1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/1

---

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 7 juli 2005

i mål C-5/03: Republiken Grekland mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(EUGFJ - Undantag av vissa utgifter - Frukt och grönsaker - Apelsiner - Djurbidrag - Nötkreatur - Får och getter)

(2005/C 243/01)

Rättegångsspråk: grekiska

I mål C-5/03, Republiken Grekland (ombud: S. Charitaki och E. Svolopoulou) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou-Durande, biträdd av N. Korogiannakis), angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG, som väckts den 3 januari 2003, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas (referent) samt domarna A. Borg Barthet, J.-P. Puissochet, J. Malenovský och U. Lõhmus, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: L. Hewlett, den 7 juli 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Kommissionens beslut 2002/881 av den 5 november 2002 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket ogiltigförklaras i den mån två procent undantas från gemenskapsfinansiering av utgifter som verkställts inom området för frukt och grönsaker.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Republiken Grekland skall ersätta två tredjedelar av kommissionens rättegångskostnader.

4)	I övrigt skall vardera parten bära sin kostnad.

---

(1)  EUT C, 8.3.2003.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/1

---

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 21 juli 2005

i mål C-130/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland (1)

(Fördragsbrott - Landtransporter - Förordning (EG) nr 1172/98 - Statistikrapportering om transporter på väg)

(2005/C 243/02)

Rättegångsspråk: grekiska

I mål C-130/04, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M.D. Triantafyllou) mot Republiken Grekland (ombud: S. Chala), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 11 mars 2004, har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna R. Schintgen och J. Klučka (referent), generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare R. Grass, den 21 juli 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning (EG) nr 1172/98 av den 25 maj 1998 om statistikrapportering om varutransporter på väg, genom att för åren 1999–2002 underlåta att till Europeiska gemenskapernas statistiska byrå (Eurostat) kvartalsvis överlämna statistiska uppgifter om varutransporter på väg.

2)	Republiken Grekland förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 106, 30.4.2004.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/2

---

Överklagande, ingivet den 4 maj 2005 av Energy Technologies ET SA av det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, fjärde avdelningen, har meddelat den 28 februari 2005 i mål T-445/0: Energy Technologies ET SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

(mål C-197/05 P)

(2005/C 243/03)

Rättegångsspråk: engelska

Energy Technologies ET SA, Freiburg (Schweiz), har den 4 maj 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat det beslut som Europeisk gemenskapernas förstinstansrätt, fjärde avdelningen, har meddelat 28 februari 2005 i mål T 445/04 (1): Energy Technologies ET SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd var Aparellaje eléctrico, SL. Klaganden företräds av A. Boman.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1)	upphäva det överklagade beslutet och återförvisa målet till förstainstansrätten för prövning av frågan om varumärket,

2)	medge ytterligare frist om sex månader för att utvärdera behovet av ytterligare bevisning i målet och eventuellt ingivande av sakkunnigutlåtande.

Grunder och huvudargument

Genom det överklagade beslutet avvisade förstainstansrätten överklagandet på den grunden att Energy Technologies ET SA inte företräddes av en advokat i enlighet med artikel 19 i domstolens stadga.

Klaganden hävdar att förstainstansrätten misstolkat artikel 19 i domstolens stadga och att dess bedömning att klaganden inte företräddes av en advokat i den mening som avses i denna artikel inte är riktig.

---

(1)  EUT C 182, 23.7.2005, s. 36

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/2

---

Överklagande, ingivet den 18 maj 2005 av Osman Öcalan, i sin egenskap av representant för Kurdistan Workers' Party (PKK), och Serif Vanley, i sin egenskap av representant för Kurdistan National Congress (KNK), av det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 15 februari 2005 i mål T-229/02: Kurdistan Workers' Party (PKK) och Kurdistan National Congress (KNK) mot Europeiska unionens råd, med stöd av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-229/05 P)

(2005/C 243/04)

Rättegångsspråk: engelska

Osman Öcalan, i sin egenskap av representant för Kurdistan Workers' Party (PKK), och Serif Vanley, i sin egenskap av representant för Kurdistan National Congress (KNK), Bryssel (Belgien), har den 18 maj 2005 överklagat det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 15 februari 2005 i mål T-229/02 (1): Kurdistan Workers' Party (PKK) och Kurdistan National Congress (KNK) mot Europeiska unionens råd, med stöd av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och av Europeiska gemenskapernas kommission. Klagandena företräds av M. Muller och E. Grieves, barristers, biträdda av J.G. Pierce, solicitor.

Klagandena yrkar att domstolen skall

1)	förklara att den ansökan som Osman Öcalan har ingett, i sin egenskap av företrädare för den organisation som tidigare var känd under namnet PKK, kan tas upp till sakprövning,

2)	förklara att den ansökan som Serif Vanly har ingett, i sin egenskap av företrädare för den organisation som tidigare var känd under namnet KNK, kan tas upp till sakprövning,

3)	besluta om rättegångskostnaderna i förfarandet om upptagande till sakprövning.

Grunder och huvudargument

Den första sökanden överklagar beslutet på följande grunder:

Beslutet är felaktigt, eftersom förstainstansrätten redan godtagit att den första sökanden existerade och hade nödvändig partsbehörighet för att med giltig verkan kunna utse företrädare och för att gå i svaromål. Det framgår av handlingarna i målet att den första sökandens fullmakt uppfyllde samtliga krav i artikel 44 i förstainstansrättens rättegångsregler, som handlar om fullmakter. Fullmakten ifrågasattes aldrig av vare sig svaranden eller förstainstansrätten när rätten kommunicerade ansökan till svaranden enligt de vanliga reglerna om mottagande av en giltig fullmakt.

Svarandens invändning om bristande partsbehörighet till följd av påståendet att PKK hade upplösts strider mot artikel 114.1 (tidigare artikel 91) i rättegångsreglerna, då frågan rör målet i sak. Invändningen skulle helt enkelt inte ha beaktats i samband med prövningen av huruvida talan kunde tas upp till sakprövning.

Förstainstansrättens ställningstagande till partsbehörigheten, som grundas på en preliminär bedömning av sökandens uppgifter om PKK:s upplösning, innebär i själva verket ett oriktigt ställningstagande i sak som inte borde ha gjorts i det skedet av förfarandet. En sådan bedömning strider mot förstainstansrättens uttalande att det inte ankom på rätten att ta ställning till huruvida ”PKK faktiskt existerar” i samband med prövningen av huruvida talan kan tas upp till sakprövning.

Förstainstansrättens tolkning av sökandens uppgifter angående PKK:s upplösning är varje fall helt felaktig. En närmare betraktelse av Osman Öcalans uttalande bekräftar inte att PKK hade upplösts i alla avseenden, bland annat med avseende på rätten att ifrågasätta förbud.

Även om förstainstansrätten hade fog för att tolka den första sökandens uppgifter mot bakgrund av det kategoriska påståendet om upplösning, anförs att frågan om återstående rättigheter, inklusive rätten till ett effektivt rättsmedel för att ifrågasätta förbud, fortfarande rör målet i sak varför den borde ha prövats i ett senare skede.

Vidare anförs att förstainstansrättens kriterier för upptagande till sakprövning, inklusive kriteriet om ”partsbehörighet” och bedömningen av huruvida parten ”direkt och personligen berörs” är alltför restriktiva med avseende på tillämpningen av grundläggande rättigheter. De snäva och restriktiva kriterier som förstainstansrätten tillämpar åsidosätter närmare bestämt artiklarna 6, 13 och 34 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och till konventionen relaterad rättspraxis om talerätt.

Dessutom är det, oberoende av tillämpliga kriterier, kränkande, oproportionerligt och i strid med naturrätten när en domstol utestänger en sökande som gör gällande åsidosättande av grundläggande rättigheter enbart på en preliminär bedömning av de uppgifter som nämnda sökande har ingett.

Den andra sökanden anför följande:

Förstainstansrätten har tillämpat kriterierna för upptagande till sakprövning felaktigt och har, genom att grunda sitt beslut på påståendet att PKK inte längre existerade, avvisat talan på grundval av en faktisk omständighet.

---

(1)  EUT C 143, 11.06.2005, s. 34.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/3

---

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Rechtbank Rotterdam av den 8 juni 2005 i ett brottmål mot Omni Metal Service

(mål C-259/05)

(2005/C 243/05)

Rättegångsspråk: nederländska

Rechtbank Rotterdam begär genom beslut av den 8 juni 2005, som inkom till domstolens kansli den 20 juni 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i ett brottmål mot Omni Metal Service beträffande följande frågor:

1)	Kan kabelavfall som det som aktualiseras i detta mål (bland annat med en diameter på 15 cm) betraktas som sådant ”elektroniskt avfall (t.ex. …tråd…)” som anges under nummer GC 020 i den gröna listan (1)?

2)

Om domstolen besvarar fråga 1 nekande: kan eller skall en kombination av avfallstyper vilka var för sig anges i den gröna listan, när kombinationen som sådan inte anges i listan, betraktas som grönt avfall, och kan transport för återvinning av denna avfallskombination ske utan att anmälningsförfarandet är tillämpligt?

3)	Är det härvidlag nödvändigt att avfallet tillhandahålls eller transporteras separat?

---

(1)  Bilaga 2 till rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (EGT L 30, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 43).

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/4

---

Överklagande ingivet den 27 juni 2005 av Jose Maria Sison, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 26 april 2005 i de förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03: Jose Maria Sison mot Europeiska unionens råd

(mål C-266/05 P)

(2005/C 243/06)

Rättegångsspråk: engelska

Jose Maria Sison har den 27 juni 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Euroepiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 26 april 2005 i de förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03 (1): Jose Maria Sison mot Europeiska unionens råd. Klaganden företräds av advokaterna J. Fermon, A. Comte, H. Schultz och D. Gurses.

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva den dom som förstainstansrätten, andra avdelningen, den 26 april 2005 har meddelat i de förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03,

—

ogiltigförklara följande, med stöd av artikel 230 EG: a) rådets beslut av den 27 februari 2003 (06/c/01/03): rådets svar av den 27 februari 2003 på den bekräftande ansökan som Jan Fermon, i enlighet med artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 (2), gav in via fax den 3 februari 2003, vilket klagandens ombud underrättats om den 28 februari 2003; b) rådets beslut av den 21 januari 2003 (41/c/01/03): rådets svar av den 21 januari 2003 på den bekräftande ansökan som Jan Fermon, i enlighet med artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 gav in via fax den 11 december 2002, vilket klagandens ombud underrättats om den 23 januari 2003; och c) rådets beslut av den 2 oktober 2003 (36/c/02/03): rådets svar av den 2 oktober 2003 på den bekräftande ansökan som Jan Fermon (2/03) gav in till rådet via fax den 5 september 2003 och som i enlighet med artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 registrerades av rådets generalsekretariat den 8 september 2003 om tillgång till handlingar, och

—	förplikta rådet att bära rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har hävdat att förstainstansrättens dom skall upphävas på följande grunder:

1.	Åsidosättande av artiklarna 220 EG, 225 EG och 230 EG, den allmänna gemenskapsrättsliga principen som slås fast i artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen samt rätten till försvar. Förstainstansrätten har med orätt minskat sin prövning av rättsakters giltighet utan att besvara sökandens argument.

2.

Åsidosättande av rätten till tillgång till handlingar (artikel 1 andra stycket EU och artikel 6.1 EU, artikel 225 EG och, artikel 4.1 a EG, artikel 4.6 EG samt av artiklarna 220 EG, 225 EG och 230 EG). Förstainstansrättens bedömning leder till att rådet kan fatta beslut helt skönsmässigt och att rätten till tillgång till handlingar helt försvinner.

3.	Åsidosättande av motiveringsskyldigheten (artikel 253 EG) och av artiklarna 220 EG, 225 EG och 230 EG. Genom förstainstansrättens prövning har motiveringsskyldigheten inte iakttagits och av artikel 253 EG har åsidosatts.

4.

Åsidosättande av rätten till tillgång till handlingar (artikel 1 andra stycket EU och artikel 6.1 EU, artikel 255 EG) och 6.2 i Europakonventionen, rättigheten att betraktas som oskyldig tills dess bevisning om skuld föreligger samt av artikel 13 i Europakonventionen, i vilken rätten till ett verksamt rättsligt skydd mot åsidosättanden av rättigheterna i Europakonventionen föreskrivs. Förstainstansrätten har godtyckligt begränsat föremålet för talan i målet.

5.	Åsidosättande av rätten till tillgång till handlingar, artikel 1 andra stycket EU, artikel 6.1 EU, artikel 255 EG samt av artiklarna 4.5 och 9.3 i rådets förordning nr 1049/2001. Förstainstansrätten har på ett felaktigt sätt tolkat och tillämpat artiklarna 4 och 9 i rådets förordning nr 1049/2001.

---

(1)  EUT C 171, 9.7.05, s. 15.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/5

---

Överklagande ingivet den 27 juni 2005 av Giorgio Lebedef, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 12 april 2005 i mål T-191/02: Giorgio Lebedef mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-268/05 P)

(2005/C 243/07)

Rättegångsspråk: franska

Giorgio Lebedef har den 27 juni 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Euroepiska gemenskapernas förstainstansrätt, första avdelningen, har meddelat den 12 april 2005 i mål T-191/02: Giorgio Lebedef mot Europeiska gemenskapernas kommission. Klaganden företräds av advokaterna G. Bouneou och F. Frabetti.

Klaganden yrkar att domstolen skall

upphäva förstainstansrättens dom av den 12 april 2005 i mål T-191/02, Giorgio Lebedef, Senningerberg (Luxemburg), tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: advokaterna G. Bouneou och F. Frabetti, med delgivningsadress i Luxemburg), klaganden, mot Europeiska gemenskapernas kommission företrädd av J. Currall, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg, motpart, angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 5 december 2001 att säga upp ramavtalet av den 20 september 1974, att på nytt anta genomförandebestämmelserna av den 19 januari 2000 beträffande nivå, organ och förfarande för samråd som överenskommits mellan merparten av fack- och yrkesföreningarna och kommissionen, att bekräfta avtalet av den 4 april 2001 om resurser som skall ställas till förfogande för personalrepresentation, att fastställa de bestämmelser om strejk som återfinns i bilaga 1 till ramavtalet av den 20 september 1974 och att uppmana kommissionens viceordförande N. Kinnock att förhandla med fack- och yrkesföreningarna och att föreslå kommissionsledamöternas kollegium att före slutet av mars 2002 anta ett nytt ramavtal samt att bland de ändringar av tjänsteföreskrifterna som förutsätter samråd med fack- och yrkesföreningarna ta med en ändring enligt vilken det föreskrivs en möjlighet att anta valregler genom omröstning som organiseras bland institutionens personal och i andra hand en talan om ogiltigförklaring av N. Kinnocks skrivelse av den 22 november 2001 till samtliga fackföreningsordföranden, i vilken de underrättades om Kinnocks beslut att anmoda kommissionen att den 5 december 2001 säga upp det ovannämnda ramavtalet av den 20 september 1974 och anta flera av de ovannämnda punkterna samt ogiltigförklaring av E. Halskovs beslut av den 6 december 2001 att inte bevilja klaganden ett reseförordnande för att delta i samrådet den 7 december 2001 angående ”hela förslaget till ändringar av tjänsteföreskrifterna”.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan för att få domen upphävd har klaganden ifrågasatt rubrik 4, punkterna 96–103, i domen, närmare bestämt frågan huruvida ”talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 5 december 2001 kan upptas till sakprövning, i den del det avser antagande av genomförandebestämmelser och till den del dessa fråntar klaganden de rättigheter som erkänts denne enligt avtalet av den 4 april 2001”.

Eftersom fackföreningen, företrädd av klaganden, genom genomförandebestämmelserna utesluts från samrådsorganet påverkas klagandens egen situation genom att han fråntas sina individuella rättigheter i egenskap av fackföreningsrepresentant vid detta samrådsorgan (se för ett liknande resonemang domstolens dom av den 11 maj 1989 i de förenade målen 193/87 och 194/87, Maurissen och Union Syndicale mot Revisionsrätten, REG 1989, s. 1045, och förstainstansrättens dom av den 14 juli 1998 i mål T-42/97, Lebedef mot kommissionen, REGP 1998, s. I-A-371 och II-1071, punkterna 18–21). Följaktligen går tillämpningsbestämmelserna honom emot och ger upphov till ett intresse för honom att en talan väcks mot dem i syfte att få dem ogiltigförklarade.

Denna slutsats vederläggs inte av den rättspraxis som skapats genom förstainstansrättens dom av den 22 juni 1994 i de förenade målen T-97/92 och T-111/92, Rijnoudt och Hocken mot kommissionen, (REGP 1994, s. I-A-159 och II-511), punkterna 82 och 86, och av den 15 juli 1994 i de förenade målen T-576/93–T-582/93, Browet m.fl. mot kommissionen, (REGP 1994, s. I-A-191 och II-619), punkt 44. De bakomliggande omständigheterna i de mål som gav upphov till de ovannämnda domarna skiljer sig från de i det förevarande fallet, eftersom klagandens rättigheter här direkt härrör från bestämmelserna om ekonomiska medel och, trots att de beviljats i syfte att förenkla medverkandet av hans fackförening vid samrådsorganet, omfattas av förfarandet enligt tjänsteföreskrifterna eftersom de direkt påverkar klagandens rättsliga ställning.

Förstainstansrätten har i den ifrågasatta domen inom ramen för prövningen av huruvida talan kunde upptas till sakprövning de facto accepterat att A&D (klagandens fackförening) inte har ansetts representativ. Klaganden har ifrågasatt denna inställning eftersom yrkes- och fackföreningars representativitet inte bedöms på objektiva grunder enligt tillämpningsbestämmelserna och eftersom den komparativa bedömningen av representativiteten varit uppenbart oriktigt. Dessutom har principerna om likabehandling och icke-diskriminering, rätten till försvar, motiveringsskyldigheten, förbudet mot en godtycklig rättegång liksom artikel 24a i tjänsteföreskrifterna åsidosatts.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/6

---

Överklagande ingivet den 5 juli 2005 av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 14 april 2005 i mål T-260/03: Celltech R & D Ltd mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

(mål C-273/05 P)

(2005/C 243/08)

Rättegångsspråk: engelska

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) har den 5 juli 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 14 april 2005 i mål T-260/03 (1): Celltech R & D Ltd mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån). Klaganden företräds av Arnaud Folliard-Monguiral, i egenskap av ombud.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1)	upphäva förstainstansrättens dom av den 14 april 2005 i mål T-260/03,

2)	ogilla sökandens överklagande vid förstainstansrätten av det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 19 maj 2003 (ärende R 659/2002-2), avseende en ansökan om registrering av ordmärket CELLTECH som gemenskapsvarumärke,

3)	förplikta sökanden i målet vid förstainstansrätten att ersätta kostnaderna vad gäller såväl rättegången vid förstainstansrätten som vid domstolen.

För det fallet att domstolen inte skulle bifalla klagandens huvudyrkande under punkt 2 ber klaganden att domstolen skall:

1)	upphäva förstainstansrättens dom av den 14 april 2005 i mål T-260/03,

2)	återförvisa målet till förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

I sin talan vid EG-domstolen yrkar Byrån att förstainstansrättens dom skall upphävas. Byrån hävdar att förstainstansrättens beslut innebär ett åsidosättande av artikel 7.1 b och c i förordningen om gemenskapsvarumärken och att beslutet är felaktigt eftersom det inte är tillräckligt motiverat. Överklagandet grundar sig på följande fem delar:

—

Trots att förstainstansrätten har fastställt ”att ’cell technology’ (cellteknologi) … åtminstone [är] en betydelse av ordtecknet CELLTECH” har den felaktigt begärt att överklagandenämnden skall ange ”den vetenskapliga definitionen av cellteknologi” i syfte att kunna förklara ”på vilket sätt dessa ord skulle ge en upplysning om den avsedda användningen och arten av de varor och tjänster som avses i registreringsansökan, bland annat deras användning inom ramen för cellteknologi eller på vilket sätt de är en följd därav”;

—

Förstainstansrätten har felaktigt underlåtit att beakta principen enligt vilken enbart en sammansättning av delar som var för sig beskriver egenskaper hos förevarande varor och tjänster, utan någon ovanlig ändring, vare sig i syntaktiskt eller semantiskt avseende, fortsatt beskriver dessa egenskaper i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordningen om gemenskapsvarumärken;

—

Domstolens konstaterande att det för bedömningen av ett märkes beskrivande karaktär eller av frånvaron av särskiljningsförmåga krävs en beskrivning av varornas eller tjänsternas ”avsedda användning” är felaktigt i rättsligt hänseende. Trots att domstolen har medgett att ”cellteknologi” är ett ”användningsområde” för ifrågavarande varor och tjänster, har den felaktigt förklarat att ett sådant ”användningsområde” inte tillräckligt beskriver märket CELLTECH och att märket därför saknar särskiljningsförmåga;

—	Domstolen har felaktigt slagit fast att en beskrivning av framställning eller leverering av de ifrågavarande varorna och tjänsterna inte omfattas av artikel 7.1 c i förordningen om gemenskapsvarumärken;

—	Domstolen har inte heller kunnat motivera denna sista slutsats.

---

(1)  EUT C 155, 25.6.2005, s. 16.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/7

---

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av High Court of Justice (England and Wales), Chancery Division av den 22 juni 2005 i målet mellan 1) Carol Marilyn Robins 2) John Burnett och Secretary of State for Work and Pensions

(mål C-278/05)

(2005/C 243/09)

Rättegångsspråk: engelska

High Court of Justice (England and Wales), Chancery Division, begär genom beslut av den 22 juni 2005, som inkom till domstolens kansli den 6 juli 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan 1) Carol Marilyn Robins 2) John Burnett och Secretary of State for Work and Pensions beträffande följande frågor:

1)

Skall artikel 8 i direktiv 80/987/EEG (1) tolkas så att medlemsstaterna med alla nödvändiga medel skall säkerställa att arbetstagares upplupna rättigheter i ett kompletterande pensionssystem inom ett eller flera företag som grundas på arbetstagarens slutliga lön finansieras fullt ut av medlemsstaten för det fall att arbetstagarnas privata arbetsgivare blir insolvent och tillgångarna i pensionssystemet är otillräckligt för att finansiera dessa förmåner?

2)	Om svaret på den första frågan är nekande, är de krav som artikel 8 i direktivet medför uppfyllda genom en sådan lagstiftning som den som gäller i Förenade kungariket såsom den beskrivits ovan?

3)

För det fall att den lagstiftning som gäller i Förenade kungariket är otillräcklig för att uppfylla kraven i artikel 8, vilka kriterier skall den nationella domstolen tillämpa vid prövningen av huruvida detta åsidosättande av gemenskapsrätten är tillräckligt allvarligt för att ge upphov till skadeståndsskyldighet? Är det i synnerhet så att redan åsidosättandet i sig är tillräckligt för att visa att det förekommit en tillräckligt allvarlig överträdelse, eller måste det också ha förekommit ett uppenbart och allvarligt bortseende från medlemsstatens sida ifrån gränserna för dess behörighet att stifta lagar, eller skall några andra kriterier tillämpas, och i så fall vilka?

---

(1)  Rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/7

---

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Bundesgerichtshof av den 2 juli 2005 i målet mellan Montex Holdings Ltd. och Diesel S.p.A.

(mål C-281/05)

(2005/C 243/10)

Rättegångsspråk: tyska

Bundesgerichtshof begär genom beslut av den 2 juli 2005, som inkom till domstolens kansli den 13 juli 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Montex Holdings Ltd. och Diesel S.p.A. beträffande följande frågor om tolkningen av artikel 5.1 och 5.3 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (1) och artiklarna 28 EG, 29 EG och 30 EG:

a)	Innebär ett registrerat varumärke att varumärkeshavaren har rätt att förbjuda transitering av varor som är försedda med kännetecknet?

b)	Om den första frågan skall besvaras jakande: Föranleder den omständigheten att kännetecknet inte åtnjuter något skydd i bestämmelselandet någon annan bedömning?

c)

Om den första frågan skall besvaras jakande och oberoende av svaret på den andra frågan: Skall det göras skillnad mellan om en vara, vars bestämmelseland är en medlemsstat, härrör från en medlemsstat, en associerad stat eller från ett tredje land? Är det härvid avgörande huruvida varan i ursprungslandet har tillverkats lagenligt eller i strid med de immateriella rättigheter som varumärkeshavaren har i det landet?

---

(1)  EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/8

---

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) av den 10 maj 2005 i målet Enosi Efopliston Aktoploïas, ANEK, Minoïkes Grammes, N.E. Lesvou och Blue Star Ferries mot Ypourgou Emporikis Naftilias och Ypourgou Aigaiou

(mål C-285/05)

(2005/C 243/11)

Rättegångsspråk: grekiska

Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) begär genom beslut av den 10 maj 2005, vilket inkom till domstolens kansli den 15 juli 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet Enosi Efopliston Aktoploïas, ANEK, Minoïkes Grammes, N.E. Lesvou och Blue Star Ferries mot Ypourgou Emporikis Naftilias och Ypourgou Aigaiou beträffande följande frågor:

”a)

Kan enskilda med stöd av artikel 6.3 i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) (EGT L 364; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 203) åberopa denna förordning för att ifrågasätta giltigheten av bestämmelser som den grekiska lagstiftaren har antagit före den 1 januari 2004?

b)

Om den föregående frågan skall besvaras jakande önskas svar på följande fråga: Tillåter bestämmelserna i artiklarna 1, 2 och 4 i förordning (EEG) nr 3577/92 att nationella bestämmelser antas, enligt vilka rederierna får tillhandahålla sjötransporttjänster enbart på vissa linjer som fastställs årligen av den på området behöriga myndigheten, efter föregående administrativt godkännande som utfärdats inom ramen för ett system för godkännande med följande kännetecken: a) Systemet gäller utan undantag för alla linjer som trafikerar öarna. b) De behöriga nationella myndigheterna får, när de beviljar en ansökan om godkännande för insättande av fartyg på en linje, utifrån en skönsmässig bedömning och utan att det dessförinnan har fastställts vilka kriterier som skall tillämpas, ensidigt ändra de uppgifter i ansökan som avser turtätheten och avbrott i trafiken på linjerna, samt transportavgiften?

c)

Om den första frågan skall besvaras jakande önskas svar på följande fråga: Utgör en nationell bestämmelse enligt vilken ett rederi, till vilket det har utfärdats ett administrativt godkännande av insättande av ett fartyg på en viss linje (efter det att rederiets ansökan härom i dess ursprungliga form eller med av rederiet godtagna ändringar av vissa av uppgifterna i denna har beviljats), i princip är skyldigt att utan avbrott trafikera den aktuella linjen under hela trafikåret, och enligt vilken rederiet, som garanti för att denna skyldighet fullgörs, innan trafiken inleds skall inge en säkerhet som för det fall att den ifrågavarande skyldigheten inte fullgörs, eller inte fullgörs på ett korrekt sätt, helt eller delvis, skall förverkas, en icke tillåten inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen?

d)

Är det förenligt med bestämmelserna i artiklarna 5.2, 6.3 a, b, c, f, och g i rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (EGT L 144, s. 1), i dess lydelse under den för förevarande fall relevanta perioden, före dess ändring genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/24/EG av den 14 april 2003 (EGT L 123, s. 18), att anta en nationell bestämmelse enligt vilken det är absolut förbjudet att använda fartyg som har uppnått en viss ålder för inrikes resor?”

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/8

---

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Efeteio Patron av den 8 juni 2005 i målet mellan Eirini Lechouritou m.fl. och Förbundsrepubliken Tyskland

(mål C-292/05)

(2005/C 243/12)

Rättegångsspråk: grekiska

Efeteio Patron, begär genom beslut av den 8 juni 2005, som inkom till domstolens kansli den 20 juli 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Eirini Lechouritou m.fl. och Förbundsrepubliken Tyskland beträffande följande frågor:

1)

Omfattas en skadeståndstalan som väcks av fysiska personer mot en konventionsstat med åberopande av att staten är civilrättsligt ansvarig för sina väpnade styrkors handlingar eller underlåtenhet av Brysselkonventionens tillämpningsområde enligt artikel 1 i denna förordning, då dessa handlingar eller denna underlåtenhet ägde rum under militärockupationen av den stat där kärandena var bosatta, till följd av ett anfallskrig som förts av svaranden, och uppenbarligen stred mot krigets lagar och även skulle kunna betraktas som brott mot mänskligheten?

2)

Är det förenligt med Brysselkonventionens systematik att svarandestaten åberopar undantaget avseende statsimmunitet, med följden att, om frågan besvaras jakande, konventionen automatiskt skulle upphöra att vara tillämplig, med avseende på de handlingar och den underlåtenhet av svarandens väpnade styrkor som ägde rum före nämnda konventions ikraftträdande, det vill säga under åren 1941 1944?

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/9

---

Talan mot Europaparlamentet och rådet väckt den 26 juli 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-299/05)

(2005/C 243/13)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 26 juli 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europaparlamentet och rådet. Sökanden företräds av Denis Martin och Marie-José Jonczy, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

ogiltigförklara bestämmelserna i bilaga I punkt 2 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 (1) avseende rubrikerna W. Finland punkt b, X. Sverige punkt c, och Y. Förenade kungariket punkterna d, e och f, och

2)	förplikta Europaparlamentet och rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt kommissionen har lagstiftaren, genom att anta förordning nr 647/05, anslutit sig till de kriterier som domstolen tidigare utvecklat i syfte att samordna särskilda och icke avgiftsfinansierade kontantförmåner. Lagstiftaren har emellertid inte, vid återgivandet av den lista över förmåner som räknas upp i bilaga II a till förordning nr 1408/71, dragit samtliga konsekvenser av dessa kriterier när förmånerna under rubrikerna W. Finland punkt b, X. Sverige punkt c, och Y. Förenade kungariket punkterna d, e och f fördes in och som enligt kommissionen inte uppfyller kriterierna för ”särskilda” förmåner i den mening som avses i artikel 4.2a i samma förordning.

---

(1)  EUT L 117, 4.5.2005, s. 1.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/9

---

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Bundesfinanzhof av den 17 maj 2005 i målet mellan Hauptzollamt Hamburg-Jonas och ZVK Zuchtvieh-Kontor GmbH

(mål C-300/05)

(2005/C 243/14)

Rättegångsspråk: tyska

Bundesfinanzhof, begär genom beslut av den 17 maj 2005, som inkom till domstolens kansli den 27 juli 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Hauptzollamt Hamburg-Jonas och ZVK Zuchtvieh-Kontor GmbH beträffande följande fråga:

Skall tiden för på- och avlastning ingå i den ”transporttid” som avses i avsnitt 48.4 d i bilagan till direktiv 91/628/EEG (1) om skydd av djur vid transport (ändrad lydelse genom direktiv 95/29/EG (2))?

---

(1)  EGT L 340, s. 17.

(2)  EGT L 148, s. 52.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/10

---

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour d'Arbitrage (Belgien) av den 13 juli 2005 i målen Ordre des barreaux francophones et germanophone och Ordre français des avocats du barreau de Bruxelles mot Conseil des ministres samt Ordre des barreaux flamands och Ordre néerlandais des avocats du barreau de Bruxelles mot Conseil des ministres

(mål C-305/05)

(2005/C 243/15)

Rättegångsspråk: franska

Cour d'Arbitrage (Belgien) begär genom beslut av den 13 juli 2005, vilket inkom till domstolens kansli den 29 juli 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målen Ordre des barreaux francophones et germanophone och Ordre français des avocats du barreau de Bruxelles mot Conseil des ministres samt Ordre des barreaux flamands och Ordre néerlandais des avocats du barreau de Bruxelles mot Conseil des ministres.

Cour d'Arbitrage (Belgien) begär att domstolen skall besvara följande fråga:

”Strider artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet (1) används för tvättning av pengar mot rätten till en rättvis rättegång, såsom denna garanteras genom artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och därmed mot artikel 6.2 EU, av det skälet att direktiv 91/308 – som syftar till att förmå de institut och personer som omfattas av direktivet att lämna uppgifter till de myndigheter som har ansvar för att bekämpa penningtvätt om alla förhållanden som kan tyda på detta (artikel 6 i direktiv 91/308 i dess lydelse enligt artikel 1.5 i direktiv 2001/97) – till följd av den nya artikel 2a.5 som har införts i direktiv 91/308 genom artikel 1.2 i direktiv 2001/97 nu även omfattar oberoende juridiska yrkesutövare, utan undantag för advokater?”

---

(1)  EUT L 344, 28.12.2001, s. 76

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/10

---

Talan mot Konungariket Nederländerna väckt den 4 augusti 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-308/05)

(2005/C 243/16)

Rättegångsspråk: nederländska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 4 augusti 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Nederländerna. Sökanden företräds av Antonio Aresu och Hubert van Vliet, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

Fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet eller åtminstone inte ha meddelat dessa till kommissionen, och

2)	förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I artikel 21 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 15 januari 2004. Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen om detta.

Kommissionen kan konstatera att Konungariket Nederländerna ännu inte har antagit dessa bestämmelser eller åtminstone inte har meddelat dem till kommissionen.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/11

---

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale di Bergamo av den 28 juni 2005 i målet mellan D.I.A. s.r.l. i likvidation och Cartiere Paolo Pigna s.p.a.

(mål C-309/05)

(2005/C 243/17)

Rättegångsspråk: italienska

Tribunale di Bergamo (Republiken Italien), begär genom beslut av den 28 juni 2005, som inkom till domstolens kansli den 4 augusti 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan D.I.A. s.r.l. i likvidation och Cartiere Paolo Pigna s.p.a. beträffande de frågor som redan hänskjutits av Corte Suprema di Cassazione, avdelningen för arbetsrättliga frågor, genom beslut nr 20410 av den 18 oktober 2004. (1)

---

(1)  Honyvem Informazioni Commerciali srl mot Mariella De Zotti (C-465/04). EUT C 31, 5.2.2005, s. 4.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/11

---

Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 8 augusti 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-310/05)

(2005/C 243/18)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 8 augusti 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Storhertigdömet Luxemburg. Sökanden företräds av Marie-José Jonczy och Antonio Aresu, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 21.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet, (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, och

2)	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Storhertigdömet Luxemburg har ännu inte antagit de bestämmelser som det var skyldigt att sätta i kraft senast den 15 januari 2004 för att följa direktiv 2001/95 eller har i vart fall inte underrättat kommissionen om dessa.

---

(1)  EGT L 11, 15.1.2002, s. 4.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/11

---

Överklagande, ingivet den 8 augusti 2005 av Naipes Heraclio Fournier S.A., av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 11 maj 2005 i de förenade målen T-160/02–T-162/02: Naipes Heraclio Fournier S.A. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Intervenient: France Cartes SAS.

(mål C-311/05 P)

(2005/C 243/19)

Rättegångsspråk: spanska

Naipes Heraclio Fournier S.A. har den 8 augusti 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 11 maj 2005 i de förenade målen T-160/02–T-162/02: Naipes Heraclio Fournier S.A. mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Intervenient: France Cartes SAS. Klaganden företräds av advokaterna E. Armijo Chávarri och A.Castán Pérez-Gómez.

Klaganden yrkar att domstolen skall upphäva den överklagade domen och bifalla klagandens yrkanden i målet.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att förstainstansrättens dom skall upphävas på följande grunder.

Med den första grunden gör klaganden gällande att den andra överklagandenämnden har åsidosatt legalitetsprincipen och Naipes Heraclio Fournier S.A:s rätt till försvar. Till stöd härför anför klaganden att förstainstansrätten inte har begränsat sig till att pröva det ifrågasatta beslutets lagenlighet utan att den gjort en ny fullständig prövning av ärendet oberoende av de ifrågasatta beslutens innehåll samt parternas och intervenientens konkreta påståenden.

Med den andra grunden görs gällande att andra överklagandenämnden åsidosatt legalitetsprincipen och artikel 7.1 b och c i förordning nr 40/94 (1). Till stöd härför anför klaganden att förstainstansrätten åter överskridit sin behörighet genom att med sina egna argument ersätta och korrigera de fel i sak som begåtts av den andra överklagandenämnden vad gäller tillämpningen av artikel 7.1 b och c i förordning nr 40/94 på sökandens figurmärken.

Med den tredje grunden görs gällande att den överklagade domen är otillräckligt motiverad mot bakgrund av artikel 253 EG. Till stöd härför anför klaganden att det av den överklagade domen inte klart och otvetydigt framgår vad förstainstansrätten grundat sig på när den funnit att klagandens figurmärken omfattades av det absoluta registreringshindret enligt artikel 7.1 c i förordning nr 40/94.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, av den 14 januari 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/12

---

Överklagande, ingivet den 8 augusti 2005 av TeleTech Holdings, Inc. av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat i mål T-288/03: TeleTech Holdings, Inc., mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) och Teletech International SA i egenskap av intervenient

(Mål C-312/05 P)

(2005/C 243/20)

Rättegångsspråk: spanska

TeleTech Holdings, Inc., företrätt av advokaterna E. Armijo Chávarri och A. Castán Pérez-Gómez, har den 8 augusti 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 25 maj 2005 i mål T-288/03: TeleTech Holdings, Inc., mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) samt Teletech International, S.A. i egenskap av intervenient.

Klaganden yrkar att domstolen skall meddela dom varigenom den upphäver den överklagade domen och bifaller klaganadens talan.

Grunder och huvudargument

Två grunder har anförts till stöd för talan i förevarande mål.

Enligt den första grunden har förstainstansrätten åsidosatt artikel 52 i förordning nr 40/94 (1) (jämförd med bestämmelsen i artikel 8.1b i nämnda förordning) genom att göra en felaktig tolkning av nämnda bestämmelse och därmed åsidosätta likabehandlingsprincipen och samexistensen mellan nationella varumärken och gemenskapsvarumärken. Grunden avser även ett åsidosättande genom felaktig tolkning av artikel 74 i nämnda förordning och av svarandens rätt till försvar.

Den andra grunden avser att förstainstansrättens tolkning av artikel 8.1b i förordning 40/94 medför en felaktig rättstillämpning till följd av att förstainstansrätten gjort en felaktig bedömning av kriteriet i form av allmänhetens uppfattning vid bedömningen av risken för sammanblandning av de två omtvistade varumärkena.

---

(1)  Rådets förordning av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 14.01.1994, s. 1.

---

1.10.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 243/13

---

(2005/C 243/21)

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 229, 17.9.2005

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 217, 3.9.2005

EUT C 205, 20.8.2005

EUT C 193, 6.8.2005

EUT C 182, 23.7.2005

EUT C 171, 9.7.2005

EUT C 155, 25.6.2005

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex:http://europa.eu.int/eur-lex

CELEX:http://europa.eu.int/celex

---