7.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/1

Rådets slutsatser om digitalisering av och elektronisk tillgång till kulturellt material samt digitalt bevarande

(2006/C 297/01)

EUROPEISKA UNIONEN RÅD

som beaktar att

—	kulturarv, kulturellt innehåll och kulturyttringar konkretiserar och är ett uttryck för Europeiska unionens gemensamma och grundläggande värderingar och visar Europas kulturella och språkliga mångfald,

—

kulturellt innehåll spelar en avgörande social och ekonomisk roll; det finns en reell efterfrågan på digitalt innehåll såväl bland medborgarna som inom forskarsamhället; digitalisering av och elektronisk tillgång till vårt kulturarv kan understödja kreativa insatser och stödja verksamhet inom andra sektorer, till exempel lärande och turism, och därigenom öka konkurrenskraften och tillväxten i hela Europa i linje med Lissabonstrategin,

—

samordnade åtgärder på gemenskapsnivå är absolut nödvändiga för att undvika dubbelarbete och åstadkomma synergier; i samband härmed måste dock hänsyn tas till att standarden och samordningen i medlemsstaterna när det gäller digitalisering av innehåll och digitalt bevarande för närvarande varierar avsevärt, liksom de nationella prioriteringarna inom dessa områden,

1. välkomnar

—	kommissionens meddelande och rekommendation om kulturellt innehåll – digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande som en del av initiativet i2010: digitala bibliotek,

2. STÖDER

—	de grundläggande strategiska målen och huvudinnehållet i kommissionens rekommendation om kulturellt innehåll – digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande,

—

visionen av ett europeiskt digitalt bibliotek som en gemensam flerspråkig portal till Europas spridda – spritt till olika platser av olika organisationer – digitala kulturarv, öppen för alla typer av kulturellt material (texter, audiovisuellt material, museiföremål, arkivinspelningar osv.) med sikte på att snabbt kunna erbjuda en kritisk massa av resurser till användarna,

3. ERKÄNNER

—	mångfalden av insatser som pågår i medlemsstaterna för att digitalisera och ge elektronisk tillgång till innehållet i deras arkiv, bibliotek och museer samt de olika nivåer av framsteg som har uppnåtts på olika nivåer,

—	det värdefulla samordningsarbete som utförs av gruppen med nationella företrädare (National representatives Group, NRG) för digitalisering i syfte att utbyta medlemsstaternas erfarenheter och övervaka framstegen, bland annat genom den dynamiska handlingsplanen (1),

—	behovet av att förankra detta samordningsarbete inom gemenskapens institutionella ram,

4. BETONAR

—

bidraget på europeisk nivå från de europeiska nationalbibliotekens centralorganisation (the Conference of European National Librarians, CENL),

—	med att organisera och inrätta det europeiska biblioteket (The European Library, TEL) som en sluss till nationalbibliotekens sammanlagda resurser inom Europa,

—	med att fortsätta detta arbete i riktning mot inrättandet av ett europeiskt digitalt bibliotek,

—	det arbete som pågår i Michael-projektet (2) och Michael plus-projektet med att beskriva och koppla ihop digitala samlingar från museer, bibliotek och arkiv från olika medlemsstater samt att göra dessa samlingar åtkomliga,

—	att det framtida arbetet bör grundas på dessa och relaterade initiativ för att uppnå ett balanserat samarbete mellan bibliotek, museer och arkiv,

—

att samtidigt som det digitala biblioteket redan från början kan göra konceptuella och tekniska förberedelser för alla typer av kulturellt material (texter, audiovisuellt material, museiföremål, arkivinspelningar osv.) kan biblioteket på ett tidigt stadium utnyttja potentialen hos en kritisk massa av flerspråkigt textmaterial,

—	betydelsen av att arbetet med digitalisering och bevarande och med att göra innehållet tillgängligt bedrivs med full respekt för gemenskapslagstiftningen och den internationella lagstiftningen på det immaterialrättsliga området,

5. NOTERAR

—	att kommissionen ämnar genomföra studier om framstegen i digitaliseringen av kulturen inom Europeiska unionen, om de socioekonomiska effekterna av ett långsiktigt bevarande av digitala resurser och om de socioekonomiska effekterna av resurser som blir allmän egendom,

—	att kommissionen ämnar delfinansiera ett nätverk av expertcentrum för digitalisering och digitalt bevarande inom sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling,

6. UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA ATT

—	gripa sig an de frågor som rör digitalisering av och elektronisk tillgång till kulturellt material samt digitalt bevarande som identifieras i kommissionens rekommendation, särskilt de aspekter som framhålls i dessa slutsatser,

—

som ett första steg, i linje med den vägledande tidsplan som bifogas och med hänsyn till de olika utgångslägena i medlemsstaterna,

—	förstärka nationella strategier och mål för digitalisering och digitalt bevarande,

—	bidra till det europeiska digitala biblioteket, en flerspråkig, gemensam portal till Europas spridda kulturarv,

—	förbättra ramvillkoren för digitalisering av och elektronisk tillgång till kulturellt material samt digitalt bevarande,

—	förstärka samordningen inom och mellan medlemsstaterna i tillhörande frågor,

—	bidra till en effektiv översyn av framstegen på europeisk nivå,

7. UPPMANAR KOMMISSIONEN

—

att som ett första steg, i linje med den vägledande tidsplan som bifogas,

—	stimulera och samordna arbetet med att skapa ett europeiskt digitalt bibliotek som skall utgöra en gemensam flerspråkig portal till Europas spridda digitala kulturarv,

—

bidra till förbättrad politisk samordning när det gäller digitalisering av och elektronisk tillgång till kulturellt material samt digitalt bevarande, särskilt genom att inrätta en grupp med företrädare för medlemsstaterna för att fortsätta NRG:s samordningsarbete inom gemenskapens institutionella ram, garantera kontinuitet – inbegripet effektiva övergångsarrangemang – och bygga vidare på den erfarenhet och expertkunskap som vunnits,

—	behandla frågan om ramvillkoren för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande,

—	bedöma de samlade framstegen i medlemsstaterna vad gäller berörda teman med beaktande av deras olika utgångslägen, bedöma de samlade framstegen mot det europeiska digitala biblioteket och rapportera om detta till rådet.

(1) Den dynamiska handlingsplanen för EU-samordningen av digitalisering av kulturellt och vetenskapligt material.

(2) Flerspråkigt register över kulturarvet i Europa.

BILAGA

PRIORITERADE ÅTGÄRDER OCH VÄGLEDANDE (1) TIDSPLAN

A. VERKSAMHET OCH MÅL FÖR MEDLEMSSTATERNA

Att förstärka nationella strategier och mål för digitalisering och digitalt bevarande genom att

utarbeta och uppdatera planer och nationella strategier för digitalisering av kulturellt material	2007
fastställa nationella strategier för långsiktigt bevarande och deposition	mitten av 2008
utveckla kvantitativa och kvalitativa mål och därtill hörande ekonomisk planering för flera år för deposition, digitalisering och elektroniskt tillgång till kulturellt material och långsiktigt bevarande	2007
undersöka och, där detta är genomförbart, initiera och främja partnerskap för digitalisering mellan den offentliga och den privata sektorn	2007-2008

Att förstärka samordningen inom och mellan medlemsstaterna genom att

inrätta nationella samordningsmekanismer för digitaliseringsverksamhet, också på regional och lokal nivå, på området kulturellt innehåll	2007
utbyta information med andra medlemsstater för att åstadkomma synergier, undvika fragmentering och dubbelarbete	2007-2008
utarbeta gemensamma kriterier för urval av det material som skall digitaliseras, för att kunna uppnå ett mervärde på europeisk nivå	2007

Att bidra till det europeiska digitala biblioteket genom

att utarbeta färdplaner och incitament för kulturinstitutioner att införa befintligt och nyligen digitaliserat material i det europeiska digitala biblioteket	2007
att uppmuntra privata innehållsinnehavare att göra sitt upphovsrättsskyddade material sökbart och tillgängligt genom den gemensamma flerspråkiga portalen	2008-2009
avtal eller samlingsavtal mellan rättighetsinnehavare och kulturinstitutioner, t.ex. arkiv, bibliotek och museer, genom vilka kulturinstitutionerna kan göra upphovsrättsskyddat material elektroniskt tillgängligt enligt avtal	2009

Att bidra till en effektiv översyn av framstegen på europeisk nivå genom att

bedöma de resultat som uppnåtts och de erfarenheter som vunnits på nationell nivå	våren 2008
informera kommissionen om dessa resultat och erfarenheter och om uppföljningen av de olika delarna i dess rekommendation och i dessa slutsatser om kulturellt innehåll – digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande	våren 2008

Att förbättra ramvillkoren för digitalisering av och elektronisk tillgång till kulturellt material samt digitalt bevarande genom att

ha fastställt och inlett åtgärder för att undanröja hinder i inhemsk lagstiftning om digitalisering av kulturellt material och elektronisk tillgång till sådant material, bland annat för studier och forskningsändamål eller andra ändamål på lämpliga villkor	2008
ha mekanismer för att underlätta elektroniskt tillgång till verk som saknar upphovsman och verk som är utgångna på förlaget, samtidigt som innehållsägarnas intressen och rättigheter beaktas fullt ut	2008
ha en fastställd lagstiftningsram eller annan effektiv ram till stöd för digitalt bevarande, inklusive deposition av digitaliserat material hos lagligt behöriga institutioner, webbinsamling genom dessa institutioners försorg med beaktande av bland annat gemenskapens lagstiftning om uppgiftsskydd samt flerfaldigande och migration	2009
ha uppmuntrat kulturinstitutionerna att införa relevanta tekniska normer för digitalt bevarande i det organisatoriska arbetsflödet för digitalisering	2008

B. VERKSAMHET OCH MÅL FÖR KOMMISSIONEN

Att stimulera och samordna arbetet för ett europeiskt digitalt bibliotek genom att

samordna och stimulera insatserna för att skapa en flerspråkig gemensam portal för spridningen av kulturellt material	från 2007
samordna och stimulera arbetet för lösningar i frågor som rör standarder för att uppnå kompatibilitet och för en effektiv hantering av åtkomst på flera språk	2007-2008
tillhandahålla ett forum för diskussion med den privata sektorn och berörda organisationer för att göra ett utkast till principerna för tillhandahållande av material för den gemensamma portalen	2007-2008
tillhandahålla ekonomiska och andra resurser för verksamhet på europeisk nivå; inom sjunde ramprogrammet stödja ett nätverk av kompetenscentrum för digitalisering och digitalt bevarande i Europa, samtidigt som medlemsstaternas skiftande möjligheter och de särskilda kännetecknen hos olika typer av kulturellt innehåll beaktas fullt ut; inom sjunde ramprogrammet stödja teknik som främjar innovativa tjänster, som skulle kunna integreras i den gemensamma flerspråkiga portalen	från 2007

Att bidra till förbättrad politisk samordning när det gäller digitalisering av och elektronisk tillgång till kulturellt material samt digitalt bevarande genom att

övervaka medlemsstaternas verksamhet och stödja samarbete mellan medlemsstaterna	från 2007
hjälpa medlemsstaterna att identifiera problem och att övervaka flaskhalsar och, vid behov, föreslå åtgärder för att sätta fart på digitaliseringsprocessen	2008-2009
inrätta en grupp med experter som utsetts av medlemsstaterna för att fortsätta NRG:s samordningsarbete inom gemenskapens institutionella ram, garantera kontinuitet – inbegripet effektiva övergångsarrangemang – och bygga vidare på den erfarenhet och expertkunskap som vunnits	2007

Att hantera ramvillkoren genom att

föreslå lösningar på vissa specifika rättighetsfrågor, till exempel verk som saknar upphovsman och verk som är utgångna på förlaget, samtidigt som innehållsägarnas intressen och rättigheter beaktas fullt ut, samt säkerställa att lösningarna fungerar i ett gränsöverskridande sammanhang	2008-2009
på grundval av identifierade flaskhalsar föreslå korrigeringsåtgärder på europeisk nivå om den ”flexibla samordningen” inte leder till de förväntade resultaten	2008-2009

Att bedöma de samlade framstegen på europeisk nivå genom att

övervaka framstegen i medlemsstaterna och mot det europeiska digitala biblioteket genom att använda såväl kvantitativa som kvalitativa indikatorer som grundar sig på information som samlats in både på nationell och på europeisk nivå	från 2007
lägga fram en rapport om framstegen i medlemsstaterna och framstegen i fråga om den gemensamma flerspråkiga portalen och särskilt bedöma i vilken utsträckning metoden med ”flexibel samordning” har lyckats	2008

(1) Den föreslagna tidsplanen för verksamhet och mål utgör mål som medlemsstaterna och kommissionen bör eftersträva, men den är inte bindande.

7.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/6

Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om genomförande av de gemensamma mål som gäller ungdomars delaktighet och information till ungdomar i syfte att främja deras aktiva europeiska medborgarskap

(2006/C 297/02)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, FÖRSAMLADE I RÅDET, ANTAR DENNA RESOLUTION

av följande skäl:

(1)

I sin resolution av den 27 juni 2002 (1) antog rådet den öppna samordningsmetoden som ny ram för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet och tillstyrkte de fyra prioriterade temaområden för ungdom som betonades i kommissionens vitbok ”Nya insatser för Europas ungdom” från november 2001, nämligen delaktighet, information, volontärarbete samt ökad förståelse för och ökade kunskaper om ungdomar.

(2)	I sin resolution av den 25 november 2003 (2) antog rådet gemensamma mål för delaktighet och information för ungdomar enligt den öppna samordningsmetoden och enades om att senast i slutet av 2005 lämna rapport om genomförandet av dessa mål.

(3)	Europeiska rådet i mars 2005 (3) antog den europeiska pakten för ungdomsfrågor som ett av de instrument som skall bidra till att förverkliga Lissabonmålen.

(4)	I sin resolution av den 24 maj 2005 (4) om genomförandet av de gemensamma målen för information för ungdomar enades rådet om att inrikta sig på förstärkt arbete i nätverk mellan ungdomsinriktade informationsstrukturer och kontinuerlig utbildning av informatörer som vänder sig till ungdomar.

(5)	I sin resolution av den 24 maj 2005 (5) om att öka ungdomars delaktighet i den representativa demokratins strukturer enades rådet om att sammanträda 2006 för att se över framstegen med detta mål på grundval av nationella rapporter om den prioritering som avser delaktighet.

(6)	I sin resolution av den 24 maj 2005 om utvärdering av åtgärder som vidtagits inom ramen för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (6) enades rådet om åtgärder för att vidareutveckla förfaranden för genomförande av den öppna samordningsmetoden.

(7)	I sin resolution av den 15 november 2005 (7) om att ta tillvara ungdomarnas intressen uppmanade rådet kommissionen att utarbeta en strukturerad dialog samt kommissionen och medlemsstaterna att 2009 utvärdera ramen för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet.

(8)

I sitt meddelande av den 20 juli 2006 (8) föreslog kommissionen att man bekräftar relevansen och giltigheten i de gemensamma målen för ungdomars delaktighet och information samt att de antagna handlingslinjerna anpassas och att deras genomförande förbättras. Kommissionen föreslog också konkreta åtgärder för att strukturera dialogen med ungdomar och förbättra styrningen av den öppna samordningsmetoden.

rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar noterar följande:

I sin europeiska stadga för ungdomsinformation fastställer Europeiska samarbetsorganisationen för ungdomsinformation och rådgivning ett antal riktlinjer för miniminormer och kvalitetsåtgärder som kan utgöra inslag i ett övergripande, samstämmigt och samordnat tillvägagångssätt när det gäller arbete med ungdomsinformation, som utgör en del av ungdomspolitiken.

I sin reviderade europeiska stadga angående unga människors deltagande i kommunala och regionala angelägenheter betonade Europarådet vikten av att ge förutsättningar för genuin dialog och verkligt partnerskap mellan ungdomar och lokala och regionala myndigheter samt att göra det möjligt för ungdomarna och deras företrädare att vara fullvärdiga aktörer i frågor som rör dem själva.

DE FRAMHÅLLER FÖLJANDE:

1.	De socioekonomiska och kulturella utmaningar som är följden av ungdomarnas minskande andel av den europeiska befolkningen bör avspeglas i EG:s ungdoms- och generationspolitik.

2.	Sektorsövergripande ungdomspolitik är av stor betydelse för ett effektivt genomförande av Lissabonstrategins mål för tillväxt och sysselsättning samt åtgärder i fråga om medborgarskap.

3.	De gemensamma prioriteringarna för ungdomars delaktighet och information till ungdomar har stimulerat nationell ungdomspolitik och förblir avgörande för att främja aktivt medborgarskap bland ungdomar, särskilt ungdomar med färre möjligheter.

4.	Ungdomsorganisationer spelar en central roll när det gäller att underlätta och främja ungdomars delaktighet och stödja dem så att de kan uppnå sin fulla potential.

Vid utarbetandet av ungdomspolitik är det viktigt att ungdomar, de personer som är aktiva inom ungdomsverksamhet och ungdomsorganisationer, liksom ungdomsforskare – med erkännande av deras respektive kompetensområden – involveras i diskussionerna om hur strategierna skall läggas upp i frågor som påverkar ungdomar.

6.	Begreppet aktivt medborgarskap bör utvidgas till att omfatta inte endast medborgarskapets sociala och politiska dimensioner, utan även dess kulturella och ekonomiska aspekter samt aspekter rörande teknisk utveckling.

7.	De olika former som finns för aktivt medborgarskap bör anses utgöra en möjlighet att främja demokrati och föra upp nya frågor på den politiska agendan.

8.	Den öppna samordningsmetoden på ungdomsområdet bör förstärkas så att de gemensamma målen kan genomföras på bättre sätt vid utarbetandet av nationella program och strategier för ungdomspolitik.

DE ÄR ENIGA OM FÖLJANDE:

1.	Relevansen och giltigheten i de gemensamma mål för ungdomars delaktighet och information som antogs 2003 bekräftas.

2.	De handlingslinjer, enligt beskrivningen i bilagan, som antagits för de gemensamma målen för ungdomars delaktighet och information skall anpassas och förbättras.

3.	Forum för debatt och dialog med ungdomar, personer som är aktiva inom ungdomsverksamhet och ungdomsorganisationer, liksom ungdomsforskare, bör struktureras bättre och vidareutvecklas från lokal till europeisk nivå.

4.	Ungdomars åsikter och invändningar bör beaktas genom dialoger – såväl bottom-up som top-down – för att se till att de aspekter av ungdomars liv som de själva anser vara viktiga tas med.

5.	Det bör tas vederbörlig hänsyn till denna strukturerade dialog och dess resultat i det politiska beslutsfattandet på alla tillämpliga nivåer.

6.	Ett informellt forum bestående av företrädare för ungdomar, det nuvarande och det kommande ordförandeskapet, Europaparlamentet och kommissionen bör inrättas och bör sammanträda regelbundet för att säkerställa överensstämmelse och kontinuitet mellan de olika programmen på ungdomsområdet.

7.	För att öka ungdomars känsla för ett europeiskt medborgarskap bör fördel dras av andra initiativ, som kommissionens plan D som i demokrati, dialog och debatt (9).

De prioriterade teman som skall diskuteras fram till 2009 inom ramen för denna strukturerade dialog är under 2007 social integration och mångfald, under 2008 interkulturell dialog och under 2009 utsikterna för fortsatt samarbete på ungdomsområdet. Dessa frågor bör diskuteras parallellt med de prioriterade teman som man griper sig an enligt den öppna samordningsmetoden för ungdomsfrågor och den europeiska pakten för ungdomsfrågor samt med övergripande prioriteringar som man enats om på ungdomsområdet, till exempel antidiskriminering och hälsa. Dessa teman kommer att definieras närmare av ordförandeskapen i överensstämmelse med de särskilda agendorna för dem.

DE UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA ATT

1.	före slutet av mars 2007 fastställa de handlingslinjer för delaktighet och information som de avser att koncentrera sig på samt de konkreta åtgärderna och/eller handlingsplanerna för deras genomförande,

2.	upprätta förberedande mekanismer och uppföljningsmekanismer för att garantera ett effektivt genomförande av de gemensamma målen i samarbete med alla berörda parter, däribland ungdomar, ungdomsorganisationer, ungdomsforskare samt lokala och regionala myndigheter,

3.	främja de gemensamma målen för delaktighet och information hos regionala och lokala myndigheter, ungdomsorganisationer och ungdomar samt nära samarbeta med regionala och lokala myndigheter i syfte att säkerställa ett så omfattande genomförande av dessa mål som möjligt,

4.	när de i slutet av 2008 rapporterar om de gemensamma målen för ökade kunskaper om och ökad förståelse för ungdomar ange hur de identifierade handlingslinjerna för de gemensamma målen för ungdomars delaktighet och information till ungdomar har genomförts.

DE NOTERAR ATT KOMMISSIONENS AVSER ATT

1.	inleda en särskild Eurobarometerundersökning om ungdomsfrågor,

2.	mobilisera europeiska nätverk (10) för information till ungdom för att stödja den strukturerade dialogen,

3.	vidareutveckla Europeiska ungdomsportalen,

4.	tillsammans med relevanta partner i de deltagande länderna regelbundet anordna en europeisk ungdomsvecka med deltagande av kommissionsledamöter och företrädare för de andra europeiska institutionerna, om möjligt efter samråd via Europeiska ungdomsportalen,

5.	anordna möten med ungdomar som vanligtvis inte har kontakt med de europeiska institutionerna.

DE UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN ATT

1.	se till att öppenhet och insyn råder i förfarandet med den öppna samordningsmetoden och att den information som ges genom förfarandet används på bästa möjliga sätt,

2.	utveckla och stödja en kontinuerlig och strukturerad dialog som syftar till att ungdomar och andra berörda aktörer på ungdomsområdet kan ge lämpliga och effektiva bidrag till utformningen av politik som berör ungdomars liv,

3.	samarbeta med de berörda aktörerna, bland annat lokala och regionala myndigheter, samt med utbildningsinstitut och icke-statliga organisationer för upprättandet av denna strukturerade dialog,

4.	eftersträva att den strukturerade dialogen, antingen direkt eller indirekt, samlar dem som är engagerade i ungdomsfrågor för att en mer konsekvent och sektorsövergripande strategi skall kunna utvecklas i dessa frågor,

5.	uppmuntra en allomfattande strategi för denna dialog, med deltagande av ungdomar som deltar i olika och innovativa former av aktivt medborgarskap, icke-organiserade ungdomar och ungdomar med färre möjligheter, samt skapa förutsättningar för lika delaktighet för alla ungdomar,

6.	främja åtgärder för ömsesidigt lärande när det gäller information till ungdomar och ungdomars delaktighet, i förekommande fall tillsammans med europeiska länder som inte är EU-medlemmar,

på frivillig grund inrätta en arbetsgrupp på europeisk nivå som skall överväga praktiska sätt för att bedöma effekterna av genomförandet av de gemensamma målen för ungdomars delaktighet och information till ungdomar, och kommissionen att rapportera till rådet om de resultat som nås i denna arbetsgrupp,

8.	på bästa sätt utnyttja programmet Aktiv ungdom 2007–2013 för att stödja denna strukturerade dialog,

9.	år 2009 diskutera den strukturerade dialogens genomförande på nationell och europeisk nivå i samband med utvärderingen av ramen för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet.

(1) EUT C 168, 13.7.2005, s. 2.

(2) EUT C 295, 5.12.2003, s. 6.

(3) Dok. 7619/1/05. Slutsats 37.

(4) EUT C 141, 10.6.2005, s. 5.

(5) EUT C 141, 10.6.2005, s. 3.

(6) EUT C 141, 10.6.2005, s. 1.

(7) EUT C 292, 24.11.2005, s. 5.

(8) Dok. 11957/06.

(9) Dok. 14775/05 och 9393/06.

(10) Till exempel Eryica, Eurodesk och EYCA.

BILAGA

ÅTGÄRDER FÖR ATT STÄRKA GENOMFÖRANDET AV DE GEMENSAMMA MÅL SOM GÄLLER UNGDOMARS DELAKTIGHET OCH INFORMATION TILL UNGDOMAR

Beroende på omständigheterna och varje enskild medlemsstats prioriteringar, och utan att det påverkar de olika befogenheterna för de nationella, regionala och lokala myndigheterna inom medlemsstaterna, kan följande icke uttömmande förteckning över åtgärder eftersträvas:

INFORMATION

1. Ungdomars tillgång till informationstjänster

a)	Fastställa och främja – särskilt genom förbättrad samordning av informationstjänster på respektive territorium – konsekventa och övergripande strategier för information till ungdomar och då ta upp alla frågor som är relevanta för ungdomar.

b)	Utveckla nätbaserade informations- och rådgivningstjänster samt andra innovativa sätt att informera ungdomar, till exempel rörliga enheter för information till ungdomar, för att underlätta tillgången till information för ungdomar med färre möjligheter.

2. Information av god kvalitet

c)	Tillhandahålla utbildningsmöjligheter för dem som ansvarar för information till ungdomar.

d)	Ytterligare utveckla informations- och rådgivningstjänster för enskilda.

e)	Utveckla sådana informations- och rådgivningstjänster för ungdomar som är anpassade till ungdomarnas egna behov samt använda de informationskanaler som oftast används av ungdomar.

f)	Dra största möjliga nytta av befintliga riktlinjer i fråga om miniminormer för kvalitet och/eller utarbeta kvalitetsnormer i syfte att säkerställa information av hög kvalitet.

g)	Förbättra utvärderingen av informationens kvalitet.

h)	Sträva efter att säkerställa att ungdomsforskarnas rön görs tillgängliga på ett sätt som är lättförståeligt och användarvänligt,

3. Ungdomars delaktighet i informationsåtgärder

i)	Uppmuntra ungdomsorganisationer att sprida information om deras centrala roll när det gäller att bygga upp det civila samhället.

j)	Stärka ungdomars delaktighet i utformningen och utvärderingen av offentliga informationsstrategier.

k)	Uppmuntra ungdomar att delta i insamling, framställning och spridning av information som är riktad till och av intresse för dem samt i därtill knuten rådgivningsverksamhet.

DELAKTIGHET

1. Ungdomars delaktighet i samhällslivet

a)	Skapa passande förutsättningar för att ungdomsorganisationer och aktionsgrupper för ungdomar skall kunna fungera, bl.a. genom att tillhandahålla finansiellt stöd eller underlätta deras verksamheter.

b)	Verka för att det ges omfattande och lika möjligheter till delaktighet för alla ungdomar.

c)	Uppmuntra ungdomar och ungdomsorganisationer att upprätta globala partnerskap.

d)	Fastställa nya former för delaktighet och stödja pilotprojekt för att förstärka dessa nya former.

e)	I samrådsprocessen främja en strukturerad dialog med ungdomar om frågor som berör dem, inbegripet både nationella ungdomsråd och ungdomar som är engagerade i nya former av aktivt medborgarskap, t.ex. nätverk och aktionsgrupper.

f)	Stödja utvecklingen av och arbete i nätverk mellan lokala strukturer för delaktighet, t.ex. ungdomsråd, som systematiskt inbegriper ungdomar i lokala organ för beslutsfattande samt mobilisera stöd från regionala och lokala myndigheter.

g)	Se till att ungdomar systematiskt hörs i frågor som berör dem och uppmuntra utarbetandet och genomförandet av lokala ungdomsinitiativ.

h)	Skapa sektorsövergripande politik på nationell nivå och få ungdomar att delta i dess genomförande.

i)	Undersöka möjligheterna att upprätta nätbaserade föreningar.

j)	Utveckla verktyg för att främja delaktighet, t.ex. riktlinjer för mekanismer för delaktighet eller interaktiva forum för politiskt deltagande på Internet.

2. Ökat deltagande av ungdomar i systemet med representativ demokrati

k)	Utforma praktiska åtgärder för att garantera ökat deltagande av ungdomar i den representativa demokratins institutioner, samtidigt som respekten för mänsklig värdighet, frihet, demokrati och jämlikhet upprätthålls.

l)	Bättre utnyttja informationstekniken för att underlätta ungdomars deltagande i val på lokal, nationell, regional och europeisk nivå.

m)	När så är lämpligt överväga en debatt om rösträttsåldern och till fullo utnyttja den erfarenhet som vunnits i några medlemsstater.

3. Stöd till olika sätt att lära sig att delta

Utveckla synergier med åtgärder som vidtas på utbildningsområdet. På europeisk nivå kan detta uppnås genom närmare kopplingar till den öppna samordningsmetoden på utbildningsområdet. Lämpliga åtgärder på nationell, regional och lokal nivå, till exempel initiativ för aktivt medborgarskap tillsammans med skolor, bör utarbetas inom medlemsstaterna.

Ge ungdomar möjligheter till icke-formellt lärande som kommer att öka deras delaktighet i det civila samhällets utveckling samt stärka kopplingarna mellan skolor och det civila samhället, ungdomsorganisationerna och lokal ungdomsverksamhet. Det bör ägnas särskild uppmärksamhet åt ungdomar med färre möjligheter.

p)	Utforma, utvärdera och sprida bästa praxis om utbildning i demokrati och ungdomars delaktighet.

7.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/14

Tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget

Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar

(Text av betydelse för EES)

(2006/C 297/06)

Datum för antagande av beslutet

12.10.2006

Stöd nr

N 53/06

Medlemsstat

Belgien

Region

Flandern

Benämning

„Proefproject van het Vlaamse Gewest voor subsidies voor het vervoer van containers via binnenvaart en estuaire vaart van en naar de Vlaamse kusthavens”.

Rättslig grund

Besluit van de Vlaamse regering tot toekenning van een toelage voor het transport via binnenvaart en estuaire vaart van de Vlaamse kusthavens naar het hinterland

Åtgärdstyp

Stödordning

Syfte

—	att åstadkomma en omställning från vägtransporter till transporter på inre vattenvägar,

—	att ersätta de externa kostnader som vägtransporter inte medför,

—	att se till att godstransporterna når en sådan omfattning efter utgången av igångsättningsperioden att reguljär containertransport mellan flamländska kusthamnar och upplandet kan bedrivas utan det krävs statligt stöd

Det föreslagna stödets form

Direkt stöd

Budget

6 240 776 EUR för tre år.

Stödnivå

För byggnad och ombyggnad av fartyg för trafik i flodmynningar uppgår stödet till 20 % av den totala kostnaden. Igångsättningsstödet motsvarar 1,14 % och 3,16 % av den totala kostnaden för transport av en TEU med destination Flandern respektive Rhenområdet.

Varaktighet

2006-2008

Sektorer som berörs

Inlandssjöfart

Den beviljande myndighetens namn och adress

Regionen Flandern via agenturen Waterwegen en Zeekanaal S.A.

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/community_law/state_aids/

Datum för antagande av beslutet

13.9.2006

Stöd nr

N 223/06

Medlemsstat

Frankrike

Region

Regionen Martinique

Benämning

Régime d'aides sociales à caractère individuel au profit de certaines catégories de passagers des liaisons aériennes régulières entre la Martinique et la métropole, en application de l'article 60 de la loi no 2003-660 du 21 juillet 2003 de programme pour l'outre-mer

Rättslig grund

Article 60 de la loi no 2003-660 du 21 juillet 2003 de programme pour l'outre-mer; décret no 2004-100 du 30 janvier 2004 relatif à la dotation de continuité territoriale instituée par l'article 60 de la loi de programme pour l'outre-mer; arrêté du 7 février 2006 fixant pour l'année 2006 la répartition de la dotation de continuité territoriale instituée par l'article 60 de la loi de programme pour l'outre-mer; délibération du conseil régional de la Martinique no 04-1012 du 15 juin 2004 portant dispositif de continuité territoriale; délibération du conseil régional de la Martinique no 04-1711 du 6 octobre 2004 portant autorisation de signer des conventions avec les agences de voyage dans le cadre de la mise en place du dispositif de continuité territoriale; délibération du conseil régional de la Martinique no 05-1742 du 25 octobre 2005 portant modification du dispositif d'aide au voyage aérien

Åtgärdstyp

Stödordning

Syfte

Förbättrad rörlighet för befolkningen på Martinique mellan denna ö och det franska fastlandet

Det föreslagna stödets form

Subventionering av 50 % av flygbiljettpriset tur och retur

Budget

Cirka 5 miljoner EUR per år

Stödnivå

50 % av priset på en tur- och returbiljett

Varaktighet

10 år

Sektorer som berörs

Lufttransport

Den beviljande myndighetens namn och adress

Conseil régional de la Martinique — Hôtel de Région — Plateau Roy-Cluny

Rue Defferre — BP 601 F-97200

Fort-de-France

Övriga upplysningar

Rapport

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/community_law/state_aids/

Datum för antagande av beslutet

4.7.2006

Stöd nr

N 279/06

Medlemsstat

Slovakien

Benämning

SEN Films s.r.o.

Rättslig grund

a)	Zákon č. 523/2004 Z. z. o rozpočtových pravidlách verejnej správy a o zmene a doplnení niektorých zákonov,

b)	Zákon č. 231/1999 Z. z. o štátnej pomoci v znení zákona č. 203/2004 - § 4 ods. 1, písm. d),

c)	Výnos MK SR - 12947/05-110/30493 zo 16. novembra 2005 o poskytovaní dotácií v pôsobnosti MK SR

Typ av stödåtgärd

Individuellt stöd

Syfte

Främjande av kultur

Stödform

Bidrag

Budget

Beräknade utgifter per år: 9 miljoner SKK; Totalt planerat stödbelopp 30,6 miljoner SKK

Stödnivå

29,4 %

Varaktighet

31 december 2006

Ekonomisk sektor

Rekreation, kultur och sport

Den beviljande myndighetens namn och adress

Ministerstvo kultúry Slovenskej republiky, Námestie SNP č. 33, SK-813 31 Bratislava 1

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/community_law/state_aids/

Datum för antagande av beslutet

12.10.2006

Stöd nr

N 348/2006

Medlemsstat

Nederländerna

Benämning

Overgangsbudget voor de liberalisatie van de markt voor inburgeringscursussen voor recente immigranten

Rättslig grund

Artikel 60 Wetsvoorstel

Ministeriële Regeling

Kamerstukken 2005-2006 30308 nr. 2 & 3.

Typ av stödåtgärd

Stödordning

Syfte

Sektorutveckling

Stödform

Bidrag

Budget

Beräknade utgifter per år (i miljoner i nationell valuta): 2007: 62 miljoner EUR, 2008: 40 miljoner EUR, 2009: 20 miljoner EUR; Totalt planerat stödbelopp 122 miljoner EUR

Varaktighet

1 januari 2007–31 december 2009

Den beviljande myndighetens namn och adress

Ministerie van Onderwijs, Cultuur en Wetenschap

Postbus 16375, 2500 BJ Den Haag, Nederland

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/community_law/state_aids/

Datum för antagande av beslutet	13.9.2006
Stöd nr	N 387/06
Medlemsstat	Slovakien
Region	Nitriansky kraj
Benämning	Renty (t. j. odškodnenia za pracovné úrazy a choroby z povolania) pre Hornonitrianske bane Prievidza, a.s. Prievidza
Rättslig grund	Článok 7 nariadenia Rady (ES) č. 1407/2002 o štátnej pomoci pre uhoľný priemysel v kombinácii s číslom 1 písm. f) prílohy k nariadeniu
Åtgärdstyp	Enskilt stöd
Syfte	Kompensation för ”övertagna åtaganden”
Det föreslagna stödets form	Direkt stöd
Budget	39,9 miljoner SKK
Varaktighet	1.1.2005–31.12.2005
Berörd(a) sektor(er)	Kolsektorn
Den beviljande myndighetens namn och adress	Ministerstvo hospodárstva Slovenskej republiky

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/community_law/state_aids/

Datum för antagande av beslutet	7.06.2006
Stöd nr	N 622/2005
Medlemsstat	Nederländerna
Benämning	Steunregeling voor de aanpassing van het Europese signaleringssysteem (ETCS) in series goederenlocomotieven
Rättslig grund	Regeling, houdende bepalingen voor de subsidiëring van ombouw en typekeuring van ETCS in goederenlocomotieven
Syfte	Ekonomiskt bidrag till kostnaderna för att införa ETCS i lokomotiv för godstrafik i en serie som kommer att trafikera den nya Betuwe-rutten
Budget	15 miljoner EUR
Stödnivå	50 % av de stödberättigande kostnaderna
Varaktighet	2006 — 2007

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/community_law/state_aids/

Datum för antagande av beslutet	13.9.2006
Stöd nr	NN 9/2006
Medlemsstat	Slovakien
Benämning	Statligt stöd till kolindustrin
Rättslig grund	Zákon č. 461/2003
Syfte	Nedläggning av gruvor
Budget	191 miljoner SKK
Varaktighet	2004–2010

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/community_law/state_aids/

Datum för antagande av beslutet	20.4.2004
Stöd nr	N. 54/2001
Medlemsstat	Italien
Region	Provincia autonoma di Trento
Benämning	Provvidenze per gli impianti a fune e le piste da sci
Rättslig grund	Deliberazione della giunta provinciale n. 6749 del 12 giugno 1998, concernente provvidenze per gli impianti a fune e le piste da sci — anni 1999 e 2000
Typ av stödåtgärd	Stödordning
Syfte	Sektorutveckling
Stödform	Bidrag
Budget	Beräknade utgifter per år (i miljoner i nationell valuta): 10,9 miljoner EUR; Totalt planerat stödbelopp 21,8 miljoner EUR
Stödnivå	45 %
Varaktighet	1 januari 1999–31 december 2000
Ekonomisk sektor	Rekreation, kultur och sport
Den beviljande myndighetens namn och adress	Provincia autonoma di Trento — Piazza Dante 15, I-38100 Trento

Giltiga språkversioner av beslutstexten, med undantag av konfidentiella uppgifter, finns på följande webbplats:

http://ec.europa.eu/community_law/state_aids/

7.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/19

STATLIGT STÖD – FRANKRIKE

Statligt stöd NR C 47/2006 (f.d. N 648/2005) – Skatteavdrag vid utveckling av videospel

Uppmaning att inkomma med synpunkter enligt artikel 88.2 i EG-fördraget

(Text av betydelse för EES)

(2006/C 297/07)

Genom den skrivelse, daterad den 22 november 2006, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Frankrike om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ovannämnda åtgärd.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter. Synpunkterna skall sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

SPA 3 6/5

B-1049 Bryssel

Fax: (32-2) 296 12 42

Synpunkterna kommer att meddelas Frankrike. Den tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

1. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

Den 20 december 2005 anmälde de franska myndigheterna ett planerat skatteavdrag för utveckling av videospel.

De företag som är berättigade till skatteavdrag är programföretag som utvecklar videospel, enskilda företag eller dotterbolag. De spel som är berättigade till skatteavdrag är videospel för persondatorer eller konsoler, mobiltelefonspel eller on-linespel, undervisningsprogram och ”lek och lär”-program och, på vissa villkor, kulturella cd-rom, som uppfyller ett visst antal kriterier.

Spel som innehåller sekvenser av pornografi eller kraftigt våld omfattas inte av skatteavdraget. Stödberättigade videospel skall också uppfylla ett av följande två kulturspecifika kriterier:

1.	De avser en anpassning av ett redan existerande verk, som tillhör det europeiska kulturarvet, som baseras på ett manuskript skrivet på franska.

De uppfyller ett ”kriterium för innehållsmässig kvalitet och originalitet och bidrar till att uttrycka europeisk kulturell mångfald och kreativitet på området videospel”. Bedömningen av detta kriterium omfattar en ”undersökning av kvalitet och originalitet vad gäller innehåll, manuskript, spelbarhet, navigeringsmöjligheter, interaktivitet, ljud samt visuella och grafiska komponenter”.

Det finns också ett kulturellt europeiskt kriterium: Om ett spel anses vara europeiskt och därmed omfattas av skatteavdraget avgörs av en poängtabell som fördelas per kategori och om en anställning innehas av en EU-medborgare. Poängen sätts oberoende av var kostnaden uppstod.

Stödberättigande kostnader omfattar relevanta personalkostnader (lön och sociala avgifter), godkända avskrivningar på andra tillgångar än fastigheter som direkt kan hänföras till utvecklingen av videospel och andra administrativa utgifter, som schablonmässigt beräknas till 75 % av personalkostnaderna.

Skatteavdraget beräknas på grundval av det därmed fastställda utgiftsunderlaget. Skatteavdraget uppgår till 20 % av det stödberättigade utgiftsunderlaget. När skatteavdraget under ett skatteår överstiger det skattepliktiga beloppet, återbetalas mellanskillnaden till företaget. Den preliminära budgeten för stödordningen beräknas till mellan 30 miljoner och 60 miljoner euro. Stödordningen planeras löpa till den 31 december 2008.

2. UTVÄRDERING AV ÅTGÄRDERNA

Detta skatteavdrag ger en selektiv fördel i form av en skattelättnad, och som därmed finansieras med statliga medel, till vissa företag verksamma inom sektorn för utveckling av videospel. Inom denna sektor bedrivs handel mellan medlemsstaterna. Kommissionen anser att åtgärden utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

Kommissionen måste först försäkra sig om att stödåtgärden inte innehåller någon klausul som strider mot bestämmelserna i EG-fördraget på något annat område än statligt stöd. Det förefaller som om bara godkända avskrivningar och de personalkostnader som bärs av det företag som får skatteavdrag kan räknas med i de stödberättigande kostnaderna. Det är inte klart om och i så fall hur kostnaderna beräknas för underleverantörer, som kan vara lokaliserade i andra medlemsstater. Kommissionen kan därför inte dra slutsatsen att stödåtgärden inte leder till någon diskriminering på grund av var kostnaderna uppstår. Det framgår inte heller klart om europeiska företag som är permanent etablerade i Frankrike, oavsett deras rättsliga form, är berättigade till skatteavdrag.

Vad gäller förenligheten med gemenskapens regler för statligt stöd anser de franska myndigheterna att det undantag som anges i artikel 87.3 d i EG-fördraget är tillämpligt på den anmälda stödordningen. För att stödordningen skall vara förenlig med gemenskapsmarknaden på grundval av den artikeln, måste den i tillräcklig grad uppfylla målet om att främja kulturen.

Kommissionen utesluter inte att vissa videospel kan utgöra kulturella produkter i enlighet med artikel 87.3 d i EG-fördraget. Denna klassificering beror på deras innehåll och därmed på de urvalskriterier som de franska myndigheterna använt.

Det första kulturella kriteriet som de franska myndigheterna föreslagit är att spelen utgör en anpassning av ett redan existerande verk som tillhör det europeiska kulturarvet. Det framgår dock av vissa av de exempel på videospel som de franska myndigheterna har lagt fram, och som uppfyller detta kriterium, att detta kan användas i ett mycket brett avseende och att det inte innebär att det ger alla nödvändiga garantier för att de utvalda videospelen verkligen utgör en anpassning av ett redan existerande verk som tillhör det europeiska kulturarvet. Det är därför nödvändigt att precisera begreppet europeiskt kulturarv.

Videospel kan också vara stödberättigade om de uppfyller ett ”kriterium för innehållsmässig kvalitet och originalitet och bidrar till att uttrycka europeisk kulturell mångfald och kreativitet på området videospel”. Innehållet i detta andra kulturspecifika kriterium ges också en potentiellt bred tolkning som t.ex. kan omfatta simuleringsspel eller sportspel, vars kulturella innehåll kan ifrågasättas. Kriteriet ”innehållsmässig kvalitet och originalitet” skulle snarare kunna användas för att välja ut bra videospel vad gäller underhållning och animering än kulturella videospel.

Kommissionen betvivlar i detta skede att den anmälda stödordningen gör det möjligt att bara välja ut kulturella videospel som därmed skulle främja kulturen i enlighet med artikel 87.3 d i EG-fördraget.

Om man antar att främjandet av utvecklingen av videospel, som de definieras i denna stödåtgärd, utgör ett kulturellt mål i enlighet med artikel 87.3 d, är det lämpligt att försäkra sig om att stödåtgärden är utformad på ett sätt som uppfyller denna målsättning och särskilt att det är ett lämpligt instrument, att det ger tillräckliga incitament och att det är proportionellt. Kommissionen anser i detta skede att de franska myndigheterna inte har lämnat tillräckliga upplysningar för att fastställa att stödordningen ger tillräckliga incitament. Vad gäller frågan om proportionalitet konstaterar kommissionen att skatteavdraget uppgår till 20 % av utgifterna, vilket är rimligt under förutsättning att de stödberättigande kostnaderna har fastställts på ett korrekt sätt och att bara de produktionskostnader som faktiskt uppstått tas med i beräkningen.

”Övriga administrativa kostnader” (personalkostnader och avskrivningar på tillgångar) har schablonmässigt beräknats till 75 % av personalkostnaderna. Kommissionen betvivlar att denna beräkning av ”övriga administrativa kostnader” gör det möjligt att fastställa de faktiska kostnader som uppstått vid utvecklingen av videospel och som överensstämmer med gemenskapens regler på området statligt stöd.

För att den anmälda stödordningen skall vara förenlig måste resultatet av stödet uppväga snedvridningen av konkurrensen och påverkan på handeln. Genom att minska produktionskostnaderna för de företag inom denna sektor som är etablerade i Frankrike, kommer detta skatteavdrag sannolikt att stärka dessa företags ställning i förhållande till deras europeiska konkurrenter, särskilt i Förenade kungariket och Tyskland. De franska myndigheterna har inte lämnat några närmare upplysningar om stödordningens påverkan på handeln inom gemenskapen.

Mot bakgrund av samtliga dessa orsaker betvivlar kommissionen i detta skede att den anmälda stödordningen är förenlig med den gemensamma marknaden på grundval av artikel 87.3 d i EG-fördraget. Kommissionen betvivlar också stödordningens förenlighet med fördragets övriga bestämmelser eller sekundärlagstiftningen.

I enlighet med artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 kan allt olagligt stöd återkrävas från mottagaren.

SJÄLVA SKRIVELSEN

”Par la présente, la Commission a l'honneur d'informer la France qu'après avoir examiné les informations fournies par vos autorités sur la réforme citée en objet, elle a décidé d'ouvrir la procédure prévue à l'article 88, paragraphe 2, du traité CE.

1. PROCÉDURE

1.	Le 20 décembre 2005, les autorités françaises ont notifié la présente mesure d'aide.

2.	Par lettre datée du 25 janvier 2006, la Commission a demandé des informations supplémentaires, qui ont été fournies par courrier daté du 15 février 2006.

3.	Le 3 mai 2006, une réunion a eu lieu entre les services de la Commission et les autorités françaises. À la suite de cette réunion, les autorités françaises ont apporté des changements à cette mesure, dont elles ont informé la Commission par lettre en date du 12 juin 2006.

4.	Sur la base de ces changements, la Commission a demandé des informations supplémentaires par lettre datée du 1er août 2006, à laquelle les autorités françaises ont répondu, après une demande d'extension de délai, par courrier daté du 18 septembre 2006.

2. DESCRIPTION DE LA MESURE

2.1. Contexte de la mesure

D'après les autorités françaises, la France est historiquement un pays de création de jeux vidéo. Actuellement trois sociétés françaises figurent au rang des tout premiers éditeurs mondiaux: Ubisoft, Atari et Vivendi Universal Games. Outre ces trois éditeurs, près d'une soixantaine de studios de développement indépendants, généralement de taille petite (5-10 personnes) à moyenne (50-60 personnes) participent en France à la création de jeux sur le territoire.

Les autorités françaises soulignent par ailleurs que le jeu vidéo s'est affirmé comme “un mode créatif d'expression capable de véhiculer des valeurs sociales, culturelles voire artistiques”. Cela serait particulièrement vrai en France. Selon les autorités françaises, il y a en effet une tradition et un savoir-faire français du jeu vidéo, qui sont tournés vers la création originale et où le graphisme et la jouabilité (“gameplay”) s'inspirent tout à la fois du cinéma et de la bande dessinée. Le jeu vidéo français se distingue aussi par l'importance des jeux à contenu directement culturel ou ludo-éducatif.

Or, selon les autorités françaises, l'environnement économique mondial menace les conditions de la création du jeu vidéo en France. La première raison serait d'ordre technologique: la particularité du jeu vidéo est d'être soumise à un cycle technologique court, marqué par le renouvellement tous les cinq ou six ans des consoles de jeu. L'introduction de nouvelles technologies rend chaque cycle de production plus coûteux et plus complexe puisqu'il faut à chaque fois réinventer la chaîne de production. Le dernier changement de consoles au début des années 2000 a ainsi abouti à des budgets de développement des nouveaux produits très supérieurs à ceux de la génération précédente. Or un nouveau cycle industriel est en court, avec les mêmes conséquences économiques pour les producteurs de jeux vidéos.

En outre, si les éditeurs français de jeux vidéo sont parmi les premiers au rang mondial, les studios européens et notamment français quant à eux souffrent, selon les autorités françaises, d'un manque de compétitivité par rapport aux autres pays, notamment le Canada Ainsi, pour un même projet, l'écart de coût de développement peut atteindre 33 % entre la France et les États-Unis et 90 % par rapport au Canada. En effet, le Québec a mis en place un crédit d'impôt sur les dépenses de jeux vidéo (37,5 % sur les dépenses de production éligibles), dont semble bénéficier d'ailleurs Ubisoft, qui a installé une filiale dans ce pays.

La concomitance de ces facteurs aurait ainsi provoqué un effondrement du tissu productif français, dont les effectifs seraient en baisse de 50 % depuis 2000. Ainsi une vingtaine de sociétés françaises ont cessé leurs activités entre 2001 et 2004. Cette situation mettrait en péril le secteur de la création de jeux vidéo européenne et française dont la dimension culturelle est essentielle, selon les autorités françaises. Face à ces difficultés, les autorités françaises proposent de mettre en place un mécanisme de soutien à la création de jeux vidéo ayant une dimension culturelle.

2.2. Modalités de la mesure

10.	La base juridique de la mesure est un projet d'article de loi instaurant un crédit d'impôt pour dépenses dans la création de jeux vidéo, à insérer dans la loi de finances pour 2006.

a) Entreprises et jeux vidéo éligibles

11.	Les entreprises éligibles sont celles qui produisent les jeux vidéos, à savoir les studios de développement, indépendants ou filiales d'éditeurs.

12.

Les jeux éligibles sont définis comme les logiciels de loisir mis à la disposition du public sur support physique ou en ligne et intégrant des éléments de création artistique et technologique. Ceci recouvre non seulement le jeu vidéo pour PC ou console, mais aussi le jeu mobile, le jeu en ligne multi-joueurs ou non, le logiciel éducatif ou ludo-éducatif et le CD-Rom culturel si il intègre une interactivité et une créativité suffisante. Un montant minimum de 150 000 EUR de coûts de développement a été fixé pour exclure les jeux qui n'ont pas vocation à une commercialisation significative. De plus, pour être admis au bénéfice du crédit d'impôt, les jeux vidéo devront remplir un certain nombre de critères.

13.	Le premier critère sera négatif: seront exclus du bénéfice du crédit d'impôt les jeux vidéo comportant des séquences à caractère pornographique ou de très grande violence.

14.

Les jeux vidéo éligibles devront par ailleurs avoir une dimension culturelle. Pour ce faire, les jeux vidéo devront satisfaire l'un de deux critères suivants:

a)	Soit ils développent une adaptation d'une œuvre pré-existante du patrimoine culturel européen à partir d'un scénario écrit en français.

Soit ils développent un concept original. Ce critère a été ultérieurement précisé par les autorités françaises: les jeux vidéo sont éligibles sur la base du second critère culturel si ils remplissent “un critère de qualité et d'originalité du concept et de contribution à l'expression de la diversité culturelle et de la création européennes en matière de jeu vidéo”. L'appréciation de ce critère comprendra “l'examen de la qualité et de l'originalité du contenu, du scénario, de la jouabilité, de la navigation, de l'interactivité et des composantes visuelles, sonores et graphiques”.

15.

S'ajoutera enfin un critère “culturel” européen: un barème de points répartis par catégories et affectés par postes en fonction de la qualité de ressortissant d'un État membre de l'Union européenne déterminera le caractère européen des jeux vidéo et donc leur admissibilité au bénéfice du crédit d'impôt. Sont pris en compte pour le barème non seulement les collaborateurs directement engagés par le producteur de jeu, mais aussi ceux rattachés aux éventuelles entreprises sous-traitantes chargées des opérations de fabrication. Le calcul de ce barème est aussi fait indépendamment de la localisation des dépenses: ainsi les dépenses effectuées auprès d'entreprises sous-traitantes établies en Europe seront éligibles.

b) Dépenses éligibles

16.

Les dépenses éligibles sont définies de façon à correspondre aux dépenses de conception et de création. En sont notamment exclues les dépenses de débogage et de tests avals. Elles recouvrent par contre:

les charges de personnel (rémunération et charges sociales) afférentes:

—	au réalisateur, à l'adjoint du réalisateur, au directeur artistique, au directeur technique;

—	aux personnes chargées du scénario et des dialogues, du design et de la conception des niveaux de jeu;

—	aux personnes chargées de la programmation;

—	aux personnes chargées du graphisme et de l'animation;

—	aux personnes chargées de l'environnement sonore.

b)	Les dotations aux amortissements des immobilisations, autres que les immeubles, affectées directement à la création de jeux vidéo agréés;

c)	Les autres dépenses de fonctionnement, établies de façon forfaitaire à 75 % des dépenses de personnel.

17.	Les subventions publiques perçues par les entreprises à raison de dépenses ouvrant droit au crédit d'impôt viendront en diminution de la base de calcul du crédit d'impôt.

c) Mécanisme d'application du crédit d'impôt

18.	C'est à l'assiette de dépenses ainsi définies qu'est appliqué le taux de crédit d'impôt. Le taux du crédit d'impôt est de 20 % de l'assiette des dépenses éligibles.

19.

Les autorités françaises se proposent par ailleurs d'instituer un plafond par entreprise dans un souci de maîtriser le coût fiscal de la mesure. Dans l'état actuel du projet, les autorités françaises se proposent de fixer ce plafond à 3 millions EUR. Le budget annuel prévisionnel pour ce dispositif est chiffré entre 30 millions EUR et 60 millions EUR.

20.

Un mécanisme d'agrément est par ailleurs mis en place afin de vérifier les critères de sélection des jeux vidéo. Cette évaluation sera effectuée par un comité d'experts composé de représentants des administrations françaises et de personnalités qualifiées, qui n'appartiendront pas forcément au monde du jeu vidéo, mais qui pourront aussi représenter d'autres disciplines culturelles. Ce groupe d'experts vérifiera l'éligibilité de l'entreprise, du jeu, la nature des dépenses, et le respect des critères culturels énumérés ci-dessus. Ce comité émettra un avis sur la base duquel le Ministère de la Culture et de la Communication émettra son agrément.

21.

Les modalités de versement sont les suivantes: le crédit d'impôt est imputé sur l'impôt sur les sociétés dû au titre du premier exercice clos à compter de la date d'agrément provisoire qui est donné au démarrage du projet, puis sur l'impôt sur les sociétés dû au titre de chaque exercice au cours desquelles les dépenses éligibles ont été engagées. L'agrément définitif est délivré lors de la livraison à l'éditeur. Si l'agrément définitif n'est pas délivré dans un délai de 24 mois à compter de la date de délivrance de l'agrément provisoire, l'entreprise doit reverser le crédit d'impôt qu'elle a utilisé. Enfin, lorsque le montant de la réduction d'impôt au titre d'un exercice excède le montant de l'impôt dû, l'excédent est restitué à l'entreprise.

22.	Le dispositif est initialement prévu pour durer jusqu'au 31 décembre 2008.

3. ÉVALUATION DE LA MESURE

3.1. Qualification des mesures

23.

L'article 87 paragraphe 1 du traité CE dispose: “Sauf dérogations prévues par ledit traité, sont incompatibles avec le marché commun, dans la mesure où elles affectent les échanges entre États membres, les aides accordées par les États ou au moyen de ressources d'État sous quelque forme que ce soit qui faussent ou qui menacent de fausser la concurrence en favorisant certaines entreprises ou certaines productions”.

24.	La mesure visée par la présente décision consiste en un crédit d'impôt qui vient en déduction de l'impôt sur les sociétés normalement dû par les bénéficiaires. Le caractère de ressource étatique de cette mesure ne fait donc aucun doute.

25.

Cette mesure vise à réduire les coûts de production des entreprises bénéficiaires et constitue clairement un avantage qui est par ailleurs sélectif dans la mesure où seul le secteur de production de jeux vidéo peut en bénéficier. Cette mesure constitue donc un avantage sélectif susceptible de créer une distorsion de concurrence au sens de l'Article 87(1) CE.

26.

Par ailleurs, selon les informations sur les parts de marchés fournies par les autorités françaises, et qui ne sont disponibles que pour les éditeurs de jeux vidéo, les trois grands éditeurs français de jeux vidéo, à savoir Ubisoft, Atari et VUGames représentaient respectivement 6,4 %, 3,5 % et 4,4 % des parts de marchés des éditeurs de jeux vidéo en 2005 dans l'ensemble formé par le Royaume-Uni, l'Allemagne, la France, l'Espagne et l'Italie. Les studios établis en France, à qui la mesure est destinée, ne représentent qu'une proportion limitée du chiffre d'affaire de ces éditeurs (25 % pour Ubisoft, 10 % pour Atari et 2 % pour VUGames). Ils n'en représentent donc pas moins une proportion non négligeable de la part de marché de ces éditeurs dans les cinq pays européens mentionnés ci-dessus. À l'évidence, le marché des jeux vidéo n'est donc pas un marché national. L'on peut donc considérer que le crédit d'impôt est susceptible d'affecter les échanges entre États Membres.

27.	Eu égard à ces considérations, il convient de conclure que ces financements constituent des aides d'État au sens du traité.

3.2. Compatibilité des mesures

3.2.1. Position des autorités françaises

28.

Les autorités françaises considèrent que la dérogation visée à l'article 87 paragraphe 3 d) du traité CE s'applique à la mesure notifiée. Cet article précise que peuvent être considérées comme compatibles avec le marché commun les aides destinées à promouvoir la culture et la conservation du patrimoine, quand elles n'altèrent pas les conditions des échanges et de la concurrence dans la Communauté dans une mesure contraire à l'intérêt commun. Pour établir que les jeux vidéo éligibles au bénéfice de ce crédit d'impôt constituent des objets culturels au sens de l'article 87 paragraphe 3 d) du traité CE, les autorités françaises avancent les arguments suivants:

a)	Ces jeux vidéo sont conçus sur la base d'un scénario en langue française, ce qui est un véhicule des modes de pensée associés à l'usage de cette langue.

Les jeux vidéo sont une création artistique et technologique. La part des dépenses artistiques devient en effet majoritaire dans la conception du jeu, au détriment des dépenses de programmation qui ne représentent plus qu'un tiers des coûts d'un projet. En effet, une grande partie de ces dépenses porte sur la substance du jeu, à savoir la qualité de l'interaction, autrement dit la jouabilité (“gameplay”). Cet élément essentiel relève de la dimension culturelle, à savoir le talent artistique.

La dimension culturelle des jeux vidéo transparaît aussi dans les relations complémentaires que ce média a tissées avec le cinéma et qui se manifestent à travers l'utilisation de certaines techniques cinématographiques dans les jeux vidéo (telles que les techniques d'animation), à travers le fait qu'un nombre croissant de jeux vidéo s'inspirent du cinéma et que les jeux vidéos reprennent les modes de narration utilisés au cinéma.

Cette dimension culturelle du jeu vidéo explique par ailleurs la réflexion actuellement en cours en France autour du statut des auteurs dans le jeu vidéo, réflexion qui va dans le sens de la protection des droits de propriété artistique de certains fonctions créatives telles que la réalisation du scénario interactif, la conception graphique et la création de la composition musicale originale.

e)	Les autorités françaises soutiennent que la Commission a soutenu cette industrie à travers le programme MEDIA.

f)	En outre, le caractère culturel des jeux vidéo éligibles serait garanti par les critères de sélection décrits au point 14.

29.

De plus, les autorités françaises soutiennent par ailleurs que, conformément à la Communication de la Commission sur l'application des règles relatives aux aides d'État aux mesures relevant de la fiscalité directe des entreprises de 1998, ce crédit d'impôt respecte les principes de légalité générale et notamment les principes du Traité interdisant toute discrimination en fonction de la nationalité et assurant la liberté d'établissement, la libre circulation des marchandises et la libre prestation des services. À ce titre, les autorités françaises soulignent qu'aucune discrimination n'est faite entre collaborateurs nationaux et européens. Toutes les entreprises établies en France, quelque soit leur nationalité, peuvent aussi être bénéficiaires du dispositif.

30.

Enfin, les autorités françaises considèrent que la mesure notifiée n'altère pas les échanges dans une mesure contraire à l'intérêt commun. Tout d'abord, la mesure proposée n'est pas discriminatoire, puisqu'elle permet d'associer les talents de tous les États membres de l'Union, sans traitement différencié en fonction des nationalités. Ensuite, les autorités françaises soutiennent que l'intérêt commun réside dans l'existence et le soutien à une production culturelle de jeux vidéo. Ainsi, même si le Royaume Uni et l'Allemagne ont aussi une industrie du jeux vidéo, la concurrence est aujourd'hui essentiellement extra-communautaire et provient des États-Unis, du Canada, de la Corée du Sud et du Japon. Ainsi, l'impact de la mesure devrait s'apprécier au regard de cette concurrence extra-communautaire.

3.2.2. Position de la Commission

31.

En premier lieu, et en application du principe établi par la Cour dans l'arrêt Matra (1), la Commission doit s'assurer que les conditions d'accès au crédit d'impôt ne contiennent pas de clauses contraires aux dispositions du traité CE dans des domaines autres que les aides d'État, et notamment qu'elles ne comprennent aucune discrimination en raison de la nationalité.

32.

Sur ce point, il convient de noter que la mesure ne paraît contenir aucune restriction quant à la nationalité des personnels employés. Par contre, seules les dotations aux amortissements et les charges de personnels salariés de l'entreprise bénéficiaire du crédit d'impôt semblent être pris en compte dans les coûts éligibles. Il n'apparaît pas clairement si et comment sont pris en compte dans les coûts éligibles les coûts d'entreprises sous-traitantes, qui peuvent être situées dans d'autres États Membres. La Commission ne peut donc à ce stade conclure que la mesure n'introduit aucune discrimination sur la base de la localisation des coûts.

33.

Du plus, le fait que les studios de production de jeux vidéo éligibles doivent être établis en France est, compte tenu des règles françaises d'imposition, inhérent à la condition de l'assujettissement en France aux fins de l'impôt sur les sociétés et serait donc justifié par la nature fiscale de la mesure d'aide qui est un crédit d'impôt. Il reste néanmoins à vérifier que les établissements stables français d'entreprises européennes pourraient elles aussi bénéficier du crédit d'impôt quelque soit leur forme juridique.

34.	En conclusion, à ce stade, la Commission ne peut conclure que la mesure d'aide ne comporte aucune infraction aux autres dispositions du Traité CE.

35.

Concernant ensuite la question de la compatibilité de la mesure avec le marché commun sur la base de l'article 87 paragraphe 3 d), la Commission souhaite rappeler à titre préliminaire que cette dérogation doit, comme toute dérogation à la règle générale énoncée à l'article 87 paragraphe 1, être interprétée de façon restrictive.

36.

Afin d'être compatible sur la base de cet article, une mesure d'aide doit remplir un objectif de promotion de la culture de façon proportionnelle et nécessaire. Elle doit en particulier être évaluée sur la base des questions suivantes:

1.	La mesure vise-t-elle à un réel objectif de promotion de la culture?

Est-elle conçue de façon à remplir cet objectif culturel? En particulier:

a)	Est-elle un instrument approprié ou existent-ils d'autres instruments mieux appropriés?

b)	A-t-elle un effet incitatif suffisant?

c)	Est-elle proportionnelle? Est-ce que le même résultat ne pourrait être obtenu avec moins d'aide?

3.	Est-ce que les distorsions de concurrence et les effets sur le commerce sont limités, de telle manière que le bilan global de l'aide est positif?

1) Existence d'un objectif culturel

37.	Les jeux vidéo sont des produits audiovisuels pour lesquels il existe un marché international en pleine expansion, avec une forte concurrence internationale, ainsi que potentiellement des marchés plus locaux.

38.

La production de jeux vidéo fait certes appel à des talents créatifs mais cela ne signifie pas nécessairement que ce sont des produits culturels au sens de l'article 87 paragraphe 3 d). Certains éléments de créativité interviennent en effet dans la production de nombreux produits qui ne sauraient à l'évidence rentrer dans le champ d'application de cet article (e.g.: design d'automobiles).

39.

Toutefois, la Commission a eu l'occasion de déclarer compatibles sur la base de l'article 87 paragraphe 3 d) du traité CE des mesures de soutien à la création de certains produits audiovisuels sélectionnés sur la base de critères précis visant à identifier ceux qui ont un contenu culturel. Ainsi, dans sa décision du 16 mai 2006 dans le cas no N45/2006 Crédit d'impôt en faveur de la production phonographique, la Commission a conclu que le soutien à la création d'œuvres musicales remplissant certains critères visait à promouvoir la culture. De la même manière, à ce stade, la Commission n'exclut pas que certains jeux vidéo puissent constituer des produits culturels au sens de l'article 87 paragraphe 3 d) du Traité CE. Leur caractère culturel dépendrait de leur contenu et donc en premier lieu des critères de sélection des jeux éligibles utilisés par les autorités françaises.

40.

Le premier critère culturel proposé par les autorités françaises pour sélectionner les jeux vidéo éligibles est que ces jeux constituent une adaptation d'une œuvre pré-existante du patrimoine culturel européen à partir d'un scénario écrit en français. Or certains des exemples fournis par les autorités françaises de jeux vidéo qui rempliraient ce critère semblent indiquer que ce dernier pourrait être appliqué d'une façon très large, qui ne fournirait pas toutes les garanties nécessaires pour assurer que les jeux vidéo sélectionnés constituent effectivement une adaptation d'une œuvre pré-existante du patrimoine culturel européen. Ainsi, parmi les exemples cités, figure le jeu vidéo “Caméra Café: Le Jeu”, basé sur un programme télévisuel français dont l'appartenance au patrimoine culturel européen n'apparaît pas clairement à ce stade. Le concept de patrimoine culturel européen devrait donc être précisé.

41.

Les jeux vidéo sont aussi éligibles s'ils remplissent “un critère de qualité et d'originalité du concept et de contribution à l'expression de la diversité culturelle et de la création européennes en matière de jeu vidéo”. L'appréciation de ce deuxième critère culturel inclut “l'examen de la qualité et de l'originalité du contenu, du scénario, de la jouabilité, de la navigation, de l'interactivité et des composantes visuelles, sonores et graphiques”. Le contenu de ce critère est lui aussi sujet à une interprétation potentiellement large. Il n'est ainsi pas exclu que, sur la base de ce critère, soient éligibles des jeux de simulation, ou des jeux sportifs, par exemple basés sur les courses automobiles, dont le contenu culturel n'apparaît pas clairement à ce stade. Ainsi, ce critère de “qualité et d'originalité du concept” pourrait être utilisé plutôt pour sélectionner de bons jeux vidéo, en termes de divertissement ou d'animation, que des jeux vidéo en effet culturels.

42.

Une évaluation, par exemple basée sur la production des dernières années, du pourcentage de jeux vidéo qui seraient éligibles sur la base de ces deux critères permettrait aussi de mieux évaluer leur caractère sélectif. Ainsi, par exemple, si la mesure aboutissait à soutenir la production d'une large proportion de jeux vidéo, il pourrait alors apparaître qu'elle est détournée de son objectif avoué de promotion de la culture, et qu'elle pourrait alors avoir plus un objectif industriel de soutien à un secteur subissant une forte concurrence internationale et une phase de mutation technologique.

43.	Il conviendrait enfin d'expliciter le critère qui vise à exclure du bénéfice du crédit d'impôt les jeux de “très grande violence”.

44.

Pour les raisons décrites ci-dessus, à ce stade, la Commission a des doutes que les critères proposés par les autorités françaises permettent d'identifier uniquement des jeux vidéo qui sont en effet des produits culturels et que la mesure a donc réellement pour seul objectif la promotion de la culture au sens de l'article 87 paragraphe 3 d) du traité CE.

2) Est-ce que la mesure est conçue de façon à remplir cet objectif culturel?

45.	À supposer que la promotion de la production des jeux vidéo tels que définis sur la base de cette mesure d'aide soit un objectif culturel au sens de l'article 87 paragraphe 3 d), il convient de s'assurer que la mesure est conçue de façon à remplir cet objectif.

46.

Dans un contexte où les producteurs de jeux vidéo doivent faire face à des coûts croissants, un crédit d'impôt assis sur les coûts de production de ces jeux vidéo peut être vu comme un instrument approprié pour encourager la production de ces jeux. Les autorités françaises n'ont toutefois par fourni d'informations démontrant qu'aucun autre instrument ne permettrait d'aboutir au même objectif.

47.	Les autorités françaises n'ont pas non plus fourni d'éléments visant à prouver que la mesure a un effet incitatif suffisant et notamment qu'elle est nécessaire pour la production de jeux vidéo ayant un caractère culturel.

48.

Enfin, la mesure doit être proportionnelle. Il convient en particulier de s'assurer que le même résultat ne pourrait être obtenu avec moins d'aide. À ce titre, la Commission note que le taux du crédit d'impôt est de 20 % des dépenses éligibles, ce qui semble à première vue et à ce stade raisonnable et en ligne avec les taux déjà acceptés par la Commission dans les cas similaires de promotion de produits culturels (2). Il convient néanmoins de s'assurer que les coûts éligibles sont correctement définis et que seuls les coûts de production réellement supportés sont pris en compte.

49.

Or, les “autres dépenses de fonctionnement” (hors charges de personnel et dotations aux amortissements des immobilisations) sont établies forfaitairement à 75 % des dépenses de personnel. La Commission doute que ce calcul des “autres dépenses de fonctionnement” permette de déterminer les coûts réellement supportés pour la création des jeux vidéo par les entreprises éligibles et soit donc conforme aux règles communautaires en matière d'aide d'État. Les autorités françaises ont expliqué qu'elles ont retenu ce mode de calcul des coûts éligibles par analogie avec le dispositif français du crédit d'impôt recherche. Selon les autorités françaises, la Commission a eu connaissance de cette mesure et elle n'aurait pas émis d'objection sur ce mode de calcul.

50.

Or il s'avère que le crédit d'impôt recherche est une mesure générale. La Commission n'a donc pas eu par conséquent à se prononcer sur ses modalités d'application et en particulier sur la conformité de ce mode de calcul des coûts éligibles au regard des règles communautaires en matière d'aide d'État.

51.	À ce stade, la Commission a des doutes quant à la conformité du calcul des coûts éligibles avec les règles communautaires en matière d'aides d'État.

3) Est-ce que les distorsions de concurrence et les effets sur le commerce sont limités, de telle manière que le bilan global de l'aide est positif?

52.

Si les principaux concurrents dans le domaine des jeux vidéo proviennent d'Amérique du Nord et d'Asie, il existe aussi des producteurs de jeux vidéo dans le autres États membres et en particulier au Royaume Uni et en Allemagne. Ainsi le Royaume-Uni compte environ 160 studios indépendants, et un éditeur national, SCi Games. Quant à l'Allemagne, elle compte une cinquantaine de studios indépendants.

53.

Ainsi, en réduisant les coûts de production des entreprises de ce secteur établies en France, ce crédit d'impôt est susceptible de renforcer leur position par rapport à leurs concurrents européens. Les autorités françaises n'ont fourni aucune information précise sur l'impact de cette mesure sur la concurrence intra-communautaire.

54.	À ce stade, la Commission doute donc que les distorsions de concurrence et les effets sur le commerce de la mesure sont suffisamment limités de telle manière que le bilan global de l'aide est positif.

Conclusion

55.

Pour l'ensemble de ces raisons, à ce stade, la Commission a des doutes que la mesure notifiée soit compatible avec le marché commun sur la base de l'article 87 paragraphe 3 d) du traité CE. La Commission a par ailleurs des doutes que la mesure puisse être compatible sur la base d'autres dispositions. L'article 87 paragraphe 2 n'est clairement pas applicable. L'article 87 paragraphe 3 a) concerne les aides pour les régions assistées, or la présente mesure n'est pas limitée à ces régions. Elle ne constitue pas non plus une projet important d'intérêt européen au sens de l'article 87 paragraphe b). Selon l'article 87 paragraphe 3 c), les aides qui visent à faciliter le développement de certaines activités ou de certaines régions peuvent être compatibles avec le marché commun lorsqu'elle n'altèrent pas les conditions des échanges dans une mesure contraire à l'intérêt commun. Les autorités françaises n'ont pas avancé d'arguments permettant de conclure que la mesure notifiée vise au développement de certaines activités au sens de l'article 87 paragraphe 3 c). La Commission note toutefois qu'il n'est pas exclu que cette mesure, qui concerne le développement de nouveaux produits, puisse dans une certaine mesure tomber dans le champ d'application de l'encadrement communautaire des aides d'État à la recherche et au développement (3). Les autorités françaises n'ont toutefois pas fourni les informations nécessaires permettant de vérifier l'éventuelle conformité de la mesure notifiée avec cet encadrement.

56.	En conséquence, la Commission requiert l'avis de la France et des parties intéressées sur la mesure notifiée.

4. CONCLUSION

Compte tenu des considérations qui précèdent, la Commission a des doutes à ce stade que la mesure en cause soit compatible avec le marché commun. Par conséquent, conformément à l'article 6 du règlement (CE) no 659/1999 du Conseil du 22 mars 1999 portant modalités d'application de l'article 93 du traité CE, la Commission invite la France, dans le cadre de la procédure prévue à l'article 88, paragraphe 2, du traité CE, à présenter ses observations et à fournir toute information utile pour l'évaluation des mesures dans un délai d'un mois à compter de la date de réception de la présente.

La Commission rappelle à la France l'effet suspensif de l'article 88, paragraphe 3, du traité CE et se réfère à l'article 14 du règlement (CE) no 659/1999 du Conseil qui prévoit que toute aide illégale pourra faire l'objet d'une récupération auprès de son bénéficiaire.

Par la présente, la Commission avise la France qu'elle informera les intéressés par la publication de la présente lettre et d'un résumé de celle-ci au Journal officiel de l'Union européenne. Elle informera également les intéressés dans les pays de l'AELE signataires de l'accord EEE par la publication d'une communication dans le supplément EEE du Journal officiel, ainsi que l'autorité de surveillance de l'AELE en leur envoyant une copie de la présente.”

(1) Matra v. Commission (Aff. C-225/91), Rec. 1993, I -3203.

(2) Voir par exemple décision de la Commission du 16 mai 2006 dans le cas no N45/2006 crédit d'impôt en faveur de la production phonographique.

(3) JO C 45 du 17.2.1996, p. 5.

7.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/27

STATLIGT STÖD – SVERIGE

Statligt stöd C 46/2006 (f.d. N 347/2006) – Nedsättning av koldioxidskatt på bränslen som förbrukas i anläggningar som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter

Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

(Text av betydelse för EES)

(2006/C 297/08)

Genom den skrivelse, daterad den 8 november 2006, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Sverige om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ovannämnda stöd.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter på det stöd avseende vilket kommissionen inleder förfarandet. Synpunkterna skall sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

Rue de la Loi 200

B-1049 Bryssel

Fax: (32-2) 296 12 42

Synpunkterna kommer att meddelas Sverige. Den tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

1. BESKRIVNING

Gemenskapens minimiskattenivåer för förbrukning av energiprodukter och elektricitet fastställs i energiskattedirektivet (2003/96/EG). I Sverige räknas två olika skatter in i minimiskattenivåerna enligt direktivet, nämligen en energiskatt och en koldioxidskatt. Olika nationella skattenivåer tillämpas, en högre nivå för hushållen och tjänste- och fjärrvärmesektorn (100 % energiskatt och 100 % koldioxidskatt) och en lägre nivå för bränsle som används i tillverkningsprocesser inom industrin och bränsle som används för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar (0 % energiskatt och 21 % koldioxidskatt). En extra skattenedsättning beviljas tillverkningsföretag inom energiintensiv industri om värdet på det fossila bränsle de använder inom produktionen överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet på de varor som tillverkas. Skattenedsättningarna för bränsle som används inom tillverkningsindustrin och för bränsle som används i kraftvärmeanläggningar har tidigare godkänts som statligt stöd. I enlighet med direktivet om handel med utsläppsrätter (2003/87/EG) trädde EU:s utsläppshandelsystem i kraft den 1 januari 2005. Direktivet om handel med utsläppsrätter omfattar vissa energiverksamheter och viss industriproduktion. I direktivet krävs att de som driver anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem skall överlämna utsläppsrätter för sina utsläpp av växthusgaser. Utsläppsrätterna delas ut avgiftsfritt till operatören i början av varje handelsperiod eller köps av operatören på auktion eller på marknaden. Under den första perioden, som började löpa i januari 2005 och pågår till december 2007, valde Sverige att dela ut alla utsläppsrätter avgiftsfritt.

Den anmälda stödordningen består av skattelättnader för bränsle som används i anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet. Det föreslås att olika typer av sådana anläggningar inom tillverkningssektorn och energisektorn skall omfattas av följande skattelättnader:

—	Bränsle som förbrukas i samband med tillverkningsprocesser inom industriell verksamhet och bränsle som förbrukas för värmeproduktion i vissa högeffektiva kraftvärmeanläggningar skulle helt befrias från både koldioxidskatt och energiskatt.

—	Bränsle som förbrukas i andra kraftvärmeanläggningar skulle helt befrias från energiskatt och betala 7 % av koldioxidskatten.

—	Bränsle som förbrukas i andra anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet, det vill säga värmeverk, skulle fortsätta betala full energiskatt och betala 86 % av koldioxidskatten.

Den anmälda åtgärden skulle leda till en situation där bränslen i den första av de tre nämnda kategorierna inte skulle omfattas av energiskatt enligt energiskattedirektivet. Skattenivån för bränsle som används för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar som inte är högeffektiva och för bränslen som används i fjärrvärmeanläggningar skulle dock följa minimiskattenivåerna i energiskattedirektivet.

Syftet med den anmälda stödordningen är att undvika de dubbla styrmedel som enligt de svenska myndigheterna uppkommit på grund av att EU:s utsläppshandelssystem införts. De svenska myndigheterna vill således bidra till en kostnadseffektiv klimatpolitik för EU som helhet. Det övergripande syftet med den svenska klimatpolitiken är att enbart med hjälp av EU:s utsläppshandelssystem reglera minskningen av koldioxidutsläpp från anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet och att så småningom avskaffa koldioxidskatten. Den anmälda stödordningen är det första steget mot att avskaffa koldioxidskatten. Befrielsen från koldioxidskatt på resten av det bränsle som förbrukas i anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet skall införas successivt, när statsbudgeten tillåter det. Stödmottagare är företag, av alla storlekar och i alla regioner, som bedriver verksamhet i anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet. Antalet stödmottagare uppskattas till 101–500. Den planerade årliga budgeten är 358 miljoner kronor (cirka 38 miljoner euro) och den totala budgeten 2 258 miljoner kronor (cirka 239 miljoner euro). Den anmälda stödordningen löper från den 1 januari 2007 till den 31 december 2011.

2. KOMMISSIONENS PRELIMINÄRA BEDÖMNING OCH TVIVEL

2.1 Förekomst av stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget

Den anmälda skattelättnaden utgör en ekonomisk förmån för stödmottagarna och befriar dem från kostnader som normalt belastar deras driftsbudget. Då det förefaller tvivelaktigt att skattelättnaden skulle berättigas mot bakgrund av definitionen av ”systemets art och struktur” (1), och eftersom det relevanta kriterier i artikel 87.1 förefaller vara uppfyllda, anser kommissionen i detta skede att stödåtgärden måste klassificeras som statligt stöd.

2.2 Stödets förenlighet med den gemensamma marknaden

Kommissionen betvivlar dessutom att de föreslagna undantagen skulle kunna godkännas på grundval av artikel 87.3 c i EG-fördraget med hänvisning till det påstådda behovet av att eliminera de dubbla styrmedlen. Kommissionen tvekar i detta skede beträffande hur förekomsten av dubbla styrmedel kan komma att påverka dess bedömning och huruvida den kan berättiga till en befrielse från koldioxidskatt enligt reglerna om statligt stöd. Kommissionen har särskilt följande betänkligheter:

—

Energiskattedirektivet och utsläppshandelssystemet är två separata instrument i gemenskapens lagstiftning. Även om de delvis har samma politiska mål, nämligen att internalisera de externa kostnaderna för koldioxidutsläpp, har de också skilda syften. Det gäller särskilt minimiskattenivåerna, vars primära syfte är att få den inre marknaden att fungera smidigt. För att uppfylla kraven i energiskattedirektivet kan medlemsstaterna ta ut olika skatter, till exempel koldioxidskatt, som kan ha samma syfte som utsläppshandelssystemet. De nationella strategierna skiljer sig från varandra och det är bara i vissa medlemsstater som de skatter som ingår i miniminivåerna delvis utgörs av en koldioxidskatt. När en koldioxidskatt tas ut för att uppfylla kraven enligt minimiskattenivåerna i energiskattedirektivet, vilket är fallet i Sverige, kan en nedsättning av en sådan koldioxidskatt snedvrida konkurrensen på den inre marknaden genom att öka skattedifferentieringen på ett område där skatteharmonisering har genomförts på gemenskapsnivå, framför allt i syfte att skapa en välfungerande inre marknad och lika villkor mellan aktörerna.

—

Vidare anser kommissionen att principen om att förorenaren betalar måste beaktas när statligt stöd beviljas på miljöområdet. Att befria alla företag som deltar i utsläppshandelssystemet från en sådan koldioxidskatt kan vara oberättigat, eftersom det skulle kunna strida mot den nämnda principen om att förorenaren betalar, om företag som avgiftsfritt tagit emot utsläppstillstånd befrias från skatten. Å andra sidan kan det strida mot miljölogiken att en sådan koldioxidskatt sätts ned för de företag som måste köpa fler utsläppstillstånd därför att de behöver täcka sin extra förorening – det kan leda till att en förmån beviljas de företag som inte gjort investeringar och inte minskat sin förorening eller till och med förorenat mer.

Kommissionen måste dessutom bedöma i vilken utsträckning de dubbla styrmedlen snedvrider konkurrensen, och huruvida denna påstådda snedvridning av konkurrensen särskilt drabbar svenska företag, vilket de svenska myndigheterna tycks hävda. Kommissionen behöver närmare undersöka möjligheten att företag kan åsamkas en högre kostnad än koldioxidskatten för sina föroreningar i fall där de måste köpa utsläppstillstånd och samtidigt betala koldioxidskatt för samma utsläpp. Å andra sidan kanske principen om att förorenaren betalar inte iakttas i en situation där utsläppstillstånden har tilldelats avgiftsfritt och det inte finns någon skatt på utsläpp. Vid bedömningen av den samlade finansiella bördan för de företag som deltar i EU:s utsläppshandelssystem jämfört med de företag som inte deltar måste hänsyn tas till att medlemsstaterna fastställer mängden totala utsläppskvoter och att de under den första handelsperioden var tvungna att fördela minst 95 % av utsläppsrätterna avgiftsfritt till företagen.

Kommissionen betonar att syftet med EU:s utsläppshandelssystem är just att begränsa koldioxidutsläppen genom att ge de deltagande företagen ett ekonomiskt incitament att minska utsläpp som härrör från skärpningen av den totala utsläppsgränsen. För att kunna bedöma om samtidig koldioxidskatt eventuellt orsakar en snedvridning av konkurrensen måste kommissionen i detalj undersöka de ekonomiska konsekvenserna av att EU:s utsläppshandelssystem tillämpas i Sverige. I detta sammanhang skulle kommissionen vidare behöva ytterligare uppgifter om de mekanismer som de svenska myndigheterna kan ha planerat för att fastställa förekomsten av en eventuell extra börda utöver koldioxidskatten och, för varje enskilt företag, fastställa beloppet för denna samt säkerställa att bara företag som faktiskt drabbas, åtminstone delvis, av en sådan börda befrias från den genom de anmälda skatteundantagen.

Kommissionen måste dessutom bedöma om den föreslagna skattenedsättningen är förenlig med artikel 17 i energiskattedirektivet, och uppmanar därför Sverige att komplettera de uppgifter som redan har lämnats.

SJÄLVA SKRIVELSEN

”Kommissionen önskar underrätta Sverige om att den, efter att ha granskat uppgifter som tillhandahållits av Era myndigheter om det ovannämnda stödet, har beslutat inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget.

1. FÖRFARANDE

(1)

Genom en skrivelse av den 6 juni 2006, som registrerades hos kommissionen samma dag, anmälde de svenska myndigheterna den nedan beskrivna åtgärden till kommissionen. Genom en skrivelse av den 10 juli 2006 begärde kommissionen kompletterande upplysningar. Sverige inkom med kompletterande upplysningar genom skrivelser av den 11 september 2006 och den 18 september 2006, som registrerades hos kommissionen samma dagar.

2 DETALJERAD BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

2.1 Bakgrund till den anmälda stödordningen

(2)

Gemenskapens minimiskattenivåer för förbrukning av energiprodukter och elektricitet fastställs i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (2) (nedan kallat energiskattedirektivet). I Sverige räknas två olika skatter in i minimiskattenivåerna enligt direktivet, nämligen en energiskatt och en koldioxidskatt. Olika nationella skattenivåer tillämpas, en högre nivå för hushållen och tjänste- och fjärrvärmesektorn (100 % energiskatt och 100 % koldioxidskatt) och en lägre nivå för bränsle som används i tillverkningsprocesser inom industrin och bränsle som används för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar (0 % energiskatt och 21 % koldioxidskatt). En extra skattenedsättning beviljas tillverkningsföretag inom energiintensiv industri om värdet på det fossila bränsle de använder inom produktionen överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet på de varor som tillverkas. Den högsta skatten på sådant bränsle uppgår till 0,8 % av försäljningsvärdet plus 24 % av det skattebelopp som ursprungligen översteg sistnämnda belopp. Skattenedsättningarna för bränsle som används inom tillverkningsindustrin och för bränsle som används i kraftvärmeanläggningar har tidigare godkänts som statligt stöd enligt följande tabell:

Förbrukningssektor

Aktuell situation

Godkännande av statligt stöd

1.	Tillverkningsindustri

a)	Energiintensiv industri

0 % energiskatt; 21 % koldioxidskatt + extra nedsättning av koldioxidskatten enligt 0,8 %-regeln

N 588/2005 + N 595/2005; EU:s minimiskattenivåer iakttas

b)	Icke energiintensiv industri

0 % energiskatt; 21 % koldioxidskatt

N 588/2005; EU:s minimiskattenivåer iakttas

2.	Värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar

0 % energiskatt; 21 % koldioxidskatt

N 594/2005; EU:s minimiskattenivåer iakttas

3.	Fjärrvärmeproduktion och tjänstesektorn

100 % energiskatt; 100 % koldioxidskatt

(3)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/91/EG (3) (nedan kallat direktivet om handel med utsläppsrätter), trädde EU:s system för handel med utsläppsrätter (nedan kallat EU:s utsläppshandelssystem) i kraft den 1 januari 2005.Direktivet om handel med utsläppsrätter omfattar vissa energiverksamheter och viss industriproduktion. I direktivet krävs att de som driver anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem skall överlämna utsläppsrätter för sina utsläpp av växthusgaser. Utsläppsrätterna delas ut avgiftsfritt till operatören i början av varje handelsperiod eller köps av operatören på auktion och/eller på marknaden. Under den första handelsperioden, som började löpa i januari 2005 och pågår till december 2007, var medlemsstaterna skyldiga att dela ut minst 95 % av utsläppsrätterna avgiftsfritt (4). Sverige valde att dela ut alla utsläppsrätter avgiftsfritt.

2.2 Den anmälda stödordningen

(4)

—

Bränsle som förbrukas i samband med tillverkningsprocesser inom industriell verksamhet och bränsle som förbrukas för värmeproduktion i vissa högeffektiva kraftvärmeanläggningar skulle helt befrias från både koldioxidskatt och energiskatt (en extra nedsättning av koldioxidskatten med 21 procentenheter jämfört med dagens situation). De svenska myndigheterna har åtagit sig att tillämpa denna fullständiga befrielse endast på företag som uppfyller villkoren för energiintensiva företag enligt artikel 17.1 a i energiskattedirektivet.

—	Bränsle som förbrukas i andra kraftvärmeanläggningar skulle helt befrias från energiskatt och betala 7 % av koldioxidskatten (en extra nedsättning av koldioxidskatten med 14 procentenheter jämfört med dagens situation).

—	Bränsle som förbrukas i andra anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet, det vill säga värmeverk, skulle fortsätta betala full energiskatt och betala 86 % av koldioxidskatten (en extra nedsättning av koldioxidskatten med 14 procentenheter jämfört med dagens situation).

(5)

Den anmälda åtgärden skulle leda till en situation där bränslen i den första av de tre nämnda kategorierna inte skulle omfattas av någon energiskatt enligt energiskattedirektivet. De svenska myndigheterna har dock uppgivit att skattenivån för bränsle som används för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar som inte är högeffektiva och för bränslen som används i fjärrvärmeanläggningar kommer att följa minimiskattenivåerna i energiskattedirektivet, vilket illustreras i följande tabell:

Förbrukning	Tung eldningsolja, skatt/m3		Kol, skatt/1 000 kg		Naturgas, skatt/1 000 m3		Gasol, skatt/1 000 kg
Förbrukning	SEK	euro	SEK	euro	SEK	euro	SEK	euro
Värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar:
Energiskatt	0	0	0	0	0	0	0	0
Koldioxidskatt	184	20	160	17	138	15	193	21
Summa	184	20	160	17	138	15	193	21
Fjärrvärmeanläggningar:
Energiskatt	739	79	315	34	239	26	145	16
Koldioxidskatt	2256	242	1963	211	1690	182	2373	255
Summa	2995	321	2278	245	1929	208	2518	271
EU:s minimiskattenivå	130	14	38	4	49	5	0	0

(6)

Anmälan i detta ärende omfattar de ovan beskrivna skattelättnaderna bara i den mån lättnaderna avser bränslen som används i anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, men där användningen av energiprodukter inte omfattas av första, andra och femte strecksatsen i artikel 2.4 b i energiskattedirektivet. Enligt de bestämmelserna gäller direktivet inte användningen av energiprodukter som används för andra ändamål än som motorbränslen eller som bränslen för uppvärmning, dubbel användning av energiprodukter och mineralogiska processer.

2.3 Syftet med den anmälda stödordningen

(7)	Syftet med den anmälda stödordningen är att undvika de dubbla styrmedel som enligt de svenska myndigheterna uppkommit på grund av att EU:s utsläppshandelssystem införts. De svenska myndigheterna vill således bidra till en kostnadseffektiv klimatpolitik för EU som helhet.

(8)

Det övergripande syftet med den svenska klimatpolitiken är att enbart med hjälp av EU:s utsläppshandelssystem reglera minskningen av koldioxidutsläpp från anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet och att så småningom avskaffa koldioxidskatten. Den anmälda stödordningen är det första steget mot att avskaffa koldioxidskatten. Enligt planerna skall befrielsen från koldioxidskatt på resten av det bränsle som förbrukas i anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet införas successivt, när statsbudgeten tillåter det.

2.4 Rättslig grund

(9)	Den rättsliga grunden för de föreslagna skattenedsättningarna är ett förslag till lag om ändring i 6 a kap. 1 § 15–17 lagen (1994:1776) om skatt på energi.

2.5 Stödmottagare

(10)

Stödmottagare är företag, av alla storlekar och i alla regioner, som bedriver verksamhet i anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet. Stödmottagarna är verksamma inom följande sektorer:

Nace-kod

DA 15 – Livsmedels- och dryckesvaruframställning

DB 17 – Textilvarutillverkning

DD2 – Tillverkning av trä och varor av trä, kork, rotting o.d. utom möbler, Tillverkning av varor av halm och flätningsmaterial.

DE21 – Massa-, pappers- och pappersvarutillverkning.

DG24 – Tillverkning av kemikalier och kemiska produkter

DH25 – Tillverkning av gummi- och plastvaror

DM34.1 – Tillverkning av motorfordon

E – El-, gas- och vattenförsörjning

(11)	Antalet stödmottagare uppskattas till 101–500.

2.6 Budget och varaktighet

(12)	Den planerade årliga budgeten är 358 miljoner kronor (cirka 38 miljoner euro) och den totala budgeten 2 258 miljoner kronor (cirka 239 miljoner euro) (5). Den anmälda stödordningen löper från den 1 januari 2007 till den 31 december 2011.

3. PRELIMINÄR BEDÖMNING

3.1 Förekomst av statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget

(13)

Selektiv nedsättning av skatter som tas ut av miljöskyddsskäl utgör i regel driftsstöd som omfattas av artikel 87 i EG-fördraget. Artikel 87 är tillämplig på stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(14)	Den anmälda skattelättnaden utgör en ekonomisk förmån för stödmottagarna och befriar dem från kostnader som normalt belastar deras driftsbudget. Stödordningen leder till bortfall av skatteintäkter och finansieras således med statliga medel.

(15)

Skattelättnaden gäller bara företag som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. De svenska myndigheterna har hävdat att det ligger i den svenska klimatförändringsstrategins natur och logik att avskaffa koldioxidskatten för anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet, eftersom den logiska ekonomiska grunden för den strategin är att tillämpa ett enda marknadsbaserat styrmedel i fall där fler styrmedel inte skulle leda till någon ytterligare minskning av utsläppen. Med hänsyn till definitionen av ‚systemets art och struktur‘, som fastställts i EG-domstolens rättspraxis (6) och antagits av kommissionen i dess meddelande av den 10 december 1998 om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (7), tvivlar kommissionen emellertid på att skattenedsättningen skulle vara berättigad på den grunden. Kommissionen konstaterar vidare att nedsättningen inte gäller lika för alla anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet, eftersom vissa av de berörda anläggningarna skulle fortsätta att betala 7 % respektive 86 % i koldioxidskatt. Kommissionen anser därför i det här skedet att stödet är selektivt.

(16)	De företag som gynnas av stödet är verksamma på marknader där det förekommer handel mellan medlemsstater. Det betyder att stödet snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Kommissionen anser därför i det här skedet att villkoren i artikel 87.1 i fördraget är uppfyllda.

3.2 Stödets förenlighet med den gemensamma marknaden

(17)

Statligt stöd enligt definitionen i artikel 87.1 anses oförenligt med den gemensamma marknaden om det inte omfattas av något av de undantag som anges i fördraget. Ett av undantagen är artikel 87.3 c, enligt vilket stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Kommissionen har antagit gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (8) (nedan kallade miljöstödsriktlinjerna) för att med hjälp av dem kunna bedöma om statligt stöd på miljöområdet är förenligt med den gemensamma marknaden enligt den artikeln.

3.2.1 Tillämpliga bestämmelser i miljöstödsriktlinjerna

(18)

Avsnitt E.3.2 i miljöstödsriktlinjerna innehåller regler för bedömning av om driftsstöd i form av nedsättningar eller befrielser från miljöskatter är förenligt med den gemensamma marknaden. Enligt punkt 51.1 b i miljöstödsriktlinjerna kan en nedsättning av en miljöskatt som avser en harmoniserad gemenskapsskatt vara berättigad om det belopp företaget betalar efter nedsättningen fortfarande är högre än gemenskapens harmoniserade minimibelopp.

(19)

Enligt punkt 51.1 a i miljöstödsriktlinjerna kan också befrielser från miljöskatter som underskrider gemenskapens harmoniserade miniminivåer vara berättigade, om stödmottagarna har ingått frivilliga avtal genom vilka de åtar sig att uppnå miljöskyddsmål under den period för vilken befrielserna gäller. Medlemsstaterna måste noggrant kontrollera att företagen fullgör sina åtaganden, och avtalen måste innehålla föreskrifter om vilka straff som blir följden om åtagandena inte fullgörs. Den bestämmelsen är också tillämplig när en medlemsstat förenar en skattenedsättning med villkor som har samma effekt som sådana frivilliga avtal eller åtaganden.

(20)

Punkt 51.1 i riktlinjerna är tillämplig på nya skatter men kan enligt punkt 51.2 också tillämpas på befintliga skatter, under förutsättning att skatten har en betydande positiv effekt när det gäller miljöskydd och att undantaget har blivit nödvändigt till följd av en betydande förändring av de ekonomiska betingelserna som försatte företagen i en särskilt svår konkurrenssituation.

3.2.2 Tillämpliga bestämmelser i energiskattedirektivet

(21)

Undantag från harmoniserade miljöskatter kan bara godkännas enligt miljöstödsriktlinjerna om de också är tillåtna enligt det berörda harmoniseringsdirektivet. Den åtgärd som anmälts av Sverige kan således godkännas bara i den mån den är förenlig med energiskattedirektivet, genom vilket energibeskattningen har harmoniserats.

(22)

Enligt artikel 17.2 i energiskattedirektivet kan energiintensiva företag i den mening som avses i direktivet beviljas nedsättning av energiskatt ända ner till noll procent. I artikel 17.3 i samma direktiv tillåts skattenivåer ner till 50 % av direktivets miniminivåer för företag som inte är energiintensiva. Enligt artikel 17.4 tillåts en sådan nedsättning bara om stödmottagarna har ingått avtal eller genomfört system för handel med utsläppsrätter eller likvärdiga arrangemang, som leder till att miljömål uppnås, i stort sett motsvarande vad som skulle ha uppnåtts om gemenskapens vanliga minimiskattesatser hade iakttagits.

3.2.3 Argument som anförts av de svenska myndigheterna

(23)

De svenska myndigheterna har åberopat villkoret i artikel 17.4 i energiskattedirektivet och hävdat att förenligheten med detta kan bedömas genom att marginalkostnaderna för utsläppsminskningar som härrör från minimiskattesatserna respektive utsläppshandelssystemet jämförs. Eftersom marknadspriset för en utsläppsrättighet enligt de svenska myndigheterna är cirka 10 euro per ton koldioxid och gemenskapens genomsnittliga minimiskattesatser motsvarar en koldioxidskatt på omkring 5 euro per ton koldioxid, hävdar de svenska myndigheterna att marginalkostnaden för en utsläppsminskning är högre inom utsläppshandelssystemet jämfört med minimiskattesatserna, och att utsläppsminskningen inom utsläppshandelssystemet således är större än minskningen hade varit om minimiskattesatserna hade tillämpats. De svenska myndigheterna har dessutom gjort gällande att villkoren för en skattebefrielse i enlighet med artikel 17 i energiskattedirektivet är uppfyllda.

(24)

Enligt de svenska myndigheterna omfattas en skattebefrielse för bränslen som används i anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet av villkor som har samma effekt som frivilliga avtal i den mening som avses i punkt 51.1 a i miljöstödsriktlinjerna. Enligt dem är den tillämpliga bestämmelsen inriktad på miljöeffekten och föreskriver inte på något sätt att villkoren måste vara frivilliga. De svenska myndigheterna hävdar att miljövinsten av EU:s utsläppshandelssystem är känd på förhand, vilket är en fördel jämfört med att använda skattestyrmedlet, och att det saknar betydelse att miljöskyddssyftet uppnås genom ett obligatoriskt EU-system snarare än genom ett frivilligt avtal mellan ett enskilt företag och en medlemsstat.

(25)

Skulle kommissionen finna att den anmälda åtgärden inte kan godkännas med hänsyn till miljöstödsriktlinjerna, anser de svenska myndigheterna i alla händelser att den uppfyller villkoren för ett undantag enligt artikel 87.3 i EG-fördraget och därför är förenlig med den gemensamma marknaden genom direkt tillämpning av fördraget tillsammans med artikel 17 i energiskattedirektivet, eftersom den ekonomiska logiken och EU:s övergripande miljöskyddsmål talar mycket starkt för att en koldioxidskatt på bränslen som används i anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet bör avskaffas. De svenska myndigheterna anser att de gällande miljöstödsriktlinjerna inte är fullt tillämpliga på åtgärder som vidtas i samband med EU:s utsläppshandelssystem, eftersom riktlinjerna antogs före direktivet om handel med utsläppsrätter. Att inte vidta åtgärder för att minimera samhällets kostnader för en gemensam tillämpning av EU:s utsläppshandelssystem och koldioxidskatten skulle enligt dem strida mot gemenskapens rättsuppfattning. Enligt de svenska myndigheterna leder de dubbla styrmedlen i form av samtidig tillämpning av beskattning och utsläppshandel till ökade kostnader både för enskilda operatörer och för samhället, och det faktum att de dubbla styrmedlen åsamkar samhället kostnader bör kunna motivera ett avskaffande av koldioxidskatten.

(26)

De svenska myndigheterna gör gällande att alla marginalskatter, till exempel en koldioxidskatt eller någon annan indirekt skatt som beräknas utifrån mängden förbrukat bränsle, snedvrider priset på utsläppsrätterna och leder till att utsläppsminskningarna sprids ineffektivt över utsläppshandelssystemet. De gör därför gällande att eventuella övervinster som härrör från en fri fördelning av utsläppsrätter bör fångas in genom en schablonskatt för att undvika en sådan snedvridning av marginalbeteendet inom utsläppshandelssystemet. Den begränsning av koldioxidutsläppen som fastställs genom utsläppshandelssystemet åsamkar kostnader för de operatörer som deltar i systemet, för det första i form av extra kostnader för att köpa nödvändiga utsläppsrätter utöver fördelade utsläppsrätter och för det andra i form av högre elpriser på grund av den begränsning som fastställts för utsläpp från elproduktion som grundar sig på fossila bränslen och det faktum att en eventuell ökning av marginalkostnaden för elproduktion också påverkar marknadspriset på elektricitet.

(27)

Enligt de svenska myndigheterna snedvrids prismekanismen av beskattning inom utsläppshandelssystemet utan att det ger några miljöfördelar. De anser att en samtidig tillämpning av beskattning och utsläppshandel inte påverkar de totala utsläppen inom utsläppshandelssystemet, eftersom den totala utsläppsnivån avgörs av mängden fördelade utsläppsrätter, och ett eventuellt överskott på utsläppsrätter kommer bara att säljas på marknaden och leda till en ökning av utsläppen inom en annan del av systemet. Det påverkar dock marginalkostnaden för utsläppsminskningar och därmed den totala kostnaden för att nå målet att minska utsläppen. De svenska myndigheterna anser att en samtidig tillämpning av de båda styrmedlen leder till att utsläppsminskningarna fördelas ineffektivt över utsläppshandelssystemet, och resultatet blir att den totala kostnaden för att nå EU:s mål för utsläppsminskningar kommer att öka.

(28)

De svenska myndigheterna gör gällande att snedvridningarna i det långa loppet kommer att påverka investeringarna och därmed till vilken ort framtida produktionskapacitet kommer att förläggas inom de sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet. De europeiska företagens konkurrenskraft på den internationella marknaden kommer att försvagas. Den samtidiga tillämpningen av beskattning och utsläppshandel kommer att leda till att kostnaderna för att minska utsläppen kommer att vara högre än minskningens marknadsvärde. Det är ett ineffektivt sätt att fördela resurser som leder till förlorat välstånd, det vill säga en kostnad för samhället.

(29)

De svenska myndigheterna har gett ett exempel där två operatörer omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och där utsläppshandelssystemet inte innehåller någon skatt. I ett sådant fall kommer operatören med de lägre marginalkostnaderna för utsläppsminskningar att minska utsläppen mer, hävdar de svenska myndigheterna. Utsläppsminskningarna kommer att fördelas optimalt eftersom varje operatör kommer att minska utsläppen tills de har samma marginalkostnader för minskningen. De svenska myndigheterna hävdar att om en av operatörerna är skyldig att betala en viss skatt kommer de ökade marginalkostnaderna för en utsläppsminskning att sporra den operatören att minska utsläppen mer och därmed göra det möjligt för denne att sälja utsläppsrätter på marknaden, vilket leder till lägre marknadspriser på utsläppsrätter. Det gör det möjligt för andra operatörer med potentiellt lägre marginalkostnader för utsläppsminskningar att köpa och använda utsläppsrätter. Denna ineffektiva resursfördelning leder till förlorat välstånd för samhället. Principskälen för en koldioxidskatt är i praktiken också tillämpliga på andra typer av energiskatter inom EU:s utsläppshandelssystem, eftersom energiskattedirektivet inte gör någon åtskillnad mellan olika slag av indirekta skatter (utom mervärdesskatt) som beräknas utifrån mängden energiprodukter och elektricitet när de frisläpps för konsumtion.

(30)

De svenska myndigheterna gör gällande att om skattebasen och den skattesats som tillämpas harmoniserades fullständigt inom EU-25 för bränslen som förbrukas i de berörda anläggningarna och om skattebasen motsvarade räckvidden för EU:s utsläppshandelssystem, skulle de dubbla styrmedlen inte störa utsläppshandelssystemets funktion, eftersom det bara skulle leda till lägre priser på utsläppsrätter tack vare mindre efterfrågan på eller större utbud på utsläppsrätter. Enligt de svenska myndigheterna omfattar den obligatoriska beskattningen på EU-nivå emellertid bara delar av de bränslen som ger upphov till koldioxidutsläpp som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem, och det faktum att beskattningen inte tillämpas lika inom utsläppshandelssystemet snedvrider systemets funktion. Möjligheten till nollbeskattning enligt artikel 17.4 i energiskattedirektivet är väsentlig. De svenska myndigheterna hävdar vidare att i Sverige utgör utsläppen från industrisektorn 80 % av den totala mängden fördelade utsläppsrätter, medan situationen för hela EU-25 är att 70 % av de utsläpp som omfattas av utsläppshandelssystemet härrör från fossila bränslen som används inom energisektorn.

(31)

De svenska myndigheterna anser att tillämpningen av koldioxidskatten utöver EU:s utsläppshandelssystem inte kommer att leda till någon ytterligare minskning av den totala mängden utsläpp inom EU, eftersom den mängden fastställs på förhand. De gör gällande att svenska företag kommer att minska sina utsläpp mer än utländska företag som inte ålagts någon skatt, eftersom de svenska företagen har högre kostnader för utsläpp på grund av skatten på bränslen som förbrukas i anläggningar som omfattas av utsläppshandelssystemet. Enligt de svenska myndigheternas uppfattning kommer beskattningen bara att leda till en situation där företag i olika medlemsstater åsamkas olika kostnader för sina koldioxidutsläpp. Den grundläggande prismekanismen i utsläppshandelssystemet – som går ut på att alla företag möter samma kostnad för att släppa ut koldioxid – sätts ur spel. Då finns det inte längre någon garanti för att utsläppsminskningarna sker till lägsta möjliga kostnad. Konkurrensen snedvrids till nackdel för svenska företag, som kommer att ha en relativt sett högre kostnad för sina utsläpp, och samma grad av miljöstyrning uppnås till en högre kostnad. Förekomsten av kostnadsineffektiva miljörelaterade styrmedel är ett hinder för att nå målen för Lissabonstrategin.

(32)

De svenska myndigheterna påpekar vidare att kommissionen har godkänt den nationella allokeringsplan (NAP) som Sverige anmälde i enlighet med direktivet om handel med utsläppsrätter, och därmed godkänt en viss nivå av koldioxidutsläpp i Sverige. Att kräva att Sverige skall ha kvar sin koldioxidskatt skulle enligt de svenska myndigheterna i praktiken innebära att Sverige måste minska sina utsläpp ytterligare. De svenska myndigheterna anser dock att kommissionen måste anses ha avhänt sig den möjligheten när den godkände den utsläppsnivå som skulle bli följden av den svenska allokeringsplanen.

(33)	Påföljderna för brott mot lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, genom vilken direktivet om handel med utsläppsrätter införlivades i svensk lagstiftning, fastställs i lagen och uppfyller de krav på påföljder som föreskrivs i punkt 51.1 a i miljöstödsriktlinjerna.

3.2.4 Kommissionens tvivel

Förenlighet med miljöstödsriktlinjerna

(34)

Kommissionen betvivlar att de undantag som de svenska myndigheterna föreslår kan godkännas på grundval av miljöstödsriktlinjerna. Punkt 51.1 b är inte tillämplig, eftersom den skatt som företagen skulle betala enligt den föreslagna stödordningen skulle ligga under miniminivåerna enligt energiskattedirektivet. Inte heller villkoren i punkt 51.1 a förefaller vara uppfyllda, eftersom de företag som gynnas av stödet inte skulle ingå frivilliga åtaganden eller avtal. För att ett företag skall beviljas en skattenedsättning måste det vidta åtgärder som går utöver fullgörandet av en harmoniserad EU-skyldighet. EU:s utsläppshandelssystem utgör emellertid en obligatorisk standard i alla medlemsstater, och därför kan förenligheten med det systemet inte betraktas som en tillräcklig miljöinsats som tillåter statligt stöd.

(35)	Sammanfattningsvis tvivlar kommissionen på att de föreslagna skattelättnaderna – som underskrider gemenskapens minimiskattesatser och inte medför någon miljövinst som går utöver de krav gemenskapen ställer – är förenliga med miljöstödsriktlinjerna.

Förenlighet med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget på grundval av en ekonomisk bedömning av det påstådda behovet av att avskaffa dubbla styrmedel

(36)	När det gäller möjligheten att godkänna den anmälda stödordningen på grundval av behovet att avskaffa de dubbla styrmedel som de svenska myndigheterna hänvisar till anser kommissionen att principen om att förorenaren betalar måste beaktas när statligt stöd beviljas på miljöområdet.

(37)

Kommissionen tvekar i detta skede beträffande hur förekomsten av dubbla styrmedel kan komma att påverka dess bedömning och huruvida den kan berättiga till en befrielse från koldioxidskatt enligt reglerna om statligt stöd. Kommissionen har särskilt följande betänkligheter:

—

Energiskattedirektivet och utsläppshandelssystemet är två separata instrument i gemenskapens lagstiftning. Även om de delvis har samma politiska mål, nämligen att internalisera de externa kostnaderna för koldioxidutsläpp, har de också skilda syften. Det gäller särskilt minimiskattenivåerna, vars primära syfte är att få den inre marknaden att fungera smidigt. För att uppfylla kraven i energiskattedirektivet kan medlemsstaterna dock ta ut olika skatter, till exempel koldioxidskatt, som kan ha samma syfte som utsläppshandelssystemet. De nationella strategierna skiljer sig från varandra, och det är bara i vissa medlemsstater som de skatter som ingår i miniminivåerna delvis utgörs av en koldioxidskatt. När en koldioxidskatt tas ut för att uppfylla kraven enligt minimiskattenivåerna i energiskattedirektivet, vilket är fallet i Sverige, kan en nedsättning av en sådan koldioxidskatt således snedvrida konkurrensen på den inre marknaden genom att öka skattedifferentieringen på ett område där skatteharmonisering har genomförts på gemenskapsnivå, framför allt i syfte att skapa en välfungerande inre marknad och lika villkor mellan aktörerna.

—

Att befria alla företag som deltar i utsläppshandelssystemet från en sådan koldioxidskatt kan vara oberättigat, eftersom det skulle kunna strida mot den nämnda principen om att förorenaren betalar, om företag som avgiftsfritt tagit emot utsläppstillstånd befrias från skatten. Å andra sidan kan det strida mot miljölogiken att en sådan koldioxidskatt sätts ned för de företag som måste köpa fler utsläppstillstånd därför att de behöver täcka sin extra förorening – det kan leda till att en förmån beviljas de företag som inte gjort investeringar och inte minskat sin förorening eller till och med förorenat mer.

(38)

Kommissionen måste dessutom bedöma i vilken utsträckning de dubbla styrmedlen snedvrider konkurrensen, och huruvida denna påstådda snedvridning särskilt drabbar svenska företag, vilket de svenska myndigheterna tycks hävda. Kommissionen behöver närmare undersöka möjligheten att företag kan åsamkas en högre kostnad än koldioxidskatten för sina föroreningar i fall där de måste köpa utsläppstillstånd och samtidigt betala koldioxidskatt för samma utsläpp. Å andra sidan kanske principen om att förorenaren betalar inte iakttas i en situation där tillstånden har tilldelats avgiftsfritt och det inte finns någon skatt på utsläpp.

(39)

Kommissionen anser att man vid bedömningen av den samlade finansiella bördan för de företag som deltar i EU:s utsläppshandelssystem jämfört med de företag som inte deltar måste ta hänsyn till att medlemsstaterna fastställer mängden totala utsläppskvoter och att de under den första handelsperioden var tvungna att dela ut minst 95 % av utsläppsrätterna avgiftsfritt till företagen.

(40)

Kommissionen betonar att syftet med EU:s utsläppshandelssystem är just att begränsa koldioxidutsläppen genom att ge de deltagande företagen ett ekonomiskt incitament att minska utsläpp, som härrör från restriktiviteten hos den totala utsläppsgränsen. För att kunna bedöma om samtidig koldioxidskatt eventuellt orsakar en snedvridning av konkurrensen skulle kommissionen i detalj behöva undersöka de ekonomiska konsekvenserna av att EU:s utsläppshandelssystem tillämpas i Sverige. I detta sammanhang skulle kommissionen vidare behöva ytterligare uppgifter om de mekanismer som de svenska myndigheterna kan ha planerat för att fastställa förekomsten av en eventuell extra börda utöver koldioxidskatten och, för varje enskilt företag, fastställa beloppet för denna samt säkerställa att bara företag som faktiskt drabbas, åtminstone delvis, av en sådan börda befrias från den genom de anmälda skatteundantagen.

(41)	Kommissionen hyser därför tvivel om huruvida den anmälda stödordningen kan anses förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget på grundval av det påstådda behovet av att avskaffa dubbla styrmedel.

Bedömning av stödordningen mot bakgrund av energiskattedirektivet

(42)

Kommissionen måste dessutom undersöka om den planerade skattenedsättningen är förenlig med artikel 17 i energiskattedirektivet. Därför begär kommissionen att Sverige kompletterar den information som redan lämnats när det gäller tillämpningen av artikel 17, särskilt med uppgifter för ekvivalenstestet i artikel 17.4 i energiskattedirektivet.

3.3 Slutsats

(43)

Kommissionens preliminära undersökning har således väckt tvivel beträffande förekomsten av statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Kommissionen tvivlar vidare på att sådant potentiellt statligt stöd är förenligt med miljöstödsriktlinjerna och med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget på grundval av det påstådda behovet av att avskaffa dubbla styrmedel. Dessa tvivel gör det nödvändigt att undersöka frågan vidare, och kommissionen vill ha in synpunkter från de svenska myndigheterna och från andra berörda parter.

4. BESLUT

Kommissionen underrättar härmed Sverige om att den efter att ha undersökt den information som de svenska myndigheterna lämnat i ärendet har beslutat att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget.

Av ovan anförda skäl uppmanar kommissionen, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget, Sverige att inom en månad för mottagandet av denna skrivelse inkomma med synpunkter och tillhandahålla alla upplysningar som kan bidra till bedömningen av stödet. Kommissionen uppmanar Era myndigheter att omedelbart översända en kopia av denna skrivelse till den potentiella stödmottagaren.

Kommissionen påminner Sverige om att artikel 88.3 i EG-fördraget har uppskjutande verkan och hänvisar till artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999, som föreskriver att allt olagligt stöd kan återkrävas från mottagaren.

Kommissionen meddelar Sverige att den kommer att underrätta alla berörda parter genom att offentliggöra denna skrivelse och en sammanfattning av den i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen kommer även att underrätta berörda parter i de Eftaländer som är avtalsslutande parter i EES-avtalet genom att offentliggöra ett tillkännagivande i EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning, samt Eftas övervakningsmyndighet genom att skicka en kopia av denna skrivelse. De berörda parterna kommer att uppmanas att inkomma med synpunkter inom en månad från dagen för offentliggörandet.”

(1) Fastställd i domstolens rättspraxis, bekräftad i mål C-88/03 Portugal mot kommissionen (dom av den 6 september 2006) och antagen av kommissionen i dess meddelande av den 10 december 1998 om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag, EGT C 384, av 10.12.1998, s. 3.

(2) EUT L 283, 31.10.2003, s. 51.

(3) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.

(4) Under den andra perioden inom EU:s system för utsläppshandel, som inleds 2008, kommer medlemsstaterna att åläggas att dela ut minst 90 % av utsläppsrätterna avgiftsfritt.

(5) Detta innefattar en årlig ökning med 2 % på grund av inflationen.

(6) Senast bekräftad genom EG-domstolens dom i mål C-88/03, Portugal mot kommissionen (dom av den 6 september 2006).

(7) EGT C 384, 16.2.1998, s. 3.

(8) EGT C 37, 3.2.2001, s. 3.

7.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 297/38

STATLIGT STÖD – GREKLAND

Statligt stöd C 44/2006 (ex N 614/2005) – Regionalstöd till textil-, konfektions- och lädersektorn i Grekland

Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

(Text av betydelse för EES)

(2006/C 297/09)

Genom den skrivelse, daterad den 24 oktober 2006, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Grekland om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ovannämnda stödåtgärd.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

B-1049 Bryssel

Fax: (32-2) 296 12 42

Synpunkterna kommer att meddelas Grekland. Den tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

I december 2005 anmälde Grekland ovannämnda stödordning avsedd att hjälpa den grekiska textil- och konfektionsindustrin, som befinner sig i en kris till följd av det gradvisa avskaffandet av kvoter och den fullständiga liberaliseringen av importen sedan 2005.

Grekland uppfyller helt kraven för regionalstöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget till den 31 december 2006. Stödet kommer att beviljas i form av direkta bidrag. Delar av det anmälda stödet kommer att beviljas för nyinvesteringsprojekt. Delar av det anmälda stödet utgör driftstöd. Det är riktigt, särskilt vad gäller stöd för nedmontering och omlokalisering av befintlig utrustning, för förvärv av mjukvara för kvalitetskontroll vid tillverkningsprocessen, för skapandet av databaser samt för nätbyggnad, reklamkampanjer och marknadsföring.

Delar av den anmälda stödåtgärden omfattas av flera gruppundantagsförordningar, särskilt gruppundantagsförordningen för små och medelstora företag, utbildning och FoU för små och medelstora företag. Enligt gemenskapens definition kan stödmottagarna bara vara små och medelstora företag. Stödordningen tar hänsyn till den nuvarande regionala stödkartan för Grekland för 2000–2006 och gällande stödtak. Stödkartan löper ut den 31 december 2006. Den sammanlagda budgeten uppgår till 150 miljoner euro.

BEDÖMNING

Kommissionen anser att stödordningen utgör statligt stöd. Det är fråga om statliga medel, stödmottagarna ges en fördel, stödet är selektivt och det påverkar handeln.

Kommissionen har granskat stödordningen mot bakgrund av artikel 87 i EG-fördraget, och särskilt, på grundval av ”kommissionens riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål”, undantagsförordningarna för små och medelstora företag samt sysselsättning.

Kommissionen noterar att delar av de anmälda stödåtgärderna utgör driftstöd, då de syftar till att minska ett företags löpande utgifter. Då det inte finns tillräcklig dokumentation om de särskilda nackdelar stödåtgärden avser att lösa, behöver kommissionen mer information för att kunna bedöma om driftstödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

Stödordningen är riktad mot en specifik sektor i den grekiska ekonomin, dvs. textil, konfektion och läder. Kommissionen anser att stöd som avgränsas till ett verksamhetsområde kan få en stor påverkan på konkurrensen på den relevanta marknaden, medan påverkan på den regionala utvecklingen sannolikt är alltför begränsad.

Kommissionen tvivlar på att en stödordning som är avgränsad till en sektor av ekonomin utgör en integrerad del i en regional utvecklingsstrategi. Grekland förklarade inte varför en befintlig omfattande branschövergripande stödordning inte är tillräcklig för att den regionala utvecklingen skall komma igång. Dessutom är konkurrensen hård inom textil-, konfektions- och läderindustrin, och handeln mellan medlemsstaterna är omfattande. Att godkänna denna stödordning i Grekland skulle därför allvarligt hota att leda till en snedvridning av konkurrensen.

Mot bakgrund av detta hyser kommissionen, efter denna preliminära bedömning av stödets förenlighet, tvivel på om stödordningen kan anses vara förenlig med den gemensamma marknaden och, om så är fallet, i vilken utsträckning. Kommissionen kommer därför att samla in upplysningar från berörda parter.

Kommissionen har därför beslutat att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 för att undersöka om den statliga stödåtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden eller inte.

SJÄLVA SKRIVELSEN

”Η Επιτροπή επιθυμεί να ενημερώσει την Ελλάδα ότι, αφού εξέτασε τις πληροφορίες που έχει στη διάθεσή της και που υποβλήθηκαν από τις αρχές της χώρας σας σχετικά με το προαναφερόμενο μέτρο, αποφάσισε να κινήσει την επίσημη διαδικασία που προβλέπεται στο άρθρο 88 παράγραφος 2 της Συνθήκης ΕΚ.

1. ΔΙΑΔΙΚΑΣΙΑ

(1)

Με επιστολή της 5ης Δεκεμβρίου 2005, που καταχωρήθηκε από την Επιτροπή στις 8 Δεκεμβρίου 2005 (Α/40253), οι ελληνικές αρχές κοινοποίησαν στην Επιτροπή το προαναφερόμενο καθεστώς ενισχύσεων σύμφωνα με το άρθρο 88 παράγραφος 3 της Συνθήκης ΕΚ. Με επιστολές της 23ης Δεκεμβρίου 2005 (D/60212), της 22ας Φεβρουαρίου 2006 (D/51560), της 18ης Μαΐου 2006 (D/54076) και της 27ης Ιουλίου 2006 (D/56465), η Επιτροπή ζήτησε συμπληρωματικές πληροφορίες, οι οποίες υποβλήθηκαν εν μέρει από τις ελληνικές αρχές με επιστολές της 25ης Ιανουαρίου 2006 (Α/30736), της 21ης Μαρτίου 2006 (A/32245), της 8ης Ιουνίου 2006 και της 7ης Σεπτεμβρίου 2006 (Α37004).

2. ΠΕΡΙΓΡΑΦΗ ΤΟΥ ΜΕΤΡΟΥ ΕΝΙΣΧΥΣΗΣ

Στόχος του καθεστώτος

(2)

Το καθεστώς ενισχύσεων θα εφαρμόζεται μόνο στον τομέα της υφαντουργίας, της ένδυσης και των υποδημάτων (1). Το καθεστώς αυτό αποσκοπεί στην προώθηση της ανταγωνιστικότητας των επιχειρήσεων των κλάδων κλωστοϋφαντουργίας, ένδυσης, υποδημάτων και δέρματος της Ελλάδας. Σκοπό έχει την ενίσχυση των επιχειρήσεων που δραστηριοποιούνται στους ανωτέρω τομείς προκειμένου να αντιμετωπίσουν την κρίση που διέρχεται επί του παρόντος ο κλάδος. Ειδικότερα, θα βοηθήσει τις επιχειρήσεις αυτές να αναβαθμίσουν τις επιδόσεις τους και να αποκτήσουν καλύτερη πρόσβαση στις αγορές μέσω της βελτίωσης της ποιότητας των προϊόντων και των παραγωγικών μεθόδων, της εισαγωγής καινοτόμων μεθόδων παραγωγής ή/και προϊόντων. Το καθεστώς δεν θα εφαρμόζεται στους τομείς άνθρακα και χάλυβα, των συνθετικών ινών και της γεωργίας.

Νομική βάση του καθεστώτος

(3)	Νομική βάση του καθεστώτος είναι οι νόμοι 2244/94 (2), 2308/95 (3) και το προεδρικό διάταγμα 93/97 (4).

Μορφές της ενίσχυσης

(4)

Η ενίσχυση θα έχει μορφή άμεσων (μη επιστρεπτέων) επιχορηγήσεων. Θα χορηγείται επίσης ενίσχυση για τη δημιουργία θέσεων απασχόλησης που δεν συνδέονται με επενδύσεις. Δεν είναι σαφές εάν η ενίσχυση θα υπόκειται σε φορολογία. Η χορήγηση της ενίσχυσης θα είναι στη διακριτική ευχέρεια των ελληνικών αρχών, με βάση αντικειμενικά κριτήρια αξιολόγησης. Ειδικότερα, τα κριτήρια θα αφορούν την αξιολόγηση του επενδυτή (βιωσιμότητα και οικονομικά στοιχεία της εταιρείας, υποδομή, πιστοληπτική ικανότητα) και την αξιολόγηση του επενδυτικού σχεδίου (εισαγωγή νέων τεχνολογιών, ποσοστό ιδίας συμμετοχής).

Επιλέξιμα σχέδια και δαπάνες

(5)

Οι επιλέξιμες δαπάνες περιλαμβάνουν την επέκταση υφιστάμενων εγκαταστάσεων ή την έναρξη δραστηριότητας η οποία συνεπάγεται θεμελιώδη αλλαγή στο προϊόν ή τη μέθοδο παραγωγής μιας υφιστάμενης εγκατάστασης, νέα μηχανήματα και εξοπλισμό, καθώς και άυλα περιουσιακά στοιχεία, όπως δαπάνες για τη μεταφορά τεχνολογίας με απόκτηση διπλωμάτων ευρεσιτεχνίας, αδειών εκμετάλλευσης και τεχνογνωσίας ή τεχνικών γνώσεων μη κατοχυρωμένων με δίπλωμα ευρεσιτεχνίας. Οι επενδύσεις αντικατάστασης δεν είναι επιλέξιμες για τη χορήγηση ενίσχυσης.

(6)

Το ανώτατο όριο των δαπανών όσον αφορά τις άυλες επενδύσεις δεν μπορεί να υπερβαίνει το 50 % των επιλέξιμων δαπανών. Τα επιλέξιμα άυλα περιουσιακά στοιχεία θα εξακολουθούν να συνδέονται με την περιφέρεια που λαμβάνει την ενίσχυση και θα περιλαμβάνονται στα περιουσιακά στοιχεία της επιχείρησης τα οποία μπορούν να αποσβεστούν.

(7)

Επιπλέον, θα χορηγείται ενίσχυση για την αποξήλωση ή τη μετεγκατάσταση υφιστάμενων μηχανημάτων ή εξοπλισμού για την αγορά λογισμικού που συνδέεται με τον έλεγχο της ποιότητας της διαδικασίας παραγωγής, για τη δημιουργία βάσεων δεδομένων για πελάτες ή εμπόρους, καθώς και τη διασύνδεση των επιχειρήσεων, τις διαφημιστικές εκστρατείες και το μάρκετινγκ.

(8)	Όσον αφορά τη δημιουργία θέσεων απασχόλησης, δεν είναι σαφές τι περιλαμβάνουν οι επιλέξιμες δαπάνες ή σε ποια βάση θα υπολογίζεται η ενίσχυση.

Αποδέκτες

(9)

Αρχικά, οι ελληνικές αρχές δήλωσαν ότι αποδέκτες μπορούν είναι οι επιχειρήσεις κάθε μεγέθους. Με επιστολή της 25ης Ιανουαρίου 2006 (5), ανέλαβαν τη δέσμευση ότι οι αποδέκτες θα είναι μόνο μικρομεσαίες επιχειρήσεις που δραστηριοποιούνται στους μεταποιητικούς τομείς της κλωστοϋφαντουργίας, της ένδυσης, των υποδημάτων και του δέρματος. Οι ελληνικές αρχές ανέλαβαν τη δέσμευση να τηρήσουν τον ορισμό των ΜΜΕ που περιλαμβάνεται στο παράρτημα Ι του κανονισμού (EΚ) αριθ. 364/2004 (6). Με επιστολή δε της 8ης Ιουνίου 2006 (7), επιβεβαίωσαν ότι οι δικαιούχοι δεν θα χαρακτηρίζονται ως προβληματικές επιχειρήσεις σύμφωνα με τον ορισμό που περιέχεται στις κοινοτικές κατευθυντήριες γραμμές όσον αφορά τις κρατικές ενισχύσεις για τη διάσωση και την αναδιάρθρωση προβληματικών επιχειρήσεων (8) και ότι τυχόν ενισχύσεις που χορηγούνται σε προβληματικές επιχειρήσεις θα κοινοποιούνται ατομικά στην Επιτροπή.

Ένταση των ενισχύσεων

(10)

Αρχικά οι ελληνικές αρχές κοινοποίησαν ένα και μόνο ανώτατο όριο ενισχύσεων για το σύνολο της ελληνικής επικράτειας που έφθανε σε 55 % για τα ενσώματα περιουσιακά στοιχεία και 50 % για τα άυλα περιουσιακά στοιχεία. Ωστόσο, με επιστολή της 25ης Ιανουαρίου 2006 (9), ανέλαβαν τη δέσμευση να τηρήσουν τα ισχύοντα ανώτατα όρια περιφερειακών ενισχύσεων, όπως προσδιορίζονται στον χάρτη περιφερειακών ενισχύσεων για την Ελλάδα για την περίοδο 2000-2006 (10).

Άλλοι όροι

(11)	Οι αιτήσεις για τη χορήγηση ενίσχυσης πρέπει να υποβάλλονται πριν αρχίσουν οι εργασίες εφαρμογής του σχεδίου.

(12)	Η συμβολή του αποδέκτη στη χρηματοδότηση της επένδυσης θα πρέπει να ανέρχεται σε τουλάχιστον 25 % του επενδυτικού κόστους.

Διάρκεια και προϋπολογισμός του καθεστώτος

(13)	Το καθεστώς λήγει στις 31 Δεκεμβρίου 2006, τελευταία ημερομηνία κατά την οποία οι ελληνικές αρχές θα είναι σε θέση να λάβουν νομικά δεσμευτικές αποφάσεις σχετικά με τη χορήγηση ενίσχυσης. Ο συνολικός προϋπολογισμός του καθεστώτος ανέρχεται κατά προσέγγιση σε 150 εκατ. ευρώ.

Σώρευση ενισχύσεων

(14)	Με επιστολή της 8ης Ιουνίου 2006 (11), οι ελληνικές αρχές επιβεβαίωσαν ότι οι ενισχύσεις που χορηγούνται βάσει του καθεστώτος δεν μπορούν να σωρευθούν με άλλες κρατικές ενισχύσεις για τις ίδιες επιλέξιμες δαπάνες, και ότι θα τηρούνται τα ανώτατα επιτρεπόμενα όρια για τις περιφερειακές ενισχύσεις.

3. ΑΞΙΟΛΟΓΗΣΗ

Νομιμότητα

(15)	Με την κοινοποίηση του σχεδίου χορήγησης ενισχύσεων μέσω του καθεστώτος ενισχύσεων που περιγράφηκε ανωτέρω πριν αυτό τεθεί σε εφαρμογή, οι ελληνικές αρχές τήρησαν τις υποχρεώσεις που υπέχουν δυνάμει του 88 παράγραφος 3 της Συνθήκης ΕΚ.

Χαρακτήρας του καθεστώτος ως κρατικής ενίσχυσης

(16)

Βάσει του καθεστώτος, το κράτος χορηγεί επιχορηγήσεις σε επιχειρήσεις που δραστηριοποιούνται στον τομέα της κλωστοϋφαντουργίας και της ένδυσης οι οποίες πραγματοποιούν επενδύσεις. Η ενίσχυση θα χορηγείται σε περιορισμένο αριθμό επιχειρήσεων, οι οποίες θα επιλέγονται από τις ελληνικές αρχές με βάση αντικειμενικά κριτήρια. Κατά την επιλογή των δικαιούχων, οι ελληνικές αρχές ασκούν κάποιο βαθμό διακριτικής ευχέρειας. Η ενίσχυση συνιστά πλεονέκτημα για τους αποδέκτες (μειώνονται οι δαπάνες των σχετικών επενδύσεων). Με αυτή την έννοια, η ενίσχυση βελτιώνει τη θέση των αποδεκτών σε σύγκριση με εκείνη των ανταγωνιστών τους σε άλλα κράτη μέλη. Συνεπώς, πρέπει να θεωρηθεί ότι στρεβλώνει τον ανταγωνισμό και επηρεάζει τις συναλλαγές μεταξύ των κρατών μελών.

(17)	Λαμβάνοντας υπόψη τα ανωτέρω, η Επιτροπή θεωρεί ότι υφίσταται κρατική ενίσχυση κατά τη έννοια του άρθρου 87 παράγραφος 1 της συνθήκης ΕΚ.

Συμβιβάσιμο του μέτρου ενίσχυσης

(18)	Αφού διαπιστώθηκε ότι το καθεστώς συνιστά κρατική ενίσχυση κατά την έννοια του άρθρου 87 παράγραφος 1 της συνθήκης ΕΚ, είναι απαραίτητο να εξεταστεί κατά πόσο το μέτρο μπορεί να θεωρηθεί συμβιβάσιμο με την κοινή αγορά.

(19)

Η Επιτροπή εξέτασε το καθεστώς με βάση το άρθρο 87 της συνθήκης ΕΚ, και ιδίως με βάση τις “κατευθυντήριες γραμμές σχετικά με τις κρατικές ενισχύσεις περιφερειακού χαρακτήρα” (12) (αναφέρονται στο εξής ως ΚΕΠΧ), τον κανονισμό για τις ΜΜΕ (13) και τον κανονισμό για την απασχόληση (14). Τα αποτελέσματα της εξέτασης αυτής συνοψίζονται στη συνέχεια.

(20)

Η Επιτροπή διαπιστώνει ότι ένα μέρος των ενισχύσεων που κοινοποιήθηκαν θα χορηγούνται σε σχέδια για αρχική επένδυση στην Ελλάδα, τα οποία είναι εξ ολοκλήρου επιλέξιμα για τη χορήγηση περιφερειακών ενισχύσεων βάσει του άρθρου 87 παράγραφος 3 στοιχείο α) της συνθήκης ΕΚ μέχρι τις 31.12.2006. Αυτό ισχύει ιδίως για τις επενδύσεις σε κτίρια και εγκαταστάσεις ή μηχανήματα. Η Επιτροπή σημειώνει ότι οι μέγιστες εντάσεις των επενδυτικών ενισχύσεων που χορηγούνται βάσει του καθεστώτος είναι σύμφωνες με τα ανώτατα όρια περιφερειακών ενισχύσεων που ισχύουν για την Ελλάδα για την περίοδο 2000-2006. Το καθεστώς αυτό λήγει την ίδια ημερομηνία όπως και ο ισχύων χάρτης περιφερειακών ενισχύσεων, δηλαδή στις 31.12.2006.

(21)

Οι ελληνικές αρχές σκοπεύουν επίσης να χορηγήσουν περιφερειακές ενισχύσεις για τη δημιουργία θέσεων απασχόλησης που δεν συνδέονται με επενδυτικά σχέδια. Ωστόσο, δεν παρέχονται περισσότερες επεξηγήσεις. Η Επιτροπή χρειάζεται περισσότερες πληροφορίες, ειδικότερα σχετικά με τη μέθοδο υπολογισμού της ενίσχυσης έτσι ώστε να είναι σε θέση να αξιολογήσει το συμβατό της βάσει των ΚΕΠΧ ή του κανονισμού για την απασχόληση.

(22)

Η Επιτροπή διαπιστώνει ότι ορισμένα από τα μέτρα ενίσχυσης που κοινοποιήθηκαν ενδέχεται να συνιστούν ενίσχυση λειτουργίας, δεδομένου ότι αποσκοπούν στη μείωση των τρεχουσών δαπανών των επιχειρήσεων. Αυτό ισχύει ιδίως για τη στήριξη που χορηγείται για την αποξήλωση και τη μετεγκατάσταση υφιστάμενου εξοπλισμού, την αγορά λογισμικού που συνδέεται με τον έλεγχο ποιότητας των διαδικασιών παραγωγής, τη δημιουργία βάσεων δεδομένων καθώς και τη διασύνδεση των επιχειρήσεων, τις διαφημιστικές εκστρατείες και τις δαπάνες μάρκετινγκ. Δεν μπορεί να αποκλεισθεί ότι οι δαπάνες μάρκετινγκ μπορεί να συνδέονται με τις εξαγωγικές δραστηριότητες και, συνεπώς, να συνιστούν εξαγωγικές ενισχύσεις.

(23)

Σύμφωνα με το σημείο 4.15 των ΚΕΠΧ, οι ενισχύσεις λειτουργίας καταρχήν απαγορεύονται, αλλά κατ' εξαίρεση, μπορούν να χορηγούνται ενισχύσεις λειτουργίας σε περιοχές που δικαιούνται την παρέκκλιση του άρθρου 87 παράγραφος 3 στοιχείο α), υπό τον όρο ότι (i) δικαιολογούνται από τη συμβολή τους στην περιφερειακή ανάπτυξη και το χαρακτήρα τους και (ii) το ύψος τους είναι ανάλογο προς τα προβλήματα που καλούνται να αντιμετωπίσουν. Επίσης πρέπει να μειώνονται προοδευτικά και να χορηγούνται για περιορισμένο χρονικό διάστημα. Ωστόσο, παρόλο που ζητήθηκε επανειλημμένα από την Επιτροπή, οι ελληνικές αρχές δεν απέδειξαν ότι τα διαρθρωτικά προβλήματα των περιοχών είναι τόσο σοβαρά ώστε η περιφερειακή επενδυτική ενίσχυση να μην είναι επαρκής για να θέσει σε λειτουργία μια διαδικασία περιφερειακής ανάπτυξης και ότι η επενδυτική ενίσχυση θα πρέπει να συμπληρωθεί από περιφερειακή ενίσχυση λειτουργίας. Διαβεβαιώνουν απλώς ότι οι ενισχύσεις λειτουργίας είναι καθοριστικές για τη βιωσιμότητα και την ανάπτυξη των κλάδων αυτών, οι οποίοι είναι κρίσιμοι για τις σχετικές περιφέρειες. Επιπλέον, δεν παρέχονται πληροφορίες για τις σχεδιαζόμενες εντάσεις των ενισχύσεων όσον αφορά τις ενισχύσεις λειτουργίας.

(24)

Λαμβάνοντας υπόψη την ανεπαρκή αιτιολόγηση των συγκεκριμένων προβλημάτων τα οποία προορίζονται να επιλύσουν τα ανωτέρω μέτρα, η Επιτροπή χρειάζεται περισσότερες πληροφορίες για να είναι σε θέση να εκτιμήσει το συμβιβάσιμο των ενισχύσεων λειτουργίας με την κοινή αγορά. Σχετικά με την πτυχή αυτή, οι ενδιαφερόμενοι τρίτοι καλούνται να υποβάλουν όλες τις σχετικές παρατηρήσεις τους.

(25)

Επιπλέον, η Επιτροπή διαπιστώνει ότι το καθεστώς στοχεύει σε ένα συγκεκριμένο κλάδο της ελληνικής οικονομίας, και συγκεκριμένα την κλωστοϋφαντουργία, τη βιομηχανία ένδυσης και δέρματος. Η Επιτροπή έχει την άποψη ότι οι ενισχύσεις που περιορίζονται σε ένα τομέα δραστηριότητας μπορεί να έχουν σημαντικές επιπτώσεις στον ανταγωνισμό στη σχετική αγορά και ότι τα αποτελέσματά τους στην περιφερειακή ανάπτυξη είναι πιθανό να είναι πολύ περιορισμένα. Οι ενισχύσεις αυτές υπάγονται εν γένει σε συγκεκριμένες ή τομεακές βιομηχανικές πολιτικές και συχνά δεν συνάδουν με το πνεύμα της πολιτικής περιφερειακών ενισχύσεων αυτής καθεαυτής. Η πολιτική αυτή θα πρέπει να παραμείνει ουδέτερη όσον αφορά την κατανομή παραγωγικών πόρων μεταξύ των διαφόρων οικονομικών τομέων και δραστηριοτήτων (15).

(26)

Οι ελληνικές αρχές ισχυρίζονται ότι η σταδιακή κατάργηση των ποσοστώσεων από το 1995 και η απελευθέρωση των εισαγωγών από το 2005 στην κλωστοϋφαντουργία έπληξαν την ελληνική κλωστοϋφαντουργία, και τη βιομηχανία ένδυσης και δέρματος και οδήγησαν σε απώλεια θέσεων εργασίας και στο κλείσιμο ενός σημαντικού αριθμού των επιχειρήσεων του κλάδου. Επισημαίνουν ότι στη βιομηχανία ένδυσης και μόνο από το 1995 έως το 2004, έκλεισε το 50 % των επιχειρήσεων και η απασχόληση μειώθηκε κατά 16 %. Το πρόβλημα επιδεινώνεται με τη μετεγκατάσταση των ελληνικών επιχειρήσεων σε γειτονικές βαλκανικές χώρες και ιδίως τη Βουλγαρία. Συνεπώς, οι ελληνικές αρχές έχουν την άποψη ότι πρέπει να ληφθούν συγκεκριμένα μέτρα έτσι ώστε να υποστηριχθεί και να ενισχυθεί ανταγωνιστικότητα των επιχειρήσεων που δραστηριοποιούνται στους ανωτέρω τομείς.

(27)

Η Επιτροπή χρειάζεται περισσότερες πληροφορίες για να αξιολογήσει κατά πόσο ένα καθεστώς ενισχύσεων που περιορίζεται σε ένα τομέα της οικονομίας αποτελεί αναπόσπαστο μέρος μιας στρατηγικής περιφερειακής ανάπτυξης με σαφώς καθορισμένους στόχους. Οι ελληνικές αρχές δεν εξήγησαν για ποιο λόγο το υφιστάμενο γενικό καθεστώς οριζόντιων ενισχύσεων δεν είναι επαρκές για να θέσει σε λειτουργία μια διαδικασία περιφερειακής ανάπτυξης.

(28)

Επιπλέον, η Επιτροπή διαπιστώνει ότι υπάρχει έντονος ανταγωνισμός στους τομείς της κλωστοϋφαντουργίας, της ένδυσης και του δέρματος, και οι εμπορικές συναλλαγές μεταξύ των κρατών μελών είναι εκτεταμένες. Κατά συνέπεια, η έγκριση ενός τέτοιου καθεστώτος στην Ελλάδα θα αποτελούσε σοβαρή απειλή για στρέβλωση του ανταγωνισμού. Συνεπώς, η Επιτροπή δεν είναι βέβαιη εάν μια τέτοια ενίσχυση δεν θα οδηγήσει σε απαράδεκτες στρεβλώσεις του ανταγωνισμού στην ΕΕ. Σχετικά με την πτυχή αυτή, οι ενδιαφερόμενοι τρίτοι καλούνται να υποβάλουν όλες τις σχετικές παρατηρήσεις τους.

(29)

Επιπλέον, η Επιτροπή σημειώνει ότι δεν πληρούνται οι λοιπές προϋποθέσεις για τη χορήγηση περιφερειακής ενίσχυσης:

—	Το μέτρο δεν προβλέπει υποχρέωση διατήρησης της σχετικής επένδυσης και των θέσεων απασχόλησης που δημιουργούνται στην επιλέξιμη περιφέρεια επί μια τουλάχιστον πενταετία.

—	Το μέτρο δεν προβλέπει το δικαίωμα για τις αρχές που χορηγούν την ενίσχυση να ζητούν την πλήρη ανάκτησή τους σε περίπτωση παράβασης των προϋποθέσεων χορήγησης.

(30)

Λαμβάνοντας υπόψη τα ανωτέρω, η Επιτροπή, μετά από αρχική προκαταρκτική εξέταση του μέτρου, έχει αμφιβολίες για το αν και σε ποιο βαθμό το κοινοποιηθέν καθεστώς ενισχύσεων μπορεί να θεωρηθεί συμβιβάσιμο με την κοινή αγορά. Η Επιτροπή δεν είναι σε θέση να σχηματίσει εκ πρώτης όψεως (prima facie) γνώμη για τον εν μέρει ή πλήρως συμβιβάσιμο χαρακτήρα του εξεταζόμενου μέτρου και θεωρεί ότι απαιτείται διεξοδικότερη ανάλυση του μέτρου ενίσχυσης. Η Επιτροπή οφείλει να πραγματοποιήσει όλες τις απαιτούμενες διαβουλεύσεις και, συνεπώς, να κινήσει τη διαδικασία που προβλέπεται στο άρθρο 88 παράγραφος 2 της συνθήκης ΕΚ, εάν η αρχική έρευνα δεν επιτρέψει την αντιμετώπιση όλων των δυσχερειών που συνδέονται με την εξακρίβωση του συμβιβάσιμου της ενίσχυσης με την κοινή αγορά. Λαμβάνοντας υπόψη τις πληροφορίες που θα υποβληθούν τόσο από το οικείο κράτος μέλος όσο και από τους ενδιαφερόμενους τρίτους, η Επιτροπή θα αξιολογήσει το μέτρο και θα λάβει την τελική της απόφαση.

4. ΑΠΟΦΑΣΗ

(31)

Λαμβάνοντας υπόψη τις ανωτέρω παρατηρήσεις, η Επιτροπή συμφωνεί με τη διαδικασία που ορίζεται στο άρθρο 88 παράγραφος 2 της συνθήκης ΕΚ, καλεί την Ελλάδα να υποβάλει τις παρατηρήσεις της και να παράσχει όλες τις πληροφορίες που θα συνέβαλαν στην αξιολόγηση του μέτρου, εντός προθεσμίας ενός μήνα από την παραλαβή της παρούσας επιστολής. Στις πληροφορίες αυτές πρέπει ιδίως να διευκρινίζονται τα εξής:

—

να αποδεικνύεται ότι το καθεστώς ενισχύσεων που αφορά ειδικά τους τομείς της κλωστοϋφαντουργίας, της ένδυσης και του δέρματος της Ελλάδας, συμβάλλει σε μια συνεκτική στρατηγική περιφερειακής ανάπτυξης και ότι δεν θα οδηγήσει σε απαράδεκτες στρεβλώσεις του ανταγωνισμού. Ειδικότερα, οι ελληνικές αρχές θα πρέπει να εξηγήσουν για ποιο λόγο το υφιστάμενο γενικό καθεστώς οριζόντιων ενισχύσεων δεν θα επαρκούσε να θέσει σε λειτουργία μια διαδικασία περιφερειακής ανάπτυξης·

—	βάσει ποιων στοιχείων αιτιολογείται η ανάγκη χορήγησης ενίσχυσης λειτουργίας σε επιχειρήσεις που δραστηριοποιούνται στους τομείς της κλωστοϋφαντουργίας, της ένδυσης και του δέρματος της Ελλάδας·

—	να αναφέρονται λεπτομέρειες όσον αφορά τη χορήγηση ενίσχυσης για τη δημιουργία θέσεων απασχόλησης·

—	να δικαιολογείται γιατί το μέτρο δεν περιλαμβάνει υποχρέωση διατήρησης της επένδυσης και των δημιουργούμενων θέσεων εργασίας στην επιλέξιμη περιοχή για διάστημα τουλάχιστον πέντε ετών·

—	να εξηγείται γιατί το μέτρο δεν προβλέπει δικαίωμα της χορηγούσας αρχής να ζητήσει πλήρη επιστροφή της ενίσχυσης σε περίπτωση παραβίασης των όρων χορήγησης.

(32)

Η Επιτροπή γνωστοποιεί στην Ελλάδα ότι θα ενημερώσει όλα τα ενδιαφερόμενα μέρη με δημοσίευση της παρούσας επιστολής και σχετικής περίληψής της στην Επίσημη Εφημερίδα της Ευρωπαϊκής Ένωσης. Επίσης, θα ενημερώσει τους ενδιαφερόμενους στις χώρες της ΕΖΕΣ που έχουν υπογράψει τη συμφωνία με τον ΕΟΧ, με δημοσίευση ανακοίνωσης το συμπλήρωμα για τον ΕΟΧ της Επίσημης Εφημερίδας της Ευρωπαϊκής Ένωσης και θα ενημερώσει την Εποπτεύουσα Αρχή της ΕΖΕΣ με την αποστολή αντιγράφου της παρούσας επιστολής. Όλα τα ενδιαφερόμενα μέρη θα κληθούν να υποβάλουν τις παρατηρήσεις εντός προθεσμίας ενός μηνός από την ημερομηνία της δημοσίευσής της.”

(1) Οι κωδικοί NACE: ΔB.17.00 — Παραγωγή κλωστοϋφαντουργικών ινών, ΔB.18.00 — Κατασκευή ειδών ενδυμασίας· κατεργασία και βαφή γουναρικών· ΔΓ.19.00 — Κατεργασία και δέρψη δέρματος· κατασκευή ειδών ταξιδίου (αποσκευών), τσαντών, ειδών σελοποιίας, ειδών σαγματοποιίας και υποδημάτων, 743, 748.9.

(2) ΦΕΚ 168/A/1994.

(3) ΦΕΚ 114/A/1995.

(4) ΦΕΚ 92/A/1997.

(5) A/30736, A.Π. Φ6410/Α/705.

(6) Κανονισμός (EΚ) αριθ. 364/2004 της 25ης Φεβρουαρίου 2004 για την τροποποίηση του κανονισμού (EΚ) αριθ. 70/2001 όσον αφορά την επέκταση του πεδίου εφαρμογής του ώστε να συμπεριλαμβάνει τις ενισχύσεις για έρευνα και ανάπτυξη, ΕΕ L 63 της 28.2.2004, σ. 22.

(7) Α/34500, Α.Π. Φ6410/Α/5286.

(8) ΕΕ C 244 της 1.10.2004, σ. 2.

(9) A/30736, A.Π. Φ6410/Α/705.

(10) Ο ελληνικός χάρτης περιφερειακών ενισχύσεων για την περίοδο 2000-2006 εγκρίθηκε από την Επιτροπή με την επιστολή N469/1999 SG(2000) D/100661 της 21.1.2000 όπως τροποποιήθηκε με την απόφαση της Επιτροπής N349/02 της 17.2.2002.

(11) Α/34500, Α.Π. Φ6410/Α/5286.

(12) ΕΕ C 74 της 10.3.1998, σ. 9.

(13) Κανονισμός (EΚ) αριθ. 70/2001 της Επιτροπής, της 12ης Ιανουαρίου 2001, σχετικά με την εφαρμογή των άρθρων 87 και 88 της συνθήκης ΕΚ στις κρατικές ενισχύσεις προς μικρές και μεσαίες επιχειρήσεις, ΕΕ L 10 της 13.1.2001, σ. 33.

(14) Κανονισμός (EΚ) αριθ. 2204/2002 της Επιτροπής, της 12ης Δεκεμβρίου 2002, σχετικά με την εφαρμογή των άρθρων 87 και 88 της συνθήκης ΕΚ στις κρατικές ενισχύσεις στην απασχόληση, ΕΕ L 337 της 13.12.2002, σ. 3.

(15) Βλ. επίσης τμήμα 2 των ΚΕΠΧ.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 297

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	49 årgången 7 december 2006

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Rådet
2006/C 297/1	Rådets slutsatser om digitalisering av och elektronisk tillgång till kulturellt material samt digitalt bevarande	1

2006/C 297/2	Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om genomförande av de gemensamma mål som gäller ungdomars delaktighet och information till ungdomar i syfte att främja deras aktiva europeiska medborgarskap	6

	Kommissionen
2006/C 297/3	Eurons växelkurs	11

2006/C 297/4	Meddelande om tillämpning av gällande antidumpnings-, antisubventions- och skyddsåtgärder i gemenskapen efter Bulgariens och Rumäniens anslutning och möjligheten att se över dessa åtgärder	12

2006/C 297/5	Meddelande till importörer – Import till gemenskapen av produkter från Montenegro	13

2006/C 297/6	Tillstånd till statligt stöd enligt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget – Fall i vilka kommissionen inte gör några invändningar ( 1 )	14

2006/C 297/7	Statligt stöd – Frankrike – Statligt stöd NR C 47/2006 (f.d. N 648/2005) – Skatteavdrag vid utveckling av videospel – Uppmaning att inkomma med synpunkter enligt artikel 88.2 i EG-fördraget ( 1 )	19

2006/C 297/8	Statligt stöd – Sverige – Statligt stöd C 46/2006 (f.d. N 347/2006) – Nedsättning av koldioxidskatt på bränslen som förbrukas i anläggningar som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter ( 1 )	27

2006/C 297/9	Statligt stöd – Grekland – Statligt stöd C 44/2006 (ex N 614/2005) – Regionalstöd till textil-, konfektions- och lädersektorn i Grekland – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter ( 1 )	38

2006/C 297/0	Uppgifter från medlemsstaterna om statligt stöd som beviljats enligt kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 12 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd ( 1 )	43

2006/C 297/1	Medlemsstaternas uppgifter om statligt stöd som beviljats med stöd av kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till utbildning ( 1 )	44

2006/C 297/2	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M. 4504 – SFR/TELE 2 France) ( 1 )	46

2006/C 297/3	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.4501 – HAL/Egeria/NB) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	47

2006/C 297/4	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.4242 – Thermo Electron/Fisher Scientific) ( 1 )	48

2006/C 297/5	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.4271 – Daikin/OYL) ( 1 )	48

2006/C 297/6	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.4428 – AXA/Gerflor) ( 1 )	49

	EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET
	Eftas övervakningsmyndighet
2006/C 297/7	Uppgifter från Eftastaterna om statligt stöd som beviljats enligt den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1 f i bilaga XV till EES-avtalet (kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag)	50

	Eftadomstolen
2006/C 297/8	Domstolens dom av den 3 maj 2006 i mål E-3/05: – Eftas övervakningsmyndighet mot Konungariket Norge (Underlåtenhet av avtalsslutande part att uppfylla sina skyldigheter – fri rörlighet för arbetstagare – social trygghet för migrerande arbetstagare med familjemedlemmar som är bosatta i en annan EES-stat än anställningsstaten – regionalt bosättningskrav för beviljande av familjeförmåner – artikel 73 i förordning (EEG) nr 1408/71 – artikel 7.2 i förordning (EEG) nr 1612/68 – diskriminering – motivering baserad på önskan om att främja hållbar bosättning)	51

2006/C 297/9	Domstolens dom den 29 juni 2006 i de förenade målen E-5/05, E-6/05, E-7/05, E-8/05 och E-9/05 – Eftas övervakningsmyndighet mot Furstendömet Liechtenstein (Avtalsslutande parts underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter – Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) – Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) – Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) – Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster))	52

	Rättelser
2006/C 297/0	Rättelse till statligt stöd N. 625/06 – Italien (EUT C 291, 30.11.2006)	53

2006/C 297/1	Rättelse till statligt stöd N. 51/06 – Italien (EUT C 291, 30.11.2006)	53

2006/C 297/2	UK-Cardiff: Bedrivande av regelbunden lufttrafik – Rättelse till anbudsförfarande offentliggjort av Förenade kungariket, i enlighet med artikel 4.1 d i rådets förordning (EEG) nr 2408/92 för bedrivande av regelbunden flygtrafik mellan Cardiff och RAF Valley, Anglesey (EUT C 248, 14.10.2006) (Tillägg till Europeiska unionens officiella tidning nr EUT S 197, 14.10.2006, öppet förfarande, 208709-2006)	53

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,3274
JPY	japansk yen	152,66
DKK	dansk krona	7,4561
GBP	pund sterling	0,67540
SEK	svensk krona	9,0757
CHF	schweizisk franc	1,5888
ISK	isländsk krona	91,74
NOK	norsk krona	8,1350
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CYP	cypriotiskt pund	0,5781
CZK	tjeckisk koruna	28,015
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	255,40
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,6984
MTL	maltesisk lira	0,4293
PLN	polsk zloty	3,8111
RON	rumänsk leu	3,4368
SIT	slovensk tolar	239,66
SKK	slovakisk koruna	35,465
TRY	turkisk lira	1,9201
AUD	australisk dollar	1,6892
CAD	kanadensisk dollar	1,5177
HKD	Hongkongdollar	10,3129
NZD	nyzeeländsk dollar	1,9429
SGD	singaporiansk dollar	2,0447
KRW	sydkoreansk won	1 216,16
ZAR	sydafrikansk rand	9,4459
CNY	kinesisk yuan renminbi	10,3848
HRK	kroatisk kuna	7,3569
IDR	indonesisk rupiah	12 105,89
MYR	malaysisk ringgit	4,7116
PHP	filippinsk peso	65,713
RUB	rysk rubel	34,8160
THB	thailändsk baht	47,342

Stöd nummer	Stöd till små och medelstora företag 1/2006
Eftastat	Norge
Region	Hordaland, Västra Norge
Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som tar emot det enskilda stödet	Pilotprosjekt for å utløyse ei bioenerginæring i Hordaland.
Rättslig grund	Hordalands fylkestings budgetbeslut av den 12 oktober 2005, brev från Hordalands fylkesting av den 17 januari 2006
Stödordningens beräknade utgifter per år	Årligt totalbelopp 0,25 miljoner EUR 2006 (2 miljoner NOK), 0,125 miljoner EUR 2007 (1 miljon NOK) och 0,125 miljoner EUR 2008 (1 miljon NOK)
Högsta tillåtna stödnivå	Överensstämmer med artikel 4.2–4.6 och artikel 5 i förordningen
Datum för genomförande	16.3.2006
Stödordningens eller det enskilda stödets varaktighet	31.12.2008
Stödets syfte	Stöd till små och medelstora företag Investeringsstöd och stöd till konsulttjänster och andra tjänster
Sektor(er) av ekonomin som berörs	Begränsat till särskilda sektorer: övrig tillverkning (bioenergi)
Den beviljande myndighetens namn och adress	Osterfjord Næringssamarbeid
Den beviljande myndighetens namn och adress	N-5282 Lonevåg
Beviljande av stora enskilda stöd	I överensstämmelse med artikel 6 i förordningen