12.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 172/1

(1)

I kommissionens meddelande ”Säker gruvdrift: en uppföljning av den senaste tidens gruvolyckor”, presenteras ett initiativ till reglering av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin som en prioriterad åtgärd. Denna åtgärd skall komplettera andra initiativ i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003 om ändring av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (4), och utarbetandet av ett dokument om bästa tillgängliga teknik för hantering av sten- och bearbetningsavfall från gruvdrift inom ramen för rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (5).

(2)

I sin resolution (6) av den 5 juli 2001 om meddelandet uttryckte Europaparlamentet sitt starka stöd för ett direktiv om avfall från utvinningsindustrin.

(3)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (7) fastställs det som mål för avfall som fortfarande genereras att dess farlighetsgrad bör minskas och det bör utgöra så liten risk som möjligt, att företräde bör ges åt återvinning, särskilt materialåtervinning, att mängden avfall som skall bortskaffas bör minimeras och bortskaffas på ett säkert sätt och att avfall som är avsett att bortskaffas bör behandlas så nära uppkomstplatsen som möjligt, i den mån det inte leder till en minskning av effektiviteten i avfallshanteringen. I beslut nr 1600/2002/EG föreskrivs också att åtgärder skall utvecklas för att förebygga risker för stora olyckshändelser som en prioriterad åtgärd inom området olyckor och katastrofer, särskilt risker som uppstår på grund av gruvdrift; dessutom föreskrivs utvecklingen av åtgärder avseende gruvavfall. I beslut nr 1600/2002/EG föreskrivs även som en prioriterad åtgärd att man skall främja hållbar förvaltning inom utvinningsindustrin i syfte att minska deras miljöpåverkan.

(4)

I enlighet med målen för gemenskapens miljöpolitik behövs det minimikrav för att förebygga eller i möjligaste mån begränsa sådana skadliga effekter på miljön eller människors hälsa som kan uppkomma till följd av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin, exempelvis bearbetningsavfall (dvs. det fasta avfall eller den suspension som återstår efter olika typer av bearbetning av mineral), gråberg och andra jordlager (dvs. material som flyttas vid utvinning för att komma åt en malm- eller mineraltillgång, däribland även under utvecklingsfasen innan produktion inleds), och matjorden (dvs. markens översta skikt) förutsatt att det handlar om avfall enligt definitionen i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (8).

(5)

I enlighet med punkt 24 i genomförandeplanen från Johannesburg om hållbar utveckling som antogs inom ramen för Förenta nationernas världstoppmöte 2002 om hållbar utveckling måste resursbasen för ekonomisk och social utveckling skyddas och den nuvarande tendensen med naturresursförstöring vändas genom en hållbar och integrerad förvaltning av naturresursbasen.

(6)

Följaktligen bör detta direktiv omfatta hanteringen av avfall från landbaserad utvinningsindustri, dvs. avfall från prospektering, utvinning (däribland även utvecklingsfasen innan produktion inleds), bearbetning och lagring av mineraltillgångar och från drift av stenbrott. Sådan hantering bör emellertid grundas på de principer och prioriteringar som fastställs i direktiv 75/442/EEG, vilket, i enlighet med artikel 2.1 b ii i det direktivet, fortsätter att gälla för alla former av hantering av avfall från utvinningsindustrin som inte omfattas av det här direktivet.

(7)

I syfte att undvika dubbelarbete och orimliga administrativa krav bör direktivets räckvidd begränsas till sådan verksamhet som anses vara viktigast för att uppnå direktivets mål.

(8)

Bestämmelserna i detta direktiv bör därför inte gälla för sådana avfallsflöden som uppstår i samband med verksamhet för utvinning eller bearbetning av mineral som inte direkt har med utvinnings- eller bearbetningsprocessen att göra, såsom hushållsavfall, spillolja, uttjänta fordon, använda batterier och ackumulatorer. Hanteringen av sådant avfall bör omfattas av bestämmelserna i direktiv 75/442/EEG eller rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (9) eller annan relevant gemenskapslagstiftning i likhet med vad som gäller för avfall som uppstår vid en prospekterings-, utvinnings- eller bearbetningsanläggning och som transporteras till en plats som inte är en avfallsanläggning i enlighet med detta direktiv.

(9)

Detta direktiv bör inte heller gälla för avfall som uppkommer vid offshore-prospektering, utvinning och bearbetning av mineraltillgångar, eller för injektering av vatten och återföring av grundvatten som pumpats upp, medan inert avfall, icke-farligt prospekteringsavfall, icke-förorenad jord och avfall från utvinning, bearbetning och lagring av torv endast bör omfattas av ett begränsat antal bestämmelser, med tanke på den låga risk de medför för miljön. För icke-farligt icke-inert avfall får medlemsstaterna sänka eller frångå vissa krav. Sådana undantag bör dock inte tillämpas på avfallsanläggningar av kategori A.

(10)

Detta direktiv omfattar visserligen hanteringen av sådant avfall från utvinningsindustrin som kan vara radioaktivt, men bör inte täcka sådana aspekter som är specifika för radioaktivitet.

(11)

I enlighet med direktiv 75/442/EEG och med tillämpning av artiklarna 31 och 32 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) är syftet med hantering av avfall som genereras genom utvinning av material som används på grund av dess radioaktiva egenskaper att säkerställa att arbetstagarna, allmänheten och miljön skyddas mot faror som uppkommer från joniserande strålning. Detta direktiv är inte tillämpligt på hanteringen av sådant avfall om det redan omfattas av lagstiftning som grundas på Euratomfördraget.

(12)

I syfte att respektera de principer och prioriteringar som fastställs i direktiv 75/442/EEG, i synnerhet i artiklarna 3 och 4 i detta, bör medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare inom utvinningsindustrin vidtar alla nödvändiga åtgärder för att förebygga eller i möjligaste mån begränsa alla faktiska eller potentiella negativa effekter på miljön och folkhälsan till följd av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin.

(13)

Sådana åtgärder bör bland annat grundas på bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i direktiv 96/61/EG, och medlemsstaterna bör själva, när de tillämpar sådan teknik, avgöra hur avfallets tekniska egenskaper, dess geografiska belägenhet och de lokala miljöförhållandena lämpligast kan beaktas.

(14)

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövare inom utvinningsindustrin utarbetar lämpliga avfallshanteringsplaner för behandling, återvinning och bortskaffande av utvinningsavfall. Sådana planer bör struktureras så att de garanterar att avfallshanteringsalternativ planeras på lämpligt sätt för att minska uppkomst av avfall och göra avfallet mindre skadligt, samt för att främja avfallsåtervinning. Dessutom bör avfall från utvinningsindustrin karakteriseras på grundval av sin sammansättning så att man i största möjliga mån kan garantera att sådant avfall endast reagerar på förutsebart sätt.

(15)

För att minska olycksrisken och garantera en hög skyddsnivå för miljö och folkhälsa bör medlemsstaterna se till att alla verksamhetsutövare vid avfallsanläggningar av kategori A tillämpar en strategi för att undvika allvarliga olyckshändelser vid avfallshantering. I fråga om förebyggande åtgärder bör detta även omfatta utarbetandet av ett säkerhetssystem, beredskapsplaner som kan användas vid olyckor och spridning av säkerhetsinformation till alla personer som kan tänkas beröras av en allvarlig olyckshändelse. Om en olycka inträffar bör verksamhetsutövarna vara skyldiga att förse de behöriga myndigheterna med all relevant information som kan behövas för att lindra de faktiska eller potentiella miljöskadorna. Dessa särskilda bestämmelser bör inte gälla för sådana anläggningar inom utvinningsindustrin som omfattas av rådets direktiv 96/82/EG (10).

(16)

En avfallsanläggning bör inte klassificeras i kategori A enbart på grundval av risker för säkerhets- och hälsoskyddet för arbetstagare i utvinningsindustrier som omfattas av annan gemenskapslagstiftning, särskilt rådets direktiv 92/91/EEG (11) och 92/104/EEG (12).

(17)

På grund av de särskilda omständigheter som präglar hantering av avfall från utvinningsindustrin är det nödvändigt att införa särskilda ansöknings- och tillståndsförfaranden för avfallsanläggningar som tar emot sådant avfall. Medlemsstaterna bör dessutom vidta de åtgärder som krävs för att se till att de behöriga myndigheterna regelbundet omprövar och, om så behövs, uppdaterar villkoren för tillståndet.

(18)

Medlemsstaterna bör åläggas att se till att allmänheten informeras om ansökningar om avfallshanteringstillstånd och att den berörda allmänheten rådfrågas innan ett avfallshanteringstillstånd utfärdas, i enlighet med Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas konvention av den 25 juni 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen).

(19)

Det är nödvändigt att tydligt ange de krav som anläggningar för avfall från utvinningsindustrin bör uppfylla vad beträffar lokalisering, förvaltning, kontroll, stängning samt åtgärder för förebyggande av och skydd mot alla slags miljöhot på både kort och lång sikt, och särskilt mot förorening av grundvattnet genom lakvatteninfiltration i marken.

(20)

Det är nödvändigt att tydligt definiera de anläggningar av kategori A som används för hantering av avfall från utvinningsindustrin, med utgångspunkt från tänkbara effekter av eventuell förorening från driften av sådana anläggningar eller från olyckor som leder till utsläpp av avfall från en sådan anläggning.

(21)

Avfall som läggs tillbaka i håligheter efter brytning, i rehabiliteringssyfte- eller konstruktionssyfte som har samband med mineralutvinningsprocessen, till exempel uppbyggnad eller underhåll av tillträdesvägar för maskiner, av transportramper, skiljeväggar, säkerhetsbarrikader eller tryckbankar i håligheter, måste också omfattas av vissa bestämmelser så att skydd av grundvatten och/eller ytvatten, avfallets stabilitet och lämplig övervakning kan garanteras efter det att denna verksamhet slutförts. Sådant avfall bör därför inte omfattas av kraven i detta direktiv som uteslutande avser avfallsanläggningar, med undantag för de krav som finns i den särskilda bestämmelsen om håligheter efter brytning.

(22)

I syfte att se till att anläggningar för avfall från utvinningsindustrin byggs och underhålls korrekt bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att se till att sådana anläggningars konstruktion, lokalisering och skötsel handhas av personer med teknisk kompetens. Det är nödvändigt att se till att verksamhetsutövare och personal har sådan utbildning och kunskap som ger dem de kvalifikationer och färdigheter som behövs. Dessutom bör de behöriga myndigheterna kontrollera att verksamhetsutövarna vidtar lämpliga åtgärder avseende konstruktion och underhåll av nya avfallsanläggningar eller utbyggnad eller ombyggnad av befintliga avfallsanläggningar, inbegripet under fasen efter stängning.

(23)

Det är nödvändigt att fastställa övervakningsförfaranden för drift och efterbehandling av avfallsanläggningar. En efterbehandlingsperiod för övervakning och kontroll av avfallsanläggningar i kategori A bör fastställas som står i proportion till den risk som den enskilda avfallsanläggningen utgör, enligt samma krav som i direktiv 1999/31/EG.

(24)

Det är nödvändigt att avgöra när och hur en avfallsanläggning som betjänar utvinningsindustrin bör stängas samt att fastställa verksamhetsutövarens skyldigheter och ansvar under perioden efter stängning.

(25)

Medlemsstaterna bör kräva att verksamhetsutövare inom utvinningsindustrin genomför övervakning och förvaltningskontroller i syfte att undvika förorening av vatten och mark och identifiera alla skadliga effekter på miljön och människors hälsa som avfallsanläggningarna kan ge upphov till. I syfte att minska vattenföroreningar bör utsläpp av avfall i en vattenrecipient överensstämma med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (13). Dessutom bör koncentrationerna i bearbetningsavfall/dammar av cyanid och cyanidföreningar från vissa sektorer av utvinningsindustrin, med tanke på deras skadliga och toxiska egenskaper, minskas till lägsta möjliga nivå med hjälp av bästa tillgängliga teknik. Tröskelvärden för högsta tillåtna koncentration bör fastställas i enlighet därmed och, under alla omständigheter, i överensstämmelse med de särskilda kraven i detta direktiv i syfte att förebygga skadliga effekter.

(26)

Verksamhetsutövare vid avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin bör vara skyldiga att deponera en finansiell säkerhet eller motsvarande i enlighet med förfaranden som skall fastställas av medlemsstaterna för att garantera att alla skyldigheter som föreskrivs i tillståndet uppfylls, inbegripet alla bestämmelser om stängning och åtgärder därefter av anläggningen. Den finansiella säkerheten bör vara tillräckligt stor för att täcka kostnaderna för rehabilitering av platsen för verksamheten, utförd av en oberoende tredje part med lämpliga kvalifikationer. Garantin måste också tillhandahållas innan deponeringsverksamheten inleds i avfallsanläggningen och bör anpassas regelbundet. Dessutom är det viktigt att klargöra att verksamhetsutövare vid avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin omfattas av lämpligt skadeståndsansvar för miljöskador eller överhängande skadehot som uppkommer genom deras verksamhet i enlighet med principen om att förorenaren betalar och i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (14).

(27)

För att driva sådana avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin och som sannolikt kan få betydande gränsöverskridande skadlig inverkan på miljön, och därav följande hot mot människors hälsa, i en annan medlemsstat behövs det ett gemensamt förfarande som underlättar samråd mellan grannländer. Ett sådant förfarande bör också garantera att tillräckligt informationsutbyte förekommer mellan myndigheterna och att allmänheten erhåller korrekt och tillräcklig information om alla sådana avfallsanläggningar som kan få skadlig inverkan på miljön i den andra medlemsstaten.

(28)

Medlemsstaterna måste se till att behöriga myndigheter upprättar ett effektivt system för inspektioner av eller likvärdiga kontrollåtgärder beträffande avfallsanläggningar som betjänar utvinningsindustrin. Utan att det påverkar en verksamhetsutövares skyldigheter enligt tillståndet bör en inspektion genomföras innan deponeringsverksamheten inleds för att kontrollera att tillståndsvillkoren uppfylls. Dessutom bör medlemsstaterna se till att verksamhetsutövare och deras efterföljare har aktuell dokumentation om sådana avfallsanläggningar och att verksamhetsutövare lämnar över uppgifter om avfallsanläggningens tillstånd och drift till sina efterföljare.

(29)

Medlemsstaterna bör regelbundet rapportera till kommissionen om genomförandet av detta direktiv, inbegripet uppgifter om olyckor och incidenter. Kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet och rådet på grundval av dessa rapporter.

(30)

Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av detta direktiv och se till att de genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(31)

Medlemsstaterna måste se till att det på deras respektive territorium görs inventeringar av stängda avfallsanläggningar som förorsakar allvarliga negativa miljöeffekter eller kan bli allvarliga hot mot människors hälsa eller miljön på medellång eller kort sikt.

(32)

Kommissionen bör garantera ett lämpligt utbyte på medlemsstatsnivå av vetenskaplig och teknisk information om hur inventering av stängda avfallsanläggningar skall gå till, och om utvecklingen av metoder för att hjälpa medlemsstaterna att efterleva detta direktiv vid rehabiliteringen av stängda avfallsanläggningar. Dessutom bör informationsutbyte om bästa tillgängliga teknik garanteras inom och mellan medlemsstaterna.

(33)

Detta direktiv skulle kunna vara ett nyttigt instrument att beakta i samband med kontrollen av att gemenskapsfinansierade utvecklingsbiståndsprojekt innefattar sådana åtgärder som behövs för att så långt som möjligt förebygga eller minska eventuella negativa miljöeffekter. Detta står i överensstämmelse med artikel 6 i fördraget, särskilt i fråga om att miljöskyddskraven skall integreras i gemenskapens politik inom området utvecklingssamarbete.

(34)

Målet för detta direktiv, nämligen förbättrad hantering av avfall från utvinningsindustrin, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna var och en för sig, eftersom inkorrekt hantering av sådant avfall kan leda till gränsöverskridande föroreningar. I enlighet med principen om att förorenaren betalar är det bland annat nödvändigt att beakta eventuella skador på miljön förorsakade av utvinningsindustrins avfall, och nationella skillnader i tillämpningen av den principen kan leda till mycket olika ekonomisk belastning för de berörda verksamhetsutövarna. Dessutom gör olikheter i de nationella strategierna för hantering av avfall från utvinningsindustrin det svårt att uppnå målet att garantera en miniminivå av säker och ansvarsfull hantering av sådant avfall och att maximera återvinningen av sådant avfall i hela gemenskapen. Eftersom målet, på grund av direktivets omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(35)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (15).

(36)

Driften av avfallsanläggningar som redan är befintliga när detta direktiv införlivas bör regleras så att nödvändiga åtgärder inom en särskilt angiven tidsperiod kan vidtas för att anpassa sådana anläggningar till detta direktiv.

(37)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (16) uppmanas medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

a)

Avfall som uppkommer vid prospektering, utvinning och bearbetning av mineraltillgångar och drift av stenbrott, men som inte härrör direkt från dessa verksamheter.

b)

Avfall från prospektering, utvinning och bearbetning av mineraltillgångar offshore.

c)

Injektering av vatten och återföring av grundvatten som pumpats upp, i enlighet med vad som anges i artikel 11.3 j första och andra strecksatserna i direktiv 2000/60/EG i den utsträckning som detta är tillåtet enligt den artikeln.

1.

avfall: avfall så som det definieras i artikel 1 a i direktiv 75/442/EEG.

2.

farligt avfall: avfall som omfattas av artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall (17).

3.

inert avfall: avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar. Inert avfall löses inte upp, brinner inte och reagerar inte fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt, inte heller bryts det ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan förorena miljön eller skada människors hälsa. Avfallets totala lakbarhet och föroreningsinnehåll samt lakvattnets ekotoxicitet skall vara obetydliga och får framför allt inte äventyra yt- och/eller grundvattnets kvalitet.

4.

icke-förorenad jord: jord som avlägsnas från markens översta skikt under utvinningsverksamheten och som inte klassificeras som förorenad enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där platsen för verksamheten är belägen och enligt gemenskapslagstiftningen.

5.

mineraltillgångar eller mineral: naturligt förekommande fyndigheter i jordskorpan av ett organiskt eller oorganiskt ämne som energibränsle, malm, industrimineral och konstruktionsmineral, men med undantag för vatten.

6.

utvinningsindustri: alla anläggningar och företag som bedriver utvinning av mineraltillgångar i kommersiellt syfte ovan eller under jord, inbegripet utvinning genom borrning av borrhål, eller bearbetning av det utvunna materialet.

7.

offshore: det område av havet och havsbottnen som sträcker sig från lågvattenlinjen för normalt eller medelstarkt tidvatten och utåt.

8.

bearbetning: mekaniska, fysikaliska, biologiska, termiska eller kemiska processer eller kombinationer av processer, som tillämpas på mineraltillgångar, inbegripet från driften av stenbrott, i syfte att utvinna mineral, inklusive partikelstorleksändring, klassering, separering, lakning, och omanrikning av tidigare kasserat avfall, men med undantag för smältning, värmebearbetningsprocesser och/eller metallurgisk verksamhet.

9.

bearbetningsavfall: fast avfall eller suspension som återstår efter bearbetning av mineral genom separeringsprocesser (t.ex. krossning, malning, storlekssortering, flotation och andra fysikalisk-kemiska metoder) för att skilja värdefulla mineral från mindre värdefullt berg.

10.

upplag: konstruerad anläggning för deponering av fast avfall på markytan.

11.

fördämning: konstruerad struktur för att hålla tillbaka eller stänga in vatten och avfall i en damm.

12.

damm: naturlig eller konstruerad anläggning för deponering, tillsammans med olika mängder fritt vatten, av finkornigt avfall, normalt sett bearbetningsavfall, som uppkommit vid bearbetning av mineraltillgångar och vid rening och återvinning av processvatten.

13.

svagt syralöslig cyanid: cyanid och cyanidföreningar som dissocieras med svag syra vid ett visst, angivet pH-värde.

14.

lakvatten: vätska som perkolerar genom det deponerade avfallet och släpps ut från eller samlas upp i en avfallsanläggning, inbegripet förorenat lakvatten, som kan ha skadliga effekter på miljön om det inte behandlas på lämpligt sätt.

15.

avfallsanläggning: område avsett för uppsamling eller deponering av utvinningsavfall i fast eller flytande form eller i lösning eller suspension under följande tidsperioder:

Sådana anläggningar kan inbegripa fördämningar eller andra konstruktioner avsedda att stänga inne, hålla tillbaka, avgränsa eller på annat sätt stödja en sådan anläggning, samt exempelvis upplag och dammar, med undantag för håligheter efter brytning där avfall läggs tillbaka, efter utvinning av mineral, i rehabiliterings- och konstruktionssyfte.

16.

allvarlig olyckshändelse: händelse på en plats vid verksamhet som rör hantering av utvinningsavfall i en anläggning som omfattas av detta direktiv och som medför allvarlig fara för människors hälsa och/eller miljön, omedelbart eller på sikt, på eller utanför platsen för verksamheten.

17.

farliga ämnen: ämnen, blandningar eller preparat som är farliga i den mening som avses i direktiv 67/548/EEG (18) eller direktiv 1999/45/EG (19).

18.

bästa tillgängliga teknik: enligt definition i artikel 2.11 i direktiv 96/61/EG.

19.

vattenrecipient: ytvatten, grundvatten, vatten i övergångszoner samt kustvatten enligt definitionerna i artikel 2.1, 2.2, 2.6 och 2.7 i direktiv 2000/60/EG.

20.

rehabilitering: behandling av område som påverkats av en avfallsanläggning, så att området återställs i tillfredsställande skick, särskilt med avseende på markkvalitet, djur- och växtliv, naturliga livsmiljöer, sötvattensystem, landskap och eventuella nyttoanvändningar.

21.

prospektering: sökandet efter ekonomiskt intressanta mineralfyndigheter, med bland annat provtagning, provtagning i större skala, borrning och djupgrävning, men däremot inte det arbete som krävs för att förbereda fyndigheterna för utvinning och inte heller sådan verksamhet som står i direkt samband med befintlig utvinning.

22.

allmänheten: en eller flera fysiska eller juridiska personer och, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis, sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa.

23.

den berörda allmänheten: den del av allmänheten som berörs eller som kan bli berörd, eller som har ett intresse av den beslutsprocess i miljöärenden som avses i artiklarna 6 och 7 i detta direktiv; icke-statliga organisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller eventuella krav i nationell lagstiftning skall enligt denna definition anses ha ett sådant intresse.

24.

verksamhetsutövare: den fysiska eller juridiska person som har ansvar för hanteringen av utvinningsavfall i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där avfallshanteringen äger rum, bland annat i fråga om tillfällig lagring av utvinningsavfall samt driftsfaser och faser efter stängning.

25.

avfallsinnehavare: den som producerar utvinningsavfallet eller den fysiska eller juridiska person som äger eller är i besittning av det.

26.

behörig person: en fysisk person som, enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där personen är verksam, har den tekniska kunskap och erfarenhet som behövs för att utföra de uppgifter som följer av detta direktiv.

27.

behörig myndighet: den eller de myndigheter som en medlemsstat utser som ansvarig för att utföra de åligganden som följer av detta direktiv.

28.

plats för verksamheten: allt område på en specifik geografisk plats som förvaltas av en verksamhetsutövare.

29.

väsentlig förändring: en ändring i fråga om struktur eller drift av en avfallsanläggning, som, enligt den behöriga myndighetens uppfattning, kan få betydande negativa följder för människors hälsa eller miljön.

a)

Att förebygga eller minska avfallsproduktionen och avfallets skadlighet, särskilt genom att beakta

b)

Att främja återvinning av utvinningsavfall genom materialutnyttjande, återanvändning eller återinsamling av sådant avfall där detta är lämpligt ur miljösynpunkt med beaktande av gemenskapens miljönormer och, i förekommande fall, av andra krav i detta direktiv.

c)

Att se till att bortskaffandet av utvinningsavfallet sker på ett sätt som är säkert på kort och lång sikt, framför allt genom att under konstruktionsskedet beakta hanteringen under avfallsanläggningens drift och efter det att den stängts, samt genom att välja en konstruktion som kräver liten och, om så är möjligt, i slutledet ingen övervakning, kontroll eller skötsel av den stängda avfallsanläggningen.

a)

När så är tillämpligt, den föreslagna klassificeringen för avfallsanläggningen enligt de kriterier som fastställts i bilaga III:

b)

Karakterisering av avfall i enlighet med bilaga II och den beräknade sammanlagda mängden utvinningsavfall som kommer att produceras under driftsfasen.

c)

En redogörelse för den drift som kommer att generera avfall, och för all eventuell följande behandling av sådant avfall.

d)

En redogörelse för hur deponeringen av sådant avfall kan inverka skadligt på miljön och människors hälsa, samt för de förebyggande åtgärder som skall vidtas i syfte att minska inverkan på miljön under drift och efter stängning av anläggningen, inbegripet de aspekter som avses i artikel 11.2 a, b, d och e.

e)

De föreslagna kontroll- och övervakningsförfarandena enligt artikel 10 (i tillämpliga fall) och artikel 11.2 c.

f)

Den föreslagna planen för stängning, inbegripet rehabilitering, åtgärder efter stängning och övervakning i enlighet med artikel 12.

g)

Åtgärder för förebyggande eller minimering av försämring av vattnets status, och förorening av luft och mark enligt artikel 13.

a)

Att behärska och begränsa allvarliga olyckshändelser och andra incidenter för att minimera deras effekter och i synnerhet begränsa skadorna på människors hälsa och miljön.

b)

Att genomföra de åtgärder som behövs för att skydda människors hälsa och miljön för effekterna av allvarliga olyckshändelser och andra incidenter.

c)

Att förmedla nödvändig information till allmänheten och till berörd samhällsservice eller berörda myndigheter i området.

d)

Att möjliggöra rehabilitering, återställande och rengöring av miljön efter allvarliga olyckshändelser.

a)

Verksamhetsutövarens personuppgifter.

b)

Den föreslagna platsen för avfallsanläggningen, inbegripet alla alternativ.

c)

Avfallshanteringsplanen enligt artikel 5.

d)

Lämpliga arrangemang för den finansiella säkerheten eller motsvarande som krävs enligt artikel 14.

e)

Uppgifter som verksamhetsutövaren tillhandahållit i enlighet med artikel 5 i direktiv 85/337/EEG (20), om en miljökonsekvensbedömning krävs enligt det direktivet.

a)

verksamhetsutövaren uppfyller alla tillämpliga krav i detta direktiv,

b)

avfallshanteringen inte direkt strider mot eller på annat sätt stör tillämpningen av den eller de relevanta avfallshanteringsplaner som avses i artikel 7 i direktiv 75/442/EEG.

—

vid väsentliga förändringar i avfallsanläggningens drift eller i det deponerade avfallet,

—

på grundval av de övervakningsresultat som i enlighet med artikel 11.3 rapporteras av verksamhetsutövaren eller de inspektioner som utförs i enlighet med artikel 17,

—

med ledning av informationsutbytet om väsentliga förändringar i bästa tillgängliga teknik enligt artikel 21.3.

a)

Ansökan om tillstånd.

b)

I förekommande fall att ett beslut angående en ansökan om tillstånd kräver samråd mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 16.

c)

Uppgifter om de myndigheter som är behöriga att fatta beslut, från vilka information kan erhållas eller till vilka kommentarer eller frågor kan lämnas, samt uppgifter om tidplanen för att inkomma med kommentarer eller frågor.

d)

Typ av eventuella beslut.

e)

I förekommande fall uppgifter om förslag till uppdatering av tillstånd eller tillståndsvillkor.

f)

Angivande av när, var eller hur relevant information kommer att göras tillgänglig.

g)

Detaljerade bestämmelser om allmänhetens deltagande i enlighet med punkt 7.

a)

I enlighet med nationell lagstiftning, de viktigaste rapporter och rekommendationer som den behöriga myndigheten har fått in vid den tidpunkt då allmänheten informeras i enlighet med punkt 1.

b)

I enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (21), all information utöver den som avses i punkt 1 i denna artikel och som är av vikt för beslutsfattande i enlighet med artikel 7 i det här direktivet men som först blir tillgänglig efter det att den berörda allmänheten har informerats i enlighet med punkt 1 i denna artikel.

a)

Beslutets innehåll med en kopia av tillståndet.

b)

De skäl och överväganden som beslutet grundar sig på.

1.

garantera utvinningsavfallets stabilitet i enlighet med artikel 11.2 på motsvarande sätt,

2.

förebygga förorening av mark samt yt- och grundvatten i enlighet med artikel 13.1 och 13.3 på motsvarande sätt,

3.

se till att utvinningsavfallet övervakas i enlighet med artikel 12.4 och 12.5 på motsvarande sätt.

a)

Avfallsanläggningen skall vara placerad på en lämplig plats, särskilt mot bakgrund av geologiska, hydrologiska, hydrogeologiska, seismiska och geotekniska faktorer, och skall vara så konstruerad att den på kort och lång sikt uppfyller alla villkor avseende förebyggande av förorening av mark, luft, grundvatten och ytvatten med beaktande av särskilt direktiven 76/464/EEG (22), 80/68/EEG (23) och 2000/60/EG, effektiv uppsamling av förorenat vatten och lakvatten enligt kraven i tillståndet och begränsning av vatten- och vinderosion så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

b)

Avfallsanläggningen skall konstrueras, skötas och underhållas på ett sätt som på kort och lång sikt garanterar dess fysiska stabilitet och förebygger förorening och kontaminering av mark, luft, ytvatten och grundvatten, samt i möjligaste mån minimerar skador på landskapet.

c)

Lämpliga planer och arrangemang skall vidtas så att anläggningen fortlöpande övervakas och inspekteras av behöriga personer och så att åtgärder kan vidtas om resultaten av denna övervakning visar på instabilitet eller vatten- eller markförorening.

d)

Lämpliga arrangemang skall vidtas för rehabilitering av området och för stängning av avfallsanläggningen.

e)

Lämpliga arrangemang skall vidtas för fasen efter stängning av avfallsanläggningen.

a)

De relevanta villkoren i tillståndet är uppfyllda.

b)

Den behöriga myndigheten har, på verksamhetsutövarens begäran, givit sitt godkännande.

c)

Den behöriga myndigheten utfärdar ett motiverat beslut om detta.

a)

alla strukturer som hör till anläggningen övervakas och bevaras, varvid kontroll- och mätutrustningen ständigt skall vara färdig att användas,

b)

i förekommande fall överloppsrännor och bräddavlopp hålls rena och fria.

a)

utvärdera det deponerade avfallets potential att generera lakvatten, samt lakvattnets innehåll av förorenande ämnen, både under driftsfasen och fasen efter stängning, och fastställa avfallsanläggningens vattenbalans,

b)

förhindra eller minimera uppkomsten av lakvatten och att ytvatten eller grundvatten samt marken förorenas av avfallet,

c)

behandla förorenat vatten och lakvatten som samlats in från avfallsanläggningen så att det når upp till den kvalitet som krävs för att det skall få släppas ut.

a)

alla skyldigheter enligt det tillstånd som utfärdats i enlighet med detta direktiv har uppfyllts, inbegripet bestämmelser om åtgärder efter stängning,

b)

det alltid finns tillräckliga medel tillgängliga för att rehabilitera platsen för verksamheten.

a)

Avfallsanläggningens sannolika miljöpåverkan, med särskilt beaktande av bland annat avfallsanläggningens kategori, avfallets egenskaper och den framtida användningen av det rehabiliterade området.

b)

Antagandet att oberoende kvalificerade tredje parter kommer att bedöma situationen och utföra de rehabiliteringsarbeten som behövs.

a)

genomföra artikel 20,

b)

rehabilitera sådana stängda avfallsanläggningar som identifierats enligt artikel 20 för att uppfylla kraven i artikel 4. Sådana metoder skall möjliggöra införandet av lämpligaste riskbedömningsförfaranden och åtgärder för återställande som är anpassade till de olika geologiska, hydrogeologiska och klimatologiska förhållandena i hela Europa.

a)

harmonisera och regelbundet överföra den information som avses i artiklarna 7.5 och 12.6,

b)

genomföra artikel 13.5, bland annat tekniska krav avseende definitionen av svagt syralöslig cyanid och metoder för att mäta denna,

c)

upprätta tekniska riktlinjer för fastställande av den finansiella säkerheten enligt artikel 14.2,

d)

upprätta tekniska riktlinjer för inspektioner i enlighet med artikel 17,

e)

komplettera de tekniska kraven för karakterisering av avfall i bilaga II,

f)

tolka definitionen i artikel 3.3,

g)

fastställa kriterier för klassificering av avfallsanläggningar i enlighet med bilaga III,

h)

fastställa eventuella harmoniserade provtagningsnormer och analysmetoder som behövs för det tekniska genomförandet av detta direktiv.

—

före den ... (31) inte längre tog emot avfall,

—

håller på att stänga i enlighet med gällande gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning eller program som har godkänts av den behöriga myndigheten, och

—

i realiteten kommer att vara stängda senast den 31 december 2010.

12.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 172/26

(1)

Enligt fördraget kan rådet genom direktiv anta minimikrav för att främja förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att garantera en högre skyddsnivå för arbetstagarnas hälsa och säkerhet. I dessa direktiv bör sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.

(2)

Enligt kommissionens meddelande om handlingsprogrammet för genomförande av gemenskapsstadgan om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare skall minimikrav för hälsa och säkerhet införas för arbetstagare som utsätts för risker som härrör från fysikaliska agens. Europaparlamentet antog i september 1990 en resolution om detta handlingsprogram (4), i vilken kommissionen särskilt uppmanades att utarbeta ett särdirektiv om risker förknippade med buller och vibration samt alla andra fysikaliska agens på arbetsplatsen.

(3)

Som ett första steg antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2002/44/EG av den 25 juni 2002 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid arbetstagares exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (sextonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (5). Europaparlamentet och rådet antog sedan, den 6 februari 2003, direktiv 2003/10/EG om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (buller) i arbetet (sjuttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (6). Europaparlamentet och rådet antog därefter, den 29 april 2004, direktiv 2004/40/EG om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (18:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (7).

(4)

Det anses nu vara nödvändigt att införa åtgärder som skyddar arbetstagare mot risker som har samband med optisk strålning, på grund av dess inverkan på arbetstagarnas hälsa och säkerhet, särskilt ögon- och hudskador. Dessa åtgärder är inte endast avsedda att trygga den enskilde arbetstagarens hälsa och säkerhet utan också att skapa ett minimiskydd för alla arbetstagare i gemenskapen för att undvika eventuell snedvridning av konkurrensen.

(5)

I detta direktiv fastställs minimikrav, och medlemsstaterna kan följaktligen välja att anta strängare bestämmelser om skydd för arbetstagare, särskilt genom att fastställa lägre gränsvärden för exponering. Genomförandet av detta direktiv bör inte åberopas som skäl till inskränkningar i det skydd som för närvarande finns i varje medlemsstat.

(6)

Ett system för skydd mot riskerna med optisk strålning bör utan onödiga detaljer begränsas till att fastställa vilka mål som skall uppnås och vilka principer och grundläggande värden som skall tillämpas, för att göra det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa minimikraven på ett likartat sätt.

(7)

Exponeringsnivån för optisk strålning kan reduceras mer effektivt om förebyggande åtgärder sätts in redan vid utformningen av arbetsställen och vid valet av arbetsutrustning, arbetsprocesser och arbetsmetoder, så att riskerna företrädesvis minskas redan vid källan. Bestämmelser om arbetsutrustning och arbetsmetoder bidrar således till att skydda de berörda arbetstagarna. I enlighet med de allmänna principer för förebyggande arbete som anges i artikel 6.2 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (8), skall gemensamma skyddsåtgärder prioriteras framför individinriktade skyddsåtgärder.

(8)

Arbetsgivarna bör anpassa sig till tekniska framsteg och vetenskapliga rön vad gäller risker till följd av exponering för optisk strålning för att förbättra arbetstagarnas säkerhet och hälsoskydd.

(9)

Eftersom detta direktiv är ett särdirektiv enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG, är det senare direktivet tillämpligt på arbetstagares exponering för optisk strålning, utan att det påverkar tillämpningen av strängare och/eller mer specifika bestämmelser i det här direktivet.

(10)

Detta direktiv är ett led i förverkligandet av den inre marknadens sociala dimension.

(11)

Ett kompletterande tillvägagångssätt som både främjar principen om bättre lagstiftning och säkerställer en hög skyddsnivå kan åstadkommas om produkter som framställs av tillverkare av optiska strålningskällor och tillhörande utrustning överensstämmer med harmoniserade standarder som har utarbetats i syfte att skydda användarnas hälsa och säkerhet mot de risker som är förbundna med sådana produkter. Det är därför inte nödvändigt för arbetsgivarna att upprepa de mätningar eller beräkningar som tillverkaren redan har genomfört för att avgöra om de överensstämmer med de väsentliga säkerhetskrav för sådan utrustning som fastställs i de tillämpliga gemenskapsdirektiven.

(12)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9).

(13)

Respekt för gränsvärdena för exponering bör ge en hög skyddsnivå när det gäller den inverkan på hälsan som kan bli en följd av exponering för optisk strålning. Eftersom tillämpning av gränsvärden för exponering och tekniska kontrollåtgärder emellertid inte anses lämpliga vid exponering för naturliga optiska strålkällor, är förebyggande åtgärder, bland annat information till och utbildning av arbetstagarna, av största vikt för riskbedömning och minskning av riskerna vid exponering för sol.

(14)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (10) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att göra dessa tabeller tillgängliga för allmänheten.

a)

optisk strålning: all elektromagnetisk strålning inom våglängdsområdet mellan 100 nm och 1 mm. Detta optiska strålningsspektrum indelas i ultraviolett strålning, synlig strålning och infraröd strålning:

b)

laser (ljusförstärkning genom stimulerad emission av strålning): varje anordning som kan fås att producera eller förstärka elektromagnetisk strålning inom våglängdsområdet för optisk strålning primärt genom processen med kontrollerad stimulerad emission.

c)

laserstrålning: optisk strålning från en laser.

d)

icke-koherent strålning: all annan optisk strålning än laserstrålning.

e)

gränsvärden för exponering: gränser för exponering för optisk strålning som grundar sig direkt på fastställd inverkan på hälsan och biologiska överväganden. Om dessa gränsvärden respekteras kommer det att säkerställa att arbetstagare som exponeras för artificiella optiska strålkällor skyddas mot alla kända negativa hälsoeffekter.

f)

irradians (E) eller effekttäthet: effekten av den infallande strålningen på en yta per areaenhet uttryckt i watt per kvadratmeter (W m–2).

g)

strålningsexponering (H): tidsintegralen av irradiansen uttryckt i joule per kvadratmeter (J m-2).

h)

radians (L): strålningsflödet eller uteffekten per rymdvinkelenhet per areaenhet uttryckt i watt per kvadratmeter per steradian (W m–2 sr–1).

i)

nivå: den kombination av irradians, strålningsenergi och radians som en arbetstagare utsätts för.

a)

nivå, våglängdsområde och duration av exponering för artificiella optiska strålkällor,

b)

exponering för naturliga optiska strålkällor,

c)

de gränsvärden för exponering som avses i artikel 3 i det här direktivet,

d)

eventuell inverkan på hälsa och säkerhet för de arbetstagare som tillhör särskilt känsliga riskgrupper,

e)

eventuell möjlig inverkan på arbetstagares hälsa och säkerhet som följd av interaktion på arbetsplatsen mellan optisk strålning och kemiska ämnen som påverkar ljuskänsligheten,

f)

eventuella indirekta effekter, som tillfällig bländning, explosion eller eld,

g)

förekomst av ersättningsutrustning som konstruerats för att minska exponeringen för optisk strålning,

h)

adekvat information från hälsokontroller, inklusive offentliggjord information, i den mån det är möjligt,

i)

exponering för optisk strålning från flera källor,

j)

en klassificering som tillämpas på laser definierad i enlighet med tillämplig IEC-standard och, i fråga om sådana artificiella källor som kan orsaka skador liknande dem som orsakas av laserstrålning av klass 3 B eller 4, någon liknande klassificering,

k)

information från tillverkarna av optiska strålkällor och därmed sammanhängande arbetsutrustning i enlighet med de relevanta gemenskapsdirektiven.

a)

Alternativa arbetsmetoder som minskar risken för optisk strålning.

b)

Val av utrustning som ger upphov till mindre optisk strålning, med beaktande av det arbete som skall utföras.

c)

Tekniska åtgärder, så att den optiska strålningen kan minskas, bland annat vid behov genom användning av spärranordningar, avskärmning eller liknande hälsoskyddsmekanismer.

d)

Lämpliga program för underhåll av arbetsutrustning, arbetsplatser och system för arbetsställen.

e)

Utformning och planering av arbetsplatser och arbetsställen.

f)

Begränsning av exponeringens duration och nivå.

g)

Tillgång till lämplig personlig skyddsutrustning.

h)

Instruktioner från tillverkaren av utrustningen, om den omfattas av relevanta gemenskapsdirektiv.

a)

åtgärder som vidtas för att tillämpa det här direktivet,

b)

gränsvärden för exponering och därmed sammanhängande potentiella risker,

c)

resultaten av de bedömningar, mätningar och/eller beräkningar av exponeringsnivåerna för optisk strålning som har gjorts i enlighet med artikel 4 i det här direktivet, med en förklaring av deras innebörd och potentiella risker,

d)

hur exponeringens skadliga inverkan på hälsan upptäcks och hur den skall rapporteras,

e)

under vilka omständigheter arbetstagare har rätt till hälsokontroller,

f)

säkra arbetsrutiner för att minimera riskerna i samband med exponering,

g)

korrekt användning av lämplig personlig skyddsutrustning.

a)

skall arbetstagaren av en läkare eller annan person med lämpliga kvalifikationer informeras om det resultat som rör honom personligen och därvid också erhålla information och råd om de hälsokontroller han bör genomgå efter avslutad exponering,

b)

skall arbetsgivaren informeras om eventuella betydelsefulla resultat av hälsokontrollerna, med beaktande av eventuell tystnadsplikt,

c)

skall arbetsgivaren

a)

antagandet av direktiv om teknisk harmonisering och standardisering som gäller planläggning, konstruktion, tillverkning eller utformning av arbetsutrustning och/eller arbetsplatser,

b)

tekniska framsteg, förändringar av de mest relevanta harmoniserade europeiska standarderna eller internationella specifikationer samt nya vetenskapliga rön om exponering för optisk strålning i arbetet, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 11.2.