24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/1

(1)

Enligt artikel 76 i Europa–Medelhavsavtalet får associeringsrådet lämna lämpliga rekommendationer för att syftet med avtalet skall uppnås.

(2)

Enligt artikel 86 i Europa–Medelhavsavtalet skall parterna vidta de allmänna eller särskilda åtgärder som krävs för att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet och se till att de mål som fastställs i avtalet uppnås.

(3)

Parterna i Europa–Medelhavsavtalet har enats om texten till handlingsplanen EU–Libanon.

(4)

Handlingsplanen EU–Libanon kommer att stödja genomförandet av Europa-Medelhavsavtalet genom att parterna utarbetar och enas om konkreta åtgärder som tillhandahåller praktisk vägledning för genomförandet.

(5)

Syftet med handlingsplanen är dels att fastställa konkreta åtgärder för fullgörandet av parternas åtaganden enligt Europa–Medelhavsavtalet, dels att tillhandahålla en bredare ram för att ytterligare förstärka förbindelserna mellan EU och Libanon och uppnå en betydande grad av ekonomisk integration och en fördjupning av det politiska samarbetet i enlighet med de övergripande målen i Europa–Medelhavsavtalet.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/2

(1)

Den 27 mars 2007 granskade rådet Belgiens uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2006-2010 (2).

(2)

I programmets bakomliggande makroekonomiska scenario räknar man med att den reala BNP-tillväxten kommer att minska från 2,7 % år 2006 till i genomsnitt 2,2 % under resten av programperioden. Mot bakgrund av tillgängliga uppgifter verkar scenariot bygga på rimliga tillväxtantaganden. Inflationsberäkningarna i programmet förefaller också vara realistiska.

(3)

Det aktuella uppdaterade stabilitetsprogrammet bygger på antagandet att de offentliga finanserna är i balans 2006. Detta antagande verkar i stort sett bekräftas av de senaste uppgifterna, medan underskottet beräknades uppgå till 0,2 % av BNP i kommissionens höstprognos. Konjunkturförhållandena under 2006 blev betydligt bättre än den föregående uppdateringens prognos och utgifterna utvecklades i stort sett som väntat. Däremot blev intäkterna lägre än beräknat (särskilt för att man underskattat effekterna av slutfasen i 2001 års reform av den direkta beskattningen, vars syfte var att minska skattekilen). Denna minskning kompenserades delvis av att planerade engångsåtgärder gav upphov till större intäkter än beräknat och av vissa ytterligare engångsåtgärder med begränsad betydelse. Därför försämrades det strukturella saldot betydligt under 2006 (dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder), i huvudsak till följd av intäktsminskande åtgärder.

(4)

Huvudmålet för programmets finanspolitiska strategi på medellång sikt är att successivt sänka den fortfarande höga skuldkvoten (nära 90 % år 2006) till knappt 75 % av BNP år 2010. Detta skall ske genom en gradvis uppbyggnad av nominella offentliga överskott (från 0,3 % av BNP år 2007 till 0,9 % år 2010), för att ta tag i problemet med den tickande demografiska bomben. Det primära överskottet, som har sjunkit sedan 2001 (då det var 7 % av BNP), väntas stabiliseras på cirka 4,1 % av BNP. Den generella anpassningen är nästan helt beroende av utgiftsminskningar (med 1,25 procentenhet av BNP mellan 2006 och 2010). Utgiftsminskningarna kan tillskrivas lägre ränteutgifter (0,75 procentenheter), som är följden av den fortsatta skuldminskningen och även en minskning av primära utgifter (0,5 procentenhet) men delvis motverkas av lägre offentliga intäkter (0,5 procentenhet). Efter 2007 motsvarar programmets beräkningar i stort sett en oförändrad politik, men programmet verkar också (implicit) utgå från att ytterligare engångsåtgärder kommer att behövas för att uppnå de finanspolitiska målen. Strategin är i stort sett densamma som i den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet, mot bakgrund av ett i huvudsak oförändrat makroekonomiskt scenario.

(5)

Då programmet saknar uppgifter om användningen av engångsåtgärder eller andra tillfälliga åtgärder efter 2007, kan det strukturella saldot från och med 2008 inte beräknas med utgångspunkt från programmet. Utifrån antagandet att engångsåtgärderna får oförändrade relativa effekter efter 2007, planeras det strukturella saldot enligt beräkningar med den allmänt vedertagna metoden förbättras från cirka -0,4 % av BNP år 2006 till 0,7 % i slutet av programperioden. Liksom i den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet är målet för de offentliga finanserna på medellång sikt ett strukturellt överskott på 0,5 % av BNP, vilket enligt programmet kommer att uppnås senast 2008. Detta är ett år senare än i den föregående uppdateringen. Eftersom detta mål är mer långtgående än minimiriktmärket (ett beräknat underskott på cirka 1,25 % av BNP), bör dess uppfyllande ge en tillräcklig säkerhetsmarginal mot ett alltför stort underskott. Målet ligger inom det intervall som i stabilitets- och tillväxtpakten och uppförandekoden har fastställts för de medlemsstater som deltar i eurosamarbetet eller i ERM II. Det är också mer ambitiöst än vad som krävs i förhållande till skuldkvoten och den genomsnittliga potentiella produktionstillväxten på lång sikt.

(6)

Utfallet för de offentliga finanserna kan komma att bli något sämre än vad som anges i programmet. Så är särskilt fallet under 2007, främst för att budgeten verkar vara något optimistisk och dess detaljer om de planerade åtgärderna ibland är bristfälliga (inklusive engångsåtgärderna rörande fastighetsförsäljningar eller övertagandet av pensionsförpliktelser från offentliga företag, som inte redovisas närmare). Belgien har generellt uppvisat goda resultat när det gäller att uppnå nominella finanspolitiska mål, men en sträng övervakning verkar liksom under senare år krävas för att uppnå målet för 2007. I den kommande budgetkontrollen bör man närmare kunna ange ytterligare nödvändiga åtgärder. Ett sämre utfall än väntat under 2007 skulle också övervältras på följande år. Från och med 2008 finns det också en risk för att engångsåtgärder som löpt ut inte ersätts med strukturella åtgärder.

(7)

Utifrån denna riskbedömning är det möjligt att programmets finanspolitiska inriktning inte är tillräckligt ambitiös för att målet för de offentliga finanserna på medellång sikt skall kunna uppnås senast 2008, som det förutses i programmet. Detta mål är också mer ambitiöst än vad som krävs i förhållande till skuldkvoten och den genomsnittliga potentiella produktionstillväxten på lång sikt. Den finanspolitiska strategin verkar tillräcklig för att från och med 2008 kunna uppnå ett strukturellt saldo som kan anses lämpligt enligt pakten. Den verkar dessutom ge en tillräcklig säkerhetsmarginal för att under programperioden hålla ett underskott inom referensvärdet på 3 % av BNP vid normala konjunktursvängningar. Anpassningstakten mot programmets mål på medellång sikt bör ökas för att ligga i linje med stabilitets- och tillväxtpakten, som anger att den årliga förbättringen av det strukturella saldot för de medlemsstater som deltar i eurosamarbetet eller i ERM II som riktmärke bör ligga på 0,5 % av BNP. Denna anpassning bör vara större under goda ekonomiska tider, men kan vara lägre under sämre ekonomiska tider. Med tanke på riskerna kan särskilt anpassningen missa riktmärket under 2007 och den kommer att minska betydligt därefter.

(8)

I programmet anges att skulderna uppgick till 87,7 % av BNP år 2006, men däri ingår inte de skulder som 2005 övertogs från järnvägsbolaget SNCB, som enligt Eurostat skulle öka det årets skuldnivå med 1,7 % av BNP. Enligt kommissionens beräkningar uppgick den offentliga bruttoskulden därför till 89,4 % av BNP år 2006, vilket ligger långt över fördragets referensvärde på 60 % av BNP. Den har dock minskat väsentligt under de senaste åren. I programmet beräknas skuldkvoten minska snabbt med cirka 15 procentenheter under programperioden. Mot bakgrund av denna riskbedömning, särskilt de ovannämnda riskerna för de finanspolitiska målen, kommer skuldkvoten sannolikt att utvecklas något mindre gynnsamt än vad som anges i programmet. Trots allt verkar skuldkvoten minska tillräckligt i riktning mot referensvärdet under programperioden.

(9)

I Belgien har befolkningens åldrande långsiktigt större effekter på de offentliga finanserna än för EU-genomsnittet, mycket beroende på att pensionsutgifternas andel av BNP ökar kraftigt under de kommande årtiondena. De offentliga finansernas utgångsläge utmärks av ett högt primärt överskott, om än svagare än 2005. Detta motverkar de beräknade långsiktiga effekterna av befolkningens åldrande, men det kan inte helt täcka den avsevärda utgiftsökningen. Även om bruttoskulden sjunker, ligger den för närvarande klart över fördragets referensvärde. Den stadigt minskande skuldkvoten förutsätter höga primära överskott under en lång tidsperiod, vilket samtidigt skulle minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet. På det hela taget verkar Belgien vara utsatt för medelstora risker när det gäller de offentliga finansernas hållbarhet.

(10)

Stabilitetsprogrammet innehåller inte någon kvalitativ bedömning av de samlade effekterna enligt rapporten från oktober 2006 om genomförandet av det nationella reformprogrammet, inom ramen för den finanspolitiska strategin på medellång sikt. Dessutom ger stabilitetsprogrammet inte någon systematisk information om de direkta budgetkostnader eller budgetbesparingar som de viktigaste reformerna i det nationella reformprogrammet kommer att ge upphov till. Däremot verkar beräkningarna av de offentliga finanserna beakta effekterna av det nationella reformprogrammets åtgärder. De finanspolitiska åtgärderna i stabilitetsprogrammet förefaller vara förenliga med åtgärderna i det nationella reformprogrammet. Särskilt innehåller bägge programmen ett gradvis genomförande av ”generationspakten ”(en omfattande plan för ökad sysselsättning och stärkt social trygghet), en fortsatt gradvis minskning av skatten på arbete och stimulansåtgärder för forskning och företagande.

(11)

Programmets finanspolitiska strategi överensstämmer i huvudsak med de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som ingår i de integrerade riktlinjerna för perioden 2005-2008.

(12)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknar programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (3).

i)

Se till att de finanspolitiska målen för 2007 uppnås och därefter öka anpassningstakten mot målet på medellång sikt, samtidigt med en minskad användning av engångsåtgärder.

ii)

Med tanke på den höga skuldnivån och den beräknade ökningen av åldersrelaterade utgifter bättre åtgärda de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet genom att åtminstone uppnå målet på medellång sikt samt genom reformer av genomförandet.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/7

(1)

Den 27 mars 2007 granskade rådet Spaniens uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2006–2009 (2).

(2)

I programmets bakomliggande makroekonomiska scenario räknar man med att den reala BNP-tillväxten kommer att sjunka från 3,8 % under 2006 till i genomsnitt 3,3 % under resten av programperioden. Mot bakgrund av tillgängliga uppgifter verkar scenariot baseras på rimliga tillväxtantaganden. Inflationsberäkningarna i programmet verkar också vara realistiska. Visserligen minskar den beräknade inflationsskillnaden mellan euroområdet och Spanien, men den är fortfarande betydande. Även om scenariots utfall på kort sikt kan bli bättre än beräknat, kan det också bli sämre än beräknat på medellång sikt till följd av obalanser i ekonomin. Exempel på detta är hushållens ökade skuldsättning, det ökande underskottet i bytesbalansen och risken att den långvariga uppgången i bostadsbyggandet skulle brytas snabbare än i programmets beräkningar.

(3)

I kommissionens höstprognos 2006 beräknades överskottet i den offentliga sektorns finanser för 2006 uppgå till 1,5 % av BNP, helt i linje med det uppdaterade stabilitetsprogrammet. Detta kan jämföras med målet på 0,9 % av BNP i den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet. Det positiva resultatet beror på att intäkterna var högre än väntat, till följd av många nya arbetstillfällen och stigande företagsvinster, vilket beräknas ha fått de direkta skatteintäkterna att klart överstiga den nominella BNP-tillväxten.

(4)

(5)

(6)

Riskerna i programmets beräkningar av de offentliga finanserna verkar i stort sett uppväga varandra. Uppdateringens bakomliggande makroekonomiska scenario är rimligt och inkomstberäkningarna verkar utgå från försiktiga antaganden. På utgiftssidan finns det risk för att regionala myndigheter gör vissa överskridanden, om tidigare trender inom utbildning och hälso/sjukvård fortsätter.

(7)

Utifrån denna riskbedömning förefaller den finanspolitiska inriktningen vara tillräckligt ambitiös för att målet för de offentliga finanserna på medellång sikt skall kunna bibehållas under resten av programperioden, som det förutses i programmet. Det finns också en tillräcklig säkerhetsmarginal för att varje år hålla underskottet inom referensvärdet på 3 % av BNP vid normala konjunktursvängningar. Den finanspolitiska inriktning som kan utläsas av programmet är i linje med stabilitets- och tillväxtpakten.

(8)

Den offentliga bruttoskulden beräknas ha minskat till under 40 % av BNP under 2006, vilket ligger klart under fördragets referensvärde på 60 % av BNP. I det uppdaterade programmet beräknas skuldkvoten minska ytterligare med 8 procentenheter under programperioden.

(9)

I Spanien har befolkningens åldrande långsiktigt klart större effekter på de offentliga finanserna än EU-genomsnittet, framför allt på grund av den relativt stora ökningen av pensionsutgifternas andel av BNP under de närmaste årtiondena. De offentliga finansernas utgångsläge förbättrades jämfört med 2005 och bidrar till att mildra de effekter som en åldrande befolkning långsiktigt beräknas få på de offentliga finanserna. Detta räcker dock inte till för att helt täcka den avsevärda utgiftsökningen på grund av åldrandet. Om man bibehåller höga primära överskott på medellång sikt och genomför ytterligare åtgärder för att begränsa den betydande ökningen av åldersrelaterade utgifter, skulle detta minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet. På det hela taget förefaller Spanien vara utsatt för medelstora risker när det gäller de offentliga finansernas hållbarhet.

(10)

Stabilitetsprogrammet innehåller en kvalitativ bedömning av de samlade effekterna enligt rapporten från oktober 2006 av genomförandet av det nationella reformprogrammet, inom ramen för den finanspolitiska strategin på medellång sikt. Det ger viss information, men inte systematiskt, om de direkta budgetkostnader eller budgetbesparingar som de viktigaste reformerna i det nationella reformprogrammet kommer att ge upphov till och beräkningarna av de offentliga finanserna verkar beakta effekterna av det nationella reformprogrammets åtgärder. De finanspolitiska åtgärderna i stabilitetsprogrammet verkar vara förenliga med åtgärderna i det nationella reformprogrammet. Särskilt planeras i bägge programmen en gradvis ökning av de offentliga utgifterna för FoU och investeringarna i infrastruktur.

(11)

Programmets finanspolitiska strategi överensstämmer i huvudsak med de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som ingår i de integrerade riktlinjerna för perioden 2005-2008.

(12)

Programmet innehåller alla obligatoriska och de flesta frivilliga uppgifter (3) som föreskrivs i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/11

(1)

Den 27 mars 2007 granskade rådet Bulgariens konvergensprogram, som omfattar perioden 2006-2009.

(2)

Bulgarien har uppnått en hög grad av makroekonomisk stabilitet stödd av sunda offentliga finanser. De ekonomiska tillväxten har varit stark och stabil, med en årlig ökningstakt på omkring 5,5 % de senaste åren, samtidigt som BNP per capita (uttryckt i köpkraftspariteter) fortfarande ligger på en låg nivå, år 2005 på motsvarande 32,9 % av genomsnittet i EU-25. Det föreligger därför en betydande eftersläpning att hämta in, vilket utgör Bulgariens allt annat överskuggande utmaning på medellång och lång sikt. Införandet av sedelfonden 1997 ledde till att inflationen 1999 hade reducerats till ensiffriga tal. Under senare år har desinflationsprocessen emellertid avstannat, och för 2006 uppgick KPI-inflationen till 7,3 %.

(3)

I programmets bakomliggande makroekonomiska scenario räknar man med att den reala BNP-tillväxten kommer att fortsätta att ligga på en hög nivå och öka något från 5,9 % för 2006 till i genomsnitt 6,1 % under resten av programperioden. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter förefaller scenariot bygga på rimliga tillväxtantaganden. Höga obalanser i de utrikes affärerna utgör dock fortfarande en riskfaktor på medellång sikt, särskilt eftersom underskottet i bytesbalansen uppgick till 16 % av BNP 2006, även om finansieringen av underskottet fullt ut säkerställts genom inflöde av utländska direktinvesteringar. Inflationsberäkningarna i programmet förefaller vara realistiska.

(4)

Enligt kommissionens höstprognos 2006 beräknas överskottet i de offentliga finanserna 2006 att uppgå till 3,3 % av BNP, vilket kan jämföras med målet om budgetbalans i det ekonomiska programmet inför anslutningen från december 2005 och ett beräknat överskott på 3,2 % av BNP i konvergensprogrammet. Detta betydligt bättre budgetutfall är främst ett resultat av att inkomsterna blivit högre än beräknat, vilket förklaras av att prognoserna i det ekonomiska programmet inför anslutningen var försiktiga, att produktionstillväxten blev högre än väntat och av att skatteuppbörden förbättrats. Även utgifterna understiger beräkningarna i det ekonomiska programmet inför anslutningen med omkring 1 % av BNP, främst på grund av lägre löpande utgifter.

(5)

Den strategi för de offentliga finanserna på medellång sikt som fastställs i konvergensprogrammet syftar till att bibehålla ett överskott i de offentliga finanserna inom intervallet 0,8-1,5 % av BNP för att garantera makroekonomisk stabilitet och hållbara offentliga finanser. Finanspolitiken beräknas bli betydligt mer expansiv under 2007, med ett överskott i de offentliga finanserna på 0,8 % av BNP, en minskning från 3,2 % av BNP 2006. För 2008 och 2009 beräknas överskottet i de offentliga finanserna åter öka och stabiliseras på 1,5 % av BNP. Samtidigt som ränteutgifterna minskar med omkring 0,25 % av BNP under programperioden beräknas det primära överskottet minska från 4,5 % av BNP 2006 till 2,25 % av BNP 2007 och därefter åter öka till omkring 2,75 % av BNP 2008–2009. Lättnaden i finanspolitiken under 2007 förväntas nästan uteslutande bero på ökade utgifter. Utgifterna beräknas öka med 2,75 % av BNP och bara en del av denna ökning, omkring 0,75 % av BNP, planeras att vändas under 2008. Den beräknade ökningen av de offentliga utgifterna under 2007 beräknas huvudsakligen komma från utgiftsslagen ”övriga utgifter ”(+2,5 % av BNP) och subventioner (+0,5 % av BNP). Ökningen i ”övriga utgifter ”avspeglar Bulgariens bidrag till EU (1,25 % av BNP), en ökning av utgifterna för EU:s strukturfondsprojekt (0,25 % av BNP), som helt beräknas att täckas av högre inkomster från EU-bidrag, samt en ökning av ”övriga löpande utgifter ”(1 % av BNP). Planerade sänkningar av bolags- och inkomstskattesatser 2007 beräknas nästan fullt ut kompenseras av förbättrad skattemoral och effektivare skatteuppbörd. De totala inkomsterna förväntas följaktligen förbli i det närmaste oförändrade (uttryckta i procent av BNP) över programperioden. I programmet anges också att trots att man i budgeten för 2007 anger ett offentligt överskott på 0,8 % av BNP, kommer målsättningen vid budgetgenomförandet att vara att faktiskt nå ett högre överskott på 2 % av BNP. Detta skulle ske med tillämpning av bestämmelser i budgetlagen, som gör det möjligt att hålla inne 10 % av de budgeterade löpande primära utgifterna om underskottet i bytesbalansen skulle komma att öka ytterligare. Målen för de offentliga finanserna har reviderats uppåt betydligt jämfört med 2005 års ekonomiska program inför anslutningen, vilket avspeglar ett väsentligt bättre inkomstutfall 2006 med överskjutande effekter för kommande år och något gynnsammare utsikter i fråga om produktionstillväxt.

(6)

Enligt beräkningar med den allmänt vedertagna metoden planeras det strukturella saldot (dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) att minska från omkring 3,25 % av BNP 2006 till 1 % 2007 och därefter åter öka till omkring 2 % av BNP 2008 och 2009. Anpassningen skulle gå smidigare om man under budgetgenomförandet 2007 uppnår ett högre nominellt överskott på 2 % av BNP, vilket anges som ett mål i programmet. Programmets mål på medellång sikt för de offentliga finanserna är en budget i balans i strukturella termer, vilket man i programmet planerar att bibehålla med stor marginal under hela programperioden. Eftersom det medelfristiga målet för de offentliga finanserna är mer långtgående än minimiriktmärket (ett beräknat underskott på cirka 1,25 % av BNP), bör det, om det uppnås, skapas tillräcklig marginal mot ett alltför stort underskott. Det medelfristiga målet är mer ambitiöst än vad som krävs med hänvisning till skuldkvoten och den genomsnittliga potentiella produktionstillväxten på lång sikt.

(7)

Utfallet för de offentliga finanserna 2007 skulle kunna bli bättre än vad som beräknats i programmet, samtidigt som riskerna i budgetberäkningarna på det hela taget förefaller uppväga varandra under 2008 och 2009. Mot bakgrund av de goda resultaten när det gäller att uppnå uppsatta budgetmål samt bestämmelserna i 2007 års budgetlag om möjligheten att begränsa utgifter under budgetgenomförandet, förefaller ett högre överskott vara realistiskt även om inkomstberäkningar för 2007 kan tänkas innehålla vissa risker för att utfallet blir sämre än beräknat genom att inkomstbortfall på grund av skattesänkningar inte kan kompenseras full ut av höjd skattemoral och förbättrad uppbörd. Inga närmare uppgifter lämnas om anpassningsstrategin från 2008 och framåt, men målen för de offentliga finanserna fram till slutet av programperioden förefaller i stort sett rimliga, förutsatt att man uppnår ett bättre budgetutfall för 2007 än vad som nu beräknas.

(8)

Utifrån denna riskbedömning innebär programmets finanspolitiska inriktning att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna bibehålls med bred marginal under hela programperioden. Dessutom ger programmet en tillräcklig säkerhetsmarginal för att undvika att tröskelvärdet för underskottet på 3 % av BNP överskrids under programperioden vid normala konjunktursvängningar. Den finanspolitiska inriktning som kan utläsas av programmet är expansiv under 2007, vilket kan verka konjunkturförstärkande i goda ekonomiska tider. Detta är inte helt förenligt med stabilitets- och tillväxtpakten. I synnerhet förväntas det råda goda tider 2007 när det strukturella saldot beräknas minska med omkring 2,25 % av BNP enligt programmet och med 1,25 % enligt 2006 års höstprognos från kommissionen.

(9)

Den offentliga bruttoskulden beräknas ha uppgått till 25,25 % av BNP under 2006, vilket ligger långt under fördragets referensvärde på 60 % av BNP. I programmet beräknas skuldkvoten minska med 4 procentenheter under programperioden.

(10)

Utan långsiktiga beräkningar av åldersrelaterade utgifter grundade på de gemensamma makroekonomiska antaganden som görs av kommittén för ekonomisk politik och kommissionen, är det inte möjligt att bedöma effekterna av en åldrande befolkning i Bulgarien på en jämförbar och lika stabil grund som nu görs för de övriga medlemsstaterna, för vilka beräkningar kan göras på denna grundval. En betydande effekt av åldrandet på utgifterna kan emellertid inte uteslutas med hänvisning till den rådande demografiska strukturen. Utgångsläget för de offentliga finanserna, med ett stort strukturellt överskott, bidrar betydligt till att stabilisera skulden innan åldrandets långsiktiga effekter slår igenom. Ett bibehållande av de stora primära överskotten på medellång sikt skulle bidra till att begränsa riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet.

(11)

Programmets finanspolitiska strategi överensstämmer inte helt med de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som ingår i de integrerade riktlinjerna för perioden 2005-2008. Enligt programmet är den finanspolitiska inriktningen expansiv under 2007 vilket kan verka konjunkturförstärkande i goda tider och riskera att förvärra det redan höga underskottet i bytesbalansen. Även om steg har tagits för att förbättra pensionssystemets långsiktiga hållbarhet läggs samtidigt mycket få konkreta åtgärdsförslag fram för att höja de offentliga utgifternas effektivitet, särskilt när det gäller hälso- och sjukvårdsutgifter där det finns återkommande problem med övervakning och kontroll av utgifter och kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls.

(12)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknas i programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (2).

i)

uppnå ett högre överskott i de offentliga finanserna 2007 än vad som planeras i programmet och därefter behålla en stark ställning för att främja makroekonomisk stabilitet och stävja det stora underskottet i bytesbalansen,

ii)

ytterligare stärka effektiviteten i de offentliga utgifterna, särskilt genom en reform av hälso- och sjukvårdssystemet.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/15

(1)

Den 27 mars 2007 granskade rådet Lettlands uppdaterade konvergensprogram, som omfattar perioden 2006-2009 (2). Den 6 mars 2007 anmälde den lettiska regeringen en plan i syfte att bekämpa inflationen. Detta inbegriper en revidering av budgetmålen, med en balanserad budget för 2007 och 2008 och ett överskott från och med 2009. Rådets yttrande bygger dock på konvergensprogrammet.

(2)

I programmets bakomliggande makroekonomiska scenario räknar man med att den reala BNP-tillväxten kommer att minska från 11,5 % år 2006 till i genomsnitt 8,0 % under resten av programperioden. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter verkar scenariot baseras på rimliga tillväxtantaganden. Det finns inte desto mindre betydande risker för en mindre gynnsam makroekonomisk utveckling med tanke på stora obalanser i de utrikes affärerna, den höga inflationen och ökande tecken på överhettning i Lettlands ekonomi. Inflationsberäkningarna i programmet förefaller vara lätt optimistiska.

(3)

Enligt kommissionens höstprognos 2006 beräknas det offentliga underskottet för 2006 uppgå till 1,0 % av BNP, vilket kan jämföras med målet på 1,5 % av BNP i den föregående uppdateringen av konvergensprogrammet. I det uppdaterade programmet beräknas underskottet bli 0,4 % av BNP, vilket förefaller rimligt med tanke på att inkomsterna blev högre än vad som förväntats och trots effekten av den i oktober 2006 antagna budgetrevideringen som innebar att utgifterna ökade med uppskattningsvis 1,5 % av BNP.

(4)

Det främsta målet för strategin för de offentliga finanserna på medellång sikt är att gradvis förbättra de finanspolitiska utsikterna och uppnå en balanserad budget senast 2010. Detta mål kommer att kräva en betydande konsolideringsansträngning efter försämringen under 2006 och 2007 med nästan 1,5 procentenhet av BNP. Den planerade justeringen under 2008 och 2009 är lika stor för det totala saldot som för det primära saldot, 0,4 respektive 0,5 procentenhet av BNP. Jämfört med den tidigare uppdateringen är de planerade målen för de offentliga finanserna striktare, samtidigt som tyngdpunkten i anpassningen fortfarande planeras att ligga i slutet av programperioden mot en bakgrund av ett mer gynnsamt makroekonomiskt scenario. Efter det att utgifterna som andel av BNP tillåtits öka markant under 2007, planeras i programmet en konsolidering av de offentliga finanserna under perioden 2008-2009 genom att inkomsternas andel av BNP ökar med 0,4 procentenhet varje år och utgifternas andel av BNP samtidigt hålls i stort sett konstant. Inkomsternas andel av BNP planeras att öka huvudsakligen till följd av högre ”övriga ”inkomster, vilket står för ökade inflöden av EU-medel. På motsvarande sätt ökar utgiftskvoten för den fasta bruttoinvesteringskomponenten, vilket efter 2007 i stort sett uppvägs av en minskning av ”övriga utgifter ”(som i programmet inbegriper en del offentlig konsumtion) med 0,75 procentenhet 2008 och av sociala transfereringar med 0,5 procentenhet senast 2009.

(5)

Det strukturella saldot (dvs. det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder), beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden, planeras att försämras från ett underskott på 1 % av BNP 2006 till ett underskott på 1,75 % av BNP 2007 för att därefter förbättras och vändas till ett överskott på 0,25 % 2009. Programmets medelfristiga mål för de offentliga finanserna är ett strukturellt underskott på 1 % av BNP, vilket enligt programmet beräknas att uppnås omkring 2008, liksom i det föregående programmet. Eftersom det medelfristiga målet för de offentliga finanserna är mer långtgående än minimiriktmärket (ett beräknat underskott på cirka 2 % av BNP), bör dess uppfyllande skapa en tillräcklig marginal mot ett alltför stort underskott. Målet på medellång sikt ligger inom det intervall som angetts i stabilitets- och tillväxtpakten respektive uppförandekoden för de medlemsstater som deltar i eurosamarbetet eller i ERM II och avspeglar väl skuldkvoten och den genomsnittliga potentiella produktionstillväxten på lång sikt.

(6)

Riskerna i programmets beräkningar av de offentliga finanserna förefaller på det hela uppväga varandra för 2007, men utfallet för de offentliga finanserna kan komma att bli sämre än vad som beräknats från 2008, på grund av risker i det makroekonomiska scenariot. Strategin för de offentliga finanserna bygger på en ökning av inkomsterna som andel av BNP och en minskning av sociala transfereringar och ”övriga utgifter ”(som i programmet inkluderar en del utgifter för offentlig konsumtion) som andel av BNP. Den kunde ha varit bättre underbyggd, med beaktande av att man enligt uppdateringen avser att från och med 2008 införa en formell medelfristig ram för planering och kontroll av de offentliga finanserna.

(7)

Mot bakgrund av denna riskbedömning är det möjligt att den finanspolitiska inriktning som redovisas i programmet inte är tillräckligt ambitiös för att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna med säkerhet skall kunna uppnås senast 2008 i enlighet med programmet. Programmet förefaller dock ge en tillräcklig säkerhetsmarginal för att under hela programperioden hålla ett underskott inom referensvärdet på 3 % av BNP vid normala konjunktursvängningar. Förutom när det gäller 2007 är takten i anpassningen mot programmets medelfristiga mål i stort sett i linje med stabilitets- och tillväxtpakten, som anger att anpassningen bör vara större under goda ekonomiska tider, men kan vara lägre under sämre ekonomiska tider. Inte desto mindre är 2007 ett år som utgör ett tydligt avsteg från det medelfristig målet för de offentliga finanserna i goda ekonomiska tider, vilket inte är förenligt med stabilitets- och tillvästpakten. En starkare strukturell anpassningsplan med tyngdpunkten för åtgärderna i början av programperioden vore lämplig för att stödja en stabil makroekonomisk konvergensprocess och för att minska risker för en obalanserad ekonomisk tillväxt.

(8)

Enligt stabilitets- och tillväxtpakten bör man, när man skall fastställa anpassningsplanen mot det medelfristiga målet, ta hänsyn till ”omfattande strukturreformer ”som har en påvisbar effekt på de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt. Den finanspolitiska strategi på medellång sikt som presenteras i programmet innebär för 2007 en tillfällig avvikelse från anpassningsplanen mot det medelfristiga målet. I programmet konstateras att den pågående pensionsreformen gradvis kommer att reducera socialförsäkringsavgifternas bidrag i saldot för de offentliga finanserna och att bidraget till pensionsordningen inom den andra pelaren kommer att öka från 0,4 % av BNP 2006 till 1,7 % av BNP senast 2009. Den försämring av det strukturella saldot som förutses i programmet, justerat för effekterna av det stegvisa genomförandet av pensionsreformen, beräknas komma att uppgå till 0,5 % av BNP 2007 och därefter följas av förbättringar på 1,5 % 2008 respektive 1,25 % 2009. Trots att nettokostnaden för pensionsreformen får beaktas vid bedömningen av anpassningsplanen mot det medelfristiga målet för de offentliga finanserna, är anpassningen 2007, även om hänsyn tas till sådana kostnader, inte förenlig med pakten. Hälso- och sjukvårdsreformen och de offentliga investeringsprojekt som nämns i programmet kan å andra sidan inte anses utgöra strukturella reformer som kan ligga till grund för en tillfällig avvikelse, eftersom dessa åtgärder inte är tillräckligt specificerade och de betydande gynnsamma effekterna på de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet inte redovisas i programmet.

(9)

Den offentliga bruttoskulden beräknas ha uppgått till 10,7 % av BNP 2006, vilket är långt under fördragets referensvärde på 60 % av BNP. I programmet beräknas skuldkvoten minska med 1,3 procentenheter under programperioden för att komma ned till 9,4 % av BNP senast år 2009.

(10)

De långsiktiga effekterna på de offentliga finanserna av befolkningens åldrande är i Lettland lägre jämfört med genomsnittet i EU, och de åldersrelaterade utgifterna, som andel av BNP, beräknas minska under de följande decennierna, bland annat till följd av pensionsreformens utgiftsdämpande effekter. Den nuvarande nivån på bruttoskulden i Lettland är mycket låg och den planerade förbättringen av de offentliga finanserna i strukturella termer i uppdateringen av konvergensprogrammet skulle bidra till att stävja riskerna för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. På det hela taget förefaller risken för de offentliga finansernas hållbarhet vara låg i Lettland.

(11)

Konvergensprogrammet innehåller en kvalitativ bedömning av de samlade effekterna enligt rapporten från oktober 2006 av genomförandet av det nationella reformprogrammet inom ramen för den medelfristiga strategin för de offentliga finanserna. Vidare ges vissa uppgifter om de direkta budgetkostnaderna eller budgetbesparingarna av de större reformer som presenteras i det nationella reformprogrammet, och konvergensprogrammets beräkningar av de offentliga finanserna tar uttryckligen hänsyn till effekterna på de offentliga finanserna av de åtgärder som beskrivs i det nationella reformprogrammet. De finanspolitiska åtgärderna i konvergensprogrammet verkar ligga i linje med åtgärderna i det nationella reformprogrammet. I synnerhet förutses i båda programmen en betydande ökning av de offentliga inventeringarna, och i konvergensprogrammet beskrivs närmare vilka åtgärder som planeras för att förbättra de offentliga finansernas institutionella ram, däribland införandet av flerårsbudgetering.

(12)

Programmets finanspolitiska strategi överensstämmer endast delvis med de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som ingår i de integrerade riktlinjerna för perioden 2005-2008. Särskilt den planerade finanspolitiska inriktningen bidrar inte till att tillräckligt främja en mer hållbar betalningsbalansställning.

(13)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram innehåller programmet samtliga obligatoriska uppgifter och de flesta av de frivilliga uppgifterna (3). Det finns dock vissa oförenligheter med avseende på den standardiserade tabell 2.

i)

Minska riskerna för makroekonomisk instabilitet genom att kraftfullt genomföra åtgärder för att uppnå ett väsentligt bättre mål för de offentliga finanserna år 2007 än vad som förutses i programmet, som en del i en mer heltäckande reformstrategi. Det bör byggas vidare på detta och åtgärder för att stärka konsolideringen av de offentliga finanserna utöver det medelfristiga målet under kommande år bör också genomföras snarast möjligt.

ii)

Upprätta en tydligare och mer bindande medelfristig ram för planering och kontroll av de offentliga finanserna.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/19

(1)

Den 27 mars 2007 granskade rådet Rumäniens konvergensprogram, som omfattar perioden 2006-2009.

(2)

Rumänien har kunnat registrera en stark ekonomisk tillväxt under de senaste fem åren, men landets BNP per capita (uttryckt i köpkraftsstandard – PPS) är fortfarande låg och motsvarade under 2005 34 % av genomsnittet för EU:s då 25 medlemsstater. Det återstår alltså mycket arbete för att hämta in försprånget, och det är detta som är den allt dominerande utmaningen för Rumänien på både medellång och lång sikt. Under tiden 2001–2005 förbättrades den makroekonomiska stabiliteten genom en kraftig och hållbar minskning av inflationen och en konsolidering av de offentliga finanserna. Den genomsnittliga inflationen låg på 6,6 % 2006.

(3)

Enligt programmets bakomliggande makroekonomiska scenario räknar man med att den reala BNP-tillväxten successivt mattas av från 8 % 2006, vilket ligger klart över den långsiktiga potentialen, till en fortfarande hög takt på 5,9 % 2009. Mot bakgrund av nu tillgängliga uppgifter förefaller scenariot bygga på rimliga tillväxtantaganden. Inflationsberäkningarna i programmet förefaller ligga i underkant, eftersom de förutsätter en kontinuerlig minskning av tillväxten av krediter och privat konsumtion, och det är osäkert om denna hypotes kommer att förverkligas. Till skillnad från konvergensprogrammet förutses i kommissionens höstprognos 2006 en ytterligare ökning av underskottet i bytesbalansen under 2007 och 2008 med hänsyn till att importen kommer att fortsätta att öka snabbare än exporten på grund av att privat konsumtion och investeringar kommer att vara betydande.

(4)

För 2006 förutsågs i kommissionens höstprognos 2006 ett underskott i de offentliga finanserna på 1,4 % av BNP, vilket skall jämföras med målet på 0,7 % av BNP i det ekonomiska programmet inför anslutningen från december 2005. Enligt konvergensprogrammet beräknas underskottet komma att motsvara 2,3 % av BNP. Avvikelsen från det ursprungliga målet är en följd av betydande ytterligare utgifter, bland annat löpande utgifter till följd av ändrad tilldelning av ej utnyttjade investeringsanslag som mer än förbrukat intäktstillväxten, trots att denna blivit större än förväntat.

(5)

Programmets huvudsakliga syfte är att konsolidera de offentliga finanserna för att nå det medelfristiga målet på ett strukturellt (konjunkturrensat exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder) underskott på 0,9 % av BNP under 2011, dvs. efter programperioden. Det är inriktat på en liten minskning av underskottet i de offentliga finanserna från 2,3 % av BNP 2006 till 2 % 2009 efter en ökning till 2,7 % 2007. Det primära underskottet väntas utvecklas på liknande sätt och ligga på 1 % av BNP vid slutet av programperioden.

(6)

Justeringen, som är marginell och har sin tyngdpunkt i slutet av programperioden, bygger på en ökning av inkomstkvoten som är något högre än ökningen av utgiftskvoten (nära 4 respektive 3,5 procentenheter). På inkomstsidan består större delen av ökningen av skatter (särskilt under 2007) och ”övriga intäkter ”(förmodligen i samband med inflödet av EU-medel). Ökningen av utgiftskvoten härrör i stor utsträckning från en mycket betydande ökning av de offentliga investeringarna, som enligt planerna kommer att mer än fördubblas som andel av BNP till följd av en väntad väsentlig ökning av inflödet av EU-medel. I jämförelse med det ekonomiska programmet inför anslutningen från december 2005 är programmets mål för de offentliga finanserna långt mindre ambitiösa, även om de underliggande tillväxtantagandena är liknande.

(7)

Det strukturella underskottet (dvs. det konjunkturrensade underskottet exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder), beräknat enligt den allmänt vedertagna metoden, kommer enligt programmet att förvärras ytterligare från 3 % av BNP 2006 till cirka 3,5 % 2007, innan det minskar till 2,25 % 2009. Som tidigare nämnts är programmets mål på medellång sikt för de offentliga finanserna ett strukturellt underskott på 0,9 % av BNP, som programmet är inriktat på att uppnå senast 2011, dvs. efter programperioden. Eftersom det medelfristiga målet för de offentliga finanserna är mer långtgående än minimiriktmärket (ett beräknat underskott på 1,75 % av BNP), bör det, om det uppnås, skapas tillräcklig säkerhetsmarginal mot ett alltför stort underskott. Målet på medellång sikt är en adekvat avspegling av skuldkvoten och den genomsnittliga potentiella produktionstillväxten på lång sikt.

(8)

Riskerna i budgetberäkningarna i programmet förefaller på det hela taget uppväga varandra för 2007, men budgetutfallen kan därefter komma att bli sämre än vad som beräknats. Under 2007 kan både utgifter och inkomster bli lägre än planerat: utgifterna, eftersom de offentliga investeringsplanerna troligen inte kommer att kunna förverkligas fullt ut, och inkomsterna, eftersom det beräknade skatteinkomsterna på den ekonomiska verksamheten förefaller optimistiska, vilket delvis förklaras av de nyligen genomförda åtgärderna när det gäller reformen av skatteadministrationen. Från och med 2008 är den finanspolitiska strategin inte tillräckligt specificerad: flera utgiftsposter utvecklas volatilt och åtstramningen under 2009 är inte underbyggd. Även om den planerade nivån på investeringsutgifterna troligen inte kommer att uppnås, finns det en risk för skenande utgifter mot bakgrund av de överskridanden av utgiftsramarna som skett under senare år genom täta budgetändringar, osäkerheten om det totala beloppet för den kompensation som staten skall betala till medborgarna för egendom som nationaliserats under kommunistregimen och som inte återlämnats och möjligheten av att de offentliga företagens obetalda skulder till staten kan komma att avskrivas. Dessutom kan överbudgeterade investeringsanslag, som tidigare hänt, komma att överföras till konsumtion, vilket ger negativa effekter på de offentliga utgifternas kvalitet.

(9)

Utifrån denna riskbedömning förefaller programmets finanspolitiska inriktning vara otillräcklig för att säkerställa att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna uppnås under programperioden, så som förutses i programmet. Det förefaller dessutom inte ge en tillräcklig säkerhetsmarginal för att undvika att underskottstaket på 3 % av BNP överskrids vid normala konjunktursvängningar under programperioden. Takten i anpassningen mot programmets medelfristiga mål enligt programmet är otillräcklig och bör ökas väsentligt för att ligga i linje med stabilitets- och tillväxtpakten, där det anges att anpassningen bör vara större under goda ekonomiska tider, men kan vara lägre under sämre ekonomiska tider. I stället förutses i programmet under en god konjunktur endast en marginell strukturell förbättring med tyngdpunkten klart förlagd till slutet av perioden och med en försämring under 2007, medan det saknas åtgärder till stöd för den planerade anpassningen, särskilt under 2009.

(10)

Den offentliga bruttoskulden beräknas ha uppgått till cirka 13 % av BNP under 2006, vilket ligger klart under fördragets referensvärde på 60 % av BNP. Enligt programmet beräknas skuldkvoten minska med cirka en procentenhet av BNP under programperioden.

(11)

Eftersom det saknas långsiktiga beräkningar av de åldersrelaterade utgifterna utifrån de gemensamma makroekonomiska antaganden som utarbetats av Kommittén för ekonomisk politik och kommissionen, är det inte möjligt att bedöma effekterna av befolkningens åldrande i Rumänien på ett jämförbart och vederhäftigt sätt, så som för närvarande sker för de andra medlemsstaterna där beräkningar med ett sådant underlag finns tillgängliga. Mot bakgrund av den aktuella demografiska strukturen kan dock betydande effekter på utgifterna till följd av befolkningens åldrande inte uteslutas. Det inledande saldot för de offentliga finanserna med ett stort strukturellt underskott räcker inte för att stabilisera skuldkvoten, och detta inte ens innan de långsiktiga åldersrelaterade effekterna på de offentliga finanserna har tagits med i beräkningen. En förbättring av det strukturella saldot på medellång sikt skulle bidra till att hålla riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet i schack.

(12)

Programmets finanspolitiska strategi överensstämmer delvis med de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som ingår i de integrerade riktlinjerna för perioden 2005–2008. Anpassningen av de offentliga finanserna i riktning mot det medelfristiga målet är dock otillräcklig och bör förstärkas väsentligt under programperioden. Dessutom ger den finanspolitiska strategin i programmet, särskilt lättnaderna under tiden fram till 2007, samt den begränsade senare konsolideringen anledning till ytterligare farhågor i fråga om hanteringen av den totala efterfrågan, även när det gäller att behovet av att bibehålla hållbar hög tillväxt och fortsätta att främja en minskad inflationstakt och se till att underskottet i bytesbalansen, som beräknas ha uppgått till 10,3 % av BNP under 2006, inte ökar ytterligare.

(13)

När det gäller uppgiftskraven i uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogram saknas i programmet vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter (2).

i)

att utnyttja de goda tiderna för att väsentligt öka takten i anpassningen i riktning mot det medelfristiga målet för de offentliga finanserna genom att rikta in sig på mer krävande finanspolitiska mål för 2007 och åren därefter; en förbättring av det strukturella budgetläget på medellång sikt skulle bidra till att riskerna inte ökar ytterligare beträffande de offentliga finanserna, och

ii)

att hålla tillbaka den planerade stora ökningen av de offentliga utgifterna och se över dessas sammansättning i syfte att öka tillväxtpotentialen och förbättra planeringen och genomförandet av de offentliga utgifterna genom bindande utgiftsramar på medellång sikt.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/23

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/26

Produktnamn:

Produktbeskrivning

X

Geografiskt område:

Bevis på ursprung:

Framställningsmetod

Samband med området:

Märkning

X

Nationella krav:

—

Departementet Drôme:

—

Departementet Vaucluse:

—

Kantonen Nyons: Arpavon, Aubres, Châteauneuf-de-Bordette, Condorcet, Curnier, Eyroles, Mirabel-aux-Baronnies, Montaulieu, Nyons, Le Pègue, Piégon, Les Pilles, Rousset-les-Vignes, Saint-Ferréol-Trente-Pas, Saint-Maurice-sur-Eygues, Saint-Pantaléon-les-Vignes, Venterol, Vinsobres.

—

Kantonen Buis-les-Baronnies: Beauvoisin, Benivay-Ollon, Buis-les-Baronnies, Eygaliers, Mérindol-les-Oliviers, Mollans-sur-Ouvèze, La Penne-sur-l'Ouvèze, Pierrelongue, Plaisians, Propiac, La Roche-sur-le-Buis, Vercoiran.

—

Kantonen Remuzat: Montréal-les-Sources, Saint-May, Sahune, Villeperdrix.

—

Kantonen Saint-Paul-Trois-Châteaux: Tulette.

—

Kantonen Malaucène: Brantes, Entrechaux, Malaucène (del AI)

—

Kantonen Vaison-la-Romaine: Buisson, Cairanne, Crestet, Faucon, Puymeras, Rasteau, Roaix, Séguret, Saint-Marcellin-lès-Vaison, Saint-Romain-en-Viennois, Saint-Roman-de-Malegarde, Vaison-la-Romaine, Villedieu.

—

Kantonen Valréas: Valréas, Visan.

—

I regionen har olivträdsodlingen anor sedan tidig antik och har bedrivits mycket aktivt fram till början av 1900-talet. Efter nedgången – som huvudsakligen berodde på konkurrensen från fröoljor – reducerades den till en kompletterande odlingsform. För att undvika att den helt föll i glömska organiserade sig odlarna efter den kraftiga frosten under vintern 1956 för att bevara det kulturarv som olivodlingen utgör. Genom ett utslag år 1968 av domstolen i Valence erkändes ”Olives Noires de Nyons ”som ursprungsbeteckning.

—

”Tanche ”är en typisk olivsort i denna region som är särskilt väl anpassad till dess varierande klimat. Odlarnas kunnande och beslutsamhet har gjort det möjligt att bevara denna traditionella produktion.

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/30

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/37

—

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32007M4566. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet. (http://eur-lex.europa.eu)

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/38

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/39

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Süderstraße 63

D-20097 Hamburg

Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Süderstraße 63

D-20097 Hamburg

1.

2.

1.

2.

3.

4.

5.

ONIFLHOR

164, rue de Javel

F-75739 Paris Cedex 15

Tél. (33-1) 44 25 36 77

Fax (33-1) 44 54 31 69

AGEA

Via Torino, 45

I-00184 Roma

AVEPA

Centro Tommaseo

Via N. Tommaseo, 67 C

I-35131 Padova

ARTEA

Via San Donato, 42/1

I-50127 Firenze

Agencja Rynku Rolnego

ul. Nowy Świat 6/12

PL-00-400 Warszawa

Tel. (48-22) 661-72-72

Fax (48-22) 628-93-53

IFADAP/INGA

Instituto de Financiamento e Apoio ao Desenvolvimento da Agricoltura e Pescas/

Instituto Nacional de Intervenção e Garantia Agrícola

Rua Fernando Curado Ribeiro, n.o 4 G

P-1600 Lisboa

Tel. (351-21) 751 85 00

Fax (351-21) 751 86 11/2

Pôdohospodárska platobná agentúra

Dobrovičova 12

SK-815 26 Bratislava

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/42

1.

Kommissionen mottog den 17 april 2007 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 och till följd av ett hänskjutande enligt artikel 4.5 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Bridgestone Americas Holding Inc (”Bridgestone”, Förenta staterna), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen, förvärvar kontroll över företaget Bandag Incorporated (”Bandag”, Förenta staterna) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna skall ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.4564 – Bridgestone/Bandag, till

24.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 89/43

1.

Kommissionen mottog den 17 april 2007 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1) genom vilken företaget The Apollo Group (”Apollo”, USA) förvärvar, på det sätt som avses i artikel 3.1.b i förordningen, fullständig kontroll över företaget Claire's Stores, Inc (”Claire's”, USA) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagens affärsverksamheter är följande:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda transaktionen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med förbehållet att ett slutligt beslut fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att behandlas i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörd tredje part att lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna skall ha inkommit till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per telefax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post med angivande av referensnummer COMP/M.4665 – The Apollo Group/Claire's Stores till: