ISSN 1725-2504

Europeiska unionens

officiella tidning

C 93
European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

48 årgången
16 april 2005

Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

I   Meddelanden

 

Domstolen

 

DOMSTOLEN

2005/C 093/1

Domstolens dom (stora avdelningen) den 22 februari 2005 i mål C-141/02 P: Europeiska gemenskapernas kommission mot T-Mobile Austria GmbH (Överklagande – Artikel 90.3 i EG-fördraget (nu artikel 86.3 EG) – Avgift som Republiken Österrike ålagt GSM-operatörer – Inga åtgärder vidtogs med avseende på en del av klagomålet – Upptagande till sakprövning)

1

2005/C 093/2

Domstolens dom (andra avdelningen) den 17 februari 2005 i de förenade målen C-453/02 och C-462/02 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof): Finanzamt Gladbeck mot Edith Linneweber och Finanzamt Herne-West mot Savvas Akritidis (Sjätte mervärdesskattedirektivet – Undantag från skatteplikt för hasardspel – Fastställande av villkor och begränsningar för undantaget från skatteplikt – Skattskyldighet för spel anordnade på andra ställen än i offentliga kasinon – Iakttagande av principen om skatteneutralitet – Artikel 13 B f – Direkt effekt)

1

2005/C 093/3

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 februari 2005 i mål C-134/03 (begäran om förhandsavgörande från Giudice di pace di Genova-Voltri): Viacom Outdoor Srl mot Giotto Immobilier SARL (Frihet att tillhandahålla tjänster – Konkurrens – Affischeringstjänster för reklammeddelanden – Nationella bestämmelser om införande av en kommunal reklamavgift – Kommunernas tillhandahållande av en offentlig affischeringstjänst – Kommunernas behörighet att reglera tillhandahållande av affischeringstjänster för reklammeddelanden – Icke-diskriminerande intern avgift)

2

2005/C 093/4

Domstolens dom (femte avdelningen) den 24 februari 2005 i mål C-320/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg (Fördragsbrott – Direktiv 2000/43/EG – Underlåtenhet att införliva inom föreskriven frist)

2

2005/C 093/5

Domstolens dom (femte avdelningen avdelningen) den 24 februari 2005 i mål C-327/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland (Fördragsbrott – Direktiv 2000/43/EG – Underlåtenhet att införliva)

3

2005/C 093/6

Domstolens beslut (andra avdelningen) den 1 december 2004 i mål C-498/01 P: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) mot Zapf Creation AG (Överklagande – Gemenskapsvarumärke – Förordning (EG) nr 40/94 – Absoluta registreringshinder – Artikel 7.1 b och c – Ordkombinationen New Born Baby – Anledning saknas att döma i saken)

3

2005/C 093/7

Domstolens beslut (femte avdelningen) den 16 december 2004 i mål C-222/03 P: Associazione Produttori Olivicoli Laziali (APOL), Associazione Italiana Produttori Olivicoli (AIPO) mot Europeiska gemenskapernas kommission (Överklagande – EUGFJ – Förbättring av bearbetnings- och försäljningsvillkoren för jordbruksprodukter – Projekt avseende uppförande av en anläggning för lagring, bearbetning och saluföring av olivolja – Proportionalitetsprincipen – Force majeure – Rätten till försvar)

4

2005/C 093/8

Mål C-12/05 P: Överklagande ingivet den 18 januari 2005 av H. Meister, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, meddelade den 28 oktober 2004 i mål T-76/03: H. Meister mot Byrån för harmoniering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

4

2005/C 093/9

Mål C-18/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Commissione Tributaria Provinciale di Napoli av den 15 juli 2004 i målet mellan Casa di Cura Privata Salus SpA och Agenzia Entrate Ufficio Napoli 4

5

2005/C 093/0

Mål C-19/05: Talan mot Konungariket Danmark väckt den 20 januari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

5

2005/C 093/1

Mål C-20/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale Civile e Penale di Forlì av den 14 december 2004 i brottmålsförfarandet mot K.J.W. Schwibbert

6

2005/C 093/2

Mål C-28/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het bedrijfsleven av den 18 januari 2005 i målet mellan 1. G.J. Dokter, 2. Maatschap Van den Top, 3. W. boekhout och Minister van Landbouw, Natuurbeheer en Voedselkwaliteit

6

2005/C 093/3

Mål C-34/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het bedrijfsleven av den 26 januari 2005 i målet mellan Maatschap J. en G.P. en A.C. Schouten och Minister van Landbouw, Natuurbeheer en Voedselkwaliteit

7

2005/C 093/4

Mål C-35/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Corte Suprema di Cassazione av den 23 juni 2004 och den 10 november 2004 i målet mellan Reemtsma Cigarettenfabriken Gmbh och Ministero delle Finanze

8

2005/C 093/5

Mål C-40/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Överklagandenämnden för högskolan av den 1 februari 2005 i målet Kaj Lyyski mot Umeå universitet

8

2005/C 093/6

Mål C-41/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunal de première instance, Liège, Belgien, av den 24 januari 2005 i målet mellan Air Liquide Industries Belgium SA och Province de Liège

9

2005/C 093/7

Mål C-42/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour de cassation de Belgique (första avdelningen) Belgien av den 20 januari 2005 i målet mellan å ena sidan Belgiska staten, företrädd av finansministeriet och å andra sidan Ring Occasions, aktiebolag, Châtelet och Fortis banque, aktiebolag, Bryssel

9

2005/C 093/8

Mål C-45/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het bedrijfsleven av den 2 februari 2005 i målet mellan Maatschap Schonewille-Pins och Minister van Landbouw, Natuurbeheer en Voedselkwaliteit

10

2005/C 093/9

Mål C-46/05: Talan mot Irland väckt den 7 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

10

2005/C 093/0

Mål C-50/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Korkein hallinto-oikeus av den 4 februari 2005 i mål anhängiggjort av Maija Terttu Inkeri Nikula

11

2005/C 093/1

Mål C-54/05: Talan mot Republiken Finland väckt den 9 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

11

2005/C 093/2

Mål C-56/05: Talan mot Republiken Grekland väckt den 9 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

12

2005/C 093/3

Mål C-58/05: Talan mot Konungariket Sverige väckt den 10 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

13

2005/C 093/4

Mål C-60/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale amministrativo Regionale per la Lombardia av den 14 december 2004 i målet mellan WWF Italia m.fl. och Regionen Lombardiet, till stöd för vilken Associazione migratoristi italiani har intervenerat

13

2005/C 093/5

Mål C-66/05: Talan mot Konungariket Nederländerna väckt den 14 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

14

2005/C 093/6

Mål C-72/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht München av den 1 februari 2005 i målet hushållet Jörg och Stefanie Wollny

14

2005/C 093/7

Mål C-76/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht Köln av den 27 januari 2005 i målet mellan Herbert Schwarz och Marga Gootjes-Schwarz och Finanzamt Bergisch Gladbach

15

2005/C 093/8

Mål C-78/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale di Livorno av den 19 januari 2005 i målet mellan Gentilini Umberto och Dal Colle Industria Dolciaria SpA

15

2005/C 093/9

Mål C-79/05: Talan mot Republiken Italien väckt den 17 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

16

2005/C 093/0

Mål C-81/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León, Sala de lo Social av den 28 januari 2005 i målet mellan Anacleto Cordero Alonso och Fondo de Garantía Salarial

16

2005/C 093/1

Mål C-82/05: Talan mot Republiken Grekland väckt den 17 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

17

2005/C 093/2

Mål C-84/05: Talan mot Republiken Italien väckt den 18 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

18

2005/C 093/3

Mål C-85/05: Talan mot Republiken Italien väckt den 18 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

18

2005/C 093/4

Mål C-86/05: Talan mot Republiken Italien väckt den 18 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

19

2005/C 093/5

Mål C-87/05: Talan mot Republiken Italien väckt den 18 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

19

2005/C 093/6

Mål C-88/05: Talan mot Republiken Finland väckt den 18 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

19

2005/C 093/7

Mål C-94/05: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Bundesverwaltungsgericht av den 9 december 2004 i målet mellan Emsland-Stärke GmbH och Bezirksregierung Weser-Ems

20

2005/C 093/8

Mål C-95/05: Talan mot Republiken Grekland väckt den 21 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

21

2005/C 093/9

Mål C-96/05: Talan mot Republiken Grekland väckt den 21 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

21

2005/C 093/0

Mål C-99/05: Talan mot Republiken Finland väckt den 24 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

21

2005/C 093/1

Mål C-105/05: Talan mot Republiken Finland väckt den 3 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

22

2005/C 093/2

Mål C-107/05: Talan mot Republiken Finland väckt den 3 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

22

2005/C 093/3

Avskrivning av mål C-165/02

23

2005/C 093/4

Avskrivning av mål C-272/02

23

2005/C 093/5

Avskrivning av mål C-501/03

23

2005/C 093/6

Avskrivning av mål C-100/04

23

 

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

2005/C 093/7

Förstainstansrättens dom den 3 februari 2005 i mål T-19/01: Chiquita Brands International, Inc. m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (Gemensam organisation av marknaden – Bananer – Skadeståndstalan – Förordning nr 2362/98 – Avtal om upprättande av WTO och därtill bilagda avtal – Rekommendationer och utslag meddelade av WTO:s tvistlösningsorgan)

24

2005/C 093/8

Förstainstansrättens dom av den 3 februari 2005 i mål T-139/01: Comafrica SpA och Dole Fresh Fruit Europé Ltd & Co. mot Europeiska gemenskapernas kommission (Gemensam organisation av marknaden – Bananer – Import från AVS-länderna och tredje länder – Förordning (EG) nr 896/2001 – Förordning (EG) nr 1121/2001 – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Person som berörs personligen – Talan om skadestånd)

24

2005/C 093/9

Förstainstansrättens dom den 15 februari 2005 i mål T-256/01: Norman Pyres mot Europeiska gemenskapernas kommission (Tjänstemän – Urvalsförfarande för rekrytering av tillfälligt anställda – Nekad tillträde till proven – Åldersgräns – Icke-diskrimineringsprincipen)

25

2005/C 093/0

Förstainstansrättens dom av den 15 februari 2005 i mål T-169/02: Cervecería Modelo, SA de CV mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering av ett figurmärke föreställande en ölflaska omfattande orddelen negra modelo – Äldre nationellt figurmärke Modelo – Förväxlingsrisk – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

25

2005/C 093/1

Förstainstansrättens dom den 15 februari 2005 i mål T-296/02: Lidl Stiftung Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (Gemenskapsvarumärke – Invändning – Förväxlingsrisk – Ansökan om registrering av ordmärket LINDENHOF som gemenskapsvarumärke – Äldre ord- och figurmärket LINDERHOF – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

26

2005/C 093/2

Förstainstansrättens dom den 21 september 2004 i mål T-57/03: Société provençale d'achat et de gestion (SPAG) SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering av ordmärket HOOLIGAN såsom gemenskapsvarumärke – De äldre ordkännetecknen OLLY GAN – Sakförhållanden och rättsliga förhållanden som inte åberopats vid harmoniseringsbyrån – Upptagande till sakprövning – Förväxlingsrisk)

26

2005/C 093/3

Förstainstansrättens dom den 3 februari 2005 i mål T-137/03: Ornella Mancini mot Europeiska gemenskapernas kommission (Tjänstemän – Tjänst som rådgivande läkare – Ändring i meddelandet om ledig tjänst – Maktmissbruk – Uttagningskommitténs sammansättning – Jämförelse av kvalifikationer – Uppenbart felaktig bedömning – Likabehandling av män och kvinnor – Talan om skadestånd)

27

2005/C 093/4

Förstainstansrättens dom den 3 februari 2005 i mål T-172/03: Nicole Heurtaux mot Europeiska gemenskapernas kommission (Personalmål – Befordringsvägran – Bristande motivering – Jämförande undersökning av meriter – Talan om ogiltigförklaring)

27

2005/C 093/5

Förstainstansrättens dom den 16 februari 2005 i mål T-284/03: Rosalinda Aycinena mot Europeiska gemenskapernas kommission (Tjänstemän – Närmast högre lönegrad i tjänsteklassen – Placering i löneklass)

27

2005/C 093/6

Förstainstansrättens dom den 16 februari 2005 i mål T-354/03: Gemma Reggimenti mot Europaparlamentet (Tjänstemän – Ersättning för hemmavarande barns resekostnader – Uppdelning vid skilsmässa mellan de två gifta tjänstemännen)

28

2005/C 093/7

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 31 januari 2005 i mål T-447/04 R: Capgemini Nederland BV mot Europeiska gemenskapernas kommission (Offentlig upphandling av tjänster – Offentlig upphandling i enlighet med gemenskapslagstiftningen – Interimistiskt förfarande – Fumus boni juris – Krav på skyndsamhet)

28

2005/C 093/8

Mål T-496/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 23 december 2004 av NORTRAIL Transport GmbH

29

2005/C 093/9

Mål T-11/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 18 januari 2005 av Wieland Werke AG, Buntmetall Amstetten Ges.m.b.H. och Austria Buntmetall AG

29

2005/C 093/0

Mål T-31/05: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 25 januari 2005 av Sergio Rossi S.p.A.

30

2005/C 093/1

Mål T-34/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 31 januari 2005 av Bayer CropScience AG, Makhteshim Agan Holding BV, Alfa Agricultural Supplies S.A. och Aragonesas Agro S.A.

31

2005/C 093/2

Mål T-36/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 31 januari 2005 av Coats Holdings Limited och J & P Coats Limited

32

2005/C 093/3

Mål T-40/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 januari 2005 av Ritec International Limited

33

2005/C 093/4

Mål T-41/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 januari 2005 av Dimon Incorporated

33

2005/C 093/5

Mål T-42/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 31 januari 2005 av Rhiannon Williams

34

2005/C 093/6

Mål T-45/05: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 31 januari 2005 av Micronas GmbH

35

2005/C 093/7

Mål T-47/05: Talan mot Europaparlamentet väckt den 31 januari 2005 av Pilar Ange Serrano m.fl.

36

2005/C 093/8

Mål T-48/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 januari 2005 av Yves Franchet och Daniel Byk

36

2005/C 093/9

Mål T-55/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 31 januari 2005 av Rijn Schelde Mondia France

37

2005/C 093/0

Mål T-58/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 3 februari 2005 av Isabel Clara Centeno Mediavilla m.fl.

38

2005/C 093/1

Mål T-60/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 2 februari 2005 av Union française de l'express (UFEX) med flera

39

2005/C 093/2

Mål T-76/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 18 februari 2005 av Dario Scotto

40

2005/C 093/3

Mål T-77/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 19 februari 2005 av Andrea Balduini

40

2005/C 093/4

Mål T-82/05: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 17 februari 2005 av Republiken Italien

41

 

III   Upplysningar

2005/C 093/5

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 82, 2.4.2005

42

SV

 

I Meddelanden

Domstolen

DOMSTOLEN

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/1

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

den 22 februari 2005

i mål C-141/02 P: Europeiska gemenskapernas kommission mot T-Mobile Austria GmbH (1)

(Överklagande - Artikel 90.3 i EG-fördraget (nu artikel 86.3 EG) - Avgift som Republiken Österrike ålagt GSM-operatörer - Inga åtgärder vidtogs med avseende på en del av klagomålet - Upptagande till sakprövning)

(2005/C 93/01)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-141/02 P, angående ett överklagande enligt artikel 49 i EG-stadgan för domstolen, som ingavs den 15 april 2002, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: W. Mölls och K. Wiedner), med stöd av: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och F. Million), i vilket de andra parterna är: T-Mobile Austria GmbH, tidigare max-mobil Telekommunikation Service GmbH, Wien (Österrike) (ombud: A. Reidlinger, M. Esser-Wellié och T. Lübbig), Konungariket Nederländerna (ombud: H.G. Sevenster), har domstolen (stora avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas och A. Borg Barthet samt domarna J.-P. Puissochet (referent), R. Schintgen, N. Colneric, S. von Bahr, M. Ilešič, J. Malenovský, J. Klučka och U. Lõhmus, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 22 februari 2005 avkunnat dom, i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 30 januari 2002 i mål T-54/99, max.mobil mot kommissionen, upphävs.

2)

Talan som väckts av bolaget max.mobil Telekommunikation Service GmbH vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt avvisas.

3)

Bolaget T-Mobile Austria GmbH skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EGT C 169, 13.7.2002.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/1

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 17 februari 2005

i de förenade målen C-453/02 och C-462/02 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof): Finanzamt Gladbeck mot Edith Linneweber och Finanzamt Herne-West mot Savvas Akritidis (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Undantag från skatteplikt för hasardspel - Fastställande av villkor och begränsningar för undantaget från skatteplikt - Skattskyldighet för spel anordnade på andra ställen än i offentliga kasinon - Iakttagande av principen om skatteneutralitet - Artikel 13 B f - Direkt effekt)

(2005/C 93/02)

Rättegångsspråk: tyska

I de förenade målen C-453/02 och C-462/02, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Bundesfinanzhof (Tyskland), genom beslut av den 6 november 2002, som inkom till domstolen den 13 respektive den 23 december 2002, i målen mellan Finanzamt Gladbeck och Edith Linneweber (C-453/02) och mellan Finanzamt Herne-West och Savvas Akritidis (C-462/02), har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna C. Gulmann och R. Schintgen (referent), generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 17 februari 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1.

Artikel 13 B f i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund skall tolkas så att den utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken all verksamhet med hasardspel och hasardspelsautomater är undantagen från mervärdesskatteplikt när den sker i offentliga kasinon med tillstånd, medan samma aktivitet inte omfattas av detta undantag när den bedrivs av andra aktörer än dem som bedriver sådan kasinoverksamhet.

2.

Artikel 13 B f i rådets sjätte direktiv 77/388 har direkt effekt på så sätt att den kan åberopas i nationella domstolar av den som bedriver verksamhet med hasardspel eller hasardspelsautomater, i syfte att frångå tillämpningen av bestämmelser i nationell rätt som strider mot denna bestämmelse.

(1)  EUT C 70, 22.3.2003.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/2

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

av den 17 februari 2005

i mål C-134/03 (begäran om förhandsavgörande från Giudice di pace di Genova-Voltri): Viacom Outdoor Srl mot Giotto Immobilier SARL (1)

(Frihet att tillhandahålla tjänster - Konkurrens - Affischeringstjänster för reklammeddelanden - Nationella bestämmelser om införande av en kommunal reklamavgift - Kommunernas tillhandahållande av en offentlig affischeringstjänst - Kommunernas behörighet att reglera tillhandahållande av affischeringstjänster för reklammeddelanden - Icke-diskriminerande intern avgift)

(2005/C 93/03)

Rättegångsspråk: italienska

Domstolen, tredje avdelningen (avdelningsordföranden A. Rosas (referent) samt domarna A. Borg Barthet, J.-P. Puissochet, J. Malenovský och U. Lõhmus; generaladvokat: J. Kokott; justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett), har den 17 februari 2005 avkunnat dom i mål C-134/03: Viacom Outdoor Srl mot Giotto Immobilier SARL angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG från Giudice di pace di Genova-Voltri (Italien) enligtm beslut av den 10 mars 2003, som inkom till domstolen den 25 mars samma år. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1.

Frågorna rörande tolkningen av artiklarna 82 EG, 86 EG, 87 EG och 88 EG avvisas.

2.

Artikel 49 EG utgör inte hinder för en sådan avgift som den kommunala reklamavgift som införts genom decreto legislativo nr 507 – Revisione ed armonizzazione dell'imposta comunale sulla pubblicità e del diritto sulle pubbliche affissioni (lagdekret nr 507 – Översyn och harmonisering av de kommunala avgifterna på reklam och affischering) av den 15 november 1993.

(1)  EGT C 146 av den 21.6.2003

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/2

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 24 februari 2005

i mål C-320/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2000/43/EG - Underlåtenhet att införliva inom föreskriven frist)

(2005/C 93/04)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-320/04, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Martin) mot Storhertigdömet Luxemburg (ombud: S. Schreiner), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 27 juli 2004, har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna J. Makarczyk och J. Klučka (referent); generaladvokat: P. Léger; justitiesekreterare: R. Grass, den 24 februari 2005 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

1)

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)

Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EGT C 228, 11.9.2004.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/3

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen avdelningen)

den 24 februari 2005

i mål C-327/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2000/43/EG - Underlåtenhet att införliva)

(2005/C 93/05)

Rättegångsspråk: finska

Domstolen, femte avdelningen (avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna J. Makarczyk och J. Klučka, referent; generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: R. Grass, har den 24 februari 2005 avkunnat dom i mål C-327/04: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Martin och M. Huttunen) mot Republiken Finland (T. Pynnä) angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 27 juli 2004. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)

Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, genom att inte beträffande landskapet Åland anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

2)

Republiken Finland skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 239 av den 25.9.2004

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/3

DOMSTOLENS BESLUT

(andra avdelningen)

den 1 december 2004

i mål C-498/01 P: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) mot Zapf Creation AG (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Förordning (EG) nr 40/94 - Absoluta registreringshinder - Artikel 7.1 b och c - Ordkombinationen New Born Baby - Anledning saknas att döma i saken)

(2005/C 93/06)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-498/01 P, angående ett överklagande enligt artikel 49 i domstolens stadga, som inkom till domstolen den 20 december 2001, Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: A. von Mühlendahl, M. Schennen och C. Røhl Søberg) med stöd av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (företrätt av K. Manji, biträdd av M. Tappin, barrister) i vilket den andra parten är: Zapf Creation AG, Rödental (Tyskland), (ombud: A. Kockläuner och S. Zech), har domstolen (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans, samt domarna J.-P. Puissochet (referent) och R. Schintgen, generaladvokat: F.G. Jacobs, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M.-F. Contet, den 1 december 2004 meddelat följande beslut:

1.

Det saknas skäl att pröva det överklagande som ingivits av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån).

2.

Zapf Creation AG skall ersätta rättegångskostnaderna i denna instans.

3.

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall bära sin rättegångskostnad.

(1)  EGT C 56, 2.3.2002.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/4

DOMSTOLENS BESLUT

(femte avdelningen)

den 16 december 2004

i mål C-222/03 P: Associazione Produttori Olivicoli Laziali (APOL), Associazione Italiana Produttori Olivicoli (AIPO) mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Överklagande - EUGFJ - Förbättring av bearbetnings- och försäljningsvillkoren för jordbruksprodukter - Projekt avseende uppförande av en anläggning för lagring, bearbetning och saluföring av olivolja - Proportionalitetsprincipen - Force majeure - Rätten till försvar)

(2005/C 93/07)

Rättegångsspråk: italienska

I mål C-222/03 P, angående det överklagande enligt artikel 56 i domstolens stadga, som inkom till domstolen den 21 maj 2003, Associazione Produttori Olivicoli Laziali (APOL), Associazione Italiana Produttori Olivicoli (AIPO), (ombud: E. Cappelli, P. De Caterini och A. Bandini, avocats) i vilket den andra parten är: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Visaggio och C. Cattabriga, biträdda av M. Moretto, avocat), har domstolen (femte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna C. Gulmann och J. Klucka (referent), generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass, den 16 december 2004 meddelat följande beslut:

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Associazione Produttori Olivicoli Laziali och Assiociazione Italiana Produttori Olivicoli skall ersätta kostnaderna för förevarande överklagande.

(1)  EUT C 171, 19.7.2003.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/4

Överklagande ingivet den 18 januari 2005 av H. Meister, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, meddelade den 28 oktober 2004 i mål T-76/03: H. Meister mot Byrån för harmoniering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

(Mål C-12/05 P)

(2005/C 93/08)

Rättegångsspråk: franska

H. Meister har den 18 januari 2005 till Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 28 oktober 2004 i mål T-76/03: H. Meister mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån). Klaganden företräds av advokaten P. Goergen.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1.

fastställa att det förevarande överklagandet kan tas upp till sakprövning och är välgrundat,

2.

upphäva den dom som förstainstansrätten, tredje avdelningen, har meddelat den 28 oktober 2004 i mål T-76/03, med undantag av de stycken i punkterna 202-208 i det ifrågasatta beslutet vari fastställs att harmoniseringsbyråns ordförande har begått fel i tjänsten som kan medföra skadestånd,

3.

slutligen avgöra målet eller i andra hand återförvisa målet till förstainstansrätten för att döma och bifalla yrkanden som klagande framlagt i förstainstansrätten,

4.

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta samtliga rättegångskostnader i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten har dels felaktigt, otillräckligt och motsägelsefullt motiverat sin dom, dels gjort en felaktig rättstillämpning.

Bristerna i motiveringen består framför allt i missuppfattning av omständigheterna. Förstainstansrätten genomförde i själva verket ett godtyckligt urval liksom en oriktig fastställelse av faktiska omständigheter. De leder sedan till en felaktig rättslig kvalificering i det ifrågasatta beslutet, samt till vägran att bedöma det som en disciplinåtgärd. Förstainstansrätten brast även i motiveringen genom att tillerkänna administrationen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i utvärderingen av tjänstens intresse, vilket berövar allt värde från skyldigheten att beakta tjänstemannens intresse, liksom att bekräfta att domstolsprövningen som rör iakttagandet av villkoret beträffande tjänstens intresse skall begränsas till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten inte använde sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett uppenbart felaktigt sätt. Förstainstansrätten genomförde för övrigt en oriktig bedömning av tjänstens intresse och underlät att beakta tjänstemannens intresse. Rätten tillämpade även felaktigt proportionalitetsprincipen, genom att bedöma att det ifrågasatta beslutet iakttog denna princip, trots att det varken var en lämplig åtgärd eller det minsta begränsande. Förstainstansrätten gjorde även en felaktig bedömning av likvärdigheten eller motsvarigheten av den nya tjänsten jämfört med den gamla tjänsten. Enligt domstolens resonemang beaktas i själva verket kravet på likvärdighet mellan arbeten vid all omplacering som är kopplad till den lönegrad som för tillfället innehas. Slutligen brast förstainstansrätten i att ange de omständigheter som den nyttjat för utvärderingen av den ideella skadan som sökanden lidit.

Förstainstansrätten gjorde flera felaktiga rättstillämpningar. För det första avvisade den beslutet om omplacering, såsom en enkel åtgärd inom den interna organisationen, av motiveringsskyldighet som är en vedertagen allmän rättsprincip. För det andra gjorde förstainstansrätten en felaktig rättstillämpning genom att inte fastställa att rätten till en rättvis rättegång åsidosatts till skada för klagande. Förstainstansrätten gjorde även en felaktig rättstillämpning beträffande tillämpningen av rätten till yttrandefrihet genom att underlåta att klart uttala sig angående omfattning av rätten till yttrandefrihet som klagande borde kunna åtnjuta i det föreliggande fallet. Slutligen gjorde förstainstansrätten en felaktig rättstillämpning angående tillämpningen av principen om rätten till försvar och särskilt rätten att yttra sig före beslutet om omplacering.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/5

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Commissione Tributaria Provinciale di Napoli av den 15 juli 2004 i målet mellan Casa di Cura Privata Salus SpA och Agenzia Entrate Ufficio Napoli 4

(Mål C-18/05)

(2005/C 93/09)

Rättegångsspråk: italienska

Commissione Tributaria Provinciale di Napoli begär genom beslut av den 15 juli 2004, som inkom till domstolens kansli den 20 januari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Casa di Cura Privata Salus SpA och Agenzia Entrate Ufficio Napoli 4 beträffande följande frågor:

1)

Avser undantaget från skatteplikt i artikel 13 B c i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (1) av den 17 maj 1977 den ingående mervärdesskatt som erlagts vid förvärv av varor som används vid transaktioner som är undantagna från skatteplikt eller det fall då den skattskyldige har förvärvat varor som används vid sådana transaktioner och därefter beslutar sig för att sälja varorna i fråga till andra skattskyldiga?

2)

Innehåller ovannämnda bestämmelse föreskrifter som är ovillkorliga och tillräckligt precisa, vilka följaktligen är direkt tillämpliga i den nationella rättsordningen?

3)

Vilken betydelse skall, vid bedömningen av direktivets direkta tillämplighet, tillmätas artikel 13.1 i ovannämnda direktiv, enligt vilken medlemsstaterna, vid genomförandet av bestämmelserna (artikel 13 B c), skall fastställa de villkor som krävs för att ”förhindra eventuell skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk”?

(1)  EGT L 145, 13.6.1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/5

Talan mot Konungariket Danmark väckt den 20 januari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-19/05)

(2005/C 93/10)

Rättegångsspråk: danska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 20 januari 2005 (fax av den 14 januari) väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Danmark. Kommissionen företräds av N.B. Rasmussen och G. Wilms, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten, särskilt enligt artikel 10 i EG-fördraget och artiklarna 2 och 8 i rådets beslut 94/728/EG, Euratom av den 31 oktober 1994 om systemet för gemenskapernas egna medel, (1) genom att inte till kommissionen överföra ett belopp om 18 687 475 DKK i egna medel jämte dröjsmålsränta på detta belopp från den 27 juli 2000, samt

—

förplikta Konungariket Danmark att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det i yrkandet angivna beloppet utgör den tull som de danska myndigheterna underlåtit att under perioden 1994-1997 påföra ett företag, som felaktigt fått tillstånd av dessa myndigheter att införa vissa varor till nolltullsats. Tillståndet avsåg varor som var avsedda att inbyggas i eller användas som utrustning till skepp, båtar och fartyg i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2) av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, bilaga I, del 1, avsnitt II. Varorna var emellertid avsedda för tillverkning av containrar och kunde, som de danska myndigheterna även senare medgav, inte omfattas av nämnda bestämmelse.

De danska myndigheterna har rättsstridigt underlåtit att överföra det angivna beloppet i egna medel till kommissionen. De grunder som anförs till stöd för yrkandet motsvarar de grunder kommissionen gjort gällande i sin ansökan mot Danmark i mål C-392/02 (3).

(1)  EGT L 293, 12.11.1994, s. 9; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 192.

(2)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22.

(3)  EUT C 31, 8.2.2003, s. 4.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/6

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale Civile e Penale di Forlì av den 14 december 2004 i brottmålsförfarandet mot K.J.W. Schwibbert

(Mål C-20/05)

(2005/C 93/11)

Rättegångsspråk: italienska

Tribunale Civile e Penale di Forlì, Italien, begär genom beslut av den 14 december 2004, som inkom till domstolens kansli den 21 januari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i brottmålsförfarandet mot K.J.W. Schwibbert beträffande följande frågor:

—

Skall anbringandet av kännetecknet S.I.A.E. anses vara förenligt med rådets direktiv 92/100/EEG (1) om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området, artikel 3 i fördraget och artiklarna 23–27 i EG-fördraget?

—

Skall nämnda anbringande anses vara förenligt med rådets direktiv 83/189/EEG (2) och 88/182/EEG (3)?

(1)  EGT L 346, s. 61.

(2)  EGT L 109, s. 8; svensk specialutgåva, område 13, volym 12, s. 154.

(3)  EGT L 81, s. 75; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 36.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/6

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het bedrijfsleven av den 18 januari 2005 i målet mellan 1. G.J. Dokter, 2. Maatschap Van den Top, 3. W. boekhout och Minister van Landbouw, Natuurbeheer en Voedselkwaliteit

(Mål C-28/05)

(2005/C 93/12)

Rättegångsspråk: nederländska

College van Beroep voor het bedrijfsleven begär genom beslut av den 18 januari 2005, vilket inkom till domstolens kansli den 28 januari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan 1. G.J. Dokter, 2. Maatschap Van den Top, 3. W. boekhout och Minister van Landbouw, Natuurbeheer en Voedselkwaliteit beträffande följande frågor:

1

Har medlemsstaternas skyldighet enligt artikel 11.1 första strecksatsen jämte artikel 13.1 andra strecksatsen i direktiv 85/511/EEG (1) att tillse att en laboratorieundersökning i syfte att fastställa förekomsten av mul- och klövsjuka sker vid ett laboratorium som anges i bilaga B till direktiv 85/511/EEG direkt effekt?

2

a

Skall artikel 11.1 i direktiv 85/511/EEG tolkas så att den omständigheten att förekomsten av mul- och klövsjuka fastställts av ett laboratorium som inte nämns i bilaga B till direktiv 85/511/EEG medför vissa rättsföljder?

b

Om fråga 2 a besvaras jakande:

Syftar artikel 11.1 i direktiv 85/511/EEG till att skydda de rättssökandes intressen, såsom klagandena i målet vid den nationella domstolen? Om denna fråga besvaras nekande, kan de rättssökande, såsom klagandena i målet vid den nationella domstolen, åberopa det eventuella åsidosättandet av den skyldighet som åvilar myndigheterna i medlemsstaterna enligt denna bestämmelse?

c

Om svaret på fråga 2 b medför att de rättssökande kan åberopa artikel 11.1 i direktiv 85/511/EEG, vilka blir då rättsföljderna av att förekomsten av mul- och klövsjuka har fastställts av ett laboratorium som inte nämns i bilaga B till direktiv 85/511/EEG?

3

Skall bilaga B till direktiv 85/511/EEG, mot bakgrund av lydelsen i artiklarna 11 och 13 i detta direktiv, tolkas så att angivandet av ”Centraal Diergeneeskundig Instituut, Lelystad”i bilaga B till direktiv 85/511/EEG även måste avse ID-Lelystad B.V.?

4

Om svaren på ovanstående frågor medför att förekomsten av mul- och klövsjuka kan fastställas av ett laboratorium som inte nämns i bilaga B till direktiv 85/511/EEG eller att bilaga B till direktiv 85/511/EEG skall tolkas så att angivandet av ”Centraal Diergeneeskundig Instituut, Lelystad” även måste avse ID-Lelystad B.V., skall då direktiv 85/511/EEG tolkas så att det innebär att den nationella myndighet som är behörig att fatta beslut är bunden av resultatet av den undersökning som utförts av det laboratorium som anges i bilaga B till direktiv 85/511/EEG, eller, för det fall svaret på frågan 2 a medför att myndigheten även får grunda sitt beslut att vidta åtgärder för att bekämpa mul- och klövsjuka på resultat från ett laboratorium som inte är upptaget i bilaga B till direktiv 85/511/EEG, är denna myndighet bunden av resultatet från sistnämnda laboratorium, eller omfattas bedömningen av det föregående av medlemsstaternas processrättsliga självständighet och får domstolen vid vilken målet är huvudsaken är anhängigt pröva huruvida reglerna i detta hänseende gäller oberoende av om laboratorieundersökningen äger rum på grundval av en gemenskapsrättslig eller en nationell förpliktelse, samt huruvida handläggningen enligt nationell processrätt inte gör det ytterst svårt eller praktiskt omöjligt att verkställa gemenskapsrättsliga regler?

5

För det fall svaret på fråga 4 innebär att frågan huruvida de nationella myndigheterna är bundna av laboratorieresultaten regleras i direktiv 85/511/EEG, är då de nationella myndigheterna ovillkorligt bundna av en undersökning avseende mul- och klövsjuka som utförts av ett laboratorium? Om denna fråga skall besvaras nekande, vilket utrymme för skönsmässig bedömning har då de nationella myndigheterna enligt direktiv 85/511/EEG?

(1)  Rådets direktiv 85/511/EEG av den 18 november 1985 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka (EGT L 315, s. 11; svensk specialutgåva, område 3, volym 19, s. 209)

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/7

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het bedrijfsleven av den 26 januari 2005 i målet mellan Maatschap J. en G.P. en A.C. Schouten och Minister van Landbouw, Natuurbeheer en Voedselkwaliteit

(Mål C-34/05)

(2005/C 93/13)

Rättegånsspråk: nederländska

College van Beroep voor het bedrijfsleven begär genom beslut av den 26 januari 2005, vilket inkom till domstolens kansli den 31 januari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Maatschap J. en G.P. en A.C. Schouten och Minister van Landbouw, Natuurbeheer en Voedselkwaliteit beträffande följande frågor:

1.

Skall artikel 12.2 b i förordning (EG) nr 1254/99 (1) och artikel 2.1 c i förordning (EEG) nr 3387/92 (2) tolkas så att en tomt som angetts som grovfoderareal inte kan anses ”tillgänglig” om den vid något tillfälle under den relevanta perioden varit vattentäckt?

2.

Om fråga 1 skall besvaras jakande är då dessa bestämmelser bindande särskilt med hänsyn till följderna härav?

3.

Om den första frågan skall besvaras nekande, vilka kriterier skall då tillämpas för att avgöra huruvida en tomt som angetts som grovfoderareal och som under vissa perioder varit vattentäckt skall anses som ”tillgänglig” i den mening som avses i artikel 12.2 b i förordning (EG) nr 1254/1999 och artikel 2.1 c i förordning (EEG) nr 3887/92?

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT L 160, s. 21)

(2)  Kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36, svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107)

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/8

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Corte Suprema di Cassazione av den 23 juni 2004 och den 10 november 2004 i målet mellan Reemtsma Cigarettenfabriken Gmbh och Ministero delle Finanze

(Mål C-35/05)

(2005/C 93/14)

Rättegångsspråk: italienska

Corte Suprema di Cassazione, Italien, begär genom beslut av den 23 juni 2004 och den 10 november 2004, som inkom till domstolens kansli den 31 januari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Reemtsma Cigarettenfabriken Gmbh och Ministero delle Finanze beträffande följande frågor:

1)

Skall artiklarna 2 och 5 i rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG (1) av den 6 december 1979, i den del det för återbetalningen till en i beskattningsstaten icke bosatt förvärvare eller tjänstemottagare krävs att varor och tjänster skall användas för skattepliktiga transaktioner, tolkas så att även mervärdesskatt som betalats utan grund, som felaktigt debiterats och som betalats till statskassan får återbetalas? Om svaret på denna fråga är jakande skall det då anses att det strider mot de ovannämnda bestämmelserna i direktivet att tillämpa en nationell bestämmelse, som inte medger återbetalning till en i beskattningsstaten icke bosatt förvärvare/tjänstemottagare med hänsyn till att den skatt som debiterats och som betalats, trots att grund härför inte förelåg, inte är avdragsgill?

2)

Kan man av de enhetliga gemenskapsrättsliga bestämmelserna dra slutsatsen att förvärvaren/tjänstemottagaren är betalningsskyldig för skatt gentemot statskassan? Är det förenligt med dessa bestämmelser, och särskilt med den ifrågavarande mervärdesskatterättsliga neutralitetsprincipen, effektivitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen att det i nationell lagstiftning inte för den mervärdesskattskyldige förvärvaren/tjänstemottagaren, och som enligt den nationella lagstiftningen anses vara bärare av skyldigheten att fakturera och att betala sådan skatt, föreligger någon rätt till återbetalning från statskassan för det fall att skatt har debiterats och erlagts trots att grund härför inte förelåg? Strider det mot effektivitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen att i fråga om återbetalning av mervärdesskatt som uttagits med åsidosättande av gemenskapsrätten tillämpa en nationell bestämmelse – såsom den tolkats av de nationella domstolarna – enligt vilken förvärvaren/tjänstemottagaren endast ges rätt att kräva återbetalning av varuleverantören/tjänsteleverantören, och inte av statskassan, trots att det i den nationella lagstiftningen finns ett liknande fall, på området för direkta skatter, i vilket båda skattskyldiga (den som har den egentliga skattskyldigheten och den som faktiskt betalar in skatten) har rätt att ansöka om återbetalning hos statskassan?

(1)  EGT L 331, av den 27.12.1979, s. 11; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 84.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/8

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Överklagandenämnden för högskolan av den 1 februari 2005 i målet Kaj Lyyski mot Umeå universitet

(Mål C-40/05)

(2005/C 93/15)

Rättegångsspråk: svenska

Överklagandenämnden för högskolan har, genom beslut av den 1 februari 2005, som inkommit till domstolens kansli den 3 februari 2005, vänt sig till Europeiska gemenskapernas domstol med begäran om förhandsavgörande i målet Kaj Lyyski mot Umeå universitet beträffande följande frågor:

1.

Utgör gemenskapsrätten och då främst artikel 12 EG hinder för att vid prövningen av en sökandes behörighet för tillträde till en lärarutbildning, som är avsedd för att på kort sikt fylla behovet av behöriga lärare i Sverige, uppställa ett krav på anställning vid svensk skola? Kan ett sådant krav anses befogat och proportionellt?

2.

Gör det vid bedömningen av fråga 1 skillnad om en sökande till utbildningen med anställning i en skola i ett annat EU-land än Sverige är svensk medborgare eller medborgare i någon annan medlemsstat?

3.

Gör det vid bedömningen av fråga 1 skillnad om lärarutbildningen är inrättad för att bedrivas under en begränsad tid eller om det är fråga om en mer varaktig lärarutbildning?

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/9

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunal de première instance, Liège, Belgien, av den 24 januari 2005 i målet mellan Air Liquide Industries Belgium SA och Province de Liège

(Mål C-41/05)

(2005/C 93/16)

Rättegångsspråk: franska

Tribunal de première instance, Liège, Belgien, begär genom beslut av den 24 januari 2005, som inkom till domstolens kansli den 3 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Air Liquide Industries Belgium SA och Province de Liège beträffande följande frågor:

1.

Skall undantaget från en regional skatt på drivkraft som endast avser motorer som används på naturgasstationer, med undantag för motorer som används för andra industrigaser, anses vara ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i den konsoliderade versionen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen?

2.

Skall, i det fall föregående fråga besvaras jakande, den nationella domstolen vid vilken talan väckts av en skattskyldig som inte omfattas av undantaget från den regionala skatten på drivkraft, ålägga den offentliga myndighet som har drivit in denna skatt att återbetala den till den skattskyldige om den fastställer att det, rättsligt eller faktiskt, inte är möjligt för den offentliga myndighet som har drivit in denna skatt att kräva att en skattskyldig som omfattas av undantaget för skatten på drivkraft att betala in denna skatt?

3.

Skall en skatt på drivkraft för motorer som används för transport av industrigas i ledningar med mycket högt tryck för vilket tryckstationer behöver användas, anses vara en avgift med motsvarande verkan som är förbjuden enligt artikel 25 och följande artiklar i den konsoliderade versionen av fördraget, eftersom det de facto tycks vara så att den drivs in av en region eller en kommun vid transport av industrigas utanför deras territoriella gränser, medan transport av naturgas under samma förhållanden är undantagen från en sådan skatt?

4.

Skall en skatt på drivkraft för motorer som används för transport av industrigas i ledningar med mycket högt tryck för vilka tryckstationer behöver användas, anses vara en sådan intern skatt eller avgift som är förbjuden enligt artikel 90 och följande artiklar i fördraget, eftersom transport av naturgas tycks vara undantagen?

5.

Kan, i det fall föregående frågor besvaras jakande, den skattskyldige som har betalat skatt på drivkraft, ansöka om återbetalning av denna skatt efter den 16 juli 1992, då domen i målet Legros m.fl. avkunnades?

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/9

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour de cassation de Belgique (första avdelningen) Belgien av den 20 januari 2005 i målet mellan å ena sidan Belgiska staten, företrädd av finansministeriet och å andra sidan Ring Occasions, aktiebolag, Châtelet och Fortis banque, aktiebolag, Bryssel

(Mål C-42/05)

(2005/C 93/17)

Rättegångsspråk: franska

Cour de cassation de Belgique (första avdelningen) Belgien, begär genom beslut av den 20 januari 2005, som inkom till domstolens kansli den 3 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Belgiska staten, företrädd av finansministeriet och Ring Occasions, aktiebolag, Châtelet, och Fortis banque, aktiebolag, Bryssel beträffande följande frågor:

1)

När egendom levereras till en skattskyldig som ingått avtal i god tro och ovetande om att säljaren begått bedrägeri, utgör principen om skatteneutralitet i fråga om mervärdesskatt hinder mot att den omständigheten att ett försäljningsavtal ogiltigförklaras med stöd av nationella civilrättsliga bestämmelser som innebär att ett avtal är en nullitet när det strider mot allmän ordning på grund av att säljaren haft ett lagstridigt syfte, att den skattskyldige förlorar rätten att göra avdrag för mervärdesskatten?

2)

Blir svaret annorlunda om nulliteten är en följd av mervärdesskattebedrägeri?

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/10

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het bedrijfsleven av den 2 februari 2005 i målet mellan Maatschap Schonewille-Pins och Minister van Landbouw, Natuurbeheer en Voedselkwaliteit

(Mål C-45/05)

(2005/C 93/18)

Rättegångsspråk: nederländska

College van Beroep voor het bedrijfsleven, Nederländerna, begär genom beslut av den 2 februari 2005, som inkom till domstolens kansli den 4 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Maatschap Schonewille-Pins och Minister van Landbouw, Natuurbeheer en Voedselkwaliteit beträffande följande frågor:

1.

Skall artikel 21 i förordning (EG) nr 1254/99 (1) tolkas på så sätt att varje felaktighet vid tillämpningen av förordning (EG) nr 1760/2000 med avseende på ett djur skall medföra en fullständig avstängning från slaktbidrag med avseende på djuret i fråga?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande, är artikel 21 i förordning (EG) nr 1254/99 då bindade, särskilt med hänsyn till följderna härav?

3.

Är artiklarna 44 och 45 i förordning (EG) nr 2419/2001 (2) tillämpliga vid felaktig tillämpning av förordning (EG) nr 1760/2000 (3)?

4.

Om fråga 3 besvaras jakande, medför en korrekt tillämpning av artikel 45 i förordning (EG) nr 2419/2001 i förening med artikel 44 att en avstängning från slaktbidrag inte är tillämplig vid oegentligheter i samband med anmälan av uppgifter till databasen, om de vidarebefordrade uppgifterna, såsom i detta fall uppgifter om ankomst till anläggningarna, i sak är helt korrekta (och en bedömning av dem nyligen har gjorts och således aldrig behöver rättas)? Om det inte gäller alla oegentligheter är frågan om det gäller i en situation som den som aktualiserats i målet vid den nationella domstolen i vilken oegentligheten bestod i att uppgifter vidarebefordrades (några dagar eller veckor) för sent, fastän slakten skedde långt senare?

5.

Skall artikel 11 i förordning (EEG) nr 3887/92 (4) och/eller artikel 22 i förordning (EG) nr 1760/2000 och/eller artikel 47.2 i förordning (EG) nr 2419/2001 tolkas på så sätt att en medlemsstat är behörig att vidta en nationell sanktionsåtgärd för att säkerställa att förordningen efterlevs genom att på nationell nivå föreskriva om avstängning från rätten till slaktbidrag enligt gemenskapsrätten eller att göra avdrag härifrån?

6.

Om fråga 5 helt eller delvis besvaras jakande, har då de undantag som föreskrivs i gemenskapsrätten med avseende på gemenskapsrättsliga avdrag och avstängningar och då särskilt artikel 44 och 45 i förordning (EG) nr 2419/2001 motsvarande tillämpning med avseende på nationella avdrag och avstängningar?

7.

Om fråga 6 besvaras jakande, medför då en korrekt motsvarande tillämpning av artikel 45 i förordning (EG) nr 2419/2001 i förening med artikel 44 i samma förordning att oegentligheter i samband med anmälan av uppgifter till databasen, och särskilt att uppgifter vidarebefordras för sent, inte kan medföra en avstängning från rätten till slaktbidrag, om de uppgifter som registrerats, såsom i detta fall uppgifter om datum för ankomst till anläggningen, i sak är helt korrekta?

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT L 160, s. 21)

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 av den 11 december 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödordningar som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 (EGT L 327, s. 11).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, s. 1)

(4)  Kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107)

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/10

Talan mot Irland väckt den 7 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-46/05)

(2005/C 93/19)

Rättegångsspråk: engelska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 7 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Irland. Sökanden företräds av Nicola Yerrell, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Kommissionen yrkar att domstolen skall

a)

fastställa att Irland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 2000/79/EG av den 27 november 2000 om genomförande av det europeiska avtal om arbetstidens förläggning för flygpersonal inom civilflyget som har ingåtts mellan Association of European Airlines (AEA), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF), European Cockpit Association (ECA), European Regions Airline Association (ERA) och International Air Carrier Association (IACA) (1) eller genom att inte se till att arbetsmarknadens parter genom avtal har vidtagit alla nödvändiga åtgärder, och/eller genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

b)

förplikta Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 1 december 2003.

(1)  EGT L 302, 1.12.2000, s. 57.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/11

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Korkein hallinto-oikeus av den 4 februari 2005 i mål anhängiggjort av Maija Terttu Inkeri Nikula

(Mål C-50/05)

(2005/C 93/20)

Rättegångsspråk: finska

Korkein hallinto-oikeus, Finland, begär genom beslut av den 4 februari 2005, som inkom till domstolens kansli den 8 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i mål anhängiggjort av Maija Terttu Inkeri Nikula. beträffande följande fråga:

 

Skall artikel 33.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (1) om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen tolkas så att det strider mot denna bestämmelse att för en pensionär, i den medlemsstat där denne är bosatt, fastställa en sjukförsäkringspremie i vars beräkningsunderlag, förutom pensioner som utbetalas i bosättningslandet, ingår pensioner som utbetalas i en annan medlemsstat, under förutsättning att sjukförsäkringspremien inte överstiger det pensionsbelopp som utbetalas i bosättningslandet och att pensionären, i enlighet med artikel 27 i nämnda förordning, har rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap enbart från institutionen i bosättningslandet och på dennas bekostnad?

(1)  EGT L 149, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 57

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/11

Talan mot Republiken Finland väckt den 9 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-54/05)

(2005/C 93/21)

Rättegångsspråk: finska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 9 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Finland. Kommissionen företräds av M. Van Beck och M. Huttunen, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

1.

fastställa att Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 28 EG och 30 EG, och

2.

förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det framgår av bestämmelserna i den finländska förordningen 1598/1995 om fordonsregistrering att en person med hemvist i Finland skall ansöka om tillstånd för tillfällig genomfart för ett fordon som redan är registrerat och försäkrat i en annan medlemsstat vid import av detta fordon eller när det förs genom Finland till en annan medlemsstat eller tredje land. Utan detta tillstånd får en person med hemvist i Finland inte i detta land använda ett fordon som tidigare har registrerats och försäkrats i en annan medlemsstat. För att erhålla tillståndet krävs att personen med hemvist i Finland som importerar ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat anmäler sig vid en gränskontroll där han kan ansöka om tillstånd och betala de skatter som åligger honom. Han får inte använda fordonet innan tillståndet har beviljats. I allmänhet är detta giltigt i sju dagar. Om den som importerar fordonet önskar använda detta annat än enligt bestämmelserna om tillfälligt tillstånd för genomfart, måste han registrera det i Finland inom denna tid.

Artikel 28 EG innehåller ett förbud mot kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan.

När en person med hemvist i Finland importerar ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat eller för den genom Finland till en annan medlemsstat eller ett tredje land, måste han stanna vid den finländska gränsen för att där ansöka om tillstånd för genomfart, varvid fordonet skall genomgå en systematisk gränskontroll som tydligt har karaktären av en kvantitativ importrestriktion eller åtgärd med motsvarande verkan. i den mening som avses i artikel 28 EG.

Finland har inte framfört något argument till stöd för sitt påstående att det inte finns något annat sätt att säkerställa en effektiv skattekontroll än systemet med tillstånd för genomfart, vilket i praktiken betyder att en person som har sitt hemvist i Finland är systematiskt tvingade att genomgå särskilda gränsformaliteter, det vill säga bege sig till närmaste gränsövergång och ansöka om tillstånd för genomfart, och detta utan att ha någon rättslig garanti att han kommer att få använda fordonet, vilket på ett korrekt sätt har registrerats, försäkrats och genomgått teknisk besiktning i en annan medlemsstat. Sådana systematiska formaliteter utgör ett grundläggande hinder för den fria rörligheten för varor.

Skulle domstolen finna att bestämmelserna i fråga kan vara berättigade på gemenskapsnivå på grundval av artikel 30 EG, gör kommissionen gällande att giltighetstiden för tillståndet, normalt sju dagar enligt förordningen, i alla händelser är oproportionerligt kort.

På dessa grunder anser kommissionen att bestämmelserna om tillstånd för genomfart som införts genom förordning 1598/1995, vilken är i kraft i Finland, strider mot artiklarna 28 EG och 30 EG. Skulle domstolen finna att bestämmelserna i fråga kan vara berättigade på gemenskapsnivå på grundval av artikel 30 EG, gör kommissionen gällande att giltighetstiden för tillståndet, normalt sju dagar enligt förordningen, i alla händelser strider mot artiklarna 28 EG och 30 EG.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/12

Talan mot Republiken Grekland väckt den 9 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-56/05)

(2005/C 93/22)

Rättegångsspråk: grekiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 9 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Grekland. Sökanden företräds av Dimitrios Triantafyllou, vid kommissionens rättstjänst, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 17 i rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (EGT L 157, 26.06.03, s. 38-48) genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv, eller i vart fall genom att inte ha underrättat kommissionen om sådana åtgärder,

2)

förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för att införliva direktivet löpte ut den 1 januari 2004.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/13

Talan mot Konungariket Sverige väckt den 10 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-58/05)

(2005/C 93/23)

Rättegångsspråk: svenska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 10 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Sverige. Sökanden företräds av L. Ström van Lier och N. Yerrell, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Kommissionen yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Konungariket Sverige, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiv 2000/79/EG (1) av den 27 november 2000 om genomförande av det europeiska avtal om arbetstidens förläggning för flygpersonal inom civilflyget som har ingåtts mellan Association of European Airlines (AEA), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF), European Cockpit Association (ECA), European Regions Airline Association (ERA) och International Air Carrier Association (IACA), eller i vart fall genom att inte överlämna dessa bestämmelser till kommissionen, har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 3 i detta direktiv, samt

2)

besluta att Konungariket Sverige skall ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den frist som fastställts för genomförande av direktivet löpte ut den 1 december 2003.

(1)  Rådets direktiv, EGT L 302, 01.12.2000, s. 57

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/13

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale amministrativo Regionale per la Lombardia av den 14 december 2004 i målet mellan WWF Italia m.fl. och Regionen Lombardiet, till stöd för vilken Associazione migratoristi italiani har intervenerat

(Mål C-60/05)

(2005/C 93/24)

Rättegångsspråk: italienska

Tribunale amministrativo Regionale per la Lombardia, Italien, begär genom beslut av den 14 december 2004, som inkom till domstolens kansli den 10 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan WWF Italia m.fl. och Regionen Lombardiet, till stöd för vilken Associazione migratoristi italiani har intervenerat, beträffande följande frågor:

1)

Skall direktiv 79/409/EG förstås så att medlemsstaterna, om man bortser från den nationella kompetensfördelningen mellan stat och regioner, skall anta bestämmelser för införlivande som omfattar alla situationer där skydd skall ges enligt direktivet, i synnerhet vad gäller en garanti för att undantagsjakten inte omfattar ett högre antal fåglar än det begränsade antal som får jagas enligt artikel 9.1 c?

2)

Skall direktiv 79/409/EG (1) förstås så, vad gäller det antal [fåglar] som får omfattas av undantagsjakt, att det i de statliga införlivandebestämmelserna skall hänvisas till en fastställd eller fastställbar parameter, som anförtrotts kvalificerade tekniska organ, på så sätt att undantagsjakt kan bedrivas på grundval av kriterier som innebär att det på ett objektivt sätt, med hänsyn tagen till rådande miljöförhållanden, fastställs ett högsta antal fåglar som får jagas, som inte får överskridas vare sig på nationell eller regional nivå?

3)

Innebär den statliga bestämmelsen i artikel 19a i lag nr 157/92 – enligt vilken en sådan parameter fastställs genom ett obligatoriskt men icke-bindande utlåtande från INFS, utan att det dock föreskrivs något samordningsförfarande för att, för varje art som omfattas av undantagsjakten, med tvingande verkan fördela det antal fåglar som på nationell nivå fastställts utgöra ett begränsat antal mellan regionerna – en korrekt tillämpning av artikel 9 i direktiv 79/409/EG?

4)

Säkerställs en effektiv tillämpning av direktiv 79/409/EG genom det i artikel 19a i lag nr 157/97 föreskrivna förfarandet för kontroll av huruvida den undantagsjakt som de italienska regionerna tillåter är förenlig med gemenskapsbestämmelserna, vilket förfarande föregås av ett anmodansskede och således är förenat med vissa formella tidsfrister som också gäller i fråga om antagande och offentliggörande av beslutet, vilket innebär att den korta tid under vilken den nämnda jakten är tillåten redan har löpt ut innan kontrollförfarandet har avslutats?

(1)  EGT L 103, 25.4.1979, s. 1.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/14

Talan mot Konungariket Nederländerna väckt den 14 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-66/05)

(2005/C 93/25)

Rättegångsspråk: nederländska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 14 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Nederländerna. Kommissionen företräds av Denis Martin och Pieter van Nuffel, båda i egenskap av ombud.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 33.1 i förordning (EEG) nr 1408/71 (1) genom att vid beräkningen av sjukförsäkringsavgift ha beaktat till pensioner som betalats ut med stöd av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Nederländerna, och

2)

förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Algemene Wet Bijzondere Ziektekosten (lag om särskilda sjukvårdskostnader, nedan kallad AWBZ) har till syfte att täcka kostnader för behandling, vård och omsorg vid allvarlig, långvarig sjukdom eller skada. Alla invånare, det vill säga alla som är bosatta i Nederländerna, är försäkrade. Det är således fråga om en av de ”allmänna socialförsäkringarna”. Enligt Wet Financiering Volksverzekeringen (lag om finansiering av allmän socialförsäkring) är alla försäkringstagare skyldiga att betala avgifter. Denna avgift beräknas utifrån deras sammanlagda inkomst.

Dessa bestämmelser får till följd att var och en som är bosatt i Nederländerna och där mottar såväl nederländsk pension som pension enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat är försäkrad enligt AWBZ för särskilda sjukvårdskostnader men också skyldig att betala socialförsäkringsavgift. Vid beräkningen av denna avgift beaktas såväl nederländsk som övrig pension.

Enligt kommissionen får enligt artikel 33.1 i förordningen endast den nederländska pensionen beaktas vid beräkningen av denna avgift. Enligt Nederländerna får hela inkomsten beaktas, inklusive den pension som den berörda personen erhåller enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.

(1)  EGT L 149, s. 2 (svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57). Förordningen ändrad och uppdaterad genom förordning (EG) nr 118/97 (EGT L 28, 30.1.1997, s. 1) och senast genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 631/2004 (EUT L 100, 6.4.2004, s.1).

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/14

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht München av den 1 februari 2005 i målet hushållet Jörg och Stefanie Wollny

(Mål C-72/05)

(2005/C 93/26)

Rättegångsspråk: tyska

Finanzgericht München, Tyskland, begär genom beslut av den 1 februari 2005, som inkom till domstolens kansli den 15 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet avseende hushållet Jörg och Stefanie Wollny beträffande följande frågor/fråga:

 

Hur skall begreppet ”hela kostnad” i artikel 11 A.1 c i direktiv 77/388/EEG (1) tolkas? Omfattar hela kostnaden för en lägenhet som används för privat bruk, och som är belägen i en byggnad som helt ingår i rörelsens tillgångar (vid sidan av de löpande utgifterna), i enlighet med den relevanta nationella lagstiftningen, även de årliga avskrivningarna på byggnader till följd av värdeminskning, och/eller den på grundval av den relevanta nationella perioden för jämkning av avdrag för ingående mervärdesskatt beräknade årliga andelen av anskaffnings- och tillverkningskostnader som medfört avdragsrätt för ingående mervärdesskatt?

(1)  EGT L 145, 13.6.1977, s. 1.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/15

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht Köln av den 27 januari 2005 i målet mellan Herbert Schwarz och Marga Gootjes-Schwarz och Finanzamt Bergisch Gladbach

(Mål C-76/05)

(2005/C 93/27)

Rättegångsspråk: tyska

Finanzgericht Köln begär genom beslut av den 27 januari 2005, vilket inkom till domstolens kansli den 16 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Herbert Schwarz och Marga Gootjes-Schwarz och Finanzamt Bergisch Gladbach beträffande följande frågor:

 

Strider det mot artiklarna 8a/18 (fri rörlighet), 48/39 (fri rörlighet för arbetstagare), 52/43 (etableringsrätt) och 59/49 (friheten att tillhandahålla tjänster) att skolavgifter som erläggs till vissa skolor i Tyskland men inte skolavgifter som erläggs till skolor inom övriga gemenskapen kan anses utgöra sådana avdragsgilla kostnader som leder till en minskning av inkomstskatten enligt 10 § första stycket nr 9 i Einkommensteuergesetz (den tyska inkomstskattelagen) i 1998 och 1999 års lydelse?

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/15

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale di Livorno av den 19 januari 2005 i målet mellan Gentilini Umberto och Dal Colle Industria Dolciaria SpA

(Mål C-78/05)

(2005/C 93/28)

Rättegångsspråk: italienska

Tribunale di Livorno, Italien, begär genom beslut av den 19 januari 2005, som inkom till domstolens kansli den 17 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Gentilini Umberto och Dal Colle Industria Dolciaria SpA beträffande följande frågor:

a)

Skall artikel 19 i rådets direktiv 86/653/EEG (1) av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter, på grundval av artikel 17 i samma direktiv tolkas så att det i den nationella lagstiftning varigenom direktivet införlivas får föreskrivas att handelsagentens ersättning regleras i ett kollektivavtal, vilket är bindande för de avtalsslutande parterna, att andra förutsättningar än de som föreskrivs i artikel 17.2 a skall gälla för denna ersättning och att ersättningens storlek skall fastställas enligt kriterier som följer av kollektivavtalet och inte av direktivet, vilket medför att den ersättning som skall utbetalas i många fall blir betydligt lägre än den högsta ersättning som föreskrivs i direktivet?

b)

Skall ersättningen beräknas analytiskt, genom att göra en uppskattning av de ytterligare provisioner som agenten skulle ha kunnat erhålla under de kommande åren efter det att agenturförhållandet upphört, med hänsyn till de kunder som agenten har skaffat eller till den ökade affärsvolym agenten bidragit till varvid skälighetskriteriet endast tillämpas för justeringar av beloppet, eller får andra och mer generella beräkningsmetoder användas, enligt vilka skälighetskriteriet tillämpas i större utsträckning?

(1)  EGT L 382, 31.12.1986, s. 17.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/16

Talan mot Republiken Italien väckt den 17 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-79/05)

(2005/C 93/29)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 17 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av U. Wölker och A. Aresu, i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, (1) genom att inte vidta alla praktiskt möjliga försiktighetsåtgärder för att hindra och minska läckage av kontrollerade ämnen, särskilt vad beträffar skyldigheten att årligen genomföra läckagekontroll av fasta utrustningar som är laddade med mer än 3 kg kylvätska, och

2)

förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Av tillgängliga uppgifter framgår att Republiken Italien ännu inte har vidtagit de åtgärder som avses i artikel 17.1 i förordning (EG) nr 2037/2000.

(1)  EGT L 244, 29.9.2000, s. 1.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/16

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León, Sala de lo Social av den 28 januari 2005 i målet mellan Anacleto Cordero Alonso och Fondo de Garantía Salarial

(Mål C-81/05)

(2005/C 93/30)

Rättegångsspråk: spanska

Tribunal Superior de Justicia de Castilla y León, Sala de lo Social, Spanien, begär genom beslut av den 28 januari 2005, som inkom till domstolens kansli den 18 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Anacleto Cordero Alonso och Fondo de Garantía Salarial beträffande följande frågor:

1.

Innebär medlemsstaternas skyldighet att vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördraget om Europeiska gemenskaperna eller av åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutioner (artikel 10 i fördraget) samt principen om gemenskapsrättens företräde framför nationell rätt, i sig och utan att det behövs uttryckliga bestämmelser i nationell rätt, att nationella domstolar får underlåta att tillämpa alla slags bestämmelser i nationell rätt som strider mot gemenskapsrätten, oavsett dessa bestämmelsers placering i normhierarkin (förordningar, lagar eller t.o.m. konstitution)?

2.

a)

Skall spanska administrativa myndigheter och domstolar vid prövning av rätten för en arbetstagare, vars arbetsgivare har förklarats insolvent, till betalning från Fondo de Garantía Salarial av utestående avgångsvederlag som garanteras vid insolvens enligt nationell rätt, tillämpa gemenskapsrätten fastän artiklarna 1–3 i direktiv 80/987/EEG (1) inte uttryckligen avser avgångsvederlag?

b)

Om så är fallet, är spanska administrativa myndigheter och domstolar vid tillämpningen av direktiv 80/987/EEG och av bestämmelser i nationell rätt genom vilka direktivet genomförs bundna av principen om likhet inför lagen och om förbud mot diskriminering enligt gemenskapsrätten, i den omfattning som fastställts vid Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av denna princip, fastän denna tolkning inte överensstämmer med den tolkning som Tribunal Constitucional (Spanien) gjort av motsvarande grundläggande rättighet enligt [orig. s. 4] den spanska konstitutionen?

c)

Om så är fallet, innebär den grundläggande rätt till likhet inför lagen som följer av gemenskapsrätten en skyldighet att likabehandla fall där en arbetstagares rätt till avgångsvederlag har fastställts i dom och fall där denna rätt är resultatet av en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren som träffats vid domstol med domstolens godkännande?

3.

a)

När en medlemsstat redan innan direktiv 2002/74/EG (2) trädde i kraft i sin nationella lagstiftning erkände en arbetstagares rätt till skydd från garantiinstitutionen för avgångsvederlag vid arbetsgivarens insolvens, kan det då när det prövas huruvida garantiinstitutionen skall utge dessa avgångsvederlag vid arbetsgivarens insolvens som fastställts efter den 8 oktober 2002 anses att gemenskapsrätt tillämpas i medlemsstaten från och med detta direktivs ikraftträdande den 8 oktober 2002 fastän fristen för att genomföra direktivet inte har löpt ut?

b)

Om så är fallet, är spanska administrativa myndigheter och domstolar vid tillämpningen av direktiv 80/987/EEG och av bestämmelser i nationell rätt genom vilka direktivet genomförs bundna av principen om likhet inför lagen och om förbud mot diskriminering enligt gemenskapsrätten, i den omfattning som fastställts vid Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av denna princip, fastän denna tolkning inte överensstämmer med den tolkning som Tribunal Constitucional (Spanien) gjort av motsvarande grundläggande rättighet enligt den spanska konstitutionen?

c)

Om så är fallet, innebär den grundläggande rätt till likhet inför lagen som följer av gemenskapsrätten en skyldighet att likabehandla fall där en arbetstagares rätt till avgångsvederlag har fastställts i dom och fall där denna rätt är resultatet av en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren som träffats vid domstol med domstolens godkännande?

(1)  Rådets direktiv av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, s. 23, 28.10.1980; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 270, s. 10, 8.10.2002.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/17

Talan mot Republiken Grekland väckt den 17 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-82/05)

(2005/C 93/31)

Rättegångsspråk: grekiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 17 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Grekland. Sökanden företräds av Marita Patakia, kommissionens rättstjänst.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att jämställa processen för färdiggräddning och uppvärmning av ”bake off”-produkter med den fullständiga tillverkningen av bageriprodukter och underställa förstnämnda process de krav som föreskrivs i lagstiftningen avseende bageriverksamhet och därigenom hindra importen från andra medlemsstater och försäljningen av ”bake off”-produkter i Grekland,

2)

förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.

Kommissionen har genom ett klagomål blivit underrättad om att de grekiska myndigheterna, i avsaknad av specifik lagstiftning för förgräddade eller gräddade och djupfrysta bageriprodukter, inte jämställer ”bake off”-processen med den fullständiga tillverkningen av bakat bröd. De grekiska myndigheterna tillät den korta färdiggräddningen och uppvärmningen av dessa produkter på försäljningsställen endast i de fall processen uppfyllde samma villkor som gällde för bageriverksamhet, trots att ”bake off”-processen endast består av ett kort färdiggräddande av förgräddat bröd eller av ett uppvärmande av färdiggräddat och djupfryst bröd, utan samtliga föregående stadier för tillverkning och gräddning. På den grekiska marknaden kan ”bake off”-produkter därför saluföras antingen av – efter färdiggräddandet eller uppvärmandet – de försäljningsställen som uppfyller de för bagerier ställda kraven eller av livsmedelsaffärer och då i form av förgräddade eller djupfrysta bageriprodukter som kunden sedan själv gräddar färdigt eller värmer upp. I båda fallen är ”bake off”-produkterna mindre attraktiva för kunden än färdiggräddade bageriprodukter.

2.

Det sätt på vilket de grekiska myndigheterna tolkat och tillämpat de gällande föreskrifterna leder till ett förbud mot saluföring av ”bake-off”-produkter i allmänna livsmedelsbutiker (stormarknader), eftersom de grekiska myndigheterna felaktigt låtit dessa produkter omfattas utav de högre ställda krav som egentligen är menade för framställningen och bakandet av färdigbakat bröd och bageriprodukter.

3.

Eftersom den korta färdiggräddningen eller uppvärmningen utanför ett bageri utgör det specifika kännetecknet som skiljer ”bake-off”-produkter från andra bageriprodukter kan tillämpningen av den grekiska lagstiftningen avseende bageriverksamhet på ”bake off”-produkter inte anses avse säljformer i den mening som avses i målet Keck och Mithouad och omfattas således av artikel 28 EG.

4.

För övrigt är de flesta krav som ställs på ”bake-off”-processen oberättigade och oproportionerliga, eftersom denna process endast består av ett kort färdiggräddande eller uppvärmande av förgräddade eller färdiggräddade och djupfrysta bageriprodukter. Vidare är dessa krav mycket betungande för de affärer som måste uppfylla dessa för bagerier ställda krav.

5.

Republiken Grekland har således åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 28 EG.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/18

Talan mot Republiken Italien väckt den 18 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-84/05)

(2005/C 93/32)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 18 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av M. Konstantinidis och A. Aresu, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 21.1 i rådets direktiv 96/61/EG (1) av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa nämnda direktiv,

2)

förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för införlivande av direktivet löpte ut den 30 oktober 1999.

(1)  EGT L 257 av 10.10.1996, s. 26.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/18

Talan mot Republiken Italien väckt den 18 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-85/05)

(2005/C 93/33)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 18 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av S. Pardo Quintillán och D. Recchia, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 24.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (1), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, och, under alla omständigheter, genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder

—

förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 22 december 2003.

(1)  EGT L 327, s. 1.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/19

Talan mot Republiken Italien väckt den 18 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-86/05)

(2005/C 93/34)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 18 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av B. Schima och D. Recchia, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 8.1 i kommissionens direktiv 2003/32/EG av den 23 april 2003 om detaljerade specifikationer av kraven i rådets direktiv 93/42/EEG med avseende på medicintekniska produkter som tillverkas av vävnader av animaliskt ursprung (1) genom att inte anta de bestämmelser som är nödvändiga för att rätta sig efter nämnda direktiv eller genom att i vart fall inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—

förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för att införliva direktivet löpte ut den 1 januari 2004.

(1)  EUT L 105, 26/04/2003, s. 18

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/19

Talan mot Republiken Italien väckt den 18 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-87/05)

(2005/C 93/35)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 18 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av B. Schima och D. Recchia, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.1 i kommissionens direktiv 2003/12/EG (1) av den 3 februari 2003 om omklassificering av bröstimplantat inom ramen för direktiv 93/42/EEG (2) om medicintekniska produkter, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet eller, under alla omständigheter, genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—

förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 1 augusti 2003.

(1)  EUT L 28, 4.2.2003, s. 43.

(2)  EGT L 169, 12.7.1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 24, s. 85.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/19

Talan mot Republiken Finland väckt den 18 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-88/05)

(2005/C 93/36)

Rättegångsspråk: finska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 18 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Finland. Sökanden företräds av M. Huttunen och K. Simonsson, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (1), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, eller genom att i varje fall inte ha underrättat kommissionen om sådana åtgärder, och

2)

förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med den nationella rättsordningen löpte ut den 5 februari 2004.

(1)  EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/20

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Bundesverwaltungsgericht av den 9 december 2004 i målet mellan Emsland-Stärke GmbH och Bezirksregierung Weser-Ems

(Mål C-94/05)

(2005/C 93/37)

Rättegångsspråk: tyska

Bundesverwaltungsgericht, Tyskland, begär genom beslut av den 9 december 2004, som inkom till domstolens kansli den 22 februari 2005, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Emsland-Stärke GmbH och Bezirksregierung Weser-Ems beträffande följande frågor:

1.

a)

Är artikel 13.4 jämförd med artikel 4.5 i förordning (EG) nr 97/95, i dess lydelse enligt ändringsförordning (EG) nr 1125/96, tillämplig i ett fall där ett kontrakt som benämns odlingskontrakt tecknas och godtas av behörig myndighet i enlighet med artikel 4.2 och 4.3 i förordningen, trots att kontraktet inte tecknas med en potatisproducent, utan med handlare som direkt eller indirekt erhåller sin potatis från potatisproducenter?

b)

Förutsätts det i artikel 13.4 i förordning (EG) nr 97/95, i dess lydelse enligt ändringsförordning (EG) nr 1125/96, att stärkelseproducenten har överskridit sin underkvot genom att ta emot potatisleveransen?

2.

a)

Uppfyller påföljdsbestämmelsen i artikel 13.4 i förordning (EG) nr 97/95, i dess lydelse enligt ändringsförordning (EG) nr 1125/96, med hänsyn till dess förhållande till artikel 13.3 i förordningen de krav på precision som uppställs inom gemenskapsrätten?

b)

Är den i artikel 13.4 i förordning (EG) nr 97/95, i dess lydelse enligt ändringsförordning (EG) nr 1125/96, föreskrivna påföljden – med hänsyn till nivån på densamma – nödvändig även i sådana fall som det förevarande, i den mening som avses i artikel 2.1 i förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95, för att skydda gemenskapens finansiella intressen? Är påföljden i ett fall som det förevarande adekvat för att skydda gemenskapens finansiella intressen?

3.

Skall en oegentlighet för vilken påföljd föreskrivs i artikel 13.4 i förordning (EG) nr 97/95, i dess lydelse enligt ändringsförordning (EG) nr 1125/96, anses ha orsakats genom oaktsamhet i den mening som avses i artikel 5 i förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95, även när myndigheten har beviljat bidraget med full vetskap som sakförhållandena?

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/21

Talan mot Republiken Grekland väckt den 21 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-95/05)

(2005/C 93/38)

Rättegångsspråk: grekiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 21 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Grekland. Sökanden företräds av Knut Simonsson och Georgios Zavvos, vid kommissionens rättstjänst, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv, eller i vart fall genom att inte ha underrättat kommissionen om sådana åtgärder,

2)

förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för att införliva direktivet löpte ut den 5 februari 2004.

(1)  EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/21

Talan mot Republiken Grekland väckt den 21 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-96/05)

(2005/C 93/39)

Rättegångsspråk: grekiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 21 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Grekland. Sökanden företräds av Gerald Braun och Georgios Sabbos, kommissionens rättstjänst.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Grekland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG av den 27 september 2001 om ändring av direktiven 78/660/EEG, 83/349/EEG och 86/635/EEG med avseende på värderingsreglerna för årsbokslut och sammanställd redovisning i vissa typer av bolag samt i banker och andra finansiella institut (1) genom att inte anta de lagar och förordningar som är nödvändiga för att följa direktivet och i vart fall genom att inte upplysa kommissionen om dessa,

2)

förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för direktivets införlivande löpte ut den 1 januari 2004.

(1)  EGT L 283, 27.10.2001, s. 28.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/21

Talan mot Republiken Finland väckt den 24 februari 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-99/05)

(2005/C 93/40)

Rättegångsspråk: Finska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 24 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Finland. Sökanden företräds av D. Martin och I. Koskinen, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (1) genom att för Åland inte ha antagit de lagar och förordningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i varje fall genom att inte upplysa kommissionen därom,

2)

förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för införlivande av direktivet löpte ut den 2 december 2003.

(1)  EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/22

Talan mot Republiken Finland väckt den 3 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-105/05)

(2005/C 93/41)

Rättegångsspråk: finska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 3 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Finland. Sökanden företräds av D. Martin och I. Koskinen, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Finland har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 33.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 (1) av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, genom att tillämpa en viss metod för att beräkna sociala avgifter, och

2)

förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt den finska sjukförsäkringslagen (364/1963) beaktas vid beräkningen av sociala avgifter för pensionärer som är bosatta i Finland inte endast pension som utbetalats av finska staten, utan även pension som utbetalats av andra medlemsstater. Kommissionen anser att det strider mot artikel 33.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och mot domstolens rättspraxis (dom av den 10 maj 2001 i mål C-389/99, Rundgren, REG 2001, s. I-3731) att låta pension som utbetalats av en annan medlemsstat utgöra underlag för sociala avgifter.

(1)  EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/22

Talan mot Republiken Finland väckt den 3 mars 2005 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-107/05)

(2005/C 93/42)

Rättegångsspråk: finska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 3 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Finland. Sökanden företräds av U. Wölker och P. Aalto, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

1)

fastställa att Republiken Finland har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (1) av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, genom att inte anta nödvändiga nationella bestämmelser beträffande landskapet Åland eller genom att i vart fall inte underrätta kommissionen härom, och

2)

förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tidsfristen för att införliva direktivet löpte ut den 31 december 2003.

(1)  EUT L 275 av den 25.10.2003, s. 32

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/23

Avskrivning av mål C-165/02 (1)

(2005/C 93/43)

(Rättegångsspråk: spanska)

Genom beslut av den 7 december 2004 har ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol förordnat om avskrivning av mål C-165/02, Konungariket Spanien mot Europeiska gemenskapernas kommission.

(1)  EGT C 144, 15.06.2002

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/23

Avskrivning av mål C-272/02 (1)

(2005/C 93/44)

(Rättegångsspråk: engelska)

Genom beslut av den 2 december 2004 har ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol förordnat om avskrivning av mål C-272/02, Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd.

(1)  EGT C 219 den 14.09.2002

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/23

Avskrivning av mål C-501/03 (1)

(2005/C 93/45)

(Rättegångsspråk: svenska)

Genom beslut av den 10 januari 2005 har ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol förordnat om avskrivning av mål C-501/03, Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Sverige.

(1)  EUT C 21, 24.1.2004.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/23

Avskrivning av mål C-100/04 (1)

(2005/C 93/46)

(Rättegångsspråk: italienska)

Genom beslut av den 13 januari 2005 har ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol förordnat om avskrivning av mål C-100/04, Europeiska gemenskapernas kommission mot republiken Italien.

(1)  EUT C 94, 17.4.2004.

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/24

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 3 februari 2005

i mål T-19/01: Chiquita Brands International, Inc. m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Gemensam organisation av marknaden - Bananer - Skadeståndstalan - Förordning nr 2362/98 - Avtal om upprättande av WTO och därtill bilagda avtal - Rekommendationer och utslag meddelade av WTO:s tvistlösningsorgan)

(2005/C 93/47)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-19/01, Chiquita Brands International, Inc., Trenton, New Jersey (Förenta staterna), Chiquita Banana Co. BV, Breda (Nederländerna), Chiquita Italia, SpA, Rom (Italien), företrädda av C. Pouncey, solicitor, och L. Van Den Hende, avocat, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis C. Van der Hauwaert och C. Brown, därefter L. Visaggio, C. Brown och M. Niejahr och slutligen L. Visaggio och C. Brown, biträdda av N. Khan, barrister, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ersättning för den skada som påstås ha uppkommit till följd av att kommissionens förordning (EG) nr 2362/98 av den 28 oktober 1998 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 404/93 rörande ordningen för import av bananer till gemenskapen (EGT L 293, s. 32) har antagits och vidmakthållits, har förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning), sammansatt av ordföranden P. Lindh, samt domarna R. García-Valdecasas, J.D. Cooke, P. Mengozzi och M.E. Martins Ribeiro; justitiesekreterare: byrådirektören J. Plingers, den 3 februari 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1

Talan ogillas.

2

Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

(1)  EGT C 108, 7.4.2001

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/24

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 3 februari 2005

i mål T-139/01: Comafrica SpA och Dole Fresh Fruit Europé Ltd & Co. mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(”Gemensam organisation av marknaden - Bananer - Import från AVS-länderna och tredje länder - Förordning (EG) nr 896/2001 - Förordning (EG) nr 1121/2001 - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning - Person som berörs personligen - Talan om skadestånd”)

(2005/C 93/48)

Rättegångsspråk: engelska

Förstainstansrätten, femte avdelningen (ordföranden P. Lindh samt domarna R. García-Valdecasas och J.D. Cooke; justitiesekreterare: J. Plingers), har den 3 februari 2005 avkunnat dom i mål T-139/01: Comafrica SpA, Genua (Italien) och Dole Fresh Fruit Europe Ltd & Co, Hamburg (Tyskland) (ombud: advokaten B. O'Connor, advokaten P. Bastos-Martin, med stöd av Simba SpA, Milano (Italien), företrädd av S. Carbone och F. Munari mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis L. Visaggio, M. Niejahr och K. Fitch, därefter av Visaggio och Fitch, med delgivningsadress i Luxemburg) angående dels talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 896/2001 av den 7 maj 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning nr 404/93 när det gäller importsystemet för bananer i gemenskapen (EGT L 126, s. 6) och av kommissionens förordning (EG) nr 1121/2001 av den 7 juni 2001 om fastställande av justeringskoefficienter för den referenskvantitet som skall tilldelas varje traditionell aktör inom ramen för tullkvoterna vid import av bananer (EGT L 153, s. 12), dels talan om ersättning för skada som sökandena påstås ha åsamkats genom antagandet av förordning nr 896/2001 och förordning nr 1121/2001. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)

Yrkandena om ogiltigförklaring avvisas.

2)

Yrkandena om skadestånd ogillas.

3)

Sökandena skall bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i målet i huvudsaken och i det interimistiska förfarandet.

4)

Intervenienterna skall bära sina rättegångskostnader.

(1)  EGT C 245 av den 1.9.2001

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/25

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 15 februari 2005

i mål T-256/01: Norman Pyres mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tjänstemän - Urvalsförfarande för rekrytering av tillfälligt anställda - Nekad tillträde till proven - Åldersgräns - Icke-diskrimineringsprincipen)

(2005/C 93/49)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-256/01, Norman Pyres, tidigare tillfälligt anställd vid Europeiska gemenskapernas kommission, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna G. Vandersanden och L. Levi, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Curral och F. Clotuche-Duvieusart, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ogiltigförklaring av urvalskommitténs beslut Forskning KOM/R/A/14/2000 av den 1 december 2000, urvalskommitténs beslut Forskning KOM/R/A/10/2000 av den 4 december 2000 och urvalskommitténs beslut Forskning KOM/R/A/07/2000 av den 7 december 2000 att inte tillåta sökanden att delta i det urvalsförfarande som organiserats av Generaldirektoratet för Forskning, med motiveringen att han inte uppfyllde villkoret avseende åldersgräns, har förstainstansrätten (första avdelningen), sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna P. Mengozzi och I. Labucka, justitiesekreterare: H. Jung, den 15 februari 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)

Talan ogillas.

2)

Vardera parten skall bära sina rättegångskostnader.

(1)  EGT C 17, 19.01.2002

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/25

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 15 februari 2005

i mål T-169/02: Cervecería Modelo, SA de CV mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av ett figurmärke föreställande en ölflaska omfattande orddelen negra modelo - Äldre nationellt figurmärke Modelo - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2005/C 93/50)

Rättegångsspråk: spanska

I mål T-169/02, Cervecería Modelo, SA de CV, Mexico City (Mexiko) (ombud: advokaterna C. Lema Devesa och A. Velásquez Ibáñez) mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: J. Crespo Carillo och I. de Medrano Caballero), varvid den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån och intervenient i förfarandet vid förstainstansrätten var Modelo Continente Hipermercados, Senhora da Hora (Portugal) (ombud: advokaterna N. Cruz, J. Pimenta och T. Colaço Dias), angående en talan mot det beslut som fattats av tredje överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 6 mars 2002 (ärendena R 536/2001-3 och R 674/2001 3), avseende ett invändningsförfarande mellan Cervecería Modelo, SA de CV och Modelo Continente Hipermercados, SA, har förstainstansrätten (första avdelningen), sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna P. Mengozzi och I. Labucka, justitiesekreterare: H. Jung, den 15 februari 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1

Talan ogillas.

2

Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EGT C 180, 27.7.2002.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/26

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 15 februari 2005

i mål T-296/02: Lidl Stiftung Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändning - Förväxlingsrisk - Ansökan om registrering av ordmärket LINDENHOF som gemenskapsvarumärke - Äldre ord- och figurmärket LINDERHOF - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2005/C 93/51)

Rättegångsspråk: tyska

I mål T-296/02, Lidl Stiftung Co. KG, Neckarsulm (Tyskland), företrätt av advokaten P. Groß, mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av A. von Mühlendahl, B. Müller och G. Schneider, samtliga i egenskap av ombud, varvid den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån, intervenient vid förstainstansrätten, var REWE-Zentral AG, Köln (Tyskland), företrätt av advokaten M. Kinkeldey, angående en talan mot beslut fattat av tredje överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 17 juli 2002 (ärende R 0036/2002-3) beträffande ett invändningsförfarande mellan Lidl Stiftung Co. KG och REWE-Zentral AG, har förstainstansrätten (andra avdelningen), sammansatt av ordföranden J. Pirrung samt domarna A.W.H. Meij och N.J. Forwood, justitiesekreterare: byrådirektören I. Natsinas,avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)

Talan ogillas.

2)

Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EGT C 289, 23.11.2002.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/26

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 21 september 2004

i mål T-57/03: Société provençale d'achat et de gestion (SPAG) SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av ordmärket HOOLIGAN såsom gemenskapsvarumärke - De äldre ordkännetecknen OLLY GAN - Sakförhållanden och rättsliga förhållanden som inte åberopats vid harmoniseringsbyrån - Upptagande till sakprövning - Förväxlingsrisk)

(2005/C 93/52)

Rättegångsspråk: tyska

I mål T-57/03, Société provençale d'achat et de gestion (SPAG) SA, Marseille (Frankrike), företrätt av advokaten K. Manhaeve, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: U. Pfleghar och G. Schneider), de andra parterna i förfarandet vid överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån som intervenerat vid förstainstansrätten är Frank Dann och Andreas Backer, Frankfurt am Main (Förbundsrepubliken Tyskland), företrädda av advokaten P. Baronikians, angående en talan som väckts mot det beslut som fattades av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 5 december 2002 (ärende R 1072/2000-2), beträffande ett invändningsförfarande rörande varumärkena HOOLIGAN och OLLY GAN, har förstainstansrätten (andra avdelningen), sammansatt av ordföranden J. Pirrung samt domarna N.J. Forwood och S. Papasavvas; justitiesekreterare: avdelningsdirektören J. Palacio González, den 1 februari 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)

Talan ogillas.

2)

Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 112, 10.5.2003.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/27

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 3 februari 2005

i mål T-137/03: Ornella Mancini mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tjänstemän - Tjänst som rådgivande läkare - Ändring i meddelandet om ledig tjänst - Maktmissbruk - Uttagningskommitténs sammansättning - Jämförelse av kvalifikationer - Uppenbart felaktig bedömning - Likabehandling av män och kvinnor - Talan om skadestånd)

(2005/C 93/53)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-137/03, Ornella Mancini, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Bryssel (Belgien) (ombud advokaten È. Boigelot), mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Berardis-Kayser och G. Berscheid, biträdda av advokaten B. Wägenbaur, med delgivningsadress i Luxemburg), angående dels en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte utse sökanden till rådgivande läkare vid enheten ”Service médical – Bruxelles” och beslutet att utse en annan sökande till nämnda tjänst, dels en talan om skadestånd, har förstainstansrätten (fjärde avdelningen), sammansatt av ordföranden H. Legal och domarna V. Tiili och M. Vadapalas, justitiesekreterare: byrådirektören I. Natsinas, avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)

Talan ogillas.

2)

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1)  EUT C 158, 5.7.2003.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/27

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 3 februari 2005

i mål T-172/03: Nicole Heurtaux mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Personalmål - Befordringsvägran - Bristande motivering - Jämförande undersökning av meriter - Talan om ogiltigförklaring)

(2005/C 93/54)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-172/03, Nicole Heurtaux, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna J.-N. Louis, É. Marchal, A. Coolen och S. Orlandi, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Curall och V. Joris, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 14 augusti 2002 att inte befordra sökanden till lönegrad B2 inom ramen för befordringsomgången för år 2002, har förstainstansrätten (femte avdelningen), sammansatt av ordföranden P. Lindh, samt domarna J.D. Cooke och D. Šváby; justitiesekreterare: byrådirektören I. Natsinas, den 3 februari 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)

Kommissionens beslut av den 14 augusti 2002 att inte befordra sökanden till lönegrad B2 inom ramen för befordringsomgången för år 2002 ogiltigförklaras.

2)

Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 184, 2.8.2003.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/27

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 16 februari 2005

i mål T-284/03: Rosalinda Aycinena mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tjänstemän - Närmast högre lönegrad i tjänsteklassen - Placering i löneklass)

(2005/C 93/55)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-284/03, Rosalinda Aycinena, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna J.-N. Louis, E. Marchal, A. Coolen och S. Orlandi, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Berardis-Kayser), angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att vid utnämningen av sökanden fastställa hennes definitiva placering till lönegrad LA 6, löneklass 1, har förstainstansrätten, sammansatt av ordföranden M. Jaeger, samt domarna V. Tiili och O. Czúsz, justitiesekreterare: H. Jung, den 16 februari 2005 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1.

Talan ogillas.

2.

Svaranden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 251, 18.10.2003

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/28

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 16 februari 2005

i mål T-354/03: Gemma Reggimenti mot Europaparlamentet (1)

(Tjänstemän - Ersättning för hemmavarande barns resekostnader - Uppdelning vid skilsmässa mellan de två gifta tjänstemännen)

(2005/C 93/56)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-354/03, Gemma Reggimenti, tjänsteman vid Europaparlamentet, Woluwé-Saint-Lambert (Belgien), företrädd av advokat C. Junion, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europaparlamentet (ombud: L.G. Knudsen och A. Bencomo Weber, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 27 maj 2003, bekräftat genom skrivelse av den 17 juli 2003, genom vilket parlamentet, med tillämpning av artikel 8 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, beslutade att från år 2002 dela upp ersättningen för sökandens dotters resekostnader mellan de två frånskilda tjänstemännen, har förstainstansrätten (tredje avdelningen) sammansatt av ordföranden J. Azizi, samt domarna M. Jaeger och O. Czúsz, justitiesekreterare: I. Natsinas, byrådirektör, avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1.

Talan avvisas i den del den avser schablonersättningar för resekostnader som uppstått före år 2002.

2.

Talan avvisas även i den del den avser en begäran om betalningsföreläggande.

3.

Talan ogillas i övrigt.

4.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1)  EUT C 7, 10.01.2004

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/28

BESLUT MEDDELAT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

den 31 januari 2005

i mål T-447/04 R: Capgemini Nederland BV mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Offentlig upphandling av tjänster - Offentlig upphandling i enlighet med gemenskapslagstiftningen - Interimistiskt förfarande - Fumus boni juris - Krav på skyndsamhet)

(2005/C 93/57)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-447/04 R, Capgemini Nederland BV, Utrecht (Nederländerna), företrätt av advokaterna M. Meulenbelt och H. Speyart, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Parpala, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en begäran om uppskov med verkställigheten av dels kommissionens beslut att inte anta sökandens anbud i samband med den offentliga upphandlingen JAI-C3-2003-01 angående utveckling och installering av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) och eventuell utveckling och installering av informationssystemet för viseringar (VIS) inom området för rättsliga och inrikes frågor och att tilldela en annan anbudsgivare uppdraget, dels kommissionens beslut att ingå avtal om systemen SIS II och VIS med en annan anbudsgivare, har förstainstansrättens ordförande, den 31 januari 2005 meddelat följande beslut:

1

Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2

Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/29

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 23 december 2004 av NORTRAIL Transport GmbH

(Mål T-496/04)

(2005/C 93/58)

Rättegångsspråk: tyska

NORTRAIL Transport GmbH, Kiel (Tyskland), har den 23 december 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten J. Krause.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 1 oktober 2004, REM 15/02, angående företaget NORTRAIL Transport GmbH:s yrkande om återbetalning av importavgifter enligt artikel 239 i förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden importerade löpande, sedan juli 1995, partier med olika fiskeprodukter från Norge. Sökanden ansökte i enlighet med de enligt förordning (EG) nr 3061/95 (1) öppnade tullkvoterna om att från och med den 1 september 1995 tullfritt få överföra varor till fri omsättning. Det behöriga tullkontoret fastställde att den av sökanden yrkade tullfriheten inte kunde beviljas för ett visst antal importpartier och att normaltullsatsen skulle tillämpas. På grundval av detta begärde det behöriga tullkontoret att klaganden skulle betala importavgift för de berörda överföringarna till fri omsättning. Sökanden betalade en del av importavgiften.

Sökanden gör gällande att att det förelåg sådana särskilda omständigheter som avses i artikel 239 i förordning (EEG) nr 2913/92 (2), som gav sökanden rätt till återbetalning och eftergift av importtullen.

Sökanden anför till stöd för sitt yrkande bland annat att den gemenskapsrättsakt som antagits getts retroaktiv verkan. De tyska tullkontoren underrättades genom ett meddelande från det tyska finansförbundsministeriet av den 31 augusti 1995 om öppnandet av tullkvoterna från och med den 1 september 1995. Den 4 oktober 1995 underrättades de tyska tullkontoren emellertid om att dessa kvoter skulle öppnas retroaktivt redan från och med den 1 juli 1995. Under perioden från och med den 1 september 1995, under vilken sökanden ansökte om att tullfritt få överföra de berörda produkterna till fri omsättning, var vissa kvoter redan uttömda, vilket, på grund av det retroaktiva öppnandet från och med den 1 juli 1995, även delvis var fallet redan före den 1 september 1995.

Sökanden anför vidare att rättsakten antagits i otillräcklig och oklar form och att det var oklart med de motstridiga tidpunkterna för rättsaktens offentliggörande och de däri retroaktivt verkande reglerna om öppnande av tullkvoterna. Detta möjliggjorde olika tolkningar av de nationella tullmyndigheterna avseende öppningstidpunkterna, vilket strider mot diskrimineringsförbudet.

(1)  Förordning (EG) nr 3061/95 av den 22 december 1995 om ändring av förordning (EG) nr 992/95 om öppnande och förvaltning av gemenskapens tullkvoter för vissa jordbruks- och fiskeprodukter med ursprung i Norge (EGT L 327, s. 1).

(2)  Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/29

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 18 januari 2005 av Wieland Werke AG, Buntmetall Amstetten Ges.m.b.H. och Austria Buntmetall AG

(Mål T-11/05)

(2005/C 93/59)

Rättegångsspråk: tyska

Wieland Werke AG, med säte i Ulm (Tyskland), Buntmetall Amstetten Ges.m.b.H., med säte i Amstetten (Österrike), och Austria Buntmetall AG, med säte i Enzesfeld (Österrike), har den 18 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av R. Bechtold, Rechtsanwalt, och U. Soltész, Rechtsanwalt.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 september 2004, ändrat den 20 oktober 2004 (ärende COMP/E-1/38.069 – VVS-rör av koppar),

—

i andra hand, sänka de böter som sökandena ålades i detta beslut,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det ifrågasatta beslutet ålades sökandena böter med anledning av att de hade åsidosatt artikel 81.1 EG. Åsidosättandet bestod i ett antal avtal och samordnade förfaranden i form av prisuppgörelser och uppdelningen av marknaden för VVS-rör av koppar.

Sökandena har överklagat beslutet och gjort gällande att kommissionen åsidosatte principen ne bis in idem genom att ålägga sökandena böter då den, inom ramen för förfarandet avseende industrirör av koppar (COMP/E-1/38.240), i stor utsträckning prövade samma faktiska omständigheter och beslutade om sanktioner på grundval av dessa. Enligt sökandena var kommissionen vid fastställelsen av böterna skyldig att beakta de böter som redan hade utdömts. Vidare saknade kommissionen enligt sökandena rätt att dela upp kopparrörsförfarandet i ett förfarande för industrirör och ett för VVS-rör.

Sökandena har dessutom gjort gällande att böterna är orimligt höga och att kommissionen åsidosatte tvingande processrättsliga principer, såsom motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG, proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen, vid fastställelsen av dessa. Till stöd för denna uppfattning har sökandena bland annat åberopat följande omständigheter:

—

Bedömningen av överträdelsens svårighetsgrad grundas på en felaktig och otillräcklig uppskattning av överträdelsens art, dess konsekvenser för marknaden och avtalens geografiska räckvidd,

—

kommissionen borde ha beaktat företagens absoluta storlek, och inte enbart företagens marknadsandel, inom ramen för den enskilda prövningen av de berörda företagen,

—

kommissionen angav inte i beslutet vilka rättsprinciper som låg till grund för beräkningen av böternas grundbelopp och klargjorde inte i anmärkningarna att den utgick från en mycket allvarlig överträdelse av konkurrensbestämmelserna,

—

kommissionen tillämpade riktlinjerna för beräkning av böter (1) felaktigt när de höjde böterna med hänsyn till avtalens varaktighet och tog inte hänsyn till att väsentliga faktiska omständigheter redan var preskriberade,

—

kommissionen underlät att beakta väsentliga förmildrande omständigheter, såsom den svåra marknadssituationen och den låga omsättningen i kopparrörssektorn, och tog inte heller hänsyn till att samarbetet upphörde direkt efter kontrollerna.

Genom att sänka böterna för andra företag som deltog i kartellen med hänvisning till att dessa företag hade samarbetat, trots att sådant samarbete inte omfattas av meddelandet om nedsättning av eller befrielse från böter i kartellärenden, åsidosatte kommissionen dessutom bland annat likabehandlingsprincipen.

Avslutningsvis har sökandena gjort gällande att artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 (2), och i synnerhet fastställelsen av böternas grundbelopp, vilka ger kommissionen obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning, strider mot principen om tillräcklig tydlighet och därmed mot normer som är överordnade gemenskapsrätten.

(1)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 14 januari 1998, s. 3).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2004, s. 1).

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/30

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 25 januari 2005 av Sergio Rossi S.p.A.

(Mål T-31/05)

(2005/C 93/60)

Ansökan är avfattad på engelska

Sergio Rossi S.p.A., San Mauro Pascoli (Italien), har den 25 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån). Sökanden företräds av A. Ruo, lawyer.

Även K & L Ruppert Stiftung & Co. Handels-KG var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

Ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:

K & L Ruppert Stiftung & Co. Handels-KG

Sökt gemenskapsvarumärke:

Ordmärket ”ROSSI” för varor i klass 25 (Kläder och underkläder, handskar, sjalar, halsdukar, slipsar, huvudbonader) ansökan nr 876 094

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

Sergio Rossi

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:

De nationella och internationella ord- och figurmärkena ”SERGIO ROSSI” för varor i klass 25 (kläder, inbegripet, stövlar, skor, sandaler och tofflor, scarves, slipsar, …)

Invändningsenhetens beslut:

Bifall av invändningen

Överklagandenämndens beslut:

Ogiltigförklaring av invändningsenhetens beslut

Grunder för talan:

Åsidosättande av artikel 8 i förordning (EG) nr 40/94

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/31

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 31 januari 2005 av Bayer CropScience AG, Makhteshim Agan Holding BV, Alfa Agricultural Supplies S.A. och Aragonesas Agro S.A.

(Mål T-34/05)

(2005/C 93/61)

Rättegångsspråk: engelska

Bayer CropScience AG, Monheim (Tyskland), Makhteshim Agan Holding BV, Amsterdam (Nederländerna), Alfa Agricultural Supplies S.A., Aten (Grekland) och Aragonesas Agro S.A., Madrid (Spanien), har den 31 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

fastställa att svaranden har åsidosatt sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten som innebär att institutionen skall granska vetenskapliga uppgifter som inlämnats av sökanden för granskning av endosulfan enligt rådets direktiv 91/414/EEG samt säkerställa en opartisk granskning,

—

förplikta svaranden att fullgöra sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten och att, såsom sökandena har begärt, granska och ta ställning till alla inlämnade uppgifter för granskning av endosulfan och att säkerställa att granskningen är opartisk, inklusive rätten till försvar och ett rättvist förfarande,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I skrivelse av den 24 september 2004 har sökanden begärt att kommissionen skall ompröva de vetenskapliga uppgifter som överlämnats, enligt rådets direktiv 91/414/EEG (1), till granskningsmyndigheten för omprövning och godkännande av endosulfan, det aktiva ämnet i sökandens växtskyddsmedel. De bad också om att få invända och svara på frågor uppkomna under granskningens sista stadie utan något föregående samråd med sökandena. I skrivelse av den 26 november 2004 svarade kommissionen att dess tjänstemän arbetade med ett lagstiftningsförslag om att inte införa endosulfan i bilaga 1 till rådets direktiv 91/414/EEG. Detta skulle leda till ett användningsförbud av ämnet.

Till stöd för sin talan hävdar sökandena att kommissionen, genom att inte pröva alla relevanta och senaste uppgifter som överlämnats av sökandena, brutit mot artiklarna 95.3 EG och 152.1 EG. Vidare hävdar sökandena att kommissionen, genom att inte hörsamma sökandenas önskemål, har åsidosatt principen om god förvaltningssed, vilken föreskrivs i artikel 211 EG, liksom deras rätt till försvar, rätt till ett rättvist förfarande, motiveringsskyldigheten samt likabehandlingsprincipen.

Sökandena anser vidare att kommissionens underlåtenhet att granska samtliga uppgifter som har inlämnats varken uppfyller det önskvärda målet för säkerhetsbedömning av växtskyddsmedel eller innebär att minsta möjliga medel använts för att uppnå målet, eftersom beslutet att inte införa endosulfan i bilaga 1 innebär att ämnet försvinner från EU-marknaden med irreparabla kommersiella konsekvenser för sökandena. Därför anser sökandena att kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen samt principerna om skydd för berättigade förväntningar och om rättssäkerhet. Slutligen gör sökandena gällande att kommissionen genom sin underlåtenhet har inkräktat på deras rätt att driva affärsverksamhet och deras äganderätt.

(1)  Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, EGT L 230, 19.8.1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/32

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 31 januari 2005 av Coats Holdings Limited och J & P Coats Limited

(Mål T-36/05)

(2005/C 93/62)

Rättegångsspråk: engelska

Coats Holdings Limited och J & P Coats Limited, båda etablerade i Uxbridge Storbritannien, har den 31 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna W. Sibree och C. Jeffs.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 oktober 2004 i mål COMP/F-1/38.338/PO – Needles Doc. K(2004) 4221-slutlig),

—

alternativt ogiltigförklara de delar i beslutet som förstainstansrätten finner att kommissionen inte styrkt, är uppenbart felaktiga eller otillräckligt motiverade,

—

undanröja eller sätta ned de utdömda böterna,

—

förplikta kommissionen att bära sina och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

I det omstridda beslutet kom kommissionen fram till att sökanden bland andra företag för perioden 10 september 1994 till 31 december 1999 överträtt artikel 81.1 EG genom att tillämpa ett samordnat förfarande samt ingå i en serie avtal som uppgått till ett trepartsavtal med effekten och syftet att i) dela upp den europeiska markanden för sytillbehör; en omständighet som innebär uppdelning av produktmarknaden för handsytillbehör och specialnålar, för övriga nålar samt för övriga sytillbehör, och ii) portionering av den europeiska marknaden för nålar, en omständighet som innebär uppdelning av den geografiska marknaden för nålar.

Till stöd för sin talan åberopar sökandena först ett antal uppenbara felbedömningar från kommissionens sida. Sökandena ifrågasätter inte kommissionens konstaterande vad gäller förekomsten av en kartell mellan de övriga företag som avses i det omstridda beslutet. Sökandena hävdar dock att kommissionens konstaterande att de också skulle ha medverkat i samma kartell enbart är baserad på spekulationer, obefogade slutsatser, ett stort antal faktafel liksom feltolkningar av händelser. Sökandena anser att kommissionens fel var oundvikliga då utredningen var bristfällig. Kommissionen ställde nämligen inga relevanta frågor avseende ifrågavarande möten och avtal till de sökande och gjorde en felaktig bedömning av det kommersiella sammanhang i vilket sökandena agerade och vilket ledde dem till att ingå ett helt lagligt avtal om försäljning av en verksamhet och det senare tillhandahållandet av nålar.

Sökandena hävdar vidare att, för det fall domstolen skulle fastställa hela eller delar av den påstådda överträdelsen, böterna borde sättas ned betydligt. Enligt sökandena har de av kommissionen ålagts samma böter som en annan medverkande trots att även kommissionens version av händelserna visar att sökandena spelade en mindre roll i förhållande till de övriga företagen. Sökandena anser också att bötesbeloppet inte alls står i proportion till deras omsättning på nålmarknaden, den enda marknaden som kunde beröras av deras medverkan, och i detta hänseende inte heller står i proportion till den eventuella ekonomiska vinningen eller skadan för konsumenterna.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/33

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 januari 2005 av Ritec International Limited

(Mål T-40/05)

(2005/C 93/63)

Rättegångsspråk: engelska

Ritec International Limited, Enfield (Förenade kungariket), har den 28 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna P.H.L.M. Kuypers och M.J. Osse, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

fastställa att något undantag enligt artikel 5.7 i förordning nr 2037/2000/EG inte behövs för sökanden för dess bruk av HCFC-141b i medlet ”ClearShield”,

—

alternativt, för det fall domstolen skulle finna att undantag enligt artikel 5.7 i förordning nr 2037/2000 krävs för sökanden vad gäller dess bruk av HCFC-141b i medlet ”ClearShield”, förplikta kommissionen att så snart som möjligt fatta ett nytt beslut i enlighet med domstolens avgörande,

—

fastställa att sökanden i tillräcklig grad har visat att tekniskt och ekonomiskt lämpliga ersättningsämnen eller alternativ teknik, i den mening som avses i artikel 5.7 i förordning nr 2037/200, saknas eller inte kan användas för FCFC-141b i medlet ”ClearShield”, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 5.7 i förordning nr 2037/2000/EG (1) får kommissionen, på begäran av en behörig myndighet i en medlemsstat godkänna ett tillfälligt undantag så att användning och utsläppande på marknaden av klorfluorkolväten tillåts när det för ett visst användningsområde kan visas att tekniskt och ekonomiskt lämpliga ersättningsämnen eller alternativ teknik saknas eller inte kan användas. Den behöriga myndigheten i Förenade kungariket har gjort en sådan begäran för att sökanden skall beviljas undantag för bruk av HCFC-141b i medlet ”ClearShield”, som är ett skyddsmedel för glas. Kommissionen avslog begäran den 23 november 2004.

Sökanden anser att kommissionen missuppfattat sökandens bruk av HCFC-141b och bestrider kommissionens påstående att produkter som motsvarar brandsäkert ”ClearShield” säljs, att sökanden planerade att släppa brandfarlig ”ClearShield” eller ett spraybås på marknaden år 2005, att brandfarliga skyddsmedel för glas kan göras användarsäkra genom att den brandfarliga produkten påförs i ett spraybås och att sökanden förfogat över tillräcklig tid för att ersätta HCBC-141b med alternativ. Sökanden hävdar vidare att det i det omtvistade beslutet inte har beaktats att sökanden har funnit ett alternativ till HCFC-141b. Sökanden ifrågasätter samtidigt kommissionens påstående att det finns ett flertal tillgängliga alternativ till HCFC vilka ännu inte används på grund av brandfara eller att det finns flera andra företag på EU-marknaden som använder dem. Sökandebolaget hävdar att det endast funnit ett alternativ, vilket inte finns tillgängligt i handeln.

Sökanden ifrågasätter vidare kommissionens påstående att bruk av HCFC-141b redan är förbjudet enligt förordning 3093/1994 (2) och att det krävs ett undantag enligt artikel 5.7 i förordning 2037/2000 för sökandens fortsatta bruk av ämnet. Enligt sökanden omfattas dess bruk av HCFC-141b inte av förordning 2037/2000 eller kommer i vart fall inte att vara förbjudet förrän efter 2015.

Sökanden hävdar vidare att kommissionens beslut innebär ett åsidosättande av artikel 253 EG eftersom det är bristfälligt motiverat.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 244, s. 1)

(2)  Rådets förordning (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 333, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 14 s. 137)

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/33

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 januari 2005 av Dimon Incorporated

(Mål T-41/05)

(2005/C 93/64)

Rättegångsspråk: engelska

Dimon Incorporated, Danville, Virginia (USA), har den 28 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av L. Bergkamp, H. Cogels och J. Dhont, lawyers.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artiklarna 1, 3 och 5 i det ifrågasatta beslutet i den del det avser Dimon Inc.,

—

i andra hand minska de böter som påförts Agroexpansion S.A. och för vilka Dimon Inc. svarar solidariskt, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden bestrider giltigheten av kommissions beslut av den 20 oktober 2004 angående ett förfarande enligt artikel 81.1 EG (ärende COMP/C.38.238/B.2 – Råtobak Spanien. Sökanden hävdar att den inte är rätt mottagare av beslutet.

Till stöd för sin ansökan gör sökanden gällande att artikel 81.1 EG, artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 (1) och proportionalitetsprincipen har åsidosatts. Enligt sökanden gjorde kommissionen sig skyldig till ett uppenbart fel när den ansåg att sökanden hade ett avgörande inflytande över Agroexpansion under den period under vilken överträdelserna ägde rum och att den därför felaktigt riktade beslutet till sökanden. Enligt sökanden överskred kommissionen även det högsta bötesbelopp som Agroexpansion kunde påföras, eftersom den har beaktat Dimon-koncernens omsättning för att beräkna det högsta möjliga bötesbeloppet.

Sökanden hävdar dessutom att principen om proportionalitet och ansvar har åsidosatts, eftersom sökanden har hållits ansvarig för ett enda och omfattande kartellavtal som under en längre tid hade fullgjorts av Agroexpansion och som sökanden inte informerades om.

Sökanden hävdar vidare att principen om proportionalitet och ansvar samt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 har åsidosatts. Enligt sökanden skulle den inte ha hållits ansvarig för de överträdelser som ägde rum innan Agroexpansion blev part i Dimon-koncernen.

Sökanden hävdar slutligen att principen om skydd för berättigade förväntningar på att det skulle tillämpas ett kriterium för minskning, enligt avsnitt 3 i kommissionens riktlinjer från år 1998, (2) har åsidosatts, eftersom man snabbt upphörde med överträdelsen när kommissionen påbörjade undersökningen.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

(2)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, s. 3).

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/34

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 31 januari 2005 av Rhiannon Williams

(Mål T-42/05)

(2005/C 93/65)

Rättegångsspråk: engelska

Rhiannon Williams, Bryssel (Belgien), har den 31 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av S. Crosby och C. Bryant, solicitors.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 november 2004 att vägra tillgång till de handlingar som även om de inte är identifierade i det ifrågasatta beslutet, måste förutsättas finnas,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 november 2004 att vägra att ge tillgång till samtliga eller någon av handlingarna nr 9,16, 17, 27, 29, 32, 33, 34 och 46, såsom de har identifierats i det ifrågasatta beslutet,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden är forskare på doktorandnivå och arbetar med ett projekt rörande globaliseringens effekt på gemenskapens politik och lagstiftning inom områdena miljö och utvecklingsbistånd. I detta syfte begärde sökanden tillgång till handlingar för att kunna granska bakgrunden till nyare lagstiftning om genetiskt modifierade organismer (GMO). Efter sökandens begäran gavs tillgång till enbart en del av handlingarna.

Till stöd för sin ansökan åberopar sökanden att artikel 8 i förordning nr 1049/2001 (1) har åsidosatts och att kommissionen inte har motiverat sitt beslut i enlighet med artikel 253 EG. Enligt sökanden gav kommissionen ett ofullständigt svar på begäran om tillgång till handlingar och identifierade inte alla de handlingar som omfattades av begäran. Sökanden gör gällande att det finns andra handlingar och att det inte har getts några skäl för att inte lämna ut dem, och att inga undantag har åberopats.

Sökanden hävdar vidare att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och att den felaktigt tillämpade undantaget i artikel 4.3 andra stycket och artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Sökanden hävdar också att kommissionen underlät att motivera beslutet och att det var fel av den att anse att ett utlämnande allvarligt skulle undergräva institutionens beslutsförfarande, att det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet och att utlämnande av handlingarna i fråga skulle försvaga dess ställning inför WTO:s panel om ett de facto tillfälligt uppehåll av godkännande och saluföring av biotekniska produkter.

Sökanden hävdar också att proportionalitetsprincipen och motiveringsskyldigheten har åsidosatts genom att kommissionen har underlåtit att beakta möjligheten att ge tillgång till en del av handlingarna.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43)

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/35

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 31 januari 2005 av Micronas GmbH

(Mål T-45/05)

(2005/C 93/66)

Rättegångsspråk: tyska

Micronas GmbH, Freiburg im Breisgau (Tyskland) har den 31 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten G. Herr.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 12 november 2004 (ärende R 366/2004-2 – 3D-Panorama) att avslå ansökan om registrering av ”3D-Panorama” som gemenskapsvarumärke såvitt avser varorna ”elektroniska kretsar, integrerade kretsar, i synnerhet halvledare” i klass 9,

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:

Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke:

Ordmärket ”3D-Panorama”, för varor som ingår i klass 9 (Underhållningselektronik, särskilt TV-apparater, videoapparater, radioapparater, elektroniska kretsar, integrerade kretsar, särskilt halvledare; programvara) – Ansökan nr 2871218.

Beslut som har överklagats till överklagandenämnden:

Avslag på ansökan för angivna varor

Överklagandenämndens beslut:

Avslag på överklagandet

Grunder:

Det ifrågasatta beslutet strider mot artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 40/94, eftersom ordkombinationen 3D-Panorama för varorna ”elektroniska kretsar, integrerade kretsar, särskilt halvledare” varken enbart är beskrivande eller saknar särskiljningsförmåga.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/36

Talan mot Europaparlamentet väckt den 31 januari 2005 av Pilar Ange Serrano m.fl.

(Mål T-47/05)

(2005/C 93/67)

Rättegångsspråk: franska

Pilar Ange Serrano, Luxemburg, Jean-Marie Bras, Luxemburg, Dominiek Decoutere, Wolwelange (Luxemburg), Armin Hau, Luxemburg, Adolfo Orcajo Teresa, Bruxelles, Fransisco Javier Solana Romas, Woluwe-Saint-Lambert (Belgien), har den 31 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europaparlamentet. Sökandena företräds av advokaten Eric Boigelot.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara beslutet om sökandenas nya placering i lönegrad som de var och en delgavs genom en icke daterad skrivelse utan underskrift från generaldirektören för personalen,

—

ogiltigförklara samtliga rättsakter som följer av och/eller som har samband med detta beslut, även de som antas efter det att denna talan har väckts.

—

förplikta Europaparlamentet att betala skadestånd, som i överensstämmelse med rätt och billighet har uppskattats till 60 000 euro, jämte ränta, för varje sökande, med reservation för ökning och/eller sänkning under förfarandet,

—

under alla omständigheter förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Alla sökandena är tjänstemän vid Europaparlamentet och har klarat provet för förflyttning mellan kategorier (från kategori D till kategori C, eller från kategori C till kategori B) innan reformen av tjänsteföreskrifterna trädde i kraft den 1 maj 2004. De har gjort gällande att deras omplacering i lönegrad i enlighet med de nya tjänsteföreskrifterna är mindre fördelaktig än den som de skulle ha erhållit om de inte hade klarat proven i fråga.

Till stöd för sin talan åberopar sökandena för det första att förordning 723/2004 (1) om ändring av tjänsteföreskrifterna är rättsstridig. De gör gällande att motiveringsskyldigheten, rättssäkerhetsprincipen, principen om berättigade förväntningar, proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen har åsidosatts. De gör även gällande att Europaparlamentet genom att anta de omtvistade besluten varken har iakttagit sin omsorgsplikt eller principen om god förvaltning.

(1)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 124, s. 1)

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/36

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 januari 2005 av Yves Franchet och Daniel Byk

(Mål T-48/05)

(2005/C 93/68)

Rättegångsspråk: franska

Yves Franchet, Nice (Frankrike), och Daniel Byk, Luxemburg, har den 28 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna Georges Vandersanden och Laure Levi.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

förplikta kommissionen, på grund av begångna fel, att ersätta den ekonomiska och ideella skada som sökandena lidit, vilken preliminärt uppskattas uppgå till ett skäligt belopp på en miljon euro, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har av OLAF anklagats för att ha begått straffbara handlingar i fråga om hanteringen av vissa Eurostatärenden. Sökandena anser att de åtgärder som kommissionen därefter vidtagit är behäftade med processuella fel och sökandenas grundläggande rättigheter har åsidosatts.

Enligt sökandena har OLAF förfarit felaktigt när den sänt akten med anklagelserna till franska och luxemburgska rättsinstanser utan att informera sökandena eller kommissionen därom. OLAF har åsidosatt principen om konfidentiell behandling, principen om presumerad oskyldighet, principen om god förvaltning och artikel 9 i förordning nr 1073/1999 (1), rätten till försvar samt motiveringsskyldigheten. Sökandena åberopar dessutom att OLAF har vägrat dem tillgång till vissa handlingar och gör slutligen gällande att OLAF i strid med artiklarna 6 och 11 i förordning nr 1073/1999 inte hanterat ärendena inom rimlig tid.

Sökandena åberopar vidare att kommissionen har begått fel genom att inte säkerställa en konfidentiell behandling och genom att inte respektera de grundläggande rättigheterna, i synnerhet vad gäller rätten till försvar och principen om presumerad oskyldighet. Sökandena kritiserar vidare kommissionen för att ha agerat motsägelsefullt och ha ökat antalet förfaranden, för att ha åsidosatt principen om god förvaltning och, slutligen, för att ha vägrat sökandena tillgång till de OLAF-handlingar som kommissionen förfogade över.

Sökandena hävdar att dessa felaktigheter har orsakat dem ekonomisk och ideell skada.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (EGT L 136, s. 1).

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/37

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 31 januari 2005 av Rijn Schelde Mondia France

(Mål T-55/05)

(2005/C 93/69)

Rättegångsspråk: franska

Rijn Schelde Mondia France, med säte i Rouen (Frankrike), har den 31 januari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten François Citron.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

fastställa att kommissionens skrivelse av den 7 oktober 2004 till Direction générale des douanes (ärende REM 2201) utgör ett beslut av kommissionen som går bolaget Rijn Schelde Mondia France emot och att beslutet skall ogiltigförklaras,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har motsatt sig kommissionens beslut i en skrivelse av den 7 oktober 2001, adresserad till Direction générale des douanes.

Det skall erinras om att sökanden, i en skrivelse av den 31 oktober 2000, begärde att den franska tullmyndigheten skulle efterge de tullar som sökanden hade ålagts av Direction générale des douanes de Rouen et du Havre. Tullarna uppgick till 962 058,64 euro. Den franska tullmyndigheten ansåg att den var behörig att pröva begäran om eftergift av tullarna, men valde likväl att hänvisa ärendet till kommission för att den skulle pröva huruvida ”den konstaterade försumligheten var av uppenbar karaktär eller inte”.

Genom det ifrågasatta beslutet returnerade kommissionen ärendet till den franska tullmyndigheten för att denna skulle ”pröva ärendet”. Kommissionen informerade likväl myndigheten om att den ansåg att sökanden hade varit uppenbart försumlig och avrådde den franska tullmyndigheten från att efterge tullarna.

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat följande:

—

Kommissionen gjorde sig skyldig till maktmissbruk genom att först förklara att den saknade behörighet att pröva begäran om eftergift av tullar och därefter ta ställning till frågan om försumlighetens uppenbara karaktär.

—

Kommissionen antog inte beslutet inom den tidsfrist på nio månader som föreskrivs i artikel 907 andra stycket i tillämpningsförordningen till gemenskapens tullkodex.

—

Motiveringsskyldigheten åsidosattes.

—

Kommissionen gjorde sig skyldig till maktmissbruk genom att anta beslutet om brist på behörighet tre år efter det att den franska tullmyndigheten hade hänvisat ärendet till institutionen, detta trots att den hade ignorerat det argument om brist på behörighet som sökande själv hade framfört till den franska tullmyndigheten.

Avslutningsvis anser sökanden att kommissionen i förevarande fall gjorde en uppenbar felbedömning av de omständigheter som ligger till grund för uppenbar försumlighet.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/38

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 3 februari 2005 av Isabel Clara Centeno Mediavilla m.fl.

(Mål T-58/05)

(2005/C 93/70)

Rättegångsspråk: franska

Isabel Clara Centeno Mediavilla, Sevilla (Spanien), och 16 andra personer har den 3 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna Georges Vandersanden, Laure Levi och Aurore Finchelstein.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara den placering i lönegrad som gjorts beträffande sökandena i besluten om deras rekrytering, eftersom denna placering har gjorts på grundval av artikel 12.3 i bilaga XIII i de nya tjänsteföreskrifterna,

—

som en följd härav återupprätta sökandenas karriärer (inklusive värdering av deras erfarenhet i den således korrigerade lönegraden, deras rätt till befordran och deras pensionsrättigheter), från den lönegrad som de borde ha placerats i på grundval om det meddelande om uttagningsprov som låg till grund för att de togs upp på reservlistan för anställning, eller till den lönegrad som angavs i detta meddelande om uttagningsprov, eller, i enlighet med dess motsvarighet enligt klassificeringen enligt de nya tjänsteföreskrifterna (och lämplig löneklass i enlighet med de regler som var tillämpliga före den 1 maj 2004), från datumet för beslutet om deras rekrytering,

—

tillerkänna sökandena dröjsmålsränta på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken har fastställt på samtliga de belopp som motsvarar skillnaden mellan den grundlön som motsvarar den klassificering som finns i rekryteringsbeslutet och den klassificering som de borde ha haft rätt till fram till det datum då beslut fattas om deras placering i korrekt lönegrad,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena deltog i uttagningsprov för anställning som tjänstemän inom kommissionen och placerades på reservlistan för anställning före den 1 maj 2004 då rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (1) trädde i kraft. Den faktiska utnämningen av sökandena skedde efter den 1 maj 2004 och placering i lönegrad och löneklass skedde i enlighet med den nya förordningens övergångsbestämmelser, vilka återfinns i artikel 12 i bilaga XIII. Sökandena påpekar att de därför har placerats i en lönegrad som är lägre än den som angavs i meddelandet om uttagningsprov och att de nya lönegrader som de har placerats i för övrigt inte motsvarar de äldre lönegraderna i kategorierna A eller B för vilka de rekryterades.

Sökandena gör till stöd för sin ansökan i första hand gällande att artikel 12 i bilaga XIII är rättsstridig. Sökandena anser att likabehandlingsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen åsidosätts genom artikel 12 i bilaga XIII i de nya tjänsteföreskrifterna, genom att godkända kandidater från ett och samma uttagningsprov behandlades olika vad beträffar placeringen av dem i lönegrad, beroende på om de rekryterats före den 1 maj 2004 eller därefter.

De gör bland annat gällande att artikel 12 i bilaga XIII strider mot artikel 31 i de nya tjänsteföreskrifterna. Enligt sökandena skall en rekryterad tjänsteman enligt artikel 31 placeras i den lönegrad som anges i det uttagningsprov som han har deltagit i. Den lönegrad som sökandena placerades i när de anställdes skiljer sig emellertid från den lönegrad som angavs i meddelandet om uttagningsprov.

Sökandena åberopar också att artikel 12 i bilaga XIII strider mot artikel 5 i de nya tjänsteföreskrifterna, likabehandlingsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen och principen om motsvarighet mellan tjänsten och lönegraden. De gör gällande att deras tjänst inte har omklassificerats i förhållande till karaktären av och nivån på de arbetsuppgifter för varje standardtjänst, och att sökandena, i strid med artikel 5.5 i de nya tjänsteföreskrifterna, inte har underställts samma villkor för rekrytering och karriärutveckling som kandidater som har godkänts i samma uttagningsprov och som har utnämnts före den 1 maj 2004.

De åberopar också att artikel 12 i bilaga XIII strider mot rättssäkerhetsprincipen och principen om icke-retroaktivitet, de rättigheter som sökandena har uppnått och deras berättigade förväntningar. Enligt sökandena uppstod deras rättigheter avseende placering i lönegrad från den tidpunkt då de upptogs på reservlistan för rekrytering och det är på grundval av denna information som de kan vara försäkrade om att de, för det fall de utnämns, kommer att placeras i den lönegrad som anges i meddelandet om uttagningsprov.

Sökandena har vidare åberopat att personalkommittén, i strid med artikel 10 i de nya tjänstföreskrifterna, inte konsulterades en andra gång, när kommissionen ändrade sitt ursprungliga förslag till ändring av tjänsteföreskrifterna och införde den text vars laglighet är ifrågasatt.

Till stöd för sin talan åberopar sökandena även att principen om god förvaltning, omsorgsplikten, öppenhetsprincipen, principen om berättigade förväntningar, principen om god tro, likabehandlingsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen och principen om motsvarighet mellan tjänst och lönegrad har åsidosatts.

(1)  EUT L 124, s. 1

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/39

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 2 februari 2005 av Union française de l'express (UFEX) med flera

(Mål T-60/05)

(2005/C 93/71)

Rättegångsspråk: franska

Union française de l'express (UFEX), Roissy Charles de Gaulle (Frankrike), DHL International SA, Roissy Charles de Gaulle (Frankrike), Federal Express International (Frankrike) SNC, Gennevilliers (Frankrike) och CRIE, Asnières (Frankrike), har den 2 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna Mes Eric Morgan de Rivery och Jaques Derenne.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut SG-Kansli (2004) D/205294 av den 19 november 2004,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Föreliggande ansökan har till syfte en ogiltigförklaring av beslutet att avslå klagomålet, inlämnat av UFEX, kallade SFEI, i december 1990 mot la Poste i vilket korsvisa subventioner påstås utgöra väsentligt missbruk av dominerade ställning till fördel för Société française de messagerie internationale (SFMI). Detta beslut följer av en ansökan om återupptagande av förfarandet inför kommissionen efter det att gemenskapsdomstolen ogiltigförklarat kommissionens beslut av den 30 december 1994, genom vilket det ursprungliga klagomålet avslogs. (1)

Den huvudsakliga frågan i förevarande mål är fortfarande densamma som den som utgjorde föremål för domarna i de ovannämnda målen från domstolen och förstainstansrätten, det vill säga frågan huruvida svarande iakttagit sina skyldigheter inom ramen för undersökning av klagomålet. De sökande hävdar att det ifrågasatta beslutet, varigenom klagomålet avslås på den grunden att det saknar gemenskapsintresse, innebär ett åsidosättande av rättsreglerna avseende bedömningen av gemenskapsintresset och att det är motsägelsefullt vad gäller motiveringen samt att kommissionen gjort sig skyldig till flera felaktiga rättstillämpningar däri, vad gäller avvisandet av den del av klagomålet som baserar sig på artiklarna 86 EG, 82 EG, 3g EG samt 10 EG.

Sökandena gör i praktiken gällande att kommissionen gjort en oriktig bedömning av omständigheter som nödvändigtvis ingår i definitionen av ett gemenskapsintresse eftersom den, för att kunna motivera sin slutsats om bristande gemenskapsintresse, måste bedöma hur allvarliga de påstådda överträdelserna är och hur länge de har pågått. Följaktligen räcker det inte med att fastställa huruvida de konkurrenshämmande effekterna fortsätter och, vid frånvaron av sådana, att det inte finns något gemenskapsintresse för fortsatt prövning utav klagomålet.

Vad angår överträdelsens varaktighet kritiserar sökandena den omständigheten att kommissionen endast nöjt sig med att kontrollera beständigheten av effekterna av de påstådda överträdelserna (utveckling av marknadsandelar, lämnande av marknaden, prisefterfrågans känslighet, frånvaro av beständiga effekter i fråga om pris, etc.), utan att beakta den huvudsakliga effekten, som är av strukturell natur, nämligen att SFMI-Chronopost placerats i en ledarposition på marknaden som företaget bibehållit.

Vad angår motiveringen bör det påpekas att kommissionen i det ifrågasatta beslutet å ena sidan menar sig vara fullständigt kapabla att kontrollera kostnadstäckningen hos la Poste vilket skulle representera, med hänsyn till såväl artikel 82 EG som artikel 87 EG, den enda möjligheten att räkna ut att det förekommer korsvisa subventioner och, å andra sidan, att orsaken till att den inte har kontrollerat kostnadstäckningen hos la Poste i ljuset av artikel 82 EG, är att detta skulle innebära en upprepning av det arbete som kommissionen själv måste utföra för den del av klagomålet som gäller statligt stöd.

De sökande motsätter sig också kommissionens påstående att de fördelar som beviljats Chronopost, vad gäller tullklarering och porto, utgör åtgärder från franska staten inom ramen för dess maktutövning och inte omfattas av tillämpningsområdet för bestämmelserna i artiklarna 82 EG och 86 EG.

(1)  Målen C-119/97 P, UFEX m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. I-1341), och T-77/95, REV UFEX m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I-2167)

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/40

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 18 februari 2005 av Dario Scotto

(Mål T-76/05)

(2005/C 93/72)

Rättegångsspråk: italienska

Dario Scotto har den 18 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Massimo Condinanzi.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 27 oktober 2004 om avslag på sökandens klagomål nr R/616/04 av den 12 juli 2004 och följaktligen ogiltigförklara karriärutvecklingsrapport nr 23330,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden ifrågasätter den bedömning som gjorts i hans karriärutvecklingsrapport för perioden 1 januari 2003–31 augusti 2003.

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande följande:

—

Artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och genomförandebestämmelserna avseende denna artikel har åsidosatts.

—

Förfarandet för upprättandet av karriärutvecklingsrapporten har åsidosatts, eftersom bedömningen av referensperioden är ofullständig.

—

Bedömningen av sökandens verksamhet innefattar uppenbara materiella felaktigheter med avseende på de uppgifter han har tilldelats.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/40

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 19 februari 2005 av Andrea Balduini

(Mål T-77/05)

(2005/C 93/73)

Rättegångsspråk: italienska

Andrea Balduini har den 19 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Gabriele Balduini.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

1)

ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut ADMIN. B.2-PC/adm-D (2004)27617 av den 12 november 2004, vilket delgavs genom rekommenderat brev med mottagningsbevis av den 15 november 2004 som mottogs den 22 november 2004, och därefter förordna att frågorna 11 och 36 i prov A (områdeskunskap) i uttagningsprov EPSO/A/11/03, eller en av dem, inte skall tillmätas någon betydelse,

2)

som en följd därav ogiltigförklara juryns beslut i uttagningsprov EPSO/A/11/03, vilket delgavs sökanden genom meddelande av den 14 maj 2004 EPSO/5000LM – EN, och därefter fastställa att sökanden haft ett av den 450 bästa resultaten och tillåta denne att delta i de efterföljande delarna av uttagningsprov EPSO/A/11/03, och

3)

under alla förhållanden förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden har deltagit i det allmänna uttagningsprovet EPSO/A/11/03, vilket inledningsvis bestod av tre prov för ett första urval.

Genom meddelande av den 14 maj 2004 underrättade juryn sökanden om att det sammanlagda resultat som han uppnått i de första proven (44,726 poäng) inte räckte för att han skulle vara bland de 450 bästa och att han följaktligen inte fick göra de efterföljande proven.

Genom ett senare meddelande informerade juryn samtaliga kandidater om att resultatet av de första proven hade fastställts efter att juryn hade ogiltigförklarat fem frågor i proven (fråga nr 17 i prov A, fråga nr 4 och fråga nr 20 i prov B och fråga nr 45 och fråga nr 52 i prov C).

Den begäran om omprövning som tillställts juryn och det klagomål som tillställts EPSO har avslagits. Genom begäran om omprövning och klagomålet hemställde sökanden att två andra frågor i prov A (frågorna 11 och 36) skulle ogiltigförklaras eftersom de var helt felaktiga, ologiska och obegripliga. Efter ogiltigförklaringen av de nämnda frågorna skulle sökanden erhålla ett sådant resultat att han skulle befinna sig bland de 450 bästa kandidaterna och få delta i de efterföljande delarna av uttagningsprovet. Begäran om omprövning och klagomålet avslogs.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden att likabehandlingsprincipen i artikel 5.3 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts.

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/41

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 17 februari 2005 av Republiken Italien

(Mål T-82/05)

(2005/C 93/74)

Rättegångsspråk: italienska

Republiken Italien har den 17 februari 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Antonio Cingolo, avvocato dello stato.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara beslut nr D(2004) 12075 av den 8 december 2004 avseende kommissionens utbetalning av ett annat belopp än det som begärts för programmet POR Campania, betalningsbegäran nr 2004 2245, i den del kommissionen, generaldirektoratet för regionalpolitik – Interventioner i Cypern, Grekland, Italien, Malta, Ungern och Nederländerna har meddelat följande beslut: ”Såsom angetts i skrivelse nr 0037474 av den 25 november 2004 av ekonomiministeriet har ett belopp på 1 994 835 euro inte beviljats för åtgärd 4.2, vad avser förskott på stödordningar som beviljats efter den 19 februari 2003, eller för vilka ansökningsperioden har löpt ut efter det datumet, vilket belopp av den slutliga mottagaren inte använts för att betala faktiska kostnader”,

—

ogiltigförklara alla åtgärder som har samband därmed, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten överensstämmer med dem som åberopats i mål T-345/04, Republiken Italien mot kommissionen (1).

(1)  EUT C 262, av den 23.10.2004, s. 55.

III Upplysningar

16.4.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/42

(2005/C 93/75)

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 82, 2.4.2005

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 69, 19.3.2005

EUT C 57, 5.3.2005

EUT C 45, 19.2.2005

EUT C 31, 5.2.2005

EUT C 19, 22.1.2005

EUT C 6, 8.1.2005

Dessa texter är tillgängliga på:

 

EUR-Lex:http://europa.eu.int/eur-lex

 

CELEX:http://europa.eu.int/celex