19.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/3

Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Rådets direktiv 89/686/EEG av den 21 december 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om personlig skyddsutrustning

(2006/C 91/03)

(Text av betydelse för EES)

(Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för direktivet)

ESO (1)	Titel på och hänvisning till standarden (samt referensdokument)	Första offentliggörandet EGT	Hänvisning till den ersatta standarden	Datum då standarden upphör att gälla Anm. 1
CEN	EN 132:1998 Andningsskydd – Definitioner	4.6.1999	EN 132:1990	Datum passerat (30.6.1999)
CEN	EN 133:2001 Andningsskydd – Klassifikation	10.8.2002	EN 133:1990	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 134:1998 Andningsskydd – Terminologi för komponenter och detaljer	13.6.1998	EN 134:1990	Datum passerat (31.7.1998)
CEN	EN 135:1998 Andningsskydd – Ordlista	4.6.1999	EN 135:1990	Datum passerat (30.6.1999)
CEN	EN 136:1998 Andningsskydd – Helmasker – Fordringar, provning, märkning	13.6.1998	EN 136:1989 EN 136-10:1992	Datum passerat (31.7.1998)
CEN	EN 136:1998/AC:1999
CEN	EN 137:1993 Andningsskydd – Bärbar tryckluftsapparat med öppet system – Fordringar, provning, märkning	23.12.1993	EN 137:1986	Datum passerat (23.12.1993)
CEN	EN 137:1993/AC:1993
CEN	EN 138:1994 Andningsskydd – Sugslangsapparat för helmask, halvmask eller bitmunstycke – Fordringar, provning, märkning	16.12.1994	—
CEN	EN 140:1998 Andningsskydd – Halv- och kvartsmasker – Fordringar, provning, märkning	6.11.1998	EN 140:1989	Datum passerat (31.3.1999)
CEN	EN 140:1998/AC:1999
CEN	EN 142:2002 Andningsskydd – Bitmunstycksenheter – Fordringar, provning, märkning	10.4.2003	EN 142:1989	Datum passerat (10.4.2003)
CEN	EN 143:2000 Andningsskydd – Partikelfilter – Fordringar, provning, märkning	24.1.2001	EN 143:1990	Datum passerat (24.1.2001)
Varning! När det gäller partikelfilter, vars filtereffekt helt eller delvis baseras på elektrostatiskt laddade fiberfiltermaterial, gäller detta offentliggörande inte punkt 8.7.2.4 sista meningen, punkt 8.7.3.4 sista meningen och punkt 10 i standarden, för vilka offentliggörandet inte innebär något antagande om överensstämmelse med de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i direktiv 89/686/EEG. Denna varning skall också beaktas vid tillämpningen av följande harmoniserade standarder: EN 149:2001, EN 405:2001, EN 1827:1999, EN 12083:1998, EN 12941:1998, EN 12941:1998+A1:2003, EN 12942:1998, EN 12942:1998+A1:2002, EN 13274-7:2002.
CEN	EN 144-1:2000 Andningsskydd – Gasflaskventiler – Del 1: Flaskhalsgängor	24.1.2001	EN 144-1:1991	Datum passerat (24.1.2001)
	EN 144-1:2000/A1:2003	21.2.2004	Anmärkning 3	Datum passerat (31.10.2003)
	EN 144-1:2000/A2:2005	6.10.2005	Anmärkning 3	Datum passerat (31.12.2005)
CEN	EN 144-2:1998 Andningsskydd – Gasflaskventiler – Del 2: Utlopp	4.6.1999	—
CEN	EN 144-3:2003 Andningsskydd – Gasflaskventiler – Del 3: Utlopp för dykgaserna Nitrox-blandningar och syrgas	21.2.2004	—
CEN	EN 145:1997 Andningsskydd – Bärbar andningsapparat med slutet system för komprimerad oxygen eller komprimerad oxygen/nitrogen – Fordringar, provning, märkning	19.2.1998	EN 145:1988 EN 145-2:1992	Datum passerat (28.2.1998)
CEN	EN 145:1997/A1:2000	24.1.2001	Anmärkning 3	Datum passerat (24.1.2001)
CEN	EN 148-1:1999 Andningsskydd – Gängor för ansiktsmasker – Del 1: Anslutning med standardgänga	4.6.1999	EN 148-1:1987	Datum passerat (31.8.1999)
CEN	EN 148-2:1999 Andningsskydd – Gängor för ansiktsmasker – Anslutning med centrumgänga	4.6.1999	EN 148-2:1987	Datum passerat (31.8.1999)
CEN	EN 148-3:1999 Andningsskydd – Gängor för ansiktsmasker – Del 3: Anslutning med gänga M45x3	4.6.1999	EN 148-3:1992	Datum passerat (31.8.1999)
CEN	EN 149:2001 Andningsskydd – Filtrerande halvmasker mot partiklar – Fordringar, provning, märkning	21.12.2001	EN 149:1991	Datum passerat (21.12.2001)
CEN	EN 165:2005 Ögonskydd – Terminologi	Detta är det första offentliggörandet	EN 165:1995	31.5.2006
CEN	EN 166:2001 Ögonskydd – Fordringar och specifikationer	10.8.2002	EN 166:1995	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 167:2001 Ögonskydd – Optiska provningsmetoder	10.8.2002	EN 167:1995	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 168:2001 Ögonskydd – Icke-optiska provningsmetoder	10.8.2002	EN 168:1995	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 169:2002 Ögonskydd – Filter vid svetsning och besläktade förfaranden – Fordringar på transmittans	28.8.2003	EN 169:1992	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 170:2002 Ögonskydd – Filter mot ultraviolett strålning – Fordringar på transmittans	28.8.2003	EN 170:1992	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 171:2002 Ögonskydd – Filter mot infraröd strålning – Fordringar på transmittans	10.4.2003	EN 171:1992	Datum passerat (10.4.2003)
CEN	EN 172:1994 Ögonskydd – Solglasögon för yrkesarbete	15.5.1996	—
	EN 172:1994/A1:2000	4.7.2000	Anmärkning 3	Datum passerat (31.10.2000)
	EN 172:1994/A2:2001	10.8.2002	Anmärkning 3	Datum passerat (10.8.2005)
CEN	EN 174:2001 Ögonskydd – Skidglasögon för utförsåkning	21.12.2001	EN 174:1996	Datum passerat (21.12.2001)
CEN	EN 175:1997 Personligt skydd – Ögon- och ansiktsskydd vid svetsning och likartatarbete	19.2.1998	—
CEN	EN 207:1998 Ögonskydd – Filter mot laserstrålning	21.11.1998	EN 207:1993	Datum passerat (31.3.1999)
CEN	EN 207:1998/A1:2002	28.8.2003	Anmärkning 3	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 208:1998 Ögonskydd – Filter för användning under justering av lasrar och lasersystem	21.11.1998	EN 208:1993	Datum passerat (31.3.1999)
CEN	EN 208:1998/A1:2002	28.8.2003	Anmärkning 3	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 250:2000 Andningsskydd – Bärbar tryckluftsapparat med öppet system för dykning – Fordringar, provning, märkning	8.6.2000	EN 250:1993	Datum passerat (19.7.2000)
CEN	EN 269:1994 Andningsskydd – Fläktassisterad sugslangsapparat med huva – Fordringar, provning, märkning	16.12.1994	—
CEN	EN 340:2003 Skyddskläder – Allmänna fordringar	6.10.2005	EN 340:1993	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 341:1992 Personlig fallskyddsutrustning – Nedfirningsdon	23.12.1993	—
	EN 341:1992/A1:1996	6.11.1998	Anmärkning 3	Datum passerat (6.11.1998)
	EN 341:1992/AC:1993
CEN	EN 342:2004 Skyddskläder – Hela dräkter och plagg till skydd mot kyla	6.10.2005	—
CEN	EN 343:2003 Skyddskläder – Skydd mot dåligt väder	21.2.2004	—
CEN	EN 348:1992 Skyddskläder – Provningsmetod: Bestämning av materials motstånd vid påverkan av små stänk av smält metall	23.12.1993	—
CEN	EN 348:1992/AC:1993
CEN	EN 352-1:2002 Hörselskydd – Allmänna fordringar – Del 1: Kåpor	28.8.2003	EN 352-1:1993	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 352-2:2002 Hörselskydd – Allmänna fordringar – Del 2: Proppar	28.8.2003	EN 352-2:1993	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 352-3:2002 Hörselskydd – Allmänna fordringar – Del 3: Kåpor monterade på industrihjälm	28.8.2003	EN 352-3:1996	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 352-4:2001 Hörselskydd – Fordringar och provning – Del 4: Nivåberoende kåpor	10.8.2002	—
CEN	EN 352-4:2001/A1:2005	Detta är det första offentliggörandet	Anmärkning 3	30.4.2006
CEN	EN 352-5:2002 Hörselskydd – Fordringar och provning – Del 5: Kåpor med aktiv bullerdämpning	28.8.2003	—
CEN	EN 352-6:2002 Hörselskydd – Fordringar och provning – Del 6: Kåpor med elektrisk ljudingång	28.8.2003	—
CEN	EN 352-7:2002 Hörselskydd – Fordringar och provning – Del 7: Nivåberoende proppar	28.8.2003	—
CEN	EN 353-1:2002 Personlig fallskyddsutrustning – Del 1: Styrt glidlås på fast förankringslina eller skena	28.8.2003	EN 353-1:1992	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 353-2:2002 Personlig fallskyddutrustning – Styrt glidlås på flexibel förankringslina	28.8.2003	EN 353-2:1992	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 354:2002 Personlig fallskyddsutrustning – Kopplingslinor	28.8.2003	EN 354:1992	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 355:2002 Personlig fallskyddsutrustning – Falldämpare	28.8.2003	EN 355:1992	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 358:1999 Personlig skyddsutrustning med stödjande och fallhindrande funktion – Stödbälten och fallhindrande kopplingslinor för stödutrustning	21.12.2001	EN 358:1992	Datum passerat (21.12.2001)
CEN	EN 360:2002 Personlig fallskyddsutrustning – Säkerhetsblock	28.8.2003	EN 360:1992	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 361:2002 Personlig fallskyddsutrustning – Helselar	28.8.2003	EN 361:1992	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 362:2004 Personlig fallskyddsutrustning – Kopplingsanordningar	6.10.2005	EN 362:1992	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 363:2002 Personlig fallskyddsutrustning – Fallskyddssystem	28.8.2003	EN 363:1992	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 364:1992 Personlig fallskyddsutrustning – Provningsmetoder	23.12.1993	—
CEN	EN 364:1992/AC:1993
CEN	EN 365:2004 Personlig fallskyddsutrustning – Allmänna fordringar för bruksanvisningar, användning, underhåll, periodisk kontroll, reparation, märkning och förpackning	6.10.2005	EN 365:1992	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 367:1992 Skyddskläder – Skydd mot hetta och flamma – Metod för bestämningav värmegenomgång vid påverkan av flamma	23.12.1993	—
CEN	EN 367:1992/AC:1992
CEN	EN 373:1993 Skyddskläder – Bedömning av motstånd hos material vid stänk av smält metall	23.12.1993	—
CEN	EN 374-1:2003 Skyddshandskar mot kemikalier och mikroorganismer – Del 1: Terminologi och fordringar på prestanda	6.10.2005	EN 374-1:1994	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 374-2:2003 Skyddshandskar mot kemikalier och mikroorganismer – Del 2: Bestämning av motstånd mot penetration	6.10.2005	EN 374-2:1994	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 374-3:2003 Skyddshandskar mot kemikalier och mikroorganismer – Del 3: Bestämning av motstånd mot permeation av kemikalier	6.10.2005	EN 374-3:1994	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 379:2003 Ögonskydd – Automatiska svetsfilter	6.10.2005	EN 379:1994	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 381-1:1993 Skyddskläder för användare av handhållna kedjesågar – Del 1: Provningsutrustning för provning av motstånd mot genomsågning med kedjesåg	23.12.1993	—
CEN	EN 381-2:1995 Sågningsskydd – Del 2: Provningsmetoder för benskydd	12.1.1996	—
CEN	EN 381-3:1996 Sågningsskydd – Del 3: Provningsmetoder för skyddskodon	10.10.1996	—
CEN	EN 381-4:1999 Sågningsskydd – Del 4: Provningsmetoder för handskar till skydd mot kedjesåg	16.3.2000	—
CEN	EN 381-5:1995 Sågningsskydd – Del 5: Fordringar för benskydd	12.1.1996	—
CEN	EN 381-7:1999 Sågningsskydd – Del 7: Fordringar för handskar till skydd mot kedjesåg	16.3.2000	—
CEN	EN 381-8:1997 Skyddskläder för användare av handhållna kedjesågar – Del 8: Provningsmetoder för damasker till skydd mot kedjesåg	18.10.1997	—
CEN	EN 381-9:1997 Skyddskläder för användare av handhållna kedjesågar – Del 9: Fordringar för damasker till skydd mot kedjesåg	18.10.1997	—
CEN	EN 381-10:2002 Sågningsskydd – Del 10: Provningsmetoder för skydd för överkroppen	28.8.2003	—
CEN	EN 381-11:2002 Sågningsskydd – Del 11: Fordringar för skydd för överkroppen	28.8.2003	—
CEN	EN 388:2003 Skyddshandskar mot mekaniska risker	6.10.2005	EN 388:1994	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 393:1993 Flytvästar – Flytplagg – 50 N	16.12.1994	—
	EN 393:1993/A1:1998	6.11.1998	Anmärkning 3	Datum passerat (6.11.1998)
	EN 393:1993/AC:1995
CEN	EN 394:1993 Flytvästar – Tilläggsutrustning	16.12.1994	—
CEN	EN 395:1993 Flytvästar – Räddningsvästar – 100 N	16.12.1994	—
	EN 395:1993/A1:1998	6.11.1998	Anmärkning 3	Datum passerat (6.11.1998)
	EN 395:1993/AC:1995
CEN	EN 396:1993 Flytvästar – Räddningsvästar – 150 N	16.12.1994	—
	EN 396:1993/A1:1998	6.11.1998	Anmärkning 3	Datum passerat (6.11.1998)
	EN 396:1993/AC:1995
CEN	EN 397:1995 Industrihjälmar	12.1.1996	—
CEN	EN 397:1995/A1:2000	24.1.2001	Anmärkning 3	Datum passerat (24.1.2001)
CEN	EN 399:1993 Flytvästar – Räddningsvästar – 275 N	16.12.1994	—
	EN 399:1993/A1:1998	6.11.1998	Anmärkning 3	Datum passerat (6.11.1998)
	EN 399:1993/AC:1995
CEN	EN 402:2003 Andningsskydd, flyktutrustning – Bärbar tryckluftsapparat med öppet system med helmask eller bitmunstycksenhet – Fordringar, provning, märkning	21.2.2004	EN 402:1993	Datum passerat (21.2.2004)
CEN	EN 403:2004 Andningsskydd – Flyktfilterskydd med huva vid brand – Fordringar, provning, märkning	6.10.2005	EN 403:1993	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 404:2005 Andningsskydd – Flyktfilter – Fordringar, provning, märkning	6.10.2005	EN 404:1993	Datum passerat (2.12.2005)
CEN	EN 405:2001 Andningsskydd – Filtrerande halvmasker med ventiler mot gaser eller gaser och partiklar – Fordringar, provning, märkning	10.8.2002	EN 405:1992	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 407:2004 Skyddshandskar mot termiska risker (hetta och/eller brand)	6.10.2005	EN 407:1994	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 420:2003 Allmänna fordringar för handskar Anmärkning 4	2.12.2005	EN 420:1994	Datum passerat (2.12.2005)
CEN	EN 421:1994 Skyddshandskar mot joniserande strålning och radioaktiv förorening	16.12.1994	—
CEN	EN 443:1997 Skyddshjälmar för brandmän	19.2.1998	—
CEN	EN 458:2004 Hörselskydd – Rekommendationer för val, användning, skötsel och underhåll – Vägledande dokument	6.10.2005	EN 458:1993	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 463:1994 Skyddskläder – Skydd mot kemikalier i vätskeform – Provningsmetod: Bestämning av motstånd mot penetration av en vätskestråle (vätskestrålprovning)	16.12.1994	—
CEN	EN 464:1994 Skyddskläder – Skydd mot kemikalier i vätske- och gasform, inklusive vätskeaerosoler och fasta partiklar – Provningsmetod: Bestämning av täthet hos gastäta dräkter (trycktäthetsprovning)	16.12.1994	—
CEN	EN 468:1994 Skyddskläder – Skydd mot kemikalier i vätskeform – Provningsmetod: Bestämning av motstånd mot penetration av stänk(stänkprovning)	16.12.1994	—
CEN	EN 468:1994 Skyddskläder – Skydd mot kemikalier i vätskeform – Provningsmetod: Bestämning av motstånd mot penetration av stänk(stänkprovning)	Detta är det första offentliggörandet	EN 469:1995	30.6.2005
CEN	EN 470-1:1995 Skyddskläder för användning vid svetsarbete ellerlikartat arbete – Del 1: Allmänna fordringar	12.1.1996	—
CEN	EN 470-1:1995/A1:1998	13.6.1998	Anmärkning 3	Datum passerat (31.8.1998)
CEN	EN 471:2003 Skyddskläder med god synbarhet (Varselklädsel) för yrkesbruk	6.10.2005	EN 471:1994	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 510:1993 Specifikation för skyddskläder som används där risk föreligger att fastna i rörliga delar	16.12.1994	—
CEN	EN 511:1994 Skyddshandskar mot kyla	16.3.2000	—
CEN	EN 530:1994 Nötningshållfasthet hos material för skyddskläder – Provningsmetoder	30.8.1995	—
CEN	EN 530:1994/AC:1995
CEN	EN 531:1995 Skyddskläder för industriarbetare som exponeras för hetta (med undantag för brandmansdräkter och svetsarbetskläder)	6.11.1998	—
CEN	EN 531:1995/A1:1998	4.6.1999	Anmärkning 3	Datum passerat (4.6.1999)
CEN	EN 533:1997 Skyddskläder – Skydd mot hetta och flamma – Material och materialkombinationer för begränsad flamspridning	14.6.1997	—
CEN	EN 564:1997 Klätterutrustning – Repsnöre – Säkerhetskrav och provningsmetoder	10.8.2002	—
CEN	EN 565:1997 Klätterutrustning – Band – Säkerhetskrav och provningsmetoder	10.8.2002	—
CEN	EN 566:1997 Klätterutrustning – Slingor – Säkerhetskrav och provningsmetoder	10.8.2002	—
CEN	EN 567:1997 Klätterutrustning – Repklämmor – Säkerhetskrav och provningsmetoder	10.8.2002	—
CEN	EN 568:1997 Klätterutrustning – Issäkringar – Säkerhetskrav och provningsmetoder	14.6.1997	—
CEN	EN 569:1997 Klätterutrustning – Bultar – Säkerhetskrav och provningsmetoder	10.8.2002	—
CEN	EN 659:2003 Skyddshandskar för brandmän	21.2.2004	EN 659:1996	Datum passerat (21.2.2004)
CEN	EN 702:1994 Skyddskläder – Skydd mot hetta och flamma – Provningsmetod: Bestämning av kontaktvärmegenomgång genom skyddsklädereller deras material	12.1.1996	—
CEN	EN 795:1996 Fallskydd – Förankringsutrustning – Fordringar och provning	12.2.2000	—
Anmärkning: Detta offentliggörande gäller inte klass A (”structural anchors”), C (”anchor devices employing horizontal flexible lines”) eller D (”anchor devices employing horizontal rigid anchor rails”) som omnämns i punkterna 3.13.1, 3.13.3, 3.13.4, 4.3.1, 4.3.3, 4.3.4, 5.2.1, 5.2.2, 5.2.4, 5.2.5, 5.3.2 (vad gäller klass A 1) 5.3.3, 5.3.4, 5.3.5, 6 (vad gäller klass A, C och D), bilaga A (stycke A.2, A.3, A.5 och A.6), bilaga B, bilaga ZA (vad gäller klass A, C och D). Dessa kan inte förutsättas överensstämma med bestämmelserna i direktiv 89/686/EEG.
	EN 795:1996/A1:2000	24.1.2001	Anmärkning 3	Datum passerat (30.4.2001)
CEN	EN 812:1997 Stötskyddsmössor	19.2.1998	—
CEN	EN 812:1997/A1:2001	10.8.2002	Anmärkning 3	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 813:1997 Personlig skyddsutrustning med fallhindrande funktion – Sittselar	14.6.1997	—
CEN	EN 863:1995 Skyddskläder – Mekaniska egenskaper – Provningsmetod: Motstånd mot punktering	15.5.1996	—
CEN	EN 892:2004 Utrustning för bergsklättring – Dynamiska klätterrep – Säkerhetskrav och provningsmetoder	6.10.2005	EN 892:1996	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 893:1999 Klätterutrustning – Isbroddar – Säkerhetskrav och provningsmetoder	10.8.2002	—
CEN	EN 943-1:2002 Skyddskläder för användning mot kemikalier i vätske- och gasform inklusive vätskeaerosoler och fasta partiklar – Del 1: Fordringar på prestanda för ventilerade och ej ventilerade ”gastäta” (Typ 1) och ”ej gastäta” (Typ 2) skyddskläder	28.8.2003	—
CEN	EN 943-2:2002 Skyddskläder mot kemikalier i vätske- och gasform inklusive vätskeaerosoler och fasta partiklar – Del 2: Funktionskrav för gastäta (Typ 1) skyddsdräkter för insatsstyrkor	10.8.2002	—
CEN	EN 958:1996 Klätterutrustning – Falldämpande system för användning vid klättring på klätterstigar (via ferrata) – Säkerhetskrav ochprovningsmetoder	14.6.1997	—
CEN	EN 960:1994 Skyddshjälmar – Modellhuvud för provning	15.5.1996	—
CEN	EN 960:1994/A1:1998	6.11.1998	Anmärkning 3	Datum passerat (6.11.1998)
CEN	EN 966:1996 Luftsporthjälmar	10.10.1996	—
CEN	EN 966:1996/A1:2000	4.7.2000	Anmärkning 3	Datum passerat (30.9.2000)
CEN	EN 1073-1:1998 Skyddskläder – Skydd mot hetta och flamma – Provningsmetod: Bestämning av kontaktvärmegenomgång genom skyddsklädereller deras material	6.11.1998	—
CEN	EN 1073-2:2002 Skyddskläder mot radioaktiva föroreningar – Del 2: Fordringar och provningsmetoder för icke ventilerade skyddskläder mot radioaktiva föreningar i partikelform	28.8.2003	—
CEN	EN 1077:1996 Skidhjälmar	10.10.1996	—
CEN	EN 1078:1997 Hjälmar för cyklister, skateboard- och rullskridskoåkare	14.6.1997	—
CEN	EN 1078:1997/A1:2005	Detta är det första offentliggörandet	Anmärkning 3	30.6.2006
CEN	EN 1080:1997 Småbarnshjälmar	14.6.1997	—
	EN 1080:1997/A1:2002	28.8.2003	Anmärkning 3	Datum passerat (28.8.2003)
	EN 1080:1997/A2:2005	Detta är det första offentliggörandet	Anmärkning 3	30.6.2006
CEN	EN 1082-1:1996 Skyddskläder – Handskar och armskydd mot skär och stick av handhållna knivar – Del 1: Brynjehandskar och armskydd	14.6.1997	—
CEN	EN 1082-2:2000 Skyddskläder – Handskar och armskydd mot skär och stick av handhållna knivar – Del 2: Handskar och armskydd av andra material än ringbrynjor	21.12.2001	—
CEN	EN 1082-3:2000 Skyddskläder – Handskar och armskydd mot skär och stick av handhållna knivar – Del 3: Stöt- och skärprovning av tyg, läder och andra material	21.12.2001	—
CEN	EN 1095:1998 Säkerhetsselar och säkerhetslinor för fritidsbåtar – Säkerhetskrav och provningsmetoder	6.11.1998	—
CEN	EN 1146:2005 Andningsskydd, flyktutrustning – Bärbar tryckluftsapparat med öppet system, med huva för utrymning – Fordringar, provning, märkning	Detta är det första offentliggörandet	EN 1146:1997	30.4.2006
CEN	EN 1149-1:1995 Skyddskläder – Elektrostatiska egenskaper – Del 1: Ytresistivitet (Provningsmetoder och fordringar)	10.10.1996	—
CEN	EN 1149-2:1997 Skyddskläder – Elektrostatiska egenskaper – Del 2: Provningsmetod för mätning av elektrisk resistans genom ett material (vertikal resistans)	19.2.1998	—
CEN	EN 1149-3:2004 Skyddskläder – Elektrostatiska egenskaper – Del 3: Provningsmetoder för mätning av avklingningstid	6.10.2005	—
CEN	EN 1150:1999 Skyddskläder – Kläder med god synbarhet för icke yrkesmässigt bruk – Provningsmetoder och fordringar	4.6.1999	—
CEN	EN 1384:1996 Ridhjälmar	14.6.1997	—
CEN	EN 1384:1996/A1:2001	10.8.2002	Anmärkning 3	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 1385:1997 Kanothjälmar	13.6.1998	—
CEN	EN 1385:1997/A1:2005	6.10.2005	Anmärkning 3	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 1486:1996 Skyddskläder för brandmän – Provningsmetoder och fordringar för värmereflekterande kläder för speciell brandbekämpning	3.12.1996	—
CEN	EN 1621-1:1997 Skyddskläder mot mekaniska stötar för motorcyklister – Del 1: Fordringar och provningsmetoder för stötskydd	13.6.1998	—
CEN	EN 1621-2:2003 Skyddskläder mot mekanisk påverkan för motorcyklister – Del 2: Ryggskydd – Krav och provningsmetoder	6.10.2005	—
CEN	EN 1731:1997 Ögon- och ansiktsskydd av nättyp, för industrielleller icke-industriell användning mot mekaniska och/eller värmerisker	14.6.1997	—
CEN	EN 1731:1997/A1:1997	13.6.1998	Anmärkning 3	Datum passerat (30.6.1998)
CEN	EN 1809:1997 Dykutrustning – Avvägningsvästar – Funktions- ochsäkerhetskrav, provningsmetoder	13.6.1998	—
CEN	EN 1827:1999 Andningsskydd – Halvmasker utan inandningsventiler och med separata filter mot gaser eller gaser och partiklar eller enbar partiklar – Fordringar, provning, märkning	24.2.2001	—
CEN	EN 1836:2005 Ögonskydd – Solglasögon och solskyddsfilter för allmänt bruk samt filter för direkt iakttagelse av solen	2.12.2005	EN 1836:1997	Datum passerat (31.3.2006)
CEN	EN 1868:1997 Personlig fallskyddsutrustning – Ordlista	18.10.1997	—
CEN	EN 1891:1998 Personlig fallskyddsutrustning – Statiska kärnmantelrep	6.11.1998	—
CEN	EN 1938:1998 Ögonskydd – Skyddsglasögon för motorcykel- och mopedförare	4.6.1999	—
CEN	EN ISO 4869-2:1995 Akustik – Hörselskydd – Del 2: Uppskattning av effekt A-vägd ljudtrycksnivå vid användning av hörselskydd (ISO 4869-2:1994)	15.5.1996	—
CEN	EN ISO 4869-4:2000 Akustik – Hörselskydd – Del 4: Mätning av effektiv ljudtrycksnivå för nivåberoende hörselskydd med ljudåtergivningssystem (ISO/TR 4869-4:1998)	6.10.2005	—
CEN	EN ISO 6529:2001 Skyddskläder – Skydd mot kemikalier – Bestämning av motstånd mot penetration av vätskor och gaser hos material för skyddskläder (ISO 6529:2001)	6.10.2005	EN 369:1993	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN ISO 6530:2005 Skyddskläder – Skydd mot kemikalier i vätskeform – Provningsmetod för bestämning av motstånd mot penetration av vätskor hos material för skyddskläder (ISO 6530:2005)	6.10.2005	EN 368:1992	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN ISO 6942:2002 Skyddskläder – Skydd mot hetta och brand – Provningsmetod: Utvärdering av material och materialkombinationer som exponeras för en källa med strålningsvärme (ISO 6942:2002)	28.8.2003	EN 366:1993	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN ISO 10256:2003 Huvud- och ansiktsskydd för ishockeyspelare (ISO 10256:2003)	6.10.2005	EN 967:1996	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN ISO 10819:1996 Vibration och stöt – Hand-armvibrationer – Metod att mäta och bedöma vibrationsöverföring hos handskar till handflatan (ISO 10819:1996)	3.12.1996	—
CEN	EN 12083:1998 Andningsskydd – Filter ej monterade på mask – Partikelfilter, gasfilter och kombinerade filter – Fordringar, provning, märkning	4.7.2000	—
CEN	EN 12083:1998/AC:2000
CEN	EN 12270:1998 Klätterutrustning – Kilar – Säkerhetskrav och provningsmetoder	16.3.2000	—
CEN	EN 12275:1998 Klätterutrustning – Kabinhakar – Säkerhetskrav och provningsmetoder	16.3.2000	—
CEN	EN 12276:1998 Klätterutrustning – Fläns – Säkerhetskrav och provningsmetoder	24.2.2001	—
CEN	EN 12276:1998/AC:2000
CEN	EN 12277:1998 Klätterutrustning – Säkerhetsselar – Säkerhetskrav och provningsmetoder	6.11.1998	—
CEN	EN 12278:1998 Klätterutrustning – Block – Säkerhetskrav och provningsmetoder	6.11.1998	—
CEN	EN 12477:2001 Skyddshandskar för svetsare	10.8.2002	—
CEN	EN 12477:2001/A1:2005	6.10.2005	Anmärkning 3	Datum passerat (31.12.2005)
CEN	EN 12492:2000 Klätterutrustning – Klätterhjälmar – Säkerhetskrav och provningsmetoder	21.12.2001	—
CEN	EN 12492:2000/A1:2002	28.8.2003	Anmärkning 3	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 12568:1998 Fot- och benskydd – Fordringar och provningsmetoder för skyddståhättor samt spiktrampsskydd av metall	6.11.1998	—
CEN	EN 12628:1999 Dykutrustning – Kombinerade flyt- och räddningsanordningar – Funktions- och säkerhetskrav, provningsmetoder	4.7.2000	—
CEN	EN 12628:1999/AC:2000
CEN	EN 12941:1998 Andningsskydd – Fläktassisterade filterskydd med hjälp eller huva – Fordringar, provning, märkning	4.6.1999	EN 146:1991	Datum passerat (4.6.1999)
CEN	EN 12941:1998/A1:2003	6.10.2005	Anmärkning 3	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 12942:1998 Andningsskydd – Fläktassisterade filterskydd med helmasker, halvmasker eller kvartsmasker – Fordringar, provning, märkning	4.6.1999	EN 147:1991	Datum passerat (4.6.1999)
CEN	EN 12942:1998/A1:2002	28.8.2003	Anmärkning 3	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 13034:2005 Skyddskläder för kemikalier i vätskeform – Funktionskrav för kemisk skyddsdräkt med begränsad skyddsfunktion mot kemikalier i vätskeform (typ 6 utrustning)	6.10.2005	—
CEN	EN 13061:2001 Skyddskläder – Benskydd för fotbollsspelare – Fordringar och provningsmetoder	10.8.2002	—
CEN	EN 13087-1:2000 Skyddshjälmar – Provningsmetoder – Del 1: Provningsbetingelser och konditionering	10.8.2002	—
CEN	EN 13087-1:2000/A1:2001	10.8.2002	Anmärkning 3	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 13087-2:2000 Skyddshjälmar – Provningsmetoder – Del 2: Stötdämpande förmåga	10.8.2002	—
CEN	EN 13087-2:2000/A1:2001	10.8.2002	Anmärkning 3	Datum passerat (10.8.2002
CEN	EN 13087-3:2000 Skyddshjälmar – Provningsmetoder – Del 3: Motstånd mot penetration	10.8.2002	—
CEN	EN 13087-3:2000/A1:2001	10.8.2002	Anmärkning 3	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 13087-4:2000 Skyddshjälmar – Provningsmetoder – Del 4: Fastspänningens effektivitet	21.12.2001	—
CEN	EN 13087-5:2000 Skyddshjälmar – Provningsmetoder – Del 5: Hakbandets hållfasthet	24.2.2001	—
CEN	EN 13087-6:2000 Skyddshjälmar – Provningsmetoder – Del 6: Synfält	10.8.2002	—
CEN	EN 13087-6:2000/A1:2001	10.8.2002	Anmärkning 3	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 13087-7:2000 Skyddshjälmar – Provningsmetoder – Del 7: Flamhärdighet	10.8.2002	—
CEN	EN 13087-7:2000/A1:2001	10.8.2002	Anmärkning 3	Datum passerat (10.8.2002)
CEN	EN 13087-8:2000 Skyddshjälmar – Provningsmetoder – Del 8: Elektriska egenskaper	21.12.2001	—
CEN	EN 13087-8:2000/A1:2005	6.10.2005	Anmärkning 3	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 13087-10:2000 Skyddshjälmar – Provningsmetoder – Del 10: Motstånd mot strålningsvärme	21.12.2001	—
CEN	EN 13138-1:2003 Flythjälpmedel för att lära sig simma – Del 1: Flythjälpmedel att ha på sig – Säkerhetskrav och provningsmetoder	6.10.2005	—
CEN	EN 13158:2000 Skyddsutrustning – Skyddsjacka, kropps- och axelskydd för ryttare – Krav och provningsmetoder	24.2.2001	—
CEN	EN 13178:2000 Ögonskydd – Ögon- och ansiktsskydd för snöskoteråkare	21.12.2001	—
CEN	EN 13274-1:2001 Andningsskydd – Testmetoder – Del 1: Bestämning av inläckage och totalt inläckage	21.12.2001	—
CEN	EN 13274-2:2001 Andningsskydd – Testmetoder – Del 2: Praktisk provning	21.12.2001	—
CEN	EN 13274-3:2001 Andningsskydd – Testmetoder – Del 3: Bestämning av andningsmotstånd	10.8.2002	—
CEN	EN 13274-4:2001 Andningsskydd – Testmetoder – Del 4: Flamtester	10.8.2002	—
CEN	EN 13274-5:2001 Andningsskydd – Testmetoder – Del 5: Klimatvillkor	21.12.2001	—
CEN	EN 13274-6:2001 Andningsskydd – Testmetoder – Del 6: Bestämning av koldioxidhalten i inandningsluft	10.8.2002	—
CEN	EN 13274-7:2002 Andningsskydd – Testmetoder – Del 7: Bestämning av aerosolpenetration genom partikelfilter	28.8.2003	—
CEN	EN 13274-8:2002 Andningsskydd – Testmetoder – Del 8: Bestämning av igensättning med damm på partikelfilter	28.8.2003	—
CEN	EN 13277-1:2000 Skyddsutrustning för kampsporter – Del 1: Allmänna krav och provningsmetoder	24.2.2001	—
CEN	EN 13277-2:2000 Skyddsutrustning för kampsporter – Del 2: Tilläggskrav och provningsmetoder för vrist-, knä- och underarmsskydd	24.2.2001	—
CEN	EN 13277-3:2000 Skyddsutrustning för kampsporter – Del 3: Tilläggskrav och provningsmetoder för bålskydd	24.2.2001	—
CEN	EN 13277-4:2001 Skyddsutrustning för kampsporter – Del 4: Tilläggskrav och provningsmetoder för huvudskydd	10.8.2002	—
CEN	EN 13277-5:2002 Skyddsutrustning för kampsporter – Del 5: Tilläggskrav och provningsmetoder för genital- och kroppsskydd	10.8.2002	—
CEN	EN 13277-6:2003 Personlig skyddsutrustning för kampsporter – Del 6: Tilläggskrav och provningsmetoder för bröstskydd för kvinnor	21.2.2004	—
CEN	EN 13287:2004 Personlig skyddsutrustning – Skodon – Provningsmetod för bestämning av halkskydd	6.10.2005	—
CEN	EN 13356:2001 Personreflexer med god synbarhet för icke yrkesmässigt bruk – Provningsmetoder och fordringar	21.12.2001	—
CEN	EN 13484:2001 Rodelhjälmar	10.8.2002	—
CEN	EN 13546:2002 Krav och testmetoder för hand-, arm-, bröst-, buk-, ben-, fot- och underlivsskydd för landhockeymålvakter samt benskydd för utespelare	28.8.2003	—
CEN	EN 13567:2002 Kroppsskydd – Hand-, arm-, buk-, ben-, underlivs- och ansiktsskydd för fäktare – Fordringar och testmetoder	28.8.2003	—
CEN	EN 13594:2002 Krav och testmetoder på skyddsutrustning och dess beständighet mot mekanisk påverkan för professionella motorcyklister – Skyddshandskar	28.8.2003	—
CEN	EN 13595-1:2002 Skyddskläder för professionella motorcyklister – Jacka, byxor och hel eller delad dräkt – Del 1: Allmänna krav	28.8.2003	—
CEN	EN 13595-2:2002 Skyddskläder för professionella motorcyklister – Jacka, byxor och hel eller delad dräkt – Del 2: Provningsmetoder för slitmotstånd	28.8.2003	—
CEN	EN 13595-3:2002 Skyddskläder för professionella motorcyklister – Jacka, byxor och hel eller delad dräkt – Del 3: Provningsmetoder för bestämning av sprickmotstånd	28.8.2003	—
CEN	EN 13595-4:2002 Skyddskläder för professionella motorcyklister – Jacka, byxor och hel eller delad dräkt – Del 4: Provningsmetoder för skärmotstånd	28.8.2003	—
CEN	EN 13634:2002 Krav och testmetoder för fotskydd för professionella motorcyklister	28.8.2003	—
CEN	EN 13781:2001 Skyddshjälmar för passagerare och förare av terrängskotrar och bobsleighs	10.8.2002	—
CEN	EN 13794:2002 Andningsskydd – Bärbar flyktapparat med slutet system – Fordringar, provning, märkning	28.8.2003	EN 1061:1996 EN 400:1993 EN 401:1993	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 13819-1:2002 Hörselskydd – Provning – Del 1: Fysikaliska provningsmetoder	28.8.2003	—
CEN	EN 13819-2:2002 Hörselskydd – Provning – Del 2: Akustiska provningsmetoder	28.8.2003	—
CEN	EN 13911:2004 Skyddskläder för brandmän – Fordringar och provningsmetoder för huvor för brandmän	6.10.2005	—
CEN	EN 13949:2003 Andningsskydd – Bärbar Nitroxapparat med öppet system för dykning – Fordringar, provning, märkning	21.2.2004	—
CEN	EN ISO 13982-1:2004 Skyddskläder för användning mot fasta partiklar – Del 1: Fodringar på prestanda för skyddskläder mot kemikalier som ger skydd för hela kroppen mot luftburna fasta partiklar (Skyddskläder Typ 5) (ISO 13982-1:2004)	6.10.2005	—
CEN	EN ISO 13982-2:2004 Skyddskläder för användning mot fasta partiklar – Del 2: Provningsmetod för bestämning av inläckage i dräkter av aerosoler av fina partiklar (ISO 13982-2:2004)	6.10.2005	—
CEN	EN ISO 13995:2000 Skyddskläder – Mekaniska egenskaper – Provningsmetod för bestämning av motstånd mot punktering och dynamisk rivstyrka hos material (ISO 13995:2000)	6.10.2005	—
CEN	EN ISO 13997:1999 Skyddskläder – Mekaniska egenskaper – Bestämning av motstånd mot skärning med vassa föremål (ISO 13997:1999)	4.7.2000	—
CEN	EN ISO 13997:1999/AC:2000
CEN	EN ISO 13998:2003 Skyddskläder – Förkläden, byxor och västar till skydd mot skär och stick av handhållna knivar (ISO 13998:2003)	28.8.2003	EN 412:1993	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN 14021:2003 Förarskydd mot stensprut vid motorcykelåkning i terräng – Krav och provningsmetoder	6.10.2005	—
CEN	EN 14052:2005 Industrihjälmar med hög skyddsförmåga	Detta är det första offentliggörandet	—
CEN	EN 14058:2004 Skyddskläder – Plagg till skydd i kalla miljöer	6.10.2005	—
CEN	EN 14120:2003 Kroppsskydd – Handleds-, hand-, knä- och armbågsskydd för rullskridskoåkare – Krav och provningsmetoder	21.2.2004	—
CEN	EN 14126:2003 Skyddskläder – Funktionskrav och provningsmetoder för skyddskläder mot smittsamma ämnen	6.10.2005	—
CEN	EN 14143:2003 Andningsskydd – Bärbar andningsapparat för dykning med slutet/halvslutet gasregleringssystem	6.10.2005	—
CEN	EN 14225-1:2005 Dykardräkter – Del 1: Våtdräkter – Krav och provningsmetoder	6.10.2005	—
CEN	EN 14225-2:2005 Dykardräkter – Del 2: Torrdräkter – Krav och provningsmetoder	6.10.2005	—
CEN	EN 14225-3:2005 Dykardräkter – Del 3: Aktivt uppvärmda eller kylda dräkter – Krav och provningsmetoder	6.10.2005	—
CEN	EN 14225-4:2005 Dykardräkter – Del 4: Enatmosfärsdräkter – Fordringar och provningsmetoder	6.10.2005	—
CEN	EN 14325:2004 Skyddskläder mot kemikalier – Provningsmetoder och klassificering av egenskaper hos material, sömmar, skarvar och förbindningar hos skyddskläder mot kemikalier	6.10.2005	—
CEN	EN 14328:2005 Skyddskläder – Handskar och armskydd till skydd mot maskindrivna knivar – Krav och provningsmetoder	6.10.2005	—
CEN	EN 14360:2004 Skyddskläder mot dåligt väder – Provningsmetod för regntäthet hos beklädnader – Påverken av högt fallande regndroppar	6.10.2005	—
CEN	EN 14387:2004 Andningsskydd – Gasfilter och kombinationsfilter – Fordringar, provning, märkning	6.10.2005	EN 141:2000 EN 371:1992 EN 372:1992	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 14404:2004 Skyddskläder – Knäskydd för arbete i knästående ställning	6.10.2005	—
CEN	EN 14435:2004 Andningsskydd – Bärbar tryckluftsapparat med öppet system och halvmask – Fordringar, provning, märkning	6.10.2005	—
CEN	EN 14458:2004 Ögonskydd – Ansiktsskärmar och visir på skyddshjälm för användning av personal inom räddnings- och ambulanstjänst	6.10.2005	—
CEN	EN ISO 14460:1999 Skyddskläder för förare av tävlingsbilar – Skydd mot hetta och flamma – Funktionskrav och provningsmetoder (ISO 14460:1999)	16.3.2000	—
	EN ISO 14460:1999/A1:2002	10.8.2002	Anmärkning 3	Datum passerat (30.9.2002)
	EN ISO 14460:1999/AC:1999
CEN	EN 14529:2005 Andninsskydd – Bärbar tryckluftsapparat med öppet system för halvmask inkluderande överstrycksventil avsedd enbart för flykt – Fordringar, provning, märkning	Detta är det första offentliggörandet	—
CEN	EN 14572:2005 Stötskyddsmössor	6.10.2005	—
CEN	EN 14593-1:2005 Andningsskydd – Tryckluftsapparat med behovsstyrt flöde – Del 1: Apparat med helmask – Fordringar, provning, märkning	6.10.2005	EN 139:1994	Datum passerat (2.12.2005)
CEN	EN 14593-2:2005 Andningsskydd – Tryckluftsapparat med behovsstyrt flöde – Del 2: Apparat med halvmask med övertryck – Fordringar, provning, märkning	6.10.2005	EN 139:1994	Datum passerat (2.12.2005)
CEN	EN 14593-2:2005/AC:2005
CEN	EN 14594:2005 Andningsskydd – Tryckluftsapparat med kontinuerligt flöde – Fordringar, provning, märkning	6.10.2005	EN 271:1995 EN 12419:1999 EN 139:1994 EN 1835:1999 EN 270:1994	Datum passerat (2.12.2005)
CEN	EN 14594:2005/AC:2005
CEN	EN 14605:2005 Skyddskläder mot kemikalier i vätskeform – Funktionskrav för skyddskläder mot kemikalier, med vätsketäta (typ 3) eller stänktäta (typ 4) anslutningar mellan olika delar av beklädnanden samt beklädnad begränsad till delar av kroppen	6.10.2005	EN 467:1995 EN 466:1995 EN 465:1995	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN ISO 14877:2002 Skyddskläder vid blästring med kornigt slipmedel (ISO 14877:2002)	28.8.2003	—
CEN	EN ISO 15025:2002 Skyddskläder – Skydd mot hetta och flamma – Provningsmetod för begränsad flamspridning (ISO 15025:2000)	28.8.2003	EN 532:1994	Datum passerat (28.8.2003)
CEN	EN ISO 15027-1:2002 Sjöräddningsdräkter – Del 1: Räddningsdräkter för arbete, fordringar för säkerhet (ISO 15027-1:2002)	10.4.2003	—
CEN	EN ISO 15027-2:2002 Sjöräddningsdräkter – Del 2: Räddningsdräkter för nödläge, fordringar för säkerhet (ISO 15027-2:2002)	10.4.2003	—
CEN	EN ISO 15027-3:2002 Sjöräddningsdräkter – Del 3: Provningsmetoder (ISO 15027-3:2002)	10.4.2003	—
CEN	EN ISO 15831:2004 Beklädnad – Fysiologisk inverkan – Mätning av värmeisolering med hjälp av en termisk docka (ISO 15831:2004)	6.10.2005	—
CEN	EN ISO 17249:2004 Skyddsskor till skydd mot kedjesåg (ISO 17249:2004)	6.10.2005	—
CEN	EN ISO 20344:2004 Personlig skyddsutrustning – Provningsmetoder för skodon (ISO 20344:2004)	6.10.2005	EN 344:1992 EN 344-2:1996	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN ISO 20345:2004 Personlig skyddsutrustning – Skyddsskor (ISO 20345:2004)	6.10.2005	EN 345:1992 EN 345-2:1996	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN ISO 20346:2004 Personlig skyddsutrustning – Lätta skyddsskor (ISO 20346:2004)	6.10.2005	EN 346-2:1996 EN 346:1992	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN ISO 20347:2004 Personlig skyddsutrustning – Yrkesskor (ISO 20347:2004)	6.10.2005	EN 347:1992 EN 347-2:1996	Datum passerat (6.10.2005)
CEN	EN 24869-1:1992 Akustik – Hörselskydd – Del 1: Subjektiv metod för mätning av ljuddämpning (ISO 4869-1:1990)	16.12.1994	—
CEN	EN 24869-3:1993 Akustik – Hörselskydd – Del 3: Förenklad metod för mätning av ljuddämpning (ISO/TR 4869-3:1989)	16.12.1994	—
CENELEC	EN 50237:1997 Arbete med spänning – Isolerande handskar med skydd mot yttre påverkan	4.6.1999	—
CENELEC	EN 50286:1999 Elektriskt isolerande skyddskläder för lågspänning	16.3.2000	—
CENELEC	EN 50321:1999 Elektriskt isolerande fotbeklädnad för användning i lågspänningsanläggningar	16.3.2000	—
CENELEC	EN 50365:2002 Elektriskt isolerande hjälmar för användning i lågspänningsinstallationer	10.4.2003	—
CENELEC	EN 60743:2001 Arbete med spänning – Terminologi (IEC 60743:2001)	10.4.2003	EN 60743:1996 Anmärkning 2.1	Datum passerat (1.12.2004)
CENELEC	EN 60895:2003 Arbete med spänning – Elektriskt ledande kläder (IEC 60895:2002 (Ändrad))	6.10.2005	EN 60895:1996 Anmärkning 2.1	1.7.2006
CENELEC	EN 60903:2003 Utrustning för arbete under spänning – Isolerande handskar (IEC 60903:2002 (Ändrad))	6.10.2005	EN 60903:1992 och dess tillägg + EN 50237:1997 Anmärkning 2.1	1.7.2006
CENELEC	EN 60984:1992 Utrustning för arbete under spänning – Isolerande armskydd (IEC 60984:1990 (Ändrad))	4.6.1999	—
	EN 60984:1992/A1:2002 (IEC 60984:1990/A1:2002)	10.4.2003	Anmärkning 3	Datum passerat (6.10.2005)
	EN 60984:1992/A11:1997	4.6.1999	Anmärkning 3	Datum passerat (4.6.1999)

Anmärkning 1

Det datum då den ersatta standarden upphör att gälla är i allmänhet det datum då den upphävs av det europeiska standardiseringsorganet. Användare av dessa standarder bör dock vara medvetna om att det i vissa undantagsfall kan vara ett annat datum.

Anmärkning 2.1

Den nya (eller ändrade) standarden har samma tillämpningsområde som den standard den ersätter. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att ge presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven i direktivet.

Anmärkning 3

Om tillägg förekommer innefattar hänvisningen såväl standarden EN CCCCC:YYYY som eventuella tidigare tillägg och det nya, angivna, tillägget. Den ersatta standarden (kolumn 3) består därför av EN CCCCC:YYYY med eventuella tidigare tillägg, men utan det nya, angivna, tillägget. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att gälla.

Anmärkning 4

BHSR 1.2.1.1 får förutsättas överensstämma med EN 420:2003 när det gäller halten av Cr(VI) i handskmaterialen, så länge som provningsmetodens detektionsgräns för Cr(VI) är 3 mg/kg eller lägre.

ANMÄRKNING:

—	Närmare upplysningar om standarderna kan erhållas från de europeiska och nationella standardiseringsorgan som anges i bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG (2), ändrat genom direktiv 98/48/EG (3).

—	Offentliggörandet av hänvisningarna i Europeiska unionens officiella tidning innebär inte att de aktuella standarderna är tillgängliga på alla gemenskapsspråken.

—	Denna förteckning ersätter alla tidigare förteckningar som har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen skall fortlöpande uppdatera denna förteckning.

Mer information återfinns på Europa-servern på Internet:

http://europa.eu.int/comm/enterprise/newapproach/standardization/harmstds/

(1) ESO: Europeiskt standardiseringsorgan:

—	CEN: rue de Stassart 36, B-1050 Bryssel, Tfn (32-2) 550 08 11; fax (32-2) 550 08 19 (http://www.cenorm.be)

—	CENELEC: rue de Stassart 35, B-1050 Bryssel, Tfn (32-2) 519 68 71; fax (32-2) 519 69 19 (http://www.cenelec.org)

—	ETSI: 650, route des Lucioles, F-06921 Sophia Antipolis, Tfn (33) 492 94 42 00; fax (33) 493 65 47 16 (http://www.etsi.org)

(2) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37

(3) EGT L 217, 5.8.1998, s. 18.

19.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/25

STATLIGT STÖD – PORTUGAL

Stöd C 4/2006 (f.d. N 180/2005) – Stöd till Djebel, SA

Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

(2006/C 91/04)

(Text av betydelse för EES)

Genom den skrivelse, daterad den 22 februari 2006, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Portugal om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende ovannämnda stöd.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter på det stöd avseende vilket kommissionen inleder förfarandet. Synpunkterna skall sändas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för konkurrens

Registreringsenheten för statligt stöd

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 296 12 42

Synpunkterna kommer att meddelas Portugal. Den tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

Den anmälda åtgärden består av beviljandet av stöd till Djebel – S.G.P.S., SA (nedan kallat ”Djebel”), som är ett stort företag med säte på Madeira i Portugal. Företaget ingår i Pestanakoncernen, som är Portugals största hotellkoncern.

Syftet med stödet var att bidra till en del av Djebels kostnader för att förvärva andelar i kapitalet i företaget RASH – Administraçao de Hotéis de Turismo, Lda, ett brasilianskt företag vars enda tillgång är hotellet Rio Atlântico i Rio de Janeiro i Brasilien.

RASH-kapitalet förvärvades i oktober 1999 och hotellet var i full drift vid förvärvet.

Stödet utgörs av ett mjukt lån. De stödberättigande kostnaderna för investeringen är 14 720 474 euro och stödbeloppet är 573 464 euro, vilket motsvarar en nettostödnivå på 3,90 %.

Kommissionen anser att den anmälda åtgärden utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget och artikel 61.1 i EES-avtalet och har granskat stödets förenlighet med den gemensamma marknaden utifrån undantaget i artikel 87.3 c i EG-fördraget om stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

Hittills har det inte kunnat visas att förväntningen om stödet var nödvändig för att investeringen skulle påbörjas eller att stödet tjänade som incitament. Kommissionen hyser också tvivel om i vilken utsträckning stödet kommer att bidra till utvecklingen av turismen i Portugal, utan att det påverkar handeln i negativ riktning inom EU.

SJÄLVA SKRIVELSEN

”A Comissão informa o Governo português de que, após ter examinado as informações prestadas pelas Vossas autoridades sobre o auxílio citado em epígrafe, decidiu dar início ao procedimento previsto no n.o 2 do artigo 88.o do Tratado CE.

1. PROCEDIMENTO

1.	Por carta de 5 de Abril de 2005 da Representação Permanente de Portugal, registada na Comissão em 7 de Abril de 2005, as autoridades portuguesas, nos termos do n.o 3 do artigo 88.o do Tratado, notificaram à Comissão o auxílio acima referido.

2.	Por cartas com a referência D/54365, de 7 de Junho de 2005, e D/57443, de 26 de Setembro de 2005, dirigidas à Representação Permanente de Portugal, os serviços da Comissão solicitaram as autoridades portuguesas informações adicionais sobre este auxílio.

3.	Por cartas de 25 de Julho, 26 de Setembro e 23 de Dezembro de 2005 da Representação Permanente de Portugal, registadas na Comissão respectivamente em 27 de Julho e 28 de Setembro de 2005 e 3 de Janeiro de 2006, as autoridades portuguesas forneceram informações adicionais.

2. DESCRIÇÃO DO AUXÍLIO

Investimento e objectivo

4.	A medida notificada consiste na concessão de auxílio à Djebel — S.G.P.S., S.A. (a seguir denominada “Djebel”), uma empresa situada na Madeira — Portugal.

A medida diz respeito a uma candidatura individual no âmbito do regime de auxílios N667/1999 — medida 1.2 do programa operacional para a economia. Este regime foi aprovado pela Comissão em 8 de Agosto de 2000 (1) e a decisão previa que os projectos de investimento directo no estrangeiro por parte de grandes empresas tivessem que ser notificados individualmente à Comissão. Este regime, em vigor de 2000 a 2006, destina-se a favorecer estratégias empresariais modernas e competitivas. A candidatura individual notificada é abrangida por uma das categorias específicas de investimento do regime, a saber, investimentos relacionados com a internacionalização de agentes económicos.

6.	O auxílio tem por objectivo suportar parte dos custos incorridos pela Djebel para adquirir acções no capital da RASH — Administração de Hotéis de Turismo, Lda, uma empresa brasileira cujo único activo é o hotel Rio Atlântico, situado no Rio de Janeiro, Brasil.

7.	O capital da RASH foi adquirido em Outubro de 1999 e o hotel encontrava-se já plenamente operacional no momento da aquisição.

As empresas envolvidas

A Djebel não satisfaz os critérios de independência estabelecidos no artigo 3.o do anexo da Recomendação da Comissão de 3 de Abril de 1996 relativa à definição de pequenas e médias empresas (2), nem da Recomendação de 6 de Maio de 2003 relativa à definição de micro, pequenas e médias empresas (3). Esta empresa faz parte do grupo Pestana, que é o principal grupo hoteleiro em Portugal e que não é abrangido pela definição de PME. Por conseguinte, a Djebel é uma grande empresa.

9.	A Djebel gere uma sociedade holding no Brasil, cujo objectivo consiste em investir e em gerir hotéis e actividades turísticas.

10.	O grupo Pestana tinha já adquirido um hotel em Moçambique antes de realizar o investimento abrangido pela presente notificação e adquiriu 4 hotéis adicionais no Brasil posteriormente ao mesmo.

O auxílio

11.	O instrumento de auxílio a utilizar para efeitos do presente projecto é um empréstimo em condições favoráveis. Os custos elegíveis do investimento elevam-se a 14 720 474 euros e o montante do auxílio a 573 464 euros (4), o que corresponde a uma intensidade de auxílio líquida de 3,90 %.

12.	O Estado concederia à Djebel um montante adicional para cobrir os custos relativos a estudos e assistência técnica, garantias financeiras e assistência jurídica, no âmbito do Regulamento de minimis (5).

Pedidos de auxílio estatal

13.

Em 24 de Maio de 1999, a Djebel apresentou uma proposta à F. Turismo — Capital de Risco, S.A. (a seguir denominada “FCR”), um fundo de capital de risco propriedade de empresas públicas e privadas, para a sua participação no projecto previsto. De acordo com as autoridades portuguesas, as intervenções deste fundo não contêm elementos de auxílio estatal na acepção do artigo 87.o do Tratado CE.

14.	O pedido formal de auxílio no âmbito do regime N667/1999 foi apresentado em 31 de Janeiro de 2001.

3. APRECIAÇÃO DO AUXÍLIO

15.	A apreciação que se segue destina-se a resumir as questões relevantes de direito e de facto, a fim de incluir uma apreciação preliminar quanto ao carácter de auxílio da medida projectada e suprimir as dúvidas quanto à sua compatibilidade com o mercado comum.

A obrigação de notificação

16.	As autoridades portuguesas notificaram o auxílio projectado antes da sua concessão ao beneficiário. Referiram igualmente que o auxílio não seria concedido antes da sua aprovação pela Comissão.

17.

Consequentemente, a Comissão considera que, ao notificarem a intenção de conceder um auxílio a este beneficiário, as autoridades portuguesas cumpriram a obrigação que lhes incumbe por força do n.o 3 do artigo 88.o do Tratado CE de informarem a Comissão atempadamente dos projectos relativos à concessão ou alteração de auxílios, para que esta possa apresentar as suas observações.

A existência de auxílio estatal

18.

Nos termos da medida notificada, uma grande empresa receberia fundos para investir no sector do turismo no Brasil, no contexto de uma estratégia de internacionalização. Esta medida traduz-se num tratamento preferencial da empresa beneficiária, conferindo-lhe uma vantagem ou um incentivo em comparação com outras empresas, falseando ou ameaçando falsear desta forma a concorrência.

19.	O auxílio seria concedido a uma empresa no sector do turismo da UE, no qual existem ou podem existir trocas comerciais entre Estados-Membros ou ao qual empresas de outros Estados-Membros podem desejar aceder. Por conseguinte, a medida pode afectar o comércio entre Estados-Membros.

20.	O auxílio é financiado por recursos públicos.

21.	A Comissão considera, nesta fase, que a medida notificada constitui, por conseguinte, um auxílio na acepção do n.o 1 do artigo 87.o do Tratado CE e do n.o 1 do artigo 61.o do Acordo EEE.

Compatibilidade

22.

Nos termos do n.o 1 do artigo 87.o do Tratado CE, a Comissão considera, normalmente, incompatíveis com o mercado comum os auxílios ao investimento a favor de grandes empresas. Só são normalmente concedidas isenções no caso de auxílios ao investimento relativos a projectos realizados em regiões elegíveis para auxílios com finalidade regional na acepção do n.o 3, alíneas a) ou c), do artigo 87.o do Tratado CE. Contudo, o investimento notificado é realizado num país terceiro e as isenções de carácter regional previstas no n.o 3, alíneas a) e c), do artigo 87.o do Tratado CE não podem ser aplicáveis a tal investimento.

23.	Assim sendo, a isenção prevista no n.o 3, alínea c), do artigo 87.o do Tratado CE relativa aos auxílios destinados a facilitar o desenvolvimento de certas actividades económicas é a única possibilidade para aprovar este auxílio.

24.

Para o efeito, a Comissão deve demonstrar que este terá um impacto positivo no sector do turismo em Portugal (e, portanto, na UE) e que não afectará as condições comerciais na UE numa medida contrária ao interesse comum. Além disso, deve ser estabelecido que a perspectiva de obtenção do auxílio foi necessária para desencadear o investimento e que o auxílio terá um claro efeito de incentivo.

25.

Até à data, a Comissão aprovou auxílios a investimentos directos no estrangeiro (a seguir denominados “IDE”) principalmente a favor de PME. Em relação a grandes empresas, a Comissão ainda não desenvolveu uma linha de orientação precisa. Portanto, tem tomado decisões nestes casos com base numa análise individual detalhada. Nos casos em que a Comissão tinha dúvidas sobre a existência de uma falha de mercado e/ou sobre o cumprimento do critério da necessidade, procedeu à abertura do procedimento formal de investigação.

Contribuição para o desenvolvimento da actividade turística em Portugal

26.

De acordo com as autoridades portuguesas, o auxílio terá vários impactos positivos em Portugal, nomeadamente:

—	aumento das receitas consolidadas do grupo na Madeira,

—	aumento dos fluxos turísticos bilaterais entre a UE e o Brasil, uma vez que Portugal é o principal ponto de entrada de turistas brasileiros na Europa,

—	promoção de outras actividades conexas: transportes, operadores turísticos, etc.,

—	reforço das relações com o Mercosul, uma das principais prioridades da política externa da UE.

27.

As autoridades portuguesas explicam que o projecto notificado não conduz a qualquer perda de postos de trabalho em Portugal, nem à deslocalização de actividades. A posição do grupo em Portugal é mesmo reforçada graças ao investimento notificado, uma vez que:

—	o beneficiário possui a grande maioria dos seus hotéis em Portugal e a aquisição de um hotel no Brasil não altera a situação de forma significativa,

—	o investimento no Brasil faz parte de uma estratégia de diversificação destinada a desenvolver e consolidar as actividades do beneficiário. A internacionalização do grupo aumenta os seus resultados e a sua competitividade na Europa,

—	graças à internacionalização, o grupo reforça a sua estrutura de gestão em Portugal, uma vez que mantém todas as suas funções de coordenação financeira, operacional e comercial em Portugal.

28.

Portugal alega que o investimento é susceptível de ter um impacto positivo no sector do turismo em Portugal. Contudo, as autoridades portuguesas não forneceram dados exactos e concretos suficientes sobre o impacto do projecto no sector do turismo em Portugal, em especial em termos de criação directa e/ou indirecta de emprego, repatriação de rendimentos e evolução da política de investimento do beneficiário em Portugal. A Comissão convida, por conseguinte, as autoridades portuguesas a apresentarem informações pormenorizadas e concretas sobre esta questão, a fim de permitir uma apreciação do eventual impacto positivo do projecto no sector do turismo em Portugal, bem como o seu efeito de coesão positivo.

Efeito sobre as condições comerciais na UE

29.

As autoridades portuguesas alegam que o auxílio terá um efeito limitado sobre as condições comerciais na UE, nomeadamente porque:

—	o montante do auxílio é relativamente reduzido e corresponde apenas a 3,90 % do investimento elegível,

—	apesar de o grupo Pestana ser o maior grupo hoteleiro em Portugal, a sua quota de mercado em Portugal é apenas de 2 % e a sua quota de mercado na UE é, portanto, negligenciável,

—	no que diz respeito ao mercado brasileiro, os concorrentes do beneficiário têm quotas de mercado muito mais elevadas,

—	o projecto notificado constitui o primeiro investimento do beneficiário no Brasil e este hotel não aumenta de forma significativa a oferta local, não tendo afectado a posição relativa das empresas europeias já estabelecidas no Brasil nem a sua capacidade de atrair turistas,

—	o sector hoteleiro no Brasil é muito competitivo, tem um grau reduzido de concentração e tem crescido rapidamente nos últimos anos.

30.

Portugal alega que o investimento é susceptível de ter um efeito limitado sobre as condições comerciais na UE. Contudo, as autoridades portuguesas não forneceram dados exactos e concretos que sustentem suficientemente este impacto limitado, por exemplo, sobre a evolução das quotas de mercado dos concorrentes do beneficiário no Brasil, sobre a estrutura do mercado hoteleiro brasileiro, etc.

Efeito de incentivo

31.

Para que um auxílio tenha um efeito de incentivo, deve ser comprovado que foi apresentado um pedido de auxílio antes do início do investimento. O investimento realizou-se em Outubro de 1999, mais de um ano antes de o beneficiário ter apresentado o pedido de concessão de auxílio ao abrigo do regime de auxílios estatais N667/1999 (em 31 de Janeiro de 2001). As autoridades portuguesas alegam que a proposta de participação do FCR no investimento, que se realizou em 24 de Maio de 1999 (antes do investimento) é prova suficiente de que este critério foi cumprido.

32.	Todavia, nesta fase a Comissão duvida que esta proposta para a participação de uma empresa de capital de risco no investimento possa ser considerada como constituindo um pedido de concessão de auxílio estatal susceptível de justificar o seu efeito de incentivo.

33.

O investimento realizou-se em Outubro de 1999, cerca de cinco anos e meio antes da notificação ter sido apresentada à Comissão. De acordo com as autoridades portuguesas, o facto de o investimento ter sido realizado sem o auxílio demonstra que o promotor estava confiante em obter esse auxílio e que tinha que aproveitar esta oportunidade comercial. As autoridades portuguesas alegam que o beneficiário não deve ser penalizado pelo facto de ter demorado mais tempo a apresentar o pedido do que a executar o investimento. Referem igualmente as desvantagens e riscos excepcionais da operação, tais como a elevada volatilidade do real brasileiro e o facto de este ser o primeiro investimento da empresa no Brasil.

34.

Contudo, nesta fase, a Comissão tem sérias dúvidas quanto ao facto de a empresa necessitar realmente do auxílio notificado para realizar o seu investimento. A Djebel é propriedade do maior grupo hoteleiro de Portugal. Desde 1999, a empresa expandiu a sua actividade no Brasil, onde actualmente possui cinco hotéis e se encontra entre as dez maiores cadeias hoteleiras, o que parece indicar que o investimento teria avançado mesmo sem a perspectiva do auxílio. Além disso, não é provável que um auxílio concedido agora para um investimento realizado há mais de seis anos tenha ainda qualquer relação prática com o investimento.

35.

O projecto notificado não é o primeiro projecto de internacionalização do grupo Pestana, do qual a Djebel faz parte, que tinha já actividades em Moçambique. Afigura-se, por conseguinte, duvidoso que o auxílio fosse necessário para a realização da primeira experiência de internacionalização do grupo Pestana no Brasil.

36.	Deste modo, a Comissão tem actualmente sérias dúvidas quanto a saber se a perspectiva do auxílio era necessária para desencadear o investimento e se pode ser considerado que o auxílio terá um efeito de incentivo.

O regime de auxílios estatais N667/1999

37.	Durante esta primeira fase da investigação, a Comissão tomou conhecimento de um eventual problema com o regime ao abrigo do qual o presente projecto é notificado.

38.

Após a Comissão ter aprovado o regime, Portugal adoptou o seu regulamento de execução (6) sem notificação prévia à Comissão nos termos do n.o 3 do artigo 88.o do Tratado CE. Este regulamento inclui uma disposição que permite a elegibilidade retroactiva dos custos relativos a projectos em relação aos quais foi recebido um pedido até 31 de Janeiro de 2001. No que diz respeito a estes projectos, as despesas incorridas após 1 de Julho de 1999 são consideradas elegíveis. Esta disposição poderá ser incompatível com o ponto 4.2 das Orientações relativas aos auxílios estatais com finalidade regional (7). As autoridades portuguesas justificam esta disposição com problemas técnicos no estabelecimento da estrutura organizacional do regime. Alegam que a disposição se destinava a beneficiar exclusivamente projectos para os quais fora apresentado um pedido de auxílio ao abrigo de outros regimes e antes do início dos respectivos investimentos. A Comissão prosseguirá a investigação desta questão através de um pedido de informações adicionais às autoridades portuguesas.

Conclusão

39.

Em conclusão, por agora não foi ainda demonstrado que a perspectiva do auxílio era necessária para desencadear o investimento e que o auxílio terá um efeito de incentivo. A Comissão também tem dúvidas quanto à medida em que o auxílio contribuirá para o desenvolvimento da actividade turística em Portugal, sem afectar negativamente as condições comerciais na UE. Por conseguinte, existem actualmente sérias dúvidas de que o auxílio facilitasse certas actividades económicas e pudesse, por conseguinte, ser isento na acepção do n.o 3, alínea c), do artigo 87.o do Tratado CE.

4. DECISÃO

40.	Consequentemente, após ter examinado as informações fornecidas pelas autoridades portuguesas, a Comissão informa o Governo português da sua decisão de dar início ao procedimento previsto no n.o 2 do artigo 88.o do Tratado CE.

41.

Tendo em conta as considerações anteriores, a Comissão notifica a Portugal para lhe apresentarem no prazo de um mês a contar da recepção da presente carta todos os documentos, informações e dados necessários para apreciar a compatibilidade do auxílio. Caso contrário, a Comissão adoptará uma decisão com base nos elementos de que dispõe. A Comissão solicita às autoridades competentes que transmitam imediatamente uma cópia da presente carta ao beneficiário potencial do auxílio.

42.	A Comissão recorda a Portugal o efeito suspensivo do n.o 3 do artigo 88.o do Tratado CE e remete para o artigo 14.o do Regulamento (CE) n.o 659/1999 do Conselho, que prevê que qualquer auxílio ilegal poderá ser recuperado junto do beneficiário.

43.

A Comissão comunica a Portugal que informará as partes interessadas através da publicação da presente carta e de um resumo da mesma no Jornal Oficial da União Europeia. Informará igualmente os interessados dos países da EFTA signatários do Acordo EEE mediante publicação de uma comunicação no suplemento EEE do Jornal Oficial da União Europeia, bem como o Órgão de Fiscalização da EFTA, através do envio de uma cópia da presente carta. As partes interessadas serão convidadas a apresentar as suas observações no prazo de um mês a contar da data de publicação da referida comunicação.”

(1) Por carta SG(2000) D/106085, JO C 266 de 16. 9. 2000, p. 4.

(2) JO L 107 de 30.4.1996.

(3) JO L 124 de 20.5.2003.

(4) O empréstimo em condições favoráveis ascende a 3 680 119 euros (25 % dos custos elegíveis), não vence juros e é concedido por um período de 6 anos. Será reembolsado em 11 prestações semestrais a começar no segundo semestre. A taxa de referência aplicável em Portugal na data da realização do investimento era de 4,76 %. O montante bruto do auxílio é igual ao seu montante líquido, uma vez que a empresa se encontra situada no offshore da Madeira e não está sujeita ao imposto sobre o rendimento das sociedades até ao final de 2011.

(5) Regulamento (CE) n.o 69/2001 da Comissão, de 12 de Janeiro de 2001, relativo à aplicação dos artigos 87.o e 88.o do Tratado CE aos auxílios de minimis; JO L 10 de 13. 1. 2001, pp. 30-32.

(6) Portaria n.o 687/2000, de 31 de Agosto, com a redacção que lhe foi dada pela Portaria n.o 243/2001, de 22 de Março.

(7) JO C 74 de 10. 3. 1998, pp. 9-31.

19.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/30

STATLIGT STÖD – FRANKRIKE

Statligt stöd nr C 9/2006 (ex NN 85/2005) – Fond för förebyggande av risker i samband med fiske

Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter

(2006/C 91/05)

(Text av betydelse för EES)

Genom den skrivelse av den 8 mars 2006, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Frankrike om sitt beslut att i fråga om ovan nämnda stöd inleda förfarandet i artikel 88.2 i EG-fördraget.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter. Synpunkterna skall skickas till följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för fiske

DG FISH.D.3 Rättsliga frågor

B-1049 Bryssel

Fax (32-2) 295 19 42

Synpunkterna kommer att meddelas Frankrike. En tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

Fonden inrättades i april 2004 på initiativ av ”Confédération de la Coopération, de la Mutualité et du Crédit maritimes”. I enlighet med tre avtal mellan franska staten och fonden anslogs ett belopp på totalt 65 miljoner euro till fonden. Enligt de tre avtalen skall beloppet återbetalas med en ränta på 4,45 % i tre etapper den 1 november 2006, den 1 maj 2007 och den 1 juli 2007.

Fonden har två syften: Den skall för det första motverka oljeprissvängningar, genom inköp av optioner på marknaden för oljefutures, och för det andra delvis kompensera de företag som är medlemmar i fonden för fartygens höga bränslekostnader, när bränslepriserna överskrider ett fastställt belopp.

Statligt stöd kan förekomma både när fonden används för inköp av finansiella optioner på futuresmarknaden och när den används för att kompensera för fartygens höga bränslekostnader.

Inköp av optioner på futuresmarknaden

I praktiken skulle den franska statens finansiering kunna betraktas som ett kortfristigt lån med en ränta på 4,45 %. Kommissionen noterar att fonden inte har några fasta tillgångar och att det egna kapitalet är mycket lågt, eftersom det nästan bara består av medlemmarnas bidrag. En bank skulle därför aldrig ha beviljat ett sådant lån.

Fonden har därför en ekonomisk fördel jämfört med andra aktörer på samma futuresmarknad. Denna fördel utgör statligt stöd till förmån för fonden. Det finns ingen bestämmelse i EG-fördraget som säger att detta skulle kunna betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden.

Fördelen för de fiskeföretag som är fondmedlemmar är att de kan köpa bränsle till lägre priser. Denna fördel utgör stöd som sänker driftskostnaderna för de företag som får hjälp från fonden. Enligt punkt 3.7 i riktlinjerna för prövning av statligt stöd inom fiskerisektorn är stödet inte förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom det inte är kopplat till någon skyldighet.

Kompensation för en del av fartygens bränslekostnader

Liksom ovan utgör denna fördel stöd som sänker driftskostnaderna för de företag som får hjälp från fonden. Enligt punkt 3.7 i riktlinjerna för prövning av statligt stöd inom fiskerisektorn är inte heller detta stöd förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom det inte är kopplat till någon skyldighet.

I enlighet med artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 kan allt olagligt stöd komma att återkrävas från mottagaren.

SJÄLVA SKRIVELSEN

«La Commission a l'honneur d'informer le Gouvernement de la France qu'après avoir examiné les informations fournies par ses autorités sur la mesure citée en objet, elle a décidé d'ouvrir la procédure formelle d'examen prévue par l'article 93 [devenu 88], paragraphe 2, du traité CE et par le règlement (CE) no 659/1999 du Conseil du 22 mars 1999 portant modalités d'application de cet article (1).

1. PROCÉDURE

La Commission a eu connaissance de diverses informations relatives à l'existence d'un fonds destiné à compenser la hausse du carburant subie par les entreprises de pêche de France depuis l'année 2004. Selon ces informations, ce fonds, dénommé fonds de prévention des aléas à la pêche (ci-après FPAP), avait pour objectif annoncé de lisser les variations à court terme du prix du carburant à la pêche et a eu en pratique pour effet de permettre à ces entreprises de bénéficier d'un prix pour le carburant nettement inférieur au prix du marché. Il était apparemment prévu que ce fonds devait fonctionner uniquement grâce à des contributions des professionnels. Le principe de fonctionnement aurait été simple: le fonds aurait pris en charge la partie du coût du carburant supérieur à un prix de référence déterminé par litre (27 centimes semble-t-il pendant une certaine période) et, en contrepartie, les entreprises auraient apporté des contributions au FPAP quand le prix du carburant serait redescendu au-dessous de ce prix de référence. De cette manière, un équilibre aurait été atteint pour le financement du système sans qu'il y ait apport de fonds publics.

Cependant, étant donné que le prix de marché du carburant est toujours resté très largement au-dessus du prix de référence, la Commission a supposé que le fonctionnement du FPAP était possible seulement grâce à l'apport financier de l'État et que cet apport financier constituait une aide d'État au sens de l'article 87 du traité CE.

Conformément à ce qui est prévu à l'article 10 du règlement (CE) no 659/1999, la Commission a demandé à la France, à deux reprises, de lui fournir les informations relatives à ce fonds afin qu'elle puisse examiner s'il y avait effectivement présence d'aide d'État et, le cas échéant, si cette aide d'État était ou non compatible avec le marché commun. La France n'ayant pas répondu dans les délais impartis, la Commission a décidé, conformément au paragraphe 3 dudit article 10, de lui adresser une injonction de fournir les informations nécessaires à cet examen. Cette injonction, datée du 5 décembre 2005, a été notifiée à la France le 6 décembre 2005 avec un délai de réponse de trois semaines.

La France a répondu par courrier daté du 21 décembre 2005 et reçu à la Commission le 27 décembre. La Commission avait aussi reçu entre-temps, le 8 décembre 2005, un courrier de la France daté du 6 décembre.

Pour procéder à l'examen requis, la Commission a donc en sa possession les informations communiquées par ces deux courriers, datés des 6 et 21 décembre, ainsi que les documents joints à ces courriers.

Comme cela est indiqué ci-après (cf. paragraphe 3 “Appréciation”), la Commission n'a pas reçu toutes les informations qui lui auraient été nécessaires pour procéder à un examen exhaustif de cette mesure. Dans ces conditions, conformément à l'article 13 du règlement (CE) no 659/1999, la présente décision d'ouverture de la procédure formelle d'examen est prise sur la base des renseignements disponibles.

2. DESCRIPTION

Le FPAP est constitué, conformément à la loi française du 21 mars 1884 modifiée par la loi du 12 mars 1920, sous forme de syndicat professionnel. Le projet de statuts a été approuvé par l'assemblée constitutive qui s'est tenue le 10 février 2004 et les statuts eux-mêmes portent la date du 9 avril 2004.

Selon ces statuts, ce syndicat est créé, pour une durée de 99 ans, à l'initiative de la Confédération de la Coopération, de la Mutualité et du Crédit Maritimes. Le siège est fixé à Paris, 24, rue du Rocher.

Les adhérents postulants doivent apporter la preuve que leur activité se trouve être impliquée dans la pêche; toutefois, le syndicat peut admettre en son sein toute autre personne prête à apporter son appui moral au syndicat sous réserve que l'effectif de cette catégorie d'adhérents ne dépasse pas 5 % du nombre des adhérents du syndicat. La France précise, dans son courrier du 6 décembre 2005, que le FPAP compte 2 013 adhérents et 2 385 navires représentant 30 % de la flotte française; 93,5 % des navires sont des navires de plus de 12 mètres.

L'article 2 des statuts indique que: “Le syndicat a pour objet de développer des produits destinés à permettre aux entrepreneurs de pêche d'assurer la couverture des risques suivants: fluctuation des prix du gazole, pollution maritime ou risque sanitaire relatif à la pollution, fermeture des quotas ou réduction importante des possibilités de pêche, risque relatif au marché. Il prend le nom de Fonds de prévention des aléas pêche.”.

La France a transmis les copies de trois conventions passées entre l'État et le FPAP et relatives à la mise en place d'avances remboursables par l'État en faveur de ce fonds. Ces avances sont versées par l'intermédiaire de l'Office national interprofessionnel des produits de la mer et de l'aquaculture (OFIMER). La première convention, datée du 12 novembre 2004, porte sur un montant de 15 millions d'EUR; la seconde, datée du 27 mai 2005, sur un montant de 10 millions d'EUR; la troisième, datée du 11 octobre 2005, sur un montant de 45 millions d'EUR. Selon ces trois conventions, c'est donc un montant de 65 millions d'EUR qui a été avancé au FPAP.

Selon l'article 1 de ces conventions, “le FPAP fonctionne sur la base de cotisations versées par ses adhérents de façon à couvrir la mise en place de couvertures financières contre les aléas résultant des fluctuations des cours du pétrole et des frais de gestion qui en découlent”.

Selon l'article 2 de la convention du 12 novembre 2004, “l'avance de trésorerie a pour objet la mise en place d'un mécanisme de couverture contre les fluctuations des cours internationaux du pétrole à compter du 1 er novembre 2004; cette avance pourra permettre l'acquisition sur les marchés à terme d'une option financière. Les compensations versées à l'adhérent du fonds doivent correspondre au différentiel de prix constaté entre le prix maximum couvert et le prix moyen mensuel de l'indice de référence pour le mois considéré.”. L'article 2 de la convention du 27 mai 2005 a une rédaction presque similaire: il prévoit, au lieu de la “mise en place” d'un mécanisme de couverture, la “poursuite” de ce mécanisme et il indique le 1er mars 2005 comme date à partir de laquelle la couverture pourra opérer pour l'avance versée dans le cadre de cette convention. Il en est de même pour la convention du 11 octobre 2005; l'article 2 prévoit que, pour l'avance versée, le fonds poursuit son activité de couverture “… à compter du 1 er juillet 2005 et au moins jusqu'au 31 décembre 2005 en achetant des options financières sur les marchés à terme, à concurrence de 17 centimes d'EUR/l.”. Il est précisé que “les compensations versées à l'adhérent du fonds doivent correspondre, au maximum, au différentiel de prix constaté entre le prix de 30 centimes d'EUR/l et le prix moyen mensuel de référence pour le mois considéré, si ce dernier est supérieur à 30 centimes d'EUR/l”.

L'article 3 de ces conventions indique que les avances ne peuvent être versées par l'OFIMER qu'après fourniture de certaines pièces justificatives. Parmi ces pièces, doit figurer le procès-verbal de l'organe délibérant du FPAP détaillant l'utilisation qui sera faite de l'avance accordée par l'État. Par sa note datée du 6 décembre 2005, la France a confirmé que les montants indiqués, représentant un total de 65 millions d'EUR, ont été effectivement consentis au FPAP. Cette note précise que ces avances sont consenties “afin d'assurer le fonctionnement du FPAP, dans les plus brefs délais, pour la période allant de novembre 2004 à fin décembre 2005”.

Par ailleurs, le FPAP s'engage à tenir une comptabilité permettant de connaître, sur demande, l'utilisation des avances ainsi que l'affectation des ressources et des dépenses. Les pièces comptables doivent être conservées pendant dix ans.

L'article 4 fixe le taux d'intérêt qui affectera le remboursement de ces avances par le FPAP à l'OFIMER à 4,45 %. Le montant de 10 millions d'EUR faisant l'objet de la convention du 12 novembre 2004 devra être remboursé au plus tard le 1er novembre 2006; celui de 10 millions d'EUR objet de la convention du 27 mai 2005 au plus tard le 1er mai 2007 et celui de 45 millions d'EUR objet de la convention du 11 octobre 2005 au plus tard le 1er juillet 2007.

3. APPRÉCIATION

La Commission constate que le FPAP a un objet qui doit être considéré, au regard des aides d'État, d'une manière double.

En premier lieu, le FPAP a pour objet de permettre l'acquisition d'options financières sur les marchés à terme. Même si cela n'est pas explicitement précisé, les dits marchés à terme sont manifestement ceux du pétrole ou de ses produits dérivés. Il apparaît ainsi, que le FPAP, tout en étant constitué sous la forme d'un syndicat, agit sur ces marchés à terme en achetant et vendant des options, comme le ferait une société privée ordinaire active sur ce genre de marchés et fonctionnant selon les règles de l'économie de marché.

En second lieu, le FPAP a pour objet de verser aux entreprises de pêche adhérentes la différence entre le prix moyen mensuel de référence et le “prix maximal couvert” selon les conventions des 12 novembre 2004 et 27 mai 2005 ou le prix de 30 centimes d'EUR par litre selon la convention du 11 octobre 2005. La fonction du FPAP correspond alors en pratique à une fonction de gestion des fonds en provenance de l'État afin de les répartir entre les entreprises de pêche adhérentes en fonction du carburant qu'elles ont acheté pour la conduite de leur activité de pêche.

3.1. Aide à l'acquisition d'options sur les marchés à terme

3.1.1. Existence d'une aide d'État

Les sociétés intervenant sur les marchés à terme des produits des matières premières sont ordinairement des sociétés privées fonctionnant selon les règles de l'économie de marché. Étant donné que le traité CE, selon son article 295, ne préjuge en rien le régime de la propriété dans les États membres, une société fonctionnant à partir de fonds d'origine publique peut théoriquement intervenir de la même manière sur ces marchés à terme si son fonctionnement est conforme aux règles de l'économie de marché. Il convient donc d'apprécier si ces règles sont respectées ou non.

Le capital initial du FPAP est constitué des cotisations des adhérents. Celles-ci sont probablement d'un montant très modique. Aucune information communiquée à la Commission ne lui permet de penser que le montant global des cotisations aurait été suffisant pour permettre au FPAP d'intervenir sur un marché à terme sans apport de fonds extérieurs. Ces fonds extérieurs ont été fournis par l'État, au moyen des avances octroyées par l'intermédiaire de l'OFIMER, et constituent donc une partie de ces avances qui ont représenté, selon les informations communiquées par la France, 65 millions d'EUR.

La France n'a donné à la Commission aucune indication sur le montant des fonds engagés par le FPAP sur ces marchés à terme.

Par ailleurs, la Commission observe que la France n'a fourni aucune information lui permettant de savoir si les trois avances déjà consenties sont les seules qui le seront ou bien si le versement de nouvelles avances est possible.

Ces fonds doivent être remboursés avec un taux d'intérêt de 4,45 %. Cet apport de l'État correspond donc en pratique à un prêt accordé à ce taux.

La Commission constate que ce taux est supérieur au taux de référence utilisé par la Commission pour déterminer l'élément d'aide existant dans un prêt bonifié, taux de référence fixé à 4,43 % en 2004 (2) et à 4,08 % depuis le 1er janvier 2005 (3). Par conséquent, théoriquement, il pourrait ne pas y avoir d'aide d'État dans les avances consenties si celles-ci l'avaient été dans les conditions normales d'une économie de marché.

Or, la Commission observe que le FPAP, d'une part, ne possède apparemment aucun bien immobilier et que, d'autre part, ses biens mobiliers sont très réduits puisqu'ils sont constitués uniquement des cotisations des adhérents. Il n'y a aucune garantie que l'État puisse être remboursé par le FPAP. Pour cette raison, elle estime qu'une banque, dans les conditions normales d'une économie de marché, n'aurait jamais prêté les sommes en question au FPAP, voire seulement une partie de ces sommes, pour intervenir sur un marché à terme sans avoir suffisamment de garanties que les dites sommes lui seront remboursées. Par conséquent, ces avances de l'État représentent un avantage financier en faveur du FPAP accordé au moyen de ressources de l'État.

En outre, étant donné que les trois conventions passées entre l'État et le FPAP prévoient expressément que les fonds publics versés ont pour objet, entre autres, la mise en place d'un mécanisme de couverture contre les fluctuations des cours internationaux du pétrole, la Commission considère que cet avantage est imputable à l'État (4).

Cet avantage financier comporte deux aspects: l'avantage en faveur du FPAP lui-même et l'avantage qu'en retirent, par voie de conséquence, les entreprises de pêche adhérentes.

Avantage en faveur du FPAP lui-même

Le FPAP bénéficie d'un avantage financier par rapport aux autres sociétés intervenant sur les marchés à terme, qu'il s'agisse de sociétés habituellement actives sur ces marchés ou bien de sociétés étant ou pouvant être constituées de la même manière que le FPAP sous forme de syndicat professionnel dans les autres États membres, voire en France même.

Par conséquent, cet avantage financier affecte les échanges entre les États membres et fausse ou menace de fausser la concurrence. Pour cette raison, il constitue une aide d'État au sens de l'article 87 du traité CE.

Avantage en faveur des entreprises de pêche

Les fonds en provenance de l'État dont bénéficie le FPAP favorisent les entreprises de pêche qui ont adhéré à ce syndicat parce qu'elles sont les seules à pouvoir bénéficier des prix préférentiels obtenus pour le carburant à partir des options acquises sur les marchés à terme.

Par conséquent, étant donné que les entreprises de pêche bénéficiaires sont en concurrence sur le marché communautaire avec d'autres entreprises, qu'il s'agisse d'autres entreprises de pêche ou bien d'entreprises d'autres secteurs d'activité économique dont les produits sont en concurrence avec les produits de la pêche, ces fonds affectent les échanges entre les États membres et faussent ou menacent de fausser la concurrence.

Pour cette raison, cet avantage dont bénéficient les entreprises de pêche constitue aussi une aide d'État au sens de l'article 87 du traité CE.

3.1.2. Compatibilité avec le marché commun

3.1.2.1. Aide d'État en faveur du FPAP lui-même

Comme l'indiquent les conventions passées entre l'État et le FPAP, cette aide d'État a eu pour objet de permettre le démarrage des interventions du FPAP sur les marchés à terme du pétrole et de ses produits dérivés ainsi que leur poursuite. Il s'agit donc d'une aide au fonctionnement du FPAP.

Il convient d'apprécier si cette aide au fonctionnement en faveur du FPAP peut être considérée comme compatible avec le marché commun.

Selon l'article 87, paragraphes 2 et 3, du traité, certaines catégories d'aide sont ou peuvent être considérées comme compatibles avec le marché commun. Il convient d'examiner si cette aide au fonctionnement du FPAP peut entrer dans l'une de ces catégories.

La Commission observe d'abord que cette aide n'est pas destinée à remédier à des dommages causés par un événement extraordinaire. La Commission rappelle que les fluctuations du cours du pétrole sont inhérentes à l'activité économique normale et ne peuvent pas être considérées comme un événement extraordinaire au sens de l'article 87 du traité. Cette aide ne peut donc pas être considérée comme compatible avec le marché commun en vertu du paragraphe 2, sous-paragraphe b), de l'article 87 du traité CE.

Ensuite, la Commission observe qu'aucune des lignes directrices qu'elle a adoptées pour l'analyse des aides d'État ne s'applique au présent régime d'aide.

Cette aide ne peut pas non plus être considérée comme compatible avec le marché commun sur la base d'une application directe du paragraphe 3 du même article, avec les différents cas de figure qui y sont prévus.

En effet, il ne s'agit manifestement pas d'une aide destinée à favoriser le développement économique de régions dans lesquelles le niveau de vie est anormalement bas ou dans lesquelles sévit un grave sous-emploi (cas prévu au sous-paragraphe a). Cette aide a pour but de permettre au FPAP d'intervenir sur les marchés à terme pertinents. Elle n'a donc pas de rapport avec les aides visées à ce sous-paragraphe a).

D'autre part, le FPAP ne peut pas être considéré comme un projet important d'intérêt européen ou comme une aide destinée à remédier à une perturbation grave de l'économie d'un État membre (cas prévus au sous-paragraphe b). En effet, le FPAP est spécifiquement français et les autres États membres n'ont pas exprimé l'intention d'instituer des fonds du même genre; la dimension européenne de ce fonds fait par conséquent défaut. Quant à considérer qu'il s'agit d'une aide destinée à remédier à une perturbation grave de l'économie d'un État membre, la Commission pourrait, à première vue, envisager d'adopter une telle position puisque la hausse du prix du carburant a entraîné une perturbation avérée de la situation du secteur de la pêche. Cependant, tout en notant que le FPAP ne concerne qu'un seul secteur d'activité économique alors que différents secteurs sont touchés par la hausse du prix du pétrole, la Commission a toujours considéré qu'il n'appartient pas aux autorités publiques d'intervenir financièrement contre cette hausse du pétrole; leur rôle doit au contraire consister notamment à mener des politiques d'incitation envers les entreprises afin qu'elles s'adaptent aux nouvelles conditions économiques créées par cette hausse. C'est pourquoi une aide ayant pour seul objectif d'intervenir sur les marchés à terme pertinents ne correspond pas à l'objectif souhaité.

En outre, l'existence du FPAP ne peut pas, par elle-même, répondre à la condition du sous-paragraphe c), qui prévoit que peuvent être compatibles avec le marché commun les aides destinées à faciliter le développement de certaines activités ou de certaines régions économiques quand elles n'altèrent pas les conditions des échanges dans une mesure contraire à l'intérêt commun. En effet, aucun élément n'indique que le développement ou l'accroissement d'une activité d'intervention sur les marchés à terme du pétrole est souhaitable. En outre, cette activité n'est pas liée à une région économique. C'est pourquoi cette aide ne peut pas être considérée comme compatible avec le marché commun en vertu de ce sous-paragraphe c).

Enfin, cette catégorie d'aide ne figure pas parmi les catégories d'aide qui seraient considérées comme compatibles avec le marché commun par décision du Conseil adoptée conformément au sous-paragraphe e).

3.1.2.2. Aide en faveur des entreprises de pêche

Comme pour l'aide en faveur du FPAP, la Commission observe que cette aide n'est pas destinée à remédier à des dommages causés par un événement extraordinaire et ne peut donc pas être considérée comme compatible avec le marché commun en vertu du paragraphe 2, sous-paragraphe b), de l'article 87 du traité CE.

Etant donné qu'il s'agit d'une aide aux entreprises de pêche, celle-ci doit être analysée à la lumière des lignes directrices pour l'examen des aides d'État destinées aux secteurs de la pêche et de l'aquaculture (5), dites ci-après lignes directrices.

Comme cela est indiqué ci-dessus (cf. paragraphe 3.1.1), cette aide permet aux entreprises de pêche ayant adhéré au syndicat de bénéficier des prix préférentiels obtenus pour le carburant à partir des options acquises sur les marchés à terme.

Cette aide a pour effet de diminuer les coûts de production. Elle n'est assortie d'aucune obligation de la part des bénéficiaires. Elle entre dans la catégorie des aides au fonctionnement visées au paragraphe 3.7 des lignes directrices qui indique que “les aides d'État qui sont octroyées sans être assorties d'une quelconque obligation pour les bénéficiaires de répondre aux objectifs de la politique commune de la pêche et qui sont destinées à améliorer la situation des entreprises et à accroître leur trésorerie ou dont les montants sont fonction de … ou des moyens de production et qui ont pour effet de diminuer les coûts de production ou d'améliorer les revenus du bénéficiaire sont, en tant qu'aides au fonctionnement, incompatibles avec le marché commun…”.

3.2. Compensation pour l'achat de carburant par les entreprises de pêche

3.2.1. Existence d'une aide d'État

Comme cela est décrit ci-dessus (cf. paragraphe 2 “Description”), le FPAP, grâce aux fonds avancés par l'État, prend en charge la différence de prix existant, selon les conventions des 12 novembre 2004 et 27 mai 2005, entre le “prix maximum couvert” et le prix moyen mensuel de référence et, selon la convention du 11 octobre 2005, entre 30 centimes d'EUR par litre et le prix moyen mensuel de référence.

Par conséquent, les avances qui sont consenties par l'État au FPAP et qui permettent la prise en charge d'une partie des coûts supportés par les entreprises de pêche adhérant au FPAP procurent un avantage à ces entreprises. La position de ces entreprises se trouve donc renforcée par rapport aux entreprises se trouvant en concurrence sur le marché communautaire avec ces entreprises de pêche, qu'il s'agisse d'autres entreprises de pêche ou bien d'entreprises d'autres secteurs d'activité économique dont les produits sont en concurrence avec elles.

En outre, étant donné que les trois conventions passées entre l'État et le FPAP prévoient expressément que les fonds publics versés ont pour objet, entre autres, de verser aux adhérents du FPAP la différence, pour le carburant utilisé, entre le prix maximum couvert et le prix moyen mensuel de l'indice de référence, la Commission considère que cet avantage est imputable à l'État (6).

Par conséquent, ces fonds de l'État dont bénéficie le FPAP pour prendre partiellement en charge le coût du carburant utilisé par les navires de pêche constituent une aide d'État au sens de l'article 87 du traité CE.

Comme pour l'acquisition d'options sur les marchés à terme, la Commission observe que la France n'a donné à la Commission aucune indication sur la partie des 65 millions d'EUR avancés par l'État qui ont servi à prendre en charge partiellement le coût du carburant. De la même manière, la France n'a fourni aucune information sur le fait de savoir si les trois avances déjà consenties sont les seules qui le seront ou bien si le versement de nouvelles avances est possible ou déjà prévu.

3.2.2. Compatibilité avec le marché commun

Comme pour l'avantage dont bénéficient les entreprises de pêche par le moyen de l'acquisition d'options par le FPAP sur les marchés à terme, la Commission observe que cette aide n'est pas destinée à remédier à des dommages causés par un événement extraordinaire et ne peut donc pas être considérée comme compatible avec le marché commun en vertu du paragraphe 2, sous-paragraphe b), de l'article 87 du traité CE.

Etant donné qu'il s'agit d'une aide aux entreprises de pêche, elle doit également être analysée, comme ci-dessus, à la lumière des lignes directrices pour l'examen des aides d'État destinées aux secteurs de la pêche et de l'aquaculture.

Comme pour l'aide résultant de l'acquisition d'options sur les marchés à terme, cette aide a pour effet de diminuer les coûts de production.

De ce fait, elle entre aussi dans la catégorie des aides au fonctionnement visées au paragraphe 3.7 des lignes directrices. Elle n'est non plus assortie d'aucune obligation de la part des bénéficiaires.

4. CONCLUSION

En conséquence, il existe, à ce stade de l'évaluation préliminaire telle qu'elle est prévue à l'article 6 du règlement (CE) no 659/1999, des doutes sérieux sur la compatibilité de cette mesure d'aide avec le marché commun, tant en ce qui concerne l'aide en faveur du FPAP que l'aide en faveur des entreprises de pêche.

À la lumière des considérations qui précèdent, la Commission, agissant dans le cadre de la procédure prévue à l'article 88, paragraphe 2, du Traité CE, demande à la France de lui présenter ses observations et de lui fournir tous les renseignements nécessaires pour apprécier l'aide en cause, dans un délai d'un mois à compter de la réception de la présente lettre.

Par la présente, la Commission avise la France qu'elle informera les intéressés par la publication de la présente lettre et d'un résumé de celle-ci au Journal Officiel de l'Union européenne. Elle informera également les intéressés dans les pays de l'AELE signataires de l'accord EEE par la publication d'une communication dans le supplément EEE du Journal Officiel, ainsi que l'autorité de surveillance de l'AELE en leur envoyant une copie de la présente. Tous les intéressés susmentionnés seront invités à présenter leurs observations à compter d'un mois à compter de la date de cette publication.»

(1) JO L 83 du 27.3.1999, p. 1.

(2) JO C 307 du 17.12.2003, p. 11.

(3) JO C 220 du 8.9.2005, p. 2.

(4) Affaires C-482/99, France/Commission, arrêt de la Cour du 16 mai 2002 et C-345/02, Pearle BV, arrêt de la Cour de justice du 15 juillet 2004.

(5) JO C 229 du 14.9.2004, p. 5.

(6) Affaire C-345/02, Commission/France, arrêt de la Cour de justice du 15 juillet 2004.

19.4.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/38

Yttrande från Europeiska datatillsynsmannen

—	om förslaget till rådets beslut om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (KOM(2005) 230 slutlig),

—	om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (KOM(2005) 236 slutlig), och

—	om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillträde till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) för de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon (KOM(2005) 237 slutlig).

(2006/C 91/11)

EUROPEISKA DATATILLSYNSMANNEN HAR ANTAGIT DETTA YTTRANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 286,

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 8,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, särskilt artikel 41,

med beaktande av den begäran om ett yttrande i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 som mottogs den 17 juni 2005 från kommissionen.

HÄRIGENOM FRAMFÖRS FÖLJANDE.

1. INLEDNING

1.1 Bakgrund

Schengens informationssystem (SIS) är ett storskaligt IT-system för EU som inrättats som en kompensationsåtgärd till följd av avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna inom Schengenområdet. SIS ger behöriga myndigheter i medlemsstaterna möjlighet att utbyta information som används för att genomföra kontroller av personer och föremål vid de yttre gränserna eller på territoriet och för att utfärda viseringar och uppehållstillstånd.

Schengenkonventionen trädde i kraft 1995 som ett mellanstatligt avtal. SIS som är en del av Schengenkonventionen införlivades senare inom EU:s ram genom Amsterdamfördraget.

En ny ”andra generation” av Schengens informationssystem (SIS II) kommer att ersätta det nuvarande systemet och därigenom möjliggöra utvidgningen av Schengenområdet till de nya EU-medlemsstaterna. Det kommer också att införas nya funktioner i systemet. Schengen-bestämmelserna, som utformats inom en mellanstatlig ram, kommer att införlivas fullt ut i traditionella europeiska lagstiftningsinstrument.

Den 1 juni 2005 lade Europeiska kommissionen fram tre förslag till inrättande av SIS II. Dessa förslag består av

—	ett förslag till förordning, som grundas på avdelning IV i EG-fördraget (visering, asyl och invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer) och som kommer att reglera de aspekter av SIS som rör första pelaren (invandring), nedan kallat förslaget till förordning,

—	ett förslag till beslut, som grundas på avdelning VI i EU-fördraget (polissamarbete och straffrättsligt samarbete) och som kommer att reglera användningen av SIS för syften som rör tredje pelaren, nedan kallat förslaget till beslut,

—	ett förslag till förordning som grundas på avdelning V (transporter) och specifikt rör tillträde till uppgifter i SIS för myndigheter som utfärdar registreringsbevis för fordon. Detta förslag kommer att behandlas separat (se nedan, punkt 4.6).

Det är värt att nämna i detta sammanhang att kommissionen under de kommande månaderna kommer att utfärda ett meddelande om interoperabilitet och ökade synergier mellan EU:s informationssystem (SIS, VIS och Eurodac).

SIS II består av en central databas som kallas Schengens centrala informationssystem (CS-SIS), för vilken kommissionen kommer att sörja för den operativa förvaltning som är kopplad till nationella anslutningspunkter som skall fastställas av de enskilda medlemsstaterna (NI-SIS). Sirenemyndigheter skall sörja för utbytet av kompletterande information (information som har anknytning till SIS II-rapporter men som inte lagras i SIS II).

Medlemsstaterna kommer att bidra med uppgifter till SIS II om personer som efterlyses för att häktas, överlämnas eller utlämnas, personer som efterlyses för att lagföras, personer som skall sättas under övervakning eller utsättas för särskilda kontroller, personer som skall nekas inresa vid den yttre gränsen samt försvunna eller stulna föremål. En uppsättning uppgifter som kallas ”rapporter” och som införs i SIS gör det möjligt för den behöriga myndigheten att identifiera en person eller ett föremål.

I SIS II utvecklas nya egenskaper: utökat tillträde till SIS (Europol, Eurojust, nationella åklagare, myndigheter som utfärdar registreringsbevis för fordon), sammankoppling av rapporter, tillägg av nya kategorier av uppgifter, inklusive biometriska uppgifter (fingeravtryck och foton) samt en teknisk plattform som skall delas med Informationssystemet för viseringar. Dessa tillägg har orsakat diskussioner i flera år om en ändring av syftet med SIS, från ett kontrollverktyg till ett system för rapportering och undersökning.

1.2 Allmän bedömning av förslagen

1.	Datatillsynsmannen välkomnar att han blir föremål för samråd på grundval av artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001. Eftersom artikel 28.2 är tvingande bör emellertid detta yttrande omnämnas i ingressen till rättsakterna.

Av flera skäl välkomnar datatillsynsmannen förslagen. Att införliva en mellanstatlig struktur i europeiska lagstiftningsinstrument medför flera positiva följder: det rättsliga värdet av reglerna för SIS II kommer att klargöras, domstolen kommer att få behörighet att tolka det rättsinstrument som rör första pelaren, Europaparlamentet blir åtminstone delvis inbegripet (även om det sker något sent i processen).

I sak ägnas dessutom en betydande del av förslagen åt uppgiftsskydd, och en del av detta är välkomna förbättringar jämfört med den nuvarande situationen. Man kan särskilt nämna åtgärderna för personer som utsatts för identitetsstöld, utvidgningen av förordning nr 45/2001 till att även gälla det fall då kommissionen behandlar uppgifter inom ramen för verksamheten inom avdelning VI och en bättre definition av skälen för registrering av enskilda personer i syfte att vägra inresa.

Det är också uppenbart att stor omsorg har ägnats åt utformningen av förslagen. De är komplexa, men detta speglar den komplexa beskaffenheten hos själva det system som de skall reglera. De flesta kommentarerna i detta yttrande syftar till att klargöra eller komplettera bestämmelser men innebär inte att det krävs någon fullständig omarbetning.

Trots denna allmänt sett positiva bedömning kan dock vissa reservationer göras beträffande bland annat följande:

Det är i många hänseenden svårt att veta vilken avsikt som ligger bakom texten. Det är mycket beklagligt att det saknas en motivering. Eftersom dessa dokument är mycket komplexa till sin natur skulle detta har varit ett grundläggande krav. Avsaknaden av en motivering gör att läsaren i vissa fall inte har något annat alternativ än att gissa.

Dessutom kan det endast beklagas att ingen konsekvensbedömning har genomförts. Det faktum att den första versionen av systemet redan har införts rättfärdigar inte detta eftersom det finns avsevärda skillnader mellan de båda. Till exempel borde effekterna av införandet av biometriska uppgifter ha undersökts bättre.

Den rättsliga ramen för uppgiftsskydd är mycket komplex. Den grundas på en kombinerad tillämpning av lex generalis (generell lagstiftning) och lex specialis (specifik lagstiftning). Det bör säkerställas att den befintliga ramen för uppgiftsskydd i direktiv 95/46/EG och förordning nr 45/2001 förblir tillämplig fullt ut även när en specifik lagstiftning utformas. En kombinerad tillämpning av olika rättsinstrument bör inte leda vare sig till olikheter mellan nationella ordningar när det gäller grundläggande aspekter eller till en urvattning av den nuvarande nivån på uppgiftsskyddet.

4.	Eftersom många nya myndigheter som inte passar in i det ”ursprungliga syftet med kontrollerna av personer och föremål” får tillträde till systemet, bör strängare skyddsgarantier införas.

Förslagen grundas till betydande del på andra rättsinstrument som fortfarande är under utarbetande (beträffande vilka det ibland inte ens har lagts fram förslag). Datatillsynsmannen inser svårigheterna med att lagstifta i en komplex miljö i ständig utveckling, men med hänsyn till följderna för de berörda personerna och till den rättsosäkerhet som det medför anser han det oacceptabelt.

6.	Det råder viss oklarhet om fördelningen av befogenheter mellan medlemsstaterna och kommissionen. Tydlighet är ytterst viktigt eftersom detta inte bara är nödvändigt för att systemet skall fungera väl utan också är ett grundläggande krav för att säkerställa en övergripande tillsyn av systemet.

1.3 Yttrandets struktur

Yttrandet kommer att struktureras på följande sätt: Först klargörs den rättsliga ramen för SIS II. Därefter behandlas definitionen av syftet med SIS II och de delar som avsevärt skiljer sig från det nuvarande systemet. Punkt 5 innehåller kommentarer om kommissionens och medlemsstaternas respektive roller i driften av SIS II. Punkt 6 rör den registrerades rättigheter och punkt 7 behandlar tillsynen, på nationell nivå och från datatillsynsmannens sida, samt samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna. I punkt 8 framläggs vissa synpunkter och möjliga ändringar i fråga om säkerheten. I punkterna 9 och 10 behandlas kommittéförfarande respektive interoperabilitet. I en sammanfattning av slutsatserna framläggs slutligen de viktigaste slutsatserna för varje punkt.

2. RELEVANT RÄTTSLIG RAM

2.1 Relevant ram för uppgiftsskydd när det gäller SIS II

I förslagen anges direktiv 95/46/EG, (Europarådets) konvention nr 108 och förordning nr 45/2001 som förslagens rättsliga ram för uppgiftsskydd. Andra instrument är också relevanta.

För att klargöra detta sammanhang och erinra om vilka de viktigaste referenspunkterna för vår granskning är, är det lämpligt att ta upp följande:

—

Respekten för privatlivet har varit garanterad i Europa sedan Europarådet 1950 antog konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad ECHR). I artikel 8 i ECHR fastställs att var och en har ”rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv”.

Enligt artikel 8.2 får en offentlig myndighet inte ingripa i denna rättighet annat än ”med stöd av lag” och ”om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt” för att skydda väsentliga intressen. I rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har dessa villkor föranlett kompletterande krav på kvaliteten på den rättsliga grunden för ingripanden, åtgärdernas proportionalitet och behovet av lämpliga skyddsåtgärder mot missbruk.

—

Rätten till respekt för privatliv och skydd av personuppgifter har på senare tid fastställts i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de mänskliga rättigheterna. Enligt artikel 52 i stadgan erkänns att dessa rättigheter kan begränsas under förutsättning att villkor som är likvärdiga med dem i artikel 8 i ECHR är uppfyllda.

—	I artikel 6.2 i EU-fördraget fastställs att unionen skall respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Följande tre rättsakter är klart tillämpliga på förslagen om SIS II:

—

Europarådets konvention nr 108 av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (nedan kallad konvention nr 108) innehåller grundläggande principer för skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter. Samtliga medlemsstater har ratificerat konvention nr 108. Den är även tillämplig på verksamheter som bedrivs inom ramen för de polisiära och rättsliga områdena. Konvention nr 108 är för närvarande den ordning för uppgiftsskydd som är tillämplig på SIS-konventionen, tillsammans med rekommendation nr R (87) 15 av den 17 september 1987 från Europarådets ministerkommitté om polisens användning av personuppgifter.

—

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31). Direktivet kallas nedan direktiv 95/46/EG. Det är värt att notera att den nationella lagstiftningen om genomförandet av direktivet i de flesta medlemsstaterna även omfattar den behandling av uppgifter som utförs av polis och rättsväsen.

—	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, s. 1). Denna förordning kallas nedan förordning nr 45/2001.

Direktiv 95/46/EG och förordning nr 45/2001 måste delvis tolkas med hänsyn till relevant rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i enlighet med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR) från 1950. Med andra ord måste direktivet och förordningen, i den mån de handlar om behandling av personuppgifter som kan kränka grundläggande friheter och i synnerhet rätten till privatliv, tolkas mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna. Detta följer också av rättspraxis vid Europeiska gemenskapernas domstol (1).

Den 4 oktober 2005 utfärdade kommissionen ett förslag till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (2) (nedan kallat utkastet till rambeslut). Detta rambeslut är avsett att ersätta konvention nr 108 som referenslagstiftning för utkastet till beslutet om SIS II, vilket troligen kommer att få följder för ordningen för uppgiftsskydd i detta sammanhang (se nedan, punkt 2.2.5).

2.2 Rättsordning för uppgiftsskydd när det gäller SIS II

2.2.1 Allmän anmärkning

Den rättsliga grunden för SIS II består av separata instrument men, såsom anges i ingressen, detta ”påverkar inte principen att SIS II är ett enda system som skall fungera som ett enda system. Vissa av bestämmelserna i dessa instrument bör därför vara identiska.”

De båda dokumentens struktur är i grunden den samma och kapitlen I–III är rent av nästan identiska i båda texterna. Det faktum att SIS II skall betraktas som ett enda informationssystem med två olika rättsliga grunder speglas också i – den tämligen komplexa – ordningen för uppgiftsskydd.

Ordningen för uppgiftsskydd fastställs delvis i själva förslagen, som en lex specialis som kompletteras genom en annan referenslagstiftning (lex generalis) för varje avsnitt (kommissionen, medlemsstaterna i första pelaren, medlemsstaterna i tredje pelaren).

Denna struktur ger upphov till frågan om hur specifika uppsättningar av regler skall behandlas i förhållande till allmän lagstiftning. I detta fall anser datatillsynsmannen att den särskilda regeln är en tillämpning av den allmänna regeln. Därför måste lex specialis alltid stå i överensstämmelse med lex generalis. Den är en vidareutveckling (specificering eller utökning) av lex generalis men är inte att betrakta som ett undantag från den.

När det gäller frågan om vilken regel som bör tillämpas i specifika fall är principen att lex specialis skall tillämpas med förtur, men när den lagen tiger eller är oklar bör hänvisning göras till lex generalis.

Enligt denna struktur finns det tre olika kombinationer av lex generalis och lex specialis. Det kan sammanfattas på följande sätt:

2.2.2 Tillämplig ordning för kommissionen

Om kommissionen är inblandad är förordning 45/2001 tillämplig, inklusive datatillsyningsmannens roll, vare sig verksamheterna utförs inom ramen för första (förslaget till förordning) eller tredje pelaren (förslaget till beslut). I skäl 21 i förslaget till beslut anges följande: ”förordning (EG) nr 45/2001 (…) skall tillämpas då kommissionen behandlar personuppgifter, i de fall då behandlingen görs för att utföra uppgifter som helt eller delvis omfattas av gemenskapslagstiftningen. Behandlingen av personuppgifter inom SIS II omfattas till viss del av gemenskapslagstiftningen”.

Det finns praktiska skäl för detta: det skulle verkligen vara ytterst svårt att när det gäller kommissionen fastställa om uppgifterna behandlas inom ramen för verksamhet som faller inom lagstiftningen för första eller tredje pelaren.

Att tillämpa ett rättsinstrument på all verksamhet som kommissionen utför inom ramen för SIS II är dessutom inte bara mer rimligt ur praktisk synvinkel, utan det förbättrar också enhetligheten (och säkerställer enligt skäl 21 i förslaget till förordning en ”konsekvent och enhetlig tillämpning av reglerna om skydd av individens grundläggande rättigheter och friheter i samband med behandlingen av personuppgifter”). Datatillsynsmannen välkomnar därför kommissionens erkännande av att förordning nr 45/2001 är tillämplig på all behandling av personuppgifter som kommissionen utför i SIS II.

2.2.3 Tillämplig ordning för medlemsstaterna

Situationen är mer komplex när det gäller medlemsstaterna. Behandlingen av personuppgifter i enlighet med förslaget till förordning regleras av själva förslaget till förordning samt av direktiv 95/46/EG. Av lydelsen i skäl 14 i förslaget till förordning framgår mycket tydligt att direktivet måste anses som lex generalis medan förordningen om SIS II kommer att vara lex specialis. Detta får en del konsekvenser som beskrivs närmare nedan.

När det gäller förslaget till beslut är det rättsliga referensinstrumentet för uppgiftsskydd (lex generalis) konvention nr 108, vilket kan göra en viktig skillnad mellan ordningarna för uppgiftsskydd inom första och tredje pelaren på några punkter.

2.2.4 Inverkan på uppgiftsskyddet

Som en allmän kommentar till denna uppbyggnad av uppgiftsskyddet understryker datatillsynsmannen följande:

—

Tillämpningen av den föreslagna förordningen som en lex specialis av direktiv 95/46/EG (och på liknande sätt av det föreslagna beslutet som en lex specialis av konvention nr 108) bör aldrig leda till en urvattning av det uppgiftsskydd som garanteras enligt direktivet eller konventionen. Datatillsynsmannen kommer att lämna rekommendationer om detta (se exempelvis rätten till rättsmedel).

—	På liknande sätt får den kombinerade tillämpningen av rättsliga instrument inte leda till att det uppgiftsskydd som garanteras enligt den nuvarande Schengenkonventionen försämras (se exempelvis kommentarerna nedan till artikel 13 i direktiv 95/46/EG).

—

Tillämpningen av två olika instrument, även om det är nödvändigt på grund av den europeiska rättsliga ramen, bör inte leda till omotiverade avvikelser mellan de berörda enskilda personernas uppgiftsskydd alltefter den typ av uppgifter om dem som behandlas. Detta måste undvikas så långt som möjligt. Syftet med rekommendationerna nedan är också att förbättra enhetligheten så mycket som möjligt (se exempelvis de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter).

—

Den rättsliga ramen är så komplex att den med all sannolikhet kommer att skapa en del förvirring vid den praktiska tillämpningen. Det är i en del fall svårt att se hur lex generalis och lex specialis påverkar varandra, och det skulle vara bra om detta klargörs i förslagen. I detta komplexa rättsliga sammanhang är förslaget från den gemensamma tillsynsmyndigheten för Schengen i dess ”yttrande om den föreslagna rättsliga grunden för SIS II” (den 27 september 2005) om att utveckla ett ”vademecum”, där alla rättigheter som finns när det gäller SIS II uppräknas och där en tydlig hierarki anges för tillämplig lagstiftning, mycket konstruktivt.

Sammanfattningsvis är syftet med detta yttrande att säkerställa en hög nivå på uppgiftsskydd, enhetlighet och klarhet för att ge den registrerade nödvändig rättssäkerhet.

2.2.5 Inverkan från utkastet till rambeslut om skydd av personuppgifter inom tredje pelaren

Konvention nr 108 som är referensinstrumentet när det gäller uppgiftsskydd för utkastet till beslut om SIS II kommer att ersättas av rambeslutet om skydd av personuppgifter inom tredje pelaren (3). Detta nämns inte i förslaget, men är en följd av den föreslagna rambeslutet. I artikel 34.2 i rambeslutet anges att ”Varje hänvisning till Europarådets konvention nr 108 av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter skall förstås som en hänvisning till detta rambeslut”. Datatillsynsmannen kommer inom de närmaste veckorna att yttra sig om utkastet till rambeslut och kommer inte att i detalj analysera dess innehåll i detta yttrande. Om tillämpningen av rambeslutet kan komma att få en betydande inverkan på ordningen för uppgiftsskydd i SIS II kommer detta dock att nämnas.

2.2.6 Tillämpning av artikel 13 i direktiv 95/46/EG och artikel 9 i konvention 108

Enligt artikel 13 i direktiv 95/46/EG och artikel 9 i konvention 108 får medlemsstaterna genom lagstiftning vidta åtgärder för att begränsa omfattningen av de skyldigheter och rättigheter som anges för dem i fall då en sådan begränsning är en nödvändig åtgärd för att skydda andra viktiga intressen (t.ex. statens säkerhet, försvaret, allmän säkerhet) (4).

I skälen i både förslaget till förordning och förslaget till beslut anges att medlemsstaterna kan använda sig av denna möjlighet när de genomför förslagen på nationell nivå. Ett dubbelt test bör göras i detta fall: tillämpningen av artikel 13 i direktiv 95/46/EG måste överensstämma med artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och bör inte leda till att den nuvarande ordningen för uppgiftsskydd försvagas.

Det är ännu viktigare när det gäller SIS II eftersom systemet måste vara förutsägbart. Eftersom medlemsstaterna utbyter uppgifter måste det finnas en möjlighet att med rimlig säkerhet få veta hur de kommer att behandlas på nationell nivå.

Det finns särskilt en oroande faktor när det gäller detta, nämligen att förslagen skulle leda till att den nuvarande nivån på uppgiftsskyddet sänks. Enligt artikel 102 i Schengenkonventionen skall det finnas ett system i vilket användningen av uppgifter är strikt reglerad och begränsad även i nationell lagstiftning (”All användning av uppgifterna som inte är förenlig med punkterna 1–4 skall betraktas som åsidosättande av varje parts lagar”). Både i direktiv 95/46/EG och i konvention nr 108 anges dock att undantag, bl.a. från principen om begränsning av syftet, kan införas i nationell lagstiftning. Om detta görs skulle det innebära en avvikelse från det nuvarande systemet i Schengenkonventionen, där nationell lagstiftning inte får avvika från den centrala principen om begränsning av syftet och användningen.

Denna synpunkt skulle inte ändras genom antagandet av rambeslutet: problemet ligger mycket mer i att behålla en princip om strikt begränsning av syftet för behandlingen av SIS II-uppgifter än i att säkerställa att uppgifter behandlas i enlighet med rambeslutet.

Datatillsynsmannen föreslår att det i förslagen om SIS II (dvs. i artikel 21 i förslaget till förordning och artikel 40 i förslaget till beslut) införs en bestämmelse med samma verkan som den nuvarande artikel 102.4 i Schengenkonventionen, där medlemsstaternas möjlighet att tillåta användning av uppgifterna som inte förutses i texterna om SIS II begränsas. En annan möjlighet är att i förslaget till beslut och förslaget till förordning uttryckligen begränsa omfattningen av de undantag som kan tillämpas enligt artikel 13 i direktivet eller artikel 9 i konventionen och föreskriva t.ex. att medlemsstaterna endast kan begränsa rätten till tillgång och information men inte principerna om uppgiftskvalitet.

3. SYFTE

Enligt artikel 1 i de båda dokumenten (”Inrättande av SIS II och allmänt mål”) skall SIS II inrättas ”för att möjliggöra samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i form av utbyte av information för kontroller av personer och föremål” och skall ”bidra till en hög säkerhetsnivå inom ett område utan kontroller vid medlemsstaternas inre gränser”.

Syftet med SIS II formuleras i ganska grova drag; de ovannämnda bestämmelserna är inte i sig en exakt indikation på vad som omfattas av (avses med) detta mål.

Syftet med SIS II förefaller vara mycket vidare än syftet med det nuvarande SIS enligt artikel 92 i Schengenkonventionen, i vilken det särskilt hänvisas till ”(…) kunna få rapporter om personer och föremål för gränskontroller, undersökningar och andra kontroller som utförs av polis och tullmyndigheter (…) och (beträffande rapporter enligt artikel 96) vid utfärdande av viseringar, uppehållstillstånd och handhavande av utlänningar (…)”.

Detta vidare syfte härrör också från tillägget till SIS II av nya funktioner och ny tillgång som inte passar in i det ursprungliga syftet med kontroller av personer och föremål, men passar bättre i ett utredande verktyg. I synnerhet förutses tillgång för myndigheter som vill använda SIS II-uppgifter för egna ändamål och inte för att förverkliga SIS II-syften (se nedan); rapporter kommer generellt att kopplas samman, medan detta är ett särdrag utmärkande för ett verktyg för polisutredningar.

Det finns också frågor om den biometriska sökmotor som skall utvecklas under de kommande åren och som kommer att göra det möjligt att göra sökningar i systemet, vilka går utöver vad som behövs för ett kontrollsystem.

Förslagen har alltså en mycket vidare räckvidd än den befintliga ramen. Detta kräver ytterligare skyddsåtgärder. Datatillsynsmannen kommer i detta avseende att inrikta sin analys mer på funktionerna och de andra konstruktiva delarna av SIS II än på den breda definitionen i artikel 1.

4. BETYDANDE ÄNDRINGAR I SIS II

Detta kapitel kommer främst att inriktas på de nya inslag som införts genom SIS II, nämligen införandet av biometriska uppgifter, den nya uppfattningen om tillgång, med särskild inriktning på Europols och Eurojusts tillgång, på myndigheter med ansvar för fordonsregistrering, sammankopplingen av rapporter och olika myndigheters tillgång till uppgifter om invandring.

4.1 Biometriska uppgifter

I SIS II-förslagen införs möjligheten att behandla en ny kategori uppgifter som förtjänar särskild uppmärksamhet: biometriska uppgifter. Såsom redan framhållits i datatillsynsmannens yttrande om informationssystemet för viseringar (5), kräver de biometriska uppgifternas känsliga natur särskilda skyddsåtgärder som inte har införts i SIS II-förslagen.

Det kan generellt sägas att tendensen att använda biometriska uppgifter i informationssystem som omfattar hela EU (VIS, Eurodac, informationssystem om körkort osv.) stadigt ökar, men inte följs av ett noggrant övervägande av involverade risker och nödvändiga säkerhetsåtgärder.

Detta behov av en djupare eftertanke har även framhållits i resolutionen nyligen om biometriska uppgifter, som utfärdats vid dataskyddsmyndigheternas internationella konferens i Montreux (6). Mervärdet för utvecklingen av normer har hittills inriktats endast på den allt större kompatibiliteten mellan system och inte på en förbättring av kvaliteten på de biometriska processerna.

Det skulle vara lämpligt att ställa upp en rad allmänna skyldigheter eller krav relaterade till sådana uppgifters särdrag samt en allmän metod för deras genomförande. I dessa allmänna krav kan särskilt följande inslag ingå (behovet av dessa illustreras i SIS II-förslagen):

—	Riktad konsekvensanalys: Det måste understrykas att förslagen inte har varit föremål för någon konsekvensanalys av användningen av biometriska uppgifter (7).

—

Betoning på registreringsprocessen: Källan till biometriska uppgifter och det sätt på vilket de kommer att samlas in beskrivs inte i detalj. Registrering är ett mycket viktigt steg i den övergripande processen med biometrisk identifiering och kan inte fastställas endast i bilagor eller under ytterligare diskussioner i undergrupper, eftersom den direkt kommer att påverka slutresultatet av processen, dvs. frekvensen av felaktiga avvisningar eller felaktiga godkännanden.

—

Framhävande av graden av korrekthet: Användningen av biometriska uppgifter för identifiering (jämförelse av en grupp av uppgifter mot många – ”one to many”), som lades fram i förslaget som ett framtida genomförande av en ”biometrisk sökmotor”, är farligare eftersom resultaten av denna process är mindre korrekta än användningen för äkthet eller kontroll (jämförelse av en grupp av uppgifter mot en annan). Biometrisk identifiering bör därför inte vara det enda identifieringssättet eller den enda nyckeln till ytterligare information.

—	Säkerhetsförfarande: Lättillgängliga säkerhetsförfaranden skall tillämpas för att respektera värdigheten hos människor som kan ha utsatts för felaktig identifiering och för att undvika att den börda som systemets brister medför överförs på dem.

Användningen av biometriska uppgifter utan en lämplig föregående bedömning avslöjar även en övervärdering av de biometriska uppgifternas tillförlitlighet. Biometriska uppgifter är ”levande” uppgifter som utvecklas med tiden och de prov som lagras i databasen är bara ett ”snapshot” av ett dynamiskt element. Det har ingen absolut beständighet och måste kontrolleras. Korrektheten hos biometriska uppgifter måste sättas i relation till andra uppgifter eftersom den aldrig kommer att vara absolut.

Eventuell användning av SIS II-uppgifter för utredningsändamål medför allvarliga risker för den registrerade om man ger biometriska bevis en ökad eller övervärderad roll, vilket har illustrerats i tidigare fall (8).

I förslagen bör man därför erkänna och öka medvetenheten om biometriska uppgifters verkliga kapacitet för identifieringsändamål.

4.2 Tillgång till uppgifter i SIS II

4.2.1 En ny vision av tillgång

De myndigheter som har tillgång till uppgifter i SIS preciseras för varje rapport. I princip används ett dubbelt test för beviljande av tillgång till uppgifter i SIS: tillgång måste beviljas myndigheter i full överensstämmelse med SIS allmänna syfte och med det specifika syftet med varje rapport.

Detta följer av definitionen av rapporter i både förslaget till förordning och förslaget till beslut (artikel 3.1 a i båda instrumenten: ”registrering: ett antal uppgifter som lagts in i SIS II och med hjälp av vilka de behöriga myndigheterna kan identifiera en person eller ett föremål med avsikt på en specifik åtgärd som skall vidtas”). Artikel 39.3 förstärker den uppfattningen genom att följande anges: ”De uppgifter som avses i punkt 1 skall endast användas för identifiering av en person med avseende på en specifik åtgärd som vidtas i enlighet med detta beslut”. I detta avseende har SIS II fortfarande de kännetecken som utmärker ett ”träff/ej träff”-system, där varje rapport införs för ett specifikt syfte (överlämnande, vägrad inresa …).

De myndigheter som har tillgång till SIS-uppgifterna kan i praktiken använda dessa uppgifter i begränsad omfattning eftersom de i princip endast har tillgång till dem för att vidta en specifik åtgärd.

Några tillgångar som föreskrivs i de nya förslagen överensstämmer dock inte med denna logik eftersom syftet med dem faktiskt är att förse myndigheterna med information, men inte att de skall kunna identifiera en person och vidta den åtgärd som förutses i rapporten.

Detta gäller mer specifikt

—	tillgång till uppgifter om invandring för asylmyndigheter,

—	tillgång till uppgifter om invandring för myndigheter med ansvar för att bevilja flyktingstatus,

—	tillgång till rapporter om utlämning, hemlig övervakning och stulna handlingar som skall beslagtas för Europol,

—	tillgång till uppgifter om utlämning och lokalisering för Eurojust.

Alla dessa myndigheter kännetecknas av samma sak när det gäller SIS II-uppgifter: de kan inte vidta den specifika åtgärd som avses i definitionen av registreringar.

Tillgång beviljas dem som en källa till information för deras egna syften.

Även mellan dessa myndigheter måste åtskillnad göras mellan dem som har tillgång för sina egna syften, men med ett ganska specifikt syfte, och dem (dvs. Europol och Eurojust) för vilka det inte finns någon specifikation alls av syftet med tillgången. Asylmyndigheter exempelvis har tillgång för ett specifikt syfte, även om det inte är det syfte som avses i registreringen. De kan ha tillgång till uppgifter om invandring ”för att kunna ta ställning till om en asylsökande har uppehållit sig illegalt i en annan medlemsstat”. Men Europol och Eurojust har tillgång till uppgifter i vissa kategorier av registreringar ”vilket är nödvändigt för att de skall kunna utföra sina uppgifter”.

Sammanfattningsvis beviljas tillgång till uppgifter i SIS II i följande tre fall:

—	Tillgång för genomförandet av registreringen.

—	Tillgång för annat syfte än SIS II, men väl begränsat i förslagen.

—	Tillgång för annat syfte än SIS II, men inte exakt beskrivet.

Datatillsynsmannen anser att ju allmännare syftet med tillgång är desto strängare bör de säkerhetsåtgärder som behöver genomföras vara. De allmänna säkerhetsåtgärderna räknas upp i detalj nedan och då kommer Europols och Eurojusts specifika situation att tas upp.

4.2.2 Villkor för beviljande av tillgång

Tillgång kan under alla omständigheter endast beviljas om det är förenligt med det allmänna syftet med SIS II och överensstämmer med den rättsliga grunden.

Detta innebär i praktiken att tillgång till uppgifter om invandring enligt förslaget till förordning måste stödja genomförandet av strategier i samband med den rörlighet för personer som ingår i Schengenregelverket.

På samma sätt skall tillgång till rapporter enligt detta beslut syfta till att underlätta det operativa polissamarbetet och det operativa straffrättsliga samarbetet.

Datatillsynsmannen pekar i detta sammanhang på kapitlet om tillgång till SIS för enheter som ansvarar för att utfärda registreringsbevis (se punkt 4.6 nedan).

2.	Behovet av tillgång till uppgifter i SIS II måste bevisas och att det är omöjligt eller mycket svårt att erhålla uppgifterna på andra, mindre inkräktande sätt. Detta borde ha gjorts i en motivering, och det är som redan nämnts mycket beklagligt att det inte finns någon sådan.

Det måste definieras uttryckligen och restriktivt hur uppgifterna kommer att användas.

Exempelvis har asylmyndigheterna tillgång till uppgifter om invandring ”för att kunna ta ställning till om en asylsökande har uppehållit sig illegalt i en annan medlemsstat”. Men Europol och Eurojust har tillgång till uppgifter i särskilda kategorier av registreringar, ”vilket är nödvändigt för att de skall kunna utföra sina uppgifter”: detta beskrivs inte tillräckligt ingående (se nedan).

Villkoren för tillgång måste vara väl definierade och begränsade. Endast de enheter inom dessa organisationer som måste hantera uppgifter i SIS II bör få tillgång till dem. Denna skyldighet enligt artikel 40 i förslaget till beslut och artikel 21.2 i förslaget till förordning bör kompletteras med en skyldighet för de nationella myndigheterna att ha en aktuell förteckning över personer med rätt till tillgång till SIS II. Samma bör gälla för Europol och Eurojust.

Det faktum att dessa myndigheter beviljas tillgång till SIS II-uppgifter kan aldrig vara ett skäl till att lägga in eller behålla uppgifter i systemet om de inte är användbara för den specifika registrering som de ingår i. Nya uppgiftskategorier får inte läggas till eftersom de skulle gagna andra informationssystem. I artikel 39 i förslaget till beslut ges till exempel föreskrifter om införande i registreringar av uppgifter om den myndighet som har lagt in registreringen. Dessa uppgifter behövs inte för att vidta en åtgärd (gripande, övervakning, …) och det enda skälet till att de kan införas är förmodligen att de kan gagna Europol eller Eurojust. En tydlig förklaring om behandlingen av dessa uppgifter bör lämnas.

Bevarandetiden för uppgifterna får inte förlängas, såvida det inte är nödvändigt med tanke på det ändamål för vilket uppgifterna lades in. Det innebär att även om Europol eller Eurojust har tillgång till dessa uppgifter, är detta inte ett tillräckligt skäl för att behålla dem i systemet (till exempel: när en efterlyst person har utlämnats skall uppgifterna raderas, även om de kan vara till nytta för Europol). Även på denna punkt kommer en noggrann tillsyn att behövas för att säkerställa att de nationella myndigheterna tillämpar detta.

4.2.3 Tillgång för Europol och Eurojust

a) Grunder för tillgång

Tillgången för Europol och Eurojust till vissa uppgifter i SIS debatterades innan de infördes genom rådets beslut av den 24 februari 2005 (9). Bland alla de myndigheter som har tillgång för sina egna syften åtnjuter Europol och Eurojust tillgång som beviljas på ytterst generösa villkor. Fastän användningen av dessa uppgifter beskrivs i kapitel XII i beslutet, är för det första grunderna för att bevilja tillgång inte tillräckligt genomarbetade. Detta är fallet i desto högre grad eftersom Europols och Eurojusts arbetsuppgifter troligen kommer att utvecklas med tiden.

Europeiska datatillsynsmannen uppmanar kommissionen att ge en restriktiv definition av de arbetsuppgifter som berättigar att Europol och Eurojust får tillgång till uppgifter.

b) Begränsning av uppgifter

För att undvika att Europol och Eurojust gör ospecificerade eftersökningar och för att förvissa sig om att de endast har tillgång till uppgifter som är nödvändiga för deras arbete, föreslog den gemensamma tillsynsmyndigheten för Schengens informationssystem i sitt yttrande av den 27 september 2005 om förslagen avseende SIS II en begränsning av Europols och Eurojusts tillgång till uppgifter om enskilda vars namn redan förekommer i deras register. Detta skulle garantera att endast de registreringar som är relevanta för dem används. Europeiska datatillsynsmannen stöder denna rekommendation.

c) Säkerhetsaspekter

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar skyldigheten att föra loggbok över alla transaktioner som utförs av Europol och Eurojust när de är anslutna samt förbudet mot kopiering eller nedladdning av delar av systemet.

Enligt artikel 56 i förslaget till beslut skall det finnas ”en eller två” anslutningspunkter för Europol och Eurojust. Hur förståeligt det än kan vara att en medlemsstat på grund av dess behöriga myndigheters decentraliserade läge behöver mer än en anslutningspunkt, är inte en sådan begäran motiverad på grund av Europols och Eurojusts ställning och verksamhet. Det måste även ur säkerhetssynpunkt understrykas att risken för missbruk ökar genom en mångfald anslutningspunkter, som därför noga bör motiveras med gedignare argument. I avsaknad av övertygande argumentering föreslår därför Europeiska datatillsynsmannen att endast en anslutningspunkt bör beviljas när det gäller Europol och Eurojust.

4.3 Sammanlänkning av registreringar

För att upprätta en förbindelse mellan två eller flera registreringar får en medlemsstat enligt artikel 26 i förordningen och artikel 46 i beslutet skapa en länk mellan registreringar i överensstämmelse med nationell lagstiftning.

Fastän länkar mellan registreringar säkert kan vara användbara för kontroller (en arresteringsorder mot en biltjuv kan till exempel länkas till ett stulet fordon), är införandet av länkar mellan registreringar ett mycket typiskt kännetecken för tillvägagångssättet vid en polisutredning.

Sammanlänkning av registreringar kan ha betydande effekter på den berörda personens rättigheter, eftersom personen inte längre bedöms på grundval av uppgifter som endast gäller honom/henne utan på grundval av hans/hennes eventuella anknytning till andra personer. Enskilda om vilka uppgifter är länkade till uppgifter om brottslingar eller efterlysta personer kommer troligen att behandlas med större misstänksamhet än andra. Sammanlänkning av registreringar utgör dessutom en utvidgning av SIS utredningsbefogenheter, eftersom en sammanlänkning kommer att möjliggöra inregistrering av påstådda gäng eller nätverk (om till exempel uppgifter om olagliga invandrare är länkade till uppgifter om människosmugglare). Eftersom upprättandet av länkar regleras genom nationell lagstiftning är slutligen en möjlig konsekvens att länkar som är olagliga i en medlemsstat kan upprättas av en annan medlemsstat, som således matar in ”olagliga” uppgifter i systemet.

I rådets slutsatser av den 14 juni 2004 om funktionskraven för SIS II fastställs att varje sammankoppling måste ha ett tydligt driftkrav samt grundas på ett klart fastställt samband och respektera proportionalitetsprincipen. Vidare får inte åtkomsträttigheterna påverkas. Under alla omständigheter måste sammanlänkningen uppfylla kraven i den nationella lagstiftningen för genomförande av direktiv 95/46/EG och/eller konvention nr 108, eftersom sammanlänkningen av registreringar utgör en behandling.

I förslagen upprepas att förekomsten av länkar inte kan ändra tillgångsrättigheterna (annars skulle faktiskt förekomsten av länkar ge tillgång till uppgifter som det inte vore lagligt att behandla enligt nationell lagstiftning, i strid med artikel 6 i direktivet).

Europeiska datatillsynsmannen betonar vikten av en strikt tolkning av artikel 26 i förslaget till förordning och artikel 46 i förslaget till beslut: ett sätt att sörja för detta är att klargöra att myndigheter utan rätt till tillgång till vissa uppgiftskategorier inte får ha tillgång till dessa kategorier och inte ens bör vara medvetna om länkarnas existens. Det måste vara omöjligt att se länkarna om det saknas rättigheter till tillgång till de länkade uppgifterna.

Europeiska datatillsynsmannen skulle vidare vilja rådfrågas om de tekniska åtgärder som säkerställer detta.

4.4 Registreringar på spärrlista

4.4.1 Grunder för införande

Användningen av ”registreringar om tredjelandsmedborgare i syfte att neka dessa inresa” (artikel 15 i förordningen) har betydande effekter på den enskildes friheter: en enskild person som registrerats enligt denna bestämmelse har inte tillträde till Schengenområdet under flera år. Hittills har detta varit den mest använda registreringen när det gäller antalet registrerade personer. Med tanke på konsekvenserna av denna registrering och antalet berörda personer måste man vara ytterst försiktig vid utformningen och tillämpningen av denna registrering. Detta gäller visserligen även andra registreringar, men Europeiska datatillsynsmannen kommer att ägna ett särskilt kapitel åt denna registrering, eftersom den innebär specifika problem i fråga om grunderna för införande.

Den nya registreringen på spärrlista innebär förbättringar jämfört med den nuvarande situationen, men är inte heller helt tillfredsställande, eftersom den till stor del baserar sig på instrument som ännu inte har antagits eller ens föreslagits.

Förbättringarna består i en tydligare beskrivning av grunderna för införande av uppgifterna. Schengenkonventionens nuvarande lydelse har lett till en situation med betydande skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om antalet personer som registrerats enligt artikel 96 i konventionen. Den gemensamma tillsynsmyndigheten för Schengens informationssystem har genomfört en omfattande studie (10) om den frågan och kommit med rekommendationer om att ”beslutsfattarna bör överväga att i de olika Schengenstaterna harmonisera skälen till att göra en registrering”.

Lydelsen i den förslagna artikel 15 är mer detaljerad, vilket välkomnas.

Vidare innehåller artikel 15.2 även en förteckning över de fall när personer inte kan registreras eftersom de lagligen vistas på en medlemsstats territorium med tillämpning av olika status. Fastän det skulle kunna härledas från den nuvarande Schengenkonventionen har praxis visat att även tillämpningen av denna mekanism har varierat mellan medlemsstaterna. Förtydligandet är därför ett positivt inslag.

Denna bestämmelse är emellertid även föremål för allvarlig kritik, eftersom den till betydande del baseras på en ännu icke antagen text, nämligen direktivet om återvändande.

Efter antagandet av förslagen om SIS II har kommissionen föreslagit ett ”direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna” (den 1 september 2005), men så länge som denna text inte är slutlig kan den inte betraktas som en giltig grund för införande av uppgifter i ett system. Det strider bland annat mot artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, eftersom ett intrång i enskildas privatliv skall motiveras med – bland annat – en tydlig och tillgänglig lagstiftning.

Europeiska datatillsynsmannen uppmanar därför kommissionen att antingen ta tillbaka förslaget eller att på grundval av befintlig lagstiftning omarbeta det på så sätt att en enskild person ges möjlighet att veta exakt vilka åtgärder som myndigheterna kan vidta mot honom/henne.

4.4.2 Tillgång till registreringar enligt artikel 15

I artikel 18 föreskrivs det vilka myndigheter som har tillgång till dessa registreringar och för vilka ändamål. I artikel 18.1 och 18.2 fastställs det vilka myndigheter som har tillgång till registreringar som lagts in på grundval av direktivet om återvändande. Samma kommentar som ovan gäller.

I artikel 18.3 i förslaget förordning beviljas tillgång för myndigheter med ansvar för beviljande av flyktingstatus, enligt ett direktiv som ännu inte ens har föreslagits. Europeiska datatillsynsmannen måste upprepa de ovanstående kommentarerna, eftersom ingen text finns tillgänglig.

4.4.3 Lagringstid för registreringar enligt artikel 15

Enligt artikel 20 skall registreringen inte lagras längre än den tid för avvisning som föreskrivs i beslutet (om återsändande eller återvändande). Detta står i överensstämmelse med reglerna om dataskydd. Vidare kommer registreringen att raderas automatiskt efter fem år, såvida inte den medlemsstat som har lagt in uppgifterna i SIS II beslutar om annat.

Lämplig tillsyn på nationell nivå bör garantera att lagringstiden inte automatiskt förlängs utan grund och att medlemsstaterna raderar uppgifterna innan fem år förflutit, om tiden för avvisning råkar vara kortare.

4.5 Lagringstider

Principen om lagringstid är oförändrad (som allmän regel skall en registrering raderas från SIS II när den åtgärd som begärts genom registreringen har vidtagits), men förslagen kommer att medföra att lagringstiden för registreringarna allmänt kommer att ha förlängts.

Enligt Schengenkonventionen skulle det senast tre år efter det att uppgifterna lagts in (eller ett år i fråga om uppgifter som lagts in för hemlig övervakning) göras en undersökning av huruvida uppgifterna måste bevaras. I de nya förslagen tänker man sig en automatisk radering (med möjlighet för den medlemsstat som lagt in registreringen att invända) efter fem år i fråga om uppgifter om invandring, tio år i fråga om uppgifter om gripande, försvunna personer och eftersökta eller efterlysta personer som söks för lagföring samt tre år för personer som skall sättas under hemlig övervakning.

Även om medlemsstaterna i princip kommer att vara tvungna att radera uppgifterna när syftet med registreringen är uppfyllt, innebär detta en betydande förlängning av den längsta bevarandetiden (i flertalet fall en trefaldig förlängning) utan någon som helst motivering från kommissionens sida. I fråga om uppgifter om invandring kan man inte annat än våga sig på gissningen att det föreligger ett samband mellan den femåriga bevarandetiden och den varaktighet av förbudet mot inresa som föreslås i utkastet till direktiv om återvändande. I alla övriga fall finns det ingen förklaring som Europeiska datatillsynsmannen känner till.

De potentiella effekterna för dem som registrerats i SIS kan få betydande konsekvenser för de berörda personernas liv. Detta är särskilt oroande när det gäller registreringar av personer för hemlig övervakning eller särskild kontroll, eftersom dessa registreringar kan läggas in på grundval av misstankar.

Europeiska datatillsynsmannen efterlyser en seriös motivering av denna förlängning av lagringstiderna för uppgifter. Om det inte finns någon övertygande motivering föreslår han att lagringstiderna kortas till nuvarande längd och insisterar särskilt på fallet med registreringar för hemlig övervakning eller särskild kontroll.

4.6 Tillgång för myndigheter med ansvar för att utfärda registreringsbevis för fordon

Huvudfrågan ligger i valet av en rättslig grund som i högsta grad kan ifrågasättas. Kommissionen anför inget övertygande skäl till att använda en rättslig grund inom första pelaren som avser transporter, för en åtgärd som skulle ge administrativa myndigheter tillgång till SIS för att förebygga och bekämpa brott (olaglig handel med stulna fordon). I punkt 4.2.2 i detta yttrande redogjordes i detalj för nödvändigheten av en stark motivering och en solid rättslig grund för att bevilja tillgång till SIS II.

Europeiska datatillsynsmannen hänvisar till kommentarerna om denna fråga från den gemensamma tillsynsmyndigheten för Schengens informationssystem i dess yttrande om den föreslagna rättsliga grunden för SIS II. I synnerhet skall man följa förslaget från den gemensamma tillsynsmyndigheten för Schengens informationssystem om att ändra förslaget till beslut så att denna tillgång omfattas.

5. KOMMISSIONENS OCH MEDLEMSSTATERNAS ROLL

En tydlig beskrivning och fördelning av ansvarsområdena när det gäller SIS II är av största vikt inte bara för att systemet skall fungera smidigt utan även ur tillsynssynpunkt. Fördelningen av tillsynsbefogenheter kommer att vara en följd av beskrivningen av ansvarsområdena, och fullständig tydlighet är därför nödvändig.

5.1 Kommissionens roll

Europeiska datatillsynsmannen välkomnar kapitel III i båda förslagen, vilket beskriver kommissionens roll och ansvar när det gäller SIS II (som en ”operativ förvaltningsroll”). Ett sådant klarläggande fanns inte i förslaget om VIS. Kommissionens roll definieras emellertid inte uttömmande i endast det kapitlet. Såsom diskuteras i kapitel 9 i detta yttrande är kommissionen även engagerad i genomförandet och förvaltningen av systemet genom kommittéförfarandet.

I fråga om dataskydd har kommissionen en roll som redan erkänns i VIS- och Eurodac-systemen, nämligen att ansvara för operativ förvaltning. Tillsammans med dess mer betydande roll att utveckla och underhålla systemet bör detta betraktas som rollen för en registeransvarig sui generis . Såsom redan nämnts i Europeiska datatillsynsmannens yttrande om VIS är rollen mycket mer omfattande än registerförarens roll, men även mer begränsad än en normal registeransvarigs roll, eftersom kommissionen inte har tillgång till de uppgifter som behandlas i SIS II.

Eftersom SIS II kommer att bygga på komplexa system, varav en del är beroende av ny teknik, insisterar Europeiska datatillsynsmannen på en förstärkning av kommissionens ansvar för att hålla systemen fullt moderna genom att införa bästa tillgängliga teknik för säkerhet och dataskydd.

Det bör därför tilläggas i artikel 12 i förslagen att kommissionen regelbundet skall föreslå införandet av ny teknik som utgör den modernaste på detta område och kommer att höja nivån på dataskyddet och säkerheten samt underlätta arbetet för de nationella myndigheter som har tillgång till dessa uppgifter.

5.2 Medlemsstaternas roll

Medlemsstaternas situation är inte helt klar, eftersom det är svårt att veta vilken myndighet (vilka myndigheter) som kommer att vara registeransvarig(a).

I förslagen beskrivs en roll för nationella SIS II-byrån (för att säkerställa att de behöriga myndigheterna har tillgång till SIS II) och för Sirenemyndigheterna (för att säkerställa utbyte av all tilläggsinformation). En medlemsstat skall också säkerställa funktionen och säkerheten hos sitt NS (nationella system). Det står inte klart huruvida någon av de ovannämnda myndigheterna skall ansvara för detta sista ansvarsområde. Under alla omständigheter behövs ett förtydligande i detta avseende.

När det gäller dataskydd bör kommissionen och medlemsstaterna betraktas som gemensamt registeransvariga, var och en med specifika ansvarsområden. Erkännandet av dessa uppdrag som kompletterar varandra är det enda sättet att inte lämna något område av verksamheten inom SIS II utan tillsyn.

6. REGISTRERADES RÄTTIGHETER

6.1 Information

6.1.1 Förslaget till förordning

I artikel 28 i förslaget till förordning anges den registrerades rätt till information, och man följer i huvudsak artikel 10 i direktiv 95/46. Detta är en välkommen förändring jämfört med den nuvarande situationen, där det inte explicit anges någon rätt till information i konventionen. Det finns emellertid visst utrymme för förbättringar på följande punkter.

Viss information bör läggas till i förteckningen, eftersom detta skulle bidra till att garantera en rättvis behandling av den registrerade (11). Denna information bör avse lagringstiden för uppgifterna, rätten att begära omprövning eller överklagande av beslutet om inläggning av en registrering (i vissa fall; se artikel 15.3 i förslaget till förordning), möjligheten att få hjälp av dataskyddsmyndigheten samt rättsmedel.

I förslaget till förordning finns det ingen hänvisning till den tidpunkt då informationen skall lämnas. Detta kan göra det omöjligt för den registrerade att göra sina rättigheter gällande. För att dessa rättigheter skall bli faktiska, bör förordningen ange en exakt tidpunkt då information skall lämnas, beroende på vilken myndighet som har lagt in registreringen.

Det vore för det första en praktisk lösning att lägga till information om registreringen i det beslut som registreringen grundar sig på: antingen ett rättsligt eller administrativt beslut grundat på ett hot mot allmän ordning (…) eller ett beslut om återvändande eller utvisning tillsammans med ett återreseförbud. Detta bör läggas till i artikel 28 i förordningen.

6.1.2 Förslaget till beslut

I artikel 50 i beslutet föreskrivs att information skall utlämnas på begäran av den registrerade personen och där anges också de möjliga skälen för att vägra utlämnande av denna information. Begränsningarna av denna rättighet är naturligtvis förståeliga med hänsyn till uppgifternas art och det sammanhang i vilket de behandlas.

Rätten till information bör emellertid inte vara avhängigt av en ansökan från den registrerade personen (detta skulle faktiskt snarare vara definitionen av en ansökan om tillgång). Det kan förmodas att behovet av att ”ansöka om” information motiverades av de fall då den registrerade personen inte kan informeras därför att han inte är lokaliserad.

En bättre lösning på problemet skulle vara att lägga till ett undantag till rätten till information i de fall då det visar sig omöjligt eller medför en oproportionerlig ansträngning att lämna ut information. Artikel 50 i beslutet bör ändras i enlighet härmed.

Denna lösning skulle också vara förenlig med tillämpningen av utkastet till rambeslut om uppgiftsskydd i tredje pelaren.

6.2 Tillgång

I både förslaget till förordning och förslaget till beslut föreskrivs tidsfrister för besvarande av ansökningar om tillgång, vilket är en positiv utveckling. Eftersom förfarandet för utövandet av rätten till tillgång fastställs på nationell nivå kan man emellertid undra hur de tidsfrister som föreskrivs i förslagen kan samverka med de befintliga förfarandena, i synnerhet om medlemsstaterna har kortare tidsfrister för att besvara en ansökan om tillgång. Det bör klargöras att de tidsfrister som är mest förmånliga för den registrerade personen bör tillämpas.

6.2.1 Förslaget till förordning

Det är värt att notera att de begränsningar av rätten till tillgång (”skall avslås, om det kan skada verkställigheten av rättsliga uppdrag som rapporten avser, eller om någon annan persons rätt och frihet måste skyddas”) som för närvarande finns i Schengenkonventionen inte förekommer i förslaget till förordning.

Emellertid beror detta förmodligen på tillämpligheten av direktiv 95/46/EG, där det föreskrivs (i artikel 13) att det finns möjlighet att införa undantag i nationella lagstiftningar. I varje fall bör det påpekas att användningen av artikel 13 i nationell lagstiftning för att begränsa rätten till tillgång alltid bör vara förenlig med artikel 8 i ECHR och att detta endast bör ske i begränsade fall.

6.2.2 Förslaget till beslut

I förslaget till beslut begränsas rätten till tillgång på samma sätt som i Schengenkonventionen. Förslaget till rambeslut innehåller i sak samma begränsningar av rätten till tillgång och därför bör antagandet av detta instrument inte innebära någon betydande skillnad härvidlag.

Eftersom tillgången till uppgifter med anknytning till brottsbekämpning i flera medlemsstater är ”indirekt” (det vill säga utövas via den nationella myndigheten med ansvar för uppgiftsskydd) torde det vara lämpligt att föreskriva en skyldighet för myndigheter med ansvar för uppgiftsskydd att samarbeta aktivt i utövandet av rätten till tillgång.

6.3 Rätt till omprövning eller överklagande av ett beslut om att lägga in en registrering

Enligt artikel 15.3 i förordningen har en registrerad person rätt att få ett beslut om att lägga in en registrering omprövat av eller att överklaga till en rättslig myndighet, om beslutet fattas av en administrativ myndighet. Detta är ett välkommet tillägg jämfört med den nuvarande Schengenkonventionen.

Detta understryker behovet av att den registrerade personen erhåller fullständig information och att det sker i tid, såsom nämndes i punkt 6.1 ovan: utan denna rättighet förblir denna nya rättighet teoretisk.

6.4 Rättsmedel

I artikel 30 i förslaget till förordning och artikel 52 i förslaget till beslut föreskrivs rätten att väcka talan eller klagomål inför domstol i vilken medlemsstat som helst om den registrerade personen vägras rätten att ta del av eller att rätta eller radera uppgifter eller rätten att få information eller upprättelse.

Lydelsen (”varje individ som befinner sig på någon av medlemsstaternas territorium”) antyder att den klagande måste befinna sig fysiskt på territoriet för att väcka sin talan inför domstol. Denna territoriella begränsning motiveras inte och kan göra rätten till rättsmedel ineffektiv, eftersom den klagande mycket ofta väcker talan just därför att han inte beviljas tillträde till Schengenterritoriet. När det gäller förslaget till förordning måste dessutom artikel 22 i direktivet beaktas eftersom direktivet är lex generalis; enligt denna artikel har ”var och en” rätt till ett rättsmedel, oberoende av bostadsort. Förslaget till rambeslut innehåller inte heller någon territoriell begränsning. Datatillsynsmannen föreslår att den territoriella begränsningen i artikel 30 och artikel 52 stryks.

7. TILLSYN

7.1 Inledande anmärkning: ansvarsfördelning

Enligt förslagen skall tillsynsuppgiften fördelas mellan nationella tillsynsmyndigheter (12) och datatillsynsmannen, var och en för sitt ansvarsområde. Detta är i överensstämmelse med förslagens syn på tillämplig lagstiftning och ansvar för driften och användningen av SIS II och med behovet av en effektiv tillsyn.

Datatillsynsmannen välkomnar därför detta synsätt i artikel 31 i förslaget till förordning och artikel 53 i förslaget till beslut. För att göra respektive uppgifter tydligare och mer begripliga föreslår datatillsynsmannen dock att varje artikel skall delas upp i flera bestämmelser och att var och en av dessa skall ägnas åt en tillsynsnivå, på samma sätt som i förslagen om VIS.

7.2 Tillsyn från nationella myndigheter med ansvar för uppgiftsskydd

Enligt artikel 31 i förslaget till förordning och artikel 53 i förslaget till beslut skall varje medlemsstat se till att en oberoende myndighet övervakar att behandlingen av personuppgifter i SIS II sker enligt gällande regler.

Artikel 53 i förslaget till beslut innehåller ett tillägg om att enskilda individer skall ha rätt att begära att tillsynsmyndigheten kontrollerar att hans eller hennes personuppgifter behandlas enligt gällande regler. Någon liknande bestämmelse finns inte i förslaget till förordning eftersom direktivet är tillämpligt som lex generalis. Därför måste det anses att nationella myndigheter med ansvar för uppgiftsskydd kan utöva, med avseende på SIS II, alla de befogenheter som den tilldelas genom artikel 28 i direktiv 95/46/EG, inklusive kontroll av om behandlingen av uppgifter är enligt gällande regler. I artikel 31.1 i förordningen klargörs deras uppgift, men detta kan inte innebära en begränsning av dessa befogenheter. Erkännandet av dessa befogenheter bör klargöras i förslaget till förordning.

När det gäller förslaget till beslut tillerkänns de nationella tillsynsmyndigheterna mer omfattande skyldigheter genom detta eftersom dess lex generalis är annorlunda. En situation då tillsynsmyndigheter skulle ha olika uppdrag och befogenheter beroende på vilken kategori av uppgifter som behandlas är emellertid inte sund och mycket svårhanterlig i praktiken. Därför bör den undvikas antingen genom att dessa myndigheter tillerkänns samma befogenheter i själva förslaget till beslut eller genom att det hänvisas till en annan lex generalis (nämligen rambeslutet om uppgiftsskydd i tredje pelaren) varigenom de myndigheter som ansvarar för uppgiftsskydd tilldelas fler befogenheter.

7.3 Tillsyn från datatillsynsmannen

Datatillsynsmannen övervakar att den behandling av uppgifter som bedrivs av kommissionen utförs i enlighet med förslagen. På samma sätt bör datatillsynsmannen kunna utöva alla sina befogenheter enligt förordning 45/2001, dock med hänsyn till kommissionens begränsade befogenheter med avseende på själva uppgifterna.

Det bör tilläggas att datatillsynsmannen enligt artikel 46 f i förordning nr 45/2001 skall ”samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheter … i den omfattning som behövs för att de skall kunna fullgöra sina respektive uppgifter”. Samarbetet med medlemsstaterna vid tillsynen av SIS II härrör inte endast från förslagen utan även från förordning 45/2001.

7.4 Gemensam tillsyn

I förslagen erkänns också behovet av att samordna de olika, berörda myndigheternas tillsynsverksamhet. Enligt artikel 31 i förslaget till förordning och artikel 53 i förslaget till beslut ska ”de nationella tillsynsmyndigheterna och Europeiska datatillsynsmannen … samarbeta aktivt. Europeiska datatillsynsmannen skall för detta ändamål sammankalla ett möte minst en gång om året.”

Tillsynsmannen välkomnar detta förslag som i sak innehåller de nödvändiga faktorerna för att upprätta samarbetet – vilket verkligen är mycket väsentligt – mellan de myndigheter som ansvarar för tillsyn på nationell och europeisk nivå. Det bör understrykas att det i förslagen föreskrivs ett möte minst en gång om året men att detta skall betraktas som ett minimum.

När det gäller dessa bestämmelser (artikel 31 i förslaget till förordning och artikel 53 i förslaget till beslut) kunde det emellertid vara lämpligt med vissa klargöranden om innehållet i denna samordning. Den nuvarande gemensamma tillsynsmyndigheten har befogenhet att granska svårigheter med tolkning eller tillämpning av konventionen, att studera problem som kan förekomma när det gäller utövandet av oberoende tillsyn eller rätten till tillgång samt att utforma harmoniserade förslag till gemensamma lösningar på befintliga problem.

De nya förslagen kan inte leda till en urvattning av den nuvarande omfattningen av den gemensamma tillsynen. Om det är uppenbart att myndigheter med ansvar för uppgiftsskydd med avseende på SIS II han utöva alla de tillsynsbefogenheter som de tilldelas genom direktivet, kan samarbetet mellan dessa myndigheter omfatta breda aspekter av tillsynen av SIS II, inklusive den befintliga gemensamma tillsynsmyndighetens arbetsuppgifter enligt artikel 155 i Schengenkonventionen.

För att klargöra detta helt och hållet skulle det vara lämpligt att bekräfta detta uttryckligen i förslagen.

8. SÄKERHET

Förvaltningen av och respekten för en optimal säkerhetsnivå för SIS II utgör ett grundläggande krav för säkerställande av ett adekvat skydd av personuppgifter som lagras i databasen. För att erhålla denna tillfredställande skyddsnivå måste lämpliga säkerhetsgarantier införas när det gäller hanteringen av potentiella risker för systemets infrastruktur och för de berörda personerna. Detta ämne diskuteras nu i olika delar av förslaget och därvidlag krävs det en viss förbättring.

Artiklarna 10 och 13 i förslaget innehåller olika åtgärder för uppgiftssäkerhet och där anges också vilka typer av missbruk som behöver förebyggas. Datatillsynsmannen välkomnar att bestämmelser om systematisk (egen)kontroll av säkerhetsåtgärder ingår i dessa artiklar.

Artikel 59 i förslaget till beslut och artikel 34 i förslaget till förordning, som handlar om övervakning och utvärdering, bör emellertid inte endast röra aspekterna produktivitet, kostnadseffektivitet och tjänsternas kvalitet utan även överensstämmelsen med rättsliga krav, i synnerhet inom området uppgiftsskydd. Datatillsynsmannen rekommenderar därför att räckvidden för dessa artiklar utvidgas till övervakning av och rapportering om huruvida behandlingen sker enligt gällande regler.

Som komplement till artikel 10.1 f eller artikel 18 i förslaget till beslut och artikel 17 i förslaget till förordning beträffande den vederbörligen auktoriserade personal som har tillgång till uppgifterna bör det tilläggas att medlemsstaterna (liksom Europol och Eurojust) bör se till att exakta användarprofiler är tillgängliga (vilka bör stå till de nationella tillsynsmyndigheternas förfogande för kontroller). Utöver dessa användarprofiler måste en fullständig förteckning över användaridentiteter utarbetas och kontinuerligt uppdateras av medlemsstaterna. Detta gäller även kommissionen i tillämpliga delar.

Dessa säkerhetsåtgärder kompletteras med skyddsåtgärder med avseende på övervakning och organisation. I artikel 14 i förslagen beskrivs villkoren för och syftena med registreringarna av alla databehandlingsoperationerna. Dessa registreringar skall inte bara lagras för övervakning av uppgiftsskyddet och säkerställande av uppgiftssäkerheten utan även för konsolidering av den regelbundna egenkontrollen av SIS II, såsom föreskrivs i artikel 10. Egenkontrollrapporterna kommer att bidra till att tillsynsmyndigheterna utför sina arbetsuppgifter effektivt och att dessa kan fastställa de svagaste punkterna och koncentrera sig på dem under sitt egenkontrollförfarande.

Såsom nämndes tidigare i detta yttrande måste en ökning av antalet anslutningspunkter till systemet motiveras noggrant eftersom det automatiskt ökar riskerna för missbruk. I artikel 4.1 b 9 i förslagen bör det därför konkret påvisas att det behövs en andra anslutningspunkt.

Förslagen innehåller ingen tydlig förklaring av behovet av nationella kopior av det centrala systemet och föranleder allvarliga farhågor om den övergripande risk- och säkerhetsnivån för systemet, till exempel följande:

—	En ökning av antalet kopior ökar riskerna för missbruk (särskilt med tanke på förekomsten av nya uppgifter, till exempel biometriska uppgifter).

—	De uppgifter som behandlas i dessa kopior är inte väl definierade.

—	Kraven på korrekthet, kvalitet och tillgänglighet i artikel 9 medför stora tekniska utmaningar och ökar därför kostnaden i enlighet med den senaste tillgängliga tekniken.

—	De nationella myndigheternas tillsyn av dessa kopior kommer att kräva ytterligare mänskliga och finansiella resurser, vilka kanske inte alltid kommer att stå till förfogande.

Med hänsyn till de risker som det innebär är datatillsynsmannen inte övertygad om vare sig behovet (med tanke på tillgänglig teknik) eller mervärdet av användningen av nationella kopior. Han rekommenderar att möjligheten för medlemsstaterna att använda nationella kopior skall strykas.

Om nationella kopior skall tas fram, erinrar datatillsynsmannen dock om att en strikt princip om begränsning rörande syftet måste tillämpas på den nationella användningen av dem. Likaså får man aldrig söka i den nationella kopian på andra sätt än i den centrala databasen.

Lagligheten när det gäller behandlingen av personuppgifter grundas på fullständig respekt för uppgiftssäkerhet och uppgiftsintegritet. Datatillsynsmannen kommer att på ett effektivt sätt övervaka dessa processer, om han inte endast kan övervaka uppgiftssäkerheten utan även uppgifternas integritet genom analys av de tillgängliga loggböckerna. Det är därför nödvändigt att lägga till ”uppgifternas integritet” i artikel 14.6.

9. KOMMITTÉFÖRFARANDE

I förslagen föreskrivs kommittéförfaranden i flera fall där det krävs tekniska beslut för genomförandet eller förvaltningen av SIS II. Såsom angavs i yttrandet om VIS av liknande skäl kommer dessa beslut att få betydande konsekvenser för det korrekta genomförandet av principen om syfte och proportionalitet.

Datatillsynsmannen rekommenderar att beslut med väsentliga konsekvenser för uppgiftsskyddet, till exempel tillgång till och införande av uppgifter, utbyte av kompletterande information, uppgifternas kvalitet och kompatibilitet mellan rapporter, nationella kopiors tekniska överensstämmelse osv., bör antas genom en förordning eller ett beslut och helst med hjälp av medbeslutandeförfarandet (13) .

När det gäller alla andra fall med konsekvenser för uppgiftsskyddet bör datatillsynsmannen ges möjlighet att ge rekommendation om de val som dessa kommittéer gör.

Datatillsynsmannens rådgivande roll bör anges i artiklarna 60 och 61 i beslutet och artikel 35 i förordningen.

I det mer specifika fallet rörande tekniska bestämmelser för sammanlänkade registreringar (artikel 26 i förordningen och artikel 46 i beslutet) måste behovet av olika kommittéförfaranden (rådgivande kommittéförfarande för beslutet och föreskrivande kommittéförfarande för förordningen) förklaras.

10. INTEROPERABILITET

Eftersom kommissionens meddelande om interoperabiliteten för framtida system inom EU ännu inte föreligger, är det svårt att på ett korrekt sätt utvärdera mervärdet av den planerade men ännu inte definierade samverkan.

I detta sammanhang vill datatillsynsmannen också hänvisa till rådets uttalande av den 25 mars 2004 om bekämpande av terrorism, där kommissionen uppmanas att lägga fram förslag i syfte att öka interoperabilitet och samverkan mellan informationssystem (SIS, VIS och Eurodac). Han vill också hänvisa till den pågående diskussionen om vilket organ som skall anförtros förvaltningen av de olika storskaliga systemen i framtiden (se även punkt 3.8 i detta yttrande).

Datatillsynsmannen meddelade redan i yttrandet om informationssystemet för viseringar att interoperabilitet är en viktig och avgörande förutsättning för att storskaliga IT-system som SIS II skall bli effektiva. Den ger möjlighet att konsekvent minska de totala kostnaderna och att undvika en naturlig överlappning av heterogena delar.

—

Interoperabilitet kan även bidra till målet att behålla en hög säkerhetsnivå på ett område utan inre gränskontroller mellan medlemsstaterna genom att tillämpa samma normer för förfarandet för alla bärande delar av denna politik. Det är dock mycket viktigt att skilja mellan följande två nivåer för interoperabilitet:

—	Interoperabilitet mellan EU:s medlemsstater är högst önskvärd; den rapport som sänds från en medlemsstats myndigheter måste vara interoperabel med sådana som översänts av alla andra medlemsstaters myndigheter.

—	Behovet av interoperabilitet mellan system som konstruerats för olika ändamål eller med tredjelandssystem kan däremot ifrågasättas.

Som exempel på tillgängliga skyddsåtgärder som används för att begränsa systemets syfte och förebygga ”funktionsglidning” kan nämnas användningen av olika tekniska normer som bidrar till denna begränsning. Dessutom bör alla slag av interaktion mellan två olika system dokumenteras noggrant. Interoperabilitet bör aldrig leda till ett läge där en myndighet som inte har rätt till tillgång till eller användning av vissa uppgifter kan erhålla dessa via ett annat informationssystem. I den mån man kan upptäcka det genom att läsa förslagen tycks det till exempel som om ett automatiskt fingeravtrycksidentifieringssystem (AFIS) inte kommer att finnas under SIS II:s första år; det görs endast en hänvisning till en kommande biometrisk sökmotor. Om ett scenario planeras där AFIS från andra EU-system används, bör det dokumenteras tydligt med de nödvändiga skyddsåtgärder som krävs för sådana synergier.

Datatillsynsmannen vill återigen betona att systemens interoperabilitet inte kan förverkligas i strid med principen om begränsning av ändamålet och att alla förslag i frågan bör läggas fram för honom.

11. SAMMANFATTNING AV SLUTSATSER

11.1 Allmänna punkter

1.	Datatillsynsmannen välkomnar flera positiva aspekter av förslagen, som på en del punkter innebär en förbättring jämfört med den situation som nu råder. Han konstaterar att bestämmelserna om uppgiftsskydd generellt sett har utarbetats med stor omsorg.

Datatillsynsmannen framhåller att den nya rättsliga ordningen, även om den är komplex, bör

—	garantera en hög nivå på uppgiftsskyddet,

—	vara förutsägbar för medborgarna och för de myndigheter som utbyter uppgifter,

—	vara konsekvent i sin tillämpning på olika kontexter (första eller tredje pelaren).

Tillägget av nya element i SIS II, vilket ökar dess eventuella inverkan på enskilda människors liv, bör dessutom följas av strängare säkerhetsåtgärder vilka beskrivs i yttrandet. Följande kan särskilt framföras:

—	Tillgång till uppgifter i SIS II får inte ges till nya myndigheter om det inte finns en mycket stark motivering för detta. Den bör även begränsas så mycket som möjligt, när det gäller både tillgängliga uppgifter och bemyndigade personer.

—	Sammankoppling av registreringar får aldrig, ens indirekt, leda till en ändring av rätten till tillgång.

—	Icke antagen lagstiftning får inte betraktas som en giltig grund för införande av uppgifter i SIS II (registreringar för att vägra inresa).

—	Den rättsliga grunden för tillgång för myndigheter som ansvarar för utfärdande av registreringsbevis för fordon bör övervägas på nytt eftersom den huvudsakligen är avsedd att bekämpa brottslighet.

—	Datatillsynsmannen inser att användningen av biometeriska uppgifter kan förbättra systemets resultat och hjälpa offren för identitetsstöld. Effekten av detta införande verkar dock inte vara tillräckligt genomtänkt och dessa uppgifters tillförlitlighet förefaller överskattad.

11.2 Särskilda påpekanden

Datatillsynsmannen välkomnar kommissionens erkännande att förordning nr 45/2001 gäller all behandling av uppgifter av kommissionen i SIS II, eftersom den kommer att bidra till att garantera en enhetlig och homogen tillämpning av reglerna för skydd av enskilda personers grundläggande rättigheter och friheter när det gäller behandlingen av personuppgifter.

För att säkerställa en strikt begränsning av syftet på nationell nivå rekommenderar datatillsynsmannen att det i SIS II-förslagen (dvs. artikel 21 i förslaget till förordning och artikel 40 i förslaget till beslut) införs en bestämmelse med samma verkan som den nuvarande artikel 102.4 i Schengenkonventionen, varigenom medlemsstaternas möjlighet att bestämma om annan användning av uppgifterna än den som förutses i SIS II-texterna begränsas.

Följande stränga villkor bör gälla när en myndighet beviljas tillgång till SIS II-uppgifter:

—	Tillgången måste vara förenlig med SIS II:s allmänna syfte och överensstämma med dess rättsliga grund.

—	Behovet av tillgång till SIS II-uppgifter måste bevisas.

—	Det måste uttryckligen och restriktivt preciseras hur uppgifterna kommer att användas.

—	Villkoren för tillgång måste vara väl definierade och begränsade. I synnerhet bör det finnas en aktuell förteckning över personer med rätt till tillgång till SIS II även för Europol och Eurojust.

—	Det faktum att dessa myndigheter beviljas tillgång till SIS II-uppgifter kan aldrig vara ett skäl till att införa eller behålla uppgifter i systemet om de inte är användbara för den särskilda registrering som de ingår i.

—	Bevarandetiden för uppgifter får inte förlängas om det inte är nödvändigt för det syfte för vilket uppgifterna infördes.

I de specifika fallen Europol och Eurojust uppmanar datatillsynsmannen kommissionen att på ett restriktivt sätt precisera de uppgifter där tillgång är motiverad för att de skall kunna utföras. Europols och Eurojusts tillgång bör dessutom begränsas till uppgifter om enskilda personer vars namn redan förekommer i deras filer. Det föreslås också att Europol och Eurojust beviljas endast en anslutningspunkt.

När det gäller registreringar i syfte att vägra inresa bör de bestämmelser som grundar sig på ännu inte antagen lagstiftning antingen dras tillbaka eller formuleras om på ett sätt – baserat på befintlig lagstiftning – som låter de enskilda personerna få veta exakt vilka åtgärder myndigheterna kan vidta beträffande dem.

6.	Bevarandetiderna för uppgifter har förlängts utan att någon riktig motivering till detta har lämnats. Om det inte finns någon övertygande motivering bör de återgå till sin nuvarande längd, särskilt när det gäller registreringar för hemlig övervakning eller särskilda kontroller.

Kommissionens roll beskrivs som den roll som en ansvarig för operativ förvaltning har. I kombination med dess huvudroll i utvecklingen och underhållet av systemet bör detta ses som den roll som en registeransvarig sui generis har. Den är mycket större än en registerförares roll, men är också mer begränsad än en vanlig registeransvarigs roll, eftersom kommissionen inte har någon tillgång till de uppgifter som behandlas i SIS II.

I enlighet med den rollen bör det tilläggas i artikel 12 i båda förslagen att kommissionen regelbundet bör föreslå genomförandet av nya tekniker som ger en bild av det aktuella forskningsläget på detta område och som kommer att öka uppgiftsskyddet och säkerheten.

8.	När det gäller medlemsstaternas roll behövs ett klargörande i fråga om myndigheter som är registeransvariga.

Beträffande informationen om den registrerade gäller följande:

—

I förslaget till förordning bör viss information läggas till på förteckningen, nämligen bevarandetiden för uppgifterna, förekomsten av rättigheten att begära en översyn eller överklagan av beslutet att utfärda en registrering, möjligheten att få stöd från dataskyddsmyndigheten och förekomsten av rättsmedel.

När det gäller den tidpunkt då denna information lämnas bör det dessutom finnas en skyldighet att lämna information om registreringen i det beslut som först och främst utgör grunden för registreringen.

—	I förslaget till beslut bör artikel 50 ändras så att rätten till information inte är beroende av en begäran från den registrerade.

10.

Vad gäller tidsfristerna för besvarandet av en begäran om tillgång välkomnas att sådana införs i beslutet. Om tidsfrister införs även i nationell lagstiftning bör det klargöras att de tidsfrister som är mest fördelaktiga för den registrerade bör tillämpas.

Det kan dessutom vara lämpligt att föreskriva en skyldighet för dataskyddsmyndigheterna att samarbeta aktivt vid utövandet av rätten till tillgång.

11.	Vad beträffar rätten till rättsmedel föreslår datatillsynsmannen att den territoriella begränsningen i artiklarna 30 och 52 stryks.

12.

När det gäller de nationella dataskyddsmyndigheternas befogenheter kan följande framföras:

—	I förordningen måste det beaktas att de i fråga om SIS II kan utöva alla de befogenheter som tilldelas dem genom artikel 28 i direktiv 95/46/EG, och detta bör klargöras i förslaget till förordning.

—	I förslaget till beslut bör tillsynsmyndigheterna tillerkännas samma befogenheter som i förordningen/direktivet.

13.	Vad beträffar datatillsynsmannens befogenheter bör denne kunna utöva alla sina befogenheter enligt förordning nr 45/2001, dock med beaktande av kommissionens begränsade befogenheter när det gäller själva uppgifterna.

14.

Beträffande samordnad övervakning erkänns i förslagen även behovet av att samordna de olika inblandade myndigheternas tillsynsverksamheter. Datatillsynsmannen välkomnar att de i huvudsak innehåller de nödvändiga inslagen för att skapa samarbete mellan de myndigheter som ansvarar för tillsynen på nationell och europeisk nivå. Dessa bestämmelser (artikel 31 i förslaget till förordning och artikel 53 i förslaget till beslut) skulle dock behöva en del klargöranden av innehållet i den samordningen.

15.

Artiklarna 10 och 13 i förslaget innehåller olika åtgärder för datasäkerhet och införandet av bestämmelser om systematisk (egen)kontroll av säkerhetsåtgärder välkomnas.

—

Artikel 59 i förslaget till beslut och artikel 34 i förslaget till förordning som innehåller bestämmelser om övervakning och utvärdering bör dock inte endast gälla aspekterna produktivitet, kostnadseffektivitet och tjänsternas kvalitet utan även efterlevnad av rättsliga krav, särskilt på området uppgiftsskydd. Dessa bestämmelser bör ändras i enlighet därmed.

—

Som ett komplement till artikel 10.1 f eller artikel 18 i förslaget till beslut och artikel 17 i förslaget till förordning bör det dessutom läggas till att medlemsstaterna, Europol och Eurojust bör se till att exakta användarprofiler finns tillgängliga (dessa bör ställas till förfogande för de nationella tillsynsmyndigheterna för kontroll). Förutom dessa användarprofiler måste en fullständig förteckning över användaridentiteterna göras och hållas ständigt aktuell av medlemsstaterna. Samma sak gäller kommissionen.

—

Lagenligheten i behandlingen av personuppgifter bygger på den strikta respekten av uppgifternas säkerhet och integritet. Datatillsynsmannen bör ha möjlighet att övervaka inte bara uppgifternas säkerhet utan även uppgifternas integritet genom en analys av tillgängliga loggar. Det är således nödvändigt att lägga till ”uppgifternas integritet” i artikel 14.6.

16.

Användningen av nationella kopior kan medföra många extra risker. Datatillsynsmannen är varken övertygad om behovet (med hänsyn till tillgängliga tekniker) eller mervärdet av användningen av nationella kopior. Han rekommenderar att man undviker eller åtminstone allvarligt begränsar medlemsstaternas möjlighet att använda nationella kopior. Om nationella kopior skall tas fram måste dock en princip om strikt begränsning av syftet tillämpas på deras nationella användning. Likaledes får man aldrig söka i en nationell kopia på annat sätt än i den centrala databasen.

17.

När det gäller kommittéförfarandet bör beslut med betydande konsekvenser för uppgiftsskydd fattas genom en förordning eller ett beslut, helst genom ett medbeslutandeförfarande. Om kommittéförfarandet tillämpas bör datatillsynsmannens rådgivande roll tas med i artiklarna 60 och 61 i beslutet och artikel 35 i förordningen.

18.	Systemens interoperabilitet får inte genomföras i strid med principen om begränsning av syftet och alla förslag i denna fråga bör föreläggas datatillsynsmannen.

Utfärdat i Bryssel den 19 oktober 2005

Peter HUSTINX

Europeisk datatillsynsmannen

(1) Det är lämpligt att i detta sammanhang hänvisa till domstolens dom i målet Österreichischer Rundfunk m.fl. (Förenade mål C-465/00, C-138/01 och C-139/01, dom av den 20 maj 2003, sammanträde i plenum, (2003) REG I-4989). Domstolen behandlade en österrikisk lag om överföring av löneuppgifter för offentliganställda till den österrikiska revisionsrätten och det därpå följande offentliggörandet av dessa uppgifter. I sin dom fastslår domstolen ett antal kriterier från artikel 8 i ECHR som bör användas vid tillämpningen av direktiv 95/46/EG i den mån det i detta direktiv anges vissa begränsningar av rätten till privatliv.

(2) (KOM(2005) 475 slutlig).

(3) Det kommer också att ersätta den allmänna ordningen för uppgiftsskydd i Schengenkonventionen (artiklarna 126–130 i Schengenkonventionen). Ordningen gäller inte för SIS.

(4) En medlemsstat som använder detta alternativ för att begränsa rättigheter får göra detta endast i enlighet med artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom nämnts tidigare.

(5) Punkt 3.4 2. i datatillsynsmannens yttrande av den 23 mars 2005 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse.

(6) Den 27:e internationella konferensen i Montreux den 16 september 2005 mellan myndigheterna för skydd av personuppgifter och skydd av privatlivet; resolution om användning av biometriska uppgifter i pass, identitetskort och resehandlingar.

(7) Analysen kan bygga på den biometriska vishetens s.k. sju pelare i ”Biometrics at the frontiers: Assessing the impact on Society”, Institutet för prospektiva tekniska studier, Gemensamma forskningscentret, EUR 21585 EN, del 1.2, s. 32.

(8) I juni 2004 sattes en advokat från Portland (USA) i fängelse under två veckor eftersom FBI lyckades matcha hans fingeravtryck med fingeravtryck som påträffats vid terroristbombningen i Madrid (på den plastpåse som innehöll detonatorn). Det visade sig slutligen att det fanns brister i matchningsprocessen, vilket ledde till en feltolkning.

(9) Rådets beslut 2005/211/RIF av den 24 februari 2005 om införande av ett antal nya funktioner för Schengens informationssystem, bland annat i kampen mot terrorism, EUT L 68/44, 15.3.2005.

(10) Rapport från den gemensamma tillsynsmyndigheten för Schengens informationssystem om en undersökning av användningen av registreringar i Schengens informationssystem enligt artikel 96, Bryssel den 20 juni 2005.

(11) Se yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen om inrätttandet av informationssystemet för viseringar, punkt 3.10.1 med samma innebörd.

(12) Tillsynsmyndigheterna för Europol och Eurojust är också involverade men i mindre utsträckning.

(13) Se i detta sammanhang datatillsynsmannens yttrande om Informationssystemet för viseringar, punkt 3.12, och datatillsynsmannens yttrande om förslaget till direktiv om lagring av uppgifter som behandlats i samband med tillhandhållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, vilket utfärdades den 26 september 2005, punkt 60.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 91

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	49 årgången 19 april 2006

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Kommissionen
2006/C 091/1	Eurons växelkurs	1

2006/C 091/2	Eurons växelkurs	2

2006/C 091/3	Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Rådets direktiv 89/686/EEG av den 21 december 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om personlig skyddsutrustning ( 1 )	3

2006/C 091/4	Statligt stöd – Portugal – Stöd C 4/2006 (f.d. N 180/2005) – Stöd till Djebel, SA – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter ( 1 )	25

2006/C 091/5	Statligt stöd – Frankrike – Statligt stöd nr C 9/2006 (ex NN 85/2005) – Fond för förebyggande av risker i samband med fiske – Uppmaning enligt artikel 88.2 i EG-fördraget att inkomma med synpunkter ( 1 )	30

2006/C 091/6	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.4114 – Lottomatica/GTECH) ( 1 )	35

2006/C 091/7	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/COMP/M.4121 – Allianz Group/Sofinim/United Broadcast Facilities) ( 1 )	36

2006/C 091/8	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.4172 – Barclays/Tuja) ( 1 )	36

2006/C 091/9	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.4130 – ENI/Grupo Amorim/CGD/GALP) ( 1 )	37

2006/C 091/0	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.4087 – Eiffage/Macquarie/APRR) ( 1 )	37

	Europeiska datatillsynsmannen
2006/C 091/1	Yttrande från Europeiska datatillsynsmannen	38

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,2252
JPY	japansk yen	144,53
DKK	dansk krona	7,4621
GBP	pund sterling	0,6915
SEK	svensk krona	9,3068
CHF	schweizisk franc	1,5645
ISK	isländsk krona	93,15
NOK	norsk krona	7,854
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CYP	cypriotiskt pund	0,5762
CZK	tjeckisk koruna	28,565
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	266,67
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,696
MTL	maltesisk lira	0,4293
PLN	polsk zloty	3,9268
RON	rumänsk leu	3,4876
SIT	slovensk tolar	239,6
SKK	slovakisk koruna	37,48
TRY	turkisk lira	1,6464
AUD	australisk dollar	1,66
CAD	kanadensisk dollar	1,4029
HKD	Hongkongdollar	9,5029
NZD	nyzeeländsk dollar	1,9576
SGD	singaporiansk dollar	1,9626
KRW	sydkoreansk won	1 168,6
ZAR	sydafrikansk rand	7,4234
CNY	kinesisk yuan renminbi	9,8188
HRK	kroatisk kuna	7,3048
IDR	indonesisk rupiah	11 005,36
MYR	malaysisk ringgit	4,5008
PHP	filippinsk peso	63,037
RUB	rysk rubel	33,778
THB	thailändsk baht	46,482

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,2094
JPY	japansk yen	143,48
DKK	dansk krona	7,4624
GBP	pund sterling	0,6903
SEK	svensk krona	9,326
CHF	schweizisk franc	1,5705
ISK	isländsk krona	92,25
NOK	norsk krona	7,8562
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CYP	cypriotiskt pund	0,5764
CZK	tjeckisk koruna	28,645
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	267,73
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,6961
MTL	maltesisk lira	0,4293
PLN	polsk zloty	3,9476
RON	rumänsk leu	3,4904
SIT	slovensk tolar	239,61
SKK	slovakisk koruna	37,49
TRY	turkisk lira	1,635
AUD	australisk dollar	1,6634
CAD	kanadensisk dollar	1,3885
HKD	Hongkongdollar	9,3822
NZD	nyzeeländsk dollar	1,9605
SGD	singaporiansk dollar	1,9444
KRW	sydkoreansk won	1 162,96
ZAR	sydafrikansk rand	7,4242
CNY	kinesisk yuan renminbi	9,7052
HRK	kroatisk kuna	7,3075
IDR	indonesisk rupiah	10 869,48
MYR	malaysisk ringgit	4,4397
PHP	filippinsk peso	61,982
RUB	rysk rubel	33,516
THB	thailändsk baht	46,127