DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 8 september 2005

i mål C-416/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (1)

(Fördragsbrott - Direktiven 75/442/EEG och 91/156/EEG - Begreppet avfall - Direktiven 85/337/EEG och 97/11/EG - Bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt - Direktiv 80/68/EEG - Skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen - Direktiv 91/271/EEG - Rening av avloppsvatten från tätbebyggelse - Direktiv 91/676/EEG - Skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket - Förorening orsakad av en anläggning för svinuppfödning)

(2005/C 271/01)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-416/02, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Valero Jordana) med stöd av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: K. Manji, därefter C. White, biträdda av D. Wyatt, QC) mot Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 19 november 2002, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J. P. Puissochet (referent), S. von Bahr, U. Lõhmus och A. Ó Caoimh, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.M. Ferreira, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5.2 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, genom att inte säkerställa att avloppsvatten från tätorten Vera fått genomgå en sådan behandling som föreskrivs i artikeln, det vill säga en behandling som är mer långtgående än den som föreskrivs i artikel 4 i direktivet, och underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.1, 3.2 och 3.4 i rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket, genom att inte ange Mojácars flodmynning som känsligt område.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Konungariket Spanien skall ersätta två tredjedelar av de sammanlagda rättegångskostnaderna. Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta den återstående tredjedelen.

4)	Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall bära sin rättegångskostnad.

---

(1)  EUT C 31, 8.2.2003.

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 15 september 2005

i mål C-37/03 P: BioID AG, mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 - Ord- och figurmärke - BioID - Absolut registreringshinder - Varumärke som saknar särskiljningsförmåga)

(2005/C 271/02)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C 37/03 P, BioID AG, Berlin (Tyskland) (ombud: A. Nordemann, Rechtsanwalt), i konkurs mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: A. von Mühlendahl och G. Schneider), angående ett överklagande enligt artikel 56 i domstolens stadga som inkom till domstolens kansli den 3 februari 2003, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J.-P. Puissochet, S. von Bahr, J. Malenovský och A.Ó. Caoimh (referent), generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Ferreira, den 15 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 5 december 2002 i mål T-91/01, BioID mot harmoniseringsbyrån (BioID) (REG 2002, s. II-5159) upphävs.

2)	Talan mot det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 20 februari 2001 ogillas.

3)	Klaganden skall ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

---

(1)  EUT C 70, 22.3.2003

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 8 september 2005

i mål C-121/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (1)

(Fördragsbrott - Direktiven 75/442/EEG och 91/156/EEG - Begreppet avfall - Direktiven 85/337/EEG och 97/11/EG - Bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt - Direktiv 80/68/EEG - Skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen - Direktiv 80/778/EEG - Kvaliteten på vatten avsett att användas som dricksvatten)

(2005/C 271/03)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-121/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Valero Jordana) mot Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 19 mars 2003, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J. P. Puissochet (referent), S. von Bahr, U. Lõhmus och A. Ó Caoimh, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Ferreira, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 4.2 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, genom att inte göra en miljökonsekvensbeskrivning avseende anläggningar för svinuppfödning i regionen Baix Ter vare sig innan de byggdes eller innan de ändrades, och den har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.6 i rådets direktiv 80/778/EEG av den 15 juli 1980 om kvaliteten på vatten avsett att användas som dricksvatten, genom att låta den högsta koncentration av parametern nitrat som tillåts enligt bilaga I C, punkt 20, i nämnda direktiv överskridas i ett flertal allmänna vattendistributionsnät i regionen Baix Ter.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Konungariket Spanien skall ersätta två tredjedelar av de sammanlagda rättegångskostnaderna. Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta den återstående tredjedelen.

---

(1)  EUT C 135, 7.6.2003.

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 26 maj 2005

i mål C-132/03 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato): Ministero della Salute mot Coordinamento delle associazioni per la difesa dell'ambiente e dei diritti degli utenti e dei consumatori (Codacons), Federconsumatori (1)

(Förordning (EG) nr 1139/98 - Artikel 2.2 b - Ytterligare märkningskrav för livsmedel - Obligatoriska uppgifter om förekomst av material som härrör från vissa genetiskt modifierade organismer (GMO) - Genetiskt modifierade sojabönor och genetiskt modifierad majs - Undantag från kravet vid oavsiktlig förekomst som inte överskrider en fastställd toleransnivå - Specialdestinerade livsmedel - Spädbarn och småbarn - Undantagets tillämplighet - Försiktighetsprincipen)

(2005/C 271/04)

Rättegångsspråk: italienska

I mål C-132/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Consiglio di Stato (Italien), genom beslut av den 28 januari 2003, som inkom till domstolen den 25 mars 2003, i målet Ministero della Salute mot Coordinamento delle associazioni per la difesa dell'ambiente e dei diritti degli utenti e dei consumatori (Codacons), Federconsumatori, i närvaro av: Lega delle Cooperative, Associazione Italiana Industrie Prodotti Alimentari (AIIPA), Adusbef, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans (referent) samt domarna C. Gulmann och R. Schintgen, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Múgica Arzamendi, den 26 maj 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Artikel 2.2 b i rådets förordning (EG) nr 1139/98 av den 26 maj 1998 om obligatoriska uppgifter vid märkning av vissa livsmedel som framställs från genetiskt modifierade organismer utöver de uppgifter som föreskrivs i direktiv 79/112/EEG, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 49/2000 av den 10 januari 2000, skall tolkas så, att det undantag som föreskrivs däri från skyldigheten i artikel 2.1 och 2.3 i samma förordning att vid märkningen av livsmedel ange förekomst av material från vissa GMO, för det fall en sådan förekomst orsakats av en oavsiktlig kontaminering och inte överskrider en minimitröskel på 1 procent, även skall tillämpas på specialdestinerade livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn.

---

(1)  EUT C 135, 7.6.2003.

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 15 september 2005

i mål C-199/03: Irland mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Europeiska socialfonden - Nedsättning av finansiellt gemenskapsstöd - Uppenbart oriktig bedömning - Proportionalitet - Rättssäkerhet - Skydd för berättigade förväntningar)

(2005/C 271/05)

Rättegångsspråk: engelska

I mål C-199/03, Irland (ombud: D. O'Hagan, biträdd av P. Gallagher, SC, och P. McGarry, BL) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Flynn), angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna R. Silva de Lapuerta (referent), R. Schintgen, G. Arestis och J. Klučka, generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 15 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Irland skall ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 200, 23.8.2003.

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

av den 15 september 2005

i de förenade målen C-281/03 och C-282/03 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het Bedrijfsleven): Cindu Chemicals BV m.fl. mot College voor de toelating van bestrijdingsmiddelen (1)

(Direktiv 76/769/EEG - Farliga ämnen - Medlemsstaternas möjlighet att ställa tilläggsvillkor för utsläppande på marknaden och användning av en biocidprodukt vars verksamma ämne genom detta direktiv är föremål för begränsningar av användningsområdet - Träskyddsmedel innehållande destillater av stenkolstjära (karbolineum och kreosotolja) - Träskyddsmedel innehållande koppar, krom och arsenik)

(2005/C 271/06)

Rättegångsspråk: nederländska

I de förenade målen C-281/03 och C-282/03, angående begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna), genom beslut av den 26 juni 2003 som inkom till domstolen den 30 juni 2003, i målen Cindu Chemicals BV (C-281/03), Rütgers VFT AG, Touwen & Co. BV, Pearl Paint Holland BV, Elf Atochem Nederland BV, Zijlstra & Co. Verf BV, Chemische Producten Struyk & Co. BV, Van Swaay Schijndel BV, Houtbereiding G. Rozendaal BV, Arch Timber Protection BV (C-282/03) mot College voor de toelating van bestrijdingsmiddelen, ytterligare deltagare i rättegången: Stichting Behoud Leefmilieu en Natuur Maas en Waal, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna R. Silva de Lapuerta, J. Makarczyk, P. Kūris och G. Arestis (referent), generaladvokat: F.G. Jacobs, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 15 september 2005 avkunnat en där domslutet har följande lydelse:

Rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat, i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/60/EG av den 20 december 1994 skall tolkas så, att det inte medger att en medlemsstat uppställer andra villkor än dem som föreskrivs i direktivet för utsläppande på marknaden och användning av en biocidprodukt vars verksamma ämne har upptagits i bilaga 1 till detta direktiv, med förbehåll för tillämpningen av andra gemenskapsrättsliga bestämmelser på området innehållande särskilda villkor för produkten i fråga.

---

(1)  EUT C 251, 18.10.2003.

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 15 september 2005

i mål C-372/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 91/439/EEG - Körkort - Lägsta ålder för behörighet att föra vissa fordon - Möjlighet att föra fordon i en annan kategori än den för vilken körkortet har utfärdats - Obligatorisk registrering och obligatoriskt utbyte av körkort)

(2005/C 271/07)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-372/02, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Braun och W. Wils) mot Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 2 september 2003, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna C. Gulmann, R. Schintgen (referent), G. Arestis och J. Klučka, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: R. Grass, den 15 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1.2, 3, 5.2 b, 6.1 b tredje strecksatsen och 8.2 i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, i dess lydelse enligt rådets direktiv 96/47/EG av den 23 juli 1996, genom att anta och bibehålla 6 § tredje stycket punkt 6, 4 §, 10 § andra stycket första meningen, 29 § första och tredje styckena samt 47 § andra stycket i förordningen om personers tillträde till vägtrafik (Verordnung über die Zulassung von Personen zum Strassenverkehr) av den 18 augusti 1998.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland skall ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  HL C 275., 2003.11.15.

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

den 5 juli 2005

i mål C-376/03 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof 's-Hertogenbosch): D mot Inspecteur van de Belastingdienst/Particulieren/Ondernemingen buitenland te Heerlen (1)

(Skattelagstiftning - Förmögenhetsskatt - Rätt till grundavdrag - Åtskillnad mellan i landet bosatta respektive i landet ej bosatta personer - Avtal om undvikande av dubbelbeskattning)

(2005/C 271/08)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-376/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Gerechtshof te 's-Hertogenbosch (Nederländerna), genom beslut av den 24 juli 2003, som inkom till domstolen den 8 september 2003, i målet D. mot Inspecteur van de Belastingdienst/Particulieren/Ondernemingen buitenland te Heerlen, har domstolen (stora avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas och A. Borg Barthet samt domarna J.-P. Puissochet, R. Schintgen, N. Colneric, S. von Bahr (referent), M. Ilešič, J. Malenovský, J. Klučka och U. Lõhmus, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 5 juli 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1.	Artiklarna 56 EG och 58 EG utgör inte hinder för bestämmelser enligt vilka en medlemsstat inte medger i landet ej bosatta personer, som har huvuddelen av sin förmögenhet placerad i den stat där de är bosatta, den grundavdragsförmån som den medger sina i landet bosatta personer.

2.

Artiklarna 56 EG och 58 EG utgör inte hinder mot att en sådan i ett bilateralt avtal om undvikande av dubbelbeskattning ingående bestämmelse, som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, inte i en sådan situation och under sådana omständigheter som avses i målet vid den nationella domstolen får utsträckas till att gälla även en person som är bosatt i en medlemsstat som inte är part i nämnda avtal.

---

(1)  EUT C 289 av den 29.11.2003.

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 15 september 2005

i mål C-495/03 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden): Intermodal Transports BV mot Staatssecretaris van Financiën (1)

(Gemensamma tulltaxan - Tullklassificering - Klassificering enligt Kombinerade nomenklaturen - Tulltaxenummer 8709 - Traktor ”Magnum ET120 Terminal Tractor” - Artikel 234 EG - Skyldighet för nationella domstolar att begära förhandsavgörande - Villkor - Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av en tullmyndighet i en annan medlemsstat till tredjeman beträffande ett liknande fordon)

(2005/C 271/09)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-495/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna), genom beslut av den 21 november 2003, som inkom till domstolen den 24 november 2003 i målet Intermodal Transports mot BV Staatssecretaris van Financiën, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Lenaerts, K. Schiemann (referent), E. Juhász och M. Ilešič, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: R. Grass, den 15 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1.

Artikel 234 EG skall tolkas så, att om en part i en tvist vid en nationell domstol avseende tullklassificering av en viss vara åberopar ett bindande klassificeringsbesked som en tullmyndighet i en annan medlemsstat har utfärdat till tredjeman för en liknande vara, och den nationella domstolen anser att klassificeringen däri är felaktig, kan dessa två omständigheter — inte medföra en skyldighet för en nationell domstol mot vars avgöranden det finns rättsmedel enligt nationell lagstiftning att ställa en tolkningsfråga till domstolen, och — inte i sig automatiskt medföra en skyldighet för en nationell domstol mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning att ställa en tolkningsfråga till domstolen. En domstol mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning är emellertid skyldig att, när en fråga om tolkning av gemenskapsrätten har uppkommit vid den, beakta sin skyldighet att begära förhandsavgörande, såvida den inte har funnit att frågan saknar relevans, att den ifrågavarande gemenskapsrättsliga bestämmelsen redan har tolkats av EG-domstolen eller att den korrekta tolkningen av gemenskapsrätten är så uppenbar att det inte finns utrymme för något rimligt tvivel. Huruvida så är fallet skall bedömas med beaktande av gemenskapsrättens särdrag, de särskilda svårigheter som dess tolkning medför samt risken för skillnader i rättspraxis inom gemenskapen. Domstolen i fråga måste, när det finns ett sådant bindande klassificeringsbesked, vara särskilt noggrann vid sin bedömning av huruvida det inte finns utrymme för något rimligt tvivel i fråga om den korrekta tillämpningen av Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2261/98 av den 26 oktober 1998, bland annat med beaktande av de tre bedömningskriterier som nämns ovan.

2.

Tulltaxenummer 8709 i Kombinerade nomenklaturen skall tolkas så, att det inte omfattar fordon utrustade med en dieselmotor på 132 kW vid 2 500 varv per minut, en helautomatisk växellåda med fyra växlar framåt och en bakåt, täckt hytt och en hävanordning med en hävhöjd på 60 cm, som har en maximal bärkraft på 32 000 kg, mycket kort svängradie och som är framtagna för att effektivt kunna förflytta släpvagnar inom ett företags område och byggnader. Sådana fordon utgör nämligen varken truckar som används för att transportera gods eller dragtruckar av sådant slag som används på järnvägsperronger i den mening som avses i detta nummer.

---

(1)  EUT C 21, 24.01.2004.

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 8 september 2005

i mål C-500/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 98/34/EG - Tekniska standarder och föreskrifter - Nationella bestämmelser om fritidsbåtar)

(2005/C 271/10)

Rättegångsspråk: portugisiska

I mål C-500/03, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 26 november 2003, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Caeiros) mot Republiken Portugal (ombud: L.I Fernandes och M.J. Lois), har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna R. Schintgen och P. Kūris (referent), generaladvokat: F. G. Jacobs, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998, genom att anta förordning nr 783/98 av den 19 september 1998 trots att förslaget till denna förordning inte hade anmälts till kommissionen.

2)	Republiken Portugal förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 21, 24.01.2004.

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

av den 8 september 2005

i de förenade målen C-544/03 och C-545/03 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État): Mobistar SA mot Commune de Fléron och Belgacom Mobile SA mot Commune de Schaerbeek (1)

(Artikel 59 i EG-fördraget (nu artikel 49 EG i ändrad lydelse) - Teletjänster - Direktiv 90/388/EEG - Artikel 3c - Upphävande av samtliga restriktioner - Kommunala avgifter på pyloner, master och antenner för överföring av mobiltelefoni)

(2005/C 271/11)

Rättegångsspråk: franska

I de förenade målen C-544/03 och C-545/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Conseil d'État (Belgien), genom beslut av den 8 december 2003 som inkom till domstolen den 23 december 2003, i målen Mobistar SA (C-544/03) mot Commune de Fléron och Belgacom Mobile SA (C-545/03) mot Commune de Schaerbeek, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Lenaerts, N. Colneric (referent), E. Juhász och M. Ilešič, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 8 september 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)

Artikel 59 i EG-fördraget (nu artikel 49 EG i ändrad lydelse) skall tolkas så att den inte utgör hinder för bestämmelser som antagits av en nationell myndighet eller av en kommun eller en region och som innebär att avgifter införs på infrastrukturen för mobil- och personkommunikation som används vid utövandet av en verksamhet för vilken licens eller tillstånd har beviljats, när avgiften utan åtskillnad tillämpas på nationella tjänsteföretag och tjänsteföretag från andra medlemsstater och påverkar tjänster som tillhandahålls inom en medlemsstat på samma sätt som tjänster som tillhandahålls mellan medlemsstater.

2)

Av vad ovan anförts följer att den andra frågan skall besvaras med att skatteåtgärder avseende infrastrukturen för mobilkommunikationer inte omfattas av artikel 3c i kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster i ändrad lydelse, med avseende på genomförandet av full konkurrens på marknaden för teletjänster genom kommissionens direktiv 96/19/EG av den 13 mars 1996, utom om operatörer som har eller har haft exklusiva eller speciella rättigheter direkt eller indirekt gynnas till förfång för nya operatörer och åtgärderna väsentligt påverkar konkurrenssituationen. Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2001/51/EG av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

---

(1)  EUT C 47, 21.2.2004.

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 8 september 2005

i mål C-40/04 (begäran om förhandsavgörande från Korkein oikeus): Syuichi Yonemoto (1)

(Tillnärmning av lagstiftning - Maskiner - Direktiv 98/37/EG - Nationell lagstiftnings förenlighet med gemenskapsrätten när importören enligt de nationella bestämmelserna är skyldig att kontrollera huruvida en maskin som åtföljs av en EG-försäkran om överensstämmelse är säker)

(2005/C 271/12)

Rättegångsspråk: finska

I mål C-40/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Korkein oikeus (Finland), genom beslut av den 30 januari 2004, som inkom till domstolen den 3 februari 2004, i brottmålet mot Syuichi Yonemoto, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Lenaerts, J.N. Cunha Rodrigues (referent), E. Juhász och M. Ilešič, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: byrådirektören K. Sztranc, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1.

Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/37/EG av den 22 juni 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner utgör hinder för att tillämpa nationella bestämmelser enligt vilka den som importerar en maskin, som tillverkats i en medlemsstat och som är försedd med CE-märkning och åtföljs av en EG-försäkran om överensstämmelse, till en annan medlemsstat är skyldig att kontrollera att maskinen uppfyller de grundläggande hälso- och säkerhetskrav som fastställts i detta direktiv.

2.

Bestämmelserna i det nämnda direktivet utgör inte något hinder för att tillämpa nationella bestämmelser enligt vilka den som importerar en maskin som tillverkats i en medlemsstat till en annan medlemsstat är skyldig att, — innan maskinen överlämnas till användaren, försäkra sig om att den är försedd med CE-märkning och åtföljs av en EG-försäkran om överensstämmelse, med en översättning till det officiella språket eller till ett av de officiella språken i importmedlemsstaten, och en bruksanvisning, med en översättning till det eller de officiella språken i denna stat, — efter det att maskinen överlämnats till användaren, förse de nationella kontrollmyndigheterna med all användbar information och samarbeta med dessa om det visar sig att maskinen medför risker för säkerhet och hälsa, under förutsättning att denna skyldighet inte innebär att importören själv är skyldig att kontrollera att maskinen uppfyller de grundläggande hälso- och säkerhetskrav som fastställts i detta direktiv.

3.

Artiklarna 10 EG och 249 tredje stycket EG skall tolkas så att de inte utgör något hinder för att en medlemsstat tillgriper straffrättsliga påföljder för att på ett lämpligt sätt säkerställa att de skyldigheter som föreskrivs i direktiv 98/37 uppfylls, under förutsättning att påföljderna motsvarar dem som gäller för överträdelser av liknande art och svårighetsgrad enligt nationell rätt. Påföljderna skall under alla omständigheter vara effektiva, stå i rimlig proportion till överträdelsen och vara avskräckande.

---

(1)  EUT C 85, 03.04.2004.

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 15 september 2005

i mål C-58/04 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof): Antje Köhler mot Finanzamt Düsseldorf-Nord (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Platsen för skattepliktiga transaktioner - Leverans av varor ombord på ett kryssningsfartyg - Transport inom gemenskapen - Undantag från beskattning vid uppehåll utanför gemenskapen - Undantagets omfattning)

(2005/C 271/13)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-58/04, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Bundesfinanzhof (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Antje Köhler och Finanzamt Düsseldorf-Nord, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna N. Colneric, K. Schiemann (referent), E. Juhász och E. Levits, den 15 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Ett fartygs uppehåll i hamnar i icke-medlemsstater, vid vilka de resande kan lämna fartyget, om så bara för en kort tid, utgör uppehåll utanför gemenskapen i den mening som avses i artikel 8.1 c i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/111/EEG av den 14 december 1992 om ändring av direktiv 77/388 och införande av förenklande åtgärder för mervärdesskatt.

---

(1)  EUT C 106, 30.4.2004..

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 8 september 2005

i mål C-129/04 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État): Espace Trianon SA, Société wallonne de location-financement SA (Sofibail) mot Office communautaire et régional de la formation professionnelle et de l'emploi (FOREM) (1)

(Offentlig upphandling - Direktiv 89/665/EEG - Prövningsförfarande avseende offentlig upphandling - Personer som skall ha rätt att ansöka om prövning - Anbudsgivande konsortium - Förbud mot att en av medlemmarna i ett konsortium för talan individuellt - Begreppet intresse av att få avtal om offentlig upphandling)

(2005/C 271/14)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-129/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Conseil d'État (Belgien), genom beslut av den 25 februari 2004 som inkom till domstolen den 9 mars 2004, i målet Espace Trianon SA, Société wallonne de location-financement SA (Sofibail) mot Office communautaire et régional de la formation professionnelle et de l'emploi (FOREM), har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna C. Gulmann (referent), R. Schintgen, G. Arestis och J. Klučka, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: byrådirektören K. Sztranc, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1.

Artikel 1 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster, skall tolkas så att den inte utgör hinder mot att medlemmarna i ett konsortium, som inte är en juridisk person och som i egenskap av konsortium har deltagit i ett förfarande för offentlig upphandling och därvid inte tilldelats kontraktet, enligt nationell rätt endast gemensamt har rätt att föra talan mot beslutet om tilldelning av kontraktet, och att enbart en enskild medlem av konsortiet inte har rätt att individuellt föra talan mot beslutet.

2.	Detsamma gäller om samtliga medlemmar i ett sådant konsortium väcker talan gemensamt men en av medlemmarnas talan avvisas.

---

(1)  EUT C 106, 30.4.2004

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 8 september 2005

i mål C-278/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland (1)

(Fördragsbrott - Direktiven 2001/88/EG och2001/93/EG - Hälsovårdspolitik - Djurskyddskrav vid svinhållning - Underlåtenhet att införliva)

(2005/C 271/15)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-278/04, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Braun och A. Bordes) mot Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: A. Tiemann), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna M. Ilešič och E. Levits (referent), generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2001/88/EG av den 23 oktober 2001 och kommissionens direktiv 2001/93/EG av den 9 november 2001 om ändring av direktiv 91/630/EEG om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning, genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa nämnda direktiv.

2)	Förbundsrepubliken Tyskland skall ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 228, 11.9.2004.

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 8 september 2005

i mål C-288/04 (begäran om förhandsavgörande från Unabhängiger Finanzsenat Außenstelle Wien): AB mot Finanzamt für den 6., 7. und 15. Bezirk (1)

(Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier - Tjänsteföreskrifter - Anställningsvillkoren för övriga anställda - Lokalt anställd vid kommissionens representation i Österrike - Skattesystem)

(2005/C 271/16)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-288/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Wien (Österrike), genom beslut av den 28 juni 2004 som inkom till domstolen den 6 juli 2004, i målet AB mot Finanzamt für den 6., 7. und 15. Bezirk, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Lenaerts, K. Schiemann, E. Juhász (referent) och M. Ilešič, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Det beslut som en gemenskapsinstitution fattar för att definiera vilken status en av dess övriga anställda skall ha, och för att fastställa anställningsformen för denna person, är tvingande för de nationella administrativa myndigheterna och domstolarna vid tillämpningen av artiklarna 13 och 16 i protokollet varför de inte har rätt att företa en självständig klassificering av det ifrågavarande anställningsförhållandet.

---

(1)  EUT C 251 av den 9.10.2004.

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 8 september 2005

i mål C-427/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2001/16/EG - Transeuropeiska nät - Driftskompabiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg - Underlåtenhet att införliva)

(2005/C 271/17)

Rättegångsspråk: grekiska

I mål C-427/04, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 5 oktober 2004, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: W. Wils och G. Zavvos) mot Republiken Grekland (ombud: N. Dafniou), har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna M. Ilešič och E. Levits (referent), generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/16/EG av den 19 mars 2001 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

2)	Republiken Grekland förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 6, 8.1.2005.

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

av den 8 september 2005

i mål C-448/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2001/40/EG - Ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

(2005/C 271/18)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-448/04, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 27 oktober 2004, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. O'Reilly och A.-M. Rouchaud-Joët) mot Storhertigdömet Luxemburg (ombud: S. Schreiner), har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna J.N. Cunha Rodrigues och M. Ilešič (referent), generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 september 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2001/40/EG av den 28 maj 2001 om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv med undantag för dess artikel 7.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 314, 18.12.2004.

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 8 september 2005

i mål C-462/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2001/40/EG - Ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land - Underlåtenhet att införliva inom fristen)

(2005/C 271/19)

Rättegångsspråk: italienska

I mål C-462/04, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. O'Reilly och E. de March) mot Republiken Italien (ombud: I. M Braguglia, biträdd av advokaten A. Cingolo), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väcktes den 29 oktober 2004, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av ordföranden K. Lenaerts samt domarna J.N. Cunha Rodrigues och Ilešič (referent), generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 september 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Republiken Italien har åsidosatt sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2001/40/EG av den 28 maj 2001 om ömsesidigt erkännande av beslut om avvisning eller utvisning av medborgare i tredje land, bortsett från artikel 7 i direktivet, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Republiken Italien skall ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EGT C 6 av den 08.01.2005.

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 14 juli 2005

i mål C-31/05: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2002/19/EG, 2002/20/EG och 2002/21/EG - Nät och tjänster - Elektronisk kommunikation - Gemensamt regelverk - Ej införlivat inom föreskriven frist)

(2005/C 271/20)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-31/05, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Shotter) mot Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och S. Ramet), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna P. Kūris (referent) och G. Arestis, generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: R. Grass, den 14 juli 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiven.

2)	Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 82, 02.04.2005.

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

av den 8 september 2005

i mål C-57/05: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (1)

(Fördragsbrott - Direktiv2002/46/EG - Tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

(2005/C 271/21)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-57/05, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 9 februari 2005, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.-P. Keppenne) mot Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, E. Belliard och R. Loosli-Surrans), har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Borg Barthet samt domarna S. von Bahr och A.Ó. Caoimh (referent), generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 september 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

2)	Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 82, 2.4.2005.

DOMSTOLENS BESLUT

(fjärde avdelningen)

den 21 juni 2005

i de förenade målen C-483/00, C-485/00–C-488/00, C-492/00–C-494/00, C-496/00, C-500/00 och C-21/01 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale amministrativo regionale del Lazio): Azienda Agricola Nardoni di Benedetto Nardoni mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-483/00), och Azienda Agricola Antonio Tonon mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), i närvaro av: Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-485/00), och Azienda Agricola Beniamino Brutti m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), i närvaro av: Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica m.fl. (C-486/00), och Cooperativa Nuova Latte Srl mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero delle Politiche Agricole e Forestali (C-487/00), och Azienda Agricola Fermo e Gabriele Borini ss mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-488/00), och Giuseppe De Marchi m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-492/00), och Ferdinando Pavan m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-493/00), och Associazione dei Produttori di Latte delle Terre del Granducato m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero delle Politiche Agricole e Forestali, Regione Toscana (C-494/00), och Associazione Agricola Produttori Castellani Soc. coop. arl m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-496/00), och Azienda Agricola Pietro Baita m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero delle Politiche Agricole e Forestali (C-500/00), och Giorgio Accarini m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-21/01) (1)

(Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Mjölk och mjölkprodukter - Tilläggsavgift för mjölk - Förordningarna (EEG) nr 3950/92 och nr 536/93 - Referenskvantiteter - Justering i efterhand)

(2005/C 271/22)

Rättegångsspråk: italienska

I de förenade målen C-483/00, C-485/00–C-488/00, C-492/00–C-494/00, C-496/00, C-500/00 och C-21/01, Azienda Agricola Nardoni di Benedetto Nardoni mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-483/00), och Azienda Agricola Antonio Tonon mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), i närvaro av: Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-485/00), och Azienda Agricola Beniamino Brutti m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), i närvaro av: Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica m.fl. (C-486/00), och Cooperativa Nuova Latte Srl mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero delle Politiche Agricole e Forestali (C-487/00), och Azienda Agricola Fermo e Gabriele Borini ss mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-488/00), och Giuseppe De Marchi m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-492/00), och Ferdinando Pavan m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-493/00), och Associazione dei Produttori di Latte delle Terre del Granducato m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero delle Politiche Agricole e Forestali, Regione Toscana (C-494/00), och Associazione Agricola Produttori Castellani Soc. coop. arl m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-496/00), och Azienda Agricola Pietro Baita m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero delle Politiche Agricole e Forestali (C-500/00), och Giorgio Accarini m.fl. mot Azienda di Stato per gli interventi nel mercato agricolo (AIMA), Ministero del Tesoro, del Bilancio e della Programmazione Economica (C-21/01), angående begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Tribunale amministrativo regionale del Lazio (Italien), genom beslut av den 6 juli 2000, som inkom till domstolen den 29 december 2000 och, i mål C-21/01, den 18 januari 2001, har domstolen (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna N. Colneric (referent) och J.N. Cunha Rodrigues, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: R. Grass, den 21 juni 2005 meddelat följande beslut:

Artiklarna 1 och 4 i rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter samt artiklarna 3 och 4 i kommissionens förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter skall tolkas så att de inte utgör hinder för en medlemsstat att efter utförd kontroll justera de individuella referenskvantiteter som tilldelats varje producent och följaktligen, efter att de outnyttjade referenskvantiteterna omfördelats, räkna om de tilläggsavgifter som skall betalas efter att betalningsfristen för dessa avgifter löpt ut för det berörda regleringsåret för mjölk.

---

(1)  EGT C 118, 21.04.2001

Talan mot Republiken Finland väckt den 15 juli 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-284/05)

(2005/C 271/23)

Rättegångsspråk: finska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 15 juli 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Finland. Sökanden företräds av G. Wilms och P. Aalto, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Finland inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artiklarna 2, 9, 10 och 11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 (1) och enligt rådets förordning (EG, EURATOM) nr 1150/2000, (2) genom att, i strid med artikel 26 EG och artikel 20 i tullkodexen och således tulltaxan, underlåta att, angående den tullfria importen av försvarsmateriel mellan åren 1998 och 2002, beräkna och betala egna medel som inte har blivit fastställda och inte har tillhandahållits kommissionen och genom att vägra att betala dröjsmålsränta efter att ha underlåtit att tillhandahålla kommissionen egna medel, och

2)	förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Gemenskapens egna medel består bland annat av betalningar som uppkommer genom den gemensamma tulltaxan och andra tullavgifter. Medlemsstaterna skall fastställa tullbeloppen så snart de har nödvändig information tillgänglig och inom en viss föreskriven tid kreditera dessa medel på gemenskapens konto för egna medel. Enligt gemenskapsrätten skall det utgå dröjsmålsränta vid för sent krediterade medel. Artikel 296 EG omfattar endast strikt begränsade undantagssituationer och på grund av att dessa undantag är begränsade skall de tolkas restriktivt. En medlemsstat som ämnar utnyttja dessa undantag måste bevisa att dess verksamheter inte går utöver ramen för de ovannämnda situationerna för att kunna motivera omständigheten att den har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter. Bestämmelserna om upphävande av importtullar på försvarsmateriel i förordning (EG) nr 150/2003 (3) kan enbart tillämpas på situationer som uppkommit efter förordningens ikraftträdande och den kan således inte tillämpas retroaktivt.

Republiken Finland bestrider såväl skyldigheten att tillhandahålla information som betalningsskyldigheten och skyldigheten att betala dröjsmålsränta.

---

(1)  Rådets förordning (EEG, EURATOM) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41).

(2)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning (EUT L 25, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Rovaniemen hallinto-oikeus av den 15 juli 2005 i målet mellan Länsstyrelsen i Norrbottens län och Lapin liitto

(mål C-289/05)

(2005/C 271/24)

Rättegångsspråk: finska

Rovaniemen hallinto-oikeus begär, genom beslut av den 15 juli 2005 som inkom till domstolens kansli den 19 juli 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Länsstyrelsen i Norrbottens län och Lapin liitto beträffande tolkningen av punkt 1.7 i regel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1685/2000 (1) (nu punkt 1.8 i regel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1145/2003). (2)

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 1685/2000 av den 28 juli 2000 om närmare bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 avseende stödberättigande utgifter i samband med insatser som medfinansieras av strukturfonderna (EGT L 193, s. 39).

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 1145/2003 av den 27 juni 2003 om ändring av förordning (EG) nr 1685/2000 avseende regler om berättigande till medfinansiering från strukturfonderna (EUT L 160, s. 48).

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht Münster av den 5 juli 2005 i målet mellan Columbus Container Services B.V.B.A. & Co och Finanzamt Bielefeld-Innenstadt

(mål C-298/05)

(2005/C 271/25)

Rättegångsspråk: tyska

Finanzgericht Münster begär, genom beslut av den 5 juli 2005 som inkom till domstolens kansli den 26 juli 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Columbus Container Services B.V.B.A. & Co och Finanzamt Bielefeld-Innenstadt beträffande följande fråga:

Är det förenligt med artikel 52 i EG-fördraget, nu artikel 43 EG, och med artikel 73b–73d i EG-fördraget, nu artiklarna 56 EG–58 EG, att i 20.2 § och 20.3 § i Außensteuergesetz (lag om utlandsbeskattning, nedan kallad AStG) i dess lydelse enligt Missbrauchsbekämpfungs- und Steuerbereinigungsgesetz (lag om bekämpning av skatteundandragande och förenkling av skattelagstiftningen) av den 21 december 1993 (BGBl I 1993, s. 2310) och i strid med dubbelbeskattningsavtalet mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Belgien av den 11 april 1967 föreskriva att inkomst med karaktären av investerat kapital som härrör från en inom landet obegränsat skattskyldigs driftställe utomlands som, om driftstället hade varit ett utländskt bolag, skulle vara skattepliktig som CFC-inkomst (Zwischeneinkünfte), skall undgå dubbelbeskattning genom avräkning av den påförda utländska inkomstskatten, och inte genom befrielse från inhemsk skatt?

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Arbitragehof (Belgien) av den 13 juli 2005 i målet mellan v.z.w. Advocaten voor de wereld och Ministerraad

(mål C-303/05)

(2005/C 271/26)

Rättegångsspråk: nederländska

Arbitragehof (Belgien) begär genom beslut av den 13 juli 2005, som inkom till domstolens kansli den 29 juli 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan v.z.w. Advocaten voor de wereld och Ministerraad beträffande följande frågor:

1.

Är rådets rambeslut 2002/584/RIF (1) av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna förenligt med artikel 34.2 b i Fördraget om Europeiska unionen, enligt vilken rambeslut endast får fattas i syfte att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar?

2.

Är artikel 2.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i den del den innebär att tillämpningen av kravet på dubbel straffbarhet slopas för där angivna brott, förenlig med artikel 6.2 i Fördraget om Europeiska unionen och mer specifikt med legalitetsprincipen i brottmål, som garanteras i denna bestämmelse, samt med principen om likabehandling och icke-diskriminering?

---

(1)  EUT. C 190, s. 1.

Överklagande, ingivet den 22 augusti 2005 av Fred Olsen S.A., av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 15 juni 2005 i mål T-17/02: Fred Olsen SA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-320/05 P)

(2005/C 271/27)

Rättegångsspråk: spanska

Fred Olsen S.A. har den 22 augusti 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt har meddelat den 15 juni 2005 i mål T-17/02: Fred Olsen S.A. mot Europeiska gemenskapernas kommission, med stöd av Konungariket Spanien. Klaganden företräds av R. Marín Correa, abogado.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1)	upphäva den överklagade domen på grund av att klagandens rätt att förete nödvändig bevisning till stöd för sin talan har kränkts,

2)	i andra hand upphäva den överklagade domen och meddela en ny dom genom vilken kommissionens beslut av den 25 juli 2001 (1) angående statligt stöd nr NN 48/2001 ogiltigförklaras på det sätt som anges i Fred Olsen SA:s ansökan, och

3)	i övrigt förordna enligt lag och särskilt ta ställning till rättegångskostnaderna i första instans, som det ankommer på Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta.

Grunder och huvudargument

1.

Klaganden gör gällande dels åsidosättande av rätten att förete nödvändig bevisning till stöd för sin talan, vilken omfattas av de processuella rättigheter som skyddas av artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, dels felaktig rättstillämpning vid bedömningen av den bevisning som framlagts. Det görs gällande att ovannämnda rätt har åsidosatts till följd av att flera viktiga handlingar som klaganden ingav till stöd för sin talan om ogiltigförklaring avvisades, varvid talan ogillades på de mest väsentliga punkterna just på grund av att det inte hade ingetts tillräckligt med bevisning. På samma sätt görs gällande att domstolen missbedömde eller bortsåg från viktig bevisning i målet.

2.

Vidare anförs åsidosättande av artikel 253 i EG-fördraget på grund av att det omtvistade beslutet på viktiga punkter var bristfälligt motiverat. I synnerhet när det gäller den viktiga fråga som uppkom i samband med de klagomål som lades till grund för nämnda beslut och som avsåg bristen på avtalsrättsliga grunder för de betalningar som gjordes till Transmediterránea i syfte att täcka kostnader för omstrukturering av personal.

3.

Klaganden gör som tredje grund för överklagandet gällande åsidosättande av artikel 88 EG och artikel 19 i förordning nr 659/1999. Det anförs att de nödvändiga åtgärder som föreskrivs i kommissionens beslut av den 3 december 1997, vilket antogs i samband med det avtal rörande driften och tillhandahållandet av sjöfartstjänster som upprättades mellan Transmediterránea och Konungariket Spanien år 1978, bestod i att upphäva den stödordning som hade inrättats genom detta avtal och förhindra att den förlängdes med avseende på sjöfartslinjerna mellan Kanarieöarna.

4.

Som fjärde grund gör klaganden gällande åsidosättande av dels artikel 86.2 i EG-fördraget, dels artikel 173 i samma fördrag. Förstainstansrätten överskred nämligen sin behörighet och funktion som prövningsinstans när den avgjorde målet och fastställde beslutets rättsenlighet. Vidare anförs att fördragets artikel 263 har åsidosatts. Förstainstansrätten har nämligen, genom att i den överklagade domen fastställa att vissa förmåner som utges som kompensation för en förpliktelse att tillhandahålla tjänster i allmänhetens intresse är lagliga, inte bara åsidosatt artikel 86.2 i fördraget och den rättspraxis i vilken artikeln tolkas (då de villkor som uppställs i dessa bestämmelser för att avgifterna skall vara lagliga inte är uppfyllda) utan även överskridit sin behörighet genom att grunda sitt beslut på andra skäl och hänsyn än dem som anförs i beslutet och som, mot bakgrund av det anförda och den bevisning som företetts, har visat sig vara inkorrekta.

---

(1)  EUT C 96, 2002, s. 4.

Talan mot Förenade kungariket väckt den 24 augusti 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-323/05)

(2005/C 271/28)

Rättegångsspråk: engelska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 24 augusti 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förenade kungariket. Sökanden företräds av Antonio Aresu och Nicola Yerrell, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Kommissionen yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (1), och, i andra hand, genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

2)	förplikta Förenade kungariket att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den föreskrivna fristen inom vilken direktivet skulle införlivas med den nationella rättsordningen löpte ut den 15 januari 2004.

---

(1)  EGT L 11, 15.01.2002, s. 4.

Överklagande, ingivet den 26 augusti 2005 av Industrias Químicas del Vallés S.A., av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 28 juni 2005 i mål T-158/03: Industrias Químicas del Vallés S.A. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-326/05 P)

(2005/C 271/29)

Rättegångsspråk: spanska

Industrias Químicas del Vallés S.A. har den 26 augusti 2005 överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 28 juni 2005 i mål T-158/03: Industrias Químicas del Vallés S.A. mot Europeiska gemenskapernas kommission. Klaganden företräds av C. Fernández Vicién, I. Moreno-Tapia Rivas och J. Sabater Marotias, abogados.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1)	förklara att överklagandet kan upptas till sakprövning och att det är välgrundat,

2)	upphäva förstainstansrättens dom av den 28 juni 2005,

3)	bifalla den talan som väckts vid förstainstansrätten, angående ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2003/308/EG (1) av den 2 maj 2003 att inte uppta metalaxyl i bilaga 1 till rådets direktiv 91/414/EEG (2), eller

4)	i andra hand återförvisa målet till förstainstansrätten för ny prövning, och

5)	under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i denna instans och i första instans, inklusive kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

Grunder och huvudargument

1.

Industrias Químicas del Vallés S.A (nedan kallat IQV) anser inledningsvis att förstainstansrätten (nedan kallad FIR) har förvanskat den bevisning som har lagts fram i syfte att bedöma kommissionens beslut angående konsekvenserna av att den enda som hade lagt fram en fullständig akt drog sig tillbaka från förfarandet för utvärdering av metalaxyl.

2.	Vidare anser IQV att FIR gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att avvisa en av IQV:s grunder enbart med hänvisning till ett utdrag ur en handling som IQV, enligt FIR:s egen uppgift, aldrig fick tillgång till under det administrativa förfarandet.

3.	IQV anser även att FIR gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning, genom att felaktigt tolka och tillämpa rättssäkerhets- och proportionalitetsprincipen och anse att kommissionens överklagade beslut var berättigat av hänsyn till folkhälsan.

4.

IQV anser vidare att FIR gjort sig skyldig till felaktig tolkning och tillämpning av de relevanta bestämmelserna i målet, i synnerhet bestämmelserna i direktiv 91/414/EEG och förordning nr 3600/92 om förfarandet för utvärdering av verksamma ämnen i växtskyddsmedel. IQV anser i synnerhet att FIR har a) förväxlat begreppen ”fullständig akt” och ”ytterligare uppgifter”, b) felaktigt ansett att, om flera anmälningar av samma ämne har gjorts, varje anmälan skall innehålla en fullstädig akt, och c) missbedömt den rapporterande medlemsstatens skrivelse under perioden efter det att monografin hade utarbetats.

5.

IQV anser vidare att FIR gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa att kommissionen inte gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning när det vägrade att förlänga fristen för att gå vidare med förfarandet för utvärdering av metalaxyl. FIR har på den punkten grundat sin bedömning på ett felaktigt antagande och angett en motsägelsefull motivering i förhållande till de förlängningar som kommissionen har medgett på det aktuella området.

6.	Enligt IQV har FIR även gjort sig skyldig till en motsägelsefull och orimlig motivering genom att avvisa en av IQV:s grunder med hänvisning till ett beslutskäl som inte finns med i det omtvistade beslutet.

7.	IQV anser slutligen att FIR har åsidosatt de bestämmelser som reglerar förfarandet genom att inte beakta vissa av IQV:s skiftliga yttranden i referentens förhandlingsrapport, utan att motivera detta i domen.

---

(1)  EUT L 113, 7.5.2003, s. 8.

(2)  EGT L 230, 19.8.1991, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Bundesfinanzhof av den 28 juni 2005 i målet mellan Finanzamt Dinslaken och Gerold Meindl

(mål C-329/05)

(2005/C 271/30)

Rättegångsspråk: tyska

Bundesfinanzhof, begär genom beslut av den 28 juni 2005, som inkom till domstolens kansli den 2 september 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Finanzamt Dinslaken och Gerold Meindl beträffande följande fråga:

Strider det mot artikel 43 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen att neka en i landet bosatt skattskyldig person sambeskattning, vid inkomstbeskattningen, med sin maka som han sammanlever med men som är bosatt i Österrike, på grund av att hon både har uppburit mer än 10 procent av makarnas samlade inkomster och mer än 24 000 DM, när dessa inkomster är skattefria enligt österrikisk rätt?

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Hovrätten för Övre Norrland av den 22 augusti 2005 i målet mellan Granberg och Åklagaren

(mål C-330/05)

(2005/C 271/31)

Rättegångsspråk: svenska

Hovrätten för Övre Norrland, begär genom beslut av den 22 augusti 2005, som inkom till domstolens kansli den 6 september 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet Granberg och Åklagaren beträffande följande frågor:

1)

Medför artikel 9.3 i direktiv 92/12/EEG (nedan kallat direktivet) en möjlighet för medlemsstaterna att generellt undanta eldningsolja från tillämpningområdet för artikel 8 i direktivet, så att en medlemsstat får föreskriva att en enskild person som själv och för eget bruk har förvärvat eldningsolja i en annan medlemsstat, där den släppts för konsumtion, och transporterat den själv till destinationsmedlemsstaten skall betala punktskatt där, oavsett på vilket sätt eldningsoljan har transporterats?

2)

Om svaret på fråga 1 är jakande, är då artikel 9.3 i direktivet förenlig med de grundläggande principerna i fördraget om fri rörlighet för varor och med proportionalitetsprincipen, mot bakgrund av att syftet med artikel 9.3 i direktivet förefaller att vara att förmå enskilda personer att avstå från att transportera mineraloljor genom att föreskriva en avvikelse från principen om att när varor förvärvats av enskilda personer för deras eget bruk och transporterats av dem själva skall punktskatt tas ut i den medlemsstat där varorna förvärvats, och är ett sådant syfte förenligt med den av rådet åberopade rättsliga grunden för direktivet, eller är artikel 9.3 i direktivet ogiltig?

3)

Om svaret på fråga 1 är nekande, utgör då en en enskild persons transport av 3 000 liter eldningsolja med hjälp av tre s.k. IBC-behållare, vilka i sig kan vara godkända för yrkesmässiga transporter av farligt gods, bl.a. vätskor, i en skåpbils lastutrymme en sådan förflyttning med ovanligt transportsätt som avses i artikel 9.3 i direktivet?

4)

Är det förenligt med artikel 7.4 i direktivet att i en medlemsstats lagstiftning föreskriva en skyldighet för en enskild person, som själv och för eget bruk i en annan medlemsstat, där den släppts för konsumtion, har förvärvat eldningsolja och förflyttat den själv till destinationsmedlemsstaten med ovanliga transportsätt i den mening som avses i artikel 9.3 i direktivet, att ställa säkerhet för betalningen av punktskatt samt medföra ett förenklat ledsagardokument och bevis om ställande av säkerhet för punktskatt vid förflyttningen?

Överklagande, ingivet den 6 september 2005 av Internationaler Hilfsfonds eV, av det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (tredje avdelningen), har fattat den 11 juli 2005 i mål T-294/04: Internationaler Hilfsfonds eV mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-331/05 P)

(2005/C 271/32)

Rättegångsspråk: tyska

Internationaler Hilfsfonds eV, har den 6 september 2005 överklagat förstainstansrättens(tredje avdelningen) beslut av den 11 juli 2005 i mål T-294/04, Internationaler Hilfsfonds eV mot Europeiska gemenskapernas kommission. Klaganden företräds av Dr. jur. H. Kaltenecker, 5, rue Raffet, F-75016 Paris.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1.	upphäva det beslut som fattades av förstainstansrätten den 11 juli 2005 i mål T-294/04 (1) och återförvisa målet till förstainstansrätten, alternativt förplikta svaranden att utge 54 037,00 euro till klaganden,

2.	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden grundar sitt överklagande av nämnda beslut av förstainstansrätten på att denna bedömt och använt sig av rättegångsreglerna och gemenskapsrätten på ett felaktigt sätt såväl som underlåtit att beakta rättspraxis från gemenskapsdomstolarna.

1.	Förstainstansrätten har förbisett att det är en rättslig och saklig skillnad mellan rättegångskostnader som uppkommer i samband med en rättegång och de kostnader som kan göras gällande i en talan om skadestånd.

2.

Förstainstansrätten har inte på ett rättsligt hållbart sätt motiverat att den så att säga ex officio uteslutit advokatkostnader vid klagomålsförfarandet inför Europeiska ombudsmannen, från vad som kan göras gällande i en talan om skadestånd. Den har inte gjort en saklig och rättslig prövning av nödvändigheten av advokathjälp i det av klaganden inledda klagomålsförfarandet.

3.	Förstainstansrätten har beaktat frågan om orsakssamband mellan kommissionens rättsstridiga agerande och den påstådda skadan summariskt och gjort en felaktig bedömning.

4.

Förstainstansrätten har lagt en felaktig bedömning av en dom från domstolen till grund för sitt orealistiska påstående att anlitande av en advokat vid klagomål inför Europeiska ombudsmannen i princip inte är nödvändigt. Nämnda dom rörde en tjänsteman vid kommissionen, skulle bedömas efter arbetsrättsliga kriterier och hade inget närmare samband med förevarande fall.

---

(1)  EUT C 229, 17.9.2005.

Avskrivning av mål C-360/01 (1)

(2005/C 271/33)

Rättegångsspråk: italienska

Genom beslut av den 4 april 2005 har ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol förordnat om avskrivning av mål C-360/01, Republiken Italien mot Europeiska gemenskapernas kommission och Europeiska unionens råd.

---

(1)  EGT C 331, 24.11.2001

Avskrivning av mål C-108/04 (1)

(2005/C 271/34)

Rättegångsspråk: spanska

Genom beslut av den 3 maj 2005 har ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol förordnat om avskrivning av mål C-108/04, (begäran om förhandsavgörande för Tribunal Superior de Justicia): Divina Cortinas Yánez mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS), Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS).

---

(1)  EGT C 94, 17.04.2004

Avskrivning av mål C-425/04 (1)

(2005/C 271/35)

Rättegångsspråk: italienska

Genom beslut av den 6 juni 2005 har ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol förordnat om avskrivning av mål C-425/04, Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien.

---

(1)  EGT C 300, 04.12.2004.

Avskrivning av mål C-458/04 (1)

(2005/C 271/36)

Rättegångsspråk: franska

Genom beslut av den 29 april 2005 har ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol förordnat om avskrivning av mål C-458/04 (begäran om förhandsavgörande för Tribunal administratif de Caen): Chambre de commerce et d'industrie de Flers-Argentan mot Directeur des services fiscaux, DIRCOFI Ouest.

---

(1)  EGT C 19, 22.01.2005.

Meddelande

(2005/C 271/37)

Hans Jung har den 6 oktober 2005 upphört att utöva sitt ämbete som justitiesekreterare vid förstainstansrätten. Samma dag har Emmanuel Coulon, som utnämndes till justitiesekreterare vid förstainstansrätten genom förstainstansrättens beslut av den 5 juli 2005 i enlighet med artikel 224 fjärde stycket i EG-fördraget och artikel 14 fjärde stycket i Euratomfördraget samt artiklarna 20 och 7.3 i förstainstansrättens rättegångsregler, avlagt ed och tillträtt sitt ämbete för en period av sex år fram till och med den 5 oktober 2011.

Talan väckt den 21 juli 2005 – Republiken Cypern mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål T-300/05)

(2005/C 271/38)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Republiken Cypern (ombud: Petros Kliridis)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara förordning nr 651/2005, (1) och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom den omtvistade förordningen ändras förordning nr 60/2004 (2) om övergångsåtgärder inom sockersektorn med anledning av de nya medlemsstaternas anslutning. Sökanden yrkar att förordningen skall ogiltigförklaras och gör framför allt gällande att kommissionen saknade behörighet att anta den. Närmare bestämt hävdar sökanden att kommissionen, enligt artikel 41 i 2003 års anslutningsakt, är behörig att anta övergångsbestämmelser om sådana bestämmelser krävs för att underlätta övergången från den ordning som tillämpades före de nya medlemsstaternas anslutning till den ordning som följer av tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Sökanden anser dock att kommissionen inte har visat att de bestämmelser som den antog var nödvändiga och att kommissionen därför saknade behörighet att anta dessa. Sökanden gör också gällande att det av artikel 41 klart framgår att det endast är tillåtet att anta bestämmelser som är gynnsamma för de nya medlemsstaterna. Enligt sökanden är dock de bestämmelser som antogs genom den nya förordningen inte till gagn för de nya medlemsstaterna, utan utgör tvärtom hinder för dessa.

Sökanden gör i det sammanhanget gällande att motiveringen är bristfällig, eftersom det inte på ett tillfredsställande sätt förklaras vilka skäl som föranledde antagandet av den omtvistade förordningen. Vidare gör sökanden gällande att proportionalitetsprincipen har åsidosatts, eftersom kommissionen, enligt sökandens uppfattning, inte har visat att det överhuvudtaget var nödvändigt att anta några bestämmelser och kommissionen under alla omständigheter hade kunnat vidta andra åtgärder för att förhindra att det uppstår överskottskvantiteter av socker i de nya medlemsstaterna, utan att behöva anta sådana bestämmelser som dem i den omtvistade förordningen.

Vidare anser sökanden att den omtvistade förordningen strider mot principen om förbud mot retroaktiv lagstiftning, eftersom det uppställs skyldigheter i fråga om sockerkvantiteter som hade ackumulerats redan innan förordningen trädde i kraft.

Slutligen anser sökanden att kommissionen har åsidosatt principen om likabehandling och principen om förbud mot diskriminering, eftersom det i förordningen föreskrivs att företag i de nya medlemsstaterna och företag i de gamla medlemsstaterna skall behandlas olika när det gäller följderna av en motsvarande, om inte identisk, situation.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 651/2005 av den 28 april 2005 om ändring av förordning (EG) nr 60/2004 om övergångsåtgärder inom sockersektorn med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning (EUT L 108, 29.4.2005, s. 3).

(2)  EUT L 9, s. 8.

Talan väckt den 2 augusti 2005 – Guigard mot kommissionen

(mål T-301/05)

(2005/C 271/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Philippe Guigard (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna S. Rodrigues och A. Jaume)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	fastställa att Europeiska gemenskapen ådragit sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar till följd av kommissionens felaktiga agerande till följd av att anställningsavtalet mellan kommissionen och sökanden, under oriktiga omständigheter, inte förnyades,

—	förplikta svaranden att betala skadestånd för den yrkesmässiga skada (uppgående till ett första vägledande belopp om 350 000 euro) och den ideella skada (till ett belopp som överlåts åt förstainstansrätten att fastställa) som sökanden lidit, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av att det anställningsavtal som han hade ingått med svaranden, i samband med det tekniska samarbetet mellan Europeiska gemenskapen och Nigers regering, inte förnyades under omständigheter som sökanden anser oriktiga.

Sökanden är en expert på EuropAid-listan, som sedan år 1992 har utfört ett flertal uppdrag i egenskap av kontraktsanställd vid kommissionen. Den 7 mars 2002 ingick sökanden ett anställningsavtal med kommissionen för 12 månader, i egenskap av teknisk assistent vid ministeriet för utrustning och transport i Niamey. Uppdraget utfördes på ett tillfredsställande sätt. Ministeriet framställde, i egenskap av nationell utanordnare för Europeiska utvecklingsfonden (EUF), en officiell begäran om att anställningsavtalet skulle förnyas

Till stöd för sina yrkanden gör sökanden först och främst gällande att fjärde Lomékonventionen har åsidosatts, genom att kommissionen inte har iakttagit kompetensfördelningen mellan den nationella utanordnaren för EUF och chefen för delegationen. Den sistnämnde kunde inte motsätta sig en förnyelse av anställningsavtalet, eftersom artikel 313.2 k i konventionen ger den nationella utanordnaren för EUF ensam behörighet vid rekryteringen av experter i tekniskt bistånd. Den enda skyldigheten är att chefen för delegationen skall underrättas om detta. Vidare har kommissionen under alla omständigheter inte iakttagit den tvingande frist på 30 dagar som avses i artikel 314 i konventionen, för att besvara den nationella utanordnarens begäran om att avtalet skulle förnyas.

Sökanden åberopar slutligen att principen om god förvaltningssed, omsorgsplikten och principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts.

Talan väckt den 1 augusti 2005 – Balabanis och Le Dour mot kommissionen

(mål T-305/05)

(2005/C 271/40)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökandena: Panagiotis Balabanis (Bryssel, Belgien) och Olivier Le Dour (Bryssel, Belgien) (Ombud: advokaterna X. Martin, S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut att inte beakta sökandenas kvalifikationer vid befordringsomgången för år 2004 och beslutet att inte befordra dem till närmast högre lönegrad inom deras lönegrupp, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena, vilka den 16 mars 2002 provanställdes som tjänstemännen och vilka i enlighet med den nya ordalydelsen i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna således, från och med den 16 mars 2004, har fullgjort erforderlig minimiperiod på två år i sin lönegrad, invänder i förevarande mål mot tillsättningsmyndighetens beslut att inte beakta dem vid befordringsomgången för år 2004 och att vid samma befordringsomgång inte befordra dem till närmast högre lönegrad i deras grupp.

Till stöd för sin sak gör sökandena gällande ett åsidosättande av nämnda artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. I enlighet med denna nya bestämmelse skall provanställningsperioden beaktas vid beräkningen av den erforderliga minimiperioden inom lönegraden.

Talan väckt den 10 augusti 2005 – Scippacercola och Terezakis mot kommissionen

(mål T-306/05)

(2005/C 271/41)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Isabella Scippacercola och Ioannis Terezakis (Bryssel, Belgien) (Ombud: advokaten A. Krystallidids)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 2 maj 2005, som delgavs sökanden den 31 maj 2005, att inte göra en fördjupad undersökning av de utgifter och inkomster som AIA SA har för att tillhandahålla tjänster rörande passagerarsäkerhet, flygplatsresurser och bilparkering i syfte att fastställa huruvida de avgifter som Athens International Airport SA tar ut utgör missbruk av dominerande ställning, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena är enskilda användare av Atens internationella flygplats Spata. De ifrågasätter kommissionens slutliga beslut enligt artikel 7.2 i förordning nr 773/2004 (1) att inte göra en fördjupad undersökning av de påstått orimligt höga flygplatsavgifter som Atens internationella flygplats tar ut för passagerarsäkerhet, flygplatsresurser och bilparkering.

Sökandena gör gällande felaktig rättstillämpning och uppenbar oriktig bedömning av omständigheterna. Kommissionen har nämligen ansett att säkerhetskontrollen av passagerare inte utgör en ekonomisk aktivitet i den mening som avses i artikel 82 EG och att tillhandahållande av bilparkeringstjänster inte utgör en relevant marknad.

Sökandena påstår vidare att kommissionen inte har gjort en ordentlig jämförelse av de utgifter och inkomster som Atens internationella flygplats Spata har för att tillhandahålla tjänster rörande passagerarsäkerhet, flygplatsresurser och bilparkering, eftersom den inte kontrollerade riktigheten och innehållet i de uppgifter som Atens internationella flygplats Spata har ingett.

Sökanden menar dessutom att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte fastställa att a) olika taxor används för flygplatsresurser beroende på om de avser internationella eller nationella linjer och att b) avgifter för flygplatsresurser och säkerhet tas ut för reguljära flygningar men inte för charterflygningar.

Slutligen anser sökandena att artikel 253 EG har åsidosatts då kommissionen inte har angett på vilka av Atens internationella flygplats Spatas utgifter och inkomster den grundar sin slutsats att Atens internationella flygplats inte tar ut för höga avgifter.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EGT L 123, s. 18)

Talan väckt den 12 augusti 2005 – ASTEC Global Consultancy mot kommissionen

(mål T-310/05)

(2005/C 271/42)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ASTEC Global Consultancy Limited (Dublin, Irland) (ombud: B. O'Connor, solicitor, och I. Carreño, lawyer)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 25 juli 2005 (referensnummer AIDCO/F3/ACH D (2005) 19574) att avslå sökandens ansökan om att få delta i del 3 i kommissionens anbudsförfarande EuropeAid//119860/C/SV multi, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I egenskap av ledare för ett konsortium ansökte sökanden den 15 april 2005 om att få delta i del 3 av ramavtalet i samband med att kommissionens anbudsförfarande EuropeAid//119860/C/SV/multi inleddes på nytt. Ett av de andra företagen i sökandens konsortium var Austroconsult Ges.m.b.H. Det företaget var även partner i ett annat konsortium som ansökte i samma del. Den 31 maj 2005 utträdde Austroconsult formellt ur det andra konsortiet.

Genom det omtvistade beslutet vägrade kommissionen att ta med sökandens ansökan på slutlistan, med motiveringen att sökanden inte uppfyllde kraven i meddelandet om upphandling på grund av att Austroconsult även förekom i en annan ansökan.

Till stöd för yrkandet att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras anför sökanden att kommissionen har åsidosatt väsentliga väsentliga formföreskrifter i upphandlingsförfaranden, eftersom en eventuell intressekonflikt på grund av Austroconsults deltagande i två konsortier hade lösts genom dess utträde ur det andra konsortiet. I detta sammanhang gör sökanden i andra hand gällande att Austroconsult inte kunde anses utgöra en fullvärdig medlem av det andra konsortiet, eftersom dess formella skrivelse bland ansökningshandlingarna inte var daterad.

Sökanden gör även gällande att kommissionen har åsidosatt principerna om likabehandling och god förvaltningssed samt omsorgsplikten, eftersom den underlät att undersöka Austroconsults utträde ur det andra konsortiet, om den tvivlade på det, och underlät att informera sökanden om de betänkligheter som den hyste. Sökanden anser att beslutet att utesluta den utan någon ytterligare förklaring var oproportionerligt och strider mot god förvaltningssed.

Slutligen hävdar sökanden att kommissionen, genom att upprätta en slutlista med enbart sex kandidater och fortsätta anbudsförfarandet, åsidosatte de bestämmelser som anges i meddelandet om upphandling, enligt vilka det krävs minst åtta kandidater. Sökanden anser även att den utsatts för diskriminering, genom att bestämmelsen om att det krävs en slutlista med minst åtta kandidater iakttogs både när anbudsförfarandet ursprungligen inleddes och när det för första gången inleddes på nytt, och sökanden godkändes båda gångerna, till skillnad från när anbudsförfarandet inleddes på nytt för andra gången, då sökanden inte fick delta.

Talan väckt den 9 augusti 2005 – Rounis mot kommissionen

(mål T-311/05)

(2005/C 271/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Georgios Rounis (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten E. Boigelot)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut att vägra överföra en del av sökandens lön som är avsedd att täcka utgifter för hans dotters universitetsstudier under läsåret 2003–2004,

—

bevilja ersättning för den ekonomiska och ideella skada som sökanden lidit till följd av olika materiella fel som begåtts på olika nivåer, vilken i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) uppskattas till sammanlagt 13 582,88 euro, jämte ränta på 5,25 procent till dess full betalning sker, med förbehåll för eventuella höjningar eller sänkningar av beloppet under förfarandet, och

—	under alla omständigheter förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, vilken även var sökande i mål T-17/01, (1) invänder mot bland annat tillsättningsmyndighetens beslut att vägra överföra 35 procent av sökandens nettomånadslön till Förenade kungariket för att täcka utgifter för hans dotters universitetsstudier.

Sökanden påpekar i det avseendet att han har ingett bevis för att han har verkliga förpliktelser i Förenade kungariket och att han har erkänts rätten att göra en sådan överföring genom domen av den 16 maj 2002, vilken kompletterades av domen av den 30 september 2003 i ovannämnda mål.

Till stöd för sina yrkanden gör sökanden gällande att artiklarna 62 och 67 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts liksom artiklarna 17 i bilagorna VII och XIII till tjänsteföreskrifterna, även enligt deras lydelse till följd av ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna den 1 maj 2004. Sökanden gör även gällande att allmänna rättsprinciper har åsidosatts, såsom principen om god förvaltningssed och principen om sund förvaltning samt principen om skydd för berättigade förväntningar. Vidare gör han gällande att omsorgsplikten och de principer som ålägger tillsättningsmyndigheten att anta ett beslut endast på grundval av relevanta skäl, som inte grundas på en uppenbart oriktig bedömning, har åsidosatts.

---

(1)  Dom av den 16 maj 2002 i mål T-17/01 (REGP 2002, s. I-A-63, II-301) och av den 30 september 2003 i mål T-17/01 (REGP 2003, s. I-A-221, II-1079).

Talan väckt den 9 augusti 2005 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Effrosyni Alexiadou

(mål T-312/05)

(2005/C 271/44)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission [Ombud: advokaterna Dimitrios Triantafyllou och Dimos Nikolopoulos]

Svarande: Effrosyni Alexiadou

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	förplikta svaranden att betala ett belopp om 26 068,11 EUR till kommissionen. Beloppet består av en huvudstol om 23 036,31 EUR och dröjsmålsränta om 3 031, 80 EUR för perioden 1 mars 2003-31 augusti 2005,

—	förplikta svaranden att betala ränta om 3,31 EUG om dagen intill dess att beloppet erlagts i dess helhet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europeiska gemenskapen, genom kommissionen, slöt ett samarbetsavtal med svaranden (nr G1ST-CT-2002-50227-PLASMALEATHER) avseende ett särskilt program för forskning och teknologisk utveckling rörande kall plasmabehandling av vattenavvisande läder.

Det stipulerades i avtalet att kommission skulle bidra ekonomiskt i projektet med ett belopp pm maximalt 832 362 EUR. Kommissionen utbetalade genom samarbetskoordinatorn ett förskott om 23 036,11 EUR till svaranden.

Svaranden meddelade strax efter mottagandet av förskottet koordinatorn att hon ämnade avbryta produktionen av lädervaror för att i stället övergå till annan produktion. Hon kunde därför inte garantera att hon kunde fullfölja programmet och önskade därför lämna programmet med omedelbar verkan.

Svaranden betalade inte tillbaka förskottet trots upprepade påminnelser. Koordinatorn har intygat att svaranden inte har deltagit i forskningen och därför inte kan ha använt förskottet för att täcka kostnaderna för deltagandet.

Kommissionen yrkar därför att det aktuella beloppet jämte ränta skall återbetalas.

Talan väckt den 12 augusti 2005 – Republiken Cypern mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål T-316/05)

(2005/C 271/45)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Republiken Cypern [Ombud: Petros Kliridis]

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara förordning (EG) nr 832/2005 (1)

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför samma yrkanden och huvudargument som i mål T-3000/05.

---

(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 832/2005 om bestämning av överskottskvantiteter av socker, isoglukos och fruktos för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 16 augusti 2005 av Kustom Musical Amplification

(mål T-317/05)

(2005/C 271/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Kustom Musical Amplification Inc. (Cincinnati, Förenta staterna) (ombud M. Edenborough, barrister, och T. Bamford, solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån har fattat i ärende 1035/2004-2, eller i andra hand ogiltigförklara det delvis på så sätt att varubeskrivningen begränsas till ”stränginstrument, särskilt professionella elektriska gitarrer” i klass 15,

—	återförvisa ansökan om gemenskapsvarumärke nr 3 206 372 till harmoniseringsbyrån för offentliggörande av ansökan,

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader samt bolagets kostnader för förfarandet vid överklagandenämnden och inför granskaren.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Tredimentionellt märke som föreställer kroppen av den så kallade Beast-gitarren för varor som ingår i klass 15 (stränginstrument, särskilt gitarrer) (Ansökan om gemenskapsvarumärke nr 3 206 372)

Granskarens beslut: Avslag på ansökan om gemenskapsvarumärke.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Artikel 7.1b i förordning 40/94.

Talan väckt den 25 augusti 2005 – AstraZeneca mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål T-321/05)

(2005/C 271/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: AstraZeneca AB (Södertalje, Sverige) och AstraZeneca plc (London, Förenade kungariket) (företrädda av M. Brealey, QC, M. Hoskins, barrister, F. Murphy, solicitor)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 15 juli 2005 om ett förfarande enligt artikel 82 i EG-fördraget och artikel 54 i EES-avtalet (ärende COMP/A.37.507/F3 – AstraZeneca), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom det omtvistade beslutet påförde kommissionen båda sökandena böter uppgående till 46 000 000 euro, och den förstnämnda sökanden ytterligare 14 000 000 euro i böter, för åsidosättande av artikel 82 EG och artikel 54 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Kommissionen fann att sökandena i början av år 1993 avsiktligt lämnade oriktiga framställningar till patenträttsjurister, nationella domstolar och patentverk för att erhålla tilläggsskydd, som de visste att de inte var berättigade till, för sin patentskyddade produkt omeprazol, som är det verksamma ämnet i sökandenas läkemedel Losec. Kommissionen fann också att sökandena under åren 1998/1999 tillämpade en strategi som innebar att de genomförde ett selektivt tillbakadragande av sina Losec-kapslar, ersatte dem med Losec-tabletter, och begärde en avregistrering av godkännandet för försäljning av kapslarna i Danmark, Norge och Sverige. Enligt beslutet syftade båda åsidosättandena till att otillbörligen begränsa konkurrensen från generika och parallellimport.

Sökandena kritiserar kommissionens beslut ur flera avseenden. För det första gör de gällande att det var fel av kommissionen att fastställa att den relevanta marknaden endast omfattar protonpumpshämmare, vilka används för behandling av magsyrerelaterade sjukdomar, och inte histaminreceptorantagonister. Detta fastställande påverkar också kommissionens slutsats beträffande dominerande ställning, eftersom det i det omtvistade beslutet, enligt sökandena, inte anges huruvida sökandena skulle anses inneha en dominerande ställning om histaminreceptorantagonister omfattades av den relevanta marknaden.

Vidare anför sökandena både rättsliga och faktiska grunder till stöd för sin kritik av kommissionens slutsatser om åsidosättande. När det gäller de påstådda oriktiga framställningarna med avseende på patent gör sökandena gällande att sådana oriktiga framställningar som har ägt rum i samband med ansökningar om immateriella rättigheter juridiskt sett endast kan utgöra missbruk om, och först när, sådana rättigheter som erhållits på bedräglig väg åberopas eller kan åberopas. De anser också att en korrekt tolkning av artikel 82 EG innebär att den inte innehåller någon skyldighet för dem att behålla ett godkännande för försäljning för en produkt som de inte längre säljer endast av det skälet att det skulle underlätta för generika och parallellimportörer att konkurrera med den.

Sökandena kritiserar också kommissionens fastställande av faktiska omständigheter vad gäller båda åsidosättandena. De gör gällande att kommissionen inte har lagt fram tillräckliga bevis för att det föreligger missbruk av immateriella rättigheter, och att det dessutom inte förelåg någon strategi innebärande ett selektivt utbyte av Losec-kapslar mot tabletter eller ett selektivt tillbakadragande av godkännanden för försäljning av kapslarna.

Talan väckt den 25 augusti 2005 – Republiken Estland mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål T-324/05)

(2005/C 271/48)

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Republiken Estland [Ombud: ombudet Lembit Uibo]

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens förordning (EG) nr 832/2005 (EUT L 138, s. 3).

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser en begäran om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 832 2005 om bestämning av överskottskvantiteter av socker, isoglukos och fruktos för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (1).

Sökanden anför följande invändningar:

—	När förordning (EG) nr 832/2005 antogs åsidosattes en väsentlig formföreskrift, nämligen kollegialitetsprincipen, genom att kommissionären Fischer Boel bemyndigades att bestämma hur stora sockerkvantiteter som skulle förstöras.

—

I förordning (EG) nr 832/2005 åsidosätts fördragsbestämmelser om genomförande av rättsakter, särskilt förordning (EG) nr 60/2004 som är den rättsliga grunden för förordning (EG) nr 832/2005, eftersom a) förordning (EG) nr 832/2005 innehåller, i strid med artikel 6 i förordning (EG) nr 60/2004, bestämmelser om fastställande av överskottskvantiteter av socker, som innehas av hushåll, och b) kommissionen har inte, i strid med artikel 6.1 c i förordning (EG) nr 60/2004, beaktat de särskilda omständigheter som rådde när lagren av socker byggdes upp i Estland.

—	Motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG har åsidosatts, eftersom förordning (EG) nr 832/2005 varken innehåller någon motivering för hur de överskottskvantiteter av socker som innehas av hushållen beräknats eller varför de förhållanden som rådde när lagren byggdes upp inte har beaktats.

—	Principen om god förvaltningssed har åsidosatts, eftersom kommissionen, när förordning (EG) nr 832/2005 antogs, inte beaktade de särskilda förhållanden som ligger bakom uppbyggandet av sockerlagren i Estland, särskilt hur Europeiska unionen själv har medverkat vid ökningen av sockerimporten.

—	Principen om tro och heder har åsidosatts, eftersom ingen åtgärd överhuvudtaget har vidtagits för att förhindra ökningen i de mängder socker från Europeiska unionen som exporterades till Estland och inga åtgärder för att hindra detta har vidtagits av Estland.

—

Principen om icke-diskriminering har åsidosatts, eftersom beräkningsmetoden för överskottslagren av socker enligt förordning (EG) nr 832/2005 diskriminerar Estland i förhållande till medlemsstater som gått med i unionen tidigare. Tillämpningsföreskrifterna till förordning (EG) nr 832/2005 medför en diskriminering av företag och hushåll i Estland i förhållande till motsvarande grupper i de tidigare medlemsstaterna och i förhållande till företag i dessa sistnämnda stater.

—	Egendomsrätten har åsidosatts för företag och de hushåll, eftersom de eventuella tillämpningsföreskrifterna till förordning (EG) nr 832/2005 ålägger dem en begränsning som inte kan motiveras med objektiva skäl och som utgör en oproportionerlig inblandning i deras rättigheter.

—	Proportionalitetsprincipen har åsidosatts, eftersom skyldigheten enligt förordning (EG) nr 832/2005 att eliminera de sockerkvantiteter som innehas av hushållen inte fyller ett legitimt syfte och utgör en oproportionerlig inblandning i deras rättigheter.

---

(1)  EUT L 138, av den 1.6.2005, s. 3.

Talan väckt den 8 september 2005 – Konungariket Spanien mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål T-341/05)

(2005/C 271/49)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (Ombud: advokaten Juan Manuel Rodríguez Cárcamo)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	fastställa att Ceuta och Melilla inte skall ingå i kategori L 01 i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 909/2005 av den 16 juni 2005 om fastställande av exportbidragen för mjölk och mjölkprodukter, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser kommissionens förordning (EG) nr 909/2005 av den 16 juni 2005 om fastställande av exportbidragen för mjölk och mjölkprodukter, (1) vilken innebär att Ceuta och Melilla utesluts från de bestämmelseorter som medför rätt till exportbidrag för mjölkprodukter i allmänhet. Syftet med uteslutandet är att sätta stopp för vissa otillåtna handelstransaktioner. Transaktionerna består i att vissa produkter exporteras till de två ovannämnda platserna, varvid motsvarande exportbidrag uppbärs. Produkterna återimporteras sedan till gemenskapsområdet i förändrat tillstånd utan att några tullavgifter erläggs.

Till stöd för sin talan anför Spanien:

—

Åsidosättande av artikel 31.3 i rådets förordning (EG) nr 1255/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter. (2) Dels kan den i målet omtvistade förordningen inte motiveras med hänvisning till något av de skäl som anges i ovannämnda artikel, dels antogs förordningen på grundval av obestyrkta omständigheter.

—

Åsidosättande av artikel 31.2 i förordning nr 1255/1999, eftersom hänsyn inte har tagits till produktens art. Det anförs att även om det kan vara motiverat att upphäva exportbidragen avseende en viss bestämmelseort i syfte att undanröja de otillåtna transaktionerna, har förordningen antagits endast med hänsyn till bestämmelseorten, vilket påverkar alla produkter vars export till Ceuta och Melilla tidigare medförde rätt till exportbidrag utan åtskillnad. Artikeln har även åsidosatts på den grunden att den omtvistade förordningen innebär diskriminering av producenter.

—	Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.

—	Det föreligger maktmissbruk i förevarande mål.

---

(1)  EUT L 154, 17.6.2005, s. 10.

(2)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 48.

De nya domarna vid Europeiska unionens personaldomstol har avlagt ed

(2005/C 271/50)

Irena Boruta, Stéphane Gervasoni, Heikki Kanninen, Horstpeter Kreppel, Paul J. Mahoney, Haris Tagaras och Sean van Raepenbusch som genom rådets beslut av den 22 juli 2005 om utnämning av domare till Europeiska unionens personaldomstol (1) har utnämnts till domare vid Europeiska unionens personaldomstol från och med den 1 oktober 2005 har den 5 oktober 2005 avlagt ed inför domstolen.

---

(1)  EUT L 197, 28.7.2005, p. 28

Val av ordförande för Europeiska gemenskapernas personaldomstol

(2005/C 271/51)

Domarna vid Europeiska unionens personaldomstol har den 6 oktober 2005 enligt artikel 3 i rådets beslut av den 22 juli 2005 om utnämning av domare till Europeiska unionens personaldomstol (1) och artikel 4.1 i bilaga I till protokollet om domstolens stadga (2) valt Paul J. Mahoney till ordförande för personaldomstolen för perioden den 6 oktober 2005 till den 5 oktober 2008.

---

(1)  EUT L 197, 28.7.2005, p. 28

(2)  EUT L 333, 9 november 2004, s. 9

(2005/C 271/52)

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 257, 15.10.2005

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 243, 1.10.2005

EUT C 229, 17.9.2005

EUT C 217, 3.9.2005

EUT C 205, 20.8.2005

EUT C 193, 6.8.2005

EUT C 182, 23.7.2005

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex:http://europa.eu.int/eur-lex

CELEX:http://europa.eu.int/celex