28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/1

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 14 april 2005

i mål C-460/01: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna (1)

(Fördragsbrott - Förordningarna (EEG) nr 2913/92 och nr 2454/93 - Extern gemenskapstransitering - Tullmyndigheter - Förfaranden för uppbörd av importtullar - Frister - Inte iakttagna - Gemenskapernas egna medel - Tillhandahållande - Frist - Inte iakttagen - Dröjsmålsränta - Berörd medlemsstat - Underlåtenhet att betala)

(2005/C 132/01)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-460/01, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Wilms och H.M.H. Speyart) mot Konungariket Nederländerna (ombud: H.G. Sevenster), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 28 november 2001, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna R. Schintgen och J.N. Cunha Rodrigues (referent), generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 14 april 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Konungariket Nederländerna har under perioden den 1 januari 1991–31 december 1995 underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11a.2 andra stycket andra meningen i kommissionens förordning (EEG) nr 1062/87 av den 27 mars 1987 om bestämmelser för genomförande och vissa förenklingar av gemenskapens transiteringsprocedur, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2560/92 av den 2 september 1992, artikel 49.2 tredje meningen i kommissionens förordning (EEG) nr 1214/92 av den 21 april 1992 om tillämpningsföreskrifter till förfarandet för gemenskapstransitering och vissa förenklingar av det förfarandet, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3712/92 av den 21 december 1992, och artikel 379.2 tredje meningen i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, samt enligt artiklarna 2 och 9–11 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel

—

genom att inte bokföra tullskulden och andra aktuella avgifter eller underrätta den betalningsskyldige om tullskuldens belopp senast tre dagar efter den frist som fastställts i artiklarna 3.3 och 6.1 i rådets förordning (EEG) nr 1854/89 av den 14 juni 1989 om bokföring och betalningsvillkor för importtullar och exporttullar till följd av en tullskuld, respektive i artiklarna 218.3 och 221.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, eller vid en senare tidpunkt i enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister, när den huvudansvarige för en extern gemenskapstransitering inte, inom tre månader efter det att avgångskontoret har skickat en underrättelse enligt vilken sändningen inte har uppvisats vid bestämmelsekontoret, har lagt fram bevis för att den aktuella transiteringen har genomförts på ett regelmässigt sätt,

—	genom att inte i rätt tid tillhandahålla kommissionen de härtill hänförliga egna medlen, och

—	genom att vägra att betala den härtill hänförliga dröjsmålsräntan.

2)	Konungariket Nederländerna skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 84, 6.4.2002.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/2

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 14 april 2005

i mål C-104/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland (1)

(2005/C 132/02)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-104/02, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Wilms) mot Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: W.-D. Plessing och R. Stüwe, biträdda av advokaten D. Sellner), med stöd av Konungariket Belgien (ombud: A. Snoecx), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 20 mars 2002, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna R. Schintgen och J.N. Cunha Rodrigues (referent), generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 14 april 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 i kommissionens förordning (EEG) nr 1214/92 av den 21 april 1992 om tillämpningsföreskrifter till förfarandet för gemenskapstransitering och vissa förenklingar av det förfarandet och artikel 379 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, jämförda med artikel 2.1 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, genom att tillhandahålla gemenskapens egna medel för sent.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Förbundsrepubliken Tyskland skall ersätta rättegångskostnaderna.

4)	Konungariket Belgien skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EGT C 131, 1.6.2002.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/2

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 17 mars 2005

i mål C-437/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland (1)

(Fördragsbrott - Fiske - Förordningarna (EEG) nr 3760/92 och nr 2847/93 - Bevarande och förvaltning av resurser - Åtgärder för kontroll av fiskeverksamheten)

(2005/C 132/03)

Rättegångsspråk: finska

I mål C 437/02, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 3 december 2002 av Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. van Rijn och M. Huttunen) mot Republiken Finland (ombud: T. Pynnä och E. Kourula), har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas, samt domarna A. Borg Barthet, A. La Pergola, J.-P. Puissochet (referent) och A. Ó Caoimh, generaladvokat D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass, den 17 mars 2005 meddelat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Republiken Finland har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 9.2 i rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk och artiklarna 2, 21.1, 21.2 och 31 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken genom att, vad avser fiskeåren 1995 och 1996

—	inte anta lämpliga bestämmelser för utnyttjande av de kvoter som tilldelats denna medlemsstat och inte genomföra de inspektioner och andra kontroller som krävs enligt tillämpliga gemenskapsförordningar,

—	inte tillfälligt förbjuda fiske i tillräckligt god tid för att undvika att kvoter uttöms, och

—	inte vidta de förvaltningsrättsliga eller straffrättsliga åtgärder som det ankom på Republiken Finland att tillämpa gentemot fartygskaptener som åsidosatt bestämmelserna angående den gemensamma fiskeripolitiken eller andra personer som är ansvariga för sådana åsidosättanden.

2)	Republiken Finland skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 31, 08/02/2003

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/3

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 14 april 2005

i mål C-468/02: Konungariket Spanien mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(EUGFJ - Undantag av vissa utgifter - Offentlig lagring av olivolja - Sektorn för jordbruksgrödor)

(2005/C 132/04)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C 468/02, Konungariket Spanien (ombud: L. Fraguas Gadea) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: S. Pardo Quintillán), angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG, väckt den 31 december 2002, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas (referent), samt domarna R. Schintgen och N. Colneric, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: R. Grass, den 14 april 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 55, 8.3.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/3

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 14 april 2005

i mål C-6/03 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Koblenz): Deponiezweckverband Eiterköpfe mot Land Rheinland-Pfalz (1)

(Miljö - Deponering av avfall - Direktiv 1999/31 - En nationell förordning i vilken det föreskrivs strängare åtgärder - Förenlighet)

(2005/C 132/05)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-6/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Verwaltungsgericht Koblenz (Tyskland), genom beslut av den 4 december 2002, som inkom till domstolen den 8 januari 2003, i målet mellan Deponiezweckverband Eiterköpfe och Land Rheinland-Pfalz, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna N. Colneric J.N. Cunha Rodrigues (referent), M. Ilešič och E. Levits, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: byrådirektören K. Sztranc, den 14 april 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Artikel 5.1 och 5.2 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall utgör inte hinder för att tillämpa en nationell bestämmelse

—	i vilken det fastställts lägre gränsvärden för att ta emot biologiskt nedbrytbart avfall på deponi än dem som har fastställts i direktivet, även när dessa gränsvärden är så låga att det krävs att avfallet behandlas mekaniskt-biologiskt eller förbränns innan det deponeras,

—	i vilken det fastställts kortare frister än dem i direktivet för att nedbringa mängden avfall som går till deponier,

—	vilken inte enbart är tillämplig på biologiskt nedbrytbart avfall, utan även på organiska ämnen som inte är biologiskt nedbrytbara, och

—	vilken inte bara är tillämplig på kommunalt avfall utan även på avfall som kan bortskaffas som kommunalt avfall.

2.	Den gemenskapsrättsliga proportionalitetsprincipen är inte tillämplig på sådana strängare nationella skyddsåtgärder som antas med stöd av artikel 176 EG och som överskrider de minimikrav som ställs i ett gemenskapsdirektiv på miljöområdet, såvida inte andra bestämmelser i fördraget är tillämpliga.

(1) EUT C 101, 26.04.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/3

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

av den 12 april 2005

i mål C-61/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (1)

(Fördragsbrott - Euratomfördraget - Tillämpningsområde - Militära anläggningar - Hälsoskydd - Avveckling av en kärnreaktor - Radioaktivt avfall)

(2005/C 132/06)

Rättegångsspråk: engelska

I mål C-61/03, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 141 EA, som väckts den 14 februari 2003, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Ström och X. Lewis) mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: P. Ormond och C. Jackson, biträdda av D. Wyatt, QC, R. Plender och S. Tromans), med stöd av Republiken Frankrike (ombud: R. Abraham, G. de Bergues och E. Puisais), har domstolen (stora avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas (referent), R. Silva de Lapuerta och A. Borg Barthet samt domarna N. Colneric, S. von Bahr, J.N. Cunha Rodrigues, P. Kūris, E. Juhász, G. Arestis och M. Ilešič, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein, den 12 april 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Republiken Frankrike skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 101, 26.4.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/4

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 17 mars 2005

i mål C-91/03: Konungariket Spanien mot Europeiska unionens råd (1)

(Bevarande och utnyttjande av fiskeresurser - Förordning (EG) nr 2371/2002)

(2005/C 132/07)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-91/03, angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG, som väckts den 28 februari 2003, Konungariket Spanien, företrätt av N. Díaz Abad, i egenskap av ombud, mot Europeiska unionens råd, företrätt av J. Carbery, F. Florindo Gijón och M. Balta, samtliga i egenskap av ombud, med stöd av: Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av T. van Rijn och S. Pardo Quintillàn, båda i egenskap av ombud, Republiken Frankrike, företrädd av G. de Bergues och A. Colomb, båda i egenskap av ombud, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna C. Gulmann, R. Schintgen, P. Kūris (referent) och J. Klučka, generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: byrådirektören K. Sztranc, avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Konungariket Spanien skall bära sin rättegångskostnad och ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnad.

3)	Republiken Frankrike och Europeiska gemenskapernas kommission skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 135, 7.6.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/4

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen avdelningen)

den 14 april 2005

i mål C-110/03: Konungariket Belgien mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Förordning (EG) nr 2204/2002 - Övergripande statligt stöd - Sysselsättningsstöd - Rättssäkerhet - Subsidiaritet - Proportionalitet - Gemenskapsåtgärdernas koherens - Icke-diskriminering - Förordning (EG) nr 994/98 - Invändning om rättsstridighet)

(2005/C 132/08)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-110/03, Konungariket Belgien (ombud: inledningsvis företrätt av A. Snoecx, därefter av E. Dominkovits, biträdda av D. Waelbroeck och D. Brinckman) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Rozet), angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG, som inkom till domstolen den 10 mars 2003, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna A. Borg Barthet, J.-P. Puissochet, J. Malenovský (referent) och U. Lõhmus, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 14 april 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 112, 10.5.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/5

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 14 april 2005

i de förenade målen C-128/03 och C-129/03 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato): AEM SpA (C-128/03) och AEM Torino SpA (C-129/03) mot Autorità per l'energia elettrica e per il gas m.fl. (1)

(Inre marknad för el - Uttag av en tilläggsavgift för tillträde till och nyttjande av det nationella överföringssystemet för el - Statligt stöd - Direktiv 96/92/EG - Tillträde till systemet - Icke-diskrimineringsprincipen)

(2005/C 132/09)

Rättegångsspråk: italienska

I de förenade målen C-128/03 och C-129/03, angående begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Consiglio di Stato (Italien), genom beslut av den 14 januari 2003, som inkom till domstolen den 24 mars 2003, i målet mellan AEM SpA (C-128/03), AEM Torino SpA (C-129/03) och Autorità per l'energia elettrica e per il gas m.fl., i närvaro av ENEL Produzione SpA, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna A. Borg Barthet, S. von Bahr (referent), J. Malenovský och U. Lõhmus, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 14 april 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

En bestämmelse som den aktuella, vilken innebär att produktions- och distributionsföretag av el från vatten- eller jordvärmekraftverk under en övergångsperiod ensamma är skyldiga att betala en tilläggsavgift för tillträde till och nyttjande av det nationella överföringssystemet för el, vilken syftar till att uppväga den fördel som uppkom för dessa företag under övergångsperioden genom liberaliseringen av elmarknaden till följd av införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el, utgör en åtgärd som medför att företag behandlas olika i fråga om avgifter, vilken följer av det aktuella avgiftssystemets art och funktion. Åtgärden utgör därför inte i sig statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 EG.

Prövningen av ett stöd kan emellertid inte ske utan att verkningarna av dess finansieringsmetod beaktas. Om det, i en situation som den aktuella, föreligger ett tvingande samband mellan tilläggsavgiften för tillträde till och nyttjande av det nationella överföringssystemet för el och ett nationellt stödprogram, på så sätt att intäkten från tilläggsavgiften obligatoriskt skall användas för att finansiera stödet, utgör tilläggsavgiften en integrerad del av detta stödprogram, och den skall alltså undersökas tillsammans med programmet.

Regeln om tillträde utan diskriminering till det nationella överföringssystemet för el, som fastställts i direktiv 96/92, hindrar inte en medlemsstat från att anta en övergångsbestämmelse som den aktuella, vilken innebär att vissa produktions- och distributionsföretag av el ensamma skall betala en tilläggsavgift för tillträde till och nyttjande av det nämnda systemet, i syfte att uppväga den fördel som uppkom för dessa företag under övergångsperioden genom den ändring av den rättsliga ramen som gjordes till följd av liberaliseringen av elmarknaden med anledning av införlivandet av det nämnda direktivet. Den hänskjutande domstolen skall likväl kontrollera att tilläggsavgiften inte överstiger vad som är nödvändigt för att uppväga den nämnda fördelen.

(1) EUT C 146, 21.06.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/5

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

den 12 april 2005

i mål C-145/03: arvingarna till Annette Keller mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS) m.fl. (1)

(Social trygghet - Artiklarna 3 och 22 i förordning nr 1408/71 - Artikel 22 i förordning nr 574/72 - Sjukhusvård i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten - Behov av akut vård av livsavgörande betydelse - Överflyttning av den försäkrade till en sjukvårdsinrättning i ett tredjeland - Innebörd av blanketterna E 111 och E 112)

(2005/C 132/10)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C 145/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Juzgado de lo Social no 20 de Madrid (Spanien), genom beslut av den 6 november 2001 som inkom till domstolen den 31 mars 2003, i målet arvingarna till Annette Keller mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS), Instituto Nacional de Gestión Sanitaria (Ingesa), tidigare Instituto Nacional de la Salud (Insalud), har domstolen (stora avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas, R. Silva de Lapuerta, K. Lenaerts (referent) och A. Borg Barthet, samt domarna N. Colneric, S. von Bahr, J.N. Cunha Rodrigues, E. Juhász, G. Arestis och M. Ilešič, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein, den 12 april 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Artikel 22.1 a i och 22.1 c i i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, och artikel 22.1 och 22.3 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning nr 1408/71, i deras ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983, skall tolkas så att en behörig institution, som genom att utfärda en E 111- eller E 112-blankett har samtyckt till att en av dess försäkrade erhåller vård i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten, är bunden av bedömningar av behovet av akut vård av livsavgörande betydelse som gjorts under blankettens giltighetsperiod av läkare som legitimerats av institutionen i vistelsemedlemsstaten, samt av det beslut som dessa läkare fattat, under samma period, på grundval av dessa bedömningar och med hänsyn till den medicinska kunskapsnivån vid den aktuella tidpunkten, om att flytta över den berörde till en sjukvårdsinrättning i ett annat land, även om det rör sig om ett tredjeland. För att den försäkrade i en sådan situation skall ha rätt till vårdförmåner som ges för den behöriga institutionens räkning, krävs det emellertid, i enlighet med artikel 22.1 a i och 22.1 c i i förordning nr 1408/71, att institutionen i vistelsemedlemsstaten enligt den lagstiftning som den tillämpar är skyldig att tillhandahålla en person som är försäkrad där sådana vårdförmåner som den ifrågavarande vården.

Under sådana förhållanden kan den behöriga institutionen varken kräva av den berörde att denne återvänder till den behöriga medlemsstaten för att där genomgå en läkarundersökning, låta honom genomgå en undersökning i vistelsemedlemsstaten eller kräva att ovannämnda bedömningar och beslut skall bli föremål för institutionens godkännande.

För det fall läkare som har legitimerats av institutionen i vistelsemedlemsstaten, av brådskande skäl av livsavgörande betydelse och med hänsyn till den medicinska kunskapsnivån vid den aktuella tidpunkten, har valt att flytta över den försäkrade till en sjukvårdsinrättning i ett tredjeland, skall artikel 22.1 a i och 22.1 c i i förordning nr 1408/71 tolkas så, att den vård som har getts i det sistnämnda landet bekostas av institutionen i vistelsemedlemsstaten i enlighet med den lagstiftning som den institutionen tillämpar, på samma villkor som dem som gäller för de försäkrade som omfattas av denna lagstiftning. Om vården är en förmån som utges enligt lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten, ankommer det sedan på den behöriga institutionen i den medlemsstaten att bära kostnaden för dessa vårdförmåner, genom att utge ersättning till institutionen i vistelsemedlemsstaten på de villkor som föreskrivs i artikel 36 i förordning nr 1408/71.

Då vård som har getts vid en sjukvårdsinrättning i ett tredjeland inte har bekostats av institutionen i vistelsemedlemsstaten, men det har fastställts att personen i fråga hade rätt till en sådan ersättning, och denna vård är en förmån som utges enligt lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten, ankommer det på den behöriga institutionen att direkt ersätta den berörda personen, eller personens rättsinnehavare, för kostnaderna för denna vård, på så sätt att en ersättningsnivå säkerställs som är likvärdig med den som skulle ha gällt för denna person om bestämmelserna i artikel 22.1 i förordning nr 1408/71 hade tillämpats.

(1) EUT C 146, 21.6.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/6

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 14 april 2005

i mål C-157/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (1)

(Fördragsbrott - Direktiven 68/360/EEG, 73/148/EEG, 90/365/EEG och 64/221/EEG - Uppehållsrätt - Uppehållstillstånd - Medborgare i tredjeland som är familjemedlem till en gemenskapsmedborgare - Frist för utfärdande av ett uppehållstillstånd)

(2005/C 132/11)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-157/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. O'Reilly och L. Escobar Guerrero) mot Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 7 april 2003, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A Timmermans samt domarna C. Gulmann, J. Makarczyk (referent), P. Kūris och J. Klučka, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: R. Grass, den 14 april 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

—

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer, rådets direktiv 73/148/EEG av den 21 maj 1973 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster och rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma, respektive rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa

—

genom att inte korrekt ha införlivat direktiv 68/360, direktiv 73/148 och direktiv 90/365 med sin interna rättsordning, och i synnerhet genom att föreskriva ett krav på bosättningsvisering för att uppehållstillstånd skall kunna beviljas medborgare i ett tredjeland som är familjemedlemmar till en gemenskapsmedborgare som har utövat sin fria rörlighet, och

genom att i strid med bestämmelserna i direktiv 64/221 underlåta att så snart som möjligt och senast sex månader efter den dag då ansökan om uppehållstillstånd inlämnades utfärda uppehållstillståndet.

2.	Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 135, 07.06.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/7

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

den 15 mars 2005

i mål C-160/03: Konungariket Spanien mot Eurojust (1)

(Talan om ogiltighetsförklaring enligt artikel 230 EG - Talan som väckts av en medlemsstat avseende meddelanden om Eurojusts utlysning av tjänster för tillfälligt anställda - Domstolen saknar behörighet - Avvisning)

(2005/C 132/12)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-160/03, Konungariket Spanien (ombud: L. Fraguas Gadea) mot Eurojust (ombud: J. Rivas de Andrés, abogado, och D. O'Keeffe, solicitor), angående en talan om ogiltighetsförklaring enligt artikel 230 EG, som väckts den 8 april 2004, har domstolen (stora avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas (referent) och A. Borg Barthet, samt domarna R. Schintgen, N. Colneric, S. von Bahr, J.N. Cunha Rodrigues, E. Juhász, G. Arestis, M. Ilešič och J. Malenovský, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein, den 15 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Talan avvisas.

2)	Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Republiken Finland skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 146, 20.06.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/7

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 17 mars 2005

i mål C-170/03 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden): Staatssecretaris van Financiën mot J.H.M. Feron (1)

(Förordning (EEG) nr 918/83 - Tullbefrielse - Begreppen ’personlig egendom’ och ’tillhör’ - Motorfordon som ställts till en persons förfogande av dennes arbetsgivare)

(2005/C 132/13)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-170/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna), genom beslut av den 11 april 2003 som inkom till domstolen den 14 april 2003, i målet Staatssecretaris van Financiën mot J.H.M. Feron, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna A. Rosas, K. Lenaerts, S. von Bahr (referent) och K. Schiemann, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 17 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

En personbil, såsom den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, skall anses utgöra personlig egendom, i den mening som avses i artikel 1.2 c i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse, vilken kan bli föremål för tullbefrielse enligt artiklarna 2 och 3 i denna förordning.

(1) EUT C 146, 21.6.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/8

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

den 15 mars 2005

i mål C-209/03 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court): Dany Bidar mot London Borough of Ealing m.fl. (1)

(Unionsmedborgarskap - Artiklarna 12 EG och 18 EG - Bistånd till studerande i form av subventionerade lån - Bestämmelse enligt vilken sådana lån endast beviljas studerande som har sin hemvist inom det nationella territoriet)

(2005/C 132/14)

Rättegångsspråk: engelska

I mål C-209/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) (Förenade kungariket), genom beslut av den 12 februari 2003, som inkom till domstolen den 15 maj 2003, i målet mellan The Queen, på begäran av, Dany Bidar, mot London Borough of Ealing, Secretary of State for Education and Skills, har domstolen (stora avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas, K. Lenaerts (referent) och A. Borg Barthet samt domarna J.-P. Puissochet, R. Schintgen, N. Colneric, M. Ilešič, J. Malenovský, J. Klučka och U. Lõhmus, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreterare H. von Holstein, den 15 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Bistånd till studerande som lagligt uppehåller sig i värdmedlemsstaten och som är avsett att täcka deras kostnader för uppehället, oavsett om det utgår i form av subventionerade lån eller i form av bidrag, omfattas av fördragets tillämpningsområde med avseende på det förbud mot diskriminering som anges i artikel 12 första stycket EG.

Artikel 12 första stycket EG skall tolkas så att den utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka endast de studerande som har sitt hemvist i värdmedlemsstaten har rätt till bistånd avsett att täcka deras kostnader för uppehället, samtidigt som en medborgare i en annan medlemsstat enligt samma bestämmelser inte kan anses ha sitt hemvist i värdmedlemsstaten i egenskap av studerande, ens om han eller hon lagligt uppehåller sig och har genomfört en betydande del av sina gymnasiestudier där och följaktligen har skaffat sig en faktisk samhällsanknytning i denna stat.

3.	Denna doms rättsverkningar skall inte begränsas i tiden.

(1) EUT C 171, 19.7.2003

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/8

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 17 mars 2005

i mål C-228/03 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen): The Gillette Company, Gillette Group Finland Oy mot LA-Laboratories Ltd Oy (1)

(Varumärken - Direktiv 89/104/EEG - Artikel 6.1 c - Varumärkesskyddets begränsningar - Tredje mans användning av varumärket om det är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål)

(2005/C 132/15)

Rättegångsspråk: finska

I mål C-228/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Högsta domstolen (Finland), genom beslut av den 23 maj 2003 som inkom till domstolen den 26 maj 2003, i målet mellan The Gillette Company, Gillette Group Finland Oy och LA-Laboratories Ltd Oy, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna A. Borg Barthet, S. von Bahr, U. Lõhmus och A. Ó Caoimh (referent), generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: R. Grass, den 17 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Frågan huruvida användningen av ett varumärke är lagenlig enligt artikel 6.1 c i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar är avhängig huruvida denna användning är nödvändig för att ange en varas avsedda ändamål.

Tredje mans användning av en annans varumärke är nödvändig för att ange det avsedda ändamålet med en vara som tredje man saluför om en sådan användning i praktiken utgör det enda sättet att ge allmänheten begripliga och fullständiga upplysningar om det avsedda ändamålet för att bibehålla systemet med sund konkurrens på marknaden för denna vara.

Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida en sådan användning är nödvändig i målet vid den nationella domstolen, genom att beakta hur målgruppen för den vara som saluförs av berörd tredje man är sammansatt.

I artikel 6.1 c i direktiv 89/104 görs det inte någon åtskillnad mellan varornas möjliga avsedda ändamål vid bedömningen av huruvida användningen av varumärket är lagenlig, och kriterierna för att bedöma huruvida användningen av varumärket är lagenlig, särskilt med avseende på tillbehör eller reservdelar, skiljer sig således inte från de kriterier som gäller för andra typer av möjliga avsedda ändamål med varor.

Villkoret att varumärket skall användas i enlighet med god affärssed, i den mening som avses i artikel 6.1 c i direktiv 89/104, innebär i huvudsak en lojalitetsplikt gentemot varumärkesinnehavarens berättigade intressen.

Varumärket används inte i enlighet med god affärssed bland annat om

—	det används på ett sådant sätt att det kan ge intryck av att det föreligger ett affärsmässigt samband mellan tredje man och varumärkesinnehavaren,

—	användningen påverkar varumärkets värde genom att man drar otillbörlig fördel av varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé,

—	man därigenom misskrediterar eller uttrycker sig nedsättande om detta varumärke, eller

—	om tredje man framställer sin vara som en imitation eller ersättning för den vara som bär annans varumärke.

Det förhållandet att tredje man använder någon annans varumärke för att ange det avsedda ändamålet med den vara som han saluför innebär inte nödvändigtvis att tredje man framställer varan som om den är av samma kvalitet eller har likvärdiga egenskaper som den vara som bär varumärket. Hur varan framställs beror på omständigheterna i det enskilda fallet, och det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida varan framställs på detta sätt mot bakgrund av omständigheterna i målet vid den nationella domstolen.

Frågan huruvida varan som saluförs av tredje man eventuellt framställs som om den är av samma kvalitet eller har likvärdiga egenskaper som den vara som bär det varumärke som tredje man har använt sig av utgör en omständighet som den nationella domstolen skall beakta vid bedömningen av huruvida denna användning har skett i enlighet med god affärssed.

För det fall tredje man använder någon annans varumärke och denne, förutom reservdelar eller tillbehör, även saluför den vara som dessa reservdelar eller tillbehör är avsedda att användas tillsammans med, omfattas en sådan användning av tillämpningsområdet för artikel 6.1 c i direktiv 89/104, i den mån användningen är nödvändig för att ange det avsedda ändamålet med den vara som tredje man saluför och användningen sker i enlighet med god affärssed.

(1) EUT C 171, 19.7.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/9

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

den 12 april 2005

i mål C-265/03 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Nacional): Igor Simutenkov contre Ministerio de Educación y Cultura, Real Federación Española de Fútbol (1)

(Partnerskapsavtalet mellan gemenskaperna och Ryssland - Artikel 23.1 - Direkt effekt - Arbetsvillkor - Icke-diskrimineringsprincipen - Fotboll - Begränsning av det antal professionella spelare som är medborgare i tredje land som får användas i nationellt tävlingsspel)

(2005/C 132/16)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-265/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Audiencia Nacional (Spanien), genom beslut av den 9 maj 2003, som inkom till domstolen den 17 juni 2003, i målet Igor Simutenkov mot Ministerio de Educación y Cultura och Real Federación Española de Fútbol, har domstolen (stora avdelningen) sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas samt domarna C. Gulmann, A. La Pergola, J.-P. Puissochet, J. Makarczyk, P. Kūris, M. Ilešič (referent), U. Lõhmus, E. Levits och A.Ó Caoimh, generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: R. Grass, den 12 april 2005 meddelat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 23.1 i partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ryska federationen, å andra sidan, undertecknat på Korfu den 24 juni 1994 och godkänt på gemenskapens vägnar genom rådets och kommissionens beslut 97/800/EKSG, EG, Euratom av den 30 oktober 1997, skall tolkas så, att den utgör hinder för att en regel utfärdad av ett idrottsförbund i en medlemsstat, enligt vilken klubbar vid nationella tävlingar endast får använda ett begränsat antal spelare från sådana tredje länder som inte är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, tillämpas på en professionell idrottsutövare med ryskt medborgarskap, som är lagligen anställd av en klubb i nämnda medlemsstat.

(1) EUT C 213, 6.9.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/10

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 14 april 2005

i mål C-335/03: Republiken Portugal mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(EUGFJ - Bidrag för nötkött - Kontroller - Urvalets representativitet - Överföring av resultatet av en kontroll till tidigare år - Motivering)

(2005/C 132/17)

Rättegångsspråk: portugisiska

I mål C-335/03, angående en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG, som väckts den 25 juli 2003, Republiken Portugal (ombud: L. Fernandes, biträdd av C. Botelho Moniz och E. Maia Cadete), mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A.M. Alves Vieira och L. Visaggio, biträdda av N. Castro Marques och F. Costa Leite), har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna R. Silva de Lapuerta (referent), C. Gulmann, R. Schintgen och J. Klučka, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: byrådirektören K. Sztranc, den 14 april 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Republiken Portugal skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 239, 4.10.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/10

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 17 mars 2005

i mål C-467/03 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht München): Ikegami Electronics (Europe) GmbH mot Oberfinanzdirektion Nürnberg (1)

(Gemensamma tulltaxan - Tulltaxenummer - Tullklassificering av en digital inspelningsapparat - Klassificering i Kombinerade nomenklaturen)

(2005/C 132/18)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-467/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Finanzgericht München (Tyskland), genom beslut av den 24 juni 2003, som inkom till domstolen den 6 november 2003, i målet mellan Ikegami Electronics (Europe) GmbH och Oberfinanzdirektion Nürnberg, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts (referent) samt domarna J.N. Cunha Rodrigues och E. Levits, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: byrådirektören K. Sztranc, den 17 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

En apparat som i videoövervakningssyfte spelar in signaler som sänds ut av kameror, och som efter att ha komprimerat dessa signaler återger dem på skärm, fullgör en specifik uppgift, annan än databehandling i den mening som avses i anmärkning 5 E till kapitel 84 i Kombinerade nomenklaturen i Gemensamma tulltaxan i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2031/2001 av den 6 augusti 2001.

(1) EUT C 21, 24.1.2004

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/10

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 10 mars 2005

i mål C-469/03 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Bologna): Filomeno Mario Miraglia (1)

(Artikel 54 i konventionen om tillämpningen av Schengenavtalet - Principen ne bis in idem - Tillämpningsområde - Beslut från de rättsvårdande myndigheterna i en medlemsstat att avstå från att väcka åtal mot en person endast av det skälet att ett motsvarande förfarande redan pågår i en annan medlemsstat)

(2005/C 132/19)

Rättegångsspråk: italienska

I mål C-469/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 35 EU, som framställts av Tribunale di Bologna (Italien), genom beslut av den 22 september 2003 som inkom till domstolen den 10 november 2003, i brottmålet mot Filomeno Mario Miraglia, har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna R. Schintgen (referent) och P. Kūris, generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 10 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Principen ne bis in idem, som kommer till uttryck i artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i de stater som ingår i den ekonomiska unionen Benelux, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, är inte tillämplig på ett beslut av de rättsvårdande myndigheterna i en medlemsstat, vilket inte innehåller någon bedömning i sak och där ett mål förklaras vara avslutat efter att åklagarmyndigheten har beslutat att inte väcka åtal endast av det skälet att ett brottmålsförfarande redan pågår i en annan medlemsstat mot den misstänkte för samma gärningar.

(1) EUT C 21, 24.01.2004.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/11

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 17 mars 2005

i mål C-109/04 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht): Karl Robert Kranemann mot Land Nordrhein-Westfalen (1)

(Artikel 48 i EG-fördraget (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse) - Fri rörlighet för arbetstagare - Statstjänsteman som fullgör förberedande praktik - Praktik som genomförs i en annan medlemsstat - Ersättning utgår endast för kostnader för resor som äger rum inom medlemsstaten)

(2005/C 132/20)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-109/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland), genom beslut av den 17 december 2003, som inkom till domstolen den 2 mars 2004, i målet mellan Karl Robert Kranemann och Land Nordrhein-Westfalen, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna K. Lenaerts (referent), N. Colneric, K. Schiemann och E. Levits, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: R. Grass, den 17 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

En nationell bestämmelse som innebär att en person, som inom ramen för fullgörandet av förberedande praktik har utfört avlönat, verkligt och faktiskt arbete i en annan medlemsstat än den medlemsstat i vilken han är medborgare endast har rätt till ersättning för resekostnader som är hänförliga till den del av resan som ägt rum i den egna medlemsstaten, medan samtliga resekostnader skulle ha ersatts om praktiken hade fullgjorts i den egna medlemsstaten, strider mot artikel 48 i EG-fördraget (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse).

(1) EUT C 106, 30.04.2004.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/11

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 17 mars 2005

i mål C-128/04 (begäran om förhandsavgörande från rechtbandk van eerste aanleg te Dendermonde): i brottmålet mot Annic Andréa Raemdonck, Raemdonck-Janssens BVBA (1)

(Vägtransport - Social lagstiftning - Förordning (EEG) nr 3821/85 - Skyldighet att installera och använda färdskrivare - Förordning (EEG) nr 3820/85 - Undantag för fordon som transporterar material och utrustning)

(2005/C 132/21)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-128/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av rechtbank van eerste aanleg te Dendermonde (Belgien), genom beslut av den 19 januari 2004, som inkom till domstolen den 9 mars 2004, i brottmålet mot Annic Andréa Raemdonck, Raemdonck-Janssens BVBA, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas (referent) samt domarna A. La Pergola, J.-P. Puissochet, U. Lõhmus och A.Ó Caoimh, den 17 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Uttrycket ”material och utrustning” i artikel 13.1 g i förordning nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter skall, vad gäller de undantagsbestämmelser som avses i artikel 3.1 i förordning nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter, tolkas så att det inte enbart syftar på redskap och verktyg, utan även omfattar sådana föremål som behövs för att utföra fordonsförarens huvudsakliga uppgift, såsom byggmaterial eller kablar.

(1) EUT C 106, 30.04.2004.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/12

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 14 april 2005

i mål C-243/04 P: Zoé Gaki-Kakouri mot Europeiska gemenskapernas domstol (1)

(Överklagande - Löneförmåner för domstolens medlemmar och före detta medlemmar - De rättigheter som kan göras gällande av en kvinna som är skild från en nu avliden före detta medlem)

(2005/C 132/22)

Rättegångsspråk: franska

I mål C 243/04 P, Europeiska gemenskapernas domstol (ombud: M. Schauss) mot Zoé Gaki-Kakouri, Aten (Grekland), (ombud: H. Tagaras, avocat), angående ett överklagande enligt artikel 56 i domstolens rättegångsregler, som väckts den 9 juni 2004, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av A. Rosas (referent), avdelningsordföranden A. Borg Barthet samt domarna La Pergola, S. von Bahr och J. Malenovský; generaladvokat: L.A Geelhoed; justitiesekreterare: R. Grass, den 14 april 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Zoé Gaki-Kakouri skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 190, 24.7.2004.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/12

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Oberster Gerichtshof av den 2 februari 2005 i målet mellan Reisch Montage AG och Kiesel Baumaschinen Handels GmbH

(Mål C-103/05)

(2005/C 132/23)

Rättegångsspråk: tyska

Oberster Gerichtshof begär genom beslut av den 2 februari 2005, som inkom till domstolens kansli den 28 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Reisch Montage AG och Kiesel Baumaschinen Handels GmbH beträffande följande fråga:

Kan en kärande åberopa artikel 6.1 i förordning nr 44/2001 (1) då han väcker talan mot en i forumstaten boende person samt mot en i en annan medlemsstat bosatt person, när talan mot den i forumstaten boende svaranden inte kan tas upp till prövning på grund av att ett konkursförfarande inletts mot honom, vilket utgör rättegångshinder enligt nationell rätt?

(1) Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1).

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/12

Talan mot Republiken Österrike väckt den 3 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-109/05)

(2005/C 132/24)

Rättegångsspråk: tyska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 3 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Österrike. Sökanden företräds av Minas Konstantinidis och Bernhard Schima, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (1) genom att i artikel 5.1 i Verordnung über die Abfallvermeidung, Sammlung und Behandlung von Altfahrzeugen (förordning om avfallsminimering, insamlande och behandling av uttjänta fordon), ha begränsat skyldigheten att avgiftsfritt insamla uttjänta fordon till att avse

(1)	fordon av de märken som satts på marknaden av befintliga tillverkare och importörer, och

(2)	fordon registrerade i Österrike,

2)	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Bestämmelserna i den österrikiska lagen om uttjänta fordon, vari föreskrivs att tillverkare och importörer avgiftsfritt måste insamla fordon av de märken som de satt på marknaden om dessa fordon var registrerade i Österrike, strider mot artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000.

Enligt direktivet åläggs medlemsstaterna att inrätta system för insamling av alla uttjänta fordon på sådant sätt att uttjänta fordon skall insamlas avgiftsfritt oavsett märke. Dessa mål uppnås inte genom de österrikiska bestämmelserna eftersom det däri föreskrivs dubbla begränsningar. Skyldigheten att samla in fordon är nämligen dels begränsad till fordon av de märken som befintliga tillverkare eller importörer satt på marknaden, dels begränsad till fordon registrerade i Österrike.

Kommissionen kan inte godta Österrikes uppfattning att en begränsning till fordon som är registrerade i Österrike är objektivt berättigad eftersom skyldigheten att avgiftsfritt insamla fordon skulle medföra en oproportionerligt tung börda för enskilda tillverkare. Kommissionen hävdar istället att det fallet att det i praktiken skulle bli en oproportionerligt tung börda för enskilda tillverkare, importörer eller insamlare att avgiftsfritt insamla fordon registrerade i utlandet har beaktats i artikel 5.4 fjärde stycket i direktivet. Enligt denna bestämmelse skall kommissionen regelbundet övervaka genomförandet av skyldigheten att insamla fordon för att se till att detta inte leder till snedvridning av marknaden.

(1) EGT L 269, s. 34.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/13

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Consiglio di Stato (sjätte avdelningen), i sin egenskap av domstol, av den 22 oktober 2004 i målet mellan Ministero dell'Industria, Commercio ed Artigianato och Spa Lucchini Siderurgica

(Mål C-119/05)

(2005/C 132/25)

Rättegångsspråk: italienska

Consiglio di Stato (sjätte avdelningen), i sin egenskap av domstol, begär genom beslut av den 22 oktober 2004, som inkom till domstolens kansli den 14 mars 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Ministero dell'Industria, Commercio ed Artigianato och Spa Lucchini Siderurgica beträffande följande frågor:

Innebär principen om företräde för direkt tillämplig gemenskapslagstiftning, vilken i detta fall utgörs av det generella beslutet nr 3484/85/EKSG, kommissionens beslut av den 20 juni 1990, vilket delgavs den 20 juli 1990, och kommissionens beslut nr 5259 av den 16 september 1996 om åläggande att återkräva stödet – vilka beslut låg till grund för den åtgärd för återkrav som ifrågasätts i förevarande mål (nämligen dekret nr 20357 av den 20 september 1996 om upphävande av dekret nr 17975 av den 8 mars 1996 och dekret nr 18337 av den 3 april 1996) – att det juridiskt sett är möjligt och nödvändigt för den nationella förvaltningen att återkräva stöd från en enskild stödmottagare, trots att det avkunnats en tvistemålsdom i vilken en ovillkorlig skyldighet att utbetala detta stöd fastställs?

Eller skall – med hänsyn till den vedertagna principen att beslutet att återkräva stöd regleras av gemenskapsrätten, men att genomförandet av detta och det därmed sammanhängande förfarandet för återkrav, i avsaknad av gemenskapsbestämmelser på området, regleras av nationell rätt (se, vad gäller denna princip, EG-domstolens dom av den 21 september 1983 i [de förenade målen 205/82–215/82], Deutsche Milchkontor mot Bundesamt für Ernährung und Forstwirtschaft) – förfarandet för återkrav juridiskt sett anses omöjligt att genomföra till följd av ett konkret domstolsavgörande som vunnit laga kraft (artikel 2909 i codice civile) och som är bindande för den enskilde och förvaltningen, och som medför en skyldighet för förvaltningen att följa detta avgörande?

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/13

Talan mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland väckt den 21 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-126/05)

(2005/C 132/26)

Rättegångsspråk: engelska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 21 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. Sökanden företräds av N.Yerrell, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/34/EG (1) av den 22 juni 2000 om ändring av rådets direktiv 93/104/EG (2) om arbetstidens förläggning i vissa avseenden för att täcka sektorer och verksamheter som inte omfattas av det direktivet och/eller genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

2)	förplikta Förenade kungariket att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för att införliva direktivet med den nationella rättsordningen löpte ut den 1 augusti 2003.

(1) EGT L 195, 1.8.2000, s. 41.

(2) EGT L 307, 13.12.1993, s. 18.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/14

Talan mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland väckt den 21 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-131/05)

(2005/C 132/27)

Rättegångsspråk: engelska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 21 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. Sökanden företräds av Micheal Van Beek, i egenskap av ombud, biträdd av Frédéric Louis, avocat, och Antonio Capobianco, avvocato, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 6.1 i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (1) samt artiklarna 12.2 och 13.1, båda jämförda med artikel 2.1 i rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (2), och

2)	förplikta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen hävdar att:

—

Förenade kungariket har åsidosatt artikel 6.1 i direktiv 79/409/EEG, fågeldirektivet, angående förbud mot försäljning, transport för försäljning, förvaring för försäljning och salubjudande av vilda fåglar som är bofasta eller annars befinner sig i Storbritannien, genom att begränsa detta förbud vilket tydligt syftar till att omfatta samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium på vilket fördraget tillämpas,

—

Förenade kungariket har åsidosatt artikel 12.2 i direktiv 92/43/EEG, habitatdirektivet, angående förbud mot förvaring, transport och försäljning eller byte samt utbjudande till försäljning eller byte av djur förtecknade i bilaga IV a till direktivet, genom att begränsa förbudet till att gälla djur vars naturliga utbredningsområde inbegriper Storbritannien; förbudet innebär nämligen att förteckningen över djur som skyddas enligt Förenade kungarikets lagstiftning är mindre omfattande än förteckningen i bilaga IV till direktivet,

—

Förenade kungariket har åsidosatt artikel 13.1 i habitatdirektivet, angående förbud mot handel med växter, genom att begränsa förbudet till att gälla arter ”vars naturliga utbredningsområde inbegriper alla områden i Storbritannien som listas i tabell 4 [i 1994 års förordning]” eftersom, som ett resultat av denna begränsning, förteckningen över de skyddade arterna i tabell 4 är mindre omfattande än förteckningen över skyddade arter i bilaga IV till habitatdirektivet.

(1) EGT L 103, 25.4.1979, s. 1.

(2) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/15

Talan mot Förbundsrepubliken Tyskland väckt den 21 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-132/05)

(2005/C 132/28)

Rättegångsspråk: tyska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 21 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förbundsrepubliken Tyskland. Sökanden företräds av Eugenio De March och Sabine Grünheid, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 13.1 b i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1) genom att inte inom sitt territorium formellt förbjuda användningen av beteckningen ”Parmesan” vid etikettering av produkter som inte motsvarar produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Parmigiano Reggiano”, vilket därmed gynnar ett obehörigt bruk av den äkta varans renommé som är skyddad i hela gemenskapen,

2.	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att det strider mot artikel 13.1 b i förordning (EEG) nr 2081/92 att i Tyskland släppa ut en ost med beteckningen ”Parmesan” som inte uppfyller produktspecifikationen för beteckningen ”Parmigiano Reggiano”, och att de tyska myndigheterna på eget initiativ är skyldiga att förhindra detta.

Beteckningen ”Parmigiano Reggiano” är sedan 1996 upptagen i förteckningen över geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar och skyddas därmed i hela gemenskapen. Medlemsstaterna måste därför skydda denna beteckning från varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts.

Kommissionen har gjort gällande att begreppet ”Parmesan” utgör en fransk översättning av beteckningen ”Parmigiano Reggiano”. Enligt kommissionen utgör begreppen ”Parmesan” och ”Parmigiano Reggiano” synonymer som anger tillverkningssättet för den skyddade beteckningen och som enligt uppgifter i många uppslagsverk, som omfattar tiden från år 1516 till och med nutid, utgör en beteckning för ost som tillverkats i den berörda ursprungsregionen i Italien. Till följd av registreringen av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Parmigiano Reggiano” erhåller båda de geografiska uttrycken ”Parmigiano” och ”Reggiano”, såväl var för sig som tillsammans, skydd i gemenskapen.

Enligt kommissionen finns det ingen hållbar grund för Förbundsrepubliken Tysklands åsikt att uttrycket ”Parmigiano”, när det används för sig, uppfattas som en generisk beteckning i den mening som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2081/92 på grund av att konsumenten inte ser något samband med ett visst geografiskt område.

Eftersom användningen av beteckningen ”Parmesan” uteslutande är förbehållen tillverkarna i det avgränsade italienska området, vilka tillverkar osten enligt en bindande produktspecifikation, har Förbundsrepubliken Tyskland inte uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 13.1 b i förordning (EEG) nr 2081/92 genom att vägra att förhindra det obehöriga bruket av beteckningen ”Parmesan” i Tyskland.

(1) EGT L 208, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/15

Talan mot Republiken Italien väckt den 23 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-135/05)

(2005/C 132/29)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 23 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av D. Recchia och M. Konstantinidis, tjänstemän vid kommissionens rättstjänst.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4, 8 och 9 i rådets direktiv 75/442/EEG (1) om avfall, i dess lydelse enligt direktiv 91/156/EEG, (2) artikel 2.1 i rådets direktiv 91/689/EEG (3) om farligt avfall och artikel 14 a, b och c i rådets direktiv 1999/31/EG (4) om deponering av avfall, genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder, och

2)	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

På grundval av ett flertal handlingar har kommissionen fått kännedom om att ett stort antal deponier illegalt är i drift i Italien utan kontroll av de offentliga myndigheterna. Vissa av deponierna innehåller farligt avfall.

Kommissionen anser att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4, 8 och 9 i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, i dess lydelse enligt direktiv 91/156/EEG, och artikel 2.1 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall, eftersom den accepterar förekomsten av sådana deponier.

När det gäller befintliga deponier per den 16 juli 2001, vilka beviljats tillstånd eller som redan var i drift vid det datumet, medför det förhållandet att det inte lämnats några uppgifter om de omställningsplaner som huvudmännen för dessa deponier skulle ha lagt fram senast den 16 juli 2002 att kommissionen anser att några sådana omställningsplaner inte finns och att vederbörliga tillståndsåtgärder och eventuella åtgärder för att stänga deponier som inte uppfyller kraven i direktivet inte har vidtagits.

Kommissionen anser därför att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 a, b och c i rådets direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall.

(1) EGT L 194, 25.7.1975, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238.

(2) EGT L 78, 26.3.1991, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66.

(3) EGT L 377, 31.12.1991, s. 20; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 199.

(4) EGT L 182, 16.7.1999, s. 1.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/16

Talan mot Europeiska unionens råd väckt den 24 mars 2005 av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-137/05)

(2005/C 132/30)

Rättegångsspråk: engelska

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har den 24 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska unionens råd. Sökanden företräds av C. Jackson, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)	ogiltigförklara rådets förordning (EG) 2252/2004 av den 13 december 2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna, (1)

2)	fastställa, i enlighet med artikel 231 EG, att efter ogiltigförklaring av passförordningen och i avvaktan på ny lagstiftning, bestämmelserna i passförordningen skall förbli gällande förutom i de delar som innebär att passförordningen inte tillämpas i Förenade kungariket,

3)	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förenade kungariket vägrades rätten att delta i antagandet av rådets förordning (EG) 2252/2004 av den 13 december 2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna (passförordningen) trots att önskan om detta meddelats i enlighet med artikel 5.1 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar (Schengenprotokollet) och artikel 3.1 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning. Ogiltigförklaring av passförordningen yrkas på de grunderna att åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och/eller åsidosättande av fördraget i den mening som avses i artikel 230 andra stycket har skett.

Förenade kungarikets huvudargument är, att genom att utesluta det från antagandet av passförordningen, har rådet handlat på grundval av en felaktig tolkning av förhållandet mellan artikel 5 och artikel 4 i Schengenprotokollet. Mer specifikt anförs följande:

Rådets tolkning enligt vilken rätten att delta enligt artikel 5 i Schengenprotokollet gäller endast sådana åtgärder som grundas på bestämmelser i Schengenregelverket som tillämpas på Förenade kungariket enligt rådsbeslut fattat enligt artikel 4, motsägs av systematiken och språket i dessa artiklar, av mekanismen i artikel 5 som sådan samt av förklaringen om artikel 5 som fogats till slutakten till Amsterdamfördraget.

Rådet tolkning av artikel 5 i Schengenprotokollet är inte nödvändig för ge full effekt åt ”skall inte påverka”-regeln i artikel 7 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning. En sådan tolkning är inte heller nödvändig för att bevara Schengenregelverket intakt. Om syftet är att trygga regelverket måste den negativa effekten på Förenade kungariket anses vara oproportionerlig.

Med hänsyn till den breda och fria tolkning av vad som utgör åtgärder som grundar sig på Schengenregelverket som rådet tillämpar skulle mekanismen i artikel 5 i Schengenprotokollet, såsom den tolkas av rådet, kunna fungera på ett sådant sätt att den strider mot rättsäkerhetsprincipen och andra grundläggande principer som styr det fördjupade samarbetet.

Som alternativ grund hävdar Förenade kungariket att, om rådets tolkning av förhållandet mellan artikel 5 och artikel 4 i Schengenprotokollet är riktig, skulle detta nödvändiggöra en snäv tolkning av vad som utgör en åtgärd som grundar sig på Schengenregelverket enligt artikel 5. En sådan åtgärd skulle då behöva vara oupplösligt kopplad till regelverket, något som passförordningen inte är.

(1) EUT L 385, s 1

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/17

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour de cassation (Belgien) av den 17 mars 2005 i målet mellan Levi Strauss & Co och Casucci Spa

(Mål C-145/05)

(2005/C 132/31)

Rättegångsspråk: franska

Cour de cassation (Belgien), begär genom beslut av den 17 mars 2005, som inkom till domstolens kansli den 31 mars 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Levi Strauss o Co och Casucci Spa beträffande följande frågor:

Skall en domstol, för att bestämma omfattningen av det skydd som ett varumärke erhållit på grund av sin särskiljningsförmåga, vilket skydd stadgas i artikel 5.1 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (1), beakta omsättningskretsens uppfattning vid den tidpunkt då det liknande varumärket eller kännetecknet som påstås innebära varumärkesintrång började användas?

2)	Om så inte är fallet, kan domstolen beakta omsättningskretsens uppfattning vid vilken tidpunkt som helst som inträffar efter den tidpunkt då den användning som påstås utgöra intrång påbörjades? Kan domstolen ta hänsyn till omsättningskretsens uppfattning vid den tidpunkt då målet avgörs?

3)	Skall domstolen, om den med tillämpning av det kriterium som anges i fråga 1 konstaterar att varumärkesintrång föreligger, som regel förordna att användning av det kännetecken som utgör varumärkesintrång skall upphöra?

Kan det förhålla sig annorlunda om sökandens varumärke helt eller delvis har förlorat sin särskiljningsförmåga efter den tidpunkt då den användning som innebär intrång påbörjades, vilket dock endast gäller i de fall då förlusten av särskiljningsförmågan helt eller delvis beror på agerande eller underlåtenhet från varumärkesinnehavarens sida?

(1) EGT L 40, 11.02.1989, s. 1

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/17

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour d'appel de Paris av den 23 mars 2005 i målet mellan Harold Price och Conseil des ventes volontaires de meubles aux enchères publiques

(Mål C-149/05)

(2005/C 132/32)

Rättegångsspråk: franska

Cour d'appel de Paris begär genom beslut av den 23 mars 2005, som inkom till domstolens kansli den 4 april 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Harold Price och Conseil des ventes volontaires de meubles aux enchères publiques beträffande följande frågor:

Är rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG, (1) tillämpligt på verksamhet som chef för frivilliga försäljningar av lösöre på offentlig auktion, såsom denna regleras i artiklarna L.321-1–L.321-3, L-321-8 och L.321-9 i Code de commerce?

2)	Om fråga 1 skall besvaras jakande, kan värdmedlemsstaten åberopa det undantag från artikel 4.1 b andra stycket som föreskrivs i artikel 4.1 b sjätte [] stycket i nämnda direktiv? [Bestämmelserna om det undantag som avses återfinns i artikel 4.1 b tredje stycket. Övers.anm.]

(1) EGT L 209, 24.7.1992, s. 25.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/18

Talan mot Förbundsrepubliken Tyskland väckt den 5 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-152/05)

(2005/C 132/33)

Rättegångsspråk: tyska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 5 april 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förbundsrepubliken Tyskland. Sökanden företräds av R. Lyal och K. Gross, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 18, 39 och 43 i EG-fördraget genom att i 2 § första stycket första meningen i Eigenheimzulagengesetz, inte bevilja obegränsat skattskyldiga personer statligt tillägg för köp av privatbostad när köpobjektet är beläget i en annan medlemsstat utan hänsyn till om de i den staten kan göra anspråk på motsvarande tillägg,

2)	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt kommissionen finns det i beviljandet av tillägg för privatbostad från den tyska staten diskriminerande element. I Tyskland har obegränsat skattskyldiga personer som förvärvar en lägenhet eller ett hus för bostadsändamål rätt till sådant tillägg. I Tyskland obegränsat skattskyldiga personer som lever utanför Tyskland och som där önskar förvärva en lägenhet eller ett hus utanför Tyskland har däremot inte rätt till nämnda tillägg.

Tre kategorier av personer förfördelas genom de tyska bestämmelserna: 1. Statlig personal bosatt i utlandet, 2. Gränsgångare som till 90 procent betalar sin inkomstskatt i Tyskland och, 3. tyska diplomater och EU-funktionärer.

Kommissionen anser att det häri, beroende på personkategori, föreligger ett åsidosättande av den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 39 EG, etableringsrätten enligt artikel 43 EG samt av den fria rörligheten enligt artikel 18 EG. Samtliga av de ovannämnda personkategorierna uppvisar tillräckliga gränsöverskridande omständigheter för att fördragsartiklarna skall bli tillämpliga.

Kommissionen anser att domstolens rättspraxis i målet Schumacker (C-279/93) är tillämplig i förevarande fall. Varje person som är obegränsat skattskyldig i Tyskland, och som också i princip beskattas för sina samtliga inkomster i Tyskland och därigenom bidrar till finansieringen av det tyska samhället, skall på samma sätt som en i landet bosatt person kunna åtnjuta skattefinansierade förmåner. Det måste undvikas, att de berörda personerna varken i bosättningsstaten eller i verksamhetslandet kommer i åtnjutande av förmåner baserade på deras personliga förhållanden.

I praktiken är det föga troligt att en i Tyskland obegränsat skattskyldig person samtidigt också är obegränsat skattskyldig i en annan stat. Hänsyn kan dock tas till denna undantagssituation genom ett förbud mot att det tyska statliga tillägget för köp av privatbostad läggs samman med ett motsvarande utländskt tillägg.

Inskränkningen av tillägget för köp av privatbostad till köpobjekt belägna i Tyskland är inte berättigat. Bostadssituationen i Tyskland skulle också förbättras om gränsgångare istället för att flytta till Tyskland, förvärvade bostad i ett angränsande land. Tyska staten har i det administrativa förfarandet inte tillräckligt kunnat visa vilket syfte inskränkningen till den egna statens territorium tjänar. Även i det fall att det skulle vara tillåtet för en medlemsstat att endast gynna bostadsbyggande inom sitt eget territorium är de tyska bestämmelserna inte i sig logiska. Om förbundsrepubliken nämligen skulle vilja gynna alla former av bostadsbyggande i Tyskland, är det svårt att förstå varför gynnandet är begränsat till i Tyskland obegränsat skattskyldiga personer. Även i Tyskland begränsat skattskyldiga personer kan ju förvärva bostad där och på så sätt gynna bostadsbyggandet.

Gemenskapsrätten kräver på intet sätt finansiellt stöd av förvärv av en andra bostad i en annan medlemsstat. Fastställandet av förmånens omfattning åligger uteslutande den nationella lagstiftaren. Den frihet som lagstiftaren här åtnjuter är dock begränsad i och med de grundläggande friheterna som fastställs i fördraget.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/18

Talan mot Republiken Grekland väckt den 5 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-156/05)

(2005/C 132/34)

Rättegångsspråk: grekiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 5 april 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Grekland. Kommissionen företräds av H. Tserepa-Lacombe och N. Yerrell, kommissionens rättstjänst, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/34/EG av den 22 juni 2000 om ändring av rådets direktiv 93/104/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden för att täcka sektorer och verksamheter som inte omfattas av det direktivet (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller, under alla omständigheter, genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser, och

2.	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med den nationella rättsordningen löpte ut den 1 augusti 2003.

(1) EGT L 195, 1.8.2000, s. 41.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/19

Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 6 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-159/05)

(2005/C 132/35)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 6 april 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Storhertigdömet Luxemburg. Sökanden företräds av D. Maidani, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet, (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om dessa, och

2)	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med den nationella rättsordningen löpte ut den 27 december 2003.

(1) EGT L 168, 27.6.2002, s. 43.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/19

Talan mot Republiken Italien väckt den 7 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-161/05)

(2005/C 132/36)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 7 april 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av C. Cattabriga, tjänsteman vid kommissionens rättstjänst.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 15.4 och 18.1 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 (1) av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken, genom att inte lämna de uppgifter som föreskrivs i nämnda artiklar, och

2)	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I artiklarna 15.4 och 18.1 i förordning nr 2847/93 föreskrivs en skyldighet för medlemsstaterna att lämna vissa uppgifter till kommissionen genom dataöverföring och inom en viss tidsfrist. De italienska myndigheterna har inte inom de föreskrivna tidsfristerna lämnat de aktuella uppgifterna avseende åren 1999 och 2000. Republiken Italien har därför åsidosatt skyldigheten att lämna uppgifter som föreskrivs i nämnda bestämmelser.

(1) EGT L 261, 20.10.1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 4, volym 5, s. 118.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/20

Talan mot Republiken Portugal väckt den den 8 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-163/05)

(2005/C 132/37)

Rättegångsspråk: portugisiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den den 8 april 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Portugal. Sökanden företräds av Ramón Vidal Puig, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/7/EG (1) av den 18 februari 2002 om ändring av rådets direktiv 96/53/EG om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv,

2)	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för att införliva direktivet med den nationella rättsordningen löpte ut den 9 mars 2004.

(1) EGT L 67, s. 47.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/20

Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 8 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-165/05)

(2005/C 132/38)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 8 april 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Storhertigdömet Luxemburg. Sökanden företräds av Gérard Rozet, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (1) genom att i sin lagstiftning uppställa ett krav på arbetstillstånd för medborgare från tredje land som är gifta med migrerande arbetstagare från Europeiska unionen och genom att inte tillse att dess lagstiftning överensstämmer med gemenskapsrätten,

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I artikel 11 i förordning nr 1612/68 föreskrivs att när en medborgare i en medlemsstat har anställning eller driver en rörelse inom en annan medlemsstats territorium skall hans eller hennes make och de barn som är under 21 års ålder eller beroende av honom eller henne ha rätt att ta anställning inom hela denna stats territorium, även om de inte är medborgare i någon medlemsstat.

Rätten att ta ett arbete är ovillkorlig och medför att en make eller en annan familjemedlem som är medborgare i en stat utanför Europeiska unionen inte är skyldig att söka arbetstillstånd för att kunna ta en anställning, eftersom det skulle innebära ytterligare ett villkor för att kunna utnyttja denna rättighet i strid med den uttryckliga lydelsen i ovannämnda artikel 11.

Luxemburgska medborgare är inte skyldiga att ha arbetstillstånd för att kunna ta en anställning i Storhertigdömet. Det strider således mot artikel 3 i förordning nr 1612/68 att föreskriva en sådan skyldighet för medborgare från stater utanför Europeiska unionen som är gifta med migrerande arbetstagare från Europeiska unionen.

Det får inte föreligga några tvivel eller oklarheter i den nationella lagstiftningen vare sig beträffande innehållet i de nationella bestämmelserna som det formella värdet av dessa bestämmelser.

Det förhållandet att den nationella lagstiftningen är oförenlig med bestämmelserna i fördraget, även om dessa är direkt tillämpliga, kan endast slutgiltigt undanröjas genom tvingande bestämmelser i nationell lagstiftning som har samma juridiska värde som de bestämmelser som skall ändras.

(1) EGT 257, 19.10.1968, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/21

Överklagande, ingivet den 15 april 2005 av O. Mancini, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, fjärde avdelningen, har meddelat den 3 februari 2005 i mål T-137/03: O. Mancini mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-172/05 P)

(2005/C 132/39)

Rättegångsspråk: franska

O. Mancini har den 15 april 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, fjärde avdelningen, har meddelat den 3 februari 2005 i mål T-137/03, O. Mancini mot Europeiska gemenskapernas kommission. Klaganden företräds av E. Boigelot, avocat.

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	ta upp överklagandet till sakprövning och bifalla det, och,

—	upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätten den 3 februari 2005 har meddelat i mål T-137/03, O. Mancini mot kommissionen.

Sökanden begär likaledes att EG-domstolen själv skall avgöra målet i sak och bifalla klagandens ursprungliga yrkanden i mål T-137/03 genom att:

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 28 juni 2002 att inte utse sökanden till rådgivande läkare vid läkarmottagningen Läkartjänsten – Bryssel (Generaldirektoratet för administration B8)

—	ogiltigförklara beslutet att avslå sökandens klagomål som anfört enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna den 29 juli 2002, avslaget den 23 januari 2003 och meddelat sökanden genom skrivelse av den 27 januari 2003,

—	ogiltigförklara beslutet att utse dr. Dolmans till rådgivande läkare, vilket bland annat innebar att sökandens ansökan till den lediga tjänsten avslogs,

—	förplikta kommissionen att till sökanden utge ersättning om 15 000 euro, i överensstämmelse med rätt och billighet, för den ideella och faktiska skada som hennes karriär har åsamkats, och,

—	under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet grundas, i enlighet med artikel 58 i EG-domstolens stadga, på åsidosättande av gemenskapsrätten och på rättegångsfel som kränker den överklagandes intressen.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/22

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 17 mars 2005

i mål T-192/98: Comité des industries du coton et des fibres connexes de l'Union européenne (Eurocoton) mot Europeiska unionens råd (1)

(Dumpning - Rådet har inte antagit kommissionens förslag till förordning om en slutgiltig antidumpningstull - Avsaknad av enkel majoritet som krävs för att förordningen skall kunna antas - Motiveringsskyldighet)

(2005/C 132/40)

Rättegångsspråk: engelska

Förstainstansrätten, femte avdelningen i utökad sammansättning (ordföranden H. Legal samt domarna P. Lindh, P. Mengozzi, I. Wiszniewska-Bialecka och V. Vadapalas; justitiesekreterare: H. Jung), har den 17 mars 2005 avkunnat dom i mål T-192/98: Comité des industries du coton et des fibres connexes de l'Union européenne (Eurocoton), Bryssel (Belgien) (ombud: C. Stanbrook, QC, och A. Dashwood, barrister) mot Europeiska unionens råd (ombud: S. Marquardt, biträdd av advokaten G.M. Berrisch), med stöd av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: inledningsvis M. Ewing, därefter K. Manji), angående en talan om ogiltigförklaring av rådets beslut av den 5 oktober 1998 om att avslå förslaget till rådets förordning (EG) om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa oblekta vävnader av bomull med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Indien, Indonesien och Pakistan, om att sådana preliminära antidumpningstullar som infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 773/98 av den 7 april 1998 (EGT L 111, s. 19) skall tas ut slutgiltigt och om avslutande av förfarandet vad beträffar import av sådana tyger från Turkiet, som lades fram av Europeiska gemenskapernas kommission den 21 september 1998 (dokument COM (1998) 540 slutlig). Domslutet i denna dom har följande lydelse:

Rådets beslut av den 5 oktober 1998 om att avslå förslaget till rådets förordning (EG) om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa oblekta vävnader av bomull med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Indien, Indonesien och Pakistan, om att sådana preliminära antidumpningstullar som infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 773/98 (EGT L 111, s. 19) skall tas ut slutgiltigt och om avslutande av förfarandet vad beträffar import av sådana tyger från Turkiet, som lades fram av Europeiska gemenskapernas kommission den 21 september 1998 (dokument COM (1998) 540 slutlig), ogiltigförklaras.

2)	Europeiska gemenskapernas råd skall ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall betala sina rättegångskostnader.

(1) EGT C 160 av den 5.6.1999

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/22

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 17 mars 2005

i mål T-195/98: Ettlin Gesellschaft für Spinnerei und Weberei AG m.fl. mot Europeiska unionens råd (1)

(Dumpning - Rådets underlåtenhet att anta kommissionens förslag till förordning om en definitiv antidumpningstull - Den enkla majoritet som krävs för att anta förordningen uppnåddes inte - Motiveringsskyldighet)

(2005/C 132/41)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-195/98, Ettlin Gesellschaft für Spinnerei und Weberei AG, Ettlingen (Tyskland), Textil Hof Weberei GmbH & Co. KG, Hof (Tyskland), Spinnweberei Uhingen GmbH, Uhingen (Tyskland), F.A.Kümpers GmbH & Co., Rheine (Tyskland), Tenthorey SA, Eloyes (Frankrike), Les tissages des héritiers de G. Perrin – Groupe Alain Thirion (HGP-GAT Tissages), Thiéfosse (Frankrike), Établissements des fils de Victor Perrin SARL, Thiéfosse (Frankrike), Filatures & tissages de Saulxures-sur-Moselotte, Saulxures-sur-Moselotte (Frankrike), Tissage Mouline Thillot, Le Thillot (Frankrike), Filature Niggeler & Küpfer SpA, Capriolo (Italien), Standardtela SpA, Milano (Italien) och Verlener Textilwerk, Grimmelt, Wevers & Co. GmbH, Velen (Tyskland) (ombud: advokaterna C. Stanbrook och A. Dashwood) mot Europeiska unionens råd (ombud: S. Marquardt, biträdd av advokaten G.M. Berrisch), med stöd av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: ursprungligen M. Ewing, sedan K. Manji), angående en talan om ogiltigförklaring av rådets beslut av den 5 oktober 1998 att avslå förslaget till rådets förordning (EG) om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa oblekta vävnader av bomull med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Indien, Indonesien och Pakistan, ett slutgiltigt uttag av den preliminära tullen som införts genom kommissionens förordning (EG) nr 773/98 av den 7 april 1998 (EGT L 111, s. 19), samt om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av dessa vävnader med ursprung i Turkiet, vilket lades fram av Europeiska gemenskapernas kommission den 21 september 1998 (KOM (1998) 540 slutlig), har förstainstansrätten (fjärde avdelningen i utökad sammansättning), sammansatt av ordföranden H. Legal samt domarna P. Lindh, P. Mengozzi, I. Wisniewska-Bialecka och V. Vadapalas; justitiesekreterare: H. Jung, den 17 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Rådets beslut av den 5 oktober 1998 att avslå förslag till rådets förordning (EG) om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa oblekta vävnader av bomull med ursprung i Folkrepubliken Kina, Egypten, Indien, Indonesien och Pakistan, ett slutgiltigt uttag av den preliminära tullen som införts genom förordning (EG) nr 773/98 (EGT L 111, s. 19), samt om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av dessa vävnader med ursprung i Turkiet, vilket lades fram av Europeiska gemenskapernas kommission den 21 september 1998 (KOM (1998) 540 slutlig) upphävs.

2)	Europeiska unionens råd skall betala rättegångskostnaderna.

3)	Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall bära sina egna kostnader.

(1) EGT C 160, 5.6.1999.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/23

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 17 mars 2005

i mål T-177/00: Koninklijke Philips Electronics NV mot Europeiska unionens råd (1)

(Dumpning - Rådets underlåtenhet att anta ett förslag från kommissionen till förordning om införande av slutgiltiga antidumpningstullar - Avsaknad av den enkla majoritet som är nödvändig för att förordningen skall kunna antas - Motiveringsskyldighet)

(2005/C 132/42)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-177/00, Koninklijke Philips Electronics NV, Eindhoven (Nederländerna) (ombud: C. Stanbrook, QC, och advokaten F. Ragolle), mot Europeiska unionens råd (ombud: S. Marquardt, biträdd av advokaten G.M. Berrisch), angående ogiltigförklaring av rådets beslut av den 8 maj 2000 att inte anta det förslag till rådets förordning (EG) om införande av slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa TV-kamerasystem med ursprung i Japan som lades fram av Europeiska gemenskapernas kommission den 7 april 2000 (KOM (2000) 195 slutlig), har förstainstansrätten (fjärde avdelningen i utökad sammansättning), sammansatt av ordföranden H. Legal samt domarna P. Lindh, P. Mengozzi, I. Wiszniewska-Białecka och V. Vadapalas, justitiesekreterare: H. Jung, den 17 mars 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Rådets beslut av den 8 maj 2000 att inte anta det förslag till rådets förordning (EG) om införande av slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa TV-kamerasystem med ursprung i Japan som lades fram av Europeiska gemenskapernas kommission den 7 april 2000 (KOM (2000) 195 slutlig) ogiltigförklaras.

2)	Europeiska unionens råd skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 273, 23.9.2000.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/24

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 15 mars 2005

i mål T-29/02: Global Electronic Finance Management (GEF) SA mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Skiljedomsklausul - Avtalsbrott - Genkäromål)

(2005/C 132/43)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-29/02, Global Electronic Management (GEF) SA (ombud: advokaterna M.E. Storme och A. Gobien) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och C. Giolito, biträdda av advokaten J. Stuyck, med delgivningsadress i Luxemburg), angående dels en talan med stöd av en sådan skiljedomsklausul som avses i artikel 238 EG att kommissionen skall förpliktas utge 40 693 euro och utfärda en kreditnota på 273 516 euro, dels ett av kommissionen väckt genkäromål i vilket kommissionen yrkar att sökanden skall förpliktas att återbetala 273 516 euro jämte sju procent årlig ränta från och med den 1 september 2001, har förstainstansrätten (första avdelningen i utökad sammansättning), sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna M. Jaeger, P. Mengozzi, M.E. Martins Ribeiro och F. Dehousse, justitiesekreterare: byrådirektören J. Plingers, den 15 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Sökandens yrkande, att kommissionen skall förpliktas utge 40 693 euro och utfärda en kreditnota på 273 516 euro, ogillas.

2)	Kommissionens genkäromål bifalls och sökanden skall följaktligen utge 273 516 euro till kommissionen jämte dröjsmålsränta till den årliga räntesats som är tillämplig i Belgien, från och med den 1 september 2001 till dess att hela skulden är betald.

3)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 118, 18.5.2002.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/24

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 16 mars 2005

i mål T-283/02: EnBW Kernkraft GmbH mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(TACIS-programmet - Tjänster som tillhandahållits beträffande ett kärnkraftverk i Ukraina - Utebliven betalning - Förstainstansrättens behörighet - Skadeståndstalan - Utomobligatoriskt ansvar)

(2005/C 132/44)

Rättegångsspråk: tyska

I mål T-283/05, EnBW Kernkraft GmbH, tidigare Gemeinschaftskrenkraftwerk Neckar GmbH, Neckarwestheim (Tyskland) (ombud: advokaten S. Zickgraf) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: S. Fries och F. Hoffmeister, båda med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ersättning enligt artikel 288 EG för den skada sökanden påstår sig ha lidit på grund av att kommissionen inte betalat sökanden för de tjänster sökanden tillhandahållit inom ramen för TACIS-programmet beträffande kärnkraftverket i Zaporozhye (Ukraina), har förstainstansrätten (fjärde avdelningen), sammansatt av ordföranden H. Legal, samt domarna V. Tiili och V. Vadapalas; justitiesekreterare: byrådirektören D. Christensen, den 16 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 289 av den 23.11.2002

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/25

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 16 mars 2005

i mål T-112/03: L'Oréal SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(”Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av ordmärket FLEXI AIR - Äldre ordmärket FLEX - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Begäran om bevis på att varumärket verkligen har använts - Artikel 8.1 b och 8.2 a ii samt artikel 43.2 i förordning (EG) nr 40/94”)

(2005/C 132/45)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-112/03, L'Oréal SA, Paris (France), företrätt av advokaten X. Buffet Delmas d'Autane, mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av B. Filtenborg, S. Laitinen och G. Schneider, samtliga i egenskap av ombud, i vilket den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) var Revlon (Suisse) SA, Schlieren (Schweiz), angående talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 15 januari 2003 (ärende R 396/2001-4), avseende ett invändningsförfarande mellan L'Oréal SA och Revlon (Suisse) SA, har förstainstansrätten (andra avdelningen), sammansatt av ordföranden J. Pirrung samt domarna A.W.H. Meij och I. Pelikánová, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren B. Pastor, den 16 mars 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 135, 7.6.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/25

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 17 mars 2005

i mål T-160/03: AFCon Management Consultants m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tacisprogrammet - Anbudsinfordran - Oegentligheter i upphandlingsförfarandet - Skadeståndstalan)

(2005/C 132/46)

Rättegångsspråk: engelska

Förstainstansrätten, femte avdelningen (ordföranden P. Lindh samt domarna R. García-Valdecasas och J.D: Cooke; justitiesekreterare: D. Christensen), har den 17 mars 2005 avkunnat dom i mål T-160/03: AFCon Management Consultants m.fl., Bray (Irland), Patrick Mc Mullin, Bray, Seamus O'Grady, Bray (ombud: B. O'Connor, solicitor, och I. Carreño, avocat) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Enegren och F. Hoffmeister, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ersättning för den skada som påstås ha uppkommit till följd av oegentligheter i anbudsförfarandet för ett projekt som finansieras genom Tacisprogrammet (Projektet FDRUS 9902 – Agricultural extension services in South Russia). Domslutet i denna dom har följande lydelse:

Kommissionen skall till AFCon erlägga 48 605 euro jämte ränta från och med den dag då förevarande dom avkunnas till dess att full betalning sker. Den räntesats som skall tillämpas skall beräknas på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på huvudsakliga refinansieringstransaktioner och som var tillämplig under den aktuella perioden, med tillägg av två procentenheter. Räntebeloppet skall beräknas med tillämpning av metoden för sammansatt ränta.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 200 av den 23.8.2003

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/26

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 17 mars 2005

i mål T-285/03: Agraz, SA m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden för bearbetade frukt- och grönsaksprodukter - Produktionsstöd för bearbetade tomatprodukter - Beräkningssätt för stödbeloppet - Regleringsåret 2000/2001)

(2005/C 132/47)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-285/03, Agraz, SA, Madrid (Spanien), Agrícola Conservera de Malpica, SA, Toledo (Spanien), Agridoro Soc. coop. rl, Pontenure (Italien), Alfonso Sellitto SpA, Mercato S. Severino (Italien), Alimentos Españoles, Alsat, SL, Don Benito, Badajoz (Spanien), AR Industrie Alimentari SpA, Angri (Italien), Argo Food – Packaging & Innovation Co. SA, Serres (Grekland), Asteris Industrial Commercial SA, Aten (Grekland), Attianese Srl, Nocera Superiore (Italien), Audecoop distillerie Arzens – Techniques séparatives (AUDIA), Montréal (France), Benincasa Srl, Angri, Boschi Luigi & Figli SpA, Fontanellato (Italien), CAS SpA, Castagnaro (Italien), Calispa SpA, Castel San Giorgio (Italien), Campil – Agro Industrial do Campo do Tejo, Lda, Cartaxo (Portugal), Campoverde Srl, Carinola (Italien), Carlo Manzella & C. Sas, Castel San Giovanni (Italien), Carmine Tagliamonte & C. Srl, Sant'Egidio del Monte Albino (Italien), Carnes y Conservas Españolas, SA, Mérida (Spanien), Cbcotti Srl, Nocera Inferiore (Italien), Cirio del Monte Italia SpA, Rom (Italien), Consorzio Ortofrutticoli Trasformati Polesano (Cotrapo) Soc. coop. rl, Fiesso Umbertiano (Italien), Columbus Srl, Parma (Italien), Compal – Companhia produtora de Conservas Alimentares, SA, Almeirim (Portugal), Conditalia Srl, Nocera Superiore, Conservas El Cidacos, SA, Autol (Spanien), Conservas Elagón, SA, Coria (Spanien), Conservas Martinete, SA, Puebla de la Calzada (Spanien), Conservas Vegetales de Extremadura, SA, Bajadoz, Conserve Italia Soc. coop. rl, San Lazzaro di Savena (Italien), Conserves France SA, Nîmes (Frankrike), Conserves Guintrand SA, Carpentras (Frankrike), Conservificio Cooperativo Valbiferno Soc. coop. rl, Guglionesi (Italien), Consorzio Casalasco del Pomodoro Soc. coop. rl, Rivarolo del Re ed Uniti (Italien), Consorzio Padano Ortofrutticolo (Copador) Soc. coop. rl, Collecchio (Italien), Copais Food and Beverage Company SA, Nea Ionia (Grekland), Tin Industry D. Nomikos SA, Marousi (Grekland), Davia Srl, Gragnano (Italien), De Clemente Conserve Srl, Fisciano (Italien), DE. CON Srl, Scafati (Italien), Desco SpA, Terracina (Italien), ”Di Lallo” – Di Teodoro di Lallo & C. Snc, Scafati, Di Leo Nobile – SpA Industria Conserve Alimentari, Castel San Giorgio, Marotta Emilio, Sant'Antonio Abate (Italien), E. & O. von Felten SpA, Fontanini (Italien), Egacoop, S. Coop., Lda, Andosilla (Spanien), Elais SA, Aten, Emiliana Conserve Srl, Busseto (Italien), Perano Enrico & Figli Spa, San Valentino Torio (Italien), FIT – Fomento da Indústria do Tomate, SA, Águas de Moura (Portugal), Faiella & C. Srl, Scafati, ”Feger” di Gerardo Ferraioli SpA, Angri, Fratelli D'Acunzi Srl, Nocera Superiore, Fratelli Longobardi Srl, Scafati, Fruttagel Soc. coop. rl, Alfonsine (Italien), G3 Srl, Nocera Superiore, Giaguaro SpA, Sarno (Italien), Giulio Franzese Srl, Carbonara di Nola (Italien), Greci Geremia & Figli SpA, Parma, Greci – Industria Alimentare SpA, Parma, Greek Canning Co. SA Kyknos, Nauplie (Grekland), Grilli Paolo & Figli – Sas di Grilli Enzo e Togni Selvino, Gambettola (Italien), Heinz Iberica, SA, Alfaro (Spanien), IAN – Industrias Alimentarias de Navarra, SA, Vilafranca (Spanien), Industria Conserve Alimentari Aniello Longobardi – Di Gaetano, Enrico & Carlo Longobardi Srl, Scafati, Industrias de Alimentação Idal, Lda, Benavente (Portugal), Industrias y Promociones Alimentícias, SA, Miajadas (Spanien), Industrie Rolli Alimentari SpA, Roseto degli Abruzzi (Italien), Italagro Indústria de Transformação de Produtos Alimentares, SA, Castanheira do Ribatejo (Portugal), La Cesenate Conserve Alimentari SpA, Cesena (Italien), La Dispensa di Campagna Srl, Castagneto Carducei (Italien), La Doria SpA, Angri, La Dorotea di Giuseppe Alfano & C. Srl, Sant'Antonio Abate, La Regina del Pomodoro Srl, Sant'Egidio del Monte Albino, ”La Regina di San Marzano” di Antonio, Felice e Luigi Romano Snc, Scafati, La Rosina Srl, Angri, Le Quattro Stelle Srl, Angri, Lodato Gennaro & C. SpA, Castel San Giorgio, Louis Martin production SAS, Monteux (Frankrike), Menú Srl, Medolla (Italien), Mutti SpA, Montechiarugolo (Italien), National Conserve Srl, Sant'Egidio del Monte Albino, Nestlé España, SA, Miajadas, Nuova Agricast Srl, Verignola (Italien), Pancrazio SpA, Cava De'Tirreni (Italien), Pecos SpA, Castel San Giorgio, Pelati Sud di De Stefano Catello Sas, Sant'Antonio Abate, Pomagro Srl, Fisciano, Pomilia Srl, Nocera Superiore, Prodakta SA, Aten, Raffaele Viscardi Srl, Scafati, Rispoli Luigi & C. Srl, Altavilla Silentina (Italien), Rodolfi Mansueto SpA, Collecchio, Riberal de Navarra S. en C., Castejon (Spanien), Salvati Mario & C. SpA, Mercato San Severino, Saviano Pasquale Srl, San Valentino Torio, Sefa Srl, Nocera Superiore, Serraiki Konservopia Oporokipeftikon Serko SA, Serres, Sevath SA, Xanthi (Grekland), Silaro Conserve Srl, Nocera Superiore, ARP – Agricoltori Riuniti Piacentini Soc. coop. rl, Gariga di Podenzano (Italien), Société coopérative agricole de transformations et de ventes (SCATV), Camaret-sur-Aigues (France), Sociedade de Industrialização de Produtos Agrícolas – Sopragol, SA, Mora (Portugal), Spineta SpA, Pontecagnano Faiano (Italien), Star Stabilimento Alimentare SpA, Agrate Brianza (Italien), Steriltom Aseptic – System Srl, Plaisance (Italien), Sugal Alimentos, SA, Azambuja (Portugal), Sutol – Indústrias Alimentares, Lda, Alcácer do Sal (Portugal), Tomsil – Sociedade Industrial de Concentrado de Tomate, SA, Ferreira do Alentejo (Portugal), Transformaciones Agrícolas de Badajoz, SA, Villanueva de la Serena (Spanien), och Zanae – Nicoglou levures de boulangerie industrie commerce alimentaire SA, Thessaloniki (Grekland) (ombud: advokaterna J. Da Cruz Vilaça, R. Oliceira, M. Melícias och D. Choussy), mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Nolin, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en skadeståndstalan avseende ersättning för den skada som sökandena påstår sig ha lidit till följd av det beräkningssätt för fastställande av storleken på produktionsstöd som har använts i kommissionens förordning (EG) nr 1519/2000 av den 12 juli 2000 om fastställande för regleringsåret 2000/2001 av minimipris och stödbelopp för bearbetade produkter av tomater (EGT L 174, s. 29), har förstainstansrätten (tredje avdelningen), sammansatt av ordföranden J. Azizi samt domarna F. Dehousse och E. Cremona, justitiesekreterare: avdelningsdirektören J. Palacio González, den 17 mars 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökandena skall bära fem sjättedelar av sina rättegångskostnader och kommissionen skall utöver sin egen rättegångskostnad bära en sjättedel av sökandenas kostnader.

(1) EUT C 251, 18.10.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/27

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 16 mars 2005

i mål T-329/03: Fabio Andrés Ricci mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Personalmål - Uttagningsprov - Antagningskrav - Yrkeserfarenhet - Besluten av uttagningskommittén för uttagningsprovet - Arten av tillsättningsmyndighetens kontroll - Bedömning av erfarenhet - Berättigade förväntningar)

(2005/C 132/48)

Rättegångsspråk: italienska

I mål T-329/03, Fabio Andrés Ricci, Turin (Italien), (ombud: advokaten M. Condinanzi), mot Europeiska gemenskapernas kommission, (ombud: J. Curall och H. Tserepa-Lacombe, biträdda av advokaten A. Dal Ferro med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ogiltigförklaring av det beslut som har fattats av kommissionen att inte anställa sökanden inom ramen för meddelandet om ledig tjänst KOM/2001/5265/R, har förstainstansrätten (andra avdelningen) sammansatt av ordföranden J.Pirrung, samt domarna N. J. Forwood och S. Papasavvas; justitiesekreterare: avdelningsdirektören J. Palacio González, den 16 mars 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EGT C 275, 15.11.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/27

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 17 mars 2005

i mål T-362/03: Antonio Milano mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Personalmål - Rekrytering - Uttagningsprov - Nekat tillträde till uttagningsprov - Talan om ogiltigförklaring och skadestånd)

(2005/C 132/49)

Rättegångsspråk: italienska

I mål T-361/03, Antonio Milano, Isernia (Italien), företrädd av advokaten S. Scarano, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall, biträdd av advokaten A. Dal Ferro, med delgivningsadress i Luxemburg), angående talan om ogiltigförklaring av besluten att inte godta sökandens anmälan till allmänt uttagningsprov KOM/A/4/02 för upprättande av en förteckning över lämpliga personer för tjänsten som representationschef (lönegrad A 3) i Rom samt förpliktande för svaranden att ersätta all den ekonomiska och ideella skada som sökanden lidit, har förstainstansrätten (tredje avdelningen), sammansatt av ordföranden M. Jaeger, samt domarna J. Azizi och E. Cremona; justitiesekreterare: avdelningsdirektören J. Palacio González, den 17 mars 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Parterna skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 304, 13.12.2003.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/28

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

av den 16 februari 2005

i mål T-142/03: Fost Plus VZW mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Talan väckt av en juridisk person - Rättsakt som berör den personligen - Beslut 2003/82/CE - Mål för återvinning och materialutnyttjande av förpackningsmaterial och förpackningsavfall - Direktiv 94/62/EG - Avvisning)

(2005/C 132/50)

Rättegångsspråk: nederländska

Förstainstansrätten, tredje avdelningen (ordföranden J. Azizi samt domarna M. Jaeger och F. Dehousse; justitiesekreterare: H. Jung), har den 16 februari 2005 meddelat beslut i mål T-142/03: Fost Plus VZW, Bryssel (Belgien), företrätt av advokaterna P. Wytinck och H. Viaene, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. van Beek och M. Konstantidinis, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ogiltigförklaring av artikel 1 i kommissionens beslut 2003/82/EG av den 29 januari 2003 om bekräftande av åtgärder som vidtagits av Belgien enligt artikel 6.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 31, s. 32). Beslutet lyder enligt följande:

1)	Talan avvisas.

2)	Sökanden skall bära sin egen rättegångskostnad samt ersätta svarandens rättegångskostnad.

(1) EUT C 146, 21.6.2003

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/28

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

av den 19 januari 2005

i mål T-372/03: Yves Mahieu mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tjänstemän - Frist för att anföra klagomål och väcka talan - Tyst avslag på klagomålet - Avvisning)

(2005/C 132/51)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-372/03, Yves Mahieu, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Auderghem (Belgien), företrädd av advokaten L. Vogel, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och H. Krämer, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan dels om ogiltigförklaring av det tysta avslaget på sökandens klagomål av den 29 oktober 2002 mot kommissionens beslut av den 6 augusti 2002 om avslag på en begäran, grundad på artiklarna 24 och 90.1 i tjänsteföreskrifterna, avseende de trakasserier som han påstår sig ha varit utsatt för, dels om skadestånd har förstainstansrätten (femte avdelningen) sammansatt av ordföranden M. Vilaras samt domarna F. Dehousse och D. Šváby, justitiesekreterare: H. Jung, den 19 januari 2005 meddelat beslut. Beslutet lyder enligt följande:

1)	Talan avvisas.

2)	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 7, 10.01.2004.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/29

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

av den 14 februari 2005

i mål T-81/04: Bouygues SA och Bouyges Telecom mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Statligt stöd - Mobil telefoni - Klagomål - Passivitetstalan - Kommissionen har vidtagit åtgärder varigenom passiviteten upphört - Anledning saknas att döma i saken - Talan om ogiltigförklaring - Informationsskrivelse - Kan inte prövas)

(2005/C 132/52)

Rättegångsspråk: franska

Förstainstansrätten, fjärde avdelningen (ordföranden H. Legal samt domarna P. Mengozzi och I. Wiszniewska-Bialecka; justitiesekreterare: H. Jung), har den 14 februari 2005 meddelat beslut i mål T-81/04: Bouygues SA, Paris (Frankrike) och Bouyges Telecom, Boulogne-Billancourt (Frankrike), (ombud: advokaterna B. Amory och A. Verheyden) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.L Buendía Sierra, C. Giolito och M. Niejahr, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan enligt artikel 232 EG om fastställelse av att kommissionen i strid med EG-fördraget har underlåtit att vidta åtgärder, genom att inte ta ställning till den invändning som framställdes i sökandenas klagomål, rörande det stöd de franska myndigheterna hade beviljat Orange France och SFR i form av en retroaktiv sänkning av avgiften för den UMTS-licens (Universal Mobile Telecommunications System) som tilldelats dessa företag och, i andra hand, en talan enligt artikel 230 EG om ogiltigförklaring av beslutet i kommissionens skrivelse till sökandena av den 11 december 2003 att avslå den invändning som framfördes i klagomålet. Beslutet lyder enligt följande:

1)	Det saknas anledning att pröva yrkandet om fastställelse av att kommissionen underlåtit att vidta åtgärder med anledning av invändningen i sökandenas klagomål avseende den retroaktiva sänkningen av avgiften för den UMTS-licens som de franska myndigheterna tilldelat Orange och SFR.

2)	Andrahandsyrkandet om ogiltigförklaring av beslutet i kommissionens skrivelse av den 11 december 2003 avvisas.

3)	Det saknas anledning att pröva de yrkanden om att få intervenera som framställts av Société française et radiotéléphone (SFR) och Orange France SA.

4)	Bouygues SA och Bouygues Telecom skall betala hälften av rättegångskostnaderna.

5)	Kommissionen skall betala hälften av rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 106, 30.4.2004.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/29

BESLUT MEDDELAT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

den 10 februari 2005

i mål T-291/04 R: Enviro Tech Europe Ltd och Enviro Tech International Inc mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Interimistiskt förfarande - Direktiven 67/548/EEG och 2004/73/EG)

(2005/C 132/53)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-291/04 R, Enviro Tech Europe Ltd, Surrey (Förenade kungariket) och Enviro Tech International Inc, Chicago, Illinois (Förenta staterna), företrädda av advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: X. Lewis och D. Recchia, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en ansökan om att rätten skall förordna om dels uppskov med införandet av n-propylbromid i kommissionens direktiv 2004/73/EG av den 29 april 2004 om anpassning till tekniska framsteg för tjugonionde gången av rådets direktiv 67/548 av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EUT L 152, s. 1), dels andra interimistiska åtgärder, har förstainstansrättens ordförande, den 10 februari 2005 meddelat följande beslut:

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/30

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 11 februari 2005 av P

(Mål T-103/05)

(2005/C 132/54)

Rättegångsspråk: spanska

P, Barcelona (Spanien), har den 11 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Matías Griful i Ponsati, letrado en ejercicio, advokat vid Barcelonas advokatsamfund.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

1)	ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet av den 28 oktober 2004 samt beslutet av den 10 maj 2004,

2)	tillerkänna sökanden rätten att uppbära lön från den 15 april 2004 och fram till den tidpunkt när sökanden i medicinskt hänseende anses vara arbetsför, och

3)	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser tillsättningsmyndighetens beslut av den 28 oktober 2004 vari det fastställdes att löneutbetalningarna till sökanden skulle upphöra från och med den 15 april 2004 till dess att sökanden tillträder sin tjänst i Bryssel. Detta beslut fattades med kännedom om ett läkarutlåtande enligt vilket sökanden var kapabel att resa och arbeta halvtid.

Det hävdas i detta avseende att sökanden, vars utnämning till en tjänst vid kommissionens representation i Barcelona kunde motiveras med sökandens familjesituation, led av en ångestdepression till följd av att sökandens tjänst vid nämnda representation hade dragits in.

Sökanden har till stöd för sina yrkanden anfört följande grunder:

—	Åsidosättande av artiklarna 11, 12 och 13 i Europeiska sociala stadgan såvitt däri föreskrivs ett skydd för hälsa, social trygghet och social och medicinsk hjälp.

—	Åsidosättande av avdelning II i den europeiska balken om social trygghet av den 16 april 1964, särskilt dess artikel 10 vilken, genom den däri föreskrivna rätten till hembesök av läkare, ger den sjuke rätt att inte behöva lämna hemmet.

—	Åsidosättande av artikel 10 i ILO:s konvention nr 102 och artikel 13 i ILO:s konvention nr 130.

—	Åsidosättande av artiklarna 72 och 73 i tjänsteföreskrifterna.

Sökanden säger sig slutligen inte känna till skälen för att sökanden endast anses kunna arbeta halvtid.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/30

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 2 mars 2005 av David Tas

(Mål T-124/05)

(2005/C 132/55)

Rättegångsspråk: franska

David Tas, Bryssel, har den 2 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Sébastien Orlando, Xavier Martin, Albert Coolen, Jean-Noël Louis och Etienne Marchal, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara uttagningskommitténs beslut i uttagningsprov EPSO/A/4/03 att inte låta sökanden delta i uttagningsprovets delprov och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som innehar universitetsdiplomet M. SC. In Business Administration, anmälde sig till uttagningsprov EPSO/A/4/03 för upprättande av en reservlista för framtida rekrytering av biträdande handläggare i klass A8 på revisionsområdet. Sökanden ifrågasätter uttagningskommitténs beslut att inte låta honom delta i uttagningsprovet med motiveringen att hans universitetsdiplom inte uppfyllde kraven i meddelandet om uttagningsprovet.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden att villkoren för att få deltaga i provet som angetts i meddelandet därom har åsidosatts och att en uppenbart felaktig bedömning har gjorts. Sökanden gör vidare gällande att åtminstone två andra sökande, som tilläts delta i uttagningsprovets delprov, innehar samma diplom, utfärdat av samma universitetsfakultet och åberopar, mot den bakgrunden, att principen om likabehandling har åsidosatts.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/31

Talan mot Europeiska centralbanken väckt den 9 mars 2005 av Sandrine Corvoisier m.fl.

(Mål T-126/05)

(2005/C 132/56)

Rättegångsspråk: franska

Sandrine Corvoisier, Frankfurt am Main, Roberta Friz, Frankfurt am Main, Hundjy Preud'homme, Frankfurt, och Elvira Rosati, Frankfurt am Main, (Tyskland), har den 9 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska centralbanken. Sökanden företräds av advokaterna Georges Vandersanden och Laure Levi.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara meddelandet om lediga tjänster nr ECB/156/04 för tillsättning av sex tjänster som ”Records Managements Specialists”,

—	i den mån det behövs, ogiltigförklara besluten att avslå de ansökningar om ”administrative reviews” och ”grievance procedures” som sökandena har ingett. Dessa beslut fattades den 1 oktober och den 21 december 2004 och delgavs den 27 december 2004 och den 13 januari 2005,

—	ogiltigförklara samtliga beslut som rör verkställigheten av meddelandet om lediga tjänster och särskilt rekryteringsbesluten,

—	förplikta svaranden att utge handlingarna i ärendet,

—

förplikta svaranden att utge ersättning för den ekonomiska skada, som i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) preliminärt har fastställts till 40 000 euro, och för den ideella skada som i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) har fastställts till 4 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena innehar tjänst vid ECB som ”Research Analyst” (forskningsanalytiker) som klassificeras i lönegrad E/F. Ett av tjänstens rekryteringskrav var att sökanden skulle inneha ett akademiskt examensbevis.

Den 13 juli 2004 offentliggjorde svaranden det ifrågavarande meddelandet om lediga tjänster, för tillsättning av sex ”Records Management Specialists” (specialister inom avdelningen för elektroniska dokument) som skulle arbeta som assistenter i bankens arkiv och göra denna enhet fullständig. Assistenterna klassificerades i samma lönegrad som sökandena, det vill säga lönegrad E/F. I meddelandet om lediga tjänster uppställdes kravet att sökanden skulle ha fullgjort gymnasiestudier.

Till stöd för sin talan åberopar sökandena ett åsidosättande av artikel 20.2 i arbetsordningen för Europeiska centralbanken, Europeiska centralbankens riktlinjer om ”development track”, administrativa cirkulär om rekrytering samt av principen om att den som har stiftat en lag, måste själv följa den (patere legem ipse quam fecisti). Mot bakgrund av att det krävdes ett akademiskt examensbevis för deras rekrytering, medan det i meddelandet om lediga tjänster endast föreskrevs ett krav på fullgjorda gymnasiestudier, gör sökandena även gällande att principen om icke-diskriminering har åsidosatts. Sökandena gör dessutom gällande ett åsidosättande av artiklarna 45 och 46 i anställningsvillkoren eftersom personalenheten, enligt sökandena, inte rådfrågats i förväg. Slutligen åberopar sökandena en uppenbart oriktig bedömning.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/31

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 14 mars 2005 av Dominique Albert-Bousquet och 142 andra

(Mål T-130/05)

(2005/C 132/57)

Rättegångsspråk: franska

Dominique Albert-Bousquet, Bryssel, och 142 andra tjänstemän har den 14 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna Sébastien Orlandi, Xavier Martin, Albert Coolen, Jean-Noël Louis och Etienne Marchal, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara besluten att utse sökandena till tjänstemän i Europeiska gemenskaperna i den del dessa fastställer deras rekryteringsgrad i enlighet med artikel 12 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena, som samtliga anställts efter den 1 maj 2004 efter att ha godkänts i uttagningsprov som utlysts före denna tidpunkt, invänder mot den påstådda diskriminering som följer av att deras villkor för placering i lönegrad, enligt artikel 12 i bilaga XIII till rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, skiljer sig från dem som gäller för personer som godkänts i samma uttagningsprov men som anställts före denna ändring av tjänsteföreskrifterna.

Till stöd för sina yrkanden gör sökandena gällande åsidosättande av

—	principen om likabehandling,

—	artiklarna 31.1 och 29.1 i tjänsteföreskrifterna,

—	artikel 5.5 i tjänsteföreskrifterna, och

—	principen om skydd för berättigade förväntningar.

Sökandena hävdar i detta hänseende att det framgår av gemenskapens rättspraxis att de som godkänts i samma uttagningsprov befinner sig i en motsvarande situation och följaktligen bör behandlas likadant. De har dessutom ansökt om anställning i syfte att få någon av de lediga tjänster som avsågs i meddelandena om de uttagningsprov i vilka de sedan godkänts. De kunde därmed ha berättigade förväntningar på att anställas på de tjänster och i de lönegrader som fastställts i meddelandena om de uttagningsprov i vilka de sedan godkänts.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/32

Talan mot Europeiska centralbanken väckt den 21 mars 2005 av Carlos Andrés m.fl.

(Mål T-131/05)

(2005/C 132/58)

Rättegångsspråk: franska

Carlos Andrés, Frankfurt-am-Main, och 8 andra personer, har den 21 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska centralbanken. Sökandena företräds av advokaterna Georges Vandersanden och Laure Levi.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	Ogiltigförklara sökandenas lönesedel för juli 2004.

—

Förplikta svaranden att utge skadestånd jämte ränta i ersättning för den skada som sökandena lidit, genom att utge 5 000 euro per sökande för förlorad köpkraft sedan den 1 juli 2001 och resterande lönebelopp motsvarande en lönehöjning på 1,86 procent för sökandena under perioden den 1 juli 2001 – 30 juni 2002, på 0,92 procent för perioden den 1 juli 2002 – den 30 juni 2003, och på 2,09 procent för perioden den 1 juli 2003 – den 30 juni 2004, jämte ränta på de resterande lönebeloppen från deras respektive förfallodatum till dess betalning sker. Räntesatsen skall beräknas på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken fastställt för sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner för den aktuella perioden, med tillägg av två procentenheter.

—	Förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Förevarande mål gäller den lönehöjning som angavs i sökandenas lönespecifikation för juli 2004, vilken höjning skall ha fastställts i strid med skyldigheten att samråda med personalen vid Europeiska centralbanken (BCE) och beräkningsmetoder avseende allmän löneanpassning i enlighet med en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter (”memorandum of understanding”). Det görs även gällande att den aktuella höjningen, som tillämpats efter förstainstansrättens dom av den 20 november 2003 i mål T-63/02, Cerafogli och Poloni mot BCE (REGP 2003, s. I-A-291 och II-1405), inte tillämpats retroaktivt för åren 2001, 2002 och 2003.

Till stöd för sin talan gör sökandena gällande följande:

—	Artiklarna 45 och 46 i anställningsvillkoren, ”memorandum of understanding” och principen om god förvaltning har åsidosatts.

—	Motiveringsskyldigheten har åsidosatts och det är fråga om en uppenbart felaktig bedömning. Det anges härvid att de tabeller som banken upprättat som förklaring till den föreslagna procentsatsen för lönehöjningen grundas på felaktigt tillämpade beräkningsmetoder.

—	Principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/33

Talan mot europeiska gemenskapernas kommission väckt den 26 mars 2005 av Konungariket Belgien

(Mål T-134/05)

(2005/C 132/59)

Rättegångsspråk: franska

Konungariket Belgien, där kontoren ligger i Bryssel, har den 26 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Jean-Pierre Buyle och Christophe Steyaert.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 januari 2005 till den del det fastslås att gamla krediter från ESF inte är preskriberade och, i förekommande fall, till den del det hävdas att dessa skulder medför en dröjsmålsränta grundad på artikel 86 i förordning nr 2342/2002/EG,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Mellan åren 1987 och 1992 krävde kommissionen återbetalning av vissa belopp som härrör från Europeiska socialfonden (ESF). Beloppen hade betalats ut av kommissionen direkt till olika belgiska organisationer som i egenskap av sponsorer men som dock inte använt dessa summor i enlighet med EFS bestämmelser.

Kommissionen företog under år 2004 kvittning av vissa av de belopp som sökanden var skyldig genom sina gamla krediter mot fordringar som sökanden hade på kommissionen. Till följd av denna kvittning riktade sökanden flera skrivelser till kommissionen som svarade genom det ifrågasatta beslutet i vilket anges, i motsats till vad sökanden gör gällande, att de gamla krediterna inte var preskriberade.

Till stöd för sin talan hävdar sökanden att de föreliggande skulderna är preskriberade i enlighet med artikel 3.1 i förordning nr 2988/95/EEG eller, i andra hand, i enlighet med belgisk lag, tillämplig i förevarande fall enligt artikel 2.4 i förordning nr 2988/95/EG.

Sökanden bestrider likaledes kommissionens påförande av dröjsmålsränta. Enligt sökanden finns det i förevarande fall ett särskilt undantag från artikel 86 i förordning nr 2342/2002/EG, vilken kommissionen åberopat som stöd för sitt krav på dröjsmålsränta, nämligen i förordningarna nr 1865/90/EEG och nr 448/2001/EG. Sökanden hävdar att det enligt dessa särskilda bestämmelser inte skall påföras någon dröjsmålsränta på ESF-åtgärder som beslutats före den 6 juli 1990 och att kommissionen således inte kan kräva någon dröjsmålsränta för de föreliggande skulderna.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/33

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 29 mars 2005 av Franco Campoli

(Mål T-135/05)

(2005/C 132/60)

Rättegångsspråk: franska

Franco Campoli, London, (Förenade kungariket), har den 29 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Stéphane Rodrigues och Alice Jaume, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara dels tillsättningsmyndighetens beslut av den 13 december 2004 att avslå det klagomål som sökanden ingett med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, vilket fattats samtidigt som tillsättningsmyndighetens beslut vilket bestrids i det nämnda klagomålet och genom vilket ändringskoefficienten, hushållstillägget och det schablonmässiga utbildningstillägg som är tillämpligt på sökandens pension ändrades den 1 maj 2004, och dels sökandens lönebesked, i den mån det sistnämnda beslutet tillämpats på dessa från och med maj 2004

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden i förevarande ärende begär i huvudsak att den ändringskoefficient som tillämpades på hans pension före den 1 maj 2004 skall fortsätta att tillämpas, och att detta skall ske med retroaktiv verkan från och med den 1 maj 2004.

I detta hänseende erinrar sökanden om att det i artikel 20.2 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs en övergångsperiod på fem år från och med den 1 maj 2004 till den 1 maj 2009 för att täcka övergången mellan det gamla och det nya systemet för ändringskoefficienten efter ändringen av den stadgeenliga ordningen som omfattar gemenskapernas tjänstemän. Under denna period skall det ske en gradvis minskning av ändringskoefficienten.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande en invändning om rättsstridighet med stöd av artikel 241 i fördraget med motiveringen att tillämpningen av artikel 20 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är rättsstridig i förevarande fall.

I detta hänseende gör sökanden gällande att

—	sökandens berättigade förväntningar har åsidosatts med hänsyn till att förvaltningsenheten hade försäkrat sökanden om att de nya tjänsteföreskrifterna inte skulle ha några negativa verkningar på sökandens situation,

—	principerna om likabehandling och icke-diskriminering inte har iakttagits med hänsyn till den skillnad som gjorts beträffande tjänstemännens bosättningsort och rätten till pension,

—	sökandens rättigheter inte har iakttagits med hänsyn till att de grundläggande anställningsvillkoren har ändrats den dag han gick i pension, och

—	principen om god förvaltningssed har åsidosatts.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/34

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 30 mars 2005 av EARL Salvat Père et Fils m.fl.

(Mål T-136/05)

(2005/C 132/61)

Rättegångsspråk: franska

EARL Salvat Père et Fils, med säte i Saint Paul de Fenouillet (Frankrike), Comité interprofessionnel des vins doux naturels et vins de liqueur à appellations contrôlées, med säte i Perpignan (Frankrike), och Comité national des interprofessionnels des vins à appellation d'origine, med säte i Paris, har den 30 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna Hugues Calvet och Olivier Billard.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara artiklarna 1.1 och 1.3 i kommissionens beslut av den 19 januari 2005 om Rivesaltesplanen och de skatteliknande avgifterna CIVDN som tagits ut i Frankrike,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det överklagade beslutet konstaterade kommissionen att det arealuttagsbidrag per hektar som finansieras genom en branschövergripande avgift inom ramen för Rivesaltesplanen samt den reklam och de säljfrämjande åtgärder för de kontrollerade ursprungsbeteckningarna ”Rivesaltes”, ”Grand Roussillon”, ”Muscat de Rivesaltes” och ”Banyuls” som finansieras genom branschövergripande avgifter utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 EG.

Sökanden har yrkandet att beslutet skall ogiltigförklaras eftersom det i strid med artikel 253 EG är bristfälligt motiverat, vilket innebär att sökandena inte kunde utläsa av beslutet varför kommissionen ansåg att de krav som ställs i domstolens rättspraxis om statligt stöd inte är uppfyllda i förevarande fall. Sökandena har dessutom gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till en överträdelse av artikel 87 EG då den varken har visat att åtgärderna i fråga finansieras med medel som hade ställts till de nationella myndigheternas förfogande eller att de branschövergripande avgifterna, vars syfte var att finansiera reklam och säljfrämjande åtgärder för de kontrollerade ursprungsbeteckningarna, kan tillskrivas staten.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/34

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 1 april 2005 av LA PERLA S.p.A.

(Mål T-137/05)

(2005/C 132/62)

Ansökan är avfattad på italienska

LA PERLA S.p.A., har den 1 april 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaterna Renzo Maria Morresi och Alberto Dal Ferro.

Även Cielo Brands – Gestao e Investimentos Lda var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet i dess helhet så att annuleringsenhetens beslut blir gällande och således ogiltigförklara registreringen av det ifrågasatta varumärket,

—	förplikta Cielo Brands – Gestao e Investimentos Lda att ersätta samtliga rättegångskostnader, inklusive kostnaderna vid harmoniseringsbyråns bägge instanser.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke, beträffande vilket ansökan om ogiltigförklaring gjorts:

Ordmärket NIMELA LA PERLA MODERN CLASSIC – Registreringsansökan 713 446 för varor i klass 14 (smycken, guldsmedsvaror och urmakerivaror, ädla metaller, pärlor, ädelstenar)

Innehavare av gemenskapsvarumärket:

Cielo Brands – Gestao e Investimentos Lda

Den som ansöker om ogiltigförklaring av registreringen av gemenskapsvarumärket:

Sökanden

Sökandens varumärke eller kännetecken:

De italienska varumärkena:

—	La PERLA (figurmärke nr 769 526) för varor i klass 25.

—	LA PERLA PARFUMS (ordmärke nr 776 082) för varor i klass 3.

—	La PERLA (figurmärke nr 804 992) för varor i klasserna 3, 9, 14, 16, 18, 24, 25 och 35.

—	La PERLA (figurmärke nr GE2000 C 000428) för varor i klass 3.

—	La PERLA (figurmärke nr 2002 C 000181) för varor i klass 3

Annulleringsenhetens beslut:

Bifall på ansökan och ogiltigförklaring av varumärkesregistreringen.

Överklagandenämndens beslut:

Bifall på överklagandet och upphävande av annuleringsenhetens beslut.

Grunder för talan:

—	Åsidosättande av artikel 8.5, artikel 8.1 a och b, liksom artikel 73 i förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken.

—	Åsidosättande av regel 50.2 h i förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av förordning (EG) nr 40/94

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/35

Talan mot Europaparlamentet väckt den 31 mars 2005 av Charlotte Becker m.fl.

(Mål T-139/05)

(2005/C 132/63)

Rättegångsspråk: franska

Charlotte Becker, Menton (Frankrike), Seamus Killeen, Sutton (Dublin), Robert Payne, Terenure (Dublin), Deirdre Gallagher, Terenure, Paul Van Raij, Overveen (Nederländerna), Wilhemus Van Miltenburg, Huizen (Nederländerna) har den 31 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av Georges Vandersanden, Laure Levi och Aurore Finchelstein, avocats.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara sökandenas pensionsbesked för maj 2004, med undantag för Deirdre Gallagher och därigenom tillämpa en korrektionskoefficient som ligger i nivå med vad som gäller för huvudstaden i det land där de är bosatta eller en korrektionskoefficient som på ett relevant sätt återspeglar skillnaderna avseende levnadskostnader i förhållande till den ort där sökandena anses ha utgifter och därmed vara i enlighet med likvärdighetsprincipen,

—

med avseende på Deirdre Gallagher, ogiltigförklara sökandens lönebesked för maj 2004 och därigenom tillämpa en korrektionskoefficient på den ersättning hon erhåller för att hon står till förfogande som ligger i nivå med vad som gäller för huvudstaden i det land där hon är bosatt eller en korrektionskoefficient som på ett relevant sätt återspeglar skillnaderna avseende levnadskostnader i förhållande till den ort där sökanden anses ha utgifter och därmed vara i enlighet med likvärdighetsprincipen,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat grunder och argument som är identiska med dem som åberopats av sökandena i mål T-35/05.

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/36

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 29 mars 2005 av Republiken Italien

(Mål T-140/05)

(2005/C 132/64)

Rättegångsspråk: italienska

Republiken Italien har den 29 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Antonio Cingolo, avvocato dello Stato.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

1.	ogiltigförklara beslutet av den 21 januari 2005, nr 00556 angående Docup Obiettivo 2 Toscana 2000–2006 (nr CCI 2000.IT.16.2.DO.001) – Avbrott med avseende på begäran om utbetalning,

2.	ogiltigförklara beslutet av den 24 januari 2005, nr 00582 angående Docup Lazio Ob. 2 CCI n. 2000IT162DO009 (2000–2006) – Intyg och deklarationer avseende löpande utgifter och begäran om utbetalning (december 2004),

3.	ogiltigförklara beslutet av den 26 januari 2005, nr 00728 angående POR Campania Ob. 1 – 2000-2006 (n. CCI 1999 IT 16 1 PO 007) – Löpande utgiftsdeklaration och begäran om utbetalning,

4.	ogiltigförklara beslutet av den 31 januari 2005, nr 00860 angående POR Campania Ob. 1 – 2000-2006 (n. CCI 1999 IT 16 1 PO 007) – Löpande utgiftsdeklaration och begäran om utbetalning,

5.	ogiltigförklara beslutet av den 21 mars 2005, nr 02787 angående Docup Liguria n. CCI 2000 IT 162 DO 006 – Intyg avseende löpande utgiftsdeklaration och begäran om utbetalning (december 2004),

6.	ogiltigförklara beslutet av den 16 mars 2005, nr 02590 angående att kommissionen betalat ut ett annat belopp än det begärda. Ref. Docup Ob. 2 Lazio 2000–2006,

7.	ogiltigförklara beslutet av den 16 mars 2005, nr 02594 angående att kommissionen betalat ut ett annat belopp än det begärda. Ref. Docup Toscana Ob. 2 (n. CCI 2000.IT.16.2.DO.001),

8.	ogiltigförklara beslutet av den 22 mars 2005, nr 02855 angående att kommissionen betalat ut ett annat belopp än det begärda. Program: POR Campania (n. CCI 1999IT161PO007),

9.	ogiltigförklara alla konnexa och föregående rättsakter, och

10.	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten är desamma som dem som åberopats i mål T-345/04 Republiken Italien mot kommissionen (1).

(1) EUT C 262, 23/10/2004, s. 55

28.5.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 132/36

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 12 april 2005 av Pablo Muñiz

(Mål T-144/05)

(2005/C 132/65)

Rättegångsspråk: engelska

Pablo Muñiz, Bryssel (Belgien), har den 12 april 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten B. Dehandschutter.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

1)	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 februari 2005 i den mån sökandens ansökan om tillgång till handlingarna avslås helt,

2)	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 februari 2005 i den mån sökandens ansökan om tillgång till handlingarna delvis avslås,

3)	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden är en advokat som specialiserat sig på att ge sina klienter råd i tullfrågor. För att kunna ge sina klienter den bästa rådgivningen riktade sökanden den 13 oktober 2004 en ansökan till kommissionen, om tillgång till protokollen från septembermötet för Tullkodexkommittén (Sektionen för tulltaxe- och statistiknomenklatur) och om tillgång till vissa TAXUD-handlingar. Kommissionen avslog ansökan den 1 december 2004 med hänvisning till artikel 4.3 i förordning 1049/01. Sökanden begärde den 15 december 2004 att kommissionen skulle ompröva det ursprungliga beslutet. Till följd härav antogs det ifrågasatta beslut, genom vilket det ursprungliga beslutet att avslå ansökan fastställs.

Sökanden hävdar att beslutet strider mot artikel 4.3 i förordning 1049/01. Enligt sökanden är det skäl som kommissionen anförde för att inte lämna ut handlingarna, nämligen att ett utlämnande allvarligt skulle undergräva kommissionens beslutsförfarande, inte är ett giltigt skäl enligt denna bestämmelse. Sökanden hävdar i detta sammanhang vidare att handlingarna i det ifrågasatta beslutet felaktigt bedömts utifrån deras kategori och inte utifrån innehållet i varje handling.

Sökanden anser vidare att kommissionen, genom att inte ens delvis bifalla sökandens ansökan om tillgång till handlingarna, har åsidosatt artikel 4.6 i samma förordning. Sökanden hävdar också att artikel 2.1 i förordningen kringgås genom det ifrågasatta beslutet genom att ansökningar om tillgång till interna handlingar systematiskt avslås av det enda skälet att den berörda aktien inte ar avslutad.

Slutligen anser sökanden att ett övervägande allmänt intresse, bestående av intresserade parters behov av att bättre kunna förstå beslut tagna i ärenden om tullklassificering, motiverar att de begärda handlingarna lämnas ut.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 132

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	48 årgången 28 maj 2005

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Domstolen
	DOMSTOLEN
2005/C 132/1	Domstolens dom (andra avdelningen) den 14 april 2005 i mål C-460/01: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna (Fördragsbrott – Förordningarna (EEG) nr 2913/92 och nr 2454/93 – Extern gemenskapstransitering – Tullmyndigheter – Förfaranden för uppbörd av importtullar – Frister – Inte iakttagna – Gemenskapernas egna medel – Tillhandahållande – Frist – Inte iakttagen – Dröjsmålsränta – Berörd medlemsstat – Underlåtenhet att betala)	1

2005/C 132/2	Domstolens dom (andra avdelningen) den 14 april 2005 i mål C-104/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland (Fördragsbrott – Förordningarna (EEG) nr 2913/92 och nr 2454/93 – Extern gemenskapstransitering – Tullmyndigheter – Förfaranden för uppbörd av importtullar – Frister – Inte iakttagna – Gemenskapernas egna medel – Tillhandahållande – Frist – Inte iakttagen – Dröjsmålsränta – Berörd medlemsstat – Underlåtenhet att betala)	2

2005/C 132/3	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 17 mars 2005 i mål C-437/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland (Fördragsbrott – Fiske – Förordningarna (EEG) nr 3760/92 och nr 2847/93 – Bevarande och förvaltning av resurser – Åtgärder för kontroll av fiskeverksamheten)	2

2005/C 132/4	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 14 april 2005 i mål C-468/02: Konungariket Spanien mot Europeiska gemenskapernas kommission (EUGFJ – Undantag av vissa utgifter – Offentlig lagring av olivolja – Sektorn för jordbruksgrödor)	3

2005/C 132/5	Domstolens dom (första avdelningen) den 14 april 2005 i mål C-6/03 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Koblenz): Deponiezweckverband Eiterköpfe mot Land Rheinland-Pfalz (Miljö – Deponering av avfall – Direktiv 1999/31 – En nationell förordning i vilken det föreskrivs strängare åtgärder – Förenlighet)	3

2005/C 132/6	Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 april 2005 i mål C-61/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Fördragsbrott – Euratomfördraget – Tillämpningsområde – Militära anläggningar – Hälsoskydd – Avveckling av en kärnreaktor – Radioaktivt avfall)	3

2005/C 132/7	Domstolens dom (andra avdelningen) den 17 mars 2005 i mål C-91/03: Konungariket Spanien mot Europeiska unionens råd (Bevarande och utnyttjande av fiskeresurser – Förordning (EG) nr 2371/2002)	4

2005/C 132/8	Domstolens dom (tredje avdelningen avdelningen) den 14 april 2005 i mål C-110/03: Konungariket Belgien mot Europeiska gemenskapernas kommission (Talan om ogiltigförklaring – Förordning (EG) nr 2204/2002 – Övergripande statligt stöd – Sysselsättningsstöd – Rättssäkerhet – Subsidiaritet – Proportionalitet – Gemenskapsåtgärdernas koherens – Icke-diskriminering – Förordning (EG) nr 994/98 – Invändning om rättsstridighet)	4

2005/C 132/9	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 14 april 2005 i de förenade målen C-128/03 och C-129/03 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato): AEM SpA (C-128/03) och AEM Torino SpA (C-129/03) mot Autorità per l'energia elettrica e per il gas m.fl. (Inre marknad för el – Uttag av en tilläggsavgift för tillträde till och nyttjande av det nationella överföringssystemet för el – Statligt stöd – Direktiv 96/92/EG – Tillträde till systemet – Icke-diskrimineringsprincipen)	5

2005/C 132/0	Domstolens dom (stora avdelningen) den 12 april 2005 i mål C-145/03: arvingarna till Annette Keller mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS) m.fl. (Social trygghet – Artiklarna 3 och 22 i förordning nr 1408/71 – Artikel 22 i förordning nr 574/72 – Sjukhusvård i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten – Behov av akut vård av livsavgörande betydelse – Överflyttning av den försäkrade till en sjukvårdsinrättning i ett tredjeland – Innebörd av blanketterna E 111 och E 112)	5

2005/C 132/1	Domstolens dom (andra avdelningen) den 14 april 2005 i mål C-157/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (Fördragsbrott – Direktiven 68/360/EEG, 73/148/EEG, 90/365/EEG och 64/221/EEG – Uppehållsrätt – Uppehållstillstånd – Medborgare i tredjeland som är familjemedlem till en gemenskapsmedborgare – Frist för utfärdande av ett uppehållstillstånd)	6

2005/C 132/2	Domstolens dom (stora avdelningen) den 15 mars 2005 i mål C-160/03: Konungariket Spanien mot Eurojust (Talan om ogiltighetsförklaring enligt artikel 230 EG – Talan som väckts av en medlemsstat avseende meddelanden om Eurojusts utlysning av tjänster för tillfälligt anställda – Domstolen saknar behörighet – Avvisning)	7

2005/C 132/3	Domstolens dom (första avdelningen) den 17 mars 2005 i mål C-170/03 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden): Staatssecretaris van Financiën mot J.H.M. Feron (Förordning (EEG) nr 918/83 – Tullbefrielse – Begreppen personlig egendom och tillhör – Motorfordon som ställts till en persons förfogande av dennes arbetsgivare)	7

2005/C 132/4	Domstolens dom (stora avdelningen) den 15 mars 2005 i mål C-209/03 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court): Dany Bidar mot London Borough of Ealing m.fl. (Unionsmedborgarskap – Artiklarna 12 EG och 18 EG – Bistånd till studerande i form av subventionerade lån – Bestämmelse enligt vilken sådana lån endast beviljas studerande som har sin hemvist inom det nationella territoriet)	8

2005/C 132/5	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 17 mars 2005 i mål C-228/03 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen): The Gillette Company, Gillette Group Finland Oy mot LA-Laboratories Ltd Oy (Varumärken – Direktiv 89/104/EEG – Artikel 6.1 c – Varumärkesskyddets begränsningar – Tredje mans användning av varumärket om det är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål)	8

2005/C 132/6	Domstolens dom (stora avdelningen) den 12 april 2005 i mål C-265/03 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Nacional): Igor Simutenkov contre Ministerio de Educación y Cultura, Real Federación Española de Fútbol (Partnerskapsavtalet mellan gemenskaperna och Ryssland – Artikel 23.1 – Direkt effekt – Arbetsvillkor – Icke-diskrimineringsprincipen – Fotboll – Begränsning av det antal professionella spelare som är medborgare i tredje land som får användas i nationellt tävlingsspel)	9

2005/C 132/7	Domstolens dom (andra avdelningen) den 14 april 2005 i mål C-335/03: Republiken Portugal mot Europeiska gemenskapernas kommission (EUGFJ – Bidrag för nötkött – Kontroller – Urvalets representativitet – Överföring av resultatet av en kontroll till tidigare år – Motivering)	10

2005/C 132/8	Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 17 mars 2005 i mål C-467/03 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht München): Ikegami Electronics (Europe) GmbH mot Oberfinanzdirektion Nürnberg (Gemensamma tulltaxan – Tulltaxenummer – Tullklassificering av en digital inspelningsapparat – Klassificering i Kombinerade nomenklaturen)	10

2005/C 132/9	Domstolens dom (femte avdelningen) den 10 mars 2005 i mål C-469/03 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Bologna): Filomeno Mario Miraglia (Artikel 54 i konventionen om tillämpningen av Schengenavtalet – Principen ne bis in idem – Tillämpningsområde – Beslut från de rättsvårdande myndigheterna i en medlemsstat att avstå från att väcka åtal mot en person endast av det skälet att ett motsvarande förfarande redan pågår i en annan medlemsstat)	10

2005/C 132/0	Domstolens dom (första avdelningen) den 17 mars 2005 i mål C-109/04 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht): Karl Robert Kranemann mot Land Nordrhein-Westfalen (Artikel 48 i EG-fördraget (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse) – Fri rörlighet för arbetstagare – Statstjänsteman som fullgör förberedande praktik – Praktik som genomförs i en annan medlemsstat – Ersättning utgår endast för kostnader för resor som äger rum inom medlemsstaten)	11

2005/C 132/1	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 17 mars 2005 i mål C-128/04 (begäran om förhandsavgörande från rechtbandk van eerste aanleg te Dendermonde): i brottmålet mot Annic Andréa Raemdonck, Raemdonck-Janssens BVBA (Vägtransport – Social lagstiftning – Förordning (EEG) nr 3821/85 – Skyldighet att installera och använda färdskrivare – Förordning (EEG) nr 3820/85 – Undantag för fordon som transporterar material och utrustning)	11

2005/C 132/2	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 14 april 2005 i mål C-243/04 P: Zoé Gaki-Kakouri mot Europeiska gemenskapernas domstol (Överklagande – Löneförmåner för domstolens medlemmar och före detta medlemmar – De rättigheter som kan göras gällande av en kvinna som är skild från en nu avliden före detta medlem)	12

2005/C 132/3	Mål C-103/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Oberster Gerichtshof av den 2 februari 2005 i målet mellan Reisch Montage AG och Kiesel Baumaschinen Handels GmbH	12

2005/C 132/4	Mål C-109/05: Talan mot Republiken Österrike väckt den 3 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	12

2005/C 132/5	Mål C-119/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Consiglio di Stato (sjätte avdelningen), i sin egenskap av domstol, av den 22 oktober 2004 i målet mellan Ministero dell'Industria, Commercio ed Artigianato och Spa Lucchini Siderurgica	13

2005/C 132/6	Mål C-126/05: Talan mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland väckt den 21 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	13

2005/C 132/7	Mål C-131/05: Talan mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland väckt den 21 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	14

2005/C 132/8	Mål C-132/05: Talan mot Förbundsrepubliken Tyskland väckt den 21 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	15

2005/C 132/9	Mål C-135/05: Talan mot Republiken Italien väckt den 23 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	15

2005/C 132/0	Mål C-137/05: Talan mot Europeiska unionens råd väckt den 24 mars 2005 av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland	16

2005/C 132/1	Mål C-145/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour de cassation (Belgien) av den 17 mars 2005 i målet mellan Levi Strauss & Co och Casucci Spa	17

2005/C 132/2	Mål C-149/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour d'appel de Paris av den 23 mars 2005 i målet mellan Harold Price och Conseil des ventes volontaires de meubles aux enchères publiques	17

2005/C 132/3	Mål C-152/05: Talan mot Förbundsrepubliken Tyskland väckt den 5 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	18

2005/C 132/4	Mål C-156/05: Talan mot Republiken Grekland väckt den 5 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	18

2005/C 132/5	Mål C-159/05: Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 6 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	19

2005/C 132/6	Mål C-161/05: Talan mot Republiken Italien väckt den 7 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	19

2005/C 132/7	Mål C-163/05: Talan mot Republiken Portugal väckt den den 8 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	20

2005/C 132/8	Mål C-165/05: Talan mot Storhertigdömet Luxemburg väckt den 8 april 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission	20

2005/C 132/9	Mål C-172/05 P: Överklagande, ingivet den 15 april 2005 av O. Mancini, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, fjärde avdelningen, har meddelat den 3 februari 2005 i mål T-137/03: O. Mancini mot Europeiska gemenskapernas kommission	21

	FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
2005/C 132/0	Förstainstansrättens dom av den 17 mars 2005 i mål T-192/98: Comité des industries du coton et des fibres connexes de l'Union européenne (Eurocoton) mot Europeiska unionens råd (Dumpning – Rådet har inte antagit kommissionens förslag till förordning om en slutgiltig antidumpningstull – Avsaknad av enkel majoritet som krävs för att förordningen skall kunna antas – Motiveringsskyldighet)	22

2005/C 132/1	Förstainstansrättens dom den 17 mars 2005 i mål T-195/98: Ettlin Gesellschaft für Spinnerei und Weberei AG m.fl. mot Europeiska unionens råd (Dumpning – Rådets underlåtenhet att anta kommissionens förslag till förordning om en definitiv antidumpningstull – Den enkla majoritet som krävs för att anta förordningen uppnåddes inte – Motiveringsskyldighet)	22

2005/C 132/2	Förstainstansrättens dom av den 17 mars 2005 i mål T-177/00: Koninklijke Philips Electronics NV mot Europeiska unionens råd (Dumpning – Rådets underlåtenhet att anta ett förslag från kommissionen till förordning om införande av slutgiltiga antidumpningstullar – Avsaknad av den enkla majoritet som är nödvändig för att förordningen skall kunna antas – Motiveringsskyldighet)	23

2005/C 132/3	Förstainstansrättens dom den 15 mars 2005 i mål T-29/02: Global Electronic Finance Management (GEF) SA mot Europeiska gemenskapernas kommission (Skiljedomsklausul – Avtalsbrott – Genkäromål)	24

2005/C 132/4	Förstainstansrättens dom den 16 mars 2005 i mål T-283/02: EnBW Kernkraft GmbH mot Europeiska gemenskapernas kommission (TACIS-programmet – Tjänster som tillhandahållits beträffande ett kärnkraftverk i Ukraina – Utebliven betalning – Förstainstansrättens behörighet – Skadeståndstalan – Utomobligatoriskt ansvar)	24

2005/C 132/5	Förstainstansrättens dom den 16 mars 2005 i mål T-112/03: L'Oréal SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering av ordmärket FLEXI AIR – Äldre ordmärket FLEX – Relativt registreringshinder – Förväxlingsrisk – Begäran om bevis på att varumärket verkligen har använts – Artikel 8.1 b och 8.2 a ii samt artikel 43.2 i förordning (EG) nr 40/94)	25

2005/C 132/6	Förstainstansrättens dom av den 17 mars 2005 i mål T-160/03: AFCon Management Consultants m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (Tacisprogrammet – Anbudsinfordran – Oegentligheter i upphandlingsförfarandet – Skadeståndstalan)	25

2005/C 132/7	Förstainstansrättens dom av den 17 mars 2005 i mål T-285/03: Agraz, SA m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden för bearbetade frukt- och grönsaksprodukter – Produktionsstöd för bearbetade tomatprodukter – Beräkningssätt för stödbeloppet – Regleringsåret 2000/2001)	26

2005/C 132/8	Förstainstansrättens dom den 16 mars 2005 i mål T-329/03: Fabio Andrés Ricci mot Europeiska gemenskapernas kommission (Personalmål – Uttagningsprov – Antagningskrav – Yrkeserfarenhet – Besluten av uttagningskommittén för uttagningsprovet – Arten av tillsättningsmyndighetens kontroll – Bedömning av erfarenhet – Berättigade förväntningar)	27

2005/C 132/9	Förstainstansrättens dom den 17 mars 2005 i mål T-362/03: Antonio Milano mot Europeiska gemenskapernas kommission (Personalmål – Rekrytering – Uttagningsprov – Nekat tillträde till uttagningsprov – Talan om ogiltigförklaring och skadestånd)	27

2005/C 132/0	Förstainstansrättens beslut av den 16 februari 2005 i mål T-142/03: Fost Plus VZW mot Europeiska gemenskapernas kommission (Talan om ogiltigförklaring – Talan väckt av en juridisk person – Rättsakt som berör den personligen – Beslut 2003/82/CE – Mål för återvinning och materialutnyttjande av förpackningsmaterial och förpackningsavfall – Direktiv 94/62/EG – Avvisning)	28

2005/C 132/1	Förstainstansrättens beslut av den 19 januari 2005 i mål T-372/03: Yves Mahieu mot Europeiska gemenskapernas kommission (Tjänstemän – Frist för att anföra klagomål och väcka talan – Tyst avslag på klagomålet – Avvisning)	28

2005/C 132/2	Förstainstansrättens beslut av den 14 februari 2005 i mål T-81/04: Bouygues SA och Bouyges Telecom mot Europeiska gemenskapernas kommission (Statligt stöd – Mobil telefoni – Klagomål – Passivitetstalan – Kommissionen har vidtagit åtgärder varigenom passiviteten upphört – Anledning saknas att döma i saken – Talan om ogiltigförklaring – Informationsskrivelse – Kan inte prövas)	29

2005/C 132/3	Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 10 februari 2005 i mål T-291/04 R: Enviro Tech Europe Ltd och Enviro Tech International Inc mot Europeiska gemenskapernas kommission (Interimistiskt förfarande – Direktiven 67/548/EEG och 2004/73/EG)	29

2005/C 132/4	Mål T-103/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 11 februari 2005 av P	30

2005/C 132/5	Mål T-124/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 2 mars 2005 av David Tas	30

2005/C 132/6	Mål T-126/05: Talan mot Europeiska centralbanken väckt den 9 mars 2005 av Sandrine Corvoisier m.fl.	31

2005/C 132/7	Mål T-130/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 14 mars 2005 av Dominique Albert-Bousquet och 142 andra	31

2005/C 132/8	Mål T-131/05: Talan mot Europeiska centralbanken väckt den 21 mars 2005 av Carlos Andrés m.fl.	32

2005/C 132/9	Mål T-134/05: Talan mot europeiska gemenskapernas kommission väckt den 26 mars 2005 av Konungariket Belgien	33

2005/C 132/0	Mål T-135/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 29 mars 2005 av Franco Campoli	33

2005/C 132/1	Mål T-136/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 30 mars 2005 av EARL Salvat Père et Fils m.fl.	34

2005/C 132/2	Mål T-137/05: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 1 april 2005 av LA PERLA S.p.A.	34

2005/C 132/3	Mål T-139/05: Talan mot Europaparlamentet väckt den 31 mars 2005 av Charlotte Becker m.fl.	35

2005/C 132/4	Mål T-140/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 29 mars 2005 av Republiken Italien	36

2005/C 132/5	Mål T-144/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 12 april 2005 av Pablo Muñiz	36

	III Upplysningar
2005/C 132/6	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 115, 14.5.2005	38