8.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 103/1

(1)

I fördraget fastslås att en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformningen och genomförandet av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder. Enligt artikel 3.1 p i fördraget skall gemenskapens verksamhet innefatta bidrag till att uppnå en hög hälsoskyddsnivå.

(2)

Gemenskapens insatser bör komplettera nationell politik som är inriktad på att förbättra folkhälsan och undanröja faror för människors hälsa.

(3)

Fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld mot barn, ungdomar och kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande utgör, oavsett om det förekommer i den offentliga eller i den privata sfären, en kränkning av deras rätt till liv, säkerhet, frihet, värdighet samt fysisk och emotionell integritet och ett allvarligt hot mot våldsoffrens fysiska och psykiska hälsa. Sådant våld är så utbrett inom gemenskapen att det utgör en verklig kränkning av de grundläggande rättigheterna och är ett folkhälsoproblem och ett hinder mot att alla medborgare skall kunna utöva sina medborgerliga rättigheter under trygga, fria och rättvisa former.

(4)

Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition är hälsa ett tillstånd av totalt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart avsaknad av sjukdom eller funktionshinder. Enligt en resolution 1996 från WHO:s församling är våld ett av de största världsomspännande folkhälsoproblemen. I sin rapport om våld och hälsa av den 3 oktober 2002 rekommenderar WHO stöd till primärt förebyggande insatser, förstärkning av insatser för våldsoffer och ökat samarbete och informationsutbyte om våldsförebyggande.

(5)

Dessa principer har erkänts i ett stort antal konventioner, deklarationer och protokoll från de främsta internationella organisationerna och institutionerna såsom FN, Internationella arbetsorganisationen (ILO), Världskvinnokonferensen och Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn.

(6)

Kampen mot våld bör föras inom ramen för skyddet av de grundläggande rättigheterna, som erkänns genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (4) och de åtföljande förklaringarna, med beaktande av dess status. I stadgan erkänns bland annat rätten till värdighet, jämlikhet och solidaritet. Den innehåller ett antal särskilda artiklar om skydd och främjande av människors fysiska och mentala integritet, likabehandling av kvinnor och män och barns rättigheter samt icke-diskriminering, erkännande av förbudet mot omänsklig eller förnedrande behandling, slaveri, tvångsarbete och barnarbete. I stadgan erkänns att en hög hälsoskyddsnivå för människor är nödvändig vid utformningen och genomförandet av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder.

(7)

Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att utarbeta och genomföra handlingsprogram för att bekämpa sådant våld, bland annat i sina resolutioner av den 19 maj 2000 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om vidare åtgärder i kampen mot kvinnohandel (5), av den 20 september 2001 om kvinnlig könsstympning (6), av den 17 januari 2006 om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande (7) och av den 2 februari 2006 om dagens situation när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och framtida åtgärder (8).

(8)

Gemenskapens handlingsprogram som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 293/2000/EG av den 24 januari 2000 om att anta ett program för gemenskapens insatser (Daphne-programmet) (2000-2003) för förebyggande åtgärder i kampen mot våld mot barn, ungdomar och kvinnor (9), har bidragit till att öka medvetenheten inom Europeiska unionen och till att öka och befästa samarbetet mellan de organisationer i medlemsstaterna som är aktiva i kampen mot våldet.

(9)

Gemenskapens handlingsprogram som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 803/2004/EG av den 21 april 2004 om antagande av ett gemenskapens handlingsprogram (2004-2008) för att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor och för att skydda våldsoffer och riskgrupper (Daphne II-programmet) (10), byggde vidare på de resultat som redan uppnåtts genom Daphne-programmet. Enligt artikel 8.2 i beslut nr 803/2004/EG skall kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de årliga anslagen överensstämmer med den nya budgetplanen.

(10)

Det är önskvärt att kontinuiteten säkerställs för de projekt som stöds via Daphne- och Daphne II-programmen.

(11)

Det är viktigt och nödvändigt att erkänna de allvarliga följder som våld mot barn, ungdomar och kvinnor, både på kort och lång sikt, får för deras fysiska och psykiska hälsa, deras psykiska och sociala utveckling samt för de berörda personernas lika möjligheter och för individerna, familjerna och samfunden, samt de höga sociala och ekonomiska kostnader som våldet innebär för samhället som helhet.

(12)

Våld mot kvinnor uppträder i många former, från våld i hemmet, något som förekommer på alla nivåer i samhället, till skadliga traditionella sedvänjor som inbegriper fysiskt våld mot kvinnor, exempelvis könsstympning och hedersrelaterade brott, som är en speciell form av kvinnovåld.

(13)

Barn, ungdomar eller kvinnor som ser en nära anhörig utsättas för våld bör betraktas som våldsoffer i enlighet med det program som inrättas enligt detta beslut (”programmet”).

(14)

När det gäller förebyggande av våld, även våld i form av sexuell exploatering av och övergrepp mot barn, ungdomar och kvinnor, och att ge skydd åt våldsoffer och riskgrupper kan Europeiska unionen tillföra ett mervärde till de åtgärder som i huvudsak skall genomföras av medlemsstaterna genom att sprida och utbyta information, erfarenhet och goda rutiner, främja nyskapande lösningar, fastställa gemensamma prioriteringar, vid behov utveckla nätverk, välja ut projekt för hela gemenskapen, bl.a. projekt som stöder gratis telefonlinjer för barn och telefonjourer för saknade och sexuellt utnyttjade barn, motivera och mobilisera alla inblandade samt genom att i hela Europa driva medvetandehöjande kampanjer mot våld. Insatserna skall även omfatta stöd till barn, ungdomar och kvinnor som är offer för människohandel.

(15)

Eftersom de djupare orsakerna till och följderna av våld ofta effektivt kan hanteras av lokala och regionala organisationer i samarbete med motsvarigheterna till dessa i andra medlemsstater, bör programmet fästa lämplig vikt vid de förebyggande åtgärder och insatser till stöd för offren som äger rum på lokal och regional nivå.

(16)

Eftersom målen för detta beslut, nämligen att förebygga och bekämpa alla former av våld mot barn, ungdomar och kvinnor, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna med hänsyn till behovet av informationsutbyte på gemenskapsnivå och av att sprida goda rutiner i hela gemenskapen och de därför, på grund av behovet av ett samordnat och sektorsövergripande tillvägagångssätt och på grund av programmets omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(17)

I detta beslut fastställs, för hela den tid som programmet pågår, en finansieringsram som under det årliga budgetförfarandet utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (11).

(18)

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (12), nedan kallad ”budgetförordningen”, samt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 (13) om genomförandebestämmelser för förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, vilka slår vakt om gemenskapens ekonomiska intressen, måste tillämpas med beaktande av principerna om enkelhet och konsekvens i valet av budgetinstrument, en begränsning av antalet fall där kommissionen behåller direkt ansvar för genomförande och administration av dessa instrument, och den nödvändiga proportionaliteten mellan mängden resurser och den administrativa bördan i samband med användningen av dem.

(19)

Lämpliga åtgärder bör även vidtas för att förebygga oegentligheter och bedrägerier och nödvändiga åtgärder bör vidtas för att kräva tillbaka belopp som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (14), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (15) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (16).

(20)

Enligt budgetförordningen krävs det en grundläggande rättsakt för att bidrag för administrationskostnader skall kunna beviljas.

(21)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (17).

(22)

Ett balanserat deltagande av kvinnor och män i beslutsprocessen är av avgörande betydelse för att verklig jämställdhet mellan kvinnor och män skall kunna uppnås. Medlemsstaterna bör därför göra sitt bästa för att uppnå könsbalans i sammansättningen av den kommitté som avses i artikel 10.

a)

Stöd och uppmuntran till icke-statliga organisationer och andra organisationer som är verksamma på detta område enligt artikel 7.

b)

Utveckling och genomförande av medvetandehöjande åtgärder riktade mot särskilda målgrupper, till exempel särskilda yrkesgrupper, behöriga myndigheter, vissa delar av allmänheten samt riskgrupper, dels för att förbättra kunskaperna om och främja en nolltoleransattityd mot våld, dels för att främja stödet till våldsoffer och verka för att våldshandlingar anmäls till behöriga myndigheter.

c)

Spridning av resultaten från Daphne- och Daphne II-programmen, inklusive att resultaten anpassas och överförs till och används av andra mottagare eller i andra geografiska områden.

d)

Identifiering och förstärkning av de insatser som bidrar till positiv behandling av personer som riskerar att utsättas för våld, dvs. insatser som uppmuntrar till respekt för dem och främjar deras välbefinnande och självförverkligande.

e)

Bildande av och stöd till sektorsöverskridande nätverk för att stärka samarbetet mellan icke-statliga organisationer och andra organisationer som är verksamma på detta område.

f)

Säkerställande av att den evidensbaserade informationen och kunskapsbasen utvidgas och att det sker utbyte, identifiering och spridning av information och goda rutiner, bland annat genom forskning, utbildning, studiebesök och personalutbyte.

g)

Utformning och provning av medvetandehöjande materiel och utbildningsmateriel när det gäller förebyggandet av våld mot barn, ungdomar och kvinnor samt komplettering och anpassning av redan befintlig materiel för användning i andra geografiska områden eller för andra målgrupper.

h)

Undersökning av våldsrelaterade fenomen och våldets konsekvenser, både för offren och samhället som helhet, inklusive hälsovårdskostnaderna och de sociala och ekonomiska kostnaderna, för att bekämpa grundorsakerna till våld på alla nivåer i samhället.

i)

Utveckling och genomförande av stödprogram för våldsoffer och personer som riskerar att utsättas för våld och interventionsprogram för våldsverkare samtidigt som våldsoffrens säkerhet tryggas.

a)

Särskilda insatser som genomförs av kommissionen, till exempel undersökningar och forskning, opinionsundersökningar, utveckling av indikatorer och metoder, insamling, bearbetning och spridning av uppgifter och statistik, seminarier, konferenser och expertmöten, offentliga kampanjer och evenemang, utveckling och underhåll av en helpdesk-tjänst och webbplatser, utarbetande och spridning av informationsmaterial (bl.a. IT-applikationer och utbildningsresurser), inrättande och främjande av en tankesmedja med berörda aktörer som ger expertråd när det gäller våld, stöd till andra nätverk bestående av nationella experter samt analys-, övervaknings- och utvärderingsverksamhet.

b)

Särskilda gränsöverskridande projekt av gemenskapsintresse där minst två medlemsstater deltar i enlighet med de villkor som anges i de årliga arbetsprogrammen.

c)

Stöd till verksamhet inom icke-statliga organisationer eller andra organisationer vars målsättningar är av allmänt europeiskt intresse i överensstämmelse med de allmänna målen för programmet i artikel 2 och i enlighet med de villkor som anges i de årliga arbetsprogrammen.

a)

De länder med vilka Europeiska unionen har undertecknat ett anslutningsfördrag.

b)

De kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi enligt de allmänna principer och allmänna bestämmelser och villkor för dessa länders deltagande i gemenskapsprogram som fastställts i ramavtalet respektive associeringsrådens beslut.

c)

De Efta-stater som är parter i EES-avtalet enligt bestämmelserna i det avtalet.

d)

Länderna på västra Balkan, i enlighet med de bestämmelser som skall fastställas med dessa länder enligt ramavtalen om allmänna principer för deras deltagande i gemenskapsprogram.

—

Genom bidrag.

—

Genom avtal om offentlig upphandling.

a)

De allmänna och särskilda målen enligt artiklarna 2 och 3 och de åtgärder som vidtas på de olika områdena enligt artikel 3 och överensstämmelse med det årliga arbetsprogrammet.

b)

Den föreslagna insatsens kvalitet i fråga om utformning, organisation, presentation och förväntade resultat.

c)

Storleken på begärd gemenskapsfinansiering och kostnadseffektiviteten med hänsyn till de förväntade resultaten.

d)

De förväntade resultatens effekter när det gäller de allmänna och särskilda mål som anges i artiklarna 2 och 3 och de åtgärder som vidtas på de olika områdena enligt artikel 3.

e)

Innovation.

a)

överensstämmelsen med programmets mål,

b)

den föreslagna verksamhetens kvalitet,

c)

de multiplikatoreffekter som verksamheten kan antas ha på allmänheten,

d)

verksamhetens geografiska räckvidd,

e)

medborgarnas medverkan i de berörda organisationernas strukturer,

f)

hur kostnadseffektiv den föreslagna verksamheten är.

a)

en preliminär utvärderingsrapport om de resultat som uppnåtts och om kvalitativa och kvantitativa aspekter på programmets genomförande, senast den 31 mars 2011, samt en förteckning över de projekt och åtgärder som erhållit stöd,

b)

ett meddelande om programmets förlängning, senast den 31 maj 2012, och

c)

en utvärderingsrapport efter programmets avslutande om genomförandet av programmet och de resultat som uppnåtts, senast den 31 december 2014.

8.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 103/11

(1)

Gemenskapen kan bidra till att skydda medborgarnas hälsa och säkerhet genom att vidta åtgärder på folkhälsoområdet. En hög hälsoskyddsnivå bör säkerställas vid utformningen och genomförandet av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder. Enligt artikel 152 i fördraget skall gemenskapen spela en aktiv roll genom att i enlighet med subsidiaritetsprincipen vidta sådana åtgärder som de enskilda medlemsstaterna inte kan vidta. Gemenskapen respekterar fullt ut medlemsstaternas ansvar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård.

(2)

Hälsosektorn karakteriseras å ena sidan av en stor potential för tillväxt, innovation och dynamik, och å andra sidan av de utmaningar när det gäller ekonomisk och social hållbarhet och hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet, som denna sektor står inför bland annat beroende på den omständigheten att befolkningen åldras och den medicinska utvecklingen.

(3)

Programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003-2008), som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG (4), är det första integrerade gemenskapsprogrammet på detta område, och det har redan lett till ett antal viktiga utvecklingar och förbättringar.

(4)

Det behövs fortsatta insatser för att nå de mål på folkhälsoområdet som gemenskapen redan ställt upp. Det är därför lämpligt att inrätta ett andra gemenskapsprogram för hälsoåtgärder (2007-2013) (nedan kallat ”programmet”).

(5)

Det finns ett antal allvarliga gränsöverskridande hälsohot av potentiellt världsomfattande karaktär, och nya risker uppstår som kräver ytterligare gemenskapsåtgärder. Gemenskapen bör behandla allvarliga gränsöverskridande hälsohot som en prioriterad fråga. Programmets tyngdpunkt bör ligga på att förstärka gemenskapens totala resurser genom att ytterligare utveckla samarbetet mellan medlemsstaterna. Övervakning, tidig varning och åtgärder mot allvarliga hälsohot är viktiga områden där en effektiv och samordnad respons på hälsohot bör samordnas på gemenskapsnivå. Åtgärder för att säkerställa ett samarbete mellan medlemsstaternas laboratorier avseende högkvalitativ diagnostik är väsentligt för att bemöta hälsohot. Programmet bör uppmuntra inrättandet av ett system med gemenskapens referenslaboratorier. Ett sådant system behöver dock en solid rättslig grund.

(6)

Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) hälsorapport för Europa 2005 är de främsta orsakerna till sjukdomsbördorna i WHO:s europeiska region, mätt i DALY (Disability Adjusted Life-Years, sjukdomsjusterade levnadsår), icke smittsamma sjukdomar (77 %), externa skade- och förgiftningsorsaker (14 %) och smittsamma sjukdomar (9 %). Sju vanliga tillstånd – ischemisk hjärtsjukdom, unipolär depressiv störning, cerebrovaskulär sjukdom, alkoholmissbruk, kronisk lungsjukdom, lungcancer och trafikskador – står för 34 % av sjukdomsbördan i regionen, mätt i DALY. Sju stora riskfaktorer – tobak, alkohol, högt blodtryck, högt kolesterolvärde, övervikt, för lågt intag av frukt och grönsaker och fysisk inaktivitet – står för 60 % av sjukdomsbördan mätt i DALY. Dessutom är smittsamma sjukdomar som hiv/aids, influensa, tuberkulos och malaria på väg att bli ett hälsohot för hela befolkningen i Europa. En viktig uppgift för programmet bör vara att, vid behov, i samarbete med gemenskapens statistiska program, bättre klarlägga de främsta sjukdomsbördorna i gemenskapen.

(7)

Åtta vanliga orsaker till dödlighet och sjuklighet relaterade till icke smittsamma sjukdomar i WHO:s europeiska region är hjärt- och kärlsjukdomar, neurologiska och psykiatriska störningar, cancer, sjukdomar i matsmältningsorganen, sjukdomar i andningsorganen, sjukdomar i sinnesorganen, muskuloskelettala sjukdomar och diabetes mellitus.

(8)

Mikrobiell resistens mot antibiotika och sjukhusinfektioner håller på att bli ett hälsohot i Europa. Bristen på nya effektiva antibiotika och bristande möjlighet att säkerställa att befintliga antibiotika används på ett riktigt sätt utgör allvarliga problem. Det är därför viktigt att samla in och analysera relevanta uppgifter.

(9)

Det är viktigt att i kampen mot smittsamma sjukdomar stärka rollen för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 (5).

(10)

Programmet bör bygga på resultaten från det tidigare programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003-2008). Det bör bidra till en hög fysisk och psykisk hälsonivå och ökad jämlikhet i hälsofrågor i hela gemenskapen genom att insatserna inriktas på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar samt undanröja faror för människors hälsa i syfte att bekämpa sjuklighet och förtida dödlighet.

(11)

Programmet bör fästa stor vikt vid att förbättra hälsotillståndet och att främja en hälsosam livsstil och ett förebyggande synsätt bland barn och ungdomar.

(12)

Programmet bör stödja integreringen av hälsomål i all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder, utan överlappning med arbetet i gemenskapens övriga politikområden. Samordning med gemenskapens övriga politikområden och program är en viktig del av målet att integrera hälsofrågor på andra områden. För att främja synergieffekter och undvika överlappning kan gemensamma åtgärder komma att vidtas tillsammans med andra gemenskapsprogram och gemenskapsåtgärder, och gemenskapens andra medel och program bör utnyttjas på lämpligt sätt, däribland gemenskapens nuvarande och framtida ramprogram för forskning och resultaten av dessa, strukturfonderna, Europeiska unionens solidaritetsfond, gemenskapens strategi för arbetsmiljöfrågor, programmet för gemenskapsåtgärder på området konsumentpolitik (2007-2013) (6), programmet ”Förebyggande av narkotikamissbruk och information”, programmet ”Kamp mot våld (Daphne)” och gemenskapens statistiska program inom deras respektive verksamhetsområden.

(13)

Det bör göras särskilda ansträngningar för att garantera koherens och synergieffekter mellan programmet och gemenskapens externa åtgärder, särskilt när det gäller fågelinfluensa, hiv/aids, tuberkulos och andra gränsöverskridande hälsohot. Dessutom bör man få till stånd internationellt samarbete för att främja allmänna hälso- och sjukvårdsreformer och allmänna institutionella frågor rörande hälsa i tredjeländer.

(14)

Att antalet friska levnadsår, dvs. den förväntade livslängden utan funktionshinder, ökar genom att man förebygger sjukdomar och främjar politik som leder till en sundare livsföring, är viktigt för EU-medborgarnas välbefinnande, något som också bidrar till att man kan möta Lissabonprocessens utmaningar i fråga om kunskapssamhället och hållbarheten i de offentliga finanserna, vilka står under press från ökade kostnader för hälso- och sjukvård och socialförsäkring.

(15)

Utvidgningen av Europeiska unionen har medfört nya orosmoment i form av ojämlikhet i hälsa inom EU, något som kan förväntas bli ännu tydligare i samband med framtida utvidgningar. Denna fråga bör således prioriteras inom programmet.

(16)

Programmet bör bidra till att fastställa orsakerna till ojämlikhet i hälsa och uppmuntra till bland annat utbyte av bästa praxis för att råda bot på dem.

(17)

För att hälsoläget i Europeiska unionen skall kunna övervakas effektivt är det mycket viktigt att på ett systematiskt sätt samla in, bearbeta och analysera jämförbara uppgifter med hänsyn till nationella begränsningar. Detta gör det möjligt för kommissionen och medlemsstaterna att förbättra informationen till allmänheten och utarbeta lämpliga strategier, politik och åtgärder för att uppnå en hög nivå på folkhälsoskyddet. Man bör se till att systemen och nätverken för informations- och uppgiftsutbyte för bättre folkhälsa inom åtgärderna och stödinsatserna är kompatibla och kan samverka. Kön, socioekonomisk status och ålder utgör viktiga hälsofaktorer. Insamlingen av uppgifter bör om möjligt bygga på befintligt arbete, och förslag om nya insamlingar bör kostnadsberäknas och grunda sig på ett tydligt behov. Uppgiftsinsamlingen bör genomföras i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser om skydd av personuppgifter.

(18)

Bästa praxis är viktig eftersom hälsofrämjande och förebyggande åtgärder bör mätas i ändamålsenlighet och effektivitet och inte enbart utifrån ekonomiska hänsyn. Bästa praxis och de senaste metoderna för att behandla sjukdomar och skador bör främjas så att ytterligare hälsoförluster förhindras och europeiska nätverk av referenscentrum för specifika sjukdomar bör utvecklas.

(19)

Åtgärder bör vidtas för att förhindra skador genom att samla in uppgifter, fastställa bestämningsfaktorer för skador och sprida relevant information.

(20)

Hälso- och sjukvård är i första hand medlemsstaternas ansvar, men samarbete på gemenskapsnivå kan gynna både patienterna och hälso- och sjukvårdssystemen. Aktiviteter som finansieras genom programmet samt nya förslag som utarbetats som ett resultat av dessa bör ta vederbörlig hänsyn till rådets slutsatser om gemensamma värderingar i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem (7), som antogs i juni 2006, där ett uttalande om gemensamma värderingar och principer i EU:s hälso- och sjukvårdssystem godkänns och Europeiska unionens institutioner uppmanas att respektera dem i sitt arbete. Programmet bör ta vederbörlig hänsyn till kommande utveckling av gemenskapens åtgärder när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster samt till arbetet i högnivågruppen för hälso- och sjukvård som utgör ett viktigt forum för samarbete och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem.

(21)

Programmet bör bidra till uppgiftsinsamling, främjande och utarbetande av metoder och verktyg, inrättande av nätverk och olika slags samarbete och främjande av relevanta strategier för rörlighet bland patienter och personal inom hälso- och sjukvården. Det bör underlätta den fortsatta utvecklingen av det europeiska området för e-hälsa genom gemensamma europeiska initiativ tillsammans med annan EU-politik, även regionalpolitik, samtidigt som det bidrar till arbetet med kvalitetskriterier för hälsorelaterade webbplatser och ett europeiskt sjukförsäkringskort. Telemedicin bör beaktas eftersom telemedicinska tillämpningar kan underlätta gränsöverskridande vård samtidigt som sjukvård i hemmet tryggas.

(22)

Miljöföroreningar utgör ett allvarligt hälsohot och en stor källa till oro för Europas medborgare. Särskilda insatser bör inriktas på barn och andra grupper som är särskilt känsliga för hälsovådliga miljöförhållanden. Programmet bör komplettera de åtgärder som vidtas inom ramen för den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004-2010.

(23)

Programmet skall också beakta könsspecifika och åldersrelaterade hälsofrågor.

(24)

Försiktighetsprincipen och riskbedömningar är nyckelfaktorer för skyddet av folkhälsan och bör därför integreras ytterligare i gemenskapens övriga politik och verksamhet.

(25)

I detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som under det årliga budgetförfarandet utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (8).

(26)

För att säkra en långtgående samordning mellan de åtgärder och initiativ som vidtas av gemenskapen och medlemsstaterna vid genomförandet av programmet måste man främja samarbete mellan medlemsstaterna och effektivisera befintliga och framtida nätverk på folkhälsoområdet. Deltagande av nationella, regionala och lokala myndigheter på lämplig nivå enligt de nationella systemen bör beaktas i samband med programmets genomförande.

(27)

EU:s investeringar i folkhälsa och hälsorelaterade projekt måste öka. I detta hänseende bör medlemsstaterna uppmuntras att prioritera bättre folkhälsa i sina nationella program. Det behövs en större medvetenhet om möjligheterna till EU-finansiering på hälsoområdet. Medlemsstaterna bör uppmuntras att utbyta erfarenheter av finansiering på hälsoområdet genom strukturfonderna.

(28)

Icke-statliga organ och specialiserade nätverk kan också spela en viktig roll när det gäller att uppnå programmets mål. När de söker nå ett eller flera av programmets mål kan de behöva stöd från gemenskapen för att kunna fungera. Detaljerade kriterier för stödberättigande, bestämmelser om ekonomisk insyn och om löptiden för gemenskapens stöd för icke-statliga organ och specialiserade nätverk som kan erhålla gemenskapsstöd bör därför fastställas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9). Dessa kriterier bör omfatta dessa organs och nätverks skyldigheter att fastställa tydliga mål, handlingsplaner och mätbara resultat som representerar en stark europeisk dimension och utgör ett verkligt mervärde för programmets mål. Med tanke på de berörda organisationernas karaktär och i de fall där nyttovärdet är exceptionellt stort bör undantag från principen om att gradvis minska gemenskapens stödandel kunna medges när gemenskapens stöd till dessa organs och specialiserade nätverks verksamhet förnyas.

(29)

Programmet bör genomföras i nära samarbete med relevanta organisationer och organ, särskilt Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

(30)

De åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av detta beslut bör antas i enlighet med beslut 1999/468/EG, med beaktande av behovet av insyn och en lämplig balans mellan de olika målen i programmet.

(31)

I avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat ”EES-avtalet”) föreskrivs ett samarbete på hälsoområdet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de stater inom Europeiska frihandelssammanslutningen som deltar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallade ”Efta-/EES-länderna”), å andra sidan. Även andra länder bör ges möjlighet att delta i programmet, särskilt gemenskapens grannländer samt länder som ansökt om medlemskap i gemenskapen eller som är kandidatländer eller anslutande länder till gemenskapen, och det bör särskilt beaktas att hälsohot som uppkommer i andra länder kan få konsekvenser inom gemenskapen.

(32)

Lämpliga förbindelser med tredjeländer som inte deltar i programmet bör främjas för att underlätta att målen för programmet uppnås, med beaktande av eventuella relevanta avtal mellan de berörda länderna och gemenskapen. Detta kan innebära att tredjeländer satsar på verksamhet som kompletterar de åtgärder som finansieras genom programmet på områden av gemensamt intresse, men bör inte innebära något ekonomiskt stöd genom programmet.

(33)

Samarbete bör sökas med relevanta internationella organisationer som Förenta nationerna och dess fackorgan, särskilt WHO, samt med Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, i syfte att vid genomförandet av programmet optimera effektiviteten av de åtgärder som gäller hälsa i gemenskapen och internationellt, med beaktande av de olika organisationernas olika kapacitet och uppgifter.

(34)

Ett framgångsrikt genomförande av programmets mål bör bygga på god täckning av de frågor som ingår i de årliga arbetsplanerna, på val av lämpliga åtgärder och finansiering av projekt, alla med inbyggd lämplig övervaknings- och utvärderingsprocess, samt övervakning och utvärdering med jämna mellanrum, bland annat genom oberoende externa utvärderingar som bör mäta åtgärdernas effekt och visa hur de bidrar till programmets övergripande mål. Vid utvärderingen av programmet bör hänsyn tas till det faktum att det kan ta längre tid att uppnå programmålen än vad programmets löptid medger.

(35)

De årliga arbetsplanerna bör omfatta de viktigaste förutsebara verksamheter som skall finansieras från programmet genom alla de olika finansieringsmekanismerna, inklusive anbudsförfaranden.

(36)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av att de avser gränsöverskridande frågor och de därför, på grund av att medborgarnas hälsa och säkerhet mer effektivt kan skyddas genom gemenskapsåtgärder än genom enbart nationella åtgärder, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(37)

I enlighet med artikel 2 i fördraget, där det fastställs att jämställdhet mellan kvinnor och män är en av gemenskapens principer, och i enlighet med artikel 3.2 i fördraget, som stadgar att gemenskapen i all sin verksamhet skall syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem, bland annat i fråga om en hög hälsoskyddsnivå, kommer alla målsättningar och verksamheter som omfattas av programmet att bidra till att främja en ökad förståelse och ett erkännande av mäns och kvinnors respektive behov och inställning till hälsa.

(38)

En lämplig övergång mellan detta program och det tidigare program som det ersätter bör säkerställas, särskilt i fråga om kontinuiteten hos fleråriga åtgärder för dess förvaltning, som t.ex. finansiering av tekniskt och administrativt stöd. Från och med den 1 januari 2014 bör anslagen för det tekniska och administrativa stödet vid behov täcka utgifterna för förvaltningen av åtgärder som inte slutförts före utgången av 2013.

(39)

Detta beslut ersätter beslut nr 1786/2002/EG. Det beslutet bör därför upphöra att gälla.

—

Förbättra medborgarnas hälsoskydd.

—

Främja hälsa.

—

Ta fram och sprida information och kunskap om hälsa.

a)

60 % av kostnaden för en åtgärd avsedd att bidra till att uppnå ett mål som ingår i detta program, utom i sådana fall där åtgärden har exceptionellt stort nyttovärde, varvid gemenskapens stöd skall uppgå till högst 80 %, och

b)

60 % av kostnaden för driften av ett icke-statligt organ eller specialiserat nätverk som är icke vinstdrivande och oberoende av näringslivs-, handels- och företagsintressen eller andra motstridiga intressen och som har medlemmar i minst hälften av medlemsstaterna, med en väl avvägd geografisk täckning och som huvudsakligen eftersträvar ett eller flera av programmets mål, om stödet är nödvändigt för att uppnå dessa mål. I sådana fall där åtgärden har ett exceptionellt stort nyttovärde skall gemenskapens stöd uppgå till högst 80 %.

a)

direkt eller indirekt centralt genomförande av kommissionen, och

b)

i tillämpliga fall gemensam förvaltning med internationella organisationer.

a)

sträva efter att uppgifter och information blir jämförbara och att system och nätverk för utbyte av uppgifter och information om hälsa är kompatibla och kan samverka, och

b)

säkerställa det samarbete och den kommunikation som krävs med Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och andra relevanta EU-organ för att på bästa sätt använda gemenskapsmedel.

a)

Den årliga arbetsplanen för programmets genomförande, där följande anges:

b)

Urvalskriterier, tilldelningskriterier och andra kriterier för det ekonomiska stödet till de åtgärder inom programmet som omfattas av artikel 4.

a)

Efta-/EES-länderna i enlighet med de villkor som fastställs i EES-avtalet, och

b)

tredjeländer, särskilt länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, länder som ansökt om medlemskap i Europeiska unionen eller som är kandidatländer eller anslutande länder, och de länder i Västra Balkan som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen, i enlighet med de villkor som fastställs i respektive bilaterala eller multilaterala avtal om de allmänna principerna för deras deltagande i gemenskapens program.

a)

Senast den … (11), en extern och oberoende interimsrapport med en utvärdering av vilka resultat som uppnåtts i förhållande till programmets mål och de kvalitativa och kvantitativa aspekterna av genomförandet samt dess överensstämmelse och komplementaritet med övriga relevanta gemenskapsprogram, gemenskapsåtgärder och gemenskapsfonder. Rapporten skall i synnerhet göra det möjligt att bedöma åtgärdernas effekter i alla länder. Rapporten skall innehålla en sammanfattning av de huvudsakliga slutsatserna och den skall åtföljas av kommissionens kommentarer.

b)

Senast den … (12), ett meddelande om programmets fortsatta genomförande.

c)

Senast den 31 december 2015, en extern och oberoende utvärderingsrapport i efterhand om programmets genomförande och resultat.

8.5.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 103/26

(1)

Vid Europeiska rådets möte i Barcelona den 15 och 16 mars 2002 betonades i rådets slutsatser att effektiva och integrerade energi- och transportnät är hörnstenen för den europeiska inre marknaden, och att ett bättre utnyttjande av befintliga nät och en komplettering av de delar som saknas kommer att göra det möjligt att öka effektivitet och konkurrenskraft samt garantera en tillräcklig kvalitetsnivå och en minskning av antalet flaskhalsar och på så sätt bidra till ökad hållbarhet på sikt. Dessa behov är i linje med den strategi som stats- och regeringscheferna antog vid Europeiska rådets möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000, och som regelbundet har upprepats sedan dess.

(2)

Europeiska rådet godkände vid sitt möte i Bryssel den 12 och 13 december 2003 europeiska åtgärder för tillväxt och uppmanade kommissionen att vid behov styra utgifterna mot investeringar i fysiskt kapital, bland annat i de transeuropeiska nätens infrastruktur, vars prioriterade projekt är avgörande för att stärka sammanhållningen på den inre marknaden.

(3)

Det är sannolikt att förseningar i färdigställandet av effektiva transeuropeiska förbindelser, särskilt på de gränsöverskridande sträckorna, kommer att allvarligt skada konkurrenskraften i gemenskapen, medlemsstaterna och de avlägsna regioner som inte eller inte längre till fullo skulle kunna tillgodogöra sig vinsterna av den inre marknaden.

(4)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (3) uppskattas kostnaderna för att slutföra det transeuropeiska transportnätet mellan 2007 och 2020 till 600 miljarder EUR. Bara för de prioriterade projekten enligt bilaga III till det beslutet krävs det investeringar på närmare 160 miljarder EUR mellan 2007 och 2013.

(5)

Om man vill uppnå nämnda mål är det både enligt rådet och parlamentet nödvändigt att stärka och anpassa finansieringsinstrumenten genom att öka gemenskapens andel av finansieringen och möjliggöra en högre samfinansieringsnivå, framför allt när det gäller gränsöverskridande projekt, projekt med transitfunktion och projekt som passerar naturliga hinder.

(6)

I överensstämmelse med meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om främjande av transport på inre vattenvägar, ”Naiades”, och med tanke på att vattenvägarna är ett hållbart transportmedel, bör de prioriterade projekten för inlandssjöfart uppmärksammas särskilt.

(7)

I sin resolution av den 8 juni 2005 om de politiska utmaningarna och den utvidgade unionens budgetmedel för 2007-2013 (4) betonade Europaparlamentet transportnätens strategiska betydelse för den inre marknadens fullbordande och för närmare förbindelser med kandidatländer, länder som ännu inte är kandidatländer och länder som hör till ”vänkretsen”. Dessutom uttryckte parlamentet en vilja att undersöka nyskapande finansieringsinstrument, som lånegarantier, europeiska koncessioner, europeiska lån och en räntefond.

(8)

Med de medel som avsatts för de transeuropeiska transport- och energinäten (i det följande TEN-T och TEN-E) i den fleråriga budgetplanen 2007-2013 är det inte möjligt att tillgodose alla behov i samband med genomförandet av de prioriteringar som fastställs i beslut nr 1692/96/EG för TEN-T och beslut nr 1364/2006/EG (5) för TEN-E. Därför bör dessa resurser, för att komplettera de offentliga och privata nationella finansieringarna, koncentreras på vissa projektkategorier som ger särskilt stort mervärde för hela nätet, särskilt de gränsöverskridande sträckorna, inklusive motorvägar till sjöss, och projekt som syftar till att undanröja flaskhalsar, som t.ex. naturliga hinder, för att därigenom garantera infrastrukturens kontinuitet för TEN-T och TEN-E. För att underlätta det samordnade genomförandet av vissa projekt, får europeiska samordnare utses i enlighet med artikel 17a i beslut nr 1692/96/EG.

(9)

Med beaktande av att de återstående TEN-T investeringarna i prioriterade projekt är beräknade till omkring 250 miljarder EUR och att det europeiska finansiella referensbeloppet på 8 013 miljoner EUR för transport för perioden 2007-2013 endast är en mycket liten del av den nödvändiga budgeten för att avsluta de prioriterade projekten, bör kommissionen, med hjälp av europeiska samordnare när sådana har utnämnts, genomföra åtgärder för att stödja och samordna medlemsstaternas insatser för att finansiera och avsluta den planerade TEN-T enligt den fastställda tidtabellen. Kommissionen bör genomföra bestämmelserna om de samordnare som avses i beslut nr 1692/96/EG. Den bör också utreda och tillsammans med medlemsstaterna försöka lösa, det långsiktiga finansiella problemet med att bygga och driva hela TEN-T med beaktande av att byggnadsperioden omfattar åtminstone två sjuåriga budgetperioder och att den förväntade hållbarhetsperioden för den nya infrastrukturen är åtminstone ett århundrade.

(10)

I beslut nr 1364/2006/EG fastställs målen, de prioriterade åtgärderna och projekten av gemensamt intresse för utvecklingen av TEN-E, inbegripet de prioriterade projekten, och samtidigt ges lämplig prioritering åt de projekt som förklarats vara av europeiskt intresse. Bara för de prioriterade projekten krävs investeringar i storleksordningen 28 miljarder EUR fram till 2013 för att samtliga medlemsstater fullt ut skall kunna ta del av den inre marknaden och för att färdigställa förbindelserna med grannländer.

(11)

Vid sitt möte den 12 och 13 december 2003 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att fortsätta att undersöka behovet av ett instrument för särskilda gemenskapsgarantier för att täcka vissa risker som uppstår efter byggnadsverksamheten i samband med TEN-T-projekt. När det gäller energi uppmanades kommissionen av Europeiska rådet att vid behov styra utgifterna mot investeringar i fysiskt kapital för att stimulera tillväxten.

(12)

Rådets förordning (EG) nr 2236/95 av den 18 september 1995 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät (6) innebär redan ett stort steg framåt, eftersom prioriterade projekt enligt den förordningen beviljas en högre finansieringsnivå på 20 %. Förordningen är dock fortfarande avhängig av en rad genomföranderegler som kan förenklas och av en budgetram med begränsade resurser. För att öka gemenskapsmedlens hävstångseffekt och kunna genomföra de godkända prioriterade projekten förefaller det därför nödvändigt att komplettera nationell offentlig finansiering och privat finansiering genom att öka gemenskapens stöd både i fråga om belopp och om stödnivå.

(13)

Genom denna förordning bör ett program inrättas med allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd när det gäller TEN-T och TEN-E. Detta program, som måste genomföras i enlighet med gemenskapslagstiftningen, inte minst på miljöområdet, bör bidra till att stärka den inre marknaden och stimulera gemenskapens konkurrenskraft och tillväxt.

(14)

Gemenskapens finansiella stöd inom ramen för budgeten för de transeuropeiska näten bör, förutom att koncentreras på projekt eller delar av projekt som ger högsta möjliga europeiska mervärde, utformas så att det uppmuntrar aktörerna att påskynda genomförandet av de prioriterade projekten i besluten nr 1692/96/EG och nr 1364/2006/EG. Det bör också göra det möjligt att finansiera övriga europeiska infrastrukturprojekt av gemensamt intresse som nämns i dessa beslut.

(15)

Syftet med gemenskapens finansiella stöd är att bidra till utformningen av projekt för investeringar i TEN-T och TEN-E, att sörja för fasta ekonomiska åtaganden, att mobilisera de institutionella investerarna och att leda till bildande av finansieringspartnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn. Inom energisektorn bör det finansiella stödet i första hand vara avsett att övervinna de finansieringshinder som kan uppstå när ett projekt förbereds och utformas innan själva byggnadsverksamheten inleds, och bör inriktas på de prioriterade projektens gränsöverskridande partier och på förbindelserna med grannländerna.

(16)

I sitt meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 4 juli 2005 om utbyggnad av det europeiska järnvägssignalsystemet ERTMS/ETCS, betonade kommissionen hur viktigt det är att så snabbt och samordnat som möjligt gå över till detta system för att garantera driftskompatibilitet för TEN-T. För detta behövs ett riktat och tidsbegränsat gemenskapsstöd som både omfattar markutrustning och fordonsbaserad utrustning.

(17)

I vissa projekt får medlemsstaterna låta sig representeras av internationella organisationer. Kommissionen får anförtro genomförandet av vissa projekt till gemensamma företag enligt artikel 171 i fördraget. Dessa särskilda situationer innebär att begreppet stödmottagare enligt denna förordning måste utvidgas.

(18)

För att tillgodose de särskilda kraven för varje projekt och för att öka effektiviteten och värdet av gemenskapens finansiella stöd, kan detta beviljas i olika former: bidrag till studier och arbeten, subventioner till betalning relaterad till tillgänglighet, räntesubventioner, lånegarantier och deltagande i riskkapitalfonder. Alla former av gemenskapsstöd bör beviljas i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (7) och dess genomförandebestämmelser, utom i de fall där denna förordning uttryckligen avviker från dessa bestämmelser. Utfärdandet av lånegarantier och deltagande i riskkapitalfonder bör grundas på marknadsprinciper och syfta till självfinansiering i ett långsiktigt perspektiv.

(19)

Gemenskapen bör kunna göra fleråriga åtaganden, uppdelade efter finansierade projekt och årligen godkända åtagandebemyndiganden, när det gäller ekonomiskt stöd från gemenskapen till storskaliga projekt som det tar många år att förverkliga. För att göra det möjligt att mobilisera både offentliga och privata investerare och minska den osäkerhet som är förknippad med genomförandet av dessa projekt, krävs fasta och attraktiva åtaganden som är bindande för gemenskapen på lång sikt. De projekt som ingår i det fleråriga programmet har högsta prioritet i utvecklingen av TEN-T enligt beslut nr 1692/96/EG och kräver fortlöpande gemenskapsåtgärder för att de skall kunna genomföras smidigt och effektivt.

(20)

Beprövade offentlig-privata finansieringsformer, oavsett om de är institutionella eller avtalsbaserade, bör uppmuntras genom rättsliga garantier som är förenliga med konkurrenslagstiftningen och den inre marknaden; samtidigt bör bästa praxis spridas mellan medlemsstaterna.

(21)

Särskilt viktig är en effektiv samordning av alla gemenskapsinsatser som har betydelse för de transeuropeiska näten, i synnerhet finansiering genom struktur- och sammanhållningsfonderna och Europeiska investeringsbankens verksamhet.

(22)

I denna förordning fastställs, för hela programmets genomförandeperiod, en finansieringsram som under det årliga budgetförfarandet utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (8).

(23)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra den här förordningen bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9).

(24)

Med tanke på utvecklingen inom TEN-T och TEN-E, med hänsyn till deras respektive särdrag och för att effektivisera hanteringen, bör flera separata förordningar planeras för de områden som hittills omfattats av förordning (EG) nr 2236/95.

(25)

Genom den här förordningen bör allmänna bestämmelser för gemenskapens ekonomiska stöd till TEN-T och TEN-E införas; dessa bestämmelser bör vara förenliga med gemenskapens lagstiftning och politik särskilt på konkurrens-, miljöskydds- och hälsoområdet samt i fråga om hållbar utveckling, offentlig upphandling och ett effektivt genomförande av gemenskapens politik i fråga om driftskompatibilitet.

(26)

Eftersom målet för den föreslagna förordningen att genomföra TEN-T och TEN-E inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av behovet att samordna nationella åtgärder, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

1.

projekt av gemensamt intresse: ett projekt, eller en del av ett projekt som fastställs vara av gemensamt intresse för gemenskapen i enlighet med beslut nr 1692/96/EG för transportområdet eller i enlighet med beslut nr 1364/2006/EG för energiområdet,

2.

prioriterat projekt: ett projekt på transportområdet av gemensamt intresse på en trafikled eller ett annat projekt som är förtecknat i bilaga III till beslut nr 1692/96/EG, eller ett projekt på energiområdet av gemensamt intresse som gemenskapen prioriterar i enlighet med beslut nr 1364/2006/EG,

3.

projekt av europeiskt intresse på energiområdet: ett fullt utvecklat projekt på de prioriterade trafikleder som avses i beslut nr 1364/2006/EG och som är av gränsöverskridande karaktär eller på ett avgörande sätt påverkar den gränsöverskridande överföringskapaciteten,

4.

del av projekt: all verksamhet som är ekonomiskt, tekniskt eller tidsmässigt oberoende och som bidrar till att genomföra ett projekt,

5.

gränsöverskridande sträcka: gränsöverskridande sträckor enligt artikel 19b i beslut nr 1692/96/EG, och gränsöverskridande sträckor som via ett tredjeland garanterar ett prioriterat projekts kontinuitet mellan två medlemsstater,

6.

flaskhals: på transportområdet, hinder för hastighet och/eller kapacitet som gör det omöjligt att garantera transportflödenas kontinuitet,

7.

stödmottagare: en eller flera medlemsstater, internationella organisationer eller gemensamma företag enligt artikel 171 i fördraget eller offentliga eller privata företag eller organ som har fullt ansvar för ett projekt och har för avsikt att investera egna medel eller medel som ställs till förfogande av tredje part i syfte att genomföra ett projekt,

8.

studier: de åtgärder som krävs för att förbereda genomförandet av ett projekt, inklusive förstudier, genomförbarhetsstudier, utvärderings- och valideringsstudier samt annat tekniskt stöd, inklusive förberedande åtgärder för att fullständigt definiera och utveckla ett projekt och fatta beslut om finansiering av projektet, som exempelvis rekognoscering på plats och förberedelse av finansieringsarrangemang,

9.

bygg- och anläggningsarbeten: inköp, leverans och installation av olika komponenter, system och tjänster, utförande av bygg- och anläggningsarbeten i samband med ett projekt, slutbesiktning av anläggningarna samt igångsättning av ett projekt,

10.

projektkostnad: den totala kostnad som åligger en stödmottagare för de studier eller bygg- och anläggningsarbeten som är direkt kopplade till och nödvändiga för att genomföra ett projekt,

11.

stödberättigande kostnad: den del av projektkostnaden som kommissionen lägger till grund för beräkningen av gemenskapens finansiella stöd,

12.

instrument för lånegarantier: en garanti som utfärdas av EIB i form av ett kreditlöfte om en likviditetsfacilitet, som ges till projekt av gemensamt intresse på transportområdet. Den täcker riskerna avseende återbetalningsförmågan vid minskad efterfrågan och en därav följande oförutsedd inkomstminskning under den period när projektets verksamhet inleds. Instrumentet för lånegarantier används bara för projekt vars ekonomiska bärkraft grundar sig helt eller delvis på intäkter, avgifter eller andra inkomster som betalas av användarna eller stödmottagarna eller för dessas räkning,

13.

system med betalning relaterad till tillgänglighet: system för finansiering av infrastrukturprojekt som uppförs och drivs av en privat investerare som erhåller periodiska betalningar efter konstruktionsarbetets slut för den infrastrukturtjänst som tillhandahålls. Avgiftsnivån är beroende av vad som presteras i förhållande till vad som har överenskommits i kontraktet. Tillgänglighetsbetalningar görs under hela kontraktstiden mellan den myndighet som tilldelat kontraktet och den projektansvarige och syftar till att täcka kostnader för uppförande, finansiering, underhåll och drift.

a)

Prioriterade projekt.

b)

Projekt som avser eliminering av flaskhalsar, särskilt inom ramen för prioriterade projekt.

c)

Projekt som läggs fram eller stöds av minst två medlemsstater gemensamt, särskilt projekt som omfattar gränsöverskridande sträckor.

d)

Projekt som bidrar till nätets kontinuitet och en optimering av dess kapacitet.

e)

Projekt som bidrar till förbättrade tjänster på TEN-T och som bland annat genom åtgärder som rör infrastrukturen främjar användarnas säkerhet och säkerställer driftskompatibilitet mellan de nationella näten.

f)

Projekt som avser utveckling och installation av trafikledningssystem för järnväg, väg, flyg, sjöfart, inre vattenvägar och kustfart, som säkerställer driftskompatibilitet mellan de nationella näten.

g)

Projekt som bidrar till att slutföra den inre marknaden.

h)

Projekt som bidrar till att återställa jämvikten mellan olika transportsätt, med företräde för de miljövänligaste transportsätten, som transport på de inre vattenvägarna.

a)

Utveckling av nätet så att den ekonomiska och sociala sammanhållningen stärks genom att minska isoleringen av gemenskapens mindre gynnade regioner och öregioner.

b)

Optimering av nätkapaciteten och slutförande av den inre energimarknaden, särskilt projekt som gäller gränsöverskridande avsnitt.

c)

Trygg energiförsörjning, diversifiering genom leveranser från olika energikällor och särskilt sammanlänkningar med tredjeländer.

d)

Sammankoppling av förnybara energikällor.

e)

De sammankopplade nätens säkerhet, tillförlitlighet och driftskompatibilitet.

a)

Projektets utvecklingsgrad.

b)

Stimulanseffekten på offentlig och privat finansiering genom gemenskapens intervention.

c)

Att finansieringspaketet är sunt.

d)

De socio-ekonomiska konsekvenserna.

e)

Miljökonsekvenserna.

f)

Behovet av att överkomma ekonomiska svårigheter.

g)

Projektets komplexitet som exempelvis uppstår genom nödvändigheten att passera ett naturligt hinder.

a)

Stöd till studier och till bygg- och anläggningsarbeten.

b)

Stöd till bygg- och anläggningsarbeten inom transportsektorn när det gäller system med betalning relaterad till tillgänglighet.

c)

Räntesubventioner på lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) eller andra offentliga eller privata finansiella institut.

d)

Finansiellt bidrag för reserver och kapitaltilldelning gällande de garantier som skall utfärdas av EIB ur dess egna medel inom ramen för instrumentet för lånegarantier. Löptiden för dessa garantier får inte överstiga fem år efter den dag då projektet tas i bruk. Undantagsvis i väl motiverade fall kan garanti beviljas på upp till sju år. Bidraget från Europeiska unionens allmänna budget till instrumentet för lånegarantier får inte överstiga 500 miljoner EUR. EIB skall bidra med motsvarande belopp. Gemenskapens riskexponering när det gäller instrumentet för lånegarantier, inklusive förvaltningsarvoden och andra stödberättigande kostnader, skall vara begränsad till det belopp som utgör gemenskapens bidrag till instrumentet för lånegarantier och det skall inte finnas några ytterligare skulder i Europeiska unionens allmänna budget. Den risk som är förbunden med alla operationer skall bäras av EIB. Huvudvillkoren, övriga villkor och förfaranden för instrumentet för lånegarantier återges i bilagan.

e)

Deltagande i riskkapital för investeringsfonder eller jämförbara finansföretag, som huvudsakligen är inriktade på att tillhandahålla riskkapital för projekt som avser transeuropeiska nät och involverar betydande investeringar från den privata sektorn; sådant deltagande i riskkapital får inte överstiga 1 % av de budgetmedel som fastställs i artikel 18.

f)

Finansiellt bidrag till projektrelaterad verksamhet i gemensamma företag.

a)

Studier: 50 % av de samlade stödberättigande kostnaderna, oberoende av det berörda projektet av gemensamt intresse.

b)

Bygg- och anläggningsarbeten:

c)

EU:s trafikstyrningssystem för tåg (ERTMS):

d)

Trafikledningssystem för väg, flyg, inre vattenvägar, sjöfart och kustfart: högst 20 % av de stödberättigande kostnaderna för bygg- och anläggningsarbeten.

a)

skall kommissionen, utom i särskilt motiverade fall, dra in finansiellt stöd som tilldelats projekt eller delar av projekt vilka inte påbörjats inom två år efter det begynnelsedatum som fastställts i stödvillkoren,

b)

får kommissionen tillfälligt upphäva, minska eller avbryta det finansiella stödet i följande fall:

c)

får kommissionen, med beaktande av alla relevanta faktorer, begära återbetalning av det beviljade finansiella stödet om genomförandet av det projekt eller den del av ett projekt som omfattas av stödet inte har slutförts inom fyra år från och med det slutdatum som fastställts i villkoren för tilldelningen av stödet.

a)

om detta är nödvändigt, särskilt till följd av att det finansiella stödet har dragits in, avbrutits, minskats eller återkrävts, eller

b)

om kumulering av gemenskapsstöd för en del av ett projekt har förekommit.