6.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/1

1.1

Regionkommittén anser att den europeiska ekonomins grundläggande sociala karaktär – en tillräckligt hög nivå på välfärdstjänster som arbetslöshetsåtgärder, pensioner och andra sociala förmåner samt ett visst mått av anställningsskydd – bör behållas men däremot moderniseras på behörig europeisk, nationell eller regional nivå i linje med subsidiaritetsprincipen för att säkerställa en EU-ekonomi som är konkurrenskraftig och i stånd att stå emot framtida demografiska tryck och möta den utmaning som globaliseringen utgör.

1.2

ReK välkomnar förslaget att inrätta en europeisk fond för justering för globaliseringseffekter genom vilken gemenskapen kan visa sin solidaritet med arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av förändrade mönster inom världshandeln. ReK anser att stöd till enskilda arbetstagare som omskolas inför en kommande anställning inte utgör något ”sysselsättningsunderstöd” utan i stället lättar den börda som arbetslösheten innebär för den enskilde och staten, maximerar användningen av viktiga ekonomiska resurser och främjar en ökad medvetenhet om och acceptans av globaliseringen och flexibiliteten på arbetsmarknaden. ReK är medveten om att många omstruktureringar är följden av antingen tekniska förändringar eller förändringar i konsumenternas smak som inte har något som helst att göra med världshandeln och därför inte skulle vara berättigade till stöd från fonden. Kommissionens förslag begränsar på så sätt fondens tillämpningsområde till att omfatta fall där man kan påvisa en koppling mellan förlust av arbetstillfällen och omfattande strukturförändringar inom världshandeln. ReK anser att redan befintliga instrument i samband med fördelning av strukturfondsmedel särskilt borde användas för att angripa problemet med förlorade arbetstillfällen som härrör från omlokalisering inom EU. Regionkommittén anser att principerna om medfinansiering och kompletterande medel också skall tillämpas på åtgärder inom ramen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter så att man kan garantera en verklig nationell, regional och lokal motivation i en ansökan.

1.3

ReK menar att förebyggande åtgärder, planering och lämpliga investeringsstrategier, däribland investeringar i mänskligt kapital, är passande långsiktiga strategier för att klara av den utmaning som globaliseringen innebär, medan fondens mål och ekonomiska tillämpningsområde (som det definierades vid toppmötet under det brittiska ordförandeskapet i december 2005) begränsas till att avhjälpa de negativa följderna av strukturförändringar inom världshandeln genom insatser i efterhand.

1.4

Regionkommittén framhåller globaliseringens allmänt sett positiva effekt på tillväxt och sysselsättning i gemenskapen, och betonar därför att en fond som mildrar de negativa effekterna av globaliseringen måste förfoga över tillräckliga resurser. ReK föreslår därför att de årliga utgifterna får uppgå till högst 1 000 miljoner euro, såvida detta är förenligt med budgetplanen för 2007–2013.

1.5

ReK betonar att lokala och regionala myndigheter spelar en aktiv roll vad gäller att sätta in åtgärder efter omfattande uppsägningar. Kommittén anser därför att lokala och regionala myndigheter bör involveras i ansökningarna till fonden. Vi är emellertid medvetna om att det godkännande från medlemsstaternas sida som krävs för ansökan kommer att ses som ett tyst erkännande av situationens allvar och tvinga medlemsstaterna att ta sitt ansvar för situationen. Fonden får inte inkräkta på medlemsstaternas ansvar för att hitta egna lösningar på ekonomiska strukturförändringar.

1.6

ReK noterar att det inte föreligger någon avsikt, möjlighet eller vilja till överlappning med strukturfonderna (med tanke på de betungande och tidskrävande programplanerings- och förvaltnings-/revisionsförfarandena) och att medlemsstaterna kommer att vara tvungna att i sina ansökningar bevisa att det inte föreligger någon överlappning eller komplementaritet mellan de olika finansiella instrumenten. Kommittén noterar att syftet med fonden inte är en allmän utveckling av en region utan att den i stället skall sättas in vid eventuella massuppsägningar i ett enskilt företag. ReK inser samtidigt att sådana händelser kan få vittgående effekter på välståndet i en region genom de omedelbara följderna för leverantörer och som sammantaget kan ha stort inflytande på den regionala utvecklingen.

1.7

ReK konstaterar att det till skillnad mot praxisen för strukturfonderna inte kommer att bli någon ”rättvis fördelning” av fondens utgifter på grundval av relativa utvecklingsnivåer, utan att medlen i stället kommer att koncentreras till områden där avskedanden faktiskt sker.

1.8

Även om enskilda arbetstagare är de slutliga stödmottagarna är kommittén medveten om att genomförandet av globaliseringsfondens insatser (exempelvis inrättandet av rådgivningstjänster) inte kommer att ske i samråd med enskilda arbetstagare utan med lokala/regionala myndigheter eller företag.

1.9

ReK erinrar om kommissionens uttalande att globaliseringsfonden måste vara ett instrument som kan ingripa snabbt och utan byråkratiskt krångel. Regionkommittén beklagar därför de föreslagna beslutsförfarandena, enligt vilka det krävs att varje ingripande från fondens sida skall godkännas individuellt och i paket med flera förslag åt gången av EU:s budgetmyndighet (rådet och parlamentet), vilka utgör ett hinder för det snabba ingripande som är både moraliskt och rent konkret nödvändigt.

—

EU:s strukturfonder erbjuder medfinansiering av nationella stödprogram, vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att vidta åtgärder vid massuppsägningar. Dessa stödprogram omfattar inte nödvändigtvis åtgärder på kort eller medellång sikt. Åtgärder som finansieras genom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör också kunna finansieras via andra gemenskapsprogram på kort sikt.

—

Skäl nummer 5 tycks dessutom stå i strid med artikel 5.2 d som stipulerar att en ansökan till Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter skall innehålla uppgifter om ”vilka åtgärder som skall finansieras med en specificering av de beräknade kostnaderna tillsammans med uppgifter om hur de kompletterar åtgärder som finansieras genom strukturfonderna.”

6.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/7

1)

Efter det att direktivet om television utan gränser antogs år 1989 och ändringar infördes år 1997 har tekniken fortsatt att utvecklas. Det är i synnerhet på grund av digitaliseringen och konvergensen av olika tjänster som det är nödvändigt att ändra den gällande rättsliga ramen. I framtiden kommer det att bli möjligt att sprida digitaliserat kommunikationsinnehåll via olika distributionskanaler och därigenom erbjuda mottagarna ett omfattande informations- och underhållningsutbud, oberoende av vilken utrustning de använder.

2)

Denna utveckling måste därför beaktas i den rättsliga ramen, inte minst för att undvika snedvridning av konkurrensen mellan klassiska TV-sändningar och andra medietjänster. Regionkommittén och Europaparlamentet har upprepade gånger förespråkat en anpassning av det gällande direktivet om television utan gränser till de strukturella förändringarna och den tekniska utvecklingen och efterlyst införandet av grundläggande regler som omfattar alla medietjänster.

3)

Eftersom de audiovisuella medierna är av central betydelse för bevarandet av den kulturella mångfalden och för utvecklingen av ett pluralistiskt Europa måste den rättsliga ramen i unionen justeras på ett sådant sätt att en positiv vidareutveckling av dessa medier blir möjlig och främjas. Medierna har en särskild betydelse i värnandet om den regionala och lokala kulturella mångfalden och identiteten. Dessutom bidrar förekomsten av regionala och lokala medier till spridningen av innehåll med lokal och regional anknytning och de gynnar också ofta minoritetsspråken.

4)

Det omfattande elektroniska utbud som användarna i dag konfronteras med, intensivt och på många sätt, har lett till en förändrad uppfattning om kommersiell kommunikation. Därför behöver de kvantitativa reklambegränsningarna i det ändrade direktivet anpassas, eftersom tidpunkten är lämplig och motiv finns. De fastställda kvalitativa begränsningarna måste emellertid säkerställa att de audiovisuella medietjänsternas redaktionella och programmässiga oberoende, som är så viktigt för den demokratiska opinionsbildningen på nationell och regional nivå, värnas. I samband med detta bör tillräcklig hänsyn tas till konsumentskyddet och skyddet av minderåriga.

1.1

Regionkommittén välkomnar utvidgningen av direktivets tillämpningsområde. Med tanke på den tilltagande konvergensen bör alla medietjänster uppfylla ett antal miniminormer beträffande skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten i samband med främjandet av europeiska och oberoende produktioner samt vid utövandet av rätten till korta nyhetsinslag från evenemang av allmänintresse.

1.2

Förslaget är alltså ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt ambitiöst. Framför allt på grund av den tekniska konvergensen, som i allt högre grad också medför en innehållsmässig konvergens, anser Regionkommittén att direktivet om television utan gränser i ännu högre grad skall utvecklas till ett plattformsneutralt direktiv som omfattar allt innehåll i form av rörliga bilder som sprids på elektronisk väg.

1.3

Kommittén menar att medietjänster som utöver ljud eller text också använder rörliga bilder skall uppfylla miniminormerna för skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten och inte enbart ekonomiskrättsliga bestämmelser, såsom direktivet om elektronisk handel.

1.4

ReK anser att den graderade regleringen av linjära och icke-linjära audiovisuella medietjänster är motiverad med tanke på användarens valfrihet och olika kontrollmöjligheter. Kommittén rekommenderar att alla medietjänster skall uppfylla vissa grundläggande normer.

1.5

ReK välkomnar att kommissionen håller fast vid principen om ursprungsland, men anser att effektivare handlingsmöjligheter bör finnas för den mottagande medlemsstaten i de fall då en leverantör av medietjänster uteslutande eller övervägande inriktar sig på en annan medlemsstats territorium utanför sändarlandet.

1.6

Regionkommittén välkomnar kommissionens förslag om att införa system för självreglering och dess uppmaning till medlemsstaterna att verka för att sådana bestämmelser införs.

1.7

Av befogenhetsmässiga orsaker bör man dock begränsa sig till dessa bestämmelser. Med hänsyn till den kulturella mångfalden och subsidiaritetsprincipen bör man inte fastställa några riktlinjer beträffande innehållet i medlemsstaternas och regionernas självregleringssystem.

1.8

Regionkommittén stöder ett införande av bestämmelser om rätten till korta nyhetsinslag i syfte att garantera ett gränsöverskridande informationsflöde och fri tillgång till information. Detta bidrar på ett avgörande sätt till att sprida olika åsikter och gränsöverskridande information om viktiga händelser i andra regioner. Dessutom sker på detta sätt en ytterligare anpassning av de televisionsrelaterade lagstiftningsområdena till Europarådets konvention på området.

1.9

Kommittén vill åter framföra sitt stöd för att rätten till korta nyhetsinslag säkerställs även för operatörer som sänder på minoritetsspråk.

1.10

Regionkommittén välkomnar uttryckligen bevarandet av ett kvotsystem i syfte att stödja den europeiska produktionen, eftersom man på detta sätt i hög grad bidrar till bevarandet och utvecklingen av de regionala identiteterna. En striktare och enhetligare användning av systemet krävs dock.

1.11

ReK anser det nödvändigt att medlemsstaterna, när detta är praktiskt möjligt, på lämpligt sätt ser till att också de leverantörer av icke-linjära medietjänster som tillhör deras jurisdiktion främjar produktionen av och tillgången till europeiska och oberoende produktioner.

1.12

Regionkommittén anser att de lättnader beträffande produktplacering som för första gången införs genom förslaget till direktiv är alltför drastiska. Detta äventyrar märkbart det redaktionella oberoendet, även om man i artikel 3h.1 a i förslaget till direktiv försöker förhindra detta.

1.13

Kommittén anser att bestämmelserna i artikel 11 om ett obligatoriskt intervall mellan reklaminslag och artikel 18 om en begränsning av reklamens andel per timme inte längre är ändamålsenliga. Regionkommittén förslår därför att det skall införas större lättnader beträffande de kvantitativa reklambestämmelserna för leverantörer av linjära tjänster.

1.14

Om bestämmelserna slopas bör man dock med hänsyn till konsumentskyddet och skyddet av minderåriga införa ett förbud mot att avbryta barn- och nyhetsprogram med reklaminslag.

1.15

ReK rekommenderar att den bestämmelse enligt vilken enstaka inslag endast skall förekomma undantagsvis bör ändras så att undantag kan tillåtas om det finns sakliga skäl för det.

1.16

Kommittén stöder planerna på att göra de nationella tillsynsmyndigheterna oberoende, men menar att det principiellt även framdeles bör vara medlemsstaterna och i förekommande fall regionerna med lagstiftningsbefogenheter själva som ansvarar för hur kontrollen av medierna skall utformas, framför allt när de har möjlighet att organisera offentlig radio- och TV-verksamhet så att mångfalden inom den säkerställs.

6.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/16

1.1.1

Regionkommittén betraktar den fortsatta utvecklingen på västra Balkan som ett gemensamt europeiskt fredsprojekt som till fullo motsvarar gemenskapernas grundläggande idé. Vi understryker att västra Balkan, som en integrerad del av den europeiska familjen, bör bli en varaktig zon med fred, frihet, säkerhet och välfärd, med egenansvar och med Europeiska unionens stöd.

1.1.2

En förutsättning för en försoning mellan staterna, folken och de etniska grupperna på västra Balkan är att det förflutna tas upp till bearbetning. I detta sammanhang betonar vi att de berörda staterna är förpliktade att samarbeta utan inskränkningar med internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien.

1.1.3

Kommittén understryker att medlemskapet i Europeiska unionen inte bara innefattar inre marknaden eller den fria rörligheten för personer, utan i lika hög grad de värden som EU:s folk och medlemsstater delar: människovärde, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstat och värnande om de mänskliga rättigheterna, däribland rättigheter för dem som tillhör minoriteter.

1.1.4

Det är välkommet att man gjort framsteg med de politiska och ekonomiska reformer som följde av att det europeiska perspektivet öppnades för staterna på västra Balkan i Thessaloniki 2003 och i Salzburg den 11 mars 2006. Vi ställer oss positiva till det stora ansvar som Europa och statssamfundet tagit visavi dessa stater.

1.1.5

Det är positivt att ärendena som berör västra Balkan behandlas både i alla fackministerrådskonstellationer och i rådet (allmänna frågor), samt att resultaten skall sammanställas i juni 2006.

1.1.6

Kommittén anser att det är välkommet att förhandlingar inleds om stabiliserings- och associeringsavtalet med Bosnien och Hercegovina.

1.1.7

Vi hoppas att förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal med Serbien fortsätter omgående, så snart de serbiska förhandlingsparterna skapat förutsättningarna för detta.

1.1.8

Regionkommittén ser positivt på att förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal med Montenegro inleddes den 26 september 2006.

1.1.9

Staterna på västra Balkan har mycket olikartade politiska och administrativa strukturer och traditioner – delvis även på regional och lokal nivå. Utvecklingsgraden i de olika länderna varierar stort och man måste ta tillräcklig hänsyn till skillnaderna i omvandlings-, stabiliserings- och demokratiseringsprocessen.

1.1.10

ReK har tagit del av Kroatiens arbetsprogram som ordförandeland i den sydösteuropeiska samarbetsprocessen för perioden maj 2006 till maj 2007. Att genomförandet blir lyckat är i sista hand avhängigt av att samarbetet mellan länderna i sydöstra Europa är konstruktivt. Det är ett betydelsefullt steg i förverkligandet av det europeiska perspektivet för denna region.

1.2.1

Regionkommittén betonar att det europeiska perspektivet fortfarande gäller för staterna på västra Balkan, med ett EU-medlemskap som slutmål. Den aktuella debatten om de principiella utvidgningsperspektiven avser därför inte de västra Balkanstaterna. Takten på utvidgningen måste stå i proportion till EU:s mottagningskapacitet.

1.2.2

ReK är medveten om den betydelse, den rikedom och det värde som västra Balkan, de enskilda länderna och befolkningen kommer att tillföra hela Europeiska unionen.

1.2.3

Regionkommittén bekräftar sin ståndpunkt att det måste föras en debatt om de principiella målen och om Europeiska unionens gränser, inbegripet möjliga former för samarbete med grannstaterna (t.ex. grannskapspolitik eller partnerskap med särskilda villkor). Det innebär att de stater som för närvarande inte erbjuds några utsikter till anslutning skall få förslag om en tydligt definierad europeisk ekonomisk, politisk och strategisk relation – som en uppmuntrande strategi som innefattar en successiv integrering i Europas politiska och ekonomiska struktur.

1.2.4

Kommittén stöder Europaparlamentets framställan till kommissionen om att lägga fram en rapport om begreppet mottagningskapacitet, inklusive Europeiska unionens karaktär och geografiska gränser, senast den 31 december 2006. Vi är beredda att bidra till det betänkande på eget initiativ som Europaparlamentet planerar i denna fråga.

1.2.5

ReK understryker vikten av befolkningarnas acceptans för EU:s utvidgningsprocess såväl i anslutningsländerna som i den nuvarande unionen, men betonar att detta inte bör utgöra ytterligare ett anslutningskriterium.

2.1.1

Vi understryker att det är en nyckel till långsiktig stabilitet att etablera politiska institutioner med demokratisk legitimitet och tillräckliga finansiella resurser och välfungerande förvaltningar på lokal och regional nivå. Dessa kan se till att principerna om subsidiaritet, närhet till medborgarna och partnerskap samt de mänskliga och grundläggande rättigheterna verkligen tillämpas i medborgarnas vardagsliv.

2.1.2

Vi understryker att stabiliserings- och associeringsavtal för att förbereda ett framtida EU-medlemskap bara kan lyckas i längden om regionala och lokala myndigheter engageras i hög grad.

2.1.3

Kommittén rekommenderar staterna på västra Balkan att underteckna respektive ratificera (3) Europeiska ramkonventionen om gränsöverskridande samarbete, Europeiska stadgan för regionala språk och minoritetsspråk samt Europeiska stadgan om lokalt självstyre, och se till att dessa tillämpas på avsett sätt. Detta gäller även ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter.

2.1.4

Regionkommittén uppmanar länderna på västra Balkan att följa upp sina åtaganden från ministerkonferensen för sydöstra Europa om verksamma demokratiska styresformer på lokal och regional nivå (i Zagreb den 24–25 oktober 2004) och att förbereda sig inför den uppföljningskonferens i Skopje (i ”f.d. jugoslaviska republiken Makedonien”) den 8–9 november 2006 som arrangeras med stöd av stabilitetspakten för sydöstra Europa och Europarådet.

2.1.5

Regionkommittén uppmanar staterna på västra Balkan att enligt subsidiaritetsprincipen förstärka de subnationella myndighetsnivåerna, att etablera de rättsliga ramar som krävs för detta och att ställa nödvändiga resurser till regionernas och kommunernas förfogande för att de skall klara sina (utvidgade) ansvarsuppgifter.

2.1.6

Vi uppmanar regeringarna och sammanslutningarna av regioner och lokala myndigheter i de västra Balkanländerna att samarbeta och utveckla de initiativ och program för kapacitetsuppbyggnad som regionerna och kommunerna behöver för att kunna sköta sina uppgifter på ett effektivt sätt. Det är ett lovvärt initiativ av Europarådet att inrätta ett kunskapscentrum för reform av lokala förvaltningar. Kommittén uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att etablera partnerskap med detta centrum för att genomföra sina stödprogram på ett verksamt sätt.

2.1.7

Det är avgörande att verka för att alla befolkningsgrupper, och särskilt minoriteterna, deltar i det offentliga livet, i alla politiska församlingar och förvaltningsstrukturer samt i offentliga företag. Dialogen och samarbetet mellan gemenskaperna behöver förstärkas, särskilt i områden med blandad befolkning, och strategiska planer på medellång sikt är utarbetas och genomföras.

2.1.8

Kommittén rekommenderar att man drar nytta av erfarenheterna från regioner i medlemsstaterna med politiken för att värna om de mänskliga rättigheterna och skydda minoriteternas rätt. På längre sikt fungerar endast rättsliga grundvalar och politiska satsningar som är verksamma i närsamhället och som accepteras och respekteras av befolkningen.

2.1.9

Anslutningsprocessen till EU kan i hög grad sporra till acceptans för att de olika befolkningsgrupperna lever tillsammans eller sida vid sida. Lösningar av folkgruppsfrågor kräver särskild behandling från fall till fall eftersom rättsläget är komplicerat och bosättningsstrukturen varierar.

2.1.10

Ett långsiktigt hållbart utnyttjande av de medel som Europeiska unionen tillhandahåller förutsätter att regioner, lokala myndigheter och deras topporganisationer i staterna på västra Balkan engageras i utformningen och genomförandet av alla gemenskapsprogram, och att man överför ett (med)ansvar till dem som står i proportion till deras förvaltningskapacitet. Kommittén noterar att EU ställt medel till förfogande för stöd till de politiska och ekonomiska reformerna i storleksordningen 5,4 miljarder euro under åren 2000–2006. Det är betydelsefullt att bibehålla det finansiella stödet till att konsolidera och fortsätta samarbetet kring åtgärderna för kapacitetsuppbyggnad, i första hand via instrumentet för föranslutningsbistånd. ReK förväntar sig att motsvarande anslag utgår till västra Balkan även under den kommande budgetperioden 2007–2013.

2.1.11

ReK anser att dialogen med företrädarna för de regionala och lokala myndigheterna i regionen måste främjas. Kommittén är beredd att ge ett konkret bidrag till att bygga upp institutioner och förstärka förvaltningskapaciteten i de nationella sammanslutningarna för regioner och lokala myndigheter, exempelvis i de gemensamma rådgivande kommittéerna för staterna med anslutningsperspektiv. Vi menar att man bör tillmötesgå önskemålet från västra Balkans regioner och lokala myndigheter om att få information om förvaltningspraxis, politisk rådgivning och tekniskt bistånd från medlemsstaterna.

2.1.12

Vi önskar att ReK, regioner från medlemsstaterna och utbildningsinrättningar (4) och europeiska regionsammanslutningar – exempelvis förbundet för europeiska gränsregioner (AEBR) – med relevanta erfarenheter skall engageras i uppbyggnaden av den regionala högskolan för förvaltningsreform (KOM(2006) 27, s. 13). Som kursinnehåll rekommenderar ReK bland annat att man inför ”decentralisering och regionalisering”, ”uppbyggnad och ledning av regionala och lokala förvaltningar”, ”interregionalt gränsöverskridande samarbete” samt ”hantering av mångfaldssituationer”.

2.1.13

Kommittén välkomnar resultaten från den regionala rundabordskonferensen om stabilitetspakten den 30 maj 2006 i Belgrad där deltagarna kom överens om att överta ansvaret för en ny samarbetsram som regionen själv förvaltar. Kommittén förklarar sig beredd att delta i det regionala samarbetsråd som upprättas som efterföljare till stabilitetspakten när denna löpt ut 2008, och bidra med erfarenheter från regional och lokal nivå.

2.2.1

Kommittén anser att det gränsöverskridande samarbetet inom politik, kultur, sociala frågor och ekonomi mellan regionerna och kommunerna på västra Balkan inte enbart kan bidra till att stimulera den lokala och nationella ekonomin, utan också på ett konkret sätt kan öka den ömsesidiga förståelsen och förtroendet i regionen och bidra till att förebygga etniska konflikter.

2.2.2

Vi uppmanar regionernas förvaltningar och de lokala myndigheterna inom Europeiska unionen att i form av fler vänortsprojekt (5), utbytesprogram och seminarier förstärka förmedlingen av konkreta erfarenheter till de regionala och lokala politikerna och förvaltningarna i staterna på västra Balkan. Även erfarenheterna från de regioner och lokala myndigheter som anslöts till EU 2004 innefattar mycket värdefull information. ReK uppmanar kommissionen att intensifiera informationen till medlemsstaternas regioner och lokala myndigheter, via de nationella kontaktpunkterna, om EU:s befintliga vänortsprojekt.

2.2.3

I samband med möten mellan företrädare för europeiska regionala och kommunala organisationer, lokalt och regionalt folkvalda, förvaltningsexperter och forskare från EU och de västra Balkanstaterna bör resultaten från ett erfarenhetsutbyte utnyttjas till den konkreta kapacitetsuppbyggnaden. Kommittén hänvisar till den handbok för lokal demokrati som Europarådet (6) lade fram i september 2005 (Toolkit of Local Government Capacity-Building Programmes) och den praktiska handbok för gränsöverskridande samarbete som utarbetats av förbundet för europeiska gränsregioner (AEBR) och publicerats på nio språk av Europeiska kommissionen.

2.2.4

Regionkommittén uppmanar byrån för informationsutbyte om tekniskt bistånd (Taiex), som inledde verksamheten i regionen år 2004, att inte inskränka sitt stöd till statliga centralförvaltningar och företagarföreningar utan i högre grad rikta sig till regionerna, de lokala myndigheterna och deras topporganisationer.

2.2.5

Vi understryker att de västra Balkanstaternas regioner och lokala myndigheter bär ansvaret för återvändande fördrivna personer och deras boende, utbildning, sysselsättning och integrering. I detta sammanhang måste det mellanregionala samarbetet förstärkas och bygga vidare på erfarenheter från andra stater, regioner och lokala myndigheter.

2.2.6

De förestående nya reglerna för gränstrafik av mindre omfattning vid medlemsstaternas yttre nationsgränser kan förväntas bli en framgång (KOM(2005) 56 av den 23 februari 2005). Vi rekommenderar motsvarande regler mellan Balkanstaterna (7) och att Europarådet (8) medverkar i genomförandet.

2.2.7

Regionkommittén föreslår kommissionen att utnyttja de erfarenheter som samlats bland ReK-ledamöterna och de nationella och europeiska sammanslutningarna för regioner och lokala myndigheter för att fräöja partnerskap mellan regioner, kommuner och städer.

2.2.8

Det gränsöverskridande samarbetet är ett modernt verktyg för att skydda minoriteter. ReK hänvisar till artikel 17 i ramkonventionen om skydd av nationella minoriteter.

2.3.1

Regionkommittén anser att det är riktigt att EU-institutionerna vid genomförandet av de ekonomiska reformerna lägger särskild vikt vid att bekämpa arbetslöshet, social marginalisering och diskriminering samt att främja den sociala dialogen, för samtidigt med de politiska reformerna finns det ekonomisk- och socialpolitiska frågor som måste lösas (svaga nationella ekonomier, hög arbetslöshet, bristande social sammanhållning).

2.3.2

I detta sammanhang är det en absolut nödvändighet att utveckla och realisera regionala koncept för ekonomi och sysselsättning i staterna på västra Balkan, med medverkan av de regionala och lokala myndigheterna, som syftar till hållbar ekonomisk stimulans med skapande av arbetstillfällen ute på fältet och som inriktas på gränsöverskridande nätverk.

2.3.3

I linje med de regionala och kommunala myndigheternas ansvarsuppgifter rekommenderar kommittén att man på grundval av positiva initiativ som redan realiserats i ett visst område ytterligare utvecklar, eller om detta ännu inte skett där sådana inte finns, inrättar rådgivningscentrum för att förmedla baskunskaper om företag och företagande och företagaranda – och hur denna kan främjas – framför allt till ungdomar (SEK(2006) 283), för att bygga upp fungerande strukturer av små och medelstora företag som ger ett viktigt bidrag till sysselsättningen.

2.3.4

ReK förespråkar stödinsatser till de lokala och regionala myndigheterna för att förbättra den elektroniska kommunikationen och den elektroniska tillgången till ekonomiskt relevant information (rådgivning, ansökningar, rättslig information och skatteinformation), för att bidra till att bygga upp en lokal och regional ekonomisk struktur.

2.3.5

Vi föreslår att systemen för informationsspridning och stöd till företag på lokal och regional nivå vidareutvecklas. Kommittén föreslår att man genom inrättandet av regionala plattformar för forskning och utveckling samt för utbildning skapar ett framtidsperspektiv för att motverka problemet med kompetensflykt.

2.4.1

Regionkommittén förespråkar att man bygger vidare på erfarenheterna från Tempus-programmet. Detta hade under 2001–2005 en budget för åtgärder på västra Balkan i storleksordningen 83 miljoner euro, och erbjöd varje år upp till 250 studenter och över 1 000 pedagoger möjlighet att studera eller delta i fortbildning i andra stater. Möjligheterna att delta i programmet Ungdom även på landsbygden bör också förstärkas ytterligare.

2.4.2

Regionkommittén föreslår att kommissionen inrättar en särskild del inom Erasmus Mundus som ger studenter i området möjlighet att bedriva forskarstudier vid mastersutbildningar i EU, särskilt sådana som erbjuder internationella klasser och praktikperioder. Vi anser nämligen att en sådan möjlighet främjar den ömsesidiga kulturella förståelsen och utvecklingen av ekonomiska kontakter.

2.4.3

Kommittén anser att det är viktigt med en inlärningsprocess där kunskaperna ökar hos båda parter. Det är inte enbart medborgarna i länderna på västra Balkan som bör erbjudas möjlighet att studera i EU-länder, utan EU-medborgarna bör också uppmuntras att studera i länderna på västra Balkan.

2.4.4

Det är en grundförutsättning att underlätta för studerande och pedagoger att vistas i medlemsstaterna för att ge den yngre generationen ett europeiskt perspektiv. Vi hänvisar till att det finns planer på att göra det lättare att få visum, framför allt för studerande.

2.4.5

Regionkommittén uppmanar kommissionen att engagera de regionala och lokala myndigheterna i idéutformningen, planeringen och genomförandet när byggnadsminnesmärken och kulturarvsplatser skall restaureras och återställas.

2.4.6

Kommittén framhåller att möjligheten till kulturturism i denna region utgör ett verktyg för ekonomisk utveckling, och uppmuntrar därför de ansträngningar som görs för att bevara byggnads- och kulturarvet också på landsbygden.

2.4.7

Samarbetet på konst- och kulturområdet har en viktig roll att spela för de västra Balkanstaternas långsiktiga stabilitet och anknytning till EU:s samarbetsprojekt inom konst och kultur.

2.4.8

Regionkommittén skulle vilja uppmuntra tanken på att skapa en Internetportal för Balkan som en extra plattform för dialog och samarbete, framför allt avsedd för ungdom på västra Balkan. En sådan portal skulle vid sidan av utbildning också kunna främja direkta sociala och kulturella utbyten.

2.5.1

Regionkommittén erinrar de lokala och regionala myndigheterna om deras ansvar i samband med tillståndsgivning i områden som har central betydelse för turismen, även med hänsyn till en hållbar framtida utveckling av en naturnära kvalitetsturism.

2.5.2

Vi uppmanar kommissionen att ta hänsyn till utvärderingen av Cardsprogrammet (9) när man använder instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA), som ersätter de nuvarande föranslutningsinstrumenten och Cardsförordningen, där man efterlyser en starkare decentralisering av planeringen och administrationen av detta program. Den regionala dimensionen av Cards är relativt svag, det saknas strategisk ledning och den uppfattas som otillgänglig av de lokala parterna. Man bör ta hänsyn till denna kritik i vidareutvecklingen för staterna på västra Balkan.

2.5.3

ReK uppmanar länderna på västra Balkan att ta hänsyn till Lissabonmålen i sitt reformarbete, i ljuset av Europeiska rådets aktualisering den 23–24 mars 2006, och att engagera de regionala och kommunala nivåerna i utformningen och genomförandet. Kommittén rekommenderar också att övergripande strategiska planer för den regionala utvecklingen utarbetas.

2.5.4

Kommittén föreslår att de inomstatliga myndigheter (ofta regionala och kommunala) som ansvarar för miljöfrågor engageras i Europeiska miljöbyråns viktigaste aktiviteter som ger stöd till dessa länders arbetsprogram från och med 2006 inom ramen för Phareprogrammet och programmet Cards 2005 via utvalda gemenskapsinrättningar.

2.6.1

Det är nödvändigt att ta hänsyn till EU:s mottagningskapacitet under hela förhandlingsförloppet. Kommittén understryker emellertid att det inte handlar om ett nytt anslutningskriterium. Framstegen måste bedömas efter klara och tydliga kriterier, inte efter politiska uppskattningar. Det gäller att hantera förväntningarna bland folket i EU-medlemsstaterna och de europeiska partnerländerna på ett ärligt sätt.

2.6.2

Medlemsstaterna och EU-institutionerna uppmanas att informera medborgarna om förhandlingarna genom intensivare kommunikation om utvidgningsprocessen än i fråga om Rumänien och Bulgarien (där förhandlingarna skymdes av författningsdiskussionen i konventet). De regionala och lokala myndigheterna behöver få delta (via ReK) i utformning och genomförande av informationsprojekt och informationsåtgärder, eftersom de står närmast medborgarna och har bäst kontakter med lokala och regionala massmedier.

2.6.3

Gemenskapsinstitutionerna och staterna på västra Balkan måste i högre grad informera medborgarna om integrationsprocessens mål, innehåll och krav som ställs på båda parter, för att förhindra att processen uppfattas som något som pådyvlas dem ”utifrån” eller ”uppifrån”. Än en gång hänvisar kommittén till regionernas och de kommunala myndigheternas betydelsefulla roll i alla kommunikationsåtgärder.

2.6.4

ReK anser att dialogen med det civila samhället på västra Balkan bör utvidgas. Den måste föras via fria, oberoende och professionella massmedier. Vi föreslår att de västra Balkanstaterna snarast möjligt får delta i gemenskapens handlingsprogram för stöd till de organisationer som verkar på området för ett aktivt EU-medborgarskap (allmänhetens deltagande).

2.7.1

Regionkommittén stöder kommissionens förslag att inte inskränka den albanska handlingsplanen för att förebygga och bekämpa korruption till den statliga förvaltningen, utan bredda den till att omfatta även de regionala och lokala nivåerna (KOM(2005) 1421, s. 18).

2.7.2

Vi föreslår att samarbetet över region- och nationsgränser framför allt förstärks med grannregioner i EU-staterna.

2.7.3

Vi stöder Europaparlamentets krav på att kampen mot korruptionen skall förstärkas, att mediafriheten skall garanteras och att man inför vallagar som motsvarar europeiska normer.

2.8.1

Regionkommittén noterar med tillfredsställelse att Bosnien och Hercegovina har en regional nivå med särskilda ansvarsuppgifter som spelar en viktig roll för att lösa de etniska problemen. I denna starkt regionaliserade stat måste organisationsstrukturernas finansiella kapacitet och effektivitet förbättras, med hänsyn till att det saknas politisk tradition och kultur på decentraliseringens område.

2.8.2

Det krävs en grundlagsreform som syftar till att förbättra de statliga institutionerna. ReK förväntar sig att man skapar förutsättningar för att de val som planeras till oktober 2006 skall kunna genomföras i god ordning.

2.8.3

ReK hänvisar till de erfarenheter och det kunnande som finns i regionala ansvariga organ i federala stater (t.ex. Belgien) i fråga om förbättrade rättsliga grundvalar och förfaranden mellan nationalstaten och de olika nivåerna (samfälligheter och kantoner), och är övertygad om att det krävs nyskapande lösningar.

2.8.4

Det är välkommet att de regelbundna ekonomisk-politiska dialogerna utvidgas till Bosnien och Hercegovina.

2.8.5

Integreringen av flyktingar och fördrivna personer i städer och kommuner måste stödjas, i enlighet med återtagandeavtalet av den 31 januari 2005 mellan Kroatien, Bosnien och Hercegovina och Serbien och Montenegro.

2.9.1

Regionkommittén beklagar att man inte tog tillfället i akt att stärka decentraliseringsprocessen i samband med att den nya Serbiska konstitutionen antogs. Kommittén anser att en ytterligare förstärkning av självständigheten även skulle stärka nationalstatens sammanhållning.

2.9.2

Regionkommittén understryker betydelsen av att den autonoma regionen Vojvodina präglas av flera etniska grupper och ser mycket positivt på det ömsesidiga förtroende och den tolerans som finns i denna region och på hur de olika nationella grupperna involveras i samband med politiska beslut.

2.9.3

ReK välkomnar det stora antalet aktiviteter som genomförs i den autonoma regionen Vojvodina när det gäller gränsöverskridande regionalt och interregionalt samarbete i enlighet med den europeiska integrationsprocessen. Kommittén förespråkar därför att de regionala och lokala myndigheterna i större utsträckning skall involveras i framtida förhandlingar om stabiliserings- och associeringsavtalet.

2.9.4

Regionkommittén anser att det är mycket viktigt att genom en kommunal reform stärka lokala politiska institutioner och förvaltningar och förse dessa med nödvändiga medel, eftersom detta tillsammans med en förstärkning av den regionala nivån motsvarar principerna om subsidiaritet, medborgarnärhet och partnerskap, och avlastar nationalstaten.

2.9.5

Regionkommittén förväntar sig att Serbien så snart det är möjligt undertecknar Europeiska ramkonventionen om gränsöverskridande samarbete och ratificerar Europeiska stadgan om lokalt självstyre.

2.9.6

Kommittén uppmanar myndigheterna i Serbien att genom samarbetet med Haagtribunalen för f.d. Jugoslavien skapa förutsättningar för att gå vidare med stabiliserings- och associeringsavtalet.

2.10.1

En lösning av frågan om Kosovos status med europeiskt perspektiv och en hållbar lösning beträffande olika nationaliteters medborgarrättigheter är en förutsättning för en försoningsprocess som kan fungera. Kommittén förväntar sig att man kommer fram till en lösning under de direkta samtal (10) som förs fram till slutet av år 2006 och som Förenta nationerna i Wien står bakom.

2.10.2

Grundlagsbestämmelserna måste omsättas på ett verksamt sätt på lokal nivå, via en effektiv decentraliseringsmodell som säkerställer minoriteternas och befolkningsgruppernas rättigheter på lång sikt och som förbättrar den mycket bristfälliga rättsstaten och rättssäkerheten och åstadkommer bättre politisk representation för minoriteter och bättre minoritetsskydd (minoritetsspråk).

2.10.3

Kommittén manar till förbättrade relationer mellan Kosovoserber och Kosovoalbaner, samtliga gruppers engagemang i det demokratiska och administrativa livet och säkerställande av minoriteters skydd.

2.10.4

Det är en absolut förutsättning att man förstärker förvaltningskapaciteten på kommunnivå, framför allt när det gäller utformningen av strategier för den ekonomiska utvecklingen samt för att bekämpa den organiserade brottsligheten och ekobrott (KOM(2005) 561, s. 33).

2.10.5

ReK anser att det är särskilt viktigt att förbättra alla kommuners utbud av offentliga tjänster för att förhindra att det uppstår ”parallella strukturer”.

2.11.1

Regionkommittén förutsätter att resultaten från folkomröstningen den 21 maj 2006 erkänns och genomförs av alla parter. Vi uppmanar alla berörda parter att föra en konstruktiv dialog om samlevnadsfrågorna.

2.11.2

Det är positivt att folkomröstningen om Montenegros självständighet genomfördes enligt internationell och europeisk standard på ett demokratiskt, öppet och korrekt sätt. Detta bekräftades också av de representanter för Regionkommittén som för första gången deltog som observatörer av omröstningsförfarandet.

2.11.3

Kommittén noterar med tillfredsställelse att Montenegros befolkning visat prov på demokratiskt ansvar och mognad genom det ovanligt höga valdeltagandet, 86,5 %. Därmed får valresultatet stark legitimitet.

2.11.4

Vi betraktar valresultatet, 55,5 % för självständighet, som ett uppdrag till både förespråkare och motståndare att bedriva nära samarbete i genomförandet av självständigheten, både sinsemellan och mellan Montenegro och Serbien.

2.11.5

ReK uppmanar alla berörda parter att avstå från soloinsatser i självständighetsprocessen och genomföra alla nödvändiga steg efter gemensamma överläggningar.

2.11.6

Kommittén förväntar sig att den nya staten Montenegro snarast möjligt undertecknar och ratificerar Europeiska ramkonventionen om gränsöverskridande samarbete, Europeiska stadgan för regionala språk och minoritetsspråk, Europeiska stadgan om lokalt självstyre och ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter.

2.11.7

ReK uppmanar Montenegros myndigheter att snarast utarbeta modeller för ett gränsöverskridande regionalt samarbete över den gemensamma gränsen (Sandschak), och att även eftersträva detta med de övriga angränsande staterna Bosnien och Hercegovina och Albanien och den autonoma regionen Kosovo.

2.11.8

EU-institutionerna bör stödja den nya staten på dess väg mot ett fredligt avskiljande som självständigt land.

2.12.1

Regionkommittén ser positivt på att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien getts status som kandidatland. Det är ett erkännande av framstegen med genomförandet av Ohrid-avtalet. Ramavtalet från Ohrid måste dock genomförs i sin helhet, med stöd från det internationella samfundet, som grundval för förbättrad stabilitet.

2.12.2

Regionkommittén förväntar sig, efter våldshandlingarna i samband med de senaste parlamentsvalen, att alla politiska krafter sätts in för att skapa de förutsättningar som krävs för ett framtida fredligt genomförande av demokratiska val, efter europeiskt mönster.

2.12.3

ReK rekommenderar fortsatt förstärkning och ökad finansiering av det lokala självstyret, som bidragit till att stärka förtroendet mellan de etniska grupperna.

2.12.4

Det finns ett akut behov av att förstärka förvaltningskapaciteten på lokal nivå. Detta är en förutsättning för att skatteuppbörden och avgiftsuttaget (kommunernas finansiella resurser) skall kunna decentraliseras. Regionkommittén delar kommissionens farhågor om att de finansieringskällor som kommunerna fått rätt till inte är tillräckliga för att medfinansiera framtida program och projekt inom ramen för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden eller för att klara deras ansvarsuppgifter inom miljöskyddet (SEK(2005) 1425, s. 140). Miljöskyddet bör få ett starkare inflytande på övergripande nivå även på andra politikområden som kommunerna svarar för, exempelvis den fysiska planeringen.

2.12.5

Kommittén stöder kommissionens förslag om en klarare utformning av förlikningsförfarandet mellan kommunerna och staten (SEK(2005) 1425, s. 21) och bedömer att ett regelbundet och strukturerat samarbete mellan nationella och lokala nivåer är en oumbärlig komponent (SEK(2005) 1425, s. 120).

2.12.6

Det krävs att en fungerande finansiell kontroll med internrevisioner upprättas, som en förutsättning för att förvaltningen skall fungera korrekt, och man måste bygga upp kapacitet för att förhindra missbruk av offentliga medel. Samtidigt måste konsekventa åtgärder vidtas för att begränsa korruptionen på lokal nivå.

2.12.7

Regionkommittén anser att det behövs åtgärder för att förstärka landsbygden, näringslivet och jordbruket (t.ex. öppnande av bankkontor på landsbygden, utarrendering och försäljning av statligt ägd jordbruksmark till jordbrukare) för att exploatera den potential för självförsörjning som finns.

2.12.8

Regionkommittén hoppas på en snar, slutgiltig och för alla sidor tillfredsställande lösning på namnfrågan, som är föremål för förhandlingar under FN:s överinseende.

6.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/23

1.1

Regionkommittén ställer sig positiv till att kommissionen lagt fram grönboken, som ger en korrekt bild av den situation som råder på energiområdet för närvarande och visar olika vägar mot en strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning i Europa.

1.2

ReK konstaterar att Europa har många problem att övervinna på energiområdet, t.ex. att energipriserna är höga och mycket instabila, att den globala efterfrågan på energi blir allt större, att det finns säkerhetsrisker för produktions- och transitländerna och för transportvägarna, att importberoendet blir allt större och att diversifieringen av energikällorna hittills varit begränsad, att påfrestningarna på miljön blir större, att integrationen och banden mellan de nationella energimarknaderna måste bli starkare samt att det finns ett stort investeringsbehov i energiinfrastruktur.

1.3

Regionkommittén ställer sig mot bakgrund av dessa problem positiv till att kommissionen genom grönboken tagit initiativet till en intensiv diskussion om energipolitiken i Europa och understryker betydelsen av en långsiktig energistrategi från EU:s sida.

1.4

ReK betonar att man för att kunna förverkliga de tre målen försörjningstrygghet, konkurrenskraft och miljövänlighet måste ta alla de politikområden som hänger samman med energipolitiken i beaktande, alltså framför allt transport-, miljö-, regional-, forsknings- och utvecklingspolitiken samt utrikespolitiken.

1.5

Regionkommittén ställer sig positiv till strategin för en gemensam europeisk energipolitik som leder till ett partnerskap mellan europeiska, nationella, regionala och lokala styresnivåer där hänsyn tas till de enskilda medlemsstaternas särdrag i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Europa kan endast genom samordnade insatser lösa frågorna om säkerhet och försörjning på energiområdet på ett hållbart sätt.

1.6

ReK vill påpeka att en stabil och prisvärd energiförsörjning är av stor betydelse för den hållbara utvecklingen också för regionerna och kommunerna.

1.7

ReK vill framhålla de regionala och lokala myndigheternas roll som energiproducenter (t.ex. genom delägarskap i energiföretag), som behöver rättvisa konkurrensvillkor.

1.8

ReK ställer sig positiv till slutsatserna från Europeiska rådet den 23–24 mars, att man bör främja utvecklingen av det regionala energisamarbetet i EU och underlätta de regionala marknadernas integration på EU:s inre marknad för ”att säkerställa de europeiska ekonomiernas konkurrenskraft” och ”att energi tillhandahålls till rimliga priser”.

1.9

ReK understryker nödvändigheten av att man diversifierar de externa och interna energikällorna så att man minskar EU:s beroende av energiimport och enskilda leverantörer och därmed tryggar en hållbar energitillförsel.

1.10

ReK understryker att rätten att besluta om en viss energimix bör ligga kvar hos medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

1.11

ReK anser att förnybara energiformer med föga eller inga utsläpp av växthusgaser bör få större utrymme i medlemsstaternas energimix så att klimatförändringen bekämpas.

1.12

ReK hade gärna sett att man i samband med diversifieringen av energimixen tog med vattenkraft och termisk energi, som är effektivt och ofta används av regionala och kommunala energiproducenter och energileverantörer.

1.13

ReK beklagar bristerna i genomförandet av direktiven om liberalisering av den inre marknaden för gas och elektricitet i många av medlemsstaterna.

1.14

ReK anser att det andra paketet för den inre marknaden måste genomföras i sin helhet och effekterna av detta utvärderas innan ytterligare regleringsåtgärder vidtas.

1.15

ReK anser att man måste skapa ett enhetligt europeiskt energinät och att samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna därför per omgående måste förbättras.

1.16

Regionkommittén anser inte att man bör inrätta några nya förvaltningsstrukturer, t.ex. en europeisk tillsynsmyndighet för energi, eftersom de nationella tillsynsmyndigheterna är i stånd att uppnå de mål som kommissionen föreslagit och Europeiska rådet fastställt.

1.17

Regionkommittén ser för närvarande inget behov av ett nytt lagstiftningsförslag om naturgastillgångar, eftersom man först måste genomföra det direktiv om försörjningstrygghet när det gäller gas som trädde i kraft i maj 2006.

1.18

Regionkommittén ställer sig positiv till en strategisk plan för att stärka utvecklingen av ny energiteknik på europeisk nivå och stödja en snabb marknadsintroduktion och en samordning av de gemensamma och nationella forsknings- och innovationsprogrammen.

1.19

ReK anser att ökad energieffektivitet är ett viktigt mål, framför allt om man vill förhindra att importberoendet ökar ytterligare.

1.20

ReK vill peka på att det redan i dag finns många EU-åtgärder för energieffektivitet som trätt i kraft eller håller på att utarbetas men där man först nu börjar se effekterna eller där genomförandet ännu inte inletts. Som exempel kan här nämnas byggnadsdirektivet, kraftvärmedirektivet och direktivet om effektiv slutanvändning av energi.

1.21

ReK ställer sig positiv till kommissionens intention att från och med 2007 varje år genomföra en översyn av EU-strategin, där målen på medellång sikt och lång sikt samt de åtgärder som krävs för att förverkliga dessa skall behandlas.

1.22

Regionkommittén ställer sig positiv till att handlingsplanen för biomassa lagts fram. Genomförandet av denna kan bli ett viktigt led i förverkligandet av de tre mål som beskrivs i energigrönboken.

1.23

Kommittén ställer sig positiv till kommissionens intention att öka inslaget av biomassa bland de förnybara energiformerna mer än hittills och anser att det integrerade åtgärdspaket som kommissionen skisserat är en lämplig grund när man vill öka användningen av biomassa för energiutvinning.

1.24

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen framhäver regionernas betydelse för främjandet av biodrivmedlen och andra former av bioenergi inom ramen för sammanhållningspolitiken och politiken för landsbygdsutveckling.

1.25

ReK vill peka på att användningen av biomassa i hög utsträckning kan bidra till att målet uppnås, dvs. att förnybar energi senast år 2010 skall stå för 12 % av den sammanlagda energianvändningen, och understryker därför biomassans betydelse som ett viktigt alternativ till de fossila energibärarna.

1.26

ReK vill framhäva att handlingsplanen för första gången visar hur den tredubbling av primärenergianvändningen av biomassa till runt 150 miljoner ton råoljeekvivalent som fastställdes som ett mål i EU:s vitbok från 1997 skall fördelas över områdena värme, elektricitet och drivmedel (värme: 75 miljoner ton råoljeekvivalent, elektricitet: 55 miljoner ton, drivmedel: 19 miljoner ton).

1.27

ReK vill framhäva att det scenario som beskrivs i handlingsplanen skulle innebära en ökning av andelen biomassa i EU:s primärenergianvändning från dagens 4 % till 8 % år 2010. För att detta mål skall kunna nås samtidigt som subsidiaritetsprincipen beaktas är det mycket viktigt att den behöriga nivån även vidtar åtgärder för att säkerställa tillgången till biomassa – till exempel med hjälp av obligatoriska reserver och en förbättring av leveranskedjan.

1.28

Kommittén ställer sig positiv till rådets beslut av den 14 februari 2006 om att leverans av fjärrvärme skall tas upp i den förteckning över varor och tjänster där medlemsstaterna kan tillämpa nedsatt mervärdesskatt. Kommittén anser det viktigt att en nedsatt skattesats tillämpas.

1.29

ReK vill påminna om att många lokala och regionala myndigheter redan med framgång genomfört eller genomför konkreta projekt för produktion av elektricitet och värme ur biomassa och därmed spelar en framträdande roll på detta område. Kommittén anser det viktigt att främja dessa initiativ.

1.30

Användningen av biomassa innebär att nya inkomstkällor kan exploateras, framför allt för lantbruket (”lantbrukaren som energibrukare”) och skogsbruket, och kan bidra till att nya arbetstillfällen skapas.

1.31

Regionkommittén ställer sig positiv till kommissionens meddelande om en EU-strategi för biodrivmedel som åtminstone delvis kan ersätta fossila bränslen för transporter och integreras i system för drivmedelsförsörjning.

1.32

ReK understryker det faktum att man inom lokala och regionala myndigheter redan använder biobränslen för offentliga fordon.

1.33

Kommittén betonar vikten av att framställa biodrivmedel på ett hållbart sätt i syfte att undvika att den biologiska mångfalden minskar; man bör undvika att stora monokulturer (odling av en enda gröda på ett vidsträckt område) av energigrödor i alltför stor utsträckning rubbar det lokala ekosystemet.

1.34

Regionkommittén uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna för forskning om biodrivmedel såväl när det gäller råvaror (för att öka energiprestandan och energiegenskaperna hos odlade produkter och för att använda pyrolysoljor som råvara inom den petrokemiska industrin), som när det gäller bearbetningen (omvandling av biomassa till energi, exempelvis gas, pyrolys osv.).

2.1

Regionkommittén anser att man för att trygga rättvis konkurrens måste genomföra direktiven om liberalisering av den inre marknaden för gas och elektricitet omgående och fullständigt i samtliga medlemsstater.

2.2

ReK anser att man bör genomföra kostnads–nyttoanalyser av förslag till ny lagstiftning som kommissionen lägger fram.

2.3

ReK anser att man i samband med översynen av EU:s system för handel med utsläppsrätter måste utvidga och förbättra systemet ytterligare i överensstämmelse med grönboken. Detta kommer att sörja för ett stabilt klimat där näringslivet kan fatta de nödvändiga långsiktiga investeringsbesluten. ReK anser också att man bör avlägsna sådana onödiga påfrestningar för näringslivet – framför allt på grund av effekterna på elektricitetspriserna och snedvridningen av konkurrensen – som uppstått till följd av att medlemsstaterna inte i tillräcklig utsträckning stämt av sina nationella allokeringsplaner med varandra.

2.4

ReK konstaterar att samordningen på EU-nivå höll måttet i samband med gaskrisen i januari 2006 och anser att det även i framtiden måste finnas effektiva samordningsmekanismer som grundar sig på principerna om solidaritet och subsidiaritet i händelse av en försörjningskris. I samband med detta måste man ta hänsyn till att det först och främst ankommer på medlemsstaterna själva att trygga den egna försörjningssäkerheten.

2.5

ReK anser att man inom forskning och utveckling måste lägga tyngdpunkten på området hållbar energi och energieffektivitet och att gemenskapen för detta ändamål måste tillhandahålla lämpliga stödmedel.

2.6

ReK föreslår att EU inom alla relevanta politikområden och inom ramen för sina befogenheter stimulerar användningen av hållbara energibärare.

2.7

ReK ställer sig positiv till kommissionens intention att bidra till att man fortsätter att utveckla åtgärder för energieffektivitet och anser att en långtgående handlingsplan för energieffektivitet bör läggas fram så snart som möjligt.

2.8

ReK anser att man vid utarbetandet av denna handlingsplan måste använda sig av marknadsstödda och kostnadseffektiva verktyg, t.ex. information, samråd, olika stöd, frivilliga överenskommelser o. dyl., och ta hänsyn till gränserna för vilka belastningar offentliga budgetar, företag och konsumenter tål.

2.9

ReK motsätter sig att man fastställer absoluta mål för effektivitetsökningen. Medlemsstater som redan genomfört besparingar eller använder sig av mycket effektiv teknik har inte samma potential för ytterligare effektivitetsökningar och skulle helt klart drabbas av konkurrensnackdelar om man införde absoluta mål.

2.10

ReK ställer sig bakom förslaget om ett internationellt avtal om energieffektivitet och initiativet till en dialog mellan EU och länder med hög energiförbrukning och tillväxtländer om energieffektivitet och sparsam energianvändning.

2.11

ReK stöder idén om att utveckla ett gemensamt koncept för en utrikes- och säkerhetspolitik rörande försörjningstrygghet och diversifiering av källorna. ReK stöder även utbyggnaden av energipartnerskap och intensifieringen av dialogen med länder som är viktiga i egenskap av producenter, transitländer och användare. Här verkar det också vara lämpligt att involvera grannländer som inte är medlemmar i EU.

2.12

Regionkommittén uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas betydelse i samband med att handlingsplanen genomförs och vidareutvecklas, att explicit ta upp den lokala och regionala aspekten och att på så sätt också bidra till en omfattande stärkning av landsbygden.

2.13

ReK håller med kommissionen när det gäller tillgången på biomassa, att beslutet om att odla energigrödor lämpligtvis bör fattas på lokal eller regional nivå.

2.14

ReK anser att man för att öka försörjningstryggheten, skona resurser, minska utsläppen av växthusgaser och stärka landsbygden och den hållbara energin inte bara måste främja en sparsam användning av energi och öka energieffektiviteten utan att man också måste fortsätta att utveckla användningen av förnybar energi och i detta sammanhang fortsätta att driva på den hållbara utbyggnaden av användningen av biomassa för energiutvinning och som material.

2.15

ReK anser det absolut nödvändigt att man avvecklar de tekniska hinder som finns för biodrivmedel och att man ändrar normen EN 14214 för att underlätta ett utvidgat bruk av olika växtoljor för biodiesel så långt det är görligt utan avsevärda negativa återverkningar på bränsleprodukterna. Därför stöder kommittén kommissionens intention att först undersöka orsakerna bakom dessa hinder, att fastställa vilka normer som kan ändras och att samtidigt se till att detta inte leder till att biodrivmedlen diskrimineras.

2.16

ReK uppmanar kommissionen att också i samband med att strategin för biodrivmedel vidareutvecklas ta vederbörlig hänsyn till den lokala och regionala aspekten.

2.17

ReK ställer sig positiv till kommissionens intention att öka andelen biodrivmedel i drivmedelsanvändningen och för detta ändamål införa en prövning av åtgärder för att främja biodrivmedel.

6.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/27

1.

Det är helt tydligt att globaliseringen av ekonomin och den ökade konkurrens som denna leder till för både privata och offentliga företag och vars effektivisering utgör ett av Lissabonstrategins mål tvingar fram ett nära samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn i form av offentlig-privata partnerskap som gynnar båda parterna och framför allt allmänheten, som använder sig av tjänsterna.

2.

Genom offentlig-privata partnerskap, som grundar sig på ett samarbete mellan offentliga aktörer och partner från den privata sektorn, kan de båda parterna (nationell, regional eller lokal nivå å ena sidan och den privata sektorn å andra sidan) genomföra gemensamma projekt till nytta för båda parter och med användning av sin egen potential, projekt för att uppnå inte bara kommersiella utan även samhälleliga mål, bl.a. att förbättra kvaliteten på tjänsteutbudet.

3.

De lokala och regionala myndigheterna bör engagera sig mer i de offentlig-privata partnerskapen eftersom ett engagemang nedifrån i partnerskapsprojekt som grundar sig på EU:s fördragsmässiga grunder framför allt kommer att tjäna allmänheten, som använder sig av tjänsterna.

1.1

Regionkommittén anser att det är viktigt att det läggs fram ett tolkningsmeddelande för alla former av offentlig-privata partnerskap, i och med att det fortfarande saknas en exakt definition av de offentlig-privata partnerskapen och framför allt då i synnerhet de nya medlemsstaterna saknar erfarenhet på detta område men också eftersom de rättsliga bestämmelser som finns är otillräckliga.

1.2

Regionkommittén anser att det är de lokala och regionala myndigheterna, som står närmast allmänheten, som använder sig av de offentliga tjänsterna, som bör avgöra hur tjänsterna bör finansieras, vilken form de offentlig-privata partnerskapen bör anta, eller om de själva bör tillhandahålla tjänsterna.

1.3

Regionkommittén anser att man framför allt bör välja offentlig-privata partnerskap om man på så sätt kan förbättra kvaliteten på tjänsterna till allmänheten i samband med väl avgränsade projekt och att de inte i samtliga fall bör betraktas som en optimal lösning.

1.4

Regionkommittén anser att man i de offentlig-privata partnerskapen bör sträva efter att föra över risken på den part som bäst kan hantera den men att man samtidigt måste se till att det finns ett skydd i händelse av ogynnsamma omständigheter under genomförandet av projektet i fråga.

1.5

En princip för de offentlig-privata partnerskapen är enligt Regionkommitténs mening att den offentliga sektorn tar på sig ansvaret för att tillhandahålla den infrastruktur och de tjänster som behövs och aktivt samarbetar med den privata sektorn för att genomföra projekten i fråga. Den privata sektorn har å andra sidan ett ansvar att skaffa fram medel för finansieringen av de arbeten som måste utföras i samband med projekten i fråga, att se till att överföring av teknik sker, att utföra de uppgifter som krävs för att den offentliga sektorns mål skall uppnås samt, sedan anläggningen färdigställts eller moderniserats, sköta driften av denna mot ersättning för de tjänster som tillhandahålls allmänheten. Syftet med de offentlig-privata partnerskapen är alltså att förbindelserna mellan de båda parterna skall utformas på ett sådant sätt att risken för den del av projektet som det handlar om överförs på den part som bäst kan kontrollera den.

1.6

Regionkommittén anser att de offentlig-privata partnerskapen kan vara en lämplig lösning när infrastruktur eller tjänster skall tillhandahållas allmänheten. Det är dock först efter en noggrann analys av det konkreta målet med en viss infrastruktur och vissa tjänster som man bör avgöra om de lokala och regionala myndigheterna själva bör ta på sig dessa uppgifter eller om man bör anförtro dem åt tredje man i överensstämmelse med bindande nationella föreskrifter i fråga om offentlig upphandling, eventuellt genom koncessioner eller ett institutionaliserat offentlig-privat partnerskap.

1.7

De offentlig-privata partnerskapen bör enligt Regionkommittén inte bara bedömas ur ett juridiskt, ekonomiskt och tekniskt utan även ur ett politiskt perspektiv, eftersom beslut rörande projekt som är gemensamma för den offentliga och den privata sektorn måste godkännas genom demokratisk omröstning och dessutom kontrolleras av tillsynsorgan. Besluten blir på så sätt offentliga och kan bedömas av dem som använder eller kan använda dessa tjänster.

1.8

Regionkommittén anser att genomförandet av ett visst projekt inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap kan medföra följande fördelar för den offentliga parten vid vissa tillfällen (om ett sådant partnerskap ses som en optimal lösning för att skapa en viss infrastruktur och tillhandahålla vissa tjänster för allmänheten):

1.9

Regionkommittén understryker att ett offentlig-privat partnerskap förutsätter ett ömsesidigt förtroende mellan båda parter och öppenhet i de ömsesidiga kontakterna för kunna utvecklas fritt och obehindrat och i enlighet med grundprinciperna i EU:s fördrag, t.ex. principerna om jämställdhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet. För att ett offentlig-privat partnerskap skall kunna utvecklas i enlighet med ovan nämnda principer krävs det

1.10

Kommittén framhåller att man vid såväl avtalsmässiga som institutionaliserade offentlig-privata partnerskap skall prioritera att medborgarna garanteras kontinuerliga arrangemang och tjänster med hög kvalitet och säkerhet. Därför måste de offentliga myndigheterna sätta tillhandahållandet av tjänster före ett företags ekonomiska intressen, och de bör förbehålla sig rätten att t.ex. föreskriva kvalitets- och säkerhetsstandarder och under samarbetets gång ändra dem ensidigt när detta ligger i allmänhetens intresse, ta över tillhandahållandet av arbeten eller tjänster och när samarbetet väl avslutats överta de tillgångar som krävs för att arbetet eller tillhandahållandet av tjänsten skall kunna fortsätta.

1.11

Även när de aktörer som rådfrågats av kommissionen till största delen inte har stött gemenskapsinitiativet att klargöra och harmonisera bestämmelserna om underentreprenader i offentlig-privata partnerskap, bör EU-institutionerna inte glömma att samarbetet riktar sig till de medborgare som använder sig av tjänsterna och att ett offentlig-privat partnerskap kan påverkas negativt om den aktör som deltar i partnerskapet inte agerar på ett adekvat sätt visavi de underentreprenörer som delvis eller helt tillhandahåller tjänsten. Dessutom är de lokala och regionala instanserna intresserade av att stärka de små och medelstora företagen, som i de flesta fall fungerar som underentreprenörer. Därför bör den aktör som deltar i partnerskapet vara skyldig att uppfylla sina ekonomiska åtaganden i förhållande till underentreprenörerna på samma ekonomiska villkor som när det upphandlande organet uppfyller sina ekonomiska åtaganden i förhållande till aktören i fråga.

2.1

Om kommissionen håller fast vid tanken på att lägga fram ett lagförslag om tjänstekoncessioner, vill Regionkommittén att man skall erkänna de specifika egenskaper som tjänstekoncessioner och koncessioner för tillhandahållande av allmännyttiga tjänster har. Kommissionsförslaget bör garantera flexibla, öppna och icke-diskriminerande förfaranden när det gäller urval av tjänsteleverantörer, i kombination med en flexibel uppsättning övergripande kriterier för det slutliga tilldelningsbeslutet.

2.2

Regionkommittén anser att man bör fortsätta debatten på kommissionsnivå om offentlig-privata partnerskap eftersom samarbete mellan kommuner/regioner och det privata näringslivet har kommit att få en allt större betydelse inom unionen.

2.3

Regionkommittén efterlyser en exakt definition av det offentlig-privata partnerskapet och ett klargörande av terminologin, exempelvis begrepp såsom ”avtalsmässiga offentlig-privata partnerskap” och ”institutionella offentlig-privata partnerskap”. En åtskillnad mellan offentlig-privata partnerskap på EU-nivå och partnerskap på nationell och regional nivå kan komma att krävas.

2.4

Kommittén anser i anslutning till ovanstående punkt att man bör undvika begrepp som ”verksamhet i allmänhetens tjänst” och ”tjänster av allmänt intresse”, eftersom de har olika definitioner i olika lagstiftningar. Ett giltigt begrepp som skulle kunna komma i fråga för att definiera institutionella offentlig-privata partnerskap, som är föremål för EU-lagstiftningen, vore ”som syftar till att tillhandahålla arbeten eller tjänster till medborgarna mot ersättning som användarna helt eller delvis står för”.

2.5

Regionkommittén anser också att man bör överväga om EU förfogar över tillräckliga finansiella styrinstrument för att kunna garantera offentlig-privata partnerskap i hela unionen (återförsäkring, offentliga garantier).

2.6

Regionkommittén värdesätter kommissionens ansträngningar för att på EU-nivå se till att EG-fördragets grundprinciper, t.ex. insyn, jämställdhet, proportionalitet och ömsesidigt förtroende, respekteras i samband med offentlig upphandling och koncessioner.

2.7

Regionkommittén anser att konkurrenspräglad dialog kan vara ett effektivt förfarande vid invecklade offentliga kontrakt, men att det än så länge finns få erfarenheter av vad konkurrenspräglad dialog kan innebära.

2.8

Regionkommittén rekommenderar att medlemsstaterna vid utformningen av förfaranden för koncessionstilldelning utgår från principerna om insyn och konsekvens, och att man härvid beaktar de gemensamma definitioner och standarder på EU-nivå som Europeiska kommissionen kan komma att föreslå.

2.9

Regionkommittén anser att man för att skapa större rättssäkerhet för initiativ på området offentlig-privata partnerskap bör skapa företag, där både den offentliga och den privata sektorn kan delta i arbetet med att tillhandahålla offentliga tjänster.

2.10

Regionkommittén vill hänvisa till att det endast är i följande fall som förfarandena på området offentliga kontrakt inte bör tillämpas: på de anbudsgivare (uppdragstagare) som 1) är underkastade samma kontroll som den upphandlande myndigheten utövar över sina egna avdelningar och 2) samtidigt utför en övervägande del av verksamheten inom denna myndighet. Enligt Regionkommitténs uppfattning innebär begreppet ”interna företag” att den offentliga myndigheten utövar en kontroll över den rättsligt fristående enheten i fråga som motsvarar den kontroll som myndigheten utövar över sina egna avdelningar. För att kunna verifiera om denna kontroll utövas måste hänsyn tas till faktorer såsom representationsnivå inom olika förvaltnings-, lednings- och kontrollorgan, stadgans bestämmelser i detta hänseende om ägandeförhållanden, faktiskt inflytande och faktisk påverkan på strategiska beslut och enskilda verksamhetsbeslut. Ställningen som internt företag förhindrar att ett privat företag ingår som delägare med mer än 33 % av tjänsteföretagets kapital. Regionkommittén anser särskilt att det är fel att anta att direkttilldelning till offentlig-privata företag som etablerats enligt offentliga förfaranden, i samtliga fall skulle innebära direkta eller indirekta fördelar för dessa företag. Kommittén avvisar därför tanken på att automatiskt likställa direkttilldelning med konkurrensfördelar som står i strid med bestämmelserna i fördraget och likaså principen om att varje form av ytterligare begränsning av verksamheten på marknaden är oförenlig med ovanstående ramar.

2.11

Regionkommittén anser att ett tolkningsmeddelande rörande tilldelning av koncessioner och institutionaliserade offentlig-privata partnerskap skulle kunna ge ytterligare vägledning om hur EU-fördragets principer rörande likabehandling, insyn, proportionalitet och ömsesidigt erkännande kan förverkligas. Detta ökar sannolikheten för att projekt inom ramen för offentlig-privata partnerskap skall lyckas och innebär att det finns skäl för att i högre grad än tidigare genomföra projekt med hjälp av krediter från Europeiska investeringsbanken (EIB).

2.12

Regionkommittén understryker att det demokratiska systemet i EU:s enskilda medlemsländer garanterar hög kvalitet på de tjänster som tillhandahålls allmänheten genom att medborgarna ställs i centrum och skyddas av de myndigheter som driver eller påverkar driften, utövar uppsikt och övervakar de tjänster som tillhandahålls.

2.13

Regionkommittén anser att man i samband med tilldelning av EU-stöd bör prioritera finansiering av projekt med offentlig-privata partnerskap.

6.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/31

1)

Trepartsavtal och trepartsöverenskommelser utgör ett viktigt instrument som syftar till att främja ett styresskick på flera nivåer i Europa, särskilt genom att engagera de lokala och regionala myndigheterna i genomförandet av gemenskapspolitiken samtidigt som hänsyn tas till den institutionella strukturen i de olika medlemsstaterna.

2)

Detta nya frivilliga instrument avseende styresskicket säkerställer större flexibilitet, effektivitet och demokrati inom EU och bidrar på så sätt till att främja en positiv inställning bland medborgarna till det europeiska projektet.

3)

Återlanseringen av trepartsavtal och trepartsöverenskommelser utgör en politisk prioritering för 2006. Kommittén önskar i synnerhet öka detta instruments bidrag och potential i genomförandet av Lissabonstrategin.

4)

En allmän spridning av trepartsavtal och trepartsöverenskommelser ingår bland genomförandeprogrammens instrument och syftar till att göra politiken mer sammanhängande och enhetlig från europeisk nivå och ner till lokal nivå, samt till att diversifiera instrumenten i samrådet mellan de institutioner som berörs av den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken på regional nivå.

5)

Resultaten av försöksperioden för trepartsöverenskommelser och trepartsavtal är blandade och det har funnits skäl att omdefiniera instrumenten, formerna och målen samt räckvidden.

6)

ReK lämnade – i de lokala och regionala myndigheternas intresse – ett konkret förslag till översyn av instrumentet vid sammanträdet inom högnivågruppen för EU:s styresskick den 2–3 oktober 2006. I högnivågruppens slutsatser fastslås att ingenting hindrar fortsatt användning av instrumentet, och det framgår att det finns ett intresse hos ett visst antal medlemsstater för att på frivillig basis genomföra en ny försöksfas.

1.1

Mot bakgrund av de ekonomiska, sociala, miljömässiga och demokratiska utmaningar som Europa står inför anser Regionkommittén att det är nödvändigt att stärka EU:s, medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas åtgärder genom ett verkligt partnerskap så att dessa blir effektivare.

1.2

Kommittén anser att förankringen av principen om interinstitutionellt partnerskap, i enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen, utgör en hörnsten i byggandet av ett Europa som alla europeiska medborgare kan uppleva som sitt ”gemensamma hem”.

1.3

Kommittén anser att ett genomförande ute på fältet av partnerskapsprincipen skulle göra det möjligt att övervinna det aktuella systemets brister och bidra med ett verkligt mervärde i genomförandet av väldefinierade gemensamma mål i enlighet med den ”agenda för EU-medborgarna” som kommissionen föreslår i sitt meddelande av den 10 maj 2006, utan att förändra den institutionella ansvarsfördelningen mellan de olika deltagande partnerna.

1.4

Den debatt som för närvarande förs med allmänheten ute i medlemsstaterna inom ramen för perioden för eftertanke visar att det är möjligt att komma närmare medborgarna genom konkreta och synliga åtgärder, och att direkt medverkan av lokala och regionala myndigheter i det europeiska projektet är ett oumbärligt element i samband med detta.

2.1

Regionkommittén har från början stått bakom idén med trepartsöverenskommelser och trepartsavtal som metod för samarbetet för att lagstiftning och program med påtagliga regionala och lokala konsekvenser skall kunna genomföras så enkelt och flexibelt som möjligt.

2.2

Kommittén konstaterar att resultaten av försöksperioden med trepartsavtal och trepartsöverenskommelser inte har uppfyllt förväntningarna, men anser ändå, utan att ifrågasätta instrumentets relevans, att man bör genomföra varje lämpligt initiativ som syftar till ökad och mer spridd användning av trepartsavtal.

2.3

Kommittén noterar bland annat att en enda trepartsöverenskommelse har undertecknats hittills, med regionen Lombardiet, och beklagar bristen på mobilisering från kommissionens sida för att nå fram till ett undertecknande av de tre övriga försöksprojekten (Birmingham, Lille och Pescara), vilkas nyskapande innehåll hade kunnat bidra med verkligt mervärde. Kommittén noterar i detta sammanhang de nya initiativ som tagits av lokala och regionala myndigheter (t.ex. Asturien och den autonoma provinsen Trento) och pekar på åtgärder som vidtagits av vissa europeiska och nationella sammanslutningar i syfte att stödja och främja instrumentet.

2.4

ReK påminner om att lanseringen av idén om trepartsöverenskommelser och trepartsavtal väckte stort intresse bland de lokala och regionala myndigheterna, som ansvarar för att införliva och genomföra en stor del av EU:s lagstiftning och åtgärder, eftersom denna typ av överenskommelser och avtal skulle öka myndigheternas effektivitet. Avtalen och överenskommelserna utgör f.ö. ett instrument som gör det möjligt för EU-institutionerna, de nationella regeringarna och de regionala och lokala myndigheterna att på ett enhetligt sätt sätta upp mål och fastställa och genomföra åtgärder och ansvarsfördelning som skulle utnyttja de olika institutionella aktörernas roller på ett bättre sätt.

2.5

Regionkommittén delar följaktligen inte kommissionens bedömning att ingen lokal, regional eller central myndighet har visat något särskilt intresse för förslaget.

2.6

Denna experimentella fas, som utvecklats inom ett alltför begränsat område, är mycket känslig, och kommittén anser efter att ha tagit del av kommissionens utvärdering att instrumentet måste ses över, varvid man särskilt bör uppmärksamma följande aspekter:

2.7

Regionkommittén påminner om att Europaparlamentet i sin resolution från december 2003 välkomnade instrumentet och uttryckligen begärde att tillräckligt många och varierade pilotförsök skulle genomföras. Parlamentet begärde också att finansiering skulle tillhandahållas för adekvat publicitet.

2.8

Regionkommittén vill rikta uppmärksamheten mot svaren på det frågeformulär som skickades ut av det finländska ordförandeskapet till medlemsstaterna. Där framgår att en majoritet av medlemsstaterna stöder treparts- och flerpartsöverenskommelser som omfattar medlemsstaterna, de regionala och lokala myndigheterna och Europeiska kommissionen i syfte att främja partnerskapsprincipen i genomförandet av EU-politiken.

2.9

Regionkommittén överväger att bidra till att uppfylla de grundläggande villkor som fastställts av kommissionen i syfte att säkerställa instrumentets framgång genom att föreslå ett antal möjliga vägar. Kommittén är för övrigt redo att fungera som drivande kraft för att skapa det politiska tryck som krävs för att utveckla användningen av detta instrument, men vill samtidigt påpeka att inget initiativ kan lyckas utan de berörda medlemsstaternas och kommissionens stöd och engagemang.

3.1

Regionkommittén förespråkar en översyn av trepartsavtalen och trepartsöverenskommelserna och en ny benämning, ”europeiska territoriella pakter”, i syfte att anpassa dem till behoven och intressena på de olika styresnivåer som kan förväntas sluta sådana avtal.

3.2

ReK hoppas att dessa europeiska territoriella pakter kommer att åstadkomma följande:

3.3

Regionkommittén vill understryka att dessa instrument i sig skulle utgöra ett stort mervärde såväl för de regionala och lokala myndigheterna som för EU eftersom de gör det möjligt att på ett bättre sätt anpassa unionens åtgärder till den lokala och regionala verkligheten, varigenom åtgärderna på ett bättre sätt skulle lösa medborgarnas konkreta behov.

3.4

Kommittén är beredd att samarbeta med kommissionen, ordförandeskapet för EU och övriga berörda institutioner – i synnerhet högnivågruppen för EU:s styresskick – för att fastställa och utvärdera det konkreta mervärdet av sådana avtal genom att bestämma lämpliga kriterier och indikatorer.

3.5

Friheten att vända sig till sådana territoriella pakter och förhandlingar på basis av en gemensam vilja från de olika samarbetsparterna skulle vara en tillgång för att förstärka den ständiga och regelbundna dialogen mellan de tre myndighetsnivåerna, från utarbetande till genomförande, och detta skulle även gälla när fler än en medlemsstat berörs. I alla händelser bör detta instrument utformas med beaktande av gällande bestämmelser och inom ramen för tillämpningen av dessa, såväl på regional och nationell nivå som på gemenskapsnivå, med avseende på den ansvarsfördelning som råder i varje medlemsstat och tillämpningen av gällande bestämmelser för berörd sektor och de regler som styr förvaltning och kontroll av ekonomiska resurser.

3.6

Kommittén anser att det inte kan finnas något verkligt partnerskap utan ekonomiska bidrag från alla avtalsslutande parter för genomförandet av de mål som fastställts gemensamt. Regionkommittén föreslår att diskussionen om finansieringen av de europeiska territoriella pakterna bör inriktas på möjliga samverkanseffekter mellan å ena sidan befintliga poster i EU-budgeten inom berörda områden och för strukturfonderna och å andra sidan tillgängliga budgetposter på lokal, regional och nationell nivå. Detta bör ske utan att man inrättar ytterligare ett finansieringsinstrument för europeisk regionalpolitik, och utan att begära ytterligare ekonomiska medel.

3.7

Kommittén anser att det gemensamma målet bör vara att optimera åtgärdens genomslagskraft genom att på ett konkret sätt ute på fältet visa på gemenskapsmervärdet av åtgärden. Detta mervärde framstår tydligt när flera offentliga förvaltningar (på europeisk, nationell, regional eller lokal nivå) har befogenheter vad avser lagstiftning, utformning eller genomförande inom vissa politikområden. ReK uppmanar dessutom kommissionen att fastställa detaljerade indikatorer för att kunna avgöra detta gemenskapsmervärde.

3.8

Kommittén uppmanar kommissionen att bredda användningen av europeiska territoriella pakter inom ramen för andra frågor och politikområden, exempelvis miljö och i synnerhet i samband med Lissabonstrategin, sammanhållningspolitiken, de stora europeiska infrastrukturerna och havspolitiken.

3.9

ReK anser att det är lämpligt att intensifiera samrådet mellan kommissionen, rådet, parlamentet och Regionkommittén när det gäller fastställandet och genomförandet av europeiska territoriella pakter. Kommittén anser dessutom att det i detta syfte är nödvändigt att vinna de berörda nationella regeringarnas stöd.

3.10

Kommittén upprepar sin begäran till kommissionen att genom generalsekretariatet stärka den övergripande samordningen i förvaltningen av detta nya instrument.

3.11

Regelbundna samrådsmekanismer mellan de olika berörda styresnivåerna via en territoriell pakt bör upprättas. De måste fortfarande vara smidiga och kräva begränsade personalresurser. De territoriella pakterna bör utformas så att kommissionen kan formalisera dem med alla medlemsstater och lokala och regionala myndigheter i linje med fastställda villkor och kriterier, enligt principen om objektivitet, offentlighet och öppenhet. Regionerna åtar sig att samarbeta med kommissionen och medlemsstaterna för att utarbeta dessa kriterier.

3.12

ReK anser att det är av grundläggande betydelse att förbättra samspelet och informationsutbytet mellan de regionala och lokala myndigheter som deltar i en territoriell pakt, och föreslår en årlig uppföljning vid årliga möten mellan de berörda myndigheterna och regeringarna, eller offentliga hearingar.

3.13

Kommittén uppmanar slutligen kommissionen att lansera en informationskampanj samt en satsning på att höja medvetenheten inför lanseringen av de europeiska territoriella pakterna med inriktning mot alla de aktörer som eventuellt kommer att involveras, i syfte att tydligt klargöra målen och den politiska betydelsen av detta instrument.

3.14

Regionkommittén anser att det är nödvändigt att man vid utformningen av de europeiska territoriella pakterna uttryckligen hänvisar till de lokala arbetsmarknadsparterna, dvs. aktörerna i den regionala och lokala utvecklingen.

3.15

Det är mycket viktigt att medborgarna deltar vid utformningen av målen för de europeiska territoriella pakterna. EU-institutionerna bör därför främja deras deltagande och framföra förslag om instrument för medborgardeltagande.

3.16

Regionkommittén ger kommitténs ordförande i uppdrag att översända föreliggande yttrande till rådet, kommissionen och Europaparlamentet samt till medlemsstaternas regeringar och högnivågruppen för EU:s styresskick.

6.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 51/35

1)

Enligt Europeiska rådets resolution av den 26 juni 1997 avses med underåriga utan medföljande vuxen ”medborgare i tredje land som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för dem, och så länge de inte faktiskt tas om hand av en sådan person”.

2)

Med tanke på att underåriga, underåriga från tredjeländer utan medföljande och ungdomar som begär asyl är mer sårbara och löper större risk att slås ut socialt måste skyddet av dessa grupper utgöra en prioritering för Europeiska unionen, för partnerländerna och för de lokala och regionala myndigheterna.

3)

Migration av särskilt sårbara grupper som offer för människohandel, asylsökande och underåriga från tredjeländer utan medföljande vuxen utgör rent objektivt illegal invandring i partnerländerna, varför hanteringen av dessa migrationsströmmar bör ingå i den mer övergripande politiken för förhindrande av illegal invandring.

4)

Dessa särskilda migrationsströmmar befinner sig i en gråzon i lagstiftningen mellan illegal invandring och den efterföljande legala vistelsen i enlighet med villkoren för det skydd som garanteras genom internationell och nationell rätt.

5)

Det är i dag svårt att få tillgång till uppgifter på EU-nivå på grund av de varierande klassificeringssystem som tillämpas av de nationella myndigheterna i fråga om minderåriga tredjelandsmedborgare utan medföljande vuxen, som i vissa länder statistiskt hänförs till asylsökande, i andra till ekonomiska invandrare eller till övergivna underåriga.

6)

FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) uppskattar att det sammantaget finns 25 miljoner flyktingar i världen och att hälften av dessa skulle vara barn. Enligt färska siffror utgörs mellan 2 % och 3 % av dessa av underåriga från tredjeländer utan medföljande vuxen.

7)

Unicef uppskattar antalet underåriga som är offer för illegal intern eller extern människohandel till ca 1,2 miljoner årligen (Unicef-rapporten ”Stop the Traffic” från juli 2003). Enligt programmet Separated Children in Europe, ett gemensamt initiativ mellan International Save the Children Alliance och UNHCR, finns det lågt räknat minst 100 000 underåriga utan medföljande vuxen i EU. Den italienska myndigheten för skydd av underåriga från tredjeländer (Comitato Minori Stranieri) har samlat in uppgifter som visar att det varje år anlänt ca 8 000 ensamkommande barn från tredjeländer och att siffran stigit under senare år. I Spanien uppskattar myndigheterna siffran till 3 000 till 4 000 varje år, medan den i Frankrike, Nederländerna och Belgien varierar mellan 5 000 och 6 000 per år. Antalet barn som kommer ensamma från tredjeländer är säkert ännu högre om man tar med dem som reser in illegalt. Det är också svårt att uppskatta hur många som vistas i landet efter att ha tagit sig in illegalt.

8)

Barn från tredjeländer utan sällskap kommer främst från länderna i Nordafrika, särskilt Marocko, de afrikanska länderna söder om Sahara (Senegal, Mali, Guinea, Kamerun m.fl.), länderna i Asien, främst Afghanistan, de östeuropeiska länderna, och då särskilt Rumänien, Moldavien, Albanien och f.d. Jugoslavien.

9)

Det blir ofta de lokala och regionala myndigheterna som helt och hållet får stå för hjälpen. Dessa myndigheter ställs inför nödsituationer eftersom de inte har någon politik att stödja sig på och ingen verklig kompetens när det gäller att lösa problemen vid dess rot eller rättsliga befogenheter att fatta beslut om familjeåterförening och assisterat återsändande, vilket gör deras insatser mindre effektiva och rationella samtidigt som de är mycket kostnadskrävande.

1.1

Regionkommittén anser det vara av största vikt att migrationsströmmarna i EU hanteras på ett samordnat och ändamålsenligt sätt där man beaktar subsidiaritetsprincipen och skyddar individens och särskilt de svagaste gruppernas rättigheter, inte bara för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och andra skäl till otrygghet, utan också för att det är en nödvändig förutsättning för att uppnå de tillväxtmål som fastställts i Lissabonstrategin och för att genomföra den inre marknaden.

1.2

ReK påpekar att de viktigaste målsättningarna för att kunna vidta samstämmiga och välplanerade åtgärder visavi barn som kommer ensamma från tredjeländer är

1.3

ReK har mot denna bakgrund beslutat att utarbeta föreliggande initiativyttrande om situationen för underåriga från tredjeländer utan medföljande vuxen i immigrationsprocessen. Med yttrandet vill kommittén belysa hur viktig denna fråga är i hanteringen av migrationsströmmarna med tanke på underårigas särskilda sårbarhet och att missbruk av skyddssystemet kan ge upphov till exploatering och barnarbete.

1.4

Med hänsyn till hur känslig frågan är och hur angeläget och viktigt det är för partnerländerna att ta itu med den anser Regionkommittén att en objektiv bedömning av problemet inte är möjlig utan ett aktivt och ständigt deltagande av de lokala och regionala myndigheter som ansvarar för omhändertagandet av de underåriga.

1.5

ReK är övertygad om att det i samband med hanteringen av migrationsströmmarna är nödvändigt att göra ett kvalitetssprång vad gäller den illegala invandringen genom att erkänna betydelsen av kontroller vid gränserna och mer allmänt av de ansträngningar till samordning som inrikesministerierna i medlemsländerna gör. Samtidigt måste man fästa lika stor vikt vid den civila och sociala kontrollen av territoriet, utan vilken alla slags motåtgärder eller integrationsåtgärder är dömda att bli ineffektiva och utan vilken det inte går att fullständigt bemästra problemet, något som kommissionen ofta krävt. Man måste utveckla åtgärder som syftar till att förhindra att underåriga utvandrar och som främjar ett assisterat återvändande. Med hjälp av sådana åtgärder – och med utgångspunkt i utvecklingen av en politik till skydd för de unga i ursprungsländerna – kan ett skyddssystem skapas i dessa länder.

1.6

Rek konstaterar att kommissionen har visat ett otillräckligt intresse för frågan om underåriga utan medföljande. Vi hoppas att man inom ramen för den strategi om barns rättigheter som kommissionen föreslagit (KOM(2006) 367 slutlig) på ett effektivt sätt kommer att ta itu med denna fråga.

1.7

Migrationsfenomenet kan endast angripas på medellång och lång sikt genom en samarbetspolitik för hållbar utveckling i ursprungsländerna som innebär att dessa kan erbjuda sina medborgare, och framför allt ungdomarna, möjligheter i sina egna länder.

1.8

Kommittén välkomnar den intressanta ståndpunkten i kommissionens meddelande KOM(2005) 389 slutlig, där ursprungsländerna betraktas som delaktiga parter i förvaltningen av migrationen. Mot denna bakgrund anser vi att det är viktigt att ge incitament till avtal med dessa länder. Dessa avtal bör etablera ett direkt samband mellan migrationsfenomenet och den nödvändiga utvecklingen i dessa länder.

1.9

ReK konstaterar att ett flertal lokala och regionala myndigheter får bära den börda det innebär att ta emot och hjälpa ensamkommande barn och ansvarar också för deras inkvartering, socialhjälp, sjukvård och utbildning. När så är nödvändigt skall de även svara för deras yrkesmässiga integration och utföra omfattande uppgifter i form av administration och dokumentering och får därmed bära en ansenlig ekonomisk börda.

1.10

Vi vill gärna se att man vid förvaltningen av Europeiska fonden för integration tar hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas särskilda behov och att man stöder deras deltagande i förhandlingarna om de nationella programmen och motsvarande operativa program.

1.11

Regionkommittén påpekar att den omfattning som dessa strömmar har tagit, de konsekvenser som detta medför för de olika regionerna i fråga om särskilda behov som skall tillgodoses och tjänster som skall tillhandahållas och det faktum att invandringen har ökat under senare år visar att de lokala och regionala myndigheterna måste delta fullt ut för att migrationen skall kunna skötas på ett effektivt sätt i dessa regioner, och det är därför nödvändigt att de nationella myndigheterna för en aktivare politik som främjar samarbete mellan lokala och regionala myndigheter, särskilt med hänsyn till sårbara grupper.

1.12

Trots bristande tillgängliga uppgifter vill ReK framhålla det utomordentliga arbete som utförts av de myndigheter som är behöriga på detta område i var och en av medlemsstaterna och som framgått av förberedelserna inför detta yttrande. Kommittén erkänner de olika tjänstemännens omfattande professionalism och serviceanda liksom det ovärderliga stödet från icke-statliga organisationer och organisationer för skydd av barn som under senare år har verkat för de svagaste, bland annat asylsökande ungdomar och offer för människohandel.

1.13

ReK beklagar att inte alla medlemsstater har enhetliga rutiner och strukturer för skydd av underåriga utan medföljande och uppmanar medlemsstaterna att på ett så enhetligt sätt som möjligt tillämpa de europeiska bestämmelser som redan finns på området. Vi beklagar de föga samordnade insatser som ofta är förknippade med behörighetskonflikter mellan de olika styresnivåerna, vilket ökar risken för en verklig och omfattande diskriminering vad gäller de olika medlemsstaternas behandling av underåriga i olika medlemsstater, men också inom varje enskild medlemsstat.

1.14

Kommittén påpekar att eftersom problemet med underåriga utan medföljande vuxen främst berör de autonoma regioner eller andra regioner som gränsar till de områden som de underåriga barnen kommer från samt de kommuner, autonoma regioner och andra regioner som har de mest välutvecklade ekonomierna och störst möjligheter till integration på arbetsmarknaden, och att det därför finns en risk för att man bortser från svårigheterna i de kommuner, autonoma regioner och andra regioner som är tätbefolkade och därmed har sämre möjligheter att ge barnen ett fullgott skydd. Likaledes har de små och medelstora lokala och regionala enheterna brist på resurser och därmed begränsade handlingsmöjligheter.

1.15

ReK vill än en gång uttrycka sin besvikelse över de vaga formuleringar som kommissionen använder i sina senaste förslag (KOM(2005) 389 slutlig, KOM(2005) 390 slutlig och KOM(2005) 391 slutlig), som också behandlar påtvingat återvändande av underåriga utan medföljande vuxen och offer för människohandel men utan att uttryckligen och direkt hänvisa till en bestämd artikel i Europeiska konventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989.

1.16

Det måste finnas regionala och lokala centra med specialiserad personal som kan bistå ensamkommande barn, asylsökande och offer för människohandel, som löper särskilt stor risk att utsättas för diskriminering och marginalisering, som samtidigt kan kontrollera att systemen för skydd av underåriga inte utsätts för eventuella missbruk av rättigheter och lagbrott. Det bör ske genom

2.1.1

Regionkommittén anser att lagstiftningen i EU och i några av medlemsstaterna om underåriga migranter utan medföljande vuxen är otillräcklig och att man därför också bör åtgärda följande:

2.1.2

ReK begär att det utifrån ett lokalt perspektiv snarast inleds en diskussion med rådet, kommissionen och Europaparlamentet om underåriga utan medföljande vuxen för att belysa svårigheterna på lokal nivå och hur lokala och regionala myndigheter konkret kan bidra. Det behövs även en utförlig bedömning av fenomenet på europeisk nivå. Därför framför kommittén också förslag på konkreta åtgärder för en bättre hantering av detta fenomen.

2.1.3

Kommittén hoppas att man i debatten om denna mycket viktiga fråga om underåriga utan medföljande vuxen fäster särskild vikt vid villkoren i ursprungssamhällena och ursprungsfamiljerna.

2.1.4

ReK uttrycker förhoppningen att nya rättsliga och politiska initiativ samt program som rör underåriga utan medföljande vuxen alltid, även om de vidtas inom ramen för hantering av flyktingströmmarna, skall bygga på principerna i FN:s barnkonvention från 1989, särskilt artikel 3, EG-fördraget, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och fler viktiga internationella instrument som rör underåriga utan medföljande vuxen. De skall också mer allmänt alltid beakta barnens bästa, bland annat genom åtgärder för att barnen inte skall förlora förankringen i sitt familje- eller kultursammanhang. Man måste också se till att de får bästa möjliga skydd när de måste lämna sina länder på grund av sin övertygelse eller tro.

2.2.1

Regionkommittén manar till att stärka medvetenheten om fenomenet på EU-nivå och konstaterar att några av de rättsakter som nyligen har antagits inte ger något skydd åt barnens rättigheter i detta sammanhang. Det faktum att ett antal medlemsländer saknar ett enhetligt förfarande på nationell nivå innebär i realiteten att de lokala och regionala myndigheterna får bära hela ansvaret för fenomenet och medföljande kostnader.

2.2.2

Det är mycket viktigt att man på EU-nivå snarast utformar en klar gemenskapsstrategi för mottagning av underåriga utan medföljande vuxen som ett migrationsfenomen. I samband med denna strategi måste man beakta den ytterst känsliga frågan om underåriga och deras skydd, den avgörande roll som ursprungssamhällena och ursprungsfamiljerna spelar och slutligen särskilt uppmärksammar de lokala och regionala myndigheternas roll i samband med mottagande och socialt understöd.

2.2.3

Man bör dessutom uppmärksamma rättsliga ingripanden i samband med underåriga utan medföljande vuxen på grund av risken för diskriminering och social marginalisering och överväga möjligheten att låta barnet återvända till sin familj.

2.3.1

Regionkommittén ser positivt på att allt fler åtgärder vidtas på EU-nivå för att få bukt med migrationsproblemen. Att medlemsstaterna ensamma bär ansvaret på detta område är inte förenligt med det komplicerade förhållande som nu råder mellan samordnade insatser för förvaltning av migrationsströmmar och det ansvar som lokala och regionala myndigheter har för mottagande och social integration på lokal nivå av de mest utsatta i samhället, särskilt offer för människohandel, asylsökande och ensamkommande barn.

2.3.2

Regionkommittén anser att de lokala och regionala myndigheterna måste delta fullt ut för att migrationen skall kunna hanteras på ett effektivt sätt i dessa regioner, särskilt när det gäller utsatta grupper. Det är också centralt att alla berörda icke-statliga organisationer kompletterar varandra och samarbetar inbördes så att alla insatser kan samordnas med respektive myndigheter, under förutsättning att det inte strider mot de underårigas överordnade intresse. Dialogen och samordningsmekanismerna måste inrättas i ett tidigt skede av den akuta situationen och upprätthållas under hela processen. Det gäller inte minst om man ser till den omfattning som dessa strömmar har tagit, de konsekvenser som det får för de olika regionerna i fråga om särskilda behov som skall tillgodoses och tjänster som skall tillhandahållas och det faktum att invandringen har ökat under senare år. Det behövs också mot denna bakgrund en undersökning med prognoser.

2.3.3

Regionkommittén anser därför att följande åtgärder är nödvändiga: