemsstaten läggs ned?

(1) EGT L 1, 1994, s. 1.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/6

Talan väckt den 22 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-160/07)

(2007/C 129/09)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Simonsson och P. Andrade)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 95/21/EG (1) i dess senare ändrade lydelse [särskilt enligt dess lydelse enligt direktiv 2001/106 (2)] genom att inte införliva artikel 7b, jämförd med avsnitt B.3 i bilaga XI, och artiklarna 9.2 och 12.1, jämförda med bilaga VII till direktiv 95/21/EG i dess lydelse enligt direktiv 2002/84/EG (3), och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 95/21/EG löpte ut den 30 juni 1996. Fristen för att införliva direktiv 2001/106/EG löpte ut den 22 juli 2003. Fristen för att införliva direktiv 2002/84/EG löpte ut den 23 november 2003.

(1) Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll) (EGT L 157, s. 1).

(2) EGT L 19, s. 17.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG av den 5 november 2002 om ändring av direktiven om sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (EGT L 324, s. 53).

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/7

Överklagande ingett den 26 mars 2007 av Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret Ltd Sirketi, Musa Akar av det beslut som förstainstansrätten (fjärde avdelningen) meddelade den 17 januari 2007 i mål T-129/06, Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret Ltd Sirketi, Musa Akar mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-163/07 P)

(2007/C 129/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret Ltd Sirketi, Musa Akar (ombud: advokaten C. Şahin)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts beslut av den 17 januari 2007 i mål T-129/06 (1), vilket delgavs klaganden den 26 januari 2007, och ogiltigförklara motpartens beslut av den 23 december 2005 med nummer MK/KS/DELTUR/(2005)/SecE/D/1614,

—	i andra hand upphäva punkt 1 i förstainstansrättens beslut och ogiltigförklara motpartens angripna beslut av den 23 december 2005 med nummer MK/KS/DELTUR/(2005)/SecE/D/1614 och bifalla klagandens yrkanden vid förstainstansrätten,

—	i tredje hand upphäva punkt 1 i förstainstansrättens beslut och återförvisa målet till förstainstansrätten,

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört följande grunder för sitt överklagande av förstainstansrättens beslut.

Förstainstansrättens behörighet är inte inskränkt till att endast beakta parternas uppgifter och anförda bevisning vid sin bedömning av de faktiska omständigheterna i målet. Av artikel 21 i domstolens stadga framgår tvärtom tydligt att gemenskapsdomstolarna är skyldiga att utreda de faktiska omständigheterna och inte bara kan, utan måste, ta egna initiativ, när så är nödvändigt.

Förstainstansrätten har således i förevarande mål åsidosatt artikel 21 i domstolens stadga, artikel 64 i domstolens rättegångsregler och materiell gemenskapsrätt vad gäller principerna om hur omfattande presumtionen om en rättsakts lagenlighet är och teorin om det yttre skenet (”Anscheinstheorie”) genom att inte ta ställning till huruvida motparten har gett det angripna beslutet en lagenlig motivering och först efter en månad, det vill säga när svarsfristen löpt ut, underrätta klaganden om ett formfel. Enligt gemenskapsprätten kan nämligen allvarliga och uppenbara formfel i en rättsakt leda till att rättsakten anses vara en nullitet.

Om motparten hade gett en korrekt motivering, hade klaganden direkt vänt sig till en advokat för att anföra klagomål inom svarsfristen. Förstainstansrättens påstående att klaganden och dennes turkiska advokater inte har visat den omsorg som man kan kräva av en förståndig klagande utgör inte grund för att motparten skulle vara befriad från motiveringsskyldigheten.

(1) EUT C 212, s. 29.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de grande instance de Nantes (Frankrike) den 27 mars 2007 – James Wood mot Fonds de Garantie

(Mål C-164/07)

(2007/C 129/11)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de grande instance de Nantes

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: James Wood

Motpart: Fonds de Garantie

Tolkningsfråga

Är, med hänsyn till principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet i artikel 7 i Romfördraget, bestämmelserna i artikel 706-3 i den franska straffprocesslagen förenliga med gemenskapsrätten när de innebär att en medborgare i Europeiska gemenskapen, som är bosatt i Frankrike och är far till ett barn med franskt medborgarskap som avlidit i utlandet, inte har rätt till ersättning från Fonds de Garantie endast på grund av sin nationalitet?

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Vestre Landsret (Danmark) den 27 mars 2007 – Skatteministeriet mot Ecco Sko A/S

(Mål C-165/07)

(2007/C 129/12)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Vestre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Skatteministeriet

Motpart: Ecco Sko A/S

Tolkningsfrågor

Skall bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen (1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2263/2000 av den 13 oktober 2000 (2), tolkas på så sätt att ett sådant skodon som avses i målet skall klassificeras som skodon med en överdel av läder enligt KN-nummer 6403 eller som skodon med en överdel av textilmaterial enligt KN-nummer 6404?

2)	Är kompletterande anmärkning 1 till kapitel 64 i KN, vilken infördes genom kommissionens förordning nr 3800/92 av den 23 december 1992 (3) om ändring av rådets förordning nr 2658/87, förenlig med anmärkning 4 a till kapitel 64 i KN?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2263/2000 av den 13 oktober 2000, om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 264, s. 1). Rättelse i EGT L 276, 28.10.2000, s. 92.

(3) EGT L 384, s. 8.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour d'appel de Bruxelles (Belgien) den 29 mars 2007 – AXA Belgium SA, tidigare AXA Royale Belge SA, mot 1. État belge, administration de la TVA, de l'enregistrement et des domaines, 2. État Belge, administration de l'inspection spéciale des impôts

(Mål C-168/07)

(2007/C 129/13)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Bruxelles

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: AXA Belgium SA, tidigare AXA Royale Belge SA

Motparter: 1. État belge, administration de la TVA, de l'enregistrement et des domaines, 2. État Belge, administration de l'inspection spéciale des impôts

Tolkningsfråga

Skall bestämmelserna i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – [Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund], särskilt artikel 13 A.1 f (1), tolkas på så sätt att det är tillåtet för medlemsstaterna att endast medge undantag från skatteplikt för det fall de fristående grupperna av personer uteslutande tillhandahåller tjänster till sina medlemmar och inte till icke-medlemmar?

(1) EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Canarias (Spanien) den 2 april 2007 – Comunidad Autonoma de Canarias mot Club Nautico de Gran Canaria

(Mål C-186/07)

(2007/C 129/14)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Canarias (Spanien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Comunidad Autonoma de Canarias

Svarande: Club Nautico de Gran Canaria

Tolkningsfrågor

Tribunal Superior de Justicia de Canarias har hänskjutit en tolkningsfråga till domstolen om rättsverkningarna av dess dom av den 7 maj 1998 (1) rörande artikel 10.1.13 i lag 20/91 av den 7 juni om ändring av skatteaspekter av den ekonomiska och fiskala ordningen på Kanarieöarna.

(1) Mål C-124/96, kommissionen mot Spanien, REG 1998 s. I-2501.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Zutphen (Nederländerna) den 3 april 2007 – brottmål mot Dirk Endendijk

(Mål C-187/07)

(2007/C 129/15)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Zutphen

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Dirk Endendijk.

Tolkningsfrågor

1)	Hur skall begreppet tjuder används i direktiv 91/629/EEG (1), jämfört med beslut 97/182/EG (2) tolkas?

2)	Har därvid endast materialet, längden och syftet med tjudret betydelse?

(1) Rådets direktiv 91/629/EEG av den 19 november 1991 om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar (EGT L 340, s. 28; svensk specialutgåva, område 3, volym 39, s. 198).

(2) Kommissionens beslut av den 24 februari 1997 om ändring av bilagan till direktiv 91/629/EEG (EGT L 76, s. 30).

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 3 april 2007 – Kommunen Mesquer mot Total France SA, Total International Ltd

(Mål C-188/07)

(2007/C 129/16)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation (Frankrike).

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Kommunen Mesquer

Motparter: Total France SA, tidigare Total raffinage distribution, Total International Ltd

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

Skall tung eldningsolja, som framställts enligt en raffineringsprocess och som motsvarar användarens specifikationer och som producenten har avsett att saluföra som bränsle och som nämns i direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 i dess lydelse enligt direktiv 98/93/EG av den 14 december 1998 angående sådana strategiska resurser för vilka det föreskrivs en lagerhållningsskyldighet, anses som avfall i den mening som avses i artikel 1 i direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 i dess lydelse enligt direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 och som kodifierats genom direktiv 2006/12/EG?

2)	Utgör en last tung eldningsolja, som transporteras av ett fartyg och som oavsiktligt spills ut i havet, i sig eller på [orig. s. 7] grund av att den blandats med vatten och sediment avfall i den mening som avses i rubrik Q 4 i bilaga I till direktiv 2006/12/EG?

Om den första frågan besvaras nekande och den andra frågan besvaras jakande, kan producenten av den tunga eldningsoljan (Total raffinage) och/eller säljaren och befraktaren (Total international Ltd) anses som producent och/eller innehavare av avfallet i den mening som avses i artikel 1 b och c i direktiv 2006/12/EG vid tillämpningen av artikel 15 i nämnda direktiv, trots att detta transporterades av tredje man då den olycka som omvandlade ämnet till avfall ägde rum?

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/10

Talan väckt den 3 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-189/07)

(2007/C 129/17)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P. Oliver och F. Jimeno Fernández)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2.1 och artikel 31.1 och 31.2 i förordning (EEG) nr 2847/93 (1) genom att

avstå från att genomföra en tillfredsställande kontroll, inspektion och övervakning inom dess territorium och de marina vatten som lyder under dess jurisdiktion eller suveränitet av fisket inklusive verksamhet avseende landning och saluföring av arter som omfattas av bestämmelser om minimistorlek enligt förordning (EG) nr 850/98 (2) och förordning (EG) 2406/96 (3), och

genom att inte med tillräcklig kraft tillse att vederbörliga åtgärder vidtagits mot de ansvariga för de överträdelser av gemenskapslagstiftningen som skett, varvid framförallt avses att administrativa förfaranden eller bestraffningsförfaranden borde ha inletts och att sanktioner för nämnda ansvariga personer borde ha påförts i avhållande syfte, samt

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I den tillämpliga lagstiftningen föreskrivs följande skyldigheter för medlemsstaterna:

—	Införandet av ett effektivt system för kontroll, inspektion och övervakning av verksamhet som avser landning och saluföring av arter som omfattas av bestämmelser avseende minimistorlek.

—	Införandet av sanktionsåtgärder för att avhålla från överträdelser av gemenskapslagslagstiftningen.

—	Ett effektivt genomförande av sanktioner som skulle kunna påföras sådana ansvariga i syfte att undvika otillåtet berikande till följd av en förbjuden verksamhet.

I förevarande fall är det tillräckligt utrett att Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapslagstiftningen om kontroll och sanktioner avseende överträdelser när det gäller fiskeriverksamhet. Denna underlåtenhet har inte bara bevisats genom de slutsatser som gemenskapens inspektörer har dragit, utan också genom svarandens egna erkännanden.

(1) Rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (EGT L 261, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118).

(2) Rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (EGT L 125, s. 1).

(3) Rådets förordning (EG) nr 2406/96 av den 26 november 1996 om fastställande av gemensamma marknadsnormer för saluföring av vissa fiskeriprodukter (EGT L 334, s. 1).

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/10

Talan väckt den 3 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-190/07)

(2007/C 129/18)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Cattabriga)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 i rådets direktiv 2004/117/EG (1) av den 22 december 2004 om ändring av direktiven 66/401/EEG, 66/402/EEG, 2002/54/EG, 2002/55/EG och 2002/57/EG när det gäller undersökningar som gjorts under officiell övervakning samt likvärdighet för utsäde som producerats i tredje land genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2004/117/EG löpte ut den 1 oktober 2005.

(1) EUT L 14, 2005, s. 18.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Zala Megyei Bíróság (Republiken Ungern) den 10 april 2007 – OTP Bank Rt. Merlin Gerin Kft. mot Zala Megyei Közigazgatási Hivatal

(Mål C-195/07)

(2007/C 129/19)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Zala Megyei Bíróság.

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: OTP Bank Rt. Merlin Gerin Kft.

Motpart: Zala Megyei Közigazgatási Hivatal

Tolkningsfrågor

Skall punkt 3 a i avsnitt 4 i bilaga X till ”anslutningsakten ”(Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning … [och om anpassning av] de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen (1) …), som är tillämplig enligt artikel 24 i anslutningsakten, en punkt i vilken det föreskrivs att ”Ungern till och med den 31 december 2007 [får] tillämpa sådan nedsättning av lokal bolagsskatt [skatten på ekonomisk verksamhet] på upp till 2 % av företagens nettointäkter som har beviljats av lokala myndigheter för en begränsad tid på grundval av artiklarna 6 och 7 i lag C från 1990 om lokala skatter …”, tolkas på så sätt att

—	det rör sig om ett tillfälligt undantag som gör det möjligt för Ungern att behålla skatten på ekonomisk verksamhet, eller att

—	Ungern enligt anslutningsakten, genom att det däri föreskrivs en möjlighet att medge nedsättning av skatten på ekonomisk verksamhet, (tillfälligt) även har rätt att behålla skatter av samma slag som skatten på ekonomisk verksamhet?

För det fall den första frågan besvaras nekande ställs även följande fråga:

Vilka är kriterierna, enligt en korrekt tolkning av rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (2), för att det inte skall anses [orig, s. 2] att en skatt kan karakteriseras som omsättningsskatt i den mening som avses i artikel 33 i sjätte direktivet?

(1) EUT L 236, s. 846.

(2) EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/11

Överklagande ingett den 12 april 2007 av Aktieselskabet af 21. november 2001 av den dom som förstainstansrätten meddelade den 6 februari 2007 i mål T-477/04, Aktieselskabet af 21. november 2001 mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), TDK Kabushiki Kaisha (TDK Corp.)

(Mål C-197/07 P)

(2007/C 129/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Aktieselskabet af 21. november 2001 (ombud: advokaten C. Barrett Christiansen)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), TDK Kabushiki Kaisha (TDK Corp.)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall:

—	ogiltigförklara den dom som förstainstansrätten meddelade den 6 februari 2007 i mål T-477/04 i sin helhet (det angripna beslutet)

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna vid domstolen

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 7 oktober 2004, ärende R-364/2003-1

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta kostnaderna för förfarandet i förstainstansrätten samt kostnaderna för förfarandet vid harmoniseringsbyrån.

Grunder och huvudargument

Med förevarande överklagande gör klaganden gällande att:

förstainstansrätten då den funnit att de äldre varumärkena var kända i den mening som avses i artikel 8.5 i förordning nr 40/94 felaktigt:

1.	underlåtit att i det angripna beslutet särskilja de 36 äldre varumärkena

2.	tagit hänsyn till bevisning vilken inte överensstämde med harmoniseringsbyråns officiella riktlinjer

3.	beaktat bevisning utan att ha tagit hänsyn till de äldre varumärkena

4.	tagit hänsyn till odaterad bevisning

5.	underlåtit att ta hänsyn till att det relevanta datumet för att visa att ett varumärke är känt är det datum då den angripna gemenskapsvarumärkesansökan ingavs

6.	bestyrkte förekomsten av att de äldre varumärkena var kända med stöd av bevisning vilken var tidsmässigt avlägsen i förhållande till det datum då den angripna gemenskapsvarumärkesansökan ingavs

tagit hänsyn till en marknadsundersökning som bevis för att ett varumärke är känt utan kännedom om:

(a)	huruvida den har utförts av ett oberoende och välrennomerat institut eller företag

(b)	antalet och profilen (kön, ålder, yrke och bakgrund) för de intervjuade

(c)	metoden för marknadsundersökningen, de förhållanden under vilka den utfördes eller alla de frågor som ingick i frågeformuläret

(d)	huruvida procentsatserna angivna i undersökningen motsvarar det totala antalet personer intervjuade eller enbart de som svarade.

8.	underlåtit att ta hänsyn till det enskilda bevisvärdet av den ingivna bevisningen innan den övergripande värderingen gjordes.

Förstainstansrätten har då man funnit att ett varumärke dragit otillbörlig fördel av ett känt varumärke i enlighet med artikel 8.5 i förordning nr 40/94 felaktigt:

9.	grundat sitt beslut om otillbörlig fördel på anseende, inte rennomé, vilket strider mot artikel 8.5 i förordning 40/94

10.	funnit att en möjlighet som inte kan uteslutas är tillräckligt för att bevisa prima facie att en framtida, inte hypotetisk, risk för att klaganden skall dra otillbörlig fördel av de äldre varumärkenas anseende föreligger.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/12

Överklagande ingett den 12 april 2007 av Donal Gordon av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 7 februari 2007 i mål T-175/04, Donal Gordon mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-198/07 P)

(2007/C 129/21)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Donal Gordon (ombud: J. Sambon, P.P. Van Gehuchten och Ph. Reyniers, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva domen i mål T-175/04 och avgöra målet i sak,

—	fastställa att klaganden har ett intresse av sin karriärutvärderingsrapport, vilket är skiljt från administrationens intresse av densamma,

—	fastställa att invaliditet per definition är övergående och att kommissionens läkartjänst är av denna uppfattning och behandlar invaliditet i enlighet härmed,

—	ge sökanden rätt till domstolsskydd med avseende på hans karriärutvärderingsrapport,

—	bifalla klagandens yrkande om skadestånd och fastställa ett skadestånd om 1,5 miljoner euro,

—	fatta ett lämpligt beslut i frågan om rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Klaganden hävdar att förstainstansrättens dom är felaktig och godtycklig i följande avseenden:

—	Klagandens egna och oberoende intresse av sin karriärutvärderingsrapport erkänns inte.

—	Domen innehåller en felaktig framställning och en felaktig tillämpning av lagstiftningen om invaliditet.

—	Klaganden ges inte domstolsskydd trots den olösta frågan huruvida invaliditeten beror på arbetet eller inte.

—	Frågan om skadestånd avgörs utan att hänsyn tagits till att klagandens situation har förändrats.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 12 april 2007 – Alfonso Luigi Marra mot Eduardo De Gregorio

(Mål C-200/07)

(2007/C 129/22)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Alfonso Luigi Marra

Motpart: Eduardo De Gregorio

Tolkningsfrågor

Är den domstol vid vilken ett civilrättsligt mål är anhängigt, för det fall att Europaparlamentsledamoten förhåller sig passiv och inte utnyttjar sin möjlighet enligt artikel 6.2 i Europaparlamentets arbetsordning (1) att direkt till talmannen ställa en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier, likväl skyldig att begära att talmannen skall upphäva immuniteten, i syfte att fullfölja förfarandet och fatta ett avgörande?

eller:

2)	Kan den domstol vid vilken ett civilrättsligt mål är anhängigt, när Europaparlamentet inte har meddelat sin önskan att fastställa parlamentsledamotens immunitet och privilegier, avgöra huruvida det med hänsyn till de konkreta omständigheterna i det aktuella fallet föreligger ett privilegium?

(1) EGT L 61, s. 1.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 13 april 2007 – Alfonso Luigi Marra mot Antonio Clemente

(Mål C-201/07)

(2007/C 129/23)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Alfonso Luigi Marra

Motpart: Antonio Clemente

Tolkningsfrågor

Frågorna är identiska med de frågor som ställts i mål C-200/07.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/13

Talan väckt den 19 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-206/07)

(2007/C 129/24)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Pignataro och M. Afonso)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens direktiv 2004/33/EG av den 22 mars 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG i fråga om vissa tekniska krav på blod och blodkomponenter (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 8 februari 2005.

(1) EUT L 91, s. 25.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/14

Talan väckt den 20 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-210/07)

(2007/C 129/25)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Vidal Puig och P. Dejmek)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 33 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den föreskrivna fristen för att anpassa den nationella rätten till direktiv 2004/49/EG löpte ut den 30 april 2006.

(1) EUT L 164, s. 44.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/14

Talan väckt den 25 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-216/07)

(2007/C 129/26)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou-Durande och W. Bogensberger)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om bistånd vid transitering i samband med återsändande med flyg (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2003/110/EG löpte ut den 5 december 2005.

(1) EUT L 321, s. 26.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/14

Talan väckt den 25 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-218/07)

(2007/C 129/27)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou och W. Bogensberger)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2003/109/EG (1) av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2003/109/EG löpte ut den 23 januari 2006.

(1) EUT L 16, s. 44.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/16

Talan väckt den 26 mars 2007 – Imelios mot kommissionen

(Mål T-97/07)

(2007/C 129/28)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Imelios (Vélizi Villacoublay, Frankrike) (ombud: advokaten C. Curtil)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall:

—

I första hand, när det gäller förfarandet, fastställa att OLAF:s och kommissionens förfarande inte är motstridigt, att OLAF i enlighet med sin egen utsago har använt anonyma källor, att OLAF och kommissionen har vägrat att låta sökanden ta del av undersökningsrapporten, att kommissionens beslut saknar motivering och, följaktligen, ogiltigförklara debetnotan.

—	I andra hand fastställa att de rättfärdigandegrunder som sökanden anfört inte har beaktats, att koncernens ansvar … inte har utretts och, följaktligen, ogiltigförklara debetnotan i sak.

—

Under alla förhållanden fastställa att den sista delen av bidraget inte har betalats ut till sökanden, utan att sökanden på något sätt har avstått från detta. Kommissionen skall följaktligen förpliktas att till sökanden utbetala ett belopp på 34 368 euro jämte ränta räknat från väckandet av förevarande talan, förplikta kommissionen att till sökanden betala ett belopp på 50 000 euro i skadestånd jämte ränta, förplikta kommissionen att till sökanden betala ett belopp på 50 000 euro som ersättning för kostnader för förfarandet, samt förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden undertecknade den 21 december 1999 ett kontrakt, IST-1999-10934 – ASSIST, som sökanden slöt med Europeiska gemenskapen, rörande projektet ”Knowledge Management for Help Desk Operators”, inom ramen för det femte ramprogrammet för gemenskapens forskningsåtgärder, teknikutveckling och demonstration (1998-2002), inom området avseende ett användarvänligt informationssamhälle.

Kommissionen skickade till följd av OLAF:s utredning och revisionsrapport en debetnota till sökanden med krav på återbetalning av det belopp som redan utbetalats som gemenskapsbidrag, med tillämpning av de relevanta bestämmelser i avtalet som gav kommissionen rätt att kräva sådan återbetalning i fall av konstaterat bedrägeri eller allvarliga ekonomiska oegentligheter vid genomförandet av projektet. Det rör sig om det ifrågasatta beslutet inom ramen för förevarande talan. Sökanden yrkar dessutom att förstainstansrätten skall förplikta kommissionen att betala den sista delen av bidraget samt förplikta kommissionen att ersätta den skada som sökanden anser sig ha lidit på grund av att sistnämnda bidragsdel inte har betalats ut och på grund av de förfaranden som OLAF och därefter kommissionen har föranstaltat.

Sökanden åberopar till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring att grundläggande principer har åsidosatts, bland annat rätten till försvar, under OLAF:s utredning av ASSIST-projektet. Sökanden uppger sig inte ha fått tillfälle att yttra sig under utredningsfasen och att OLAF:s slutrapport som låg till grund för kommissionens beslut inte delgivits sökanden, vilket hindrade sökanden från att bemöta de anklagelser som framfördes mot denne.

Sökanden åberopar vidare avsaknaden av motivering i beslutet samt att anmärkningarna som riktats mot sökanden har delgivits för sent.

I andra hand åberopar sökanden flera grunder avseende grunderna för det överklagade beslutet, bland annat att kommissionen inte beaktade de motiveringar som sökanden lämnade i fråga om kostnader som sökanden haft. Vidare hävdar sökanden att LA POSTE-koncernen är den egentliga mottagaren av bidraget och inte sökanden, och att det är nämnda koncern som skall hållas ansvarig eventuella oegentligheter som begåtts.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/16

Talan väckt den 4 april 2007 – UPS Europe och UPS Deutschland mot kommissionen

(Mål T-100/07)

(2007/C 129/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: UPS Europe NV/SA (Bryssel, Belgien) och UPS Deutschland Inc. & Co. OHG (Neuss, Germany) (ombud: advokaterna T. Ottervanger och E. Henny)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	att i enlighet med artikel 232 EG slå fast att kommissionen har underlåtit att vidta åtgärder, genom att den inte har meddelat ett beslut i anledning av sökandenas klagomål som gavs in till kommissionen den 22 april 2004,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	vidta de övriga åtgärder som förstainstansrätten finner lämpliga.

Grunder och huvudargument

Sökandena väcker genom sin ansökan en talan enligt artikel 232 EG och gör gällande att kommissionen har underlåtit att fatta ett slutligt beslut i anledning av deras klagomål som ursprungligen gavs in den 22 april 2004, vilket följdes av en anmodan att vidta åtgärder som gavs in den 27 november 2006, avseende ett påstått missbruk av dominerande ställning enligt artikel 82 EG av Deutsche Post.

Sökanden vidhåller att de har ett berättigat intresse att ge in ett sådant klagomål i enlighet med kravet i artikel 7.2 i rådets förordning 1/2003 (1) och är direkt och personligen berörda av kommissionens underlåtenhet att fatta ett beslut. Sökandena påstår nämligen att de drabbats av Deutsche Posts orimliga prissättning på marknaden i efterföljande led, både som konsument och som konkurrent.

Sökandena hävdar vidare att kommissionen i enlighet med kommissionens meddelande om handläggningen av klagomål rörande artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (2) efter mottagande av ett klagomål att artikel 82 EG har överträtts, skall antingen inleda ett förfarande mot det företag som klagomålet avser eller fatta ett slutligt beslut att avslå klagomålet, efter att ha berett klaganden tillfälle att yttra sig. Sökandena hävdar emellertid att trots att de har lämnat sina synpunkter på kommissionens preliminära avslag av klagomålet inom den angivna tidsfristen, har kommissionen i strid med gemenskapsrätten inte fattat något slutligt beslut.

Slutligen anser sökandena med beaktande av omständigheterna i ärendet att den period på ungefär tre år som har förflutit under vilken tid de vid upprepade tillfällen har anmodat kommissionen att vidta åtgärder är tillräckligt lång för att göra det möjligt för kommissionen att fatta ett slutligt beslut. Enligt sökandenas uppfattning är särskilt den period på 18 månader som har förflutit sedan de gav in sitt slutliga yttrande mer än tillräckligt lång för att göra det möjligt för kommissionen att avsluta den tredje fasen av utredningen.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1-25).

(2) EUT C 101, 27.4.2004, s. 65-77.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/17

Talan väckt den 26 mars 2007 – Dada mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-101/07)

(2007/C 129/30)

Ansökan är avfattad på italienska

Parter

Sökande: Dada S.p.A. (Florens, Italien) (ombud: advokaterna D. Caneva och G Locurto)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Dada S.r.l.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd fattade den 12 januari 2007 i ärende R 1342/2005-1, som delgavs Dada S.p.A. den 25 januari 2007 och följaktligen bifalla registreringsansökan nr 1903111, som Dada S.p.A. inlämnat, även avseende tjänsterna i klass 42 i Niceöverenskommelsen,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke bestående av ordet ”DADA ”som återges med textade bokstäver mot en bakgrund bestående av en svart rektangel med en bild av en atom, registreringsansökan nr 1.903.111 för tjänster som omfattas av klass 42

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: DAD S.r.l.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det italienska ordmärket ”DADA ”för tjänster som omfattas av klasserna 35, 37, 38 och 42 samt firmanamnet ”DADA ”som används i näringsverksamhet i Italien med avseende på följande verksamhet: ”förvaltning av kommersiell verksamhet, administration av näringsverksamhet, kontorsarbete, verksamhet avseende fastigheter, telekommunikationsverksamhet, utbildning, undervisning, juridiska tjänster, programmering av datorer”.

Invändningsenhetens beslut: Invändningen godtas och registreringsansökan avseende de aktuella tjänsterna avslås.

Överklagandenämndens beslut: Det överklagade beslutet fastställs och överklagandet ogillas.

Grunder: Bevisningen avseende användningen av det nationella varumärke som åberopats av motparten vid överklagandenämnden är bristfällig och det föreligger ingen risk för förväxling i förevarande fall.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/18

Talan väckt den 5 april 2007 – Freistaat Sachsen mot kommissionen

(Mål T-102/07)

(2007/C 129/31)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Freistaat Sachsen (Tyskland) (ombud: advokaterna C. von Donat och G. Quardt)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 130 slutligt av den 24 januari 2007 om det statligt stöd nr C 38/2005 (f.d. NN 52/2004) som Tyskland beviljat Biriakoncernen, i den del det avser åtgärderna 2 och 3 i beslutet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har överklagat kommissionens beslut K(2007) 130 slutligt av den 24 januari 2007 i vilket kommissionen fastställde att det statliga stöd som Tyskland beviljat Bike Systems GmbH & Co. Thüringer Zweiradwerk KG, Sachsen Zweirad GmbH och Biria GmbH (numera Biria AG) och som består av tre åtgärder inte är förenligt med den gemensamma marknaden.

Sökanden har gjort gällande att denne är direkt eller personligen berörd av det ifrågavarande beslutet, eftersom denne med egna medel och med stöd av Freistaat Sachsens garantiförordning beviljat åtgärderna 2 och 3, vilka innehåller garantier till förmån för Sachsen Zweirad GmbH och Biria GmbH (numera Biria AG).

Sökanden har till stöd för sitt överklagande inledningsvis gjort gällande att kommissionen åsidosatt gemenskapsrätten genom att den har tolkat ett godkänt stödprogram felaktigt. I detta sammanhang har sökanden påpekat att kommissionen har missförstått den gängse definitionen i det godkända stödprogrammet när den ansett att de berörda företagen är företag i svårigheter. Eftersom detta, enligt sökanden, inte är fallet utgör åtgärderna 2 och 3 godkända stöd.

Sökanden anser därutöver att kommissionen bedömt omständigheterna felaktigt när den utgått från att de berörda företagen är företag i svårigheter.

Sökanden har slutligen anfört att kommissionen inte tillräckligt har motiverat det angripna beslutet.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/18

Talan väckt den 6 april 2007 – BVGD mot kommissionen

(Mål T-104/07)

(2007/C 129/32)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Belgische Vereniging van handelaars in- en uitvoerders geslepen diamant (Antwerpen, Belgien) (ombud: advokaterna G. Vandersanden, L. Levi och C. Ronzi)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet av den 26 januari 2007 genom vilket Europeiska gemenskapernas kommission avslog BVGDs klagomål på den grunden att det inte fanns tillräckliga skäl för att vidta åtgärder till följd av klagomålet (ärende COMP/39.221/B-2 – BVGD/De Beers), och

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden bestrider kommissionens beslut av den 26 januari 2007 i det konkurrensrättsliga ärendet COMP/39.221/B-2 – BVGD/De Beers genom vilket kommissionen avslog sökandens klagomål om överträdelse av artiklarna 81 och 82 EG i anslutning till det Bästa leverantörs system som tillämpas av De Beers Group för distributionen av oslipade diamanter. Klagomålet avslogs på den grunden att det inte förelåg tillräckligt gemenskapsintresse för att företa en prövning.

Sökanden gör gällande att De Beers – en producent av oslipade diamanter vilken enligt sökanden, huvudsakligen var engagerad i det tidiga distributionsledet vid försäljning av oslipade diamanter – genom sitt Bästa leverantörs system försöker utöka sin kontroll över marknaden så att inflytande skall erhållas över hela processen för framtagande av diamanter. Från gruva till konsument, det vill säga även inbegripet efterföljande marknadsled.

Till stöd för sin ansökan åberopar sökanden först en kränkning av dess processuella rättigheter så som klagande. Sökanden gör gällande att i) kommissionen hindrade sökanden från att utöva sin rätt att i enlighet med artikel 8.1 av förordning nr. 773/2004 (1) ta del av de dokument på vilka kommissionen grundade sin preliminära bedömning, ii) att kommissionen satte otillbörlig press på sökanden genom sin hantering av tidsfristerna i ärendet, iii) att kommissionen genom sin korrespondens med sökanden orsakade förvirring vad gällde det skede som förfarandet befann sig i och iv) att sökanden av kommissionen inte förknippades tillräckligt nära med förfarandet.

För det andra gör sökanden gällande att kommissionen på ett felaktigt sätt behandlat principen om gemenskapsintresse, gjort uppenbart felaktiga bedömningar, gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatt sin motiveringsskyldighet.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT 2004 L 123, s. 18).

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/19

Talan väckt den 2 april 2007 – MarketTools mot harmoniseringsbyrån – Optimus-Telecomunicações (ZOOMERANG)

(Mål T-105/07)

(2007/C 129/33)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: MarketTools, Inc. (San Fransisco, Förenta staterna) (ombud: advokaterna W. von der Osten-Sacken och A. González Hähnlein)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Optimus-Telecomunicações, SA (Maia, Portugal)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 25 januari 2007 (ärende nr R 253/2006-2), och

—	förplikta Optimus-Telecomunicações S.A. att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ZOOMERANG för varor och tjänster i klasserna 9, 35 och 42 – ansökan nr 1 603 950

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Optimus-Tlecomunicações, SA

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det nationella ord- och figurmärkena BOOMERANG för varor och tjänster i klasserna 9, 16, 35, 37, 38, och 42

Invändningsenhetens beslut: Invändningen bifölls i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1b i rådets förordning (EG) nr 40/94 då överklagandenämnden vid sin bedömning inte på ett riktigt sätt utvärderat huruvida det föreligger likhet mellan varorna och tjänsterna samt de aktuella varumärkena.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/19

Talan väckt den 11 april 2007 – Alcon mot harmoniseringsbyrån – *Acri.Tec (Bio Visc)

(Mål T-106/07)

(2007/C 129/34)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Alcon, Inc. (Hünenberg, Schweiz) (ombud: advokaten M. Graf)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: *Acri.Tec AG Gesellschaft für ophthalmologische Produkte (Henningsdorf, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 8 februari 2007 i ärende nr R 660/2006-2 Alcon, Inc. mot harmoniseringsbyrån (BioVisc) i den del Alcon, Inc.s invändning mot gemenskapsvarumärkesansökan 3 651 809 BioVisc ogillades, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta sina egna så väl som sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: *Acri.Tec AG Gesellschaft für ophthalmologische Produkte

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket BioVisc för varor i klass 5 – ansökan nr 3 651 809

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskaps- och internationella ordmärkena PROVISC och DUOVISC för varor i klass 5

Invändningsenhetens beslut: Invändningen bifölls i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av invändningsenhetens beslut och avslag på invändningen i dess helhet

Grunder: De aktuella varumärkena är förvillande lika och den varuklass i vilken registrering ansökts om är identisk med den för vilken det varumärke som åberopats som hinder för registreringen är registrerad i.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/20

Överklagande ingett den 16 april 2007 av Francisco Rossi Ferreras av den dom som personaldomstolen meddelade den 1 februari 2007 i mål F-42/05, Rossi Ferreras mot kommissionen

(Mål T-107/07 P)

(2007/C 129/35)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Francisco Rossi Ferreras (Luxembourg, Storhertigdömet Luxemburg) (ombud: advokaten F. Frabetti)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten skall

—	upphäva personaldomstolens dom av den 1 februari 2007 i mål F-42/05,

—	bifalla de yrkanden som klaganden anfört i första instans och således i första hand uppta mål F-42/05 till prövning och bifalla talan,

—	i andra hand återförvisa målet till personaldomstolen,

—	fastställa utgifter, kostnader och arvoden och förplikta kommissionen att betala dessa rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Klaganden har i överklagandet yrkat att personaldomstolens dom skall upphävas. I domen ogillade personaldomstolen klagandens talan om att hans karriärutvecklingsrapport för perioden 1 januari 2003-31 december 2003 skulle ogiltigförklaras samt att kommissionen skulle förpliktas att gottgöra den skada som han påstods ha lidit.

Till stöd för överklagandet har klaganden gjort gällande att personaldomstolen gjort sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning vid prövningen av de två grunder som anfördes i första instans.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/20

Talan väckt den 8 april 2007 – Spira mot kommissionen

(Mål T-108/07)

(2007/C 129/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Diamanthandel A. Spira BVBA (Antwerpen, Belgien) (ombud: advokaterna J. Bourgeois, Y. van Gerven, F. Louis och A. Vallery)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 januari 2007 i enlighet med artikel 7.2 i rådets förordning nr 773/2004 i ärende COMP/38.826/B-2 – Spira/De Beers/DTC Supplier of Choice, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden bestrider kommissionens beslut av den 26 januari 2007 i konkurrensärende COMP/38.826/B-2 – Spira/De Beers/DTC Supplier of Choice, genom vilket kommissionen avslog sökandens klagomål avseende överträdelser av artiklarna 81 EG och 82 EG i samband med det Supplier of Choice-system som De Beerskoncernen använder för distribution av rådiamanter, med motiveringen att det inte föreligger ett tillräckligt gemenskapsintresse för att vidta åtgärder med anledning av sökandens klagomål.

Sökanden gör gällande att De Beers – en producent av rådiamanter som enligt sökanden huvudsakligen var aktiv på marknaden i de inledande omsättningsleden med försäljning av rådiamanter – genom sitt Supplier of Choice-system försöker att utöka sin kontroll över marknaden för att täcka hela diamantkedjan från gruva till konsument, det vill säga också marknaden i efterföljande led.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

För det första gör sökanden gällande att kommissionen inte har iakttagit sin skyldighet att utreda klagomålet noggrant och opartiskt och att noggrant och opartiskt utreda de konkurrensbegränsande beteenden som anges i klagomålet.

För det andra gör sökanden gällande att kommissionen inte mot bakgrund av de aktuella företagens storlek, den geografiska räckvidden av deras konkurrensbegränsande beteenden och den skadliga inverkan på konkurrensen och den inre marknaden som dessa överträdelser haft, har kunnat åberopa att det saknades ett tillräckligt gemenskapsintresse för att vidta åtgärder med anledning av sökandens klagomål.

För det tredje och slutligen gör sökanden gällande att kommissionen drog slutsatsen att det saknades ett tillräckligt gemenskapsintresse på grundval av en oriktig bedömning av de rättsliga eller faktiska omständigheterna i ärendet, eftersom

1)	kommissionen inte har tagit hänsyn till det uppenbart och tydliga uttalade konkurrensbegränsande syftet med De Beers begränsade selektiva distributionssystem,

2)	kommissionen inte har kunnat bedöma de konkurrensbegränsande effekterna av De Beers distributionssystem utan att först bedöma De Beers dominans och marknadsstyrka,

3)	kommissionen inte har tagit hänsyn till de talrika uppgifter som den fick kännedom om genom sökandens klagomål, vilka visar att systemets beskaffenhet innebär att det utgör ett missbruk och är konkurrensbegränsande,

4)	kommissionen har gjort en oriktig bedömning av verkan av det ändrade kompetensområdet för ombudsmannen (Terms of Reference for the Ombudsman), vilken de Beers hade infört för att lösa tvister som rörde genomförandet av systemet, och

5)	kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna genom att slå fast att De Beers distributionssystem tagit över marknaden.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/21

Talan väckt den 13 april 2007 – Agrofert Holding mot kommissionen

(Mål T-111/07)

(2007/C 129/37)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Agrofert Holding a.s. (Prag, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaten R. Pokorný)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut SG.E.3/MIB/md D (2007) 1360 av den 13 februari 2007 angående en begäran om att få tillgång till handlingarna i fusionsärende nr COMP/M.3543 – PKN Orlen/Unipetrol och kommissionen beslut 16796/16797 av den 2 augusti 2006,

—	ålägga kommissionen att utge handlingarna i fråga,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar att förstainstansrätten med stöd av artikel 230 EG skall ogiltigförklara kommissionens beslut av den 13 februari 2007 angående en begäran om att få tillgång till alla opublicerade handlingar rörande anmälan och förfarandet som föregick anmälan av fusionen i fråga (nedan kallat beslut I), detsamma gäller kommissionens bekräftande beslut 16796/16797 av den 2 augusti 2006 (nedan kallat beslut II).

Sökanden hävdar att båda besluten strider mot förordning (EG) nr 1049/2001 (1), om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (nedan kallad förordningen), eftersom de inte omfattas av undantagen i artikel 4.2, rörande skydd för affärsintressen, utredningar eller juridisk rådgivning eller artikel 4.3 om skydd för beslutsprocessen.

Sökanden gör vidare gällande att artikel 4.2 första strecksatsen i förordningen inte skall tolkas så, att undantagen gäller samtliga handlingar i deras helhet, utan endast de delar som rör affärshemligheter eller annan kommersiellt känslig information. Svaranden kunde därför enligt sökanden antingen ha lämnat ut offentliga delar av de begärda handlingarna eller ha strukit över de delar som rör känslig information utan att underminera syftet med inspektioner, utredningar och revisioner, anmälarnas och tredje parts rättigheter, skydd för juridisk rådgivning eller institutionens beslutsprocess.

Sökanden hävdar vidare att svaranden inte har gjort en individuell prövning vad gäller huruvida de enskilda handlingarna omfattas av undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordningen, utan avslagit begäran endast på den grunden att alla handlingarna innehåller affärshemligheter och därför inte får lämnas ut enligt artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2). Ett sådant generellt påstående strider mot artikel 4.6 i förordningen.

Sökanden har dessutom gjort gällande att ovannämnda undantag endast är tillämpliga om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. Enligt sökanden föreligger ett sådant intresse genom den skada som sökanden och minoritetsaktieägare i det förvärvade bolaget orsakas genom att inte få del av de begärda handlingarna, och detta intresse är viktigare än undantagen.

Sökanden hävdar vidare att beslut I och II strider mot artikel 1 EU andra stycket rörande öppenhetsprincipen.

Sökanden menar slutligen att svaranden inte handlade begäran om ett bekräftande beslut med skyndsamhet enligt artikel 8.1 i förordningen, utan överskred svarsfristen med mer än 100 arbetsdagar.

(1) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43-48.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 24, 29.1.2004, s. 1-22).

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/22

Talan väckt den 17 april 2007 – Hitachi m.fl. mot kommissionen

(Mål T-112/07)

(2007/C 129/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Hitachi Ltd (Tokyo, Japan), Hitachi Europe Ltd (Maidenhead, Förenade kungariket), Japan AE Power Systems Corp. (Tokyo, Japan) (ombud: advokaterna M. Reynolds, P. Mansfield och D. Arts)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall:

—	ogiltigförklara det angripna beslutet i den mån det avser sökandena,

—	följaktligen, upphäva de böter som ålagts dem,

—	alternativt, ogiltigförklara artikel 2 i det angripna beslutet i den mån den bestämmelsen avser sökandena, eller åtminstone upphäva eller sätta ned böterna som ålagts dem, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har väckt talan om ogiltigförklaring, enligt artiklarna 225 och 230 EG, av kommissionens beslut av den 24 januari 2007 (Ärende COMP/F/38.899) – Gasisolerade ställverk – K(2006) 6762 slutlig). Kommissionen fastställde i det beslutet att bland annat sökandena hade åsidosatt artikel 81 EG och artikel 53 EES på området för gasisolerade ställverk genom avtal och samordnade förfaranden som bestod i a) uppdelning av marknaden, b) tilldelning av försäljningskvoter och upprätthållande av marknadsandelar, c) fördelning av individuella GIS projekt (anbudsuppgörelser) till utsedda producenter och manipulering av anbudsförfarandet med avseende på de projekten, d) fastställande av priser, e) avtal om att säga upp licensavtal med företag som inte är medlemmar i kartellen, f) utbyte av känslig marknadsinformation. Sökandena gör, med stöd av artikel 31 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (1) alternativt gällande att de böter som de ålagts skall upphävas eller sättas ned.

Sökandena gör till stöd för sin talan gällande att kommissionen har åsidosatt den grundläggande regeln om rätten till försvar, artikel 2 i förordning nr 1/2003 och artikel 81 EG, samt allmänna gemenskapsrättsliga principer, i enlighet med vad som anförs nedan.

Kommissionen har åsidosatt sökandenas rätt till försvar genom att neka sökandena tillgång till bevisning som anses vara till deras nackdel samt till vissa dokument som kan vara till deras fördel.

Sökandena gör även gällande att kommissionen inte har bevisat att artikel 81.1 EG har överträtts, i enlighet med de beviskrav som uppställs i artikel 2 i förordning 1/2003. Sökandena anför i detta avseende att kommissionen inte har bevisat att det förelåg en gemensam överenskommelse mellan de berörda europeiska och japanska företagen på det sätt som avses i beslutet, eller att en gemensam överenskommelse utgjorde ett begränsande avtal och/eller ett begränsande förfarande.

Sökandena anför dessutom att kommissionen inte har bevisat att sökandena deltog i en enda och fortlöpande överträdelse.

Enligt sökandena har kommissionen gjort en uppenbart felaktig bedömning av de böter som den ålade sökandena genom att felaktigt bedöma omfattningen av den påstådda överträdelsen.

Sökandena gör även gällande att kommissionen har begått ett allvarligt fel genom att inte beakta omständigheter som avser överträdelsens varaktighet när den fastställde böterna.

Sökandena anför slutligen att den metod som kommissionen använda vid fastställande av böterna åsidosätter, vad avser den avskräckande multiplikationsfaktorn, de allmänna gemenskapsrättsliga principerna om likabehandling och proportionalitet, både vad avser risken att sökandenas agerande orsakar väsentlig skada på den europeiska marknaden och att risken för återfall inte har beaktats.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av de 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1-25).

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/22

Talan väckt den 13 april 2007 – Last Minute Network mot harmoniseringsbyrån – Last Minute Tour (LAST MINUTE TOUR)

(Mål T-114/07)

(2007/C 129/39)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Last Minute Network Ltd (London, Förenade Kungariket) (ombud: P. Brownlow, solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Last Minute Tour SpA (Milano, Italien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), den 8 februari 2007 i sin helhet, och

—	ogiltigförklara gemenskapsvarumärket nr 1 552 231 för klasserna 39 och 42, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring: Figurmärket LAST MINUTE TOUR för varor och tjänster i klasserna 16, 39 och 42 – gemenskapsvarumärke nr 1 552 231

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Last Minute Tour SpA

Part som ansökt om ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Varumärkesrätt som den som ansökt om ogiltigförklaring innehar: Det nationella, icke registrerade ord märket LASTMINUTE.COM för tjänster i klasserna 39 och 42

Annulleringsenhetens beslut: Ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket för tjänster i klasserna 39 och 42 och avslag på ansökan om ogiltighetsförklaring för varor i klassen 16

Överklagandenämndens beslut: Upphävande av annulleringsenhetens beslut och avslag på ansökan om ogiltigförklaring

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.4 i rådets förordning (EG) nr 40/94, då överklagandenämnden felaktigt beslutat att sökandens icke registrerade varumärke inte gav honom rätten att i Förenade Kungariket förhindra användningen av det varumärke för vilket skydd ansökts om och på vilket överklagandenämnden felaktigt tillämpat testet för fastställande av risk för förväxling.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/23

Talan väckt den 13 april 2007 – Last Minute Network mot harmoniseringsbyrån – Last Minute Tour (LAST MINUTE TOUR)

(Mål T-115/07)

(2007/C 129/40)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Last Minute Network Ltd (London, Förenade Kungariket) (ombud: P. Brownlow, solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Last Minute Tour SpA (Milano, Italien)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten

—	i sin helhet skall ogiltigförklara det beslut som fattades av svarandens, Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), andra överklagandenämnd den 8 februari 2007, och

—	skall ogiltigförklara gemenskapsvarumärket nr 1 552 231 för klassen 16, och

—	skall förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring: figur märket LAST MINUTE TOUR för varor och tjänster i klasserna 16, 39 och 42 – gemenskapsvarumärke nr 1 552 231

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Last Minute Tour SpA

Part som ansökt om ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket: sökanden

Varumärkesrätt som den som ansökt om ogiltigförklaring innehar: det nationella, icke registrerade ord märket LASTMINUTE.COM för tjänster i klasserna 39 och 42

Annulleringsenhetens beslut: ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket för tjänster i klasserna 39 och 42 och avslag på ansökan om ogiltighetsförklaring för varor i klassen 16

Överklagandenämndens beslut: avslag på sökandens överklagande om delvis ogiltigförklaring av annulleringsenhetens beslut i syfte att erhålla en ogiltighetsförklaring också för varor i klass 16

Grunder: åsidosättande av artikel 8.1 b och 8.4 i rådets förordning (EG) nr 40/94, då överklagandenämnden felaktigt beslutat att sökandens icke registrerade varumärke inte gav honom rätten att i Förenade Kungariket förhindra användningen av det varumärke för vilket skydd ansökts om och på vilket överklagandenämnden felaktigt tillämpat testet för fastställande av risk för förväxling.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/24

Talan väckt den 16 april 2007 – Republiken Italien mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-119/07)

(2007/C 129/41)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: advokaten G. Aiello)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 286 slutlig av den 7 februari 2007, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan är riktad mot kommissionens beslut K(2007) 286 slutlig av den 7 februari 2007 om den befrielse från punktskatt på mineraloljor som används som bränsle vid framställningen av aluminiumoxid i regionerna Gardanne och Shannon samt på Sardinien, och som tillämpas av Frankrike, Irland och Italien. I detta beslut befanns den skattebefrielse som italienska staten beviljat Eurallumina S.p.A. vara rättsenligt upp till 80 procent av beloppet. Beträffande de återstående 20 procenten skulle det stöd som beviljats det stödmottagande företaget från den 1 januari 2004 återkrävas.

Sökanden gör gällande följande grunder till stöd för sina yrkanden:

—

Åsidosättande av artikel 87.1 EG, genom att befrielsen från punktskatt i det omtvistade beslutet befanns utgöra statligt stöd. Sökanden hävdar därvid att den aktuella befrielsen från punktskatt såsom bekräftas genom texten i direktiv 2003/96/EG (1) inte utgör statligt stöd utan snarare ingår i systematiken i det nationella skattesystemet. Även om det var fråga om statligt stöd, skulle det dessutom vara tillåtet enligt direktivet, åtminstone till den 31 december 2006. Vad gäller påstått selektiva arten av åtgärderna i fråga gör sökanden gällande att dessa allmänt riktar sig till alla de företag som använder mineraloljor för att tillverka aluminiumoxid. Den omständigheten att det i Italien bara finns en enda fabrik som använder dessa mineraloljor i sin tillverkningsprocess är en rent faktisk omständighet som inte betyder att åtgärden inte har allmän räckvidd.

—	Åsidosättande av artikel 87.3 EG och av riktlinjerna om statligt stöd för regionala ändamål från år 1998, genom att den omtvistade befrielsen borde anses vara nödvändig för den ekonomiska utvecklingen i regionen Sardinien.

—	Åsidosättande av artikel 51 i avsnitt E.3.2 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (EGT C 37, 2001, s. 3), genom att avtal i detta fall hade ingåtts mellan staten och det stödmottaganden företaget om förbättring av miljöskyddet.

—	Slutligen gör sökanden gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar och presumtionen att gemenskapens åtgärder är rättsenliga har åsidosatts.

(1) Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, s. 51).

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/25

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 2 maj 2007 – Giraudy mot kommissionen

(Mål F-23/05) (1)

(Tjänstemän - Talan - Skadeståndstalan - Utredning som utförts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) - Ändrad tjänsteplacering - Förordning (EG) nr 1073/1999 - Beslut 1999/396/EG, EKSG, Euratom - Skadeståndsgrundande - Skada - Yrkessjukdom - Beaktande av de förmåner som anges i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna)

(2007/C 129/42)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Louis Giraudy (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten D. Voillemot)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Curral och G. Berscheid)

Saken

Dels talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte hålla sina tjänstegrenar ansvariga och att inte medge att sökanden lidit skada till följd av den utredning som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) genomförde vid kommissionens representation i Frankrike, dels talan om skadestånd

Domslut

1)	Europeiska gemenskapernas kommission skall betala Jean-Louis Giraudy ett skadestånd på 15 000 euro för den ideella skada som han lidit till följd av ett angrepp på hans heder och anseende.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska gemenskapernas kommission skall bära sin rättegångskostnad och ersätta två tredjedelar av Jean-Louis Giraudys rättegångskostnad.

4)	Jean-Louis Giraudy skall bära en tredjedel av sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 171, 9.7.2005, s. 29 (målet var ursprungligen registrerat vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt under nummer T-169/05 och överfördes till Europeiska unionens personaldomstol genom beslut av den 15.12.2005).

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/25

Personaldomstolens beslut (andra avdelningen) av den 3 maj 2007 – Bracke mot kommissionen

(Mål F-123/05) (1)

(Tjänstemän - Uttagningsprov - Internt uttagningsprov - Villkor för tillträde - Meddelande om uttagningsprov - Krav på viss tjänstetid - Tillfälligt anställd personal - Artikel 27 i tjänsteföreskrifterna - Principen om god förvaltningssed - Icke-diskrimineringsprincipen)

(2007/C 129/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Marc Bracke (Etterbeeck, Belgien) (ombud: advokaten P. Bruwier)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Martin och L. Lozano Palacios)

Saken

Dels otillämpligheten enligt artikel 241 EG av punkt III.1 i meddelande om uttagningsprov COM/PC/O4 till följd av åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen, dels ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut att inte anställa sökanden, liksom de åtgärder som vidtagits till följd av detta beslut, på den grunden att det strider mot artikel 27 tjänsteföreskrifterna, icke-diskrimineringsprincipen, principen om god förvaltningssed, principen om uttagningskommitténs oberoende och principen om skydd för berättigade förväntningar samt att det grundar sig på en rättsstridig bestämmelse i meddelandet

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 60, 11.3.2006, s. 53.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/26

Talan väckt den 27 februari 2007 – Dragoman mot kommissionen

(Mål F-16/07)

(2007/C 129/44)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Adriana Dragoman (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten G. Dinulescu)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—

ogiltigförklara det muntliga beslut som fattats av uttagningskommittén i uttagningsprov EPSO/AD/34/06 den 28 november 2006 genom vilket kommittén underkänt sökanden på det första muntliga provet för tolkar samt i enlighet med meddelandet om ovannämnda uttagningsprov förklarat att sökanden inte har rätt att delta i de efterföljande muntliga proven för tolkar eller det slutgiltiga muntliga provet, och

—	ogiltigförklara det skriftliga beslut vilket bekräftade det ovannämnda beslutet vilket den 12 december 2006 lades till sökandens EPSO akt, och

—	hålla nytt uttagningsprov för sökanden och därvid strikt respektera alla gemenskapsrättsliga bestämmelser och bestämmelserna angivna i meddelandet om uttagningsprov, och

—	fastställa att artikel 6 i bilaga 3 till tjänsteföreskrifterna strider mot gemenskapsrätten, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan, där den första avser ett åsidosättande av likhets- och icke-diskrimineringsprincipen. Sökanden har i den första delen av denna grund gjort gällande att hon utsatts för diskriminering på grund av hennes nationalitet, vilket speciellt strider mot artikel 27 i tjänsteföreskrifterna. Efter att redan ha styrkt sin belgiska nationalitet anmodades hon styrka även sin rumänska nationalitet. I den andra delen gör hon gällande att uttagningskommittén diskriminerat kandidater, vilka som hon, inte redan arbetade för institutionerna så som tillfälligt anställda eller kontraktsanställda.

Som andra grund gör sökanden gällande ett åsidosättande av bestämmelserna i meddelandet om uttagningsprov och av principen om god förvaltningssed. Dels ombads hon under uttagningsprocessen redogöra för sin yrkeserfarenhet trots att ingen yrkeserfarenhet erfordrades hos de kandidater som liksom hon hade universitetsexamen som konferenstolk och dels tillämpade uttagningskommittén kvoter vid godkännandet av kandidater baserade på den språkliga kombination som kandidaterna valt och det utan att en sådan möjlighet föreskrivits i meddelandet om uttagningsprov.

Som tredje grund gör sökanden gällande ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/26

Talan väckt den 10 april 2007 – Alberto Toronjo Benitez mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål F-33/07)

(2007/C 129/45)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alberto Toronjo Benitez (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, J.-N. Louis, A. Coolen och E. Marchal)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	förklara artikel 2 i kommissionens beslut om befordringsförfarandet för tjänstemän som avlönas genom anslag för forskning i den allmänna budgeten (i både versionen av den 16 juni 2004 och i versionen av den 20 juli 2005) (nedan kallat det första angripna beslutet) lagstridig,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut att dra in de ackumulerade poäng som han erhållit i egenskap av tillfälligt anställd (nedan kallat det andra angripna beslutet),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden tillträdde en tjänst på kommissionen som tillfälligt anställd vid generaldirektoratet (nedan kallat GD) forskning den 16 januari 2000. Han tillsattes som tjänsteman vid samma GD från och med den 16 april 2004. Den 1 maj 2005 förflyttades han till GD yttre förbindelser. Sökanden upplystes genom skrivelse av den 16 juni 2006 om att de poäng han erhållit som tillfälligt anställd hade dragits in i enlighet med det första angripna beslutet, eftersom han hade lämnat en tjänst som omfattas av delen administration i den allmänna budgeten före utgången av en tid av två år efter det att han rekryterats som provanställd till en tjänst som omfattas av delen forskning i den ovannämnda budgeten.

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, principen om rättsakters lagenlighet, och principen om skydd för förvärvade rättigheter och att tillsättningsmyndighetens beslut att upphäva ett lagstridigt beslut som medför subjektiva rättigheter skall fattas inom rimlig tid, vilket inte är fallet med avseende på det andra angripna beslutet.

Sökanden har vidare hävdat att artikel 2 i det andra angripna beslutet innebär diskriminering av de tjänstemän som avlönas genom anslagen för forskning och som begär förflyttning före utgången av en tid av två år efter det att de rekryterats, eftersom dessa tjänstemän förlorar sina poäng till följd av förflyttningen, medan de tjänstemän som förflyttas automatiskt eller som har tjänster som anses känsliga får behålla sina poäng.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/27

Talan väckt den 13 april 2007 – Carina Skareby mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål F-34/07)

(2007/C 129/46)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Carina Skareby (Bichkek, Kirghizistan) (ombud: advokaterna S. Rodrigues och C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	Ogiltigförklara sökandens karriärutvecklingsrapport för år 2005

—	vid behov ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut att avslå sökandens klagomål

—	meddela tillsättningsmyndigheten följderna av att de angripna besluten ogiltigförklaras, och i synnerhet att en ny karriärutvecklingsrapport för år 2005 skall antas i enlighet med gällande regler

—

förplikta tillsättningsmyndigheten till sökanden utge: i) en summa på 15 000 euro i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) som ersättning för psykiskt lidande, ii) en summa på 15 000 euro i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) som ersättning för den skada i karriären som sökanden orsakats, och iii) en summa som personaldomstolen skall fastslå som ersättning för sökandens ekonomiska förluster. Till vart och ett av de nämnda beloppen tillkommer lagstadgad dröjsmålsränta från och med det datum från vilket sådan kan utkrävas

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan gör sökanden för det första gällande att reglerna för upprättande av karriärutvecklingsrapport inte har respekterats. Administrationen skall enligt sökanden ha överträtt de förfaranderegler som slås fast i de allmänna genomförandebestämmelserna i artikel 43 i tjänsteföreskrifterna samt gjort sig skyldig till uppenbara bedömningsfel.

Därutöver påtalar sökanden att principerna om rätt till försvar, god förvaltning och administrationens omsorgsplikt har åsidosatts.

Slutligen hävdar sökanden att administrationen har gjort sig skyldig till maktmissbruk samt har åsidosatt handläggningsreglerna.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/27

Talan väckt den 19 april 2007 – Lebedef mot kommissionen

(Mål F-36/07)

(2007/C 129/47)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Giorgio Lebedef (Sennigerberg, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Frabetti)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara den del av sökandens karriärutvärderingsrapport för perioden 1.1.2005-31.12.2005 som upprättats av Eurostat, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar en grund till stöd för sin talan som avser ett påstående om ett åsidosättande av bestämmelserna om fackliga företrädare för personalen och om företrädare för personalen enligt tjänsteföreskrifterna i de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, ett åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar och av regeln om att den som har stiftat en lag, måste själv följa den (patere legem quam ipse fecisti).

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/28

Talan väckt den 23 april 2007 – Cros mot domstolen

(Mål F-37/07)

(2007/C 129/48)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alexia Cros (Howald, Luxembourg) (ombud: advokat E. Reveillaud)

Svarande: Europeiska gemenskapernas domstol

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 19 juli 2006 att tillsätta sökanden som provanställd juristlingvist från den 1 september 2006 i den del sökanden placerats i lönegrad AD7,

—

fastställa att sökanden, med retroaktiv verkan från sökandens tillsättning den 1 september 2006, skall placeras i lönegrad A*10 som motsvarade lönegrad LA6 före ikraftträdandet av rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004, om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (1)

—	förplikta domstolen att helt återställa sökandens karriär med retroaktiv verkan från och med den 1 september 2006, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör gällande att det angripna beslutet, vilket antagits med stöd av artikel 12 i bilaga 13 i tjänsteföreskrifterna, utgör ett åsidosättande av:

—	meddelandet om allmänt uttagningsprov CJ/LA/24 (2), enligt vilket de som upptagits i den reservlista som upprättats på grundval av provet, skulle rekryteras i lönegrad LA7/LA6,

—	principen om likabehandling, och

—	principen om skydd för berättigade förväntningar, samt principerna om god förvaltningssed, öppenhet och omsorgsplikt.

(1) EUT L 124, 27.4.2004, s. 1.

(2) EGT C 182 A, 31.7.2002, s. 1.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/28

Talan väckt den 23 april 2007 – Campos Valls mot rådet

(Mål F-39/07)

(2007/C 129/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Manuel Campos Valls (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, J.-N. Louis, A. Coolen och E. Marchal)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut att avslå sökandens ansökan om tjänsten som enhetschef vid GD A Direktorat 3 – Översättning och dokumentframställning – Språktjänsten och tillsättningsmyndighetens beslut att tillsätta den tjänsten med en annan person,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar till stöd för sin talan en grund som avser påståenden om åsidosättande av meddelandet om ledig tjänst nr 60/06, en uppenbart oriktig bedömning och ett åsidosättande av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Den person som erhöll den omtvistade tjänsten hade inte, till skillnad från sökanden, de tekniska kunskaper i översättning som erfordrades enligt meddelandet om den lediga tjänsten. I synnerhet innebär det argument som har framförts av rådet enligt vilket dessa kunskaper skall bedömas mot bakgrund av de uppgifter av personaladministrativt slag som utövas av en enhetschef ett åsidosättande av meddelandet om den lediga tjänsten.

9.6.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/28

Talan väckt den 30 januari 2007 – Baudelet-Leclaire mot kommissionen

(Mål F-40/07)

(2007/C 129/50)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Cécile Baudelet-Leclaire (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten M. Korving)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen skall

—	fastställa att det skett en särbehandling mellan ”interna ”sökande till europeiska institutioner och externa sökande i samband med uttagningsprov EPSO/AST/7/05 (1),

—	fastställa att svaranden inte företett några bevis för att en särbehandling mellan interna sökande till europeiska institutioner och externa sökande i samband med nämnda uttagningsprov inte har skett,

—	ogiltigförklara uttagningsprovet på grund av åsidosättande av den grundläggande principen att sökande till uttagningsprov skall ha lika chanser,

—

i andra hand, förplikta svaranden att förete samtliga beviselement, inklusive, om detta anses nödvändigt, uttagningskommitténs arbete som enligt artikel 6 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna skall vara hemligt, för att visa att uttagningskommittén inte favoriserat ett visst antal sökande på grund av deras yrkesursprung,

—	förordna om att rangordningen av de sökanden, för det fall svaranden inte skulle förete några bevis, skall granskas mot bakgrund av endast sådana meriter som nämns i meddelandet om uttagningsprov och en objektiv tillämpning av principen om de sökandes lika chanser, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden informerades genom skrivelse av den 29 januari 2007 att hennes namn inte skulle sättas upp på reservlistan, eftersom hennes resultat, trots att detta var högre än det lägst tillåtna, inte var bland de 110 bästa.

Sökanden har till stöd för sin talan bland annat åberopat att kommissionen åsidosatt principerna om lika chanser och om likabehandling genom att uttagningskommittén särbehandlat de sökande till förmån för dem som redan hade yrkeserfarenhet från gemenskapens institutioner och i synnerhet från uttagningskommitténs ordförandes generaldirektorat.

(1) EUT C 178, s. 22, 20.7.2005.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 129

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	50 årgången 9 juni 2007

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Domstolen
2007/C 129/01	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning EUT C 117, 26.5.2007	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2007/C 129/02	Mål C-74/07 P: Överklagande ingett den 12 februari 2007 av Luciano Lavagnoli av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 23 november 2006 i mål T-422/04, Lavagnoli mot kommissionen	2

2007/C 129/03	Mål C-100/07 P: Överklagande ingett den 21 februari 2007 av É.R. m.fl. av den dom som förstainstansrätten meddelade den 13 december 2006 i mål T-138/03, É.R. m.fl. mot rådet och kommissionen	2

2007/C 129/04	Mål C-103/07 P: Överklagande ingett den 21 februari 2007 av Angel Angelidis av det beslut som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 5 december 2006 i mål T-416/03, Angel Angelidis mot Europaparlamentet	3

2007/C 129/05	Mål C-108/07 P: Överklagande ingett den 23 februari 2007 av Ferrero Deutschland GmbH av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 15 december 2006 i mål T-310/04, Ferrero Deutschland GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) och Cornu SA Fontain	4

2007/C 129/06	Mål C-142/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado Contencioso-Administrativo no 22 de Madrid (Spanien) den 12 mars 2007 – Ecologistas en Acción – CODA mot Ayuntamiento de Madrid	4

2007/C 129/07	Mål C-149/07: Talan väckt den 15 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Polen	5

2007/C 129/08	Mål C-157/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 21 mars 2007 – Finanzamt für Körperschaften III in Berlin mot Krankenheim Ruhesitz am Wannsee-Seniorenheimstatt	5

2007/C 129/09	Mål C-160/07: Talan väckt den 22 mars 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal	6

2007/C 129/10	Mål C-163/07 P: Överklagande ingett den 26 mars 2007 av Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret Ltd Sirketi, Musa Akar av det beslut som förstainstansrätten (fjärde avdelningen) meddelade den 17 januari 2007 i mål T-129/06, Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret Ltd Sirketi, Musa Akar mot Europeiska gemenskapernas kommission	7

2007/C 129/11	Mål C-164/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de grande instance de Nantes (Frankrike) den 27 mars 2007 – James Wood mot Fonds de Garantie	7

2007/C 129/12	Mål C-165/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Vestre Landsret (Danmark) den 27 mars 2007 – Skatteministeriet mot Ecco Sko A/S	8

2007/C 129/13	Mål C-168/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour d'appel de Bruxelles (Belgien) den 29 mars 2007 – AXA Belgium SA, tidigare AXA Royale Belge SA, mot 1. État belge, administration de la TVA, de l'enregistrement et des domaines, 2. État Belge, administration de l'inspection spéciale des impôts	8

2007/C 129/14	Mål C-186/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Canarias (Spanien) den 2 april 2007 – Comunidad Autonoma de Canarias mot Club Nautico de Gran Canaria	9

2007/C 129/15	Mål C-187/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Zutphen (Nederländerna) den 3 april 2007 – brottmål mot Dirk Endendijk	9

2007/C 129/16	Mål C-188/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 3 april 2007 – Kommunen Mesquer mot Total France SA, Total International Ltd	9

2007/C 129/17	Mål C-189/07: Talan väckt den 3 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien	10

2007/C 129/18	Mål C-190/07: Talan väckt den 3 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien	10

2007/C 129/19	Mål C-195/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Zala Megyei Bíróság (Republiken Ungern) den 10 april 2007 – OTP Bank Rt. Merlin Gerin Kft. mot Zala Megyei Közigazgatási Hivatal	11

2007/C 129/20	Mål C-197/07 P: Överklagande ingett den 12 april 2007 av Aktieselskabet af 21. november 2001 av den dom som förstainstansrätten meddelade den 6 februari 2007 i mål T-477/04, Aktieselskabet af 21. november 2001 mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), TDK Kabushiki Kaisha (TDK Corp.)	11

2007/C 129/21	Mål C-198/07 P: Överklagande ingett den 12 april 2007 av Donal Gordon av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 7 februari 2007 i mål T-175/04, Donal Gordon mot Europeiska gemenskapernas kommission	12

2007/C 129/22	Mål C-200/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 12 april 2007 – Alfonso Luigi Marra mot Eduardo De Gregorio	13

2007/C 129/23	Mål C-201/07: Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 13 april 2007 – Alfonso Luigi Marra mot Antonio Clemente	13

2007/C 129/24	Mål C-206/07: Talan väckt den 19 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal	13

2007/C 129/25	Mål C-210/07: Talan väckt den 20 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien	14

2007/C 129/26	Mål C-216/07: Talan väckt den 25 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland	14

2007/C 129/27	Mål C-218/07: Talan väckt den 25 april 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland	14

	Förstainstansrätten
2007/C 129/28	Mål T-97/07: Talan väckt den 26 mars 2007 – Imelios mot kommissionen	16

2007/C 129/29	Mål T-100/07: Talan väckt den 4 april 2007 – UPS Europe och UPS Deutschland mot kommissionen	16

2007/C 129/30	Mål T-101/07: Talan väckt den 26 mars 2007 – Dada mot harmoniseringsbyrån	17

2007/C 129/31	Mål T-102/07: Talan väckt den 5 april 2007 – Freistaat Sachsen mot kommissionen	18

2007/C 129/32	Mål T-104/07: Talan väckt den 6 april 2007 – BVGD mot kommissionen	18

2007/C 129/33	Mål T-105/07: Talan väckt den 2 april 2007 – MarketTools mot harmoniseringsbyrån – Optimus-Telecomunicações (ZOOMERANG)	19

2007/C 129/34	Mål T-106/07: Talan väckt den 11 april 2007 – Alcon mot harmoniseringsbyrån – *Acri.Tec (Bio Visc)	19

2007/C 129/35	Mål T-107/07 P: Överklagande ingett den 16 april 2007 av Francisco Rossi Ferreras av den dom som personaldomstolen meddelade den 1 februari 2007 i mål F-42/05, Rossi Ferreras mot kommissionen	20

2007/C 129/36	Mål T-108/07: Talan väckt den 8 april 2007 – Spira mot kommissionen	20

2007/C 129/37	Mål T-111/07: Talan väckt den 13 april 2007 – Agrofert Holding mot kommissionen	21

2007/C 129/38	Mål T-112/07: Talan väckt den 17 april 2007 – Hitachi m.fl. mot kommissionen	22

2007/C 129/39	Mål T-114/07: Talan väckt den 13 april 2007 – Last Minute Network mot harmoniseringsbyrån – Last Minute Tour (LAST MINUTE TOUR)	22

2007/C 129/40	Mål T-115/07: Talan väckt den 13 april 2007 – Last Minute Network mot harmoniseringsbyrån – Last Minute Tour (LAST MINUTE TOUR)	23

2007/C 129/41	Mål T-119/07: Talan väckt den 16 april 2007 – Republiken Italien mot Europeiska gemenskapernas kommission	24

	Europeiska unionens personaldomstol
2007/C 129/42	Mål F-23/05: Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 2 maj 2007 – Giraudy mot kommissionen (Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Utredning som utförts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) – Ändrad tjänsteplacering – Förordning (EG) nr 1073/1999 – Beslut 1999/396/EG, EKSG, Euratom – Skadeståndsgrundande – Skada – Yrkessjukdom – Beaktande av de förmåner som anges i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna)	25

2007/C 129/43	Mål F-123/05: Personaldomstolens beslut (andra avdelningen) av den 3 maj 2007 – Bracke mot kommissionen (Tjänstemän – Uttagningsprov – Internt uttagningsprov – Villkor för tillträde – Meddelande om uttagningsprov – Krav på viss tjänstetid – Tillfälligt anställd personal – Artikel 27 i tjänsteföreskrifterna – Principen om god förvaltningssed – Icke-diskrimineringsprincipen)	25

2007/C 129/44	Mål F-16/07: Talan väckt den 27 februari 2007 – Dragoman mot kommissionen	26

2007/C 129/45	Mål F-33/07: Talan väckt den 10 april 2007 – Alberto Toronjo Benitez mot Europeiska gemenskapernas kommission	26

2007/C 129/46	Mål F-34/07: Talan väckt den 13 april 2007 – Carina Skareby mot Europeiska gemenskapernas kommission	27

2007/C 129/47	Mål F-36/07: Talan väckt den 19 april 2007 – Lebedef mot kommissionen	27

2007/C 129/48	Mål F-37/07: Talan väckt den 23 april 2007 – Cros mot domstolen	28

2007/C 129/49	Mål F-39/07: Talan väckt den 23 april 2007 – Campos Valls mot rådet	28

2007/C 129/50	Mål F-40/07: Talan väckt den 30 januari 2007 – Baudelet-Leclaire mot kommissionen	28